Nr 35 FÖRSTA KAMMAREN 1968 (Riksdagens protokoll 1968:35)

RIKSDAGENS

^ PROTOKOLL

Nr 35 FÖRSTA KAMMAREN 1968

7—12 november

Debatter m. ni.

Torsdagen den 7 november

Svar på enkel fråga av herr Sundin (ep) om förstärkning av
polisens resurser.................................. o

Svar på interpellation av herr Sveningsson (h) ang. åtgärder mot
ökande brottslighet och narkotikamissbruk.................. 3

Svar på enkel fråga av herr Strandberg (h) ang. trafik med flygplan
typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma .............. 11

Interpellationer:

av herr Larsson, Thorsten, (ep) ang. förläggande av en stor flygplats

i öresundsregionen ............................ 16

av herr Larsson, Thorsten, (ep) ang. allmänt ombud i socialförsäkringsmål
........................................ 17

Fredagen den 8 november

Meddelande ang. enkel fråga av herr Berglund (s) ang. väntetiderna
vid dermato-allergologiska kliniken på Karolinska sjukhuset 19

Tisdagen den 12 november

Interpellation av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) ang. tillämpningen
av lagen om vapenfri tjänst, m. m........................... 21

Meddelande ang. enkel fråga av herr Eriksson, Karl-Erik, (fp) ang.
trafiksäkerhetsåtgärder till förhindrande av älgolyckor........ 23

1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 36

/. .V.- X

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Torsdagen den 7 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 29
nästlidne oktober.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 327, med anledning av motioner
angående vissa alkoholpolitiska frågor;
samt

nr 328, med anledning av Kungl.
Maj.ds proposition angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Nederländerna
för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning
beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 329, till Konungen i anledning
av motioner om polismans rätt till ersättning
för kroppsskada.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 330, till Konungen i anledning av
motioner angående den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet
och narkotikamissbruk

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde i ett sammanhang
besvara dels herr Sundins (ep) fråga

om förstärkning av polisens resurser,
vilken fråga intagits i kammarens protokoll
för den 16 oktober, dels ock herr
Sveningssons (h) interpellation angående
åtgärder mot ökande brottslighet
och narkotikamissbruk, erhöll ordet och
anförde:

Herr talman! Herr Sveningsson har i
en interpellation frågat mig dels vilka
åtgärder jag avser att vidta för att öka
den enskildes rättssäkerhet och trygghet
till liv och egendom, dels om jag
avser att vidta några omedelbara åtgärder
för att komma till rätta med
den ökande brottsligheten och narkotikamissbruket
här i landet och om jag
avser att vidta några åtgärder för att
stödja och skydda den enskilde polismannen
i hans ansvarsfulla yrkesutövning.

Herr Sundin har frågat mig om jag
vill ta initiativ till förstärkning av polisens
resurser och till förbättring av
dess arbetsförhållanden, så att den kan
fullgöra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande
sätt. Jag ber att få besvara
frågorna i ett sammanhang.

Ökningen av brottsligheten har varit
betydande under de senaste åren. I genomsnitt
har ökningen uppgått till ca
6 procent under vart och ett av åren
1961—1967. I år har ökningen varit större.
Uppklaringsprocenten för samtliga
brott som har kommit till polisens kännedom
har under de senaste tre åren
varit 31,3 resp. 32,7 och 33,7 procent.
Jag vill dock framhålla att den nu angivna
uppklaringsprocenten anger endast
den del av de under året anmälda
brotten som har klarats upp under samma
år. I realiteten klaras ett betydligt
större antal brott upp än denna procentsiffra
ger vid handen. Enligt nu föreliggande
statistik motsvarade antalet
brott, som har klarats upp under år

Nr 35

Torsdagen den 7 november 1968

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet

1967 och som har anmälts under åren
1965—1967, 45,3 procent av de under år
1967 anmälda brotten.

Brottslighetens utveckling har givetvis
påkallat åtgärder från samhällets
sida. Vid en bedömning av de insatser
som har gjorts kan man inte endast se
till personalresurserna. Jag har vid tidigare
tillfällen redogjort närmare för
de åtgärder som har vidtagits och jag
vill nu endast erinra om den genomgripande
omorganisation av polisväsendet
som skedde i samband med dess förstatligande
den 1 januari 1965 och den
avsevärda förstärkning av de materiella
resurserna som har ägt rum i samband
med förstatligandet och under tiden
därefter. Sammanlagt har medel anvisats
för nyanskaffning av materiel till
ett belopp av omkring 100 miljoner kronor.
Genom dessa åtgärder och genom
förenkling av arbetsrutiner och liknande
ting har vi fått en betydligt mera
effektiv polisorganisation. Även de personella
resurserna har förstärkts i betydande
omfattning. Under de tre senaste
budgetåren har den lokala polisorganisationen
tillförts 1 100 nya tjänster.

Herr Sveningsson har särskilt berört
narkotikamissbruket. Narkotikabrotten
har ökat påtagligt, vilket kan belysas
med följande uppgifter. År 1965 greps
eller hämtades 76 personer av narkotikakommissionen
vid rikspolisstyrelsen
som misstänkta för allvarliga narkotikabrott.
Motsvarande antal var 129 år 1966
och 535 år 1967. Årets statistik tyder på
att antalet kommer att öka ytterligare.
Dessa siffror avspeglar i första hand
den ökade brottsligheten men är också
ett uttryck för att polisens insatser har
intensifierats när det gäller bekämpningen
av denna brottslighet. Den 1 januari
1965, alltså vid förstatligandet,
fanns i Stockholm omkring 10 polismän
som var avdelade för narkotikautredningar.
I dag består rikspolisstyrelsens
narkotikakommission av 32 man. Vid
kommissionen arbetar dessutom fyra
man från Stockholms polisdistrikt.

och narkotikamissbruk

Vad beträffar frågan om den enskilde
polismannens säkerhet och arbetsförhållanden
vill jag framhålla att den
kraftiga tekniska upprustningen i och
för sig har medfört eu förbättring av
dessa förhållanden. Vid anskaffning av
ny utrustning tas särskild hänsyn till
möjligheterna att öka polispersonalens
säkerhet. Dessutom har speciell materiel
såsom skottsäkra västar och tårgasutrustning
anskaffats i direkt syfte att
öka polismännens skydd. Trots åtgärder
av detta slag måste man tyvärr räkna
med påtagliga risker för att en polisman
kan bli skadad under sin yrkesutövning.
Detta problem har diskuterats
vid överläggningar som har ägt rum
mellan representanter för justitiedepartementet,
rikspolisstyrelsen och Svenska
polisförbundet helt nyligen. Därvid enades
man om att rikspolisstyrelsen skall
undersöka möjligheterna att kollektivt
försäkra polismännen för ersättning för
s. k. ideell skada, dvs. sveda och värk
och framtida men.

Jag är dock medveten om att förhållandena
inte är tillfredsställande och
att ytterligare ansträngningar måste göras
för att förbättra läget och övervinna
de svårigheter som finns. Ett led
i dessa ansträngningar är en fortsatt
personell och materiell upprustning av
polisväsendet. Dessa frågor prövas f. n.
i det budgetarbete som pågår. Samtidigt
fortsätter strävandena att rationalisera
arbetet inom rättsvården. Enligt
beslut av 1966 och 1968 års riksdagar
har antagits lagstiftning som har givit
väsentligt ökade möjligheter att använda
enkla och snabba former för att beivra
de talrika brotten av mindre grov
natur. Er. o. m. den 1 juli i år tillämpas
de nya förfarandena i full skala i hela
landet. Rationaliseringsvinsterna av
dessa reformer kommer samtliga myndigheter
inom rättsvården, inte minst
polisen, till godo.

Vidare är rikspolisstyrelsens dagliga
arbete till stor del inriktat på att göra
polisarbetet på fältet enklare och mera
effektivt. 1967 års polisutredning har i

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Ang. åtgärder mot ökande

uppdrag att se över polisdistriktsindelningen
i syfte att ytterligare förbättra
organisationen. Trafikmålskommittén
har i två betänkanden, kallade Förundersökning
respektive Trafikmålsutredningar,
behandlat frågor om polisens
utredningsarbete, främst i trafikmål.
Betänkandena som remissbehandlas
f. n. innehåller flera förslag som är
ägnade att underlätta polisens arbete
och också kan bidra till att resurserna
i ökad omfattning skall kunna inriktas
på brottslighet av allvarligare natur.
Förslag till lagstiftning på grundval av
kommittéförslagen beräknas kunna föreläggas
1969 års riksdag.

Även i fortsättningen kommer jag att
ta initiativ till de åtgärder som är möjliga
och lämpliga för att skapa en effektivare
polisorganisation. Brottsligheten
kan givetvis inte bekämpas uteslutande
genom förstärkningar av och
rationaliseringar inom polisväsendet.
Andra åtgärder måste också övervägas.
För att komma till rätta med den ökande
brottsligheten krävs därför på olika
samhällsområden åtgärder som syftar
till att inte bara bekämpa utan också
förebygga brott. Dessa frågor är fortlöpande
föremål för uppmärksamhet
inom berörda myndigheter och i Kungl.
Maj:ts kansli.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Jag ber att få säga tack
till statsrådet för den del av svaret som
avser min enkla fråga.

Jag vill börja där herr statsrådet slutade,
nämligen med att det behövs andra
åtgärder än bara en förstärkning av
själva polisväsendet. Som jag ser det,
är det önskvärt att åtgärder vidtas via
skolorna, inte bara i låg- och mellanstadiet
utan även i gymnasiet. Skolan
bör mer än hittills försöka fostra den
ungdom, som skall ta vid efter oss, på
ett sådant sätt att det inte, som herr
statsrådet sade, sker en ökning av ungdomsbrottsligheten
i väsentlig grad
trots de åtgärder som nu ändå vidtages.

lf Första kammarens protokoll i96S. Nr 35

brottslighet och narkotikamissbruk

Det viktigaste i sammanhanget är att
skapa en sådan rättssäkerhet att t. ex.
åldringar vågar gå ut på kvällarna, vågar
gå ner i tunnelbanan osv. Det värsta
är att detta problem, som tidigare var
ett speciellt storstadsbekymmer, nu håller
på att sprida sig till de mindre och
medelstora städerna.

Avslutningsvis vill jag, herr talman,
ställa en enda fråga till justitieministern.
Polisens rätt att tillgripa vapen
regleras, enligt vad jag har kommit fram
till, i brottsbalkens 24 :e kapitel, särskilt
i 2 §; jag vill inte att polisen skall
skjuta i onödan, men finns det inte
psykologiska skäl för att ändra de bestämmelser
som reglerar den rätt polisen
har — eller låt mig kanske hellre
säga den rätt polisen i vissa fall inte
har?

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet ber jag att
få uttala mitt tack för svaret på min
interpellation.

I svaret framhålles att polisen, sedan
den förstatligades, tillförts 1 100 nya
tjänster och till sitt förfogande fått teknisk
materiel för betydande belopp. Säkert
är det emellertid också riktigt, som
har framhållits tidigare, att det under
några år före den dag då polisorganisationen
blev helt statlig inte skedde en
tillräcklig förstärkning. Jag utgår ifrån
att de båda bilder som nyligen delades
ut på bänkarna här ger en verklighetstrogen
bild av läget. Men detta talar
bara för att staten på detta område har
tagit på sig mycket större uppgifter än
tidigare i och med förstatligandet.

Att den ökade brottsligheten, dess
ökade råhet och att de som har för avsikt
att begå brott är utrustade med farliga
vapen — att denna verklighet vållar
stora bekymmer, därom råder knappast
några delade meningar.

När dagens situation beträffande
brottsutvecklingen skall belysas räcker
det inte att det talas om — visserligen

Nr 35

Torsdagen den 7 november 19(58

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet och narkotikamissbruk

inte i svaret här utan i andra sammanhand
— att vi har 12 000 polismän. Det
räcker inte att polisen under de senaste
åren fått en förstärkning med
nära 10 procent, när brottsligheten på
ett enda år ökar med samma procenttal,
vilket varit fallet under de senaste
åren. Det räcker inte ens om polisen
och rättsväsendet under innevarande
budgetår fick sammanlagt 60 procent
av alla nya statliga tjänster. Det måste
framhållas, att vad som här uträttats
ändå är otillräckligt.

Vid bedömning av denna fråga måste
man, som jag redan sagt, ta med i
bedömningen hur mycket brottsligheten
har ökat. Det har inte hållits en
jämn takt i utvecklingen mellan ordningsmakten
och den ökade brottsligheten.
Man måste också ta med i beräkningen
att arbetstiden förkortats i
samband med tillsättandet av de nya
tjänsterna. Under detta år försvinner de
nya tjänsterna, ty de kan kvittas mot
en samtidigt genomförd arbetstidsförkortning.
Vid en sådan beräkning fattas
det faktiskt ett 60-tal tjänster.

En annan mätare på att ordningsmakten
inte tillförts ett tillräckligt antal
tjänster är de stora uttag av övertid
som förekommer — 2 500 000 timmar
under 1967 till en kostnad av 48 miljoner
kronor. Det blir dyrbart med detta
stora uttag i form av övertid. Och inte
nog med detta! Här finns en risk för
att arbetskraften förslites alltför fort.
Arbetsglädjen och trivseln försvinner.
Det blir långa sjukledigheter och kanske
en hel del tröttnar på denna långa
tjänstgöring.

Vid en bedömning av hur polisen är
rustad att möta sina uppgifter måste
man ta med i beräkningen vad som inträffat
under det allra senaste året. Det
är inte bara den ökade brottsligheten
i allmänhet och de många och grova
våldsbrotten som sysselsätter ordningsmakten.
Här har inträffat en del som
jag skulle tro att man inte räknat med.
Det är de många demonstrationer, som
har förekommit både med och utan till -

stånd. Här måste hållas en viss beredskap,
då en hel del oväntade händelser
kan inträffa. För utländska medborgare,
inte minst kring en del ambassader,
konsulat, resebyråer osv., måste hållas
en viss beredskap så att det inte sker
våldshandlingar och förstörelse med i
lindrigaste fall en massa krossade fönsterrutor
som resultat.

Som ett bevis på vilken förändring
som skett i vårt samhälle och vilka nya
uppgifter ordningsmakten ställs inför,
skall jag bara anföra ett par exempel.
Om någon för bara ett år sedan hade
sagt, att när de svenska idrottsmännen
skulle resa till olympiska spelen i
Mexico så skulle det kommenderas ut
300 poliser till Arlanda för att där hålla
en mycket sträng kontroll, med hundar
söka igenom skogarna i flygplatsens
omgivning, skulle han inte blivit trodd.
Inte heller kunde man väl föreställa
sig, att idrottsmän för att säkert komma
ut till flygplatsen skulle få smyga
sig dit ut på andra vägar än de vanliga.
Om någon här i riksdagen försökt
förutsäga detta, hade han inte blivit
trodd av någon, och det är fråga om
den som sagt det inte hade blivit utskrattad.

Nu blev det i verkligheten ute på
flygplatsen inte några ansträngningar
för ordningsmakten — det förekom
inga tillbud eller uppträden, som inte
skall förekomma, men man vågade inte
ta ansvaret att underlåta att hålla en
sådan beredskap.

Låt mig anföra ett annat exempel.
Till det stora kyrkliga mötet i Uppsala
i somras fick det också kommenderas
ut mycket stora polisstyrkor. Även den
gången nämndes siffran 300. Det var
nog deltagare i detta kyrkliga möte som
tyckte att det nästan verkade störande
med denna starka polisbevakning. Men
tiden och händelserna har blivit sådana
att det ansågs nödvändigt.

Statsrådet erkänner i svaret, att förhållandena
inom brottsbekämpningen
inte är tillfredsställande. En fortsatt
personell och materiell upprustning

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet och narkotikamissbruk

prövas under pågående budgetarbete.
Det kan i anslutning härtill inte nog
ofta framhållas att tryggheten till liv
och egendom måste förbättras.

Jag är glad över att justitieministern
inte hämtar sin uppfattning i rättsfrågorna
i tidningen Aftonbladet. Denna
tidning har nyligen uttalat att önskemål
och krav om bättre rättsordning är
onödiga, ty här finns ingen betydelsefull
grupp som vill ha laglöshet och
oordning och att ett ökat antal polistjänster
inte har något värde. Här kan
uttalas tillfredsställelse med att sådana
idéer tydligen ännu inte har något
större inflytande på vår rättsordning.

Jag har inte ställt frågan, och har
inte heller tänkt ställa den, vad statsverkspropositionen
kommer att innehålla
nästa år av nya tjänster till ordningmakten,
ty jag vet att statsrådet,
även om det vore möjligt, inte svarar
på sådana frågor. Låt mig bara uttala
den förhoppningen, att vad rikspolisstyrelsen
begärt inte blir ytterligare
nedskuret.

När interpellationen lämnades och
från olika håll hade framhållits hur
allvarlig brottsutvecklingen är — ja,
från en del håll hade riktiga nödrop
upphävts — hyste jag en förhoppning
om att det kanske redan under höstriksdagen
skulle framläggas något förslag
avsett att stärka ordningsmakten
och på ett bättre sätt trygga rättssäkerheten
för den stora allmänheten.
Men det var överdrivna förhoppningar.

Utvecklingen pekar mot att det under
innevarande år blir en större ökning
av anmälda brott än under de närmast
föregående åren. Här finns även
beräkningar på hur stort antal begångna
brott det är, som inte blir anmälda,
och dessa siffror är skrämmande stora.

Polisarbetet på fältet skall bli enklare
och mera effektivt, säger statsrådet.
Med stöd av trafikmålskommitténs förslag
skall handläggningen förenklas i
fråga om trafikmål, och arbetskraft frigöras
för mera angelägna uppgifter. Här
bör uttalas, att en förenklad handlägg -

ning av trafikmål inte bör leda till
minskad trafiksäkerhet. Antalet brott
och förseelser som rapporteras i samband
med trafikövervakningen överstiger
en miljon. Kan en förenkling ske
av handläggningen utan risk för sämre
trafiksäkerhet är detta sålunda berättigat.

Jag har även tagit upp frågan om
bättre skydd för polismannen i hans
mycket riskfyllda arbete. I många fall
under de senaste åren, som väl är känt,
har poliser blivit rått och hänsynslöst
nedskjutna. Att våld utövas och att poliser
blir skadade är ännu vanligare.
Efter det senaste polismordet framställdes
starka krav på att polismans efterlevande
skall åtnjuta bättre materiellt
skydd. Överläggningar härom pågår.
Med hänsyn härtill och även med hänsyn
till det beslut som riksdagen fattade
i går vid behandlingen av första lagutskottets
utlåtande nr 43, vari redovisas
högerns partimotion nr 134 i denna
kammare — motionen innehåller ett
trygghetskrav som många gånger har
förts fram från högerpartiet — utgår
jag ifrån att polisens trygghetsfrågor
blir på ett tillfredsställande sätt avgjorda
inom den närmaste tiden. Det finns
då ingen anledning att vidare uppta tiden
med den saken.

I min interpellation har jag även tagit
upp narkotikafrågan, även om den
inte i sin helhet sorterar under justitiedepartementet.
Jag har tagit upp den
saken därför att narkotikamissbruket
hänger så nära samman med den ökade
brottsligheten, men också av den orsaken
att detta missbruk breder ut sig
med en sådan våldsam hastighet. Vi
får dagligen läsa i tidningarna om de
narkotikabovar och langare av olika
slag, som fångats in, om de beslag av
mindre och större kvantiteter av dessa
farliga gifter, som görs, samt hur dessa
skumma individer dömes vid domstolar.
Men trots att en del blir omhändertagna
av myndigheterna blir missbruket
allt allvarligare för varje dag som
går.

Torsdagen den 7 november 1968

8 Nr 35

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet och

Jag avser inte att här ta upp den medicinska
sidan av problemet och vården
av narkotikamissbrukets offer.
Kanske kan det vara tillåtet att här beklaga
den stora oenighet som råder på
vårdsidan. För lekmannen på detta område
förefaller det som om man på
vård- och upplysningsområdet hade
större intresse av att tvista och strida
med varandra än att samarbeta.

Däremot råder inga delade meningar
om att det mest angelägna i kampen att
hålla narkotikamissbruket tillbaka är
att tillgången på narkotiska medel, som
strömmar in i landet, kan hejdas. Där
har ordningsmakten sin stora uppgift.
Alldeles ofrånkomligt har ordningsmakten
här sin stora betydelse när det gäller
att hindra en mycket omfattande
smugglingstrafik och få fast alla agenter
och langare som säljer en otillåten
vara. Här förekommer också en mycket
stor dold brottslighet.

I interpellationssvaret belyses vilken
enorm ökningstakt narkotikabrotten
har haft under de senaste tre åren.
År 1965 greps eller hämtades 76 personer
— som statsrådet har sagt —
såsom misstänkta för allvarliga narkotikabrott.
År 1967 hade antalet stigit
till 535 och för innevarande år räknar
man med en ytterligare höjning. Den 1
januari 1965 fanns i Stockholm tio polismän
som sysslade med fall rörande
narkotikamissbruk. Nu är det 32 befattningshavare
i rikspolisstyrelsens
narkotikakommission plus fyra från
stockholmspolisen som är sysselsatta
med detta problem. Men denna ökade
polisstyrka svarar inte mot det ökade
antalet brott, utan här kan bara framhållas
att en ytterligare förstärkning
behövs.

Här kan även ifrågasättas om den
narkotikalagstiftning, som antogs vid
vårriksdagen, är tillräcklig och om inte
straffbestämmelserna i detta fall ytterligare
behöver skärpas för att verka
avskräckande. Skall det finnas en
möjlighet att hejda detta hemska missbruk
— och det bör det finnas — mås -

narkotikamissbruk

te ordningsmakten få mycket större befogenheter
att ingripa. Där har justitieministern
möjlighet att medverka på
ett avgörande sätt. Olyckan med narkotikaströmmen
över landet är i dag
så allvarlig att, som rikspolisstyrelsen
säger, alla krafter bör sättas in för att
hejda denna utveckling.

Det verkar som om narkotikalangarna
har insett att marknaden i de större
städerna är mättad, och av den orsaken
söker de sig olyckligt nog ut till
mindre städer och rena landsbygden.
Jag kan ta ett exempel. I Borås ansågs
för mindre än ett år sedan att det inte
fanns några narkotikabekymmer i staden.
Ett tiotal personer missbrukade
dessa gifter men inte flera. Nu räknar
man med att antalet missbrukare är
flera hundra och inom kort tid sannolikt
ett tusental. När det beräknas att
missbruket har tiodubblats på tre år,
så är detta något mycket oroande.

Skulle den uppgift vara riktig, som
lämnas i olika sammanhang, att de som
i Stockholm sysslar med narkotikaförsäljning
torde vara omkring 1 000 personer
och att knarkarkvarteren rör sig
om flera hundratal, så har polisen bara
inom detta avsnitt av sin verksamhet
mycket att hålla ordning på. Det olyckliga
är att med narkotikamissbruket
följer så mycket annat, som klart leder
fram till brottslig verksamhet.

Det skulle också vara ytterst olyckligt,
om missbruket av narkotika gått
så långt att samhället håller på att
acceptera dessa gifter på samma sätt
som spriten. Min uppfattning är den
att vem som än skall handha problemet
— socialstyrelsen eller polisen —
så behövs en upprensning och renhållning
i narkotikamissbrukets träskmarker.

Visst kan man dela uppfattningen,
att brottsligheten inte kan bekämpas
uteslutande genom förstärkningar och
rationaliseringar inom polisväsendet
utan att åtgärder behöver vidtagas även
på andra samhällsområden. Använd gärna,
herr statsråd, alla de medel som

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

här är användbara med
större rättssäkerhet och
den enskilde medborgaren.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Herr Sveningsson kom
med många påståenden som kanske
skulle behöva kommenteras. Jag skall
emellertid begränsa mig till en del av
dem.

För att börja med vad herr Sveningsson
uttalade om åtgärder utanför själva
polisväsendet vill jag säga, att hans
önskemål därvidlag åtminstone delvis
överensstämmer med synpunkter som
framfördes av herr Sundin. Herr Sundin
lämnade ett positivt uppslag som
jag tycker att det finns anledning för
mig att undersöka, nämligen att skolan
genom sin undervisning skulle medverka
också på det gymnasiala stadiet
på samma sätt som i grundskolan. Det
är emellertid en ganska dyrbar och personalkrävande
apparat, så jag kan inte
på stående fot lova någonting, men
vi skall undersöka uppslaget. Jag tycker
att det lät bra.

Det är alldeles klart att polisväsendet
åtnjuter hög prioritet i det arbete
som justitiedepartementet försöker genomföra.
Jag har skicklig personal till
mitt förfogande, skickliga förhandlare,
och de gör sitt absolut bästa, liksom
jag själv försöker göra det. Samhällsresurserna
är emellertid begränsade,
och jag får ju vara glad om jag år efter
år kan få ungefär 60 procent av alla
nya statstjänster till rättsväsendet. Lyckas
jag med det också i fortsättningen,
skall jag se till att polisväsendet får sin
andel utan att därför kriminalvården
skall bli helt lottlös.

Det går emellertid inte att bortse
från att polisväsendet praktiskt taget
barskrapades under åtskilliga år från
och med 1956. Och det går inte att i ett
svep klara upp de problem som kvarstår
från den tiden såväl på personalsom
på materialsidan. Men jag lovar
att vi skall göra vad vi kan, tv — som

brottslighet och narkotikamissbruk

jag tillät mig säga i andra kammaren
i förra veckan — vi har nog världens
bästa poliskår, och den skall vi hjälpa.

Att några förslag i den riktningen
inte kommit till höstriksdagen, vilket
herr Sveningsson beklagar, beror naturligtvis
på att vi inte brukar försöka
bryta ut enskilda detaljer ur budgetarbetet.
När det gäller antalet utbildade
polismän skulle det för övrigt inte
spela någon roll, om riksdagen får ett
förslag i slutet av oktober eller i början
av januari.

Herr Sveningsson uppehöll sig utförligt
vid narkotikafrågor. Detta är givetvis
ett mycket allvarligt problem,
det är ingen som helst fråga om det.
Vi gör vad vi kan på det internationella
området för att få bukt med det.
Jag kan hänvisa till det svar som socialministern
tidigare i eftermiddag
lämnat i andra kammaren om denna
sak. Jag tror att vår sak har fallit
framåt ett steg, sedan vi i maj i år
blev invalda som medlem i FN :s narkotikakommission.
Där skall vi försöka
driva vår mening mycket hårt för att
få de medel, som vi särskilt vill tillgripa,
intagna i de bestämmelser som internationellt
reglerar handeln med narkotika.

Herr Sveningsson sade också att narkotikapolisen
inte utökats i samma takt
som brottsligheten.

Ja, det vet vi egentligen ingenting
om. Jag har i mitt svar framhållit, att
de siffror som vi nu rör oss med i
första hand avspeglar en ökad brottslighet,
men att de också är ett uttryck
för att polisens insatser har intensifierats
när det gäller att bekämpa brottsligheten.
Det är givet att ju fler poliser
vi har, desto större chans har vi
att upptäcka flera brott — den saken
är väl så självklar att man inte behöver
diskutera den. Men som en komplettering
till mina uppgifter om narkotikakommissionens
personaluppsättning
kan jag nämna att kommissionen vid
stor arbetsbelastning kan förstärkas

Ang. åtgärder mot ökande
målsättningen
trygghet för

Nr 35

Torsdagen den 7 november 19G8

Ang. åtgärder mot ökande brottslighet
med personal från andra avdelningar
inom rikspolisstyrelsens kriminalsektion.
För att renodla kommissionens
ingripanden till att avse den grövre narkotikabrottsligheten
handläggs mindre
ärenden numera av utredningsgrupperna
vid vaktdistrikten i Stockholms polisdistrikt.
Även i Göteborg och Malmö
har särskild personal avdelats för narkotikautredningar.

Jag skall också nämna några ord om
det nya hjälpmedel som både polis och
tull har fått när det gäller att bekämpa
narkotikabrottsligheten och kanske
då speciellt smugglingen. Det är våra
narkotikahundar. Vi hade i våras, när
vi senast diskuterade polisens resurser,
åtta hundar. I dag har vi tjugu, och
jag hoppas att arméns hundskola skall
kunna fortsätta med denna utbildningstakt.
Men det är kolossalt stora krav
som ställs på dessa hundar. De är också
helt fantastiska. Jag har varit med
om att gömma ett stycke liaschisch i
en liten plåtdosa av ungefär samma
storlek som en cigarrettändare i botten
på en spann med fotogen. När hunden
kom dit fann han narkotikan i spannen.
Kan vi få fler sådana hundar,
kommer nog smugglingen att få svårare
att breda ut sig. Men det är ju å andra
sidan alltid så, att för varje gång vi
uppfinner ett medel att förhindra
brottslighet, finns det också de som
hittar på nya medel att kringgå oss.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag har för min del —
helt naturligt — inte något att erinra
mot det uppslag som herr Sundin nyss
framlade om bättre undervisning i skolorna
— gärna på gymnasiestadiet —
om brottsbekämpningen och om risken
av att begå brott.

Jag tvivlar inte heller på att justitieministern
har goda medhjälpare —
tvärtom. Här har justitieministern liksom
vid tidigare tillfällen uttalat att
våra tillgångar är begränsade och visst
är detta riktigt. Jag har vid flera till -

och narkotikamissbruk

fällen också ifrågasatt om den sparsamhet,
som måste iakttas, även skall gälla
rikspolisstyrelsens önskemål. Jag tycker
att viss prioritet borde tillämpas
när det gäller ordningens upprätthållande.
Det kan inte sägas annat än att den
mest angelägna uppgiften för statsmakten
i ett rättssamhälle är att se till att
ordningen upprätthålles, och detta så
långt det är möjligt.

Jag har heller ingen anmärkning mot
polisen. Jag har inga kvalifikationer
för en sådan bedömning som att vi har
världens bästa poliskår, men jag tror
justitieministern på den punkten.

Jag beklagade i mitt förra inlägg
att det inte blev något förslag till höstriksdagen.
Jag framförde inte detta beklagande
med något större eftertryck,
men jag sade att man efter alla de nödrop,
som under höstens lopp hade upphävts
från ansvarigt håll, t. ex. polisledningen,
kunde hysa vissa förhoppningar
i detta avseende. Även den som
tillhör ett oppositionsparti kan ju i
sina ljusa stunder ställa förhoppningar
på en socialdemokratisk regering.

Jag var inne i andra kammaren ett
ögonblick när denna fråga om narkotikamissbruket
diskuterades där och
vet sålunda, att socialministern och regeringen
i övrigt har stora förhoppningar
om att man genom internationella
överenskommelser skall kunna
sätta stopp för smuggeltrafiken och
hejda narkotikamissbruket.

Jag tror inte man kommer att lyckas
med detta i någon nämnvärd grad. Folken
i länderna kring Medelhavet har en
annan mentalitet än folken här uppe.
Att klara av dessa bekymmer på internationellt
plan är säkert inte möjligt.
Det skulle vara bra om man den vägen
lyckades stoppa narkotikamissbruket,
men jag tror att det måste byggas upp
ett mycket starkare skydd omkring landets
egna gränser i detta avseende.

Att polisens insatser när det gäller
narkotikamissbruket har intensifierats
är väl också riktigt. Det är klart att när
flera personer sysslar med detta så

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Ang. trafik med flygpla

måste mera uträttas. Det är ju också
omvittnat. Det allvarliga är dock att
missbruket ökar. Det går en narkotikaström
över landet och den håller på,
som jag redan sagt, att tränga ut till
de mindre städerna och till landsbygden.

Jag kan citera vad en jurist i Borås
sade för några veckor sedan. Några
unga utlänningar hade varit uppe hos
honom i något affärsärende, och han
tyckte att ett uttalande som de hade
gjort gav en mycket god bild av förhållandena.
»Det är så otrevligt här i staden»,
hade de sagt, »ty när människor,
främst skolungdomar, hör att man
inte talar svenska, frågar de ögonblickligen
om man har knark till försäljning.
» Så har förhållandena blivit även
i de mindre städerna.

Jag vill än en gång uttala den förhoppningen
att vad man uträttar i justitiedepartementet
skall leda till ett
gynnsamt resultat, så att narkotikamissbruket
och den ökade brottsligheten
kan hejdas.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten med många ord.

Jag skall bara beträffande narkotikasituationen
berätta, att rikspolischefen
i samband med att Interpol hade sitt
årliga sammanträde, vilket i år ägde
rum i Teheran, hade tillfälle att överlägga
med företrädare för olika narkotikaproducerande
länder. Internationella
hänsyn tillåter mig inte att ange vilka
länder det är fråga om. Den kontakt
som han därmed har tagit bör dock
bli mycket värdefull. Det är jag helt
övertygad om. Jag tror att vi kan få
nytta av den vid bekämpningen av den
brottslighet som här försiggår.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! När det gäller vad som
kan uträttas på det internationella fältet
för att hejda narkotikaströmmen

n typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma
hit har vi olika uppfattningar. Det tjänar
ingenting till att vi fortsätter att
diskutera den saken. För flera år sedan
hörde jag ett liknande uttalande av socialministern,
statsrådet Aspling, men
vår erfarenhet säger bara att tillståndet
har blivit allt värre för varje månad
och år som har gått sedan dess.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Visar inte vad som nu
har förekommit dels tidigare i eftermiddag
i andra kammaren, dels nu här, att
vi sätter in alla möjliga resurser och
metoder i bekämpningen av denna
brottslighet?

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. trafik med flygplan typ DC 9-20
i reguljär trafik på Bromma

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
LUNDKVIST
erhöll ordet för att besvara herr Strandbergs
(h) fråga angående trafik med
flygplan typ DC 9-20 i reguljär trafik
på Bromma, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 30 oktober,
och yttrade:

Herr talman! Herr Strandberg har
frågat mig om jag vill medverka till att
viss jettrafik på Bromma tills vidare
får förekomma i avvaktan på den framtida
lösningen av flygfältslokaliseringen
i stockholmsområdet.

Jag är inte beredd att medverka till
någon uppmjukning av regeringens beslut
den 5 september i år om trafik på
Bromma med flygplan av typ DC 9-20.

Herr STRANDBERG (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret på
min enkla fråga. Samtidigt beklagar
jag djupt det negativa innehållet.

Den 2 juli i år stod glädjen högt i tak
ute i landet, inte minst i övre Norrland,

Nr 35

Torsdagen den 7 november 1968

Ang. trafik med flygplan typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma

när luftfartsverket medgav trafik med
flygplan DC 9-20 på Bromma. Väsentliga
och inte minst för näringslivet nödvändiga
tidsbesparingar skulle nu kunna
åstadkommas.

Med desto större vemod tog vi den
5 september del av Kungl. Maj :ts beslut
att upphäva luftfartsverkets meddelade
tillstånd.

I Kungl. Maj:ts beslut sägs, att trafik
på Bromma med DC 9-20 skulle innebära
risk för allvarliga sanitära olägenheter
för omgivningen. Har man upptäckt
detta förhållande först nu? I flera
år har Bromma trafikerats med betydligt
mer störande plan än DC 9-20, t. ex.
DC 7:an och Caravellen och dagligen

— jag tror att det är med Boeing 727

— trafikeras alltjämt Bromma med jetflyg
i chartertrafik. Jag vill på intet sätt
negligera bullerproblemet men tror inte
att det skulle bli större bekymmer, om
DC 9-20 skulle tillåtas i trafik på ett
par långlinjer — och det var detta min
fråga berörde — men det vill statsrådet
inte medverka till.

Ute i landet är vi inte trakterade av
den uppsplittring av inrikesflyget som
nu synes bli förhållandet. Vinsten i
flygtid upphäves av förlängda marktransporter
och en hel del andra problem,
om nu Arlanda skall in i bilden.

Herr talman! Vi rör oss här med ett
stort problemkomplex som inte ligger
inom ramen för en enkel fråga. Det negativa
svar jag nu erhållit innebär att
vi, som har intressen att bevaka i denna
fråga, med all kraft fortsättningsvis och
på olika vägar kommer att agera i
ärendet.

Herr förste vice talmannen anförde
nu, att herr Jacobsson, Gösta, begärt ordet
för att deltaga i den pågående överläggningen,
och tillsporde kammaren,
huruvida den ville besluta att för tillfället
upphäva den i § 20 mom. 4 tredje
stycket i ordningsstadgan för kammaren
stadgade inskränkningen i yttranderätten.

Härtill svarades ja.

Herr förste vice talmannen lämnade
härefter ordet till herr JACOBSSON,
GÖSTA, (h), som yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig begagna
detta tillfälle att inför kommunikationsministern
ge uttryck åt den oro
som vi i Skåne känner inför utvecklingen
på inrikesflygets område, enkannerligen
när det gäller Bromma. En omfattande
flygtrafik äger rum mellan
Bulltofta och Bromma med tio turer per
dag i vardera riktningen med Metropolitan-plan.

I en skrivelse till luftfartsverket av
den 25 oktober i år har SAS meddelat,
att bolaget efter november 1969 blir
nödsakat att gå över till jetplan av typ
DC 9-20, som inte får landa på Bromma.
Bolaget nödgas flytta trafiken
från Bromma till Arlanda. Det har emellertid
sagts att Arlanda saknar kapacitet
för att ta emot även det ökade inrikesflyget.

Då frågar vi oss: Hur skall det då gå
med våra förbindelser på Stockholm,
som är så viktiga, inte minst för vårt
näringsliv?

Jag vill vädja till statsrådet att ägna
denna fråga all möjlig uppmärksamhet.

Herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Vi är självfallet alla intresserade
av möjligheterna att tillvarata
de nya framsteg, som tekniken gör
också på kommunikationernas område,
och jag är för min del självfallet särskilt
intresserad av att dessa framsteg
skall kunna utnyttjas så att vi skall
kunna förbättra snabbheten i förbindelserna
mellan avlägset belägna delar av
landet och kanske mera centralt belägna
delar.

När vi diskuterar frågor om att vi
skall utnyttja de tekniska framstegen,
där vi alltså i ett avseende vill höja
vår standard, menar jag att det ändå
inte får ske till priset av att vi skapar
betydande och — som det hette i enhälliga
yttranden från alla remissinstanser,
bortsett från flygbolaget — av -

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Ang. trafik med flygplan typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma

sevärda sanitära olägenheter för människor
som bor i de berörda områdena.

Jag har haft den föreställningen —
och den har alltmera befästs — att vi
här i riksdagen på ganska bred front
numera var intresserade för miljöfrågor,
och jag har även haft en känsla
av att det växt fram en ökad förståelse
för vilken allvarlig miljöfråga som bullerfrågorna
måste anses vara. Jag tror
att det är riktigt från den utgångspunkten
att vi i detta sammanhang intar
den ståndpunkt som regeringen förfäktar.
Låt oss inte agera på ett sådant
sätt, att vi vinner framsteg i ett avseende
genom att skapa svåra besvär i
andra.

Jag vill dessutom till herr Strandbergs
påstående att DC 9-20 skulle vara
lindrigare ur bullersynpunkt än tidigare
trafikerande typer av plan på Bromma
säga, att detta är fel. DC 9-20 åstadkommer
ett väsentligt större buller för
de närmast berörda människorna, men
inte samma buller för lika många. Jag
kan inte dela den uppfattningen att
man här kan räkna fram något slags
medianvärde och säga: Det spelar ingen
roll om det blir avsevärt besvärligare
för ett färre antal människor; det
blir genomsnittligt sett icke lika svårt
för alla.

Jag tror att man här måste ta hänsyn
till att risken med denna plantyp var
att man skulle få utomordentligt svåra
besvär för ett stort antal människor,
trots allt. Är vi intresserade av att
skydda vår miljö, tror jag att vi skall
anpassa frågan om framstegstakten
även till denna viktiga faktor i samhället.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Det är en mycket viktig
fråga, när det gäller de nordligaste
delarna av vårt land och även de sydligaste,
som herr Strandberg påtalar
med sin enkla fråga.

Man var ju allmänt inställd på att
man skulle få jettrafik på de långa lin -

jerna i inrikesflyget. Därför hade de
olika kommunerna lagt ner åtskilligt
med pengar för att rusta upp sina flygfält
så att de skulle bli användbara
för jettrafik. Så har skett i Luleå. Man
har breddat banorna, och man har fått
en bättre teknisk utrustning för att möta
jettrafiken.

Men när arbetet utförts får man beskedet
att det inte blir någon jettrafik.
Emellertid har vi ju i alla fall jettrafik
på det militära flygfältet, ty militära
flygplan är ju jetplan. Vi har alltså alla
dessa störningar när det gäller den militära
sidan, och vi är sålunda ur miljösynpunkt
inte förskonade, därför att vi
inte får jettrafik till Bromma och andra
delar av vårt land. Jag anser att man
i alla fall borde kunna få dispens i avvaktan
på vad som kan ske beträffande
Arlanda. Om det finns ett förbud så
finns det ju alltid vissa möjligheter att
ge dispens för sådan trafik.

Det värsta bullret från jettrafiken
uppstår ju vid varmkörning av motorerna.
Om man t. ex. låter ett plan gå
ut från Kiruna på morgonen och via
Luleå anlända till Bromma vid 9-tiden
för att sedan omedelbart fortsätta till
Malmö eller någon annan flygplats i
södra Sverige, skulle brommaborna få
de värsta störningarna på dagtid. På
återvägen till Kiruna skulle planet inte
starta från Bromma senare än klockan
18. Jag vet att det är senare på kvällen,
vid sovdags, som brommaborna är
mest störda av flygbuller. Det borde
vara tekniskt möjligt att under ett övergångsskede
genomföra en sådan lösning
som jag nu antytt, så att vi finge
dessa snabba förbindelser, i all synnerhet
som de olika kommunerna på
allt sätt har rustat sig för jettrafiken.
Att förlägga det jetdrivna inrikesflyget
till Arlanda innebär en förlängning av
restiden. En passagerare som anländer
till Arlanda och skall fortsätta på en
annan linje inom inrikesflyget måste
bege sig till Bromma. Därvid äts tidsvinsten
med jetflyget upp, och resultatet
blir bara ökad kostnad och besvär.

Nr 35

Torsdagen den 7 november 1968

Ang. trafik med flygplan typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma

Även vårt lilla land måste lia inrikes- maren — statsråden har ju växlat på

trafiken samlad till en flygplats. En taburetten — har vi inte fått någon

uppsplittring på Bromma och Arlanda lösning av denna som jag tycker rela innebär

att man inte får den vinst man tivt enkla fråga. Jag har därför nu

har räknat med. velat begagna tillfället att erinra om

hur angelägen en sådan lösning är.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Sedan här nu medgivits
allmän debatt ber också jag att få
anföra några synpunkter. Jag är som
kamraterna här i kammaren vet bosatt
i Kalmar i sydöstra Sverige — en landsända
som är synnerligen missgynnad
i fråga om järnvägskommunikationer.
Desto gladare är vi i Kalmar över att
vi har goda flygförbindelser med Stockholm.
Vi har tre förbindelser om dagen
i vardera riktningen. Dessutom har
vi daglig flygförbindelse med Malmö
och Visby. Vår glädje blev ännu större
när vi av Linjeflyg, som nu i över elva
år haft trafik på Kalmar, erfor att man
skulle sätta in jetplan. Men så kom beskedet
att jetflyg icke skulle tillåtas på
Bromma, ett ytterligt beklagligt besked,
då Arlanda inte är acceptabelt ur vår
synpunkt med tanke på det avsevärda
avståndet till Stockholm. Jag vill
därför understryka det angelägna i att
Bromma får behållas för inrikesflyget.

Frågan om Brommas utnyttjande är
f. ö. i första hand inte en stockholmsfråga,
utan en riksangelägenliet. Man
får alltså väga mot varandra olägenheterna
för dem som bor i närheten av
Bromma och olägenheterna för dem
som bor i avlägsna landsändar, när de
skall resa till Stockholm. Även jag vill
rikta en vädjan till statsrådet att ägna
denna fråga all tänkbar uppmärksamhet.
I sammanhanget vill jag också erinra
om den alltjämt olösta terminalfrågan.
Man har nu inte ordnade förbindelser
mellan Bromma och innerstaden.
Detta gäller framför allt i riktningen
Stockholm—Bromma. Förr var
det ganska hyggligt ordnat med en terminal
vid Nybroplan, men sedan den
drogs in har frågan förblivit olöst.
Trots upprepade erinringar här i kam -

Herr STRANDBERG (h):

Herr talman! Det förhållandet att vi
här under höstsessionen kommer att
få, såvitt jag förstår, en ganska ingående
debatt här i kammaren när vi
skall behandla motioner om lokaliseringen
av flygfält i stockholmsregionen
och över huvud taget därmed förknippade
mängder av problem gör att
jag, fastän det nu har blivit en allmän
debatt, kommer att avhålla mig från
att alltför djupsinnigt tränga in i problematiken.

Jag begärde ordet när kommunikationsministern
försökte rätta mig. Jag
sade att jag inte på något sätt ville
negligera bullerproblemet men talade
om att man tidigare har trafikerat och
i dag trafikerar Bromma dagligen med
maskintyper som har väsentligt högre
bullernivåer än vad denna DC 9-20
skulle komma att ha. Jag vidhåller
denna min uppfattning, herr statsråd,
men jag förstår naturligtvis att man
kan diskutera problemet ur många
aspekter. Det beror väl på hur man
gör bullermätningarna och vad man
menar med bullernivåer. Dagens flygplanstyp
— Metropolitan — som nu
går i trafik har vid lyftet från startbanan
en bullernivå på 96 decibel. Däremot
kommer DC 9-20 i samma situation
att ha en bullernivå på 100 decibel.
Å andra sidan har Metropolitan på
mätpunkter 5 kilometer från startplatsen
en bullernivå på 87 decibel, medan
DC 9-20 redan där ligger under denna
bullernivå och bara har 85 decibel.

Nu skall inte statsrådet och jag råka
i någon polemik på grund av denna
analys, ty då måste vi som bekant taga
med logaritmtabellen, eftersom dessa
skalor är logaritmiska. Då kan man ju

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 33

Ang. trafik med flygplan typ DC 9-20 i reguljär trafik på Bromma

komma till andra jämförelsevärden.
Men detta är de värden som i dag är
relevanta i sammanhanget.

Dessutom vill jag framhålla att den
trafik med DC 7 som har pågått i många
år har haft en bullernivå på 85 decibel
och däröver för betydligt många fler
människor i området i fråga. Statsrådet
Lundkvist vet lika väl som jag att hälsovårdsnämndens
mätningar och de
sammanställningar som har gjorts av
olika experter belyser klart och tydligt
att DC 7 :an i alla dessa störlägen,
variabla uppåt från 85 decibel och med
fem decibels intervaller, har stört betydligt
fler invånare i brommatrakten.
Likadant var det på den tid Caravellen
var i trafik där. Det är en så stor differens
att DC 7 :an har haft en bullernivå
på 85 decibel, som har stört 69 000
människor, medan DC 9-20 skulle reducera
denna störning till att bara beröra
32 000 människor. Uppgifterna är
tagna ur Stockholms hälsovårdsnämnds
statistik för bullermätningar, och jag
har ingen anledning att inte tro på
dem.

Liksom många av mina kolleger här
i kammaren var inte heller jag, herr
statsråd, på jakt efter någonting annat
än att jag vill framhålla att vi inte stillatigande
kan konstatera att ingenting
blir gjort. Luftfartsverket har, såvitt
jag förstår, prövat hela frågan på sakliga
grunder. Vi är på jakt efter att
öppna någonting som inte medför en
försvårad situation för invånarna i
brommaområdet. Om man förfar såsom
jag föreslår blir det inte alls fråga om
några ökade bullernivåer och någon
vidgad omfattning av störnivåerna, såvitt
vi kan förstå. Man kunde också
tänka sig att från Bromma flytta bort
det charterflyg med jetflygplan som nu
pågår där, ty detta flyg är väl inte så
bundet av markkommunikationer och
dylikt. Jag kan inte tänka mig att vi
i längden stillatigande skulle acceptera
att vi från den 7 december 1967 blivit
utan trafik med snabbgående plan, när
DC 7 tvingades ur trafik och vi fick

återgå till den propellerdrivna Metropolitan,
som vi nu har. SAS har beställt
tio stycken jetplan. Linjeflyg har
beställt två stycken. Detta bolag har,
såvitt jag förstår, lyckats bli av med
det ena men har väl fortfarande bekymmer
med hur man skall göra med
det andra, när bolaget nu inte får nyttja
det på inrikesflygplatsen här i
Bromma. Jag anser att man borde kunna
börja med att åtminstone på långlinjerna
tillåta oss att följa med i utvecklingen.

Självfallet hoppas jag, herr statsråd,
att vi skall få ta upp denna problematik
på ett helt annat sätt, ty det är
ju mängder av problem som kommer
in i sammanhanget. Givetvis skall vi
sträva efter att skapa bästa möjliga miljö
samtidigt som vi löser uppgiften att
ordna rimliga kommunikationsmöjligheter,
framför allt för landets mest avlägsna
delar.

Herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Strandberg anser
att eftersom DC 9-20 visserligen ger
mera intensiva störningar men däremot
stör ett mindre antal människor, så
förorsakar den typen totalt sett mindre
störningar. Jag hävdar emellertid fortfarande
att de verkligt allvarliga problemen
uppstår när bullret överskrider
vissa gränser i fråga om intensitet. Där
går alltså skillnaden mellan herr Strandbergs
resonemang och mitt. De myndigheter
som haft till uppgift att pröva
bullerfrågan har sagt ifrån att DC 9-20
är en flygplanstyp som icke kan användas
inom ett område av Brommas karaktär,
om man inte vill acceptera allvarliga
risker för människornas hälsa.

Det här betyder naturligtvis inte att
vi en gång för alla har sagt att jetflyg
är otänkbart på den ena eller andra
platsen, utan här är det frågan om den
typ av jetplan som finns i dag, de typer
av motorer osv. som nu står till buds.
Vi hoppas naturligtvis att de strängare
bestämmelserna skall medverka till att

Torsdagen den 7 november 1968

16 Nr 35

Interpellation ang. förläggande av en storflygplats i öresundsregionen

få fram plantyper och motortyper som
åstadkommer mindre buller. Det är väl
på det sättet vi måste arbeta för att
stimulera dem som konstruerar plan att
verkligen sätta in sina ansträngningar
på att försöka åstadkomma konstruktioner
som inte förorsakar dessa intensiva
bullerbesvär.

Till herr Dahlberg vill jag säga att
det inte bara är bostadsområden som
skulle störas av de här planen. I Brommas
närhet finns också sjukhus och inrättningar
av likartade slag, där man
inte på ett enkelt sätt kan skilja mellan
dag och natt. Det är förenat med
allvarliga besvär att planen över huvud
taget flyger över sådana inrättningar.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksgäldskontoret
inkommit framställning
angående visst bemyndigande för fullmäktige
i anslutning till uppdraget att
anskaffa bostäder åt riksdagsledamöter,
hänvisades framställningen till bankoutskottet.

Anmäldes och bordlädes skrivelse
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående bemyndigande
för styrelsen att bevilja pensioner och
gratifikationer i vissa fall.

Interpellation ang. förläggande av en
storflygplats i öresundsregionen

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Behovet av en storflygplats
i öresundsregionen blir alltmer
kännbart. Diskussionerna i frågan, som
pågått ganska länge, har fått allt större
konkretion, och inom kort torde beslut
om vart den nya flygplatsen skall

förläggas komma att fattas. Ett spörsmål
av fundamental betydelse är de
bullerstörningar som flygverksamheten
kommer att åsamka i närheten boende
människor. Saltholm är ett alternativ
som allvarligt övervägts som förläggningsort
för flygplatsen. En nyligen företagen
undersökning har dock visat,
att en storflygplats på Saltholm skulle
medföra bullerstörningar inom stora
delar av Malmö och för kusttrakterna
omkring staden liksom för Köpenhamn.
Hundratusentals människor skulle sålunda
drabbas av störningar. Följderna
av en flygplats på Saltholm får sålunda
befaras kunna bli av den omfattningen,
att de svårligen kan accepteras.
Denna mening synes omfattas av
en betydande opinion i vårt land.

De danska myndigheterna bör delges
de allvarliga betänkligheter, som man
från svensk sida hyser beträffande
saltholmsprojektet. Andra alternativ
med mindre ogynnsamma konsekvenser
ur miljösynpunkt måste sålunda sökas.
Danska och svenska myndigheter bör
i samverkan försöka finna en lösning,
enligt vilken en flygplats kan byggas
på sådant avstånd från tätbebyggelse,
att bullerstörningarna blir så små som
möjligt. Miljöaspekterna måste tillmätas
en grundläggande betydelse, när det
gäller att avgöra orten för storflygplatsförläggning.

Med stöd av vad som ovan anförts
hemställer jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande fråga:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd
att vidtaga i syfte att frågan om byggande
av en storflygplats i öresundsområdet
får en sådan lösning, att minsta
möjliga åverkan sker på de kringboende
människornas miljö?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Torsdagen den 7 november 1968

Nr 35

Interpellation ang. allmänt ombud
i socialförsäkringsmål

Ordet lämnades härefter ånyo till herr
LARSSON, THORSTEN, (ep), som nu
yttrade:

Herr talman! Kravet på rättssäkerhet
för de enskilda medborgarna är av fundamental
betydelse. Det kan dock ifrågasättas
om rättssäkerheten i försäkringsmål
är betryggande, särskilt mot
bakgrunden av att det är sjuka och
gamla människor med begränsad förmåga
att föra sin talan som invecklas
i mål av detta slag. Ett allmänt ombud
med uppgift att tillvarata de enskildas
intressen skulle säkerligen ha stor betydelse
för rättssäkerhetens tryggande.

År 1965 framfördes i en fyrpartimotion
i riksdagen krav på »prövning och
förslag rörande inrättande av allmänt
ombud eller annan instans, med uppgift
att vid försäkringsdomstolen tillvarata
främst de enskildas rätt». Frågan
om allmänt ombud hade aktualiserats
tidigare, och det nya i 1965 års motion
var att tyngdpunkten lades på angelägenheten
av att tillvarata den enskilda
människans rätt. Motionen sändes på
remiss till bl. a. försäkringsdomstolen,
som ansåg att det förelåg »sådana erfarenheter
av besvärssystemet, att frågan
om vidtagande av åtgärder i syfte
att förbättra tillvaratagandet av såväl
det allmännas som de enskildas intresse
vid försäkringsdomstolen kan prövas».
Andra lagutskottet fann det också
befogat med en närmare granskning av
de frågor som aktualiserats i motionerna.
Riksdagen anslöt sig till detta, vilket
den meddelade i skrivelse till
Kungl. Maj :t. Kungl. Maj :t synes emellertid
icke ha efterkommit riksdagens
önskan om en utredning.

Erfarenheter vunna efter 1965 framhäver
ytterligare angelägenheten i riksdagens
krav. I mahnöpressen uppmärksammades
sommaren 1968 ett fall som
visade, att den nuvarande ordningen
kan föranleda en alltför ensidig tolk -

ning även i högsta instans. Det gällde
en svårt invalidiserad person som till
följd av förment bristande hänsynstagande
till i sammanhanget avgörande
intyg gått miste om vårdtillägg om
1 700 kronor per år.

Riksdagens revisorer undersökte 1967
bedömningen av rätt till förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring
och fann därvid stora skillnader mellan
olika försäkringskassor, när det
gällde gradering av sådan invaliditet
som berättigar till förtidspension eller
sjukbidrag. Såsom revisorerna anmärkte
framstår det inte minst ur rättvisesynpunkt
som otillfredsställande att utgången
av ett ärende av förevarande
slag skall växla enbart av geografiska
skäl och således vara beroende av inom
vilket försäkringsområde den pensionssökande
råkar ha sitt hemvist. Det är
givetvis angeläget att orättvisor av detta
slag avlägsnas och starka skäl synes
tala för att ett allmänt ombud får till
uppgift att övervaka tillämpningen avlagen
om allmän försäkring så att den
når större geografisk enhetlighet.

Med stöd av vad som ovan anförts
hemställer jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få ställa följande
frågor:

Anser statsrådet att det nu tillämpade
förfarandet i försäkringsmål fyller berättigade
krav på rättssäkerhet?

Ämnar statsrådet hörsamma riksdagens
begäran om en utredning av frågan
om allmänt ombud med uppgift att
tillvarataga de enskildas intressen?

Även denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.15.

In fidem
Leif Ekberg

/Solveig Gernert

Nr 35

Fredagen den 8 november 1968

Fredagen den 8 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 30 nästlidne
oktober.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
skrivelse från styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor angående
bemyndigande för styrelsen att bevilja
pensioner och gratifikationer i vissa
fall.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

146, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 29 november
1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse
för försvaret;

nr 150, angående godkännande av
föreslagna ändringar i och tillägg till
Internationella valutafondens stadga
m. m.;

nr 153, med förslag till förordning om
fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,
m. m.;

nr 157, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken; nr

159, med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272); och

nr 162, angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att i visst fall avstå arv
som tillfallit allmänna arvsfonden.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 148, i anledning av motioner angående
studentkårernas verksamhet;

nr 149, i anledning av motioner angående
vissa pedagogiska och undervisningsorganisatoriska
frågor m. m.;

nr 150, i anledning av motion om
sänkning av åldern för intagning av elever
till sjukvårdsbiträdeskurser;

nr 151, i anledning av motioner angående
utredningar om hälso- och sjukvården
och om huvudmannaskapet för
ålderdomshem samt en översyn av provinsialläkarväsendet; nr

152, i anledning av motioner om
ökade resurser för behandling med
konstgjord njure;

nr 153, i anledning av motioner om
fria resor för handikappade barn och
ungdomar på institutioner;

nr 154, i anledning av motioner om
åstadkommande av bättre överensstämmelse
mellan länsindelning och domkretsindelning,
m. m.;

nr 155, i anledning av motioner om
försöksverksamhet för ökad regional radioverksamhet; nr

156, i anledning av motioner om
ökad trafikinformation genom radio;

nr 157, i anledning av motioner om
dels viss ändring av teletaxorna, dels
anpassning av telefontaxesystemet till
ändrade kommungränser;

nr 158, i anledning av motioner om
användningen av markfotogrammetri
inom kulturminnesvården;

nr 159, i anledning av motion om viss
utredning angående Stegeborgs slottsruin;
samt

nr 160, i anledning av motion angående
befrielse för fiskefartyg i utrikes
trafik från avgiftsskyldighet beträffande
oijelagring;

Fredagen den 8 november 1968

Nr 35

bankoutskottets utlåtanden:
nr 57, i anledning av motioner om
tillämpning av upphandlingskungörelsens
bestämmelser på kommunal upphandling,
m. m.; samt

nr 58, i anledning av motioner angående
viss upphandling vid lokaliseringsstöd; första

lagutskottets utlåtande nr 40, i
anledning av motioner dels om boxnings
straffbarhet, dels om förbud mot
professionell boxning;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 48, i anledning av motioner om
åtgärder för att minska tobakskonsumtionen
m. m.;

nr 55, i anledning av motioner om
förbud mot tillsats av bly i motorbensin; nr

56, i anledning av motion om upphävande
av lagen om tillsättning av
fluor till vattenledningsvatten;

nr 57, i anledning av motion om viss
ändring av skollagens bestämmelse angående
undervisningens målsättning;

nr 58, i anledning av motion om ersättning
från den allmänna försäkringen
för läkemedelskostnader vid vissa
akuta sjukdomsfall;

nr 59, i anledning av motioner angående
änkepensionen inom den allmänna
försäkringen; samt

nr 60, i anledning av motioner om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 58, i anledning av motioner angående
rätten att förvärva skogsfastighet; nr

60, i anledning av motioner om
ökat lokalt inflytande över allmänningsskog;
samt

Meddelande ang. enkel fråga
nr 61, i anledning av motioner om
ändring av koncessionsbestämmelserna
angående linjetrafik för personbefordran; jordbruksutskottets

utlåtanden:
nr 35, i anledning av motioner om
avgiftsfritt tillträde till Kullaberg,
m. m.; samt

nr 36, i anledning av motioner om
skydd mot erosion vid Löderups
strandbad; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 46, i anledning av särskilda
motioner angående barn- och ungdomsfostran
samt ungdomsvård.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Berglund (s) till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet: »Har
Statsrådet uppmärksammat de långa
väntetiderna vid dermato-allergologiska
(allergiska) kliniken på Karolinska
sjukhuset och vilka åtgärder ämnar
Statsrådet föreslå för att komma till
rätta med de här berörda förhållandena?» -

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.06.

In fidem
Leif Ekberg

/Solveig Gemert

Nr 35

Tisdagen den 12 november 1968

Tisdagen den 12 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Herr Bengtson anmälde, att han under
gårdagen åter infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 31
nästlidne oktober och den 1 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
331, till Konungen i anledning av motioner
angående utbildningen av ulandsexperter.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts proposition nr 146,
med förslag till lag om fortsatt giltighet
av lagen den 29 november 1946 (nr 722)
med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för försvaret.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner: nr

150, angående godkännande av föreslagna
ändringar i och tillägg till Internationella
valutafondens stadga
m. m.; samt

nr 153, med förslag till förordning
om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts proposition nr 157,
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 159, med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
162, angående bemyndigande för Kungl.
Maj:t att i visst fall avstå arv som tillfallit
allmänna arvsfonden.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 148—160, bankoutskottets
utlåtanden nr 57 och 58,
första lagutskottets utlåtande nr 40,
andra lagutskottets utlåtanden nr 48
och 55—60, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 58, 60 och 61, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 35 och 36 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtande
r.r 46.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

151, med förslag till lag om ändring
i lagen den 13 mars 1942 (nr 117)
med vissa bestämmelser om kungörande
i kyrka;

nr 152, angående godkännande av
överenskommelse mellan Sverige och
Norge om avgränsning av kontinentalsockeln; nr

154, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 156, med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 januari
1968 (nr 25), m. m.;

nr 163, angående ökning av garantifonden
för Svenska skeppshypotekskassan; -

Tisdagen den 12 november 1968

Nr 35

nr 164, med förslag till lag om antalet
statsdepartement och statsråd utan
departement;

nr 165, angående bestridande av kostnader
för ett nyinrättat statsdepartement,
m. m.; och

nr 167, angående svenska bidrag
till Internationella utvecklingsfonden
(IDA).

Anmäldes och bordlädes styrelsens
för riksdagens förvaltningskontor framställning
angående ändring i stadgan
den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Anmäldes och bordlädes
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 23 november 1956 (nr 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i
vissa fall jämte motioner; och
nr 63, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. förordningen
den 17 maj 1923 (nr 116)
angående skatt för hundar; samt

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om upphävande
av förordningen den 18 juni
1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad
näringsfrihet, m. m. jämte motioner i
ämnet; och

nr 64, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition angående begränsning
av svavelhalten i eldningsolja jämte
motioner i ämnet, dels motioner angående
lagstiftning rörande miljövård
m. m. i viss del.

Interpellation ang. tillämpningen av
lagen om vapenfri tjänst, m. m.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Riksstaten för 1968/69
upptager för försvarsdepartementet anslag
å tillsammans kr. 5 208 976 000.

Till utbildning för försvarsändamål
uttages årligen ca 50 000 man. De uppoffringar
för försvaret av vårt lands
fred och trygghet för bevarande av vårt
folks frihet att utan främmande inblandning
utforma en kommande utveckling
är så stora att det icke borde
ifrågakomma att de av enskilda äventyras
eller försvagas. Respekt för gällande
lag måste vara förutsättningen för
samhällsordningens upprätthållande
och utveckling. Lojalitet mot vår demokratiska
samhällsordning bör vara en
medborgerlig grundförutsättning.

En nyligen hållen extrakongress med
»Värnpliktsvägrarnas centralorganisation»
tilldrager sig i sammanhanget
visst intresse. Lagen ger för enskilda
personer vissa möjligheter att erhålla
befrielse från vapentjänst inom försvaret.
Här är emellertid fråga om ett
systematiskt saboterande av den av
statsmakterna beslutade allmänna värnplikten.
Exempel på den mycket primitiva
och förenklade propaganda som av
denna organisation bedrives ges i tvenne
flygblad som såsom Bil. 1 och Bil. 2
bifogas interpellationen.

Det är anmärkningsvärt att trots verksamhetens
allmänt dokumenterade karaktär
man från samma håll gör gällande
att rörelsens anhängare skulle representera
en högre utbildning som skulle
kvalificera för vapenfri tjänstgöring i
u-landstjänst eller socialtjänst. Det kan
betvivlas att vederbörandes allmänna inställning
till lojaliteten mot det svenska
samhället skulle kvalificera dem för en
sådan undantagsställning.

Av referat från kongressen i dagspressen
framgår att man räknar med
en alltmer stegrad anslutning. Det beräknas
sålunda att under 1968 antalet
vapenvägrare skulle uppgå till ca 5

Nr 35

Tisdagen den 12 november 1968

Interpellation ang. tillämpningen av lagen
procent av antalet värnpliktiga. Man
ville också arbeta för att de »politiska»
skälen för vapenfri tjänstgöring bättre
beaktas.

1 detta sammanhang må beröras det
förhållande att vapenvägrande desertörer
från andra länders krigsmakt accepteras
och beredes fristad i vårt land. Det
ligger kanske nära till hands att jämföra
dem med våra egna »politiska» vapenvägrare
som icke finner med sitt
samvete förenligt att försvara exempelvis
den nuvarande politiska regimen i
vårt land. Uppenbarligen skulle ett sådant
individuellt bedömande leda till
för samhällsordningen upplösande tendenser.
Största uppmärksamhet väckte
enligt pressuppgift motioner till kongressen
om anordnande av demonstrationer
i samband med värnpliktsmönstringen.
De antogs också enhälligt av
kongressen.

Det är uppenbart att en alltmer omfattande
propaganda för värnpliktsvägran
kan få betänkliga konsekvenser. Det
svenska folkets övervägande flertal måste
också klart reagera mot att resultatet
av vårt folks samfällda uppoffringar
systematiskt saboteras.

Jag utbeder mig kammarens tillåtelse
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få rikta följande
frågor.

Har statsrådet uppmärksammat det
systematiska undermineringsarbete mot
landets försvarsberedskap som av
»Värnpliktsvägrarnas centralorganisation»
bedrives?

Vill statsrådet verka för en sådan lagtillämpning
beträffande vapenfri värnpliktstjänst
att hänsyn tages till enskildas
personliga samvetskonflikter men
lagens systematiska utnyttjande i politiskt
och försvarsfientligt syfte motverkas? Vill

statsrådet föranstalta om att kommande
värnpliktsmönstringar så anordnas
att demonstrationer som stör ordningen
och väcker allmän förargelse
motverkas?

om vapenfri tjänst, m. m.

Bil. 1

NEJ till
Värnplikt,

dvs. krigstjänst eller legaliserat mord
organiserat mördande

JA till

Värnpliktsvägran,

som innebär 10 mån. fängelse om det
sker av rationella eller politiska skäl
och vapenfri tjänst,

— Okvalificerat oengagerat rutinarbete,

om Det sker av radikalpacifistiska
eller religiösa skäl,

men som borde innebära vapenfri
tjänst av ett nytt slag,

Engagerat fredsarbete, t. ex. fredsforskning,
U-hjälpsarbete, för alla
värnpliktsvägrare

JA till

Avskaffande av värnplikten och krigsmakten,
till förmån för engagerat
fredsarbete och vid krigsfara,

Allmänt och solidariskt passivt motstånd; Strejker

och allmän obstruktion etc.
(som nu praktiseras i Tjeckoslovakien) Innebär

större möjligheter till fred i
världen, än väpnat motstånd av en
dödsbringande och dyrbar krigsmakt.

VCO (Värnpliktsvägrarnas centralorganisation)
Dalarna.

Informationsmöte på KFUM/KFUK-gården,
Borlänge kl. 19.00 måndag 2 sept.

Bil. 2

Till Dig som i dag skall skrivas in i
krigsmakten

Tror Du att våld är det rätta sättet att
lösa mellanfolkliga konflikter?

Tycker Du att de fem miljarder kronor
som vårt militära försvar kostar (förutom
de indirekta kostnaderna som
säkert är lika stora) är en bra investering
i en värld där två miljarder
människor svälter?

Tisdagen den 12 november 1908

Nr 35

Tycker Du att det är vettigt att kasta
bort ett år av Ditt liv på att lära Dig
stå i givakt och krypa för överordnade
och lära Dig att döda?

Om Du är kristen:

Tycker Du att Du är en god kristen om
Du lär dig att döda? ... I så fall ska
Du låta inskrivningsmyndigheterna
noggrant mönstra Dig från plattfot till
intelligenskvot och bli en krigsman.
Om Du däremot tror att fred lättare
uppnås om man ökar förståelsen för
varandra i stället för att man försöker
skapa fred genom att höja skräcken
för varandra;

Om Du anser att Du inte har rättighet
att döda en medmänniska bara för att
hon har blivit tvingad in i en annan
armé;

Om Du tror på ett icke-våldsförsvar;
Om Du anser att den svenska krigsmakten
borde avskaffas;

Om Du är kristen;

Om Du tror på Jesus Kristus kärleksord
och lyder 5:e budet... då ska Du göra
vapenfri tjänst i stället för värnplikt.

Rätt till vapenfri tjänst har man, enligt
1966 års vapenfrilag »om bruk av
vapen mot annan icke är förenligt med
den värnpliktiges allvarliga personliga
övertygelse och skulle medföra djup
samvetsnöd för honom». Den vapenfrie
tjänstepliktige skall »fullgöra tjänst som
är betydelsefull för samhället» och placeras
utom krigsmakten. Exempel på
placeringar för vapenfria är sjukvårdstjänst
och expeditionstjänst vid statlig
eller kommunal förvaltning. Vapenfri
tjänstepliktig tjänstgör i 540 dagar (reptjänstgöringarna
inräknade).

Meddelande ang. enkel fråga

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande motioner: nr

1022, av herr Dahlén m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
142, angående riktlinjer för utlänningspolitiken
m. m.;

nr 1023, av herr Åkerlund m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
142, angående riktlinjer för utlänningspolitiken
m. m.; och

nr 1024, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
144, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr
Eriksson, Karl-Erik, (fp) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»överväger Herr Statsrådet
att vidtaga några trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder, i form av uppsättande
av flera viltspeglar eller dylikt,
med anledning av den senaste tidens
många älgolyckor på våra vägar?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.08.

In fidem

Leif Ekberg

/Solveig Gemert

KUNGL. BOKTK. STHLM 1968