Nr 32 ANDRA KAMMAREN 1965 (Riksdagens protokoll 1965:32)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 32 ANDRA KAMMAREN 1965

22—29 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 22 oktober

Sid.

Interpellationer av:

herr Nihlfors ang. förbättring av postverkets service............. 5

herr Nordgren ang. viss översyn av lotterivinstbeskattningen..... 6

herr Nilsson i Tvärålund ang. den statliga bostadspolitiken....... 7

Meddelande om enkla frågor av:

herr Nilsson i Östersund ang. den planerade televerkstaden i östersundsområdet.
............................................ 8

herr Jansson ang. anvisande av medel för blodanalys å nyfödda barn 8
herr Wikner ang. statsbidragen till den skogliga yrkesundervisningen 8
fru Kristensson ang. bestämmelserna för försäljning av preparat

som kan användas i berusningssyfte......................... 8

herr Bengtson i Solna ang. priset på statens järnvägars månadsbil j

etter.................................................... 8

herr Björkman ang. statsbidrag till ombyggnad av invalidbilar i

samband med omläggningen till högertrafik.................. 8

herr Carlshamre ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta.
.................................................... 8

fröken Wetterström ang. åtgärder mot våldsbrott............... 8

Tisdagen den 26 oktober

Svar på frågor av:

herr Hector ang. ytterligare anslag till humanitär hjälp åt befolkningen
i Vietnam.......................................... 9

herr Eliasson i Sundborn ang. låginkomstgruppernas problem..... 9

herr Carlshamre ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta.
............................

1—Andra kammarens protokoll 1965. Nr 32

Nr 32

Innehåll

Sid.

fröken Wetterström ang. åtgärder mot våldsbrott............... 14

herr Bengtson i Solna ang. priset på statens järnvägars månads biljetter.

................................................. 15

herr Wennerfors ang. undervisningssituationen på grundskolans

högstadium............................................... 16

herr Källstad ang. bristen på läroböcker och undervisningsmateriel

i fackskolan.............................................. 17

herr Josefsson ang. marknadsbetingelserna för linodlingen........ 19

herr Eriksson i Bäckmora ang. fridlysningen av björn och herr
Turesson ang. påskyndande av 1949 års jaktutrednings arbete 20
herr Wikner ang. statsbidragen till den skogliga yrkesundervisningen.
.................................................. 22

fru Kristensson ang. bestämmelserna för försäljning av preparat

som kan användas i berusningssyfte......................... 23

Interpellationer av:

herr Enskog ang. åtgärder mot »sniffning»...................... 25

herr Franzén i Träkumla ang. statsanslaget för byggande av vägar

på Gotland............................................... 26

fröken Wetterström ang. den utländska arbetskraftens förhållanden 27
Meddelande om enkla frågor av:

herr Börjesson i Falköping ang. ett ryskt fartygs grundstötning i ”

Stockholms skärgård...................................... 28

herr Lorentzon ang. högsta tillåtna motorstyrka för invalidmopeder 28

herr Sjöholm ang. normalbeloppen för existensminimum......... 28

herr Sjöholm ang. boxningssportens skadeverkningar............ 28

herr Sjönell ang. den utländska arbetskraftens förhållanden..... 28

fru Torbrink ang. föreslagen förläggning till Växjö av en blivande

universitetsfilial........................................... 28

herr Elmwall ang. verkningarna av betningsmedel och liknande

preparat................................................. 28

herr Hamrin i Jönköping ang. åtgärder för att hjälpa värnpliktiga

med svåra anpassningsproblem.............................. 28

herr Andersson i Örebro ang. verksamheten vid statens järnvägars
huvudverkstad i Örebro.................................... 28

Fredagen den 29 oktober

Meddelande ang. plan för kammarens arbete under höstsessionen____ 29

Interpellationer av:

herr Hermansson ang. arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att
förbättra låglönegruppernas förhållanden..................... 30

Innehåll

Nr 32

Sid.

herr Nilsson i Gävle ang. åtgärder mot kostnadsstegringen inom

bostadssektorn............................................ 31

herr Nilsson i Tvärålund ang. anslagen till lokaliseringsstöd...... 31

Meddelande om enkla frågor av:

herr Johansson i Skärstad ang. åtgärder mot pennalism.......... 33

herr Hamrin i Kalmar ang. användningen av utomplansbestämmel ser.

..................................................... 33

herr Hyltander ang. förhindrande av att utrustning för handikappade
utmätes............................................. 34

herr Hyltander ang. utnyttjandet av byggnadskvoten........... 34

herr Andersson i Örebro ang. beräkningen av resetillägg inom studiehjälpsystemet
......................................... 34

herr Börjesson i Falköping ang. nedsmältningen av mynt i privat
regi..................................................... 34

1* —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 32

Fredagen den 22 oktober 1965

Nr 32

Fredagen den 22 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående jordbrukets kreditförsörjning,
och

herr Jönsson i Ingemarsgården, till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående beskattningen
av bingovinster.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 2

Interpellation ang. förbättring av postverkets
service

Ordet lämnades på begäran till

Herr NIHLFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! För många som begagnar
sig av postverkets tjänster står det
klart att postverkets service för närvarande
inte i alla delar är tillfredsställande.
Särskilt besvärlig är situationen
i Stockholm. Den service som här bjuds
postverkets kunder skulle inom andra
branscher knappast accepteras. Det är
ingalunda ovanligt att det tar 4—5 dar
att få ett brev befordrat från en adress
i Stockholm till en annan, något som
postpersonalen givetvis inte under rådande
förhållanden kan lastas för. Missförhållandena
beror på att posten har
mycket stora personalvakanser. Enligt
uppgift fattades i Stockholm under september
månad dagligen 100 man i brevbäringen.
20 procent av arbetsstyrkan
vid transportavdelningen saknades, och
inom andra avdelningar var bristen i

det närmaste lika stor. Från Postförbundets
stockholmsavdelnings sida har uttalats
att man måste se mycket mörkt på
framtiden om inte statsmakterna och
poststyrelsen gör kraftansträngningar
för att lösa problemet.

Det måste med skärpa understrykas
att statsmakterna har ett mycket stort
ansvar gentemot medborgarna för att
postverket ger en tillfredsställande service.
Konkurrensen med andra företag
— det annars normala incitamentet till
serviceförbättrande åtgärder — saknas
ju för postverkets del. Just därför att
postverket är ett monopolföretag måste
statsmakterna inse sitt ansvar och ingripa
på ett verksamt sätt när det visar
sig att medborgarnas berättigade servicekrav
inte uppfylls.

Det är i stor utsträckning fråga om
lönepolitiska hänsyn som måste tas —
postpersonalen hör till de eftersatta låglönegrupperna
i samhället. De lönemässiga
frågorna kan dock icke debatteras i
detta sammanhang, och det är inte heller
min mening att ta upp en debatt
om dem.

Det finns emellertid åtgärder som kan
vidtagas för att förbättra postverkets
personalläge. De hemarbetande kvinnorna
t. ex. utgör en arbetskraftsreserv,
som skulle kunna utnyttjas bättre, om
deras krav i fråga om arbetstidens förläggning
m. m. kunde tillgodoses i större
utsträckning. Möjligheterna att i ökad
omfattning bereda partiellt arbetsföra
arbete inom posten borde också allvarligt
prövas. Vidare bör undersökas vilka
möjligheter det finns att genom moderna
och rationella hjälpmedel skapa
en mer personalvänlig arbetsmiljö och
därmed underlätta rekryteringen.

Över huvud taget bör förutsättningslöst
prövas alla olika vägar som kan fin -

6 Nr 32 Fredagen den 22 oktober 1965

Interpellation ang. viss översyn av lotterivinstbeskattningen

nas för att åstadkomma en bättre rekrytering.
Självfallet måste också ökade insatser
på rationaliseringsområdet komma
till stånd. Sådana rationaliseringar
som i sig innebär att servicen till allmänheten
försämras kan dock givetvis
inte accepteras.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Kan statsrådet lämna en redogörelse
för de åtgärder på rekryterings- och rationaliseringsområdena
som avses bli
vidtagna inom postverket för att råda
bot på det nuvarande, särskilt i Stockholm,
besvärliga läget och därmed förbättra
postens service till allmänheten?

Denna anhållan bordlädes.

§ 3

Interpellation ang. viss översyn av lotterivinstbeskattningen Ordet

lämnades på begäran till

Herr NORDGREN (h), som yttrade:

Herr talman! Lotteri må anordnas av
enskild organisation under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller för partipolitisk
verksamhet och under förutsättning att
vinsterna består av varor. Därest insatsernas
sammanlagda värde överstiger
50 000 kronor erfordras tillstånd av
Kungl. Maj :t. Länsstyrelse må, där lotteriverksamheten
endast skall bedrivas
inom länet och insatsernas sammanlagda
värde uppgår till högst 50 000 kronor,
meddela erforderligt lotteritillstånd.
Lotterier av mindre omfattning -— högst
5 000 kronor i sammanlagda insatser —
må medgivas av polismyndighet. För
vissa lotterier räcker det med anmälan
till polismyndighet viss tid före anordnandet.

På utfallande vinst utgår skatt med
30 procent av vinstens värde inklusive
skatt. Detta motsvarar 42,86 procent av
varans värde exklusive skatt. Skatt utgår
icke där vinstens värde uppgår till
högst 100 kronor. År värdet högre beräknas
dock skatten i förhållande till
hela värdet. Skatten skall inlevereras till
staten av arrangören.

Frågan om lotterivinstbeskattningen
har i dagarna aktualiserats genom att
kontrollstyrelsen förklarat anordnande
av s. k. Bingo-spel innebära sådan lotteriverksamhet
som är underkastad bestämmelserna
i 1928 års förordning om
särskild skatt å vissa lotterivinster. Det
är känt att Bingo-spelet fått en betydande
omfattning i landsorten. Särskilt har
idrottsföreningarna sökt dra nytta av
det intresse, som Bingo-spelet väckt, för
att finansiera idrottslig verksamhet av
en omfattning som eljest icke varit möjlig.
Den allmänna uppfattningen bland
arrangörerna av Bingo-spel har uppenbarligen
varit att verksamheten ej varit
av skattepliktig natur. Det säger sig
självt att många arrangörer kommer att
försättas i stora ekonomiska svårigheter
genom den ställning kontrollstyrelsen
nu tagit. För en del av dem kan
denna innebära att de tvingas upphöra
med sin verksamhet.

Förhållandena kan vara enahanda
inom andra ideella föreningar, där frivilligt
arbetande ungdomsledare sökt
finna ekonomiskt underlag för sin verksamhet
genom anordnande av Bingospel.

Sett från den lottköpande allmänhetens
sida råder det en väsentlig skillnad
mellan ett varulotteri och ett penninglotteri.
Det enda motivet för köp av
penninglott är vinstsyftet. Att skattläggning
då är motiverad kan ej bestridas.
När det däremot gäller varulotterier torde
lottköparen normalt fästa avgörande
avseende vid vem som är lotteriarrangör
och sålunda drar nytta av lotteriet. Den
som vill stödja ifrågavarande verksamhet
köper en eller flera lotter. Vinstmo -

Fredagen (ten 22 oktober 1905

Nr 32

mentet spelar eu helt underordnad roll,
och transaktionen har närmast karaktär
av gåva, ehuru förenad med ett
visst spänningsfyllt lustmoment. Motiv
för beskattning av utfallande vinst torde
därför inte kunna sägas föreligga i på
långt när samma grad som vid vinst å
penninglotteri.

Karaktären av gåva i lottköpet förstärkes
utan tvivel ju mindre omfattning
lotteriverksamheten har och ju mindre
alltså den krets är där lotterna utbjudes
till försäljning. Känslan och intresset
för den verksamhet som drar nytta av
lotterier är ju i sådana fall i allmänhet
starkare.

De synpunkter jag här anfört talar
enligt min mening för en revidering av
bestämmelserna i lotteriskatteförordningen.
Det synes mig rimligt att lotterivinstbeskattning
över huvud taget ej
sker där lotteriverksamheten ej ens kräver
tillstånd utan där anmälan till polismyndighet
är tillräcklig. Jag vill också
ifrågasätta om icke .skattefrihet borde
förekomma där tillstånd lämnas av polismyndighet,
eventuellt också där tillstånd
erfordras av länsstyrelse. Det förefaller
vidare rimligt att, i den mån
beskattning av varuvinster bibehålies,
det skattefria beloppet ökas till åtminstone
200 kronor, varjämte vid högre
värde samma bottenbelopp bör vara undantaget
från skatt så att nuvarande
tröskelproblem undgås. Även skattesatsens
storlek förtjänar diskuteras. Varulotterierna
är över huvud taget de hårdast
drabbade.

Under åberopande av det anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att företaga
en översyn och revidering av förordningen
om lotterivinstbeskattning i
syfte att befria eller åstadkomma lindring
för arrangörer av varulotterier för
välgörande, kulturellt, ideellt eller annat
allmännyttigt ändamål?

Denna anhållan bordlädes.

§ 4

Interpellation ang. den statliga bostadspolitiken Ordet

lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Tvärålund (ep), som
yttrade:

Herr talman! Redovisningen av siffrorna
för bostadsbyggandet under de tre
första kvartalen 1965 inger oro för möjligheterna
att genomföra det tidigare
beslutade bostadsbyggnadsprogrammet.
Enligt de uppgifter som föreligger från
kungl. bostadsstyrelsen igångsattes under
de tre första kvartalen i år byggandet
av 39 259 lägenheter i flerfamiljshus.
Motsvarande siffra under föregående år
var 52 420. Det totala antalet påbörjade
lägenheter för hela riket per den 1 oktober
var omkring 58 000 i år mot
72 500 föregående år.

Det program som antogs under vårriksdagen
var enligt inrikesministern
att betrakta som en garanterad miniminivå
för bostadsbyggandet. Om en ytterligare
ökning var möjlig var avsikten
att programmet skulle utvidgas, vilket
riksdagen ansåg mycket angeläget.

I och med att kvottilldelningen för
stora delar av landet utanför storstadsregionerna
avsevärt minskats finns anledning
befara att resurserna inte optimalt
utnyttjas. De områden som fick
nedskurna kvoter hade nämligen flera
av de resurskomponenter som fordras
för bostadsbyggande, såsom god planering
och tillgång på arbetskraft. För de
regioner som drabbats av minskningen
i bostadsbyggandet har svårigheter uppstått
för näringslivets expansion vilket
får ett minskat resursskapande som
följd.

Även för de områden som enligt vårens
riksdagsbeslut skulle få ett väsentligt
ökat bostadsbyggande har en minskning
inträtt i förhållande till 1964. Sålunda
har minskningen för Stockholms
stad och Stockholms län vid jämförelse
mellan jan.—sept. 1964 och 1965 varit
omkring 16 procent. Med den utpräglade
bristsituation som råder är detta för -

Nr 32

Fredagen den 22 oktober 1965

Interpellation ang. den statliga bostadspolitiken

hållande utomordentligt allvarligt. Denna
utveckling leder lätt till att allmänheten
får uppfattningen att de program
för byggandet som statsmakterna antar
inte har någon betydelse.

Det inträffade visar att sådana ingrepp
som gjorts i fråga om kvottilldelningen
leder till förvirring, ryckighet, minskning
av byggandet och dåligt utnyttjande
av resurserna.

Även om man skulle kunna öka takten
under det sista kvartalet så att antalet
igångsättningar kommer i närheten
av minimiprogrammet så måste den
ryckighet som förekommer kunna betecknas
som olycklig både för bostadsmarknaden
och samhällsekonomien.
Den ryckighet som den statliga bostadspolitiken
nu visar medför att det kommunala
intresset för bostadsbyggnadsprogrammen
kan riskera att minska.

Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder har statsrådet för
avsikt att vidtaga i syfte att uppnå den
bostadsbyggnadsnivå som av vårriksdagen
betecknades som en garanterad
miniminivå?

2. Vilka åtgärder har statsrådet för
avsikt att vidtaga i syfte att få till stånd
en mera långsiktig planering och eliminera
den ryckighet som nu präglar bostadspolitiken? 3.

Har statsrådet för avsikt att vidtaga
åtgärder i syfte att ge kommunerna
mera långsiktiga besked om kvottilldelningen
för bostadsbyggandet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 143, angående eftergift av den rätt
staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser
som avgetts i ärenden om
visering, och

nr 144, angående tomträttslån till
kommuner.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 6

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
åtta enkla frågor, nämligen av:

herr Nilsson i Östersund, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående den planerade televerkstaden
i östersundsområdet,

herr Jansson, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
anvisande av medel för blodanalys
å nyfödda barn,

herr Wikner, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
statsbidragen till den skogliga
yrkesundervisningen,

fru Kristensson, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
bestämmelserna för försäljning
av preparat som kan användas i berusningssyfte,

herr Bengtson i Solna, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående priset på statens
järnvägars månadsbiljetter,

herr Björkman, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
statsbidrag till ombyggnad av invalidbilar
i samband med omläggningen
till högertrafik,

herr Carlshamre, till hans excellens
herr statsministern angående den svenska
oppositionspressens sätt att arbeta,
och

fröken Wetterström, till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder mot våldsbrott.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.05.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 26 oktober 1965

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober

Kl. 15.30

§ 1

Herr TALMANNEN yttrade:

Inför höstsessionens första frågestund
och med hänsyn till att ett stort
antal enkla frågor föreligger till besvarande
i dag tillåter jag mig erinra
om talmanskonferensens i tidigare sammanhang
gjorda uttalande om angelägenheten
av en frivillig snäv tidsbegränsning
av yttrandena i frågedebatterna.

§ 2

Svar på fråga ang. ytterligare anslag
till humanitär hjälp åt befolkningen i
Vietnam

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER, som yttrade:

Herr talman! Herr Hector har frågat
mig om regeringen, i enlighet med mitt
uttalande i interpellationssvar den 20
maj i år, överväger ytterligare anslag
till humanitär hjälp åt den nödlidande
befolkningen i Vietnam.

Regeringen har, som jag framhöll i
mitt tidigare svar, med uppmärksamhet
följt utvecklingen i Vietnam för att
finna ett lämpligt tillfälle att göra en
humanitär insats för detta ändamål. En
möjlighet att lämna hjälp öppnades genom
Internationella röda korsets initiativ.
I anslutning härtill anslog Svenska
röda korset av egna medel i september
i år 150 000 kronor till hjälp för de nödlidande
i både Nord- och Sydvietnam.
Samtidigt ställdes 150 000 kronor från
anslaget till Humanitärt bistånd till
Röda korsets förfogande att användas
för samma ändamål och på samma sätt
som de av Röda korset anslagna medlen.

Vidare anförde

Herr HECTOR (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret liksom för det som redan har
åtgjorts i frågan.

Det kan ju synas onödigt att ta upp
frågan igen, men vi kommer inte ifrån
den. Har det inte sedan vi senast diskuterade
den blivit mer och mer tydligt
att också vår siuation sammanpressas
som i en brännpunkt, både politiskt och
moraliskt, just där borta i Sydostasien?
Den vite mannen har väl nu totalt förlorat
sitt ansikte i hela Asien -— kanske
även som den barmhärtige samariten.

Men vi måste fortsätta att försöka
hjälpa — nu kanske med ännu mera
känsla av medskyldighet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. låginkomstgruppernas
problem

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER, som yttrade:

Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
har frågat, vilka åtgärder som har
vidtagits eller planeras i anledning av
vårriksdagens begäran om en undersökning
rörande låginkomstgrupperna och
deras problem.

Som svar kan jag meddela, att låginkomstgruppernas
problem under de
senaste månaderna behandlats inom inrikesdepartementet
i samband med den
proposition, som förberedes om arbetsmarknadspolitiken.
Uppläggningen och
genomförandet av den av riksdagen begärda
kartläggningen kommer att prövas
i detta sammanhang.

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta

Vidare anförde:

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag ber först att till
hans excellens herr statsministern få
framföra ett tack för svaret på min
fråga.

Riksdagen begärde i våras, efter motioner
från bl. a. centerpartiets sida,
en kartläggning av låginkomstgrupperna
och deras problem. I motionerna
underströks angelägenheten av att man
snabbt tog initiativ för att få till stånd
denna kartläggning och därmed få ett
bättre underlag för åtgärder på olika
områden. Det underströks också att utredningen
skulle omfatta hela gruppen
av låginkomsttagare, alltså inte bara de
låglöneanställda utan också andra som
av olika anledningar har en i förhållande
till den allmänna inkomstnivån
låg årsinkomst.

Av det svar statsministern lämnat
framgår att kartläggningen tydligen
skall redovisas för riksdagen i samband
med propositionen om arbetsmarknadspolitiken.
Det förefaller mig därför vara
angeläget att framläggandet av denna
proposition inte dröjer för länge. Herr
statsministern kan kanske lämna mig en
upplysning om när detta material kan
väntas bli förelagt riksdagen. Jag tror
att en sådan upplysning emotses av
kammarens ledamöter med det allra
största intresse.

Sedan vill jag uttala min glädje över
det ökade intresse som visats låglönegrupperna
inför den stundande avtalsrörelsen.
Jag vill uttala förhoppningen
att resultatet av detta intresse skall medföra
en verklig förbättring för dessa
gruppers vidkommande.

Givetvis skall statsmakterna inte begränsa
avtalsfriheten, men statsmakterna
får i detta sammanhang inte glömma
att också staten har en hel del låglöneanställda.

Herr talman! Vi skall inte heller glömma
— något som utskottet påpekat —
att vi har stora grupper av låginkomst -

tagare som inte tillhör de egentliga låglönegrupperna.
Jag syftar på företagare,
handikappade, ensamstående m. fl. som
av olika anledningar sannerligen inte
lever på folkhemmets solsida. Av detta
skäl är det angeläget att kartläggningen
kan ske så snabbt som möjligt så att
vi får ett gott underlag för vidtagande
av konkreta åtgärder på olika områden
— åtgärder som måste omfatta ett
mycket brett register om vi verkligen
skall kunna åstadkomma en påtaglig
förbättring för de stora grupperna av
låginkomsttagare i vårt land.

Med det anförda, herr talman, ber jag
än en gång att få tacka för svaret.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! 1 syfte att söka tillmötesgå
talmannens önskemål om mycket
korta svar förkortade jag kanske mitt
svar så mycket att det blev naturligt
för herr Eliasson i Sundborn att råka
ut för en missuppfattning.

Min avsikt var endast att säga att när
vi nu håller på med utarbetandet av arbetsmarknadspropositionen
kommer vi
in på alla de frågeställningar som berör
det viktiga låginkomstproblemet.

När vi arbetat oss igenom ärendet så
långt att frågeställningarna klarlagts kan
vi sätta i gång med den inventering som
riksdagen har beslutat om. Men det är
ingalunda så att man behöver vänta på
propositionens framläggande för att undersökningen
skall kunna komma till
stånd.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. den svenska oppositionspressens
sätt att arbeta

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER, som yttrade:

Herr talman! Herr Carlshamre har
frågat mig, om jag anser att Expres -

Tisdagen den 20 oktober 1965

Nr 32

1 I

Svar på fråga ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta

sens referat av mitt tal på Folkets hus
för en tid sedan är representativt för
hela den svenska oppositionspressens
sätt att arbeta.

Jag kan lyckligtvis svara nej på frågan.

Vidare anförde:

Herr CAIiLSHAMRE (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsministern för svaret, som var både
kort och rejält. Därmed bör punkten
vara satt för en ganska otrevlig diskussion.

I en diskussion i TV häromkvällen
sade herr Erlander enligt referat i Aftonbladet
att tidningen Expressen använder
sig av lögnen som politiskt hjälpmedel.
Enligt referatet i Stockholms-Tidningen
sade herr Erlander inför den
socialdemokratiska riksdagsgruppen när
höstriksdagen samlades: »Det skedda
ger också en föreställning om med vilka
metoder man från den borgerliga sidan
har för avsikt att utkämpa nästa års
valstrid.»

Efter statsministerns svar i dag vågar
man väl förmoda att dessa uttalanden
av statsministern är att betrakta som en
tillfällig förlöpning i samband med en
i och för sig begriplig indignation.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Den senare delen av
frågeställarens anförande tvingar mig,
herr talman, trots att det är bråttom att
likväl säga några ord.

Jag har den uppfattningen att Expressens
sätt att referera är föga representativt
för svensk press. Men det hindrar
inte, herr talman, att jag har anledning
att säga ungefär det som jag sade
inför den socialdemokratiska riksdagsgruppen
och det som jag sade i TV. Jag
tror inte att jag har anledning att ta
tillbaka någonting därvidlag. Varför?
Expressen är dock landets största tidning.
Vad landets största tidning skriver
såsom objektiv nyhetsförmedling

går ut över hela landet, inte bara till
dem som köper tidningen, utan också
till alla dem som läser löpsedlar på
kiosker o. s. v. Det är alltså uppenbart
att den felaktiga framställningen — för
att begagna ett mycket milt och parlamentariskt
uttryck — blir spridd över
hela landet.

Jag har många belägg för att det den
14 oktober inom olika grupper fanns
många människor som trodde på detta.
Det fanns ingen tvekan, inga frågetecken,
ingenting som tydde på annat än
att det var ett exakt, riktigt referat.

Då inträffar någonting som är mycket
märkligt. Jag brukar, herr talman, ofta
bli uppringd av tidningar i mycket oväsentliga
sammanhang — det kan gälla
utnämningsfrågor och annat som kan
föranleda kannstöperier. Någon hänsyn
till husfriden existerar inte, och det
begär jag inte heller.

I det refererade fallet kungöres över
hela landet, att regeringen kräver lönestopp,
men inte en enda borgerlig tidning
tycker att det är konstigt, inte en
enda borgerlig tidningsreporter kan ta
telefonluren och fråga: Är det verkligen
så? Jag undrar vad jag skulle säga
som skulle vara av större nyhetsvärde
än detta, men ändå frågar ingen mig
om något. Ingen!

Låt oss fortsätta resonemanget. Den
14 oktober talade jag i Malmö. Jag skickade
ut ett referat, som dels handlade
om min gamle trätobroder herr Ohlin
och dels om vad som skrivits i Expressen.
Att jag har meningsutbyte med
herr Ohlin är folk vana vid, varför det
inte kan betraktas som någon särskild
nyhet. Däremot angrep jag häftigt tidningen
Expressen och dementerade vad
som förekommit. Den gamla kära trätan
med Ohlin refererades i landets
största morgontidning, men hela dedementien
om Expressen klipptes bort.
Det är klart att Dagens Nyheter har ont
om utrymme, men några rader kunde
tidningen dock ha ägnat saken. Vad
som förekommit tycker jag är underligt.

2*—Andra kammarens protokoll 1965. Nr 32

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta

Jag har nu gått igenom tidningarna,
och såvitt jag kan se fanns det bara en
borgerlig tidning som var förvånad. Det
var Falu-Kuriren, som den 18 oktober
skrev att det nog är ganska säkert att
herr Erlander inte förordat lönestopp.

Med utgångspunkt från att det tydligen
inte förefanns något intresse på
den borgerliga sidan för att diskutera
en nyhet av denna karaktär tillät jag
mig att ta upp frågan inför riksdagsgruppen.
Då blev det litet mera liv på
redaktionerna — framför allt blev det
mera liv efter mitt meningsutbyte med
Wrigstad i TV. Först då, efter detta
meningsutbyte, herr talman, tar man
avstånd.

Nu frågar jag mig: Skall man behöva
skrika så förfärligt för att väcka den
borgerliga pressen till insikt om att
detta var en fullkomligt orimlig sak?

Har jag inte fullkomligt rätt att säga
vad jag har sagt, nämligen att det här
finns ett exempel på vart en monopolställning
leder. Antag att vi hade haft
en sådan monopolställning! Antag att
Expressen hade varit ännu större! Antag
att Dagens Nyheter varit ännu större!
Vilka möjligheter hade vi då haft
att komma till rätta med detta? Jag tror
det finns all anledning att fundera på
det.

Nå, men riksdagspartierna då? Hur
kunde jag få in dem i diskussionen?
Det är möjligt att jag har felbedömt
det, men efter att ha tagit del av både
högerns och folkpartiets presentationsprogram
i TV och efter att ha tagit del
av Expressens sätt att hantera ifrågavarande
referat har jag sagt mig: Detta
måste väl vara ett tecken på att vi går
mot en våldsam skärpning av de politiska
motsättningarna. Inte kan man bära
sig åt på det sättet om man inte avser
att få svar.

Det var innebörden av vad jag sade.
Jag är ledsen över att jag inte kan tillmötesgå
herr Carlshamre i hans förslag.
Jag vidhåller till alla delar vad jag
har sagt.

Herr CARLSHAMRE (h):

Herr talman! Jag är ledsen över att
tvingas konstatera att statsministerns senaste
anförande förtog en betydande
del av det goda intrycket av hans första
korta och rejäla svar. Nu har vi alltså
bara att konstatera att statsministern
vidhåller att han kan stå för vad han
tidigare har sagt i radio och TV, inklusive
de två av mig citerade uttalandena,
nämligen att en stor tidning medvetet
använder lögnen som politiskt vapen
och att det skedda ger en föreställning
om med vilka metoder man på
den borgerliga sidan har för avsikt att
utkämpa nästa års valstrid.

Herr statsminister! Då måste jag tyvärr
konstatera att även om det är aldrig
så beklagligt att en stor tidning —
jag skulle vilja säga om en stor tidning
— Sveriges största, ger ett felaktigt referat,
så är det ur demokratiens och
den hyfsade debattens synpunkt betydligt
värre, att landets statsminister ger
uttryck åt en sådan uppfattning om den
politiska oppositionens sätt att arbeta.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Hade det över huvud taget
på den borgerliga oppositionens
sida förekommit någon reaktion mot
Expressen förrän jag tog upp saken, då
skulle mitt svar i dag ha varit annorlunda.
Men det är detta faktum som
kammarens ledamöter har att räkna
med: man svarade ingenting. Man till
och med tyckte att det var lustigt att
statsministern var så stingslig att han
tog upp sådana här saker! En folkpartitidning
skrev att detta bara var en fråga
om redigeringsprinciper. Jag skulle vilja
se hur den tidning, som anser att
det bara var en fråga om redigeringsprinciper,
kommer att bete sig i valrörelsen.

Härefter meddelade herr talmannen,
att herr Ohlin begärt ordet; och beslöt
kammaren att beträffande denna fråga
upphäva den i § 20, mom. 4 kammarens

ordningsstadga
ningen av yttranderätten.

I enlighet härmed lämnades ordet till

llerr OHLIN (fp), som yttrade:

Herr talman! Statsministern hänvisade
till att detta var svar på en kort fråga
och att han skulle fatta sig mycket
kort, men i sitt senare anförande framförde
han mycket svepande omdömen
om den borgerliga pressens politiska
nyhetsförmedling. De var av sådan art
att jag inte anser att de bör stå oemotsagda.
Han gick vidare och förklarade
att det som hade skett innebar att det
var tydligt, att de politiska motsättningarna
här i landet nu skulle komma
att skärpas etc.

Jag skall inte vid detta tillfälle, herr
talman, ta upp en debatt över att svaret
på en enkel fråga blir så mångordigt,
men jag tillåter mig ändå påpeka för
statsministern att den socialdemokratiska
pressen, inte minst vad som betraktas
som regeringens huvudorgan i Stockholm,
har en politisk nyhetsförmedling
av sådan art att den länge har väckt
uppmärksamhet. Jag har i min hand ett
tidningsnummer, där man skriver om
vad som sker när författningsförhandlingarna
skall börja. Det är en fråga av
stor betydelse. Det är fråga om de demokratiska
partierna kan enas om en
så stor reform. Då skriver man med
rubrik över hela sidan:

»Drama om författningen. Centerpartiet
tvang högern och folkpartiet att retirera.
»

Folkpartiet och högern skulle helt ha
ändrat ståndpunkt! Det finns icke ett
sant ord i detta påstående.

Jag medger, herr talman, att ingen
fäster sig så mycket vid att man i Stockholms-Tidningen
gör sådana helt felaktiga
påståenden i centrala frågor, ty
man är van vid det. Det ligger annorlunda
till med Expressen, där statsministern
med all rätt fäste sig vid avvikelser
från vad han anser vara verkliga
förhållandet. Jag har inte märkt att herr

Erlander reagerat en enda gång när sådana
avvikande och felaktiga framställningar
gjorts i den socialdemokratiska
pressen.

Herr talman! Det torde inte vara
lämpligt alt vi bär tar upp en mera utförlig
debatt om dessa ting, men jag
kommer att ge hans excellens statsministern
tillfälle att debattera frågan om
pålitligheten i den politiska nyhetsförmedlingen
hos den press, som närmast
sympatiserar med olika politiska riktningar.
Jag hoppas att herr Erlander
inte skall undandra sig en sådan diskussion,
som verkligen kan belysa hur
osakligt det är när han här fäller svepande
och nedsättande omdömen om
vad han kallar den borgerliga pressens
nyhetsförmedling.

Vidare anförde

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag har ingenting alls
emot att ta upp en diskussion om pressen
och den politiska informationen,
jag tror tvärtom att det är en mycket
viktig fråga. För dagen diskuterar vi
emellertid följande.

Expressen har i sin nyhetsförmedling
givit en direkt felaktig bild av en händelse,
ett tal av mig. Det finns för närvarande
ingen utom Expressen själv,
som inte medger att det var felaktigt.
Det är alltså fastslaget att Expressens
skildring är felaktig. Det är vidare fastslaget,
att denna s. k. nyhet är spridd
över hela landet. Det är för det tredje
fastslaget att det rör en mycket viktig
fråga — det gällde de just då påbörjade
avtalsförhandlingarna och om det skulle
bli lönestopp eller ej. Det meddelas att
statsministern, tydligen å regeringens
vägnar, har krävt lönestopp.

Ingen borgerlig tidning mer än FaluKuriren,
måndagen den 18, anser det vara
någonting värt att spilla ord på. Det
är det jag påtalat, ingenting annat, och
det ger mig anledning att förmoda att
om vi hade en politiskt likriktad press,

Tisdagen den 26 oktober 1965 Nr 32 13

Svar på fråga ang. den svenska oppositionspressens sätt att arbeta
föreskrivna inskränk -

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. åtgärder mot våldsbrott

så skulle vi råka ut för mycket av denna
typ. Jag har inte anklagat någon för
mer än det som är gjort, och det är alldeles
tillräckligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Herr talmannen meddelade, att följande
frågor, nämligen av herr Karlsson
i Huddinge angående krediter för
genomförande av bostadsbyggnadsprogrammet
för storstockholmsområdet,
herr Jansson angående anvisande av medel
för blodanalys å nyfödda barn, herr
Jönsson i Ingemarsgården angående
militära trupptransporter och herr Nilsson
i Östersund angående den planerade
televerkstaden i östersundsområdet,
icke konune att besvaras vid dagens
sammanträde, samt att herr Turessons
fråga angående påskyndande av 1949
års jaktutrednings arbete koinme att besvaras
av chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet Holmqvist, i
samband med besvarandet av herr Erikssons
i Bäckmora fråga angående fridlysningen
av björn.

§ 6

Svar på fråga ang. åtgärder mot våldsbrott Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Med anledning av fröken
Wetterströms fråga angående åtgärder
mot våldsbrott vill jag först rikta
uppmärksamheten på att de nyligen
publicerade statistiska uppgifter som
ligger till grund för hennes fråga avser
anmälningar om brott till polisen, inte
fall där domstol har konstaterat att
brott verkligen föreligger. Vad särskilt
gäller våldtäktsbrotten visar erfarenheten
att det brukar vara stor skillnad
mellan antalet brottsanmälningar och
antalet konstaterade brott. De avdömda
brotten är avsevärt färre än anmälning -

arna. Man får därför vara försiktig med
att dra slutsatser av det åsyftade siffermaterialet.
Även om man beaktar
detta förhållande ger de utvecklingstendenser
som kan utläsas ur materialet
naturligtvis anledning till oro.

Som statsministern framhöll i ett interpellationssvar
den 21 maj i år i första
kammaren har regeringen oavlåtligt sin
uppmärksamhet riktad på de allvarliga
samhällsproblem som våldsbrotten utgör.
Någon enkel lösning på problemen
står inte att finna. Brottsbekämpningen
måste bedrivas långsiktigt. Viktiga led
i statsmakternas strävanden på området
är forskning för att klarlägga brottslighetens
orsaker och omfattning, förstärkning
av polisens resurser och förbättring
av kriminalvården. Men kampen
mot brottsligheten måste föras också
genom andra samhällsbyggande åtgärder.

Vidare anförde

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Jag ber att få rikta ett
tack till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för det svar jag fått på
min fråga. Även om — som herr statsrådet
säger — man inte får dra för vittgående
slutsatser eftersom antalet
brottsanmälningar inte står i överensstämmelse
med antalet konstaterade
brott, är ändå situationen, tycker jag,
nog så oroande, och för övrigt har ända
sedan mitten av 1950-talet pågått en
ständig stegring av dessa svåra våldsbrott.
Det är därför inte så egendomligt
om människor med oro ser på utvecklingen
och att man frågar sig vilka
åtgärder, och vilka snara åtgärder, som
kan vidtagas.

Jag förstår mycket väl och jag vet att
— som herr statsrådet säger — det inte
går att finna någon enkel lösning på
dessa problem men jag tror, att bland
mycket annat så betyder det — som
också framgår av svaret på min fråga —
att polisens resurser kommer att förbättras.
Jag vet inte, men jag har en

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. priset på statens järnvägars månadsbiljetter

bestämd känsla av att man hittills mera
inriktat verksamheten på uniformerad
polis på vägarna för att komma till rätta
med olika slags trafikförseelser. Detta
är naturligtvis i och för sig gott och väl,
men samtidigt får man väl säga att de
grova rånen knappast förövas på vägarna.
.lag tror för min del att det är
nödvändigt, herr statsrådet, att herr
statsrådet och regeringen ger rikspolisstyrelsen
den förstärkning på utredningssidan
som så väl behövs men som
i äskandena förra året kom att så avsevärt
nedskäras.

I förhoppning om att bl. a. dessa tillgodoses
tackar jag än en gång för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. priset på statens järnvägars
månadsbiljetter

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Bengtson i Solna
har frågat mig om jag anser det nödvändigt
att inkludera månadsbiljetterna
i den av statens järnvägar förutskickade
biljettprishöjningen från den 1 januari
1966.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den
14 oktober 1965 föreslagit vissa ändringar
av befordringsavgifterna i godsoch
persontrafik, bl. a. höjning av månadsbiljetterna.

Detta ärende är för närvarande föremål
för prövning inom Kungl. Maj:ts
kansli och jag är inte beredd att nu
göra något uttalande i frågan.

Vidare anförde:

Herr BENGTSON i Solna (h):

Herr talman! Jag får val tacka för
svaret, även om jag inte fått något uttalande
i sakfrågan. Såsom statsrådet säger
skall ju taxehöjningar för järnvä -

gar underställas Kungl. Maj:t medan
frågor om taxehöjningar för busstrafik
behandlas på lägre nivå. Nu vill SJ höja
månadsbiljetterna med fyra respektive
fem kronor per biljett, vilket innebär
en taxehöjning på bortåt 10 procent.
För SJ :s del kanske det inte betyder
så mycket pengar. Det är ca 6 procent
i det taxehöjningsprogram som SJ nu
har underställt regeringen. Men för den
enskilde resenären betyder det en hel
del, när det läggs som råge på alla prisoch
skattehöjningar som råkar inträffa.

För SJ:s del är det således rätt och
slätt en taxehöjning. Det är ett ganska
ovanligt sätt att fira den fria övergångsrätten.
Myndigheterna i Storstockholm
har kommit överens om att öka trafikservicen
i regionen. Man vill från den
1 januari just för månads- och partibiljetter
införa en fri övergångsrätt mellan
olika trafikmedel, mellan buss och
järnväg, mellan tunnelbana och buss
o. s. v. Detta borde rimligtvis öka resefrekvensen,
och såvitt jag förstår borde
SJ sätta till alla klutar för att popularisera
dessa resemöjligheter och på
det viset öka sina intäkter.

Det är synd att jag inte kan få något
eget uttalande från statsrådets sida i
dag. Jag tror att det skulle varit av intresse.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Det missnöje som herr
Bengtson i Solna alldeles nyss gav uttryck
åt med anledning av att man från
järnvägsstyrelsens sida föreslår en viss
höjning av priset på månadsbiljetter innebär
indirekt att han också måste vara
missnöjd med den omständigheten att
banbiträden och andra lågavlönade vid
SJ fick ett ordentligt lönelyft tidigare
i år.

Herr BENGTSON i Solna (h):

Herr talman! Finns det inte något annat
sätt att anvisa lösningar, herr statsråd,
än att diskutera lönepolitik? Har

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. undervisningssituationen på grundskolans högstadium

man inte här en möjlighet att popularisera
resandet, att öka resefrekvensen
och på det sättet öka sina inkomster?
Det var den möjligheten jag anvisade.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. undervisningssituationen
på grundskolans högstadium

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade: Herr

talman! Herr Wennerfors har
frågat om jag vill upplysa kammaren,
huruvida den s. k. Gävlerapporten —
sammanställd av en grupp lärare i
Gävle — enligt min mening ger uttryck
för allmänt förekommande svårigheter
inom dagens grundskola eller om det
kan antas att förhållandena i Gävle på
ifrågavarande område märkbart skiljer
sig från landet i övrigt.

I den nämnda rapporten, som för ca
14 dagar sedan insändes till skolöverstyrelsen,
lämnas en redogörelse för ett
försök med systematisk differentiering
inom klassens ram i en klass av årskurs
8 i grundskolan i Gävle läsåret
1964/65. Detta läsår var det första då
årskurs 8 av grundskolan förekom i
Gävle och den aktuella klassen har tidigare
undervisats enligt läroplan för
grundskolan endast under läsåret
1963/64. Det sagda visar att försöket
inte avser att vara representativt för
förhållandena i Gävle, och än mindre
kan givetvis resultaten från en enda
klass generaliseras att gälla dagens
grundskola i sin helhet.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för svaret. Jag vill först
nämna att det var i mitten av septem -

ber månad som några lärare i Gävle insände
en rapport angående försök med
metodiken i sammanhållna klasser på
grundskolans högstadium. Dessa lärares
erfarenheter var både negativa och positiva.

De negativa erfarenheterna var dock
av sådan art att de inte kan förbigås.
Kunskaps- och studieresultaten har rapporterats
såsom dåliga. Vidare är det
de bättre eleverna som utför arbetet
och de sämre skriver av. De bättre eleverna
missgynnas dessutom av de stora
skillnaderna i förmågan att inhämta
kunskaper. Av klassernas sammansättning
och kravet på individualiserad undervisning
följer, liar lärarna nämnt, att
arbetsövningarnas antal blir mycket
stort och att undervisningen därigenom
blir inriktad på detaljer. Träningen i att
tala, berätta och diskutera blir liten,
och elevernas förmåga att sätta sig in
i större sammanhang blir inte uppövad.
Lärarna pekar vidare på bristen på
lämpliga lokaler för detta arbetssätt
samt bristen på hjälpmedel, handledningar
och självinstruerande studiemateriel,
och man anser läroböckerna vara
olämpligt utformade.

Statsrådet framhåller att det här är
ett mycket litet försök som man inte
har anledning att ta så stor hänsyn till.
Jag medger att vi inte för dra för stora
slutsatser av denna rapport. Men jag
tror ändå att det finns anledning att
ställa fragan om svårigheterna i dagens
grundskola. Jag har också ställt frågan
om det finns liknande rapporter från
andra håll i landet. På den frågan svarar
statsrådet att resultaten inte kan
generaliseras att gälla dagens grundskola
i sin helhet.

Dess värre har vi emellertid fått rapporter
om svårigheter från andra håll.
Jag vill nämna matematikundersökningen
i Stockholm samt den Rahmerska
undersökningen som tyder på mentalhygieniska
svårigheter för åtskilliga elever.
Liknande svårigheter har även redovisats
i artiklar i pressen. Man kan

Tisdagen den 26 oktober 1965

Nr 32

Svar på fråga ang. bristen på läroböcker

också från lärarhåll få muntliga rapporter
som belyser svårigheterna.

Frågan om dessa lärares ambition
och kompetens har berörts — inte i
statsrådets svar men på annat håll. Jag
tror att statsrådet helt instämmer med
mig när jag framhåller att de lärare som
har lett försöket i Gävle är mycket kvalificerade
pedagoger med stor erfarenhet.
En del av dem är lektorer och har
erfarenhet från utbildning av lärare. De
har med allvarligt intresse lett försöket
och avfattat en väl avvägd rapport, vari
de hoppas att dessa erfarenheter skall
bli föremål för prövning och resultera i
åtgärder från skolmyndigheternas sida.

Medger inte herr statsrådet att vi har
fått exempel på liknande svårigheter
från andra håll i landet?

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Även om det är en enkel
fråga ber jag att ytterligare något
få utveckla svaret på den.

Det är riktigt som frågeställaren säger
att erfarenheterna av denna undersökning
varit både positiva och negativa.
Av de sex lärare som rapporterat
har två utpräglat negativa, tre både negativa
och positiva och en huvudsakligen
positiva omdömen. I presskommentarerna
har emellertid främst de negativa
synpunkterna framhållits. Att i rapporten
också förekommer omdömen sådana
som att »det märks att klassen
systematiskt övats att arbeta självständigt»
och att erfarenheterna av den tilllämpade
arbetsmetodiken är »utan tvekan
övervägande positiva» har däremot
förtigits.

Jag vill också framhålla att jag liksom
naturligtvis de ansvariga skolmyndigheterna
sätter stort värde på att såsom
skett i Gävle intresserade och skickliga
lärare — vi är helt överens om det omdömet,
herr Wennerfors — engagerar
sig i försöksverksamhet. Dessa försök
utgör en del av en mycket omfattande
pedagogisk verksamhet som bedrives

och undervisningsmateriel i fackskolan

över hela landet och där resultaten i
många fall är glädjande positiva. Det
är, som jag nyss framhöll, inte möjligt
att dra några vittgående slutsatser av
ett enda försök i en enda klass, ja inte
ens av flera försök. Detta är ett arbete
som så småningom kommer att redovisas
av skolöverstyrelsen. Vi måste ta
hänsyn till både de positiva och de negativa
erfarenheterna, när vi för att
följa riksdagens beslut skall vidta fortlöpande
förändringar av skolans organisation
och innehåll.

Det är mig, herr Wennerfors, helt
främmande att tro att man åstadkommer
en skolreform — framför allt en
reform av skolans innehåll — genom att
förneka svårigheterna. Det finns betydande
svårigheter, och det vore märkligt
om så inte vore fallet. Det enda
jag bestämt vill hävda är att de positiva
aspekterna på verksamheten överväger.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag är tillfredsställd
med den senare delen i statsrådets senaste
anförande, vari han klart uttalade
att vi måste ta del av rapporter,
även om de är negativa, och att dessa
så småningom måste bli föremål för
prövning för att vi skall kunna vidta erforderliga
åtgärder.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på fråga ang. bristen på läroböcker
och undervisningsmateriel i fackskolan

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Hem Källstad har frågat
vilka åtgärder jag ämnar vidtaga
för att snarast möjligt avhjälpa bristen
på läroböcker och undervisningsmateriel
i fackskolan.

Givetvis har man under försökstiden
i fackslcolan fått arbeta med läroböcker

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar pa fråga ang. bristen pa läroböcker och undervisningsmateriel i fackskolan

och andra hjälpmedel som inte framställts
med sikte direkt på fackskolan.
Skolöverstyrelsen har till hjälp åt skolorna
utgivit en läroboksförteckning
med anvisningar om vilka läroböcker
eller delar av sådana som kan användas
i fackskolan. Successivt har utarbetats
materiel direkt avsedd för fackskolan.
Innevarande termin föreligger sålunda
flera nyskrivna fackskoleböcker, bl. a.
från skolöverstyrelsens förlag. Vidare
bar överstyrelsen låtit utarbeta och gratis
ställt till skolornas förfogande en
mycket omfattande materiel i form avhandledningar
och laborationsanvisningar
vilka delvis också lämpar sig
som läroböcker. Överstyrelsen följer
uppmärksamt utvecklingen och har bl.
a. löpande kontakt med skolorna via
sina konsulenter för att i den mån så
erfordras kunna gripa in och hjälpa
till med ytterligare materiel.

Jag utgår givetvis från att också läroboksförlagen
i god tid före den allmänna
övergången till fackskolan skall presentera
en produktion som både kvalitativt
och kvantitativt motsvarar den
nya skolans krav. Slutligen vill jag i
detta sammanhang nämna att jag räknar
med att en utredning angående bl. a.
produktion av läroböcker inom kort
tillsätts, vilken som en av sina uppgifter
bör få att överväga huruvida ett samhällsägt
förlag bör tillskapas för att
utbildningsväsendets behov skall kunna
tillfredsställande tillgodoses.

Vidare anförde

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag vill tacka ecklesiastikministern
för svaret på min fråga
angaende hur man bör avhjälpa bristen
på läroböcker och undervisningsmateriel
i fackskolan.

Jag tror att frågan om försörjningen
med undervisningshjälpmedel och läroböcker
för fackskolan är synnerligen
väsentlig, om fackskolan skall kunna
dra till sig ungefär en femtedel av
grundskolans elever.

Läroboksfrågan har onekligen varit
ett verkligt problem. Att det inte fanns
några läroböcker 1963, då försöksverksamheten
började, är väl ganska förklarligt
men svårigheterna har inte direkt
upphört och förlagen har haft det
ganska besvärligt. Man har av ekonomiska
skäl inte velat lägga upp ett lager
av böcker, och man har kanske också
tänkt på de ändringar som förekommit
i fråga om läroplanerna. Det har
varit någonting osäkert över det hela.

Jag finner att ecklesiastikministern i
sitt svar talar om en hel del positiva
ting såsom läroboksförteckning och
skolöverstyrelsens aktivitet på området,
nyskrivna fackskoleböcker för denna
termin, handledningar och laboratorieanvisningar,
som också lämpar sig som
läroböcker, samt att överstyrelsen fortlöpande
skall ha kontakt med skolorna
genom sina konsulenter. Allt detta är
givetvis av stort värde, och jag är tacksam
för att det framhållits.

Det är kanske några böcker som är
speciellt aktuella och väsentliga i detta
sammanhang. Jag undrar om inte särskilt
orienteringsämnena befinner sig i
en speciell bristsituation. Jag tänker på
ämnen som förändrats ganska starkt och
på sådana som också är nya. Jag tänker
på historia, samhällskunskap och biologi.
Hur är det just på dessa områden?

Jag tycker också att man skulle kunna
tolka statsrådets svar beträffande läroboksförlagen,
eftersom han utgår från
att dessa i god tid skall presentera en
produktion som kvalitativt och kvantitativt
motsvarar skolans krav, som en
press på dem för att de verkligen skall
göra en insats. Detta är onekligen en
problematisk fråga, och jag anser att
allt som kan göras för att klara läroboksförsörjningen
för fackskolan måste
göras, då det enligt min mening är viktigt
att fackskolan snabbt framstår som
ett attraktivt utbildningsalternativ för
grundskoleeleverna. Fackskolan får inte,
som någon har uttryckt det, »debutera
i förvirring». Kanske kan också de här

Tisdagen den 26 oktober 1965

Nr 32

Svar på fråga ang. marknadsbetingelserna för linodlingen

orden om utredningen beträffande produktion
av läroböcker medföra positiva
resultat i framtiden.

Jag tackar för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på fråga ang. marknadsbetingelserna
för linodlingen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Josefsson har frågat
om jag med anledning av betänkandet
Lin och Hampa avser att föreslå någon
åtgärd som kan komma att ändra
marknadsbetingelserna för linodlingen
och därmed förutsättningarna för linberedningsverket
i Laholm och när i
så fall detta förslag är att vänta.

Till svar vill jag meddela att åsyftade
betänkande, för vilket remisstiden utgick
den 15 september, för närvarande
bereds inom jordbruksdepartementet.
Avsikten är att framlägga förslag i ämnet
till vårriksdagen. Eftersom ärendet
alltjämt bereds kan jag nu inte uttala
mig om innehållet i dessa förslag.

Vidare anförde

Herr JOSEFSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Holmqvist för svaret även om
det inte var sådant som det jag hoppats
få redan i dag.

Jag har velat ställa denna fråga
främst med anledning av de arbetsmarknadspolitiska
bedömningar som vi
gör i länet där vi känner till förhållandena
speciellt i södra delen av Halland.
Genom länsarbetsnämnden har jag fått
vetskap om att sysselsättningsläget vid
linberedningsverket är gott för dagen,
och vi räknar med att situationen kommer
att vara densamma under komman -

de vinterperiod. Men det är inte det
dagsaktuella läget utan tveksamheten
beträffande vad som kan komma att
hända som är det centrala i frågeställningen.

Denna ovisshet och diskussion om
linodlingen, och därmed också om linberedningsverket,
har pågått i flera år.
Det nya som nu tillkommit är den utredning
som redovisas i betänkandet
Lin och Hampa av den 10 juni i år, men
dessutom kom ju bl. a. arbetsmarknadsstyrelsens
remissyttrande som slogs upp
med stor rubrik i den lokala pressen.
Detta kom den 17 september och man
kan där utläsa att styrelsen från arbetsmarknadssynpunkt
anser det mest rationellt
att verksamheten vid linberedningsverket
helt avvecklas. En fortsättning
på det nuvarande ovissa läget synes mig
vara det minst önskvärda. Det är, föreställer
jag mig, föga stimulerande för
företaget att ha en oviss situation, och
för de anställda är ovissheten orsak till
en gnagande oro. Man ställer frågan:
Vad kommer att hända i fortsättningen?

Så har vi en tredje part, kommunerna,
som har angelägna planeringsuppgifter
som kräver något så när fasta
hållpunkter och inte bara ovissheten:
Kommer företaget att fortsätta eller
inte?

En fortsatt drift vid linberedningsverket
förutsätter statligt stöd åt linodlarna.
Om man väljer det förslag
som arbetsmarknadsstyrelsen avgav,
nämligen att antingen minska eller helt
avveckla stödet till linodlingen, kommer
omställningsproblemet in i bilden.
I och för sig är detta ingenting nytt
utan förekommer på många håll. För
linberedningsverket kommer det emellertid
att beröra bortåt 200 anställda. Av
de 182 personer som var anställda i
april i år var 90 över 50 år och härav
var ungefär 40 över 60 år. Det kan vara
riktigt som arbetsmarknadsstyrelsen säger
i sitt remissyttrande att det nuvarande
arbetsmarknadsläget med goda
möjligheter ger chanser till omplace -

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

ringar, men läget inom Laholms-regionen
är dock sådant att vissa svårigheter,
i synnerhet för de äldre arbetstagarna,
kan befaras vid eventuell omställning.

Vi har ju i den arbetsmarknadspolitiska
debatten mer och mer börjat använda
begreppen geografisk och yrkesmässig
rörlighet. Om vi skulle applicera
detta på ett tänkt fall i Laholm måste vi
kalkylera med en ökad svårighetsgrad
för just de anställda som har en relativt
hög ålder och förmodligen också ett
mindre intresse för geografisk rörlighet.

Sett från länssynpunkt finns det inom
Laholms-området en väsentligt avvikande
utvecklingstrend jämfört med länet
i övrigt. Under femårsperioden 1960—
1964 har befolkningen i Hallands län totalt
ökat med över 7 400 personer men
under samma tid har Laholms-regionen
minskat med närmare 500.

Jag tror att inte minst länsmyndigheterna
från många synpunkter anser att
Laholms-området är synnerligen centralt
beläget och att det borde vara lämpat
för industrilokalisering. Både med tanke
härpå och alldeles särskilt med hänsyn
till de anställda vid linberedningsverket
vore det önskvärt att en ny industri lokaliseras
till området om alternativet
nedläggning kommer i fråga.

Jag har tolkat arbetsmarknadsstyrelsens
remissyttrande såsom ett tecken
på att det på centralt håll finns ett positivt
intresse i denna riktning. Men det
är naturligtvis önskvärt att omställningsperioden
inte blir alltför snävt avgränsad,
utan att man får god tid att klara
de problem som sammanhänger med
en omställning.

Jag vill till sist understryka betydelsen
av att så snart som möjligt undanröja
den tveksamhet som för närvarande
kännetecknar situationen för linberedningsverket.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Svar på frågor ang. fridlysningen av
björn och ang. påskyndande av 1949 års
jaktutrednings arbete.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Eriksson i Bäckmora
har frågat mig, om jag anser att
nuvarande fridlysningsbestämmelser är
tillräckliga för att skydda och bevara
en önskvärd björnstam i Sverige. Vidare
har herr Turesson frågat justitieministern,
om han ämnar påskynda
1949 års jaktutrednings arbete mot bakgrund
av den omfattande utskjutningen
av björn som nyligen redovisats. Sistnämnda
fråga har överlämnats till mig
för besvarande.

Som svar på frågorna vill jag meddela
att i landet torde — enligt vad som
framgår av tillgängliga källor —■ f. n.
finnas omkring 300 björnar. Av en nyligen
utförd undersökning om rovvilt
av avdelningsdirektören i domänstyrelsen
Bertil Haglund framgår, att björnstammen
inte minskar utan i stället
ökar något. Några omedelbara åtgärder
för att hindra utrotning av björn synes
inte behövliga. Skulle onödig jakt i upprepade
fall förekomma är jag emellertid
beredd förorda en utvidgad fridlysning
av björnen. Jag vill tillägga att förslag
från jaktutredningen enligt uppgift kan
väntas i början av nästa år.

Vidare anförde:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Avsikten med den enkla
fråga som jag framställt har inte på
något sätt varit att komma de jägare
till livs som nu så häftigt angrips i
tidningspressen för fällningen av några
björnar, händelser som tydligen även
upprört en större allmänhet. Den människojakt
som i stället bedrivs i den
uppkomna situationen vill jag helt och
hållet ta avstånd från. Jag tror att det

Tisdagen den 26 oktober 1965 Nr 32

Svar på frågor ang. fridlysningen av björn och ang. påskyndande av 1949 års jaktutrednings
arbete.

kan finnas ett försonande drag även i
vederbörande jägares sätt att handla.
Man behöver bara tänka sig in i den
situationen att man möter en mer eller
mindre uppretad björn. Då kanske vem
som helst skulle vilja försvara sig med
de medel som står till buds.

Frågan om hur det har gått till i de
aktuella fallen lämnar jag emellertid
därhän, i avvaktan på den utredning
som pågår. Men jag anser det vara ett
allmänt intresse i vårt land att björnstammen
skyddas mot en alltför ohämmad
avskjutning, och det är mot den
bakgrunden jag har frågat jordbruksministern,
om nuvarande fridlysningsbestämmelser
kan betraktas som tillräckliga.
På denna fråga har jag nu fått
det tillfredsställande beskedet att om
det i upprepade fall skulle förekomma
onödig jakt, så är statsrådet beredd att
förorda en utvidgad fridlysning.

Jag ber att få tacka statsrådet för det
positiva svaret, som jag hoppas skall
verka lugnande på den allmänhet som
känner sig upprörd över vad som under
den senaste tiden inträffat i fråga
om björnjakten.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Även jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min enkla
fråga.

Jag kan inte i detta sammanhang underlåta
att knyta några kommentarer
till de långa tidsutdräkter som ibland
förekommer vid handläggningen av olika
spörsmål på jaktens område. Jaktutredningen
började sitt arbete 1949
och det är naturligtvis tacknämligt att
arbetet snart är färdigt, men man kan
inte säga att det hela har gått särskilt
fort. Dalarnas jaktvårdsförbund gjorde
för sin del den 8 juni 1953, alltså för
tolv år sedan, en framställning till
Kungl. Maj:t om fridlysning av björn,
men det har ännu inte hörts någonting
därifrån.

Vad själva sakfrågan beträffar är jag

helt tillfredsställd med beskedet att
jordbruksministern är beredd medverka
till att björnstammen skyddas, om någon
fara för dess utrotning anses föreligga.
Men det blir alltid en bedömningsfråga,
huruvida det har vid upprepade
tillfällen förekommit onödig
jakt eller icke. Jordbruksministern har
tydligen den uppfattningen att det ännu
inte har förekommit någon onödig
jakt, men i motsats till honom har jag
det intrycket att det under en lång rad
av år alltför ofta inträffat i samband
med iilgjakten att man i onödan skjutit
björnar.

Jag har också därför den uppfattningen
att fridlysning vore motiverad. Men
vi får hoppas att jordbruksministern
omprövar sin ståndpunkt i fridlysningsfrågan
när jaktvårdsutredningen snart
lägger fram sina förslag.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag får kanske erinra
herr Turesson om att i Norrbottens län,
i Västerbottens län, i landskapet Jämtland
och i Västernorrlands län, d. v. s.
den del av landet där vi har björn i mer
väsentlig utsträckning, upphör rätten
att skjuta björn i och med denna månads
utgång. Det är bara under september
och oktober som man har rätt
att skjuta björn inom detta område.
Vad som kvarstår är således övriga delar
av landet. Jag är för min del ganska
övertygad om att den diskussion, som
har kommit till stånd i anslutning till
ett par uppmärksammade händelser under
jakten, bör vara tillräcklig för att
det inte under den närmaste tiden kommer
att ske någon upprepning.

Jag vill också erinra om att fridlysningsbestämmelserna
fastställs för ett år
i taget. De gäller från den första juli
i år fram till den sista juni nästa år.
Det finns möjligheter att därefter vidta
justeringar.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. statsbidragen till den skogliga yrkesundervisningen

§ 12

Herr TALMANNEN yttrade:

På grund av att höstens remissdebatt
skall äga rum tisdagen den 2 november
kommer frågestunden i nästa vecka
såsom tidigare meddelats att förläggas
till början av onsdagens arbetsplenum,
som eventuellt också måste tas i anspråk
för fortsättning av remissdebatten.
Då det av detta skäl är angeläget
att så få frågor som möjligt kvarstår
obesvarade till nästa vecka kommer
dagens frågestund att pågå till dess hela
frågeförteckningen är genomgången.

§ 13

Svar på fråga ang. statsbidragen till den
skogliga yrkesundervisningen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Wikner har ställt
vissa frågor till mig angående statsbidrag
till skogsvårdsstyrelsernas skogliga
yrkesutbildning.

Till svar vill jag hänvisa till att för
innevarande budgetår 640 000 kr. står
till skogsstyrelsens förfogande för inköp
av materiel för skogsvårdsstyrelsernas
yrkesutbildning. För nästa budgetår
har skogsstyrelsen begärt ökade
anslag för såväl inköp av undervisningsmateriel
som för den skogliga yrkesutbildningen
i övrigt. Hittills har
enligt min mening statsmedel i tillräcklig
omfattning ställts till förfogande för
denna utbildning. Beredningen av anslagsframställningarna
för nästa budgetår
pågår och jag kan därför inte nu
uttala mig om den kommande anslagsanvisningen.
Jag vill slutligen upplysa
att enligt vad jag erfarit skogsbrukets
yrkesutbildningskommitté ämnar före
årets slut framlägga vissa förslag rörande
den skogliga yrkesutbildningen.

Vidare anförde

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern
för svaret på min fråga.

Den fråga jag här ställt har aktualiserats
på grund av att skogsvårdsstyrelsen
i Jämtlands län i år begärt ett anslag
på 30 000 kronor av landstinget för inköp
av en traktor att användas vid utbildning
av traktorförare inom skogsbruket.

I skogsstyrelsens cirkulär 1965 A nr
34 har man bl. a. sagt, att under de senaste
åren har skogsvårdsstyrelserna
byggt upp en ansenlig traktorpark vid
skogsbruksskolorna. För att hålla den
maskintekniska utbildningen i takt med
tiden är det av största betydelse att den
maskinella utrustningen vid skolorna
anpassas efter såväl den maskintekniska
utvecklingen i stort som den drivningstekniska
utvecklingen inom regionen.
Jag vill tillägga att skogsvårdsstyrelserna
har skött den skogliga yrkesutbildningen
mycket bra.

Skogsstyrelsen säger vidare, att då
tillgången på statsmedel för traktorupprustning
kommer att vara begränsad,
kan statsbidrag erhållas endast till normalt
högst 60 procent av anskaffningskostnaderna.
Man har tydligen på statens
sida räknat med att det bör utgå
lokala bidrag för att finansiera återanskaffningsmaskiner
— exempelvis traktorer
o. d. — till skogsvårdsstyrelserna.

Jag anser att med den snabba rationalisering,
som för närvarande sker
inom skogsbruket i vårt land, bör erforderligt
statligt kapital ställas till skogsvårdsstyrelsernas
förfogande för den
skogliga yrkesutbildningen — det har
hittills varit för knapphändigt.

Om skogsvårdsstyrelserna ej erhåller
lokala bidrag i den utsträckning man
räknat med, kommer detta att försvåra
yrkesutbildningen inom skogsbruket.
Har staten lagt den skogliga yrkesutbildningen
på ett statligt organ, som tagit
på sig uppgiften, anser jag att staten
även bör svara för de kostnader jag
här nämnt. Jag hoppas till slut att detta

Tisdagen den 2(i oktober 1965

Nr 32

Svar på fråga ang. bestämmelserna för försäljning av preparat som kan användas i
berusningssyfte

dens föreskrifter skall en förpackning

kommer att beaktas när nästa statförslag
läggs fram.

Jag tackar än en gång för svaret och
lioppas på ett positivt resultat.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Herr talmannen meddelade, att herr
Enskogs fråga angående åtgärder mot
»sniffning» och herr Björkmans fråga
angående statsbidrag till ombyggnad av
invalidbilar i samband med omläggningen
till högertrafik icke komme att besvaras
vid dagens sammanträde.

§ 15

Svar på fråga ang. bestämmelserna för
försäljning av preparat som kan användas
i berusningssyfte

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Kristensson har
frågat om jag överväger att låta de bestämmelser
som gäller för försäljning
av thinner omfatta även trikloretylen
och liknande preparat som kan användas
i berusningssyfte.

Sedan 1961 gäller förbud att till den
som inte fyllt 18 år sälja thinner eller
förtunning, som innehåller vissa angivna
beståndsdelar.

Förvaringskärl i vilket varan försäljs
skall bl. a. vara försett med påskriften
»Farligt att förtära eller inandas. Förvaras
oåtkomligt för barn».

Trikloretylen eller »fri» tillhör en
stor grupp ämnen som kan betraktas
som organiskt kemiska lösningsmedel.
Andra sådana ämnen är t. ex. etylalkohol,
bensin, eter, koltetraklorid. Dessa
medel är ofta mycket lättflyktiga, en
egenskap som kan vara av betydelse
för deras användbarhet som lösningsmedel.

Trikloretylen är enligt giftförordningen
ett vådligt ämne. Enligt giftnämn -

som innehåller tri vid försäljning bl. a.
ha påskrift som anger att varan är farlig
att förtära och att ångorna är giftiga
samt att varan skall förvaras oåtkomlig
för barn.

Trikloretylen anses numera ha förhållandevis
låg giftighet. Risk för tillvänj
ningssymtom finns dock vid upprepad
användning av högre doser. I
några fall torde dödsfall ha inträffat i
samband med trisniffning. Dödsorsaken
har antagligen varit kvävning till
följd av uppkräkning i samband med
medvetslöshet, som inandningen av lösningsmedelsånga
förorsakar. Detta gäller
för flera lösningsmedel, t. ex. bensin.

Med hänsyn till den stora användning
som hithörande varuslag har på olika
områden tror jag inte det är lämpligt
att för närvarande införa ytterligare restriktioner
i fråga om försäljningen i
detaljhan delsledet. Frågan synes mera
ägnad för frivilliga åtgärder från handelns
sida.

Enligt vad jag erfarit har Sveriges
färghandlares riksförbund den 22 oktober
1965 tillställt alla sina medlemmar
och alla deras butiker en uppmaning
att iaktta största möjliga försiktighet
vid försäljning av trikloretylen.
Färghandlarna uppmanas tillse att trikloretylen
inte säljs till personer som
kan misstänkas för att vilja använda
varan i berusningssyfte. Vidare rekommenderas
att trikloretylen och trihaltiga
fläckuttagningsmedel inte skall säljas
genom självbetjäning utan endast genom
manuell expediering.

Vidare anförde:

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
socialministern för svaret.

Den fråga jag ställt har tyvärr fått
allt större räckvidd och blivit av allt
allvarligare karaktär, och därför kan
man inte i längden gå förbi den med

24 Nr 32 Tisdagen den 26 oktober 1965

Svar på fråga ang. besämmelserna för försäljning av preparat som kan användas I

berusningssyfte

tystnad. Ungdomar kan tydligen använda
många olika preparat i berusningssyfte,
och det verkar som om de
liade för vana att pröva sig fram på
marknaden för att se vilket medel som
bar den bästa effekten.

Herr statsrådet hänvisar i svaret till
den förordning om thinner som utfärdades
1960 och trädde i kraft 1961. Men
redan när den kungörelsen utfärdades
borde man rimligen haft klart för sig
att inte bara thinner kan komma i fråga
för sniffning utan att också många
andra preparat kan användas för det.
Därför förefaller det mig naturligt att
man hade tagit principiell ståndpunkt
till frågan, när den kungörelsen utfärdades.
Jag menar att det var en väg
som lämpligen kunde beträdas när det
gällde thinner i första hand men kanske
också för andra preparat.

Nu säger statsrådet i svaret att trikloretylen
och liknande preparat har så
stort användningsområde, att det torde
vara mindre lämpligt att utfärda kungörelser
som reglerar försäljningen av
de medlen, och statsrådet hänvisar i
stället till frivilliga åtgärder. Nu är
denna fråga ganska svårbedömbar, och
jag vågar inte ha någon egen mening i
det fallet, men helt allmänt vill jag
säga att även jag tycker att vi skall undvika
onödiga restriktioner. Men betyder
då statsrådets svar att man nu har
omprövat sin inställning till frågan om
thinner och menar att den väg man
där slagit in på inte innebär någon
lösning för framtiden?

Om jag sedan får tillåta mig en reflexion
på slutet, herr talman, så vill
jag säga att i en fråga av så allvarlig
karaktär och av så stor vikt för våra
ungdomars hälsa som denna tycker jag
inte att statsmakterna skall nöja sig
med att bara hoppas på frivilliga åtgärder
från handelns sida, man må ha
aldrig så stor anledning att hysa förtroende
för detaljhandlarnas önskan att
hjälpa till i detta fall. Det är nog nöd -

vändigt att statsmakterna intar en klar
ståndpunkt till frågan och lägger fram
konkreta förslag till åtgärder i stället
för att bara stillatigande hoppas att
handeln skall lösa problemen åt oss.
Jag anser att frågan är för allvarlig för
att statsmakterna skall frånsäga sig sitt
ansvar för dess lösning.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag delar fru Kristenssons
uppfattning att detta är ett område
som ständigt bör hållas under observation
för att vi skall kunna komma
fram till effektiva metoder och eventuellt
också ytterligare restriktioner.
Men jag har i mitt svar velat framhålla
att vi här rör oss inom ett stort
område, där det i ganska stor utsträckning
finns preparat av liknande karaktär.
Jag skall inte här göra någon redovisning
av hela den katalogen utan vill
bara säga, att om vi skall försöka nå
fram till medel och metoder för att slå
ut ämnen som kan missbrukas för sniffning,
så får vi sannerligen gå mycket
långt. Då blir det fråga om åtgärder av
mycket stor omfattning.

När uppmärksamheten nu har riktats
på dessa medel och när färghandlarna
så positivt och snabbt — det vill jag
gärna framhålla här i kammaren —
har utfärdat rekommendationer till sina
medlemmar beträffande försäljningen,
kan vi hoppas att saken observeras i
detaljhandelsledet. Och även om vi på
den vägen inte når ett helt tillfredsställande
resultat, tror jag dock att vi
därigenom kan få en skärpt kontroll,
och det är det som jag tror är det väsentliga,
i varje fall i första ledet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 16

Justerades protokollen för den 18,
den 19 och den 20 innevarande oktober.

Tisdagen den 26 oktober 1965

Nr 32

Interpellation ang. åtgärder mot »sniffning»

§ 17

Herr talmannen meddelade, att herr
Persson i Skänninge enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
under tiden den 23 innevarande
oktober—den 7 nästkommande november.

Herr Persson i Skänninge beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 18

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet Kungl. Maj :ts
å bordet vilande propositioner:

nr 143, angående eftergift av den rätt
staten kan ha på grund av s. k. garantiförbindelser
som avgetts i ärenden om
visering, och

nr 144, angående tomträttslån till
kommuner.

§ 19

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Nihlfors, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående förbättring av postverkets
service,

herr Nordgren, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
viss översyn av lotterivinstbeskattningen,
och

herr Nilsson i Tvärålund, till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående den statliga bostadspolitiken.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 20

Interpellation ang. åtgärder mot »sniffning» Ordet

lämnades på begäran till

Herr ENSKOG (fp), som yttrade:

Herr talman! Den 21 maj 1965 ställde
jag följande fråga till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet:

Vilka åtgärder planerar herr statsrådet
mot den ofta förekommande »sniffningen»? I

dag har jag blivit meddelad att frågan
icke kommer att besvaras med hänsyn
till den långa tid som förflutit sedan
frågan ställdes.

Tyvärr har förhållandena på det område
som frågan berör inte förbättrats
sedan i maj. Detta framgår med önskvärd
tydlighet av ett referat i dagens
nummer av Vestmanlands Läns Tidning
från nykterhetsvårdskonferensen i
Fagersta för Kopparbergs och Västmanlands
läns nykterhetsnämnder, där bl.a.
rektorn för en av våra ungdomsvårdsskolor
höll föredrag. Det heter i referatet
av detta bl. a.: »Det sägs ofta att dagens
ungdom inte är sämre än den var
på Vår tid’, men jag skulle kunna rekommendera
läsning som visar att ungdomssituationen
är mycket oroande. Det
går inte att resonera bort — hur vänlig
man än vill vara — alkohol, sniff och
knark ger oerhörda problem.---

Sniffningen karaktäriserade rektorn
som kanske farligare än spritmissbruket
i ungdomssammanhang. Det kommer
ungdomar till skolan som det är nästan
omöjligt att upprätta social kontakt
med. De kan avgiftas relativt snabbt,
men man känner inte till skadorna på
längre sikt, och de är i allmänhet så
hårt pressade av sitt sniffbegär att de
kan ta till vilket medel som helst. Uppfinningsrikedomen
är fantastisk i det
sammanhanget.

Öl och tabletter av alla möjliga slag
— de läser inte ens på etiketten vad de
är avsedda för — används för att skaffa
rus.»

Förhållandena på andra håll är inte
mindre oroande. Jag får därför anhålla
om andra kammarens tillstånd att till
herr statsråd och chefen för socialdepartementet
ställa följande fråga:

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

Interpellation ang. statsanslaget för byggande av vägar på Gotland

Vilka åtgärder planerar herr statsrådet
mot den ofta förekommande sniffningen? Denna

anhållan bordlädes.

j 21

Interpellation ang. statsanslaget för byggande
av vägar på Gotland

Ordet lämnades på begäran till

Herr FRANZÉN i Träkumla (ep), som
yttrade:

Herr talman! Utvecklingen när det
gäller fördelningen av statsanslagen för
vägbyggande har under senare år visat
en ogynnsam tendens för Gotlands vidkommande.
1958 erhöll Gotlands län 3,5
miljoner kr. för vägbyggnadsändamål,
vilket var lika med 0,5 procent av den
samlade anslagssumman. För inevarande
budgetår är motsvarande anslag nedskuret
till 1,7 miljoner kr. eller 0,22 procent
av hela anslagssumman. Som motivering
för denna nedskärning har anförts
att det gotländska vägnätet skulle
ha en bättre standard än vägarna på
andra håll i landet. Påståendet grundar
sig på det förhållandet att cirka 50 procent
av gotlandsvägarna är av fullgod
beskaffenhet.

Det gotländska vägnätet har nått sin
relativt goda standard genom att det varit
lätt att bygga vägar på Gotland. Nivåskillnaderna
i landskapet är obetydliga,
mark- och grundförhållanden har
varit gynnsamma och dessutom har belastningen
inte varit så hård. I dag och
för framtiden har man emellertid andra
omständigheter att ta hänsyn till. Den
tyngre trafiken har t. ex. ökat i omfattning.
Genom nya och förbättrade förbindelser
över havet har långtradartrafiken
nu kommit in på det gotländska
vägnätet. Det finns gotländska industrier
som inom en nära framtid kommer
att använda fordon med en lastkapacitet
på upp till 60 ton. De vägar som i framtiden
skall byggas måste givetvis vara

anpassade till de krav som då kommer
att ställas. Det har varit billigare att
bygga vägar på Gotland än på andra
håll, men den tiden är förbi.

Nedskärningen av anslagen för nyoch
ombyggnad drabbar i hög grad de
ännu icke permanentade vägarna. Just
dessa mindre vägar är samtidigt utsatta
för hård förslitning genom att de gärna
utnyttjas av de cirka 40 000 bilister som
varje sommar besöker ön under turistsäsongen.
Bilturismen kommer med all
sannolikhet att öka snabbt i omfattning
under de närmaste åren, vilket givetvis
är att hälsa med tillfredsställelse.
För såväl gotlänningar som besökande
bilturister är det emellertid angeläget
att de anslagsfördelande myndigheterna
tar hänsyn till denna utveckling. Bilturismen
medför en hård förslitning även
av de mindre bygdevägarna under enskilt
underhåll. Detta förhållande måste
uppmärksammas i framtiden så att en
rättvis kostnadsfördelning kan nås.

Den anslagsfördelning som tillämpas
för närvarande tillåter inte nybyggnad
av mer än cirka en mil vägar per år. Då
det uppskattningsvis finns cirka 100 mil
vägar i behov av ombyggnad är det förståeligt
om nedskärningen av anslaget
vållar bekymmer bland gotlänningarna.

Anslaget för underhåll av de gotländska
vägarna uppgår under innevarande
år till 6,25 miljoner kr., och det är genom
att snåla in på detta anslag öns vägmyndigheter
kunnat upprätthålla den
nybyggnadsverksamhet som förekommit.
På längre sikt måste en sådan ordning
få ogynnsamma verkningar för öns
vägbestånd.

Med stöd av vad som här anförts anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Har statsrådet uppmärksammat den
för Gotland ogynnsamma utvecklingen i
fråga om fördelningen av anslaget för
byggandet av vägar?

2. Är statsrådet beredd att medverka

Tisdagen den 26 oktober 1965

Nr 32

Interpellation ang. den utländska arbetskraftens förhållanden

till en mera rättvis fördelning av ifrågavarande
anslag för kommande år?

Denna anhållan bordlädes.

§ 22

Interpellation ang. den utländska arbetskraftens
förhållanden

Ordet lämnades på begäran till

Fröken WETTERSTRÖM (h), som
yttrade:

Herr talman! Under senare tid har ett
allt större antal utlänningar sökt sig till
vårt land. Det övervägande antalet uppgives
vara yrkesarbetare, men då de
saknar arbetstillstånd kan de inte omedelbart
beredas arbete. Beviljandet av
arbetstillstånd beräknas normalt ta intill
sex veckor. Då invandrarna ofta saknar
medel måste kommunerna ta hand
om dem och lämna bidrag till deras
uppehälle samt söka bereda dem bostad.

Inom många industrier i vårt land är
bristen på arbetskraft stor, varför det
inte torde vara några svårigheter att bereda
invandrarna sysselsättning. Som tidigare
påpekats utgör emellertid beviljandet
av arbetstillstånd ett hinder för
dem att omedelbart få arbete. För att
råda bot på detta borde polismyndigheten
i orten kunna få ge provisoriskt arbetstillstånd.

Vissa av våra sociala förmåner är beroende
av mantalsskrivning. Då utlänningar
som nu anländer till Sverige inte
hinner mantalsskrivas här i landet kan
de inte få dessa förmåner. Detta gäller
bl. a. ersättning från sjukförsäkringen.

Den frivilliga socialhjälp som kommunerna
lämnar immigranterna kan enligt
nuvarande bestämmelser inte ersättas av
statsmedel såsom fallet är i samband
med flyktinghjälp. Då vissa kommuner
torde få betydande utgifter i samband
med mottagandet av utlänningar bör
staten ersätta kommunerna för deras utlägg
härför.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om andra kammarens till -

stånd att till hans excellens herr statsministern
få framställa följande frågor:

1. Ämnar Eders Excellens i avvaktan
på utlänningskommissionens slutliga
handläggning av ansökningar om arbetstillstånd
föranstalta om möjligheter
för polismyndigheten att lokalt ge provisoriskt
arbetstillstånd till den inströmmande
utländska arbetskraften i
Sverige?

2. Har Eders Excellens för avsikt att
vidtaga provisoriska åtgärder för att
undanröja de hinder som folbokföringsförordningen
innefattar, så att rätten
till de förmåner som grundas på kyrkorespektive
mantalsskrivningen kan
snabbare än vad nu är fallet tillföras
invandrarna i vårt land?

3. överväger Eders Excellens att låta
utreda problemet om immigranternas
och annan utländsk arbetskrafts inpassning
i det svenska samhället, bl. a. med
hänsyn till sådana socialförmåner som
ingår under lagen om allmän försäkring,
t. ex. sjukförsäkringsförmånerna?

4. överväger Eders Excellens att, i
likhet med vad som sker beträffande
flyktingar till vårt land, med statsmedel
ersätta de kommuner som haft att ikläda
sig bl. a. frivillig socialhjälp för omhändertagande
av den utländska arbetskraftsströmmen
till vårt land?

Denna anhållan bordlädes.

§ 23

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 140, angående ökad läkarutbildning
i Göteborg m. m.,

nr 146, om ändring i reglerna angående
särskilt forum vid talan om ämbetsbrott,
och

nr 151, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr
293) om ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

Nr 32

Tisdagen den 26 oktober 1965

§ 24

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige
i riksgäldskontoret inkommit framställning
angående ordinariesättning av
vissa tjänster i riksgäldskontoret m. m.

§ 25

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
904, av herrar Martinsson och Andersson
i Essvik, i anledning av Kungl.
Majrts proposition nr 141, angående utbyggnaden
av universitet och högskolor
m. in.

Denna motion bordlädes.

§ 26

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
nio enkla frågor, nämligen av:

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående ett ryskt fartygs
grundstötning i Stockholms skärgård,
herr Lorentzon, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående högsta tillåtna motorstyrka
för invalidmopeder,

herr Sjöholm, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
normalbeloppen för existensminimum,

herr Sjöholm, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
boxningssportens skadeverkningar,

herr Sjönell, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
den utländska arbetskraftens förhållanden,

fru Torbrink, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående föreslagen förläggning till
Växjö av en blivande universitetsfilial,
herr Elmwall, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
verkningarna av betningsmedel
och liknande preparat,

herr Hamrin i Jönköping, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående åtgärder för att hjälpa
värnpliktiga med svåra anpassningsproblem,
samt

herr Andersson i Örebro, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående verksamheten
vid statens järnvägars huvudverkstad
i Örebro.

§ 27

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.49.

In fidem
Sune K. Johansson

Fredagen den 29 oktober 1965

Nr 32

Fredagen den 29 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 22 innevarande
oktober.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Hedlund enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under
tiden den 1—den 19 nästkommande
november.

Herr Hedlund beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 140, angående ökad
läkarutbildning i Göteborg m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts å
bordet vilande proposition nr 146, om
ändring i reglerna angående särskilt forum
vid talan om ämbetsbrott, hänvisades
propositionen, såvitt avsåg lag om
upphävande av 3 § ansvarighetslagen den
26 juni 1936 (nr 324) för fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
m. fl., till bankoutskottet
och i övrigt till lagutskott.

Vidare föredrogs och hänvisades till
konstitutionsutskottet Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 151, med
förslag till lag angående ändring i lagen
den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning,
in. m.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan fogad, å bor -

det vilande framställning från fullmäktige
i riksgäldskontoret angående ordinariesättning
av vissa tjänster i riksgäldskontoret
m. m.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 904.

§ 6

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Enskog, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
åtgärder mot »sniffning»,

herr Franzén i Träkumla, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående statsanslaget
för byggande av vägar på Gotland,
och

fröken Wetterström, till hans excellens
herr statsministern angående den
utländska arbetskraftens förhållanden.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 7

Meddelande ang. plan för kammarens
arbete under höstsessionen

Herr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats
en av talmanskonferensen godkänd
plan för behandling i kamrarna av utskottsutlåtanden
under höstsessionen.
Givetvis måste man räkna med tidsförskjutningar
beträffande en del av de i
planen upptagna ärendena.

Nr 32

Fredagen den 29 oktober 1965

§ 8

Interpellation ang. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att förbättra låglönegruppernas
förhållanden

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (k), som yttrade: Herr

talman! Hos den samlade fackföreningsrörelsen
finns en stark ambition
att åstadkomma en lyftning av låglönegruppernas
läge i den pågående avtals-
och lönerörelsen. Det understrykes
emellertid samtidigt i debatten om låglöneproblemen
att dessa måste ses också
som allmänna samhällsproblem. Utan
att jag här ingår på en allmän diskussion
av dessa frågor bör det framhållas,
att åtgärder från samhällets sida är nödvändiga
för att skapa sådana gynnsammare
förutsättningar som möjliggör att
de fackliga organisationernas ansträngningar
att höja låglönegruppernas standard
leder till varaktiga framgångar.
Det handlar om lokaliseringspolitiska
åtgärder för att skapa ökade sysselsättningsmöjligheter
i låglönelänen och på
en-industriorterna, om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, om avskaffande av
dyrortsgrupperingen, o. s. v. Det är
också nödvändigt att samhället vidtar
sådana åtgärder, att de nominella lönestegringar
som låglönegrupperna och
andra löntagare kan tillkämpa sig också
blir högre reella löner och sålunda
möjliggör en höjd standard. Detta förutsätter
att statens, konsumenternas och
löntagarnas styrka bättre utnyttjas för
att motverka prisstegringarna, att skattebördor
och bostadskostnader minskas
för de lägre inkomsttagarna o. s. v.

En viktig del av en sådan samlad politik
för att söka lösa låglönegruppernas
problem måste utgöras av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. 1960 års arbetsmarknadsutredning
tar emellertid ställning
till de däri diskuterade problemen
i huvudsak endast från sysselsättningspolitiska
aspekter. Detta sker exempelvis
när det gäller utbildningsåtgärder
även för andra än arbetslösa eller eko -

nomiska bidrag till flyttningskostnader
också för personer som står i arbete
»inom yrkesområden med vikande sysselsättning».

Möjligheterna att se arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som ett medel att ge
bidrag till lösning av låglöneproblemen
liar visserligen berörts i vårriksdagens
beslut om utredning i syfte att kartlägga
låginkomstgrupperna och belysa deras
problem. Det förefaller dock som om
vissa reformförslag borde kunna genomföras
utan att denna kartläggning behöver
avvaktas, lämpligen i samband
med de regeringsförslag som signalerats
om vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Ett av dessa förslag gäller en utvidgning
av arbetsförmedlingarnas verksamhet
så att dessa i ökad utsträckning
kan ge besked om lönesättning och löneutveckling
för olika yrken. Det borde
också vara en allmän inriktning hos
de arbetsförmedlande organen att i
första hand ge anvisning om anställningar
inom höglöneyrken och i höglöneföretag.
De för samhället som helhet
liksom för de enskilda löntagarna
negativa verkningarna av låga inkomster
talar för det befogade i en sådan
praxis från arbetsförmedlingarnas sida.

Motsvarande synpunkter kan också
läggas på frågan om att främja de äldres
och lindrigt handikappades sysselsättning.
1960 års arbetsmarknadsutredning
tar även upp dessa problem. De
ställda förslagen om bl. a. lokala sysselsättningsnämnder
bör prövas också i
samband med här berörda låginkomstproblem
och dessas beaktande i den arbetsförmedlande
verksamheten.

Ett annat förslag gäller möjligheten
för personer, som redan har arbete men
som vill flytta till bättre betalda yrken,
att få bidrag för omskolning och flyttning
in. in. En sådan utvidgning av
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
skulle kunna få stor betydelse för ansträngningarna
att lösa låglöneproblemen.

Med hänvisning till det anförda hem -

Fredagen den 29 oktober 1965

Nr 32

Interpellation ang. åtgärder mot kostnadsstegringen inom bostadssektorn — Interpellation
ang. anslagen till lokaliseringsstöd

ställer jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:

överväger statsrådet en sådan utvidgning
av arbetsmarknadspolitiken som
ger lågavlönade omskolnings- och flyttningsbidrag
samt hjälp till höglöneanställningar
genom arbetsförmedlingarna? Denna

anhållan hordiades.

§ 9

Interpellation ang. åtgärder mot kostnadsstegringen
inom bostadssektorn

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Gävle (k), som yttrade: Herr

talman! Det blir allt svårare för
folk med vanliga inkomster att förhyra
en bostad. I de s. k. insatshusen
stiger insatserna till för många skyhöga
belopp. I hyreshusen betingar en genomsnittslägenhet
hyror på mellan 4 000
och 6 000 kronor per år.

För radhus, kedjehus och vanliga egnahem
är utvecklingen enahanda. En
fastighet som år 1961 kunde byggas för
61 000 kronor kostar nu omkring 90 000
kronor. Årshyran blir då omkring 7 000
kronor.

Det är numera helt vanligt att familjer
som anvisats bostad i nybyggda hus
icke har de ekonomiska förutsättningarna
att tillgodogöra sig erbjudandet.
Betydande överkostnader för färdigställda
projekt tvingar många byggherrar
att upptaga nya lån vilkas räntor
och amorteringar pressar hyrorna ytterligare
i höjden. Kostnadsutvecklingen
skapar även andra problem. En trebarnsfamilj
behöver utan tvivel fyra
rum och kök. En lägenhet på 100 kvm
kostar i runt tal 6 500 kronor per år.
Enligt normerna för lån måste lägenhetsinnehavaren
sålunda ha en årsinkomst
av 32 000 kronor. Sådana årsin -

komster är icke vanliga bland arbetare
och lägre tjänstemän.

Orsakerna till denna kostnadsutveckling
är många. Bland dem kan nämnas
spekulation i tomtmark, högräntepolitiken,
kreditsvårigheter, höga priser på
byggnadsmateriel, utbrett konventionellt
byggande, onormalt höga arvodeskostnader
o. s. v. Trots en rad avlämnade
och pågående utredningar synes
det icke vara möjligt att i praktiken
komma till rätta med kostnadsproblemen.
Det är därför enligt min mening
nödvändigt att regeringen vidtager sådana
åtgärder, att denna onormalt höga
och hastiga kostnadsutveckling brytes.

Med hänsyn till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

överväger regeringen samlade åtgärder
med snabbt ikraftträdande i syfte
att bryta den fortgående kostnadsstegringen
inom bostadssektorn?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. anslagen till lokaliseringsstöd Ordet

lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Tvärålund (ep), som
yttrade:

Herr talman! Arbetsmarknadsstyrelsen
har i skrivelse den 2 september 1965
till Kungl. Maj:t anmält att anslagen till
lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån
på resp. 60 milj. kr. i reservationsanslag
och 100 milj. kr. i investeringsanslag
kunde visa sig otillräckliga för att tillgodose
väntade realistiska önskemål om
lokaliseringsstöd.

Utvecklingen har besannat arbetsmarknadsstyrelsens
antagande. Verksamheten
har fått en sådan omfattning
att de medel riksdagen anslagit för in -

Nr 32

Fredagen den 29 oktober 1965

Interpellation ang. anslagen till lokaliseringsstöd

nevarande budgetår nu kan bedömas
som otillräckliga för realistiska lokaliseringsprojekt.

Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda
intill den 15 september 1965 mottagit
132 ansökningar om lokaliseringsstöd
till ett sammanlagt belopp av 165 milj.
kr., varav 76 milj. kr. avseende bidrag
och 89 milj. kr. lån.

Enligt gjorda förfrågningar hos berörda
länsstyrelser och länsarbetsnämnder
torde någon avmattning inte vara
att vänta under nu löpande budgetår
beträffande omfattningen av ytterligare
ansökningar om lokaliseringsstöd. De
anslag som lokaliseringspolitiken under
innevarande budgetår torde behöva för
att den i riksdagsbeslutet uppställda
målsättningen skall kunna uppfyllas, synes
således, mot bakgrund av vad ovan
anförts, behöva förstärkas.

Arbetsmarknadsstyrelsen hemställer
om 40 milj. kr. till lokaliseringsbidrag
och 50 milj. kr. till lokaliseringslån å
tilhiggsstat I till riksstaten.

Det område, som omfattas av den
samhälleliga lokaliseringspolitiken, uppvisar
en från övriga delar av landet avvikande
sysselsättningsbild. I synnerhet
i de nordligaste länen är arbetslöshet en
realitet för tusentals människor. Av olika
skäl, såsom bostadsbristen i expansionsregionerna,
otrivsel i ny och avvikande
miljö, ålders- och familjeskäl
m. m. framstår en nödtvungen förflyttning
söderut såsom ett icke acceptabelt
alternativ. Beredskapsarbeten upplevs
som regel av den arbetssökande på sådant
sätt att trygghet i vederbörandes
livssituation inte uppnås.

I den vid början av årets riksdag
framlagda statsverkspropositionen redovisas
hurusom de under föregående år
försöksvis genomförda lokaliseringspolitiska
åtgärderna givit en god och varaktig
sysselsättningseffekt till en i jämförelse
med beredskapsarbeten låg kostnad.
Det synes mig därför angeläget att
samhället tillvaratar det påtagliga intresse
för företagslokalisering i syssel -

sättningssvaga områden som redovisats
bl. a. i arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse
angående tilläggsanslag för fullföljande
av den samhälleliga lokaliseringspolitiken.

Med stöd av vad som anförts hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få framställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att för riksdagen
framlägga förslag i syfte att förstärka
de lokaliseringspolitiska åtgärderna
genom tilläggsanslag på 40 milj.
kr. till lokaliseringsbidrag och 50 milj.
kr. till lokaliseringslån, vilka belopp
kungl. arbetsmarknadsstyrelsen anser
erforderliga?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden och
memorial:

nr 32, i anledning av motion angående
införande av rätt att avlämna valsedel
i vallokal utanför hemorten,
nr 33, i anledning av motion angående
möjlighet att begagna olikfärgade
valsedlar,

nr 34, i anledning av motioner angående
tillhandahållande av valsedlar på
postanstalter,

nr 35, i anledning av motioner angående
avskaffande av konkurshindret
för kommunal valbarhet och behörighet,

nr 36, i anledning av motioner angående
ändrade regler om valbarhet til]
kommuns styrelse och nämnder,

nr 37, i anledning av motioner angående
rösträtt för utlandssvenskar,
nr 38, i anledning av motioner angående
bestridande med statsmedel av
kostnader för distribution av valsedlar,
nr 39, med uppgift på vissa vilande
förslag till ändringar i grundlagarna,
och

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angå -

Fredagen den 29 oktober 1965

Nr 32

ende ändring i lagen om val till riksdagen
in. in. jämte motioner;
statsutskottets utlåtanden:
nr 141, i anledning av väckta motioner
angående rekryteringen av värnpliktigt
och reservanställt befäl,

nr 142, i anledning av väckt motion
om örlogsfartyget Älvsnabbens ersättande
med ett mäss- och utställningsfartyg,
nr 143, i anledning av väckta motioner
om information angående det statliga
pensionssystemet, och

nr 144, i anledning av väckta motioner
om en förteckning över all statlig
personal; samt

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 55, i anledning av väckta motioner
angående tillvaratagande av den enskildes
rätt vid försäkringsdomstolen,
nr 56, i anledning av väckt motion angående
uppvärmningen av bostadslägenheter,

nr 57, i anledning av väckta motioner
angående det pensionsgrundande
underlaget för ATP,

nr 58, i anledning av väckta motioner
angående återkallande av anmälan om
undantagande från ATP,

nr 59, i anledning av väckta motioner
angående antalet ledamöter i giftnämnden,
och

nr 60, i anledning av väckta motioner
angående översyn av kungörelsen om
avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga
samt angående reseersättning vid
tjänstgöring inom civilförsvaret.

§ 12

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 145, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391),
m. m., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 13

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet inkommit framställningar
angående vissa lönetillägg

från dels riksdagens justitieombudsman,
dels riksdagens militieombudsman.

§ 14

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 138, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 13 § brottsbalken
m. in., motionerna:

nr 905, av herr Gustafsson i Borås,
nr 906, av herrar Gustafsson i Borås
och Mattsson,

nr 907, av herrar Gustafsson i Borås
och Tobé,

nr 908, av herr Johansson i Dockered
in. fl.,

nr 909, av herr Levin och fru Eriksson
i Stockholm, och

nr 910, av herr Levin m. fl.; samt
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 142, angående överlåtelse av
kronan tillhörig mark, motionen nr 911
av fröken Andersson i Strängnäs.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Biksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
3—12 november 1965 på grund av resa
till Amerika.

Stockholm den 28 oktober 1965

Tage Erlander

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 16

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
sex enkla frågor, nämligen av:

herr Johansson i Skärstad, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående åtgärder mot pennalism,

herr Hamrin i Kalmar, till herr stats -

3 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 32

Nr 32

Fredagen den 29 oktober 1965

rådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående användningen
av utomplansbestämmelser,

herr Hyltander, till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
förhindrande av att utrustning
för handikappade utmätes,
herr Hyltander, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
utnyttjandet av byggnadskvoten,
herr Andersson i Örebro, till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående beräkningen
av resetillägg inom studiehjälpsystemet,
och

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående nedsmältningen av
mynt i privat regi.

§ 17

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag får hemställa, att den i dag bordlagda
propositionen nr 145 måtte uppföras
sist bland en gång bordlagda ärenden
på föredragningslistan för nästkommande
sammanträde, tisdagen den
2 november.

Denna hemställan bifölls.

§ 18

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.06.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB, STHLM SS
514773