Nr 36 FÖRSTA KAMMAREN 1967 (Riksdagens protokoll 1967:36)

Nr 36 FÖRSTA KAMMAREN 1967

17—18 oktober

Debatter m. in.

Tisdagen den 17 oktober Sid.

Hälsningsord av talmannen .................................. 3

Interpellationer:

av herr Dahlberg (s) om försöksverksamhet med vissa serviceåtgärder
i glesbygder .................................. 4

av herr Lundberg (h) ang. villkoren för landstingens övertagande
av mentalsjukvården ............................ 5

av herr Nilsson, Yngve, (h) ang. nedbringande av väntetiderna

vid rättspsykiatriska undersökningar .................... 6

av herr Wallmark (h) ang. arbetsfördelningen i ecklesiastikdepartementet,
m. .................................... 7

av herr Tistad (fp) ang. oljeskyddet ...................... 7

av herr Petersson, Erik Filip, (fp) ang. nedläggningen av järnvägsstationer
.......................................... 8

av herr Olsson, Johan, (ep) ang. viss ökad utbyggnad av vägnätet
för tung trafik .................................. 9

av herr Palm (s) ang. placering av utländska läkare i praktiktjänst
............................................... • 9

av herr Brundin (h) ang. insyn i företag som beviljats industri garantilån

eller lokaliseringsstöd ........................ 10

av herr Holmberg (h) ang. åtgärder mot narkotikamissbruket 10
av herr Kristiansson, Axel, (ep) ang. rationalisering inom järnvägstrafiken
.......................................... 12

av herr Jacobsson, Gösta, (h) om möjlighet för byggnadsföretag
att utnyttja investeringsfonder ...................... 13

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Stadling (s) ang. arbete under kommande vinter för friställd
arbetskraft inom det norrländska skogsbruket ...... 14

av herr Nyman (fp) ang. normer för förbättrade bilsäkerhetsbälten
................................................ 14

1 Första kammarens protokoll 1967. Nr 36

Nr 36

Innehåll

Sid.

av herr Sundin (ep) ang. förslag om reformering av skattesystemet
.............................................. 14

av herr Lidgard (h) om åtgärder för att begränsa disciplinproblemen
vid skolorna .................................. 14

Onsdagen den 18 oktober

Interpellationer:

av herr Wanhainen (s) ang. byggande av bro över Torne älv

vid Pello by .......................................... 16

av herr Wallmark (h) ang. dimensioneringen av det högre utbildningsväsendet,
m. m............................... 17

av herr Brundin (h) ang. beskattningen av eldningsolja...... 18

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Tistad (fp) ang. inlärande av högerbeteende hos gångtrafikanter
............................................ 19

av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) ang. lyxtelegram .......... 19

av fru Diesen (h) ang. vissa vidgade möjligheter till studielån 19

av herr Wallmark (h) ang. beläggning av vägar med svart asfalt
.................................................. 19

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få hälsa kammarens ledamöter
välkomna till höstens arbete och
hoppas att den gångna sommaren, som
ju har bjudit på ett ovanligt härligt väder,
har gjort att kammarens ledamöter
med stärkta krafter kan ta itu med höstens
utan varje tvivel ganska prövande
arbete.

Med dessa ord ber jag att få förklara
höstsessionen öppnad.

Till kammarens ledamöter har utdelats
bl. a. en preliminär plan för sammanträden
under hösten och en plan för
ärendenas fördelning på plena t. o. m.
den 22 november. Planerna bär spår av
att arbete pågått i utskottskanslierna under
sessionsuppehållet och av att utskotten
i år sammanträtt redan före
höstsessionens början. Arbetet i kamrarna
kommer därför osedvanligt tidigt
i gång. Detta är i år också nödvändigt
därför att ett mycket stort antal ärenden
föreligger till behandling, därav
flera som torde medföra mycket arbete
i både utskott och kammare.

I övrigt kan jag —• med hänvisning
till ett utdelat meddelande från sekretariatet
— hälsa välkommen till språkkurser,
till studium av översikter över
förhållandena i en rad andra länder,
till ett fr. o. m. den 1 juli i år upprättat
internationellt sekretariat, till utnyttjande
även i övrigt av kvalificerad sekreterarhjälp
och till biträde med visning
av huset och arbetet här för skolelever;
frågestunder och plena icke att
förglömma. Arbetsplena och frågestunder
börjar redan nästa vecka, och tisdagen
den 7—torsdagen den 9 november
kommer så i tät följd liandelsdebatt, re jT

Första kammarens protokoll 1967. Nr 36

missdebatt och arbetsplenum. Sessionen
väntas pågå t. o. m. fredagen den 15 december,
eller, om kamrarna genom skiljaktiga
beslut den 15 gör det nödvändigt,
t. o. m. lördagen den 16.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller om ledighet
från riksdagsarbetet till och med den
20 oktober för fullbordande av utrikes
resa.

Geneve den 16 oktober 1967

Alva Myrdal

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet från och med den
24 till och med den 30 innevarande månad
för deltagande i en parlamentarisk
delegation till Bulgarien.

Stockholm den 17 oktober 1967

Ruth Hamrin-Thorell

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet från och med den
24 till och med den 30 innevarande månad
för att leda en parlamentarisk delegation
till Bulgarien.

Stockholm den 17 oktober 1967

Erik Boheman

De begärda ledigheterna beviljades.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
därefter herr Persson, Fritz,
för tiden till och med den 3 december
på grund av ett från honom inkommet,

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1967

Interpellation om försöksverksamhet med vissa serviceåtgärder i glesbygder
nu uppläst läkarintyg, utvisande att han nr 142, med förslag till lag angående
till följd av giftstruma vore sjukskriven omsorger om vissa psykiskt utveckför
tiden till och med sistnämnda dag. lingsstörda, m. in.

Vidare beviljades fru Segerstedt Wiberg
ledighet från riksdagsgöromålen
för den tid, som åtginge för fullgörande
av uppdrag såsom ombud vid Förenta
Nationernas generalförsamling i New
York.

Ytterligare upplästes följande till
kammaren inkomna läkarintyg:

Att riksdagsman Harry Fredrik Carlsson,
Tibro, den 27 augusti 1967 insjuknat
i cerebrovaskulär insult (hjärnblödning)
och sedan dess vårdas på
medicinska kliniken, Serafimerlasarettet,
samt att han icke kan infinna sig
till höstriksdagen intygas härmed på
heder och samvete.

Serafimerlasarettet, Stockholm, den
13/9 1967

Gunnar Biörck

Professor i medicin
Överläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Carlsson, Harry, för den
tid, varunder han vore på grund av
sjukdom oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

137, med förslag till lag om tillägg
till vissa trafiklivräntor, in. m.;

nr 138, med förslag till lag om ändring
i föräldrabalken m. m.;

nr 139, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 9 juni 1967 (nr 532)
om ändring i 17 kap. handelsbalken;

nr 140, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 1 juni 1951 (nr 308)
om ekonomiska föreningar, m. in.;

nr 141, med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 14
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom, m. m.; och

Anmäldes och bordlädes
skrivelser från riksgäldskontoret
med överlämnande av riksdagens revisorers
särskilda berättelser om statlig
representation, om televerkets bostäder
i Nynäshamn, om redovisningen av förskott
till vissa plankostnader, om exekutionsväsendets
organisationsnämnd
och om riksdagsbiblioteket; samt
med överlämnande av riksdagens revisorers
särskilda berättelse om fortifikationsförvaltningens
anlitande av
visst konsultföretag.

Interpellation om försöksverksamhet
med vissa serviceåtgärder i glesbygder

Herr DAHLBERG (s) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Glesbygdens serviceproblem
har ännu inte fått sin lösning.
Sedan en tid tillbaka sysslar dock en
arbetsgrupp inom inrikesdepartementet
med dessa frågor. En skrift om vårdproblemen
(Gammal i glesbygd) har utarbetats
och tillsänts kommunala organ.
Professor Erik Bylund vid Umeå universitet
utreder en rad frågor rörande
glesbygden. Några utarbetade riktlinjer
för glesbygdens många och svårlösta
frågor föreligger dock ännu inte.

En bygds avfolkning medför alltid att
en rad serviceanordningar upphör eller
inskränks, bl. a. att poststationer och
butiker indrages. När butikerna läggs
ned ersätts de i vissa fall med varubuss.
I bygder, där folkavtappningen
blir särskilt stor, sviktar kundunderlaget
även för varubussen, och bygden hotas
av helt utebliven varuförsörjning. Denna
förvandling drabbar hårdast befolkningen
i de högre åldrarna, handikappade
samt personer som saknar eget
motorfordon.

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

I bygder där varuhussarna försvinner
kan i en del fall linjebil eller buss uppehålla
ett begränsat antal turer i veckan.
Bilburna lantbrevbärare, skolbussar
och i vissa områden mjölktransportbilar
upprätthåller kontakt med tätorterna.
Här uppräknade transportmöjligheter
borde mera metodiskt än som nu
sker kunna utnyttjas som varuservice
mellan tätorten och glesbygden. Varuförsörjning
på detta sätt medför, i den
mån den f. n. praktiseras, merkostnader
som glesbygdsbefolkningen själv
får bära. Det är här ofta fråga om personer
med låga inkomster och små försörjningsmöjligheter,
och för dem är
varje påslag på hushållskostnaderna ytterst
kännbart.

När den vedertagna servicen sviktar
måste samhället sätta in nya åtgärder
för att upprätthålla en nödtorftig försörjning.
En tänkbar åtgärd synes vara
att varje hushåll som är beläget minst
3 km från butik, och vars försörjare är
över 60 år, liksom person som på grund
av handikapp är ur stånd att själv färdas
till butiken på samhällets bekostnad
erhåller fraktfri transport av sina
livsmedel och hushållsartiklar. Antalet
fria varusändningar torde kunna begränsas
till högst två transporter per
vecka och hushåll.

De här föreslagna åtgärderna för att
klara en av glesbygdens servicefrågor
bör lämpligen prövas genom en omfattande
försöksverksamhet.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

År statsrådet beredd att igångsätta
försöksverksamhet angående glesbygdens
ovan berörda servicefrågor samt
att inför riksdagen redovisa dess resultat
och framlägga därav föranledda
förslag?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. villkoren för landstingens
övertagande av mentalsjukvården Ordet

lämnades härefter till herr
LUNDBERG (h), som anförde:

Herr talman! Vid beräkningen av det
kommunala skatteutjämningsbidraget
till landstingskommunerna gäller förutom
huvudreglerna en särskild s, k.
garantiregel som tillförsäkrar dessa ett
tillskott av skatteunderlag icke understigande
vad som skulle ha utgått enligt
tidigare gällande kungörelser om
skatteersättning (1957 och 1961). Totalt
beräknas skatteutjämningsbidraget
1967 till landstingen utgå med 392 miljoner
kronor varav knappt 58 miljoner
enligt garantiregeln.

Landstingen utlovades skattebidrag
under förhandlingarna med staten om
övertagandet av mentalsjukvården, vilket
framgår av inrikesministerns uttalande
i andrakammardebatten den
10/12 1963, varvid dock som troligt
totalbelopp nämndes 85 till 100 miljoner
kronor, som skulle komma de
landsting till del som hade den högsta
utdebiteringen och det lägsta skatteunderlaget.

Dessa kriterier hade emellertid frångåtts
genom införandet av garantiregeln
i den proposition, som antogs av
riksdagen våren 1965 och som låg till
grund för nu gällande förordning av
den 3/6 1965 (268).

Efter vad jag kunnat finna i för mig
tillgängliga handlingar har ingenting
klart utsagts om ett direkt samband
mellan utformningen av garantiregeln
och villkoren för det träffade avtalet
mellan staten och landstingen beträffande
mentalsjukvårdens övertagande,
men jag anser likväl att det finns goda
skäl att anta att ett sådant samband
föreligger.

Eftersom ett klarläggande av detta
förhållande är av direkt intresse för de
tre utanför landsting stående storstäderna
Stockholm, Göteborg och Malmö
anhåller jag att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet Rune Jo -

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1967

Interpellation ang. nedbringande av väntetiderna vid rättspsykiatriska undersökningar -

liansson få ställa följande interpellation: Ingick

utformningen av den s. k. garantiregeln
för landstingen vid beräkningen
av den kommunala skatteutjamningen
som en diel av uppgörelsen för
övertagandet av mentalsjukvården?

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation ang. nedbringande av

väntetiderna vid rättspsykiatriska
undersökningar

Herr NILSSON, YNGVE, (h) fick
därpå ordet och yttrade:

Herr talman! Frågan om omständigheterna
kring rättspsykiatriska undersökningar
har nyligen återigen aktualiserats
mot bakgrunden av de mest
skrämmande förhållanden. Att enskilda
individers såväl rättssäkerhet som
möjligheter till återanpassning från ett
brottsligt förflutet saklöst måste offras
på grund av en bristsituation, vad beträffar
både mänsklig arbetskraft och
materiella resurser, ger näppeligen intryck
av högt utvecklat välfärdssamhälle.

Väntetiden vid sinnesundersökningar
i brottmål får enligt lag utsträckas till
högst 6 veckor. Trots detta är genomsnittstiden
nu ungefär 4 månader, men
även denna tidslängd överskrides
ibland med mer än det dubbla. När
undersökningspersonen är häktad, innebär
varje dröjsmål en förlängning av
frihetsberövande!. Avräkning av tiden
kan inte alltid ske, t. ex. om sedermera
utdömt straff blir kortare än väntetiden.
Även oavsett detta innebär ovissheten
under väntan på att få komma
till rättspsykiatrisk klinik för den häktade
— med ett inte sällan labilt sinnestillstånd
— svåra påfrestningar
och stora lidanden, vilka förvärras av
det faktum att de lokaler där hon eller
han vistas tyvärr alltför ofta lämnar

mycket övrigt att önska i fråga om
standard och utrymme. JO har med
skärpa påtalat detta i skrivelse till
Konungen, senast den 10 augusti 1967.
Där framgår beträffande de miljöer undersökningspersonerna
får vistas i, att
om tvivel uppstått om deras sinnesbeskaffenhet
är detta sannerligen inte rätt
vårdform.

Både rättssäkerhets- och återanpassningsskäl,
var för sig tillräckligt tungt
vägande, talar för att kraftåtgärder
måste vidtagas för att nedbringa väntetiderna.
Varje ytterligare dröjsmål i
det hänseendet medför med all sannolikhet
ett ännu större mått av mänskligt
lidande. Det totala behovet av rättspsykiatriska
undersökningar ökar allteftersom
kriminaliteten stiger. Antalet
sinnesundersökningar per år synes
emellertid de senaste åren ha varit ganska
konstant. Orsaken måste vara att
domstolarna på grund av de ovan anförda
olyckliga omständigheterna i stor
utsträckning visar återhållsamhet med
att låta för brott åtalade genomgå rättspsykiatrisk
undersökning, även om en
dylik kunde synas befogad. Detta är ett
av de många tvivelaktiga förhållanden
som den ohållbara situationen har lett
till. Det innebär nämligen att sådana
personer döms till frihetsstraff, vilka,
om rättspsykiatrisk undersökning satts
in, inte skulle råka ut för denna påföljd.
De hamnar således i fångvårdsanstalter
och blir skötta av personal
utan psykiatrisk utbildning.

Med stöd av vad ovan anförts får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser herr statsrådet
att vidtaga för att nedbringa de långa
väntetiderna i samband med rättspsykiatriska
undersökningar i brottmål?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

Interpellation ang. arbetsfördelningen i
ecklesiastikdepartementet, m. m.

Ordet gavs nu till herr WALLMARK
(h), som anförde:

Herr talman! Innevarande höst har
en omorganisation företagits inom ecklesiastikdepartementet.
Den nya organisationsindelningen
uppvisar två separata
enheter, och vid fördelningen av
arbetsuppgifter har man stannat för en
horisontell uppdelning. Den ena enheten
skall nu handha frågor om departementets
administration, allmän kulturoch
bildningsverksamhet, radio- och
TV-verksamhet, vuxenutbildning, det
obligatoriska skolväsendet, forskning
och utvecklingsarbete samt kyrkliga ändamål.
Den andra enheten skall handha
frågor om gymnasial utbildning,
postgymnasial utbildning, lärarutbildning,
studiesociala ändamål och internationellt
kulturellt samarbete.

Eftersom huvuddelen av de statliga
insatserna för forskningen hittills har
skett vid universiteten och högskolorna,
synes omorganisationen innebära att
dessa klyvs i en undervisande och en
forskande del. Konsekvenserna härav är
så vittgående att förslaget borde ha underställts
riksdagen för prövning.

Med ledning av vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande frågor: 1.

Vill herr statsrådet upplysa kammarens
ledamöter om grunderna för
den nya arbetsfördelningen inom departementet? 2.

Vill herr statsrådet upplysa kammarens
ledamöter om de åtgärder som
skall vidtagas för att förhindra en klyvning
av universitets- och högskoleväsendet
i en undervisande och en forskande
del, vilket är ett resultat av den
nya arbetsfördelningen inom ecklesiastikdepartementet.

På gjord proposition bifölls herr
Wallmarks berörda anhållan.

Interpellation ang. oljeskyddet

Herr TISTAD (fp) fick på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Efter den uppmärksammade
händelsen i våras, då oljetankern
Torrey Canyon förliste i Engelska
kanalen och 117 000 ton råolja kom lös,
blev den svenska beredskapen mot skador
genom löskommen olja föremål för
debatt i samband med enkla frågor i
denna kammare. Sedan dess har utanför
svenska syd- och västkusten vid ett par
tillfällen förekommit oljeutsläpp av hotande
karaktär från fartyg. För att avvärja
hotet har man därvid nödgats tillgripa
improvisationer, som visserligen
varit framgångsrika men som visat det
angelägna behovet att på detta område
upprätthålla en effektiv beredskap. Detta
ger anledning att på nytt taga upp
frågan om vår beredskap mot oljeskador.

Oljeskyddsutredningen har i sitt i juni
1905 avgivna förslag utgått ifrån att
det endast finns begränsade tekniska
möjligheter att ingripa mot oljefläckar
till havs. När olja släppts ut eller kommit
lös från fartyg till sjöss, kan man
därför enligt utredningens uppfattning
inte sätta in några effektiva motåtgärder,
förrän oljan närmar sig kusten eller
redan har drivit in på stranden. Det är
mot denna bakgrund man bör se utredningens
förslag att lägga uppgiften att
ingripa mot oljeutflöden och ordna behövlig
beredskap därför på primärkommunerna.

Vid de oljeutsläpp som under våren
och sommaren föranlett ingripande på
syd- och västkusten har bekämpningen
av den löskomna oljan i nästan total
utsträckning kunnat ske till sjöss. Skador
på stränderna har därigenom kunnat
undvikas eller i varje fall starkt
begränsas.

De erfarenheter som nu vunnits synes
visa att det, tvärtemot vad oljeskyddsutredningen
förutsatte, finns goda förutsättningar
att effektivt bekämpa från
fartyg löskommen olja, medan denna
ännu befinner sig till sjöss. Det är givet

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1907

Interpellation ang. nedläggningen av järnvägsstationer

att så bör ske i största möjliga omfattning.
Med hänsyn till att ett oljebälte,
som driver med vind och ström till
havs, kan röra sig över mycket stora
områden, innan det blivit oskadliggjort,
är det uppenbart att primärkommunerna
inte kan svara för en oljebekämpning
av denna art utan att denna måste
organiseras på en betydligt bredare bas.

Länsstyrelserna i de län, där oljebekämpning
till sjöss har skett under
våren och sommaren, har på grundval
av därvid gjorda erfarenheter organiserat
en provisorisk beredskap mot skador
till följd av oljeutsläpp från fartyg.
Helt effektiv kan en sådan beredskap
emellertid inte bli, så länge det
inte är klart vem som har att bestrida
kostnaderna därför.

Enligt uppgift är oljeskyddsutredningens
förslag föremål för överarbetning
inom kommunikationsdepartementet.
De rön som nu gjorts tyder emellertid
på att frågan måste angripas från
delvis nya utgångspunkter. Det kan
ifrågasättas om inte en helt ny utredning
borde tillsättas. Lösningen brådskar
emellertid. En ny utredning måste
därför arbeta snabbt.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande
fråga:

Är herr statsrådet beredd att påskynda
överarbetningen av oljeskyddsutredningens
förslag eller att tillsätta en ny
utredning om beredskap mot oljeskador
med uppdrag att framlägga förslag i så
god tid, att proposition i ämnet kan
föreläggas vårriksdagen 1968?

Även denna anhållan bifölls.

Interpellation ang. nedläggningen av
järnvägsstationer

Herr talman! Statens järnvägars centralförvaltning
har nyligen aviserat att
ca 850 nu bemannade järnvägsstationer
kommer att nedläggas fram till 1975.
Därtill kommer omkring två tredjedelar
av antalet obemannade stationer att
försvinna enligt samma förslag. Det är
självklart att detta meddelande utlöst
berättigad undran och oro på berörda
orter. Det trafikprogram, som riksdagen
antog 1963 har inte kunnat uppfattas
innehålla så drastiska åtgärder, som att
stora områden utefter bestående bandelar
blir utan möjligheter till järnvägstrafik.
Företag, kommuner och enskilda
utefter affärsbanenätet har vid planering
hittills i regel räknat med att få behålla
järnvägen som trafikmedel.

Nedläggningsförslaget berör ett stort
antal stationer, där ofta betydande industriföretag
byggt ut i anslutning till
spårbunden trafik. Att för dessa orter
ställa om till landsvägstrafik kan innebära
en påtaglig försämring av deras
kommunikationer och bli ett negativt
ingrepp i ortens lokaliseringsproblem.
Det torde också vara ovisst om utbyggnaden
av vägnätet kan ske i sådan takt,
att inom den nämnda tidrymden likvärdig
ersättningstrafik kan komma till
stånd.

Hänvisande till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Anser statsrådet den av järnvägsstyrelsen
planerade nedläggningen av
stationer å affärsbanelinjerna i föreslagen
omfattning förenlig med berörda
orters trafikbehov?

2. Avser statsrådet att underställa detta
ärende riksdagens prövning?

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Ordet lämnades därefter till herr
PETERSSON, ERIK FILIP, (fp), som
anförde:

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

Interpellation ang. placering av utländska läkare i praktiktjänst

Interpellation ang. viss ökad utbyggnad
av vägnätet för tung trafik

Herr OLSSON, JOHAN, (ep) erliöll
nu ordet och yttrade:

Herr talman! Virkesflottningen i våra
älvar och vattendrag har under ett århundrade
svarat för en betydande andel
av transporterna. Genom lastbilarnas
utveckling och de rationaliserings- och
besparingsmöjligheter som därigenom
uppnåtts har dock under senare år en
allt större virkesmängd transporterats
på hjulfordon från avverkningarna och
hela vägen fram till fabrikerna. Det
minskande underlaget för flottningen
jämsides med de ökande kostnaderna
äventyrar snart möjligheterna att upprätthålla
flottningen inte bara i bileder
och mindre vattendrag utan även i våra
stora älvar. Så kommer t. ex. flottningen
att helt upphöra i Ljusnan i och med
innevarande år. Vid total nedläggning
av flottningen överföres på en gång en
betydande godsmängd till transport på
landsvägarna, en transportökning som
kommit snabbare än vad som förutsetts.

Även av andra anledningar synes trafikintensiteten
å vägarna ökas. Av statens
järnvägar signalerade nedläggningar
av järnvägar och indragningar av
stationer medverkar ytterligare till ökad
belastning på vägarna. Man kan därvid
ifrågasätta om vägnätet är i stånd att
mottaga den ökande tunga trafiken utan
vidtagande av extra förstärknings- och
förbättringsåtgärder.

För näringslivet och befolkningen är
ett förbättrat vägnät av allra största betydelse.
Det är en grundförutsättning för
en framgångsrik lokaliserings- och näringspolitik.

Tyvärr råder för närvarande och även
under den närmaste framtiden en besvärande
arbetslöshet. Det synes nu liksom
tidigare vara en produktiv sysselsättningspolitik
att motverka arbetslösheten
genom en ökad utbyggnad av
vägnätet.

Med stöd av ovanstående anhåller jag

om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vill statsrådet medverka till att
ökade anslag ställes till förfogande för
vägbyggnader i områden där den tunga
trafiken kraftigt ökar på grund av flottningens
upphörande?

2. Avser statsrådet att medverka till
utökning av vägbyggandet på grund av
rådande arbetslöshet i vissa regioner?

Även denna anhållan bifölls.

Interpellation ang. placering av utländska
läkare i praktiktjänst

Ordet gavs nu till herr PALM (s),
som anförde:

Herr talman! I proposition till 1966
års riksdag föreslog Kungl. Maj :t att läkare
med utländsk medicinsk examen
skulle kunna få viss tilläggsutbildning
här i Sverige. Efter sådan utbildning
skulle de kunna verka inom den svenska
sjukvården, som på så sätt skulle tillföras
ytterligare 30—60 läkare per år. På
statsutskottets förslag bifölls Kungl.
Maj:ts proposition. Under särskilt anslag
på socialdepartementets huvudtitel
har riksdagen så sent som i våras
anvisat medel för ifrågavarande kursverksamhet.

Det har nu visat sig att svårigheter
uppstått att placera dessa läkare i praktiktjänst
vid landets centrallasarett. Detta
skulle enligt uppgift ha samband
med klinikchefernas negativa inställning
till de utländska läkarna. Chefsläkarna
har som bekant avgörande inflytande
i frågor som gäller vikariatsanställningar.
Det bör i sammanhanget
framhållas att de utländska läkare det
här är fråga om av medicinalstyrelsens
nämnd för utländska läkare ansetts kakapbla
att arbeta i svensk sjukvård. De
har bl. a. prövats vad gäller kunskaper
i svenska språket.

Med hänvisning till vad som ovan
anförts hemställer jag om första kam -

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1967

Interpellation ang. insyn i företag som beviljats industrigarantilån eller
lokaliseringsstöd

marens tillstånd att till statsrådet och
cliefen för socialdepartementet få rikta
följande fråga:

Anser statsrådet att svårigheterna att
placera de utländska läkarna i praktiktjänst
är av sådan karaktär, att det finnes
risk för att de intentioner, som låg
till grund för 1966 års riksdagsbeslut,
inte kan fullföljas?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. insyn i företag som
beviljats industrigarantilån eller lokaliseringsstöd Herr

BRUNDIN (h) fick härpå ordet
och yttrade:

Herr talman! I samband med att AB
Hägglund & Söner försålde delar av
sin rörelse och varslade om friställning
av 750 anställda, sade inrikesministern
enligt Svenska Dagbladet den
21 juli 1967 att »informationen från
företagets sida till de anställda och
till kommunen liksom till oss har varit
ganska så knapphändig». Åtskilliga
regeringsledamöter har vid flera tillfällen,
bl. a. vid debatterna den 15 september
i år mellan socialdemokraterna
och högerpartiet, gjort uttalanden om
att såväl regeringen som myndigheterna
i övrigt inte har tillräcklig insyn i
företag i vilka staten har intressen att
bevaka.

AB Hägglund & Söner har kommit i
åtnjutande av såväl industrigarantilån
som lokaliseringsstöd.

I kungörelsen om statligt kreditstöd
till hemslöjd, hantverk och småindustri,
SFS 1960 nr 372, stadgas i § 13
om industrigarantilån följande:

»Den som ansöker om lånegaranti
skall utfästa sig att, i den mån kommerskollegium
eller företagareföreningen
så påfordrar, tillhandahålla
upplysningar samt handelsböcker och
andra affärshandlingar beträffande rö -

relsen ävensom låta ombud för kollegium
eller föreningen besiktiga denna.»

I kungörelsen om statligt lokaliseringsstöd,
SFS 1965 nr 101, föreskrives
i § 7 följande:

»I samband med beslut om lokaliseringsstöd
föreskrivas de särskilda villkor
som med hänsyn till ändamålet
med stödet och i övrigt behövas.»

Myndigheterna har således goda möjligheter
till insyn i företag i vilka staten
har ekonomiskt engagemang. Dessa
i lag angivna insynsmöjligheter står i
skarp kontrast mot inrikesministerns
ovan återgivna uttalande om knapphändig
information.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga.

Vill herr statsrådet lämna kammaren
en redovisning för hur de i lag angivna
insynsmöjligheterna utnyttjats dels
i fråga om AB Hägglund & Söner, dels
i fråga om övriga företag, vilka beviljats
industrigarantilån eller lokaliseringsstöd? På

gjord proposition bifölls herr
Brundins berörda anhållan.

Interpellation ang. åtgärder mot narkotikamissbruket Ordet

lämnades på begäran till herr
HOLMBERG (h), som anförde:

Herr talman! Under den senaste tiden,
särskilt under de senaste månaderna,
har Sverige i våra nordiska
grannländer tilldragit sig uppmärksamhet
på grund av det bland ungdomen
snabbt växande narkotikamissbruket.
Detta har fått synnerligen stor utbredning
i Stockholm, där det enligt uppgift
från initierat håll nu torde finnas
5 000 illegala narkomaner, förutom de
som röker haschisch. Även i Göteborg
är missbruket omfattande, och det håller
på att sprida sig över hela landet.

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

Interpellation ang. åtgärder mot narkotikamissbruket

Också i Danmark — särskilt i Köpenhamn
— blir problemet allt allvarligare.
I Norge har det över huvud taget
ringa utbredning. I Finland existerar
det knappast alls.

I Sverige har vidtagandet av effektiva
motåtgärder alltför länge försummats.
Läkarna har visserligen, på medicinalstyrelsens
anmodan, visat en betydligt
ökad restriktivitet i fråga om
utskrivning av narkotikarecept, men i
övrigt har alltför litet gjorts för att
minska missbruket. Först den 1 januari
1965 tillkom narkotikapolisen i sin
nuvarande form och förstärktes i blygsam
skala hösten 1966 och denna höst.
Personalen är alltjämt i hög grad otillräcklig
och saknar i viss mån erforderliga
befogenheter att ingripa. Dessutom
är vårdmöjligheterna för missbrukets
underåriga offer ytterst begränsade.

En väsentlig förutsättning för att narkotikaproblemet
skall kunna angripas
på ett effektivt sätt är givetvis en klar
insikt hos inte bara de ansvariga myndigheterna
utan också hos allmänheten
och särskilt hos ungdomen om
missbrukets nedbrytande verkningar.
Tyvärr har i år en rad publicitetsorgan,
bland dem även TV, medverkat
till att sprida den alldeles felaktiga
uppfattningen att vissa narkotika, särskilt
haschisch men även exempelvis
LSD, skulle vara relativt ofarliga. Inom
narkotikapolisen anser man att dessa
publicitetsorgan därigenom vållat påtaglig
skada och även ökat polisens redan
förut alltför stora arbetsbörda.

Vad särskilt haschisclien beträffar,
framhöll den 12 juli i år vid godtemplarkongressen
i Borlänge professorn i
psykiatri vid universitetet i Istanbul,
Ayhan Songan — han har under många
år studerat verkningarna i en mängd
fall — att detta narkotikum vid långvarigt
bruk alltid på ett djupgående
sätt förstör personligheten. Dessutom
skapar haschischen ofta benägenhet
hos missbrukarna att övergå till ännu
farligare gifter, exempelvis opium, LSD
och morfin samt, som erfarenheterna

bl. a. i USA visar, även till heroin. För
övrigt bär det i många länder i åtskilliga
fall fastslagits, att fabrikanterna
preparerar haschisch med opium för
att snabbt göra sina offer beroende.
Det måste alltså sägas vara inte endast
angeläget utan också nödvändigt att
energiskt bekämpa även bruket av
haschisch och att sprida upplysning
om faran av att använda detta gift.

De av ungdomar i Sverige för närvarande
mest använda narkotikapreparaten
torde jämte haschisch vara preludin
och ritalintabletter. Narkotikapolisen
men också annan polispersonal i
framför allt Stockholm har konstaterat,
att ungdomar tillhörande alla samhällsgrupper
och särskilt skolungdomar
missbrukar narkotika. Eftersom de flesta
av dem saknar egna arbetsinkomster,
frestas de i stor utsträckning att
genom stölder hos nära anhöriga och
i affärer finansiera sina inköp. Stöldgodset
avyttrar de hos hälare som,
fortfarande enligt polisen, vanligen brukar
betala 10 å 15 procent av fulla
värdet.

Mycket lågt uppskattat räknar narkotikapolisen
i Stockholm med att de
ca 5 000 illegala narkomanerna där genomsnittligen
var och en per dag använder
30 tabletter, för vilka de måste
betala omkring två kronor stycket. Totalt
är de hänvisade till att på olika
sätt anskaffa minst 100 miljoner kronor
för inköpen.

Det är polisens fasta övertygelse att
den alarmerande ökningen under de
senaste åren av antalet egendomsbrott
i Stockholm främst beror på det snabbt
tilltagande narkotikamissbruket, som
tvingar alit flera ungdomar till kriminalitet.
Enbart i Kungsträdgården uppgår
det genomsnittliga antalet ungdomar
som, åtminstone sommartid, är
återförsäljare — smålangare — av narkotika
till 50 å 100 per dygn. Även ökningen
av antalet checkbedrägerier kan
enligt polisens uppfattning till stor del
tillskrivas det penningbehov som narkotikamissbruket
framdriver.

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1967

Interpellation ang. rationaliseringen inom järnvägstrafiken

Ännu allvarligare konsekvenser får
detta genom sina på offrens psykiska
och fysiska hälsotillsånd snabbt nedbrytande
verkningar.

Missbruket har nu blivit så utbrett,
särskilt i Stockholm och därnäst i Göteborg,
att risken finns att hela problemet
ur bekämpningssynpunkt håller på
att växa samhället över huvudet. Medicinalstyrelsens
narkomanvårdskommitté
föreslog i sitt andra, i juni i år avlämnade
delbetänkande en rad åtgärder
i syfte att minska missbruket, bl. a.
att uthyrning av lokaler för s. k. knarkparties
osv. kriminaliseras, att narkotikapolisens
personal fördubblas, att
även tullpersonalen förstärks, att straffen
för stordistributörer av narkotika
väsentligt skarpes samt att vårdmöjligheterna
för missbrukets offer avsevärt
ökas. Sedan betänkandet avlämnades,
har utvecklingen blivit än mera skrämmande,
och man frågar sig nu om de
föreslagna åtgärderna verkligen blir
tillräckliga.

I Danmark har regeringen nyligen
tillsatt ett särskilt arbetsutskott under
sundhedsstyrelsen — motsvarigheten
till medicinalstyrelsen i Sverige — med
en läkare som ordförande, i vilket justitie-,
familje-, inrikes- och undervisningsministerierna
är representerade.
Åtgärden visar med vilket allvar de
ansvariga myndigheterna i vårt södra
grannland bedömer narkotikaproblemet.

Här i Sverige är problemet så oroväckande,
att otvivelaktigt utomordentligt
omfattande och energiska motåtgärder
snarast måste tillgripas om situationen
över huvud taget skall kunna bemästras.

Med hänvisning till vad ovan anförts
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Anser herr statsrådet att de av narkomanvårdskommittén
föreslagna åtgärderna
är tillräckliga för att komma
till rätta med det alltmer tilltagande
narkotikamissbruket?

2. Är herr statsrådet beredd att medverka
till en ökad upplysningsverksamhet
som klargör att vanemässigt bruk
av all narkotika är skadligt?

3. Har några åtgärder från regeringens
sida vidtagits för att samordna
handläggningen av narkotikafrågor
mellan berörda departement på sätt
som skett i Danmark?

4. När kan förslag till skärpta straffbestämmelser
för olaga narkotikahandel
förväntas?

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation ang. rationaliseringen
inom järnvägstrafiken

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep)
erhöll nu ordet och yttrade:

Herr talman! På senaste tiden har
från SJ:s centralförvaltning offentliggjorts
en plan för det fortsatta rationaliseringsarbetet
inom järnvägstrafiken.
Den innbeär bl. a. en mycket långtgående
nedläggning av befintliga järnvägsstationer.
Av de nu befintliga ca
1 100 stationerna skulle inom överskådlig
tid 800—900 läggas ned, eller lämnas
obemannade. Ett realiserande av
denna plan innebär, såvitt man kan
se, att järnvägstrafiken ges en helt annan
funktion och inriktning än tidigare.
Tydligen avses att göra järnvägen
till en snabb och exklusiv förbindelseled
för fjärrtrafik, med enbart städer
och mycket stora centralorter som
hållplatser.

Ett fullföljande av en dylik plan
måste självfallet få mycket stora och
svåröverblickbara följdverkningar. Med
den roll av livsnerv och lokaliseringsfaktor
inom det svenska näringslivet
som järnvägen spelat och alltjämt spelar
måste en dylik omläggning för de
drabbade orterna medföra mycket besvärliga
rubbningar. Att all nyetablering
i de drabbade orterna upphör torde
stå utom varje tvivel. Självfallet

Tisdagen den 17 oktober 1967

Nr 36

Interpellation om möjlighet för byggnadsföretag att utnyttja investeringsfonder

medför omläggningen också svårigheter
för redan etablerad verksamhet,
med en följd att företaget så småningom
läggs ner eller flyttas till någon av
de centrala orter som gynnas med hållplats
för statens kollektiva kommunikationsmedel.

En dylik utveckling med alla dess
följdverkningar ekonomiska såväl som
sociala, med å ena sidan ytterligare
ökade investeringar inom näringsliv, i
bostäder och samhällsservice, å andra
sidan ett dåligt utnyttjande av redan
gjorda och fullt funktionsdugliga sådana,
kan icke vara en samhällsekonomiskt
försvarbar politik. Även om en
dylik rationaliseringsgiv vid betraktande
av SJ som ett affärsdrivande verk
synes lönsam, kan det ifrågasättas om
en så renodlad och begränsad syn får
läggas på en verksamhet av detta slag.
Särskilt i en tid då staten engagerar
sig i lokaliseringspolitiken på sätt som
sker finns det anledning att sätta in
järnvägspolitiken i ett centralt näringspolitiskt
sammanhang.

Med hänsyn till den stora betydelse
som järnvägspolitikens utformning således
har för näringslivets utveckling
och lokalisering och med hänsyn till
de mycket genomgripande förändringar
som här förebådas, finns det anledning
undersöka huruvida den föreslagna
omläggningen är förenlig med de
direktiv enligt vilka SJ:s verksamhet
bedrives. Om så verkligen skulle visa
sig vara fallet, finns anledning för statsmakterna
att ompröva desamma.

Med stöd av ovanstående får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ställa följande frågor.

Anser statsrådet, att de mycket långt
gående omläggningar och indragningar
inom järnvägstrafiken, som förebådats,
ligger i linje med riksdagens beslut
1963 angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken?

Om så inte är fallet är statsrådet beredd
att med hänsyn till följdverkning -

arna för näringsliv och lokalisering
medverka till att riksdagen ges möjligheter
att ta ställning till frågan?

Även denna anhållan bifölls.

Interpellation om möjlighet för byggnadsföretag
att utnyttja investeringsfonder Ordet

gavs därpå till herr JACOBSSON,
GÖSTA, (h), som anförde:

Herr talman! Den 18 maj i år bemyndigade
regeringen arbetsmarknadsstyrelsen
att i vissa fall medge ianspråktagande
av investeringsfonder.

Genom en missvisande tolkning av
arbetsmarknadsstyrelsen har byggnadsbranschens
företag utestängts från detta
utnyttjande av investeringsfonderna.
Genom ett överklagande, som avgjordes
av Kungl. Maj:t den 22 september 1967,
bekräftades att byggnadsföretagen felaktigt
förvägrats att utnyttja investeringsfonderna.

På grund av angivna tolkning och
med hänsyn till att Kungl. Maj :ts beslut
i anledning av överklagandet meddelats
mer än fyra månader efter beslutet
om frisläppande av vissa investeringsfonder
har åtskilliga företag
inom byggnadsbranschen inte kunnat
utnyttja sina investeringsfonder, då de
ej har haft möjlighet att göra därför
erforderliga beställningar före den 30
september 1967, vilket var ett villkor i
Kungl. Maj ds beslut av den 18 maj
1967.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Avser regeringen att vidtaga åtgärder
för att byggnadsföretagen ej skall
bli lidande av arbetsmarknadsstyrelsens
beslut rörande ianspråktagandet
av investeringsfonder?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Nr 36

Tisdagen den 17 oktober 1967

Meddelande ang. enkla frågor

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

861, av herr Edström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 47, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; nr

862, av herr Pettersson, Arne, och
herr Augustsson, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 90, med förslag till
förköpslag m. in.;

nr 863, av herr Edström, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 133, med
överlämnande av redogörelse från Nordiska
rådets svenska delegation; samt
nr 864, av herrar Sveningsson och Arvidson,
i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 136, angående ändringar
i jaktlagstiftningen.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågar denna dag framställts, nämligen

av herr Stadling (s) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
»År Statsrådet i tillfälle att delge
kammaren sina synpunkter på möjliga

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
att säkerställa sysselsättning under
kommande vinter för friställd arbetskraft
inom det norrländska skogsbruket?»; av

herr Nyman (fp) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Är Herr Statsrådet beredd
att påskynda ärendet med utarbetandet
av normer för ett förbättrat bilsäkerhetsbälte
med automatrulle och
när kan besked om normerna väntas?»;

av herr Sundin (ep) till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet:
»När avser Statsrådet förelägga
riksdagen förslag angående reformering
av skattesystemet?»; samt

av herr Lidgard (h) till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Kan man räkna med att från
berörda myndigheters sida effektivare
åtgärder kommer att vidtagais för en begränsning
av disciplinproblemen vid
skolorna?»

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 11.16.

In fidem

K.-G. Lindelöiu

Onsdagen den 18 oktober 1967

Nr 36

Onsdagen den 18 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Ledighet från riksdagsgöroanålen beviljades
herrar Strand, Ottosson, Hermansson
och Åke Larsson för tiden den
24—den 31 innevarande månad för deltagande
i resa med en parlamentarisk
delegation till Bulgarien, herr Wikberg
och herr Jacobsson, Per, för tiden den
24—den 28 i denna månad för att deltaga
i svensk riksdagsdelegations resa
till Nederländerna samt herr Olsson,
Johan, för tiden från och med den 27
oktober till och med den 3 november
för deltagande i en parlamentarisk delegation
till Italien.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 137, med förslag till lag
om tillägg till vissa trafiklivräntor,
in. in., hänvisades propositionen, såvitt
den avsåge ändring i anvisningarna till
kommunalskattelagen, till bevillningsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 138, med förslag till lag om ändring
i föräldrabalken in. m.;

nr 139, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 9 juni 1967 (nr
532) om ändring i 17 kap. handelsbalken; nr

140, med förslag till lag angående
ändring i lagen dem 1 juni 1951 (nr
308) om ekonomiska föreningar, in. in.;

nr 141, med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 14
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom, m. m.; och

nr 142, med förslag till lag angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
m. m.

Föredrogs den från riksgäldskontoret
inkomna skrivelsen med överlämnande
av riksdagens revisorers särskilda berättelser
om statlig representation, om
televerkets bostäder i Nynäshamn, om
redovisningen av förskott till vissa plankostnader,
om exekutionsväsendets organisationsnämnd
och om riksdagsbiblioteket.

Berättelsen om riksdagsbiblioteket
hänvisades till bankoutskottet; övriga
berättelser till statsutskottet.

Föredrogs den från riksgäldskontoret
inkomna skrivelsen med överlämnande
av riksdagens revisorers särskilda berättelse
om fortifikationsförvaltningens
anlitande av visst konsultföretag. Berättelsen
hänvisades till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades
motionen nr 861 till bevillningsutskottet,

motionen nr 862 till lagutskott,
motionen nr 863 till statsutskottet och
motionen nr 864 till lagutskott.

Herr TISTAD (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 141, med förslag
till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 14 juni 1907 (nr 86 s. 1)
om nyttjanderätt till fast egendom
m. m., hemställer jag, att kammaren
måtte medgiva, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av nämnda
kungl. proposition utsträckes till det

Nr 36

Onsdagen den 18 oktober 1967

Interpellation ang. byggande av bro över Torne älv vid Pello by

sammanträde, som infaller näst efter
femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa.

Denna hemställan! bifölls.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen, herrar
vice talmän och de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta befattningshavare
hos kammaren, samt
kammarens sekreterare, den 17
oktober 1967.

§ 1

Anmäldes herr talmannens beslut, enligt
protokoll av den 15 september 1967,
att förordna tillförordnade kamreren
fröken Eivor Larsson att från och med
den 17 oktober 1967 tills vidare vara
extra ordinarie förste kanslist i lönegrad
Ae 19 hos kammaren.

§ 2

Anmäldes herr talmannens beslut, enligt
protokoll av den 4 oktober 1967,

1) att, efter hörande av andra kammarens
talman, den av stenografen i
lönegrad Ae 25 Stig Djurström i första
kammaren innehavda tjänsten skulle
från och med den 4 oktober 1967 vara
placerad i andra kammaren, varvid en
av stenografen Bertil Palmquist i andra
kammaren innehavd motsvarande tjänst
skulle från och med samma dag vara
placerad i första kammaren;

2) att bevilja stenografen i Ae 25 Bertil
Palmquist entledigande från och med
den 5 oktober 1967.

§ 3

Förordnades stenografen Bo Holmberg
att från och med den 17 oktober
1967 tills vidare uppehålla en vakant
tjänst som stenograf i Ae 25. Holmberg
beviljades samtidigt partiell tjänstledighet
motsvarande 1/5-tid med C-avdrag
till och med den 30 november 1967.

§ 4

Förordnades stenografen Bertil Palmquist
att från och med den 17 oktober
1967 tills vidare uppehålla arvodestjänst
som stenograf med arvode motsvarande
löneklass A 21 och de avlöningsförmåner
i övrigt som skulle tillkommit honom
som extra tjänsteman i lönegrad
Ag 21.

§ 5

Beviljades stenografen Sven Wickberg
från och med den 17 oktober 1967 tills
vidare, dock längst till och med vårsessionen
1968, tjänstledighet från hälften
av de med innehavd arvodestjänst i A 21
förenade göromålen; och förordnades
advokaten Bengt Gunnarson att under
motsvarande tid mot arvode motsvarande
halva beloppet i löneklass A 21
uppehålla ledigbliven del av Wickbergs
tjänst med rätt till de avlöningsförmåner
i övrigt som skulle tillkommit Gunnarson
om han varit extra tjänsteman
i lönegrad Ag21.

År och dag som ovan.

K.-G. Lindelöw

Interpellation ang. byggande av bro över
Torne älv vid Pello by

Ordet lämnades på begäran till herr
WANHAINEN (s), som yttrade:

Herr talman! För några år sedan
träffades överenskommelse mellan
svenska och finska vägmyndigheterna
att två mellanriksbroar skulle byggas
mellan Sverige och Finland över Torne
älv. Den ena bron vid övertorneå
har byggts och är i trafik. Den andra
bron skall byggas vid Pello by och
skulle enligt överenskommelsen sättas
i gång hösten 1967. Några arbeten för
igångsättningen har dock ej ännu kommit
i gång.

Pengar torde enligt uppgift finnas
reserverade hos båda ländernas vägmyndigheter
för igångsättning. Ur sys -

Onsdagen den 18 oktober 1967

Nr 36

Interpellation ang. dimensioneringen
selsättningssynpunkt vore det angeläget
att arbetena kunde igångsättas omedelbart.

Enligt uppgifter i den finska och
svenska pressen samt lokalradion i båda
länderna skulle dröjsmålet bero på
att tulibestämmelserna är oklara för
byggnadsmateriel till bron. Bron vid
Övertorneå byggdes av Sverige; bron
vid Pello skall enligt överenskommelsen
byggas av Finland, kostnaderna
mellan länderna fördelas lika för båda
brobyggena.

Enligt uppgifter i pressen skulle förslag
till ändring av de finska tullbestämmelserna,
som är oklara, ha aktualiserats
och förberetts av de finska
myndigheterna.

Med det anförda anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Vill statsrådet redogöra för hur
ärendet med brobygget vid Pello by
ligger till?

2. Kan åtgärder från svensk sida vidtagas
för att sätta i gång brobygget?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. dimensioneringen av

det högre utbildningsväsendet, m. m.

Herr WALLMARK (h) fick ordet och
anförde:

Herr talman! Enligt 1965 års riksdagsbeslut
skall den fortsatta planeringen
av universitets- och högskoleexpansionen
utgå från ett beräknat antal
studerande i början av 1970-talet av
ca 87 000. Inom denna totala utbyggnadsram
har även angivits vissa riktmärken
för fördelningen av antalet studerande
på olika fakulteter.

Denna fördelning har i huvudsak
icke skett efter någon beräknad efterfrågeprognos.
Tillströmningen till de
spärrade fakulteterna och högskolorna

av det högre utbildningsväsendet, m. m.
har med få undantag reglerats genom
resursspärrar, vilket inneburit att de
fria fakulteterna -— de humanistiska
och samhällsvetenskapliga — fått mottaga
väsentligt fler sökande än som avsetts.

Eftersom den totala tillströmningen
av studerande till det högre utbildningsområdet
väsentligt överstiger vad som
beräknats med hänsyn till samhällsresurserna
uppstår en allvarlig risk för
feldimensionering mellan de olika utbildningsvägarna.
Eftersom det saknas
arbetsmarknadsprognoser på praktiskt
taget alla områden måste vi räkna med
— om vi fortsätter att utbilda i blindo
■— att en växande skara färdigutbildade
får starta sin bana med att omskola
sig till yrken där det fortfarande råder
brist på kvalificerad arbetskraft. Detta
innebär inte endast ett misshushållande
med våra utbildningsresurser utan
även ett vilseledande av de utbildningssökande.

De studerande skall kunna resa det
berättigade kravet mot myndigheterna
att dessa inte ställer utbildningsplatser
till förfogande på områden där möjligheter
till meningsfull sysselsättning
saknas.

Även om svårigheterna är betydande
när det gäller att få fram någorlunda
tillförlitliga arbetsmarknadsprognoser
får detta inte innebära att man avstår
från att göra prognoser. Tvärtom måste
stor kraft ägnas åt att förbättra metoderna.
De kostnader som detta prognosarbete
medför torde vara bland de
mest lönsamma investeringarna på utbildningsområdet.

Med anledning av vad ovan anförts
hemställes om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Vill herr statsrådet upplysa kammaren
om sin inställning i fråga om en
eventuell övergång från resursspärrar
till behovsspärrar?

2. Avser herr statsrådet medverka
till att en allsidig utredning inom en

Nr 36

Onsdagen den 18 oktober 1967

Interpellation ang. beskattningen av eldningsolja

snar framtid tillsättes för att söka få en
samlad överblick över dimensioneringen
av hela det högre utbildningsområdet
och därmed sammanhängande organisatoriska
frågor?

Även denna hemställan bifölls.

Interpellation ang. beskattningen av
eldningsolja

Ordet gavs nu till herr BRUNDIN (h),
som yttrade:

Herr talman! Under senare år har
i vårt land och inte minst i riksdagen
förts en intensiv debatt om olika miljöförstörande
föroreningar i vårt samhälle.
Det torde t. ex. i dag råda stor
samstämmighet om nödvändigheten att
begränsa de luftföroreningar, som kännetecknar
den moderna tätbebyggelsen
och som bl. a. förorsakas av den alltmer
tilltagande användningen av oljeeldning
i bostadsfastigheter.

Genom denna övergång till oljeeldning
har svavelförekomsten i luften
ökat högst väsentligt. Det är i denna
situation naturligt att uppmärksamheten
fästes på de olika typer av bränsle
som kommer till användning och dessas
olika luftföroreningseffekt.

Det är anmärkningsvärt att staten
genom en hög skattebelastning motverkar
användandet av eldningsoljor med
låg förgiftningsrisk. De nuvarande bestämmelserna
om beskattning av eldningsolja
är som bekant uppdelade så
att eldningsolja 1, vilken ger den lägsta
giftiga avgaskvantiteten, är belagd med
en skatt utgörande 25 kronor per kubikmeter,
medan de ur luftförstöringssynpunkt
farligare eldningsoljorna 3
och 4 är belastade med en skatt utgörande
16 kronor per kubikmeter.

Tvärtemot att som nu stimulera till
användning av de mest svavelhaltiga
eldningsoljorna borde beskattningen
avvägas så att användning av de renare
eldningsoljorna stimuleras.

Med stöd av vad ovan anförts anhål -

ler jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka
till en sådan avvägning av skatten på
eldningsoljor att användningen av renare
eldningsolja stimuleras?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

865, av herr Enarsson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
130, med förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen, m. m.;

nr 866, av herr Tistad, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition nr 130, med
förslag till förordning om ändring i
uppbördsförordningen, in. m.;

nr 867, av herr Holmberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts skrivelse nr
133, med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; nr

868, av herr Kaijser, i anledning
av Kungl. Maj ds skrivelse nr 133, med
överlämnande av redogörelse från Nordiska
rådets svenska delegation;

nr 869, av herrar Lundström och
Hernelius, i anledning av Kungl. Maj :ts
skrivelse nr 133, med överlämnande av
redogörelse från Nordiska rådets svenska
delegation;

nr 870, av herrar Lundström och Sandin,
i anledning av Kungl. Maj ds skrivelse
nr 133, med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska
delegation;

nr 871, av herrar Blomquist och Edström,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition.
nr 135, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§
förordningen den 4 juni 1954 (nr 519)
angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel;

nr 872, av herr Kaijser, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr 135,
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den

Onsdagen den 18 oktober 1967

Nr 36

4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel;

nr 873, av herr Werner, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 135,
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den
4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel;

nr 874, av herrar Sveningsson och
Enarsson, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 136, angående ändringar
i jaktlagstiftningen; samt

nr 875, av herr Dahlberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
141, med förslag till lag angående ändring
i vissa delar av lagen den 14 juni
1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till
fast egendom, m. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 26 i kammarenis
ordningsstadga följande enkla
frågor framställts, nämligen

den 17 oktober

av herr Tistad (fp) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Anser Herr Statsrådet att
tillräckliga åtgärder har vidtagits för att
inpränta högerbeteende hos gångtrafikanterna?»;
samt

Meddelande ang. enkla frågor

av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Vill Statsrådet
skydda de s. k. lyxtelegrammen mot
befarat socialiseringshot och låta allmänheten
behålla telegrammen samt behållningen
i oförändrad omfattning gå
till bekämpande av hjärt- och lungsjukdomar?»;
ävensom

den 18 oktober

av fru Diesen (h) till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Avser Herr Statsrådet att utvidga
möjligheterna att erhålla studiemedel
efter fyllda 40 år, då studiemedel inte
längre utgår?»; samt

av herr Wallmark (h) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Anser Statsrådet att
den nya given med beläggning av vägarna
med svart asfalt bidrar till att
höja trafiksäkerheten?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.12.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR. STHLM 1967