Nr 38 ANDRA KAMMAREN 1967 (Riksdagens protokoll 1967:38)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 38 ANDRA KAMMAREN 1967

26—27 oktober

Debatter m. m.

Torsdagen den 26 oktober

Sid.

Meddelande ang. tidsbegränsning av anföranden i frågedebatter..... 3

Svar på frågor av:

herr Hermansson (vpk) ang. åtgärder med anledning av uppgifter

om att utländsk säkerhetspolis är verksam i Sverige........... 3

herr Andersson i Örebro (fp) ang. tidpunkten för slutförande av
utredning om vidgat ekonomiskt skydd åt statsanställda bilförare 5
herr Haglund (s) ang. tidpunkten för slutförande av utredningen
rörande ägandeförhållandena och maktkoncentrationen i det

privata näringslivet......... 6

herr Jansson (vpk) ang. åtgärder mot yttringar av främlingshat och

rasdiskriminering................... 7

herr Nilsson i Bästekille (h) ang. lokaliseringspolitiska åtgärder avseende
sydöstra Skåne..................................... 9

herr Svanberg (s) ang. åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena
i glesbygderna....................................... 11

herr Jonasson (ep) ang. ökade resurser för bostadsförbättringslåne verksamheten.

............................................ 12

herr Nilsson i Tvärålund (ep) ang. skogliga beredskapsarbeten inom

domänverkets skogar...................................... 12

herr Blomkvist (s) ang. stödåtgärder för fiskare vid Vänern....... 13

herr Wennerfors (h) ang. vissa åtgärder beträffande skrivundervis ningen.

.................................................. 16

herr Lindahl (s) ang. planeringen för införande av färgtelevision... 17

fru Heurlin (h) ang. granskningen av litteratur för sexualundervisningen
i skolorna.......................................... 19

herr Källstad (fp) ang. statliga studiemedel till studerande vid de

frikyrkliga teologiska seminarierna.......................... 21

herr Källstad (fp) ang. informationen om fackskolan............. 23

1—Andra kammarens protokoll 1967. Nr 38

Nr 38

Innehål]

Sid.

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) ang. tidpunkten för regeringens

ställningstagande till förslag om ny länsindelning.............. 24

herr Gustafsson i Skellefteå (fp) ang. gemensamma zontaxor för

tåg- och busslinjer......................................... 26

herr Johansson i Simrishamn (s) ang. ersättning av statsmedel för

skador till följd av stormen den 17 oktober 1967.............. 27

fru Kristensson (h) ang. utredning rörande arbetsbelastningen för

högre statstjänstemän..................................... 28

fru Holmqvist (s) ang. begärd översyn av barnavårdslagen....... 30

Interpellation av herr Jansson (vpk) ang. luft- och vattenvården.... 31

Meddelande om enkla frågor av:

herr Hammarberg (s) ang. förläggning av annan verksamhet till

flygets verkstäder i Västerås................................ 34

herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. den framtida utformningen av

svenska u-landsarbetares verksamhet........................ 34

herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. förbättring av pensionärernas

levnadsförhållanden....................................... 34

fru Kristensson (h) ang. antalet utbildningsplatser för barnmorske elever.

................................................... 34

fru Kristensson (h) ang. tidpunkten för påbörjande av utbildning

av instruktionssjukgymnaster............................... 34

herr Björkman (h) ang. invandrande minoritetsgruppers strävan
att bevara sin språkliga, kulturella och religiösa egenart....... 34

Fredagen den 27 oktober

Meddelande om enkel fråga av herr Börjesson i Falköping (ep) ang.
förlängning av remisstiden för länsindelningsutredningens betänkande
..................................................... 37

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Meddelande ang. tidsbegränsning av anföranden
i frågedebatter

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Inför höstsessionens första frågestund
och med hänsyn till att ett stort antal
enkla frågor föreligger till besvarande
i dag vill jag erinra om att kammaren
i våras antog ett förslag till ändring i
kammarens ordningsstadga av innebörd,
att svar på enkla frågor och anföranden
i anledning därav icke bör
överskrida tre minuter.

§ 2

Svar på fråga ang. åtgärder med anledning
av uppgifter om att utländsk säkerhetspolis
är verksam i Sverige

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Hermansson har
frågat statsministern vilka åtgärder regeringen
ämnar vidta med anledning av
uppgifter om att utländsk säkerhetspolis
är verksam i Sverige. Frågan har
överlämnats till mig för besvarande.

Det är minsann inte någon nyhet för
de svenska myndigheterna att flera stater
genom agenter och andra rapportörer
— begreppet säkerhetspolis torde
inte vara adekvat i sammanhanget —
bedriver verksamhet i Sverige för att
skaffa uppgifter av olika slag. Den
svenska säkerhetspolisen som har till

uppgift bl. a. att övervaka och följa
det spionage och den olovliga underrättelseverksamhet
som kan förekomma inom
landet har givetvis sin uppmärksamhet
riktad på dessa förhållanden.
Det finns därför enligt min mening inte
någon anledning att överväga några
särskilda åtgärder från regeringens sida
med anledning av de uppgifter som
herr Hermansson åsyftar.

Vidare anförde:

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är möjligt att det
finns så många agenter för främmande
makt, för CIA och andra organisationer,
som bedriver verksamhet i vårt
land, att de uppgifter jag syftar på så
att säga är vardagsmat. Jag har emellertid
svårt att acceptera denna syn på
saken. Här gäller det också ett speciellt
fall som vållat stor oro bland berörda
grupper. De uppgifter som föranledde
min fråga till regeringen var följande.

I Stockholms stora morgontidningar
för den 19 respektive 20 oktober uppgavs
att grekisk säkerhetspolis var verksam
i Sverige. Svenska Dagbladet skrev
under rubriken »Grekiska säkerhetspoliser
oroar landsmän i Småland» följande:
»En småländsk stad har haft
besök av två grekiska säkerhetspoliser.
Denna uppgift lämnar Smålandsgrekernas
kurator Thomas Thomén, Växjö,
anställd av KFUM, till Svenska Dagbladet.
Säkerhetspolisernas främsta uppgift
anses vara att spionera på sina
landsmän, som i Småland uppgår till
ett antal av ca 1 800.»

Dagens Nyheter skrev under rubriken
»Grekisk säkerhetspolis jagar landsmän
i Sverige»: »Efter militärkuppen i
Grekland har övervakningen av de i

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. åtgärder med anledning av uppgifter om att utländsk säkerhetspolis
är verksam i Sverige

Sverige boende grekerna intensifierats
markant. Säkerhetspolis från Grekland
finns just nu här i landet för att kontrollera
sina landsmäns göranden och
låtanden och genom ett väl utbyggt angivarsystem
har man nu mycket god
kontroll över sina utvandrare.»

Om uppgifterna är korrekta, vilket
inte har bestritts, är det synnerligen
upprörande. De greker det gäller och
som arbetat i vårt land under längre
eller kortare tid är mycket kritiskt inställda
till militärregimen i sitt hemland.
De är demokrater och accepterar
inte undertryckandet av demokratin i
Grekland. Det är rimligt att vårt land
ger de grekiska demokraterna skydd
mot av diktaturregimen utsänd säkerhetspolis.
De insamlade uppgifterna användes
enligt tillgängliga källor för repressalier
mot de grekiska medborgarnas
släktingar i hemlandet och mot
dem själva om de återvänder till Grekland.

Vad kan man då göra för att bereda
de grekiska medborgarna sådant skydd?
Ja, det finns flera vägar. Regeringen
borde Öppet uttala sin indignation över
den verksamhet som grekisk säkerhetspolis
bedriver i vårt land. Den borde
också på diplomatisk väg låta meddela
makthavarna i Aten sin uppfattning om
saken. Om det inte blir någon effekt
bör regeringen hemkalla sin ambassadör
från Aten — en åtgärd som även i
övrigt är befogad. Också mera långtgående
steg bör därefter övervägas.

Denna sida av saken har att göra
med regeringens allmänna politik, och
det var orsaken till att jag riktade min
fråga till statsministern.

Den andra sidan av saken är den som
har direkt med justitieministerns fögderi
att göra. Jag vill fråga justitieministern
: Står icke sådan verksamhet,
varom berättats i de bägge anförda
tidningarna och som inte dementerats,
i strid med gällande svensk lagstiftas7
*£•

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KL1NG:

Herr talman! Det kan ju inte falla inom
ramen för en debatt i anledning av
en enkel fråga att gå in på svensk säkerhetstjänsts
arbetsmetoder och arbete
över huvud taget. Jag tror inte heller
att frågan är särskilt lämpad för en sådan
debatt som herr Hermansson tydligen
vill ha. Låt mig kort och gott konstatera,
att helt allmänt kan vi nog säga
att någon organiserad kontroll av de
åsyftade utlänningarna i Sverige inte
synes föreligga.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag hoppas verkligen
att det är riktigt som justitieministern
sade i sitt senaste anförande, att någon
organiserad verksamhet för kontroll
över de grekiska medborgarna i vårt
land icke förekommer, men det synes
mig som om en rad uppgifter talar däremot.
Det är inte bara de uppgifter, som
jag anförde i mitt tidigare inlägg, utan
också uppgifter om de ansträngningar
som görs av den grekiska beskickningen
och grekiska konsulat här i landet för
att registrera de grekiska medborgarna
och därigenom få kontroll över denna
befolkningsgrupp.

Jag hoppas att regeringen följer frågan
med uppmärksamhet. Jag hade också
hoppats att regeringen här genom
justitieministern skulle ge uttryck för
sin indignation över denna jakt på grekiska
demokrater i vårt land.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Jag vill bara konstatera
att enligt folkrättens principer föreligger
det inte hinder för en ambassad
eller ett konsulat att registrera medborgare
i det land som ambassaden eller
konsulatet företräder. I de svenska konsulatsavtalen
med Storbritannien och
Frankrike finns en registreringsrätt
härvidlag angiven, men den torde exi -

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. tidpunkten för slutfc

skydd åt statsanställda bilförare

stera också utan särskilda sådana avtal.
Vi har t. o. m. uppmanat våra egna
utlandsmyndigheter att föra förteckningar
över svenska medborgare inom
ifrågavarande myndigheters verksamhetsområde.
Detta tjänar det legitima
syftet att möjliggöra för utlandsmyndigheterna
att i krissituationer — exempelvis
vid olyckshändelser — snabbt
komma i kontakt med landsmännen och
deras anhöriga. En dylik registrering
kan ju också ha sin betydelse för lösningen
av frågan om utlandssvenskarnas
möjlighet att deltaga i svenska politiska
val. Man kan därför inte rent
generellt fördöma en sådan registrering
som vi själva deltar i genom våra egna
utlandsmyndigheter.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är möjligt att man
kan se frågan så från rent juridisk synpunkt,
men jag tror att vi skall göra
skillnad mellan regimen i Sverige och
regimen i Grekland. Den parallell som
justitieministern drog finner jag — för
att uttrycka mig hovsamt — en smula
olämplig.

Justitieministern känner lika väl som
vi andra till de speciella förhållanden
som råder i Grekland, där en militärjunta
har krossat demokratin och nu
regerar sedan ett antal månader. Denna
militärregims verksamhet för att registrera
de grekiska medborgarna här i
Sverige är ett direkt försök att påverka
dem, att få kontroll över vad de gör
och att utöva repressalier i hemlandet.
Jag tror att man bör skilja detta från
den verksamhet som svenska konsulat
bedriver i syfte att bereda utlandssvenskarna
rösträtt. Här torde snarast
syftet vara det motsatta, nämligen att
beröva vissa greker rösträtt.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Jag saknar givetvis anledning
att i den svenska riksdagen
1* — Andra kammarens protokoll 1967.

nde av utredning om vidgat ekonomiskt

vare sig försvara eller bekämpa en utländsk
regim. Såvitt vi har kunnat konstatera
förekommer det icke någon organiserad
verksamhet i det syfte som
herr Hermansson talar om. Det återstår
att bevisa en sådan.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. tidpunkten för slutförande
av utredning om vidgat ekonomiskt
skydd åt statsanställda bilförare

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet WICKMAN, som yttrade
:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro
har frågat finansministern när utredningen
om vidgat skydd åt statsanställda
bilförare väntas vara slutförd.
Finansministern har överlämnat frågan
till mig för besvarande.

Jag har av utredningsmannen erfarit
att hans arbete, som först bedömdes
kunna vara slutfört redan under innevarande
år, inte beräknas kunna vara
avslutat förrän år 1968. Anledningen
härtill är att det under utredningens
gång visat sig komplicerat att utan vidare
överföra den privata förarplatsförsäkringens
bestämmelser och villkor
till den statliga sektorn.

Mitt svar är alltså att utredningen
beräknas vara slutförd under år 1968.

Vidare anförde:

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet
Wickman för svaret på min fråga.

Det har förflutit ganska lång tid sedan
förarskyddsutredningen enligt direktiven
skulle ha avslutat sitt arbete.
När jag läste direktiven hoppades jag
på att frågan om vidgat skydd för statsanställda
förare skulle bli klar före
högertrafikomläggningen. Så blev nu
Nr 38

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. tidpunkten för slutförande av utredningen rörande ägandeför
hållandena och maktkoncentrationen i det privata näringslivet

inte fallet. Dess bättre har olycksfallsstatistiken
varit gynnsam efter trafikomläggningen.
Trots detta har trafikolyckor
med dödlig utgång drabbat
statsanställda bilförare som saknat det
skydd som förarplatsförsäkringen ger
de efterlevande.

Trygghetsfrågorna för de anställda är
i olika sammanhang aktuella, och detta
är i högsta grad en sådan trygghetsfråga;
den berör ju flera tusen anställda
inom den statliga sektorn. Visserligen
har några grupper av statsanställda
klarat detta problem genom att teckna
egna försäkringar, men man förstår att
de uttrycker sitt missnöje över att staten
som arbetsgivare inte löst förarplatsförsäkringsfrågan
för deras vidkommande,
då man vet att denna trygghetsfråga
är ordnad inom den kommunala
sektorn och det privata näringslivet.

Vi känner till att statliga utredningar
görs grundligt och tar sin rundliga tid.
Från början ansåg man emellertid inte
denna fråga vara så komplicerad, utan
den skulle ha kunnat lösas till år 1967,
såsom finansministern förväntade sig i
direktiven. Nu visar det sig att det
är mera komplicerat än man tidigare
tänkt att överföra förarplatsförsäkringen
på de statliga fordonen.

I vad mån utredaren enbart sysslar
med denna fråga känner jag givetvis
inte till, men det är av vikt att han får
ägna sig endast åt denna utredning så
att den snabbt blir klar. Det är i hög
grad angeläget att de statliga bilförarna
får detta skydd.

Herr statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Jag har ingen anledning
att polemisera mot herr Andersson i
Örebro — i fråga om angelägenheten av
att få denna fråga uppklarad är vi fullt
överens.

Såvitt jag kan finna framgår det inte
av direktiven att utredningen skulle
kunnat bli färdig under loppet av 1967

— det var utredningsmannens egen bedömning
som herr Andersson citerar.
Nu har det visat sig att denna fråga
är något mer komplicerad än vad både
herr Andersson och finansministern
räknade med när utredningsmannen
började sitt arbete. Jag tror dock att
han arbetar med all den snabbhet vi
kan begära av honom, och hans förslag
kommer att läggas fram under 1968.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det står i riksdagsberättelsen
att arbetet beräknas vara slutfört
under första halvåret 1967.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. tidpunkten för slutförande
av utredningen rörande ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen
i det privata näringslivet

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet WICKMAN, som yttrade: Herr

talman! Herr Haglund har frågat
finansministern när utredningen rörande
ägandeförhållandena och det privata
näringslivet väntas komma med
sitt slutbetänkande. Finansministern
har överlämnat frågan till mig för besvarande.

Utredningen beräknas fr. o. m. det
instundande årsskiftet redovisa resultatet
av sitt arbete i form av en serie
delbetänkanden, som avslutas med ett
slutbetänkande senare under våren.

Vidare anförde

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
Wickman få framföra mitt tack
för svaret på min fråga om vid vilken
tidpunkt utredningen om maktkoncentrationen
inom det privata näringslivet

Torsdagen den 26 oktober 1967 Nr 38

Svar på fråga ang. åtgärder mot yttringar av främlingshat och rasdiskriminering

kan tänkas framlägga sitt betänkande.
Vi har nu fått besked om att det kommer
att framläggas efter årsskiftet i
form av delbetänkanden och att slutbetänkandet
framläggs under våren,
och det är jag tacksam för.

Jag hoppas att vi, när dessa betänkanden
lagts fram, inte får en sådan
debatt som vi hade här i riksdagen
när vi beslöt begära denna utredning.
Naturligtvis betecknades den på borgerligt
håll som onödig, motionen vore
en okynnesmotion som inte hade något
existensberättigande o. s. v. En av riksdagens
borgerliga ledamöter ifrågasatte
faktiskt om de socialdemokratiska riksdagsmännen
över huvud taget skulle
behöva motionera om sådana frågor.
Han uttryckte sig ungefär som att det
hade varit mycket mera praktiskt och
bekvämt, om de socialdemokratiska
riksdagsmännen gått upp till kanslihuset
och gråtit fram en sådan motion.

Men nog nu om detta; tiden har gått,
och tiden läker ju alla sår. Nu har vi
fått en maktkoncentrations- och maktspelsdebatt
på ett högre plan och i större
utsträckning än vi hade i början på
1960-talet när vi beslöt begära denna
utredning. Jag betraktar det som ett
bevis på svenska folkets ökade intresse
för att se hur vårt samhälle fungerar,
och det hoppas jag skall fortsätta.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. åtgärder mot yttringar
av främlingshat och rasdiskriminering Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Jansson har frågat
mig om jag har uppmärksammat
de yttringar av främlingshat och ras -

diskriminering som har kommit till uttryck
här i landet och om jag överväger
några åtgärder för att motverka
dessa tendenser.

De problem som herr Jansson tar
upp i sin fråga uppmärksammade jag
redan för ett par år sedan och jag har
också vidtagit åtgärder av det slag som
herr Jansson efterlyser. I början av förra
året tillkallade jag tre sakkunnig^
för att utreda frågan om behovet av er
effektivare lagstiftning mot rasdiskri
minering. Enligt direktiven skall utred •
ningen bl. a. överväga möjligheterna att
utforma ett straffsanktionerat förbud
mot att avvisa en person på grund av
hans ras eller nationalitet från hotell,
restauranger, kaféer och liknande inrättningar
som står öppna för allmänheten.

Utredningen beräknas lägga fram sitt
betänkande under nästa år.

Vidare anförde:

Herr JANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
för svaret på min fråga. Ju mer intresse
jag ägnat åt denna fråga, desto mera
har jag kommit underfund med att den
kanske borde aktualiserats i interpellationens
form för att skapa möjligheter
till ett meningsutbyte.

Jag fann en speciell anledning att
ställa denna fråga när en företagare i
strid med god sedvänja och gott affärsskick
tillät sig diskriminerande uttalanden
om utländska medborgare i
pressen och på sitt konditori anställde
en uniformerad ordningsvakt, också han
utländsk medborgare, som skulle sortera
kunderna, såsom det heter i en av
innehavaren betald annons i en kvällstidning,
enligt principen: »Alla väl artade

gäster är välkomna.»

Vi har under de senaste åren haft en
rad fall där färgade medborgare nekats
tillträde till näringsställen och hotellrum.
Det har förekommit en rad exempel
där färgade och utländska medbor -

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. åtgärder mot yttringar av främlingshat och rasdiskriminering

gare mött särskilda svårigheter på bostadsmarknaden,
även när det gäller
uthyrning av enkla möblerade rum. Det
har dessutom nyligen inträffat att uppskattade
popidoler avvisats på grund
av att deras klädsel och hårets längd
inte passat innehavaren av ett näringsställe
i södra Sverige. Det var vidare
inte så länge sedan en framstående exilteatergrupp
nekades servering, och liknande
fall har förekommit.

Jag är helt införstådd med statsrådets
direktiv när det gäller den utredning
han erinrade om. Jag tror att det är
mycket viktigt att denna kommer till
stånd och att vi, som också varit med
om att ratificera FN :s konvention i dessa
frågor, gör en komplettering av vår
egen lagstiftning i detta avseende.

Jag skulle emellertid vilja fråga statsrådet
varför denna utredning blivit fördröjd.
I direktiven finner jag att man
hade förväntat att den skulle bli färdig
i år, men nu uttalas det att den inte
kommer att bli färdig förrän år 1968.

Det finns också en arbetsgrupp som
arbetar med invandrarfrågor. Jag skulle
vilja fråga när den beräknas bli färdig
med sitt arbete. Problemet kommer
sannolikt att växa i så måtto att den
utländska arbetskraften ökar. Konkurrensen
på bostadsmarknaden visar ingen
tendens att minska. De aktuella arbetslöshetssiffrorna
visar att det blir
en konkurrens om arbetstillfällena, och
man måste då räkna med att de utländska
medborgare, som kommer till
vårt land, får möta en kanske ofta
aningslös anti-inställning.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Detta är ett lagstiftningsområde
som inte är så alldeles enkelt,
och det förutsattes inte i direktiven
att utredningen skulle bli färdig
1967. Däremot angav utredningen själv
i 1967 års riksdagsberättelse, att den
beräknade att kunna slutföra sitt arbete
under detta år. Tyvärr har det av

för mig obekant anledning visat sig att
kommittén inte framlägger sitt betänkande
förrän till våren.

Härefter meddelade herr talmannen,
att herr Källstad begärt ordet; och beslöt
kammaren att beträffande denna
fråga upphäva den i § 20 mom. 4 kammarens
ordningsstadga föreskrivna inskränkningen
i yttranderätten.

Härefter meddelade herr förste vice
talmannen, att herr Källstad begärt
ordet; och beslöt kammaren att beträffande
denna fråga upphäva den i § 20
mom. 4 kammarens ordningsstadga föreskrivna
inskränkningen i yttranderätten.

I enlighet härmed lämnades ordet till

Herr KÄLLSTAD (fp), som yttrade:

Herr talman! Jag har begärt ordet
därför att jag råkar tillhöra den statliga
utredning som behandlar frågan om förbud
mot rasdiskriminering. Nu ställde
herr Jansson den direkta frågan varför
utredningen har fördröjts. Jag känner
mig då uppkallad att här säga några
ord.

Dröjsmålet beror väsentligen på att
vi i denna fråga också har tagit kontakt
med nordiska representanter för
Danmark, Norge och Finland. Flera
sammanträden har förevarit med dessa
representanter. Yi har också under oktober
månad företagit en resa till England,
det enda land där man har en
lagstiftning i denna fråga, för att studera
konsekvenserna av »Race Relations
Act», som antogs 1965 samt den board,
»Race Relations Roard», som är ett
slags klagomur för dem som anser sig
ha blivit föremål för en rasdiskriminerande
handling.

Dessa nordiska kontakter, detta utbyte
med representanter -—- främst jurister
—- för Norden och kontakterna
med England har gjort att vi räknar
med att under 1968 få vår utredning
klar. Den kommer med största sannolikhet
att innebära förslag om lagstift -

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. lokaliseringspolitiska åtgärder avseende sydöstra Skåne

ning med förbud mot rasdiskriminerande
handlingar, speciellt i vad gäller
hotell, restauranger och kaféer. Däremot
är svårigheterna större när det
gäller bostads- och arbetsmarknadsfrågor,
ty där är möjligheterna mindre att
skaffa bevis att rasdiskriminering föreligger.

Jag har velat säga detta som ett komplement
till och en verifiering av justitieministerns
svar.

Vidare anförde

Herr JANSSON (vpk):

Herr tahnan! Till vad herr Källstad
här anförde vill jag bara foga den anmärkningen
att det förefaller som om
hela 1968 också skulle gå åt innan utredningen
är färdig. Jag förstår att det är
ett stort arbete utredningen har, men
det hade varit önskvärt att man i stället
hade utökat kommitténs kapacitet så att
arbetet hade kunnat bedrivas fortare.

Jag ifrågasätter inte att vi behöver
en lagstiftning på detta område, men
jag vill också säga att det kanske redan
nu skulle vara möjligt för myndigheterna
att skärpa sig på flera områden
och ta itu med vissa tendenser som
nu finns. Jag tror att redan de lagar
vi har i dag medger den möjligheten.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. lokaliseringspolitiska

åtgärder avseende sydöstra Skåne

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har frågat mig om jag vill medverka
till att lokaliseringsbidrag kan
utgå till sydöstra Skåne samt i övrigt
vidta åtgärder som kan positivt påverka
utvecklingen i detta område.

Enligt lokaliseringskungörelsen är lokaliseringsstöd
visserligen i första hand

avsett för det norra stödområdet, men
stöd kan också utgå i övriga delar av
landet i särskilda fall. Sålunda kan stöd
utgå bl. a. när avsevärda sysselsiittningssvårigheter
förutses eller uppkommit
till följd av industrinedläggning i
samband med omfattande branschrationalisering
eller av liknande orsak. Också
när speciella skäl talar för att en
industriort med ensidigt näringsliv bör
tillföras ytterligare industriföretag får
lokaliseringsstöd beviljas utanför norra
stödområdet.

Det stöd som har utgått till företag
belägna utanför norra stödområdet har
främst orsakats av de strukturförändringar
som kännetecknat utvecklingen
under det senaste året. Dessa förändringar
har krävt punktinsatser inom
särskilt utsatta regioner. Jag kan här
nämnda Uddevalla-, Borås-, Oskarshamns-,
Karlskrona- och Västerviks-regionerna
där behov har uppstått av särskilda
lokaliseringspolitiska insatser
och där sådana också har vidtagits.

Någon särskild begränsning beträffande
den form av lokaliseringsstöd,
som lokaliseringsbidragen utgör, har inte
föreskrivits i kungörelsen. Emellertid
har hittills i praxis stor försiktighet
iakttagits vid prövningen av ansökningar
om lokaliseringsbidrag från företag
som ämnar etablera sig utanför norra
stödområdet. Bidrag har ansetts böra
utgå bara när det gällt lokaliseringar
till orter i omedelbar närhet av gränsen
för stödområdet. I övrigt har stöd
lämnats enbart i form av lokaliseringslån.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
Johansson få framföra ett tack för
svaret på min fråga.

Av svaret framgår att några hinder
egentligen inte föreligger för lokaliseringspolitiska
åtgärder i sydöstra Skåne.
Men vid den praktiska tillämpningen
blir det ingenting av det hela. Mo -

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. lokaliseringspolitiska

tiveringen för den fråga jag ställde är
just den oro som i långa tider har härskat
i min lilla landsända. Vi har från
myndigheternas sida varit föremål för
åtgärder som dels har varit av inskränkande
natur och dels har varit underlåtenhetssynder
på detta område. För en
del år sedan gick en film som hette
»Mordet på jultomten». Människorna i
det aktuella området anser faktiskt att
de åtgärder som vidtagits och de åtgärder
som icke vidtagits kan sammanföras
under rubriken »Mordet på Österlen».

Vi har blivit av med tullkammaren i
Simrishamn. Vi har blivit hotade med
att få domsagan indragen, men tack vare
justitieministern har vi hittills förskonats
från detta. Det blir kanske inte
heller något av med saken — jag
frågade en av de anställda på domsagan
häromdagen och han sade att antalet
ärenden ökat med 50 procent. Då kan
man ju inte gärna motivera en indragning
med att att det inte finns något att
göra på domsagan.

Vi har från alla håll där nere — från
kommunala myndigheter, från landstinget
och från bygdens riksdagsrepresentanter
— försökt få ett gymnasium.
Ännu har ingenting gjorts. Det
svar vi fått är endast: Skaffa företag
och därmed människor till bygden, så
skall ni få ett gymnasium. Men när
människorna frågar om det finns någon
högre läroanstalt, där deras barn kan
få utbildning, så måste vi svara nej, och
då kan människorna inte tänka sig att
komma dit. Det blir alltså en ond cirkel,
och enligt min mening är det statens
skyldighet att se till att denna onda
cirkel bryts.

Det senaste vi fick höra var — det
skedde häromdagen — att vissa länsplanerare
tänkt ut att den bostadskvot
på 185 lägenheter, som vi fått det senaste
året, skulle minskas till 34 lägenheter
i Österlen. När planeringsrådet
sammanträdde ändrades siffran
i alla fall till 125 lägenheter. Det förvånar
mig något att planeringsrådet, där

åtgärder avseende sydöstra Skåne

det sitter en representant för Simrishamns
stad, över huvud taget kunde gå
med på en prutning. Men det får vederbörande
representant svara för själv
— jag skall inte angripa honom här i
kammaren, där han inte kan försvara
sig. Jag anser att vi har behov av att
få den bostadskvot vi tidigare haft utan
någon minskning.

Vidare vill jag bestämt ta avstånd
från angreppen på vår landshövding.
Man har sagt att det vore bättre om vi
fördes till Malmöhus län. Men ingen
skall inbilla mig att det vore bättre.
Jag tar alltså bestämt avstånd från angreppen
på vår landshövding, som säkerligen
gör vad han kan.

Statsrådet har mycket att göra. Men
kom ned till oss på Österlen en gång,
så att vi får diskutera dessa problem
innan det är för sent!

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag tackar för inbjudan
och kan tala om för herr Nilsson i
Bästekille att vi avsatt några dagar i
början av november för ett besök bl. a.
nere i Österlen. Arbetsmarknadsstyrelsens
chef kommer också att deltaga i
det besöket.

Vad som framför allt bör uppmärksammas
nu är självfallet vilka möjligheter
som finns att åstadkomma en uppbyggnad
av nya företag, d. v. s. en lokalisering
av företag. Vi har sagt, att i den
mån det finns företag som är intresserade
av lokalisering till det område
som diskussionen här gäller, så är vi
beredda att pröva frågan om lokaliseringsstöd.
Detta är en av utgångspunkterna
för de åtgärder som bör vidtagas
•—• det är dithän man bör sträva.

Arbetet med att åstadkomma en lösning
av de mera långsiktiga problemen
— planeringsfrågorna i allmänhet —
där vi får ge oss i kast med den kommunala
planeringen och regionplaneringen
över huvud taget, är redan i
gång och bör komma att ge resultat.

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena i glesbygderna

Rent allmänt vill jag säga att statsmakterna
har ett intresse av att bistå
det område som utgörs av den sydöstra
delen av Skåne och då framför
allt se till att några bärkraftiga centralorter
och därmed bärkraftiga regioner
kommer att finnas kvar där. Jag är
övertygad om att möjligheterna härvidlag
är ganska stora.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Johansson för att han i sitt
senaste anförande lovade oss att han
skulle komma ned och diskutera dessa
svåra problem. Jag tror att en sådan
diskussion är en av förutsättningarna
för att vi skall komma någon vart.

Statsrådet sade bl. a., att om företag
är intresserade av lokalisering till Österlen,
så visst skall staten medverka.
Jag vill då framhålla att flera företag
har visat intresse, men just därför att
de inte kunnat få lokaliseringsbidrag
och därför att den högre undervisningen
inte varit ordnad, så har företagen
dragit sig tillbaka och sagt: Vi
får väl vänta och se.

Jag tror att om en samordning kunde
komma till stånd — så att man lät bli
att lägga ned järnvägar innan ersättningsvägar
byggts m. m. — skulle vi i
Österlen kunna se framtiden an med
tillförsikt. Statsrådets senaste anförande
gav mig i alla fall något hopp om att
det skall finnas en framtid även för vår
lilla landsända. Tack, herr statsråd!

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. åtgärder för att förbättra
levnadsförhållandena i glesbygderna Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Svanberg har frågat
om förslag kan förväntas om åt -

gärder av social eller annan karaktär
avsedda att underlätta levnadsförhållandena
i glesbygderna.

Förslag till sådana åtgärder som herr
Svanberg aktualiserar i sin fråga förbereds
av en särskild arbetsgrupp, som
består av tjänstemän i olika departement
och företrädare för kommunförbundet
m. fl. Arbetsgruppen har hittills
särskilt arbetat med åldringsvårdens
problem i glesbygderna. En systematisk
genomgång av ärendegrupper med
speciellt intresse från glesbygdssynpunkt
pågår för närvarande departement
för departement. Delvis torde
gruppens förslag komma att avse åtgärder
som inte påkallar riksdagens
medverkan. I den mån förslagen befinnes
ändamålsenliga kan omedelbara åtgärder
vidtas. Sådana förslag som kräver
riksdagsbeslut kommer att efter
vanlig beredning i respektive departement
föreläggas riksdagen.

Vidare anförde

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
inrikesministern för svaret på min
fråga, av vilket det framgår att man
inom kanslihuset arbetar med dessa
problem.

I en passus säger statsrådet att vissa
åtgärder bör kunna vidtas utan riksdagens
medverkan. Meningen som följer
lyder: »I den mån förslagen befinnes
ändamålsenliga kan omedelbara åtgärder
vidtas.» Jag hoppas att jag får
läsa ordet »kan» som liktydigt med
»skall». Förhållandena i våra glesbygder
är nämligen sådana att omedelbara
åtgärder på många håll är nödvändiga.
Vi vet alla hur servicen där undan för
undan försämras allteftersom befolkningsuttunningen
går fram. De som blir
kvar är framför allt de äldre människorna,
som ingen industri i tätortsregionerna
vill köpa upp. Där finns
emellertid också ett visserligen minskande
men dock ännu betydande antal
människor, som måste stanna där för

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar pa fråga ang. ökade resurser för bostadsförbättringslåneverksamheten — Svar
på fråga ang. skogliga beredskapsarbeten inom domänverkets skogar

att ta till vara skogen och andra naturtillgångar.
Det kan inte vara förenligt
med den samhällssolidaritet som
vi berömmer oss av att lämna dessa en
mycket sämre service än vi andra anser
oss ha rätt att få. Jag finner det
ganska självklart att ett samhälle, som
utnyttjar den unga arbetskraften från
glesbygderna i sin produktion, också
skall sörja för att dessa människor får
tillgång till samma service som andra.
Därför är det nödvändigt med mycket
snabba åtgärder.

Talet om att vi har råd med en glesbygd
måste övergå till handling. Jag
noterar att inrikesministern tydligen är
inne på den vägen.

Det finns också en annan synpunkt
på detta problem, som jag kan nämna
några ord om. Inte bara enstaka byar
utan hela landsändar hotas av en katastrofal
utveckling, om ingenting göres;
det gäller t. ex. en stor del av
Norrlands inland. Några av de tätorter
som finns där måste bevaras åt framtiden
genom aktiva åtgärder. En ensidig
näringslivsplanering från industrins
sida får inte äventyra hela områdets
utveckling. Statsmakterna måste
gå in med en effektiv regional planering
och vidta åtgärder så att några
stödjepunkter blir kvar inom regionen.
Jag hoppas att detta angelägna problem
också mycket snabbt kan få sin lösning,
ty eljest kommer det att uppstå
svårigheter för hela vårt näringsliv genom
att vi inte kan ta till vara våra
naturtillgångar.

Jag är alltså övertygad om att »kan
ske» betyder »skall ske» och att det
skall ske mycket snart. Än en gång
tackar jag för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. ökade resurser för
bostadsförbättringslåneverksamheten

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat
om jag avser att inom den närmaste
tiden lägga fram förslag om ökade resurser
för bostadsförbättringslåneverksamheten.

Mitt svar är: Ja.

Vidare anförde

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
inrikesministern för ett positivt och bestämt
svar. Tack!

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på fråga ang. skogliga beredskapsarbeten
inom domänverkets skogar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Nilsson i Tvärålund
har frågat om jag — mot bakgrunden
av den bekymmersamma sysselsättningssituationen
i Norrlands inland
— är beredd medverka till att
domänverkets skogar kommande vinter
ställs till förfogande för skogliga beredskapsarbeten,
i första hand för svårplacerad
arbetskraft.

Till svar vill jag meddela att domänstyrelsen
— efter överläggningar med
arbetsmarknadsstyrelsen — den 29 september
i år ställt 43 000 dagsverken
skogsarbete på domänverkets skogar i
Norrlands inland till arbetsmarknadsstyrelsens
förfogande. Dessa dagsverken
är avsedda för äldre — »svårplacerade»
— arbetslösa skogsarbetare.
Härutöver har domänstyrelsen för den
stundande vintersäsongen ställt 42 000
dagsverken vägarbete i Norrlands inland
till arbetsmarknadsstyrelsens för -

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga

fogande. Det spörsmål, som herr Nilsson
tar upp i sin fråga, har således
lösts redan för en månad sedan.

Vidare anförde:

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min fråga.

Det är tacknämligt att denna fråga
nu äntligen har lösts —• det borde varit
gjort för länge sedan. Jag finner det
helt naturligt att alla skogsägarkategorier
— naturligtvis inklusive domänverket
och staten — visar samma ansvar
och intresse för denna fråga.

Statsrådet säger i svaret att frågan
löstes redan för en månad sedan. Även
den tidpunkten var dock sen med hänsyn
till planeringen av verksamheten
i vinter. I vanligt skogsbruk behöver
man en betydande tid för planering,
och beredskapsarbeten i skogen är inget
undantag. Nu återstår att se om domänverkets
medverkan kan bli tillräckligt
smidig. Jag hoppas att statsrådet vill
hjälpa till härmed så att de kategorier
som jag åsyftade med min fråga kan
tillgodogöra sig den sysselsättningsresurs
som angives i svaret.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund
noterar således med tillfredsställelse
att dessa arbeten kommer till
stånd, och jag vill betona att det är
ganska betydande insatser som domänverket
gör. De innebär att kanske 500
människor kan beredas sysselsättning
under den kommande vintern med de
43 000 dagsverken som ställts till förfogande.

Anledningen till dröjsmålet är att
domänverket har en hel del äldre arbetskraft
som måste sysselsättas med
sådana här uppgifter — röjning, dikning,
fritidsverksamhet o. s. v. ■— och
därför är det inte så lätt att både tillgodose
behovet att sysselsätta den egna
2*—Andra kammarens protokoll 1967. 1

ang. stödåtgärder för fiskare vid Vänern

arbetskraften och bjuda ut arbetsuppgifter
till arbetsmarknadsstyrelsen. Man
måste välja arbetsuppgifterna med omsorg.
Vi kan inte räkna med arbeten
som skulle tynga den redan pressade
marknaden för skogsbruket. Det är således
inte möjligt att tillgripa avverkning.
Ur den synpunkten tycker jag att
domänverkets åtgärder är mycket betydelsefulla
för att möta sysselsättningsproblemen
i Norrlands inland.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag vill gärna instämma
i vad statsrådet säger att de åtgärder
som domänverket nu äntligen har
vidtagit är utomordentligt betydelsefulla.
Det anmärkningsvärda är bara att
dessa åtgärder inte har vidtagits långt
tidigare. Vi förstår nu vilken förlust de
många arbetslösa människorna i Norrlands
inland lidit på grund av dröjsmålet.
Jag uppskattar nu naturligtvis
de åtgärder som har vidtagits och jag
hoppas att statsrådet förstår varför jag
med sådan enträgenhet har engagerat
mig i denna fråga.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill erinra herr
Nilsson i Tvärålund om att det inte är
möjligt att både äta upp smörgåsen och
ha den kvar. Därför tror jag vi kan
säga att dessa åtgärder är särskilt välkomna
i nuvarande situation. De arbeten
som utföres nu kan inte göras
om en gång till. Domänverket har fått
göra en inventering av vad som varit
möjligt att utföra i nuvarande läge.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på fråga ang. stödåtgärder för
fiskare vid Vänern

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: \Jr

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. stödåtgärder för fiskare vid Vänern

Herr talman! Herr Blomkvist har
frågat om jag är beredd att vidta särskilda
åtgärder för att stödja och hjälpa
fiskarna vid Vänern, som hotas av betydande
försäljningssvårigheter i samband
med företagen utredning om
kvicksilverhalten i vänernfisken.

Som svar på herr Blomkvists fråga
vill jag meddela att Svenska Insjöfiskarenas
Centralförbund i en framställning
allmänt tagit upp frågan om vissa
åtgärder i anledning av svårigheter för
fiskarna på grund av uppgifter om
kvicksilverförekomst i fisk. Framställningen
har remitterats till ett antal
myndigheter för yttrande. Av de hittills
inkomna yttrandena framgår att frågan
om ersättning för inkomstbortfall till
följd av försäljningssvårigheter är komplicerad
inte minst med hänsyn till
konsekvenserna på andra områden. Sedan
remissbehandlingen avslutats kommer
ärendet att prövas av regeringen.

Vidare anförde:

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.
Statsrådet hänvisar i sitt svar till en
framställning från Svenska Insjöfiskarenas
Centralförbund. Också jag har
tagit del av denna framställning och
där även kunnat notera den oro förbundet
känner inför köpstopp, nedsatta
priser och avsättningssvårigheter. Jag
tror att det finns all anledning att erinra
om att denna framställning gjordes
i början av maj månad i år. Sedan dess
har uppgifter i press, radio och TV
om docent Tejnings utredning om
kvicksilverhalten i vänernfisken ytterligare
ökat svårigheterna för insjöfiskarna.

Resultatet av undersökningarna visade
ganska höga kvicksilvervärden
jämfört med vad docent Tejning anser
vara normalt. Han anser nämligen att
fisken inte får innehålla högre kvicksilverhalt
än 170 nanogram per kilo
fisk. Vi skall samtidigt komma ihåg att

genomsnittsvärdet för vänernfisken i
dag är 870 nanogram per kilo fisk. Det
av docent Tejning föreslagna gränsvärdet
innebär att fisken i Vänern i dag
är hälsovådlig.

Statens institut för folkhälsan har i
varje fall hittills haft en annan uppfattning.
Denna statliga myndighet har
utfärdat en rekommendation, där gränsvärdet
sätts till 1 milligram per kilo
fisk, vilket betyder att fisken i Vänern
kan godkännas som människoföda.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
vädja till statsrådet att tillse att de berörda
myndigheterna så snart som möjligt
ger sin mening till känna i denna
mycket viktiga fråga, framför allt för
insjöfiskarna men i lika hög grad för
konsumenterna.

Till helt nyligen har fisket i Vänern
bedrivits med ganska ålderdomliga fiskemetoder
och med klen utdelning, men
under de senaste åren har djärva satsningar
förekommit på nya redskap och
hjälpmedel. Det har provfiskats med
trål och, låt mig framhålla att fiskarna
visat en mycket stor uppfinningsrikedom
när det gällt att få fram nya försäljningsprodukter
av fisken.

Trots detta kan man i dag ställa frågan
om det mångtusenåriga fisket i
Vänern är på väg att helt do ut. Jag
hoppas innerligt att det skall vara möjligt
för de statliga myndigheterna att
sätta stopp för en sådan utveckling.
Det är inte bara fråga om ett näringsfång
för ett hundratal fiskare — det
betyder billig mat för allmänheten.

Men i dag står fiskarna i en mycket
svår situation. De brottas med stora
avsättningssvårigheter och fiskhallarna
har uppmanat dem att för närvarande
inte bedriva sitt fiske. Därför vill jag
vädja till statsrådet att mycket allvarligt
pröva frågan om ett ekonomiskt
stöd till vänernfiskarna.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det förtjänar erinras

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. stödåtgärder för fiskare vid Vänern

om att världshälsoorganisationen inte
har fastställt några värden när det gäller
kvicksilverhalten i fisk och skaldjur.
Dessa födoämnen är direkt undantagna
från den maximihalt av kvicksilver som
herr Blomkvist talade om. Detta gör det
speciellt svårt att ha någon bestämd mening
om de höga kvicksilverhalter som
konstaterats för fisk i Vänern, liksom
även i ett antal andra svenska sjöar.

Jag kan mycket väl förstå att vetenskapsmännen
är oroade över detta, och
jag förstår också att fiskarna är oroade
eftersom de lider avbräck i sitt näringsfång.
Men vi måste vinna ytterligare
klarhet i dessa frågor. Det tror jag alla
är överens om. Jag tror att både fiskarna
vid Vänern och överläkare Tejning
är ense om att man måste studera denna
fråga ytterligare. Jag hoppas också att
de medel som står till vårt förfogande
för fortsatta studier av miljöförstöringsfrågorna
skall göra det möjligt för oss
att fortsätta kartläggningen på detta
område.

Innan remissbehandlingen är avslutad
vill jag inte göra någon bedömning
av vad regeringen kan komma till för
ståndpunkt. Men jag vill erinra om att
insjöfisket befinner sig i en kris även
om jag bortser från förekomsten av
kvicksilver. Detta hör främst samman
med att våra husmödrar nu i ökad utsträckning
använder djupfrysta fiskfiléer
i hushållen. Därmed har insjöfisken
inte längre samma plats i konsumtionen
som tidigare. Det finns sålunda
även andra orsaker till nedgången
för vårt insjöfiske. Men jag förstår
att också debatten om kvicksilvret på
ett mycket olyckligt sätt har påverkat
fiskarnas situation, och vi skall ta upp
frågan till allvarligt övervägande.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Den siffra som jag
nämnde i mitt förra anförande, 1 mg
per kg fisk, finns i en rekommendation
av statens institut för folkhälsan.
Det är därför som jag nu vädjar till

statsrådet om att få fram en ny sådan
rekommendation av folkhälsoinstitutet,
om detta är möjligt.

Vad sedan konsumtionen av fisk beträffar
är det givetvis riktigt att den
djupfrysta fisken har ökat konkurrensen
i handeln med fisk. Men det är också
ganska klart att den debatt som
förts under de senaste åren om kvicksilverhalten
i insjöfisk har skapat de
största svårigheterna för fiskerinäringen.
Här måste man ge fiskarna vägledning
i denna fråga: Jag är övertygad om
att yrkesfiskarna med det ansvar de
har mot konsumenterna inte vill leverera
fisk som kan anses vara hälsofarlig Men

så länge det råder oklarhet i
denna väsentliga fråga, desto större blir
svårigheterna för fiskarna att kunna
bedriva sitt näringsfång. Det är därför
jag anser att de statliga myndigheterna
så snart som möjligt skall lämna uppgifter
om ett gränsvärde för kvicksilverhalten
i fisken.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det måste föreligga något
missförstånd när det gäller de av
Världshälsoorganisationen fastställda
normerna. Kvicksilverhalten 0,05 milligram
per kg gäller livsmedel i allmänhet.
Vi har här i Sverige ännu inte
fastställt någon norm då det gäller fisk
och skaldjur. Saken har emellertid diskuterats,
och statens institut för folkhälsan
har framfört tanken att värdet
skulle sättas 20 gånger högre än för
andra livsmedel. Ytterligare försök att
fastställa ett värde kommer att göras.
Veterinärstyrelsen har kallat till en
överläggning med representanter för
statens institut för folkhälsan och andra
berörda institutioner inom den närmaste
tiden.

Jag vill upprepa att vi betraktar frågan
som mycket allvarlig och anser det
angeläget att något görs. Men jag kan
inte underlåta att också upprepa, att

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. vissa åtgärder beträffande skrivundervisningen

naturligtvis får vi se till att konsekvenserna
inte blir orimliga. När samhället
träder in och ger en grupp företagare
ersättning av sådant här slag, kan ju
detta medföra att även andra grupper
ställer anspråk. Nog är det många företagare
som skulle kunna hävda att
olika uppgifter som sprids genom pressen
eller andra massmedia — uppgifter
som bygger på forskningsresultat —
är till skada för vederbörandes yrkesutövning
genom att företagets produkter
inte får samma avsättning som tidigare.
Det vore orimligt om samhället generellt
åtog sig att ge ersättning i sådana
fall. Jag tror också att herr Blomkvist
och jag är överens om vanskligheten
av en bedömning härvidlag.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Svar på fråga ang. vissa åtgärder beträffande
skrivundervisningen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Herr Wennerfors har
frågat vilka åtgärder som övervägs beträffande
skrivundervisningen inom
skolväsendet med hänsyn till de krav
som den s. k. optiska läsningen inom
datatekniken ställer.

Det bedöms osannolikt att inom överskådlig
tid någon maskin kan konstrueras
som kan läsa löpande skrivstil.
Det föreligger därför inte för dagen
skäl att vidta några speciella åtgärder
inom skolväsendets skrivundervisning
av det slag herr Wennerfors synes
åsyfta. Däremot pågår fortlöpande pedagogiska
försök i syfte att förbättra
elevernas handstil.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet för svaret, även om det

har en negativ innebörd för mig. Det
är möjligt att det beror på ett missförstånd
eller på felaktiga informationer.

Vad är nu en optisk läsare? undrar
ledamöterna. Ja, kort sagt: I dag omvandlas
exempelvis en lönelista eller en
faktura till ett hålkort eller en hålremsa
för att datamaskinen skall kunna läsa
klartextinnehållet. Omvandlingen är
nu en uppgift för de s. k. stansoperatriserna.
Det är stansoperatrisernas arbetsuppgifter
som kan övertagas av en
läsmaskin som kallas optisk läsare och
som kopplas till datamaskinen. Denna
optiska läsare avläser direkt handskrivna
siffror och vissa handskrivna bokstäver
genom en optisk elektronisk metod.

Och vad vinner man med detta? Ja,
ett svar är rationalisering och nedskärning
av kostnaderna. Trots att hyran
av maskinen blir nära 250 000 kronor
per år kan man på ett företag räkna
med en kostnadsnedskärning på väl 50
procent av de kostnader som företaget
har i dag. Den nya tekniken kräver
emellertid dels att siffror och bokstäver
utformas något annorlunda än för
närvarande, dels att slarvig handstil
undviks. Inom ett företag som anskaffar
optisk läsare krävs således en omskolning
i sättet att skriva köp order, fakturor,
lönelistor o. s. v.

Det första exemplaret av denna maskin
för produktion levereras till ett
svenskt företag under våren 1968. Jag
är övertygad om att flertalet företag
och institutioner med dataanläggning
följer efter. Då aktualiseras två frågor.
Blir det nödvändigt att mera allmänt
standardisera och normera vårt sätt
att skriva, och blir det nödvändigt att
anpassa skrivundervisningen i våra skolor
till de krav som denna tekniska utveckling
ställer? Jag tror att det blir
ofrånkomligt, men innan konkreta åtgärder
skall vidtas måste naturligtvis
sakkunnig expertis studera problemet.

Dess värre har statsrådet fått felaktiga
informationer, vilket kanske kan

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. planeringen för införande av färgtelevision

bero på ett missförstånd rörande vad
vi menar med »löpande skrivstil» och
över huvud taget med »klartext». Jag
hoppas i alla fall, herr talman, att min
fråga har haft det goda med sig att den
har gjort herr statsrådet liksom departement
och skolmyndigheter uppmärksamma
på det riktiga förhållandet.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! Risken för missförstånd
när det gäller dessa utomordentligt invecklade
tekniska ting är självfallet
stor, och sådana kan därför ha drabbat
både herr Wennerfors och mig.

När det talas om »löpande handskrift»
tänker man sig skrivstil i vanlig
mening, som man skriver med penna
på papper. De maskiner som i dag
kan läsa av handskrift är antingen sådana
som läser av streckmarkering i en ruta
eller sådana som kan läsa textade bokstäver
och siffror. Av den senare typen
är t. ex. IBM 1287, som kan läsa av siffror,
krysstecken och fem textade versaler.
Versalerna är inte bokstäver i
egentlig mening utan står som symboler
för t. ex. debet och kredit — en stundom
nog så intressant uppgift. Dessa tecken
måste skrivas i rutor. Det tar enligt
uppgift cirka 20 minuter att lära
sig skriva de tecken som denna maskin
för närvarande kan avläsa.

Vad beträffar den stora frågan om
maskiner som kan läsa av vanlig skrivstil
anses det komma att ta mycket lång
tid innan sådana introduceras. Dessa
kommer också att ställa mycket hårda
krav på enhetlig skrivning i fråga om
både utseende och storlek. Vi finner inte
något skäl att i dag ta direkt hänsyn
till detta när det gäller skrivundervisningen
i det reguljära skolväsendet.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Det är naturligtvis beklagligt
att vi kan missförstå varandra
på detta sätt. När jag talar om skrivundervisning
tänker jag emellertid inte
bara på bokstäver utan också på siff -

ror. Det är faktiskt på den punkten denna
datateknik kommer att innebära den
största revolutionen; det gäller alltså
textade siffror, om man kan tala om
sådana. Nog bör det vara en fördel,
om man redan i skolan får lära sig att
skriva dessa siffror rätt. Det kan röra sig
om en så enkel sak som att man inte
får dra ett sådant tvärstreck över sjuan
som för närvarande förekommer. Har
skolbarnen lärt sig att göra det från
början, är det mycket svårt att vänja
dem av med det. Detta är bara ett
enda exempel på de förändringar som
måste genomföras för att denna optiska
läsare skall kunna läsa texten.

Ännu kan maskinen bara läsa fem—
sex bokstäver, men med tanke på den
snabba tekniska utvecklingen är jag
övertygad om att det blir flera så småningom.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 12

Svar på fråga ang. planeringen för införande
av färgtelevision

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Herr Lindahl har frågat,
om erfarenheterna av de senaste
månadernas provsändningar med färgTV
här hemma och i vissa länder på
kontinenten varit sådana att de påverkat
planeringen för införande av
färg-TV i vårt land.

I Sverige har under det senaste året
i viss utsträckning förekommit experimentsändningar
i färg. Syftet med
dessa har varit att dels möjliggöra olika
tekniska prov, dels bereda personal vid
televerket, Sveriges Radio m. fl. tillfälle
att lära känna och bedöma färgTV.
Tekniska prov har utförts såväl
vid sändningar över hela distributionsnätet
som vid sändningar över Stockholms
TV-station, vars reservsändare
är färgutrustad.

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar pa fråga ang. planeringen för införande av färgtelevision

Vid proven har bl. a. undersökts förutsättningarna
för svart-vitmottagning
vid färgsändningar över det befintliga
radiolänk- och sändarnätet och med
nuvarande bestånd av mottagarapparater,
vidare i vilken utsträckning kvalitetsförluster
i färgåtergivningen uppkommer,
då det nuvarande distributionsnätet
—- utan föregående färgmodifiering
— används för överföring och
utsändning av färg-TV-program. Resultatet
av de hittills utförda proven, som
preliminärt tyder på att de tekniska
problemen vid ett införande av färgTV
är förhållandevis begränsade, håller
för närvarande på att bearbetas.
Viss ytterligare försöksverksamhet
krävs emellertid för att man mera
slutgiltigt skall kunna bedöma de åtgärder,
som krävs för att få fullgod
standard i distributions- och mottagarhänseende.

Jag vill i sammanhanget begagna tillfället
att nämna, att jag — som ett led
i det samarbete på radio- och televisionsområdet
som Nordiska rådet vid
flera tillfällen rekommenderat de nordiska
ländernas regeringar att bedriva
—- funnit det önskvärt att de närmast
ansvariga nordiska ministrarna får
komma samman för att gemensamt diskutera
aktuella radioproblem. Det kan
här erinras om den hemställan, som
Nordiska rådets presidium vid sitt möte
i augusti i år beslöt att rikta till de
nordiska ländernas regeringar av innebörd
att de måtte medverka till att samtliga
berörda länder vid ett införande
av färg-TV beslutar sig för samma färgTV-system.
Över huvud torde det finnas
anledning att i sammanhanget diskutera
färg-TV-frågan. Ifrågavarande möte avses
äga rum i Stockholm omkring den
10 november.

Vidare anförde:

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Först vill jag tacka
statsrådet för svaret på min fråga. Den
intressanta nyheten att dessa frågor

redan om någon vecka kommer att diskuteras
på nordisk basis hälsar jag med
största tillfredsställelse, och jag vill tacka
statsrådet för detta betydelsefulla
initiativ.

Om man får önsketänka eller om man
är befriad från ansvaret att samhällsekonomiskt
och budgetmässigt anvisa
nödvändiga resurser kan man självfallet
tillåta sig att kräva ett beslut om
att snabbt införa färg-TV i Sverige.
Detta är också vad en del inflytelserika
och högljudda kretsar gör. I denna
fråga agerar dels TV-industrin som
har ekonomiska vinstintressen att bevaka,
dels personer som har för sig
att detta är ett krav »med sting» och
som tror att det är politiskt matnyttigt
att kräva färg-TV. Dessa parter bedriver
en energisk propaganda för sin sak,
men den propaganda som förs till torgs
är ensidig och förenklad.

Det torde inte finnas någon som ifrågasätter
om vi skall ha färg-TV i vårt
land; den intressanta frågan gäller när
vi kan införa den. Sedan de tekniska
skälen för att avvakta nu tycks ha undanröjts
— valet av sändningssystem
är ju träffat — är de ekonomiska problemen
helt dominerande.

Den som hade tillfälle att följa den socialdemokratiska
extrapartikongressens
förhandlingar nyligen kunde inte undgå
att notera att vi till de gamla ännu
ofullständigt lösta samhällsproblemen
fått en rad nya. Därvid tänker jag på
den äldre, utrationaliserade arbetskraften,
på låglöneproblemets räckvidd, på
bristerna i fråga om vuxenutbildningen,
på barnfamiljernas många gånger
svåra situation, på de handikappades
rehabilitering o. s. v. Ett annat genomgående
tema på kongressen var behovet
av prioritering.

Det är därför inte svårt att instämma
med dem som anser att det finns andra
och angelägnare uppgifter för oss än
att nu binda samhället för kostnaderna
för utbyggnaden av färg-TV.

Eftersom färg-TV måste betraktas som

Torsdagen den 26 oktober 1967 Nr 38

av litteratur för sexualundervisningen i skolorna

Svar på fråga ang. granskningen

en utpräglad lyxkonsumtion — varje
apparat kostar omkring 4 000 kronor
— kan vi nog ta det lite lugnt. Även
om jag alltså inte tycker det är påkallat
att för dagen forcera fram ett beslut
i denna fråga, är det angeläget att vi
får till stånd en mera nyanserad och
informativ debatt i denna fråga. Det
vore t. ex. värdefullt om vi kunde få en
väl underbyggd redovisning av vad det
egentligen skulle kosta oss att bygga ut
sändarnätet för färg-TV och att producera
t.ex. 10—20 timmar färgprogram
per vecka.

En sådan redovisning skulle göra det
möjligt att väga den reform det innebär
att införa färg-TV mot andra reformer
som vi gärna vill genomföra och slutligen
att väga mot varandra införandet
av färg-TV och utbyggnaden av televisionens
program 2. En satsning på färgTV
kan innebära en försening av P 2-nätets utbyggnad till att bli rikstäckande.
Och även om man som jag bor i landets
folkrikaste område får man inte
glömma bort att stora delar av landsbygden
kan bli satta på undantag om
man bestämmer sig för att ge färg-TV
förtursrätt.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! Jag vill bara framhålla
att vi har fått en beställning från riksdagen
att utreda hela frågan om färg-TV
och att så snart som möjligt framlägga
förslag om tidpunkt för dess införande.
Detta utredningsarbete pågår. Såsom ett
led i planeringen ingår självfallet ett
nära samarbete med våra nordiska
grannländer, eftersom detta i hög grad
är en gemensam nordisk fråga. Det är
också skälet till att jag för någon tid
sedan tog initiativet till ett sammankallande
av det aktuella nordiska mötet.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Självfallet hade det varit
bra om vi nu hade kunnat få en tidsplan
eller ett besked om när en sådan

är att vänta. För dagen anser jag det
inte rimligt att framhärda i ett krav
om detta; det blir tillfälle att återkomma.
Däremot vill jag uppmana statsrådet
att medverka till att vi så snart som
möjligt får en utförlig ekonomisk redovisning
av kostnaderna för startandet
av reguljära färg-TV-sändningar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Svar på fråga ang. granskningen av litteratur
för sexualundervisningen i skolorna Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:

Herr talman! Fru Heurlin har frågat,
om jag är beredd att medverka till att
all litteratur, avsedd att användas vid
sexualundervisningen i skolorna — antingen
som underlag för undervisningen
eller för läsning på egen hand av
eleven — blir föremål för granskning
av statens läroboksnämnd.

Enligt gällande bestämmelser granskar
statens läroboksnämnd läroböckerna
för större delen av skolväsendet.
Granskningen gäller även de avsnitt
som rör samlevnadsfrågor. Annat studiematerial
än läroböcker granskas ej
oavsett vilket ämne det gäller. Jag vill
dock nämna att inom utredningen rörande
sexual- och samlevnadsfrågor pågår
en kartläggning av det aktuella undervisningsmaterialet
på området i fråga.
Slutligen vill jag erinra om att läromedelsutredningen
har i uppdrag att
behandla omfattningen av och formerna
för granskningen av läromedlen.

Med hänsyn till det sagda finner jag
inte skäl att nu vidta några särskilda åtgärder
i fråga om studiematerialet för
sexualundervisningen.

Vidare anförde:

20 Nr 38 Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. granskningen av litteratur för sexualundervisningen i skolorna

Fru HEURLIN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret, som alltså var nej.

I den nu gällande handledningen i
sexualundervisning i skolan heter det
på sidan 14: »Undervisningen måste allvarligt
hävda den uppfattningen att avhållsamhet
från sexuellt samliv under
uppväxtåren är det enda skolan med
gott samvete kan rekommendera.»

I en liten bok eller skrift, Samspel,
nyutkommen och utgiven av RFSU, står
det i företalet bland annat: »Vårt syfte
med skriften är att den dels skall kunna
tjäna som underlag för sexualundervisningen
i grundskolans högstadium, i
yrkesskolor, fackskolor och gymnasier,
dels kunna läsas på egen hand av ungdomar
---.»

Bland den skolungdom, för vilken
denna skrift skulle vara vägledande,
har vi alltså barn nere i 12-, 13-årsåldern.

Under rubriken När? står det följande: »De

flesta människor startar ett sexuellt
samliv, därför att de tycker om varandra
och dras till varandra. Somliga
börjar tidigt — i de lägre tonåren —
medan det för andra inte känns naturligt
förrän senare. Man kan inte säga
att det ena är rätt och det andra fel.»

Med uttrycket »de lägre tonåren» måste
väl åsyftas just 13—15-åringar. Eftersom
skolöverstyrelsens handledning och
Samspel har helt olika målsättning har
RFSU uppenbarligen avsett att Samspel
skulle gå som s. k. bredvidläsningslitteratur,
som inte skall granskas av statens
läroboksnämnd. Ty om den granskades
skulle den såvitt jag kan förstå inte kunna
godkännas.

Sexualundervisning är en särskilt viktig
del av skolundervisningen, bland annat
därför att den så nära berör personlighetsutvecklingen.
Och i dagens situation,
där våra barn utsätts för en våldsam
propaganda för sex, har de mycket
svårt att själva träffa ett lyckligt val.
Hur många av Sveriges föräldrar skulle

nicka instämmande och uppmuntrande,
om deras 13- eller 14-åriga flicka kom
hem och berättade att hon hade börjat
ett sexuellt samliv med en skolkamrat
och säga att ingen där hemma skulle påstå
att det var fel och därvid åberopa en
bok som användes i skolan?

Om man reser i Sverige och leder debatter
i bland annat detta ämne, får
man en ganska klar uppfattning om
hur svenska folket verkligen vill ha det.
Jag talar alltså här inte om en liten
grupp i Stockholm med förgreningar
litet här och var utan om den överväldigande
majoriteten av svenska folket.
I demokratins namn måste vi i riksdag
och regering väl ändå vara skyldiga att
ta hänsyn till dem!

Nu svarar kanske någon: Ja, men denna
sexvåg går väl över. Men vad hjälper
det våra barn i dag? Det räcker inte med
att hänvisa till en utredning som ännu
inte är färdig och om vilken man inte
vet när den blir färdig. Därtill är ärendet
alltför angeläget och alltför brådskande.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! I mitt svar redovisade
jag två saker: för det första att det pågår
en utredning som har hunnit rätt långt
med behandlingen av hela frågan om
sexualundervisningen och samlevnadsfrågorna
i skolan, och för det andra de
regler som nu gäller för granskning av
läroböcker och läromedel. Jag har inte
kunnat finna något skäl föreligga för
att läroböcker och läromedel i sexualfrågor
skall behandlas på annat sätt än
motsvarande material i alla andra ämnen.
En stor del av materialet granskas
— liksom när det gäller andra ämnen —
av läroboksnämnden. En del material
granskas inte. Det finns inte något skäl
att nu behandla dessa frågor på ett annorlunda
och speciellt sätt i skolväsendet.

Fru HEURLIN (h):

Herr talman! Jo, herr statsråd, jag

Torsdagen den 26 oktober 1967 Nr 38

Svar på fråga ang. statliga studiemedel till studerande vid de frikyrkliga teologiska
seminarierna

tycker att här föreligger en stor skillnad.
Om en flicka felaktigt får lära sig att en
stad har 20 000 invånare, när det riktiga
är 25 000, så gör det inte så mycket när
det gäller en sådan eller en liknande
periferisk fråga, som det ju i och för
sig kan vara nyttigt att exakt veta besked
om. Men får hon en handledning
i sexualkunskap —• mer eller mindre —-som gör att hon lockas ut på vägar, som
kan verka spännande för en tonåring
men som hon är alldeles för ung för att
själv ta ställning till, så betyder det oerhört
mycket mer för henne sett ur hennes
framtidssynpunkt.

Det är därför jag gör stor skillnad
mellan sådana här viktiga frågor och
frågor av ren kunskap skaraktär, som
inte har direkt med personlighetsutvecklingen
att göra.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! I skolan behandlas ju
en rad frågor förutom invånarantalet i
Sveriges städer som har med personlighetsutvecklingen
att göra. Men jag begärde
egentligen ordet för att reagera
mot att man kallar det material —- läroböcker
och sådant — rörande samlevnadsfrågor
som används i skolan för
»en lärobok i sexualkunskap», precis
som om det gällde en bok av den typ
som man genom insändande av en kupong
kan erhålla från postorderfirmor.
Det är inte fråga om något sådant, utan
det gäller böcker som med sakkunskap
och engagemang skrivits av människor
som kan dessa problem.

Jag tycker att den skiljelinjen bör man
dra, även om man kan ogilla visst material,
vissa värderingar och vissa fakta
som redovisas i skolan. Vi har olika
medel för att man då skall kunna reagera,
och därför bör man inte ge en
vrångbild av materialet.

Fru HEURLIN (h):

Herr talman! Jag undrar vem det är
som givit en vrångbild av materialet.

Här redovisas ett visst material, och vad
jag vill komma åt är att skolöverstyrelsens
egen handledning inte överensstämmer
med en del av den litteratur
som ges ut och som får användas som
bredvidläsning just därför att den inte
granskats.

Vidare måste väl statsrådet Palme
ändå hålla med mig om att det är skillnad
på det ena och det andra när det
gäller undervisning i skolan. En del tar
mer sikte på den personliga utvecklingen,
en del är rent kunskapsmaterial.
Detta går inte att komma ifrån.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Svar på fråga ang. statliga studiemedel
till studerande vid de frikyrkliga teologiska
seminarierna

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet MOBERG, som yttrade: Herr

talman! Herr Källstad har frågat
chefen för ecklesiastikdepartementet,
när de studerande vid de frikyrkliga
teologiska seminarierna kommer
att erhålla statliga studiemedel. Enligt
fastställd ärendefördelning ankommer
det på mig att besvara frågan.

Skolöverstyrelsen, som fått i uppdrag
att utreda formerna för en eventuell
statlig tillsyn över vissa fria kristna
samfunds seminarier, har föreslagit att
universitetskanslersämbetet •—- med
hänsyn till utbildningens innehåll —
får i uppdrag att avge förslag i tillsynsfrågan.
I anledning härav har ärendet
remitterats till ämbetet och centrala
studiehjälpsnämnden. Då beredningen
av detta ärende således inte är avslutad,
kan jag inte uttala mig om eller när
studiemedelssystemet skall utsträckas
även till de frikyrkliga organisationernas
seminarier.

Vidare anförde:

22 Nr 38 Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. statliga studiemedel till studerande vid de frikyrkliga teologiska
seminarierna

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det svar som statsrådet
Moberg givit mig är liögst otillfredsställande.
Han menar sig inte kunna göra
något uttalande huruvida studiemedelssystemet
skall utsträckas också till de
frikyrkliga organisationernas pastorsseminarier
eller när det skulle kunna äga
rum. Detta är förvånande, statsrådet
Moberg, alldenstund riksdagen för över
två år sedan uttalade sig positivt om
studiemedel till de frikyrkliga teologiska
skolornas elever. Känner statsrådet
Moberg till detta?

Det råder för närvarande otålighet
hos frikyrkorna och speciellt hos de
teologiska seminariernas representanter
när det gäller dröjsmålet med att få
klarhet i varför inte de studerande där,
vilka är på samma nivå som de som
bedriver andra postgymnasiala studier,
kan få detta studiesociala stöd.

Riksdagsmotioner i frågan väcktes år
1964, och på våren 1965 uttalade riksdagen
att under förutsättning att statlig
tillsyn kan anordnas på tillfredsställande
sätt borde dessa studerande få
studiesocialt stöd företrädesvis enligt
studiemedelsförordningen. Det var ett
positivt besked som riksdagen gav, och
det gavs som sagt på våren 1965.

Den 8 oktober 1965 fick skolöverstyrelsen
i uppdrag att verkställa denna
utredning. Den 9 juni 1967 avgav skolöverstyrelsen
sitt yttrande till Konungen,
vilket egentligen bara är ett förslag
att det skall uppdragas åt universitetskanslersämbetet
att avge förslag om hur
en sådan tillsyn bör kunna ordnas. Det
blir alltså en mycket stor tidsutdräkt
fortsättningsvis, fastän det nu är snart
tre år sedan denna sak togs upp och
över två år sedan riksdagen uttalade sig
positivt i frågan.

Det är väsentligt, herr talman, att
denna fråga snabbt blir avgjord, så att
de omkring 200 studerande vid våra
teologiska seminarier på frikyrkans
sida skall kunna erhålla studiemedel,

eftersom de står på samma postgymnasiala
nivå som övriga studenter i vårt
land.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Vi har den ordningen
att när en ny utbildningsanstalt föreslås
bli inordnad i studiemedelsförordningens
bestämmelser skall först frågan
om tillsyn utredas och regler därför
fastställas. Detta spörsmål har varit under
utredning och är det fortfarande,
som jag framhållit i svaret. Då kan herr
Källstad inte rimligen begära att jag nu,
under det att kanslersämbetet prövar
denna fråga, skall säga min mening i
saken. Det vore att föregripa förslaget
från myndigheten.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag känner till detta.
Den 8 mars i år — alltså för nära åtta
månader sedan ■—■ förklarade sig universitetslcanslersämbetet
villigt att påtaga
sig tillsynen av fyra seminarier,
nämligen Missionsförbundets teologiska
seminarium, Metodistkyrkans teologiska
seminarium i Göteborg — Överås —
Baptisternas Betelseminarium här i
Stockholm och Johannelund. Skolöverstyrelsen
skulle möjligen ta hand om de
övriga två seminarierna.

Efter snart åtta månader bör det kunna
bli någon klarhet. Vi på frikyrkans
håll förväntar ett svar på denna fråga
mycket snart.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag kan förstå den otålighet
som herr Källstad hyser, men
jag vill upprepa att vi i somras från
skolöverstyrelsen fick dess utredning,
som riksdagen hade beställt. Den remitterade
vi med hänsyn till innehållet så
fort som vi ansåg oss kunna göra det
till kanslersämbetet. När detta, som
herr Källstad säger, redan på förhand
har gjort ett uttalande, förutsätter jag
att det mycket snabbt kan ta ställning

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

Svar på fråga ang. informationen om fackskolan

till den fråga som det fått sig tillställd i
september.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 15

Svar på fråga ang. informationen om
fackskolan

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet MOBERG, som yttrade: Herr

talman! Herr Källstad har frågat
chefen för ecklesiastikdepartementet
vilka åtgärder som övervägs för att
intensifiera informationen om fackskolans
målsättning och dess betydelse för
näringslivet. Enligt fastställd ärendefördelning
ankommer det på mig att
besvara frågan.

Jag vill först stryka under att regeringen
ända sedan tidpunkten för beslutet
om fackskolan i olika former
verkat för ett positivt mottagande på
arbetsmarknaden av dem som genomgått
fackskola.

Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
har i samarbete lämnat
en omfattande information om fackskolan.
Detta har skett genom broschyrer
som i stort antal distribuerats till företag
och andra arbetsplatser, genom konferenser
med representanter för avnämarna
och genom artiklar i fackpress
och dagspress. Erfarenheterna av verksamheten
hittills har visat att information
som bedrivs på det lokala planet
har den bästa effekten. Av denna anledning
kommer informationen i fortsättningen
än mer att ges en lokal anknytning
och bedrivas genom länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingar.

Jag vill slutligen erinra om att fackskolans
uppgifter och ställning också
berörs av kompetensutredningens arbete.

Vidare anförde:

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det svar som statsrådet
Moberg har lämnat i denna fråga är
mera positivt än det föregående svaret
var. Statsrådet menar att information
om fackskolan kan ges genom broschyrer,
konferenser och artiklar i fackpress
och dagspress och framhåller att
det skall bli en intensifiering på lokalplanet.
Det är ett värdefullt meddelande.

En viss misstro har vuxit fram beträffande
fackskolan — det verkar
ibland som om det finns något av en
faokskolans kris. Det tycks råda okunnighet
om skolformen. Detta kan bero
på att aktuella organ i samhället bär
brustit när det gällt att lansera den nya
utbildningsformen på arbetsmarknaden.
Svenska arbetsgivareföreningen och Industriförbundet
har påpekat de risker
som fackskoleeleverna utsättes för,
emedan de kan erhålla otillräcklig
praktisk kunskap för att hävda sig
gentemot yrkesskoleeleverna och otillräcklig
teoretisk kunskap för att hävda
sig gentemot gymnasieingenjörerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen gjorde nyligen
i samarbete med SÖ en undersökning.
Den visade att av 2 325 elever
som slutade fackskolan 1966 hade 65
procent fått anställning i någon form
— fast eller tillfällig anställning eller
praktikantanställning — 16 procent

fortsatte att studera, 5 procent var arbetslösa
och 10 procent fullgjorde värnplikt.
116 personer var alltså arbetslösa.
Det lägsta antalet som erhållit anställning
uppvisade den sociala linjen med
57 procent, utan skillnad mellan manliga
och kvinnliga elever.

Det finns alltså risk för att fackskolans
elever kan möta svårigheter. Jag
tror personligen att fackskolan är en
bra skolform, med den tekniska, sociala
och ekonomiska utbildning som
där ges, och att eleverna i fackskolan
blir ett utmärkt tillskott till arbetsmarknaden.
Men jag anser att kontakterna
med olika samhällsinstanser —•

24 Nr 38 Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. tidpunkten för regeringens ställningstagande till förslag om ny
länsindelning

arbetsförmedlingarna och yrkesvägledningen
-— måste knytas fastare. Skolmyndigheternas
och arbetsmarknadsverkets
uppgift bör vara att informera
arbetsgivarna om fackskolan.

Jag hoppas att de intentioner som
statsrådets svar ger vittnesbörd om
snart skall förverkligas.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Detta är en mycket betydelsefull
fråga. Den berör 15 procent
av vår ungdom i 16—17-årsåldem -—
så många går nämligen nu i fackskolan.
Därför är det viktigt att informationen
om fackskolan och dess värde
sprids till alla och envar. Jag är också
medveten om att det fortfarande hos
arbetsgivarna och personalcheferna råder
en viss okunnighet om vad de som
kommer från fackskolan verkligen går
för.

Det är roligt att höra herr Källstad
säga att han själv är positivt inställd
till denna skolform. Han talar emellertid
om den misstro mot fackskolan som
finns. Regeringen har alltsedan fackskolan
startade gjort vad den kunnat
för att undanröja den misstron, och
när frågor av konkret natur behandlats
i riksdagen har vi från regeringshåll
slagit vakt om fackskolan. Det vore
glädjande, om vi kunde räkna även
med herr Källstads bistånd i fortsättningen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 16

Svar på fråga ang. tidpunkten för regeringens
ställningstagande till förslag om
ny länsindelning

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Jönsson i Inge»

marsgarden har fragat mig, när regeringen
avser att ta ställning till länsindelningsutredningens
förslag.

Länsindelningsutredningens förslag
liksom vissa utredningsförslag rörande
förvaltningsorganisationen i länen
liar sänts till ett stort antal remissinstanser
för yttrande före den 1 mars
1968. Det är i anledning av den framställning
som på statsrevisorernas förslag
gjordes av 1957 års riksdag som
1 än si n de In i n gsf rågan utretts. Regeringen
har i olika sammanhang deklarerat
att den för sin del skall pröva förslagen
förutsättningslöst och att remissinstansernas
uppfattning kommer att tillmätas
stor vikt. Först sedan remissbehandlingen
avslutats finns det således
förutsättningar att närmare planera
ärendets fortsatta handläggning.

Vidare anförde:

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret.
Samtidigt beklagar jag att det ser ut att
dröja innan vi får klarhet om när regeringen
kommer att ta ställning i denna
viktiga fråga. Så länge regeringen
inte har gjort det kvarstår hotet mot de
av länsindelningsutredningen utdömda
länen. Hur svagt utredningsförslaget än
är, skapar det ett osäkerhetstillstånd,
som kan komma att hindra em gynnsam
utveckling inom de berörda områdena.

Utredningsförslaget kan också komma
att tjäna som en mall för statliga
myndigheter och utredningar i deras
verksamhet och planerande. På detta
sätt kan ett genomförande i smyg komma
till stånd, trots att något beslut icke
föreligger. Därför skulle jag avslutningsvis
vilja rikta en vädjan till statsrådet
att han gör ett klarläggande på
denna punkt. Det skulle säkert vara av
stort värde att få ett sådant här i riksdagen.

Torsdagen den 26 oktober 1967 Nr 38

Svar på fråga ang. tidpunkten för regeringens ställningstagande till förslag om ny
länsindelning

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Jag skall gärna begagna
tillfället till att redovisa hur remissbehandlingen
kommer att läggas upp med
hänsyn till att länsdemokratiutredningen
inte väntas bli färdig med sitt arbete
förrän senare under år 1968.

Ursprungligen var det avsikten att alla
länsutredningarna skulle remissbehandlas
i sådan ordning att gemensamt remissyttrande
över utredningarna skulle
kunna avges till den 1 mars 1968. Då
var emellertid utgångspunkten den att
länsdemokratiutredningen skulle vara
färdig med sitt betänkande någon gång
i september månad 1967. När vi nu kan
konstatera att betänkandet kommer att
framläggas först någon gång under år
1968 ställs vi inför frågeställningen hur
vi skall förfara med remissbehandlingen.
Utvecklingen väntar ju inte på att
vi blir färdiga med våra utredningar,
och uppenbarligen är det ändå så, att
det med avseende på både länsindelningsutredningens
och länsförvaltnisgsutredningens
förslag finns vissa åtgärder
med vilkas genomförande vi inte
kan dröja.

Vi måste bl. a. när det gäller länsindelningsutredningens
förslag åstadkomma
en anpassning av länsgränserna
till kommunblocken. Man kan inte i
fortsättningen ha kommunblocken delade
på olika län. Det är möjligt att också
remissinstanserna visar sig ha önskemål
om andra justeringar. Vi bedömer inom
regeringen läget så att remissinstanserna
kommer att koncentrera sig på de
justeringar som kan bli nödvändiga med
hänsyn till mera näraliggande mål inom
ramen för denna reform.

Dessutom kan det tänkas att man
i detta sammanhang bör vidta justeringar
av länsförvaltningens organisation
med hänsyn till den ökade effektivitet
hos samhällsplaneringen i dess helhet,
som vi måste försöka att medverka
till. Dessa justeringar som i det tidigare

skedet kan komma till stånd skall naturligtvis
inte genomföras så, att de på
minsta sätt föregriper länsdemokratiutredningens
tankegångar och förslag.
Frågan får alltså senare bedömas i sin
helhet.

Jag kan förstå den oro som man känner
i de bygder, där länet enligt länsindelningsutredningens
förslag skall slås
samman med ett annat län. Jag kan också
förstå olägenheten av att det under
en längre tid råder osäkerhet om vilka
geografiska gränser länen och landstingen
kommer att erhålla. Därför hoppas
jag trots allt att vi ganska snart efter
det att remissyttrandena framlagts den
1 mars skall kunna föreslå åtgärder,
som i mesta möjliga mån kan stilla denna
oro.

Man kan visserligen beträffande Jämtlands
län i viss mån göra gällande att
remissutlåtanden redan har avlämnats
.—jag tänker på den s. k. jämtländska
frihetsrörelsen — men det är rimligt att
vi inte visar länsstyrelse, kommuner
och landsting i Jämtlands län den sidovördnaden
att vi bedömer länsindelningsfrågan
uteslutande på grundval av
vad frihetsrörelsen önskar. Vi får väl
därför vänta med behandlingen av frågan
om Jämtlands län liksom övriga
län till remisstidens utgång den 1 mars
1968.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för
det mera innehållsrika besked han nu
lämnat.

Beträffande den jämtländska frihetsrörelsen,
som statsrådet talade om med
ett leende på läpparna, så är ju den ett
spontant uttryck för folkopinionen. Den
bör man inte bara le åt. Den är säkert
ett uttryck för en ganska djupgående
känsla hos de flesta människor som
menar att förslaget till länsindelning innebär
ett ödesdigert slag mot Jämtland

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar pa fråga ang. gemensamma zontaxor för tåg- och busslinjer

och mot det norrländska inlandet. Det
är alltså inte fråga om skämt, utan om
djupt allvar.

Jag förstår emellertid att man måste
invänta remissvaren. Men om man väntar
länge, kan det i detta fall verkligen
bli stora skadeverkningar. Det är den
saken som varit anledning till att jag
tagit upp denna fråga. Den saken har
också framhållits flera gånger tidigare.
Bara under de senaste veckorna har jag
sett uppgifter om att länsindelningsutredningens
förslag måste vara ett riktmärke
i arbetet. Men därigenom får vi
ju under lång tid en inriktning av utredningsverksamheten
och av myndigheters
planering som om det föreslagna
redan vore ett faktum.

Det är det som är så allvarligt. Ty
då kan ett område där det finns en spirande,
gynnsam utveckling bli dödsdömt,
trots att något beslut i länsindelningsfrågan
ännu inte föreligger. Det är
därför jag vill ha statsrådets hjälp med
att säga till myndigheterna och arbetande
utredningar att man inte får betrakta
utredningsförslaget som ett faktum
förrän i varje fall regeringen har
tagit ställning till det. Jag tror nog att
statsrådet och jag är ense om detta, och
jag skulle vara mycket tacksam om han
ville bekräfta det. Man måste ju ändå
ha den nuvarande indelningen som mall
för utredningsarbetet och för myndigheters
åtgöranden.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Om jag råkade le när
jag talade om den jämtländska frihetsrörelsen,
så berodde det inte på att jag
brister i respekt för de uppfattningar
som den givit uttryck åt.

Herr Jönsson i Ingemarsgården och
jag är helt ense om att man skall avvakta
remissyttrandena från länsstyrelse,
landsting och kommuner i Jämtland
när det gäller denna fråga. Självfallet
har vi också i regeringen agerat så, att

vid exempelvis tillsättandet av tjänster
o. d. har vi utgått ifrån den nuvarande
indelningen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 17

Svar på fråga ang. gemensamma zontaxor
för tåg- och busslinjer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Gustafsson i Skellefteå
har frågat mig, om jag är beredd
att, med anledning av järnvägsnedläggelser
och signalerade inskränkningar i
antalet järnvägsstationer, taga initiativ
till överläggningar mellan företrädare
för berörda trafikmedel i syfte att genomföra
gemensamma zontaxor för tågoch
busslinjer.

I avvaktan på resultatet av den grundliga
översyn av hela taxesystemet för
järnvägsresor och bussresor som f. n.
pågår inom statens järnvägar har jag
inte ansett det påkallat att nu ta några
sådana initiativ.

Vidare anförde:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.

När man diskuterar nedläggningen av
järnvägar brukar man lugna de oroliga
med att busslinjer kommer att ersätta
de nedlagda järnvägarna. Det kan ifrågasättas
huruvida den ersättningen är
fullgod för trafikanterna, men i varje
fall i ett avseende kan det inte råda
några delade meningar: för dem som
måste använda både buss och järnväg
sker det en fördyring av resekostnaderna,
som kan bli nog så kännbar
vid långa reseavstånd.

Nu säger statsrådet att han inte vill
ta några inititativ på grund av den över -

Torsdagen den 26 oktober 1967 Nr 38

Svar på fråga ang. ersättning av statsmedel för skador till följd av stormen den
17 oktober 1967

syn av taxesystemet som för närvarande
pågår inom SJ. Ja, jag var för 10—
15 år sedan med om att göra en framstöt
motionsvägen, och vi företog då vissa
sonderingar för att höra hur det var
med intresset på olika håll för en sådan
här omläggning. De enskilda trafikföretagen
ådagalade ett visst intresse,
men däremot kunde vi inte finna att det
förelåg något intresse inom SJ. Det är
möjligt att det nu skett en ändring på
den punkten. Men ni får ursäkta mig att
jag är föga optimistisk om att den av
statsrådet omnämnda översynen skall
leda till några resultat i detta avseende.

Statsrådet säger emellertid att han
inte na — jag tyckte att han betonade
ordet nu — vill ta några initiativ. Jag
får kanske tolka detta så, att om översynen
inte skulle leda till några resultat,
är statsrådet beredd att sedan ta
initiativ. Jag tror det är angeläget att
så sker. Skulle statsrådet glömma bort
saken, så lär det komma påminnelser.

Cliefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Denna viktiga fråga om
trafiken i stort får vi tillfälle att diskutera
senare i anledning av de många
interpellationer som framställts såväl
om själva järnvägstrafiken som om trafikpolitiken
i dess helhet. Jag tycker
emellertid inte att initiativ till en samordning
mellan järnvägstrafikens och
busstrafikens taxor kan tas förrän man
på järnvägssidan är klar över sin egen
taxesättning. Det är ju en komplicerad
fråga med många komponenter som för
närvarande utreds.

Jag föreställer mig trots allt att vi i
fortsättningen, när vi skall diskutera
dessa frågor, i skilda sammanhang kommer
att få lov att beflita oss om att befrämja
alla möjliga former av samordning
och samarbete mellan trafikföretag
som bedriver trafik i till varandra gränsande
områden. Det kan gälla samarbete

i fråga om tidtabeller och mycket annat.
Vi bör då ha den allmänna inställningen
att det framför allt är angeläget
att utnyttja den trafikkapacitet som
finns på det mest effektiva sättet för att
ge människorna ute i bygderna en så
god service som möjligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 18

Svar på fråga ang. ersättning av statsmedel
för skador till följd av stormen
den 17 oktober 1967

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Johansson i Simrishamn
har frågat mig, vilka förutsättningar
jag anser föreligga för ersättning
av statsmedel för sådana skador
till följd av den svåra stormen i
södra Sverige den 17 oktober, vilka inte
bedöms kunna ersättas enligt fastighetsförsäkringarnas
klausuler om stormskada.

Eftersom frågan har riktats till mig
förutsätter jag att den avser skador på
andra objekt än skog, jordbruk o. d.,
och mitt svar begränsar sig därför till
ersättning för sådana skador.

Bidrag av statsmedel vid förlust på
grund av naturkatastrof har utgått efter
behovsprövning enligt principer som
har godkänts av 1960 års riksdag och
av anslag som beviljats av riksdagen
för varje budgetår. Också årets vårriksdag
har, i samband med att anslag beviljades
på tilläggsstat för förra budgetåret,
tagit ställning till frågan om
principerna för bidragsgivningen med
anledning av den skadegörelse som vållades
av framför allt 1966 års vårflod i
vissa vattendrag. Ärenden angående bidrag
för sistnämnda skador behandlas

28 Nr 38 Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. utredning rörande arbetsbelastningen för högre statstjänstemän

för närvarande av vederbörande myndigheter.

Eftersom det inte är någon principiell
skillnad mellan den skadegörelse
som sålunda tidigare har föranlett bidrag
av statsmedel och de skador som
vållats av den aktuella stormen i södra
Sverige synes förutsättningar finnas för
statliga bidrag också för stormskadorna
under samma villkor som hittills och i
huvudsak efter de riktlinjer som tidigare
har tillämpats.

Vidare anförde

Herr JOHANSSON i Simrishamn (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min
fråga.

Skadorna av den storm som den 17
oktober drabbade södra Sverige är omfattande.
I exempelvis Simrishamn har
taken på ett flertal fastigheter helt lyfts
av. På den skånska landsbygden har
många uthuslängor och ekonomibyggnader
helt eller delvis jämnats med
marken. I områden med fritids- och
sommarstugebebyggelse har katastrofala
verkningar noterats.

Ännu föreligger ingen säker bedömning
av omfattningen av skadorna. Klart
är emellertid att verkningarna av stormen
skapat stora problem, icke minst
av ekonomisk karaktär, för de berörda.
Det är helt naturligt att människorna
känner ängslan och oro i denna situation.

Svaret bedömer jag som tillfredsställande
därför att statsrådet finner förutsättningar
föreligga för statliga bidrag
under i svaret angivna villkor.
Därigenom kommer de ekonomiska bekymren
att lätta något och känslan av
trygghet att öka.

Till sist vill jag dock kraftigt understryka
förhoppningen om en snabb, välvillig
och generös behandling av de ansökningar
om bidrag som kommer att
aktualiseras.

Herr talman! Jag ber med det anförda
än en gång att få tacka för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 19

Svar på fråga ang. utredning rörande
arbetsbelastningen för högre statstjänstemän Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet GUSTAFSSON, som yttrade:

Herr talman! Fru Kristensson har
frågat mig om jag har för avsikt att
föranstalta om utredning beträffande
arbetsbelastningen för högre tjänstemän
i kanslihuset och vid särskilt arbetstyngda
förvaltningar.

Som svar på fru Kristenssons fråga
vill jag meddela följande. Den 5 juni
1963 tillsatte chefen för justitiedepartementet
en särskild utredning — departementsutredningen
— med uppgift
att utreda statsdepartementens organisation
och arbetsformer med undantag
av utrikesdepartementet. Nuvarande organisation
av statsdepartementen är baserad
på förslag av denna utredning och
godkänd av riksdagen. Genom den nya
departementsorganisationen fick Kungl.
Maj:t möjlighet att snabbt anpassa ärendefördelningen
och personalindelningen
inom statsdepartementen efter ändrade
behov. Riksdagen bemyndigade också
Kungl. Maj:t att inrätta andra tjänster
än sådana som är avsedda för chefstjänstemän
för att organisationen skulle
kunna anpassas efter ändrade behov.
Kungl. Maj :t har därigenom möjlighet
att vidta de åtgärder som behövs om arbetsbelastningen
skulle visa sig vara för
stor för någon tjänsteman. Någon ny
utredning finner jag ej behövlig.

Inte heller när det gäller myndigheter
i övrigt anser jag att någon speciell
utredning om arbetsbelastningen bör
ske. Jag förutsätter att chefen för myndigheten
skaffar sig kännedom om ar -

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. utredning rörande

betsbelastningen hos sina underställda
och ser till att ingen tjänsteman blir
alltför arbetsbelastad.

Vidare anförde:

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
civilministern för svaret.

Med stöd av de informationer som
jag har fått genom veckopressen och
genom personliga kontakter vågar jag
påstå, herr statsråd, att de arbetsförhållanden
som föreligger inom kanslihuset
och även inom vissa mera arbetstyngda
förvaltningar är sådana att de
kan sägas inte höra hemma i en modern
svensk arbetsmiljö.

Det förekommer enligt uppgift en
arbetsbelastning som nödvändiggör ett
permanent övertidsarbete, och det tycks
höra till vanligheten att man får räkna
med arbetsdagar som inte slutar förrän
vid 8—9-tiden på kvällen. Övertidsarbete
ända fram till klockan It eller 12
lär inte heller vara sällsynt. Detta innebär
naturligtvis en förslitning av ifrågavarande
befattningshavare som inte
kan vara acceptabel och som bryter ned
deras hälsa i förtid.

En annan aspekt på detta förhållande
är att sådant arbete kräver att vederbörande
har en ordentlig markservice
i sitt hem. Detta kan vara en av anledningarna
till att det finns så få kvinnliga
befattningshavare i topptjänster inom
kanslihuset och på andra håll.

Mitt vetande har jag hämtat bland
annat från en intervjuundersökning som
har gjorts av Eva Moberg och publicerats
i Vecko-Journalen förra året. Vid
den tiden bör rimligen den omorganisation,
som herr statsrådet själv refererar
till, ha varit genomförd, men den
tycks inte ha lett till några praktiska
resultat.

Jag föreställer mig, herr talman, att
statsrådet inte gärna kan sväva i okunnighet
om de arbetsförhållanden som
råder. Det vore rätt penibelt om man
skulle nöja sig med denna utredning av

Nr 38

arbetsbelastningen för högre statstjänstemän

Eva Moberg eller i varje fall låta den
stå oemotsagd. Det skulle förefalla högst
naturligt att civilministern toge ett initiativ
och verkligen försökte vinna klarhet
beträffande det faktiska läget.

Anledningen till att jag ställer min
fråga vid denna tidpunkt och inte gjorde
det i anslutning till den så kallade Mobergska
utredningen är givetvis den att
i samband med den ramöverenskommelse
som träffades vid 1966 års förhandlingar
var parterna — alltså både
avtalsverket och arbetstagarorganisationerna
— överens om att gemensamt under
avtalsperioden studera problem sammanhängande
med att arbetstiden för
tjänstemän inom vissa områden avsevärt
överstiger gällande normalarbetstider.
Jag trodde därför att det skulle te sig
naturligt för civilministern att ta ett
initiativ och undersöka förhållandena
inom områden som ligger honom själv
så nära. Det torde inte innebära någon
större risk att göra det.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet GUSTAFSSON:

Herr talman! Utformningen av mitt
svar beror inte på att jag nonchalerat
allvaret i saken, utan närmast på att fru
Kristensson frågade, om jag hade för avsikt
att tillsätta en utredning. Jag menar
nämligen att man inte kommer till rätta
med dessa förhållanden genom att tillsätta
en utredning. Det rör sig om organisatoriska
förhållanden, och de måste
angripas på det organisatoriska planet
om någon ändring skall kunna åstadkommas.

Fru Kristensson sade att den omorganisation
som gjordes för några år sedan
inte har givit resultat. Mitt intryck är
att förhållandena har förbättrats. I
varje fall har möjligheterna att förbättra
förhållandena blivit helt andra
genom det bemyndigande som Kungl.
Maj:t har fått att tillsätta tjänster —
ett förslag som, om jag inte minns alldeles
fel, fru Kristensson i riksdagen
var med om att yrka avslag på.

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Svar på fråga ang. begärd översyn av barnavårdslagen

Jag vill också peka på det förhållandet
att beträffande ämbetsverken åligger
det enligt allmänna verksstadgan
verkschefen att ha uppsikt över dessa
frågor. Den utbildning som vi bedriver,
bl. a. av byråchefer och andra högre
tjänstemän, bör också kunna bidraga
till att man får en bättre personalledning
och en bättre personalorganisation.

Jag tror som sagt inte att en utredning
fyller någon uppgift, och det är
anledningen till att svaret har fått denna
utformning.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Det är tyvärr så i det
politiska arbetet att ordet »utredning»
lätt slinker över läpparna. Jag bär naturligtvis
inte menat att det skulle tillsättas
någon parlamentarisk utredning
eller liknande. Låt mig byta ut ordet
»utredning» mot »undersökning». Vad
jag åsyftade var att man på något sätt
skulle försöka kartlägga förhållandena,
så att man får en objektiv bild av läget.
Jag tycker att det borde ligga i statsrådets
eget intresse att försöka avhjälpa
de missförhållanden som till
äventyrs finns.

Det är glädjande att höra att förhållandena
har förbättrats. Jag vill inte
bestrida detta, men jag påstår fortfarande
att allt inte är bra som det är och att
mycket finns att göra. Av intervjuundersökningen
framgick bl. a. att många
klagar över att väntetiderna hos statssekreterarna
blir långa och att mycken
tid går till spillo där. Likaså framhölls
att den tekniska utrustningen lämnar en
hel del övrigt att önska.

Om statsrådet ville försäkra att han
ämnar göra en undersökning skulle
jag vara tillfredsställd.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 20

Svar på fråga ang. begärd översyn av
barnavårdslagen

Ordet lämnades på begäran till

Statsrådet fru ODHNOFF, som yttrade: Herr

talman! Fru Holmqvist har frågat,
om jag avser att inom den närmaste
tiden vidta åtgärder i anledning av
1966 års riksdags beslut att begära en
allsidig översyn av barnavårdslagen.

Inom socialdepartementet pågår för
närvarande arbetet med att utforma
direktiv för en utredning som skall få
till uppgift att göra en samlad översyn
av barnavårds-, socialvårds- och nykterhetslagstiftningen.
Jag räknar med att
utredningen skall kunna tillsättas inom
den närmaste tiden.

Vidare anförde:

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Odhnoff för det positiva svaret
på min fråga. Enligt min mening är
det — hur underligt detta än kan låta —
alltför positivt. När jag läser svaret
föresvävar mig en jätteutredning, som
kommer att ta inånga år i anspråk och
som kommer att beröra stora principiella
frågor om lekmannainflytande och
dylikt. Vad jag är angelägen om är nämligen
att den av riksdagen beslutade
översynen av barnavårdslagen kommer
till stånd, så att de ändringar i lagen,
som anses nödvändiga, snarast skall
kunna prövas av riksdagen.

Det är en allmän uppfattning hos barnavårdande
myndigheter att barnavårdslagen
är svår att praktiskt tilllämpa.
Detta framgick av det remissvar
som avlämnades med anledning av riksdagens
beslut och motionen i detta ärende
i fjol.

I första hand vill jag peka på olägenheten
av att barnavårdsnämnds godkännande
av fosterhem måste avse speciellt
barn, vilket kan innebära att barnavårdsnämnd
kan anse sig förhindrad
att reellt pröva en ansökan med erbjudande
om fosterhem, vilket är till förfång
för barnet om olämpligt hem godkännes
som en följd av lagens utformning.

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

En annan anmärkning gäller att barnavårdsnämnd
i de fall, där enligt 25 §
samhällsvård upphör på grund av att
den unge fyllt 18 år, är förhindrad att
exempelvis ekonomiskt hjälpa vederbörande
att fullfölja en påbörjad utbildning.
Likaså är barnavårdsnämnd förhindrad
att ge ekonomisk hjälp i förebyggande
syfte i enskilda fall, där förutsättningar
för ingripande enligt 25 § inte
föreligger. I detta avseende är meningarna
delade, men det vore önskvärt om
problemet kunde lösas.

I de fall där fosterföräldrar genom
rättens dom blir vårdnadshavare kan
fosterlega ej längre utgå, vilket innebär
att fosterföräldrar får ta på sig en försörjningsbörda
som inte kan anses rättvis.
Detsamma är förhållandet vid tilllämpning
av 50 § om förbud att flytta
fosterbarn när medgivande enligt 31 §
ej längre föreligger.

Jag hoppas att jag med denna uppräkning
av några olägenheter med den
nuvarande barnavårdslagens utformning
— det finns flera — har övertygat statsrådet
om behovet av en översyn av densamma.
Jag förutsätter att direktiven
blir sådana att dessa frågor kan komma
under riksdagens prövning innan utredningens
arbete är avslutat.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Yi är ense om behovet
av utredning, och jag skall inte gå in på
några detaljer i den kommande utredningens
arbete. Jag vill dock påpeka att
det som fru Holmqvist här tar upp naturligt
hör hemma bland de frågor
som kommer att beröras vid den kommande
översynen.

Vad beträffar riskerna med dröjsmål
med reformerna vill jag hänvisa
till möjligheterna för utredningen att
framlägga delförslag i brådskande frågor.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 21

Justerades protokollet för den 18 innevarande
oktober.

Interpellation ang. luft- och vattenvården

§ 22

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Åberg (fp), till hans excellens
herr statsministern angående rationaliseringen
av den statliga verksamheten
avseende förhållandena vid Sveriges
kuster,

herr Söderström (h), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående en enhetlig tillämpning av
affärstidslagen,

herr Elmstedt (ep), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående statligt kreditstöd till familjeskogsbruk,
m. m.,

herr Hugosson (s), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder mot kommersiellt utnyttjande
av kommunala bostadsförmedlingars
register,

herr Johansson i Skärstad (ep), till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena angående de i vissa länder
förekommande religionsförföljelserna,

fru Eriksson i Stockholm (s), till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående utbildning
av dietister, och

fru Holmberg (s), till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående den tekniska utbildningens
anpassning till näringslivets behov.

Kammarens biföll dessa framställningar.

§ 23

Interpellation ang. luft- och vattenvården Ordet

lämnades på begäran till

Herr JANSSON (vpk), som yttrade:

Herr talman! Föroreningen av vårt
lands vattentillgångar har inte kunnat

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Interpellation ang. luft- och vattenvården

hejdas. Rent vatten och frisk luft kan
inte längre betraktas som självklara tillgångar.
Även om naturförstörelsen gått
längre i ett flertal andra europeiska
länder, är det ostridigt att den för Sveriges
del pågår i ett accelererat tempo.

Med teknikens och den moderna vetenskapens
hjälp har människan i
många avseenden gjort sig till herre
över naturen. Människan skapar i dag
i annan utsträckning än tidigare sin
miljö. Miljöskapandet, förbundet med
den tekniska utvecklingen, har till sin
huvudtendens en positiv sida, men samtidigt
har miljöutvecklingen också fått
en omfattande miljöförstöring till följd.
De vetenskapliga och tekniska framstegen
har inte, på sätt som varit möjligt,
utnyttjats för att hejda miljöförstöringen.

Den mest oroande miljöförstöringen
är vattenföroreningen. Trots att stora
summor satsats på högrenande avloppsvattenverk,
har föroreningen endast
ställvis bromsats. Landets vattenkapital
håller på att förslösas. Så gott som alla
sjöar i Mellan- och Sydsverige är starkt
förorenade genom direkta avloppsutsläpp
från samhällen och industrier.
Sjöarna uppvisar akuta sjukdomstillstånd
med syrebrist, svavelvätebildning
med fiskförgiftning och fiskdöd som
följd. Massiva algblomningar gör allt
flera sjöar otjänliga för bad. Flera sjöar
går över gränsen till en kedjereaktionsnedsmutsning,
en cirkulationsrubbning,
där organismbestånd råkat i obalans,
där självrening skulle ta århundraden
och igenväxning och förintelse av sjöarna
endast kan stoppas till enorma kostnader.

Docent Tejning har nyligen påvisat
farorna av att förtära den kvicksilverförgiftade
fisken i Vänern. Föroreningen
av Vättern har också nått den gräns
där fara för fiskbeståndet föreligger.
Om situationen i bl. a. Mälaren gjorde
professor Wilhelm Rodhe nyligen följande
uttalande:

»Jag vill bara erinra om den breda

binnikemasken, som nu infekterat Ivösjön,
Mälaren och många andra av våra
sjöar. Vi har således inte en gång klarat
av det hälsovådliga snusket.»

Mälarens betydelse som råvattentäkt
bestäms av att den försörjer cirka 1,3
miljon människor med vatten, bl. a.
stockholms- och västeråsregionerna. Mälarens
vatten blir emellertid sämre och
sämre. Avlopp från 350 000 hushåll
släpps direkt eller indirekt ut i Mälaren
utan att passera reningsverk. Vänerns
och Vätterns föroreningsgrad
tycks ännu inte motsvara Mälarens, men
föroreningen ökar snabbt. Enligt uppgifter
renas endast 10 procent av Göteborgs
avloppsvatten höggradigt, medan
det övriga släpps ut orenat i Göta
älv som är huvudvattentäkt för bl. a.
göteborgsregionen. Stor nedsmutsning
av havet kan konstateras utanför så gott
som varje kuststad från Luleå till Strömstad.

I statsrådet Klings svar på undertecknats
interpellation angående åtgärder
till skydd mot miljöförstöring och
vattenförorening framhöll statsrådet
den 18 april 1967 följande:

»Vattenföroreningarna brukar mätas
i ton biokemisk syreförbrukning. Föroreningarna
beräknas ha ökat från
560 000 ton år 1950 till cirka 750 000
ton år 1966. Cellulosa- och pappersindustrin
svarar för huvuddelen av föroreningarna.
» I samma svar redovisade
statsrådet att »under den senaste tioårsperioden
antalet samhällen med höggradig
avloppsrening ökat från omkring
25 till 800».

Ökningen av antalet avloppsvattenverk
för höggradig rening säger inget om nedsmutsningsgraden,
då man måste ställa
dem i relation till de ökade utsläppen.
Därtill kommer att avloppen för med sig
nya ämnen mot vilka vattenverkens reningsmetoder
är ineffektiva. Kemisktekniska
produkter, blekmedel, diskoch
tvättmedel, insektsdödande färgämnen
och andra biologiska substanser
rår reningsverken inte på. En snabb

Torsdagen den 26 oktober 1967

Nr 38

övergång till »tredje steget» i fråga om
rening skulle kunna bli en effektiv
spärr mot fortsatt vattenförorening. En
övergång till »tredje steget» d. v. s. en
rening där man tar bort även fosfor
och kväve måste emellertid anses utopisk
så länge s. k. höggradig rening ännu
inte är allmän och t. o. m. låggradig
rening saknas i många starkt förorenade
områden.

Undersökningsmaterial som redovisats
de senaste dagarna ger vid handen
att den svavelförgiftning av atmosfären
som bl. a. är en följd av användningen
av de svavelhaltiga eldningsoljorna, genom
regnet skadar sjöarnas fiskbestånd,
åkergrödor och även skog. Ingeniörsvetenskapsakademiens
årsrapport
bestyrker hur snabbt svavelförgiftningen
fortskrider.

I min interpellation den 15/2 1967
ifrågasattes, om icke provisoriska lagstiftningsåtgärder
var nödvändiga till
dess att bl. a. immissionssakkunnigas
och naturresursutredningens förslag
blir föremål för riksdagens ställningstagande.
Statsrådet anförde att han inte
ansåg provisoriska lagstiftningsåtgärder
nödvändiga och erinrade om att vattenlagens
bestämmelser om vattenförorening
skärpts väsentligt så sent som åren
1956 och 1964. Statsrådet anförde vidare
att regeringen noga följer utvecklingen
på detta område och är beredd
att ingripa om så finnes påkallat.

Luftföroreningarna kan inte, vilket
framgår av den senaste tidens vetenskapliga
rön, handläggas som enbart
nationellt problem utan måste ses som
ett europeiskt och globalt problem. Sverige
är mottagare av svavelförorening
producerad i andra industriländer. I
den senaste rapporten från Ingeniörsvetenskapsakademien
heter det:

»Varhelst tungoljor med hög svavelhalt
förbrännes, kommer svavel ut i
atmosfären, och det erhåller så småningom
en global spridning. Enda lösningen
måste ligga i en samlad insats
för att rena avgaser men framför allt för

Interpellation ang. luft- och vattenvården

att utarbeta metoder för att avlägsna
svavelhaltiga ämnen ur olika råoljefraktioner.
Utvecklingen går också därhän,
att raffinering i mycket liten utsträckning
sker vid källan utan så nära förbrukaren
som möjligt. Eftersom de
skandinaviska nuvarande anläggningarna
f. n. inte räcker till ens för vår nuvarande
förbrukning, får man räkna
med väsentlig utbyggnad av kapaciteten
här. Det betyder att svavelhaltig råolja
i stigande utsträckning kommer att
skeppas hit och att tungoljan kommer
att söka avsättning på de skandinaviska
marknaderna. Reningsanläggningar
måste bli aktuella också här.»

I IVA:s rapport heter det vidare:

»Eftersom det inte är rimligt att påbjuda
att bara industrin i vårt land skall
bära kostnaderna för att använda svavelfriare
oljor betyder det att Sverige
också bör verka för att forskningen på
detta område sker i internationell samverkan.
»

Från den utgångspunkt som anföres i
IVA:s rapport blir det också nödvändigt
att den svenska regeringen tar initiativ
till åtgärder i syfte att stimulera
fram en aktivare luft- och vattenvårdspolitik
på det europeiska planet.

De alarmerande iakttagelser som
gjorts om ökad förorening av de svenska
vattnen, vilka bl.a. framgår av Ingeniörsvetenskapsakademiens
senaste rapport,
talar för att extraordinära åtgärder
från regeringen är motiverade. En
första åtgärd bör därvid rimligen vara
att informera riksdagen och allmänheten
om situationen på vattenvårdens
område, om vilka resurser som står till
förfogande liksom om vilka mera långsiktiga
åtgärder som förberedes.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
ställa följande frågor:

1. År statsrådet villig att lämna en
redogörelse över det aktuella läget i
landets sjöar och vattendrag i vad det
gäller föroreningar?

Nr 38

Torsdagen den 26 oktober 1967

Interpellation ang. luft- och vattenvården

2. Vill statsrådet delge kammaren sin
bedömning av avloppsvattenverkens
omfattning respektive bristande omfattning,
deras reningseffektivitet respektive
ineffektivitet, och i vilken takt en
övergång till »tredje steget» beräknas
ske?

3. Anser statsrådet att de nya fakta
som framkommit om graden av förorening
av landets vattentillgångar motiverar
extraordinära åtgärder från statsmakternas
sida?

4. Anser statsrådet initiativ från
svensk sida motiverade i syfte att få
fram en aktivare luft- och vattenvårdspolitik
på det europeiska planet?

5. Anser statsrådet att de resurser
som av statsmakterna ställts till förfogande
för forskning på luft- och vattenvårdens
område motsvarar de aktuella
behoven?

Denna anhållan bordlädes.

§ 24

Anmäldes följande motioner:
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 141, med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom, m. m., motionerna: nr

1083, av fru Holmquist och fru
Hörnland, och

nr 1084, av herr Lundberg; samt
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 142, med förslag till lag angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
m. m., motionerna:

nr 1085, av fru Eriksson i Stockholm
in. fl.,

nr 1086, av herr Mattsson m. fl., och
nr 1087, av fru Byding m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 25

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare
Undertecknade anhåller om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden den
27 oktober—3 november 1967 för resa
till Italien såsom medlemmar av den
officiellt inbjudna riksdagsdelegationen.
Stockholm den 26 oktober 1967

Sigvard Larsson
Anders Dahlgren
Filip W. Fridolfsson
Kammaren biföll denna ansökan.

§ 26

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
sex enkla frågor, nämligen av:

herr Hammarberg (s), till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående förläggning av annan
verksamhet till flygets verkstäder i Västerås,

herr Wiklund i Stockholm (fp), till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena angående den framtida
utformningen av svenska u-landsarbetares
verksamhet,

herr Wiklund i Stockholm (fp), till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående förbättring av
pensionärernas levnadsförhållanden,
fru Kristensson (h), till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående antalet utbildningsplatser
för barnmorskeelever,

fru Kristensson (h), till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående tidpunkten för påbörjande
av utbildning av instruktionssjukgymnaster,
och

herr Björkman (h), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående invandrande minoritetsgruppers
strävan att bevara sin språkliga,
kulturella och religiösa egenart.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.37.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 27 oktober 1967

Nr 38

Fredagen den 27 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till lagutskott de å bordet vilande
motionerna nr 1083—1087.

§ 2

Föredrogs den av herr Jansson (vpk)
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående luft- och
vattenvården.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 36, i anledning av motioner om användande
av blindskrift på valsedlar,
nr 37, i anledning av motioner angående
poströstning för sjuka m. fl.,

nr 38, i anledning av motion om underlättande
av röstavlämning i vallokal,
nr 39, i anledning av motioner om
poströstning vid kriminalvårdsanstalter,
nr 40, i anledning av väckt motion
om stärkande av den kommunala demokratin,

nr 41, i anledning av motioner angående
ledighet för krigsmaktens personal
för fullgörande av kommunala uppdrag,

nr 42, i anledning av motioner om
avskaffande av kyrkofullmäktige,

nr 43, i anledning av motioner om
obligatorisk kommunal besvärsnämnd,

nr 44, i anledning av motion angående
reglerna för omröstning i kommunalfullmäktige,

nr 45, i anledning av motioner om
skyldighet för kyrkoråd att återställa
skändade gravar,

nr 46, i anledning av motioner om lekmannainflytande
vid beslut om åtal i
tryckfrihetsmål,

nr 47, i anledning av motioner angående
utskottets rätt att erhålla tillgång
till handlingar för dechargearbetet,
nr 48, i anledning av motioner angående
rätten att anhängiggöra ärenden i
riksdagen,

nr 49, i anledning av motioner angående
samråd med riksdagens lönedelegation
i förhandlingsfrågor,

nr 50, i anledning av motion angående
utformningen av riksdagens lönedelegations
årliga redogörelse till riksdagen,
och

nr 51, i anledning av motioner angående
utskottsbehandlingen av riksdagens
lönedelegations årliga redogörelse
till riksdagen;

statsutskottets utlåtanden:
nr 130, i anledning av motioner angående
undervisningen i olycksfallsvård,

nr 131, i anledning av motion angående
den politiska informationen i
grundskola och gymnasium,

nr 132, i anledning av motion om
statligt stöd till s. k. håltimmeverksamhet
i skolorna,

nr 133, i anledning av motioner om
användning av nedlagda järnvägar som
cykelvägar, och

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statlig medverkan
vid fastställande av anställningseller
arbetsvillkor för vissa arbetstagare

Fredagen den 27 oktober 1967

36 Nr 38

hos kommun eller annan allmän inrättning; bevillningsutskottets

betänkanden:
nr 54, i anledning av väckta motioner
om ökad rättssäkerhet i skatteärenden,
nr 56, i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av enskilda och
.statliga vattenkraftverk, och

nr 58, i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag vid beskattningen
för resor med egen bil till arbetsplatsen
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 46, i anledning av väckta motioner
om uppräkning av vissa skulder vid inflation,

nr 47, i anledning av väckta motioner
om inflationsskydd för försäkringssparande,

nr 51, i anledning av väckta motioner
om offentlig auktorisation av låssmeder,
och

nr 53, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till patentlag
m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 51, i anledning av väckt motion
angående handläggningen av vissa ärenden
rörande omhändertagande av barn,
nr 52, i anledning av väckta motioner
om begränsning av eller förbud mot tobaksreklam,
m. m.,

nr 53, i anledning av väckta motioner
angående behörigheten att utöva tandläkaryrket,
och

nr 56, i anledning av väckta motioner
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension;

tredje lagutskottets utlåtande nr 49, i
anledning av väckt motion om inrättande
av ett »kulturhistoriskt servitut»;

jordbruksutskottets utlåtande nr 32, i
anledning av väckt motion om kommunala
naturvårdsnämnder; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

42, i anledning av motion om en
propagandakampanj för en bättre förebyggande
hälsovård,

nr 43, i anledning av motioner om
kartläggning av kostvanorna, m. in.,

nr 44, i anledning av motion om åtgärder
för att stimulera användandet av inhemskt
bränsle,

nr 45, i anledning av motion om inrättande
av en ungdomens bostadsrättsorganisation,
och

nr 46, i anledning av motion om samhälleliga
åtgärder för övervakande av
reklamen.

§ 4

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 321, i anledning av väckt motion
om underrättelse i visst fall till part
inför domstol om dom;

nr 322, i anledning av väckta motioner
om hävande av adoptivförhållande;
och

nr 323, i anledning av väckta motioner
angående tillsättandet av ledamöter i
domkapitel.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 148, angående lönegradsplaceringen
av vissa tjänster m. in.,

nr 149, angående stiftelse för utgivning
av en informationstidskrift för invandrare,

nr 151, med förslag till lag med anledning
av sammanslagning av medicinalstyrelsen,
medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd
och socialstyrelsen,

nr 152, med förslag till lag angående
dels fortsatt giltighet av 1 § andra stycket
lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,
dels ändrad lydelse av 3 § samma
lag, samt

nr 154, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 6
juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt.

Dessa propositioner bordlädes.

Fredagen den 27 oktober 1967

Nr 38

§ 6

Anmäldes motionen nr 1088, av fru
Thunvall in. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 138, med förslag
till lag om ändring i föräldrabalken
m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Börjesson

i Falköping (ep) till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
förlängning av remisstiden för
länsindelningsutredningens betänkande.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.02.

In fidem

Sune K. Johansson