Nr 32 FÖRSTA KAMMAREN 1963
ProtokollRiksdagens protokoll 1963:32
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 32 FÖRSTA KAMMAREN 1963
8—13 november
Debatter m. m.
Tisdagen den 12 november Sid.
Interpellation av herr Petersson, Erik Filip, ang. säkerhetsanordningar
vid transport och förvaring av värdepost............. 4
Onsdagen den 13 november
Svar på interpellation av herr Jonasson ang. markkompensation vid
bolags förvärv av vissa mindre jordbruksfastigheter.......... 6
Skatteutjämning mellan landstingen............................ 11
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv
kommunal markpolitik .................................... 13
Om bevakande av samernas intressen vid vattenutbyggnad i Norge 19
Interpellation av herr Nyman om postgymnasial utbildning av icke
traditionell akademisk art.................................. 21
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 13 november
Statsutskottets utlåtande nr 156, ang. ersättningen till växelstationsföreståndare
som entledigats till följd av växelstations automa
-
tisering .................................................. H
— nr 157, om pension till vissa reservtelegrafexpeditörer........ 11
— nr 158, om viss ersättning till förre gruvarbetaren O. A. Wiita
vaara
.................................................... H
1 Första kammarens protokoll 1963. Nr 32
2
Nr 32
Innehåll
Sid.
Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. skatteutjämning mellan
landstingen .............................................. 11
— nr 54, om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för be
lopp,
som tillförts Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond
.................................................... 13
Andra lagutskottets utlåtande nr 60, om vidgad rätt till fria resor
för värnpliktiga .......................................... 13
— nr 61, ang. tidpunkten för firande av Marie bebådelsedag...... 13
— nr 62, ang. vissa spörsmål sammanhängande med överskottsmedel
å folkpensioner för patienter å mentalsjukhus.......... 13
— nr 63, om åtgärder i syfte att stärka skyddet för blivande mödrar 13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31, ang. vissa anspråk enligt vattenlagen
.................................................. 13
— nr 32, om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en
effektiv kommunal markpolitik, m. m......................... 13
— nr 33, om rätt för trossamfund att uppföra kyrko- och försam
lingsbyggnader
på mark för allmänt ändamål.................. 19
— nr 34, om bevakande av samernas intressen vid vattenutbyggnad
i Norge .................................................. 19
— nr 36, ang. rättegångskostnader vid ingrepp enligt gruvlagen .. 20
Fredagen den 8 november 1963
Nr 32
3
Fredagen den 8 november
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Justerades protokollet för den 31
nästlidne oktober.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
motionen nr 802.
Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner:
nr
188, angående godkännande för
Sveriges del av ändringar i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen,
in. m.; och
nr 197, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 156, i anledning av väckta motioner
angående ersättningen till växelstationsföreståndare
som entledigats till
följd av växelstations automatisering;
nr 157, i anledning av väckt motion
om pension till vissa reservtelegrafexpeditörer;
och
nr 158, i anledning av väckt motion
om viss ersättning till förre gruvarbetaren
O. A. Wiitavaara;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 52, i anledning av väckta motioner
angående skatteutjämning mellan landstingen;
och
nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för belopp, som tillförts
Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond;
-
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 60, i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt till fria resor för
värnpliktiga;
nr 61, i anledning av väckt motion
angående tidpunkten för firande av Marie
bebådelsedag;
nr 62, i anledning av väckt motion
angående vissa spörsmål sammanhängande
med överskottsmedel å folkpensioner
för patienter å mentalsjukhus;
och
nr 63, i anledning av väckta motioner
om åtgärder i syfte att stärka skyddet
för blivande mödrar; samt
tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 31, i anledning av motioner angående
vissa anspråk enligt vattenlagen;
nr 32, i anledning av motioner om
viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte
att främja en effektiv kommunal
markpolitik, m. in.;
nr 33, i anledning av motioner om
rätt för trossamfund att uppföra kyrkooch
församlingsbyggnader på mark för
allmänt ändamål;
nr 34 i anledning av motioner om bevakande
av samernas intressen vid vattenutbyggnad
i Norge; och
nr 36, i anledning av motioner angående
rättegångskostnader vid ingrepp
enligt gruvlagen.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:
nr 803, av herr Wallmark, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
184, angående markförvärv för nya förläggnings-
och övningsområden för
Svea livgarde och Svea ingenjörregemente;
samt
4
Nr 32
Tisdagen den 12 november 1963
nr 804, av herr Wikner m. fl., i anledning
av Kung], Maj :ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. m.
Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.05.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Tisdagen den 12 november
Kammaren sammanträdde kl. 16.00.
Justerades protokollen för den 5 och
den 6 innevarande månad.
Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
188, angående godkännande för Sveriges
del av ändringar i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen, m. m.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 197, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. m.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 803 och 804.
Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 156—158, bevillningsutskottets
betänkanden nr 52
och 54, andra lagutskottets utlåtanden
nr 60—63 samt tredje lagutskottets utlåtanden
nr 31—34 och 36.
Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner:
nr
195, med förslag till lag om biskopsval,
m. m.;
nr 198, angående bestridande av kostnaderna
för grupplivförsäkring för
präster och kyrkomusiker, m. in.; samt
nr 199, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 9:o), 14 ro), 15 :o)
och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr
38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
fullmäktige i riksbanken inkommit
framställning angående reservation av
tomt för en ny riksbanksbyggnad, m. m.
Interpellation ang. säkerhetsanordningar
vid transport och förvaring av värdepost
Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp)
erhöll på begäran ordet och anförde:
Herr talman! Förra veckan begicks en
uppseendeväckande rånkupp mot poststationen
i Nässjö, varvid värdepost av
betydande omfattning tillgreps. Enligt
uppgifter i pressen skedde den i verklig
gangsterstil, och det får betecknas
som ett under att ingen människa dödades
av rånarna. Liknande kupper i
avsikt att komma över värdepost har tidigare
förekommit flera gånger. Det
förefaller som om brottslingar gärna
väljer posten till föremål för sina operationer,
och man kan därför fråga sig
om sättet för transport och förvaring av
värdepost sker på ett från säkerhetssynpunkt
betryggande sätt.
Det ovan nämnda rånöverfallet aktualiserar
frågan om den i berörda uppgifter
arbetande personalen har tillgång
Tisdagen den 12 november 1963
Nr 32
5
Interpellation ang. säkerhetsanordningar vid transport och förvaring av värdepost
till erforderligt skydd i liknande situationer.
Då det måste vara en samhällets uppgift
att med alla till buds stående medel
förhindra våldsbrott anhåller jag om
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:
1. Anser statsrådet nuvarande anordningar
i fråga om transport och förvaring
av värdepost tillfredsställande i
fråga om säkerhet och personalens
skydd?
2. Om så inte är fallet vilka åtgärder
avser statsrådet att vidtaga?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:
nr 805, av herr Carlsson, Georg, och
herr Carlsson, Eric, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 184, angående
markförvärv för nya förläggningsoch
övningsområden för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente;
nr 806, av herr Nilsson, Ferdinand,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 184, angående markförvärv för
nya förläggnings- och övningsområden
för Svea livgarde och Svea ingenjörregemente;
nr
807, av herr Berg in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. m.;
nr 808, av herr Berg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. in.;
nr 809, av herr Jonasson i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 191, angående
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken
in. m.;
nr 810, av herr Jonasson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. in.;
nr 811, av herr Jonasson in. fl., i an -
ledning av Kungl. Maj :ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. m,;
nr 812, av herrar Lager och Adolfsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för
den statliga trafikpolitiken m. m.;
nr 813, av herr Lundström in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för den
statliga trafikpolitiken in. m.;
nr 814, av herr Nilsson, Ferdinand,
och herr Carlsson, Georg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 191, angående
riktlinjer för den statliga trafikpolitiken
m. in.;
nr 815, av herr Petersson, Erik Filip,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för
den statliga trafikpolitiken in. m.;
nr 816, av herr Pettersson, Georg,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för
den statliga trafikpolitiken m. in.;
nr 817, av herr Pettersson, Harald,
och herr Gustafsson, Nils-Eric, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken in. m.;
nr 818, av herr Schött m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. m.;
nr 819, av herrar Sundin och Virgin,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för den
statliga trafikpolitiken m. in.;
nr 820, av herr Sundin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
191, angående riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken m. m.; och
nr 821, av herr Svensson, Rikard,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 191, angående riktlinjer för
den statliga trafikpolitiken m. m.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.10.
In fidem
K.-G. Lindelöw
•fl Första kammarens protokoll 1963. Nr 32
6
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Onsdagen den 13 november
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Ang. markkompensation vid bolags förvärv
av vissa mindre jordbruksfastigheter
Herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
HOLMQVIST, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Jonassons interpellation angående
markkompensation vid bolags förvärv
av vissa mindre jordbruksfastigheter,
erhöll ordet och anförde:
Herr talman! Herr Jonasson har frågat
mig
dels om jag uppmärksammat att
mindre jordbruksfastigheter, som ligger
inom eller gränsar till bolags markinnehav,
i allt större utsträckning överförs
till bolags ägo utan att bondejordbruket
erhåller motsvarande markkompensation,
dels om jag är beredd vidta åtgärder
för att sådan kompensation skall lämnas.
Som herr Jonasson själv anför i sin
interpellation ger 1925 års bolagsförbudslag
möjlighet till s. k. arronderingsförvärv,
d. v. s. bolag kan få tillstånd
att förvärva mindre områden,
som ligger i eller gränsar till ett eget
större skogsområde utan att lämna
markkompensation. Herr Jonasson gör
gällande, att denna typ av förvärv skulle
ha ökat i omfattning. Enligt vad jag
inhämtat från lantbruksstyrelsen kan
den sammanlagda arealen av under
1961 och 1962 medgivna arronderingsförvärv
uppskattas till mindre än 300
hektar per år. Interpellantens farhågor
att dessa förvärv skulle i avsevärd utsträckning
rubba ägarbalansen inom
skogsbruket förefaller mig därför vara
betydligt överdrivna.
Beträffande förvärvens storlek i de
enskilda fallen vill jag anföra följande.
Yad 1959 års riksdag uttalade om i
arronderingsförvärv ingående sämre
jordbruksjord, som bör skogsodlas,
medför en förskjutning uppåt av arronderingsförvärvens
arealer. Därutöver
är det enligt min mening av betydelse
att vid bedömningen av storleken
av förvärvsområden hänsyn tas till
utvecklingens krav i fråga om ett ekonomiskt
och rationellt skogsbruk. Användningen
av moderna tekniska hjälpmedel
för olika skogliga åtgärder ställer
större anspråk på de skogliga behandlingsytornas
storlek och form än
vad fallet var för endast några år sedan.
På grund härav är det naturligt
att förvärv av enklaver med större
areal än vad som förr ansågs motiverat
kan tillåtas, därför att de — för att
använda 1925 års riksdags ord — finnes
äga avsevärd betydelse för skogsbrukets
rationella skötsel på angränsande
mark.
Mot bakgrunden av det anförda kan
jag inte finna anledning till några åtgärder
av det slag herr Jonasson åsyftar.
Herr JONASSON (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret på min
interpellation.
Det är naturligtvis ingen för närvarande
särskilt stor fråga, som det här
gäller, men med den utveckling som
pågår kan det bli en större fråga. Framför
allt är det en rätt viktig principfråga
vad gäller ägofördelningen. Frågan
saknar inte heller betydelse för
den enskilde skogsägaren och jordbrukaren.
Den princip som man tidigare har
utgått ifrån och som man vid flera till
-
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
7
Ang. markkompensation vid bolags förvärv av vissa mindre jordbruksfastigheter
fallen uttalat från riksdagens sida är
att den nuvarande fördelningen av skogen
mellan olika ägarkategorier skall
bibehållas. Vi har också fördenskull
fått den s. k. bolagsförbudslagen, som
enligt lagstiftarnas mening skal! hindra
bolagen från att utöka sitt markinnehav.
Såsom jag framhållit i interpellationen
och som också framgår av
statsrådets svar ger dock bolagsförbudslagen
viss möjlighet för s. k. arronderingsförvärv.
Enligt interpellationssvaret skulle
dylika arronderingsförvärv ha förekommit
endast i obetydlig omfattning.
Enligt jordbruksministern skulle det
röra sig om högst 300 hektar per år.
Siffran är inte så där absolut fast angiven,
den kan vara större. Det kan
ju också vara så att dessa arronderingsförvärv
förekommer i större utsträckning
på vissa orter än på andra. Därför
har man kanske litet olika uppfattning
om omfattningen av dessa markförvärv.
För att få till stånd en bättre arrondering
av skogsfastigheterna, pågår,
som vi väl alla känner till, en ganska
omfattande bytesverksamhet. Vad jag
är ängslig för är att utvecklingen kan
gå i den riktningen att bolagen genom
denna bytesverksamhet söker utöka sin
samlade skogsmarksareal och till sig
»drar hem» skog, om jag får använda
ett sådant uttryck. Om utvecklingen går
i den riktningen kan det befaras att arronderingsförvärv
av denna typ kommer
att öka i framtiden. Det blir då
lättare att betrakta rena köp som arronderingsförvärv
när bolagen i realiteten
härigenom endast utnyttjar möjligheterna
att förvärva enklaver och
annat för att göra sina egna stora block
av skogsmark ännu större. Tendensen
är nämligen klar att man numera som
arronderingsförvärv betraktar förvärv
av betydligt större områden än vad
som tidigare varit möjligt.
Jag beklagar att jordbruksministern
finner denna utveckling i viss mån motiverad.
Om man genom bytesverksamhet
vill få till stånd större bruknings
-
enheter, större sammanhängande block
skogsmark, för bolagen är det givetvis
inte i och för sig något fel. Detta bör
dock inte få tagas till intäkt för att
bolagsförvärv av större arealer utan
vidare skall betraktas som arronderingsförvärv.
Bolagen bör i stället då
lämna motsvarande markkompensation.
Det är på den punkten som jag
är litet betänksam. Jag vill för min del
bestämt hävda att om riksdagen har
uttalat sig för att den nuvarande ägarbalansen
inom skogsbruket i stort sett
skall bibehållas, bör vi ju också tillse
att detta respekteras för framtiden.
När bolagen avhänder sig en liten
åkerbit —• jag har själv köpt en sådan
— kräver de markkompensation till
100 procent. Det är mot den bakgrunden
som man bör se arronderingsförvärven,
som enligt min uppfattning
måste bedömas mycket restriktivt.
Även om denna fråga inte är stor
rent allmänt sett, kan den dock för
vissa enskilda människor ha stor betydelse.
Den mark det här gäller kunde
bli en värdefull förstärkning för många
enskilda. Om vi ser på dessa bolagens
möjligheter att förvärva skogsmark och
än mer på domänverkets markpolitik,
måste vi väl ändå medge att utvecklingen
entydigt visar att det pågår en förskjutning
från enskilda skogsägare till
andra ägarkategorier. Den utvecklingen
får vi inte blunda för. Detta spörsmål
är därför enligt min mening värt
att uppmärksamma, och jag tror att vi
behöver följa utvecklingen med vaksamhet.
Herr statsrådet HOLMQVIST:
Det är mycket möjligt att herr Jonasson
har rätt i sin förmodan att vi kan
komma att få betydligt fler sådana
ärenden att bedöma i framtiden där bolag
vill förvärva enklaver — det är
kanske naturligt med hänsyn till det
ökade intresse för arronderingsförbättring
som kan iakttas.
Yi får väl vara överens om att det
8
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Ang. markkompensation vid bolags förvärv av vissa mindre jordbruksfastigheter
uttalande som herr Jonasson åberopar
är ganska allmänt hållet, och det kan
inte betyda att det inte skall finnas
möjlighet att göra vissa bedömningar.
Här är det dock fråga om klara undantag.
Det är således tydligt uttalat att i
sådana fall där det är till väsentlig nytta
och en direkt fördel att en enklav
eller annat litet område lägges till bolagsskogen
skall ingen kompensation
lämnas. Herr Jonasson talar alltså om
någonting annat då han säger att relationerna
mellan ägarkategorierna bör
bibehållas. I anslutning till bolagsförbudslagen
finns klart uttalat vilka undantag
som kan göras.
Jag är tacksam för att herr Jonasson
tagit upp denna fråga, eftersom jag
har kunnat visa på att vi hittills — jag
kan inte bedöma mer än den tid jag
har varit med om — har försökt handlägga
dessa ärenden på ett riktigt sätt,
d. v. s. i överensstämmelse med riksdagens
uttalanden. I allmänhet har
man väl utgått från en gräns på 20—
30 hektar för sådana förvärv det här
gäller, men jag tror att utvecklingen
mycket väl motiverar att man i dag
går upp till kanske den dubbla arealen.
Om vi utgår från att den praxis
som tillämpats förut har anknytning
till en förlegad teknik, så tror jag således,
med beaktande av vad rationellt
skogsbruk kräver, att det i dag kan
finnas skäl för en mera liberal bedömning
av arealgränserna för att man
skall nå det syfte som en gång har uttalats.
Herr SVEDBERG, LAGE, (s):
Herr talman! Även om jag delar herr
Jonassons uppfattning om att någon
större uppmjukning av bolagsförbudslagen
inte är påkallad, så tror jag mig
våga påstå att en viss uppmjukning är
nödvändig. I dag finns det nämligen
spärrar som är till nackdel för ägostyckningsinnehavare
vilkas ägor ligger
mitt inne i bolagsmark men har en
areal som överstiger den gräns där
Ivungl. Maj:t har ansett det vara skäl
att sätta stopp.
Jag tror det är nödvändigt ätt lantbruksnämnderna
får möjlighet att tilllämpa
spärregeln på ett annat sätt än
bolagsförbudslagen medger. Som en
naturlig följd av skogsbrukets rationalisering
och mekanisering kommer
nämligen många innehavare av ägostyclcningslotter
att tvingas bryta upp
och flytta när deras arbetskraft, som
givit ett tillskott till inkomsten från
brukningsenheten, blir överflödig. Vi
kan tänka oss att ett bolag vill förvärva
en ägostyckningsareal på mellan 35
och 40 hektar, varav 25 hektar är produktiv
skogsmark — den arealgräns
Kungl. Maj :t har tillämpat har rört sig
kring 15 hektar produktiv skogsmark
eller något däröver. Eftersom vi tidigare
när skogsbolagen, för att inte säga
lanthandlarna, började köpa fastigheter
det då kom till en lagstiftning som
gjorde det möjligt att få en viss skogsareal
tilldelad en ägostyckningsfastighet.
Nu finns det inga möjligheter för
lantbruksnämnden att värdera skogsmarken
på samma sätt som bolagen,
som på åbyggnaderna kan placera tillfällig
arbetskraft som behövs för skogskompletteringsåtgärder
och timmerdrivningar.
När lantbruksnämnderna har begärt
kompensation för större arealer så har
jordägarna nere i de större b3''arna fått
byta sig till eller köpa mindre skiften
som bolagen haft där, men ägostyckningsinnehavaren
har icke kunnat tillgodogöra
sig fullt värde för åbyggnader
som funnits på de ägostyckningslotter
som varit hembjudna till lantbruksnämnden.
När det gäller ägostyckningarna i
Norrland har jag för min del den uppfattningen
att Kungl. Maj :t bör se till
att det blir en bättre tillämpning i fråga
om förvärv från bolagens sida, så
att innehavaren av en ägostyckning vid
försäljningen får en betydligt bättre
köpeskilling.
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
9
Ang. markkompensation vid bolags förvärv av vissa mindre jordbruksfastigheter
Herr JONASSON (ep):
Herr talman! Jag har ingenting emot
att man skapar rationellare och större
skiften — någonting annat har jag aldrig
gjort gällande vare sig i denna debatt
eller i andra debatter — men jag
beklagar att både jordbruksministern
och herr Svedberg anser att även större
affärer skall kunna betraktas som
arronderingsförvärv. Det förhållandet
att man nu har gått in för en bättre
bytesverksamhet och större block bör
väl inte innebära att bolagen skall kunna
förvärva och lägga under sig mera
mark. Det är ju en annan sak. Yi som
något känner till hur lantbruksnämnderna
i praktiken arbetar vet att nämnderna
för en liggare över de arealer
som bolagen förvärvar och vad de enskilda
jordbrukarna får i gengäld av
bolagen. Meningen är ju att detta skall
ta ut vartannat, och det tycker jag också
är riktigt. Det är just den saken det
här gäller. Även om man vill åstadkomma
en liberalare markpolitik, behöver
den fördenskull inte bli mer slapphänt
gentemot bolagen.
Herr SVANSTRÖM (ep):
Herr talman! Det var jordbruksministerns
uttalande angående de arealgränser
som har tillämpats när det
gällt att ge bolagen förvärvstillstånd
för enklaver, vilka ligger inne i eller i
kanten av deras markområden, som
föranledde mig att begära ordet. Han
antydde att 20 å 30 hektar har utgjort
de gränser som hittills har tillämpats.
Jag har tillfälle att under den gångna
sommaren se ett sådant här fall. Det
rörde sig om en fastighet som hade en
areal av 13 hektar åker och 70 hektar
skog och som låg i utkanten av ett bolags
marker. Bolaget beviljades tillstånd
att köpa denna gård, men det
fanns också en annan intressant, nämligen
en intilliggande mindre gård med
en areal av 9 hektar åker och 47 hektar
skog. Enligt mitt bedömande — och
jag företräder då självfallet den meningen
att det enskilda ägandet av jord
och skog är en väsentlig grundpelare
när det gäller såväl den nuvarande
som den framtida verksamheten i fråga
om jordbruk och skogsbruk i detta land
— skulle man av de bägge nu nämnda
enheterna ha kunnat få ett bärkraftigt
jordbruk i kombination av jord och
skog. Herr talman, jag anser att man
inte alltför mycket får överdriva tron
på sammanhängande större skogsarealer.
De nuvarande möjligheterna att
rationalisera driften är av en så avgörande
betydelse att man inte nödvändigtvis
behöver jättestora arealer. Jag
anser att den i mitt exempel ifrågasatta
arealen om cirka 250 tunnland skogsmark
jämte en del åkerjord skulle vara
tillräcklig för att försörja en familj.
Jag tror vidare — vissa försök pekar
också i den riktningen — att de nuvarade
tankegångarna om rationell drift
genom användandet av stora maskiner
och liknande ting inom stora delar av
vårt land icke är möjliga att genomföra
med den struktur som skogsmarken
har. Fortfarande gäller t. ex. att
drivning med hästar är billigare än
drivning med traktorer i de allra flesta
svenska skogsmarker. Detsamma gäller
i vissa avseenden även avverkningen.
Jag tror, herr talman, att vi inte
skall överdriva talet om rationell drift
i detta sammanhang. Det går inte att
»skördetröska» i svenska skogar; det
tillåter inte terrängen. Jag har genom
detta exempel velat påpeka att det
kanske finns anledning att här fara
varligt fram och att hålla fast vid önskemålet
om ett enskilt ägande i görligaste
utsträckning.
Vad debatten här gäller är emellertid
huruvida bolagen skall lämna kompensation
eller ej i form av jord och
skog vid markförvärv. Det är den
egentliga frågan, och på den punkten
har jag nog den uppfattningen att så
bör ske i fortsättningen liksom hittills.
10
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Ang. markkompensation vid bolags förvärv av vissa mindre jordbruksfastighete
Herr statsrådet HOLMQVIST:
Herr talman! Jag kan hålla med herr
Svanström om att det förhållandet att
vi här i landet haft en självägande
bondeklass säkerligen i historiskt perspektiv
har varit av utomordentlig betydelse.
Men frågan är naturligtvis om
detta har samma värde i ett samhälle
som dagens, där kanske 10 procent av
befolkningen är jordbrukare och denna
tiondel gör anspråk på att ensam
få besitta jord och skog i vårt land.
För min del tror jag att vi får lov att
vara inställda på att en del av det som
en gång i tiden varit riktigt och värdefullt
kanske inte riktigt är det i dag,
särskilt om vi också vet att den s. k.
bondeskogen ibland ägs av sådana som
inte är jordbrukare — man har kanske
ärvt en skogslott och behåller den fastän
man har fått någon helt annan sysselsättning
i samhället. Vi skall nog
inte dra för strikta gränser i detta avseende.
Jag önskar inte dra upp någon längre
diskussion kring dessa frågor, men
eftersom herr Svanström tagit upp detta
perspektiv har jag velat erinra om
att förskjutningar efter hand kan ske,
som måste få konsekvenser för bedömningen.
Om jag sedan kommer till den aktuella
situationen, vill jag understryka
vad jag tidigare sagt om att man enligt
min mening inte bör frångå innebörden
i det uttalande som gjordes av
riksdagen år 1925 — det gäller bara
att tillämpa uttalandet med beaktande
av skogsbrukets tekniska förutsättningar
av i dag. Även om herr Svanström
har rätt i att hästen alltjämt användes
i mycket stor utsträckning inom skogsbruket,
är det dock uppenbart att vi
nu ställer helt andra anspråk på skogsvård
och avverkning än man gjorde
1925.
Sedan tycker jag nog att vi inte skall
tala alltför mycket om antalet hektar.
Här gäller det dock fall som måste bedömas
vart och ett för sig. En ägare
gör kanske ett utbud som innefattar
flera olika jordbitar inströdda i skog
— småbitar som tillsammans kan reprensentera
en större areal ■—• men
man tycker ändå att det kan vara rimligt
och vettigt att ge ett bolag tillstånd
att förvärva den utbjudna marken utan
kompensation. Det måste alltid avgöras
genom en bedömning i varje särskilt
fall, om den utbjudna marken
skall få gå till ett bolag eller eventuellt
förvärvas av en jordbrukare i trakten
med hänsyn till att en samlad och
lämpligt belägen areal då uppkommer
även om den är relativt liten.
Jag har velat peka på nödvändigheten
att vi inte stelnar i ett arealtänkande
utan att vi måste försöka tillgodose
de krav utvecklingen ställer.
Herr JONASSON (ep):
Herr talman! Jag kan inte riktigt
förstå jordbruksministerns första uttalande
i det senaste inlägget. Han säger
att det har blivit ett allt mindre antal
jordbrukare och skogsägare och det berättigar
ej till bibehållande av ägarbalansen.
Det heror ju på helt andra omständigheter
än vad vi här diskuterar.
Den utvecklingen har väl sin förklaring
i att man sökt få till stånd större
och mera bärkraftiga brukningsenheter.
Helt naturligt har antalet markinnehavare
därigenom skurits ner — men
för det skall man väl inte rubba ägarbalansen;
jag kan inte inse att ett sådant
resonemang skulle vara riktigt.
Jag har ingenting emot en sund bytesverksamhet
på olika områden, det
vill jag säga ifrån. Men det är ganska
enkelt att på detta område bokföra vad
man har att fordra och vad man är
skyldig, och då bör vi göra det för att
upprätthålla den ägarbalans som finns.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts
propositioner:
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
11
nr 195, med förslag till lag om biskopsval,
m. m.;
nr 198, angående bestridande av kostnaderna
för grupplivförsäkring för
präster och kyrkomusiker, m. m.; samt
nr 199, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 9:o), 14:o), 15:o)
och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38
s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksbanken
inkommit framställning angående
reservation av tomt för en ny riksbanksbyggnad,
in. in., hänvisades framställningen
till bankoutskottet.
Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 805—809 till statsutskottet,
motionen nr 810 till behandling av
lagutskott,
motionerna nr 811—813 till statsutskottet
och
motionen nr 814 till behandling av
lagutskott.
Vid föredragning av motionen nr 815
hänvisades densamma, såvitt den avsåge
förslaget till förordning om ändring i
förordningen den 25 oktober 1940 (nr
910) angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m., till behandling av lagutskott
och i övrigt till statsutskottet.
Föredrogos och hänvisades
motionen nr 816 till statsutskottet,
motionen nr 817, till behandling av
lagutskott,
motionen nr 818 till statsutskottet,
motionen nr 819 till behandling av
lagutskott samt
motionerna nr 820 och 821 till statsutskottet.
Ang. skatteutjämning mellan landstingen
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr
156, i anledning av väckta motioner
angående ersättningen till växelstationsföreståndare
som entledigats till
följd av växelstations automatisering;
nr 157, i anledning av väckt motion
om pension till vissa reservtelegrafexpeditörer;
och
nr 158, i anledning av väckt motion
om viss ersättning till förre gruvarbetaren
O. A. Wiitavaara.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Ang. skatteutjämning mellan landstingen
Föredrogs
ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52, i anledning av väckta
motioner angående skatteutjämning
mellan landstingen.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 514, av herr Bengtson
m. fl., och II: 626, av herr Hedlund
m. fl., hade yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skulle hemställa,
att 1958 års skatteutjämningskommitté
måtte erhålla i uppdrag att utreda frågan
om en utjämning via statsbudgeten
av landstingens skatteunderlag enligt
grundbidragsprincipen i enlighet med
vad i motionerna anförts.
Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna I: 514,
av herr Bengtson m. fl., och II: 626, av
herr Hedlund m. fl., angående skatteutjämning
mellan landstingen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Reservation hade anmälts av herrar
Sundin och Vigelsbo, vilka likväl ej
antytt sin åsikt.
Herr SUNDIN (ep):
Herr talman! Bevillningsutskottets
betänkande nr 52 borde väl egentligen
12
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Ang. skatteutjämning mellan landstingen
behandla en centermotion om uppdrag
åt 1958 års skatteutjämningskommitté
att utreda frågan om en utjämning via
statsbudgeten av landstingens skatteunderlag
enligt grundbidragsprincipen.
Ser man till reciten finner man att motionen
behandlas där, men vad utskottet
anför grundar sig på annat material.
Efter ett summariskt referat av motionen
anges att Landstingsförbundet, sedan
motion väckts, hemställt om utredning
i anslutning till skatteutjämningskommittén
eller sakkunniga för översyn
av hälso- och sjukvårdens finansiering.
Sedan anför utskottet att finansministern
givit skatteutjämningskommittén
tilläggsdirektiv, innefattande
bl. a. skatteutjämning enligt grundbidragsprincipen
för landstingen. Därpå
säger utskottet att det delar departementschefens
uppfattning att spörsmål
om hälso- och sjukvårdens finansiering
inte bör upptagas i sammanhanget och
anser sig därmed ha besvarat motionsyrkandena.
Det är en mycket egendomlig
metod utskottet använder, nämligen
att ta ställning dels till uttalanden av
departementschefen som inte nu är under
riksdagens prövning, dels till en
skrivelse från Landstingsförbundet som
inte heller är under riksdagens prövning,
för att sedan genom ett slags uteslutningsmetod
komma fram till att motionerna
inte bör föranleda någon åtgärd.
Jag är medveten om att olika omständigheter
kan behöva refereras vid behandling
av t. ex. en motion. Men det
är väl ändå det ärende och den handling
som är under riksdagens prövning
som utskottet skall uttala sig om
och inte om andra handlingar som referatvis
dragits in i sammanhanget. Jag
tror, herr talman, att det finns anledning
att uppmärksamma sådana här
ting. De ärenden som riksdagens ledamöter
skall pröva bör utgöra det primära
i utskottets arbete. Detta är den
ena anledningen till den blanka reservation
som jag har avlämnat.
Den andra anledningen är att de till -
läggsdirektiv som åberopas i utlåtandet
visserligen ger förord för grundbidragsprincipen,
men beloppsmässigt innefattar
de sådana begränsningar att
det kan ifrågasättas om det inom de
nuvarande direktivens ram går att komma
fram till den lösning vi efterstävar.
Med det sagda har jag velat ange skälen
till att jag har avlämnat den blanka
reservationen.
Herr WÄRNBERG (s):
Herr talman! Jag tycker nog att herr
Sundin gör sig skyldig till en strid om
påvens skägg. Bevillningsutskottet har
i alla fall — det kan vi väl säga —- mycket
utförligt refererat vad motionärerna
vill. Motionens syfte har blivit tillgodosett
genom andra åtgärder som har
tilkommit efter motionens skrivande,
och då tycker jag att det finns anledning
att ta upp till behandling de åtgärder
som har vidtagits.
Man kan alltså säga att motionen har
bifallits genom åtgärder som vidtagits
innan motionen kommit upp till riksdagens
behandling, och jag anser att bevillningsutskottet
bör tala om vad dessa
åtgärder innebär. Herr Sundin har
inte framställt något yrkande, eftersom
han är på det klara med att motionen
har blivit bifallen »i förskott» av andra
instanser än bevillningsutskottet och
kammaren.
Herr Sundin har, som sagt, inget yrkande,
men jag ber, herr talman, att få
yrka bifall till bevillningsutskottets förslag.
Herr SUNDIN (ep):
Herr talman! Till herr Wärnberg vill
jag bara säga att i sak skulle jag vara
mycket nöjd med att en motion har blivit
bifallen innan den behandlats av
riksdagen. Vad jag reagerar emot är det
sätt på vilket motionen behandlats i utskottets
skrivning.
Det är riktigt, som herr Wärnberg säger,
att i reciten finns återgivet vad
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i
motionen innehåller. Vad jag vill göra
en anmärkning emot är att utskottet i
sin skrivning helt och hållet sysslar
med sådant som inte för närvarande
ligger under riksdagens behandling,
nämligen dels skrivelsen från finansministern
till skatteutjämningskommittén,
dels den skrivelse som Landstingsförbundet
har sänt till finansministern i
det här ärendet. Det är principen för
bevillningsutskottets behandling av detta
ärende som jag tycker är otillfredsställande.
Herr WÄRNBERG (s):
Herr talman! Utskottet har inte känt
sig föranlåtet att gå in på det sätt på vilket
denna skatteutjämning skall komma
till stånd, därför att det inte känt något
behov av att ge skatteutjämningskommittén
några direktiv. Vi har alltså inte
givit oss in på att diskutera det sätt på
vilket frågan skall lösas. Det är tydligen
detta som herr Sundin har velat, eftersom
han säger att vi inte har brytt oss
om att tala om saken. Vi har dock lämnat
en mycket noggrann redogörelse för
motionen. Vi har sagt vad som kommit
emellan och vad som i dag föranlett ett
avslagsyrkande på motionen. Vi vill
dock inte binda oss med ett principuttalande
om det sätt på vilket skatteutjämningen
skall komma till stånd.
Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.
Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 54, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om rätt att
vid taxering för inkomst njuta avdrag
för belopp, som tillförts Stiftelsen Petroleumbranschens
Beredskapsfond, bifölls
vad utskottet i detta betänkande
hemställt.
13
syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:
nr 60, i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga;
nr
61, i anledning av väckt motion
angående tidpunkten för firande av Marie
bebådelsedag;
nr 62, i anledning av väckt motion
angående vissa spörsmål sammanhängande
med överskottsmedel å folkpensioner
för patienter å mentalsjukhus; och
nr 63, i anledning av väckta motioner
om åtgärder i syfte att stärka skyddet
för blivande mödrar.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 31, i anledning
av motioner angående vissa anspråk
enligt vattenlagen, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Om viss ändring av tomträttsinstitutet
i syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 32, i anledning av motioner
om viss ändring av tomträttsinstitutet
i syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik, in. in.
I två likalydande motioner, nr 174 i
första kammaren av herr Eriksson,
Einar, och herr Svensson, Axel, samt
nr 206 i andra kammaren av herr
Bengtsson i Halmstad in. fl., hade, utom
annat, hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla,
att Kungl. Maj :t måtte tillsätta en utredning
i syfte att åstadkomma en sådan
ändring av bestämmelserna för
tomträtten, att dessa också medgåve rätt
för kommun, som så önskade, att i
tomträttsavtalet införa sådana bestämmelser,
att kommunen snabbt kunde
återfå investerat kapital i tomträttsjord,
Nr 32
14
Onsdagen den 13 november 1963
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
under förutsättning att detta kapital
återigen används för inköp av mark avsedd
att upplåtas mot tomträtt.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder
hemställt, att förevarande motioner, I:
174 och II: 206, i den mån de behandlats
av utskottet, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I sitt yttrande över motionerna hade
utskottet å sid. 18 i det tryckta utlåtandet
anfört bland annat följande:
»Utskottet vill för egen del helt instämma
i motionärernas syfte att underlätta
kommunernas kreditanskaffning
för markförvärv och hjälpa kommunerna
att genom ökad användning av tomträttsinstitutet
föra en effektiv markpolitik.
»
Herr HOLMBERG (h):
Herr talman! När kammaren behandlade
bostadspolitiken i anslutning till
statsutskottets utlåtande nr 42 i våras
var även frågan om möjligheter att underlätta
kommunala tomträttsupplåtelser
uppe. Från vårt håll ville vi då
inte göra något uttalande som innebar
att man skulle vidtaga särskilda bestämda
åtgärder för sådant underlättande.
Vi ville inte att man skulle binda
sig för en utbyggnad av det kommunala
markmonopolet genom att i större
utsträckning än för närvarande utnyttja
tomträttsinstitutet. Inte heller ville
vi att man skulle prioritera kommunernas
kreditanskaffning i avsikt att
underlätta för dem att förvärva mark
för att i sin tur upplåta denna mark
med tomträtt. Av denna anledning reserverade
vi oss mot ett uttalande på
denna punkt i statsutskottets utlåtande.
Jag ämnar inte i detta sammanhang
ta upp någon större markpolitisk debatt,
men jag tycker att det är honnett
att fullfölja den linje vi intog i våras.
Jag vill därför hemställa att det uttalande
som tredje lagutskottet gör i sitt
utlåtande nr 32 på sidan 18, andra
stycket och som berör denna fråga
skall utgå. Jag avser närmast första
meningen i andra stycket på sidan 18
med lydelsen: »Utskottet vill för egen
del helt instämma i motionärernas syfte
att underlätta kommunernas kreditanskaffning
för markförvärv och hjälpa
kommunerna att genom ökad användning
av tomträttsinstitutet föra en
effektiv markpolitik.»
Jag hemställer sålunda att denna mening
måtte utgå ur utskottes motivering.
Herr ALEXANDERSON (fp):
Herr talman! Utskottet har vid behandlingen
av denna fråga varit enigt
om att det vore önskvärt ur bostadspolitisk
synpunkt att underlätta kommunernas
användning av tomträttsinstitutet.
Motionen var ju delad på två
utskott, och det vi hade att behandla
var inte så mycket den kreditanskaffningsfråga,
som närmast är uppe i det
stycke som herr Holmberg berörde. Vår
behandling av ärendet avsåg närmast
ändringar på själva lagstiftningsområdet,
men man måste ställa dem i viss
relation till varandra, och det var anledningen
till att även vi i viss mån
har kommit in på denna fråga. Den har
emellertid i princip egentligen behandlats
i våras.
Jag vill med dessa ord bara yrka bifall
till utskottets enhälliga utlåtande i
oförändrat skick.
Herr ÅKERLUND (h):
Herr talman! I detta utskottsutlåtande
är det en sak till vilken jag vill knyta
en reflexion.
Det nuvarande tomträttssystemet
med fasta, oförändrade avgälder, kontraktsbundna
för lång tid, medför vid
sjunkande penningvärde icke avsedda
värdevinster för tomträttshavaren. Den
som gör värdeförlust med nuvarande
system är upplåtaren, d. v. s. vanligen
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i
kommunen. Motionärernas förslag skulle,
i händelse den förskottsbetalade engångsavgälden
erläggs ur tomträttsköparens
egen kassa, medföra att denne
betalade fullt ut för den tjänst han köper.
I så måtto är motionärernas tanke
tilltalande. Då motionärerna emellertid
tänker sig att en upplåning till engångsavgälden
skulle förekomma, skulle
tointrättshavaren fortfarande kunna
göra vinst på penningvärdeförsämringen,
men kommunerna skulle inte behöva
bli lidande härpå. Yia kreditapparaten
skulle värdeförlusten överflyttas
från — för närvarande — kommunerna
till spararna. Var och en är ju sig
själv närmast, så varför skulle inte kommunerna
försöka en sådan övervältring?
Går det så går det.
Utskottet säger sig också helt instämma
i motionärernas syfte att underlätta
kommunernas kreditanskaffning för
markförvärv och hjälpa kommunerna
att genom ökad användning av tomträttsinstitutet
föra en effektiv markpolitik.
Det skall alltså med andra ord i
en kreditreglerad marknad ställas spekulationskapital
till förfogande för att
möjliggöra bl. a. vinster på penningvärdets
fall.
Utskottet har med stor skicklighet
undvikit att beröra detta centrala men
känsliga spörsmål genom att enbart tala
om värdestegring utan att beröra
dess karaktär och sätten för dess uppkomst.
Det är också naturligt med tanke
på att utskottet har en mycket skicklig
jurist som sin ordförande. Som bekant
arbetar jurister alltid utifrån förutsättningen
att en krona förblir en
krona, trots att Kungl. Maj:ts och riksdagens
ekonomiska politik inte alltid
liar denna målsättning, vilket svenska
folket också väl vet.
Herr SVENSSON, AXEL, (s) :
Herr talman! Jag hade som motionär
inte tänkt säga något i denna fråga, tv
det framgår ju av utskottets utlåtande
15
syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
att det är tillsatt en utredning för dessa
markfrågor. Jag hade således tänkt
nöja mig med att ärendet blir behandlat
och utrett och så småningom kommer
på riksdagens bord. Men eftersom
här har uppstått en diskussion i ärendet,
tycker jag att jag inte kan förbigå
min egen motion med tystnad.
Jag förstår mycket väl högerns inställning
här. Den har man deklarerat
många gånger. Man är emot tomträttsinstitutet,
som ju har varit i verksamhet,
tror jag, sedan 1907, men som under
de första årtiondena inte fick någon
större utbredning. Under senare årtionden
har emellertid i synnerhet de
stora städerna börjat införa tomträttsinstitutet.
Anledningen till detta är att
man vill bevara marken i kommunens
ägo så att den inte skall utsättas för
den värdespekulation som vi alla har
upplevat och väl upplever i dessa dagar
i ännu högre grad än tidigare.
Med vår motion syftar vi till att få
ett svar på frågan hur det skall vara
möjligt att underlätta för våra kommuner
att skaffa sig tomträttsmark. Det
gäller inte endast kapitalfrågan, det är
också räntefrågan och frågan om tomträttsavgälden.
Tomträttsavtalet löper i
allmänhet på 75 år med rätt för kommunerna
att efter 60 år justera avgälden
— så är det hemma i min egen
kommun. Det är klart att det är lättare
att klara kapitalfrågan i en stor stad
än i mindre tätorter, och det är närmast
med tanke på de mindre tätorterna
som vi motionärer väckt frågan på
vilket sätt man kan underlätta för kommunerna
att snabbare få igen de pengar
som ligger i markvärdet. Vi har
tänkt oss två vägar.
Den ena vägen är att tomträttsinnehavaren
skall vid upplåtelsen inte som
nu få betala en fast årlig avgäld. Jag
har själv en fastighet med tomträtt.
Avgälden är 25 öre per kvadratmeter
och år under 75 år — den kan således
inte rubbas ännu på åtskilliga årtionden.
I stället har vi sagt oss att det bör
Onsdagen den 13 november 1963
16 Nr 32
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
finnas en form för kommunerna att
snabbare få tillbaka sina pengar. Om
en tomt kostar 10 000 kronor, kanske
den enskilde skall erlägga detta belopp,
men inte på en gång — man kan tänka
sig eu femårig amorteringsperiod. Men
det betyder också att tomträttsinnehavaren
kan få låna detta belopp i bank,
vilket han inte kan få nu. Det är alltså
där som vi har det stora kruxet. Tomtvärdet
ingår liksom byggnadsvärdet i
taxeringsvärdet, men det sker en uppdelning.
Jag har själv under dessa år
fått finna mig i att taxeringsvärdet
ständigt ökar på marken, men inte på
samma sätt på byggnaden. Det förklaras
ju av att byggnaden skall avskrivas
med en viss del varje år och således
skall sjunka i värde.
Det var den ena vägen, som vi tänkt
oss. Den andra vägen är att skapa eu
kreditfond där mindre tätorter skulle
kunna låna pengar för att klara kapitalanskaffningen
när det gäller att inrätta
tomträttsinstitut.
Jag skall inte fördjupa mig mer i
detta, men det är själva den sakfråga
som motionärerna framfört. Jag låter
mig nöja med att ärendet nu går till
en utredning. Jag är dock något ledsen
över att tredje lagutskottet i sitt
yttrande inte kunde säga att motionen
skall skickas till markutredningen.
Man säger bara att eftersom ärendet
ligger hos markutredningen, så får det
räcka med det. Artigheten brukar i andra
utskott bjuda att man skickar motionen
till en sådan utredning. Sådana
synpunkter har synbarligen inte trängt
igenom i tredje lagutskottet, och det
är tydligen ingenting att göra åt det.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till tredje lagutskottets förslag utan
ändring.
Herr ADOLFSSON (k):
Herr talman! Det är ganska självklart
att den partigrupp jag representerar
inte kan instämma i det yrkande som
herr Holmberg ställde beträffande viss
ändring i utskottets skrivning på sid.
18. Tvärtom finner vi denna del av utlåtandet
mycket tillfredsställande. Å
andra sidan kan vi förstå de synpunkter
som herr Holmberg lade till grund
för sitt yrkande. Jag vill emellertid
göra påpekandet att — om jag inte alldeles
missminner mig beträffande historiska
fakta — det var redan Gustav
Vasa som i princip införde tomträttsinstitutet,
och det var från högerhåll som
man så småningom föreslog att det
skulle återinföras. Men från högerhåll
har man senare i hög grad bekämpat
det, och det kan man förstå eftersom
tomträttsinstitutets tillämpande i någon
liten mån kan förhindra tomtprisuppskörtningen.
Beträffande de åtgärder som föreslås
i motionen vill jag'' ha sagt att de inte
särskilt kan attrahera den riksdagsgrupp
som jag tillhör. Jag skall inte
fördjupa mig så mycket i det, eftersom
frågan nu skall utredas. Vi ifrågasätter
inte motionärernas goda vilja. Markvärdestegringsfrågorna
har utretts i decennier,
och under denna långa utredningstid
har situationen oavbrutet
bara förvärrats. För närvarande är den
värre än någonsin. Detta är särskilt
fallet i de expanderande områdena i
landet. Man kan därför både förstå och
uppskatta motionärernas något förtvivlade
letande efter möjligheter att
åtminstone i någon grad motverka denna
tendens och underlätta för kommunerna
att skaffa mark samt därmed
också i viss utsträckning att hålla tillbaka
den tomtprisuppskörtning som
förekommer. Men det är klart att förslaget
att tomträttsinnehavarna på en
gång eller på några få år skulle betala
en engångsavgift för tomträtten för att
kommunen på så sätt skulle få pengar
att röra sig med för nya tomtinköp inte
kan leda till den effekt som motionärerna
uppenbarligen önskar.
Markförsörjningen och tomtprisfrågorna
i allmänhet är emellertid absolut
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i
centrala angelägenheter i bostadspolitiken,
och därför finns det all anledning
att uppmärksamma dem. Men vi
anser att man måste gå andra vägar
än motionärerna föreslagit i den del
av motionen som nu behandlas och tillgripa
åtgärder som är långt mera radikala
än de som föreslås i motionen.
Yad prisfrågorna beträffar anser vi
naturligtvis i första hand att tomträttsinstitutet
skall användas så mycket som
över huvud taget är möjligt, men en
varaktig och verkligt effektiv lösning
kan åstadkommas endast om all spekulation
beträffande tomtmark förbjudes
i vår lagstiftning. Endast då!
Sedan har vi den tomträttsfråga som
talarna tidigare varit inne på här i
diskussionen. Enligt den åsikt som vi
representerar borde all tomtmark inom
stadsplanelagda områden och även
sådan mark som generalplanering eller
regionplanering kan kräva för bostadsbyggandet,
för inrättande av kommunala
institutioner etc. läggas under
tomträtt.
Det är nämligen inte bara fråga om
att ge kommunerna de ekonomiska möjligheter
att förvärva tomtmark som det
talas om i motionen, utan det är också
fråga om att i verklig mening tillämpa
och använda tomträttsinstitutet. Det
finns ju många kommuner som oavsett
sina ekonomiska förutsättningar avstår
från att utnyttja denna möjlighet till ett
planerande på längre sikt. Därför behövs
generellt verkande bestämmelser
om tomträttsförfarande i bl. a. de stadsplanelagda
områden som jag nyss
nämnde.
Sedan är det klart åt! motionärerna
har alldeles förtvivlat rätt i att det av
ekonomiska skäl många gånger är en
omöjlighet för kommunen att verkligen
använda tomträttsinstitutet i den utsträckning
som kommunens intresse
borde nödvändiggöra, särskilt nu när
priserna på råmark och tomtmark rakar
i vädret så våldsamt som skett under de
senaste åren, framför allt på orter som
17
syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
befinner sig i ett expansivt skede. För
kommuner med många hundra miljoner
kronor i årsomsättning, kanske en miljard
eller mera, representerar ju inköpskostnaderna
för mark bara en liten del
av den samlade utgiftssumman, men det
är klart att för en liten kommun kan det
ekonomiskt vara hundra gånger värre
och ibland alldeles omöjligt att skaffa
den mark som behövs. Motionärerna
har i detta fall rekommenderat en statlig
kreditfond för markköp, och samma
sak har vi från kommunistiskt håll
vid många tidigare tillfällen förordat —
senast nu i år i riksdagen. Den expropriationsutredning
som nu skall arbeta
torde väl ta ståndpunkt även till en sådan
fråga. Vi för vår del är alltså för
en statlig marklånefond av tillräcklig
storlek, ur vilken långsiktiga lån skall
kunna beviljas till en låg ränta som under
inga förhållanden torde överstiga
tre procent.
Innan jag slutar mitt anförande vill
jag också fråga: Är det så orimligt, att
en marklånefond upprättas, ur vilken
lån kan beviljas kommunerna utan ränta?
Ja, det tycks kanske vara chockerande
så där i hastigheten, om man på
något sätt förordar ett sådant system,
men jag vill erinra om att beträffande
de mycket omtalade 20-talshusen i
Wien var förhållandet det att man inte
betalade någon ränta alls för de kostnader
man haft för husen. Beträffande
nybygget för Radiotjänst blev det ju
härom dagen bekant att byggkostnaderna
helt och hållet har avskrivits, vilket
innebär att man inte bara befriats från
ränteutgifterna utan också sluppit ifrån
att betala skulderna. Jag tycker därför
inte att min fråga är alldeles orimlig,
och den är inte heller ny, nämligen om
att en marklånefond upprättas utan att
låntagarna pressas på räntor för det
kapital som där lånas upp.
Jag vill bara, herr talman, tillägga att
de åtgärder jag nu talat för enligt vår
mening är elementära för att man äntligen
skall kunna komma till rätta med
18
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv kommunal
markpolitik
det ytterst allvarliga sociala problem,
som motionärerna uppmärksammat genom
den motion som vi nu behandlar.
Herr HOLMBERG (h):
Herr talman! Jag skall inte lägga mig
i en markpolitisk uppgörelse mellan socialdemokraterna
och kommunisterna,
men eftersom herr Axel Svensson framhöll
att vi från högerpartiets sida över
huvud taget skulle vara emot tomträttsinstitutet,
finns det anledning att göra
en liten korrigering.
Den ställning vi här har intagit innebär
inte alls att vi är emot institutet
som sådant, utan vi är emot ett uttalande
som innebär att man i betydligt
större utsträckning än för närvarande
sker skall utnyttja tomträttsinstitutet
för att driva en aktiv kommunal markpolitik
och att man i detta syfte särskilt
skall prioritera kommunerna i vad avser
upplåningen. Tomträttsinstitutet
kan självfallet enligt vår mening många
gånger vara den enda möjligheten att
komma till rätta med komplicerade fastighetsfrågor,
framför allt i de större
städerna, t. ex. när man skall försöka
lösa frågan om olika gemensamhetsanordningar
för flera fastigheter. I det fallet
är det naturligt att man prövar tomträttsinstitutets
olika möjligheter. Men
i dagens läge, då inte mindre än två utredningar
håller på att undersöka olika
aspekter av tomträttsinstitutet, anser vi
det vara olämpligt att göra ett generellt
uttalande av den beskaffenhet som har
skett i tredje lagutskottets utlåtande.
Herr SVENSSON, AXEL, (s):
Herr talman! Jag vill säga några ord
till herr Holmberg i denna fråga.
Herr Holmberg säger att högern inte
har någonting emot tomträttsinstitutet
—- men det där håller nog inte riktigt,
herr Holmberg; ett sådant uttalande
håller kanske här i riksdagen, men det
håller inte ute i kommunerna. När jag
själv satt som ordförande i drätselkammaren
i Malmö, genomförde vi tomträttsinstitutet.
Hela högergruppen sade
ifrån att om tomträtt skulle införas,
komme man inte att bygga några fastigheter
i Malmö. Vi beslöt att införa tomträtt,
och det beslutet fattades på fredagen
— på måndagen stod byggmästarna
i ko för att sätta i gång sin verksamhet.
Det stod i gårdagens tidningar att fastighetsnämnden
för andra gången har
beslutat att hemställa om expropriation
av större områden i Malmö. Både i första
omgången när man fattade detta beslut
och nu i andra omgången när man fattat
beslutet har de borgerliga med högern
framställt en reservation, som innebär
att man inte går emot expropriationsförfarandet
men att man går emot
att marken skall läggas under tomträtt.
Det är det verkliga förhållandet när det
gäller intresset från högerns sida för
tomträttsinstitutet.
Jag vill bara nämna detta för herr
Holmberg för att han skall veta att man
ute i kommunerna handlar på ett annat
sätt än efter de riktlinjer som herr
Holmberg menar att högerpartiet bör
följa i tomträttsfrågan.
Herr HOLMBERG (h):
Herr talman! Man får kanske av
herr Svenssons anförande den uppfattningen
att socialdemokratiska kommunalfullmäktige
i detta fall alltid uppträder
enigt och alltid har exakt samma
inställning till tomträttsinstitutets
användning. I själva verket bryter uppfattningarna
om utnyttjandet av tomträttsinstitutet
igenom partigränserna
ute i olika kommuner. Det finns städer
där även den socialdemokratiska majoriteten
av olika skäl har gått emot ett
vidgat utnyttjande av tomträttsinstitutet.
Vissa gånger har det skett av rent
ekonomiska skäl; man har ansett sig
vara tvungen att ha medel för att kunna
fortsätta att driva sin markpolitik
och har därför inte ansett sig kunna
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
19
Om bevakande av samernas intressen vid vattenutbyggnad i Norge
behålla marken och upplåta den med
tomträtt. I andra fall har andra skäl
varit utslagsgivande. Någon enhetlig
linje från något parti i detta fall finns
således inte — exklusive kommunisterna.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad gjordes propositioner,
dels på bifall till vad utskottet hemställt
med godkännande av utskottets
motivering, dels ock därpå att utskottets
hemställan skulle bifallas med den
ändringen i utskottets motivering, att
ovan återgivna mening å s. 18 i det
tryckta utlåtandet utginge; och förklarades
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 33, i anledning
av motioner om rätt för trossamfund
att uppföra kyrko- och församlingsbyggnader
på mark för allmänt ändamål,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.
Om bevakande av samernas intressen
vid vattenutbyggnad i Norge
Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 34, i anledning av motioner
om bevakande av samernas intressen
vid vattenutbyggnad i Norge.
Tredje lagutskottet hade behandlat
två i riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 379 i första
kammaren av herr Osvald samt nr 450
i andra kammaren av herr Jönsson i
Ingemarsgården och herr Larsson i
Umeå.
I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte
anhålla, att Kungl. Maj :t ville utfärda
sådana föreskrifter, att länsstyrelse
hade att, då det komme till dess kännedom,
att vattenutbyggnad, som kunde
beröra de svenska samernas intressen,
planerades i Norge, skyndsamt rik
-
ta de berörda samebyarnas uppmärksamhet
på angelägenheten av att de
ställde ombud för sig i Norge för bevakande
av sina och sina medlemmars
intressen, samt att, om svensk sameby,
enligt vad som vore känt för länsstyrelsen,
ställt svenskt ombud för sig, skyndsamt
underrätta även ombudet.
Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, I: 379
och II: 450, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Herr OSVALD (fp):
Herr talman! I de motioner som behandlas
i detta utlåtande har motionärerna
pekat på två fall av vattenutbyggnader,
där samernas intressen har blivit
inblandade. Det har påvisats att i
dessa båda fall — det ena i Norrbottens
och det andra i Västerbottens län ■—
har länsstyrelserna förfarit på olika
sätt, fastän de båda ärendena synes
vara av en tämligen likartad beskaffenhet.
Vi har framhållit att det synes
möjligt att rättsförlust kan uppkomma
för de svenska samerna till följd av
myndigheternas handlingssätt, och vi
menar att det är angeläget att man får
till stånd en sådan ordning att rättsförlust
för samerna kan förebyggas.
Med tillfredsställelse kan konstateras
att utskottet förklarar att det finner
syftet med motionerna vara förtjänt av
beaktande. Jag anser dock att om utskottet
har denna inställning, så borde
utskottet ha sträckt sig något längre
än till att bara hänvisa till att frågan
kommer att kunna lösas utan någon
särskild åtgärd.
Remissyttranden över motionerna
har inhämtats från bl. a. länsstyrelserna.
Av dessa har länsstyrelsen i Jämtlands
län förklarat att länsstyrelsen
kommer att handla på det sätt som motionärerna
föreslagit, även om det inte
utfärdas några ytterligare föreskrifter.
Länsstyrelsen i Norrbottens län menar
att man mycket väl kan utfärda de ifrå
-
20
Nr 32
Onsdagen den 13 november 1963
Om bevakande av samernas intressen vid vattenutbyggnad i Norge
gasatta föreskrifterna och finner dem
lämpliga men anser å andra sidan att
det är onödigt att utfärda särskilda bestämmelser.
Länsstyrelsen i Västerbottens
län har pekat på att det i hela
denna problematik finns vissa frågor
som behöver klarläggas, innan eventuella
föreskrifter skulle kunna utfärdas.
I anslutning härtill skulle jag vilja tilllägga
att Svenska samernas riksförbund,
som hade ett landsmöte i Gällivare
i år, har förklarat att en närmare
undersökning måste komma till stånd
samt att det är synnerligen angeläget
att de av motionärerna påyrkade åtgärderna
genomföres. Även Svenska samernas
riksförbund är således av den
meningen att eventuella åtgärder måste
föregås av en undersökning av hela
problemkomplexet.
Under sådana omständigheter förefaller
det mig som om det hade varit
riktigare att utskottet i detta fall hade
tillstyrkt motionernas förslag om en
undersökning. Nu har utskottet i stället
Uttalat den uppfattningen — i överensstämmelse
med vad länsstyrelserna anfört
— att länsstyrelserna kommer att
handla på det sätt som motionärerna
föreslagit, även om några föreskrifter
inte utfärdas. Vidare uttalar utskottet
att det förutsätter att det aktuella spörsmålet
ägnas uppmärksamhet vid förhandlingarna
om renbeteskonventionens
fortsatta giltighet.
Till slut vill jag säga att jag hoppas
att man i likhet med utskottet kan våga
förutsätta att de i motionerna berörda
förhållandena kommer att beaktas, så
att man i framtiden kommer fram till
en sådan ordning, att de olikheter i
handläggningen, som hittills har förekommit,
inte i fortsättningen skall behöva
upprepas. Det gäller ju doek en
mycket viktig angelägenhet, nämligen
att förebygga rättsförlust för samerna.
I den förhoppningen att den av utskottet
uttalade förutsättningen sålunda
kommer att förverkligas ber jag,
herr talman, att få sluta mitt anförande
utan att ställa något yrkande.
Herr ALEXANDERSON (fp):
Herr talman! I motionerna yrkas, att
länsstyrelserna skall få bindande föreskrifter
att lämna meddelande till samerna
om vad som händer i Norge beträffande
vattenregleringar, som kan
beröra samernas rätt.
Utskottet har uttalat, att det utgår
ifrån att i den mån länsstyrelserna har
sådan kunskap, kommer de också att
genom sina tjänstemän underrätta vederbörande
svenska samer. Men utskottet
menar att det är svårt att utfärda direkta
föreskrifter om detta, eftersom
det inte är så lätt att åstadkomma, att
länsstyrelserna blir noggrant underrättade
om vad som sker på andra sidan
riksgränsen.
Vi har också den uppfattningen, att
samerna och deras organisationer mer
och mer blir rustade att själva sörja
för den orientering och det kunskapsmeddelande,
som det här är fråga om.
Vi tror att samerna själva nog anser
det vara en i och för sig lycklig utveckling
och i linje med vad de i många
fall påyrkat, nämligen att slippa bli
ställda under vad de kallar förmyndarskap
av de svenska myndigheterna.
Vi tror sålunda att de frågor, som
föranlett motionerna, i fortsättningen
skall kunna lösas på ett tilfredsställande
sätt, utan att man här vidtar några
speciella åtgärder. Jag får därför yrka
bifall till utskottets hemställan.
Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu
ifrågavarande utlåtandet hemställt.
Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 36, i anledning
av motioner angående rättegångskostnader
vid ingrepp enligt gruvlagen,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.
Onsdagen den 13 november 1963
Nr 32
21
Interpellation om postgymnasial utbildning
av icke traditionell akademisk art
Herr NYMAN (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! Rekryteringsunderlaget
för universitet och högskolor kommer
till följd av den stora ökningen av studenter
att växa mycket snabbt under
60-talet. Intresset för högre studier
tycks öka år från år. Trycket på de
spärrade studievägarna förväntas därför
bli allt starkare trots ökat intag av
elever och förbättrad yrkesvägledning
och studierådgivning. Resultatet kan
befaras bli en snedbelastning av den
akademiska utbildningen, så att de icke
spärrade studievägarna blir en uppsamlingsplats
för dem, som icke kan tagas
emot Aud de spärrade. Samtidigt kommer
i fortsättningen sannolikt stor brist
att råda på civilingenjörer, läkare,
tandläkare, civilekonomer m. fl. från
spärrade högskolor och svårigheter
uppstå inom näringsliv och förvaltning
att effektivt sysselsätta akademiker från
filosofiska fakulteter m. fl. öppna utbildningsvägar.
Frågan har diskuterats
av prognos- och planeringsgruppen inom
ecklesiastikdepartementet i utgiven
PM och av remissinstanser som SACO,
TCO och SFS i samband med betänkandet
Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle etc. Relysande siffror på
det aktuella förhållandet vid universiteten
återfinns i statistiska centralbyråns
llPPgifter angående antalet inskrivna
studenter per den 1/10 1963. Bl. a. lämnas
den uppgiften, att 25 000 studenter
inskrivits för humanistiska studier, en
siffra som på grund aAf dubbelregistrering
något måste reduceras.
Enligt ecklesiastikdepartementets
prognos- och planeringskommitté beräknas
antalet studenter på de humanistiska
fakulteterna i början av 70-talet
uppgå till 22 500, med andra ord
redan nu är antalet humanister högre
än vad som beräknas för 70-talet.
Förutsättningarna för att åstadkom -
ma en önskad balans synes ytterligare
försvåras av den starka tillströmningen
till gymnasierna, som bl. a. gymnasieutredarna
pekat på och som snarast
ökar det inledningsvis påpekade rekryteringsunderlaget
för universitet och
högskolor.
I prognos- och planeringsgruppens
PM diskuteras ett antal tänkbara åtgärder
i syfte att åstadkomma en balanserad
expansion utöver nu gällande program
av all postgymnasial utbildning.
En del av nämnda åtgärder har redan
vidtagits bl. a. genom de indirekta verkningarna
av förslag och diskussioner
inom kommittén för nya former av undervisning
inom filosofisk fakultet
(KNUFF) och icke minst syftar propositionen
nr 172 angående riktlinjer för
fortsatt utbyggnad av universitets- och
högskoleväsendet in. in. till åtgärder i
sådant syfte. Emellertid synes de föreslagna
och vidtagna åtgärderna komma
att verka alltför långsamt. Icke
minst borde utbyggnaden av annan
postgymnasial utbildning, d. v. s. målinriktad
utbildning byggande på gymnasiet
men likväl icke av akademisk
karaktär, skyndsamt uppmärksammas.
Den nyligen tillsatta yrkesskoleberedningen
kommer visserligen av direktiven
att döma att befatta sig med sådana
spörsmål. Därvid är dock att märka, att
denna utredning beräknas taga några
år i anspråk. Den kommer också att
nödgas inrikta sin huvuduppmärksamhet
på mer praktisk utbildning på
grundskolenivå än postgymnasial utbildning.
Grundad anledning kan således föreligga
för särskilda skyndsamma åtgärder
för att nyttiggöra det stora studentantalet
för praktiska yrkesområden av
icke traditionell akademisk karaktär.
Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande interpellation:
Avser
herr statsrådet att inom en snar
22 Nr 32 Onsdagen den 13 november 1963
Interpellation om postgymnasial utbildning av icke traditionell akademisk art
framtid vidtaga åtgärder i syfte att
minska trycket på icke spärrade fakulteter
genom att stimulera utbyggnad av
sådan utbildning efter studentexamen
av icke traditionell art, som åsyftas i
prognos- och planeringsgruppens PM
av december 1962?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Herr TALMANNEN anförde:
Jag ber att få erinra om att nästa arbetsplenum,
onsdagen den 20 dennes,
börjar kl. 10.00.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.25.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Stockholm 1963. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
630020