Nr 31 F Ö R S TA K A M M A K E N 1961 (Riksdagens protokoll 1961:31)

RIKSDAGENS

BHEB»!

PROTOKOLL

Nr 31 F Ö R S TA K A M M A K E N 1961

17—22 november

Debatter m. in.

Fredagen den 17 november Sid.

Svar på frågor:

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. effektiviserad förhandsgranskning
av ritningar för nybyggnad vid sjukvårdsinrättning---- 3

av herr Nilsson, Ferdinand, om viss sänkning av kvalitetskravet

på brödsäd .............................................. 5

av herr Nilsson, Ferdinand, om ersättning för skördeskador som
ej täckes av skördeskadeförsäkring ........................ 5

Tisdagen den 21 november

Interpellation av herr Stefanson om undersökning av orsakerna till

inträffade trafikolyckor på viss sträcka av riksväg 10 ....... 10

Onsdagen den 22 november

Organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till
underutvecklade länder .................................... 12

Om decentralisering av skolbyggnadsärenden till länsskolnämnderna
.................................................... 30

Om statsbidrag till avlönande av vissa yrkeskonsulenter ........ 31

Redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade
utgifter för kommande fyra budgetår in. m............... 33

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen don 22 november

Utrikesutskottets utlåtande nr 9, ang. de svenska territorialvattensoch
fiskegränsernas sträckning ............................

I h''örsla kammarens protokoll 19G1. Nr 31

2 >’r 81

Innehåll

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 157, ang. organisationen för handläggning
av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade länder 12

— nr 158, ang. decentralisering av skolbyggnadsärendena till läns skolnämnderna

.......................................... 30

—- nr 159, ang. principerna för intagning vid lärarutbildningsanstalterna
.................................................. 31

— nr 160, om statsbidrag till avlönande av vissa yrkeskonsulenter 31

— nr 161, ang. riktlinjer för organisationen av vården och undervisningen
av barn och ungdom med cerebral pares m. m....... 33

— nr 162, ang. ny huvudorganisation för statens vattenfallsverk.. 33

— nr 163, om redovisning i statsverkspropositionen för visst år
jämväl av beräknade utgifter för kommande fyra budgetår m. m. 33

Bevillningsutskottets betänkande nr 77, ang. rätt till visst avdrag
vid 1962 års taxering för företag som år 1960 verkställt extra
inbetalning i riksbanken å konto för investering i rörelse .... 38

Första lagutskottets utlåtande nr 48, ang. förslag till förordning om
brandfarliga varor ........................................ 38

Andra lagutskottets utlåtande nr 62, om utredning angående lagstiftning
om mäklarverksamhet ................................ 38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 37, om utredning i syfte att främja
forskning på fiskets område ............................ 38

Fredagen den 17 november 1961

Nr 31

Fredagen den 17 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 10 innevarande
månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Lange för tiden den 27—
den 30 november för utrikes tjänsteresa.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 359, till Konungen i anledning av
väckta motioner om utredning angående
den s. k allemansrätten.

Ang. effektiviserad förhandsgranskning
av ritningar för nybyggnad vid sjukvårdsinrättning Jämlikt

§ 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Nilsson, Ferdinand,
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
framställt följande frågor:
»Har statsrådet uppmärksammat de
svårigheter beträffande landstingens
ekonomiska planering av nybyggnad vid
sjukvårdsinrättningar, som vållas, då ritningar,
som underställts centrala sjukvårdsberedningen
för förhandsgranskning
och i enlighet med dess erinringar
justerats, kostnadsberäknats och beslutats
av landstingen, likväl vid slutgranskning
begåvats med ''villkor’ som
tidigare icke ifrågasatts men medför avsevärda
kostnadsfördyringar? Är statsrådet
villig medverka till åtgärder, varigenom
berörda förhandsgranskning kan
beräknas bli så pass effektiv, att vid
slutligt godkännande sådana planlösa
fördyringar av byggkostnader i efterskott
undvikes?»

Herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
JOHANSSON, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att

vid detta sammanträde besvara nämnda
frågor, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr Ferdinand Nilsson har
frågat mig om jag är villig att medverka
till åtgärder, varigenom förhandsgranskning
av ritningar underställda centrala
sjukvårdsberedningen kan beräknas bli
så pass effektiv att vid slutligt godkännande
planlösa fördyringar av byggkostnader
i efterskott undvikes.

Till svar får jag anföra följande.

Enligt sjukhuslagen och sjukhusstadgan
får anläggning av sjukhus ävensom
större till- eller ombyggnad av sjukhus
icke påbörjas förrän ritningar för sjukhuset
godkänts av medicinalstyrelsen eller
— beträffande om- eller tillbyggnad,
som icke kan anses svårbedömbar från
medicinsk synpunkt — av centrala sjukvårdsberedningen.
Den normala gången
i förstnämnda fall är att beredningen
med eget yttrande översänder ansökningshandlingarna
till medicinalstyrelsen
för avgörande.

För att undvika att ritningar skall behöva
mer eller mindre fullständigt omarbetas
vid granskningen har man inom
beredningen, där sjukhushuvudmännen
själva är starkt representerade, strävat
efter smidiga och effektiva former för
förhandsgranskning eller rådgivning på
ett tidigt stadium. Det är närmast regel,
att förslagen på ett eller annat sätt
granskats av beredningen innan det slutgiltiga
godkännandet begäres.

Denna förhandsgranskning sker huvudsakligen
på två sätt — dels efter
skriftlig framställning och dels en mera
underhandsbetonad lämnad vid sammanträden
med beredningens tjänstemän.

Den första typen av förhandsgranskning
anmäles i beredningens arbetsutskott
och resulterar i ett skriftligt yttrande.
Denna granskning har en sådan
karaktär, att ett väsentligt frångående

Nr 31

Fredagen den 17 november 1961

Ang. effektiviserad förhandsgranskning av ritningar för nybyggnad vid sjukvårdsinrättning -

av de synpunkter som därvid redovisas
ej bör förekomma vid den slutgiltiga
granskningen och ej heller torde ha förekommit
såvida ej förutsättningarna
under tiden ändrats. Då medicinalstyrelsens
representant regelmässigt deltager
i förhandsgranskningen, bör något
yrkande om ändring ur medicinsk synpunkt
ej heller behöva befaras i fall då
styrelsen skall slutgiltigt pröva ritningarna.

Den andra sortens förhandsgranskning
eller snarare rådgivning vid konsultationer
med beredningens tjänstemän
förekommer i avsevärt större omfattning.
Härvid kan på ett tidigt stadium,
innan alla instanser tagit slutlig
ställning, alternativa lösningar föreslås
samt besked om erfarenheter från
andra liknande fall och om beredningens
principiella inställning lämnas.
Dessa tjänstemän kan givetvis ej fatta
några beslut eller lämna några direktiv.
Det är dock givet, att huvudmannen
har anledning utgå från att de uttalanden
som görs överensstämmer med beredningens
uppfattning. Då sjukvårdsfrågor
utgör ett mycket komplicerat område,
kan dock en kollegial bedömning i
beredningen med tillgång till allsidig expertis
leda till annat resultat än den enskilde
tjänstemannens.

Vid båda formerna av förhandsgranskning
gäller att — om lång tid förflutit
mellan denna och den slutliga granskningen,
vilket stundom förekommer —
nya synpunkter och förutsättningar kan
motivera ändrat ställningstagande. Ej
sällan ändrar huvudmannen själv på ett
fundamentalt sätt förslagen mellan förhandsgranskning
och anhållan om godkännande.
Vid den första konsultationen
föreligger ibland inget eller ett mycket
ofullständigt ritnings- och programunderlag.
Vid senare utarbetande av förslag
eventuellt med hänsynstagande till
intentioner från beredningens sida kan
stundom komplikationer uppstå, som ej
kunde förutses vid konsultationstillfället.
Att ändringar därför ibland kan
komma att påyrkas efter rådgivning eller
förhandsutlåtande kan ej helt uteslutas.

Man bör givetvis på allt sätt sträva efter
att missförhållanden av det slag frågeställaren
påtalat elimineras. De åtgärder,
som från beredningens sida vidtagits
för att förebygga att ritningar skall
behöva ändras i samband med slutgranskningen,
synes mig tillfredsställande.
Några särskilda åtgärder från min
sida synes därför icke påkallade.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för det svar han lämnat.

Den framställning han gav om hur
ärendena behandlas överensstämmer ungefär
med den uppfattning jag själv har
förvärvat under ett tioårigt medlemskap
i ett landstings förvaltningsutskott. Jag
vill emellertid säga att resultatet ur
landstingens synpunkt inte alltid har varit
sådant som man skulle önska.

Det är underhandsgranskningarna som
är de flesta — som herr statsrådet mycket
riktigt sade — och det är underhandsgranskningarna
som jag i flertalet
fall har erfarenhet av. Då vi först genom
våra arkitekter har resonerat med centrala
sjukvårdsberedningen och fått ett
underhandsbesked och sedermera, när
landstinget har fattat beslut om medel,
färdiga ritningar föreligger och ändringar
sker — inte bara ändringar i detalj
— inträffar kostnadsfördyringar. Om vi
själva gör väsentliga ändringar, får vi
naturligtvis »ligga ogilla» — det håller
jag med herr statsrådet om — men om
t. ex. icke oväsentliga avvikelser äger
rum beträffande volymen av salar eller
beträffande volymen av de utrymmen,
som avses för rum åt sköterskepersonal

o. s. v., på så kort tid som ett halvår
eller åtta månader, blir resultatet att vi,
när vi skall sätta i gång byggnadsverksamheten,
ofta står inför besvärliga problem
så att förvaltningsutskottet får ta
på sitt ansvar de kostnadsökningar, som
orsakats om inte ärendena skall förhalas
i onödan.

Ur skattebetalarnas synpunkt kanske
det skulle vara önskvärt att på det sättet
hala på frågorna, men vi i landsting -

Fredagen den 17 november 1961

Nr 31

Om viss sänkning av kvalitetskravet pa brödsäd, m. m.

en vill ju gärna komma till snara resultat
på dessa angelägna områden. Jag vill,
herr statsråd, ifrågasätta om det inte är
bättre att centrala sjukvårdsberedningen
håller fast vid de vid underhandsförfrågningar
lämnade beskeden. Det är
bättre, om centrala sjukvårdsberedningen
i detta fall kunde följa den maxim
som gamle kung Gustav Vasa angav: »En
gång tala och därvid förbliva.» Jag menar
att det dock vore en bra hjälp för
landstingens planerande verksamhet, om
vi kunde få litet bättre förhållanden i
detta fall.

Jag hade trott att herr statsrådet skulle
säga, att arbetsbelastningen var så
stor, att man inte kunde göra ordentliga
underhandsgranskningar från början.
Av de upplysningar jag erhållit framgick
ingenting sådant, och det noterar
jag. Under sådana förhållanden undrar
jag, om inte kravet på att få bättre besked,
som kan stå sig en smula så att
man hinner besluta få arbetsbeskrivningar
färdiga, borde kunna tillgodoses i
snart sagt samtliga fall.

Jag har bragt saken på tal för att få
den uppmärksammad. Såsom framgår
av herr statsrådets inlägg bör detta inte
möta några tekniska hinder — det saknas
ju inte arbetskraft och det saknas
väl heller inte erfarenhet. Under sådana
förhållanden borde man kunna hoppas
på någonting bättre.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det skulle självfallet vara
av värde för vår fortsatta handläggning
av dessa frågor, om herr Ferdinand
Nilsson ville lämna några konkreta
exempel på att granskningsverksamheten
i CSB föranlett kostnadsfördyringar.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag vill än en gång betona,
att det är underhandsgranskningarna,
som jag har berört. Jag vill nämna,
att jag och några andra personer
diskuterade för handen varande förhållanden
och att vi kom till den slutsatsen,
att det härvid inte är bra ställt.

fl Första kammarens protokoll 1961. Nr

En avvikelse från ett förslag avseende
sjukhusbygge inom det landstingsområde
som jag tillhör kan jag beröra. Där
gjordes en avvikelse från förhandsgranskningen
medförande en ökad byggnadsvolym
av avsevärd omfattning och
därmed sammanhängande ökade kostnader.
Man måste finna denna avvikelse
anmärkningsvärd. Vi blir inte överraskade
över att arbetskostnaderna och materialkostnaderna
steg, men väl över att
kravet på utrymme på en relativt kort
tid hade förskjutits i så hög grad.

Det borde man ha kunnat undvika,
herr statsråd.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Om viss sänkning av kvalitetskravet
på brödsäd, m. m.

Med stöd av § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Nilsson, Ferdinand,
till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet framställt

dels två så lydande frågor: »Har statsrådet
uppmärksammat hurusom groddskador
mångenstädes i betydande utsträckning
skadat årets skörd av brödsäd
och därigenom i beklaglig omfattning
reducerat dess värde? Är statsrådet
villig medverka till att i mån som
ske kan och erfordras åtgärder vidtages,
varigenom med hänsyn härtill kvalitetskravet
på inlösningsgill vara något
sänkes?»,

dels ock följande frågor: »Har statsrådet
kännedom om att stora förluster
drabbar många jordbrukare, då i år ett
stort antal enskilda fall av betydande
skördeskador i olika trakter förefinnes
utan att därvid skördeskadeförsäkringen
utfaller därför att grannarna inom
uppskattningsområdet icke råkat lika
illa ut? Är statsrådet villig förorda, att
med hänsyn härtill medel, avsedda för
skördeskadeförsäkringen, som i år icke
kommer att tagas i anspråk därför, får
på samma villkor som beträffande denna
försäkring disponeras för att bi 3i -

Nr 31

Fredagen den 17 november 1961

Om viss sänkning- av kvalitetskravet på brödsäd, m. m.

springa de enskilda jordbrukare som, såsom
ovan berörts, drabbats av felslagen
skörd, eller att särskilda medel i erforderlig
utsträckning anslås härför?»

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
NETZÉN, som meddelat,
att han ämnade vid detta sammanträde
besvara nu berörda frågor, erhöll
ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat mig

1. om jag uppmärksammat att groddskador
mångenstädes reducerat värdet
av årets brödsädesskörd,

2. om jag är villig att medverka till
att i den mån så ske kan någon sänkning
genomföres av kvalitetskraven för inlösningsgill
brödsäd,

3. om jag har kännedom om de stora
skördeskadeförluster som drabbat många
jordbrukare på grund av att skördeskadeförsäkringen
ej utfaller, samt

4. om jag är villig förorda antingen
att medel avsedda för skördeskadeförsäkringen
får på samma villkor som beträffande
denna försäkring disponeras
för bistånd till jordbrukare, vilka drabbats
av felslagen skörd och som ej kan
påräkna ersättning genom nämnda försäkring,
eller att särskilda medel anslås
härför.

På herr Nilssons första fråga kan jag
svara ja. Bl. a. med hänsyn till att årets
skörd redan är levererad och avräknad
enligt gällande kvalitetsföreskrifter, besvarar
jag däremot den andra frågan
med nej. Vad gäller den tredje frågan
vill jag framhålla att statistiska centralbyrån
helt naturligt ej mer än påbörjat
bearbetningen av uppgifterna från den
objektiva skördeuppskattningen och specialundersökningarna
i fråga om kvalitet
samt spill- och bärgningsförluster
beträffande årets skörd. Några uppgifter
rörande utfallet av det permanenta skördeskadeskyddet
kan sålunda ej erhållas.
Den fjärde frågan vill jag besvara genom
att hänvisa till att riksdagen redan i
våras i enlighet med propositionen i
ämnet beslöt avsätta vissa medel för behovsprövade
bidrag till jordbrukare som
fått vidkännas så betydande skördeska -

dor att ersättning härför bort utgå men
detta ej kunnat ske på grund av det
permanenta skördeskadeskyddets konstruktion.

Härmed anser jag mig ha besvarat
herr Nilssons frågor.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra mitt tack inte bara
för det svar jag fått utan även för att
jag beretts tillfälle att ta del av svaret
strax före sammanträdet.

För att låna ur terminologien vid diskussionerna
om omsättningsskatten konstaterar
jag, att jag levererat mina två
frågor i minuthandelsstadiet, medan däremot
statsrådet svarar på partihandelsstadiet.
Det kan väl finnas praktiska
skäl, som talar härför i detta fall, och
jag är glad över att statsrådet har lämnat
ett svar.

Jag vill framhålla, att jag inte har
kunnat ställa min fråga angående kvalitetskravet
på årets skörd tidigare än
som skett. Jag framförde ju min fråga
den första dagen riksdagen var samlad.
Att svaret på frågan kunnat lämnas först
nu är en sak som jag avstår från att bedöma.
Men att leveranserna vid denna
tidpunkt redan i stor utsträckning har
skett, är jag fullständigt införstådd med.
Jag kunde, som sagt, inte fråga förr;
om svaret kunde ha kommit förr vet jag
inte.

Det avgörande för mig på den här
punkten är att vi i år kan räkna med
en ganska stor ökning av fodersäd. Nu
har vi ju ganska stränga krav här i
landet både på kvarngill vara och när
det gäller inlösen. Vara som inte är
kvarngill har åtminstone förra året kunnat
med fördel säljas på utlandsmarknaden
som lämplig brödsäd, och det är
detta som gör att jag vill sätta ett litet
frågetecken i kanten.

Jag har, herr talman, framställt frågan
för att fästa uppmärksamheten på
denna sak. Även om inte någonting av
det som blir inlöst utsäljes till utfodring,
så avhålls jordbrukarna från att

Fredagen den 17 november 1961

Nr 31

Om viss sänkning av kvalitetskravet på brödsäd, m. m.

leverera en vara som de inte kan få fullt
pris för. Det pressar den redan förut
hårt belastade marknaden för fodersäd
i mån som jordbrukarna utfodrar den
skadade brödsäden.

Jag har naturligtvis fullt klart för mig,
herr talman, att vi som statsrådet berörde
i våras fick ett anslag på 100 000
kronor för att möta komplikationer som
inträffade utanför försäkringen. Jag
hade redan då mina tvivel, om en sådan
slant hade annat än en symbolisk
innebörd. Med hänsyn till att försäkringen
i många fall troligen inte kan komma
till användning har jag velat ge
statsrådet ett tillfälle att framlägga sin
uppfattning. Jag har således funnit det
angeläget att fästa uppmärksamheten på
önskvärdheten av att större resurser
ställs till förfogande för ändamålet.

Här i Mälarlänen har vi ett stort antal
anmälda skördeskador. Det sades på
ett tidigt stadium, att det för Uppsala
län rör sig om närmare 900, för Stockholms
län om närmare 600 och för Örebro
län om drygt 700 anmälda fall. Dessa
fall fördelar sig emellertid på ett sådant
sätt, att vi är allvarligt ängsliga för
hur det skall gå med möjligheterna att
över huvud taget få någon valuta av
de försäkringar till vilka jordbrukarna
betalar storparten.

Jag har ansett mig böra fästa statsrådets
uppmärksamhet på detta, så mycket
mer som jordbrukarna i Uppsala län
är allvarligt oroade på många ställen —
det gäller Dannemora, Morkarla, Tegelsmora,
Film, Rasbo och Rasbokil. RLFavdelningarna
där har tagit upp saken
och uttryckt sina bekymmer. I många av
fallen rör det sig om svåra vattenskador.
I åratal har jordbrukarna försökt
få hjälp med en bättre dränering, men
med hänsyn till omständigheterna har
det inte varit möjligt att erhålla teknisk
hjälp, trots man har gjort upprepade
framstötar till lantbruksnämnden förgäves.
Nu är vi ju betydligt bättre tillgodosedda,
men det kan inte påverka
årets skörderesultat.

Jag tror att skördeskadorna i dessa
områden kommer att minska i framtiden.
Jag vädjar emellertid till statsrådet

att försöka vidtaga sådana åtgärder att
vi, även om det, såsom man starkt befarar,
inte kan ordnas så att de försäkringstekniska
förutsättningarna föreligger,
likväl kan få ordentliga belopp avsatta
för att tillgodose de stora behov
som faktiskt föreligger i åtskilliga av dessa
fall.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 708—710 till konstitutionsutskottet
samt

motionerna nr 711 och 712 till bevillningsutskottet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren inkomna kungl. propositioner: nr

198, angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm m. m.;

nr 199, angående verksamheten vid
Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed
sammanhängande spörsmål;

nr 200, angående en kampanj för allmänt
lönsparande; och

nr 201, angående anvisande av medel
till jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62, m. m.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtande nr 9, i anledning
av väckt motion angående de
svenska territorialvattens- och fiskegränsernas
sträckning;

statsutskottets utlåtanden:
nr 157, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag angående organisationen
för handläggning av frågor
om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder jämte i ämnet väckta motioner;

nr 158, i anledning av väckta motioner
angående decentralisering av skolbyggnadsärendena
till länsskolnämnderna; nr

159, i anledning av väckt motion
rörande principerna för intagning vid
lärarutbildningsanstalterna;

nr 160, i anledning av väckta motioner
om statsbidrag till avlönande av vissa
yrkeskonsulenter;

Nr 31

Fredagen den 17 november 1961

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till riktlinjer för
organisationen av vården och undervisningen
av barn och ungdom med cerebral
pares m. m.;

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ny huvudorganisation
för statens vattenfalls ver k; och

nr 163, i anledning av väckta motioner
om redovisning i statsverkspropositionen
för visst år jämväl av beräknade
utgifter för kommande fyra budgetår
m. m.;

bevillningsutskottets betänkande nr
77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
rätt till visst avdrag vid 1962 års taxering
för företag, som år 1960 verkställt
extra inbetalning i riksbanken å konto
för investering i rörelse;

första lagutskottets utlåtande nr 48, i
anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
brandfarliga varor dels ock i ämnet
väckta motioner;

andra lagutskottets utlåtande nr 62, i
anledning av väckta motioner om utredning
angående lagstiftning om mäklarverksamhet;
samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 37, i
anledning av väckta motioner angående
utredning i syfte att främja forskning
på fiskets område.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 713, av herr Andersson, Axel Johannes,
m. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 180, angående
översyn av rikets indelning i borgerliga
primärkommuner;

nr 714, av herr Hagberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
180, angående översyn av rikets indelning
i borgerliga primärkommuner;

nr 715, av herr Johansson, Ivar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 180, angående översyn av rikets
indelning i borgerliga primärkommuner; nr

716, av herr öhman och herr Persson,
Helmer, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 188, med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.; samt

nr 717, av herr öhman och herr Persson,
Helmer, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 190, med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.25.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 21 november 1961

Nr 31

Tisdagen den 21 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 14 och
den 15 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bilagda läkarintyg anhåller
undertecknad härmed vördsamt om
ledighet från riksdagsgöromålen från
den 22 innevarande november till den
10 december.

Stockholm den 20 november 1961

Gunnar Svärd

Riksdagsman Gunnar Svärd har under
längre tid företett allvarliga symtom
på överansträngning. I hans fall får
behovet av fullständig vila och avkoppling
— eller så fullständig vila och avkoppling
som blir praktiskt möjlig att
realisera — anses vara trängande. Det
vore önskvärt, att den perioden kunde
utsträckas till minst en månads tid.

Detta yttrande har avgivits på begäran
av herr Svärd att företes inför vederbörande
inom riksdagen.

Stockholm den 19 november 1961

Einar Josefsson

Den begärda ledigheten beviljades

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
360, till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående upphävande
av avtal om breddning av järnvägslinjen
Harmånger—Bergsjö.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 361, i anledning av väckta motioner
rörande lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m.;

nr 362, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ratifikation av vissa
av Internationella arbetsorganisationens
konferenser år 1946 vid dess tjuguåttonde
sammanträde och år 1958 vid
dess fyrtioförsta sammanträde (sjätte
respektive sjunde sjöfartskonferensen)
antagna konventioner; samt

nr 363, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition dels med förslag till lag om
ändring i utlänningslagen den 30 april
1954 (nr 193), dels ock angående godkännande
av internationell konvention
om fripassagerare.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 198, angående nytt undervisningssjukhus
i Stockholm m. m.;

nr 199, angående verksamheten vid
Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed
sammanhängande spörsmål; samt
nr 200, angående en kampanj för allmänt
lönsparande.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 201, angående anvisande av medel till
jordfonden å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1961/62, m. m.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
motionerna nr 713
och 714.

Vid föredragning av motionen nr 715
hänvisades densamma, såvitt avsåge den
under II a gjorda hemställan, till statsutskottet
och i övrigt till konstitutionsutskottet.

Nr 31

Tisdagen den 21 november 1961

Interpellation om undersökning av orsakerna till inträffade trafikolyckor på viss
sträcka av riksväg 10

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 716 till bevillningsutskottet
och

motionen nr 717 till behandling av lagutskott.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 9, statsutskottets
utlåtanden nr 157—163, bevillningsutskottets
betänkande nr 77, första lagutskottets
utlåtande nr 48, andra lagutskottets
utlåtande nr 62 och jordbruksutskottets
utlåtande nr 37.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 202, med förslag till lag om undanförsel
och förstöring, in. m.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit
framställning angående lönesättningen
m. m. för viss personal vid riksdagens
ekonomibyrå.

Interpellation om undersökning av orsakerna
till inträffade trafikolyckor på viss
sträcka av riksväg 10

Herr STEFANSON (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Riksväg 10 mellan Borlänge
och Falun har blivit känd som en
av de trafikfarligaste vägsträckorna i
landet. Speciellt gäller detta en sträcka
på något över tre kilometer vid järnvägsviadukten
i Karlsvik. På denna
sträcka har under tiden den 1/7 1955—
15/11 1961 inträffat över 50 inrapporterade
trafikolyckor, vilka krävt 15 dödsoffer
och 26 skadade, varav 7 mycket
svårt. Den senast inträffade olyckan
krävde två unga människors liv.

Vägmyndigheterna har haft sin uppmärksamhet
riktad på denna väg och
bl. a. infört hastighetsbegränsning till 70
km för den aktuella sträckan. Vägbanan
är 7 meter bred och har väl tilltagna
s. k. banketter på båda sidor. Belägg -

ningen består av asfaltbetong. Vägen har
på denna sträcka inga svårare kurvor
men däremot flera relativt branta backar.

Vad som kan göras för att eliminera
olycksriskerna är svårt att ha någon
bestämd mening om. Ingenting i vägens
beskaffenhet eller sträckning talar för
att den skulle vara speciellt trafikfarlig.
Dock kvarstår ett faktum, att den är det.
Det gäller alltså för berörda myndigheter
att genom analys av de olyckor som
inträffat utröna orsakerna och på grundval
av dessa och andra observationer
vidtaga åtgärder för att dämpa den höga
olycksfrekvensen.

I avvaktan på att en mera genomgående
undersökning av olycksorsakerna göres,
finns det enligt min mening skäl att
på denna sträcka sätta upp speciella
varningsmärken. Förutom de skyltar som
anger hastighetsbegränsningen (och varningsskyltar
för älgstråk) finns för närvarande
ingenting, som varnar bilisterna
för den besvärliga sträckan. Sådana
skyltar är självfallet speciellt motiverade
i ett fall där vägen, som här, ger intryck
av att sakna trafikfarlighet.

Med stöd av det ovan anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet med anledning av
de många och svåra olyckor, som inträffat
i och i närheten av den s. k. Karlsviksbacken
på riksväg 10 mellan Falun
och Borlänge medverka till att en analys
av de inträffade olyckorna vidtages
för att skapa underlag för en bedömning
av vad som kan göras för att snarast
minska olycksriskerna på vägsträckan?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 718, av herr Carlsson, Eric, in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

Tisdagen den 21 november 1961

Nr 31

nr 181, angående hälsovård och öppen
sjukvård i landstingsområdena m. m.;

nr 719, av fröken Nordström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 181, angående hälsovård och öppen
sjukvård i landstingsområdena m. m.;

nr 720, av herr Elowsson, Nils, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.;

nr 721, av herr Hagberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 722, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 723, av herr Isacson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.;

nr 724, av herr Jacobsson, Gösta, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 725, av herr Johansson, Ivar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 726, av herr Johansson, Ivar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. in.;

nr 727, av herr Johansson, Ivar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. in.;

nr 728, av herr Jonasson och herr
Larsson, Thorsten, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 188, med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
in. in.;

nr 729, av herr Jonasson och herr
Carlsson, Eric, i anledning av Kungl.

Maj ds proposition nr 188, med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
in. m.;

nr 730, av herr Kaijser m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 731, av herr Källqvist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 732, av herr Lundström m. fl. i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 733, av herr Nilsson, Ferdinand, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 734, av herr Olofsson, Uno, och
herr Jacobsson, Per, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition nr 188, med
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370), in. in.;

nr 735, av herr Stefanson och herr Jacobsson,
Gösta, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 188, med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
in. in.;

nr 736, av fru Svenson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. in.; och

nr 737, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 190, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947
(nr 529) om allmänna barnbidrag.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.16.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Onsdagen den 22 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr Undén anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 202, med förslag till lag om undanförsel
och förstöring, m. m.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet inkommit framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
lönesättningen m. m. för viss
personal vid riksdagens ekonomibyrå,
hänvisades framställningen till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 718 och 719 till statsutskottet
samt

motionerna nr 720—728 till bevillningsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr 729
hänvisades densamma, såvitt gällde förslag
till lag angående ändrad lydelse av
19 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering, till
behandling av lagutskott samt i övrigt
till bevillningsutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 730—736 till bevillningsutskottet
och

motionen nr 737 till behandling av lagutskott.

Vid förnyad föredragning av utrikesutskottets
utlåtande nr 9, i anledning av
väckt motion angående de svenska territorialvattens-
och fiskegränsernas
sträckning, bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Ang. organisationen för handläggning av
frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 157, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag angående
organisationen för handläggning av
frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder jämte i ämnet väckta
motioner.

I propositionen nr 174 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för den 15 september
1961, föreslagit riksdagen att dels
godkänna de av föredragande statsrådet
i nämnda statsrådsprotokoll förordade
riktlinjerna för handläggning av frågor
om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder, dels besluta att från och med
den 1 januari 1962 inrätta ett statligt
centralt administrationsorgan, benämnt
Nämnden för internationellt bistånd,
med uppgift att handlägga de frågor berörande
det svenska tekniska biståndet
till underutvecklade länder, som av
Kungl. Maj:t överlämnades till detsamma,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
upprätta personalförteckning för det
nya organet i enlighet med vad statsrådet
i samma statsrådsprotokoll förordat,
dels godkänna av statsrådet förordad
avlöningsstat för det nya organet, att
tillämpas under tiden den 1 januari—
den 30 juni 1962, dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att disponera till det nya organets
avlöningskostnader förslagsvis
554 000 kronor och till det nya organets
omkostnader förslagsvis 185 000 kronor
ur det under tredje huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till internationell
hjälpverksamhet, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att i övrigt vidtaga erforderliga
åtgärder för de nämnda förslagens
genomförande.

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson (I: 692) och den andra
inom andra kammaren av herr Ståhl
(11:829), i vilka hemställts, att riksdagen
vid sin behandling av Kungl. Maj :ts
proposition nr 174, angående organisation
för handläggning av den svenska
utvecklingshjälpen, måtte beakta vad
som i motionerna anförts,

dels en inom andra kammaren av fru
Sjövall m. fl. väckt motion (II: 826),

dels en inom andra kammaren av
herrar Kellgren och Lindkvist väckt motion
(11:827),

dels en inom andra kammaren av herrar
Larsson i Hedenäset och Larsson i
Norderön väckt motion (II: 828),

dels ock en inom andra kammaren av
herr Zetterberg m. fl. väckt motion (II:
830).

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen måtte

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,
i anledning av motionerna I: 692 och
II: 829 samt II: 826 ävensom med avslag
å motionerna 11:828, såvitt nu vore i
fråga, och 11:830, godkänna de av föredragande
statsrådet i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för
den 15 september 1961 och av utskottet
förordade riktlinjerna för handläggning
av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder;

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
besluta att från och med den 1 januari
1962 inrätta ett statligt centralt administrationsorgan,
benämnt Nämnden
för internationellt bistånd, med uppgift
alt handlägga de frågor berörande det
svenska tekniska biståndet till underutvecklade
länder, som av Kungl. Maj:t
överlämnades till detsamma;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 827,

21 Första kammarens protokoll 1961. Nr 31

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att upprätta
personalförteckning för det nya
organet i enlighet med vad statsrådet i
nämnda statsrådsprotokoll förordat;

b) godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat
för det nya organet, att tillämpas
under tiden 1 januari—den 30 juni
1962;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att disponera
till det nya organets avlöningskostnader
förslagsvis 554 000 kronor och till
det nya organets omkostnader förslagsvis
185 000 kronor ur det under tredje
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till internationell hjälpverksamhet;

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt
vidtaga erforderliga åtgärder för de
nämnda förslagens genomförande;

B. att motionen II: 828, i vad den icke
behandlats under A, icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»Utskottet anser, att en kraftig upprustning
av informations- och dokumentationstjänsten
är betydelsefull för en
effektivt arbetande planerings- och budgeteringsbyrå.
ökade anspråk på informationsservice
torde med växande verksamhet
vara att förvänta från allmänhetens
sida, från organisationer, riksdag
m. fl. En spridning av vissa uppgifter utöver
det rena informationsarbetet till
övriga byråer, såsom i sistnämnda båda
motioner yrkats, kan emellertid knappast
vara rationell. Med hänsyn jämväl
till arten och omfattningen av dessa byråers
arbetsuppgifter torde en sådan åtgärd
ej heller vara lämplig eller ens
möjlig.

Utskottet finner sig i likhet med statsrådet
kunna ansluta sig till målsättningen
för en informationsverksamhet med
den bredd, som administrationsutredningen
skisserat och som i remissyttrandena
ytterligare understrukits. Jämväl
enligt utskottets mening bör för ändamålet
inrättas en särskild informationsbyrå.
Med hänsyn till arten av de infor -

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av

vecklade länder

mationsuppgifter, om vilka här kan bli
fråga, måste på byråchefen kunna ställas
krav på sådana kvalfikationer, som
svara häremot. Denne bör bl. a. vara väl
förtrogen med såväl informationsverksamhet
som förhållandena inom folkrörelserna
och bildningsverksamheten och
därjämte äga administrativ erfarenhet.»

Enligt Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag skulle personalen vid det
nya organets informationsbyrå utgöras
av en byråchef i lönegraden Be 1, två
sekreterare i högst lönegraden Ae 23, en
kontorist i lönegraden Ae 9, ett kontorsbiträde
i lönegraden Af 1—Ae 5 och en
telefonist i lönegraden Af 1—Ae 5.

Reservationer hade avgivits, utom av
andra,

1) av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under A III hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 827,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att upprätta
personalförteckning för det nya organet
i enlighet med vad statsrådet i
nämnda statsrådsprotokoll och reservanterna
förordat;

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för det nya organet, att
tillämpas under tiden 1 januari—30 juni
1962;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att disponera
till det nya organets avlöningskostnader
förslagsvis 526 900 kronor och till
det nya organets omkostnader förslagsvis
185 000 kronor ur det under tredje
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till internationell hjälpverksamhet;

2) av herrar Axel Johannes Andersson,
Edström, Lundström, Malmborg,
Ståhl och Nelander, vilka ansett, att den
del av utskottets yttrande, som började
med orden »Utskottet anser» och slutade
med »administrativ erfarenhet», bort
ersättas med text av följande lydelse:

frågor om tekniskt bistånd till underut »Utskottet

anser, att en kraftig upprustning
av informations- och dokumentationstjänsten
beträffande u-ländernas
situation och behov av aktivt stöd för
sin fortsatta tekniska och kulturella
uppbyggnad är av största betydelse. Såväl
administrationsutredningen som
statsrådet ha behjärtat dessa önskemål
men föreslagit olika typer av organ för
att tillgodose dem. Utskottet finner, att
utredningen med förslaget om en mer
fristående informationstjänst i anslutning
till sekretariatet i stort sett funnit
den riktiga konstruktionen av organet i
fråga, men att den föreslagna personalen
tillmätts för knappt med hänsyn till
uppgifterna. Däremot innebär propositionen
med förslaget om en särskild informationsbyrå,
direkt underställd generalsekreteraren
och nämndens styrelse,
en för svensk förvaltning främmande
konstruktion. Genom byråorganisationen
blir det sannolikt oundvikligt, att löpande
informationer komma att få karaktären
av officiösa bulletiner, medan offentlighetsprincipen
i svensk mening innebär
offentlig insyn via pressen i förvaltningen
utan vederbörande myndighets
inblandning eller sanktion. En byråorganisationen
sidoordnad informationstjänst
med service-uppgifter och av
mera fristående karaktär skulle bättre
motsvara våra traditioner på detta område.
I stället för den föreslagna informationsbyrån
bör alltså inrättas en sidoordnad
informationstjänst under ledning
av en effektiv och internationellt orienterad
pressombudsman med en löneställning
motsvarande byråchef.

Enligt propositionen skall informationsbyrån
i den nya nämnden jämväl
ha till uppgift att bistå intresserade studieorganisationer
och andra folkrörelser
med informativt material rörande
denna viktiga mellanfolkliga verksamhet.
Den roll och ställning, som i detta
avseende tillämnats nämnden, är oklar.
Även i förhållande till de fria folkbildningsorganisationerna
synes emellertid
nödvändigt, att det material som utgår
icke får karaktären av officiell, statssanktionerad
upplysning utan av infor -

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

mationer, fritt lämnade under personligt
ansvar. Även ur synpunkten av denna
uppgift för det nya organet synes sålunda
organisationen med en fristående
informationstjänst ligga i linje med
svensk tradition och praktiskt vara att
föredraga framför en i nämnden inordnad
officiell informationsbyrå med byråchef
som chef.

Beträffande personal- och lönestat för
informationstjänsten torde den successiva
utbyggnad vara att rekommendera,
som utskottet förordat för den nya
nämnden i övrigt.»

I den av fröken Andersson m. fl. avgivna
reservationen hade föreslagits,
att informationsbyråns personalsammansättning
skulle bestämmas till en pressombudsman
i byråchefs ställning, en biträdande
pressombudsman i lönegraden
Ae 23, två kontorister i lönegraden Ae 9
samt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag
en telefonist i lönegraden Af 1—
Ae 5.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Skiljaktigheterna mellan
utskottets utlåtande och den reservation
som jag företräder är så pass små, att
någon vidlyftigare utläggning väl inte
kan anses vara påkallad.

När vi i våras hade att behandla frågan
om det starkt ökade anslaget till
u-länderna ansåg utskottet att den administrativa
apparaten på hemmaplan borde
förstärkas. Ett av skälen till att utskottets
majoritet den gången inte ville
vara med om ett större anslag än det
som riksdagen sedan beslöt var ju att vi
ansåg att den administrationsapparat
som då fanns inte var tillräcklig. Det är
i konsekvens med denna ståndpunkt
som även vi, som står för reservation 1,
föreslår en högst väsentlig förstärkning
av det administrationsorgan som skall
överta en del av de uppgifter vilka tidigare
administrerats på annat sätt.

Såvitt jag har kunnat finna har det
sakkunnigbetänkande som ligger bakom
propositionen prägeln av ett ganska
grundligt arbete, och remissyttrandena

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

har ju också i stort sett varit positiva.
Man kan även tillägga att propositionen
till större delen följer de sakkunnigas
förslag, och på den punkt, där den av
mig m. fl. avgivna reservationen avviker
från Kungl. Maj ds förslag, har föredragande
statsrådet frångått vad de sakkunniga
föreslagit.

Den nämnd, som nu föreslås inrättad,
skall alltså överta vissa administrationsuppgifter
som tidigare har ombesörjts
på annat sätt, samtidigt som uppgifterna
blir utvidgade. Om man räknar antalet
befattningshavare inom de organ som
nu sysslar med dessa ting, kommer man
upp till 18 stycken. Enligt propositionen
skulle den nya nämnden omfatta inte
mindre än 32 befattningshavare. Det är
visserligen inte bara fråga om identiska
arbetsuppgifter utan utvidgade sådana,
men det allmänna intrycket är väl ändå
att personaluppsättningen måste anses
vara ganska väl tilltagen. Därtill kommer
att lönesättningarna är mycket
gynnsamma i förhållande till vad som
nu gäller. Om vi tar som exempel vad
Svenska institutets avdelning för tekniskt
bistånd och Centralkommitténs sekretariat
för närvarande har i fråga om
personal, finner vi att det är en direktör
i Be 1 och tre förste sekreterare i Ae 21
—23, och därtill kommer amanuenser
och biträdespersonal. Går vi därefter
över till propositionen, finner vi i spetsen
för det hela en generalsekreterare i
Bp 6, d. v. s. generaldirektörernas lönegrad.
Vidare föreslås en byråchef i Be 3
— en förhållandevis hög lönegradsplacering
för byråchef — och ytterligare
tre byråchefer i Be 1 samt dessutom inte
mindre än tolv sekreterare i högst A 23
samt kontorister och biträdespersonal.
Även på lönesidan är det alltså fråga om
en mycket stark uppflyttning.

Jag nämner detta bland annat såsom
en bakgrund till ett enhälligt uttalande
av utskottet, nämligen att detta nya administrationsorgan
bör byggas upp successivt.
Jag tolkar detta uttalande så, att
det bör byggas ut successivt också vid
starten, även om jag inte är främmande
för att man vid starten har åtskilliga

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av

vecklade länder

initialarbeten som i och för sig kräver
förhållandevis mycket personal. Skillnaden
mellan 32 och 18 tjänster är dock
ganska stor.

Jag sade nyss att den punkt, där reservationen
med bl. a. mitt namn avviker
från utskottsutlåtandet, gäller ett
fall där propositionens förslag skiljer
sig från vad de sakkunniga förordat.
Skillnaden avser dels antalet befattningshavare,
dels den föreslagna informationsbyrån.
Föredragande statsrådet anser
att informationsbyrån skall bestå av
en byråchef, två sekreterare, en kontorist
och ett kontorsbiträde, alltså fem
befattningshavare, förutom en telefonist
som väl även skulle sörja för de andra
byråerna inom verksamhetsområdet. De
sakkunniga har tänkt sig bara en befattningshavare,
och inte en byråchef eller
sekreterare utan en pressombudsman.
Den reservation jag talar för upptar en
pressombudsman i byråchefs lönegrad,
en biträdande pressombudsman i högst
Ae 23 och dessutom biträdespersonal. Reservationen
innebär alltså den avvikelsen
att de bägge sekreterartjänsterna utbytes
mot en tjänst som biträdande ombudsman
och att följaktligen antalet befattningar
minskas med en tjänst i lönegrad
23. I det avseendet är reservationen
identisk med ett önskemål som framförts
i en motion vilken i denna kammare
väckts av herr P.-O. Hanson; där uttalas
önskemålet att informationsbyrån
skall bestå av en pressombudsman, en
biträdande pressombudsman och erforderlig
biträdespersonal.

Jag har därmed redogjort för skillnaderna.
Reservationen innebär alltså bifall
till folkpartimotionen i ärendet på
denna punkt, och jag ber, herr talman,
att med denna motivering få yrka bifall
till reservation 1.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Tillåt mig allra först att
uttala min tillfredsställelse över att vi
nu har fått ett förslag till en samordnad
och, som jag hoppas, slagkraftig organisation
för bistånd till utvecklingsländer -

frågor om tekniskt bistånd till underut na.

Från vårt håll har en sådan organisation
efterlysts under flera år, och det
är väl ingen diskussion om att just frånvaron
av organisatoriska resurser här
hemma har på ett allvarligt sätt hindrat
och försenat utbyggnaden av dessa insatser.

Låt mig också med tillfredsställelse
konstatera att administrationsutredningen
har gjort ett bra arbete. Det organisationsförslag
som nu ligger på riksdagens
bord har, och måste ha, en utpräglad
försökskaraktär; vi behöver vinna
erfarenheter om vilka behov som kan
föreligga, den personaluppsättning som
krävs och över huvud taget hur det hela
skall fungera. Enligt min mening är det
väsentligt att ha detta i sikte när man
diskuterar frågan. I inledningsstadiet är
det viktigt att man inte binder sig vid
en alltför stel organisation; annars riskerar
man att effektiviteten i hela hjälpverksamheten
går förlorad.

Vidare ber jag att få instämma i vad
propositionen säger om att statsmakterna
även i fortsättningen skall fastställa
hjälpens omfång och inriktning samt avvägningen
mellan bilateral och multilateral
hjälp. Jag tror att detta är en riktig
utgångspunkt för det hela.

Uttryckligen fastslås också, och jag
vill markera det, att man även i fortsättningen
skall ha direktkontakter med
riksdagen. Enligt min uppfattning är
detta någonting som inte får förfuskas.
Och låt mig i det sammanhanget påminna
om att det inom riksdagen existerar
grupper som inte är socialdemokratiska
men som ändå representerar
ena halvan av svenska folket; när man
ser på den grupp som är tillsatt för att
sköta talangscoutjakten i detta sammanhang,
tycker man ur denna synpunkt att
gruppen är litet ensidigt sammansatt.
Men det må nu vara — det väsentliga är
ju resultaten som den kommer fram till.

Min enda större och allvarligare invändning
mot förslaget gäller frågan om
informationsverksamhetens utformning.
Administrationsutredningen ville knyta
informationsverksamheten till budgetoch
planeringsbyråerna och ville att den

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

skulle skötas av en pressombudsman.
Jag anser att det finns goda skäl för den
typen av organisation, tv från dessa byråer
måste ju de väsentliga nyheterna
och de väsentliga informationsuppgifterna
komma, hur man än tänker sig organisationen.
Administrationsutredningens
förslag har otvivelaktigt också den fördelen
att det står i god överensstämmelse
med svensk tradition på det här området.

Propositionen har ett helt annat grepp
på uppgiften. Man vill skapa en särskild
informationsbyrå som skulle vara sidoordnad
med övriga byråer. Den uppläggningen
tycker jag inte är lämplig.
För det första är detta principiellt något
nytt, något som inte står i överensstämmelse
med svensk administrativ tradition,
och för det andra kan det nog
med goda skäl göras gällande att man
överdriver ambitionerna i fråga om informationsverksamhet,
när man föreslår
denna uppläggning.

Varför är detta principiellt nytt? Jag
har redan sagt att svensk förvaltning
över huvud taget står relativt främmande
för en typ av officiella organ som
skall svara för mer eller mindre auktoriserad
information. Jag tror att det är
riktigt som det står i reservationen nr
2: »Genom byråorganisationen blir det
sannolikt oundvikligt, att löpande informationer
komma att få karaktären av
officiösa bulletiner, medan offentlighetsprincipen
i svensk mening innebär offentlig
insyn via pressen i förvaltningen
utan vederbörande myndighets inblandning
eller sanktion. En byråorganisationen
sidoordnad informationstjänst med
serviceuppgifter och av mera fristående
karaktär skulle bättre motsvara våra
traditioner på detta område.»

Jag instämmer för min del helt i detta
uttalande. Det är stor principiell skillnad
mellan å ena sidan en informationstjänst
med serviceuppgifter inför press
och allmänhet för att underlätta insyn
och ge tillgång till sakuppgifter om
verksamheten och å andra sidan eu med
övriga byråer sidoordnad byrå som enligt
propositionens uttryckliga ordalag

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

skall vara bland annat en »ideologisk
kraftkälla». Man kan med Martin Luther
fråga: Vad är det? En ideologisk kraftkälla
i en statlig informationsbyrå! För
min del betackar jag mig för i statlig
regi anordnade ideologiska kraftkällor.

Såväl propositionens som utskottsmajoritetens
motivering för en informationsbyrå
av den här karaktären är svag.
Utskottet säger på sidan 6 i utlåtandet
att »en kraftig upprustning av informations-
och dokumentationstjänsten är betydelsefull
för en effektivt arbetande
planerings- och budgeteringsbyrå». Utskottet
motiverar inte detta ganska egendomliga
uttalande, och jag hoppas att
utskottets värderade företrädare senare
i debatten kommer att ge oss en motivering.
Den skulle vara intressant att höra
i så fall.

Lika egendomligt är utskottets skäl för
att avvisa den tanke som finns i den
motion jag står för i den här kammaren,
nämligen att man skulle flytta över
en del av de för informationsbyrån tilltänkta
uppgifterna till andra byråer. Det
heter allmänt utan någon närmare motivering
från utskottets sida att det inte
är rationellt eller lämpligt eller ens möjligt.
Varför? Vad är det för uppgifter
det konkret handlar om? Som det är
redovisat i propositionen skall informationsbyrån
i huvudsak ha fyra arbetsuppgifter.

Den första är att ge fortlöpande upplysning
om u-hjälpen för distribution
till press och organisationer. Detta är
en helt naturlig och typisk arbetsuppgift
för en effektivt arbetande informationstjänst.
Så långt är allt i sin ordning.

Den andra uppgiften är genast mera
tvivelaktig. Det heter att byrån skall
producera översikter över u-lijälpens innehåll
och principer som underlag för
kurser, studiecirklar och konferenser
inom ramen för organisationernas bildni
ngsverksanihet. Detta är inte på något
sätt en naturlig arbetsuppgift för en byrå
i ett statligt verk. Ett sådant skall inte
etablera sig som ett centralt bildningsförbund.
Sådana här saker sköter de fria
studieorganisationerna mycket bättre,

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning avvecklade
länder

och utan alla stora apparater finns redan
nu en mängd studiematerial som
har framställts av studieorganisationerna
i de ämnen det här gäller.

Den tredje uppgiften byrån skall syssla
med är, sägs det i propositionen, att
fördjupa informationen till ren undervisning
inom vissa avsnitt av betydelse
för blivande experters orientering i metodikfrågor
och utlandsmiljö. Detta är
emellertid en uppgift som mera naturligt
skulle handhas av den speciella byrå
som skall syssla med att få fram experter.
Är det inte naturligt att den byrån
sköter också den kompletterande
utbildning som kan behövas för experterna?
Den uppgiften skall inte tilldelas
ett informationsorgan där den inte hör
hemma till sin tekniska karaktär. En
mycket märklig konstruktion, tycker jag.

För det fjärde skulle denna informationsbyrå
tjäna som »ideologisk kraftkälla»,
vilket jag tidigare sagt. Den skulle
vara ett slags replipunkt för det stora
råd som enligt propositionen också skall
finnas. Den skulle ombesörja kallelser,
arbetsmaterial och protokoll till detta
stora råd. Vad man kan säga om detta
är väl att dessa tekniska uppgifter kan
klaras på ett mycket enklare sätt. Någonstans
skall det skötas, det kan skötas
där, och det kan skötas även på annat
håll. Dessutom måste ändå detta stora
råd för att kunna arbeta effektivt —
som det ju är meningen att det skall —
ha en intim kontakt med de andra byråerna
— planerings- och budgeteringsbvråerna
—- annars blir det inte så mycket
av det hela. Det kan alltså inte behövas
någon särskild byrå som något
slags förkläde för att få någonting ifrån
de andra byråerna.

Detta leder mig till slutsatsen, om jag
får summera, herr talman, att en av huvuduppgifterna
är klart olämplig för ett
statligt organ. En annan bör givet förläggas
till expertrekryteringsbyrån, och
en tredje vågar jag beteckna som ganska
tvivelaktig ur behovssynpunkt. Det återstår
alltså en huvudgrupp av frågor,
nämligen de rena informationsuppgifterna,
och jag anser inte att de motiverar

frågor om tekniskt bistånd till underut hela

denna byråorganisation, utan de
ligger bättre till för den typ av informationstjänst
som administrationsutredningen
har föreslagit. Jag kan gå med så
långt som att jag erkänner att administrationsutredningen
tagit till informationstjänsten
för snålt så att det där
kan behövas en liten förstärkning.

Jag vet inte riktigt — det är kanske
en liten oklarhet i propositionen här,
och den kan bero på att vi befinner oss
i ett övergångsskede av denna verksamhet
—• men det är väl inte meningen att
nämnden skall driva något slags insamlingskampanjer?
Jag utgår ifrån att detta
skede numera är någorlunda avslutat.
Vi kan vara överens om att skattemedlen
blir helt dominerande för den kommande
hjälpverksamheten. Då kan det
heller inte vara någon statlig uppgift att
sköta en enorm mängd av informationsocli
propagandamaterial samt studieverksamhet.
En annan sak är att det alldeles
säkert kommer att bli mycket i
den vägen ändå av alla möjliga skäl.

Sedan vill jag säga ett par ord om
några andra saker, bl. a. om stipendiatmottagningen.
Jag vill bara göra det i
förbigående med hänvisning till allt vad
som förevarit i den offentliga debatten
nyligen och nu är före om utlänningskommissionens
handläggning av frågor
om arbetstillstånd och dylika saker. Tydligen
är man ytterst restriktiv när det
gäller att ge arbetstillstånd åt stipendiater
och andra som vill skaffa sig inkomster
bredvid, till exempel enligt det
vanliga amerikanska systemet. Här behövs
ett omtänkande i rätt betydande
omfattning för att man inte skall riva
ned på ett håll vad man försöker bygga
upp på ett annat.

Jag vill sedan göra en liten randanmärkning
om de tilltänkta lokaliteterna
för denna nämnd. Det har talats om att
den skulle bo i det s. k. Sverigehuset
som en arkitekt fått i uppdrag att rita
för att placera i själva centrum av huvudstaden.
Ett par motionärer — jag är
en av dem •— har ifrågasatt om det är
lämpligt att placera dessa kontorslokaler
i ett av de absolut dyraste husen i

Onsdagen den 22 november 1961 Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

huvudstaden. Det är ändå i själva hjärtat
av Stockholm detta skall ligga. Jag
tror att det ur u-ländernas synpunkt är
dåligt använda pengar att lägga dem just
där. Man kan få billigare lokaler på andra
håll, vilket bör övervägas, och utskottet
avvisar inte heller denna möjlighet.
Jag hoppas att det faktum att utskottet
skjuter på problemet inte innebär att
det har någon annan uppfattning än den
jag har på denna punkt.

Ja, herr talman, jag hoppas alltså att
den nya organisationen skall bli effektiv
och ändamålsenlig och bilda en ram
för det arbete som här kommer att ske.
Många och mycket svåra problem kommer
säkerligen att möta oss. Problemen
kommer från många håll. Jag kan erinra
om FN :s kris, som kan medföra betydande
svårigheter för den multilaterala
hjälpen genom FN. Vi får samordningsfrågor
i förhållande till OECD och
vi får nya samordningsproblem om vi
på ett eller annat sätt kommer att knytas
till EEC. Allt detta skapar en rad
växande behov av samarbete, samordning
och ökade insatser.

Herr talman! Med detta ber jag få yrka
bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen av herr Axel
Johannes Andersson in. fl.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Av den senaste ärade talarens
anförande kunde man lätt få den
uppfattningen att det skulle föreligga
stora skiljaktigheter mellan utskottets
förslag och den reservation som den
ärade talaren gjorde sig till tolk för.

Jag tror för min del att skiljaktigheterna
inte är av så överväldigande slag
som här tycks framgå, ty som helhet betraktat
måste väl det föreliggande förslaget
sägas vara acceptabelt och då inte
minst med hänsyn till framtiden. Att
bedöma en sådan här nämnd nu och
ifrån våra utgångspunkter just för ögonblicket
är nog mycket svårt, ty erfarenhet
måste till för att så småningom stadga
det hela. Vårt lands internationella

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

hjälpverksamhet till u-länderna handhas
ju, som förut har sagts, för närvarande
av en mångfald institutioner och
organisationer.

Denna verksamhet måste dock, som
också framhållits, samordnas och administreras
centralt med hänsyn till de
ökade krav som ställs. Det är vad som
föreslagits i proposition nr 174. Där föreslås
inrättandet av ett administrativt
organ, benämnt Nämnden för internationellt
bistånd. Detta organ skall underställas
utrikesdepartementet och föreslås
ha tre olika instanser: en styrelse, ett
sekretariat med en generalsekreterare
som chef samt ett råd, sammansatt ungefär
som den nuvarande Centralkommittén.
Sekretariatet skall bestå av fyra byråer
och en kameralsektion. Avsikten är
ju att det förslag som här föreligger
skall träda i kraft den 1 januari 1962,
omfatta ett halvt budgetår och dra i avlöningar
554 000 kronor och i omkostnader
185 000 kronor.

Utskottet har helt anslutit sig till den
föreliggande propositionen. Detsamma
gäller också i huvudsak reservanterna.
Det är endast i en detaljfråga —- jag erkänner
gärna att det är en viktig detaljfråga
— som meningarna går isär.
Utskottet har emellertid i sin skrivning
i viss mån sökt beakta en del synpunkter
och uppslag som kommit fram motionsvägen.
Jag kan t. ex. nämna nämndens
allmänna befogenheter, styrelseledamöternas
antal, nämndens kontakter
med riksdag, stipendiater o. s. v. Vi har
också i vår skrivning sökt bemöda oss
om att inte alltför hårt binda Kungl.
Maj:t. Vi har varit väl medvetna om att
detta är en ny verksamhet, som både
med hänsyn till arbetets art och omfattning
som framför allt beträffande svårigheterna
att överblicka den framtida
utvecklingen kräver mycket av den personal
som skall handha verksamheten.
Det är därför önskvärt att man behåller
ett visst svängrum så att man i någon
mån kan rätta verksamheten efter de
erfarenheter man vinner under arbetet
och utvecklingen över huvud taget.

Som jag förut framhållit är det endast

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av frågor om tekniskt bistånd till underut -

vecklade länder

på en punkt som utskottet inte kunnat
enas, nämligen i frågan om organisationen
av nämndens informationsuppgifter.
Både högern och folkpartiet har följt
utredningens förslag, som går ut på att
informationen skall handhas av en pressombudsman
och inte som Kungl. Maj:t
föreslagit av en informationsbyrå inom
nämnden. Men mellan högern och folkpartiet
finnes också skiljaktiga meningar
nämligen därutinnan att folkpartiet icke
endast vill ha den fristående pressombudsmannen
utan också den övriga i
propositionen föreslagna personalen på
denna byrå, ehuru utspridd på övriga
byråer, medan högern i detta hänseende
vill dra in en del av denna personal
och därmed göra en besparing på cirka
25 000 kronor för det halvår som anslaget
gäller.

Jag kan mycket väl förstå de principiella
synpunkter som reservanterna lagt
på frågan, särskilt när man framhåller
att det skulle röra sig om en för svensk
förvaltning främmande konstruktion. Ja,
det är mycket möjligt att så är fallet,
men jag undrar å andra sidan om inte
den föreslagna nämnden som institution
betraktad är rätt väsensskild från andra
institutioner i den svenska förvaltningen;
det är möjligt att förklaringen i någon
mån ligger däri.

De arbetsuppgifter som enligt propositionen
lägges på denna byrå blir av
den storleksordningen att det är ogörligt
för en person ensam att kunna sköta.
Det har varit svårt för utskottet att komma
ifrån denna synpunkt.

För övrigt kan man fråga sig om det
är praktiskt och klokt att organisera
denna verksamhet så som reservanterna
föreslår. För en lekman —■ och jag är ju
lekman på detta område — förefaller
det ogörligt om en pressombudsman, när
det gäller en mängd handlingar, inte
skulle kunna dokumentera sina uppgifter
utan vara tvungen att lita till övriga
byråer och rekvirera fram de papper
som han behöver. Man frågar sig om
det inte är bättre att ha materialet samlat
omkring sig på en byrå, informationsbyrån,
och därmed ha alla de kontakter

och utblickar över hela fältet som behövs.

Villigt skall medges att chefskapet för
den föreslagna informationsbyrån, med
dess mångfald av uppgifter i fråga om
kontakten med både pressen, folkrörelserna
och allmänheten, ställer stora
krav på innehavaren. Utskottet har också
ansett att denna tjänst inte bör tillsättas
enligt den vanliga tågordningen
utan med sikte på de speciella meriter
som krävs för uppgiften i fråga. Utskottet
säger nämligen där: »Med hänsyn till
arten av deinformationsuppgifter, om
vilka här kan bli fråga, måste på byråchefen
kunna ställas krav på sådana
kvalifikationer, som svara häremot.
Denne bör bl. a. vara väl förtrogen med
såväl informationsverksamhet som förhållandena
inom folkrörelserna och
bildningsverksamheten och därjämte äga
administrativ erfarenhet.»

Jag tycker att den skrivningen i varje
fall inte bör utesluta att en på området
erfaren pressman kan komma i fråga
som chef, och jag förstår inte annat än
att alla önskemål i den vägen då skulle
vara uppfyllda. Jag medger gärna att
det inte är lätt att finna personen, men
jag skulle tro att det inte är alldeles
omöjligt.

Att sedan, som herr Bergh vill, pruta
på personalen i ingångsskedet förefaller
utskottets majoritet knappast realistiskt,
särskilt efter de mycket generösa utfästelser
som riksdagen gjorde så sent som
i våras i fråga om målsättningen för de
ekonomiska bidragen till denna verksamhet
och för verksamheten i övrigt.
Man får väl således anta att det blir en
kraftig höjning av anslagen till u-hjälpen
framöver och därmed ett väsentligt utökat
arbete.

Det kanske i detta sammanhang kan
förtjäna att uppmärksammas att det också
finns motionärer som yrkat på en
förstärkning av personalen för dessa
uppgifter även i ingångsskedet. Inte heller
detta har utskottet ansett sig kunna
gå med på. I denna fråga kan man säga
att utskottet ställt kyrkan ungefär mitt
i byn.

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

Vår motivering för att vi inte kunnat
tillstyrka herr Berghs förslag framgår av
utlåtandet. Vi säger där att den nya
nämnden bör »redan från början ges en
kärna av fast personal med ordinarie
eller extra ordinarie anställning för den
verksamhet som redan är beslutad eller
projekterad på summan av riksstatsanslag
och insamlingsmedel». Vi tillägger:
»Den administrativa apparaten bör, såsom
också föreslagits, uppbyggas successivt,
allteftersom verksamheten så
kräver.» Dessutom har utskottet understrukit
vad som sagts i en av motionerna,
nämligen att »erfarenheterna av denna
organisation av delvis försöksnatur
böra noga studeras i syfte att åstadkomma
en smidig och effektiv anpassning
för de uppgifter, som komma att åläggas
nämnden». Vi fortsätter: »Härvid kan
det möjligen komma att visa sig behövligt
att vidtaga vissa förändringar i personalens
sammansättning inom de olika
byråerna.»

Vi har således försökt att ge uttryck
åt att man inte skall från början låsa
fast någonting, utan det bör finnas rörelsefrihet
att ordna efter vad som är
lägligt och allteftersom behoven inställer
sig. Det har varit en utgångspunkt
för utskottets ställningstagande.

Det har också förelegat motion om
att Svenska missionsrådet skulle få föreslå
representanter i styrelsen. Ingen i
denna kammare har talat för denna motion,
men när jag nu har ordet, herr talman,
vill jag i någon mån motivera vårt
ställningstagande. Utskottet har nämligen
inte kunnat gå med på att binda
Kungl. Maj:t vid en partsrepresentation
av ifrågavarande slag. Vi inom utskottet
har anslutit oss till propositionens tanke
att styrelseledamöterna bör företräda
personligt kunnande om och erfarenhet
av utlandshjälpens problem och att
det primära bör vara vederbörandes
personliga kvalifikationer, inte organisationstillhörighet.
Detta vårt ställningstagande
innebär inte att missionen inte
skulle anses böra bli representerad i styrelsen.
Det måste, såsom jag ser det, betraktas
som självklart med den utom -

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

ordentligt rika verksamhet och de stora
erfarenheter som denna folkrörelse har
på detta speciella område, att missionen
blir företrädd. Vi säger: »Utskottet är
däremot helt ense med vad i samma motion
anförts rörande betydelsen av den
utvecklingshjälp, som förmedlas av missionen,
och har i det föregående utgått
från att missionen blir företrädd i styrelsen
för den nya nämnden.»

Slutligen, herr talman, har man diskuterat
frågan om nämndens kontorslokaler
i det s. k. Sverigehuset vid Kungsträdgården
i det centrala Stockholm. Utskottet
har inhämtat att Kungl. Maj:t i
maj 1961 givit byggnadsstyrelsen projekteringsuppdrag
för denna byggnad. Härigenom
kommer ju riksdagen med all
sannolikhet att i annat sammanhang
framdeles få tillfälle att pröva denna
fråga. Den är alltså knappast aktuell. Jag
kan därför inte finna någon anledning
för utskottet att nu ta ställning i den
frågan.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
för min del att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ÅMAN (s):

Herr talman! Detta är förmodligen ett
av de viktigaste steg som riksdagen kommer
att ta när det gäller utbyggandet av
hjälpverksamheten för de underutvecklade
länderna, och jag är mycket glad
över att man nu har nått den punkt där
grunden för själva apparaten byggs upp
och där man sedan kan komma från denna
uppbyggnad till verkställande av de
önskemål som så många av riksdagens
ledamöter tidigare har givit uttryck åt,
nämligen att öka och effektivisera hjälpen
till de behövande länderna.

Jag förstår herr Bergh, när han säger
att man i detta sammanhang liksom i
andra sammanhang bör vara försiktig då
det gäller att öka utgifterna och dra på
sig nya förpliktelser. Men jag tror att vi
begår ett fel om vi bara säger att den nuvarande
centralkommittén har 18 tjänstemän
och att det här skall bli ytterligare
14. .lag ur inte alls säker på att detta är

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning avvecklade
länder

någon dålig penningplacering, tvärtom.
Om man nämligen vill utvinna en effekt
med de pengar som samlas in så att de
skall nå sitt rätta mål och göra största
möjliga nytta, då är det ganska fåvitskt
att försöka komma till en lösning genom
att endast fästa avseende vid antalet
tjänstemän.

Jag är övertygad om att om man skall
kunna planera detta arbete så omsorgsfullt
som givare och riksdag önskar, går
det inte att ha en personalbesättning av
det slag centralkommittén har haft, där
vi haft utomordentligt kunnigt och duktigt
folk men där man ingalunda har haft
en chans att göra en planering framöver
så att vi har kunnat svara på frågan: Hur
mycket kommer denna verksamhet att
kosta inom fem eller tio år? Det är högst
väsentligt för dem som skall ge pengar
och — får vi hoppas — stora pengar till
denna verksamhet, att de som får hand
om pengarna kan planera deras utgivande
på ett ordentligt sätt och kan hålla de
penninggivande myndigheterna underrättande
om varthän det leder och vilka
konsekvenser i fråga om vidare insatser
som detta kan få. Det krävs därför en
apparat som är, herr talman, jag skulle
vilja använda uttrycket »någorlunda anständig»
i förhållande till de uppgifter
den har att sköta. Men den hittillsvarande
apparaten har tyvärr varit för liten.
Jag vill alltså bestämt varna för att på
detta stadium liksom säga att det här gäller
att spara till varje pris. Jag vill säga
— om jag får ge uttryck åt den uppfattningen
— att praktiken kommer att visa
att vi i fråga om vissa rutinsysslor kommer
att vara underbemannade, liksom
kanske också på andra poster, men —
som kammarens andre vice talman uttryckte
det — erfarenheten får ge vid
handen om vi nu bedömt det hela riktigt
eller fel. Detta är ingenting som är oåterkalleligt,
utan vi får tillfälle att göra våra
korrigeringar.

Jag skulle vilja hemställa till herr
Bergh att inte så hårt driva sina synpunkter
när det gäller besparingen, tv
här kan det till synes goda bli sin motsats,
om man nämligen beskär effektivi -

frågor om tekniskt bistånd till underut teten

i den apparat som skall ha hand
om de ingalunda små summor som det
kan bli fråga om. Jag vill alltså på den
punkten, herr talman, bestämt yrka avslag
på det yrkande som herr Bergh här
har ställt och yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Hanson har kommit med en del
randanmärkningar som jag också skulle
vilja säga några ord om. Han säger att
den kommission som skall förorda personal
till detta organ har blivit ensidigt
sammansatt. Jag vill inte påstå det. Jag
kan möjligen i hövlighetens namn och
med hänsyftning på mitt eget mandat i
kommissionen säga att den kunde ha varit
bättre sammansatt, men jag tror inte
att resultatet kommer att ge något belägg
för den meningen att kommissionen varit
ensidigt sammansatt.

När det gäller informationssidan kan,
som herr andre vice talmannen här sade,
olika meningar råda därom. Så alldeles
nytt med en informationsavdelning är
det ju inte. Det är ju ganska likgiltigt om
den kallas informationsavdelning eller
pressavdelning. Utrikesdepartementet
håller sig med en pressavdelning, och
den får fungera på alla tänkbara sätt som
en informationavdelning. Jag tycker
dock inte att detta mera blygsamma organ
bör jämföras med utrikesdepartementet
eller andra verk, men jag vill understryka
vad herr andre vice talmannen
sade, nämligen att det här är fråga om
ett organ som vi enligt min mening bör
vara litet varsamma med och inte låsa
fast som ett statsverk i vedertagna former,
eftersom denna verksamhet måste
ha ett visst mått av flexibilitet som kanske
inte alltid behöver prägla vissa andra
verk. I detta organ får man kanske räkna
med att man ställs inför nya okända problem
och inför en handläggning som
ibland kräver snabbhet och ibland kan
företas med en större tidsutdräkt och
där har man alltså ännu inte så att säga
vunnit en stadgad erfarenhet av vad som
verkligen krävs. Jag är därför tacksam
för att utskottet skrivit att man inte bör
— så har jag tolkat det — låta detta organ
bli ett verk med byråer, som i och

Onsdagen den 22 november 1961 Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

för sig utgör vattentäta skott, utan där
bör flexibiliteten kunna göra sig gällande
och där bör man med hänsyn till de
praktiska erfarenheter som vinnes kunna
göra omgrupperingar och vidtaga åtgärder
som leder till större effekt och mera
praktisk nytta. Tids nog kan man väl sedan,
när man vunnit närmare praktiska
erfarenheter, få en större stadga i själva
organisationen.

När det gäller informationssidan vill
jag framhålla, att det visst inte förhåller
sig så att den föreslagna informationsorganisationen
skulle bli en ersättning för
Föreläsningsförbundet, ABF eller andra
organisationer. I det råd, som vi får och
som blir mycket omfattande, kommer
alla Sveriges folkrörelser att ingå. Av
den erfarenhet vi har vet vi att dessa
organisationer kommer att begära föredragshållare,
artiklar och bildmaterial
beträffande det ena eller andra ämnet.
De i rådet ingående folkrörelserna kommer
vidare att ställa anspråk på att vi
skall informera deras organisationer om
vad vi förehar för att på det sättet medverka
till att bygga upp en opinion, som
väl också riksdagen kan ha glädje av,
när riksdagen så småningom ämnar öka
våra insatser på detta område.

Jag vill inte driva min mening så hårt,
att jag vill göra gällande att allt som
motsidan här säger är fel. Låt oss dock
nu gå med på den här apparaten sådan
den här är skisserad, låt oss ta denna informationsavdelning
sådan vi tänkt oss
den och avvakta vilka erfarenheter vi
kommer att vinna. Låt oss inte göra ärendet
till en principiell fråga om vi skall
ha en fristående institution eller en byrå
hos nämnden. Det skulle enligt min mening
vara att föra ett alltför teoretiskt
resonemang.

När det gäller frågan vad den föreslagna
informationsavdelningen kan få för
arbetsuppgifter står vi ju faktiskt inte
utan erfarenhet. Vi vet precis vad centralkommittén
har pressats på i fråga om
informativa insatser av det ena eller andra
slaget. Det medför att man kan hävda
att utskottets förslag ligger närmare den
praktiska erfarenhet som har vunnits

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

än reservationen, varför jag även på denna
punkt yrkar bifall till utskottets förslag.

När det slutligen gäller lokaliteterna så
förstår jag herr Hansons vällovliga syfte.
Det ligger sålunda enligt min uppfattning
en god tanke bakom hans mening när
han framhåller att vi inte bör belasta
den verksamhet det här gäller med alltför
höga hyror, vilket skulle bli fallet om
vi förlägger organet i ett nytt hus vid
Kungsträdgården. Det gäller ju här dock
en rent bokföringsmässig fråga, och jag
antar att riksdagens ledamöter, som skall
bevilja anslag för ändamålet, är tillräckligt
insiktsfulla för att förstå att av de
lokaler som byggnadsstyrelsen förfogar
över en del är inrymda i nya och en del
i gamla hus, varför det kostar staten lika
mycket oavsett vilket organ som är placerat
i det ena eller det andra huset. Jag
tror därför inte att bedömningen av anslaget
till verksamheten skall behöva påverkas
av att nämnden exempelvis —
som här nämnts i förbigående —- kommer
att flytta in i ett modernt hus. Nu
förhåller det sig ju tyvärr så när det gäller
lokalfrågor, att man framställer sina
önskemål långt före den tidpunkt då de
kan förverkligas. Det lär väl dröja innan
den nu föreliggande frågeställningen i
praktiken blir aktuell — i varje fall kommer
det inte att ske under de närmaste
åren. Vi får sålunda kanske senare tillfälle
att utbyta ytterligare tankar om hur
man bör förfara med detta organ i syfte
att hindra att dess anseende blir skamfilat
av alltför höga administrationskostnader
föranledda av hyressättningen.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle
:

Herr talman! I den mån herr Åmans
inlägg riktade sig mot mitt anförande
har jag två reflexioner att göra. Den ena
är att herr Åman slår in öppna dörrar,
då han gör gällande att diskussionens
kärnpunkt skulle vara att vi skapar ett
organ för att få bästa möjliga användning
för de pengar vi lägger ned på
den verksamhet som hiir avses. På den

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av

vecklade länder

punkten föreligger inte någon polemik
från min sida utan där är vi fullständigt
överens.

Min andra reflexion är att herr Åman
gör det litet för lätt för sig, när han
stöder propositionen och kritiserar reservationen.
Herr Åman har tydligen förbisett,
att propositionen och majoriteten
inom utskottet icke har något som
helst stöd av de sakkunniga när det gäller
organisationen av och antalet befattningshavare
vid byrån. De sakkunniga
föreslog nämligen en befattningshavare,
en pressombudsman, medan i propositionen
föreslås fem befattningshavare.
Skillnaden mellan mitt och majoritetens
förslag är endast, att jag föreslår fyra
befattningshavare, vilket förslag är identiskt
med vad som föreslås i den motion,
som herr Hanson har väckt i denna
kammare. Om herr Åman vill argumentera
till förmån för nämnda fem befattningshavare,
borde han naturligtvis
vara skyldig att visa i vilket avseende
det brister i de sakkunnigas förslag och
vilket material som föranlett föredragande
statsrådets ändring. Det har herr
Åman inte gjort.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr ÅMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergh förbiser alldeles
att han i inledningen till sitt första
anförande påtalade att antalet 18 tjänstemän
föreslås bli ökat till 32. Det var ju
i och för sig en del av bakgrunden till
det resonemang han sedan förde. På det
sättet borde man inte — framhöll jag
— resonera och inte heller — ehuru jag
inte yttrade det — exemplifiera.

När det gäller själva informationsavdelningen
kan vi väl fastslå, herr Bergh,
att det är så litet vi tvistar om att det
är meningslöst att i detta stora sammanhang
bli osams på den punkten.

Herr BERGH, RAGNAR, (h) kort genmäle: Herr

talman! Det ansåg jag redan i
inledningen till mitt första anförande,

frågor om tekniskt bistånd till underut och

jag blev för den skull något förvånad
över herr Åmans inlägg. Men jag
vill påpeka -— vilket tydligen förbigått
herr Åman — att när det gäller ökningen
från 18 till 32 tjänstemän yttrade jag
också, att en ökning kunde vara påkallad
av att ytterligare arbetsuppgifter tillkommit
men att ökningen inte borde vara
hur stor som helst, ty man måste väl
något så när hålla sig till vad de sakkunniga
har föreslagit.

Herr PALME (s):

Herr talman! Jag skall tassa försiktigt
så att jag inte på något sätt kommer i
polemik med herr Bergh. De reservationer
som här föreligger har blivit så utförligt
behandlade av herr andre vice
talmannen och herr Åman, att det inte
återstår mycket för mig att tillägga. Jag
skall i stället anknyta något till vad herr
Hanson snuddade vid, även detta utan
att polemisera.

Det är riktigt att det här är en försöksverksamhet
som man måste sätta i
gång för att se hur det hela verkar. Det
är en nödvändig försöksverksamhet, det
är början till att skapa en administrativ
stadga för en långsiktig svensk u-landshjälp.
Icke desto mindre är det trots
försöken nödvändigt att göra klart för
sig vad detta nya organ skall syssla
med, så att man inte råkar i den situationen
att någon gång nödgas utropa den
retoriska fråga som herr Hanson behövde
ta till Martin Luther för att utstöta:
»Vad är det?» Denna fråga om kompetensen
har skymtat i några av de motioner
som väckts i anledning av propositionen.

Jag tror att det är viktigt att göra
klart för sig att detta nya organ skall
syssla med bilateralt tekniskt bistånd.
Det skall syssla med fältprojekt som är
i gång och som vi hoppas skall utvecklas
i snabb takt, det skall syssla med
stipendieutdelning, mottagande av stipendiater
och rekrytering av experter
för de svenska projekten liksom för
FN:s olika organisationer.

Det är samtidigt viktigt att slå fast

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

att det finns en rad ting som denna nya
nämnd icke skall syssla med om den
skall ha någon chans att klara av sin
egentliga arbetsuppgift på ett tillfredsställande
sätt. Dit hör exempelvis sådana
ting som det finansiella biståndet, vare
sig detta går över världsbanken eller
genom bilaterala låneavtal mellan Sverige
och annat land. Dit hör vidare handelspolitiken
i stort både när det gäller
att få till stånd de tullreduktioner som
är en förutsättning för att u-länderna
skall kunna leva på längre sikt, som när
det gäller att få till stånd en stabilisering
av råvarupriserna, vilken fråga
tränger sig alltmera fram i internationella
sammanhang. Dit hör också de olika
åtgärder som kan tänkas bli aktuella
för att stimulera privat kapitalexport
till underutvecklade länder, genom
exportkreditgarantier och genom andra
sådana ting. Dit hör slutligen de insatser
som Sverige gör multilateralt, också
om det är tekniskt bistånd i FN:s olika
organ. Alla dessa ting måste förbehållas
statsmakterna i annan ordning. De
måste med andra ord förbehållas regeringen,
naturligtvis under kontroll av
riksdagen.

Med dessa två avgränsningar uppstår
vissa samordningsproblem. Man har
exempelvis sagt att näringslivet, som
gör en oerhört viktig insats i u-länderna,
icke skulle kunna ha tillräckligt intresse
av denna verksamhet. Jag tror visst att
det enskilda näringslivet skulle ha stort
intresse för denna verksamhet om man
håller sig till de ting som ligger inom
det bilaterala tekniska biståndet. Det
gäller rekrytering av stipendiater och
experter, det gäller att gemensamt genomföra
projekt av den typ som vi nu
prövar i Liberia, där man i anslutning
till Lamco bygger en yrkesskola i Centralkommitténs
regi, det gäller att pröva
möjligheterna att låta vissa fältprojekt
utföras som konsulterande uppdrag av
firmor, det gäller att samordna den utbildning,
som kommer att ske både i
samhällets och i det enskilda näringslivets
regi för u-landsstipendiater och
som man hoppas kommer att utvidgas.

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

Där har vi ännu inte någon längre hunnen
samordning vare sig med eller inom
det enskilda näringslivet.

Detta är en rad punkter där det erfordras
ett naturligt och effektivt samarbete
mellan å ena sidan denna nämnd
som representant för samhället och å
andra sidan det enskilda näringslivet
med intresse för u-länderna. Det är självklart
att det vore omöjligt att ålägga
nämnden att diskutera frågor som exportkreditgarantier
eller finansiella avtal
eller någonting annat sådant, utan
detta måste förbehållas statsmakten. Allt
detta kan inte fastställas i exakta termer
i en instruktion, utan erfarenheten får
ge bevis för hur denna samordning och
denna avgränsning lämpligast bör ske.
Riktpunkten måste emellertid vara ganska
klar när man börjar. Nämnden skall
syssla med bilateralt tekniskt bistånd.
Detta är en mycket stor, svår och komplicerad
arbetsuppgift. Centralkommittén
har nedlagt ett utomordentligt arbete
hittills, och det kommer nu att drivas
i en helt annan skala. Det måste förbehållas
statsmakterna att i annan ordning
pröva vad som inte faller under
nämndens område, liksom det till sist
måste åvila riksdagen att fastställa avvägningen
mellan olika önskvärda insatser
till u-ländernas förmån.

Herr talman! Med detta vill jag dels
ansluta mig till de livliga förhoppningar
som samtliga talare uttryckt att denna
nya nämnd skall innebära en väsentlig
administrativ förstärkning och skall
möjliggöra en kraftig ökning av de
svenska insatserna för internationellt bistånd,
dels också ansluta mig till dem
som yrkat bifall till utskottets förslag.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Jag kan helt instämma
med de talare, bl. a. herr andre vice talmannen,
som sagt att det inte är lätt att
bedöma denna nämnds arbetsuppgifter
i förväg. Därför underströk jag också i
mitt första anförande att den måste ha
en betydande grad av flexibilitet för att
man skall få bästa möjliga effekt.

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av

vecklade länder

Den debatt som hittills förts rörande
denna informationsbyrå har inte på något
sätt övertygat mig om att jag tagit
miste i min allmänna bedömning av frågan,
även om jag erkänner att det kan
vara svårt att ha någon bestämd uppfattning
om hur den ena eller andra byrån
kommer att fungera. Varför skall
man plocka på informationsbyrån så
många olika uppgifter som t. ex. en
supplerande utbildning av experter?
Det är ju en arbetsuppgift som givet
borde tillhöra expertrekryteringsbyrån,
när man nu har en speciell sådan. Vi
erkänner alla att administrationsutredningen
gjort ett mycket gott och förnämligt
arbete, och den ville lägga informationstjänsten
i anslutning till planeringsoch
budgetbyrån. Det finns då inget
skäl, tycker jag, att inte följa mönstret
från andra verk.

Det hänvisas till att det då skulle uppstå
svårigheter. Det har sagts att denne
pressombudsman och hans medhjälpare
skulle behöva gå till andra byråer
för att få sakupplysningar innan de
kunde göra något. Men det är ju så det
går till! Ingen tror väl att denna informationsbyrå
bara för att den är väl utrustad
med personal och kallas informationsbyrå
inte fortsättningsvis skulle
bli beroende av de andra byråerna. De
väsentliga nyheterna och informationerna
står att hämta hos budget- och
planeringssektionerna och expertrekryteringsavdelningen.
Man skulle ändå bli
tvungen, vilken konstruktion det än blir,
att gå dit för att få fram dessa uppgifter.
Det blir alltså ingen kortare väg
vare sig på det ena eller på det andra
sättet.

Jag efterlyser fortfarande svar på frågan
om sambandet mellan en effektivt
arbetande planerings- och budgetbyrå
och denna stora informationsbyrå. Utskottet
har ett skrivsätt som antyder, att
planerings- och budgetbyrån skulle för
dokumentation vara beroende av informationsbyrån.
Det skall väl inte vara så
att informationsbyrån skall stå för sakupplysningar
som planerings- och budgetbyrån
behöver. Det vore att vända

frågor om tekniskt bistånd till underut det

hela fullständigt upp och ned såvitt
jag förstår.

Och vad är det för fel att förlägga expertundervisning
inom expertrekryteringsbyrån?
Man hänvisar till att vi redan
i utrikesdepartementet har en pressbyrå
som arbetar bra, men herr Åman
sade att man inte kan jämföra med den,
där finns en mycket större institution
bakom, hela utrikesförvaltningen. Ja det
är sant att ett mycket större verk står
bakom, men man kan också konstatera
att arbetsuppgifterna för utrikesdepartementets
pressbyrå är mycket mera avgränsade
än de tilltänkta uppgifterna för
den här byrån, vilka verkligen innehåller
både det ena och det andra och
mycket mer än UDs pressavdelning sköter.

Den konstruktion som motionärerna
föreslagit här och som förutsättes i reservationen
av herr Axel Johannes Andersson
m. fl. räcker verkligen en ganska
god bit, menar jag. Jag vill erinra om
att administrationsutredningen tänkt sig
en mycket blygsammare anordning, och
vi kommer här och går med på en stor
förstärkning.

I den mån det skall skrivas artiklar
och hållas föredrag bör väl organets
tjänstemän vara i stånd att göra det oberoende
av vilken byrå de tillhör. Skall
man ha en expert i något sammanhang
som gäller t. ex. långsiktig planering,
tar man väl inte en tjänsteman från informationsbyrån
utan en tjänsteman som
sysslar med dessa saker, en man från
planeringssektionen.

Jag vidhåller alltså att argumenteringen
för hela denna konstruktion är svag.
Den har inte blivit starkare under debatten,
även om man har i sikte att detta
måste vara en flexibel organisation.

Jag skall inte vidare gå in på frågan
om Sverigeliuset. Det är en ganska liten
fråga, men jag bestrider att det är en
ren bokföringshistoria. Man kan ändå
fråga sig vilket statligt organ som skulle
vara mest betjänt av att ha sina lokaler
i detta hus. Jag är inte säker på att alla
tjänstemän i detta biståndsorgan nödvändigtvis
behöver sitta där. Det blir

Onsdagen den 22 november 1961 Nr 31

Ang. organisationen för handläggning av

ändå något av ett paradhus, vi kommer
inte från den saken — vi har tagit en av
våra världsberömda arkitekter för att
rita det o. s. v.; och att vi skulle sätta
utvecklingshjälpen till de fattiga länderna
i ett paradhus på stadens dyraste
tomtmark, det bjuder mig emot.

När det gäller kommissionen för talangscouting
vill jag bara konstatera,
att av fyra politiker i den är fyra socialdemokrater.
Förlåt, mig, herr Åman,
om jag anser det något ensidigt. Jag tror
att herr Åman ändå kan ge mig litet rätt
på den punkten.

Det är klart att detta organ, som herr
Palme påpekat, inte kan syssla med allting.
Mycket kommer att ligga vid sidan:
det finansiella biståndet, handelspolitiken,
det privata kapitalet. Det är riktigt.
Låt mig bara göra den anmärkningen
att jag är glad över att regeringen
äntligen har kunnat förmås att tillsätta
den expertkommitté som vi från vårt
håll i flera år efterlyst, vilken skall utreda
förutsättningarna för att stimulera
privat kapitalinvestering i u-länderna.
Jag tror att näringslivet eljest har mycket
stort intresse av att vara med i det
här sammanhanget. Skall det bli något
vettigt resultat krävs det en mycket samordnad
och integrerad utveckling. Det
är i själva verket nödvändigt att samordna
både kapitaltillförsel, yrkesutbildning
och skolutbildning på både grundläggande
och högre stadium. Om inte
allting skall spolieras måste man gå fram
på mer än en enda linje. Låt oss ändå
göra klart för oss att det gäller det stora
problemet, hur man skall få en ekonomisk
expansion till stånd. Man kan
inte bara ge injektioner på det ena eller
andra hållet, utan det måste, om uttrycket
tillätes, bli fråga om en stilla växt,
som vi hoppas dock skall gå ganska fort.
Det är det vi hoppas på.

Herr ÅMAN (s):

Herr Hanson vädjade till mig att ge
honom rätt på någon punkt. Det skall
jag göra: jag ger honom rätt när han
konstaterar att av sex ledamöter är fyra

frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

socialdemokrater — det är obestridligt.
Jag har dock svårt att förstå att det
skulle misskreditera t. ex. vår förra ambassadör
i New Delhi Alva Myrdal, som
har gott omdöme och personlig erfarenhet
av detta arbete, att hon är socialdemokrat.
Jag skall inte tala om mig
själv, som förmodligen har satts in i
kommissionen i min egenskap av ordförande
i centralkommittén.

Jag tycker inte att vi bör göra denna
sak större än den är. Man har plockat
ihop folk, och sammansättningen ser
kanske inte riktigt trevlig ut ur de synpunkter
som herr Hanson företräder. Det
är i så fall ledsamt.

När det sedan gäller sakfrågan vill
jag bestämt varna för tanken att de som
sitter på budget- och planeringsavdelningen
skall bli något slags resande föredragshållare.
Det får de inte bli, om
arbetet skall leda till vad vi önskar. Vi
behöver folk som bär av den sidan av
verksamheten, vilket jag hoppas inte
betyder — det får bli den nya styrelsens
sak —- att de övriga skall vara förbjudna
att hålla ett och annat föredrag.
Man kommer dock inte att få tid att
uppfylla alla anspråk på skriftlig och
muntlig information, som kommer att
ställas, och man behöver en uppsättning
folk som kan svara för detta, eftersom
vi inte kan förutsätta att t. ex. rådets
ledamöter, som väl samtliga kommer att
vara hårt engagerade politiskt eller på
anant sätt, kan stå till förfogande i någon
större utsträckning.

Jag skall inte fortsätta tvisten med
herr Hanson. Vi får väl se hur det verkar,
men jag tror inte det kommer att
verka ofördelaktigt. Jag vill tillägga att
jag hoppas att chefen för den här nämnden
skall göra som alla andra i motsvarande
ställning och se till att pressen
får tala med honom direkt. Om det hopbringas
en del intressanta och för pressen
»matnyttiga» projekt eller idéer, är
det väl inte uteslutet att det också i vederbörlig
ordning, om man anser sig
kunna släppa ut informationen, kan föranleda
presskonferenser.

Jag tror att man på den punkten kan

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Ang. organisationen för handläggning av
vecklade länder

ta exempel av andra offentliga och privata
organisationer och utan att utesluta
direktkontakten med ledningen ha ett
slags public relation-verksamhet som
enligt vad erfarenheten visar kommer
att i hög grad behövas i det här fallet.
Allmänheten kommer nämligen inte att
nöja sig med att nämnden säger, att man
inte har tid att tala om vad man har för
sig. Folk kräver att få hygglig information
om olika projekt.

Även om jag förstår synpunkten att
informationsavdelningen med sina tre
tjänstemän, sin kontorist och sitt kontorsbiträde
— telefonisten skall arbeta
för hela nämnden — kan förefalla vara
överbemannad för ögonblicket, är jag
inte alls övertygad om att den när verksamheten
kommer i gång visar sig vara
överbemannad. Den kommer nog att visa
sig vara behövlig, eftersom det väl i regel
framställs fler önskemål om att få ta
en sådan byrås tjänster i anspråk än
som kan tillmötesgås. På den punkten
kanske jag rättvisligen bör säga, att resonemanget
inte får drivas hur långt som
helst. Någonstans tvingas man ändå säga
att man inte orkar mer, eftersom anspråken
alltid kommer att vara så stora att
alla icke kan tillgodoses med den besättning
man har.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Även med risk att göra
denna fråga om ensidigheten i talangscoutkommitténs
sammansättning litet
för stor — jag anser att det är en ganska
liten fråga — måste jag dock konstatera,
att herr Åmans anförande inte rubbar ett
dugg av vad jag sagt. Av kommitténs sex
ledamöter är fyra kända såsom aktiva
inom det parti som herr Åman representerar.
Jag har emellertid inte med ett enda
ord antytt att de skulle sakna personliga
kvalifikationer att sköta sin uppgift.
Den sidan av saken har jag inte alls gått
in på. Jag vet att herr Åman är en förträfflig
karl, och det finns andra som
kanske inte står honom efter i detta avseende.

Efter herr Åmans senaste anförande

frågor om tekniskt bistånd till underut måste

jag emellertid säga, att jag där
skymtade en litet större förståelse för
vad informationstjänst innebär än vad
man kan hitta i Kungl. Maj :ts proposition.
Det förhåller sig alltså inte på det
sättet, att man här skulle skapa en särskild
avdelning inom detta organ som
skulle ha till uppgift att ta hand om pressen
och andra som vill ha upplysningar
och icke släppa fram de informationssökande
till andra tjänstemän eller avdelningar
inom denna organisation. Meningen
är i stället att man skall hjälpa
pressen och andra att komma fram till
rätt person och där få önskade upplysningar.

Om vi emellertid, såsom herr Åman
antog, kan vänta oss att det blir en utomordentligt
stor efterfrågan på information,
upplysningar och föredrag, som då
tydligen skall hållas framför allt av tjänstemännen
på informationsbyrån, kan jag
inte förstå varför denna byrå samtidigt
skall ha en mängd andra arbetsuppgifter
som uppenbarligen inte hör hemma där.
Jag förstår inte varför denna byrå skall
syssla med undervisning av experter, något
som borde höra hemma under en helt
annan byrå. Jag kan heller inte förstå att
det skulle vara en lämplig uppgift för
informationsbyrån att syssla med iordningställandet
av studiematerial. Den saken
sköter studieorganen inom den frivilliga
folkbildningsverksamheten mycket
bättre, och man får då dessutom materialet
upplagt efter sin egen stil.

Herr ÅMAN (s):

Herr talman! På den punkten skulle
jag vilja framföra ett par praktiska synpunkter.

Informationsavdelningen måste ju under
alla förhållanden skaffa sig ett
grundmaterial om hur den multilaterala
apparaten i FN är beskaffad och fungerar
samt motsvarande material om alla
de andra organ som man har att repliera
på i sin verksamhet. Man måste på informationsavdelningen
känna till hela detta
maskineri både internationellt och här i
landet.

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Ang. organisationen för handläggning

Vad måste nu de som skall rekrytera
experter kunna? Jo, de måste ha god
kännedom om svensk företagsamhet och
samhällsliv samt veta var man kan leta
reda på en man eller kvinna med vissa
kvalifikationer, språkkunskaper och annat
som gör vederbörande lämplig för ett
visst uppdrag. Jag tror att det kan vara
mindre lämpligt att denna avdelning
skulle svara för, låt oss inte säga utbildning
utan information av de nya krafter
som man anlitar och som inte tidigare
har kännedom om detta internationella
material. Det kan måhända vara mindre
lämpligt än att den avdelning gör det,
som dagligen sysslar just med dessa frågor
och därför också kan dem i detalj.

Eftersom utskottet har förutsatt att det
inte skall bli några vattentäta skott inom
den nya organisationen kan vi emellertid,
anser jag, lugnt överlämna denna sak
till den blivande ledningen. Om den skulle
komma att finna en omdisposition i
detta avseende påkallad får den naturligtvis
göra en dylik.

Detta får emellertid, såvitt jag förstår,
inte föranleda någon inskränkning i den
personaluppsättning som man tänkt sig.
Det har ju herr Hanson inte heller menat,
utan han har hållit sig inom den ram som
här är uppdragen.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande punkterna A I och
A II av utskottets i det nu ifrågavarande
utlåtandet gjorda hemställan, därefter
särskilt angående punkten A III, vidare
särskilt rörande punkterna A IV
och B samt slutligen särskilt beträffande
utskottets motivering.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkterna A I och A II hemställt.

I fråga om punkten A III, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels att vad
utskottet i denna punkt hemställt skulle
bifallas, dels ock att det förslag skulle
antagas, som innefattades i den av

av frågor om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder

fröken Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 157 punkten
A III, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bergh, Ragnar, begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 120;

Nej — 16.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna A IV och
B hemställt.

Vidkommande motiveringen, anförde
vidare herr talmannen, hade yrkats dels
att densamma skulle godkännas oförändrad,
dels ock att kammaren skulle godkänna
utskottets motivering med den
ändring, som innefattades i den av herr
Axel Johannes Andersson m. fl. vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Om decentralisering av skolbyggnadsärenden till länsskolnämnderna

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hanson, Per-Olof, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som godkänner motiveringen i
statsutskottets utlåtande nr 157 oförändrad,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som innefattas
i den av herr Axel Johannes Andersson
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hanson, Per-Olof,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 95;

Nej — 36.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om decentralisering av skolbyggnadsärenden
till länsskolnämnderna

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 158, i anledning av väckta motioner
angående decentralisering av skolbyggnadsärendena
till länsskolnämnderna.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av hem
Erik Olsson m. fl. (I: 321) och den and -

ra inom andra kammaren av herr Larsson
i Norderön m. fl. (11:376), hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning
av möjligheterna att decentralisera handläggningen
av skolbyggnadsärenden till
länsskolnämnderna i syfte att uppnå ett
smidigare förfarande i enlighet med vad
i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:321 och 11:376 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr OLSSON, ERIK, (s):

Herr talman! Jag ber att som motionär
i detta ärende få göra ett litet påpekande.

Vi har i motionen sagt att vi önskar få
utrett, huruvida inte till länsskolnämnderna
skulle kunna decentraliseras dels
prövningen av skolornas lokalbehov och
dels skissgranskningen när det gäller
skolbyggnadsärenden. Vi har inte varit
så radikala att vi har föreslagit, att länsskolnämnderna
skulle ha att besluta i
avgörande frågor när det gäller skolbyggnader,
t. ex. i frågor om statsbidrag
o. d.

Jag skall inte här ta upp någon debatt
om huruvida det är möjligt eller riktigt
att genomföra motionärernas förslag
utan vill nöja mig med det påpekande
jag har gjort, då utskottets skrivning på
denna punkt är rätt allmänt hållen och
man kan dra slutsatsen, att vi eventuellt
skulle ha avsett att samtliga skolbyggnadsärenden
skulle få avgöras på länsp
lan et.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Då herr Olsson inte
ställde något yrkande kan jag fatta mig
mycket kort.

Statsutskottet har här haft att behandla
en motion, vars kläm lyder, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om prövning av möjligheterna

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Om statsbidrag till avlönande av vissa yrkeskonsulentcr

att decentralisera handläggningen av
skolbyggnadsärenden till länsskolnämnderna
i syfte att uppnå ett smidigare förfarande
i enlighet med vad i motionerna
anförts». Det har gjort att vi har behandlat
denna motion på samma sätt
som alla andra.

När det gäller planläggningen av ett
skolhusbygge kan man säga, att det
finns minst tre olika aspekter på en sådan
sak. Vad först gäller den lokala
planeringen, belägenheten av huset, vill
jag erinra om att länsorganen därvidlag
redan har ett avgörande inflytande så
till vida att länsarkitekten är med vid
prövningen. I fråga om lokalbehovet vill
jag framhålla, att man inte minst i dessa
tider då det är stor brist på skollokaler
måste ta hänsyn till behovet inom
hela landet. Det kan inte en länsskolnämnd
göra, utan det måste vara en
central myndighet, i varje fall för närvarande,
som väger de olika angelägenhetsgraderna
mot varandra.

Nu kan man tycka att lokalprövningen
i det sammanhanget inte är så viktig,
men då vill jag erinra om att skolöverstyrelsen
och Kungl. Maj :t ofta får
göra rätt stora justeringar i fråga om
kommunernas yrkanden om ytterligare
lokaler för att man nödtorftigt skall
kunna förse alla skoldistrikt med nödvändiga
lokaliteter.

Det är, herr talman, dessa omständigheter
som har gjort att statsutskottet
inte har kunnat tillstyrka motionen. Jag
tror att alla vid närmare eftertanke förstår
att det, om 24 länsskolnämnder skall
behandla frågor av detta slag, kan tänkas
bli olika principer på många håll, och
det vore väl ändå inte riktigt. I varje fall
skulle jag tro att vi för en lång tid framåt
måste ha ett centralt ämbetsverk för
dessa ärenden.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 159, i anledning av
väckt motion rörande principerna för
intagning vid lärarutbildningsanstalterna,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Om statsbidrag till avlönande av vissa
yrkeskonsulenter

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 160, i anledning av väckta motioner
om statsbidrag till avlönande av
vissa yrkeskonsulenter.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Nyman
m. fl. (1:19) och den andra inom
andra kammaren av herr Boija m. fl.
(II: 30), hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att Kungl. Maj:t efter utredning till
riksdagen måtte inkomma med förslag
om bidrag av statsmedel för att avlöna
yrkeskonsulenter, knutna till yrkesförbund
eller branschorganisationer och arbetsmarknadens
yrkesråd.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:19 och II: 30 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! »Vad vi försummar i
fråga om praktisk yrkesutbildning i dag
får vi dyrt betala i morgon», har någon
sagt. Sanningen av detta har vi nog upplevat
inte minst under 1920-talet, då stora
ungdomsskaror gick utan arbete och
utbildning, och under 1930-talet när vi
skulle ha behövt dessa ungdomar utbildade,
då behovet av yrkesarbetare blev
stort. I dag har vi en annan syn på dessa
frågor än man hade tidigare.

En av målsättningarna för grundskolan,
eller som vi tidigare sagt enhetsskolan,
är att i det nya skolsystemet få
in yrkesorientering och en förberedande
yrkesutbildning. Dessa nya inslag på
skolschemat avses direkt eller indirekt
hjälpa eleverna vid övergången från sko -

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Om statsbidrag till avlönande av vissa yrkeskonsulenter

la til! arbetsliv, ett hjälpbehov som blir
särskilt påtagligt för de elever vilka går
direkt ut i yrkesarbete.

Den egentliga yrkesutbildningen eller
den avslutande praktiska utbildningen
har 1957 års skolberedning icke tagit
upp till nämnvärd diskussion. Det återstår
att lösa frågan om den praktiska yrkesutbildningens
anknytning till grundskolan.
Skolstyrelsen i Västerås, som
jag tillhör, har i sitt remissvar på skolberedningens
betänkande påtalat denna
brist och anser att »hela reformarbetet
är ofullständigt, innan problemet om yrkesskolväsendets
omdaning och yrkesskolans
anknytning till det nya skolsystemet
lösts».

Det råder bland skolfolk ute i kommunerna
en stor ovisshet om hur den
praktiska yrkesutbildningen skall ordnas.
Företagarna är också tveksamma.
Skall de få några lärlingar och av vilken
kvalitet? Mycket stora krafttag måste
tas under kommande år, har överdirektör
Bertil Öhman i kungl. överstyrelsen
för vrkesutbildning tidigare framhållit.

Kravet på gott samarbete mellan näringsliv
och samhälle har starkt poängterats
i snart ett årtionde; ett sådant
samarbete har väl också förekommit,
ehuru otillräckligt med hänsyn till frågans
vikt och omfattning. Det finns säkerligen
stora möjligheter till insatser
från näringslivet genom inrättande av
industriskolor eller genom initiativ till
inbyggda verkstadsskolor. Men, herr talman,
många företag tvekar av kostnadsskäl
och på grund av oerfarenhet i pedagogiska
frågor.

Ett ökat bidrag från stat och kommun
skulle säkerligen verka stimulerande.
Det skulle också löna sig för samhället
att stödja den enskilda yrkesundervisningen
ännu mer än som nu är fallet,
i stället för att bygga egna yrkesskolor.
Detta har framhållits i olika motioner
vid årets riksdag, likaså i de nu aktuella.

Motionerna beträffande utredning om
statsbidrag till avlönande av vissa yrkeskonsulenter
har avstyrkts av statsutskottet,
ehuru frågan hänvisats till

1955 års utredning angående yrkesutbildningens
centrala ledning och viss lärarutbildning.
Det är med tillfredsställelse
jag tagit del av utskottets skrivning
och framför allt remissvaren, som
varit positiva till motionernas syfte.
Överstyrelsen för yrkesutbildning betecknar
det som en naturlig åtgärd att
en konsultorganisation på arbetsgivarsidan
byggts upp. överstyrelsen har dock
inte funnit det lämpligt att komplettera
den direkt under överstyrelsen sorterande,
övervakande och rådgivande
verksamheten med ett konsultsystem efter
de riktlinjer som skisserats i motionerna.
Konsulentorganisationen skulle
icke få den smidighet som motionärerna
väntar sig, tillsynen skulle icke få den
önskvärda effekten, skriver överstyrelsen.

Detta är just vad vi motionärer framhållit.
Vi anser att i valet mellan att
överstyrelsen förstärkes med konsulentpersonal,
som skall försöka täcka alla
branscher och yrkesområden, och att
branscherna genom statsbidrag stimuleras
till att avlöna egna yrkeskonsulenter,
det senare alternativet är att i hög
grad föredraga. Det är ett smidigare och
psykologiskt mer tilltalande system.
Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning,
vars insatser jag har stor respekt
för, har ändå en stor uppgift som övervakande
och rådgivande organ i fråga
om yrkesutbildning, under det att branscherna
genom sina yrkeskonsulenter
får svara mera för den pedagogiska servicen.
Det kan vara sant att en yrkeskonsulent
hos en branschorganisation
icke är lika obunden som en tjänsteman
anställd hos den centrala myndigheten,
men å andra sidan behöver icke branschkonsulenten
komma som övervakare
utan som rådgivare, kallad av företaget.
Så går det ofta till nu.

Arbetsmarknadens yrkesråd framhåller
i sitt remissvar, att företagens utbildningsinsatser
är kvantitativt nödvändiga
och att samhällets resurser i större
utsträckning än vad som varit fallet bör
ställas till de fristående yrkesskolornas
förfogande.

Frågan om kommunalt stöd till en -

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter

för kommande fyra budgetår m. m.

skilda yrkesskolor borde övervägas
inom kommunerna i större utsträckning
än vad som är fallet. Frågan är aktuell
i Västerås. Om en elev i kommunal yrkesskola
kostar samhället i dag ca 5 000
kronor per år, så betalar staten för närvarande
ca 1 000 kronor per elev och
år i bidrag till enskilda yrkesskolor. I
fråga om övriga fördelar hänvisas till
motionerna.

Herr talman! Jag har tagit till orda
för att framhålla för kammarens ärade
ledamöter att den praktiska yrkesutbildningen
behöver samordnas med
grundskolan. Frågan är synnerligen aktuell
ute i kommunerna.

Vidare har jag velat framhålla motionärernas
uppfattning, att företagens
egen utbildningsverksamhet behöver få
en bättre pedagogisk service, vilken vi
anser bäst kan lämnas av branschernas
yrkeskonsulenter och som bör understödjas
av statsmakterna genom statsbidrag.
Företagen bör stimuleras att göra
mera för att starta företagsskolor och
inbyggda verkstadsskolor för yrkesutbildning.
Kommuner och landsting borde
stödja eu sådan utbildningsverksamhet
mer allmänt. Det är både ekonomiska
och praktiska skäl som talar därför.
Inga instanser har hitintills gjort tillräckligt.
Det behövs fortfarande krafttag,
nu kanske mer kvalitativt än kvantitativt.

Till sist vill jag tacka statsutskottet
för en positiv behandling av motionerna.
Herr talman! Jag har inget eget yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag skulle bara vilja tilllägga
ett par ord. Jag kan instämma i det
mesta av vad motionären här har sagt,
men jag vill erinra om att det är en mycket
svår uppgift att ordna detta på ett
sätt som tillfredsställer de flesta yrkesförbund
och branschorganisationer.

Alla vet att vi har både små och stora
företag. Att få en rättvis fördelning mellan
dem är en ganska svår uppgift. Statsutskottet
har hänvisat dessa motioner till

1955 års sakkunniga för bedömande och
omprövning. Där sitter sakkunnigt folk,
bland andra överdirektör öhman i kungl.
överstyrelsen för yrkesutbildning, som i
många år har sysslat just med dessa
problem, så jag är alldeles övertygad om
att vad som kan göras på dessa områden
kommer att göras.

Jag vill dock tillägga, att det här gäller
inte bara denna sak, utan det gäller också
att förse länsskolnämnderna med konsulenter
som kan arbeta över ett vidare
fält, även om man bör se till vad som
här har påtalats. Inom ett län finns
emellertid i regel många olika företag,
som önskar hjälp från de centrala myndigheterna.
Jag skulle tro att det på detta
område blir en avvägningsfråga, huruvida
man skall inrikta sig på vad motionärerna
här har framhållit eller om
man skall inrikta sig på att skaffa konsulenter
till länsskolnämnderna, så att
båda dessa stora problem kan lösas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till riktlinjer för
organisationen av vården och undervisningen
av barn och ungdom med cerebral
pares m. m.; samt

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ny huvudorganisation
för statens vattenfallsverk.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om redovisning i statsverkspropositionen
för visst år jämväl av beräknade utgifter
för kommande fyra budgetår in. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 163, i anledning av väckta motioner
om redovisning i statsverkspropositionen
för visst år jämväl av beräkna -

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Om redovisning i statsverkspropositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter

för kommande fyra budgetår m. m.
de utgifter för kommande fyra budgetår
m. m.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ragnar Bergh (1:247) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
in. fl. (11:358), hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att från och med statsverkspropositionen
för budgetåret 1962/
63 måtte dels lämnas en samlad översikt
av ungefärligt beräknade totala utgiftsbehov
under de fyra närmast därefter
följande budgetåren, dels för varje anslag
upptagas jämväl uppgift om det
ungefärliga belopp, som kunde beräknas
bliva erforderligt för ifrågavarande ändamål
under de två närmast därefter följande
budgetåren.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1. att motionerna 1:247 och 11:358, i
vad de avsåge beräkning av det totala
utgiftsbehovet under visst antal budgetår,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2. att motionerna 1:247 och 11:358, i
vad de ej behandlats under 1, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sitt yttrande över motionerna hade
utskottet bland annat velat fästa uppmärksamheten
vid att i såväl 1960 som
1961 års propositioner angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret
1960/61 respektive budgetåret
1961/62 en utförlig behandling ägnats
frågan om långtidsplanering av statsbudgeten.
Härvid hade bland annat lämnats
uppgifter angående statsutgifternas
beräknade förändringar under tiden till
och med budgetåret 1964/65. I 1960 års
kompletteringsproposition hade chefen
för finansdepartementet förklarat sig beredd
förorda, att det arbete med flerårsbedömningar
som bedrivits sedan några
år tillbaka ytterligare borde utvecklas
och intensifieras och att resultatet härav
så långt det vore praktiskt möjligt
fortlöpande borde redovisas för riksda -

gen. Utskottet hade med hänsyn till den
redovisning av ifrågavarande spörsmål
som lämnats i de båda senaste årens
kompletteringspropositioner icke ansett
det påkallat att riksdagen gjorde någon
särskild framställning till Kungl. Maj:t
i ämnet i enlighet med motionsyrkandet,
detta så mycket mindre som ett bifall
till detsamma skulle innefatta direktiv
från riksdagens sida beträffande
bland annat tidsramen för det ifrågavarande
planeringsarbetet — något som
utskottet saknade tillräckligt underlag
för att förorda.

Reservation hade avgivits av herrar
Boman och Ivar Johansson, fröken Andersson
samt herrar Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Nils Theodor
Larsson, Lundström, Staxäng, Svensson
i Stenkyrka, Ståhl, Eliasson i Sundborn,
Bohman och Nelander vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 1 hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:247 och 11:358, i vad
de avsåge beräkning av det totala utgiftsbehovet
under visst antal budgetår, i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna
vad reservanterna anfört.

Reservanterna hade i anslutning till
chefens för finansdepartementet ovan
berörda uttalande år 1960 understrukit,
att de ansåge det angeläget, att arbetet
med flerårsbedömningar av utgiftsbehovet
fortsatte och ytterligare utvecklades
och att riksdagen sattes i tillfälle att
fortlöpande följa detta arbete. Enligt reservanternas
mening vore det önskvärt,
att riksdagen gåve Kungl. Maj:t till känna
denna uppfattning, vilket icke skett
i samband med behandlingen av kompletteringspropositionerna.
Beträffande
tidsramen för de ifrågavarande prognoserna
framhöllo reservanterna att densamma
borde avse ett lämpligt antal
budgetår, vilket icke med nödvändighet
behövde fixeras till de fyra åren närmast
efter det budgetår statsverkspropositionen
avsåge.

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Om redovisning i statsverkspropositionen

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Ja, herr talman, denna
fråga är ju en bekant — den börjar nästan
få följetongskaraktär, ett uttryck som
dock icke är riktigt adekvat, eftersom
varje avsnitt har samma innehåll och
alltså inte har någonting av följetongsspänning
över sig.

I motioner i båda kamrarna yrkas
bland annat, att det från och med statsverkspropositionen
1962/63 skall lämnas
en översikt av det ungefärliga beräknade
totala utgiftsbehovet under de närmast
följande budgetåren. Utskottet hänvisar
till — och det är alldeles riktigt — att
1960/61 års kompletteringspropositioner
behandlar denna fråga utförligt och att
där även har angivits beräknade förändringar
under några år framöver. Det är
klart att man inte genom dessa åtgärder
kan binda riksdagen, vilken ju beslutar
år för år, men man kan dock underlätta
bedömandet av de aktuella propåerna genom
en sådan här flerårsredovisning.

Jag hänvisar ännu en gång — tv jag
har gjort det även under tidigare år —
till besparingsutredningens betänkande,
där just denna fråga togs upp till behandling
och där också remissvaren i
allmänhet gick i positiv riktning. Det är
självklart att det möter stora svårigheter,
och att få några säkra bedömningar går
naturligtvis inte. Det går knappast att få
för ett år i sänder, än mindre för längre
tid. Detta har också betonats starkt i
årets kompletteringsproposition, men
man kan dock få en viss bild av utvecklingstendenserna,
nota bene om det inte
blir direkt revolutionära förändringar i
hela det ekonomiska skeendet. Osäkerheten
gäller för övrigt vilket företag som
helst, stort eller litet.

Finansministern har också — och det
noterar jag med glädje — förklarat sig
beredd att »utveckla och intensifiera»
arbetet på flerårsbedömningarna. Då säger
man: Allting är ju gott och väl —-vad håller då reservanterna på för? Det
är alldeles riktigt. Majoriteten och minoriteten
har under årens lopp kommit varandra
allt närmare. Det är — till synes

för visst år jämväl av beräknade utgifter
för kommande fyra budgetår m. m.
åtminstone — inte så mycket som skiljer.
Det gäller egentligen — jag skall inte säga
bara, ty det menar jag inte —- problemet
om riksdagen skall uttala sig i frågan
eller inte. Utskottet hänvisar till de
försök och uttalanden som gjorts och anser
det »inte påkallat att riksdagen gör
någon särskild framställning till Ivungl.
Maj:t»; detta så mycket mindre som det
skulle innefatta »direktiv» från riksdagens
sida beträffande bland annat tidsrymden
för det ifrågavarande planeringsarbetet.

Reservanterna talar om »ett lämpligt
antal budgetår», alltså binder man inte
tidsramen. Jag skall erkänna att det kanske
inte framgår klart av motionerna,
men jag vill understryka det nu, och det
återfinnes i den flerpartireservation som
är fogad till utlåtandet.

Jag kommer sedan till den för mig viktigare
frågan, nämligen huruvida riksdagen
skall ta ställning eller ej. Jag förstår
inte resonemanget om att det »inte är påkallat»
att riksdagen ger till känna sin
uppfattning i skrivelse till Kungl. Maj:t.
Detta är ju i hög grad en riksdagens angelägenhet!
Man skulle kunna förvänta
att rikdagen i samband med behandlingen
av kompletteringspropositionerna hade
gjort uttalanden i detta ärende, men
så bär inte skett; riksdagen har alltså
inte givit sin uppfattning till känna.

Jag kan inte hjälpa att jag, när jag läser
utlåtandet, får associationer till den
gamla satsen »vad göras skall är allaredan
gjort»; riksdagen skall hålla sig borta
från det här, den har ingen anledning
att säga någonting, utan det här sköter
regeringen hur bra som helst!

Jag kan inte förstå att inte riksdagen
skall kunna ge till känna sin inställning
till frågan om vilka budgetprinciper som
skall tillämpas. Budgetprinciperna är
(lock av utomordentlig betydelse för riksdagens
ställningstagande till de aktuella
behoven. Jag tycker nog att det är på tiden
att ett sådant uttalande nu göres, och
därför ber jag, herr talman, alt få yrka
bifall till reservationen.

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Om redovisning i statsverkspropositionen

för kommande fyra budgetår m. m.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag skall gärna hålla
med fröken Andersson om att det här är
en följetong. Den börjar bli en smula
tjatig, och jag skulle vilja karakterisera
den reservation, som bland andra fröken
Andersson har undertecknat, på det sättet
att den börjar bli en smula urlakad
till innehållet, särskilt om man jämför
den med de motioner som den anknyter
till.

I motionerna, som har avlämnats av
herr Bergh i den här kammaren och av
herr Heckscher m. fl. i andra kammaren,
begärs en samlad översikt över utgiftsbehoven
under en fyraårsperiod —
fröken Andersson har erinrat om detta
— och dessutom begärs för varje anslag
en detaljredovisning för de närmaste
två budgetåren.

Om jag kan läsa reservationen rätt, så
har reservanterna menat att överslagsberäkningen
inte behöver omfatta precis
en fyraårsperiod utan kanske någon
annan tidrymd i stället, men i fråga om
detaljredovisningen, som skulle ges för
varje anslag, har reservanterna helt enkelt
föredragit att vara tysta. Om riksdagen
beslöt sig för att i skrivelse till
Kungl. Maj :t ge till känna vad reservanterna
anfört, så vet ju mottagaren ingenting
om vad riksdagen har menat i anslutning
till yrkandet i motionerna.

Det är riktigt, som fröken Andersson
säger, att i sak finns det kanske inte så
mycket som skiljer oss åt. Jag vill säga
att det finns inte mycket i sak kvar i
reservationen av det som åsyftas i motionerna.

Enligt reservanterna borde riksdagen
uttala att den finner det »angeläget att
arbetet med flerårsbedömningar av utgiftsbehovet
fortsätter och ytterligare utvecklas».
Finansministern har — som
fröken Andersson mycket riktigt påpekat
— förklarat för riksdagen en gång,
nämligen 1960, att arbetet med flerårsbedömningar
borde ytterligare utvecklas
och intensifieras. Jag tror att en noggrann
språkanalys snarast skulle visa
på att finansministern är beredd att gå
längre än reservanterna — han vill inte

för visst år jämväl av beräknade utgifter

bara utveckla, utan till och med intensifiera
arbetet.

När man alltså har denna förklaring,
som går längre än reservanterna, vet jag
inte varför riksdagen just i det här sammanhanget
skall göra ett uttalande på
denna punkt. Det hade varit motiverat
att göra det i anslutning till kompletteringspropositionen
och den redovisning
som lämnats där. Men när det här gäller
motioner och varken utskottet eller,
såvitt jag förstår, reservanterna kunnat
ansluta sig till de preciserade förslag,
som framställts i motionerna, anser jag
inte att det finns anledning att gå in på
det i detta sammanhang.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Det finns i utskottets utlåtande
en formulering som jag tycker
är av den beskaffenheten att den bör
tilldra sig alldeles särskilt intresse. Jag
tänker uppehålla mig vid denna och
inte vid de motiveringar som utskottets
ärade talesman nyss lät oss lyssna till.
Man vill helt enkelt inte, och då är det
inte mer att göra åt den saken.

Det ifrågavarande uttalandet — överst
på s. 2 i utskottets utlåtande — förefaller
mig mycket märkligt. Utskottet säger,
att man inte finner det påkallat att
riksdagen gör någon särskild framställning
till Kungl. Maj:t i enlighet med motionsyrkandet
och fortsätter: »Detta så
mycket mindre som ett bifall till detsamma
skulle innefatta direktiv från
riksdagens sida beträffande bl. a. tidsramen
för det ifrågavarande planeringsarbetet.
»

Jag undrar om inte den ärade finansministern,
som är närvarande, tycker att
hans partivänner är litet mer konungsliga
i det fallet än konungen själv. Det
är väl ändå så, även i ett parlamentariskt
styrt land, att det är riksdagen
som beslutar om utgifterna och riksdagen
som beslutar om hur dessa utgifter
skall täckas. När det förhåller sig så, är
det väl också ganska självklart, att riks -

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Om redovisning i statsverkspropositionen

dagen har rätt att kräva det material
som riksdagen själv anser erforderligt
för att kunna besluta om dessa utgifter.

Det är riktigt att de som sluter upp
kring regeringen följer regeringen, därför
att denna samling riksdagsmän utgör
regeringens parlamentariska underlag.
Men att därav sluta sig till att riksdagen
icke har rätt att ge några direktiv
till Kungl. Maj:t när det gäller att
presentera material som erfordras såsom
underlag för riksdagens prövning av
Kungl. Maj:ts förslag, det är att gå väl
långt, mina herrar! Den avgörande synpunkten
är att det är riksdagen som beslutar
utgifterna. Följaktligen skall riksdagen
ha rätt att kräva det material som
riksdagen behöver. Kammaren kan avslå
motionerna, i kraft av sin majoritet,
men jag finner det ganska olyckligt om
det är den påtalade motiveringen som
då skall användas.

Jag ber att få biträda yrkandet om bifall
till reservationen.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr talman! Nog får jag säga att herr
Bergh uttolkat texten på sitt alldeles
speciella sätt när han här står inför
kammaren och säger, att utskottet påstått
att riksdagen inte har rätt att uttala
sig på denna punkt.

Något sådant har inte skrivits, herr
Bergh. Däremot ifrågasätter vi lämpligheten
av att riksdagen skall bestämma
en sådan tidsram. Finansministern har
ju själv tagit initiativet till att denna
långtidsberäkning skall presenteras för
riksdagen. Han har vidare förklarat sig
beredd att ytterligare utveckla det hela.

I det läget menar vi att man inte skall
stanna vid just de fyra år som det står
i motionerna. Läget kan bli sådant att
det bör vara fem eller sex år. I ett visst
läge kan det hända att man måste stanna
vid tre år eller kanske i stort sett använda
det material som regeringen presenterade
förra gången.

Vi vill undvika att man binder sig på
denna punkt. Något annat kan, herr

för visst år jämväl av beräknade utgifter

för kommande fyra budgetår m. m.
Bergh, inte utläsas ur utskottets skrivning.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Då måste utskottet ha
uttryckt sig illa. Det står faktiskt att ett
bifall skulle innefatta »direktiv från
riksdagens sida beträffande bl. a. tidsramen».
Riksdagen har enligt min uppfattning
rätt att få ge sådana.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag betonade ju, att om
man följer reservationen så faller man
inte i den grop som herr Holmqvist här
talat om då han säger, att man binder
Kungl. Maj:t. Men jag är så hygglig att
jag tycker, att finansministern kanske
behöver det stöd som ett beslut av riksdagen
i positiv riktning skulle utgöra.
Antag att beräkningarna är rakt åt skogen!
Då har ju finansministern åtminstone
riksdagen att stödja sig på eller att
skylla på — hur man vill uttrycka saken.

Jag kan instämma i vad herr Bergh
sade, att det visserligen inte är så mycket
i sak som skiljer reservanternas och
utskottets ståndpunkter. I formen är det
emellertid ganska mycket som skiljer,
ty det gäller huruvida riksdagen bara
skall låtsas som om det regnar eller
fatta ett positivt beslut i en för dess egen
bedömning så viktig fråga som den det
bär rör sig om.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag kan gärna hålla med
om att det kanske inte är så mycket som
skiljer oss åt, men jag finner att det
borde ankomma på reservanterna att
passa på och taga upp denna fråga i anslutning
till kompletteringspropositionen
och den redovisning som lämnas
där. Vi kan uttrycka förhoppningen, att
man vid hanteringen av dessa frågor i
framtiden kanske kan förena motionerna
med yrkandena i kompletteringspropositionen,
så att vi i fortsättningen kan
undvika debatter som denna.

Nr 31

Onsdagen den 22 november 1961

Om redovisning i statsverkspropositionen

för kommande fyra budgetår m. m.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag erkänner villigt att
vi har begått en blunder då vi inte passat
på att framföra våra synpunkter i
samband med kompletteringspropositionen.
Men jag kan på stående fot lova att
vi kommer igen.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av därunder förekomna
yrkanden propositioner komme
att framställas särskilt rörande vardera
punkten av utskottets i det nu förevarande
utlåtandet gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Fröken Andersson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 163, punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid fröken Andersson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och

för visst år jämväl av beräknade utgifter

befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —72;

Nej — 62.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 77, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om rätt till visst avdrag vid
1962 års taxering för företag, som år
1960 verkställt extra inbetalning i riksbanken
å konto för investering i rörelse.

Vad utskottet i detta betänkande hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 48, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om brandfarliga
varor dels ock i ämnet väckta
motioner, bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 62, i anledning
av väckta motioner om utredning
angående lagstiftning om mäklarverksamhet,
bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 37, i anledning
av väckta motioner angående utredning
i syfte att främja forskning på
fiskets område, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att nästa arbetsplenum,
onsdagen den 29 dennes,
efter samråd med andra kammarens talman
utsatts att ta sin början kl. 10.00.

Onsdagen den 22 november 1961

Nr 31

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 364, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om rätt till visst avdrag vid 1962 års
taxering för företag, som år 1960 verkställt
extra inbetalning i riksbanken å
konto för investering i rörelse.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan
i betänkande nr 77 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 365, till Ko -

nungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag angående organisationen
för handläggning av frågor
om tekniskt bistånd till underutvecklade
länder jämte i ämnet väckta motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 157 bifölles även av andra
kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.17.

In fidem
K.-G. Lindelöw