Nr 31 ANDRA KAMMAREN (Riksdagens protokoll 1965:31)

PROTOKOLL

RIKSDAGENS

R53

Nr 31 ANDRA KAMMAREN

1965

18—20 oktober

Debatter m. m.

Måndagen den 18 oktober

Sid.

Hälsningsanförande samt meddelande ang. sammanträdestider......

Interpellationer av:

herr Svanberg ang. den statliga företagsamheten i Norrbotten----

herr Persson i Heden ang. militära trupptransporter.............

herr Elmwall ang. jordbruksproduktionens omfattning...........

herr Larsson i Hedenäset ang. linjevalet inom grundskolan.......

herr Gustavsson i Alvesta ang. avveckling av dyrortsgraderingen

av de statsanställdas löner.................................

herr Hermansson ang. kollektiva sanktioner mot Sydafrika.......

herr Lothigius ang. föroreningen av sjön Vättern................

herr Ohlin ang. låginkomstgruppernas problem..................

fru Nettelbrandt ang. beskattningen av svenska forskare i USA...
herr Lundberg ang. informationen till svenska ambassader via radio
och press.............................................

herr Wiklund ang. en statlig upplysningsservice i deklarationsfrågor
herr Jonsson ang. folkpensionärsrabatt på de av statens järnvägar

och postverket ägda busslinjerna............................

Meddelande om enkla frågor av:

herr Turesson ang. påskyndande av 1949 års jaktutrednings arbete
herr Jönsson i Ingemarsgården ang. militära trupptransporter....

herr Eriksson i Bäckmora ang. fridlysningen av björn............

herr Josefsson ang. marknadsbetingelserna för linodlingen........

herr Wennerfors ang. undervisningssituationen på grundskolans

högstadium...............................................

herr Hector ang. ytterligare anslag till humanitär hjälp åt befolkningen
i Vietnam..........................................

herr Karlsson i Huddinge ang. krediter för genomförande av bo stadsbyggnadsprogrammet

för storstockholmsområdet.........

1—Andra kammarens protokoll 1965. Nr 31

8
8

Nr 31

Innehåll

Meddelande om enkla frågor av:

herr Källstad ang. bristen på läroböcker och undervisningsmateriel

i fackskolan.............................................. Ig

herr Eliasson i Sundborn ang. låginkomstgruppernas problem..... 18

Tisdagen den 19 oktober

Interpellationer av:

herr Hamrin i Kalmar ang. statsbidragen till daghem och andra institutioner
för barntillsyn, m. m............................. 19

herr Ringaby ang. årets folk- och bostadsräkning................ 21

Onsdagen den 20 oktober

Interpellationer av:

herr Börjesson i Falköping ang. jordbrukets kreditförsörjning..... 22

herr Jönsson i Ingemarsgården ang. beskattningen av bingovinster 24

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Måndagen den 18 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Hälsningsanförande samt meddelande
ang. sammanträdestider

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till årets höstsession, som
härmed förklaras öppnad.

Till kammarens ledamöter har utdelats
en preliminär plan för sammanträden
under höstsessionen. Därav framgår
bl. a. att den första frågestunden
äger rum tisdagen den 26 oktober med
början kl. 15.30. Höstens »remissdebatt»
kommer att hållas tisdagen den 2 november
kl. 10.30 med eventuell fortsättning
påföljande dag, onsdagen den 3
november kl. 10.00. En frågestund anordnas
i början av plenum den 3 november,
som blir sessionens första arbetsplenum.
Under återstoden av höstsessionen
hålles frågestunder varje tisdag
kl. 15.30; tisdagen den 14 december
börjar plenum dock kl. 10.30. Sessionens
sista arbetsplenum har utsatts
till onsdagen den 15 december! kl.
10.00. Om så erfordras på grund av
skiljaktiga beslut sammanträder kamrarna
även torsdagen den 16 december
kl. 10.00.

Före oktober månads utgång kommer
kammarens ledamöter att tillställas
sedvanliga tidsplaner för behandlingen
i kamrarna av utskottsutlåtanden.

Den av talmanskonferensen tillsatta
organisationsutredningen, som överväger
frågor rörande riksdagens arbetsformer
och förvaltnings- och personalorganisation,
har sammanträtt under
uppehållet mellan sessionerna, och
ytterligare ett antal sammanträden
skall äga rum under de närmaste 14
dagarna. Arbetet bedrives med sikte

på att utredningen skall kunna lägga
fram åtminstone ett delförslag under
hösten.

Till kammarens ledamöter har utdelats
en av riksgäldsfullmäktige på uppdrag
av riksdagen utgiven broschyr
om riksdagens arbete. En sammanfattning
på engelska av denna broschyr
föreligger, och sammanfattningar
på tyska och franska beräknas bli
färdigställda under loppet av denna
vecka.

§ 2

Upplästes och lädes till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i § 32 riksdagsordningen
föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 7 oktober 1965.

Till justitiedepartementet har den 4
oktober 1965 från länsstyrelsen i Stockholms
län inkommit fullmakt för byggnadsarbetaren
Allan Åkerlind, Knutby,
vilken vid ny röstsammanräkning den
1 oktober 1965 blivit utsedd såsom ledamot
av riksdagens andra kammare i
stället för avgången ledamot av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot densamma
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Vid detta protokoll var fogad den däri
omförmälda fullmakten för byggnadsarbetaren
Allan Åkerlind att inträda såsom
ledamot av kammaren för tiden
till den 1 januari 1969 efter herr Stiernstedt.

Herr talmannen meddelade, att herr
Åkerlind intagit sin plats i kammaren.

§ 3

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla att med kammarens
tillstånd få avgå från uppdraget
som ledamot av kammaren, då jag tillträtt
befattningen som svenskt sändebud
i New Delhi, Colombo och Kathmandu,
vilket icke lämpligen kan förenas
med riksdagsmannauppdrag.

New Delhi den 15 oktober 1965

Gunnar Heckscher

Denna avsägelse blev av kammaren
godkänd.

§ 4

Föredrogs en från herr Gösta Renlund,
som den 20 maj 1964 valdes till
ordförande i fullmäktige i riksgäldskontoret
för valperioden 1964—1967, inkommen
skrivelse med anhållan om
entledigande från nämnda uppdrag.

Kammaren biföll denna anhållan att
gälla från och med den dag då ny ordförande
blivit utsedd och beslöt att i
anledning därav val av ordförande i
fullmäktige i riksgäldskontoret efter
herr Renlund skulle i föreskriven ordning
anställas.

§ 5

Föredrogs en från herr Hans Gustafsson,
som den 13 maj 1965 valdes till
fullmäktig i riksbanken för återstående
delen av valperioden 1963—1966, inkommen
skrivelse med anhållan om
entledigande från nämnda uppdrag.

Kammaren biföll denna anhållan och
beslöt att i anledning därav val av en
fullmäktig i riksbanken efter herr Gus -

tafsson skulle i föreskriven ordning anställas.

§ 6

Herr talmannen meddelade, att herr
Anderson i Sundsvall enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
under tiden den 18 innevarande
oktober—den 5 nästkommande november.

Herr Anderson i Sundsvall beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen under
angivna tid.

§ 7

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad, som sedan den tjugonde
generalförsamlingens början varit
medlem av den svenska delegationen i
FN, anhåller härmed om kammarens
tillstånd att även efter höstriksdagens
öppnande fram till ungefär mitten av
november bli befriad från fullgörandet
av riksdagsuppdraget.

New York den 10 oktober 1965

Einar Rimmerfors

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller vördsamt om
ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m.
den 18 oktober tills vidare för deltagande
i Förenta Nationernas tjugonde
generalförsamling.

S. G. W. Wahlund

Till Riksdagens andra kammare

För att genomgå författningsenlig militärutbildning
anhåller jag om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 18 okt.
—20 november.

Södra Vi den 15 okt. 1965

Eric Krönmark

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller om ledighet
från riksdagens arbete måndagen den
18 oktober för bevistande av en konfe -

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Interpellation ang.

rens, anordnad av föreningen Allmän
Hälsovård.

Malmö den 14 oktober 1965

Eric Svenning

Till Riksdagens andra kammare

För att fullgöra uppdraget som delegat
vid Förenta Nationernas tjugonde
session får jag härmed anhålla om ledighet
från riksdagsuppdraget under tiden
20 okt. 1965 till den 15 dec. 1965.

Svalöv den 18 okt. 1965

Eric Nilsson

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller vördsamt om
ledighet från riksdagsarbetet fr. o. m.
den 18 oktober tills vidare för deltagande
i Förenta Nationernas tjugonde
generalförsamling.

Ingemund Bengtsson

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 8

Interpellation ang. den statliga företagsamheten
i Norrbotten

Ordet lämnades på begäran till

Herr SVANBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Som bekant är arbetslösheten
i övre Norrland och särskilt i
Norrbotten synnerligen besvärande,
samtidigt som landet i övrigt har en
kraftig högkonjunktur med brist på arbetskraft.
Senaste vintern var antalet anmälda
arbetslösa i Norrbotten ca 10 000,
vartill får läggas minst lika många kvinnor,
som icke anmält sig arbetslösa, enär
de vet att någon sysselsättning på hemorten
eller i länet icke står att få. Denna
kraftiga arbetslöshet bör ses mot bakgrunden
av att 6 000 personer, mest ungdomar,
flyttade ut ur länet under förra
året.

Den av riksdagen beslutade aktiva lokaliseringspolitiken
har nu varit i kraft
sedan några månader. Genom lokaliseringspolitiken
och genom det av arbetsmarknadsstyrelsen
under de senaste
åren bedrivna industrihusbyggandet har

den statliga företagsamheten i Norrbotten

viss nyetablering av småindustri skett i
länet, vilket är mycket glädjande, även
om insatserna hittills måsite betecknas
som små, sedda mot de enorma behoven.
Det har även signalerats att ett par storindustrier
i Mellansverige med hjälp av
konjunkturfondsmedel skall etablera filialer
i Luleå och Piteå. Dessa filialer
kommer att ge sysselsättning åt något
hundratal man, och även om det dröjer
innan dessa företag kommer i gång med
produktionen och även om den sysselsättning
de ger endast kan betraktas som
en blygsam början, är de dock av stor
betydelse och hälsas med stor tillfredsställelse
i länet.

När det gäller utvecklingen av Norrbottens
näringsliv och tillskapandet av
ytterligare sysselsättningsmöjligheter
bör man ha anledning förvänta, att de
redan befintliga industriföretagens utveckling
och tillväxt skall skapa nya
sysselsättningsmöjligheter av betydande
storlek. Om de befintliga företagen även
upptog nya tillverkningar och gick längre
i sin förädling av råvaran, skulle detta
säkerligen innebära en kraftig ökning
av sysselsättningen.

De flesta av de stora industrierna i
Norrbotten är statsägda. Så är fallet med
LKAB, NJA och ASSI. Dessa stora basindustrier
har varit och är av utomordentlig
betydelse för hela länets näringsliv,
och deras tillkomst kan betecknas
som lokaliseringsinsatser av avgörande
betydelse. Under de senaste åren, då
lokaliserings- och nyetableringsfrågor
diskuterats ingående, har dessa företag
dock knappast medverkat till någon ökning
av sysselsättningen i länet. Malmbolaget
LKAB har på ett utomordentligt
sätt ökat sin produktion och rationaliserat
malmhanteringen, en process som
enligt uppgift fortsätter nästa år med
stora investeringar i Kiruna, men samtidigt
har antalet anställda inom bolaget
under de tre senaste åren minskat
med 573 personer. Statens skogsindustrier,
ASSI, tog sitt nya pappersbruk i
Piteå i drift för ett par år sedan, men

1* —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 31

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. den statliga företagsamheten i Norrbotten

trots detta har bolaget under de tre senaste
åren minskat sitt personalbehov
med 89 personer. Till detta måste läggas,
att bolaget varslat om nedläggning
av Båtskärsnäs sågverk inom de närmaste
åren, vilket gör att ytterligare ca
150 personer friställes. Norrbottens
Järnverk, NJA, kämpar med stora ekonomiska
svårigheter men har dock ökat
sitt personalbehov med 323 personer
under tre senaste åren. Domänverket
har liksom det privata skogsbruket i
länet friställt stora skaror av arbetare
under de senaste åren. Under de tre
senaste åren har domänverket minskat
antalet anställda med 587 personer, och
under tiden 1960—1965 uppgår personalminskningen
vid domänverket i
Norrbotten till 1 807 personer. Totalt
har de tre statliga industrierna i Norrbotten
jämte domänverket minskat sitt
personalbehov med 926 personer enbart
de tre senaste åren.

Självklart finns det ingen anledning
att anmärka på att de statliga företagen
liksom de privata genom rationaliseringar
och effektiviseringar förbättrar
sin lönsamhet och konkurrenskraft. Vad
man däremot kan beklaga är att de omfattande
bortrationaliseringarna av arbetskraft
inom vissa produktionsområden
icke motsvaras av en ökning av personalbehovet
inom andra produktionsområden.
I Syd- och Mellansverige sker
detta, och det förklarar det goda sysselsättningsläget
där, men i Norrbotten är
utbyggnaden av industrien alltför långsam.
När det gäller de statliga företagen
i Norrbotten liksom statens skogsbruk
anser sig Norrbottens befolkning,
som med glädje hälsat de tidigare statliga
industriengagemangen i länet, ha
anledning förvänta att de statliga företagen
i den arbetslöshetssituation som
nu råder gör sitt yttersta för att utvidga
sin produktion och öka sysselsättningen.
Startandet även av helt nya statliga företag
för att bereda sysselsättning åt
den arbetskraft som friställs borde kunna
övervägas snarast. Möjligheterna för

en utvidgad produktion och upptagandet
av följdtillverkningar bör ligga väl
till för de statliga företagen i Norrbotten.
Alldeles särskilt gäller detta NJA,
men även ASSI bör kunna bredda sin
produktion. Att helt nya tillverkningar
upptas av de redan befintliga statföretagen
i Norrbotten eller av nya statliga
industrier ter sig för norrbottningarna
som självklara krav.

Planerings- och utredningsverksamheten
när det gäller de statliga företagen
sköts väl förutom av företagen själva
av handelsdepartementets industribyrå.
Någon redovisning rörande utbyggnads-
och nyinvesteringsplaner har
icke skett i lokaliseringssammanhang
de senaste åren. LKAB har i sommar
signalerat stora utbyggnader i Kiruna,
och ASSI har nyligen redovisat en utbyggnad
eller rättare ombyggnad både
vid Karlsborgs bruk och vid Lövholmen
i Piteå, men dessa om- och tillbyggnader
är av den karaktären, att de knappast
bidrar till en ökad sysselsättning,
snarare motsatsen. Det är därför av
stort intresse i Norrbotten att få veta
huruvida några planer föreligger för en
avsevärd utökning av den statliga verksamheten
i länet för att skapa ökad sysselsättning.

Med hänvisning till vad som anförts
ovan hemställer jag därför om andra
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet få
ställa följande frågor:

1) Anser statsrådet att de statsägda
företagen i Norrbotten aktivt bör engageras
för att snarast öka sysselsättningen
i länet antingen genom utbyggnad
av den nuvarande produktionen eller
upptagande av nya tillverkningar och
bör eventuellt helt nya statliga företag
kunna tillskapas?

2) Vill statsrådet ge riksdagen en redogörelse
för huruvida väsentliga utbyggnader
av den statliga företagsamheten
i Norrbotten är att vänta och i
så fall hur långt utredningar och projektering
fortskridit, så långt detta kan

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Interpellation ang. militära trupptransporter

ske utan praktiska och konkurrenshämmande
risker för vederbörande företag? 3)

Anser statsrådet den nuvarande
organisationen av statens industriföretag
och deras samarbetsmöjligheter vara
ändamålsenliga eller skulle större
smidighet och effektivitet särskilt när
det gäller nyinvesteringar kunna vinnas
genom ändrad organisation och
bättre samordning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. militära trupptransporter Ordet

lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som ytrade: Herr

talman! Vid ett flertal tillfällen
har från försvaret rapporterats förhållanden,
som upprört inte endast dem
som varit direkt berörda utan också
den stora allmänheten. I många fall har
den allmänna reaktionen varit sådan,
att man satt i tvivelsmål de ansvarigas
förmåga att upprätthålla den ordning
och säkerhet för individen som måste
krävas. I samband med årets repetitionsövningar
har enligt vad som framgått i
pressen flera anmärkningsvärda missförhållanden
förekommit, vilka inte endast
kränkt den personliga säkerheten
för den deltagande personalen utan också
varit till uppenbar fara för andra,
t. ex. i fråga om trafiksäkerheten.

Det har sålunda framkommit, att förare
på militära biltransporter fått sitta
vid ratten långt utöver den tid, som är
tillåten enligt vägtrafikförordningen.
Enligt omdömesgilla vittnen har förarna
i sitt utmattade tillstånd varit en
fara för den allmänna trafiksäkerheten.

Det har vidare framgått, att järnvägstransporter
av soldater från repetitions -

övningar genomförts på ett sätt, som
kränkt individens såväl säkerhet som
integritet. Det har förekommit, att soldater
formligen varit inlåsta i bristfälliga
godsfinkor till ett antal, som väsentligt
överstigit det medgivna maximiantalet,
och under förhållanden, som
måste sägas innebära uraktlåtande av
såväl säkerhets- som sanitetskrav. Bl. a.
synes det ha brustit allvarligt i fråga
om beredskapen mot eldfaran. Vidare
lär det ha förekommit, att latrinburk
varit placerad mycket nära manskapets
utspisningsplats.

Missförhållanden som de antydda har
givetvis en allvarlig negativ inverkan
på den allmänna försvarsviljan och på
förståelsen för försvaret. Det torde inte
gärna kunna sägas, att förhållandena
kan vara motiverade med att soldaterna
måste lära sig uthärda svåra strapatser
och miljöer. Även under krigsförhållanden
måste, såvitt jag kan förstå, händelser
av den typ, som här refererats,
betecknas som uttryck för brist i organisationsförmåga.

Med anledning av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ställa följande frågor: Har

herr statsrådet uppmärksammat
de missförhållanden, som kännetecknat
vissa trupptransporter i samband med
årets repetitionsövningar?

Är herr statsrådet villig vidtaga sådana
åtgärder, att vid trupptransporter
såväl militära som civila vägfarandes
trafiksäkerhet iakttages på ett mera
tillfredsställande sätt?

Är herr statsrådet villig vidtaga åtgärder
i syfte att garantera att trupptransporter
genomföres under förhållanden,
som tillfredsställer skäliga sanitetskrav
och så långt möjligt tryggar individens
säkerhet?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. linjevalet inom grundskolan

§ 10

Interpellation ang. jordbruksproduktionens
omfattning

Ordet lämnades på begäran till

Herr ELMWALL (ep), som yttrade:

Herr talman! En huvudfråga vid fastställandet
av jordbrukspolitiken är i
vilken utsträckning vårt land skall vara
självförsörjande i fråga om jordbruksprodukter.
Det är av stor vikt såväl ur
beredskapssynpunkt som med tanke på
den globala försörjningsbalansen att
självförsörjningsgraden är tillräckligt
hög. För närvarande torde något mer
än 95 procent av livsmedelskonsumtionen
tillgodoses genom inhemsk produktion.
Enligt min mening bör denna siffra
vara utgångspunkten också för de
nu aktuella övervägandena beträffande
jordbrukspolitiken.

Såsom framgått bl. a. i pressen har i
mer eller mindre officiella sammanhang
förordats en avsevärt lägre målsättning
vad avser självförsörjningsgraden. Det
har talats om en reducering av den
svenska jordbruksproduktionen med
närmare 20 procent. En minskning av
denna storleksordning skulle enligt min
mening få till följd att vårt land i ett
avspärrningsläge kan komma i svåra
situationer. Strävandena att hålla en betryggande
livsmedelsberedskap måste
ses som ett led i vår försvarspolitik, och
då måste riktigheten i en nedskärning
av produktionen av antydd storleksordning
starkt ifrågasättas.

Omfattningen av vår livsmedelsframställning
kan emellertid inte enbart bedömas
utifrån nationella utgångspunkter.
Internationellt sett råder stor brist
på livsmedel. En stor del av jordens befolkning
svälter och det förhållandet att
befolkningsökningen är större än ökningen
av livsmedelsproduktionen är
ägnat att inge stora betänkligheter. Frågan
är om vi i vårt land ur moraliska
och humanitära synvinklar har rätt att
reducera vår jordbruksproduktion i den

utsträckning, som man på vissa håll
uppenbarligen eftersträvar.

Med anledning av det här anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande frågor:

Anser statsrådet att en med cirka 20
procent nedskuren jordbruksproduktion
kan ge betryggande beredskap?

Anser statsrådet att det ur principiell
synpunkt är riktigt att åtgärder vidtages
i syfte att väsentligt nedbringa den
svenska livsmedelsproduktionen i ett
läge då det internationella livsmedelsbehovet
inte kan täckas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. linjevalet inom
grundskolan

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Hedenäset (ep), som
yttrade:

Herr talman! Då beslutet om grundskolans
genomförande fattades, förutsattes
det att den nya skolan skulle bli
en levande skola i ett samhälle som
skulle utvecklas i allt snabbare takt.

Organisatoriskt innebar grundskolebeslutet
ett införande av en i stort sett
sammanhållen 9-årig obligatorisk skola.
Dock skulle i 7:e och 8:e årskurserna
erbjudas en viss möjlighet till gruppindelning,
syftande mot en linjedelning
i årskurs 9. Bakom detta förslag från
1957 års skolberedning och bakom 1962
års riksdagsbeslut i frågan låg en sammanjämkning
av olika bedömningar.
Självklart bör de som haft förmånen att
deltaga i utformandet av dessa beslut
inte lämna de träffade uppgörelserna.
En vakthållning kring de bärande principerna
i 1962 års riksdagsbeslut får
emellertid inte medföra att man underlåter
att, utifrån de erfarenheter som
vunnits, diskutera den vidare utvecklingen
av grundskolan.

Måndagen den 18 oktober 1965 Nr 31 •''

Interpellation ang. avveckling av dyrortsgraderingen av de statsanställdas loner

Erfarenheterna från den pågående
verksamheten i grundskolan visar att
erbjudandet av olika valmöjligheter på
högstadiet inte uppskattats eller utnyttjats
i den utsträckning som åtskilliga
bedömare väntat sig. Utvecklingen har
i stället givit oss en skola med ett högstadium
långt mera sammanhållet än
vad som förutsattes.

Ett linjeval som ger till resultat 80—
90 c!o av årskullen på teoretiskt inriktade
linjer är redan en realitet på åtskilliga
håll. Detta har lett till att det
från vissa håll har framförts yrkanden
om ett helt sammanhållet högstadium.
Även om det inte är lämpligt att med en
gång eliminera möjligheterna till linjeval
torde det vara nödvändigt att vid
den fortsatta utbyggnaden av grundskolan
mycket sorgfälligt beakta de gjorda
erfarenheterna och de framförda propåerna.

För lokaliseringen av högstadier och
för bedömningen av vilket elevunderlag
som erfordras för funktionella sådana
är frågan om variationerna i linjeval
av den största betydelse. Medan det
tidigare ansetts nödvändigt med minst
treparallelliga högstadier, och önskvärt
med det dubbla eller ännu mera, är det
uppenbart att en utveckling mot mera
ensartade linjeval och i högre grad sammanhållna
klasser leder till att elevunderlagets
omfattning inte blir av samma
avgörande betydelse. Detta är samtidigt
en fråga av den största betydelse
för grundskolans organisatoriska genomförande.
Den har väsentlig betydelse
vid utbyggnaden av grundskolan
på de håll i landet där avstånden är betydande.
Avståndet mellan hem och skola
bör ju i flera meningar göras så litet
som möjligt. Likaså måste det vara av
betydelse för skolans inre utvecklingsarbete
att det ges en inriktning som
svarar mot skolans aktuella behov.

Utvecklingstrenden mot mera ensartade
linjeval förmärktes redan under
försöksverksamheten med enhetsskolan
och har ytterligare markerats de senaste

åren. Det är nödvändigt att ej blott notera
denna utveckling utan även att acceptera
den och dra lärdom av den. Erfarenheterna
talar väl närmast för en
koncentration av de mera praktiskt orienterade
linjerna till elt fåtal sådana,
vari inrymmes en gedigen undervisning
i de grundläggande färdighetsämnena.
Alternativet härtill torde vara sammanhållna
klasser hela grundskolan igenom.

I båda alternativen förlorar elevunderlagets
storlek sin dominerande betydelse
för upprätthållande av funktionella
högstadier. De vunna erfarenheterna
synes vara så pass entydiga och av en
sådan betydelse, att en närmare analys
nu är påkallad. De torde också kunna
ligga till grund för ett uttalande av
ecklesiastikministern om hur han ser
på dessa problem. Detta skulle inte
minst för landets skolfolk vara av ett
utomordentligt stort värde.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande
fråga:

Har statsrådet observerat den inom
grundskolan pågående utvecklingen mot
alltmera ensartade linjeval och vilka
åtgärder har statsrådet i så fall för avsikt
att i anledning härav vidtaga?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. avveckling av dyrortsgraderingen
av de statsanställdas
löner

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:

Herr talman! I den statliga lönesättningen
ingår fortfarande en dyrortsgradering
av lönerna. Detta är en kvarleva
från ett system som vi sedan flera år
har varit i färd med att avveckla. Sålunda
togs graderingen av ortsavdragen
bort i samband med skattereformen

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1905

Interpellation ang. kollektiva sanktioner

1961. Steg har också tagits på vägen mot
en definitiv avveckling av lönegrupperingen
genom borttagande av dyrortsgrupp
1 och dyrortsgrupp 2.

Det system som nu finns kännetecknas
av en viss godtycklighet. De högre
chefslönerna har ingen dyrortsgradering,
medan de som har löner på A-planet,
d. v. s. låg- och medelinkomsttagarna,
får finna sig i att få olika lön beroende
på var de har sin sysselsättning.
Principerna för beräkningen av den
skillnad i levnadskostnaderna som skall
utgöra grunden för den nuvarande graderingen
torde kunna ifrågasättas. Levnadsmönster
och konsumtionsvanor företer
stora olikheter mellan en mindre
ort och Stockholm.

Den kvarvarande dyrortsgraderingen
av de statsanställdas löner torde vara
dömd att försvinna. Den tidigare partiella
avvecklingen av dyrortsgraderingen
har skett genom förhandlingsöverenskommelser
och genom riksdagsbeslut.
När frågan behandlades under årets vårriksdag
betonades från statsutskottets
sida, att frågan om lönegrupperingen
ingår som ett led i löneplanens utformning
och sålunda är en förhandlingsfråga.
I detta instämde riksdagens majoritet.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för civildepartementet
få ställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att i samband
med de stundande avtalsförhandlingarna
aktualisera frågan om avveckling
av dyrortsgraderingen av de statsanställdas
löner?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. kollektiva sanktioner
mot Sydafrika

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (k), som yttrade:

Herr talman! Den brutala rasåtskill -

niot Sydafrika

nadspolitiken i Sydafrika är alltjämt ett
öppet sår i världen. Förhållandena har
undan för undan försämrats och motsättningarna
tillspetsats. I en nyligen
på svenska språket utkommen bok av
de framstående sydafrikakännarna Colin
och Margaret Legum sammanfattas
det aktuella läget på följande sätt:

»De krafter som är engagerade i kampen
kan inte på egen hand komma ur
det nuvarande dödläget. Båda sidor är
alltför starka för att kunna besegras och
ingendera kommer frivilligt att kapitulera
inför den andra. De vita ledarna
är fångar hos en skräckslagen och
trångsynt väljarkår, som fruktar för sin
egen säkerhet och sina egna privilegier.
Det är oundvikligt att båda sidor i allt
större utsträckning kommer att tillgripa
våld och det oundvikliga resultatet
av våldsaktioner i större skala är ett
raskrig. De känslostormar som denna
kraftmätning framkallat har redan lett
till att frågan internationaliserats. Detta
har skett både i Förenta Nationerna
och genom aktiv intervention utifrån,
framför allt från det övriga Afrika. Genom
den situation som uppkommit har
inte bara Sydafrika råkat i ett utomordentligt
farligt läge utan själva världsfreden
kommit att hotas.»

Colin och Margaret Legum anser en
kollektiv aktion mot Sydafrika under
Förenta Nationernas ledning vara kanske
det enda sättet att undvika en katastrof.
Även i den svenska debatten, exempelvis
vid behandlingen i riksdagen
av tidigare motioner och interpellationer
i sydafrikafrågan, har framhållits
att kollektiva sanktioner är det mest effektiva
medlet för att bryta det på rasprincipen
grundade tyranniet. Även om
vissa framsteg gjorts när det gällt att
i Förenta Nationernas regi få till stånd
kollektiva åtgärder är dessa ännu av
otillräcklig omfattning. Nya initiativ är
nödvändiga, och det borde vara angeläget
att Sverige och övriga skandinaviska
länder, som redan spelat en viktig
roll i sydafrikafrågan, ställer sig såsom

Måndagen den 18 oktober 1965 Nr 31 11

Interpellation ang. föroreningen av sjön Vättern

initiativtagare. Målsättningen måste vara
att få till stånd ett snabbt verkande
och effektivt sanktionsprogram.

Oavsett resultatet av eventuella nya
initiativ borde det vara angeläget för
vårt land att efterkomma den uppmaning,
som redan riktats till medlemsstaterna
av Förenta Nationernas generalförsamling
att avbryta de diplomatiska
och kommersiella förbindelserna med
Sydafrika. Denna åtgärd skulle ge uttryck
för den starka indignationen mot
rasåtskillnadspolitiken och kunna leda
till efterföljd. Fn statlig handelsbojkott
framstår som desto mera nödvändig
som Sveriges handel med Sydafrika under
första halvåret 1965 kraftigt ökat.
Enligt uppgifter i tidningen Aftonbladet
den 11 september 1965 har den
svenska importen från Sydafrika ökat
med över 35 procent och den svenska
exporten till Sydafrika med 20 procent
(jämfört med första halvåret 1964).
Konsumentbojkotten av vissa konsumtionsvaror,
som är lätta att identifiera,
har varit relativt framgångsrik. Minskningen
av denna del av handeln med
Sydafrika har emellertid mer än väl
uppvägts av näringslivets inköp från
respektive försäljning till sydafrikanska
företag. I den offentliga opinionen framställda
vädjanden till svenska företag
att avveckla sin handel med och sina
företag i Sydafrika har icke lett till något
resultat. Under sådana omständigheter
synes en statlig handelsbojkott
vara den enda framkomliga vägen.

Oavsett bedömningen av en svensk
handelsbojkott mot Sydafrika borde det
vara självklart, att de offentliga myndigheterna
i vårt land icke gör inköp
av sydafrikanska varor. Det har emellertid
framkommit att militära myndigheter
icke följt denna regel utan tilldelat
värnpliktiga sydafrikansk frukt.
Det statsägda Nya systemaktiebolaget
tillhandahåller alltjämt sydafrikanska
vin- och spritsorter i sina butiker, och
importen från Sydafrika av dessa varor
har ökat under det senaste halvåret.

Under hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till hans excellens ministern för utrikes
ärendena få framställa följande frågor: 1.

Avser regeringen att under innevarande
session med Förenta Nationernas
generalförsamling ta initiativ för
att få till stånd ett snabbt verkande och
effektivt sanktionsprogram mot Sydafrika? 2.

Avser regeringen att efterkomma
uppmaningen från Förenta Nationernas
generalförsamling att avbryta de diplomatiska
och kommersiella förbindelserna
med Sydafrika?

3. Avser regeringen att vidta åtgärder
för att statliga myndigheter och företag
skall avbryta sina inköp från Sydafrika? Denna

anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. föroreningen av sjön
Vättern

Ordet lämnades på begäran till

Herr LOTHIG1US (h), som yttrade:
Herr talman! I sjön Vättern, landets
näst största samlade vattendrag, har vi
en tillgång i europeiska mått mätt som
kan betraktas som enastående. Det är en
sjö, som skönhetsmässigt har få motsvarigheter
i världen och som genom sin
speciella karaktär tjusar alla dem som
kommer i kontakt med densamma. Geologiskt
är den en gravsänka, som därigenom
erhållit ett djup som är större än
andra insjöars. Den betraktas som en
källsjö, då tillflödena av ytvatten är få
och huvuddelen av vattentillförseln sker
genom källflöden. Biologiskt är den värdefull
därför att vi har fiskarter, främst
vätternrödingen, som i allmänhet blir
större än annorstädes, och inplanterade
laxarter som snabbt växer till icke obetydlig
vikt, ett speciellt och värdefullt
tillskott till vårt folkhushåll.

Detta torde dock icke vara det väsentliga.
I hela Europa och också i vårt

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. låginkomstgruppernas problem

land i de mera befolkningstäta delarna
sinar tillgångarna på friskt och rent
dricksvatten. Även grundvattnet håller
på att infekteras och blir allt svårare
att nå och utnyttja.

Omkring 165 000 människor beräknas
i dag vara beroende av vattenförsörjning
från Vättern. Man räknar med att
framdeles kanske mer än 700 000 måste
få sitt dricksvatten från denna sjö. Den
arbetsgrupp som nu sysslar med denna
landets största dricksvattenreservoar visar
upp skrämmande siffror för den
tilltagande föroreningen av Vättern. I
dag slukar detta vatten ca 57 milj. ms
avloppsvatten. Tillförseln härav beräknas
öka med det dubbla på en 10-årsperiod.

Att taga vara på de tillgångar som
denna sjö kan lämna hela vårt folkhushåll
är en hela landets angelägenhet.

Mot denna bakgrund och med stöd
av ovanstående hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den starkt ökande föroreningen av
sjön Vättern?

2. Är herr statsrådet beredd att ge
kammaren en utförlig redovisning för
de åtgärder som erfordras för att dels
hindra en fortsatt förstörelse av vätternvattnet,
dels vidtaga sådana åtgärder
som kan erfordras för att återställa detsamma
i sådant skick att det framdeles
kan fylla de krav som erfordras för att
det skall tjäna det ändamål man avser
med Vättern som dricksvattensreservoar
för stora delar av vårt land?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. låginkomstgruppernas
problem

Ordet lämnades på begäran till

Herr OHLIN (fp), som yttrade:

Herr talman! De ogynnsamma förhål -

landen under vilka låginkomstgrupperna
lever har kommit alltmer i centrum för
det allmänna intresset. Det är värdefullt.
Frågan berör ett stort antal människor.
Det är angeläget att frågan tas upp till
allvarlig behandling.

I första hand har debatten hittills
handlat om industriens låglönegrupper.
Det vore värdefullt om debatten inte på
detta sätt begränsades utan vidgades till
att omfatta även andra låginkomstgrupper.
Jag tänker exempelvis på att det
finns många kvinnor i serviceyrkena,
som har väsentligt lägre inkomster än
industriens låglönegrupper. Många både
män och kvinnor i litet äldre årsklasser
men före folkpensionsåldern har
otillräcklig utbildning och svårighet att
finna ett arbete de orkar med. Det finns
också ett antal småföretagare och småbrukare
som utan egen förskyllan ser
sina inkomster sjunka medan dessa stiger
på andra medborgarhåll. Vi får inte
heller glömma hemmadöttrarna och andra
ensamstående personer. De handikappade
är en särskilt allvarligt ställd
grupp.

Låginkomstfrågan måste angripas på
bred front. I motioner bl. a. från folkpartiet
begärdes under våren, att en utredning
skulle tillsättas för att kartlägga
och belysa de problem som har att
göra med de befolkningsgrupper, som
har särskilt låga inkomster. Motionerna
mötte ett positivt gensvar från arbetsmarknadens
organisationer under remissbehandlingen.
Riksdagen begärde i
anledning av motionerna att regeringen
skulle företaga en undersökning av nyssnämnt
slag.

Ifrågavarande undersökning har emellertid
ännu inte påbörjats. Det måste
anses som anmärkningsvärt, eftersom
riksdagens syfte med undersökningen,
vilket framgår av allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 17, var att snabbt
få underlag för positiva åtgärder. Undersökningen
bör således komma till
stånd utan dröjsmål.

När låginkomstfrågan diskuteras, trä -

Måndagen den 18 oktober 1905

Nr 31

Interpellation ang. beskattningen av svenska forskare i USA

der vissa allmänna spörsmål i förgrunden.
För det första är det angeläget att
en politik föres, som syftar till att maximera
nationalinkomsten, så att medborgarna
får en större kaka att dela. Det
är cn illusion att tro, att man genom en
fortskridande ekonomisk nivellering
med hjälp av en konfiskatorisk skattepolitik
skulle nå det för låginkomstgrupperna
bästa resultatet. En sådan politik
skulle försvaga en del av de produktivitetsstegrande
krafterna och därigenom
bl. a. ge minskat utrymme för reformer.
Det gäller att uppmuntra medborgarna
till utbildning, ansvar och initiativ. Dessa
faktorer blir alltmer väsentliga ju
mer den tekniska utvecklingen fortskrider.
Utan att till fullo utnyttja de ekonomiska
stimulanserna kan man inte
leda utvecklingen vidare, så att resurser
skapas för en lösning av bl. a. låginkomstgruppernas
problem.

För det andra gäller det att undersöka
vilka möjligheter som finns att göra lönepolitiken
effektiv utan en fortskridande
inflation. En stor del av låginkomsttagarna
drabbas hårt av inflationen,
bl. a. därför att de inte har möjligheter
att genom löneglidning kompensera
sig för denna. Inflationen drabbar
också låginkomsttagare som lever på
sparade inkomster. Detta sparkapital är
oftast inte värdesäkert, vilket däremot
är fallet med det realkapital som människor
med bättre inkomster kan förfoga
över. Man borde inte från regeringens
sida ta så lätt på inflationens skadeverkningar.
Åtgärder som begränsar inflationen
är möjliga också under full sysselsättning
och skulle omedelbart komma
låginkomstgrupperna till godo.

Med hänvisning till den anförda motiveringen
får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till statsministern ställa följande
fråga:

Vill statsministern medverka till ett
omedelbart påbörjande av den i riksdagens
skrivelse nr 176 i år begärda undersökningen
med syfte att kartlägga
och belysa låginkomstgruppernas pro -

blem och möjligheterna att främja en
förbättring av deras levnadsförhållanden? Denna

anhållan bordlädes.

§ 16

Interpellation ang. beskattningen av
svenska forskare i USA

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBItANDT (fp), som ytrade: Herr

talman! Dubbelbeskattningsavtalet
med USA från år 1939 förseddes
år 1963 med ett tilläggsavtal, vilket efter
proposition godkändes av riksdagen i
fjol. Tilläggsavtalet innehåller en ny lydelse
av artikel XII i det ursprungliga
avtalet. Artikelns nu gällande lydelse
innebär bl. a. att svenskar, som under
högst två år bedriver undervisning eller
forskning i USA på inbjudan av en
amerikansk undervisningsanstalt, icke
längre såsom tidigare beskattas i USA
för inkomst av denna forskning eller
undervisning utan i stället beskattas i
Sverige. Detta förutsätter att vederbörande
inte utnyttjar undervisningens
eller forskningens resultat i vinstsyfte.
De nya bestämmelserna tillämpas
fr. o. m. beskattningsåret 1963.

När det nya avtalet presenterades för
riksdagen i proposition nr 22 till 1964
års riksdag, hävdade man från regeringens
sida att de regler som infördes beträffande
beskattning av forsknings- och
undervisningsarvoden skulle vara ägnade
att underlätta de kulturella förbindelserna
mellan Sverige och USA. Det
förefaller emellertid som om de nya bestämmelserna
blivit till nackdel för de
svenska forskare som befinner sig i USA
och till motsvarande fördel för amerikanska
forskare i Sverige. För de svenska
forskarna innebär de ändrade bestämmelserna,
att de slipper betala federal
inkomstskatt i USA — amerikansk

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

kommunalskatt omfattas inte av avtalet
— men att de i stället får betala såväl
statlig som kommunal inkomstskatt i
Sverige. För flertalet svenska forskare,
som bedriver studier i USA, torde dessa
regler innebära en avsevärd skatteskärpning
i jämförelse med tidigare förhållanden.

De nya bestämmelserna skulle möjligen
kunna kringgås genom att svenska
forskare i samband med utresan tar ut
immigrantvisum till USA. Risken för
detta har påtalats från forskarhåll. Det
vore givetvis en för Sverige mycket
olycklig lösning. Även bortsett från denna
möjlighet är det nödvändigt att finna
en för svensk forskning tillfredsställande
lösning av skatteproblemet.

Vid beskattningen av svenska forskares
inkomster vid amerikanska undervisningsanstalter
måste man ta hänsyn
till att dessa inkomster avpassats efter
de amerikanska levnadskostnaderna.
Dessutom måste iakttagas, att en svensk
som befinner sig i USA har större levnadskostnader
än en amerikan i motsvarande
ställning på grund av att han
är ny i landet. En utväg att motverka
den genom dubbelbeskattningsavtalet
med USA inträffade skatteskärpningen
vore att medge generösa avdrag för fördyrade
levnadskostnader i samband
med USA-resan. Det borde övervägas att
utfärda allmänna riktlinjer för taxeringsmyndigheterna
rörande sådana avdrag.

Med hänvisning till det ovan anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
ställa följande fråga:

Delar statsrådet uppfattningen att
svenska forskare i USA har fått ett försämrat
läge i skattehänseende genom
den nya lydelsen av artikel XII i dubbelbeskattningsavtalet
med USA och vill
statsrådet i så fall medverka till åtgärder
som förhindrar för svensk forskning
negativa följder av detta förhållande? Denna

anhållan bordlädes.

§ 17

Interpellation ang. informationen till
svenska ambassader via radio och press

Ordet lämnades på begäran till

Herr LUNDBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Den som besökt några
av våra ambassader och tagit del av
personalens möjligheter att få snabba
och riktiga informationer från Sverige
frapperas av hur bristfälliga dessa
möjligheter är.

Radions betydelse borde vara känd
även i vårt land. Men när man utomlands
söker lyssna till exempelvis en
svensk nyhetsutsändning kan man möjligen
någon gång förnimma en ej urskiljningsbar
viskning, inget mer.
Svensk radio tycks när det gäller kontakt
med omvärlden föredra att en
svensk tiger.

Man kan fråga sig, om svensk teknik
på detta område är så undermålig
grannländernas att vi saknar resurser
att liksom dessa göra vår röst hörd i
etern. Skulle det vara slentrian och småsnålhet
som utestänger vår representation
i utlandet och utlandsvenskarna
från att kunna höra svensk radio borde
en omedelbar rättelse vidtagas. Det är
bara märkligt att år kunnat läggas till
år utan att denna praktiskt taget tigande
radiokontakt gjorts hörbar.

Det är även anmärkningsvärt att telexförbindelser
finns inmonterade på
våra ambassader men att dessa inte
brukas till att varje morgon in extenso
och i god tid lämna informationer till
ambassaderna om viktiga föredrag, uttalanden
och ställningstaganden till
svenska såväl som världshändelser av
betydelse. Det måste vara angeläget att
våra representanter före luncherna har
nödiga korrekta informationer så att
de kan lämna korrekta i stället för undvikande
svar. Finns tillgång till telex
måste det vara av vikt att nyttja dess
möjligheter för snabb och fyllig information
i stället för en beskuren sådan.

Måndagen den IN oktober 19G5

Nr 31

Där detta är möjligt bör även ambassaderna
ha tillgång till dagsfärska svenska
tidningar. Då det förefaller alt närmast
vara en organisatorisk fråga mellan
staten och flygbolaget att bättre än
för närvarande ordna denna sak behövs
även här ett snabbt initiativ.

Det måste vara av stor vikt att ambassadpersonal
och en växande allmänhet
som längre eller kortare tid vistas
utomlands har möjlighet att upprätthålla
kontakten med Sverige. Då det knappast
finns några oöverstigliga hinder
av ekonomiskt eller tekniskt slag eller
i transporthänseende som skulle omöjliggöra
eu rättelse till det bättre i denna
fråga, bör regeringen kunna vidtaga
erforderliga åtgärder för att mycket
snabbt lösa den.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa följande frågor:

Är herr statsrådet villig att eventuellt
i samråd med utrikesministern vidta
de tekniska, organisatoriska m. fl. åtgärder
som erfordras för att rätta till
bristerna i vår utlandsinformation till
ambassader och utlandssvenskar genom
att göra svensk radioutsändning hörbar
i utlandet?

Kan man förvänta att telexkontakterna
med ambassaderna utvidgas och tidigareläggs
för att personalen före
lunchdags skall kunna erhålla exakta
texter när det gäller viktigare uttalanden,
föredrag, kommentarer och ställningstaganden
till betydelsefulla frågor
inom och utanför vårt land, så att de
kan ge korrekta och inte undanglidande
svar på frågor de får i sitt arbete?

Kan man förvänta att statsrådet ordnar
med en snabbare distribution av
dagstidningar från Sverige till våra ambassader? Denna

anhållan bordlädes.

§ IN

Interpellation ang. eu statlig upplysningsscrvice
i deklarationsfrågor

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIKLUNI) (fp), som yttrade:

Herr talman! I en interpellationsdebatt
i andra kammaren den 5 april
1963 mellan finansministern, statsrådet
Sträng, och undertecknad angående
önskvärda förenklingar av deklarationsblanketterna
ställde jag frågan, om
inte taxeringsmyndigheterna, som då
ganska kraftigt upprustats med personal,
kunde ge deklaranterna ett aktivare
bistånd. Kunde inte det utmärkta
Aktiebolaget Sverige, fortsatte jag, »i
eget, rent vinstintresse ordna en del
lokala avdelningar för vad man i affärslivet
brukar kalla PR, d. v. s. public
relations?» Jag avsåg inte »statliga deklarationsbyråer
utan en ordnad och i
attityden gärna älskvärd upplysningstjänst,
som kunde begränsas till t. ex.
någon månad före den 15 februari varje
år» och för vilken service lämplig
taxeringspersonal skulle avdelas.

Det ovannämnda uppslaget betecknade
finansministern i en replik som intressant,
men han var inte då beredd
att uttala någon uppfattning om det i
övrigt.

Bakgrunden till min fråga var givetvis
inte endast en del svårigheter att
förstå texter på deklarationsblanketten
och övrigt deklarationstryck utan även
allmänhetens bristande kännedom om
den komplicerade skattelagstiftningen
och skatteproblemen över huvud taget,
ett förhållande som lett till att en mycket
betydande del av allmänheten kommit
i starkt beroende av tillfälligt upprättade
deklarationsbyråer av olika
slag. Dessa byråers kvalitet som rådgivningsorgan
är tydligen mycket varierande,
vilket vid en jämförande testning
i konkreta fall genom TV :s och
en del tidningars försorg under stort
uppseende kunnat konstateras. Följden
blir extra arbete för taxeringstjänstemännen
med rättelse av talrika, felakti -

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. folkpensionärsrabatt på de av statens järnvägar och postverket
ägda bnsslinjerna

ga deklarationer, en onödig arbetsbelastning
och ekonomisk förlust för det
allmänna.

Då åtgärder för förverkligande av
uppslaget med en ordnad och offentligt
erbjuden rådgivningsservice i deklarationsfrågor
genom taxeringsmyndigheterna
torde ta tid att genomföra,
är tidpunkten för sådana eventuella
åtgärders förberedande nu inne, om allmänheten
skall kunna erbjudas denna
service vid avgivande av nästa års självdeklaration.

Med hänvisning till ovanstående får
jag hemställa om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet ställa
följande fråga:

Är herr statsrådet villig att medverka
till att taxeringsmyndigheterna under
lämplig tidsperiod före avgivande
av nästa års självdeklarationer —- att
läggas till grund för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
för 1965 — i
lämplig form anordnar en särskild upplysningsservice
för allmänheten?

Denna anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. folkpensionärsrabatt
på de av statens järnvägar och postverket
ägda busslinjerna

Ordet lämnades på begäran till

Herr JONSSON (fp), som yttrade:

Herr talman! Riksdagens bägge kamrar
avslog under innevarande års vårsession
med mycket knappa majoriteter
ett yrkande om åtgärder för utvidgade
folkpensionärsrabatter på statens
järnvägar samt rabatter också på SJ:s
och postverkets busslinjer. Tio reservanter
i allmänna beredningsutskottet
yrkade i anslutning till motioner av herrar
Carlsson i Tibro och Jonsson i
Mora m. fl. att riksdagen skulle uttala
sig för att Kungl. Maj :t med trafikföretagen
upptar överläggningar om utvid -

gade rabattförmåner och därefter för
riksdagen framlägger förslag.

Motionärerna ville utvidga den nu
gällande tågrabattens giltighetstid, införa
de nämnda bussrabatterna samt
aktualisera frågan om rabatt även för
förtidspensionerade, pensionärer med
hustrutillägg samt blinda och handikappade.
Önskvärdheten av alla de uppräknade
utvidgningarna av rabatterna
är uppenbar, men här skall endast en
fråga, nämligen om bussrabatterna, tas
upp.

Järnvägsstyrelsen har i en till Kungl.
Maj:t den 28 januari 1965 överlämnad
redogörelse för de trafikekonomiska
förutsättningarna uppgivit att det inte
är kommersiellt motiverat med bussrabatter
och att ett införande av sådana
skulle kunna avsevärt försämra servicen
för alla bussresenärer, uppgifter
som här saknas anledning att kommentera.

Det framgår av allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 19, att ej heller
utskottsmajoriteten ställde sig avvisande
till tanken på bussrabatter. Utskottet
förutsatte att trafikföretagen fortlöpande
beaktar möjligheterna att vidta
förbättringar i rabattvillkoren och ansåg
i övrigt att de i motionerna upptagna
spörsmålen var att betrakta som anslagsfrågor,
som finge tas upp i samband
med anslagsäskanden.

Den i allt hastigare takt pågående
nedläggningen av järnvägslinjer och deras
ersättande av SJ-drivna busslinjer
motiverar att statsmakterna nu tar ett
initiativ i fråga om pensionärsrabatter
på S.T:s och postverkets bussar. För
varje år måste det för folkpensionärerna
framstå som allt underligare att olika
bestämmelser gäller på av staten
ägda järnvägar och bussar. Folkpensionärerna
är i stor utsträckning medborgare
med låga kontantinkomster. Den
förmånliga rabatten på SJ har därför
varit till stor glädje för dem och tydligen
samtidigt en god affär för järn -

Måndagen den 18 oktober 19G5 Nr 31 17

Interpellation ang. folkpensionärsrabbatt på de av statens järnvägar och postverket
ägda busslinjerna

vägen, eftersom rabatten lockat fram
många extra resor. För folkpensionärerna
förefaller det ologiskt att vad
som synes vara en god affär för SJ på
järnvägarna skulle vara ogenomförbart
på bussarna. Den väldiga ökningen av
privatbilismen måste också medföra att
det finns ett icke utnyttjat utrymme på
bussarna i fråga.

Motionärerna och reservanterna vid
1965 års vårriksdag har inte uttalat sig
rörande villkoren för att utsträcka pensionärsrabatten
till de statsägda bussarna.
Det är möjligt att begränsningar till
tid och sträckor kan vara nödvändiga.
Vad man begärt är främst att statsmakterna
nu börjar intressera sig för denna
viktiga angelägenhet och upptar förhandlingar
med SJ och poststyrelsen.

Under hänvisning till det anförda anhåller
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa
följande fråga:

Vill herr statsrådet med hänsyn till
det uppenbara behovet av folkpensionärsrabatt
på de av SJ och postverket
ägda busslinjerna ta upp förhandlingar
med berörda parter om införande av en
sådan rabatt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 20

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 136, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246),

nr 137, med förslag till lag om ändring
i byggnadslagen den 30 juni 1947
(nr 385),

nr 138, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 13 § brottsbalken
m. m.,

nr 139, med förslag till lag om erkännande
och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående
underhåll till barn, m. m.,

nr 141, angående utbyggnaden av universitet
och högskolor m. in., samt

nr 142, angående överlåtelse av kronan
tillhörig mark.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 21

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
897, av fru Ryding m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 132,
med förslag till lag om säkerheten på
fartyg, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 22

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
nio enkla frågor, nämligen av:

herr Turesson, till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
påskyndande av 1949 års jaktutrednings
arbete,

herr Jönsson i Ingemarsgården, till
herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående militära trupptransporter,

herr Eriksson i Bäckmora, till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående fridlysningen av
björn,

herr Josefsson, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
marknadsbetingelserna för linodlingen,

herr Wennerfors, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående undervisningssituationen
på grundskolans högstadium,

herr Hector, till hans excellens herr
statsministern angående ytterligare anslag
till humanitär hjälp åt befolkningen
i Vietnam,

herr Karlsson i Huddinge, till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående krediter för genom -

Nr 31

Tisdagen den 19 oktober 1965

förande av bostadsbyggnadsprogrammet
för storstockholmsområdet,
herr Källstad, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående bristen på läroböcker och undervisningsmateriel
i fackskolan, samt
herr Eliasson i Sundborn, till hans
excellens herr statsministern angående
låginkomstgruppernas problem.

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.21.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 19 oktober

Kl. 16.00

§ 1

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till lagutskott propositionerna:
nr 136, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246),

nr 137, med förslag till lag om ändring
i byggnadslagen den 30 juni 1947
(nr 385),

nr 138, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 13 § brottsbalken
m. in., och

nr 139, med förslag till lag om erkännande
och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående underhåll
till barn, m. in.; samt
till statsutskottet propositionerna:
nr 141, angående utbyggnaden av universitet
och högskolor m. m., och
nr 142, angående överlåtelse av kronan
tillhörig mark.

§ 2

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
den å bordet vilande motionen nr
897.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Svanberg, till herr statsrådet och
chefen för handelsdepartementet angående
den statliga företagsamheten i
Norrbotten,

herr Persson i Heden, till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående militära trupptransporter,

herr Elmwall, till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet angående
jordbruksproduktionens omfattning,

herr Larsson i Hedenäset, till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående linjevalet inom
grundskolan,

herr Gustavsson i Alvesta, till herr
statsrådet och chefen för civildepartementet
angående avveckling av dyrortsgraderingen
av de statsanställdas löner,

herr Hermansson, till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena angående
kollektiva sanktioner mot Sydafrika,

herr Lothigius, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående föroreningen av sjön Vättern,

herr Ohlin, till hans excellens herr
statsministern angående låginkomstgruppernas
problem,

fru Nettelbrandt, till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet an -

Tisdagen den 19 oktober 1965 Nr 31

statsbidragen till daghem och andra institutioner för barn -

Interpellation ang.
tillsyn, m. m.

gående beskattningen av svenska forskare
i USA,

herr Lundberg, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående informationen till svenska
ambassader via radio och press,

herr Wiklund, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
en statlig upplysningsservice i deklarationsfrågor,
samt

herr Jonsson, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående folkpensionärsrabatt på de
av statens järnvägar och postverket
ägda busslinjerna.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr talmannen, herr förste
vice talmannen och de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda att
jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 18 oktober
1965.

§ 1

I skrivelse den 12 respektive 15 oktober
1965 hade stenograferna hos andra
kammaren fru Ingrid Nilsson och fil.
lic. Hans Karlgren anhållit om entledigande
från sina stenograftjänster. Vidare
hade stenografen hos kammaren redaktören
Gunnar Ljusterdal i skrivelse
den 15 oktober 1965 anhållit om tjänstledighet
för egna angelägenheter under
höstsessionen 1965.

Herrar deputerade beslöt dels bevilja
Nilsson och Karlgren begärt entledigande,
dels bevilja Ljusterdal begärd tjänstledighet,
dels antaga reservstenografen
fröken Anita Hallberg till stenograf hos
kammaren fr. o. m. den 18 oktober 1965,
dels ock meddela reservstenografen
Bengt Henningsson fortsatt förordnande

att under höstsessionen uppehålla Ljusterdals
stenografbefattning.

Med förordnande å den återstående
ledigblivna stenograftjänsten skulle tills
vidare anstå.

§ 2

Sedan kanslisten (kansliskrivaren)
hos andra kammaren fru Margareta
Berglund anhållit om entledigande från
sin befattning beslöt herrar deputerade
antaga fru Svea Salander, som den 13
januari 1965 antagits som maskinskriverska
vid riksdagens snabbprotokoll,
till kanslist (kansliskrivare) hos kammaren
fr. o. m. den 18 oktober 1965. Vidare
godkändes att fru Salander förordnats
att fr. o. m. den 11 innevarande
oktober uppehålla ifrågavarande tjänst.

§ 3

I skrivelse den 17 september 1965
hade fru Ingegerd Carlsén anhållit om
entledigande från sin anställning som
maskinskriverska vid riksdagens snabbprotokoll.
Med anledning härav och till
fyllande av den efter fru Salander uppkomna
vakansen beslöt herrar deputerade
som maskinskriverskor vid snabbprotokollet
antaga fru Lore Andersson
och fru Kerstin Mörk.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 5

Interpellation ang. statsbidragen till
daghem och andra institutioner för
barntillsyn, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HAMRIN i Kalmar (fp), som yttrade: Herr

talman! Opinionen för ökade
samhällsinsatser att bereda yrkesarbetande
föräldrar möjlighet till barntillsyn
är starkt växande. Det är glädjande.
Åtgärder för att snabbt öka resurserna
på området bör ha hög prioritet.

En ökad samhällsinsats för att påskynda
inrättandet av daghem och and -

20 Nr 31 Tisdagen den 19 oktober 1965

Interpellation ang. statsbidragen till daghem och andra institutioner för barntillsyn,
m. m.

ra institutioner för barntillsyn motiveras
starkt dels av hänsyn till behovet
att möjliggöra friast möjliga val för
kvinnor mellan yrkesarbete och hemarbete,
dels av arbetsmarknadsskäl. Arbetsmarknadsskälen
blir alltmer tvingande
mot bakgrund av de prognoser rörande
arbetskraftsbehovet som arbetsmarknadsutredningen
gjort. Av dessa
prognoser framgår att behovet av arbetskraft
under den närmaste framtiden
nästan helt måste tillgodoses genom
att antalet yrkesverksamma kvinnor
ökas.

Tillgången på daghemsplatser stagnerade
under 1950-talet. Det skedde under
detta årtionde ej heller någon utökning
av antalet utbildningsplatser för
förskollärare. Nuvarande bristsituation
måste ses mot bakgrund av denna stagnation
och den kraftigt ökade efterfrågan.
Riksdagens beslut 1963 och 1964
om ökade statsbidrag till barnstugeverksamlieten
och om ökad förskollärarutbildning
var nödvändiga korrektiv
i den då rådande bristsituationen. Åtgärderna
är dock otillräckliga.

Sedan januari i år arbetar en särskild
delegation inom familjeberedningen
med uppgift att överse statsbidragen
för barnstugeverksamheten. Föredragande
statsrådet förklarade för
kammaren i våras, att man inte kunde
vänta resultat av delegationens arbete
i år. Även om de mera vittgående förslag,
som man hoppas att delegationens
arbete skall utmynna i, av alla tecken
att döma inte kommer att framläggas
på ytterligare någon tid, bör en förbättring
av statsbidragsreglerna redan nu
kunna ske.

När nuvarande regler för statsbidrag
till barnstugeverksamheten fastställdes
år 1963 föreslog folkpartiet en indexreglering
av bidragen. Dessa skulle fastställas
till en viss procentsats av de
faktiska kostnaderna för anläggning
och drift av barnstugor. Förslaget vann
emellertid inte riksdagens bifall. Riksdagsmajoriteten
uttalade i stället att de
av regeringen föreslagna bidragsgrun -

derna, som innebar bidrag med ett visst
fast belopp, i dåvarande läge var väl
lämpade för att stödja barnstugeverksamheten.
Genom kostnadsutvecklingen
har emellertid bidragen urholkats alltmer.
Som exempel kan nämnas, att
driftbidraget till daghem ursprungligen
beräknades täcka 25 procent av de sammanlagda
driftkostnaderna men att i
praktiken enligt en av socialstyrelsen
på hösten 1964 företagen undersökning
endast 20 procent av dessa kostnader
täcktes av bidraget. Det finns anledning
att befara att en ytterligare urholkning
av bidraget skett sedan i fjol. Ett återställande
av bidragets relativa storlek
synes därför nödvändigt.

Ett särskilt problem gäller möjligheterna
för statliga organ att genom rådgivning
stimulera kommunerna till ett
ökat byggande av daghem och andra institutioner
för barntillsyn. För sådan
rådgivning har numera inrättats s. k.
länsgrupper, vilka rapporterar till den
centrala samarbetsgrupp för barntillsynsfrågor
som bildades 1963 mellan
arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen
och bostadsstyrelsen. Det vore av
stort värde att få en redogörelse för hittills
uppnådda erfarenheter av länsgruppernas
verksamhet.

Med hänvisning till ovan anförd motivering
hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet Ulla Lindström
ställa följande frågor:

1. Vill statsrådet medverka till att
förslag snarast möjligt framläggs för
riksdagen om sådan förbättring av de
statliga anläggnings- och driftbidragen
till daghem och andra institutioner för
barntillsyn att den statliga andelen i de
faktiska kostnaderna för dessa institutioner
återställs till den nivå som avsågs
i 1963 års riksdagsbeslut?

2. Vill statsrådet redogöra för erfarenheterna
av den rådgivningsverksamhet
i frågor om inrättande av daghem
m. m. som de s. k. länsgrupperna bedriver
i kommunerna?

Denna anhållan bordlädes.

Tisdagen den 19 oktober 19G5

Nr 31

§ 0

Interpellation ang. årets folk- och bostadsräkning Ordet

lämnades på begäran till

Herr RINGABY (b), som yttrade:

Herr talman! I anslutning till årets
folk- och bostadsräkning avkräves alla
som förfogar över en bostadslägenhet
en mängd uppgifter. Lekmannen ställer
sig utan tvekan ytterst frågande till det
praktiska värdet av de ca 60 frågorna.
Inte ens det rent statistiska värdet torde
vara särskilt stort.

Då det tar omkring två timmar att
läsa och fylla i årets blankett för en
vanlig medborgare bör det vara ett oavvisligt
krav att uppgifterna som frågeställaren
önskar är av ett legitimt både
praktiskt och statistiskt intresse för det
allmänna. Så torde inte vara fallet.

Det andra kravet på en blankett av
denna typ är att frågorna skall vara så
lättförståeliga och uppställningen så enkel
att de önskade uppgifterna blir någorlunda
riktiga och därmed av något
värde. Detta gäller naturligtvis även anvisningarna.
Årets blankett är ett flagrant
exempel på oklarhet och på komplicerade
frågor av till synes ringa allmänt
intresse. En koncentration till få
och viktiga frågor vore önskvärd.

Det tredje kravet som med fog kan
ställas är att det bearbetade materialet
så snabbt som möjligt kan presenteras
en större allmänhet så att denna känner
sig ha deltagit i en intressant undersökning.

Med anledning av det anförda anhåller
jag att till chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

1. Anser herr statsrådet att både frågorna
och anvisningarna på blanketten
till årets folk- och bostadsräkning fyller
så rimliga krav på klarhet och enkelhet,
att inte felprocenten förrycker
det statistiska och praktiska värdet?

2. Anser herr statsrådet att frågornas
karaktär är av sådan betydenhet att de
motiverar det relativt stora besväret
att fylla i blanketten?

3. Kommer det statistiska materialet
att publiceras inom rimlig tid och vartill
skall det användas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Tillkännagavs, att bankoutskottet jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan anmält att till
utskottet inkommit

från styrelsen för riksdagsbiblioteket
framställning angående anvisande av ytterligare
anslag för bokinköp och bokbindning,
samt

likaledes från styrelsen för riksdagsbiblioteket
framställning angående lönegradsuppflyttning
av vissa vaktmästartjänster
m. m.

Dessa anmälningar bordlädes.

§ 8

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 898, av herr Gustafsson i Borås, i
anledning av Kungl. Maj :ts skrivelse nr
67, med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation,

nr 899, av herr Wiklund, likaledes i
anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse nr
67,

nr 900, av herr Nordgren, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 126,
med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september
1928 (nr 370), m. m.,

nr 901, av herr Jonasson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
129, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.,

nr 902, av herr Sjöholm m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
131, med förslag till förordning om ändring
i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623), och

nr 903, av herr Magnusson i Borås, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 132, med förslag till lag om säkerheten
på fartyg, m. m.

Dessa motioner bordlädes.

Nr 31

Onsdagen den 20 oktober 1965

§ 9

Ordet lämnades på begäran till

Herr TURESSON (h), som yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville besluta, att
tiden för avgivande av motioner i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
141, angående utbyggnaden av universitet
och högskolor m. m., måtte med
hänsyn till ärendets omfattning utsträckas
till det sammanträde, som infaller
näst efter femton dagar från det propo -

sitionen kom kammaren till handa,
d. v. s. första plenum efter tisdagen
den 2 november.

Denna hemställan bifölls.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.08.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 20 oktober

Kl. 10.00

§ 1

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
följande vid utskottets anmälningar
jämlikt § 21 riksdagsstadgan fogade,
å bordet vilande framställningar
från styrelsen för riksdagsbiblioteket,
nämligen

angående anvisande av ytterligare anslag
för bokinköp och bokbindning,
samt

angående lönegradsuppflyttning av
vissa vaktmästartjänster m. m.

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till lagutskott motionerna nr 898 och
899;

till bevillningsutskottet motionerna nr
900—902; samt

till lagutskott motionen nr 903.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Hamrin i Kalmar, till statsrådet
fru Lindström angående statsbidragen

till daghem och andra institutioner för
barntillsyn, m. m., samt

herr Ringaby, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
årets folk- och bostadsräkning.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Interpellation ang. jordbrukets kreditförsörjning Ordet

lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Jordbruksnäringens kreditförsörjning
är i våra dagar en särskilt
angelägen fråga. Den högt uppdrivna
rationaliseringstakten förutsätter
att jordbrukets anspråk på kapital
tillgodoses i konkurrensen med andra
samhällssektorer. Om så ej sker kan de
anspråk, som statsmakterna ställer i
fråga om ökad rationaliseringstakt och
varom väl i och för sig ingen oenighet
råder, rimligen inte uppfylles.

Jordbrukets utövare är i huvudsak
hänvisade till den allmänna penningoch
kapitalmarknaden för att få sina
kreditbehov tillgodosedda. De möter
stark konkurrens från andra samhälls -

Onsdagen den 20 oktober 1905

Nr 31

Interpellation ang. jordbrukets kreditförsörjning

sektorer, vilkas kreditbehov för närvarande
har hög prioritering. Genom hl. a.
beredskapslagstiftningen för bankväsendet
har jordbrukets intressen blivit eftersatta.
Både affärsbanker och sparbanker
har engagerat sig på bostadsoch
komnuinkrcditonirådet i sådan utsträckning
att jordbrukets möjligheter
att hävda sig starkt reducerats. Kvar
står för denna närings utövare i huvudsak
de av dem själva organiserade kreditinrättningarna
inom föreningsrörelsens
ram, hypoteks- och jordbrukskasserörelserna.
I offentliga sammanhang
uttalas också någon gång den åsikten,
att jordbruket är oberoende av kapitalrörelserna
i övrigt, eftersom näringen
av egen kraft skapat förutsättningarna
för sin kreditförsörjning.

Vad jordbrukskasserörelsen beträffar
har bemödandena under senare år
krönts med utomordentlig framgång.
Ändå måste det sägas att kasserörelsen
inte ännu på lång tid ens i samverkan
med liypoteksorganisationen kan
väntas till fullo motsvara de ständigt
växande kreditanspråken.

Ett mycket stort intresse tilldrar sig
i rådande läge hypoteksorganisationens
möjligheter att genom sin obligationsförsäljning
dra till sig kapital för jordbrukets
räkning, också från områden
utanför näringen själv. Därvid är det
nödvändigt att rikta uppmärksamheten
på obligationsmarknaden och kapitalrörelserna
inom denna. Obligationer som
långsiktig placeringsform riskerar afl
råka i misskredit genom det oavbrutet
fallande penningvärdet. En sådan utveckling
kan få mycket allvarliga konsekvenser.
Obligationsräntan kan i vida
kretsar komma att uppfattas som ett
instrument inte bara för att tillförsäkra
köparen skälig avkastning på hans kapital,
utan också som kompensation för
förmögenhetsbortfall genom inflationen,
allt innefattande krav på stigande
ränta. Härförutan uteblir de vanliga
obligationsplacerarna från den fria
öppna marknaden.

Konsekvenserna för landshypoteks -

institutionen och därmed för jordbruket
kan väntas bli siirskilt katastrofala
när det gäller kreditförsörjningen. Kvar
står för hypoteksrörelsen egentligen endast
möjligheten att via AP-fonderna
tillföra jordbruket någon del av samhällets
sparmedel. Jordbruksnäringen blir
alltmer beroende av den växande ekonomiska
makt som fonderna representerar,
och det är angeläget att näringen
kan komma till sin rätt i denna konkurrens.
Bortsett från de nybildade primär-
och sekundärkreditföretag, vilkas
uppgift är att nyttiggöra AP-sparandet
huvudsakligen för jordbruksindustriella
ändamål, utgör hypoteksrörelsen den
enda form, varigenom AP-fonderna kan
komma det egentliga jordbruket till
godo, bl. a. för rationaliseringsändamål.

AP-fondernas utlåning till jordbruket
redovisas senast (augusti 1965) med
3,3 % medan andelen i nationalprodukten
för jordbruk, fiske och skog uppskattas
till omkring 7 %. För sin obligationsförsäljning
anses hypoteksbanken
vara beroende av riksbankens tillstånd,
såväl vad angår lånevillkoren
(räntan) som emissionsbelopp. Redan
en räntesättning, som gör obligationerna
osäljbara, innefattar ett effektivt kreditstopp.
Det hjälper då inte att man
generöst ger obegränsat försäljningstillstånd.
Resurserna uteblir med svåra
skadeverkningar för jordbruksnäringen
som följd.

Den andra flaskhalsen för hypoteksrörelsens
medelsanskaffning blir APfondstyrelsernas
placeringspolitik. Fara
föreligger att jordbrukets intresse därvid
inte kommer till sin rätt. Helt naturligt
är dragkampen om kapitalet stor.
Man kan emellertid konstatera att jordbrukets
andel i AP-fondernas utlåning
är förhållandevis liten. Genom ökning
av andelen skulle man kunna gå till mötes
den strävan efter självfinansiering
som finns hos jordbruket.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande frågor:

Nr 31

Onsdagen den 20 oktober 1965

Interpellation ang. beskattningen av bingovinster

1. Har statsrådet uppmärksammat den
rådande situationen för jordbrukets kreditförsörjning,
särskilt såvitt angår APfondernas
roll och sambandet mellan
dessa och hypoteksrörelsens verksamhet? 2.

överväger statsrådet åtgärder för
att i berörda avseenden eller eljest trygga
kreditförsörjningen för jordbruksnäringen
i samhällets intresse?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Interpellation ang. beskattningen av
bingovinster

Ordet lämnades på begäran till

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp),
som yttrade:

Herr talman! Kungl. kontrollstyrelsen
har under omständigheter, vilka måste
betecknas som säregna, beslutat hänföra
bingospelet till sådana spel på vilka
lotterivinstförordningen är tillämplig.
Lotterivinstskatt kommer att tas ut
med cirka 43 procent på vinster som
överskrider 100 kronor i värde. Skatteplikten
uppges åvila även spelvinster
som vunnits innan det blivit känt att
sådana vinster är skattepliktiga.

Man kan givetvis inte lasta kontrollstyrelsen
för att denna gör en enligt
styrelsens mening riktig tolkning av lotterivinstförordningen.
Däremot framstår
det som märkligt, att denna tolkning
icke givits till känna tidigare.
Bingospelet är ju ingen nyhet.

Det nya ligger i att bingospelet på
ett explosionsartat sätt vunnit utbredning
bland allmänheten, speciellt på
landsbygden. Det har blivit elt första
rangens fritidsnöje för många människor.
Genom att myndighetens tolkning
offentliggjorts först nu har stor
skada skett, vilken dock inte får drabba
de i sammanhanget helt oskyldiga
bingoarrangörerna. Det är nödvändigt

att en retroaktiv beskattning av bingovinster
icke sker.

Vad som gör denna fråga särskilt allvarlig
är att idrottsklubbar i så stor utsträckning
är bingoarrangörer. Det
finns idrottsklubbar vilkas verksamhet
till en tredjedel eller mer finansieras av
inkomster från bingospelet. Beskattningen
av dessa inkomster kommer att
drabba idrotten, främst ungdomsidrotten,
hårt. För många idrottsklubbar kan
det bli svårt att omedelbart ersätta de
genom beskattningen förlorade inkomsterna
med nya. Risk föreligger att detta
i vissa fall leder till nedläggning eller
i varje fall inskränkning av den idrottsliga
verksamheten. För att undvika sådana
olyckliga konsekvenser av skattebeslutet
bör regler genomföras, som åtminstone
under en övergångstid förhindrar
att skatt tas ut på bingoinkomster.
Detta är motiverat också därav att
skattekontrollen av bingospelet ännu
inte hunnit utbyggas.

Med hänvisning till den anförda motiveringen
hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet ställa följande
frågor:

Vill statsrådet — med hänsyn till de
omständigheter under vilka det blivit
känt att bingovinster är skattepliktiga
och med beaktande av den ekonomiska
skada som idrotten kan befaras lida
om skattskyldighet nu pålägges bingoarrangörer
— medverka till att bestämmelser
genomförs, som åtminstone tills
vidare förhindrar att skatt tas ut på inkomster
från bingospelet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.04.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 65
514762