Nr 32 ANDRA KAMMAREN 1968 (Riksdagens protokoll 1968:32)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 32 ANDRA KAMMAREN 1968

18—24 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 18 oktober

Sid.

Interpellation av herr Eliasson i Sundborn (ep) ang. informationen i

samhällsplaneringsfrågor..................................... 3

Meddelande om enkla frågor av:

fru Ryding (vpk) ang. förvandling från hel till halv invaliditetsersättning.
................................................. 6

herr Thunborg (vpk) ang. rätt till betald hemresa för personer som
erhållit arbete utom hemorten............................... 6

Tisdagen den 22 oktober

Interpellation av herr Lundberg (s) ang. transportfrågornas betydelse

för näringslivet, m. m........................................ 6

Meddelande om enkel fråga av herr Börjesson i Falköping (ep) ang. in -

formationen om mervärdeskatten............................. 8

Torsdagen den 24 oktober

Svar på frågor av:

fru Ryding (vpk) ang. förvandling från hel till halv invaliditetsersättning
.................................................. 9

herr Källstad (fp) ang. åtgärder för att förhindra driftstörningar vid

TV-sändningar............................................ 10

herr Källstad (fp) ang. åtgärder mot serviceförsämringen vid postverket.
.................................................. 11

Meddelande ang. arbetsplenum onsdagen den 30 oktober........... 13

Interpellationer av:

fru Ryding (vpk) ang. kvinnornas ställning inom statsförvaltningen 14

1 —Andra kammarens protokoll 1968. Nr 32

Nr 32

Innehåll

herr Wikner (s) ang. kommunikationerna i Norrland............. 16

herr Wedén (fp) ang. Sveriges EEC-politik...................... 16

herr Larsson i Borrby (ep) ang. informationen om mervärdeskatten 17
Meddelande om enkla frågor av:

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) ang. sysselsättningsläget i Jämtlands
län................................................. 18

herr Thylén (h) ang. informationen om mervärdeskatten.......... 18

herr Björk (s) ang. ytterligare åtgärder mot oljeutsläpp från fartyg 18
herr Nordstrandh (h) ang. en ny forskarutbildningsorganisation... 18

herr Andersson i Storfors (s) ang. förbud mot skogsbesprutning från
flygplan.................................................. 18

Fredagen den 18 oktober 1968

Nr 32

Fredagen den 18 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i § 32 riksdagsordningen
föreskrivna fullmaktsgranskningen: Till

justitiedepartementet har från
länsstyrelsen i Stockholms län inkommit
fullmakt för Hans Almryd, som vid
ny röstsammanräkning utsetts till ledamot
av riksdagens andra kammare i
stället för avgången ledamot av kammaren.

Granskning av fullmakten företas inför
chefen för justitiedepartementet i
närvaro av vederbörande fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret.

Någon anmärkning framställs ej mot
fullmakten.

Detta protokoll och den granskade
fullmakten skall överlämnas till andra
kammaren.

Enligt uppdrag

Margit Hirén

Vid detta protokoll var fogad den däri
omförmälda fullmakten för herr Hans
Almryd att inträda såsom ledamot av
kammaren för tiden till den 1 januari
1969 efter fru Heurlin.

Herr talmannen meddelade, att herr
Almryd intagit sin plats i kammaren.

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 1228
—1230; och

till lagutskott motionerna nr 1231—
1234.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Persson i Heden (ep), till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående ökad användning
av arbetslöshetsmedel för underhåll
av allmänna vägar,
herr Nilsson i Östersund (s), till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder mot arbetslösheten
inom skogslänen, och

herr Börjesson i Falköping (ep), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående skatteavdrag
för fördyrade levnadskostnader på
grund av sockersjuka.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Interpellation ang. informationen i
samhällsplaneringsfrågor

Ordet lämnades på begäran till

Herr ELIASSON i Sundborn (ep), som
yttrade:

Herr talman! Vårt lands resurser är
knappa. Bästa möjliga användning av
dessa bör därför vara en målsättning
vid all planering. Familjerna liksom
företagen och skilda sektorer inom offentlig
verksamhet och förvaltning torde
också i görligaste mån handla med
utgångspunkt från alternativa möjligheter
till användning av resurserna och

1* —Andra kammarens protokoll 196S. Nr 32

Nr 32

Fredagen den 18 oktober 1968

Interpellation ang. informationen i samhällsplaneringsfragor

den beräknade effekten av planerade
åtgärder. Man väljer av flera alternativ
det som framstår som förmånligast
ur ekonomiska och andra synpunkter.

När det gäller samhällets planering
i stort saknas fortfarande informationsmaterial
av sådan omfattning och kvalitet
att det kan ligga till grund för
mera medvetna beslut och bedömningar.
En riksplanering som gör skäl för namnet
saknas f. n. Vi skulle för en mera
meningsfull diskussion i samhällsplaneringsfrågor
behöva ha tillgång till ett
slags »riksmodeller» som redovisade
samhällets, företagens och de enskildas
kostnader vid genomförandet av alternativa
utvecklingsplaner såväl för landet
i dess helhet som för olika regioner.
Visserligen sker fortlöpande en planering
i form av bl. a. regionplaner. De
ekonomiska konsekvenserna av dessa
planers genomförande redovisas i regel
ofullständigt, och de sociala och miljömässiga
effekterna för den enskilde behandlas
mycket knapphändigt. Några alternativa
planer utarbetas i regel inte.
De människor som berörs av planläggningen
saknar alltså möjlighet att välja
mellan olika utvecklingsalternativ.

Som exempel på bristande valmöjligheter
kan nämnas den nu aktuella skissen
till regionplan för stockholmstrakten.
Enligt den prognos som skissen
bygger på skulle Sveriges befolkning år
2000 uppgå till 9,8 miljoner invånare
varav 2,2 miljoner beräknas falla på
stockholmsregionen. Av den sammanlagda
folkökningen under perioden på 2,1
miljoner invånare skulle i det närmaste
hälften eller 1 miljon komma på stockholmsregionen.
Skissen är visserligen i
vissa avseenden ambitiös men den redovisar
inga ekonomiskt bearbetade utvecklingsalternativ.
Den säger nästan
ingenting om de enskilda människornas
möjligheter att på rimliga villkor och till
ett rimligt pris erhålla exempelvis fritidsservice.
Anhopningen av människor
skapar långa reseavstånd etc. De ofullständigheter
som utmärker de traditio -

nella regionplanerna är också i stort sett
utmärkande för den planering som försöksvis
ägt rum inom ramen för länsplanering
67. Det informationsunderlag''
som finns på samhällsplaneringsområdet
är alltså för bristfälligt även för de
bedömningar som måste ske på regional
nivå. Bristen blir ännu mera påtaglig
centralt.

Med »riksmodeller» för samhällsplanering
skulle man alltså kunna bedöma
den totala effekten av olika typer av planering.
Av modellerna skulle statsmakterna,
planeringsorganen och allmänheten
kunna dra vissa slutsatser i fråga om
samhällets (statens och kommunernas),
företagens och de enskildas kostnader
vid planernas genomförande. Modellerna
skulle med andra ord skapa underlag
för en helhetsbedömning på samhällsplaneringens
område — en bedömning
som också i görligaste mån skulle kunna
grundas på planernas verkningar för
den enskilde, exempelvis i fråga om att
tillgodose kraven på en bra bomiljö,
närhet till fritids- och naturlandskap
och olika slag av social och kulturell
service. Med ett bättre planerings- och
informationsunderlag skulle vi slippa
många av de frågetecken som utmärker
den nuvarande samhällsplaneringen,
exempelvis i form av rivningsraseri,
långa restider, svårigheten för många
tätortsmänniskor att komma i närheten
av berikande fritidsmiljöer och påtagliga
glesbygdsproblem.

Den misshushållning med knappa resurser
som man misstänker nu äger rum
skulle i varje fall till en del kunna undvikas.
Vi skulle kunna erhålla värdefulla
informationer för den mest ändamålsenliga
planeringen av näringslivet, kommunikationer,
bostäder, undervisning,
sociala anordningar, fritidsliv m. m.

Vi skulle också få eu mera stimulerande
och positiv debatt i de så viktiga
samhällsplaneringsfrågorna.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommuni -

Fredagen den 18 oktober 1968

Nr 32

Interpellation ang.

kationsdepartementet få ställa följande
fråga:

Vill statsrådet medverka till att riksdagen,
planeringsorganen och allmänheten
erhåller ett sådant informationsmaterial
i samhällsplaneringsfrågor att
bättre underlag skapas för att bedöma
den totala effekten —- ekonomiskt, miljömässigt
och i övrigt — av alternativa
utvecklingsplaner såväl för olika regioner
som för landet i dess helhet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 135, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. förordningen
den 17 maj 1923 (nr 116)
angående skatt för hundar, och

nr 136, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 6

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får vi anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden den
21—26 oktober 1968 för deltagande i
den av Europarörelsen arrangerade 18 :e
nordiska informationsresan för parlamentariker
till Geneve, Strasbourg och
Paris.

Stockholm den 18 oktober 1968

Arne Blomkvist
Torsten Gustafsson
Tage Hansson
Stig Josefson
Elsa Lindskog
Kurt Söderström
Bo Turesson
Olle Westberg

Kammaren biföll denna ansökan.

informationen i samhällsplaneringsfrågor

§ 7

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr förste vice talmannen och de
kammarens ledamöter, som blivit utsedda
att jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 17 oktober
1968.

§ 1

Herr förste vice talmannen anmälde,
att bankdirektören, jur. kand. Åke Gustafsson,
som utsetts till ersättare att
vid förfall för sekreteraren bestrida
sekreterargöromålen inom kammaren
m. m., på grund av sina arbetsuppgifter
i riksbanken var förhindrad att tjänstgöra
hos riksdagen i samma utsträckning
som tidigare. Med anledning härav
hade herr förste vice talmannen utsett
biträdande juristen hos kammaren, kronofogden,
jur. kand. Bertil Björnsson att
jämte Gustafsson vara ersättare för kammarsekreteraren.
Det fastställda ersättararvodet,
1 000 kronor per månad,
skulle fördelas med 700 kronor på Gustafsson
och 300 kronor på Björnsson.

Denna anmälan lämnades utan erinran.

§ 2

I skrivelse den 13 oktober 1968 hade
stenografen hos kammaren pol. mag.
Lars Nilsson anhållit om fortsatt tjänstledighet
för enskilda angelägenheter
under höstsessionen 1968.

Herrar deputerade beslöt dels bevilja
Nilsson begärd ledighet, dels ock meddela
reservstenografen fru Yvonne Junestrand
fortsatt förordnande att under
Nilssons tjänstledighet fr. o. m. den 16
oktober 1968 uppehålla dennes stenografbefattning.

§ 3

I skrivelse den 18 september 1968
hade reservstenografen fru Anna-Carin

Nr 32

Tisdagen den 22 oktober 1968

Brunnkvist, som under vårsessionen varit
tjänstledig på grund av havandeskap,
anhållit om entledigande från sin reservstenografbefattning.

Herrar deputerade beslöt bevilja fru
Brunnkvist begärt entledigande. Med
återbesättande av ifrågavarande tjänst
skulle tills vidare anstå.

§ 4

I skrivelse den 15 oktober 1968 hade
reservstenografen fru Eva Klang anhållit
om tjänstledighet under höstsessionen
1968 för uppehållande av en stenograftjänst
hos första kammaren.

Herrar deputerade beslöt bevilja fru
Klang begärd ledighet. Med förordnande
å ifrågavarande tjänst skulle tills
vidare anstå.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 8

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående förvandling från hel till
halv invaliditetsersättning, och

herr Thunborg (vpk), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående rätt till betald hemresa
för personer som erhållit arbete
utom hemorten.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.07.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 22 oktober

Kl. 16.00

§ 1

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 135, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 1 § 1 mom. förordningen
den 17 maj 1923 (nr 116) angående
skatt för hundar; och

till lagutskott propositionen nr 136,
med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken,
m. m.

§ 2

Föredrogs den av herr Eliasson i
Sundborn (ep) vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men
då bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartemen -

tet angående informationen i samliällsplaneringsfrågor.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

.Interpellation ang. transportfrågornas
betydelse för näringslivet, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr LUNDBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Transportfrågornas betydelse
i ett modernt och föränderligt
samhälle växer i ständigt stegrad takt.
En slumpvis genomförd förändring av
person- eller godstrafik samt en för sen
utbyggnad av kommunikationsmedlen
kan därför få vittgående och allvarliga
följder för hela vårt samhälle. Tyvärr

Tisdagen den 22 oktober 1968

Nr 32

Interpellation ang. transportfrågornas betydelse för näringslivet, m. m.

förefaller det som om vi i dag — trots
alla utredningar och planer — skulle ha
en viss benägenhet att på transportområdet
komina några år för sent när det
gäller att möta de nya krav på transportmedel,
som rationaliseringens och
föränderlighetens samhälle ställer.

Järnvägsstyrelsen har, som det förefaller
utan hänsyn till de faktiska förhållandena
och utan att beakta industrins
och allmänhetens behov av transportmöjligheter,
nedlagt järnvägar och
gjort personalförändringar. Man har i
detta sitt lönsamhetsraseri icke beaktat
att våra transporter är en service, som
måste fungera och där det gäller att ta
hänsyn till näringslivets och allmänhetens
behov. Vi har medgivit att flottlederna
får indragas, att malmtransporter
och tunga industrivaror tvingas över
till landsvägstrafik etc., men vi har icke
i tid rustat upp vårt bro- och landsvägsbestånd
på ett sådant sätt, att det nu
kan medge sådana transporter av tunga
råvarualster etc. som gruv- och skogsdrift
eller annan tung industri kräver.
Det är ett planlöst tänkande och handlande
som förekommer i fråga om transportservicen.

Dessa problem framträder alltmer
när vi i dag ställs inför industrikoncentrationer,
som medfört sysselsättningssvårigheter
och omflyttning av arbetskraften.
Vi koncentrerar verksamheten
inom industri, handel, hälso- och sjukvård,
administration och service, länsstyrelser,
storlandsting och kommuner
till ett fåtal tätorter. Vi ställs inför luftoch
vattenföroreningar, transportproblem,
fartbegränsningar och andra sysselsättningsfrågor.
De s. k. sakkunniga
på bilismens område går kring problemen
utan att söka lösa dem trots att det
rör sig om 100-tals miljoner kronor för
bilägarna. Samhällsutvecklingen ställer
ständigt nya krav på hela vårt transportväsende,
och man begär på detta
håll ett ökat trafikgenomsläpp i stället
för en begränsning.

Eftersom sysselsättningsfrågorna krä -

ver snabba och riktiga åtgärder, inte
minst när det gäller en utbyggnad av
broar och vägar, måste regeringen
snabbt anslå medel och ge resurser till
att tillmötesgå de aktuella behoven på
bro- och vägbyggnadsområdet. Den förändring
av industrin, främst i Norrland
och Mellansverige, som vi upplever
har medfört att det för transporter av
råvaror från gruvor och skog samt för
forslingen av tunga industrivaror i första
hand krävs en omedelbar förstärkning
eller nybyggnad av våra broar.

För industrin och råvarutransporterna
utgör Dalälven i dag ett allvarligt
trafikhinder, eftersom endast en av de
broar som finns över älven kan anses
motsvara de krav en ökad tung lastbilstrafik
med industriprodukter reser.
Omställning av industrin i norra Uppland,
malmtransporterna till Boliden,
som numera omspänner ett helt nät av
råvarukällor även från Dalarna, råvarutransporter
från skogen etc. kräver i
första hand att broarna över Dalälven
i Söderfors och Domnarvet omedelbart
kan byggas och få en belastningskapacitet
som motsvarar dagens och framtidens
krav. Om detta icke sker åsamkas
den industriella verksamheten stort avbräck,
och möjligheterna att ge arbete
och trygghet åt befolkningen i dessa
industricentra vid Dalälven minskas
kraftigt. Det gäller därför i en industriell
omställningstid med sysselsättningsproblem
att utnyttja tillgängliga
resurser av arbetskraft till att söka
rätta till bristerna i transportväsendet
genom att bygga broar och vägar. Man
får inte fastna i ett byråkratiskt kvottänkande.
Norrland men även Mellansverige
står inför sysselsättnings- och
utflyttningsproblem. Vi måste därför
så mycket som möjligt söka underlätta
de tunga råvarutransporterna från gruvor,
skog och tung industri. Vi tvingas
till att tänka om i fråga om lokalisering
etc. av vårt näringsliv.

Vi måste på transportområdet söka
hinna ikapp utvecklingen i föränderlig -

Nr 32

Tisdagen den 22 oktober 1968

hetens samhälle, bortse från ensidiga
lönsamhetsprinciper och lära oss betrakta
transportfrågan som en viktig
samhällelig servicefråga. Transportfrågan
måste ses på ungefär samma sätt
som vår hälso- och sjukvård: vi måste
förebygga, lindra eller bota. Det räcker
inte heller med att ensidigt redovisa utgifterna
och glömma inkomsterna, även
om dessa är svåra att redovisa. Transportservicen
och dess kostnader måste
på samma sätt som sjukvården vara
en hela landet omfattande kostnadsfråga,
om vi skall övervinna en del av
de hinder som avstånd och transportkostnader
utgör för en bättre avvägd
lokalisering av näringsliv och sysselsättning
i vårt långsträckta land.

En förstärkning och nybyggnad av
broar i Dalälvs-systemet är en av de aktuella
uppgifterna för att snabbt åstadkomma
förbättring och trygghet i vår
sysselsättning inom detta viktiga råvaruområde
och industriella sysselsättningscentrum.

Omställningen inom industrin och arbetstillgången
i norra Uppland har skapat
allvarliga problem för kommuner,
arbetskraft och industri. Transportfrågan,
speciellt det undermåliga brobeståndet
i Söderfors och Domnarvet som
icke tål dagens tunga råvara- och industritransporter,
skapar en berättigad
oro för tryggheten till arbete och inkomster.
Om broarna skadas eller avstängs
skulle detta innebära ett allvarligt
driftstopp med arbetslöshet som
följd. I denna situation är snabba åtgärder
och handlingskraft nödvändiga.
Jag är förvissad om att kommunikationsministern
icke kunnat undgå att
uppmärksamma den stagnerande arbetsmarknadssituationen,
den ensidiga industrin
och kommunikationernas betydelse
för både arbetskraften och industrin,
vilket allt i sin tur skapar en beklaglig
otrygghet för befolkningen i norra
Uppland.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
ätt till statsrådet och chefen för

kommunikationsdepartementet få framställa
följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat transportfrågornas
ökade betydelse för det
svenska näringslivets industriella verksamhet
och lokalisering samt för tryggheten
i arbetet?

Om så är fallet, kan man påräkna att
statsrådet i detta sammanhang är beredd
att ta initiativ till att omedelbart,
och i varje fall under år 1969, sätta i
gång arbetet med att bygga nya broar
över Dalälven i Söderfors och Domnarvet
samt i övrigt till att aktivisera byggande
eller förstärkning av broar och
vägar för att dessa skall kunna tillgodose
kraven från de tunga transporterna
och trafiken i övrigt?

Denna anhållan bordlädes

§ 4

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 137, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt,
och

nr 138, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 23 november 1956 (nr 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i
vissa fall.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 5

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Börjesson
i Falköping (ep) till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
informationen om mervärdeskatten.

§ 6

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.02.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 24 oktober 19G8

Nr 32

Torsdagen den 24 oktober

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. förvandling från hel
till halv invaliditetsersättning

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Ryding har frågat,
om jag överväger något initiativ i syfte
att de lokala försäkringskassorna skall
erhålla klarare instruktioner rörande
förutsättningarna för en förvandling av
utgående hel invaliditetsersättning till
halv sådan.

Det av fru Ryding berörda problemet
har nyligen aktualiserats av De handikappades
riksförbund i en framställning
som förbundet ingivit till socialdepartementet.
Framställningen har remitterats
till riksförsäkringsverket för
yttrande. Frågan om vidare åtgärder får
bedömas sedan verkets yttrande föreligger.

Vidare anförde:

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Först vill jag tacka socialministern
för svaret på min enkla
fråga.

Anledningen till att jag tagit upp frågan
om en omprövning av invaliditetsersättningarna
är det stora missnöje
och den förvirring som tycks råda inte
minst bland de handikappade själva. I
Svensk Handikapptidskrift nr 8/1968
skriver man bland annat: »Jakten på
handikappade fortsätter då det gäller

att sänka invaliditetsersättningen. Särskilt
markant är förhållandet i Göteborgs
stad och Jönköpings län.» I samma
artikel kallar man förhållandena för
en tragedi. Det är också symptomatiskt
att man har ingivit en framställning om
ändring.

Huvudorsaken till rådande förhållanden
torde ligga i bristen på anvisningar
om hur lagen skall tolkas och i de
många vaga och vida formuleringarna
av typen »avsevärd fortlöpande hjälp»,
»får vidkännas betydande merutgifter»,
»avsevärd omfattning» etc.

I Tidskrift för allmän försäkring nr
9/1968 framställs också denna fråga om
invaliditetsersättningen, och på den följer
ett mycket långt och uttömmande
svar. Och typiskt nog återkommer i det
svaret oupphörligt just dessa vaga formuleringar
av typen »torde böra medräknas»,
»torde böra ta hänsyn till»,
»bör beräknas», »enligt praxis», »i regel»,
»med tillämpning av praxis»
o. s. v.

Det måste vara fel att paragrafen om
rätt till invaliditetsersättning kan tolkas
på lika många sätt som antalet kassor,
om inte överklagningar sker som skapar
försäkringsdomstolsprejudikat och därmed
inskränker den s. k. lagstiftande
makten. Det är väl inte socialministerns
mening att prejudikat skall fungera som
något slags extralagar eller att anvisningarna
för en lagstiftning skall vara
så vaga, att tolkningsfriheten blir så
stor som den tydligen har varit i detta
fall. Rorde inte här ett ingripande göras
omedelbart, så att man på riksförsäkringsverket,
som är tillsynsmyndighet
över försäkringskassorna, blir skyldig
att förvissa sig om att kassorna inte
gör några egna tolkningar av lagtexten

Torsdagen den 24 oktober 1968

10 Nr 32

när det gäller lagen om socialförsäkring? Var

det inte meningen, herr socialminister,
att när invaliditetsersättningen
ändrades till 60 procent av basbeloppet
samtidigt som halvt belopp infördes,
d. v. s. 30 procent, skulle detta vara
en förbättring för den handikappade?
Det skulle väl inte innebära en inbjudan
att i möjligaste mån pressa ned invaliditetsersättningen
till halva beloppet
och därigenom i realiteten verka
som en försämring.

Av socialministerns svar finner jag
att statsrådet inte är beredd att i dag ta
ställning till denna fråga. Jag undrar
nu om svaret kan tolkas så, att socialministern
i dag inte vill göra några utfästelser
om förbättringar. Om så är
fallet finner jag statsrådets tystnad beklaglig,
eftersom den innebär att man
får vänta till dess ett yttrande kommer
från riksförsäkringsverket. Och mest
beklagligt är det givetvis för de handikappade
som blir drabbade.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte ge mig in
i någon polemik med fru Ryding i anledning
av hennes senaste yttrande utan
vill hänvisa till svaret. Vi har remitterat
framställningen från De handikappades
riksförbund till riksförsäkringsverket,
och när vi får yttrandet därifrån
har vi ett material för bedömning av
frågan. Det är alltså i avvaktan på detta
material som jag för dagen inte anser
mig ha anledning att diskutera saken.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Med anledning av vad
socialministern nu sade vill jag endast
uttala förhoppningen, att han på allt
sätt påskyndar riksförsäkringsverkets
behandling av ärendet och när yttrandet
inkommer ofördröjligen vidtager
de åtgärder som synes vara absolut
nödvändiga i detta fall.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. åtgärder för att förhindra
driftstörningar vid TVsändningar Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Källstad har frågat
mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att förhindra driftstörningar på
sändarnätet för TV-sändningar.

Distributionsnätet för det nuvarande
TV-programmet har enligt statsmakternas
beslut från början byggts ut med
provisoriska anläggningar för att snabbt
få en så stor täckningsgrad som möjligt.
För att öka driftsäkerheten har dessa
anläggningar successivt getts permanent
karaktär genom dubblering av sändarutrustningarna,
anbringande av effektivare
antenner och installation av
reservkraftaggregat. Vid utgången av
innevarande budgetår beräknas TV 1-nätet vara helt permanentat.

Även med distributionsnätet i detta
väsentligt förbättrade skick kan driftstörningar
av tekniska skäl inte helt
undvikas. Det må emellertid konstateras,
att då fråga är om TV-sändningar
som kan bedömas få ett större publikintresse
än normalt särskilda beredskapsåtgärder
vidtas på distributionssidan.
Sålunda inställs sådana pågående
anläggningsarbeten som kan innebära
viss risk för driftstörningar, varigenom
också en del personal frigörs som kan
hållas i beredskap för avhjälpning av
uppkommande fel. Vidare förbereds vissa
omkopplingar i TV-länknätet för att
man så snabbt som möjligt skall kunna
upprätta reservvägar för programöverföringen.

Ett aktuellt exempel på driftstörningar
är avbrottet i programsändningen
över Nackasändaren den 12 oktober i
samband med öppningsceremonierna
vid OS i Mexico. Televerket har därom

Torsdagen den 24 oktober 1968

Nr 32

Svar på fråga ang. åtgärder

meddelat följande. Då fel hade uppstått
på den ordinarie sändaren under eftermiddagen
togs reservsändaren i drift
efter ett par minuter. Avbrottet berodde
närmast på kortslutning i en kontakt
i sändarens bildförstärkare, vilket också
medförde att vissa andra komponenter
kom ur funktion. Vid 18-tiden uppstod
även fel på reservsändaren, vilket
— enligt vad som senare kunde konstateras
— orsakades av kortslutning i
dämpningskabeln i sändarens antennfilter.
Den ordinarie sändaren kunde
åter tas i drift vid 19.30-tiden efter ett
avbrott i sändningen på 1 timme och
40 minuter.

Det är givetvis mycket beklagligt när
ett avbrott på detta sätt uppkommer i
en sändning som i så hög grad engagerar
en stor del av svenska folket. Med
den beredskap som televerket allmänt
upprätthåller har man dock anledning
utgå från att ett avbrott av det här slaget
är en ytterst sällsynt händelse.

Vidare anförde:

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det förekom ju ett driftstopp
i TV-sändningarna nyårsnatten
1967. Den driftstörning som kommunikationsministern
nu speciellt omnämnt
är alltså inte den första.

Nackasändarens sammanbrott den 12
oktober vid starten för OS-programmet
från Mexico var emellertid, som kommunikationsministern
säger, en mycket
beklaglig händelse. Fanns det då ingen
extra bevakning inför OS-sändningarna?
Det var ju faktiskt över en miljon
tittare som drabbades av detta driftstopp.

Vi har fått veta att det blev ett avbrott
på den ordinarie sändaren vid
14.30-tiden på lördagen genom kontaktfel
och kortslutning. Det har också meddelats
att reservsändaren, som därvid
togs i bruk, upphörde att fungera omkring
kl. 18 och att orsaken var ett fel
på ett antennfilter — tydligen ett myc -

mot serviceförsämringen vid postverket

ket komplicerat fel som krävde noggranna
mätningar. Jag frågar då: Borde man
inte ha två reservsändare, så att man
vore helt garderad?

Nackasändaren är ju viktig inte minst
med tanke på det svenska försvaret,
och jag vill slutligen fråga: Har sabotageteorin
kunnat avskrivas?

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! På den sista frågan kan
jag svara att i varje fall televerket för
sitt vidkommande, såvitt jag är rätt underrättad,
har avskrivit sabotageteorin.
Dessutom kan jag meddela att extrabevakning
förekom vid detta tillfälle.

För att belysa i vilken omfattning
det förekommer avbrott i TV-sändningen
över huvud taget och därmed
driftsäkerheten inom TV-nätet kan jag
nämna att den genomsnittliga tiden för
avbrott vid de större TV-stationerna under
förra budgetåret begränsade sig till
6 promille av den totala programsändningstiden.
För TV-stationen i Nacka
var avbrottstiden endast 2 promille. Angivna
genomsnittstal motsvarar ungefär
den avbrottsfrekvens som förekommer
i övriga västeuropeiska länder.

Det är klart att man skall försöka
upprätthålla all beredskap som är möjlig
och rimlig från ekonomiska utgångspunkter,
men att hundraprocentigt gardera
sig när det är fråga om tekniska
ting av detta slag kan naturligtvis vara
utomordentligt svårt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. åtgärder mot serviceförsämringen
vid postverket

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Källstad har frå -

Nr 32

Torsdagen den 24 oktober 1968

Svar på fråga ang. åtgärder mot serviceförsämringen vid postverket

gat mig, om jag ämnar vidta åtgärder
för att motverka serviceförsämringen
vid postverket efter det nya sorteringssystemets
genomförande.

I samband med de ändringar som statens
järnvägar den 12 maj i år vidtog
i tågtrafiken genomförde även postverket
den planerade omläggningen till en
ny transport- och sorteringsorganisation.
Denna byggde på en indelning av
landet i dels ett hundratal uppsamlingsområden,
dels ett fyrtiotal spridningseller
brevområden och vidare på en
kraftig utbyggnad av postföringskapaciteten
på landsväg och med flyg. Omläggningen
innebar betydande påfrestningar
för postverket, som över en natt hade
att ställa om postdistributionen efter
helt ändrade förutsättningar. Trots ett
intensivt och omfattande förberedelsearbete
kunde det därför inte undvikas
att förseningar och felexpedieringar förekom
i en utsträckning som i vanliga
fall varit oacceptabel.

Postverket har under de gångna månaderna
vidtagit olika åtgärder för att
komma till rätta med missförhållandena.
I dagarna har — som redan torde
vara bekant genom den uppmärksamhet
pressen ägnat frågan — ett aktionsprogram
fastställts, som syftar till att avhjälpa
de brister som ännu finns och
säkerställa de serviceförbättringar som
den nya transport- och sorteringsorganisationen
möjliggör.

Aktionsprogrammet — som går under
benämningen Operation Precision —
förutsätter en ytterligare förstärkning
av transportsystemet främst genom anordnande
av ett antal kompletterande
landsvägslinjer och eventuellt en ökad
samköming med tidningstransporter,
genom utnyttjande av fler godsvagnar
i vissa riktningar och genom förstärkning
av nattpostflyget, närmast på
Norrlandslinjen. Enligt programmet planeras
vidare efter samråd med personalorganisationerna
en rad punktinsatser
för att kartlägga och undanröja
brister i de nya postbehandlingsruti -

nerna och underlätta den praktiska tilllämpningen.
I sammanhanget förutsätts
ytterligare utbildningsinsatser och ytterligare
hjälpmedel för att underlätta
sorteringen.

Riktiga och fullständiga adresser är
ett grundläggande villkor för en snabb
och säker postbehandling. Eftersom en
relativt stor del av posten inte har tillfredsställande
adressangivelse avser
postverket att genom en informationskampanj
söka få till stånd en bättre
ordning härvidlag. Även andra informationsaktiviteter
planeras, bl. a. en
kampanj med riksannonsering, kompletterad
med annonsering om lokala
befordringstider m. m.

Aktionsprogrammet innefattar bl. a.
också en undersökning av pakettrafiken
för att komma till rätta med existerande
flaskhalsar och en utredning av
möjligheterna att förbättra expresservicen.

Uppmärksamhet skall naturligtvis
också ägnas den egna personalens arbetsförhållanden.
Därvid kommer bl. a.
personalbehovet att ses över utifrån de
ändrade förutsättningarna för verksamheten.

Vidare anförde:

Plerr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern
för svaret på denna
fråga liksom för det föregående svaret.
Han har onekligen vinnlagt sig om att
svara ganska utförligt på mina enkla
frågor.

Vi trodde ju att vi skulle få en mycket
förnämlig postservice i och med
omläggningen till det nya postsorteringssystemet
och efter den s. k. 12
maj-revolutionen beträffande postgången.
Det blev inte riktigt så. Postnummerreformen
tycktes i stället försämra
situationen, i varje fall till en början.
Posten kom senare, och som exempel
kan jag nämna att tidningar som jag
skulle få på torsdagen eller möjligen

Torsdagen den 24 oktober 1968

Nr 32

Meddelande ang. arbetsplenum onsdagen den 30 oktober

fredagen i en vecka kom först på måndagen
veckan därefter.

Kritik har också framförts från allmänheten,
och det dråpliga är att kritik
också har framförts från medlemmar
av Svenska postförbundet. Postpersonalen
anser tydligen att den orättmätigt
har fått skulden på grund av, enligt
vad som påståtts, ovana vid den nya rutinen
fastän bristerna sannolikt legat
på det organisatoriska och kanske på
det personella planet.

Kommunikationsministern har nu
hänvisat till ett aktionsprogram i tio
punkter -—■ Operation Precision, som
det kallas — och tidningarna har skrivit
ganska mycket härom under de senaste
dagarna. Tydligen har man lagt
sig vinn om att göra en kraftig drive för
att förbättra postservicen efter sorteringssystemets
genomförande. Nattpostflyget
till Norrland skall förstärkas och
landsvägstransporterna förbättras, man
skall övergå till containertransport för
brev och paket och förbättra befordran
av expressförsändelser.

Samarbetet med SJ i fråga om anslutnings-
och omlastningstider behöver
uppenbarligen också intensifieras. Jultrafiken
sätter nu snart in, och det är
väl ganska viktigt att den finslipning
av distributionsapparaten som kommunikationsministern
redogjort för och
förbättringen av servicen skall leda till
undanröjande av förseningar, så att vi
får det fina system som vi hoppas på.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Vi hyste naturligtvis
alla förhoppningen att det nya systemet
skulle ge de avsedda förbättringarna.
Den som är litet realistisk var väl dock
beredd på att en så stor omläggning som
det här var fråga om skulle komma att
möta vissa problem och svårigheter. Genomför
man en så omfattande organisationsförändring
får man acceptera
att föret kan vara litet trögt i portgången.

För min del tycker jag inte att det
på något sätt är dråpligt att personalen
har visat intresse för dessa frågor; jag
anser det tvärtom vara helt naturligt
att en vaken och intresserad postmannakår
anmäler de brister de upplever
vid en sådan här organisationsomläggning.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag sade faktiskt inte
att det var dråpligt att personalen anmälde
sitt intresse — det är värt all
uppskattning — utan jag sade att det
var dråpligt att kritik hade framförts
av medlemmar av Svenska postförbundet.
De ansåg tydligen själva att de
orättmätigt hade satts i skottgluggen,
när bristerna i själva verket låg på det
organisatoriska planet.

Med det nya programmet vill vi gärna
tro att servicen skall bli bättre.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Justerades protokollet för den 16 innevarande
oktober.

§ 5

Meddelande ang. arbetsplenum onsdagen
den 30 oktober

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Kammarens arbetsplenum onsdagen
den 30 oktober, som i den preliminära
planen utsatts till kl. 10.00 eller 14.00,
kommer att börja kl. 10.00.

§ 6

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till bevillningsutskottet Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner:

nr 137, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt,
och

Nr 32

Torsdagen den 24 oktober 1968

Interpellation ang. kvinnornas ställning inom statsförvaltningen

nr 138, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 23 november 1956 (nr 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall.

§ 7

Föredrogs den av herr Lundberg (s)
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående
transportfrågornas betydelse för näringslivet,
m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Interpellation ang. kvinnornas ställning
inom statsförvaltningen

Ordet lämnades på begäran till

Fru RYDING (vpk), som yttrade:

Herr talman! »Staten en urusel arbetsgivare!
Feodalandan i partsrelationerna
ute på arbetsmarknaden, de nedpressade
kvinnolönerna, de manuella
yrkenas traditionella undervärdering,
de geografiska löneklyftorna — alla
dessa av Svenska arbetsgivareföreningen
omhuldade fenomenen motarbetas
inte utan förstärks av statens tolkning
av sin arbetsgivarroll», skriver sekreteraren
i den statliga låginkomstutredningen,
Per Holmberg, i tidningen
Statsanställd-Signalen.

Frågan om kvinnornas likställighet
med männen vad det gäller tillträde till
statstjänst har en lång historisk bakgrund.
Den slutliga grundlagsändringen
skedde vid 1949 års riksdag och likställigheten
markerades genom att »infödde
svenske män» utbyttes mot »svenska
medborgare». Kvar stod vid denna tidpunkt
undantaget att kvinnor inte fick
utnämnas till prästerlig tjänst.

Att utreda begreppen »förtjänst» och

»skicklighet» skulle här bli alltför omfattande.
Kort uttryckt anses dock förtjänsten
vara de meriter som vederbörande
förvärvat i statens tjänst och
skulle kunna uttryckas i tjänsteår. Med
skicklighet avses förmåga med hänsynstagande
till tidigare tjänstgöring av vikt
för den aktuella tjänsten, avlagda examina,
godkända prov etc.

För kvinnornas möjligheter att på lika
villkor konkurrera med männen på
arbetsmarknaden finns i dagens samhälle
ännu olika hinder. En grupp av
dessa hinder utgörs av bristande yrkesutbildning,
brist på barntillsyn och
samhällelig service, geografisk bundenhet
etc. Den andra gruppen av hinder
är exempelvis vagt formulerade men
ändock accentuerade villkor i fråga om
kön och ålder. Hit hör också de kvarvarande
alltför många fördomarna hos
arbetsgivaren, arbetstagaren och myndigheterna.

Samhället måste här känna sitt medansvar
för dessa missförhållanden och
kan bl. a. med hjälp av arbetsmarknadspolitiska
medel och en ökad satsning på
samhällelig service åtminstone till en
del bidraga till att barriärerna ytterligare
raseras.

Redan 1953 gjorde likalönekommittén
i sitt betänkande (SOU 1953:18) en
jämförelse mellan kontorsbiträden och
expeditionsvakter. Man fann kontorsbiträdenas
göromål vara minst lika kvalificerade
som expeditionsvakternas. Men
ett kontorsbiträde har en befordringsgång
från lönegrad A 3 till A 9 på 6 år,
varefter tjänstetidsbefordran kan ske till
A 10 efter ytterligare femton år. En expeditionsvakt
erhåller vid fyllda 21 år
lönegraden A 8 och efter ett års statlig
tjänst A 9. Efter åtta år kan personlig
lönegradsplacering i lönegrad A 10 erhållas
och efter ytterligare femton år
kan tjänstetidsbefordran till lönegrad
A 11 äga rum.

Tilläggas bör att som kontorsbiträde
anställes av tradition flickor och som
expeditionsvakter pojkar.

Torsdagen den 24 oktober 1968

Nr 32

Interpellation ang.

I den högre karriären är kvinnorna
fåtaliga. Tidigare har omnämnts kvarvarande
hinder för att kvinnorna skall
kunna förvärvsarbeta och konkurrera
på lika villkor. Men trots dessa bör man
väl ändock i dag — nu snart 20 år efter
den nämnda grundlagsändringen —
kunna vänta sig finna fler kvinnor än
tidigare i den högre karriären, eftersom
avlägsnandet av åtminstone de formella
hindren, utbildningens expansion m. m.
till en del skulle ha underlättat situationen
för kvinnorna.

Men vid en granskning av de faktiska
förhållandena finner man t. ex. att
1937 var 3,5 procent av departementstjänstemännen
i den högre karriären
kvinnor och tio år senare var procentsatsen
5,5. Därefter kom grundlagsändringen
1949. Även om man går några år
framåt och låter den nya lagen börja
verka, finner man att andelen kvinnor
på de tio åren mellan 1957 och 1967
ökade från 8,2 procent till 9,3 procent.
Alltså förekom det redan före grundlagsändringen
en ökning av andelen
kvinnor som var procentuellt större än
ökningen de senaste tio åren. Den motsatta
utvecklingen hade väl varit naturligare.

Dessutom har undersökningar visat,
att männens lönelyft är större och deras

kvinnornas ställning inom statsförvaltningen

befordran kvalitativt bättre än kvinnornas.
Bl. a. har amanuensen i arbetsmarknadsstyrelsen
Stig Asklund räknat
ut de siffror som redovisas i nedanstående
tabell. För att undvika den skevhet
som faktiska tal skulle ge — skillnaden
mellan könen skulle accentueras än
mer då männen utgör omkring 64 procent
av de omkring 276 000 statsanställda
— har han räknat ut de procentuella
talen. Vartdera könet representeras således
med procenttalet 100.

Härav framgår tydligt, att kvinnorna
i stort sett svarar för de »onormala» löneuppflyttningarna
upp till ungefär lönegrad
12. Sedan tar männen över, och
dessas dominans ökar ju högre lönegrad
som erhålles och ju större lönegradslyftet
är.

De förhållanden som skildrats ovan
liksom den utveckling som skett är icke
värdiga ett samhälle i dag. Att det ser
lika illa ut inom den privata sektorn är
icke för samhällets del något försvarbart
argument.

Statens möjligheter att påverka lönebildningen
i hela samhället är avsevärda.
Det borde vara självklart för ett samhälle
som dagens Sverige att gå före den
privata arbetsmarknadens agerande.
Stat och kommun borde i alla avseenden
vara mönsterarbetsgivare.

Statstjänstemännens befordran under redovisningsåret 1965/66
Löneplan A. Procent

Efter beford- Antal uppflyttade lönegrader

rån erhållen 3 eller 4 5 eller fler

lönegrad män kvinnor män kvinnor

2— 6	0,8	25,0	0,4	0,1
7— 9	6,2	49,3	35,3	67,5
10—12	25,2	15,3	1,7	16,1
13—15	13,7	4,3	7,4	7,2
16—18	12,4	1,9	4,4	1,6
19—22	24,9	2,9	18,8	5,0
23—29	16,8	1,3	32,0	2,5
	100,0	100,0	100,0	100,0

Nr 32

Torsdagen den 24 oktober 1968

Interpellation ang. kommunikationerna i Norrland
EEC-politik

Med hänvisning till vad jag anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för civildepartementet
få ställa följande fråga:

Bedömer statsrådet jämlikhetsproblemet
med avseende på kvinnornas ställning
inom statsförvaltningen som så
angeläget, att något särskilt initiativ
kan påräknas från statsrådets sida i syfte
att föra frågan närmare sin lösning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. kommunikationerna i
Norrland

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIENER (s), som yttrade:

Herr talman! De konjunkturbetonade
näringsförhållandena inom skogsbruket
och rationaliseringen på detta område
skapar otrygghet för befolkningen i
Norrland. Nyetablering av industrier är
ett livsvillkor för den norrländska befolkningen.
De långa avstånden har bidragit
till svårigheter för Norrlands näringsliv.
Dåliga förbindelser, hotande
järnvägsnedläggningar samt dåliga vägar
har kanske gjort att företagarna dragit
sig för att i någon större utsträckning
satsa på industrier inom framför allt
Norrlands inland. Goda förbindelser
och kommunikationer av alla slag —
till lands (järnvägar, landsvägar), till
sjöss och i luften är mycket viktiga faktorer
i detta sammanhang. De delar av
landet som har goda kommunikationer
har också de bästa förutsättningarna att
klara näringsfrågorna. Detta gäller för
skogsbruket, jordbruket, industrin, turistnäringen
m. m. En ännu kraftigare
satsning på goda kommunikationer,
bättre vägar, bättre förbindelser m. m.
skulle säkert göra Norrland mera företagsvänligt
och skapa större förutsättningar
för ökad industrialisering.

Jag anser att detta är en mycket vik -

— Interpellation ang. Sveriges

tig fråga och vi måste med det snaraste
ta itu med detta.

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:

Anser statsrådet att en ännu kraftigare
satsning på kommunikationerna i
Norrland skulle bidraga till ökade insatser
inom näringslivet?

Kommer statsrådet att vidtaga några
åtgärder för att förbättra dessa förhållanden? Denna

anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. Sveriges EECpolitik Ordet

lämnades på begäran till

Herr WEDÉN (fp), som yttrade:

Herr talman! Med anledning av tidningsuppgifter
om en omprövning inom
regeringen av Sveriges EEC-politik anhåller
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet Krister Wickman få
rikta följande frågor:

1. Vill herr statsrådet lämna riksdagen
en redogörelse för vilken typ av
åtgärder som den svenska regeringen
överväger i syfte att säkra svenskt deltagande
i eventuella förhandlingar mellan
EEC-staterna och vissa EFTA-stater
enligt tidigare av den tyska regeringen
framställda förslag eller på annan
grund?

2. Är det regeringens mening att en
ekonomisk union mellan de nordiska
länderna är en angelägen målsättning
och att samtidigt strävandena att uppnå
denna bör utformas så, att de ökar dessa
länders möjligheter att deltaga i en
vidare europeisk ekonomisk integration? Denna

anhållan bordlädes.

Torsdagen den 24 oktober 1968

Nr 32

§ 11

Interpellation ang. informationen om
mervärdeskatten

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Borrby (ep), som
yttrade:

Herr talman! Genom omläggningen av
den generella indirekta beskattningen
till mervärdeskatt ökar antalet redovisningspliktiga
skattskyldiga från cirka
170 000 till cirka 350 000, d. v. s. till mer
än det dubbla. Det är självklart att informationen
till hittillsvarande och nya
skattskyldiga om mervärdeskattens utformning
och praktiska tillämpning under
dessa betingelser har stor betydelse
för att reformen skall kunna genomföras
utan störningar.

För att möta det ökade behovet av
övervakning, kontroll och information
har riksskattenämnden, länsstyrelserna
och tullverket fått vissa personalförstärkningar.
De statliga myndigheterna
försöker också sprida kännedom om reformen
genom trycksaker, annonsering
i pressen o. s. v. Några särskilda medel
har inte ställts till förfogande för detta
ändamål.

Det har emellertid också funnits anledning
att räkna med att intresseorganisationer
och andra frivilliga sammanslutningar
skulle komma att bedriva
upplysning om det nya skattesystemet.
Sådan informationsverksamhet har också
påbörjats i betydande omfattning av
branschorganisationer, fackliga sammanslutningar,
studieförbund m. fl. Då
den har ansetts ligga i linje med vederbörande
organisationers reguljära verksamhet,
har inget statligt stöd beviljats
speciellt till dessa upplysningskampanjer.

Det ligger i sakens natur att upplysningsverksamhet
av denna art blir
ganska kostsam för de berörda organisationerna.
Det ställs exempelvis stora
kvalifikationer på den personal, som
skall ha hand om verksamheten. En mera
grundlig genomgång av deklarationsformulär,
lämpliga bokföringsmetoder

o. s. v. kräver avsevärd tid. Även i de
fall, där man kan utnyttja statliga och
kommunala bidrag till studiecirkelverksamhet,
får respektive organisationer
eller cirkeldeltagare själva vidkännas
inte oväsentliga kostnader.

Organisationernas begränsade ekonomiska
resurser är därmed ett allvarligt
hinder för att informationen skall nå ut
till så många som man skulle önska.
Inte minst det pågående arbetet med
att registrera alla redovisningsskyldiga
torde ha visat, att det föreligger ett
stort informationsbehov. I den mån bristerna
inte kan repareras före reformens
ikraftträdande kommer självfallet bl. a.
uppbördsmyndigheterna att ställas i en
svår situation. Det ligger därför i högsta
grad i statens intresse, att organisationernas
upplysningsverksamhet om
övergången till mervärdeskatt blir så
omfattande och effektiv som möjligt.

Med stöd av vad jag här anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Yill statsrådet medverka till att medel
ställs till förfogande för ökad upplysningsverksamhet
genom intresseorganisationer
och andra frivilliga sammanslutningar
rörande övergången till mervärdeskatt? Denna

anhållan bordlädes.

§ 12

Anmäldes följande motioner:
nr 1235, av herr Hamrin i Kalmar, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 129, angående revidering av läroplan
för grundskolan,

nr 1236, av herr Rimmerfors, likaledes
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 129, och

nr 1237, av herr Sjöholm, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
130, med förslag till införsellag m. m.

Dessa motioner bordlädes.

Torsdagen den 24 oktober 1968

18 Nr 32

§ 13

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare
På grund av utrikes resa anhåller
undertecknad om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden 29 oktober—5
november 1968.

Stockholm den 24 oktober 1968

Claes Elmstedt

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 14

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fem enkla frågor, nämligen av:

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp),
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsläget
i Jämtlands län,
herr Thylén (h), till herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet angående
informationen om mervärdeskatten,

herr Björk (s), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående ytterligare åtgärder mot oljeutsläpp
från fartyg,

herr Nordstrandh (h), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående en ny forskarutbildningsorganisation,
och

herr Andersson i Storfors (s), till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående förbud
mot skogsbesprutning från flygplan.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.53.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 68
814490