Nr 31 FÖRSTA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:31)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 31 FÖRSTA KAMMAREN 1964

16—17 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 16 oktober Sid.

Hälsningsord av talmannen....................................

Interpellationer:

av herr Sundin ang. studiestöd åt elever vid realskolor m. fl. . . 4

av herr Sundin ang. det blivande nordiska odontologiska material provningsinstitutet

...................................... ®

av herr Jonasson om upprustning av vägnätet i Klarälvdalen .. 6

av herr Adolfsson ang. utrustning av svenska militära förband

med stridsgas ............................ ^

av herr Sveningsson ang. erfarenheterna av bestämmelsen i barnavårdslagen
om viss rätt för polisen att taga barn och ungdom
i förvar, m. ...................................... ^

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Sveningsson ang. hastighetsbegränsning för motorfordon 8

av herr Lager ang. utspisningen av officerare................ 8

av herr Lundström om enhetliga bedömningsnormer vid AB

Svensk Bilprovnings provningsanstalter .................. 8

av herr Sundin ang. försvarets sjukvårdsstyrelses upphandling
av dentalmateriel........................................ “

Lördagen den 17 oktober

Interpellation av herr Hernelius ang. föreskrifterna om häktning .. 9 1

1 Första kammarens protokoll 196i. Nr 31

T-l/ifl

"•''(ifsiiu rf.

■bi -

r.*k pgsi. <

.»K:

->4- ’ >

; .h ‘[''tf/!/:C . ■ .? r, '' v%

*i * : kK>J‘ cl"/1* ; f ‘ ''?•:•»{;»; ''•;*:!(» tf''*'', ji fly £? rtjVrjjy* ,''J .rf

. -....... - ■. ■■••••• ..... -f-S: t. !•? {h ■ •• i». •;»i \; jiy-y c

. . » Ju;1-. ;i: - ? Ji-: - r; • v;• jh >rw ,

■ -''.i''.''.: .-**■ .jjH- •. •, r..-,. ■ ■■

''•i Ji ; (i. ,;l i

r;):- '' ~r''J <■''! nftciti ce; V*l Ui;- rf-:, ;i., <v., ; ,''!i

..... ■ .( ’ . !.''• ,. v. - ;ö^ i . fjf

t . /t*-: it

''.ii : T:'', : -■yr?in; .: V1.r/ ■ / ■. : ■ • ■ i ,A ,T '':

----''..........-niV),. •, ; >•■)■(•:,'' i • c., i .

Jif rrn rnöiir-i/in.l

• . >.•:•«] V''4-Tir»:- \jiu! \*

/<. v,\ :)„• rr:iif

•''■■■• - ......• .......jh v .

Tf. u-ib a-wtsvi.l

• ■ .iirni--; ui IT *-.nl vt- jj-fi {

,iW.\

i-, tkr: -V

Fredagen den 16 oktober 19G4

Nr 31

Fredagen den 16 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

•lag ber att få hälsa kammarens ärade
ledamöter välkomna till denna riksdags
höstsession.

Såvitt nu kan bedömas torde arbetet
komma att väl räcka till även under
denna session. Men de olika utskotten
brukar ju visa prov på god arbetsintensitet,
då det gäller att få fram ärendena
till behandling i kamrarna, och jag
är övertygad om att så kommer att bli
fallet även vid denna session.

Härmed förklarar jag sessionen öppnad.

Härefter yttrade herr TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter har före
höstsessionens början per post utsänts
en preliminär plan för första kammarens
plena under sessionens första månad.
Denna plan har även utdelats å
bänkarna.

Såsom av planen framgår besvaras
enkla frågor även denna höstsession
tisdagar, i andra kammaren kl. 15.00
och i första kammaren kl. 16.00. Frågestunderna
börjar dock ej nästa tisdag,
utan först den 27 ds. Höstens »remissdebatt»
hålles onsdagen den 11 november
med eventuell fortsättning torsdagen
den 12 samma månad.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och t. f. chefen för justitiedepartementet
Hermansson den 16
oktober 1964.

Till justitiedepartementet hade den
9 oktober 1964 från överståthållaräm j

1 Första kammarens protokoll 1964. Nr 31

betet inkommit fullmakt för pastorn
Joel Sörenson, vilken vid ny röstsammanräkning
den 7 oktober 1964 blivit
utsedd såsom ledamot av riksdagens
första kammare i stället för avgången
ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför t. f. chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, framställdes icke någon
anmärkning mot fullmakten.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Det antecknades, att herr Sörenson
utsetts att inträda såsom ledamot av
kammaren i stället för herr Hanson,
Per-Olof, vilken avsagt sig riksdagsmannabefattningen.

Herr Sörenson infann sig nu och intog
sin plats i kammaren.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

På grund av utlandsvistelse får jag
hemställa om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 16/10—den 20/10.

Stockholm den 29 september 1964

Axel Strand

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet för tiden
den 16 och den 17 oktober 1964 för utrikes
tjänsteresa.

Stockholm den 12 oktober 1964

Herman Kling

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 1964

Interpellation ang. studiestöd åt elever vid realskolor m. fl.

Till riksdagens första kammare Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från Till följd av utlandsresa är jag fördeltagande
i riksdagsarbetet från och hindrad deltaga i första kammarens
med den 20 oktober till och med den sammanträde fredagen den 16 oktober

6 november för att som delegat deltaga 1964 och får därför vördsamt anhålla

i Unescos generalkonferens i Paris. om ledighet från riksdagsarbetet denna

Stockholm den 16 oktober 1964 dag.

Ruth Hamrin-Thorell Gävle den 10 oktober 1964

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag vördsamt om ledighet
från riksdagsarbetet fredagen
den 16 oktober 1964 för deltagande i
det skandinaviska försvarsministermötet
i Oslo.

Stockholm den 12 oktober 1964

Sven Andersson

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag om befrielse
från att deltaga i riksdagsarbetet under
tiden den 18 oktober—den 2 november
1964 på grund av studieresa i USA.

Västerås den 3 september 1964

Sven Nyman

Till riksdagens första kammare

För deltagande som ledare i de olympiska
spelen i Tokyo får jag härmed
vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 16—den 30
oktober 1964.

Kalmar den 29 september 1964

Lars Schött

Till riksdagens första kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 19 oktober—den
7 november. Jag skall den
20 oktober—den 2 november som delegat
för Sveriges Socialdemokratiska
Kvinnoförbund deltaga i studiekurs om
Community development vid Carmel Institute
i Haifa för att därefter deltaga i
Europarådets session i Strasbourg.

Stockholm den 15 oktober 1964

Lisa Mattson

Per Hilding
De begärda ledigheterna beviljades.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

166, med förslag till lag om ändring
i sjölagen;

nr 168, med förslag till lag om svensk
domstols prövning av äktenskapsmål i
vissa fall, m. m.;

nr 169, med förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal
indelning m. m.; och

nr 172, angående befrielse i visst fall
från betalningsskyldighet till kronan.

Interpellation ang. studiestöd åt elever
vid realskolor m. fl.

Herr SUNDIN (ep) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Vårriksdagens beslut
om reformering av det studiesociala
stödet avsåg att trygga de ekonomiska
villkoren för studerande. De nya bestämmelserna,
som vad avser studiehjälpsreglementet
trädde i kraft den 1
juli i år, medför emellertid sämre förhållanden
för realskoleelever. De övergångsbestämmelser
som gäller för dessa
kan inte anses tillfredsställande lösa
de ekonomiska förhållandena för ifrågavarande
kategori studerande.

Elev i realskolor och liknande skolor
skall i studiehjälpshänseende jämställas
med elev vid grundskolan, vilket innebär
rätt till studiehjälp i form av förlängt
barnbidrag med 60 kronor i må -

Fredagen den 16 oktober 1964

Nr 31

Interpellation ang. det blivande nordiska
naden; detta skall jämföras med studiebjälpsreglementets
studiebidrag på
75 kronor i månaden. Dessutom utgår
inackorderingstillägg eller resetillägg i
enlighet med studiehjälpsreglementet,
om grundskola inte finns i elevens hemkommun.

Följden blir sålunda betydligt försämrade
förhållanden, och speciellt för
barn till mindre bemedlade föräldrar
blir situationen svår. De har ju inte
någon möjlighet att komma i åtnjutande
av de inkomst- och behovsprövade
tillägg som utgår enligt studiehjälpsreglementet.

Studerande vid statens läroverk för
vuxna får också vidkännas avsevärda
försämringar genom det nya systemet.
Studierna vid dessa skolor bedrives ju
under speciella betingelser. Vid sidan
av den muntliga undervisningen på skolan,
som pågår ungefär fem veckor per
termin, rör det sig om korrespondensstudier
förlagda till hemmet. Detta innebär
att den studerande bara erhåller
175 kronor eller något mera per termin,
till vilket kommer vissa lånemöjligheter
samt ett behovsprövat vuxenutbildningsbidrag
med högst 2 000 kronor
för gymnasiestudier och högst 1 000
kronor för andra studier under studiernas
slutskede, varmed torde avses sista
terminen. I förhållande till tidigare bestämmelser
innebär detta betydande
försämringar.

I det här sammanhanget finns det
också anledning att uppmärksamma de
korrespondensstuderande. Starka skäl
talar enligt min mening för att de som
ägnar sig åt korrespondensstudier i
syfte att avlägga examen av något slag
eller i övrigt läser större kurser skall
inordnas i det studiesociala systemet.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den situation som realskoleelever
och likställda samt studerande vid sta -

odontolofiiska material pro vningsinstitutet
tens läroverk för vuxna råkat i genom
den av riksdagen beslutade studiestödsreformen? 2.

Är herr statsrådet villig att snarast
medverka till att nämnda missförhållanden
undanröjes?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. det blivande nordiska
odontologiska materialprovningsinstitutet Ordet

lämnades ånyo till herr SUNDIN
(ep), som nu anförde:

Herr talman! År 1961 framlade en
nordisk kommitté angående dentalmaterialier
ett betänkande publicerat i
Nordisk Udredningsserie 1961:7, i vilket
föreslogs inrättande av en gemensam
nordisk institution för provning
av dentalmaterial. Sedan betänkandet
varit föremål för remissbehandling, antog
Nordiska rådet vid sin session 1963
en rekommendation till de nordiska ländernas
regeringar, i vilken dessa uppmanades
att upprätta en sådan institution
i huvudsaklig överensstämmelse
med kommittéförslaget (rek. 1963:25).

Frågan om institutets inrättande var
ånyo före vid Nordiska rådets session i
februari i år. Därvid uttalade rådets socialpolitiska
utskott att ett blivande
provningsinstituts organisation och
ledning givetvis skall intaga en helt
oberoende ställning gentemot privatpersoners
och organisationers ekonomiska
intressen. Bakgrunden till detta
uttalande var farhågor att ett blivande
institut skulle kunna komma under inflytande
av de affärsintressen, som
tandläkarorganisationer har vad avser
framställning av vissa slag av odontologisk
materiel. I Norge synes det ha
visat sig att personer som har starka
ekonomiska intressen i särskilda produkter
också omhänderhaft materielkontroll,
vilken efter offentlig utredning
visat sig icke vara opartisk.

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 1964

Interpellation om upprustning av vägnätet i Klarälvdalen

Enligt uppgift har de nordiska socialministrarna
vid överläggningar i
Göteborg den 17 juni i år överenskommit
om att förlägga institutet i anknytning
till tandläkarhögskolan i Göteborg.
Detta beslut aktualiserar ånyo
frågan om institutets absoluta objektivitet.

Under hänvisning till det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet villig lämna upplysningar
rörande det blivande nordiska
odontologiska materialprovningsinstitutets
organisation och ledning i sådana
avseenden som är av betydelse för kravet
på objektivitet, särskilt i förhållande
till olika kommersiella intressen?

Även denna anhållan bifölls.

Interpellation om upprustning av vägnätet
i Klarälvdalen

Herr JONASSON (ep) fick nu ordet
och yttrade:

Herr talman! En god trafikförsörjningsapparat
är av avgörande betydelse
för varje bygds näringsliv och befolkning.
Järnvägarna har härvid spelat
särskilt stor roll. I olika sammanhang
har understrukits vikten av att en järnväg
inte nedlägges utan att en tillfredsställande
ersättningstrafik skapats.

Enligt uppgifter i pressen har Nordmark-Klarälvdalens
järnvägsbolag fått
tillstånd att nedlägga person- och styckegodstrafiken
på järnvägslinjen Karlstad—Hagfors.
Avsikten torde vara att
trafikförsörjningen i nämnda område i
stället skall ordnas genom bussar. Ifrågavarande
beslut kommer visserligen
inte som någon överraskning, då frågan
varit diskuterad under en tid. Den beslutade
järnvägsnedläggningen har
emellertid skapat stor oro hos såväl enskilda
människor som hos dem som har
att klara kommunernas problem inom
de berörda områdena.

Vad man framför allt befarar som
konsekvens av den beslutade ändringen
av trafikförsörjningen för Klarälvdalen
är en försämrad service genom bl. a.
längre åk- och transporttider samt obekvämare
trafikmedel. Risk måste sägas
föreligga för att nedläggningen av person-
och styckegodstrafiken på järnvägen
på längre sikt leder till ökad utflyttning
från Klarälvdalen. Detta är givetvis
till stor skada för näringsliv och
befolkning i berörda bygder. Enligt
min mening borde tillstånd till nedläggelsen
ej ha givits, allra helst som möjlighet
funnits att lämna ersättning till
järnvägens förlusttäckning.

Då nu emellertid tillstånd lämnats
för nedläggning av järnvägens personoch
styckegodstrafik, måste det vara en
synerligen angelägen uppgift att till ersättning
för berörda bygder snarast
möjligt kraftigt upprusta vägnätet och
därmed åstadkomma förbättrade möjligheter
för landsvägstrafiken. I sammanhanget
vill jag också framhålla, att
Värmlands läns landsting vid årets sammanträde
beslutat att förlägga ett nytt
lasarett till Hagfors, vilket ytterligare
aktualiserar kravet på förbättrade
lands vägsförbindelser i denna del av
länet.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande frågor:

1. Är regeringen med hänsyn till det
lämnade tillståndet till nedläggning av
person- och styckegodstrafiken på järnvägen
Karlstad—Hagfors villig att snarast
möjligt medverka till erforderlig
kraftig upprustning av Klarälvdalens
vägnät?

2. Om så är fallet, vilka åtgärder förberedes
i fråga om vägnätets upprustning
i berörda område dels omedelbart
och dels mera långsiktigt?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Fredagen den IG oktober 1964

Nr 31

Interpellation ang. utrustning av svenska
militära förband med stridsgas

Ordet gavs härefter till herr ADOLFSSON
(k), som anförde:

Herr talman! På hösten 1964 förövades
ett inbrott i Kronobergs regementes
förråd. Bland det stulna var en behållare
innehållande senapsgas. Eftersom
man kunde förmoda att tjuvarna
tagit med sig behållaren i tron att den
innehöll något annat än livsfarlig senapsgas,
gick varningslarm över hela
landet.

Nu reser sig emellertid en fråga: Varför
är svenska militära förband i fredstid
utrustade med senapsgas i sina förråd?
År 1925 antogs vid en konferens i
Geneve ett protokoll som upptog förbud
mot användning av giftgaser som stridsmedel.
Detta protokoll underskrevs av
Sverige genom dess befullmäktigade Einar
Hennings, ratificerades, och den 25
april 1930 deponerades enligt föreskrift
ratifikationsinstrumenten hos den
franska regeringen.

I andra världskriget användes som
bekant inte giftgaser som stridsmedel.
Om anledningen därtill låg i respekt
för Genéveöverenskommelsen eller hade
andra grunder skall inte här diskuteras.
Det enligt mitt tycke anmärkningsvärda
är, att svenska militära förband
ännu snart 20 år efter det vapnen
tystnade i det andra världskriget har
stridsgaser införlivade med annan vapenutrustning
i sina arsenaler.

Med hänvisning till vad jag sålunda
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet få rikta följande
frågor:

1. Ingår stridsgaser i samtliga svenska
regementens vapenutrustning?

2. Av vilka skäl fanns senapsgas i
Kronobergs regementes vapenförråd?

På gjord proposition bifölls herr
Adolfssons berörda anhållan.

Interpellation ant?, erfarenheterna av bestämmelsen
i barnavårdslagen om viss
rätt för polisen att taga barn och ungdom
i förvar, m. m.

Herr SVENINGSSON (h) erhöll därpå
ordet och yttrade:

Herr talman! När riksdagen 1963 fattade
beslut om ett tillägg till 33 § barnavårdslagen,
innebärande att polisen
fick möjlighet att under vissa omständigheter
ta barn och ungdom i förvar
tills deras identitet kunnat utrönas, uttrycktes
från flera håll farhågor för att
bestämmelsen var för snävt utformad
för att polisen på ett effektivt sätt skulle
kunna ingripa mot ungdom på glid.
Även andra lagutskottet var tveksamt
och ansåg att Kungl. Maj:t borde utreda
frågan om vilka åtgärder som erfordras
och är möjliga för att avhjälpa
rådande allvarliga missförhållanden.
Såvitt bekant har denna utredning ännu
inte tillsatts.

I en skrivelse den 22 augusti 1963
till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län har polischefen i Göteborg framhållit
att det råder viss oklarhet beträffande
polisens befogenhet att omhändertaga
och kvarhålla barn, som anträffas
i en för dem farlig miljö. Främst
avses sådana fall där föräldrar eller annan
vårdnadshavare hos polisen begärt
efterspaning och omhändertagande av
försvunna barn.

I ett den 18 augusti 1964 avgivet yttrande
över polischefens skrivelse framhåller
socialstyrelsen att här berörda
problem inte skulle ha behövt uppkomma
därest 33 § barnavårdslagen fått den
utformning som styrelsen ursprungligen
föreslog. Socialstyrelsen anser emellertid
att frågan är så viktig att den bör
bli föremål för utredning.

Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet fru Lindström ställa följande
frågor:

1. Vill statsrådet fru Lindström lämna
kammaren en redogörelse för de hittills
vunna erfarenheterna av den s. k.
raggarparagrafen ?

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 1964

Meddelande ang. enkla frågor

2. Har statsrådet fru Lindström för
avsikt att tillsätta den av riksdagen genom
bifall till andra lagutskottet i utlåtande
nr 58/1963 samt av socialstyrelsen
begärda utredningen rörande
den s. k. raggarparagrafen?

Kammaren medgav, att i frågavarande
spörsmål finge framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 828, av herr Geijer, Lennart, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
148, med förslag till naturvårdslag m. m.;

nr 829, av herr Lager, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 148, med
förslag till naturvårdslag m. m.;

nr 830, av herr Svedberg, Lage, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. in.;

nr 831, av fru Carlqvist, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
156, angående huvudmannaskapet för
rådhusrätterna m. m.;

nr 832, av herr Elmgren och herr
Larsson, Lars, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna
in. in.; samt

nr 833, av herr Andersson, Torsten,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 161, angående tandläkarutbildning
m. m. i Göteborg.

av herr Sveningsson (h) till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Avser Herr Statsrådet
att även i fortsättningen anordna
hastighetsbegränsning för motorfordon
under så långa perioder som förekommit
den senaste sommaren eller med
stöd av vunna erfarenheter föreslå en
ständig hastighetsbegränsning?»;

av herr Lager (k) till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet:
»Är de tidningsuppgifter riktiga som
säger att officerarna vid regementena
I 1 och Ing 1 kräver egna, från manskapsköken
helt skilda kök vid de nya
kaserner som skall byggas?»;

av herr Lundström (fp) till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Med anledning av
uppgifter i en nyligen publicerad tidningsartikel
om att en och samma bil,
som undersökts vid åtta olika av AB
Svensk Bilprovnings provningsanstalter,
godkänts vid fem av anstalterna
medan den ej godkänts vid tre av anstalterna,
undrar jag, om Statsrådet ämnar
vidtaga särskilda åtgärder för att
säkra att de olika provningsanstalterna
kommer att tillämpa enhetliga bedömningsnormer.
»; samt

av herr Sundin (ep) till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet:
»Vill Herr Statsrådet redogöra
för regler och förfarande vid försvarets
sjukvårdsstyrelses upphandling av
dentalmateriel, såväl varaktig utrustning
som förbrukningsvaror?»

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.21.

In fidem

K.-G. Lindelöw

Lördagen den 17 oktober 1964

Nr 31

Lördagen den 17 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts
propositioner:

nr 166, med förslag till lag om ändring
i sjölagen;

nr 168, med förslag till lag om svensk
domstols prövning av äktenskapsmål i
vissa fall, m. m.; och

nr 169, med förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal indelning
m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 172, angående befrielse i visst
fall från betalningsskyldighet till kronan.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 828—830 till behandling
av lagutskott och

motionerna nr 831—833 till statsutskottet.

Interpellation ang. föreskrifterna om
häktning

Herr HERNELIUS (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! I början av augusti i år
tillgrep tre italienska studenter, som var
på turistbesök i Sverige, några glasspinnar
i en kiosk i Stockholm. Det har
uppgivits att glasspinnarna hade ett
sammanlagt värde av en krona 80 öre
och i vart fall var värdet obetydligt.
Ynglingarna häktades av Stockholms
rådhusrätt den 6 augusti 1964. Häktningsbeslutet
fastställdes av hovrätten.
Några dagar före den 6 augusti hade de
anhållits. Den 14 augusti 1964 dömdes

envar av ynglingarna för snatteri till
tio dagsböter om tre kronor.

Här skall givetvis ej tagas upp en analys
eller en kritik av domstolarnas beslut.
Det bör endast anmärkas att besluten
torde ha grundats på och stå i
formell överensstämmelse med stadgandet
i 24 kap. 2 § rättegångsbalken att
den som på sannolika skäl misstänkes
för brott må häktas oberoende av brottets
beskaffenhet, om han saknar hemvist
inom riket och det skäligen kan
befaras, att han genom att begiva sig
från riket undandrager sig lagföring
eller straff.

De praktiska resultat, som detta lagstadgande
lett till i det nyss refererade
fallet, måste emellertid anses otillfredsställande.
Att tvångsmedel ibland måste
tillgripas även mot utländska besökare
är ofrånkomligt och kan i allmänhet ej
föranleda någon principiell invändning,
särskilt när i motsvarande fall även en
svensk medborgare hade blivit föremål
för samma åtgärd. Vad man däremot
ställer sig tvekande inför är fall sådana
som det refererade, där häktningsgrunden
vid ett bagatellbrott är — tillspetsat
uttryckt — vederbörandes egenskap
av turist. Häktning av utlänning
för smärre brott och förseelser kan också
dessvärre tänkas komma till användning
icke blott vid egendomsbrott utan
även vid ordnings- och trafikförseelser.
Mot bakgrunden av det ökade turistutbytet
och utvecklingen av alltmer öppna
gränser kan spörsmålet tillmätas
ganska stor betydelse. Att en person
får sitta häktad i flera dagar för ett
brott, som endast kan leda till ett mindre
bötesstraff, betraktas nog av de flesta
i vårt land som stötande. Det måste
också kännas som en stark påfrestning
att bliva inspärrad i ett främmande land
där man saknar varje kännedom om en
anklagads allmänna situation.

Nr 31

Lördagen den 17 oktober 1964

Interpellation ang. föreskrifterna om häktning

Då man har att bedöma den häktningsgrund,
som här tidigare refererats,
måste man framför allt hålla i minnet
en annan regel, som självklart gäller
utan särskilt stadgande: domstolen skall
ej besluta om häktning om det ej är
oundgängligt eller om andra, mindre ingripande
åtgärder kan anses till fyllest.
Rättegångsbalken anvisar reseförbud
— eventuellt i förening med anmälningsplikt
— och domstolen är alltså
skyldig pröva, huruvida sådant förbud
kan räcka såsom tvångsmedel. I sin
år 1950 till riksdagen avgivna ämbetsberättelse
(s. 161—166) diskuterar dåvarande
justitieombudsmannen andra utvägar
att undvika häktning av en utlänning,
som under ett kortare besök i
Sverige förövar straffbar gärning av
mindre svårartad beskaffenhet. Därvid
omnämnes dels användande av straffförelägande
(med omgående godkännande
och betalning), dels omedelbar
stämning och delgivning av denna, dels
ställande av säkerhet för böterna, och
dels frivilligt överlämnande av pass. Av
dessa alternativ är strafföreläggandet
uteslutet i alla fall då — såsom vid
snatteri och andra smärre egendomsbrott
— fängelse ingår i strafflatituden.

Omhändertagande av pass är, särskilt
med hänsyn till numera rådande gränsbevakningsförhållanden,
ett föga verksamt
medel. Av intresse är emellertid
de två återstående utvägarna.

Några formella hinder föreligger ej
att anordna huvudförhandling så snart
stämningsansökan inkommit till underrätten.
Genom samarbete mellan åklagaren,
den misstänkte och domstolen
kan man anordna huvudförhandlingen
mycket snart, i mindre komplicerade
mål kanske redan samma dag som
häktningsframställning och stämningsansökan
avgives. Det kan dock ifrågasättas,
om icke denna önskan att — i
fall då flyktfaran är det enda eller det

helt dominerande häktningsskälet _

snabbt få till stånd en huvudförhandling
borde författningsmässigt understrykas,
exempelvis genom ett tillägg

i 24 kap. 2 § rättegångsbalken. I samband
med ett eventuellt övervägande av
lagändring i denna riktning bör man
måhända även ur den här ifrågavarande
synpunkten granska de tillåtna anhållningstiderna.
Det torde nämligen
förhålla sig så, att maximitiden å fem
dagar mycket ofta tages i anspråk, något
som i fall av nu berörd art kan te sig
onödigt.

Det är emellertid ibland icke möjligt
att undgå beslut om häktning endast
genom påskyndande av huvudförhandlingen.
Framför allt gäller detta, då utredningen
är på något sätt komplicerad
eller den misstänkte förnekar den gärning,
som lägges honom till last. För sådana
och möjligen andra fall kan man
tänka sig att borgen eller säkerhet för
blivande bötesbelopp skulle kunna
komma till användning. För närvarande
finns dock ingen legal reglering av
villkoren och formerna för borgen eller
annan säkerhet för ekonomiska påföljder
såsom väg att undgå häktning. Då
denna utväg ändå kommit till användning
har domstolarna i de särskilda
fallen haft att bestämma härom. De fall,
då dylikt arrangerats, torde emellertid
— det är ett intryck efter samtal med
åtskilliga domare — ha varit sällsynta.
Vill man verkligen nå ett vidgat användande
av borgen eller säkerhet för böter
i fall, där häktning eljest kunde
väntas komma till användning, förefaller
det alltså vara nödvändigt att låta
bestämmelser härom inflyta i lagen.
Dessa bestämmelser skulle i så fall ges
det innehållet, att de endast skulle vara
tillämpliga då flyktfaran är den enda
(kvarstående) häktningsgrunden samt
påföljden vid domstolsprövning kunde
väntas stanna vid böter.

Såsom framgått väcker frågan om att
i häktningsförfarandet införa borgen
eller säkerhet för kommande böter eif
flertal därmed sammanhängande proproblem,
t. ex. ang. anhållningstiderna,
tiden för huvudförhandlingen, den tilltalades
närvaro vid denna, formerna för
bestämmande av säkerhetens storlek

Lördagen den 17 oktober 1964

Nr 31

Interpellation ang. föreskrifterna om häktning

m. m. I sistnämnda hänseende bör man
naturligtvis bl. a. ernå ett system, som
ej gynnar den ekonomiskt välsituerade.

över huvud taget är det här väckta
spörsmålet av ganska komplicerad natur.
Med stöd av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få framställa följande fråga:

Har statsrådet uppmärksammat här
påtalade brister i vår processlagstiftning
och avser statsrådet att taga något initiativ
för att undanröja dessa?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 834, av herr Andersson, Torsten,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. m.;

nr 835, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. m.;

nr 836, av herr Virgin, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 148,
med förslag till naturvårdslag m. m.;

nr 837, av herrar Alexanderson och
Hernelius, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna m. m.;
samt

nr 838, av herrar Edström och Skärman,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 161, angående tandläkarutbildning
m. m. i Göteborg.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 10.09.

In fidem
K.-G. Lindelöw