Nr 37 ANDRA KAMMAREN 1967 (Riksdagens protokoll 1967:37)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 37 ANDRA KAMMAREN 1967

20—25 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 20 oktober

Sid.

Svar på interpellation av herr Hamrin i Jönköping (fp) ang. diarieföringen
i statsdepartementen................................ 5

Interpellationer av:

fröken Sandell (s) ang. kompensation till fiskare för inkomstförluster

till följd av vattenföroreningar.............................. 8

herr Lorentzon (vpk) ang. riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.
.................................................... 9

herr Hermansson (vpk) ang. principerna för upprättande av diplomatiska
förbindelser med andra stater....................... 10

herr Rimmerfors (fp) ang. möjligheterna att undantaga samlingslokaler
för kyrkliga ändamål från investeringsavgiften för vissa

byggnadsarbeten......................................... 11

fru Nettelbrandt (fp) ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms

universitet .............................................. 12

Meddelande om enkla frågor av:

herr Andersson i Örebro (fp) ang. tidpunkten för slutförande av utredning
om vidgat ekonomiskt skydd åt statsanställda bilförare .. 14

herr Haglund (s) ang. tidpunkten för slutförande av utredningen rörande
ägandeförhållandena och maktkoncentrationen i det privata

näringslivet.............................................. 14

fru Kristensson (h) ang. utredning rörande arbetsbelastningen för

högre statstjänstemän..................................... 14

fru Heurlin (h) ang. granskningen av litteratur för sexualundervisningen
i skolorna......................................... 14

herr Hermansson (vpk) ang. åtgärder med anledning av uppgifter

om att utländsk säkerhetspolis är verksam i Sverige.......... 14

1—Andra kammarens protokoll 1967. Nr 37

Nr 37

Innehåll

Sid.

herr Gustavsson i Alvesta (ep) ang. avveckling av dyrortsgraderingen
av statstjänstemannens löner.............................. 14

Tisdagen den 24 oktober

Meddelande ang. frågestund.................................... 14

Interpellationer av:

herr Ekström i Iggesund (s) ang. insynen i företag som uppbär statsbidrag
till kostnader för utbildning av anställda............... 15

herr Mattsson (ep) ang. bostadsförbättringslånen till handikappade 16
herr Oskarson (h) ang. samplanering beträffande landsvägar och

järnvägar................................................ 17

herr Larsson i Norderön (ep) ang. utnyttjande av friställd arbetskraft
för upprustning av vägar.............................. 18

Onsdagen den 25 oktober

Testamentsbevakning.......................................... 21

Interpellationer av:

herr Åberg (fp) ang. rationaliseringen av den statliga verksamheten

avseende förhållandena vid Sveriges kuster................... 22

herr Söderström (h) ang. en enhetlig tillämpning av affärstidslagen 23
herr Elmstedt (ep) ang. statligt kreditstöd till familj eskogsbruk,

m. m.................................................... 23

herr Hugosson (s) ang. åtgärder mot kommersiellt utnyttjande av

kommunala bostadsförmedlingars register ................... 25

herr Johansson i Skärstad (ep) ang. de i vissa länder förekommande

religionsförföljelserna...................................... 26

fru Eriksson i Stockholm (s) ang. utbildning av dietister ........ 27

fru Holmberg (s) ang. den tekniska utbildningens anpassning till

näringslivets behov........................................ 28

Meddelande om enkla frågor av:

herr Gustafsson i Skellefteå (fp) ang. ändring av bestämmelserna

om familjebostadsbidrag .................................. 28

fru Thunvall (s) ang. tillämpningen av vissa bestämmelser om unga

lagöverträdare............................................ 28

herr Dickson (h) ang. statens järnvägars rabattresor för pensionärer 28
fru Sundberg (h) ang. lokaliseringen av malmöregionens flygplats 28

Innehåll

Nr 37

Sid.

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 25 oktober

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. godkännande av avtal
med Belgien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering
av vissa andra frågor beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
................................................ 20

Första lagutskottets utlåtande nr 42, om underrättelse i visst fall till
part inför domstol om dom................................. 20

— nr 43, ang. testamentsbevakning............................ 21

— nr 44, om straffrihet för mindre, oavsiktliga förseelser......... 22

— nr 48, om hävande av adoptivförhållande.................... 22

— nr 52, ang. tillsättandet av ledamöter i domkapitel............ 22

•. . I

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Fredagen den 20 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Svar på interpellation ang. diarieföringen
i statsdepartementen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Hamrin i Jönköping
har frågat statsministern vilka principer
som enligt statsministerns uppfattning
bör gälla för diarieföringen i
statsdepartementen av inkomna handlingar.
Han har vidare frågat statsministern
om denne vill medverka till
utarbetande av nya instruktioner rörande
diarieföringen i departementen.

Interpellationen har överlämnats till
mig för besvarande.

Det är givetvis av stor betydelse att
allmänna handlingar diarieförs eller
på annat sätt registreras hos myndigheterna.
Redan med hänsyn till ärendenas
handläggning är detta nödvändigt.
En noggrann diarieföring är av
särskild vikt för att principen om allmänna
handlingars offentlighet skall
kunna upprätthållas. Registrering är
ju i allmänhet en förutsättning för att
den som vill ta del av handlingar i ett
ärende skall kunna få upplysning om
vilka handlingar som finns och var de
kan sökas. För närvarande saknas generella
regler om diarieföring eller annan
registrering av allmänna handlingar
hos statsmyndigheterna. Detta gäller
även statsdepartementen. För deras
del innehöll den tidigare instruktionen
från år 1921 en föreskrift om
skyldighet för registrator att svara för
diarieföringen av inkomna ärenden.
I gällande departementsinstruktion
från år 1965 finns visserligen inte nå -

gon uttrycklig bestämmelse i detta hänseende,
men någon ändring i sak har
inte avsetts. Inom några departement
har meddelats uttryckliga föreskrifter
om diarieföring. Praxis i fråga om
diarieföringen är emellertid densamma
inom alla departement, oavsett om
särskilda föreskrifter har meddelats
eller inte. Nu liksom när den tidigare
instruktionen gällde skall alla ärenden
diarieföras. Däri ligger att inkommande
allmänna handlingar som hänför
sig till ett ärende skall diarieföras.

Offentlighetskommittén har nyligen
lagt fram förslag till föreskrifter om
registrering av allmänna handlingar
hos myndigheterna. Detta förslag bereds
för närvarande inom justitiedepartementet.
Den praxis som nu iakttas
inom departementen torde ganska väl
stämma med vad offentlighetskommittén
har föreslagit. I väntan på prövningen
av kommitténs förslag har några
allmänna regler om diarieföringen
i departementen inte ansetts böra meddelas.
Från statsrådsberedningen har
emellertid utgått en rekommendation
att meddela uttryckliga föreskrifter om
vem som skall svara för diarieföringen
och om vem som skall handa denna.

Vidare anförde:

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för det svar jag fått på min
interpellation, en interpellation som
framställdes för snart ett halvår sedan.
Statsrådet är uppenbarligen helt ense
med mig om att interpellationen berör
fundamentala och viktiga offentlig -

Nr 37

Fredagen den 20 oktober 1967

Svar på interpellation ang. diarieföringen

hetsintressen och -principer, viktiga
med hänsyn till de krav på allsidig
upplysning och en fri och öppen debatt
som vi ställer i vår demokrati.

Det har sålunda förflutit ganska lång
tid sedan jag tillät mig fästa uppmärksamheten
på denna fråga, och ärendet
har fält ligga till sig över sommaren.
Jag vill inte påstå att den vilan har
inverkat direkt menligt, eftersom man
i interpellationssvaret onekligen kan
ppåra i varje fall en ansats till en
skärpning och en effektivisering av
diarieföringen i våra statsdepartement.
Om man å, andra sidan kan säga att
justitieombudsmannens ampra påminnelser
i saken —■ vilka daterar sig från
februari månad i år — har följts upp
tillräckligt målmedvetet, är jag inte
alldeles säker på. Men den frågan, alltså
huruvida eller i vad mån JO känner
sig nöjd i det fallet, skall jag lämna
öppen.

Jag skall av flera skäl här och nu inte
heller provocera en debatt kring det
enskilda fall eller de enskilda fall som
närmast gav mig anledning att efterlysa
mer av fasthet och klarhet i den
praxis som tillämpas på detta område
och som berörde ett i interpellationen
närmare angivet statligt företag.
Statsrådets svar här i dag ger mig just
inte någon orsak alt ta upp en diskussion
efter de linjerna. Emellertid vill
jag i korthet säga följande.

Jag noterar naturligtvis med intresse
den rekommendation som enligt justitieministerns
försäkran utgått från
statsrådsberedningen ■— jag förmodar
efter det att min interpellation framställts
■— en rekommendation om att
uttryckliga föreskrifter skall meddelas
om vem som skall handha diarieföringen.
Tydligen har ett initiativ i
saken ansetts påkallat, vilket i och för
sig är utmärkt, ty det kan ju inte på
något sätt vara tillfredsställande att
det inom en del departement finns uttryckliga
föreskrifter rörande dessa
ting, i andra däremot inte.

i statsdepartementen

Härvidlag tycker jag mig för övrigt
möjligen spåra en viss motsägelse i
det svar jag nyss fått. Å ena sidan
hänvisar statsrådet till en föreskrift i
en tidigare instruktion om skyldighet
för registrator att svara för diarieföring
av inkommande ärenden. I gällande
instruktion saknas visserligen,
sägs det sedan, bestämmelser i detta
hänseende, men — försäkrar statsrådet
— någon ändring i sak har inte avsetts.
Ändå kommer statsrådet alltså så
småningom fram till detta att en rekommendation
trots allt kunde behövas
för att skapa full klarhet och en
fastare ordning. Jag får väl tolka detta
som ett indirekt vidgående av att
förhållandena inte varit alldeles oklanderliga.

Statsrådet försäkrar också att praxis
i departementen är densamma överallt,
oavsett om det finns några särskilda
föreskrifter eller inte. Nu liksom när
den tidigare instruktionen gällde skall,
säger statsrådet, alla ärenden diarieföras.
Det förefaller ju betryggande,
men det förutsätter förstås att begreppet
ärende verkligen tolkas i tryckfrihetsförordningens
anda — i en klart
liberal anda således -— och att de allmänna
handlingar som är knutna till ett
ärende i princip -—• jag betonar i princip
— undantagslöst kommer att falla
under diarieföringsplikten. Ty endast
däri ligger — som jag bedömer det —
en garanti för ett strikt iakttagande
av offentlighetsprincipen.

Självfallet utesluter inte detta krav
ett rimligt hänsynstagande till det faktum
att det inom departementen och i
statsförvaltningen i övrigt kan vara
nödvändigt och ofrånkomligt att i vissa
fall hemligstämpla handlingar av
olika slag. Men vad som definitivt inte
bör få hemlighållas, är själva existensen
av en handling. Det bör inte få
ske, bl. a. av det skälet att ju då möjligheten
att få sekretesskyddet prövat
i högre instans faller bort och att godtycke,
smussel i sämsta fall skulle kun -

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Svar på interpellation ang. diarieföringen i statsdepartementen

na få ett spelrum som under inga förhållanden
får tillåtas.

Nu är ju en reform, innebärande
skärpt diarieföringsplikt, på gång, och
justitieministern bekräftar också att offentlighetskommitténs
betänkande som
bäst håller på att bearbetas i departementet.
Så säger statsrådet att i väntan
på den prövningen kommer några
allmänna regler om diarieföringen i
departementen inte att meddelas.

Herr talman! Jag gör för min del
här i viss mån en annan bedömning,
nämligen att denna sak ändå är så
betydelsefull att det på goda grunder
kan ifrågasättas, om det verkligen är
välbetänkt att dröja med att låt oss säga
interimistiskt reglera dessa förhållanden,
eftersom man ingenting vet
om tidpunkten, när offentlighetskommitténs
förslag kan komma att realiseras.
Förmodligen inträffar detta inte
i brådrasket; det har man på känn.

För att avrunda detta inlägg ber
jag att än eu gång få tacka för svaret och
även kraftigt understryka, att det naturligtvis
för pressen liksom för övriga
massmedia verkligen är av central
betydelse att alltid kunna räkna med
att ha så att säga raka spåret till sådana
allmänna handlingar som är av
intresse för den löpande nyhetsförmedlingen
och för opinionsbildningen och
debatten i stort i samhällsfrågorna.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Jag tror att herr Hamrin
i Jönköping och jag i stort sett är
överens.

Vi har hittills inte haft några generella
föreskrifter inom statsförvaltningen
rörande vilka handlingar som skall
diarieföras. De föreskrifter som fanns
i den förra departementsinstruktionen
gällde vem som skall svara för diarieföringen.

Nu har offentlighetskommittén föreslagit
att man skall införa generella
föreskrifter om vilka handlingar som

skall diarieföras. Att innan prövningen
av detta förslag är klar utfärda särskilda
bestämmelser för departementen
är enligt min mening att förhasta sig;
det har ändå i stort sett gått bra med
den ordning som vi hittills har haft.

Den rekommendation som har utgått
från statsrådsberedningen gäller att
man inom varje departement skall säga
ifrån vem som skall svara för diarieföringen.
Anledningen till att den skickades
ut var att vissa departement hade
utfärdat sådana föreskrifter och att man
ville skapa en samordning på detta område.

Till sist, herr talman, ber jag att få
säga ett par ord i anledning av vad herr
Hamrin inledningsvis anförde. Han beklagade
sig över att det gått ett halvår
sedan interpellationen framställdes innan
svaret kom. Fakta i målet är att interpellationen
är dagtecknad den 3 maj,
d. v. s. dagen före Kristi himmelsfärdsdag.
Den bör därför inte ha kommit
under statsministerns ögon förrän veckan
därpå. Kanske är det litet mycket
begärt att statsministern under de
två sista veckorna i maj månad skall
kunna ägna sig åt interpellationssvar.

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Får jag i anslutning till
vad statsrådet senast hade att säga uttryckligen
betona, att det i vad jag anförde
inte låg någon kritik. Det var ett
konstaterande — även av att det dock
under den tid som gått sedan interpellationen
framställdes, tydligen har hänt
en del av väsentlig betydelse i detta
sammanhang.

Det är klart att man kan mena att offentlighetskommitténs
betänkande och
vad därav kan följa skall avvaktas. Därvidlag
är dock helt avgörande, när man
kan räkna med att något beslut i denna
fråga kan komma att fattas. Jag skulle
vilja fråga statsrådet, om det går att
säga någonting om tidpunkten. Om ett
avgörande ligger i en fjärran framtid,
är det verkligen inte tillfredsstäl -

Nr 37

Fredagen den 20 oktober 1967

Interpellation ang. kompensation till fiskare för inkomstförluster till följd av
vattenföroreningar

lande att man dröjer med att reglera
dessa förhållanden.

Chefen för justitiedepartementet,
herr statsrådet KLING:

Herr talman! Jag kan inte lämna
ett mera ingående svar på den senaste
frågan än att remissbehandlingen har
avslutats och att en första föredragning
för mig av betänkandet och remissvaren
kommer att äga rum första veckan i
november.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till lagutskott motionen nr 1069;

till bevillningsutskottet motionerna nr
1070 och 1071;

till statsutskottet motionen nr 1072;

till bevillningsutskottet motionen nr
1073;

till statsutskottet motionerna nr 1074
-—1076; samt

till lagutskott motionerna nr 1077—■
1082.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Fridolfsson i Stockholm (h), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående möjligheterna
att undantaga samlingslokaler för kyrkliga
ändamål från investeringsavgiften
för vissa byggnadsarbeten,

herr Andersson i Luleå (vpk), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder för att
minska arbetslösheten i Norrbotten,

herr Persson i Heden (ep), till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående innebörden av begreppet
»beslutets meddelande», och

herr Lothigius (h), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående avdrag vid beskattningen för
utgifter för landskapsvårdande åtgärder.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Interpellation ang. kompensation till
fiskare för inkomstförluster till följd
av vattenföroreningar

Ordet lämnades på begäran till

Fröken SANDELL (s), som yttrade:

Herr talman! Nuvarande bestämmelser
synes knappast kunna medge ekonomisk
kompensation till de fiskare
som drabbas av ekonomiska förluster
till föjd av vattenföroreningar. Paragraferna
om skadestånd enligt brottsbalkens
bestämmelser torde knappast vara
tillämpliga. Inte heller synes ersättning
kunna utgå ur de medel som enligt
vattenlagen inflyter från industrier
m. fl. i form av avgifter för utsläpp eller
andra föroreningar som är till men
för fiskerinäringen. Dessa är avsedda
för näringen i dess helhet, t. ex. för
forskning eller annat allmänt fiskeribefrämjande
ändamål och inte för enskilda
individer som drabbas av inkomstförluster
till följd av föroreningarna.

Det förefaller dock nödvändigt att
utöver de möjligheter till omskolning
m. in. som arbetsmarknadspolitiken erbjuder
införa bestämmelser som innebär
att speciella åtgärder kan vidtas
i fall där fiskare oförskyllt drabbas av
minskade förtjänster t. ex. i samband
med dokumentering av hög kvicksilverhalt
i den fisk som fångas.

Man kan tänka sig skilda lösningar på

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken

problemet. En tänkbar utväg är att generalisera
beslutet om stöd till de räkfiskare
vid västkusten som fick vidkännas
ekonomiska förluster till följd
av åtgärder i Norge. En annan är att
man utvidgar avgiftssystemet enligt vattenlagen
samtidigt som man utsträcker
användningen av de medel som tas in
på denna väg att även omfatta ersättning
till fiskare som drabbas av utsläppet.
En kombination av skilda åtgärder
förefaller lämpligast.

Under åberopande av det anförda
hemställer jag att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
ställa följande fråga:

Överväger statsrådet att söka finna
vägar att kompensera de fiskare som
drabbas av inkomstförluster till följd
av vattenföroreningar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Interpellation ang. riktlinjerna för den
statliga trafikpolitiken

Ordet lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (vpk), som yttrade: Herr

talman! Riksdagsbeslutet år
1963 i fråga om principerna för statens
trafikpolitik innefattade bl. a. en tudelning
av järnvägens transportverksamhet
i en affärsbandel och en trafiksvag
del, varvid den trafiksvaga delen skulle
erhålla ekonomiskt stöd av samhället
i form av en s. k. kollektivbiljett. Enligt
samma beslut skall lönsamhetsundersökningar
göras för järnvägslinjer.
Efter prövning skall de linjer, som inte
visar sig bärkraftiga, nedläggas.

Yad beträffar lönsamhetsundersökningarna
förefaller demokratin i detta
sammanhang vara fulländad. Det rör
sig dock endast om en skendemokrati,
då endast de som sköter lönsamhetsundersökningarna
har full insyn. De
lönsamhetsundersökningar som föregår

nedläggande av järnvägslinjer skötes av
SJ :s driftsdistriktsexpeditioner. Även
om en rad olika institutioner kontaktas
och även om trafikanterna ges tillfälle att
yttra sig kan ingen utanför de invigda
bedöma utredningens tillförlitlighet, då
det inte ges möjligheter att granska
helhetsbilden, endast ta del av presenterade
siffror.

De presenterade siffrorna ger ingen
helhetsbild, eftersom undersökningarna
endast gäller SJ-järnväg och inte samtliga
av SJ ägda transportföretag inom
samma område. Lönsamhetsundersökningen
skulle givetvis gälla även de
övriga av staten ägda transportföretagen
i främsta hand då SJ-Biltrafik,
SI.AB (Svenska Lastbil AB) och ASG
(AB Svenska godscentraler). Samtliga
dessa SJ-företag är självständiga och
trafikerar samma linjer. Genom undersökningen
av endast ett företag och inte
samtliga uppstår en ensidig inriktning,
varvid felaktiga slutsatser om trafikens
lönsamhetsmöjligheter uppstår. Härtill
kommer att SJ-ledningen medvetet överför
godstrafiken från järnvägslinje till
lastbilar. Bussar sätts in som trafikerar
samma linje eller ersätter vissa tåg för
persontrafik, därtill är biljettsamordningen
ensidig och gynnar helt landsvägstrafiken.
Hela samordningen av
godsmagasin, stationer o. s. v. är sådan
att kostnaderna härför belastar järnvägen.
Det slutliga resultatet blir att järnvägens
lönsamhet minskar och en nedläggning
av järnvägslinjen enligt S.Tledningen
blir aktuell. SJ :s principiella
inställning framför allt efter riksdagsbeslutet
år 1963 tycks vara att trafiken
så långt som möjligt skall överföras till
landsväg varvid åtgärder vidtages som
motiverar SJ-ledningens handlande.

Företagsekonomiskt sett borde givetvis
de av staten ägda transportföretagen
komplettera varandra. Så är dock
inte fallet, de konkurrerar med varandra
— konkurrerar inbördes. I detta sammanhang
bör uppmärksammas de av
SJ under senare tid vidtagna åtgärder -

1*—-Andra kammarens protokoll 1967. Nr 37

Nr 37

Fredagen den 20 oktober 1967

Interpellation ang. principerna för upprättande av diplomatiska förbindelser med
andra stater

na, som innebär att den regionala trafiken
överlämnas till privatintressen. Det
av SJ ägda transportföretaget SLAB
har i vissa städer sålts till företag underställda
bank- och storkapitalet.

Den omständigheten att SJ numera i
så stor utsträckning utannonserar eobefattningar
tyder på att SJ-ledningen
är klar över det stora personalöverskott,
som en lång tid framöver kommer
att finnas, om de planerade åtgärderna
genomföres. Otrygghet uppstår
för personalen.

De genomgripande åtgärder som genomförs
och planeras inom SJ ger intryck
av en bedömning av SJ som ett
produktionsföretag, som måste bära sig
ekonomiskt, och inte att SJ först och
främst måste vara ett serviceföretag.
Med en sådan utgångspunkt måste även
hänsyn tas till planerings- och lokaliseringspolitiska
faktorer. I områden där
en befolkningsminskning betraktas som
oundviklig måste transport- och servicemöjligheter
i rimlig grad garanteras
den kvarvarande befolkningen. Vidtagna
och planerade åtgärder tyder
emellertid på att elementära servicekrav
åsidosättes även inom vidsträckta områden
utanför de utpräglade glesbygdsområdena.

Från denna utgångspunkt riktades i
en kommunistisk motion (II: 983 1963)
starka erinringar gentemot förslaget till
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken.
Mot bakgrunden av utvecklingen sedan
riksdagsbeslutet år 1963 inställer
sig frågan huruvida de i denna interpellation
påtalade genomförda och planerade
åtgärderna kan sägas motsvara
dessa riktlinjer samt om en översyn av
dessa är påkallad.

Med stöd av vad som här anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Anser statsrådet att de vidtagna och
planerade åtgärderna vid SJ då det gäl -

ler lönsamhetsundersökningar, vilka föregår
nedläggandet av järnvägslinjer,
den inbördes konkurrensen mellan de
statligt ägda trafikföretagen, försäljningen
av statligt ägda trafikföretag
samt nedläggningen av en mångfald
SJ-stationer, vara i överensstämmelse
med det av riksdagen år 1963 fattade
beslutet om riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken?

2. Anser statsrådet i övrigt den fortlöpande
strukturomvandlingen med befolkningsminskning
respektive tätortsexpansion
påfordra en översyn av gällande
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken
från riksdagens sida?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. principerna för

upprättande av diplomatiska förbindelser
med andra stater

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (vpk), som yttrade: Herr

talman! Frågan om upprättandet
av normala statliga förbindelser
mellan Sverige och Demokratiska folkrepubliken
Korea, Demokratiska republiken
Vietnam samt Tyska demokratiska
republiken har i olika sammanhang
ställts såväl i den offentliga debatten
som i riksdagen. En rad skäl
har anförts för upprättandet av diplomatiska
förbindelser med dessa stater.
Dessa skäl skall här icke upprepas. Jag
vill endast erinra om att det i samtliga
tre fall handlar om sedan flera år etablerade
stater. Det är sålunda synnerligen
anmärkningsvärt att vårt land icke
har normala relationer till de nämnda
staterna. Vad man kan kalla bevisbördan
synes därför ligga på den sida
som av olika anledningar hittills motsatt
sig att Sverige upprättar motsvarande
förbindelser med Demokratiska folkre -

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. möjligheterna att undantaga samlingslokaler för kyrkliga ända
mål från investeringsavgiften för vissa byggnadsarbeten

publiken Korea, Demokratiska republiken
Vietnam och Tyska demokratiska
republiken som vårt land har med andra
stater.

Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till hans excellens utrikesministern
få framställa följande frågor: Vilka

allmänna principer följer regeringen
när det gäller vårt lands diplomatiska
förbindelser med andra stater?

När avser regeringen att ta initiativet
till att upprätta diplomatiska förbindelser
med stater med vilka sådana
förbindelser nu icke finns?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. möjligheterna att
undantaga samlingslokaler för kyrkliga
ändamål från investeringsavgiften för
vissa byggnadsarbeten

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! Den 21 mars 1967 inlämnade
den katolska Eugeniaförsamlingen
i Stockholm en hemställan till
Kungl. Maj:t om befrielse från investeringsskatt
för sitt planerade nybygge
vid Kungsträdgården i Stockholm.
Kungl .Maj :t lämnade den 12 maj 1967 ansökan
utan bifall. Inte heller gav en personlig
uppvaktning av biskop Taylor för
statsrådet Sträng den 30 augusti något
som helst resultat.

Bakgrunden är den att Eugeniaförsamlingen
under expropriationshot
nödgas överlämna sin nuvarande kyrka,
som varit församlingens gudstjänstlokal
sedan 1837, till staden och att avflyttning
måste ske den 1 april 1968.
Detta sker på grund av planerad rivning
i samband med saneringen av
Stockholmsi innerstad. Församlingens
medlemsantal är för närvarande 2 600.
Man beräknar att 600 å 700 av dessa

varje söndag besöker kyrkan. Därtill
kommer ett stort antal turister och andra
utländska trosfränder.

Staden har som kompensation för
tomten vid Norra Smedjegatan ställt till
församlingens förfogande en välbelägen
tomt med adress Kungsträdgårdsgatan
12. Enligt stadsplanebestämmelserna
måste tomten därjämte bebyggas med
kontorslokaler, där staden bestämmer
valet av hyresgäster. Som villkor uppställes
vidare inrättandet av 37 garageplatser.
Byggnationen skall vara avslutad
den 1 april 1970, vid 500 000 kronors
vite. Beräknad byggnadstid är
tjugofyra månader. Man må därvid förstå
oron över det genom investeringsskatten
påkomna uppskovet vilket, även
om stadens villkor skulle mjukas upp,
åsamkar församlingen stora ekonomiska
bördor. Under mellantiden har församlingen
anvisats provisoriska lokaler
i den gamla Reginabiografen. Det torde
icke vara möjligt att där på ett tillfredsställande
sätt bedriva en församlingsverksamhet
av den omfattning som Eugeniaförsamlingen
har.

Det är värt att erinra om att den katolska
Eugeniaförsamlingen icke själv
åsamkat sig det läge, vari den nu befinner
sig. Den har lojalt rättat sig efter
rivningsbeslutet och godtagit löftet
om en ny tomt utan äganderätt. Den
åsamkas betydande utgifter genom omläggningen
av sin verksamhet. Församlingen
har under stora uppoffringar
själv åstadkommit cirka en och en halv
miljon kronor. Därtill kommer betydande
insamlingar bland trosfränder
utomlands, främst i Tyskland, Holland,
Schweiz, Österrike, Amerika och Italien.
På detta sätt har inte mindre än
cirka fem miljoner kronor i utländsk
valuta tillförts Sverige.

Skulle församlingen nu tvingas att
bygga under den tid den 25-procentiga
investeringsskatten gäller, kommer ytterligare
stora belopp att erfordras, en
extrautgift som församlingen i dagens lä -

Nr 37

Fredagen den 20 oktober 1967

Interpellation ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms universitet

ge icke ser sig i stånd att komma ut med.
Väntar man å andra sidan till dess att
investeringsskatten bortfaller, har man
åsamkats stora förluster också genom
vitesföreläggandet plus den fortgående
kostnadsfördyringen samtidigt som de
insamlade medlen sjunker i värde.

Interpeilanten är medveten om att
många likartade ärenden är värda att
uppmärksammas. Inte minst gäller detta
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen i
Stockholm, som genom den nödtvungna
rivningen av Blasieholmskyrkan och
Kungl. Maj.ds vägran att medge befrielse
från investeringsskatt på ersättningsbygget
i Johanneshov likaså kommit i
ett bekymmersamt läge. E.F.S. har arbetsmarknadsmyndigheternas
löfte att
få uppföra kyrkan som vinterbygge, till
gagn för arbetstillgången, men vågar efter
avslaget från Kungl. Maj :t inte åsamka
sig den oerhörda fördyring som investeringsskatten
innebär. Också där
har man hela beloppet till det planerade
kyrkobygget insamlat i förväg. Man behöver
alltså inte betunga lånemarknaden.

I den katolska församlingens fall tillkommer
vissa aspekter på möjligheterna
till fri religionsutövning för en församling
som till ungefär femtio procent
är en invandrarförsamling. Den svenska
regeringens enständiga vägran att tillmötesgå
denna önskan har väckt kritik
utomlands, dokumenterad bl. a. i utförliga
artiklar i Neue Ziircher Zeitung
och Frankfurter Allgemeine Zeitung.
Både med hänsyn till utlandsopinionen
och ännu mer till de starka sakskäl
som i detta fall föreligger, vore det
önskvärt om en omprövning kunde ske.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet få ställa följande
fråga:

Anser sig herr statsrådet kunna medverka
till en sådan omprövning av riktlinjerna
för undantagande av samlingslokaler
för kyrkliga ändamål från inve -

steringsavgiften för vissa byggnadsarbeten,
att större hänsyn tas till religionsfrihetens
principer och större rättvisa
ges åt församlingar, som genom en kombination
av myndigheternas rivningsbeslut
och Kungl. Maj :ts avslag på ansökan
om dispens från investeringsavgiften
kommit i ett synnerligen brydsamt
läge?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. nybebyggelsen vid
Frescati för Stockholms universitet

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade: Herr

talman! År 1959 fattade riksdagen
det mycket viktiga beslutet om utflyttning
av hela Stockholms universitet
till Frescati-området. Av två utredningsalternativ
valdes alltså detta framför
ett andra, en utbyggnad av redan befintliga
lokaler i Vasastaden. Avtal ingicks
mellan Stockholms stad och staten
om exploatering och planering av
Frescati-området. Detta trädde i kraft
den 1 januari 1960.

Föga har kunnat byggas sedan dess
i det aktuella området. Ecklesiastikministern
redovisade detta 1965 i ett
svar på en enkel fråga. Han ansåg att
verksamheten var högt uppdriven och
att man byggde i den takt resurserna
medgav. Men frågeställaren kunde påpeka
att detta endast hade resulterat i
att ungefär 300 studenter sedan 1959
hade fått sina studier förlagda till Frescati.
Och sedan 1965 har ingenting
byggts där, även om studerandeantalet
är något större nu på grund av ökad
intagning.

Prognoser över utvecklingen av antalet
studerande vid universitetet har
gjorts liksom övrig planering t. ex. i
form av lokalprogrammering. Men vid
upprepade tillfällen har resultaten liär -

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. nybebyggelsen vid Frescati för Stockholms universitet

av reviderats. År 1960 utgick man från
att antalet studerande ej skulle överskrida
10 000. I proposition nr 141/1965
angavs att universitetet skulle dimensioneras
lokalmässigt för ett antal av
15 140 studerande, och denna siffra vara
uppnådd 1972/73. Men redan 1966
uppgick antalet nettostuderande till
uppskattningsvis 19 600. Med utgångspunkt
från SCB:s prognoser kan man
beräkna totala antalet studerande 1975/
76 till 21 000—25 000, alltså vid en tidpunkt
då universitetet enligt senaste
tidsplan från byggnadsstyrelsen skall
vara färdigbyggt för cirka 15 000 studerande.
En planering med sikte på en
lokalmässig kapacitet av cirka 30 000
studerande måste nu vara mera realistisk
—• särskilt med tanke på 1980-talets
behov. En utbyggnadsmöjlighet till 100
procent har ju från början varit förutsatt.

Decentraliseringen av den lägre universitetsutbildningen
är av underordnad
betydelse i detta sammanhang.

I en debatt i riksdagen den 10 maj i
år ansåg herr Edenman att det var svårigheter
för de planerande organen,
främst då för LUP-kommittén och byggnadsstyrelsen,
som i första hand hade
orsakat den stora fördröjningen av universitetsutflyttningen.
Den aktivitet som
dessa planeringsorgan har visat kontrasterar
dock starkt mot departementets
långsamhet när det gällt att ta ställning
till framkomna förslag.

Frescati-kommittén och LUP-kommittén
har framlagt lokalprogram 1962,
1964 och 1966 — tydligen successivt
reviderade efter nya förutsättningar
—■ och byggnadsstyrelsen har så sent
som i juni 1967 utarbetat förslag till
huvudhandlingar för en första litbyggnadsetapp
på fem hus.

Med stöd av det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
frågor:

Yillca åtgärder är herr statsrådet vil -

lig att vidtaga för att påskynda den redan
starkt försenade utbyggnaden av
Frescati-universitetet?

År herr statsrådet beredd att medverka
till att planeringen av Frescati-universitetet
utvidgas till att gälla anläggningar
med en lokalmässig kapacitet av
30 000 studerande 1975?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Till bordläggning anmäldes
bevillningsutskottets betänkande nr
52, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet;
samt

första lagutskottets utlåtanden:
nr 42, i anledning av väckt motion om
underrättelse i visst fall till part inför
domstol om dom,

nr 43, i anledning av väckt motion
angående testamentsbevakning,

nr 44, i anledning av väckt motion
om straffrihet för mindre, oavsiktliga
förseelser,

nr 48, i anledning av väckta motioner
om hävande av adoptivförhållande, och
nr 52, i anledning av väckta motioner
angående tillsättandet av ledamöter i
domkapitel.

ILO ,

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare
Då undertecknad erbjudits att deltaga
vid den av riksdagen anordnade resan
till Holland under dagarna 24—28: oktober,
anhåller jag att få beviljas ledighet
från riksdagens arbete under ifrågavarande
tid.

Stockholm den 19 oktober 1967

Carl-Wilhelm.Lothigius.

Nr 37

Tisdagen den 24 oktober 1967

Till Riksdagens andra kammare
För deltagande i den svenska riksdagsdelegationens
resa till Holland anhåller
jag härmed om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden 24—27 oktober
1967.

Stockholm den 19 oktober 1967

Sigfrid Löfgren

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 11

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
sex enkla frågor, nämligen av:

herr Andersson i Örebro (fp), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående tidpunkten för slutförande
av utredning om vidgat ekonomiskt
skydd åt statsanställda bilförare,
herr Haglund (s), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående
tidpunkten för slutförande av
utredningen rörande ägandeförhållandena
och maktkoncentrationen i det privata
näringslivet,

fru Kristensson (h), till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet
angående utredning rörande arbetsbelastningen
för högre statstjänstemän,
fru Heurlin (h), till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående granskningen av litteratur
för sexualundervisningen i skolorna,
herr Hermansson (vpk), till hans excellens
herr statsministern angående åtgärder
med anledning av uppgifter om
att utländsk säkerhetspolis är verksam
i Sverige, samt

herr Gustavsson i Alvesta (ep), till
herr statsrådet och chefen för civildepartementet
angående avveckling av
dyrortsgraderingen av statstjänstemännens
löner.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.22.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 24 oktober

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Herr andre vice talmannen meddelade,
att fröken Wetterström, som vid
kammarens sammanträde den 17 innevarande
oktober med läkarintyg styrkt
sig från och med samma dag tills vidare
vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats
i kammaren.

§ 2

Meddelande ang. frågestund

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Med

hänsyn till att ett tjugotal enkla
frågor föreligger till besvarande vid
sammanträdet torsdagen den 26 oktober
kl. 15.30 kommer frågestunden
nämnda dag att — om så erfordras —
utsträckas till omkring kl. 17.30.

§ 3

Föredrogs, men bordlädes åter bevill -

Tisdagen den 24 oktober 1967 Nr 37

Interpellation ang. insynen i företag som uppbär statsbidrag till kostnader för utbildning
av anställda

ningsutskottets betänkande nr 52 samt
första lagutskottets utlåtanden nr 42—
44, 48 och 52.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

fröken Sandell (s), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående kompensation till fiskare
för inkomstförluster till följd av
vattenföroreningar,

herr Lorentzon (vpk), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående riktlinjerna för
den statliga trafikpolitiken,

herr Hermansson (vpk), till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
angående principerna för upprättande
av diplomatiska förbindelser med
andra stater,

herr Rimmerfors (fp), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående möjligheterna att undantaga
samlingslokaler för kyrkliga ändamål
från investeringsavgiften för vissa
byggnadsarbeten, och

fru Nettelbrandt (fp), till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående nybebyggelsen vid
Frescati för Stockholms universitet.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 5

Interpellation ang. insynen i företag som
uppbär statsbidrag till kostnader för utbildning
av anställda

Ordet lämnades på begäran till

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s), som
yttrade:

Herr talman! På höstsessionens första

dag framställdes flera interpellationer
angående lokaliseringspolitiken, varvid
bl. a. framfördes synpunkter på statens
insyn i företag som åtnjuter lokaliseringsstöd.

Under senare tid har de utbildningsbidrag
som ställs till vissa företags förfogande
och som ingår i lokaliseringspolitiken
varit föremål för uppmärksamhet.
Bidrag till kostnader för utbildning
av anställda utgår vid företag som
nyetablerats eller utvidgar sin verksamhet
inom område som anges i 2 § lokaliseringskungörelsen,
det s. k. norra
stödområdet. Bidrag till sådana kostnader
utgår även i samband med rekonstruktion
av produktion och sysselsättning
vid nedlagt eller nedläggningshotat
företag inom samma område. Om
synnerliga skäl föreligger kan bidrag
även utgå i andra delar av landet.

Bidrag utgår endast för utbildning
vid företag som bedöms kunna ge varaktig
sysselsättning för arbetskraften
och erhålla tillfredsställande lönsamhet
i ort där goda förutsättningar finns
för företagets verksamhet men där
brist råder på yrkeskunnig arbetskraft.

Det bör vidare anföras att denna utbildning
skall ske efter en läroplan som
godkänts av arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer inom branschen.
Läroplanen fastställs av arbetsmarknadsstyrelsen
efter samråd med
parterna. I planen skall anges utbildningens
mål, olika moment i utbildningen
och utbildningens längd. Tillsynen
skall utövas av länsarbetsnämnden, och
för detta har nämnden att efter förslag
av parterna förordna tvenne personer,
vilka har till uppgift att hålla länsarbetsnämnden
underrättad om utbildningens
bedrivande.

Uttagning av elever för utbildning
i företag skall ske genom arbetsförmedlingen
och det bidrag som utgår till
företaget kan uppgå till 5 kronor per
elev och utbildningstimme. Eleven skall

Nr 37

Tisdagen den 24 oktober 1967

Interpellation ang. bostadsförbättringslånen till handikappade

av företaget erhålla avtalsenliga förmåner.

Inledningsvis anförde jag att denna
form av utbildning blivit föremål för
viss uppmärksamhet, och tyvärr har
kritiken varit av negativ art. Alltför
många fall är kända där det måste konstateras
att utbildningen icke motsvarat
de krav man har rätt att ställa.
Mindre nogräknade företagare har betraktat
utbildningsbidraget som ett extra
lokaliseringsstöd och sålunda icke
känt ansvar för att »eleverna» verkligen
får lära sig något. Exempel finns
på företag som lagt ner sin verksamhet
eller inskränkt densamma ungefär vid
den tidpunkt då utbildningsbidraget
upphört att utgå. Utan att generalisera
torde man kunna påstå att det i regel
är den teoretiska delen av utbildningen
som icke kunnat fullföljas enligt den
fastställda läroplanen. Företaget har icke
haft personella resurser att klara
sina åtaganden i detta avseende. I ett
fall som jag känner väl har t. o. in.
oklarhet rått i fråga om den läroplan
som gällt för utbildningen. Det fackförbund
det här gäller godkände en ny
utbildningsplan den 27 oktober 1966,
men denna plan synes icke ha blivit
bekantgjord för vare sig företaget eller
tillsynsmännen, vilka alltså trott att
en tidigare fastställd plan skulle gälla.
Såvitt jag kunnat finna har den utbildningsplan
som verkligen skulle tillämpas
icke fastställts och vidarebefordrats
från arbetsmarknadsstyrelsens sida.
Detta kunde konstateras i slutet av september
månad 1967.

Vidare måste det givetvis vara ett
oeftergivligt krav att antagna elever får
skriftligt meddelande härom vid utbildningens
början och icke vid en tidpunkt
då utbildningen närmar sig sitt
slut. Om vederbörande icke nämnvärt
kunnat märka att det varit fråga om
utbildning och samtidigt får vetskap om
att arbetsgivaren uppburit ett bidrag av
5 kronor per timme samtidigt som den
totala timförtjänsten legat vid omkring

6: 50 per timme är det icke att förvåna
sig över om denna form av utbildning
emellanåt blir föremål för en berättigad
kritik från arbetstagarnas sida. Av
intresse skulle även vara att erhålla besked
om hur rekrytering sker av den
arbetskraft som blir föremål för utbildning.
Vilka krav ställs på exempelvis
ålder och bostadsort?

Med stöd av det anförda hemställer
jag om andra kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få framställa följande
fråga:

Anser statsrådet att nuvarande bestämmelser
för utbildningsbidrag till företag
är helt tillfredsställande i fråga
om insyn och kontroll från statens sida? Denna

anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. bostadsförbättringslånen
till handikappade

Ordet lämnades på begäran till

Herr MATTSSON (ep), som yttrade:

Herr talman! De handikappades bostadssituation
kräver särskild uppmärksamhet
från samhällets sida. Det gäller
såväl dem vilka på grund av arbete,
utbildning o. s. v. vistas borta från sina
hemorter som dem vilka vistas i sina
hem. Det behövs insatser från det allmänna
för att begränsa verkningarna
av det handikapp det är fråga om och
så långt möjligt eliminera det sociala
handikappet. Vissa åtgärder har redan
vidtagits för att ge de handikappades
bostäder en bättre standard. Sålunda
omfattas de handikappade av bestämmelserna
för de statliga förbättringslån
som utgår för ombyggnad och förbättring
av bostäderna för vissa grupper.
Förutom till handikappad utgår lån till
den som uppnått sextio års ålder eller
utan att ha uppnått denna ålder åtnjuter
folkpension samt till den som till -

Tisdagen den 24 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. samplanering beträffande landsvägar och järnvägar

hör befolkningsgrupp som lever under
särpräglade förhållanden.

Huvudregeln beträffande förbättringslånens
storlek är att räntefritt stående
lån eller räntefri stående del av lån,
som beviljas annan än kommun, ej må
överstiga 4 000 kronor. Den som har
uppnått 60 års ålder eller åtnjuter folkpension
kan emellertid erhålla ett räntefritt
lån på upp till 10 000 kronor.
Detta gäller också för den som tillhör
befolkningsgrupp som lever under särpräglade
betingelser, såsom samer och
zigenare. Sålunda är enligt anvisningarna
för förbättringslånekungörelsen
huvudregeln om begränsning till högst
4 000 kronor i praktiken tillämplig endast
beträffande handikappad som ej
har pension. Den handikappade som ej
har folkpension kan endast låna det
mindre beloppet, även om hans sysselsättningsmöjligheter
och därmed hans
möjligheter till försörjning är begränsade
till följd av fysisk eller psykisk
svaghet eller defekt. Förbättringsbin
utgår endast under förutsättning att den
beskattningsbara inkomsten vid taxering
till statlig inkomstskatt enligt senast
tillgängliga uppgifter icke överstiger
6 000 kronor.

Med hänsyn till de höga byggnadskostnaaerna
i vårt land kan inte några
mera betydande förbättringar göras i
en handikappads bostad för 4 000 kronor.
Det kan allvarligt ifrågasättas om
gällande bestämmelser är vare sig rättvisa
eller ekonomiskt försvarbara. Enligt
min mening finns det mycket som
talar för att när en handikappad person,
som inte har folkpension, anses
vara berättigad till bostadsförbättringslån,
borde vederbörande i fråga om lånets
omfattning vara jämställd med den
som uppnått 60 år eller utan att ha
uppnatt denna ålder åtnjuter folkpension.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Vill statsrådet medverka till sådan
ändring av gällande bestämmelser, att
till handikappad, som är berättigad till
bostadsförbättringslån och som nu kan
erhålla räntefritt stående lån eller räntefri
stående del av sådant lån med
högst 4 000 kr., må kunna utgå sådant
lån med högst 10 000 kr., såsom nu gäller
beträffande den som uppnått 60 års
ålder eller den som erhåller folkpension? Denna

anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. samplanering beträffande
landsvägar och järnvägar

Ordet lämnades på begäran till

Herr OSKARSON (li), som yttrade:

Herr talman! Trafiksäkerheten på flera
av våra huvudvägar är redan i dag
otillfredsställande på grund av alltför
hög trafikbelastning med hänsyn till
vägens beskaffenhet. Enligt samstämmig
expertis skulle på ett flertal sträckor
motorväg erfordras för att uppnå
önskad grad av trafiksäkerhet.

Som exempel kan här anföras stora
delar av Europaväg 6, som under den
gångna sommaren hade en medeldygnstrafik
på 16 000 fordon och trafiktoppar
långt över denna siffra. Som jämförelse
kan nämnas att vid ett trafikflöde
av 10 000 fordon per dygn och
däröver anses motorväg erfordras för
att uppfylla kraven på smidig och säker
trafik. Utbyggnadstakten i fråga om
motorvägar är som bekant också sådan
att någon nämnvärd förbättring icke
kan påräknas under de närmaste åren.
Vi har dessutom att se fram emot en
fortsatt stark ökning av antalet motorfordon
med ännu hårdare belastning
på våra redan hårt ansträngda huvudvägar.
Även i fråga om den tyngre trafiken
-— t. ex. godsbefordran — är ökningstakten
hög.

Trots att vi tvingas konstatera dessa

18 Nr 37 Tisdagen den 24 oktober 19G7

Interpellation ang. utnyttjande av friställd arbetskraft för upprustning av vägar

förhållanden framlägger statens järnvägar
en rationaliseringsplan innebärande
nedskärning av persontrafik och nedläggning
av stationer. Dessa planer omfattar
alla järnvägar och icke enbart
sådana som kan hänföras till icke lönsamma.
Även på västkustbanan, som
tillhör våra mest trafikerade järnvägar,
förutsattes tydligen omfattande nedskärning
av personbefordran på kortare
sträckor och nedläggning av stationer
från och till vilka för närvarande betydande
godstransporter äger rum. Parallellt
med västkustbanan löper på huvuddelen
av dess sträckning Europaväg
6. Varje indragning av lokala persontåg
och varje nedläggning av mellanstationer
på västkustbanan kommer att
medföra ökad belastning av Europaväg
6 i fråga om såväl person- som godstrafik.

I den trafiksituation som är rådande
på Europaväg 6 borde i stället alla åtgärder
vidtagas för att minska trafikbelastningen
på denna. Ett genomförande
av statens järnvägars rationaliseringsplan
kommer däremot att ytterligare
försämra trafikförhållandena på Europaväg
6. Om statens järnvägar förde
en aktiv trafikpolitik skulle detta kunna
bidraga till att väsentligt avlasta
landsvägstrafiken. Härigenom skulle
man kunna uppnå i stort förbättrade
trafikförhållanden och framför allt större
trafiksäkerhet. En samlad syn på
trafikpolitiken i vad gäller såväl järnvägar
som landsvägar bör eftersträvas.
Genom samplanering mellan statens
vägverk i vad gäller utbyggnad av våra
huvudvägar och statens järnvägar i
fråga om dess trafikpolitik torde man
bäst kunna utnyttja våra resurser på
trafikens område. En sådan samordning
skulle också bättre tillgodose medborgarnas
krav på god service och samtidigt
medge uppnående av största möjliga
trafiksäkerhet.

Med hänvisning till ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommu -

nikationsdepartementet få ställa följande
fråga:

Vill statsrådet redogöra för i vilken
utsträckning samplanering mellan statens
vägverk och statens järnvägar äger
rum då det gäller våra trafikleder i avsikt
att erhålla bästa möjliga betingelser
för såväl person- som godstrafiken
och med hänsynstagande till att därvid
uppnå goda trafikförhållanden och
högsta möjliga grad av trafiksäkerhet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. utnyttjande av friställd
arbetskraft för upprustning av vägar Ordet

lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Norderön (ep), som
yttrade:

Herr talman! Situationen inom skogsbruket
och skogsindustrin är i dag oroande
för stora delar av vårt land, där
denna del av näringslivet dominerar.
Marknaden för cellulosa är hårt pressad
till följd av den snabba utbyggnaden
av skogsindustrin bl. a. i Canada
och USA. Den finska devalveringen kan
dessutom väntas skärpa konkurrenssituationen
inom skogsindustrin. Samtidigt
pressas näringen, och då inte minst
det råvaruproducerande ledet, av starkt
stegrade kostnader.

Såvitt situationen i dag kan bedömas,
förefaller risken för arbetslöshet i de
genuina skogsbygderna överhängande.
Detta är självfallet oroande, i synnerhet
i dessa bygder där alternativa sysselsättningsmöjligheter
till skogsbruket är
få eller inga. Samtidigt påskyndar
skogsindustrins konkurrenssituation rationaliseringen
inom näringen, bl. a. på
transportsidan. Som en följd därav har
man ansett sig böra nedlägga flottningen
i två av våra virkesrikaste älvar i
nedre Norrland.

Det förefaller därför vara en logisk

Tisdagen den 24 oktober 1967 Nr 37

Interpellation ang. utnyttjande av friställd arbetskraft för upprustning av vägar

åtgärd att utnyttja den oroande arbetskraftssituationen
till igångsättning av
vägarbeten i dessa av skogsbruksnäringens
hårda konjunktur hårdast drabbade
bygder. Det vore ett verksamt sätt
att klara näringens akuta problem och
samtidigt även bidraga till dess mera
långsiktiga rationalisering. Ur denna
synpunkt borde ökade resurser ställas
till förfogande från arbetsmarknadsverkets
sida för vägbyggnads- och förbättringsarbeten.
Därmed skulle man kunna
medverka till en angelägen förbättring
av de vägar som eljest kan bedömas bli
utan erforderlig upprustning.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till att
de arbetskraftsresurser, som genom den
bekymmersamma sysselsättningssituationen
friställes, utnyttjas för upprustning
av vägar som enligt nu aktuella
planer ej väntas bli förbättrade eller
ombyggda?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj ds propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 144, med förslag till lag angående
dels begränsad giltighetstid för lagen
den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område,
dels ändrad lydelse av 1 och 1 a §§
samma lag,

nr 145, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen m. in.,

nr 146, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente,
samt

nr 147, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr
243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 10

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller om ledighet
från riksdagsarbetet från och med den
27 oktober till och med den 4 november
1967.

Stockholm den 24 oktober 1967

Sigurd Lindholm

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad får härmed anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
27 oktober till och med 4 november
för deltagande i riksdagsresa till
Italien.

Stockholm den 24 oktober 1967

Ingvar Svanberg

Till Riksdagens andra kammare

På grund av resa till Nederländerna
anhålles härmed om ledighet från riksdagens
arbete den 24/10—28/10 1967.

Stockholm den 23 oktober 1967

Rosa Svensson

Till Riksdagens andra kammare

På grund av resa till Nederländerna
anhålles härmed om ledighet från riksdagens
arbete den 24/10—28/10 1967.

Stockholm den 23 oktober 1967

Bengt Wiklund

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.07.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

Onsdagen den 25 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 17 innevarande
oktober.

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 144,
med förslag till lag angående dels begränsad
giltighetstid för lagen den 18
juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område, dels
ändrad lydelse av 1 och 1 a §§ samma
lag;

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 145, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 november
1920 (nr 796) om val till riksdagen
m. m.; samt

till lagutskott propositionerna:

nr 146, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente,
och

nr 147, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr
243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Ekström i Iggesund (s), till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående insynen i företag
som uppbär statsbidrag till kostnader
för utbildning av anställda,

herr Mattsson (ep), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående bostadsförbättringslånen
till handikappade,

herr Oskarson (h), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående samplanering beträffande
landsvägar och järnvägar,
samt

herr Larsson i Norderön (ep), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående utnyttjande av
friställd arbetskraft för upprustning av
vägar.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Föredrogs vart för sig

bevillningsutskottets betänkande nr
52, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet;
samt

första lagutskottets utlåtande nr 42, i
anledning av väckt motion om underrättelse
i visst fall till part inför domstol
om dom.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkande och utlåtande hemställt.

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

§ 5

Testamentsbevakning

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 43, i anledning av väckt motion
angående testamentsbevakning.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Fru RENSTRÖM-INGENÄS (s):

Herr talman! Bakgrunden till den
motion som fru Svensson och jag har
väckt —- fru Svensson befinner sig för
närvarande i sällskap med en grupp
andra riksdagsledamöter på studieresa
i Holland — är att vi fått kännedom
om ett fall, där gällande rättsregler beträffande
testamentsbevakning fått
olyckliga och för det allmänna rättsmedvetandet
upprörande följder. Vi har
därför velat ha en ändring av rättsreglerna.
Låt mig berätta.

En kvinna hade i många år arbetat
i ett hem där makarna varit barnlösa
och hustrun tidigt avlidit. Före hustruns
bortgång hade makarna upprättat
inbördes testamente, enligt vilket den
efterlevande maken tillförsäkrades full
förfoganderätt över deras gemensamma
tillgångar. Den efterlevande, alltså mannen,
hade ganska betydande kapitaltillgångar
men låga penninginkomster.
Han skrev i sin tur ett testamente enligt
vilket hans hushållerska, som endast
kunde få ringa lön för sitt arbete,
skulle kompenseras på så sätt att hon
fick ärva tillgångarna i boet. Det skulle
vara uppskjuten lön. Men när mannen
dog fick hushållerskan ingenting.
Det fanns nämligen avlägsna släktingar,
som tog hand om arvet trots det
upprättade testamentet. Det kunde de
göra därför att varken mannen eller
kvinnan hade känt till den lagparagraf
som stadgar att om den efterlevande
skall ha utvidgad rätt till egendomen —
alltså inte endast förfoga över den under
sin livstid utan även genom testamente
förfoga över tillgångarna efter
sin bortgång — skall testamentet bevakas
vid domstol inom sex månader
efter den först avlidnes död.

Mannen i fråga hade haft testamentet
inlämnat till rätten tillsammans med
bouppteckningen och trodde att därmed
allt var klart. Men han skulle dessutom
som särskild rättshandling ha begärt
bevakning av testamentet, och detta hade
han inte känt till. Därigenom blev
vårdarinnan utan den med testaior uppgjorda
lönen för de många årens arbete
i hans tjänst. Hon måste flytta från
huset och hamnade i en besvärlig situation.

Familj er ättskommittén har behandlat
detta spörsmål i sitt betänkande, som
den avlämnade redan år 1964. Kommittén
ansåg att olägenheter kan uppkomma
på grund av att efterlevande inte
vet om att testamentet blir ogiltigt, om
särskild bevakning icke verkställes.

Kommittén övervägde faktiskt att föreslå
antingen ett upphävande av kravet
på bevakning eller att utvidga bevakanderätten
genom att föreslå, att testamentet
väl icke behövde bevakas av
den efterlevande maken själv men skulle
kunna bevakas efter hans död av någon,
vars rätt då var beroende av hans
(eller hennes) testamente.

Vår motion har varit ute på remiss.
Den tillstyrkes av häradshövdingeföreningen,
som uttalar att erfarenheten
nogsamt visat, »att de hittillsvarande
reglerna om testamentsbevakning kunna
leda till opåkallade rättsförluster».
Föreningen anser redan det förhållandet,
att av formella skäl rättsförluster
kan drabba testamentstagare, och än
mer att testators vilja av sådana skäl
kan bli åsidosatt, trots att testamentet
ingivits till rätten, utgöra befogad anledning
till översyn av bestämmelserna.

Advokatsamfundet vill däremot att
motionen skall avslås. Man menar att
den efterlevande kanske underlåter att
bevaka sin rätt därför att han inte önskat
full förfoganderätt över egendomen.

Men det vore väl ett egendomligt
handlingssätt, eftersom han själv varit
med när testamentet upprättats och
medverkat till dess bestämmelser. I det
av oss relaterade fallet skulle vederbö -

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

Interpellation ang. rationaliseringen av den statliga verksamheten avseende förhållandena
vid Sveriges kuster

rande alltså bedrägligen ha skrivit det
nya testamentet för att undandraga
vårdarinnan den dem emellan uppgjorda
ersättningen för mångårigt arbete.
Detta skulle han ha kunnat göra genom
finurligt utnyttjande av lagbestämmelser
som han men inte kvinnan kände
till.

Jag tror inte att så var förhållandet
— men blotta möjligheten för någon att
med lagens hjälp utöva ett sådant fiffel
är i sig en orsak till att den åsyftade
paragrafen bör ändras. Ingen remissinstans
har heller ansett att nuvarande bestämmelser
är bra.

Vi hade i motionen begärt en översyn
av gällande rättsregler på detta område.
Utskottet uttalar med anledning av
att familjerättskominittén i sitt betänkande
aktualiserade det önskemål, som
nu förs fram i motionen, och med hänsyn
till att betänkandet nu övervägs i
justitiedepartementet, att riksdagen inte
bör ta något initiativ i ärendet. Utskottet
tillfogar emellertid också att vårt
förslag »synes förtjänt av lagstiftarens
uppmärksamhet».

Jag skulle vilja fråga justitieministern
hur snart vi kan vänta några förslag
med anledning av familj erättskommitténs
betänkande, som lades fram redan
1964. När kan vi få en proposition i
ärendet?

Jag ämnar inte med det anförda nu
yrka bifall till vår motion men hoppas
att justitiedepartementet inte tar ytterligare
lång tid i anspråk för sina överväganden
och att propositionen när den
kommer skall ange tillfredsställande
lösningar av problemet med bevakning
av testamenten.

I detta anförande instämde herr Dickson
(h).

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6

Föredrogs vart efter annat första lagutskottets
utlåtanden:

nr 44, i anledning av väckt motion
om straffrihet för mindre, oavsiktliga
förseelser,

nr 48, i anledning av väckta motioner
om hävande av adoptivförliållande, och

nr 52, i anledning av väckta motioner
angående tillsättandet av ledamöter i
domkapitel.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 7

Interpellation ang. rationaliseringen av
den statliga verksamheten avseende förhållandena
vid Sveriges kuster

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÅBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! Den pågående rationaliseringen
inom vissa statliga verk, som
på ett särskilt sätt har sina verksamheter
förlagda till våra kuster, tycks tyvärr
också medföra vissa nackdelar genom
brist på samordning och klar målsättning.
Här några exempel:

Tullverket har i rationaliserings- och
besparingssyfte lagt ned en hel del tidigare
stationer och koncentrerat verksamheten
till större centraler. Lotsorganisationsutredningen
syftar till samma
rationaliserings- och besparingsåtgärder.
Fyrväsendet genomgår en kontinuerlig
förändring genom att fyrar
automatiseras och fyrskepp ersätts med
fasta fyrar, varvid personal efter hand
dras in. Även den med frivilliga medel
bedrivna sjöräddningen har måst gå
in för viss rationalisering.

Såväl de här nämnda som andra rationaliseringsåtgärder
i vårt samhälle
är utan tvekan nödvändiga och värdefulla
var på sitt område. Då det emellertid
knappast finns någon gemensam
målsättning i dessa rationaliseringssträvanden
har de för varje sektor riktiga
åtgärderna lett till att stora områden
av våra kuster förlorat en värdefull
tillgång. Tidigare fanns nämligen
genom de olika organens verksam -

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. en enhetlig tillämpning av affärstidslagen — Interpellation ang.
statligt kreditstöd till familjeskogsbruk, m. m.

het en naturlig vakthållning till gagn
för dem som färdas utefter våra kuster
eller i kustbandet och därmed också
till gagn för hela landet. Denna tillgång
håller på att försvinna. Detta är beklagligt,
då behovet av en viss kontinuerlig
observation av vad som händer i
kustbandet och utanför kusten ingalunda
har minskat. Tvärtom! Det allt
oftare förekommande oljeskadehotet talar
om motsatsen. Det tyvärr hastigt
ökande antalet fiskredskap sstölder,
tjuvvittjanden och annan skadegörelse
mot yrkesfiskarna talar samma språk.
Därtill kommer bland mycket annat att
riskmoment av olika slag inte minst för
nöjesbåtar ökar i samma grad som dessa
båtars antal stiger.

I den här redovisade rationaliseringsprocessen
bör det därför vara en samhällets
angelägenhet att tillse att någon
form av samordning kommer till
stånd som minskar riskerna för bl. a.
berörda skadeverkningar. Härvid bör
också beaktas den roll i sammanhanget
som kan spelas av försvarets olika grenar,
såsom marinen, kustartilleriet och
flyget. Vidare bör polisen, och om nödvändigt
också kommunala förvaltningar,
komma in i blickfältet.

Med stöd av det anförda anhåller jag
härmed om andra kammarens tillstånd
att till hans excellens statsministern få
framställa följande fråga:

År Ers Excellens beredd vidtaga åtgärder
för att åstadkomma en bättre
samordning av målsättningarna för de
rationaliseringsåtgärder inom ämbetsverken
som direkt berör förhållandena
vid våra kuster?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. en enhetlig tillämpning
av affärstidslagen

Ordet lämnades på begäran till

Herr SÖDERSTRÖM (h), som yttrade:

Herr talman! Den affärstidslag som

trädde i kraft den 1 januari i år innebar
i vissa avseenden en liberalisering
i jämförelse med tidigare lagstiftning.
Den nya lagen är avsedd som en interimistisk
reglering i avvaktan på fri affärstid.

Enligt affärstidslagen har kommun
möjlighet att med hänsyn till allmänhetens
intresse medge affärstid utöver den
vanliga. Tillämpningsföreskrifter har
utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen. Vidare
har Svenska stadsförbundet och
Svenska kommunförbundet verkat för
en enhetlig tillämpning och tolkning av
lagen.

Redan nu, då lagen varit i kraft drygt
nio månader, har det emellertid framkommit
att affärstidslagen tillämpas
skiljaktigt i olika kommuner i en utsträckning
som ej förväntades och ej
ansågs önskvärd vid lagens tillkomst.
Denna olikformiga tillämpning har
medfört avsevärda olägenheter för affärsidkare
och konsumenter i kommun
där affärstid utöver den vanliga ej medgivits
men där grannkommun medgivit
sådan tid åt i denna kommun belägna
affärsställen.

Vid lagens tillkomst förväntades att
besvärsrätt hos länsstyrelsen samt rekommendation
om interkommunalt samråd
skulle leda till enhetlighet i tillämpningen
av affärstidslagen. Det har dock
visat sig att detta ej är fallet.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Avser herr statsrådet att vidtaga några
åtgärder för att säkerställa en enhetlig
tillämpning av affärstidslagen och
därigenom undanröja ovannämnda olägenheter? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. statligt kreditstöd till
familjeskogsbruk, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

Interpellation ang. statligt kreditstöd till familjeskogsbruk, m. in.

Herr ELMSTEDT (ep), som yttrade:

Herr talman! En målsättning för jordlagstiftningen
måste vara skapandet av
rationella jordbruk. Även om det vid
tillkomsten av gällande lagstiftning
fanns delade meningar om såväl utformning
som grundsyn och målsättning för
jordlagstiftningen, råder det enighet om
att så rationella brukningsenlieter som
möjligt skall eftersträvas. Det finns
emellertid anledning ifrågasätta lämpligheten
av den politik som för närvarande
bedrivs i samband med de
markförvärv som genom stiftsnämndernas
försorg sker för kyrkofondens räkning.
Som särskilt aktiv i fråga om
markförvärv torde man kunna beteckna
stiftsnämnden i Lund.

För att belysa problematiken i samband
med principerna i den gällande
förvärvslagstiftningen kan följande
exempel anföras. Stiftsnämnden i Lund
planerade förvärva en fastighet om
drygt 300 ha. 9 ha utgöres av åker, 0,6
ha tomt, 11 ha ängs- och betesmark,
270 ha skogsmark och 11,8 ha övrig
mark. Enligt lantbruksnämnden är fastigheten
en synnerligen värdefull, välarronderad
och välbelägen egendom.
Nämnden anser också att även om fastighetens
huvudsakliga värde ligger i
dess skogsbruksdel, saknar dock icke
jordbruksdelen värde. Ett välarronderat
och lättbrukat åkerfält om cirka 7 ha
är för bevarandet av landskapsbilden
av värde.

Lantbruksnämnden har kunnat utröna,
att det inte saknas intresse från aktiva
lantbrukare att förvärva fastigheten.
Stiftsnämndens förvärv skulle inte
medföra att brukningsenhet som redan
tillhör förvärvaren skulle vinna i ändamålsenlighet.
Nämnden har därför funnit
att förvärvet är att hänföra till s. k.
kapitalplaceringsfång. Bl. a. på grund
av detta och på grund av att egendomen
anses utgöra lämplig enhet för enskild
brukare med fast bosättning på
denna har lantbruksnämnden avstyrkt
stiftsnämndens tilltänkta förvärv.

Nämnden har fäst särskilt avseende vid
den uppgift, som enligt förarbetena till
jordförvärvslagen kan tillskrivas denna,
nämligen att trygga tillgången på
jord och skog för den jordbrukande befolkningens
behov.

Lantbruksstyrelsen har en annorlunda
inställning. Den har funnit att förvärvsfastigheten
ej har en sådan kombination
av jordbruks- och skogsmark,
att den kan anses speciellt lämpad för
bondebruk. På grund av den stora kapitalinsats
som erfordras synes egendomen
enligt lantbruksstyrelsen inte vara
efterfrågad av jordbrukare i allmänhet.
Styrelsen har också ansett att någon aktiv
jordbrukare ej dokumenterat intresse
för att inköpa fastigheten för rationaliseringsändamål
eller för att disponera
den som enskild brukningsenhet.
Med den fastighetsklassificering beträffande
kombinationen jordbruk och
skogsbruk som lantbruksstyrelsen i detta
exempel har tillämpat kommer man
fram till att statlig lånegaranti för jordförvärvslån
ej kan lämnas till enheter
av här ifrågavarande slag. Lantbruksstyrelsen
har inte haft något att erinra
mot bifall till stiftsnämndens framställning
om förvärv.

Flera olika frågeställningar uppkommer
med anledning av det redovisade
exemplet. Att betrakta den aktuella enheten
som icke kombinerad medför att
det allmänna för närvarande icke kan
medverka med kreditåtgärder. En alltför
snäv gränsdragning i detta hänseende
mellan kombinerade jord- och skogsbruk
och rena skogsbruksfastigheter
kan vara ägnad att leda till att olämpliga
brukningsenheter av förstnämnda
slag bibehålies. Denna uppfattning är
i överensstämmelse med riksdagens beslut
1965. I tredje lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande ansågs fog
föreligga för uppfattningen, att rena
skogsbruk skulle bli allt vanligare. Utskottet
ansåg därför att rationellt skogsbruk
av familjetyp åtminstone i viss utsträckning
bör kunna främjas av det

Onsdagen den 25 oktober 1967 Nr 37

Interpellation ang. åtgärder mot kommersiellt utnyttjande av kommunala bostadsförmedlingars
register

allmänna genom statligt kreditstöd. Detta
skulle närmare utredas.

Den gränsdragning för kombinerade
enheter som i nämnda exempel tillämpas
av lantbruksstyrelsen leder till att
man med nuvarande bestämmelser
minskar möjligheterna till statligt kreditstöd
vid nästa ägarskifte, om jordbrukaren
anser en viss del av jordbruksdelen
vara så svag, att den med
nuvarande lönsamhet inte skall aktivt
brukas. Så blir fallet även om den del
av åkerjorden som är kvar bedöms vara
bestående växtföljdsåker. Då möjligheterna
till lånegarantier, som framhållits,
är beroende bl. a. av bedömningen
av vad som är kombinerade enheter
torde lantbruksnämndernas uppfattning
ha stort intresse för dem som har för
avsikt att förvärva jordbruksfastigheter.
Det torde därför till nämnderna
inkomma ett stort antal förfrågningar
om möjligheterna till lånegarantier. Med
den inställning som lantbruksstyrelsen
visat — med avståndstagande från lantbruksnämndens
bedömning —• måste
möjligheterna försvåras att i framtiden
ge sådana besked.

I sammanhanget kan man heller inte
undgå att överväga lämpligheten av att
stiftsnämnderna i kapitalplaceringssyfte
bedriver en omfattande markinköpsverksamhet.
Ur jordbruksrationaliseringssynpunkt
torde det vara att föredraga
att jorden och skogen brukas som
familjejordbruk, familjeskogsbruk och
kombinerade jord- och skogsbruk i aktiva
jordbrukares ägo framför att utgöra
s. k. biskopshemman och liknande.

Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande frågor:

1. När väntas förslag framläggas om
statligt kreditstöd till rationella familjeskogsbruk? 2.

Är statsrådet beredd lämna en redogörelse
för principerna för bedömningen
av om en brukningsenhet utgö -

res av ett kombinerat jord- och skogsbruk? 3.

Hur bedömer statsrådet ur jordbruksrationaliseringssynpunkt
de ecklesiastika
markförvärv, som delvis äger
rum i konkurrens med enskilda aktiva
brukare?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. åtgärder mot kommersiellt
utnyttjande av kommunala bostadsförmedlingars
register

Ordet lämnades på begäran till

Herr HUGOSSON (s), som yttrade:

Herr talman! Frågan huruvida de
kommunala bostadsförmedlingarnas registeruppgifter
avseende de bostadssökande
skall vara skyddade av sekretesslagens
bestämmelser har aktualiserats,
då ett företag i kommersiellt syfte begärt
att få ta del av samtliga bostadsförmedlingars
register. Med hänsyn till att
i vissa fall uppgifter av privat och förtrolig
natur lämnats av den bostadssökande
och kan finnas antecknade på
bostadsförmedlingarnas registerkort,
har förmedlingskontoren ställt sig avavvisande
till en mikrofotografering av
korten. Frågan har därför förts vidare
till justitieombudsmannen som i ett avgivet
yttrande anfört att kartotek över
bostadssökande, vilket förvaras hos
kommunal myndighet, enligt 2: 1 tryckfrihetsförordningen
utgör en allmän
handling. Något stadgande i sekretesslagen
som ger stöd för hemlighållande
av kartoteket finns ej, varför det är att
betrakta som offentlig handling.

Med hänsyn till att de kommunala
bostadsförmedlingarna vid sitt förmedlingsarbete
har att ta hänsyn till en
mängd faktorer som berör den enskilde
bostadssökande är det av vikt att allmänheten
i förtroende kan lämna uppgifter
som sedan icke utnyttjas i kom -

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

Interpellation ang. de i vissa länder förekommande religionsförföljelserna

mersiellt syfte. I offentlighetskommitténs
betänkande (SOU 1966:61) sägs
i specialmotiveringen till § 13 avseende
enskilds personliga förhållanden
bl. a.: »Då den enskilde träder i förbindelse
med en myndighet i en personlig
angelägenhet, vare sig tvångsvis eller
i enlighet med egen önskan, vill han
säkerligen i allmänhet att vad han yppar
om sitt privatliv inte skall komma
till offentligheten, önskemål i denna
riktning bör kunna uppfyllas inom åtskilliga
grenar av allmän verksamhet,
exempelvis sjukvården och olika slag
av rådgivning i personliga angelägenheter
(andlig själavård, abort- eller familjerådgivning,
rättshjälp i personliga
angelägenheter, nykterhetsrådgivning).
Gemensamt för dessa verksamheter är
att de knappast har något drag av rättstillämpning
eller myndighetsutövning.
Det står den enskilde fritt, om han vill
utnyttja de tjänster det allmänna bereder;
i stor omfattning förhåller det sig
säkerligen så, att verksamheterna inte
skulle kunna bedrivas, om inte de enskilda
räknade med diskretion från de
allmänna organens sida.»

Motsvarande motivering som offentlighetskommittén
anfört torde med samma
rätt kunna gälla även uppgifter ingående
i bostadsförmedlingarnas register.
Då därtill även kommer att uppgörandet
liksom aktualiseringen av registren
drar stora kostnader, som måste
täckas med kommunala skattemedel,
är det enligt mitt förmenande upprörande
att ett privat företag genast eller
så snart ske kan skall utan kostnad få
ta del av dessa uppgifter.

Med stöd av vad jag ovan anfört får
jag därför till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet rikta följande fråga: Vill

statsrådet medverka till att snabbt
få till stånd lagändring i syfte att förhindra
kommersiellt utnyttjande av
kommunala bostadsförmedlingars register
och därmed tillgodose enskildas intresse
av att hemlighålla uppgifter av

privat natur som ingår i dylika register? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. de i vissa länder förekommande
religionsförföljelserna

Ordet lämnades på begäran till

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep),
som yttrade:

Herr talman! I olika sammanhang
har företrädare för vårt land givit uttryck
för det svenska folkets solidaritet
med de mänskliga rättigheterna såsom
de är utformade i FN:s stadga. Analogt
med dessa solidaritetsförklaringar reagerar
vi mot ofrihet och förtryck varhelst
det förekommer. Sverige stöder,
såväl i FN som annorstädes, strävanden
som syftar till att skapa bättre förhållanden
för förtryckta folkgrupper,
främja social rättvisa och utveckla demokratiska
samhällsformer. Vårt land
söker genom olika åtgärder medverka
till bekämpandet av diskriminering av
människor på grund av ras, hudfärg eller
religion.

Trots alla strävanden för att eliminera
brott mot de mänskliga rättigheterna
förekommer dagligen övergrepp
mot enskilda människor och folkgrupper
i olika delar av världen. Till dessa
övergrepp hör den förföljelse av de
kristna som äger rum i Sovjetunionen.
Enligt ett dokument som Slaviska missionen
översänt bl. a. till generalsekreterare
U Thant sitter ett mycket stort
antal människor i fängelse där för sin
tros skull. Dessa människor har deltagit
i bönemöten, som anordnats av de
s. k. icke registrerade församlingarna
och som därför betecknas som illegala
sammankomster. Myndigheterna har endast
tillåtit registrering av cirka tredjedelen
av de befintliga religiösa församlingarna.

En mängd processer förs nu över i

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

stort sett hela Sovjet, där religiöst verksamma
människor anklagas för ledande
av och aktivt deltagande i illegala möten,
spridande av religiös litteratur och
förledande av minderåriga. Det sistnämnda
avser om de troendes barn varit
med på ett evangeliskt möte.

Ifrågavarande dokument utmynnar i
en vädjan till FN-chefen att tillsätta en
kommission som kan undersöka målen
mot de dömda troende. Vidare vädjar
man om stöd för tryggad trosfrihet och
rätt för föräldrar att uppfostra sina
barn till myndig ålder.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till hans
excellens ministern för utrikes ärendena
få framställa följande fråga:

Är Ers Excellens beredd att här ge
sin syn på de i vissa länder förekommande
religionsförföljelserna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. utbildning av dietister Ordet

lämnades på begäran till

Fru ERIKSSON i Stockholm (s), som
yttrade:

Herr talman! År 1963 avlämnade 1953
års lärarinneutbildningskommitté sitt
betänkande om forskning, undervisning
och information inom näringslärans område.
Man upptog dels spörsmålet om
i vad mån den på människans näringsproblem
inriktade forskningen i landet
kan behöva utvidgas och intensifieras
och i så fall hur avsett resultat skall
kunna åvägabringas, dels anordnandet
av högre utbildning i ämnet näringslära,
dels åtgärder för samordning av den
humana näringsforskningen, dels ock
andra den humana näringsläran berörande
frågor.

Även om kommittén främst intresserade
sig för utbildning i näringsproblem
för yrkeskategorier som redan

Interpellation ang. utbildning av dietister

finns — lärare på olika stadier och
sjuksköterskor — och sysslade med allmän
näringsupplysning tog den även
upp en ny yrkeskategori, nämligen dietister,
och föreslog en utbildning för
dessa. Man gjorde denna utbildning som
en ettårig fortsatt utbildning för hushållslärare
och ekonomiföreståndarinnor
och beräknade det totala behovet
för sjukhusen till 400 dietister, vilket
behov skulle kunna täckas genom en
tillgång på utbildningsplatser med 50
varje år under 10 år framåt.

Ett näringsfysiologiskt institut vid sidan
om folkhälsoinstitutet har planerats
komma till stånd genom förslag till
riksdagen redan nästa år. Universitetskapaciteten
liksom näringsforskning inom
den privata industrin har vidare
utökats väsentligt sedan betänkandet
avgavs. Beträffande dietistfrågan bär
emellertid ingenting hänt.

Hittills har utbildning på detta område
endast kunnat fås utomlands —
särskilt i England, USA och Holland
— där man i fråga om rådgivning i
allmänhet och särskilt beträffande dieten
ligger långt före Sverige. Uppgifterna
för dietister är givna vid sjukhusen
men även för övrigt, bl. a. för
kollektiv utspisning.

För några av våra stora folksjukdomar
— hjärt- och kärlsjukdomar och
diabetes — råder ett bestämt samband
mellan kostvanor och komplikationer i
blodkärlen. Att motverka fetma anses
också numera som en väsentlig hälsouppgift.
I modern hälso- och sjukvård
har dietisten alltså en självklar plats.

Med hänvisning till det anförda ber
jag att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få rikta följande
fråga:

Har statsrådet för avsikt att med överarbetande
av förslaget från lärarinneutbildningskommittén
framlägga en plan
för utbildning av dietister? Kan i så
fall förslaget förväntas nästa budgetår?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

§ 13

Interpellation ang. den tekniska utbildningens
anpassning till näringslivets
behov

Ordet lämnades på begäran till

Fru HOLMBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Den omställning på arbetsmarknaden
som nu sker har lett
till betydande svårigheter för många
grupper av anställda. Det gäller även
ingenjörer och andra med teknisk utbildning.
För att underlätta denna
grupps anpassning i dagens arbetsmarknad
har samhället anordnat påbyggnadskurser
i arbetsmarknadsstyrelsens
regi. Denna vidareutbildning, som förra
budgetåret omfattade 50 kurser och
innevarande budgetår utökats till 162,
har rönt mycket stor uppskattning såväl
av dem som genomgått kurserna
som av näringslivet som därigenom fått
arbetskraft vilken bättre än tidigare
kan fylla de krav på specialisering som
ställs.

Med tanke på det överskott av ingenjörer
som finns och med hänsyn till de
ökade krav på specialisering som ställs
på den tekniskt utbildade arbetskraften
förefaller det naturligt att fråga sig, om
grundutbildningen på detta område
verkligen är anpassad till dagens näringsliv.
Jag är medveten om att den
omläggning av den gymnasiala utbildningen
som skett —- med en mindre
grad av specialisering och ett större
mått av allmängods än tidigare — är
uppskattad, inte minst inom industrin.
Men en förutsättning för en sådan uppläggning
är att ingenjörer och tekniker
efter denna grundutbildning automatiskt
får genomgå den grad och typ av
specialisering som industrin samtidigt
kräver. Den förutsättningen tycks för
närvarande inte vara uppfylld.

Med stöd av det anförda hemställer
jag att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få ställa följande
fråga:

Anser statsrådet att den tekniska utbildningen
är anpassad till näringsli -

vets behov eller överväger statsrådet att
ge grundutbildade tekniker möjligheter
att i fastare former än nu få genomgå
den specialisering som industrin kan
kräva?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarhetet fr. o. m. den 26 oktober
t. o. in. den 4 november 1967 för deltagande
dels i Nordiska Rådets trafikutskotts
sammanträde i Köpenhamn, dels
i den svenska riksdagsdelegationens
resa till Italien.

Stockholm den 24 oktober 1967

Leif Cassel

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 15

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:

herr Gustafsson i Skellefteå (fp), till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående ändring av bestämmelserna
om familjebostadsbidrag,
fru Thunvall (s), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
tillämpningen av vissa bestämmelser
om unga lagöverträdare,

herr Dickson (h), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående statens järnvägars rabattresor
för pensionärer, och

fru Sundberg (h), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående lokaliseringen av
malmöregionens flygplats.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.19.

In fidem

Sune K. Johansson