Nr 36 FÖRSTA KAMMAREN 1961 (Riksdagens protokoll 1961:36)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 36 FÖRSTA KAMMAREN 1961

14 december

Debatter m. m.

Torsdagen den 14 december fm. Sid.

Svar på fråga av herr Jacobsson, Gösta, ang. en fredlig uppgörelse
mellan Katanga och den kongolesiska regeringen .............. 3

En reform av skattesystemet, m. m. (Forts.) .................... 5

Beskattningen av motorbrännolja .............................. 45

Ändrade bestämmelser om påföring av folkpensionsavgift ........ 48

Höjning av det allmänna barnbidraget ........................ 49

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall utfärda förbud för
svenska rederier att utlämna dokument till utländska myndigheter 51

Torsdagen den 14 december em.

Svar på interpellation av herr Virgin ang. samordnad handläggning
av frågor, vilka aktualiseras genom Sveriges ansökan om association
med EEC ............................................ 54

med EEC ................................................ 54

Anföranden i anledning av riksdagsarbetets avslutning .......... 57

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 14 december fm.

Bevillningsutskottets betänkande nr 79, ang. förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen, m. m....................... 5

_ nr 74, ang. förslag till förordning om brännoljeskatt, m. m. .. 45

Andra lagutskottets utlåtande nr 72, ang. förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen, m. m............................... 48

— nr 73, ang. förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen om

allmänna barnbidrag ...................................... 49

1 Första kammarens protokoll 1961. Nr 36

Xr 36

Innehåll

Sid.

Bankoutskottets utlåtande nr 33, ang. ändring av instruktionen för
riksdagens revisorer ...................................... 51

— memorial nr 34, ang. uppskov med behandlingen av vissa till

bankoutskottet hänvisade motioner ........................ 51

— utlåtande nr 35, ang. lönesättningen m. m. för viss personal vid

riksdagens ekonomibyrå .................................. 51

Andra lagutskottets utlåtande nr 59, ang. bidrag från de allmänna
sjukkassorna till undersökningar för hälsokontroll .......... 51

— nr 71, ang. bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall ut färda

förbud för svenska rederier att utlämna dokument till utländska
myndigheter ...................................... 51

— nr 74, ang. förslag till lag om undanförsel och förstöring, m. m. 52

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42, ang. anvisande av medel till
jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten, m. m............... 52

Torsdagen den 14 december em.

Statsutskottets memorial nr 195, ang. uppskov med behandlingen av
vissa ärenden ...... 57

— nr 196, ang. tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1961/62 57

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Torsdagen den 14 december förmiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 10.00;
och dess förhandlingar leddes till en
början av herr förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 8 innevarande
månad.

Ang. en fredlig uppgörelse mellan Katanga
och den kongolesiska regeringen

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Jacobsson, Gösta, till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena framställt följande fråga:
»På grund av den senaste oroväckande
händelseutvecklingen i Kongo anhåller
jag att till utrikesministern få rikta frågan,
huruvida från den svenska regeringens
sida inom FN initiativ tagits eller
kommer att tagas till allvarligt försök
att få ett slut på de pågående striderna
i Kongo, i vilka svensk trupp deltager,
genom en fredlig uppgörelse mellan
Katanga och den kongolesiska regeringen?» Hans

excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare, herr Jacobsson i Malmö, har
framställt en enkel fråga huruvida, från
den svenska regeringens sida, inom FN
initiativ tagits eller kommer att tagas till
allvarligt försök att få ett slut på de pågående
striderna i Kongo, i vilka svensk
trupp deltager, genom en fredlig uppgörelse
mellan Katanga och den kongolesiska
centralregeringen.

Till svar på denna fråga vill jag framhålla
följande.

Svenska regeringen anser självfallet att
alla möjligheter till fredlig uppgörelse
mellan den lokala ledningen i Katanga

och den kongolesiska centralregeringen
bör tillvaratagas. I ett uttalande inför säkerhetsrådet
den 15 november detta år
har jag också såsom Sveriges representant
understrukit, att målet för FN:s aktion
är att skapa fred och stabilitet i
landet genom förhandlingar.

Jag är övertygad om att FN:s generalsekteterare
är beredd att ta erforderliga
initiativ till upphörande av striderna,
så snart ett gynnsamt tillfälle därtill
erbjuder sig.

Vad angår svenska regeringens möjligheter
att medverka till en uppgörelse
i godo i Kongo, anser vi oss berättigade
med hänsyn till vårt militära engagemang
att i förekommande fall delgiva generalsekreteraren
våra synpunkter, såsom
också nyligen skett. Regeringen
kommer även i fortsättningen att understryka
angelägenheten av att få till stånd
förhandlingar och förlikning.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag ber att hjärtligt få
tacka hans excellens utrikesministern för
hans svar på den av mig ställda frågan.
Jag är mycket nöjd och glad i anledning
av svarets innehåll.

Bakgrunden till min fråga har varit
den oro, som jag själv och jag tror hela
svenska folket känner för det svenska
deltagandet i FN-aktionen i Kongo, enkannerligen
för den där engagerade
svenska truppen. Åtskilliga svenskar har
stupat, och många svenska liv står på
spel. Denna oro har emellertid för min
del kommit att förknippas med viss tveksamhet,
huruvida icke den svenska truppen
i realiteten användes eller skulle
komma att användas för uppgifter som
gick längre än vad vårt land åtagit sig
eller kunde gå med på med tanke på den
neutralitetspolitik, som vi i övrigt för.

Från utrikesministerns sida har visserligen
vid olika tillfällen i riksdagen
försäkrats, att den svenska kontingenten

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en fredlig uppgörelse mellan Katanga
skulle användas endast för att upprätthålla
lugn och ordning, d. v. s. huvudsakligen
för polisiära uppgifter, och icke
skulle anlitas för uppgifter som innebar
inblandning i Kongos inre uppgörelser
— något som givetvis icke uteslöte anlitande
för militära aktioner i defensivt
syfte. Vi har alla förlitat oss på detta,
och jag tror att vi alla alltjämt förlitar
oss därpå.

Men det skulle å andra sidan vara
orätt av mig att sticka under stol med
att vissa händelser förekommit på den
allra sista tiden, som vållat villrådighet
och givit anledning till missförstånd.
Svenska folket har inte vetat vad det
skulle tro. Jag syftar inte så mycket på
vissa intervjuutalanden i tidningarna av
docent Sture Linnér i Kongo respektive
överbefälhavaren där; de har ju för övrigt
senare dementerats. Jag syftar fastmera
på motsägande tolkningar av säkerhetsrådets
resolution om målet för FN:s
mission i Kongo, av vilka vissa tytt på
att syftet var Katangas införlivande med
Kongo genom militärt våld. Därtill kommer
tidningarnas skildringar av de pågående
militära operationerna i Elisabethville,
som talar om bomber mot posthus
och industricentra, flygets insättande
i markstrider, rekvisition av 500-kilogramsbomber
m. m. Skildringarna har i
vissa fall varit alltför sensationsbetonade,
men de har innehållit åtskilligt av
verklighetsunderlag. Det är inte att undra
på om svenska folket blivit något
konsternerat. Till yttermera visso har
ett par inflytelserika svenska tidningar i
sina ledare gjort sig skyldiga till ganska
aggressiva uttalanden, som måste ha
givit anledning till villrådighet om Sveriges
hållning — inte minst i utlandet.

För min egen del måste jag säga, att
för mig skulle ett svenskt deltagande i
något som mer eller mindre liknar ett
regelrätt kolonialkrig i Kongo vara något
av en ond dröm. Jag kan inte föreställa
mig att genom militärt våld och ty åtföljande
blodsutgjutelse — i vems namn
det än utövas —• för åstadkommande av
en lösning av frågan om Kongos statliga
organisation förutsättningar skulle kunna
skapas för en fredlig samlevnad mel -

och den kongolesiska regeringen
lan Kongos olika stammar i fortsättningen.

Genom utrikesministerns positiva svar
på min fråga har undanröjts varje tvivel
om hur regeringen ser på den frågan
och att regeringen menar att alla
möjligheter till fredlig uppgörelse måste
tillvaratagas. Jag kan inte nog starkt ge
uttryck åt min glädje och tillfredsställelse
över detta uttalande. Svaret har
lugnat mitt samvete på denna punkt.

Fn annan sak är att det icke stillat
min oro för vad som kan hända i Kongo,
men denna oro delas säkert också av
hans excellens utrikesministern själv.
Jag är särskilt glad över att utrikesministern
uppenbarligen hyser förtroende
för FN:s nye generalsekreterare U Thant
och är övertygad om att denne är beredd
att ta erforderliga initiativ till stridernas
upphörande så snart ett gynnsamt
tillfälle erbjuder sig.

Jag utgår ifrån att de av regeringen
uppställda betingelserna för den svenska
truppens användning kvarstår i huvudsak
oförändrade samt att i det fall
händelseutvecklingen till äventyrs skulle
bli sådan — jag är trots allt något rädd
för det -— att FN :s aktioner drivs in på
vägar, oförenliga med vad som kan vara
vår svenska fredssak, den svenska Kongopolitiken
av regeringen kommer att tagas
under omprövning.

Jag ber ännu en gång att få tacka för
svaret.

Herr talmannen yttrade nu, att herr
Hanson, Per-Olof, begärt ordet för att
deltaga i den pågående överläggningen,
och att kammaren i anledning härav hade
att avgöra, huruvida den ville besluta
att för tillfället upphäva den i § 20
mom. 4 tredje stycket i ordningsstadgan
för kammaren stadgade inskränkningen
i yttranderätten. Härefter gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till samt vidare på avslag å förslaget om
upphävande av denna inskränkning; och
förklarades den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

(Forts.)

Fortsattes överläggningen angående
bevillningsutskottets betänkande nr 79.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! När vi nu har att återgå
till skattedebatten skulle jag vilja börja
med att säga, att det är påfallande med
vilken iver man kanske främst på centerpartihåll
har velat karakterisera denna
skatteomläggning som en skattesänkning.
Det kan därför vara lämpligt att
börja dagens debatt med att understryka
ett par synpunkter i detta sammanhang
som herr Hagberg i Malmö anlade
i går. Man har både i pressen, i propositionen
och i gårdagens debatt gjort gällande,
att det här skulle vara fråga om
en total skattesänkning på ungefär 300
miljoner kronor. När man har kommit
till detta slutbelopp har man emellertid,
så vitt jag begripit, använt ordet
»skattesänkning» i en ganska originell
betydelse.

Som skattesänkning betraktas då att
folkpensionärerna får ett tillägg till sina
inkomster på cirka 40 miljoner kronor.
Om jag som folkpensionär får, låt mig
säga, 50 kronor mera i pension, d. v. s.
50 kronor mera i inkomst, kan det inte
rimligtvis betyda att jag får en skattesänkning
med detta belopp. Om inte
dessa 50 kronor äts upp av omsättningsskatten
kan man på sin höjd säga att
denna inkomstförbättring gör det något
lättare att betala de skatter som skall
tas ut.

Samma resonemang kan föras då det
gäller barnbidragen. Det förutsätts att
de skall höjas med sammanlagt 175 miljoner
kronor, men om en barnfamilj får
100 kronor mera i barnbidrag betyder
inte detta att familjens skatt sänks. Även
där gäller ju att i den mån det höjda
barnbidraget inte ätes upp av omsättningsskatt
betyder det endast att det blir
möjligt att få lite mera över till skatt än
annars. Att tala om skattesänkning i
detta sammanhang måste betraktas som
missbruk av ord.

Man kan också lägga en delvis liknande
synpunkt på förslaget om höjning av

skatteutjämningsanslaget till kommunerna
med cirka 30 miljoner kronor. Det
kan betyda en skattelättnad för skattebetalare
inom den kommunen, men eftersom
pengarna ju skall gäldas med
statsmedel, kan man ju inte kalla detta
för en total skattesänkning.

Räknar man alltså ifrån dessa belopp,
40 miljoner, 175 miljoner och 30 miljoner
kronor, så blir det inte mycket kvar
av de 300 miljoner som det var tal om,
och det förhåller sig förvisso så, som
herr Hagberg sade, att de 55 miljoner
kronor som är kvar ligger inom ramen
för endast mycket små felkalkvler i fråga
om skatteutfallet i det hela.

Det är det ena jag tycker att man bör
ha klart för sig dä man talar om att det
föreliggande förslaget skulle innebära en
skattesänkning av några betydande mått.
Jag skall inte alls inlåta mig på några
spekulationer om varför regeringens
medhjälpare inom centerpartiet så ivrigt
driver detta resonemang, utan jag konstaterar
bara faktum att man här talar
om en skattesänkning som icke är någon
skattesänkning annat än i vissa enstaka
fall och för vissa enstaka grupper.

Innebörden i det här skatteförslaget
är ju i huvudsak en omläggning av skatten
från direkt till indirekt, en omläggning
av skatten kommunerna emellan
via ortsavdragsförändringen och en omläggning
från kommunal- till statsskatt
via kompensationerna till vissa kommuner
o. s. v. Det är någonting annat än
en skattesänkning.

Det skulle också vara lockande att ta
upp ett par synpunkter som centerpartiets
talesman herr Sundin anförde i sitt
inlägg i går som ett slags försvar för
centerpartiets medverkan.

Herr Sundin gjorde ett på sätt och vis
storpolitiskt uttalande, när han sade att
han betraktade det som en nackdel i
vårt parlamentariska liv att kommunisterna
i vissa fall kunde tänkas vara tungan
pa vägen. Hans resonemang i den
delen gick närmast ut på att centerpartiet
fann det angeläget att, för alt förhindra
en sådan sak åtminstone i den
här frågan, i stället för kommunisterna
förstärka regeringens röstunderlag i detta
hus.

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Det är för mig svårt att förstå varför
min norrbottenskollega Helmer Persson
uttalar sig i så ogillande ordalag om herr
Sundin i detta sammanhang — det skulle
väl vara lika stor anledning för herr
Persson att stolt sträcka på sig och konstatera,
att den mycket lilla grupp som
kommunisterna utgör i riksdagen enligt
denna tolkning har så stort indirekt inflytande,
att den faktiskt i vissa fall avgör
vilken ståndpunkt centerpartiet
skall inta. Den slutsatsen borde ligga
mycket nära till hands. Det var ett stolt
ögonblick, som herr Persson uppenbarligen
försummade.

Sedan skulle jag vilja göra som det berättas
om en för länge sedan avliden
riksdagsman, vilken när det kom fram
ett förslag här i riksdagen först och
främst tänkte efter hur förslaget skulle
verka i hans hemort. Jag tror inte det
är någon dum idé att på det sättet konfrontera
förslagen i riksdagen med de
förhållanden som man bäst känner till.

Om jag alltså i mitt inlägg försöker se
detta ärende ur övre Norrlands och
framför allt Norrbottens synvinkel, bör
jag kanske rättvisligen börja med att
säga, att den likformighet i fråga om
ortsavdragen som nu föreslås — vi har
varit med och föreslagit samma sak tidigare
— uppenbarligen måste verka förhållandevis
gynnsamt i de lägre dyrortsgrupperna.
Men just kombinationen
med höjd omsättningsskatt och med
höjd bensin- och brännoljeskatt gör det
så vitt jag förstår ytterst osannolikt att
de orter som tillhör ortsgrupp 5 får någon
som helst lindring i sin skattebörda,
och jag skulle tro att det resonemanget
är alldeles speciellt tillämpligt på de
5-orter som har glesbygdskaraktär.

Till ortsgrupp 5 hör inte bara Norrbottens
län; dit hör också större delen
av Västerbotten, en stor del av Jämtland
och även en del av Ångermanland.
När man i det här sammanhanget diskuterar
de bygdernas speciella problem,
hör det kanske allra först slås fast, att
en hel del utgifter för skattebetalarna
måste bli större än i andra bygder —
det gäller exempelvis skolväsendet, sjukvården
och sociala anordningar. Man ser

inte gärna att de anordningar som kommunerna
enligt den speciallagstiftning
vi har på dessa områden har att svara
för blir av lägre standard i de bygderna.
Å andra sidan är försörjningsmöjligheterna
i varje fall i Norrbottens län inte
alltid jämförliga med försörjningsmöjligheterna
neråt landet, och det betyder att
skattekraften under i övrigt lika förhållanden
också är mindre. Det är självklart
att skattetrycket där måste bli hårdare.
Även i de fall då inkomsterna är
jämförbara med vad medborgarna har
i andra delar av landet blir på grund
av de högre levnadskostnaderna skatteförmågan
mindre. Man kan faktiskt med
ett tillspetsat omdöme säga att skatten
i dessa bygder inte på samma sätt som
i övriga delar av landet tas ut efter
skatteförmågan.

Det är såvitt jag förstår mot den bakgrunden
som man bör se det problem vi
nu diskuterar. Det yrkande som finns
i reservation I till bevillningsutskottets
betänkande nr 79, att Kungl. Maj:t
måtte företaga en skyndsam utredning
för att utröna vilka åtgärder som må
vara erforderliga för lösande av de problem
som sammanhänger med de för
övre Norrland speciella fördyrande omständigheterna,
anser jag därför vara ytterst
befogat.

Vad som särskilt har förvånat mig är
förslaget om höjning av bensinskatten,
vare sig den nu som regeringen vill
skall höjas med 5 öre per liter eller som
centerpartiet föreslår med 3 öre.

Från norrbottniskt håll har man upprepade
gånger motionerat om en differentiering
av bensinskatten för att därigenom
få till stånd ett enhetligt bensinpris
över hela landet. Själv har jag motionerat
därom tre gånger. Liknande motioner
har väckts av socialdemokratiska
representanter för Norrbotten och av
centerpartirepresentanter för övre Norrland.
Jag har litet svårt att förstå hur
propositionen och centerpartiets förslag
av i dag kan överensstämma med de
strävandena. Fn hög skatt på drivmedel
måste självfallet bli särskilt kännbar i
de delar av landet där avstånden är
stora, i all synnerhet som järnvägsnätet

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

där uppe är glest och transporter av både
människor och varor i förhållandevis
stor utsträckning måste ske på landsvägarna.
Varje höjning av drivmedelspriserna
betyder därför ökade produktionskostnader,
höjda levnadskostnader
och över huvud taget en allmän fördyring.
Man kan helt enkelt inte komma
ifrån att en höjning av drivmedelspriserna
utlöser dylika kedjereaktioner.

I en centerpartireservation anföres nu
— liknande synpunkter framhölls av
herr Grym i går kväll — att man i detta
sammanhang särskilt bör uppmärksamma
grunderna för skattelindringsbidragen
till skattetyngda kommuner. Man
bör, resonerar man på det hållet, undersöka,
om en utjämning kan ske genom
tillämpning av gällande skatteutjämningsförordning
eller genom att staten
påtar sig uppgifter som nu helt eller delvis
måste finansieras med kommunala
skattemedel. Jag anser det befogat att
skatteutjämningen kommunerna emellan
blir effektivare än vad den för närvarande
är. Jag vill dock påpeka, att man
genom en dylik anordning visserligen
kan minska den skatt som de enskilda
skattebetalarna har att erlägga till kommunerna,
men man kan inte på den vägen
eliminera de fördyrande verkningarna
på levnadskostnaderna i övrigt som
en höjning av drivmedelsskatten skulle
medföra. Det blir visserligen ett förhållandevis
mindre belopp som medborgarna
har att erlägga i skatt till kommunen,
men man kommer inte ifrån den
fördyring av produktionen och därmed
också av levnadskostnaderna som en
höjning av drivmedelsskatten kommer
att innebära.

Jag har lagt märke till att man i en
centerpartireservation, som talar för en
höjning av bensinskatten med 3 öre per
liter, vill att skattemedlen skall specialdestineras
för vägändamål. Denna tanke
är litet originell av den anledningen att
bensinskattemedlen ju redan är specialdestinerade.
När bensinskatten infördes
hette det ju att pengarna skulle användas
för vägväsendet. Så har icke skett
i full utsträckning, och en hel del bensinskattemedel
har därför icke använts

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
för avsett ändamål. Icke desto mindre
ter det sig något egendomligt, att man
nu vill så att säga försvara en höjning
med 3 öre per liter med att pengarna
skall gå till vägarna. Vi har ju redan
beslutat att bensinskattemedlen skall användas
för vägändamål, även om inte
beslutet efterleves.

För att vara rättvis skall jag emellertid
också ta upp en annan centerpartireservation,
som har att göra med bensinskattens
höjning. I denna reservation
upprepas motionsvis framförda förslag
från norrbottniskt håll om en differentiering
av bensinskatten så att bensinpriset
blir lika i hela landet. Man accepterar
höjningen av bensinskatten men
talar om en utredning och ett förslag
om differentiering. Låt oss fundera över
vad detta egentligen betyder.

I reservationen propagerar man fölen
höjning av bensinskatten med 3 öre,
men man vill inte att denna höjning
speciellt skall drabba övre Norrland. Vi
kan ta följande exempel. Låt oss anta att
frakten från lossningshamnen till en viss
punkt i inlandet är 3 öre per liter. Då
innebär denna tankegång att man skall
acceptera en höjning med 3 öre över
lag, men man vill inte att de 3 örena
skall slå igenom i det här speciella fallet,
med andra ord att höjningen inte
skall slå igenom i dessa trakter, utan
skatten sänks med motsvarande belopp.
Innebörden av detta resonemang är att
man visserligen för dessa trakter inte
vill göra ont värre, men man frångår sin
tanke att man i stället — eftersom det
här är fråga om glesbygdstrakter med ett
föga utbyggt järnvägsnät —- borde ha
försökt göra det bättre.

Jag kan alltså, herr talman, inte finna
annat än att reservationen på denna
punkt av herr Hagberg in. fl., i vilken
yrkas avslag på en höjning av skatten,
är mycket väl befogad.

Nu har jag i mitt resonemang både
då det gäller reservation I och reservation
XXIX av herr Hagberg m. fl. i någon
mån satt centerpartiets hållning i
gluggen, men vad bensinskatten beträffar
är det självklart att jag måste betrakta
en höjning med 3 öre som ett

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
mindre ont än en höjning med 5 öre.
Den saken är ju uppenbar. Eftersom
övre Norrland redan betungas så hårt i
fråga om transportkostnader, skulle det
självfallet mest motsvara denna befolknings
intressen att man icke alls genomförde
någon höjning av bensinskatten
utan snarare åstadkom en sådan
skattereducering, att bensinpriset i dessa
trakter i varje fall inte kom att ligga
över vad som nu gäller för andra delar
av landet.

Med denna motivering, herr talman,
tycker jag nog att det för oss, som representerar
befolkningens intressen i
övre Norrland, finns alla skäl att stödja
reservationerna I och XXIX.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergh tycks i dag
ta tagit på entreprenad att speciellt angripa
centerpartiet. Han säger att det är
ett synnerligen originellt skattesänkningsförslag,
som här föreligger från
centerpartihåll; det skulle inte innebära
några skattesänkningar. Men hur är det,
herr Bergh? Den av oss föreslagna höjningen
av ortsavdragen gör att man får
betala in mindre pengar. Dyrortsgrupperingens
slopande leder också till större
ortsavdrag i de orter som berörs, och
genom skatteskalornas förändring när
det gäller statsskatten blir det ju också
en lindring. Så långt är vi väl överens,
och det framgick ju också av herr
Berghs anförande. Men sedan säger herr
Bergh, att det i övrigt inte blir några
skattesänkningar genom vårt förslag,
utan det var andra saker, som inte hörde
hit. Det enda jag kan i någon mån
ge honom rätt i är att man kan resonera
så beträffande det extra indextillägget
som kostar 40 miljoner kronor, som man
ger pensionärerna, men när det gäller
barnbidragen och skattelättnader till de
skattetyngda kommunerna är väl ändå
herr Berghs resonemang felaktigt. Då
man lämnar statsbidrag till de kommunerna
i samband med skattelättnaderna,
innebär det väl ändå att människorna
som bor i dessa kommuner får en skattelättnad
därigenom att de inte behöver

inbetala det belopp som motsvarar statsbidraget.
Hur herr Bergh kan få detta
till att det icke blir någon skattelättnad,
begriper inte jag.

När det sedan gäller barnbidragen har
kammaren tidigare debatterat frågan
om de innebär en skattelättnad eller
är sociala bidrag. Vi fick ju barnbidragen
i stället för de tidigare barnavdragen,
och jag trodde att denna fråga vid
det här laget skulle vara slutdiskuterad
i kammaren och att vi blivit ense om att
barnbidragen innebär en skattefråga.
Systemet med barnavdrag innebar ju att
föräldrar med låga inkomster inte fick
någon glädje av rätten att göra avdrag.
I och med övergången till barnbidrag
blev det en större rättvisa för dessa
grupper av föräldrar; min far hade aldrig
möjlighet att utnyttja rätten till barnavdrag.
Barnbidragen är ett led i beskattningen.
Det kommer vi inte ifrån.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag har lärt mig av det
samröre jag under årens lopp haft med
skolfolk både i kommunala instanser och
i andra sammanhang, att en av deras
nästan allra mest framträdande personliga
egenskaper — bortsett från deras
utsökt goda förmåga att undervisa — är
den attityd med pekpinnen, som de i
olika sammanhang intar gentemot människor
i sin omgivning, vilka de tror sig
vara i alla avseenden överlägsna. Utan
att i detta sammanhang namnge vem
jag avser, står jag för det yttrandet, herr
talman! — Detta var nu bara ett litet resonemang,
som jag inledningsvis riktade
till herr talmannen.

Herr Bergh berörde för eu liten stund
sedan den inställning jag gav uttryck åt
i går, när jag talade om kommunisternas
medverkan inte bara i detta sammanhang
utan även i andra och sade alt resultatet
kunde ha blivit det jag nämnde

— och som jag inte här skall upprepa

— för den händelse uppgörelse inte träffats
mellan regeringspartiet och något av
oppositionspartierna. Herr Bergh försökte
vända saken så, om jag fattade
honom rätt, att de ord jag använde bor -

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

de tillämpas på centerpartiet och inte
på herr Berghs kära länskamrat från
Norrbotten, som herr Bergh vid detta
tillfälle tycks ha fått en alldeles särskilt
stor förälskelse till. Jag beklagar detta
inte minst med tanke på att herr Bergh
är skolman; men nu är det ju så att han
inte längre skall undervisa i samhällsfrågor,
och därför har det kanske i och
för sig inte så stor betydelse. Jag vill
dock säga till herr Bergh, att hans mycket
värderade partikamrat herr Hagberg
i Malmö inte hade samma uppfattning i
går, när jag förde fram dessa tankegångar;
sedan må den skiljaktigheten bli föremål
för en uppgörelse de såta partivännerna
emellan.

Inom centerpartiet skulle vi inte haft
någonting emot att samarbeta med högerpartiet
i dessa frågor, om högerpartiet
haft en sådan historia bakom sig att
vi kunnat lita på högern i dessa frågor,
även med tanke på att högerpartiet nu
har bytt väktare. Men nu är det ju en
gång för alla inte så. Jag vill påminna
herr Bergh om hur förhållandena var
när vi beslutade att jämställa de kommunala
ortsavdragen med de statliga —• för
herr Bergh vore det kanske en nyttig
läsning och undervisning om han gick
tillbaka och såg på högerns inställning
i dessa frågor. Högerns älsklingstanke
under dessa år har ju varit att det statliga
stödet till kommunerna skulle avvecklas
i snabbare takt.

Låt mig dessutom, herr talman, bara
få erinra om högerns ställningstaganden
i kommunalskattelhinscende och de konsekvenser
för den enskilde skattebetalaren
som kunnat inträffa därest högerpartiet
haft möjlighet att genomdriva
sina förslag — jag tänker på högerns inställning
till bidragen för skolmåltiderna
och skolskjutsarna, för nykterhetsvården,
mödrahjälpen, ålderdomshemmen,
vatten- och avloppsanläggningar
etc. Jag ställer bara den frågan: Har högerpartiet
med den nye väktaren ändrat
mening i dessa frågor? Då är vi beredda
att på ett vettigt sätt försöka ta upp
dessa spörsmål lill diskussion med högerpartiet.

Herr talman! .lag har en gång förut i

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
denna kammare i en diskussion med
herr Bergh i Luleå, citerat Jesu Syraks
bok. Låt mig ännu en gång få göra det!
Där står någonting som är mycket tänkvärt
och som jag som en liten julhälsning
ber att få skicka med herr Bergh
i Luleå. »Du som frestas att taga stora
ord i din mun, lid själv därav! Bekymra
dig icke om den som du tror vara din
motståndare! Ditt lidande kan bli hans
glädje.»

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Berghs yttrande om
att tillägget till folkpensionerna, barnbidragen
och dylika saker inte kunde
räknas som skattesänkning uppfordrade
mig till denna replik. Jag tänker inte
med herr Bergh diskutera om ordens valör
och vad som är skattesänkning eller
inte skattesänkning. Jag vill bara be herr
Bergh att vara litet konsekvent i sina uträkningar
om vad som är skattelindring
eller inte. Herr Bergh har nämligen
sagt att indextillägget till folkpensionerna
som kompensation för de fördyrade
levnadskostnaderna genom omsättningsskattens
höjning inte är en skattlindring.
Detsamma gäller barnbidragen, som höjs
40 kronor på grund av omsättningsskattens
fördyrande inverkan. Sedan kommer
herr Bergh till den slutsatsen att
inte mer än 55 miljoner kronor blir kvar
i skattelindring av de 300 miljoner kronorna.
Men då har herr Bergh på skatteökningssidan
räknat in en skatteökning
för folkpensionärerna och barnfamiljerna,
som de i praktiken inte crlägger, eftersom
de erhåller kompensation genom
ett särskilt barnbidrag och genom ett
indextillägg till folkpensionerna.

Jag vill alltså inte diskutera vad som
är det riktiga ordet. Men skall man säga
att vad skattebetalarna får tillbaka genom
kompensationsåtgärderna inte innebär
någon skattelindring, då är det
som de får tillbaka på grund av dessa
åtgärder inte heller någon skattehöjning.
Dessutom ger barnbidraget 60 kronor ytterligare,
vilket viil också måste sägas
vara en skattelindring, eftersom det iir
en inkomst som inte beskattas.

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Det är konstigt att herr Bergh vill påstå
att det skattelindringsbidrag som utgår
till skattetyngda kommuner inte innebär
någon skattesänkning. Anser herr
Bergh, att de kommuner i övre Norrland
som får 10,5 miljoner kronor gör av med
dessa pengar på onödiga saker, så att de
inte ger någon skattelindring? Jag väntar
nu bara på herr Berghs påstående,
att inte heller den kompensation som
kommunerna får genom de höjda ortsavdragen
innebär en skattelindring. Där
skulle väl kommunerna ha kunnat spara
på något sätt.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara rikta några
vänliga ord till herr Bergh. Jag hade tillfälle
att i går kväll tala litet om bensinskattens
differentiering, något som jag
krävde. Nu har herr Bergh hållit en lång
utläggning bl. a. också om detta. Herr
Bergh har försökt att bevisa att en differentiering
skulle vara mer eller mindre
verkningslös om bensinprisets nivå
skulle vara högre. Jag kan inte förstå
logiken i detta resonemang. En differentiering
till förmån för Norrland —- något
som vi har velat ha — måste väl vara
angelägen, vilket bensinpris vi än har i
detta land.

Jag tyckte mig höra brösttoner från
herr Bergh när han talade om högermotioner
i detta ämne sedan många, många
år tillbaka. Jag vill då bara mycket vänligt
erinra herr Bergh om att han visserligen
hade en motion i våras, som
herr östlund avgav i andra kammaren,
men att denna motion inte fick något
som helst stöd från högerrepresentanterna
i utskottet. Det var den enkle centerpartisten
herr Vigelsbo som blev ensam
reservant. Detta hade vi anledning
att tala om i debatten i våras. Jag tror
emellertid att man för att få riktiga proportioner
bör nämna om det också här.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag undrar om herr Gustafsson
som motionär har fått något vid -

sträcktare bistånd från sina partivänner.
Jag har varit med om att centerpartister
röstat mot motion från eget parti.
Jag har varit med om att socialdemokrater
har gjort det och att folkpartister har
gjort det.

Sedan vill jag i förbifarten säga till
herr Sundin, då han citerar Jesu Syraks
bok, att den tillhör de apokryfiska böckerna,
som man inte skall fästa så stort
avseende vid. Den regeln följer också
herr Sundin; det märks när han visserligen
citerat en del av den men man sedan
lägger märke till i vad mån han
lever därefter. På den punkten är vi i
alla fall överens. Emellertid är det viktigare
att ta upp ett par andra ting.

Jag vill börja med att konstatera att vi
för vår del har accepterat ortsavdragsreformen.
Vi har accepterat de höjda
barnbidragen och höjningen av omsättningsskatten.
Vad jag vände mig emot
är att man med stora bokstäver talar om
att det är en skattesänkning. Hur kan
man påstå att en höjning av folkpensionärernas
inkomster är en skattesänkning
eller att en höjning av barnbidragen
till barnens uppfostran är en skattesänkning? Herr

Wärnberg talade om skatteutjämningsbidragen
till kommunerna som
en skattesänkning. Jag sade att dessa bidrag
visserligen betyder en skattelindring
för de enskilda skattebetalarna i de
svårast skattetyngda kommunerna men
att man inte kan tala om att de innebär
en skattesänkning totalt för de skattskyldiga
i riket. De innebär bara en
överflyttning av skatt från kommunerna
till staten. Det är talet om skattesänkning
totalt som jag vänder mig mot. Det
är väl ändå klart att om en människa får
större inkomster och dessa inte äts upp
av omsättningsskatten, så kan vederbörande
lättare betala sina direkta skatter,
men att tala om en sänkning av skatten
i det här fallet tycker jag är orimligt,
även om det är ett språkbruk som används
av den högt värderade finansministern.

Det har förekommit ganska mycket
luft i de resonemang som här har förts
från regeringsanhängarna bland center -

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

partisterna, och jag förstår mycket väl
varför mitt inlägg fick så många repliker
från centerpartihåll. Herrarna har upppenbarligen
behov av att försvara sig på
något sätt. Regeringen består ju av mycket
hyggliga människor, och jag förmodar
därför att det inte är sällskapet
de skäms för, utan orsaken måste väl
vara att de har på känn att de har medverkat
till något som endast med ett
stort frågetecken kan kallas för en skattesänkning.
Ni har, mina herrar i centerpartiet,
givit er i lag med ett högskatteparti,
och jag förstår att ni känner det
besvärande.

Dessutom kanske jag också får säga
något om ortsavdragsreformen, som väl
från centerpartihåll betraktas som den
stora vinsten på uppgörelsen med regeringen.
Jag lyssnade mycket uppmärksamt
till finansministern i går, när han
sade att man med det här skattepaketet
velat efterkomma önskemål från riksdagen.
Något liknande denna byteshandel
inträffade 1933 vid den s. k. kohandeln.
Efteråt kunde socialministern Möller
säga att hans parti aldrig drömt om att
man skulle kunna köpa bondeförbundet
så billigt som då skedde.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för den
deklaration som herr Bergh alldeles nyss
avgav vad beträffar det gamla högerprogrammet.
Något nytt har alltså inträffat
i och med att högern har fått en
ny ledare, och därmed har man väl också
underkänt den gamla högerpolitiken. I
det sammanhanget kan det vara av intresse
vad jag deklarerade från denna
talarstol i går, nämligen att vi i början
av nästa år får se hur högern skall
kunna spara i enlighet med de planer
partiet har framlagt i sin motion.

Herr talman! Låt mig sluta detta mycket
gemytliga tankeutbyte med herr
Bergh med att säga att herr Bergh såväl
i sitt inledningsanförande som i sin replik
endast kunnat uppehålla sig vid de
åtgärder som centerpartiet bar vidtagit
i det här sammanhanget. Det måste ändå,
herr talman, betyda att färdkosten ifrån

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
det egna partiet när herr Bergh besteg
talarstolen måste ha varit rätt mager.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! För högern — och särskilt
för herr Bergh — är det alltjämt köpenskap
i alla frågor. Från den synpunkten
bedömer man allting. Ur centerpartiets
synpunkt är det mera viktigt
hur människorna i gemen har det.

Herr ELOWSSON, NILS, (s):

Herr talman! I den proposition som
det här utskottsutlåtandet behandlar
finns en avdelning som gäller den allmänna
varuskatten. I fråga om den skatten
har det väckts en del motioner, i vilka
yrkas på undantag från skatteplikt.
Utskottet behandlar dessa motioner ganska
summariskt och säger: »Såvitt utskottet
kunnat finna har så väsentligt
ändrade förhållanden inte inträtt genom
den föreslagna höjningen av skattesatsen,
att det finns anledning till omprövning
av det skattepliktiga varuområdet
eller ett i övrigt ändrat ställningstagande
i denna fråga. Utskottet avstyrker således
bifall till samtliga förenämnda motioner
med yrkanden om ytterligare undantag
från skatteplikt.»

Utskottet har utgått ifrån att de motioner
som väckts med begäran om undantag
från skatteplikt är av samma slag
allesammans. Det anser jag emellertid
att de inte är. I den motion som undertecknad
i denna kammare och herr Ståhl
i andra kammaren har väckt om befrielse
från varuskatt för den ammunition
som används av det frivilliga skyttet gäller
det inte en vara av samma slag som
andra varor. Här är det nämligen fråga
om en frivillig insats i vårt försvar.

Vad som har motiverat varuskattens
tillkomst och fortvaro har varit framför
allt två ting, nämligen dels att man
vill tillföra staten inkomster, dels att
man vill använda varuskatten i inflationshämmande
syfte d. v. s. för att begränsa
åtgången av varor. Det ligger naturligtvis
till på ett helt annat sätt, när
det gäller användande av ammunition i

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
övningssyfte. Meningen är ju att man
skall öka skjutskickligheten. Om man
skall göra det, kan man rimligen inte
spara på ammunitionen, utan det är en
gammal erfarenhet att man då hellre
skall slösa med ammunitionen för att ge
vederbörande skyttar tillfälle att öva så
mycket som möjligt. Det blir de inte i
tillfälle till, såvida de inte vill offra
ännu mera för en verksamhet som vi
inte kan frånkänna en viss betydelse,
när det gäller vårt försvar.

Som vi känner till förhåller det sig ju
på det sättet, att om vi skall räkna med
möjligheten av en invation av främmande
trupper i vårt land kan vi inte
undgå att också räkna med möjligheten
av att fallskärmsjägare kommer till användning.
Det är med tanke på detta som
vi har indelat våra militärområden i försvarsområden
för att vi på varje plats
i hela vårt land skall kunna ha personal
tillgänglig för omedelbart nedkiimpande
av plötsligt uppdykande främmande
trupper. Härvidlag har utan tvivel
skjutskickligheten en mycket stor betydelse.
Det har inte bara de militära ledningarna
erkänt gång efter annan, utan
det bär också riksdagen direkt erkänt
i och med att den anslår medel för materiel
vid skjutbanorna, för skjutbanornas
iordningställande etc. Det vore väl
då i konsekvens härmed, om man också
medgav att den ammunition som det frivilliga
skyttet använder för sina övningsskjutningar
befriades från denna
skatt, ty skyttarna får ju ändå uppoffra
sig ganska mycket, inte bara rent fysiskt
— om de nu behöver göra det i
någon särskild utsträckning gör de det
kanhända gärna — men framför allt bör
man komma ihåg, att de som skall delta
i tävlingsskjutning och träna upp sig
till större skicklighet får kosta på sig
betydande summor. Man räknar med att
en skytt som är någorlunda engagerad
får satsa i runt tal 1 000 kronor av
egna pengar för att kunna vara med i
detta. Då tycker man att om vi skall lägga
på ytterligare pålagor, som vi gjorde
sist vi behandlade varuskatten och är
i färd med att göra nu, så blir det sten
på börda.

Det är för att i någon mån väcka till
eftertanke beträffande denna sak, vilken
inte är så oviktig som många av riksdagens
ledamöter tycks anse, som dessa
motioner väckts. Det är av samma anledning
som jag, herr talman, yrkar bifall
till reservation XXVIIT av herr Hagberg
m. fl.

Herr AVÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Elowsson beklagar
sig över att utskottet behandlat hans
motion tämligen summariskt i sitt betänkande
och inte tagit hänsyn till det
behjärtansvärda ändamål, som denna
lindring av omsättningsskatten skulle
tjäna. Jag kan gå med på att utskottet
behandlat motionen tämligen summariskt,
men det har icke tagit ställning
till det behjärtansvärda eller icke behjärtansvärda
i motionen, utan det har
handlat från den principiella ståndpunkten,
att vi inte kan göra några fler
undantag från den allmänna omsättningsskatten
än vi redan gjort.

Om riksdagen kommer till den slutsatsen,
att den frivilliga skytterörelsen
har den betydelse som herr Elowsson
vill göra gällande, då är det, hävdar bevillningsutskottets
majoritet, en anslagsfråga
och icke en skattefråga. I går hörde
vi om nystartade jordbruk, som borde
få åtnjuta skattebefrielse. Det var en
synnerligen behjärtansvärd sak, men utskottet
var lika kallsinnigt då. Det är
alltså inte på grund av kallsinnighet mot
den frivilliga skytterörelsen som utskottets
behandling av herr Elowssons motion
blev summarisk utan av hänsyn till
att vi skall bevara en allmän omsättningsskatt
och icke en söndrig omsättningsskatt.
Det är detta som gjort att utskottet
inte har någon förståelse för ett
bifall till motionen.

Herr ELOWSSON, NILS, (s) kort genmäle: Herr

talman! Att utskottet inte har
någon förståelse för min synpunkt har
vi blivit varse, men när det gäller frågor
rörande anslag för detta ändamål,

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

har det träffats en uppgörelse mellan de
fyra demokratiska partierna. Den går ut
på att försvaret skall ha så och så mycket,
och summan skall ökas årligen med
så och så många procent. Det är inom
denna ram som anslag till det frivilliga
skyttet utgår. Det bedöms följaktligen ur
militär synpunkt, hur mycket man skall
ge ut till det ena eller andra ändamålet,
och då säger man att skyttet får så och
så mycket. Men när man sedan ställs inför
avgörandena i riksdagen visar det
sig, att man genom en varuskatt även på
ammunition i realiteten tar tillbaka en
del av det som man tidigare har beviljat
anslagsvägen. Det är detta förhållande
som vi skulle vilja få en ändring i.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Om jag inte missminner
mig alltför mycket finns det i försvarsuppgörelsen
en klausul, som ger försvaret
full täckning för kostnadsstegringar,
och i den mån det blir kostnadsstegringar
för försvarets del på grund av omsättningsskatten,
höjs anslagen automatiskt.

Herr ELOWSSON, NILS, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag kan inte tänka mig
att man avsett varuskatten, när man talat
om kostnadsstegringar, utan man
har avsett de ökade kostnader som hör
samman med framställningen.

Fru SVENSON (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
en kommentar till förvärvsavdragen i
anslutning till en motion som jag varit
med om att väcka i frågan. Låt mig börja
med en kort återblick.

Förra årets riksdag beslutade om en
höjning av förvärvsavdragen. Beslutet
innebar en fördubbling av avdraget för
flertalet berörda. Den procentuella avdragsrätten
höjdes från högst 10 procent
till högst 20 procent av inkomsten, och
det maximala avdragsbcloppet höjdes
från 1 000 kronor till 2 000 kronor. Om
jag minns rätt var 2 000 kronor då det

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
högsta belopp som hade krävts här i
riksdagen. Nu, alltså vid den riksdag som
följer närmast efter det år då beslutet
fattades, reses krav på en ny fördubbling
av maximibeloppet. Man är nu
uppe i 4 000 kronor. Detta skulle kunna
föranleda vissa funderingar om orsakerna
till takten i budgivningen, men jag
skall avstå därifrån. Jag vill i stället
framhålla, att åtgärder är befogade i fråga
om förvärvsavdragen. Inom vårt parti
har vi dock en annan mening än den
jag här nämnt om vilka åtgärder som
bör vidtagas i första hand.

Vid fjolårets beslut förbisågs en betydande
grupp kvinnor som gör insatser i
arbetslivet. Jag åsyftar dels kvinnor med
inkomst av jordbruksfastighet, alltså
kvinnor som är företagare inom jordbruksnäringen,
dels kvinnor som gör arbetsinsatser
i familjeföretag, det må vara
inom jordbruket eller annan näring. Dessa
båda grupper medges förvärvsavdrag
med 300 kronor, och de har således inte
fått del av den förbättring som genom
fjolårets beslut kommer andra grupper
till del.

På vårt håll har vi svårt att förstå motiven
för en sådan ordning. Om en gift
kvinna med barn under sexton år i hemmet
har inkomst av anställning eller i
egenskap av företagare inom annan näring
än jordbruket, har hon för närvarande
en avdragsrätt på upp till 2 000
kronor. Varför skall avdragsrätten stanna
vid 300 kronor, om företaget råkar
höra hemma inom jordbruksnäringen?
Vi har svårt att förstå, varför det inte
kan gå att rätta till en sådan sak, som
närmast ger intryck av att vara orsakad
av ett misstag från den som skrivit
förslaget till författningstext.

Ingen vill väl bestrida, att högst betydelsefulla
arbetsinsatser göres av de
kvinnor som arbetar i familjeföretag.
Detta gäller främst inom sådana näringar
som detaljhandeln, hantverk och småindustri
samt jordbruk. Man brukar i sådana
fall tala om faktisk sambeskattning.
Dessa kvinnor med minderåriga barn i
hemmet har emellertid rätt till avdrag
med endast 300 kronor. Vi anser att den
ordningen är orättvis och oriktig. Vi har

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
föreslagit, att man utöver dessa 300 kronor
skulle ge rätt till avdrag med 20 procent
av mannens inkomst, dock med
sammanlagt högst 1 000 kronor. Förslaget
är således mycket måttfullt.

Detta förslag har mötts av — förutom
en viss ovillighet — i huvudsak två invändningar.
Den ena gäller, att man
inte vet, om kvinnans arbetsinsats i familjeföretaget
verkligen medför att hon
får ökade kostnader i hemmet. Förvärvsavdraget
har ju karaktär av ett avdrag
för kostnader för intäkternas förvärvande,
och uppstår inga ökade kostnader för
dessa kvinnor, bör de heller inte ha rätt
till avdrag, menar man. Med anledning
härav vill jag säga, att detta kan åberopas
inte bara för kvinnor som arbetar
i familjeföretag, utan lika gärna i fråga
om en gift kvinna som gör en förvärvsinsats
genom anställning. Om en sådan
kvinna har en dotter i de lägre tonåren
t. ex., är det inte alls säkert att kvinnans
förvärvsverksamhet leder till de ökade
kostnader som motsvarar förvärvsavdraget,
men trots detta har hon en avdragsrätt.
Det enda vi med säkerhet kan
säga är att förvärvsverksamheten i ett
sådant fall leder antingen till ökade kostnader
i hemmet eller till ett betydande
merarbete — eller kanske till en kombination
av dessa ting. På motsvarande
sätt förhåller det sig givetvis för en
kvinna som gör arbetsinsatsen i familjeföretaget.
I dessa frågor är det omöjligt
att göra en exakt avvägning från fall
till fall. Det är ju av den anledningen
som avdragsrätten baserats på schablonregler.
Kan sådana regler tillämpas i det
ena fallet, bör de kunna tillämpas även
i det andra fallet. Den invändning jag
här nu nämnt kan således inte anses
bärande.

Den andra invändningen gäller att det
är svårt att utröna, i vilken omfattning
arbetsinsatsen förekommit. Det föreligger
vissa svårigheter, det skall inte förnekas,
men svårigheterna får inte överdrivas.
Jag skulle här kunna peka på att
t. ex. en välbetald deltidstjänst ger lika
stor avdragsrätt som en lågbetald heltidstjänst,
trots att kostnaderna i hemmet
logiskt sett bör vara lägre i det

förstnämnda fallet. Men främst vill jag
erinra om formuleringen »i ej blott
ringa omfattning deltagit i arbetet i förvärvskällan»,
som ingår i vårt förslag
till lagtext. Detta måste innebära, att det
skall kunna styrkas, att kvinnan deltagit
i arbetet i viss utsträckning. Vissa
svårigheter att i lagtext göra exakta
formuleringar och definitioner föreligger,
som sagt, men man övervinner inte
dessa svårigheter genom att ständigt
skjuta hela frågan ifrån sig. Det är väl
inte något enastående att man får avvakta
vissa erfarenheter. Det har i denna
kammare fattats beslut i frågor av betydande
räckvidd, trots att man varit tveksam
om den praktiska tillämpningen och
inte kunnat få klarhet i denna utan erfarenhet,
rättsfall och prejudikat. Borde
man inte kunna resonera på liknande
sätt i denna fråga, förutsatt givetvis
att den goda viljan finns? Men det kanske,
trots att invändningarna hållits på
ett annat plan, är just den goda viljan
som saknas.

Låt mig så, herr talman, övergå till
frågan om var man skall börja vid en
förbättring av de vanliga förvärvsavdragen.

För vår del anser vi att en förbättring
i första hand bör gälla de lägre inkomstskikten
bland kvinnorna. Främst bör en
höjning av den procentuella avdragsrätten
komma i fråga. Det bör uppmärksammas
att de lågavlönade kvinnorna,
t. ex. ett mycket stort antal kontors- och
butiksanställda, har föga eller ingen nytta
av en höjning av de maximala avdragsbeloppen.
De har för låga inkomster
för att kunna utnyttja dem. Man bör
också uppmärksamma att t. ex. en butiksanställd
med sin långa arbetsdag rimligen
bör ha lika stora kostnader i hemmet
som en bättre avlönad som kanske
har kortare arbetsdag. Vi menar därför
att det är motiverat med ett relativt högt
procentuellt avdrag i de lägre inkomstskikten.
Detta procentuella avdrag skulle
sedan avjämnas nedåt vid högre inkomst.

Mot detta kan invändas att detta förslag
skulle gynna de deltidsarbetande,
särskilt om de har relativt låga inkomster.
För min del kan jag inte godta ett

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

sådant resonemang eller anse en sådan
effekt negativ. Många mödrar slits mellan
hågen till hemmet och hågen till förvärvsarbete.
De känner med sig att de
behövs i hemmet och vill kunna ägna sig
åt hemmet i en inte alltför obetydlig utsträckning.
Å andra sidan kan de känna
behov också av en insats i förvärvsarbete
och de kontakter och utblickar
det kan ge. Deras arbetsinkomst kan också
behövas. Jag är medveten om att de
behov av deltidstjänster, som här finns,
måste tillgodoses genom åtgärder på olika
områden. Men om förvärvsavdragen
får en sådan utformning, att de gynnar
och stimulerar till deltidsarbete, kan det
rakt inte vara något fel. Trots att huvudmotiven
för förvärvsavdragen ligger
på ett annat plan bör en sådan effekt
kunna räknas som en fördel och en förtjänst.

Slutligen vill jag säga, herr talman,
att vi för vår del inte betraktar de nuvarande
maximibeloppen för förvärvsavdragen
som något slutgiltigt eller bestående.
Även här bör en förbättring
kunna komma i fråga. Med detta anförande
har jag velat belysa, i vilken ordning
de olika åtgärderna bör vidtas
och hur vi över huvud taget ser på dessa
spörsmål.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till de reservationer, som i fråga om förvärvsavdragen
avgivits av herr Sundin
och herr Vigelsbo.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s) kort genmäle
:

Herr talman! Fru Svenson framhöll
bl. a. att jordbrukarhustrurna skulle vara
missgynnade i avdragshänseende på
grund av någon olyckshändelse vid utskrivningen
av författningstexten. Det
ankommer inte på mig att söka utröna
detta, men om så vore fallet skulle det
vara rätt beklagligt. Förra året genomfördes
en stor reform på familjebeskattningens
område. Hade det inte då varit
ett utomordentligt tillfälle att peka just
på den sak, som bär berörts? Men om
inte minnet sviker mig hcll, hörde jag
inte att det då talades om detta.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Fru Svenson vill även göra gällande,
att den goda viljan fattas när det gäller
att försöka få en vad hon kallar rättvis
avdragsrätt för en kvinna som deltar i
förvärvslivet. Jag hade tillfälle i går att
fråga, vad det är för rättvisa man eftersträvar.
Här är det ju fråga om en gift
kvinna med barn som skall ha denna avdragsrätt.
Men jag frågar mig: Hur är det
då med den hemmaarbetande kvinnan
i detta avseende? Gör inte hon en lika
stor tjänst i samhällsarbetet genom att
vara hemma och sköta hemmet? Skulle
inte hon då också kunna göra anspråk
på att bli uppskattad genom att få avdragsrätt?
Den hemmaarbetande kvinnan
fullgör ju ett arbete likaväl som
exempelvis en jordbrukarhustru. Det är
ju ändå det gemensamma arbetet som
skapar familjeinkomsten. Och varför
skall det alltid bara talas om gifta kvinnor
med barn? Vi har ju en annan
grupp: de ensamstående eller ogifta
kvinnorna utan barn som deltar i förvärvsarbete.
De har väl också utgifter
för hemmets skötsel i och med att de
deltar i förvärvsarbete.

Det är alltså en rik flora av synpunkter
som kan anföras när det gäller just
frågan om avdragsrätt. Att därför pretendera
på att skapa något slags rättvisa,
är väl synnerligen svårt.

Däremot tror jag i likhet med fru
Svenson, att eftersom vi så sent som i
fjol genomförde en reform på familjebeskattningens
område kan vi nu lugna
oss ett tag. Jag delar emellertid hennes
uppfattning på den punkten, att fjolårets
beslut inte behöver vara det sista
ordet i fråga om familjebeskattningen,
utan jag tror alldeles säkert att det finns
plats för åtskilliga reformer på detta område.
Men vi kan siikert överlämna detta
till allmänna skatteberedningen, som enligt
sina direktiv har att syssla med
denna fråga.

Fröken NORDSTRÖM (fp):

Herr talman! Som herr Strand redovisade
i går föreligger inte något förslag
från regeringen om en höjning av de
allmänna studiebidragen i samband med

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
föreliggande förslag om höjning av barnbidragen.
Om detta beror på att det senare
bidraget faller inom ett annat departements
verksamhetsområde eller ej
vill jag inte diskutera. Som bekant är de
allmänna studiebidragen avsedda för
16—18-åringar, som fortfarande går i
skola eller bevistar kurser av viss minimilängd.

Här föreligger emellertid ett särskilt
yrkande om en höjning av studiebidraget,
grundat på en motion och accepterat
av utskottsmajoriteten i andra lagutskottet.
Majoritetsförslaget innebär att
studiebidraget borde höjas från nuvarande
34 kronor till 50 kronor i månaden.
Att vi kommit att stanna för 50 kronor
i månaden har skett för enkelhetens
skull. Jag kan försäkra herr talmannen,
att vi inte tagit intryck av kommunistmotionen
med dess förslag om en höjning
av barnbidraget till 600 kronor. Det
allmänna studiebidraget kan f. ö. bara
uppgå till högst 450 kronor, eftersom det
kan utgå för maximum 9 månader.

Det allmänna studiebidraget tillskapades
för 16—18-åringarna år 1957, för att
— som herr Strand också framhöll —
utgöra en direkt fortsättning av det allmänna
barnbidraget. Frågan om vad
samhället borde göra för att kompensera
den standardförsämring, som den slopade
rätten till barnavdrag vid beskattningen
innebar för dessa familjer, kvarstod
ju olöst ända fram till dess vi fick
det allmänna studiebidraget — barnavdrag
fick man göra för barn i åldern
upp till 18 år. Studiebidraget uppfattas
också av familjerna som en direkt och
befogad fortsättning av barnbidraget.
Familjerna använder ju bidraget till
samma stora kostnader, till kostnader
för kläder och för andra större utgifter.

Nu anför reservanterna, att det kan
ifrågasättas om motionärernas förslag innebär
det mest effektiva sättet att utnyttja
befintliga resurser för en förbättring
av den direkta studiehjälpen. Reservanterna
anser för sin del, att strävandena
i första hand bör inriktas på att
underlätta utbildningsmöjligheterna för
barn och familjer i de lägre inkomstgrupperna.
En utbyggnad av stipendie -

stödet skulle härvid enligt deras mening
vara att föredraga. Slutligen begär reservanterna
en skyndsam utredning av
stipendiestödet.

Frågan om befintliga resurser disponeras
på det mest effektiva sättet kan ju
diskuteras i nästan alla sammanhang,
inte minst i detta hus. När reservanterna
föreslår att stipendiestödet bör göras
till föremål för en skyndsam utredning,
finns det väl inte någonting att invända.
Enligt min mening finns det goda
skäl för att göra en översyn av de behovsprövade
bidragsformerna, och jag
styrktes ännu mer i denna uppfattning,
sedan jag hörde vad herr Strand yttrade
i går. Jag har dock inte något minne av
att utredningsfrågan diskuterades i utskottet.

När man nu från reservanthåll sätter
upp den föreslagna utredningen som ett
alternativ till ett omedelbart förhöjt allmänt
studiebidrag, som vi funnit motiverat
främst av de företagna statliga
skatteekonomiska åtgärderna, och främst
omsättningsskatten, är det emellertid
svårt att fortsätta att instämma.

Jag tvivlar också på att herr Strand
hade alldeles rätt, när herr Strand i går
gjorde gällande att ett dröjsmål under
något år inte skulle »åstadkomma svårigheter
för dem det är fråga om». För
en familj med en eller två matfriska ungdomar
i 16—18-årsåldern är 144 eller
288 kronor mer eller mindre per år —
skattefritt — inte så litet i budgeten. Är
det för övrigt så säkert att den föreslagna
utredningen blir klar inom ett år?
De 144 kronorna kanske stiger till 288
kronor, och de 288 kronorna kan bli
526 kronor.

Hade reservanterna sagt nej till en
höjning av barnbidragen med motiveringen
att man vill använda de tillgängliga
resurserna — d. v. s. 175 miljoner
kronor — för att underlätta förhållandena
för de lägre inkomstgrupperna, hade
man åtminstone kunnat se en klarare
linje i reservationen.

Utnyttjandet av resurserna är det första
motivet för reservanternas avstyrkande,
trots att detta inte betonades i herr
Strands inlägg i går.

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Nu har reservanterna gjort gällande,
att de har velat skapa en större rättvisa
barnfamiljerna emellan. Men avsikten
med barnbidraget och studiebidraget har
ju hittills varit att skapa en viss rättvisa
mellan barnfamiljer och icke-barnfamiljer.

Att man accepterar omsättningsskattens
fördyrande inverkan när det gäller
barnen under 16 år, men så plötsligt slår
ned stämbordet just framför 16-åringarna,
är svårförståeligt. Herr Strand talade
för övrigt i går mycket litet om utnyttjandet
av resurserna utan uppehöll
sig ju huvudsakligen vid den nu aktuella
utredningen, som jag för min del
först fick veta förelåg direkt förslag om,
när jag såg lagutskottets utlåtande i
tryck.

För att göra en sammanfattning av
vad jag har anfört, vill jag framhålla att
motiven för utskottsmajoritetens tillstyrkande
av motionen är alldeles självklara
med hänsyn till studiebidragets
obestridliga sammankoppling med barnbidraget.
Jag anser att en utredning bör
ske, men inte som ett alternativ till en
omedelbar höjning av allmänna studiebidraget.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till hemställan i andra lagutskottets
utlåtande nr 73.

Fru CARLQVIST (s):

Herr talman! Jag förstår kammarens
ledamöter om de nu menar, att det har
pratats nog om detta ärende. Jag lovar
att bli kortfattad. Det kan också för min
del anses olyckligt, att jag kommer upp
direkt efter fröken Nordström, eftersom
jag kommer att tala om samma sak, nämligen
studiebidraget.

Ingen röst har höjts i andra lagutskottet
mot att det allmänna barnbidraget
skulle höjas. Men så hade vi en motion,
nr 737 i denna kammare, i vilken man
hade yrkat att det allmänna studiebidraget
skulle höjas från 34 till 50 kronor i
månaden.

Det allmänna studiebidraget, vilket infördes
år 1957, avsågs att vara en fortsättning
på det allmänna barnbidraget

2 Första kammarens protokoll 1961. Nr 36

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
för den ungdom som efter 16 och upp
till 18 års ålder ville fortsätta sina studier.
Detta studiebidrag har inte höjts
sedan det tillkom, trots att det allmänna
barnbidraget har höjts och detta senast
vid omsättningsskattens införande.
Då nu återigen en höjning av omsättningsskatten
har föreslagits vore det väl
rimligt, att även det allmänna studiebidraget
för ungdom mellan 16 och 18 år
också höjdes.

Det finns kanske de som menar, att
dessa studiebidrag är så små, att de i
och för sig inte har någon stor betydelse,
men även om beloppet är litet utgör
det ett tillskott för dem som är i
behov därav. Den ekonomiska bärkraften
är ju så olika i våra såväl fullständiga
som ofullständiga familjer. Det har
många gånger uttalats, inte minst från
denna talarstol, att vi vill vara med och
hjälpa en ungdom, som vill studera eller
skaffa sig den yrkesutbildning, som
var och en önskar sig.

Majoriteten i utskottet har ansett det
vara skäligt att det allmänna studiebidraget
denna gång höjs och föreslår därför
en höjning av beloppet. Herr Strand
sade i går, att en höjning av beloppet till
50 kronor skulle vara för mycket. Det
borde bara höjas till 46 kronor, ty annars
skulle den studerande ungdomen få
ett högre belopp än beloppet vid allmänt
bidrag. Enligt studiehjälpsreglementet
kan studiebidrag endast utgå under den
tid den unge går i skolan eller på kurser.
Vidare står det, att läsåret i princip
anses omfatta nio månader, vilket
skulle betyda högst 450 kronor per år.
Även om de studerande ungdomarna under
denna tid skulle få några kronor mera
i studiebidrag om året jämfört med
beloppet vid allmänt barnbidrag, vet vi
väl alla, att de studerande ungdomarnas
levnadskostnader inte blir lägre därför
att de fyller 16 år.

Reservanterna har inte velat följa majoriteten
utan föreslår att frågan om studiestipendierna
göres till föremål för en
skyndsam utredning. Jag instämmer med
fröken Nordström när hon säger, att det
inte finns någon som har någonting att
inviinda mot det förslaget. Men till dess

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
att en sådan utredning kan vara klar och
ge resultat, föreslår majoriteten inom utskottet
en höjning av bidraget från 34
kronor till 50 kronor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

I detta anförande instämde fröken
Mattson (s) och fru Wallentheim (s)
samt herr Lars Larsson (s).

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Jag hade närmast tänkl
kommentera de utskottsutlåtanden som
kommer från andra lagutskottet. Vi har
där en reservation, och det är med anledning
av denna jag skulle vilja säga
några ord.

Proposition nr 188 innehåller som bekant
även förslag om lättnad för de allra
lägsta inkomsttagarna i och med att
den nedre gränsen för folkpensions- och
sjukförsäkringsavgift höjes från 1 200
kronor till 2 400 kronor. Det måste givetvis
hälsas med tillfredsställelse, att
inkomststrecket för total befrielse från
skatt och avgifter höjes ytterligare för
dessa mindre inkomsttagare. För ensamstående
innebär detta en höjning upp
till ortsavdragsnivån, men för de gifta
och ensamstående med barn kan man
inte med fog påstå att samma lättnad inträder.

Centerpartiet har här en reservation,
vilken anknyter till motion nr 729 i denna
kammare och 868 i andra kammaren
och som vill höja gränsen för deklarations-
och avgiftsbefrielse med ytterligare
1 200 kronor, alltså till 3 600 kronor
för gifta och för ensamstående med
barn.

Att motionärerna i nuvarande läge
stannat för denna summa, anser de dock
inte innebära något slutligt ståndpunktstagande,
ty de har den uppfattningen, att
dessa kategorier på längre sikt ej bör
påföras skatt eller avgift förrän de uppnått
beskattningsbar inkomst. Med andra
ord borde den här aktuella gränsen ligga
vid ortsavdragets nivå.

Propositionen har också i någon mån
gått in på denna linje, som vi alltså från
vårt håll ytterligare vill fullfölja. Det

borde också vara ett riktmärke för vår
strävan att åstadkomma en sådan lösning.
Grundtryggheten bör staten garantera,
och i konsekvens härmed bör inte
avgifter härför belasta den enskilde. Utskottets
majoritet avstyrker därför att
man inte kan överblicka kostnaden, heter
det, för ett sådant ställningstagande.

Jag vill säga att det var med tillfredsställelse
som jag i går lyssnade till bevillningsutskottets
ordförande när han
här slog fast, att 2 400 kronor för ensamstående
är tillfredsställande men inte
alls passar när det gäller äkta makar.
Ja, det är just detta vi har menat med
vår motion! Jag skulle nästan kunna
säga, att den tydligen har kommit till
fel utskott. I varje fall har den fått ett
alltför kärvt mottagande i andra lagutskottet.
Av uttalandet här ovan att döma
hade det tydligen blivit ett mera positivt
resultat i bevillningsutskottet.

Vi har dock, enär sjukförsäkrings- och
vissa socialförsäkringsavgifter kommer
att upptagas till behandling under nästa
års riksdag, i reservationen endast yrkat
på befrielse från folkpensionsavgift.
I enlighet härmed föreslår vi att folkpensionsavgift
ej skall erläggas för en
inkomst upp till 3 600 kronor för gifta
och samtaxerade och ensamstående med
barn. Därefter bör avgifterna avtrappas
på i princip samma sätt som propositionen
föreslår. Detta kommer att innebära
en lättnad för dessa mycket små inkomsttagare
på något mer än 100 kronor
i berörda inkomstlägen eller närmast
däromkring. Skulle vi i runda tal
använda några siffror här, bör det vara
från 2 500 kronor upp till 4 000 kronor.

Herr talman! Med stöd av det sagda
ber jag att få yrka bifall till den reservation,
som finns vid utskottets utlåtande,
undertecknad av mig och herr Gustavsson
i Alvesta m. fl.

Jag vill vidare endast nämna ett par
ord om den fråga, som har behandlats
nu i ett par anföranden, nämligen frågan
om de allmänna studiebidragen. Här
finns ju, som det har sagts, en utskottsmajoritet
för en höjning från 34 till 50
kronor. I reservationen, som underteck -

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

nats av några av socialdemokraterna i
utskottet och av högermännen, har det
mycket riktigt erkänts att det är berättigat
att studiebidraget höjs i konsekvens
med barnbidraget, men man är här mera
inne på frågan om en sammankoppling
av detta med det allmänna stipendiestöd,
som utgår för elever i skolor över
grundskolan.

Jag kan inte riktigt följa tankegången
att betrakta studiebidraget på samma
sätt som vanliga stipendier, ty detta har
ju hittills alltid betraktats som ett förlängt
barnbidrag och har väl också varit
så betraktat från departementshåll
eftersom studiesociala utredningen, som
jag förstår att reservanterna närmast
tänker sig skulle få utreda frågan, inte
har fått frågan om allmänna studiebidragen
i sina direktiv. Även om det nu skulle
bli så, att reservanternas uppfattning
här segrar och utredningen får direktiv
om att ta upp frågan om dessa allmänna
studiebidrag, innebär ju inte detta heller
någon omedelbar lösning, som vi menar
vore den riktiga konsekvensen av fördyringen
när det gäller familjernas hushållsbudget.
Om frågan skall hänskjutas
till utredningen borde detta heller inte
hindra, herr talman, att nu gå med på
en höjning av de allmänna studiebidragen
för att sedan komma fram till någon
annan lösning så småningom. Det är ju
en helt annan sak. I varje fall tycker jag
inte man skall underlåta att kompensera
dessa familjer som har nytta av det allmänna
studiebidraget.

Med detta, herr talman, ber jag att få
biträda utskottsmajoritetens ställningstagande.

Under detta anförande hade herr talmannen
infunnit sig och övertagit ledningen
av kammarens förhandlingar.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s) kort genmäle:

Herr talman! I en så omfattande debatt
som den som nu pågår är det omöjligt
för den enskilde talaren att välja en sådan
plats på talarlistan, att den passar

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
med dem som i övrigt har något att säga
i en sak som tidigare har blivit nämnd.
Jag tog upp dessa frågor i går i den turordning
jag stod på listan. Under gårdagen
hade emellertid ingen annan yttrat
sig i dessa angelägenheter, men jag förstod
ändå att några skulle komma att ta
upp dem.

Nu har jag begärt ordet för genmäle
för att kunna begagna tillfället att omedelbart
säga vad jag skulle kunna ha att
säga i detta sammanhang, och det är
inte så värst mycket.

Jag har en känsla av att det är svårt
att hålla samman det som sägs i olika
sammanhang. Det glöms så lätt bort. Fröken
Nordström kan exempelvis inte erinra
sig att jag nämnt någonting i utskottet
om att denna fråga skulle kunna hänga
samman med frågan om studiebidrag av
annat slag. Jag vill bara erinra om, fröken
Nordström, att vi sitter långt ifrån
varandra och att det många gånger är
svårt att uppfatta vad som sägs. Herr
Palme håller på med utredningen om
studiebidragen, och jag hade inte något
emot att vi skrev någonting som innebar
en beställning om att han också skulle
ta hand om dessa angelägenheter.

Visserligen var inte motiveringen för
min framställning i det avseendet, att jag
tyckte att dessa bidrag skulle avvägas
mot varandra, utan det var att jag inte
hade någon uppfattning om hur dessa
angelägenheter egentligen låg till eftersom
det spörsmålet var en statsutskottets
angelägenhet. Därför tyckte jag att man
ställde sig på den säkraste sidan om man
behandlade ärendet på det sättet, att det
så småningom hamnade i statsutskottet.

Men nog nämnde jag i utskottet något
om önskvärdheten av att en pågående
utredning fick se också på de allmänna
studiebidragen. Även om de ursprungligen
hade en anknytning till barnbidraget
— de kom nämligen till stånd på förslag
av familjeberedningen, eller vad
kommittén nu hette — infördes de först
1957 och fanns tydligen inte i den formen
tidigare. Det är heller inte alldeles
nödvändigt att de för tid och evighet
knyts till de allmänna barnbidragen —
de har ju samma karaktär, men det är

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
kanske mera konsekvent att de får höra
samman med studiebidragsgivningen.

Sedan vill jag säga till fru Carlqvist,
att det är alldeles fel att jag skulle lia
sagt att 50 kronor är för mycket. Jag
har sagt att motionärerna i fråga om
det föreslagna beloppet inte knutit an
till barnbidragshöjningen i det här sammanhanget,
utan föreslagit 50 kronor per
månad, vilket ju per år räknat blir 600
kronor. Jag har inte yttrat mig om huruvida
det beloppet är för högt eller om
det är rimligt avvägt, men jag har tilllåtit
mig konstatera att det beloppet inte
har någon anknytning till barnbidraget.
Det skulle ju gälla 550 kronor per år,
och om det utbetalas per månad utan
öretal, skulle det fastställas till 46 kronor
per månad.

Vad beträffar den bästa användningen
av de tillgängliga resurserna får man
väl i det här sammanhanget fatta mitt
anförande så, att jag avsett de resurser
som tagas i anspråk för att klara en sådan
höjning av de allmänna studiebidragen
som det här är fråga om. Jag har
följaktligen inte som så många andra
räknat med hela det utrymme som många
anser finnas i propositionen genom höjningen
av omsättningsskatten och andra
ting som har spelat in, utan jag har hållit
mig till detta lilla begränsade område.

Till herr Thorsten Larsson skulle jag
bara vilja säga, att jag tog upp också
denna fråga i går och konstaterade att
bevillningsutskottet hade uttalat sig mycket
välvilligt om tanken att anknyta
skyldigheten att erlägga socialförsäkringsavgifter
till den gräns som gäller
för skatteplikt. Vi har emellertid inte
haft att behandla frågan i sådant sammanhang,
utan som förslag till ändring
av en paragraf i folkpensionslagen. Jag
uttalade att andra lagutskottet förmodligen
inte är det utskott som i första hand
bör behandla en fråga av den karaktär
som bevillningsutskottet har uttalat sig
om — det vore naturligare att bevillningsutskottet
gjorde det.

Jag har heller inte i det sammanhanget
sagt att jag betraktar den tanken
såsom liggande vid sidan om, att man

skulle knyta skyldigheten att betala
folkpensionsavgift för såväl ensamstående
som gifta till någon av samma regler
som gäller för avvägningen av folkpension
men med den procentuella skillnad
som där gäller eller till gränsen för
skatteplikt. Jag har emellertid konstaterat
att det väl i och för sig inte är så
märkvärdigt om den frågan får bli föremål
för utredning i ett större sammanhang,
eftersom det ju nu ändå sker en
fördubbling av det belopp som tidigare
har gällt såsom gräns för skyldigheten
att erlägga socialförsäkringsavgifter —
det gäller nämligen inte enbart folkpensionsavgift,
utan också avgift för sjukförsäkring.

Herr talman! Jag kunde i går inte i
förskott knyta an till det som andra talare
har sagt i dag. Jag har därför velat
göra denna komplettering för att det
hela skall hänga samman bättre.

Fröken NORDSTRÖM (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Det är sant att vi har
svårt att höra varandra i andra lagutskottet,
men det herr Strand säger har
jag aldrig haft svårt att höra — kanske
därför att jag så gärna lyssnar till herr
Strand.

Jag sade inte, att jag inte hade hört
herr Strand över huvud taget tala om en
undersökning — det gjorde herr Strand
i utskottet — men jag sade att frågan
om en undersökning inte har diskuterats
i andra lagutskottet. Jag kunde ha uttalat
mig ännu tydligare och sagt att den
frågan inte hade penetrerats i andra lagutskottet
och den ställdes inte under
proposition.

Det är väl så, herr talman, att man
inte får allting på en gång, och den tesen
gäller väl också inom samhällslivet.
Man kan inte få igenom alla önskvärda
reformer och förbättringar på en
gång, utan får ta dem en och en eller
knippevis. Och nu bör man i ett knippe
ta de allmänna barnbidragen och de allmänna
studiebidragen. Även om de, såsom
det sagts flera gånger förut i dag,
inte kom till på en gång, är de dock till -

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36 21

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

komna i samma praktiska syfte, och vi ta hand till den effekten som vi nu be

Herr talman! I denna debatt, som re- medel att komma till rätta med den. Jag
dan varat ganska länge— alltför länge, skall inte här i detta sammanhang retvcker
väl många — vill jag till diskus- kapitulera hela den debatten, men, herr
sion bara taga upp en enda fråga, näm- talman, jag skulle ändå vilja anföra en
ligen den om förvärvsavdraget. Den har synpunkt till belysning av den frågan,
berörts av fru Gärda Svenson i dag, och vilken enligt min mening inte tydligt
fru Hamrin-Thorell behandlade den i kom fram i den för övrigt mycket intres«år,
sakligt och uttömmande, väsentligen santa och uttömmande andrakammardefrån
de berörda familjernas synpunkt, batten. Jag tror att det kan vara beratHerr
Eriksson i Uppsala behandlade den tigt att göra det nu, eftersom just situaockså
i går, men jag tycker nog man tionen inom detta område för mig är ett
kan säga att det var mindre sakligt, huvudmotiv för önskemålet, eller skäll
Trots allt som anförts från olika håll man rättare säga kravet på ett förhöjt
vilt jag anföra mina synpunkter. förvärvsavdrag. Med herr talmannens be Jag

anser nämligen att en höjning av nägna tillåtelse, som jag förvissat mig
förvärvsavdraget i dagens läge är en om, vill jag således göra en liten utytterst
angelägen sak. Det bör höjas inte vikning och säga några ord om sjukskobara
i takt med den allmänna lönesteg- terskebristen.

ringen; det måste höjas så att det fullt I debatten i andra kammaren i fredags
täcker de ökade extra utgifter som åsam- fick inrikesministern från vissa håll
kas en familj om hustrun går ut i yrkes- mottaga en ganska bister kritik for brisarbete
i stället för att sköta sitt hem. tande förutseende, för bristande planeDetta
är särskilt viktigt i ett läge som ring bl. a. genom att inte i tid ha tilldet
nuvarande, om man vill skaffa sig godosett utbildningsbehovet. Jag hor ju
möjlighet att i största möjliga utsträck- inte till dem som så där utan vidare anning
utnyttja den reservarbetskraft som ser inrikesministern vara ofelbar, men
de gifta kvinnorna utgör, i all synnerhet jag tycker att i detta fall var kritiken
de gifta kvinnor som har en sådan ut- mot just honom knappast berättigad. Han
bildning som samhället har behov av. har stött sig på en arbetskraftsutredning
Det är naturligt att jag härvid i första — utförd av synnerligen kompetenta perrummet
tänker på sjuksköterskorna. Det soner — och den räknade fram behofinns
emellertid också andra kategorier vet av sjuksköterskor så, att vi med den
inom vårdyrkena — kvinnliga läkare, utbildningskapacitet, som då fanns eller
sjukgymnaster m. fl., som det också är kunde förutses komma att finnas, år 1960

brist på_för vilka samma eller liknan- skulle ha nått fram till balans mellan till de

problem föreligger. gång och efterfrågan och 1965 enligt ett

I dagens läge med dess till leda om- av beräkningsalternativen skulle ha haft
vittnade brist på sjuksköterskor tycker ett överskott på mer än 2 000 sjuksköterman
sig alldeles bestämt kunna hoppas skor.

att en förbättring på denna punkt, d. v. s. Den utredningen framlades 1955, såen
höjning av förvärvsavdraget, är en åt- lunda för sex år sedan. Under de år som
gärd av vilken man skall kunna ha rätt gått sedan dess borde man, menar kriatt
vänta en påtaglig effekt när det gäl- tiken, ha kunnat åstadkomma en ändler
att skaffa fram mera arbetskraft. I ring och en ökning av utbildningsredet
läge vi nu har får en justering som i surserna när man fått se hur illa beoch
för sig endast tillgodoser rättvise- räkningarna kom att stämma överens
synpunkter sin betydelse även ur ar- med verkligheten. I själva verket har
betsmarknadssynpunkt. Och det är i sis- man också i någon mån ökat utbild -

bör se praktiskt på den här frågan.

höver nå fram.

Herr KAIJSER (h):

I förra veckan hade man i andra kammaren
en lång debatt om sjuksköterskebristen,
om dess orsaker och om olika

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
ningsresurserna hela tiden sedan dess,
även om större krafttag i den riktningen
vidtagits först under de senaste åren.
Men man måste i rättvisans namn komma
ihåg att det tar cirka tre och ett
halvt a fyra år att utbilda en sköterska.
Det skulle sålunda i realiteten ha betytt
att man för att redan nu ha sett något
resultat därav så gott som omedelbart
efter erhållandet av den nämnda utredningen,
vilken som jag sade tydde på ett
kommande överskott, skulle ha satt i
gång planerandet av en ökad sjuksköterskeutbildning,
d. v. s. gått rätt emot utredningen.
Även om från vissa håll kritik
mot utredningens resultat framfördes,
kan man knappast lasta inrikesministern
för att han i det läge som då
förelåg —- jag kommer tillbaka till det —
inte gjorde detta.

Vad är det då som hänt sedan den tidpunkt
då den nämnda utredningen lades
fram? Som kammarens ärade ledamöter
torde erinra sig hade vi i början av
50-talet en stram byggnadsreglering med
mycket snäva av finansdepartementet eller
regeringen fixerade byggnadskvoter
inom sjukhusväsendet. Man gjorde någon
gång under första hälften av 50-talet
genom medicinalstyrelsen en undersökning
av investeringsbehovet, eller kanske
rättare sagt av investeringsönskemålen,
under en tioårsperiod framåt och
utarbetade på basis härav en plan för
framtiden, enligt vilken man med successivt
stegrade kvoter så småningom skulle
kunna tillgodose större delen av men
inte alls hela det anmälda utbyggnadsen
sådan fortsatt restriktiv politik frambehovet.
Man ansåg det nödvändigt med
för allt med hänsyn till investeringskrav
på byggnadsmarknaden även från andra
håll, särskilt från industrien och bostadsbyggandet.
Man tänkte också på de
personella resurserna. Men även om
man på vissa håll, bl. a. inom läkarförbundet,
ansåg att man inte skulle kunna
tillgodose behovet av läkare och annan
sjukvårdspersonal för ens det behov
som denna plan innebar, fanns det
ändå ganska goda skäl att tro, att man
med den utbildningskapacitet som då
stod till buds skulle kunna i stort sett

fylla det behov av sjuksköterskor som
med denna förhållandevis begränsade
successiva utbyggnad av sjukhusväsendet
skulle komma att uppstå. Och det
var många alltsedan krigstiden uppskjutna
och eftersatta upprustnings- och utbyggnadsbehov
inom sjukhusväsendet
som måste tillgodoses.

Det kan nu i efterhand kanske sägas,
att det var mindre lyckligt att två sjuksköterskeskolebyggen,
som då var aktuella,
fick stå tillbaka för andra nyoch
ombyggnader som ansågs vara ändå
mer behövliga inom de begränsade byggnadskvoter
som då ställdes till förfogande.
Men behoven av upprustning var
stora, och kraven på byggnadskvot var
likaledes mycket stora och framfördes
med stor intensitet från de olika huvudmännen.
Jag förmodar att många minns
vilken kritik som framkom mot den snåla
kvottilldelningen och hur högljutt
man önskade en större kvot.

Men sedan dess bär vi varit med om
den längsta konstanta högkonjunktursperiod
som vi någonsin upplevt i detta
land. Den har stort sett omfattat hela
50-talet. De smärre bakslag, som förekom
1952/53 och 1958 och som vi kanske
för närvarande oroar oss för inom
Pappers-, massa- och träindustrien hindrar
inte detta generella omdöme. Och
hur egendomligt det än kan låta tror jag
att i denna högkonjunktur ligger en av
de viktigaste orsakerna till den arbetskraftssituation
som vi nu har inom
sjukvården. Den förde med sig att bvggnadsregleringen
inom sjukhusväsendet
kunde hävas 1957, till stor glädje för
alla dem som stått i ko för att få byggnadskvot
och som längtat efter att få sätta
i gång väl behövliga byggen — vilka
dock ständigt, jämte moderniseringarna,
också innebar en utökning av vårdresurserna
med ökat personalbehov som
följd.

Högkonjunkturen har även betytt att
kravet — efterfrågetrycket, som det ju
numera heter — på sjukvård och sjukhusvård
ökat mera och snabbare än det
eljest skulle ha gjort, något som också
medfört ett ökat personalbehov. Högkonjunkturen
har vidare möjliggjort en

Torsdagen den 14 december 19C1 fm.

Nr 36

snabb utbyggnad av vår sociallagstiftning,
som även den ökat personalbehovet
inom sjukvården; därjämte har den
fått sådan utformning, att den kan sägas
på ett särskilt sätt ha bidragit till
att dirigera klientelet till den mera personalkrävande
slutna sjukvården. Högkonjunkturen
har samtidigt möjliggjort
en arbetstidsförkortning som — bland
andra olägenheter inom vårdområdet,
som den åstadkommer och som man då
och då stöter på — medfört en högst
betydande ökning av personalbehovet
när det gäller sjuksköterskorna, av inrikesministern
uppskattad till cirka 1 000
befattningshavare. Till allt detta kommer
den ökning av personalbehovet som
hänger samman med den utveckling vilken
ägt rum inom medicinen och medfört
nya undersökningsmetoder och nya,
delvis mycket personalkrävande behandlingsmetoder.

Men högkonjunkturen har också gjort
att gifta kvinnor med utbildning av olika
slag, då alldeles särskilt sjuksköterskor,
inte i samma grad anser sig tvungna
att deltaga i yrkesarbete för att bidraga
till familjens försörjning som de
skulle ha gjort i en sämre ekonomisk
konjunktur. Deras män har arbete och
relativt god betalning, och familjen har
det ekonomiskt tillräckligt bra utan att
hustrun förvärvsarbetar. När den efter
beskattning kvarvarande inkomsten av
ett tungt och besvärligt arbete blir liten
eller nästan ingen alls, avstår man
från det arbetet. Med den lilla ekonomiska
vinst som arbetet ger stannar man
hellre hemma och sköter familjen, också
det en såväl ur familjens som ur samhällets
synpunkt naturligtvis både angelägen
och viktig uppgift.

Uppfattningen att det ligger till på
detta sätt styrks av några uppgifter som
inrikesministern lämnade i andrakammardebatten.
Vid ett sjukhus hade man
första gången frågat 104 sjuksköterskor,
om de möjligen ville hjälpa i en svår
situation. Man hade fått 10 svar, därav
6 definitivt avhöjande, medan 4 var beredda
att vid enstaka tillfällen tjänstgöra
som vakter. Vid ett senare tillfälle tillfrågades
119 sköterskor. Man fick 00

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
svar, varav 47 helt negativa och 13 positiva,
dock endast 2 för heldagstjänst,
9 för deltidstjänst på förmiddagen och
2 för deltidstjänst på eftermiddagen; här
hade man ändå frågat om det vore önskvärt
med barndaghem eller under vilka
andra förhållanden vederbörande möjligen
skulle vilja åtaga sig tjänst för att
hjälpa till i en svår situation.

Jag är alldeles övertygad om att bilden
skulle bli en helt annan under en
sämre ekonomisk konjunktur med färre
arbetstillfällen och lägre löner för
männen. I ett sådant läge skulle man ha
ett helt annat behov av att tjäna pengar,
och man skulle gärna utnyttja de arbetstillfällen
som tjänsterna på sjukhusen
innebär; då skulle detta vara en nödvändighet
för de gifta sjuksköterskorna, och
bristsituationen skulle därmed, såvitt jag
kan förstå, till mycket stor del vara
hävd.

Det är kanske en truism att säga allt
detta, men just den här aspekten på problemet
framfördes inte i fredagens andrakammardebatt,
såvitt jag kunnat finna
av protokollet.

Det vore emellertid oriktigt att förtiga,
att enligt min erfarenhet svårigheterna
att få hjälp från icke i tjänst varande
sköterskor tyckts vara något mer accentuerade
under tider före en avtalsförhandling;
och den situationen har ju förelegat
nu.

Hur skall vi bäst kunna komma till
rätta med problemet? Sedan man till allt
det övriga också i allt högre grad fått
lära sig, att arbete är ett nödvändigt ont
som man ändå tyvärr måste utföra
ibland, är det naturligtvis svårt, och jag
har ingen patentlösning. De goda konjunkturerna
vill vi givetvis ha kvar;
kanske vill vi styra dem i den mån det
är möjligt, så att svängningarna inte blir
alltför svåra, men vi hoppas givetvis på
en fortsatt ekonomisk expansion. Det är
naturligt att man måste försöka minska
olägenheterna i tjänstgöringsförhållandena
inom sjukhusarbetet, något som inte
alltid och inte till alla delar låter sig genomföra
— de sjuka är ju sjuka både dag
och natt, ja, t. o. m. lördagar och söndagar,
olycksfall och akuta sjukdomsfall

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
kan förekomma alla tider på dygnet. Man
kan inrätta halvtidstjänster, dock endast
i viss utsträckning. Den som upplevt mer
eller mindre hotande olyckstillbud, vilka
haft sin egentliga orsak i bristande kontinuitet
inom vårdpersonalens övervakning,
vet vad det här rör sig om. Man
kan vidare ersätta sköterskepersonal i
vissa uppgifter med personal som fått annan
utbildning, men också detta är möjligt
bara till en viss del; och även den
personalen behöver högre utbildning,
varför det inte kan ske i en hast. Man
måste naturligtvis också öka kapaciteten
i sjuksköterskeutbildningen — även om
det aldrig går att fylla ett såll, som fru
Nettelbrandt uttryckte det i andra kammaren,
måste man ju försöka både att
öka tillrinningen till sållet och att i görligaste
mån täppa till hålen i detsamma.

Härvid har naturligtvis den ekonomiska
aspekten, löneaspekten, sin stora betydelse.
Man måste göra arbetet ekonomiskt
lockande, så att vederbörande verkligen
får något för ett pressande, tungt och ansvarsfyllt
arbete, får något kvar även
sedan man betalt den hjälp man måste
sätta i sitt ställe att sköta hem och barn,
och sedan man betalt sin skatt. Att lönehöjning
och därvid särskilt ändrade normer
för ersättningen vid olika grader av
obekväm arbetstid har sin betydelse är
alldeles givet. Men för de gifta sjuksköterskorna
kommer ett höjt förvärvsavdrag
att spela en särskilt stor roll, liksom
också den höjning av gränsen för
tudelningsprincipens tillämpning som vi
föreslår i reservation IX.

I fråga om utformningen av grunderna
för beräkningen av förvärvsavdragets
storlek har man under tidernas lopp haft
olika uppfattningar. Jag skall göra en
återblick, litet längre än den som fru
Gärda Svenson gjorde, men jag tycker att
den har sitt lilla intresse.

Det har ju rått många uppfattningar
om storleken av detta avdrag alltifrån
den tid då det första gången — visserligen
endast i princip — föreslogs i propositionen
nr 34 år 1908, och även om
det inte direkt uttryckts är det alldeles
tydligt att de olika uppfattningarna om
storleken i viss mån hängt ihop med den

situation på arbetsmarknaden som vid
olika tillfällen förelegat. Ibland har det
ansetts naturligt och önskvärt att hustrun
skall ha arbete utanför hemmet,
ibland har den motsatta uppfattningen
varit gällande. Men den grundläggande
förutsättningen uttalas redan ar 1922 i
en promemoria av särskilt sakkunniga,
vilken bifogats propositionen nr 209 det
året. Där står det nämligen: »Om en
hustru tager arbete utom hemmet, måste
det väl i regel vara under den förutsättningen,
att hennes inkomst mer än uppväger
därmed följande ökning av levnadskostnader»
o. s. v. Den regeln gäller
fortfarande, och man måste se till att
den kan gälla, om man vill få ut hustrurna
i förvärvsarbetet. Det är bara det
att inkomsten i våra dagar måste vara
högre, både i absoluta siffror och relativt,
med hänsyn till penningvärdets fall
för att vederbörande skall anse det vara
lönt att arbeta. År 1936, således under
tider ganska snart efter den stora depressionen
i början av 1930-talet, då det, som
många av oss minns, nästan betraktades
som kriminellt om både mannen och
hustrun i en familj hade yrkesarbete och
därigenom kunde ta ett arbetstlillfälle
från någon som bättre behövde det, skrev
kammarrätten i ett yttrande: »Kammarrätten
har emellertid svårt att tillägna
sig den uppfattningen, att ur en mera
omfattande, allmänt samhällelig synpunkt
den gifta kvinnans förvärvsarbete är att
betrakta såsom något särskilt eftersträvansvärt.
» Det är ett yttrande som kanske
i och för sig än i dag är riktigt men
som med vår arbetskraftssituation och
sedan de gifta kvinnorna i allt större omfattning
har erhållit mer eller mindre
högt kvalificerad yrkesutbildning knappast
längre kan betraktas som en norm.
Det året, alltså 1936, motionerade man
— det var herrar Aronson, Jones Erik
Andersson i Ovanmyra och Olsson i Mora
— i riksdagen och anförde t. o. m. att
den förmån, som dubbeltjänstinnehavande
makar åtnjöte, snarare borde beläggas
med extra skatt. 1938 års riksdag tog bort
förvärvsavdraget.

Både år 1936, t. ex. i det nyss omnämnda
kammarrättsutlåtandet, och år 1945 i

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

motioner diskuterades förvärvsavdraget
också ur synpunkten av dess betydelse
för nativiteten. Det var ju under 30-talet
den tiden då befolkningskommissionen
arbetade. Den synpunkten borde man
kanske rätteligen anlägga också nu, med
den låga nativitet som vi har. Men efter
kriget har motiveringen för förvärvsavdragen
blivit en annan, och denna nya
motivering har mer eller mindre allenarådande
hållit i sig alltsedan dess. År
1947 skrev departementschefen att samhället
behöver utnyttja den kvinnliga
arbetskraften på arbetsmarknaden och
vill uppmuntra därtill genom att göra
beskattningen på det kvinnliga förvärvsarbetet
mindre betungande. Nu erkändes
att vi behöver de gifta kvinnorna i arbetslivet,
nu måste vi underlätta för dem
att komma dit.

Jag har, herr talman, tyckt att det haft
ett visst intresse med denna lilla historik.
I sista hand hänger förändringen i motiveringen
samman med den förändringen
i samhället, att kvinnorna numera i
allt högre grad kommit att sysselsättas
i förvärvslivet och särskilt i kvalificerade
yrken och att samhället har behov av
denna deras yrkesverksamhet. I en fråga,
som jag antydde litet om för några veckor
sedan, framhöll jag också att man
på det området måste tänka sig en anpassning
till de nya och ändrade förhållandena.
Till de saker som måste anpassas
hör synbarligen förvärvsavdragsbestämmelsernas
utformning.

Folkpartiet och vi har litet olika uppfattning
om hur förvärvsavdraget bör utformas.
Att det bör höjas är klart, och
det enbart av rättviseskäl. Det avdrag
som för närvarande utgår bygger på ett
kommittéutlåtande, som framlades för
två och ett halvt år sedan. Den avtalsenliga
lönehöjning och den löneglidning
som ägt rum sedan dess är inte obetydlig
bara den och motiverar i och för sig en
höjning. Vi har emellertid också haft den
uppfattningen att det förvärvsavdrag
som hittills utgått i många fall inte har
motsvarat de kostnader för inkomstens
förvärvande — för att använda ett uttryck
som kommer i fråga i vissa andra
sammanhang — som medför avdragsrätt

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
vid beskattningen, vilka de gifta kvinnor
det här gäller haft att erlägga för
att kunna komma till sitt arbete och för
att kunna ställa sin utbildning och erfarenhet
till samhällets förfogande. Det är
på grundvalen av dessa överväganden
som vi utformat vårt förslag i reservation
XV. Vi anser att det i det väsentliga
tillfredsställer rättvisekraven och hoppas
att det därigenom skall verka stimulerande
på de gifta kvinnornas lust att ta
arbete utanför hemmet. För mig står det
alldeles klart att detta är av särskild betydelse
i fråga om kvinnor som erhållit
en kvalificerad utbildning.

Herr talman! Jag ber att få instämma
i de yrkanden beträffande här särskilt
omnämnda punkter som tidigare framförts
av herr Hagberg.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag har råkat ut för samma
missöde som herr förste vice talmannen.
Då jag anmälde mig till den här debatten
hade det inte sagts något om de
allmänna studiebidragen mer än just av
herr Strand, men nu i debattens slutspurt
är det flera talare som har berört
den saken, och jag kan i stort sett instämma
med vad fröken Nordström och
fru Carlqvist anfört i det här sammanhanget.

Det är bara på en enda punkt jag
skulle vilja säga någonting ytterligare.
Reservanterna talar om att man borde
slopa de allmänna studiebidragen och i
stället försöka åstadkomma behovsprövade
bidrag för att nå större effektivitet.

Det är ju alldeles självklart, att om
man har till förfogande en viss summa
pengar, som skall fördelas bland många
människor, så blir inte resultatet lika
effektivt som när de pengarna fördelas
på ett mindre antal människor. Det är
precis likadant med de här allmänna studiebidragen
som det är på en hel rad
andra områden inom skol- och utbildningsväsendet.
Det liar införts fria skolmåltider,
men det är självklart, att om
de föräldrar som har goda inkomster

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
får betala själva för sina barn, så skulle
man kunna använda de pengar som står
till förfogande mera effektivt till förmån
för barn till föräldrar som inte har
lika gott ställt i ekonomiskt avseende.
Det har införts fria skolskjutsar, men
det är klart att om de föräldrar, som har
god råd, fick betala för sina barn så
kunde man använda pengarna på ett annat
sätt. Det har införts fria läroböcker,
o. s. v.

Det är alltså självklart att det ligger
något i vad reservanterna säger om att
man skulle kunna använda pengarna effektivare.
Men det är ju inte så säkert
att vi vill använda dem på detta sätt,
och då kanske det inte erfordras någon
sådan utredning som reservanterna talar
om. I alla händelser bör ju ingen bli
lidande till dess man har utrett frågan,
och det föreligger onekligen härvidlag
ett rätt allvarligt skönhetsfel, som tydligen
har tillkommit i brådskan, när finansministern
och herr Hedlund förhandlade.
Finansministern medgav ju
också i går att hans »skatteflicka» hade
en del skönhetsfel. När jag satt här i
bänken och lyssnade till honom blev jag
faktiskt rätt rörd av hans tonfall. Finansministern
påminde om en mor, som
tittar på sitt kanske i mångas ögon mindre
välskapade barn med de kärleksfullaste
blickar och tycker att hennes telning
i alla fall var en skön skapelse. Jag
blev faktiskt så rörd att jag på baksidan
av ett papper som jag har fått från
biblioteket med anmälan om nya böcker
— jag vill poängtera att det var på baksidan
— nedtecknade några funderingar
som lyder så här:

Med undran kan man blicka på dragen
och den lott

en liten skatteflicka av Gunnar Sträng
har fått.

Med lilla munnen gör hon en snörpning
föga grann

och med för stora öron hon präktigt
vifta kan.

I hyn är hon melerad,
mest röd i tidens sed,
och näsan är placerad
betänkligen på sned.

Kring halsen är hon mager,
kring benen likaså,
men mycket ljuv och fager
för Sträng hon står ändå.

Ja, skön är ock den saken
man kan kassera in
att växlande är smaken
och att herr Sträng har sin.

Nu tycker jag nog ändå att finansministerns
smak är något egendomlig —-varje fall rätt exklusiv — och jag tycker
nog att han kunde kosta på den här flickan
en liten plastisk operation, så att
hon fick något av de skönhetsvärden
som vi enklare människor brukar sätta
värde på. Vi skall väl inte behöva gå
omkring och titta på den här skatteflickan
på samma sätt som herr Rubbestad
på sin tid tittade på det konstverk, som
finansministern så ofta har tillfälle att
beskåda i kanslihuset!

Jag anser att det inte vore någon större
uppoffring att kosta på en sådan operation.
Jag tror att de flesta av kammarens
ledamöter — jag tyckte mig finna
att även herr Strand innerst inne delar
den uppfattningen — gärna skulle
vilja ha den här flickan annorlunda, särskilt
vad beträffar den sneda näsan,
d. v. s. studiebidragen, som jag vill likna
vid en skönhetsfläck.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag på den här
punkten.

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Må det tillåtas mig som
den sista anmälda talaren i denna debatt
att få »flicka in» en del synpunkter
som knappast kan röra sig om mer än
en detalj i fråga om »skatteflickan». De
berör knappast ens flickan, eller flickorna,
över huvud taget utan fastmer
flickornas föräldrar ute i levande livet.
•lag skulle vilja peka på relationerna mellan
bevillningsutskottets skrivning på sidan
70 i betänkandet och en del synpunkter
som har kommit fram under behandlingen
av detta ärende.

Bevillningsutskottet skriver, att allmänna
skatteberedningen enligt sina di -

Torsdagen den 14 december 1901 fm.

Nr 36

rektiv har att pröva frågan om skattebördans
avvägning mellan gifta och ensamstående
skattskyldiga. Sedan man
tagit del av handlingarna i detta ärende,
lyssnat till debatten i denna kammare
och medkammaren samt tagit del av yrkandena
i reservationer och motioner,
har man nog kunnat notera en stadigt
växande opinion för en lättnad i skattebördorna
främst för ensamstående med
barn, alltså de föräldrar som så småningom
kommer att få sina förhållanden
delvis reglerade av »skatteflickan».
Vi socialdemokratiska kvinnor delar dessa
tankegångar.

Under sommaren hemställde Socialdemokratiska
kvinnoförbundet om att få
träffa samman med den allmänna skatteberedningen.
Vi ville framföra vissa önskemål,
vilka hade presenterats av förbundsstyrelsen.
Detta sammanträffande
ägde rum först i början av oktober. Vi
framförde då krav på en rad reformer,
som i hög grad har kommit tillbaka i dag
när vi har fått del av krav och förslag
från främst höger- och centerpartihåll.

Våra reformer avser närmast beskattningen
av gifta kvinnor och ensamstående
föräldrar. De har ofta lägre standard
än andra familjer, framför allt i de större
städerna. Kvinnoförbundet kunde
bl. a. hänvisa till att 27,2 procent av de
ensamstående mödrarna i Stockholm har
socialhjälp, medan siffran för totalbefolkningen
»endast» var 5,6 procent. Inkomsterna
för de ogifta kvinnor mellan
25 och 19 år, som har barn, understeg
6 000 kronor för mer än 50 procent.

Därför hemställde vi också att skatteberedningen
måtte lätta de ensamstående
familjeförsörjarnas skattebörda.
Vi påpekade likaså den betydande försämring
som inträffar i de ensamstående
familjeförsörjarnas ekonomi, då barnet
fvller 16 år. Då försvinner ju barnbidraget,
rätten till dubbla ortsavdrag upphör
och de giftas skatteskala tillämpas
inte längre. De flesta av ungdomarna
befinner sig vid denna tid fortfarande i
utbildningsskedet och kan i regel inte
bidraga mycket till sin försörjning.

Mot bakgrunden av allt detta föreslog
vi att åldersgränsen skulle höjas från 16

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
till 18 år som villkor för rätt till dubbelt
ortsavdrag och rätt att beskattas efter
skatteskalan för gifta. Vi ansåg i övrigt
att även de ogifta kvinnorna med minderåriga
barn i hemmet borde få rätt till
förvärvsavdrag.

Liknande synpunkter har kommit
fram i de höger- och folkpartimotioner
som har avlämnats i anslutning till denna
oväntade skatteproposition. Vi tycker
faktiskt att man både från borgerligt
håll och från vårt håll har uttryckt så
väldigt starka krav på att någonting göres
åt denna sak, att vi har rätt att tala
om en stadigt växande opinion kring
kravet på reformer för de ensamstående
familjeförsörjarna.

Detta är väldigt viktiga frågor, där
våra åsikter kanske går isär när det
gäller frågan om hur vi skall lösa problemet
med »flickan». Vi anser för vår
del, att ett beslut i dag om skatteskalan
eller om förvärvsavdraget, som lämnar
frågan om ortsavdraget och socialförsäkringsavgifterna
öppen — något som
vi får ta ställning till under nästa år —
inte är direkt tillfredsställande. Många
frågor kommer in i bilden. De bildar ett
ganska invecklat mönster och att dra
fram en del punkter och lämna andra
punkter olösta har vi för vår del inte
funnit vara den lämpligaste vägen.

Bevillningsutskottet har ju också pekat
på den utredning som redan är i gång.
Vi tror för vår del inte att det finns några
som helst möjligheter att ta ut detta
speciella frågekomplex och liksom få
en dubbel utredning, en ny vid sidan
av den redan existerande. Jag anser med
andra ord, att det är tämligen utsiktslöst
att i dag yrka på en särskild utredning
av dessa frågor.

Jag anser emellertid å andra sidan,
att denna opinion ger oss all anledning
att rikta en allvarlig maning till skatteberedningen
att med det snaraste ge
dessa problem förtursrätt. En sådan här
utredning tar alltid ganska lång tid. De
påpekanden som i riksdagen gjorts från
olika håll vid behandlingen av denna
proposition borde få till konsekvens, att
beredningen tar upp dessa frågor med
förtursrätt till skyndsam behandling. En

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
annan konsekvens är att den expertis
som utreder dessa frågor blir utökad.
Det skulle säkert inte skada om de drygt
30 herrar, som sitter och utreder dessa
speciellt för kvinnorna viktiga frågor,
kompletteras med en eller ett par kvinnliga
experter som kan lägga praktiska
och allmänmänskliga synpunkter på problemen.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till bevillningsutskottets betänkande
nr 79 och till andra lagutskottets
utlåtande.

I fröken Mattsons yttrande instämde
fru Wallentheim (s) och fru Carlqvist
(s), herr Einar Eriksson (s) samt fru
Xilsson (s).

Fru HAMRIN-THORELL (fp):

Herr talman! Fröken Mattsons inlägg
var ju så positivt att vi har all anledning
att understryka den goda vilja som lyste
igenom hennes ord. Jag kan dock inte
underlåta att påpeka att vi andra
kvinnor som ömmar lika varmt för den
grupp det nu gäller inte har funnit det
vara den riktiga vägen att olika organisationer
skulle gå till skatteberedningen
för att få dessa synpunkter beaktade. Vi
har tänkt oss att vi skulle hålla oss till
det som jag trodde gängse tillvägagångssättet
att motionera i riksdagen och få
våra synpunkter framförda här. Så har
alltid varit fallet i andra frågor, och jag
tror att det vore den riktiga vägen även
beträffande denna fråga.

Man skulle kanske efterlysa ett även
inom riksdagen bättre samarbete på vissa
punkter, när det gäller frågor där
vi har likartade uppfattningar och där
vi allesamman tycker att en positiv lösning
är den rätta.

Den grupp som det i förevarande fall
rör sig om kan inte gärna vara betjänt
av att samtliga kvinnoorganisationer eller
politiska kvinnoförbund springer i
trapporna hos kommittéer, utan är kanske
mer betjänt av att vi försöker att
riksdagsvägen nå en snabbare lösning
än vad som enligt vad fröken Mattson
själv sade skulle bli möjligt på den av
henne anvisade vägen. Det tycks ju

dröja innan skatteberedningen kommer
så långt som till denna lilla grupp, och
jag tror att det brådskar med att få en
positiv lösning till stånd. Därför vidhåller
vi vårt yrkande om bifall till de reservationer
som fogats till utskottets betänkande.

Herr HAGBERG (h):

Herr talman! Tvådagarsdebatten i
denna betydelsefulla och omfattande
fråga är, såvitt jag kan finna, nu slut,
och kammaren gör sig beredd att övergå
till voteringarna. Dessförinnan vill
jag emellertid meddela följande.

För det fall att kammaren i de nu följande
voteringarna i fråga om den direkta
beskattningen avvisar våra förslag
till skattesänkningar, vill jag meddela,
att vi inom högergruppen under
sådana förhållanden anser oss inte kunna
rösta för utskottsförslaget i avseende
på den allmänna varuskatten, utan vi
kommer att avstå från att delta i en
eventuell votering rörande denna fråga.
Det var nämligen för att få utrymme för
reella sänkningar av den direkta skatten,
som vi för vår del var beredda att godta
höjningen av omsättningsskatten.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! De i folkpartiets skattemotioner
framlagda förslagen innebär
en omläggning av beskattningen med
minskad direkt och ökad indirekt beskattning
inom ramen för en sänkt total
skatt och lägre skatt för alla skattskyldiga.
Våra förslag är att anse som
ett sammanhängande helt. Om folkpartiets
i särskilda reservationer framförda
yrkanden om lättnader i inkomstskatten
avslås av kammarens majoritet,
kommer vi från folkpartiets sida att vid
en eventuell votering i fråga om en höjning
av omsättningsskatten avstå från
att delta i omröstningen.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Det finns anledning att
i slutet av denna debatt göra en liten
sammanfattande reflexion.

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Man kunde ha förmodat att debatten tets hemställan komme, oavsett om de
skulle komma att präglas av hätskhet berörde utskottets hemställan under
och svåra motsättningar. Så har inte bli- punkten A eller punkten B, att sammanvit
fallet. Visst har det rått delade me- föras i grupper sålunda, att först komme
ningar i åtskilliga avseenden, men detta de yrkanden att upptagas, vilka avsåge
har inte tillåtits skymma enigheten om kommunalskatten, därefter de vilka gällväsentliga
ting. Om grundkonstruktio- de den statliga inkomstskatten, vidare
nen i den reform vi nu diskuterat har vi yrkanden angående bensinskatten samt
alla varit ense. ytterligare var för sig yrkanden rörande

Men det finns helt visst anledning att
uppmärksamma att även i de avseenden
där meningarna i viss mån gått isär, har
debatten varit klargörande och präglad
av ömsesidig respekt. Viljan att förstå
har varit större än viljan att missförstå.
Strävandena att klarlägga har överflyglat
tendenserna till förvrängningar.
Jag tror att härigenom skapats en grund
för en större förståelse, minskade motsättningar
och ökat samarbete i framtiden.

Jag finner, herr talman, det slutligen
angeläget att inför kammaren ge uttryck
för min respekt för det höga talmansämbetets
innehavare. Jag fick impulsen
härtill vid ett besök i medkammaren
under gårdagen. Debatten fördes där av
statsråd och högt skolade akademiker —
var och en på sitt sätt predestinerad
till excellensposter — på ett sätt som
min respekt för den kammaren som institution
hindrar mig att beskriva. Dock
kan det ge anledning att uttrycka uppskattning
för det sätt på vilket vår värderade
talman lett denna kammares debatt
och för debattens form och innehåll
över huvud taget.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
hänsyn till de under överläggningen
framkomna yrkandena det ej ville låta
sig göra att vid framställande av propositioner
följa uppställningen i utskottets
hemställan. I stället komme en till
kammarens ledamöter utdelad stencilerad
uppställning att följas. I denna hade,
fortsatte herr talmannen, yrkandena
sammanförts till olika grupper, med de
yrkanden, som hänförde sig till utskottets
hemställan, först och de yrkanden,
som allenast berörde motiveringen, sist.
Yrkanden som hänförde sig till utskot -

uppbörds- och taxeringsförordningarna,
den allmänna varuskatten och grunderna
för nya sjömansskattetabeller m. m.
Härefter komme, anförde vidare herr
talmannen, att upptagas ett flertal olika
yrkanden, som hänförde sig till motioner
utan direkt anknytning till de i
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
framlagda lagförslagen respektive grunderna
för sjömansskattetabellerna; här
vore fråga om sparfrämjande åtgärder,
återhållsamhet med statsutgifterna samt
punktskatterna. Slutligen komme, yttrade
herr talmannen, att, före motiveringen,
upptagas yrkandena i utskottets hemställan
i övrigt.

Kommunalskatten

Det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928

I avseende å detta lagförslag, anförde
nu herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen.

Härefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Haijberr/ begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser förslaget till lag om änd -

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
ring i kommunalskattelagen den 28 september
1928, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med III betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 95;

Nej — 48.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Åtgärder i samband med slopandet
av skattegrupperingen

Utredning om särskild kompensation
till främst övre Norrland

Såvitt gällde detta förslag, yttrade herr
talmannen, hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av
herr Hagberg, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom
m. fl. vid betänkandet avgivna, med I
betecknade reservationen samt 3:o) av
herr Sundin, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innehölles i andra
dels-satsen i hemställan i reservationen
II av honom och herr Vigelsbo.

Därpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och förklarade
sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkan -

dena med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Hagbergs yrkande.

Herr Sundin äskade emellertid votering
även om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
utredning om särskild kompensation till
främst övre Norrland i samband med slopandet
av skattegrupperingen, antager
godkännande av det förslag, som innefattas
i den av herr Hagberg m. fl. vid
betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innefattas i andra dels-satsen i hemställan
i reservationen II av herrar Sundin
och Vigelsbo.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser utredning om särskild kompensation
till främst övre Norrland i
samband med slopandet av skattegrupperingen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med I betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 75;

Nej — 64.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Skrivelse till Kungl. Maj:t om höjning
av bidraget till skattetyngda kommuner

I fråga om detta förslag gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i första dels-satsen i hemställan
i den av herrar Sundin och Vigelsbo
vid betänkandet avgivna, med II betecknade
reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser skrivelse till Kungl. Maj:t
om höjning av bidraget till skattetyngda
kommuner, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i första dels-satsen i hemställan
i den av herrar Sundin och Vigelsbo

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
vid betänkandet avgivna, med II betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 23.

Därjämte hade 25 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beskattningen av folkpensionärer

Viss undring i kommunalskattelagen
angående förhöjda ortsavdrag för ålders-
och invalidpensionärer

Beträffande denna fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i punkten a i den av herr Hagberg
m. fl. vid betänkandet avgivna, med VI
betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser viss ändring i kommunalskattelagen
angående förhöjda ortsavdrag
för ålders- och invalidpensionärer,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i punkten a i den av herr

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VI betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 18.

Därjämte hade 30 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t
angående särskilda bottenavdrag för
vissa folkpensionärer

Rörande detta förslag gjorde herr talmannen
propositioner dels på bifall till
vad utskottet hemställt, dels ock på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Spetz m. fl. vid betänkandet
avgivna, med VII betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen
sig finna propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser förslag till skrivelse till
Kungl. Maj:t angående särskilda bottenavdrag
för vissa folkpensionärer, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Spetz m. fl. vid
betänkandet avgivna, med VII betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en bör -

jan omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej — 49.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Förvärvsavdrag för gift kvinna m. m.

Vidkommande denna fråga, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats l:o) att
vad utskottet hemställt skulle bifallas;
2:o), av herr Hagberg, att det förslag
skulle antagas, som innefattades i den
av honom m. fl. vid betänkandet avgivna,
med XV betecknade reservationen;
3:o), av fru Hamrin-Thorell, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som
innehölles i reservationen XVI av herr
Söderquist m. fl.; samt 4:o), av herr
Sundin, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i reservationen XVn
av honom och herr Vigelsbo.

Sedermera gjorde lierr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vart och ett av de återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen sig finna
de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras mening,
som ville till kontraproposition antaga
bifall till fru Hamrin-Tliorells yrkande.

Herr Hagberg äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav herr talmannen
upptog vartdera av de ovan under
2:o) och 4:o) angivna yrkandena med

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

hemställan, huruvida kammaren ville
antaga detsamma till kontraproposition
i den sålunda begärda närmast före huvudvoteringen
infallande omröstningen
(första förvoteringen); och förklarade
herr talmannen sig anse de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras åsikt, som ville till
kontraproposition antaga bifall till herr
Sundins yrkande.

Herr Hagberg begärde likväl votering
även om innehållet i denna kontraproposition,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
för den andra förvoteringen en
så lydande omröstningsproposition.

Den, som till kontraproposition i voteringen
om kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser förvärvsavdrag
för gift kvinna m. m., antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herrar Sundin och
Vigelsbo vid betänkandet avgivna, med
XVII betecknade reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innefattas i reservationen
XV av herr Hagberg m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 21;

Nej — 22.

Därjämte hade 101 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter uppsattes, upplästes och godkändes
för den första förvoteringen en

8 Första kammarens protokoll 1901. Nr 36

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
förvärvsavdrag för gift kvinna m. m.,
antager godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herr Söderquist
m. fl. vid betänkandet avgivna med XVI
betecknade reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innefattas i reservationen
XV av herr Hagberg m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 34;

Nej — 22.

Därjämte hade 88 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen uppsattes, upplästes och godkändes
för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt angår förvärvsavdrag för gift
kvinna m. m., röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Söderquist m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XVI betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition

ånyo upplästs, verkställdes till en bör jan

omröstning genom uppresning. Herr

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Söderquist begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 78;

Nej — 31.

Därjämte hade 36 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Den statliga inkomstskatten

Skatteskalorna för statlig inkomstskatt
för makar

Rörande denna fråga, anförde vidare
herr talmannen, hade yrkats 1 :o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o),
av herr Spetz, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i punkten a i
den av honom m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VIII betecknade reservationen;
samt för 3:o), av herr Hagberg, att
kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i reservationen IX av
honom m. fl.

Därpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
åsikt, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Spetz’ yrkande.

Herr Hagberg äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
skatteskalorna för statlig inkomstskatt
för makar, antager godkännande av det
förslag, som innefattas i punkten a i den
av herr Spetz m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VIII betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Den, det''"ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innefattas i reservationen
IX av herr Hagberg m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 34;

Nej — 20.

Därjämte hade 91 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Till följd härav uppsattes, upplästes
och godkändes för huvudvoteringen en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser skatteskalorna för statlig inkomstskatt
för makar, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i punkten a i den av herr
Spetz m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VIII betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 93;

Nej — 50.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Skatteskalorna för statlig inkomstskatt
för ensamstående

Angående nämnda fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i punkten b i den av herr Spetz
m. fl. vid betänkandet avgivna, med
VIII betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
i vad avser skatteskalorna för statlig inkomstskatt
för ensamstående, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i punkten b i den av herr
Spetz m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VIII betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering mc 3f

Första kammarens protokoll 196i. Nr 36

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
delst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 94;

Nej — 32.

Därjämte hade 18 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Utredning om ändring av skatteskalorna,
m. m.

I vad avsåge detta förslag gjorde herr
talmannen propositioner, dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herrar Sundin och Vigelsbo
vid betänkandet avgivna, med X betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser utredning om ändring av
skatteskalorna, m. m., röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Sundin och
Vigelsbo vid betänkandet avgivna, med
X betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 20.

Därjämte hade 29 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Ensamstående barnförsörjares beskattning Såvitt

gällde denna fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innehölles
i den av herr Hagberg m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XI betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser ensamstående barnförsörjares
beskattning, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg in. fl.
vid betänkandet avgivna, med XI betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej — 50.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Beskattningen av folkpensionärer

Beträffande denna fråga, yttrade nu
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels

ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i punkten b i den av herr
Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med VI betecknade reservationen. Emellertid,
fortsatte herr talmannen, torde
sistnämnda yrkande såsom varande
följdyrkande till yrkandet i punkten a

1 samma reservation hava förfallit genom
kammarens redan fattade beslut,
varför nu endast kvarstode yrkandet om
bifall till utskottets förslag.

På gjord proposition bifölls utskottets
hemställan.

Det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändring i förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt,
i vad denna ej behandlats i
det föregående

Vad utskottet hemställt bifölls.
Bensinskatten

Det vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående ändrad lydelse av

2 § förordningen den 7 april 1961 om

bensinskatt

I fråga om detta förslag, anförde herr
talmannen, hade yrkats l:o) att utskottets
hemställan skulle bifallas; 2:o), av
herr Hagberg, att den av honom m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXIX betecknade
reservationen skulle godkännas;
samt 3:o), av herr Sundin, att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av honom och herr Vigelsbo vid
betänkandet avgivna reservationen XXX.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig finna de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

åsikt, som ville till kontraproposition antaga
bifall till herr Hagbergs yrkande.

Herr Sundin äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § förordningen den 7
april 1961 om bensinskatt, antager godkännande
av den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXIX betecknade
reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innefattas i den av herrar Sundin
och Vigelsbo vid betänkandet avgivna,
med XXX betecknade reservationen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 55;

Nej —21.

Därjämte hade 68 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd härav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 7 april 1961 om bensinskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Vinner Nej, godkännes den av herr
Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med XXIX betecknade reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —-75;

Nej — 69.

Därjämte hade 1 ledamot tillännagivit,
att han avstode från att rösta.

Utredning rörande differentiering av
bensinskatten

I vad avsåge denna fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herrar Sundin och Vigelsbo
vid betänkandet avgivna, med XXXI
betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser utredning rörande differentiering
av bensinskatten, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Sundin och
Vigelsbo vid betänkandet avgivna, med
XXXI betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition

ånyo upplästs, verkställdes till en början

omröstning genom uppresning. Herr tal -

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
mannen förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —87;

Nej — 23.

Därjämte hade 35 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i uppbördsförordningen
den 5 juni 1953

Vad utskottet hemställt bifölls.

Det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av
22 § 1 mom. och 68 § taxeringsförordningen
den 23 november 1956

Utskottets hemställan bifölls.

Den allmänna varuskatten

Det vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående ändring i förordningen
den 1 december 1959 om allmän
varuskatt, utom såvitt avsåge övergångsbestämmelser,
rubrik och ingress

Vidkommande nämnda förslag gjordes
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare därpå att
kammaren skulle godkänna motionerna
1:716 och 11:861; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Utredning om den allmänna varuskattens
uttagande i tidigare led

Rörande denna fråga, yttrade nu herr
talmannen, hade yrkats l:o) att vad utskottet
hemställt skulle bifallas; 2:o), av
herr Hagberg, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i andra att-satsen
i hemställan i den av honom m. fl. vid

betänkandet avgivna, med XIX betecknade
reservationen; samt 3:o), av herr
Sundin, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innehölles i reservationen
XX av honom och herr Vigelsbo.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och förklarade
sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen
sig anse de härå avgivna svaren hava
utfallit med övervägande ja för deras
mening, som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Hagbergs yrkande.

Herr Sundin äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
utredning om den allmänna varuskattens
uttagande i tidigare led, antager
godkännande av det förslag, som innefattas
i andra att-satsen i hemställan i
den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XIX betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innefattas i reservationen
XX av herrar Sundin och Vigelsbo.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

I följd härav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser utredning om den allmänna
varuskattens uttagande i tidigare led,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i andra att-satsen i hemställan
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XIX betecknade reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 65.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Förutsättningslös prövning av den lämpliga
utformningen av en indirekt beskattning Såvitt

avsåge denna fråga gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i första attsatsen
i hemställan i den av herr Hagberg
in. fl. vid betänkandet avgivna, med
XIX beteckande reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Undantagande från allmän varuskatt av
investeringsvaror

Angående detta förslag, anförde herr
talmannen, hade yrkats 1 :o) att vad ut -

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
skottet hemställt skulle bifallas; 2:o), av
herr Hagberg, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom
m. fl. vid betänkandet avgivna, med XXI
betecknade reservationen; samt 3:o), av
herr Sundin, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innehölles i reservationen
XXII av honom och herr
Vigelsbo.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen sig
anse de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras mening,
som ville till kontraproposition
antaga bifall till herr Hagbergs yrkande.

Herr Sundin äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 79, såvitt avser
undantagande från allmän varuskatt av
investeringsvaror, antager godkännande
av det förslag, som innefattas i den av
herr Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med XXI betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innefattas i reservationen
XXII av herrar Sundin och Vigelsbo.

Sedan denna voteringsproposition

ånyo upplästs, verkställdes omröstning en

genom uppresning; och befanns där -

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
vid, att flertalet röstade på ja-propositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser undantagande från allmän
varuskatt av investeringsvaror, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXI betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 76;

Nej — 68.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Undantagande från allmän varuskatt av
förbearbetade byggnadsvaror

I avseende å denna fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XXIII betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser undantagande från allmän
varuskatt av förbearbetade byggnadsvaror,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna med XXIII betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 90;

Nej — 51.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Visst undantagande från allmän varuskatt
av förbrukningsartiklar i produktionen

I vad gällde nämnda fråga gjorde herr
talmannen propositioner, dels på bifall till
vad utskottet hemställt, dels ock på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XXIV betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen
sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser visst undantagande från allmän
varuskatt av förbrukningsartiklar i
produktionen, röstar
Ja;

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg in. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXIV betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 91;

Nej — 50.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Undantagande från allmän varuskatt av
fiskeredskap samt begagnade traktorer

Rörande denna fråga gjorde herr talmannen
propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XXVI betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser undantagande från allmän
varuskatt av fiskredskap samt begagnade
traktorer, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
vid betänkandet avgivna, med XXVI betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 76;

Nej — 62.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Undantagande från allmän varuskatt av
böcker och musikalier

Beträffande nämnda fråga gjorde herr
talmannen propositioner dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XXVII betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen sig anse propositionen på bifall
till vad utskottet hemställt vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser undantagande från allmän
varuskatt av böcker och musikalier,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXVII betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 91;

Nej — 51.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Undantagande från allmän varuskatt av
ammunition till det frivilliga skytteväsendet Avseende

denna fråga gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Hagberg m. fl. vid betänkandet avgivna,
med XXVIII betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Övergångsbestämmelserna samt rubrik
och ingress till förslaget om förordning
angående ändring i förordningen om allmän
varuskatt

I fråga om dessa stadganden gjordes
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XVIII betecknade reservationen
i motsvarande del; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Grunderna för nya sjömansskattetabeller,
m. m.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Sparfräinjande åtgärder

Vissa i motioner framlagda författningsförslag Såvitt

avsåge dessa förslag gjorde herr
talmannen propositioner dels på bifall

till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XII betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen
sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser vissa i motioner framlagda
författningsförslag rörande sparfrämjande
åtgärder, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XII betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående dels
skattepremiering för medel å sparkonto
och dels allmänt utjämningskonto

Rörande detta förslag gjorde herr talmannen
propositioner först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Spetz m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XIII betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser skrivelse till Kungl. Maj :t
angående dels skattepremiering för medel
å sparkonto och dels allmänt utjämningskonto,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Spetz m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XIII betecknade
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 75;

Nej — 66.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående stimulerande
av personligt nysparande av
reell karaktär

Beträffande detta förslag gjorde herr
talmannen propositioner dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herrar Sundin och Vigelsbo
vid betänkandet avgivna, med XIV
betecknade reservationen; och förklarade
herr talmannen sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 79,
såvitt avser skrivelse till Kungl. Maj:t

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.
angående stimulerande av personligt nysparande
av reell karaktär, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Sundin och
Vigelsbo vid betänkandet avgivna, med
XIV betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Ang. återhållsamhet med statsutgifterna Såvitt

gällde denna fråga gjorde herr
talmannen propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid
betänkandet avgivna, med XXXIII betecknade
reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser återhållsamhet med statsutgifterna,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXXIII
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. en reform av skattesystemet, m. m.

Ang. punktskatterna

Vad anginge nämnda fråga gjorde herr
talmannen propositioner dels på bifall
till vad utskottet hemställt, dels ock på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Hagberg m. fl. vid betänkandet
avgivna, med XXXIV betecknade
reservationen; och förklarade herr
talmannen sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Hagberg begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
79, såvitt avser punktskatterna, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Hagberg m. fl.
vid betänkandet avgivna, med XXXIV
betecknade reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 89;

Nej — 51.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Utskottets hemställan i övrigt
Bifölls.

Utskottets motivering
Ang. höjning av ortsavdragen

I fråga om utskottets motivering i denna
del gjorde herr talmannen propositioner,
först på godkännande av densamma
samt vidare på godkännande av
den motivering, som innefattades i den
av herrar Sundin och Vigelsbo vid betänkandet
avgivna, med IV betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på godkännande av utskottets
motivering, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner motiveringen i
bevillningsutskottets betänkande nr 79,
såvitt avser höjning av ortsavdragen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den motivering,
som innefattas i den av herrar Sundin
och Vigelsbo vid betänkandet avgivna,
med IV betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Ang. kompensation till kommunerna

Vidkommande utskottets yttrande i
förevarande del gjorde herr talmannen
propositioner dels på godkännande av
detsamma, dels ock på godkännande av
den motivering, som innefattades i den
av herrar Sundin och Vigelsbo vid betänkandet
avgivna, med V betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen
sig anse propositionen på godkännande
av utskottets yttrande vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter gi -

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

ven varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som godkänner motiveringen i
bevillningsutskottets betänkande nr 79,
såvitt avser kompensation till kommunerna,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den motivering
som innefattas i den av herrar Sundin
och Vigelsbo vid betänkandet avgivna,
med V betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej —21.

Därjämte hade 28 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. undantagande från allmän varuskatt
av förbrukningsartiklar i produktionen

I avseende å denna del av utskottets
motivering gjorde herr talmannen propositioner,
först på godkännande av densamma
samt vidare på godkännande av
den motivering, som innefattades i den
av herrar Sundin och Vigelsbo vid betänkandet
avgivna, med XXV betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på godkännande av utskottets motivering,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som godkänner motiveringen i bevillningsutskottets
betänkande nr 79 så 4

Första kammarens protokoll 1961. Nr SO

Ang. beskattning av motorbrännolja
vitt avser undantagande från allmän varuskatt
av förbrukningsartiklar i produktionen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den motivering,
som innefattas i den av herrar Sundin
och Vigelsbo vid betänkandet avgivna,
med XXV betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Ang. restitution av bensinskatt

Vad slutligen anginge nämnda del av
utskottets motivering gjordes propositioner,
först på godkännande av densamma
samt vidare på godkännande av den motivering,
som innefattades i den av herrar
Sundin och Vigelsbo vid betänkandet
avgivna, med XXXII betecknade reservationen;
och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Ang. beskattningen av motorbrännolja

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 74, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om brännoljeskatt, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 10 februari 1961 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 114, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om
brännoljeskatt.

I propositionen hade föreslagits en
omläggning av beskattningen av motorbrännolja.
För närvarande erlades skatten
efter deklaration av ägarna av dieseldrivna
motorfordon. Beskattningsförfarandet
skulle enligt förslaget ändras så,
att skatt som regel skulle utgå redan vid
oljebolagens försäljning av motorbrännolja
till bensinstationer eller direkt till

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. beskattningen av motorbrännolja

motorfordonsägare. Endast för de s. k.
blandade förbrukarna, d. v. s. de som
använde motorbrännolja både för drift
av motorfordon och för annat ändamål,
t. ex. drift av traktor, skulle det nuvarande
deklarationsförfarandet bibehållas.
Skatten på motorbrännolja hade i
propositionen nr 114 föreslagits skola
sänkas från nuvarande 30 öre till 27 öre
per liter. I samband därmed skulle för
normala fall rätten till skattefria avdrag
slopas —- för brännolja som använts för
annat ändamål än fordonets framförande
— för den som köpte oljan i beskattat
skick. Detta innebar, att skattebelastningen
genomsnittligt bleve något lägre
än för närvarande. För de blandade förbrukarna
avsåges dock skatten fortfarande
vara 30 öre, och rätten till skattefria
avdrag bibehållas.

Riksdagen hade vid vårsessionen beslutat
uppskjuta behandlingen av nämnda
proposition till höstsessionen.

I detta sammanhang hade utskottet
jämväl behandlat förslaget i propositionen
nr 188 om att skatten på motorbrännolja
skulle höjas med 4 öre per liter
från och med den 1 januari 1962 och
att därmed sammanhängande ändringar
skulle vidtagas i förordningen om brännoljeskatt.
Förslaget utgjorde ett komplement
till den i propositionen nr 188 föreslagna
höjningen av bensinskatten med
5 öre per liter, som utskottet behandlade
i betänkande nr 79.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen nr 114
väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:682,
av herr Nyström m. fl. och 11:814 av
herr Löfroth m. fl., vari hemställts att
riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 114 måtte — för
så vitt förslaget till ny brännoljcskatteförordning
godtoges — besluta, att nu
gällande skattefrihet för brännolja avsedd
för drift av i Sverige hemmahörande
oregistrerade motorfordon skulle bibehållas; 2)

motionen II: 767, av herr Sundelin,
vari anhållits, att riksdagen måtte lämna

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 utan
bifall.

I förevarande sammanhang hade utskottet
jämväl behandlat följande i anledning
av propositionen nr 188 väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:697,
av herr Stefanson m. fl., och 11:848, av
herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari
bland annat hemställts, att riksdagen
icke måtte vidtaga någon höjning av
skatten på brännolja;

II) de likalydande motionerna I: 721
av herr Hagberg m. fl., och 11:882, av
herr Heckscher m. fl., vari bland annat
föreslagits, att riksdagen skulle avslå
Kungl. Maj:ts förslag att höja skatten på
motorbrännolja med 4 öre per liter;
ävensom

III) de likalydande motionerna 1:727,
av herr Ivar Johansson m. fl., och II:
876, av herr Hedlund m. fl., vari bland
annat anhållits, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj:ts förslag om höjning av
brännoljeskatten.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen,

1) med bifall till de inbördes likalydande
motionerna 1:697, av herr Stefanson
m. fl., och II: 848, av herr Carlsson
i Stockholm m. fl., 1:721, av herr
Hagberg m. fl., och II: 882, av herr Heckscher
m. fl., samt I: 727, av herr Ivar
Johansson m. fl., och 11:876, av herr
Hedlund m. fl., samtliga motioner i vad
desamma avsåge brännoljeskatten, måtte
avslå Kungl. Maj:ts i propositionen nr
188 framlagda förslag om höjning av
skatten å motorbrännolja;

2) med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 114 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och i anledning
av de likalydande motionerna I:
682, av herr Nyström m. fl., och II: 814,
av herr Löfroth m. fl., samt med avslag
å motionen II: 767, av herr Sundelin,
måtte antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om brännoljeskatt
med de ändringar, att 1, 5 och

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

8 §§ erhölle under punkten angiven lydelse; B.

att de likalydande motionerna 1:
682, av herr Nyström m. fl., och 11:814,
av herr Löfroth m. fl., måtte, i den mån
de icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Utskottet hade tillstyrkt det i propositionen
nr 114 framlagda förslaget om
en sänkning av skatten på motorbrännolja.
Den av utskottet föreslagna ändringen
i 5 § förslaget till förordning om
brännoljeskatt innebar, att ett nytt stadgande
skulle införas om att kontrollstyrelsen
gåves möjlighet att, därest särskilda
förhållanden föranledde därtill, medgiva
registrerad förbrukare, vilkens förbrukning
av brännolja för drift av motorfordon
vore av betydande omfattning,
rätt att erlägga skatt efter den lägre
skattesatsen.

Reservation hade avgivits av herrar
John Ericsson, Einar Eriksson och Jansson,
fröken Ranmark, herrar Wärnberg,
Brandt i Aspabruk, Kärrlander, Asp och
Andersson i Essvik samt fru Holmquist,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å de
inbördes likalydande motionerna I: 697,
av herr Stefanson m. fl., och II: 848, av
herr Carlsson i Stockholm m. fl., I: 721,
av herr Hagberg m. fl., och 11:882, av
herr Heckscher m. fl., samt I: 727, av
herr Ivar Johansson in. fl., och 11:876,
av herr Hedlund m. fl., samtliga motioner
i vad desamma avsåge brännoljeskatten,
och med bifall till Kungl. Maj:ts
proposition nr 188 i vad den avsåge höjning
av skatten å motorbrännolja samt
med förklarande att Kungl. Majtts proposition
nr 114 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas och i anledning av
de likalydande motionerna 1:682, av
herr Nyström in. fl., och II: 814, av herr
Döfroth in. fl., samt med avslag å motionen
11:767, av herr Sundelin — måtte
antaga det vid propositionen fogade för -

Ang. beskattningen av motorbrännolja
slaget till förordning om brännoljeskatt
med de ändringar, att 1, 5 och 8 §§ samt
ikraftträdandebestämmelserna erhölle i
reservationen angiven lydelse;

B. att de — — — (= utskottet) — —
— utan åtgärd.

Reservanterna hade tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen nr 188
om höjning av skatten på motorbrännolja
med fyra öre per liter. Enligt reservanternas
förslag skulle 5 § 1 och 2
mom. i förslaget till förordning om
brännoljeskatt erhålla följande lydelse:

Skatten utgår med trettiofyra öre för
liter, dock att skatt, som erlägges av tillverkare
eller registrerad leverantör eller
vid införsel, skall utgöra allenast trettioett
öre för liter.

Därest särskilda förhållanden det föranleda,
äger kontrollstyrelsen medgiva,
att skatt skall erläggas med allenast trettioett
öre för liter även av registrerad
förbrukare, om dennes förbrukning av
brännolja för drift av motor i motorfordon
är av betydande omfattning.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till den av mig m. fl. avgivna, till betänkandet
fogade reservationen.

Herr HAGBERG (h) :

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag ber att få instämma
i herr Hagbergs yrkande om bifall till
utskottets hemställan.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Om det nu skall vara
nödvändigt, herr talman, ber jag också
att få förena mig i herr Hagbergs yrkande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. ändrade bestämmelser om påföring av folkpensionsavgift

propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu föredragna betänkandet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
betänkandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Ericsson, John, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
74, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Hagberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja —67;

Nej — 74.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. ändrade bestämmelser om påföring
av folkpensionsavgift

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 72, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370), m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner, såvitt propositionen
och motionerna hänvisats till
lagutskott.

Genom propositionen nr 188 hade
Kungl. Maj:t bland annat föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag angående ändrad lydelse
av 19 § 1 och 2 mom. lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Propositionen hade i denna del hänvisats
till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle
gränsen för påföring av folkpensionsavgift
bestämmas till 2 400 kronor taxerad
inkomst samt avgifterna avtrappas närmast
inkomstgränsen upp till 2 940 kronor
taxerad inkomst.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner, såvitt de
hänvisats till lagutskott, nämligen de likalydande
motionerna nr 729 i första
kammaren av herr Jonasson och herr
Carlsson, Eric, samt nr 868 i andra kammaren
av herr Fälldin m. fl.

I motionerna hade hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen måtte besluta
att 19 § 1 och 2 mom. lagen om
folkpensionering skulle erhålla i motionerna
angiven lydelse.

Det förslag, som framlagts i motionerna,
avsåg, att folkpensionsavgift skulle
beträffande gifta inkomsttagare och ensamstående
med hemmavarande barn
under 16 år uttagas först vid en inkomst
av 3 600 kronor samt att avgiften i sådana
fall skulle avtrappas enligt de i
propositionen förordade principerna
upp till 4 500 kronor taxerad inkomst.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen med avslag å motionerna
1:729 och 11:868, såvitt desamma hänvisats
till lagutskott, måtte antaga det
vid förevarande proposition, nr 188, fogade
förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 19 § 1 och 2 mom. lagen den
29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Ang. höjning av det allmänna barnbidraget

Reservation hade anförts av herrar
Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen — med förklaring att förslaget
till lag angående ändrad lydelse
av 19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering icke
kunnat oförändrat bifallas samt med bifall
till motionerna I: 729 och II: 868 —
måtte för sin del antaga förslaget med
den ändringen, att 19 § 1 och 2 mom.
erliölle i reservationen angiven lydelse.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Jag yrkar bifall till den
vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen enligt de
därunder förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Larsson, Thorsten, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 72, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Larsson, Thorsten,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —121;

Nej— 20.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. höjning av det allmänna barnbidraget Föredrogs

ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 73, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 oktober 1961 dagtecknad
proposition, nr 190, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet, hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga i propositionen
infört förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli
1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag.

Kungl. Maj:ts förslag innebar, att det
allmänna barnbidraget skulle höjas från
nuvarande 450 till 550 kronor om året.
Förslaget motiverades dels med den i
propositionen nr 188 föreslagna höjningen
av omsättningsskatten och dels med
behovet av ökat stöd åt barnfamiljerna.

I anslutning till propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna nr 717
i första kammaren av herr öhman och
herr Persson, Helmer, samt nr 862 i
andra kammaren av herr Hagberg in. fl.;
samt

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. höjning av det allmänna barnbidraget

2) de likalydande motionerna nr 737
i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 885 i andra kammaren avherr
Ohlin m. fl.

I motionerna 1:717 och 11:862 hade
yrkats, att barnbidragen skulle, därest
det i propositionen nr 188 framlagda
förslaget till höjning av den allmänna
varuskatten bifölles, höjas till 600 kronor
om året.

I motionerna 1:737 och 11:885 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att de allmänna studiebidragen skulle
höjas från den 1 januari 1962 till 50
kronor i månaden och att Kungl. Maj:t
skulle bemyndigas utfärda härför erforderliga
tillämpningsföreskrifter.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

A. att riksdagen med avslag å motionerna
1:717 och 11:862 måtte bifalla
förevarande proposition nr 190; samt

B. att riksdagen med bifall till motionerna
I: 737 och II: 885 måtte besluta,
att allmänt studiebidrag från den 1 januari
1962 skulle utgå med ett till 50 kronor
i månaden höjt belopp.

Reservation hade avgivits, vid utskottets
hemställan under B, av herrar
Strand, Nils Elowsson, Birke, Magnusson
och Nilsson i Göteborg samt fröken
V/etterström, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under B hemställa, att
riksdagen i anledning av förevarande
motioner, 1:737 och 11:885, måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening
giva till känna vad reservanterna
anfört om studiehjälp.

Reservanterna hade bland annat ansett,
att strävandena i första hand borde
inriktas på att underlätta utbildningsmöjligheterna
för barn från familjer
i de lägre inkomstgrupperna och
att härvid en utbyggnad av stipendiestödet
skulle vara att föredraga. Reservanterna
ansåge, att stipendiestödet borde
göras till föremål för skyndsam utredning.

Herr förste vice talmannen STRAND

(s):

Herr talman! Jag ber att få hemställa
om bifall till utskottets hemställan under
punkten A och till den vid utskottets
utlåtande fogade reservationen under
punkten B.

Fröken NORDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till andra lagutskottets utlåtande i dess
helhet.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna
1:717 och 11:862.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att med anledning
av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt beträffande
vardera punkten av utskottets i
det nu föredragna utlåtandet gjorda
hemställan.

I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att kammaren skulle bifalla motionerna
I: 717 och II: 862.

Sedermera gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de med avseende å punkten B förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr förste vice talmannen Strand begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 73
punkten B, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid fröken Nordström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 85;

Nej — 54.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden
och memorial:

nr 33, i anledning av riksdagens revisorers
framställning angående ändring
av instruktionen för riksdagens revisorer; nr

34, angående uppskov med behandlingen
av vissa till bankoutskottet hänvisade
motioner; och

nr 35, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
lönesättningen m. m. för viss
personal vid riksdagens ekonomibyrå.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 59, i anledning
av väckta motioner angående bidrag
från de allmänna sjukkassorna till
undersökningar för hälsokontroll, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. bemyndigande för Kungl. Maj:t att
i vissa fall utfärda förbud för svenska
rederier att utlämna dokument till utländska
myndigheter

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 71, '' anledning av väckta motioner
angående bemyndigande för
Kungl. Maj:t att i vissa fall utfärda förbud
för svenska rederier att utlämna dokument
till utländska myndigheter.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
495 i första kammaren av herr Gorthon
och fröken Andersson samt nr 587 i
andra kammaren av fröken Karlsson och
herr Carlsson i Göteborg.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag
till fullmaktslagstiftning med bemyndigande
för Kungl. Maj:t att utfärda
förbud för svenska rederier att till utländska
myndigheter utlämna dokumentation
eller andra upplysningar i sådana
fall, då den utländska myndighetens
begäran om dylik dokumentation
eller dylika upplysningar överskrede
vad som mot bakgrund av gällande folkrättslig
uppfattning eller eljest kunde
anses tillbörligt.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, 1:495 och 11:587,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening giva till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört; samt

B. att motionerna i den mån de icke
kunde anses besvarade genom vad utskottet
hemställt under A. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr GORTHON (h):

Herr talman! Jag vill endast i korthet
meddela, att sedan min motion väcktes
har ändringar inträffat i läget, så att en
sådan fullmaktslagstiftning för dagen inte
är behövlig. Jag vill emellertid påpeka
det viktiga, som utskottet för övrigt

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Ang. bemyndigande for Kungl. Maj:t att i vissa fall utfärda förbud för svenska
rederier att utlämna dokument till utländska mvndigheter

säger, i att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följer vad som sker på detta område.
Det är faktiskt med sanningen
överensstämmande, att denna motion har
fått genklang icke blott i Amerika, där
den här lagskärpningen ifrågasattes, utan
även i andra länder i Europa. I den mån
fler och fler länder får upp ögonen för
dylika missförhållanden, är detta av väldigt
stor betydelse, icke endast för den
svenska sjöfarten utan för den fria världens
sjöfart i allmänhet.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 74, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om undanförsel och
förstöring, m. m., bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 42, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
anvisande av medel till jordfonden
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1961/62, m. m., bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 402, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anvisande av medel
till jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62, m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 42 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes bankoutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 403, till Konungen
i anledning av riksdagens revisorers
framställning angående ändring av instruktionen
för riksdagens revisorer.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 33 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes andra lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 405, i anledning av väckta motioner
angående bemyndigande för Kungl.
Maj:t att i vissa fall utfärda förbud för
svenska rederier att utlämna dokument
till utländska myndigheter;

nr 406, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 407, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag
dels ock i ämnet väckta motioner;
samt

nr 408, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om undanförsel
och förstöring, m. m.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial:
nr 195, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden; och
nr 196, angående tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62.

Justerades protokollsutdrag.

På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren nu, kl. 14.48, att ajournera
sina förhandlingar till kl. 19.00,
detta för att —- för den händelse andra
kammaren vid behandlingen av något
ärende i dag fattade annat beslut än
första kammaren — bereda tillfälle för
vederbörande utskott att till kamrarna

Torsdagen den 14 december 1961 fm.

Nr 36

inkomma med memorial, som föranleddes
av sådant skiljaktigt beslut.

Därest kamrarna icke i något ärende
stannade i skiljaktiga beslut, komme,
meddelade herr talmannen, sessionen
att avslutas vid sammanträdet i afton
kl. 19.30.

Förhandlingarna återupptogos kl.
19.00.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 409, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om brännoljeskatt, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner; och

nr 410, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om änd -

ring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.

Justerades ytterligare ett protokollsutdrag
för detta sammanträde.

Herr talmannen meddelade, att eftersom
andra kammaren vid behandlingen
av dagens ärenden fattat samma beslut
som första kammaren, förelåge nu icke
något utskottsmemorial till bordläggning.

Kammaren åtskildes kl. 19.03.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 em.

Torsdagen den 14 december eftermiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 19.30.

Ang. samordnad handläggning av frågor,
vilka aktualiseras genom Sveriges ansökan
om association med EEC

Hans excellens herr statsministern ERLANDER,
som tillkännagivit, att han hade
för avsikt att vid detta sammanträde besvara
herr Virgins interpellation angående
samordnad handläggning av frågor,
vilka aktualiseras genom Sveriges ansökan
om association med EEC, erhöll ordet
och yttrade:

Herr talman! Herr Virgin har i en
interpellation frågat, om jag tänker uppdraga
åt en särskild medlem av regeringen
att samordna de skilda frågor
som aktualiseras i och med Sveriges ansökan
om anslutning till den europeiska
ekonomiska gemenskapen eller vilka åtgärder
som i annat fall kommer att vidtagas
för att uppnå samma syfte.

Interpellanten hänvisar till regeringens
avsikt att i december inge ansökan
om Sveriges associering med den gemensamma
marknaden. Vilken utformning
ett sådant samarbete än kommer att
få, så är det dock redan nu uppenbart,
anser han, att det kommer att spänna
över långt vidare fält än hittills. Det
måste därför enligt interpellantens mening
vara angeläget att handläggningen
av »europafrågorna» på regeringsplanet
redan från början samordnas och en
sådan samordning borde ske genom en
särskild medlem av regeringen.

Till detta resonemang vill jag anmärka
först och främst att den nuvarande
handelsministern som bekant varit i
hög grad sysselsatt med europeiska
marknadsfrågor under de senare åren.
Skulle alla dessa frågor ha utbrutits från
hans departement och tillagts en annan
ledamot av regeringen, skulle helt visst
handelsministerns arbetsområde blivit
beskuret på ett föga rationellt sätt. Då

vidare interpellanten hänvisar till att
de europeiska marknadsfrågorna bor
samordnas, reser sig spörsmålet om icke
de internationella handelsfrågor som berör
vårt lands kommersiella förbindelser
med länder utanför Europa bör samordnas
med de europeiskt inriktade
handelsproblemen. Skulle det verkligen
vara lämpligt att handelsministern hade
att handlägga frågor om handelsförbindelser
med USA, Latinamerika, Sovjetunionen,
Japan etc. medan en annan regeringsmedlem
hade att syssla med
europeiska handelsfrågor?

Mitt svar på den första frågan blir
alltså nekande. På den andra frågan vill
jag svara att uppkommande spörsmål
om samordning departementen emellan
liksom hittills får övervägas och lösas
allteftersom behov av bättre samordning
gör sig gällande.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
hans excellens statsministern för interpellationssvaret.
På frågan om statsministern
ämnar uppdraga samordningsproblemen
till en särskild medlem av
regeringen svarar statsministern nej och
riktar i sin tur en fråga till mig, nämligen
om jag anser att handelsfrågorna
för länder utanför Europa borde skiljas
från handelsfrågorna för Europa. På
den frågan kan jag svara nej. Jag tänkte
över huvud taget inte främst på de
rena handelsfrågorna. Det är ju så
många andra problem som kommer in i
bilden: arbetsmarknadspolitiska, jordbrukspolitiska,
sociala och kulturella,
för att bara ta några exempel. Det var
främst samordningsuppgiften som sådan
över hela fältet som jag hade i tankarna.

Interpellationssvaret synes mig vidare
antyda en misstanke om att min mening
skulle vara att kritisera handelsministern.
Jag har med interpellationen inte
avsett någon sådan kritik, vare sig di -

Torsdagen den 14 december 1961 em.

Nr 36

Ang. samordnad handläggning av

rekt eller indirekt. Jag finner det tvärtom
vara självklart och högeligen önskvärt
att den som kan vara bäst lämpad
för samordningen får tillfälle att koncentrera
sig på denna uppgift.

När förhandlingarna om en anslutning
till Europagemenskapen påbörjas,
så är det troligt att en mängd avvägningsproblem
aktualiseras. Själva den
omständigheten att regeringen har valt
associationslinjen innebär att praktiskt
taget vilka ekonomiska frågor som helst
kan bli upptagna till förhandling, och
sannolikheten är stor för att diskussionerna
kommer att röra sig på många
och vitt skilda områden. Då måste fördelar
som i ett sammanhang kan vara
möjliga att vinna ständigt vägas mot
uppoffringar som i ett annat kan avkrävas
oss. Det kan därvid gälla ställningstaganden
av vital betydelse för näringslivet
eller delar av detta. Liksom
alltid vid förhandlingar kan situationer
snabbt uppstå, där det bästa förhandlingsresultatet
kräver snabba ställningstaganden.

Eu ökad ekonomisk integration med
utlandet kan komma att innebära sådana
förändringar i vår produktion, att
förutsättningarna för självförsörjning i
kritiska lägen och därmed för vår försvarsberedskap
försämras. Denna risk
måste därför ständigt uppmärksammas
och erforderliga kompenserande åtgärder
inrymmas i avvägningsproblemet.

över huvud taget kommer en anslutning
till Europamarknaden troligen att
ställa oss inför betydande anpassningssvårigheter.
Nödvändigheten av att underkasta
sig dessa svårigheter måste i
så fall klarläggas för svenska folket.
Det kommer att behövas en omfattande
upplysningsverksamhet. Även om en sådan
verksamhet främst bör bedrivas av
arbetsmarknadens och näringslivets
myndigheter och organisationer, så
måste den dock få sitt innehåll och
samordnas på allra högsta nivå.

Riksdagen har ett självklart intresse
av att så nära som möjligt kunna följa
utvecklingen av marknadsfrågorna i de
stora dragen liksom i detaljerna — inte

frågor, vilka aktualiseras genom Sveriges
ansökan om association med EEC
minst de problem som ur avvägningssynpunkt
blir aktuella. Varje åtgärd på
regeringsplanet som kan underlätta detta
måste från riksdagens sida betraktas
som synnerligen önskvärd.

Av interpellationssvaret har jag tyckt
mig kunna utläsa att statsministern avser
att handelsministern skall vara den
till vilken riksdagen har att vända sig
för erhållande av upplysningar i det
här sammanhanget i frågor som rör avvägningen
mellan intressen som tillvaratages
av olika departement.

Till slut vill jag beklaga att statsministern
så negativt har svarat på interpellationen,
men jag vill ändock uttala
den förhoppningen att den inom regeringen
som kommer att få ansvaret för
förhandlingarna och därmed med nödvändighet
måste ägna sig åt samordningsproblemen
skall få möjlighet att
helt koncentrera sig på uppgiften. Jag
tror att uppgiftens vikt kräver detta.

Hans excellens herr statsministern ERLANDER: Herr

talman! Jag beklagar att herr
Virgin fick den uppfattningen att mitt
interpellationssvar var uteslutande negativt.
Men jag tror att det vore rätt viktigt
att den föreställningen, att samordningen
skulle underlättas genom att frågor
bryts ut ifrån de ordinarie departementen
och att den ordningen skulle
vara så mycket bättre än den nuvarande,
får en klarläggande belysning.

Herr Virgin nämnde i sin interpellation
och sade det också här i kammaren
att jordbruksfrågorna kommer att
spela en central roll vid de kommande
förhandlingarna. Ja, det är fullkomligt
riktigt, men ingen skall inbilla sig
att det kommer att finnas någon möjlighet
att befria jordbruksministern från
det direkta ansvaret för jordbrukspolitiken.
Kommer EEC-förhandlingarna att
leda till krav på en omläggning av jordbrukspolitiken,
måste den som iir fackman
på detta område och som tillvaratar
jordbrukets intressen i regeringen
utforma den politiken. Att tänka sig att

5 G

Nr 36

Torsdagen den 14 december 19G1 em.

Ang. samordnad handläggning av frågor, vilka aktualiseras genom Sveriges
ansökan om association med EEC

det skulle finnas en handelsminister eller
en Europaminister som vid sidan av
sitt arbete för Europafrågorna skulle gå
i land med uppgiften att lägga om jordbrukspolitiken
— vilket väl kan tänkas
bli aktuellt om förhandlingarna leder
till det resultatet — är en illusion. Tillvägagångssättet
måste vara detsamma
som nu, d. v. s. att Europaministern och
jordbruksministern diskuterar med varandra
och söker nå fram till en förnuftig
lösning.

Interpellanten nämner kulturfrågorna
och säger att en rad av Europafrågor
ligger under ecklesiastikdepartementet.
Ja, herr talman, detta är oundgängligen
nödvändigt i fortsättningen
också. Ingen del av skolväsendet och
ingen del av stödet till vetenskap och
forskning kan vara av den beskaffenheten
att den kan brytas ut från ecklesiastikdepartementet
och läggas under
en aldrig så kunnig Europaminister. Jag
har fullt klart för mig att det kan komma
att fordras förändringar i departementsindelningen,
men jag säger damerna
och herrarna att det är vidskepelse
att tro att det skulle bli så mycket
enklare om man bryter ut stora och
för vederbörande departement väsentliga
komplex och flyttar dem till ett nytt
departement. Jag har tillräcklig erfarenhet
från i varje fall min statssekreterartid
i Kungl. Maj:ts kansli av att det
blir tillkrånglat varje gång man gör sådana
experiment utan att ha sett till att
ämnesområdena är väl avgränsade.

Det gäller här — därvidlag delar jag
interpellantens mening — en av våra
största och viktigaste frågor, och det
gladde mig att interpellanten i allt väsentligt
delade min uppfattning, såvitt
jag fattade honom rätt, att handelsministern
på ett utomordentligt skickligt
sätt hävdat Sveriges intressen i Europaförhandlingarna
hittills. Jag tror att jag
vågar säga att f. n. ingen svensk man
skulle lika skickligt kunna göra det, därför
att handelsministern sedan länge med
stor intensitet gått in för denna uppgift.
Jag vill erinra om de två senaste svens -

ka framgångarna pa detta område. För
det första har vi mot alla tips lyckats
uppnå en fortsatt och snabbare acceleration
inom EFTA, vilket otvivelaktigt
är en stor fördel, eftersom förhandlingsbasen
stärkts därigenom. För det
andra har den politik som handelsministern
närmast är ansvarig för utformningen
av — men som givetvis är
hela regeringens — resulterat i ett närmande
mellan de neutrala staterna, vilket
tagit sig uttryck i att de i morgon
som bekant på en gång lämnar in ansökan
om närmare ekonomiskt samarbete
med Bryssel-kommissionen. Ansökan
är inte gemensam, utan de olika
ländernas framställningar skiljer sig i
vissa avseenden från varandra, men att
ansökningarna sker samtidigt gör klart
hur nära länderna egentligen står varandra.
Jag tror därför att det är riktigt
att handelsministern får fortsätta med
det här arbetet, och det var inte heller
någon annan mening herr Virgin förde
på tal.

Jag tror också att det är betydelsefullt
att handelsministern får det stöd
som kommer att behövas från olika håll.
Han har försökt bygga upp en förhandlingsorganisation,
där näringslivets parter
är ännu starkare engagerade än de
varit tidigare, nämligen den under de
senaste åren arbetande Malmforskommittén.
I den är, såvitt jag vet, alla
näringslivets intressegrupper representerade,
och med hjälp av den kommer
det säkerligen att gå att under handelsministerns
ledning bygga upp en hygglig
förhandlingsposition. Vi vet väl att
det är flera parter som förhandlar, och
jag delar herr Virgins mening att hur
väl vi än förbereder oss och liur starka
vi tycker att våra skäl är, så kan det
bli en ganska hård och mödosam förhandling,
vid vilken vi får vara beredda
att både ge och ta, som herr Virgin anförde.

Vad herr Virgin sade om upplysningsverksamheten
och dess betydelse har
jag ingen anledning att inte helhjärtat
instämma i.

Torsdagen den 14 december 1961 em.

Nr 36

Ang. samordnad handläggning av frågor, vilka aktualiseras genom Sveriges

ansökan om association med EEC

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka hans
excellens statsministern för detta inlägg.
Jag måste säga att jag tycker att
de tongångar, som statsministern nu gav
uttryck åt, låter mer positiva än de som
kom fram i interpellationssvaret, och
detta har jag bara att tacksamt notera.
Det verkar dock som om tanken att
samordna de här viktiga frågorna hos en
särskild medlem av regeringen skulle
förefalla statsministern alldeles sensationell.
Så är väl dock ändå inte förhållandet.
Det var ju inte så länge sedan
som Dag Hammarskjöld hade ungefär
motsvarande uppgifter inom regeringen,
och han fullföljde dem också med gott
resultat, såvitt jag kan förstå.

Det måste i varje fall vara angeläget
att den som skall syssla med dessa viktiga
ting avlastas från andra arbetsuppgifter.
Hur det sedan ordnas inom regeringen
har jag varken kompetens eller
anledning till att lägga mig i.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
195, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden.

Beträffande detta memorial hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte företagas
till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande memorial
hemställt.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
1%, angående tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62.

Även beträffande detta memorial hade
utskottet hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i det nu föredragna memorialet
hemställt.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
404, till Konungen angående tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1961/62.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till Sveriges riksdags beslut
under riksdagens vår- och höstsessioner
år 1961.

Justerades protokollsutdrag för detta
sammanträde.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få meddela att de vid höstsessionens
slut icke justerade protokollen
framläggs till godkännande fredagen
den 22 december kl. 12.00.

Nästa års remissdebatt beräknas äga
rum med början tisdagen den 23 januari
1962 kl. 10.00.

Härefter yttrade herr TALMANNEN:

Med de beslut kammaren i dag fattat
skulle för kammarens del 1961 års riksdagsarbete
nu vara slutfört, och ledamöterna
får återvända till sina respektive
hemorter för att, som jag hoppas,
i lugn och ro fira helg och bereda sig
för kommande års arbete.

Några av kammarens ledamöter lämnar
riksdagen med detta års utgång. Till
dem vill jag särskilt uttala kammarens
tack för deras värdefulla insatser i riksdagsarbetet
under i en del fall mycket
lång tid.

Personligen vill jag tacka alla — både
dem som nu lämnar kammaren och övriga
ledamöter — för all den vänlighet,
det tillmötesgående och överseende som
visats mig under det gångna året. Jag ber
också att få framföra vice talmännens
tack.

Så önskar jag er alla en god jul och
ett gott nytt år!

Nr 36

Torsdagen den 14 december 1961 em.

Detta tal besvarades av herr SANDLER
i följande ordalag:

Herr talman! För Er vänliga, av oss
alla högt skattade jul- och nyårshälsning
framför jag nu kammarledamöternas
tacksamhet.

Till de avskedsord, som herr talmannen
riktade till våra avgående kammarkamrater,
ger förvisso de övriga kammarledamöterna
sin hjärtliga anslutning.
Vi kommer att sakna dem som lämnar
vår krets med denna dag.

Riksdagens arbete för året är avslutat.
Som vanligt har ju flertalet beslut
fattats i betydande enighet. Så har dock
inte alltid varit fallet, och särskilt har
vi under riksdagens sista arbetsdagar
upplevat ärenden där meningarna varit
starkt delade. Beslut är beslut, även om
marginalen är i det knappaste laget.
Men det är icke någon glädje att behöva
konstatera att vi varit så farligt nära
lotteriparlamentarismen som fallet varit
denna dag.

Jag står inte i denna talarstol för en

politisk bedömning. Mitt ärende är ju
egentligen ett helt annat. Det gäller en
sak där det icke är fråga om några motsättningar.
Kammaren är fullständigt
enig i att framföra som dess tack till
herr talmannen vår respekt och uppskattning
av den ledning som herr talmannen
har haft under hela denna riksdag.
Det blev ju i dag under den långvariga
och besvärliga voteringsproceduren
ett generalprov i fråga om omsorgsfullhet,
tålamod och gott humör.

Vi tillönskar Er, herr talman, en god
helg.

På återseende i januari, herr talman!

Herr talmannen förklarade härefter
1961 års riksdags höstsession för första
kammarens del avslutad.

Kammarens ledamöter åtskildes kl.
19.54.

In fidem

K.-G. Lindelöw

Stockholm 1961. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

»1H37