Nr 31 ANDRA KAMMAREN 1969 (Riksdagens protokoll 1969:31)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 31 ANDRA KAMMAREN 1969

16—17 oktober

Debatter m. m.

Torsdagen den 16 oktober

Sid.

Hälsningsanförande............................................ 5

Minnesord över avlidna ledamöter av kammaren.................. 5

Meddelande ang. sammanträdestider m. m........................ 6

Interpellationer av:

herr Ahlmark (fp) ang. principerna för avvisning av zigenare..... 7

herr Andersson i Örebro (fp) ang. upphävande eller begränsning av
enskild persons lagliga möjlighet att anordna spel med spelautomat 8
herr Antonsson (ep) ang. de svenska insatserna för återuppbyggnad

i Vietnam................................................ 9

herr Antonsson (ep) ang. ett effektivare försäkringsskydd mot skador

på växande skog.......................................... 10

herr Wedén (fp) ang. regeringens inställning till frågorna om biståndet
till Vietnam....................................... 11

fru Nettelbrandt (fp) ang. de principer som tillämpas vid tillsättning

av professurer............................................. 12

fru Nettelbrandt (fp) ang. utbyggnaden av Frescatiuniversitetet. .. 12

herr Källstad (fp) ang. befrielse för kristna samfund m. fl. organisationer
från arbetsgivaravgift................................ 13

herr Gustavsson i Alvesta (ep) ang. forskning rörande verkningarna

av våld i film och televisionsprogram........................ 14

herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. åtgärder för att trygga säkerheten

på allmänna platser........................................ 15

herr Hermansson (vpk) ang. upprättande av diplomatiska förbindelser
med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära

regering.................................................. 16

herr Hermansson (vpk) ang. lättnader i den kommunala beskattningen.
........... 17

1 —Andra kammarens protokoll 1969. Nr 31

Nr 31

Innehåll

Sid.

fru Marklund (vpk) ang. sysselsättningsskapande åtgärder i Norr landslänen.

............................................... 18

herr Oskarson (m) ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador
på skog............................................ 18

herr Gustafson i Göteborg (fp) ang. tillskapande av en rådgivande

grupp för förhandlingarna beträffande Nordek................ 19

herr Mundebo (fp) ang. åtgärder för att minska boendekostnaderna 20
herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) ang. sysselsättningsskapande

åtgärder i Norrland........................................ 21

herr Romanus (fp) ang. öppethållande av butiker på söndagarna... 23

herr Bohman (m) ang. ändringar i den s. k. Rhodesia-lagen....... 24

herr Börjesson i Falköping (ep) ang förbättrad information om dödsbodelägares
möjligheter att skydda sig mot betalningsansvar för

avliden persons skulder.................................... 26

herr Magnusson i Borås (m) ang. lättnader i kreditrestriktionerna,

m. m.................................................... 27

herr Petersson i Gäddvik (m) ang. sysselsättningsskapande åtgärder

i Norrbotten.............................................. 27

herr Johansson i Skärstad (ep) ang. befrielse för hörselskadade från

skyldighet att erlägga TY-licensavgift........................ 29

herr Persson i Heden (ep) ang. åtgärder med anledning av höstens

stormskador på skog....................................... 29

herr Jonasson (ep) ang. beskattningen av jordbrukstraktorer..... 30

herr Jonasson (ep) ang. förbättring av vägförbindelserna med Norge 31

herr Josefson i Arrie (ep) ang. bestridandet av kostnaderna för drift

av icke lönsamma busslinj er................................. 32

fru Jonäng (ep) ang. tillskapande av en opinionsnämnd för film. ... 32

herr Wennerfors (m) ang. talpedagogutbildningen............... 33

herr Ringaby (m) ang. åtgärder för att trygga medborgarnas säkerhet
till liv och lem......................................... 34

herr Åberg (fp) ang. förstärkning av väderlekstjänstens jourtjänst 34

herr Werner (m) ang. åtgärder mot ungdomsbrottsligheten....... 35

herr Fridolfsson i Stockholm (m) ang. befrielse för kristna och andra

ideella organisationer från arbetsgivaravgift................... 35

Meddelande om enkla frågor av:

herr Clarkson (m) ang. åtgärder för att hålla enskild person skadeslös

vid fall av penningförfalskning ............................. 37

herr Sjöholm (fp) ang. konsekvenserna av automobilskattens uppdelning
på terminer i vissa fall................................. 37

herr Andersson i Örebro (fp) ang. lagstiftning om rätt för köpare att
annullera kontrakt som slutits vid s. k. dörrförsäljning......... 37

Innehåll

Nr 31

Sid.

herr Källstad (fp) ang. urvalsmetoden för tillträde till de spärrade

linjerna vid fackhögskolor och universitet..................... 37

herr Antby (fp) ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador

På skog.................................................. 37

herr Börjesson i Falköping (ep) ang. förbättrad beredskap mot storm katastrofer

............................................... 37

herr Hermansson (vpk) ang. materiellt stöd till Demokratiska Republiken
Vietnam och Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära
regering....................................... 37

herr Magnusson i Borås (m) ang. åtgärder med anledning av höstens

stormskador på skog....................................... 37

herr Stridsman (ep) ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Torne dalen.

................................................... 37

herr Gustafsson i Stenkyrka (ep) ang. förbättring av kommunikationerna
mellan Gotland och fastlandet....................... 37

herr Jonasson (ep) ang. tillämpningsföreskrifterna till traktorskatteförordningen.
............................................. 37

herr Jonasson (ep) ang. lättnad i beskattningen av vissa fastigheter 37
fröken Wetterström (m) ang. åtgärder för att hålla enskild person

skadeslös vid fall av sedelförfalskning........................ 37

herr Wennerfors (m) ang. åtgärder för att främja simkunnigheten 37
herr Wennerfors (m) ang. tillsättande av en expertgrupp för lösande

av zigenarnas problem..................................... 38

herr Magnusson i Nennesholm (ep) ang. omprövning av beskattningen
av traktorer.............................................. 38

Fredagen den 17 oktober

Meddelande om enkla frågor av:

fru Kristensson (m) ang. ordningen för överlämnande av förhand lingsuppdrag

till statens avtalsverk......................... 41

herr Carlshamre (m) ang. principerna för ansvarsfördelningen inom

Sveriges Radio............................................ 41

herr Enskog (fp) ang. tidpunkten för framläggande av proposition

om Mälarledens fördjupning................................ 41

herr Enskog (fp) ang. ändring i bestämmelserna om den tidpunkt från

vilken sjukpenning utgår................................... 42

fru Ryding (vpk) ang. utredning om orsaken till att nyproducerade

lägenheter står outhyrda................................... 42

herr Boo (ep) ang. åtgärder för att hålla enskild person skadeslös vid

fall av sedelförfalskning.................................... 42

1*—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 31

Nr 31

Innehåll

Sid.

herr Romanus (fp) ang. statliga myndigheters utannonsering av tjänster.
...................................................... 42

fru Ryding (vpk) ang. skärpning av skyddsbestämmelserna för koloxidfarliga
arbetslokaler.................................... 42

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) ang. åtgärder för att hålla enskild

person skadeslös vid fall av sedelförförfalskning............... 42

herr Enskog (fp) ang. förfrågningar från företag om tillämpningen

av den s. k. Rhodesia-lagen................................. 42

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober

Kl. 11.00

§ 1

Hälsningsanförande

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till årets höstsession,
som härmed förklaras öppnad.

§ 2

Minnesord över avlidna ledamöter av
kammaren

Herr TALMANNEN yttrade:

Under kammarens ferier har två av
våra kamrater, Yngve Hamrin och Erik
Larsson i Norderön, gått ur tiden.

Y''ngve Hamrin avled den 25 augusti
efter en längre tids sjukdom. Han tillhörde
landstinget sedan år 1946 och invaldes
i andra kammaren år 1953. Under
sina mer än 30 år som chefredaktör
blev han en av vårt lands mest uppmärksammade
publicister, och han var
en ledande man inom svensk frikyrkorörelse.

Yngve Hamrins stora intresse var
idépolitiken. I kammardebatterna tog
han ofta upp folkmoraliska och religiösa
frågor. En stor del av sin tid ägnade
han åt arbetet i konstitutionsutskottet,
som han länge och intill sin
bortgång tillhörde. Han hade en stark
känsla för riksdagens värdighet och
riksdagsledamöternas ansvar inför den
allmänna opinionen. Han var en orädd,
skicklig och fängslande talare, vars ärliga
patos vann respekt även hos meningsmotståndare.

Erik Larsson i Norderön avled helt
oväntat den 6 oktober under en debatt
i Jämtlands läns landsting. Han intog
en framskjuten plats i sitt hemlän inom
både den kommunala förvaltningen och

näringslivets organisationer. Han var
också häradsdomare.

År 1958 invaldes Erik Larsson i andra
kammaren, och redan året därpå inträdde
han i första lagutskottet. Utöver
de till detta utskott hörande ärendena
intresserade han sig främst för Norrlandsfrågorna.
Hans insatser i debatterna
präglades av lugn saklighet samtidigt
som de vittnade om hur starkt
engagerad han var i de uppgifter som
blivit honom anförtrodda. Genom sitt
öppna och vänliga sätt tillvann han sig
sina riksdagskamraters sympati och
tillgivenhet.

Med saknad och tacksamhet minns vi
dessa våra bortgångna kamrater och lyser
frid över deras minne.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 3

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i 32 § riksdagsordningen
föreskrivna fulhnaktsgranskningen: Departementsprotokoll

15.10.1969

Till justitiedepartementet har från
länsstyrelsen i Jönköpings län inkommit
fullmakt för Gösta Sterne och från
länsstyrelsen i Jämtlands län fullmakt
för Nils G. Åsling, som vid nya röstsammanräkningar
utsetts till ledamöter
av riksdagens andra kammare i stället
för avgångna ledamöter av kammaren.

Granskning av fullmakterna företas
inför chefen för justitiedepartementet
i närvaro av vederbörande fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret.

Någon anmärkning framställs ej mot
fullmakterna.

Detta protokoll och de granskade full -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Meddelande ang. sammanträdestider m. m.

makterna skall överlämnas till andra
kammaren.

Enligt uppdrag
Margit Hirén

Vid detta protokoll var fogade de däri
omförmälda fullmakterna för herrar
Gösta Sterne och Nils G. Åsling att inträda
såsom ledamöter av kammaren
för tiden till den 1 januari år 1973 efter
herr Hamrin respektive herr Larsson i
Norderön.

Herr talmannen meddelade, att herrar
Sterne och Åsling intagit sina platser
i kammaren.

§ 4

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till Riksdagen

Härmed får jag avsäga mig förtroendet
att vara justitieombudsman fr. o. m.
den 3 november 1969.

Stockholm den 15 oktober 1969

Hugo Henkow

Kammaren beslöt, att med anledning
av denna avsägelse erforderligt val skulle
i föreskriven ordning anställas.

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig ha om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid sammanträde
torsdagen den 23 innevarande oktober
företaga val av valmän jämte suppleanter
för utseende av en riksdagens ombudsman.

§ 5

Herr talmannen meddelade, att herr
andre vice talmannen Cassel och fru
Anér enligt till kammaren inkomna läkarintyg
vore sjukskrivna, herr andre
vice talmannen Cassel under tiden den
16—den 26 innevarande oktober och
fru Anér under tiden den 16—den 27
samma månad.

Herr andre vice talmannen Cassel och
fru Anér beviljades ledighet från riksdagsgöromålen
under angivna tider.

§ 0

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden den 16
—28 oktober för deltagande i Förenta
Nationernas generalförsamlings tjugofjärde
ordinarie möte i New York.

Stockholm den 15 oktober 1969

Torsten Nilsson

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får vi anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
den 16 oktober—1 november 1969 för
deltagande i statsutskottets femte avdelnings
resa till Japan, Hongkong, Thailand
och Italien.

Stockholm den 10 oktober 1969
Sigurd Lindholm
Lars Eliasson
Harald Almgren
Carl-Wilhelm Lothigius
Arne Blomkvist
Ingvar Svanberg
Karl-Erik Eriksson

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får vi anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 16—22
oktober 1969 för deltagande i utrikesutskottets
resa till USA och Canada.

Stockholm den 9 oktober 1969
Stig Alemyr
Sven Mellqvist
Nancy Eriksson

Till Riksdagens andra kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet fr. o. m. den 16 oktober
t. o. m. den 2 november 1969 för deltagande
i FN:s generalförsamling i New
York.

Stockholm den 15 oktober 1969

Ola Ullsten

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 7

Meddelande ang. sammanträdestider
m. m.

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. principerna för avvisning av zigenare

Herr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats
en preliminär plan för andra kammarens
sammanträden under tiden den
16 oktober—30 november. Därav framgår
bland annat att den första frågestunden
äger rum torsdagen den 23 oktober
med början kl. 15.30. Då besvaras
frågor som inlämnats senast kl. 12.00
fredagen den 17 oktober.

En allmänpolitisk debatt anordnas
onsdagen den 29 oktober kl. 10.00 med
eventuell fortsättning torsdagen den 30
och fredagen den 31 oktober, båda dagarna
med början kl. 10.00. Vid torsdagens
och fredagens sammanträden
kan även utskottsutlåtanden upptas till
avgörande. Om samtliga ärenden hinner
slutbehandlas på torsdagen blir fredagens
sammanträde ett bordläggningsplenum,
som i så fall tar sin början kl.
14.00.

I den mån behov därav föreligger
kommer fr. o. m. den 14 november arbetsplena
att anordnas också på fredagarna.
Dessa sammanträden börjar
kl. 10.00.

Kammarens ledamöter har tillställts
en preliminär plan för behandling i
kamrarna av utskottsutlåtanden intill
november månads utgång. Med hänsyn
till att en mycket stor del av utskottens
arbetsmaterial ännu inte föreligger är
de från utskotten erhållna tidsuppgifterna
osäkra i vad avser sessionens senare
del. För december månad kommer
plan att upprättas så snart det blir möjligt
att bättre överblicka vilka ytterligare
propositioner som skall slutbehandlas
av riksdagen under höstsessionen.

Tidpunkten för sessionens sista arbetsplenum
kan inte anges förrän närmare
uppgifter erhållits beträffande
propositionsavlämnandet. Såvitt nu kan
bedömas torde riksdagsarbetet kunna
avslutas först omkring den 17 december.
Sedvanlig tidsplan för sammanträdena
under december månad kommer
att framläggas i början av november.

Jag vill slutligen erinra om att till
kammarens ledamöter utdelats förteckningar
över dels propositioner avsedda
att föreläggas höstsessionen, dels uppskov
till höstsessionen med behandlingen
av vissa ärenden. Särskilda meddelanden
har utarbetats angående riksdagens
arbete m. m. under höstsessionen,
riksdagens utrikeskontakter och
riksdagens skoltjänst.

§ 8

Interpellation ang. principerna för avvisning
av zigenare

Ordet lämnades på begäran till

Herr AHLMARK (fp), som yttrade:

Herr talman! Regeringens beslut den
9 oktober i år att från Sverige låta avvisa
47 zigenare har lett till en omfattande
debatt. Kritikerna av beslutet har
anfört många skäl. Man har pekat på
att vi på humanitära grunder inte sällan
låtit utlänningar få uppehållstillstånd
i landet; av samma skäl kunde de
nu avvisningshofade få stanna, vilket de
själva intensivt önskar. Man har också
konstaterat att zigenarna riskerar att
drabbas av diskriminering i det land
dit de kommer att sändas. Man har sagt
att de nu — ofta för första gången i sitt
liv — börjar få tillgång till undervisning
och sjukvård. Ytterligare ett antal
argument har anförts mot regeringens
beslut.

Protesterna mot den planerade avvisningen
bärs upp av kravet på att
medmänsklighet och humanitära hänsyn
i hög grad bör påverka myndigheternas
handlande i fall som dessa. Jag
delar den värderingen och anser det
självklart att inrikesministern lämnar
riksdagen en redogörelse för de principer
som varit vägledande för detta
beslut. Jag utgår från att den redogörelsen
lämnas riksdagen innan avvisningen
enligt planerna skall verkställas.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikes -

2* — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 31

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. upphävande eller begränsning av enskild persons lagliga möjlighet
att anordna spel med spelautomat

departementet få ställa följande fråga:

Vilka principer har legat till grund
för regeringens beslut den 9 oktober i
år att ur Sverige avvisa en grupp på 47
zigenare?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. upphävande eller begränsning
av enskild persons lagliga
möjlighet att anordna spel med spelautomat Ordet

lämnades på begäran till

Herr ANDERSSON i Örebro (fp), som
yttrade:

Herr talman! Enligt 1 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 får lotteri för
allmänheten om pengar eller pengars
värde endast anordnas efter tillstånd av
Kungl. Maj :t eller — i vissa fall — av
länsstyrelse eller polismyndighet eller
efter anmälan till polismyndighet. Som
lotteri anses varje företag, där genom
slumpen en eller flera deltagare kan
erhålla vinst till högre värde än det som
erhålls av envar deltagare. Om sådana
vinstmöjligheter föreligger betraktas
även marknads- och tivolinöjen, såsom
mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar
och skjutbanor, som lotterier.

I 2 § samma förordning stadgas, att
lotteri må anordnas endast efter anmälan
hos polismyndighet minst sju dagar
innan, om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Denna paragraf anses tillämplig
på spelautomater inom offentligt nöjestillställningsområde.
Dit räknas även
t. ex. danstillställning på restaurang. År
inte samtliga förutsättningar i 2 § uppfyllda
kan tillstånd att anordna lotteri
i form av spelautomater endast ges av
Kungl. Maj:t. Enligt uppgift från riksdagens
upplysningstjänst har något tillstånd
till spel med »enarmade banditer»
aldrig sökts.

Spelautomater förekommer emellertid

i stor omfattning utan att förutsättningarna
i 2 § är uppfyllda — och följaktligen
ingen anmälan till polismyndighet
skett •— t. ex. i bensinstation, affär samt
restaurang utan samband med nöjestillställning
(dans). I det fallet föreligger
enligt domstolsuppfattning olaga lotteri
då vinstpollett kunnat lösas in i varor
eller pengar. I de fall då vinstpolletter
endast fått användas för fortsatt spel är
rättsläget oklart. Vissa domstolar har
här ansett, att lotteri enligt förordningens
mening ej förelegat (ej vinstmöjlighet)
och att spelet därför ej varit olagligt.

Om den stora ökning som de legala
spelautomaterna fått ter sig oroande är
utvecklingen med hasardspel på »privata
klubbar» direkt skrämmande. Några
föreskrifter som begränsar rätten att
inneha spelautomater finns inte. Det är
spel med dessa automater som under
vissa förutsättningar är olagligt. Importen
sker utan kontroll. En mängd privatpersoner
har skaffat sig automater med
myntinkast för svenska enkronor och
konstruerade för spel med olagligt hög
vinstutdelning.

Sådana spel kan återfinnas inom
bensinmackar, garage, biljardsalonger,
klubbar o. d. i rum där skyltar med texten
»Privat» är uppsatt. Insatserna per
spelomgång på dessa privatklubbar är
oftast obegränsade.

Tillstånd eller anmälan behövs bara
om spel anordnas för allmänheten men
ej om det sker i slutna sällskap. Polis
och åklagarmyndighet har därför svårt
att ingripa när innehavaren hävdar att
spelet anordnas för ett slutet sällskap.

Spelautomater är inkomstbringande
för ägarna. Det framgår av det stora
antal s. k. enarmade banditer som privatpersoner
skaffat under de två senaste
åren. Enligt den av statistiska centralbyrån
redovisade statistiken över
Sveriges utrikeshandel importerades år
1967 spelautomater och andra spelapparater
för nöjesfält e. d. till ett värde av

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. de svenska insatserna för återuppbyggnad i Vietnam

cirka 4 miljoner kronor. Motsvarande
tal år 1968 var över 10 miljoner kronor.

För närvarande saluförs i Sverige en
mängd sådana apparater, där spelet inte
sker med polletter utan där man genom
att stoppa in en krona kan vinna jackpotter
på upp till 1 000 kronor. Apparaterna
blir trots priset, 12 000—18 000
kronor, oftast en mycket god affär.

Spelautomater fanns i Sverige i stor
mängd för ca 40 år sedan men förbjöds
av myndigheterna, som endast tillät
s. k. sällskapsspel där intet vinstmoment
förefanns — undantag gjordes för
folkparker och samhällsnyttiga rörelser.
Spelautomaterna upplever något av
en renässans just nu, och det nuvarande
läget kan jämföras med läget för 40 år
sedan.

Eftersom de sociala skadeverkningarna
av denna form av hasardspel är så
påtagliga måste det vara ett samhällsintresse
att snabba och kraftfulla åtgärder
vidtages som motverkar denna verksamhet.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
handelsdepartementet få ställa följande
fråga:

Avser statsrådet att framlägga förslag
om sådana ändringar i lotteriförordningen
att enskildas lagliga möjlighet
att anordna spel med spelautomat, t. ex.
med s. k. enarmade banditer, upphävs
eller kraftigt begränsas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. de svenska insatserna
för återuppbyggnad i Vietnam

Ordet lämnades på begäran til!

Herr ANTONSSON (ep), som yttrade:

Herr talman! För att så mycket som
möjligt underlätta situationen för dem
som blir offer för militära konflikter
måste Sverige mot bakgrund av sitt höga

välstånd vara berett att lämna hjälp. I
de fall krigshandlingar ännu pågår är
det angeläget att vi lämnar humanitär
hjälp. Vidare måste vi vara beredda att
medverka vid det återuppbyggnadsarbete
som erfordras efter ett krigs slut.

Om insatserna för att hjälpa de krigsdrabbade
i Vietnam har under senare
tid förts en livlig debatt i vilken en rad
missförstånd uppstått, såväl i Sverige
som utomlands. Statsutskottet uttalade
sig i våras i ett enhälligt utskottsutlåtande
(SU nr 82) för insatser i nuvarande
läge och för omfattande biståndsinsatser
för återuppbyggnad efter krigets
slut. I ett tal inför den socialdemokratiska
partikongressen den 30 september
uttalade utrikesminister Torsten
Nilsson att han var »övertygad om att
regeringen har en stark folkopinion
bakom sig, när den nu planerar bistånd
och krediter på över 200 miljoner till
Nordvietnam att utgå under tre år». En
del uttolkare av detta uttalande har funnit
att regeringen därmed skulle ha beslutat
sig för att bistå ett fortfarande
krigförande land med återuppbyggnadsinsatser.
1 en tidningsartikel den 8 oktober
framhöll utrikesministern att det
enda nya i hans uttalande var att ett
belopp för verksamheten angavs.

Trots denna artikel har spekulationerna
fortsatt i frågan om den svenska
regeringens ståndpunkt beträffande tidpunkten
för återuppbyggnadshjälpens
igångsättande. I detta läge, då missförstånd
uppstått på olika håll, är det angeläget
att regeringens uppfattning i frågan
klarläggs genom en deklaration i
riksdagen. Missförstånd måste undanröjas,
om vi skall kunna bevara den
nödvändiga enigheten kring svensk utrikespolitik.
En betydande nationell
enighet är en av förutsättningarna för
den internationella tilltron till stabiliteten
i svensk utrikespolitik.

Sverige har under det vietnamesiska
kriget lämnat humanitär hjälp i olika
former. Denna hjälp har i betydande
utsträckning kanaliserats genom Röda

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. ett effektivare försäkringsskydd mot skador på växande skog

korset. Förberedelser pågår för en återuppbyggnadsinsats
i samarbete mellan
de nordiska länderna. Den är avsedd att
insättas efter krigshandlingarnas slut.
Under 1968 års vårriksdag väckte jag i
riksdagen förslag om att Sverige i Förenta
Nationerna eller annat internationellt
forum borde ta initiativ till en
återuppbyggnadsplan för Vietnam på
bredast möjliga internationella bas. Det
framstår efter de rapporter om förstörelsen
i Vietnam, som kommit oss till
del under de! senaste året, som synnerligen
angeläget att en bred internationell
hjälpinsats sätts in så snart krigshandlingarna
upphört. Vad som görs från
Sverige och övriga nordiska länder har
stor betydelse men därtill är en återuppbyggnadsplan
på internationell bas
nödvändig.

Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena få framställa följande frågor: Vill

Ers Excellens, för att undanröja
de missförstånd som uppstått inom och
utom Sverige, i ett uttalande inför riksdagen
klarlägga vilka hjälpinsatser som
planeras för återuppbyggnadsarbetet i
Vietnam och angiva tidpunkten för desammas
insättande?

Kommer Sverige att i Förenta Nationerna
eller annat internationellt forum
ta initiativ till ett internationellt återuppbyggnadsprogram
för Vietnam?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. ett effektivare försäkringsskydd
mot skador på växande
skog

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANTONSSON (ep), som yttrade:
Herr talman! Stormväder, snöfall och
torka har vid upprepade tillfällen under
senare år vållat stor skada på växande

skog. Man kan t. ex. nämna de omfattande
stormfällningarna i Norrland vid
årsskiftet 1966—1967 och i Skåne hösten
1967 samt skadegörelsen i samband
med årets hårda höststormar i västra
och södra Sverige.

Den enskilde skogsägarens möjligheter
att skydda sig mot ekonomisk förlust
vid naturkatastrofer av det här slaget
är för närvarande begränsade. Vissa
skogsägare har visserligen försäkringar,
som täcker en del av skadan i samband
med storm, men dessa ger i allmänhet
ett otillräckligt skydd. Försäkringsvillkoren
är vanligen så utformade, att ersättning
utgår när mer än halva skogsbeståndet
skadats på en yta av minst ett
hektar och med jämförelsevis låga belopp
i förhållande till skadans omfattning.
Försäkringstagaren står alltså en
mycket betydande självrisk. Snö- och
isskador på skog är för närvarande inte
försäkringsbara.

Enskilda försäkringar, som bättre
täckte den ekonomiska förlusten i samband
med stormfällningar, skulle ställa
sig mycket dyra för försäkringstagarna.
Man kan därför inte påräkna någon
större anslutning till sådana försäkringsformer.
Ett mera omfattande bestånd
av sådana försäkringar skulle
också utsätta försäkringsbolagen för
större risker än vad dessa normalt vill
påta sig.

Åtskilligt talar därför för att man
prövar någon form av kollektivt försäkringsskydd
för skogsägare som drabbas
av stormskada eller annan skada på
växande skog. 1968 års stormskadeberedning
diskuterar i sitt betänkande
en försäkringskonstruktion, där staten
skulle träda in som återförsäkringsgarant,
när de totala ersättningskraven
överstiger ett visst belopp. Man kan
också tänka sig försäkringsformer uppbyggda
efter annan modell. En skaderegleringsfond
kan upprättas genom tillskott
från det allmänna och från skogsägarna
i form av t. ex. avgifter i samband
med verkställda virkesleveranser.

Torsdagen den 16 oktober 1969 Nr 31

Interpellation ang. regeringens inställning till frågorna om biståndet till Vietnam

Med stöd av det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande fråga:

Har statsrådet för avsikt att låta utreda
möjligheterna att åstadkomma ett
effektivare försäkringsskydd för stormskador
och andra skador på växande
skog?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. regeringens inställning
till frågorna om biståndet till
Vietnam

Ordet lämnades på begäran till

Herr WEDÉN (fp), som yttrade:

Herr talman! I en artikel i Dagens
Nyheter den 8 oktober i år, införd som
ett svar på frågor jag ställt i samma tidning
någon dag tidigare, redogör utrikesminister
Torsten Nilsson bland annat
för synen på hjälpen till Vietnam.

Han skriver bl. a.: »Vidare innebär
mitt uttalande att när striderna nått sitt.
slut även i Sydvietnam och klarhet inträtt
om vem som kan komma att företräda
Sydvietnams folk, konkret planering
skall kunna inledas för återuppbyggnadsbistånd
även där.» Och vidare:
»Detta bistånd,» — syftar på humanitärt
bistånd till Nordvietnam — »som
får anses ligga inom sektorn humanitärt
bistånd i vidare mening, kan enligt
riksdagens och regeringens uppfattning
utgå innan striderna avslutas i hela
Vietnam. När det gäller det tilltänkta,
för våra förhållanden omfattande återuppbyggnadsbiståndet
är vår arbetshypotes
att detta efter omsorgsfull planering
och förhandlingsförberedelser
skall kunna insättas så snart som möjligt.
När detta kan tänkas bli är för dagen
omöjligt att förutsäga.»

Denna komprimerande sammanfattning
återger ståndpunkter som ett enigt

statsutskott i våras ställde sig bakom.
Senare har från regeringens sida ytterligare
understrukits att de svenska insatserna
för återuppbyggnadsbiståndet
planeras att ske först sedan kriget i
Vietnam upphört. När regeringens uppfattning
uttrycks på detta sätt föreligger
inga delade meningar beträffande
frågorna om biståndet till Vietnam.

Utrikesministerns anförande vid
SAP-kongressen en vecka före diskussionen
i Dagens Nyheter gav däremot
i den del det gällde frågorna om bistånd
till Vietnam intryck av att den svenska
regeringens hållning skulle vara en annan.
Orsaken härtill var främst att utrikesministern
i den endast tre meningar
långa passus som speciellt berörde
biståndet till Vietnam icke gjorde
i sammanhanget nödvändiga preciseringar.
Utrikesministern nämnde sålunda
inte att det bistånd till Nordvietnam
som var aktuellt endast avsåg humanitärt
sådant och att något återuppbyggnadsbistånd
inte kommer i fråga innan
kriget upphört. Vid en efterföljande
presskonferens lämnade utrikesministern
väsentligen samma version som inför
kongressen.

Efter vad som skett är det självfallet
av stor vikt att den svenska inställningen
till Vietnamhjälpen ånyo helt
klarlägges inför riksdagen och att riksdagen
även får en försäkran om att inga
missförstånd därom numera råder i
andra länder.

Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag därför om andra kammarens
tillstånd att få ställa följande
fråga till hans excellens utrikesministern: År

utrikesministern beredd att snarast
möjligt lämna riksdagen en redogörelse
för regeringens inställning till
frågorna om biståndet till Vietnam samt
för ansträngningarna att avlägsna de
intryck som skapats genom hans anförande
vid den senaste SAP-kongressen?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

§ 13

Interpellation ang. de principer som
tillämpas vid tillsättning av professurer

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade: Herr

talman! Tillsättningen av professurer
är en svår och grannlaga angelägenhet.
De forskningsarbeten och
skrifter med vilka de sökande dokumenterar
sina förtjänster är så specialiserade,
att de i allmänhet kan bedömas
endast av en liten krets av kolleger
inom samma eller närbesläktade ämnen.

Själva tillsättningsförfarandet är, inte
minst av den anledningen, komplicerat.
En lång rad sakkunniginstanser avger
yttranden och utlåtanden. I de fall där
såväl de sakkunniga som fakulteten enhälligt
förordat en sökande borde inga
svårigheter föreligga vid utnämningsbeslutet.

Det kan i vissa fall tänkas skäl till att
Kungl. Maj :t bör gå mot en majoritets
rekommendation. I sådana ärenden
uppkommer dock regelmässigt missuppfattningar
och ovilja, och frågan om
redovisning av grunderna för Kungl.
Maj ds beslut kvarstår som ett irriterande
inslag i arbetet. Om den förvaltande
styrelsen, vederbörande fakultet, de särskilt
utsedda sakkunniga och universitetskanslersämbetet
kommer fram till ett
entydigt resultat, väcker det befogad
uppmärksamhet och undran, om det
slutgiltiga resultatet kontrasterar mot
samtliga instansers uttalade mening.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag att till statsrådet och chefen
för utbildningsdepartementet få ställa
följande fråga:

Vill statsrådet redogöra för vilka omständigheter
som kan motivera Kungl.
Maj :t vid utnämning av professor, så
som ibland sker, att frångå den uppfattning,
som redovisats av samtliga instanser
som haft att avge yttranden eller
sakkunnigutlåtanden?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. utbyggnaden av
Frescatiuniversitetet

Ordet lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade: Herr

talman! 1959 beslöt riksdagen
att Stockholms universitet — som dåvarande
Stockholms högskola omvandlades
till den 1 juli 1960 — successivt
skulle flyttas ut till Frescatiområdet. Alternativet
var att stanna kvar och expandera
i det nuvarande universitetsområdet,
kvarteren kring Observatoriekullen.
Detta det s. k. innerstadsalternativet
förkastades främst därför att
det ansågs ta längre tid att förverkliga
än eu utbyggnad i Frescati.

Möjligheterna att snabbt förverkliga
det nya universitetet tillmättes sålunda
en avgörande betydelse vid valet av utbyggnadsalternativ.
Den totala tiden
för byggandet av Frescati beräknades
till cirka tio år. I dag, cirka tio år efter
riksdagsbeslutet, är planerna i huvudsak
orealiserade. Den huvudsakliga inflyttningen
i det södra institutionsområdet
för juridik, samhällsvetenskap,
humaniora m. fl. ämnen kommer enligt
planerna att påbörjas först 1970 och
successivt fortgå till slutet av 1972. Det
norra området med byggnader för naturvetenskapliga
och andra laborativa
ämnen beräknas bli successivt inflyttningsklart
mellan 1972 och 1975.

Orsaken till de betydande förseningar
som uppstått är inte minst att allaprognoser
över studerandeantalet sprängts.
Ursprungligen räknade man med ett
studerandeantal på 10 000 i början av
1970-talet, en siffra som i verkligheten
ungefär tredubblats. I och med att
prognoserna sprängts, har naturligtvis
planeringsramarna fått lov att revideras.
Lokalprogrammen har avlöst varandra
i snabb följd.

Den snabba ökningen av antalet studerande
vid Stockholms universitet har
skapat olidliga arbetsförhållanden för
såväl lärare som studenter. De mest ex -

Torsdagen den 16 oktober 1969 Nr 31

befrielse för kristna samfund m. fl. organisationer från arbets -

Interpellation ang.

givaravgift

ceptionella av dessa är väl kända av allmänheten
genom tidningsartiklar och
på annat sätt. Exemplen på överfyllda,
från alla sanitära synpunkter undermåliga
och för undervisning direkt olämpliga,
provisoriska föreläsningslokaler är
legio.

I dag skulle Frescatiuniversitetet enligt
de ursprungliga planerna ha stått
färdigt. I själva verket kommer inflyttningen
i undervisnings- och laboratorielokaler
att ske successivt åren 1970
—1975. Ytterligare flera studentgenerationer
kommer alltså att tvingas uppleva
svårigheterna att bedriva effektiva
studier i de lokaler, som nu står universitetet
till buds. Riskerna finns naturligtvis
också, att som så många gånger
förr förseningar uppstår i utbyggnadsprogrammet.

Utbyggnaden av institutionslokalerna
har i tiden klart prioriterats framför
utbyggnaden av det s. k. centrumområdet
med serviceanordningar som huvudbibliotek,
kårhus med restaurang,
butiker, hälsovårdslokaler, barnstugor
etc. Betydande praktiska olägenheter
för de första stora grupperna av studerande
kan därför förutses, om inte dessas
servicebehov kan lösas med tillfredsställande
provisorier.

Med stöd av det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
få ställa följande fråga:

Yilka garantier kan statsrådet lämna
för att den redan starkt försenade utbyggnaden
av Frescatiuniversitetet inte
ytterligare fördröjs?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. befrielse för kristna
samfund m. fl. organisationer från
arbetsgivaravgift

Ordet lämnades på begäran till

Herr KÄLLSTAD (fp), som yttrade:

Herr talman! De kristna samfunden

och de humanitära organisationerna
skall från den 1 januari 1969 som alla
andra arbetsgivare erlägga allmän arbetsgivaravgift
med 1 procent på lönen
för sina anställda: missionärer, pastorer,
sekreterare, diakonissor och andra.

Civilministern har framhållit att arbetsgivaravgiften
inte innebär någon
skattehöjning för arbetsgivarna, eftersom
mervärdeskatten såsom avdragsgill
kostnad medför vissa skattelättnader
för redovisningsskyldiga företag. Det
konstaterandet är emellertid inte tilllämpligt
på de kristna samfunden och
de humanitära organisationerna, eftersom
deras verksamhet icke är av kommersiell
natur.

Det verkar som om samtliga instanser
i beredningen av ärendet förbisett
att arbetsgivaravgiften drabbar även
icke kommersiella företag. Särskilt hårt
drabbar avgiften de fria kristna samfunden
och de humanitära organisationerna,
som ur ekonomisk synpunkt
bygger praktiskt taget hela sin verksamhet
på frivilliga gåvomedel. Det innebär
exempelvis för Svenska missionsförbundets
och pingstvännernas del att
de frivilliga gåvomedel som kommer
från i vanlig ordning beskattade inkomster
genom arbetsgivaravgift på lönerna
åt missionärer, pastorer, diakonissor
och andra anställda beskattas
med ca 200 000 kronor om året för vart
och ett av de nämnda samfunden. Motsvarande
förhållande gäller för rent humanitär
hjälpverksamhet genom Svenska
röda korset, Lutherhjälpen, Frikyrkan
hjälper etc.

Vid flera frikyrkosamfunds rikskonferenser
i somras uttalades, att effekten av
arbetsgivaravgiften för kristna samfund
och humanitära organisationer är principiellt
felaktig och oacceptabel. Från
dessa organisationers synpunkt är det
därför angeläget att en sådan lagändring
kommer till stånd att arbetsgivaravgiften
inte behöver erläggas av kristna
samfund och organisationer med hu -

14 Nr 31 Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. forskning rörande verkningarna av våld i film och televisionsprogram -

manitär verksamhet eller i varje fall att
statsmakterna vidtar sådana åtgärder
att de negativa verkningarna av arbetsgivaravgiften
för de samfund och organisationer
som bygger sin verksamhet
på medlemsavgifter och gåvomedel undanröjes.
Bevillningsutskottet ville i sitt
uttalande 1968 icke bestrida att skäl
kan åberopas för att undanta vissa subjekt
från skyldighet att erlägga avgiften.

Med hänsyn till nu anförda motivering
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för civildepartementet få ställa följande
fråga:

Ämnar statsrådet vidta åtgärder för
att införa en sådan lagändring, att arbetsgivaravgiften
inte behöver erläggas
av kristna samfund och organisationer
med humanitär verksamhet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Interpellation ang. forskning rörande
verkningarna av våld i film och televisionsprogram Ordet

lämnades på begäran till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:

Herr talman! Våldet har sedan urminnes
tider spelat stor roll i människornas
umgänge med varandra. Försöken
att eliminera våldet som medel att
lösa konflikter kan inte sägas ha varit
särskilt framgångsrika. Många ansträngningar
görs dock för att utveckla en
fredligare värld. En stark opinion står
bakom detta arbete.

Den moderna människan konfronteras
också med våldet på ett nytt sätt,
genom film och televisionsprogram.
Även den underhållning som dessa media
tillhandahåller präglas i hög grad
av våldsinslag. I dessa sammanhang glo -

rifieras vanligen våldet. Den som slår
ner en medmänniska framställs såsom
en hjälte. Att nå sina syften genom knytnävarna
eller revolvern blir i dessa
sammanhang betraktat såsom något positivt.
Mäktiga ekonomiska intressen ligger
ofta bakom den här formen av underhållning.
Det synes också finnas en
tendens att göra våldsscenerna mer och
mer brutala.

Särskilt barn och ungdom torde påverkas
negativt av dessa former av våld,
eftersom de befinner sig i mycket känsliga
utvecklingsperioder. Förebilder
och upplevelser i tidig ålder torde ha
stor betydelse för personlighetsutvecklingen.
Det finns, såsom jag också framhållit
i en reservation i filmcensurutredningen,
inte anledning att människor
i dessa känsliga åldrar skall ta del
av filmer med starka inslag av våld och
sadism. Därtill kommer att vi ingenting
vet om filmens långsiktiga effekter.

Man vet fortfarande för litet angående
sambandet mellan våldsfilmer och
kriminalitet. Det torde emellertid inte
råda något tvivel om att våldsinslagen
i filmer har betydelse för den allmänna
inställningen till våldet. Undersökningar
gjorda av den nationella kommissionen
för studium av våld i USA ger vid
handen att våld i TV bidrar till att skapa
våld i samhället. Den ökning av ungdomskriminaliteten
som skett under senare
år kan mot den bakgrunden förmodas
ha samband med de allt råare
och mera sadistiska inslagen i vissa filmer.
Den nämnda kommissionen fastslår
att våld i TV uppmuntrar till olika
former av våldsorienterat uppträdande
och skapar moraliska och sociala värderingar
som är oacceptabla i ett civiliserat
samhälle. Framför allt är riskerna
stora i slummen, där föräldrarna
ofta inte har möjlighet att hjälpa sina
barn till en sundare grundsyn.

Kunskaperna om dessa förhållanden
får emellertid fortfarande anses vara
alltför begränsade, och det är nödvän -

Torsdagen den 16 oktober 1989

Nr 31

Interpellation ang. åtgärder för att trygga säkerheten på allmänna platser

digt att en intensifierad forskning kommer
till stånd.

Med stöd av vad som anförts hemställer
jag om kammarens medgivande att
till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
få ställa följande
frågor:

Har statsrådet uppmärksammat de
undersökningar som gjorts av den nationella
kommissionen för studium av
våld i USA?

År statsrådet beredd medverka till intensifierad
forskning angående det s. k.
underhållningsvåldets inflytande på
film- och televisionsprogramkonsumenter? Denna

anhållan bordlädes.

§ 17

Interpellation ang. åtgärder för att
trygga säkerheten på allmänna platser

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:

Herr talman! Troligen som en följd
av den ökade polisövervakningen har
antalet brott under första kvartalet 1969
nedgått. Det är första gången på 1960-talet man har kunnat notera en nedgång
i brottsligheten. Den ökade polisövervakningen
har dock delvis varit av tillfällig
natur. Den har åstadkommits som
ett led i polisens narkotikaaktion genom
att andra uppgifter lagts åt sidan. Självfallet
kommer det att ställa sig svårt
att på längre sikt dämpa brottsligheten
genom insatser av mer tillfällig natur.
Under de första månaderna av andra
halvåret 1969 har också oroande tecken
kunnat registreras.

Samtidigt som denna nedgång i den
totala brottsligheten kunnat registreras
kvarstår en betydande otrygghet på gator
och allmänna platser. Polisen har
betydande svårigheter när det gäller att
garantera medborgarna ett rimligt mått
av säkerhet och också när det gäller

att snabbt bistå personer som utsätts
för hot eller övergrepp. Delvis är detta
självfallet en resursfråga. Från folkpartihåll
har också tidigare, bl. a. mot denna
bakgrund, föreslagits att polisens resurser
skulle ökas mer än vad regeringen
velat tillstyrka. Problemen i samband
med den bristande tryggheten på
gatorna gäller i första hand storstadsområdena
och då särskilt Stockholm.
Tidigare har en inte oväsentlig del av
Stockholmspolisens resurser för yttre
tjänst avdelats för bevakning av främmande
ambassader m. m. Att denna bevakningstjänst
nu till stor del kunnat
övertas av bevakningsföretag måste betraktas
som ett stort framsteg. En undersökning
av vilken arbetsfördelning
mellan polismän och annan personal
som bör tillämpas i distrikten har avslutats
under våren 1969. Av rikspolisstyrelsens
petita framgår att man har
beräknat att arbetsuppgifter motsvarande
600 årsarbetskrafter skulle kunna
överföras till annan personal. Det är
självfallet angeläget att undersökningens
intentioner förverkligas så snart
som möjligt.

När det gäller möjligheterna att bistå
allmänheten är inte bara polisens totala
resurser av intresse utan också fördelningen
av personal inom ramen för befintliga
resurser. Allmänheten i storstadsområdena
upplever det otvivelaktigt
som ett särskilt stort problem att
det ibland dröjer relativt lång tid innan
polisen kan ingripa. Detta bidrar väsentligt
till den känsla av otrygghet som
polisens bristande bevakningsmöjligheter
i och för sig skapar. Nu antydda förhållande
kan också medföra att befintliga
resurser binds i onödigt stor utsträckning
genom att utredningsarbetet
blir mer tidsödande än om polisen haft
möjlighet till ett snabbare ingripande.

Vad beträffar möjligheterna att
snabbt bistå allmänheten är självfallet
också polisens tekniska utrustning av
största betydelse. Polisens ökade utrustning
med bärbara radioapparater är ett

Andra kammarens protokoll 1969. Nr 31

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. upprättande av diplomatiska förbindelser med Republiken Sydvietnams
provisoriska revolutionära regering

exempel på detta. Det finns anledning
att fråga sig om det finns ytterligare
möjligheter att på detta område förbättra
polisens effektivitet och därigenom
dess möjlighet att ge allmänheten hjälp.

Med hänvisning till det anförda hemställes
om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att en tillräckligt
stor del av polisens befintliga resurser
är avdelad för att snabbt lämna medborgarna
på allmänna platser bistånd
då så erfordras?

2. Anser statsrådet att det är möjligt
att genom ytterligare förbättrad teknisk
utrustning ge polisen möjlighet att snabbare
bistå allmänheten, och vilken art
av åtgärder är i så fall aktuell?

Denna anhållan bordlädes.

§ 18

Interpellation ang. upprättande av diplomatiska
förbindelser med Republiken
Sydvietnams provisoriska revolutionära
regering

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (vpk), som yttrade: Herr

talman! Vid den kongress med
representanter för det sydvietnamesiska
folket som hölls i de befriade områdena
den 6—8 juni 1969 beslöt man att
tillsätta en provisorisk revolutionär regering
och en rådgivande församling
för Republiken Sydvietnam. Kongressen
hade sammankallats enligt beslut av en
tidigare rådgivande konferens mellan
en delegation från Vietnams Allians av
nationella, demokratiska och fredliga
krafter och Sydvietnams Nationella befrielsefront
med stöd från olika politiska
partier, organisationer, religiösa rörelser
och nationaliteter från hela Sydvietnam.

I kongressen deltog 88 delegater och
72 gäster representerande olika politiska
partier, nationaliteter, religiösa rörelser,
organisationer, samhällsskikt,
enheter från Befrielsens väpnade styrkor
och ungdomens frivilliga brigader.
I kongressens presidium fanns bl. a.
Nguyen Huu Tho, ordförande i FNL:s
centralkommittés presidium, Trinh
Dinh Thao, ordförande i Vietnams Allians
av nationella, demokratiska och
fredliga krafters centralkommitté, Nguyen
Van Linh, representant för Vietnams
Folks revolutionära parti, Huynh
Tan Phat, generalsekreterare i Demokratiska
partiet, Ibih Aleo, president i
Högplatånationaliteternas rörelse för
självstyrelse, Thich Thien Hao, buddhism
medlem av FNL:s centralkommittés
presidium, och fru Nguyen Thi Dinh,
vice befälhavare över Befrielsens väpnade
styrkor.

Folkkongressen förklarade Republiken
Sydvietnam upprättad och bestämde
landets flagga, nationalsång och motto
: Oberoende, demokrati, fred och
neutralitet. Till president i den provisoriska
revolutionära regeringen utsågs
Huynh Tan Phat.

Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering har proklamerat
ett handlingsprogram i 12 punkter.
Som den avgörande uppgiften ställes
att göra slut på USA-imperialisternas
anfallskrig, tvinga USA-regeringen
att dra tillbaka sina trupper totalt och
utan villkor, föra kriget till ett snabbt
slut, återupprätta freden och förverkliga
det vietnamesiska folkets grundläggande
nationella rättighet — oberoende,
suveränitet, enhet och territoriell
integritet — som erkänts i 1954 års Genéveavtal
om Vietnam.

I punkt 12 behandlas Republiken Sydvietnams
relationer till andra stater.
Man ställer där som uppgift att etablera
diplomatiska, ekonomiska och kulturella
relationer med alla länder, oavsett
politisk och social regim, inklusive

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. lättnader i den kommunala beskattningen

Förenta staterna, i överensstämmelse
med de fem principerna för fredlig
samexistens.

Följande 25 stater har hittills erkänt
Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering: Demokratiska
republiken Vietnam, Demokratiska folkrepubliken
Korea, Cuba, Algeriet, Socialistiska
sovjetrepublikernas union,
Tyska demokratiska republiken, Rumänien,
Rulgarien, Mongoliet, Kongo (R),
Ungern, Tjeckoslovakien, Syrien, Kinesiska
folkrepubliken, Kambodja, Albanien,
Sydjemen, Förenade arabrepublikerna,
Jugoslavien, Polen, Mauretanien,
Tanzania, Sudan, Mali och Irak.

Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering framstår som
den lagliga regeringen, den verkliga representanten
för Sydvietnams folk. Det
är därför angeläget att även Sverige
upptar diplomatiska förbindelser med
denna regering.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till hans excellens ministern
för utrikes ärendena få rikta följande
fråga:

Avser regeringen att ta omedelbart
initiativ för att upprätta diplomatiska
förbindelser med Republiken Sydvietnams
provisoriska revolutionära regering? Denna

anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. lättnader i den kommunala
beskattningen

Ordet lämnades på begäran till

Herr HERMANSSON (vpk), som yttrade: Herr

talman! Årets vårriksdag tog en
positiv ställning till förslagen från bl. a.
vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp
om skyndsam utredning i syfte
att åstadkomma en ur kommunernas

synpunkt gynnsammare kostnadsfördelning
mellan stat och kommun. Riksdagen
beslöt som bekant att hemställa till
regeringen om tillsättandet av en sådan
utredning.

Resluten vid årets höstsammanträden
med landets 25 landsting vittnar om
frågans aktualitet. Inte mindre än 16
landsting har nödgats höja skatten. För
den största höjningen svarar Kopparbergs
län med 1: 25 kr. i höjd utdebitering;
Gotland och Norrbotten höjer
med respektive 1:10 och 1 kr. För primärkommunerna
är den kommunala
medelutdebiteringen för riket för år
1969 uppe i 20:24 kr. per skattekrona.
Fastän kommunerna ännu ej fattat beslut
om nästa års skatt varslar meddelanden
från skilda håll om ytterligare
höjningar.

För en familj med två barn och en
förvärvsarbetande med 15 000 kr. i deklarerad
årsinkomst tar enbart kommunalskatten
ca 2 000 kr. beräknat efter
nyssnämnda riksgenomsnittliga utdebitering.
För samma familj med 20 000 kr.
i årlig inkomst tar kommunalskatten ca
3 000 kr. och för familj med 25 000 kr.
årsinkomst ca 3 800 kr.

Den av riksdagen begärda utredningen
— vilken ännu ej blivit tillsatt —
torde med hänsyn till problemens omfattning
och art inte kunna bli klar och
riksdagsbeslut i anledning av denna
hinna bli fattade förrän ytterligare kommunala
skattehöjningar blivit oundvikliga.

Det bör i detta läge vara möjligt att
uppnå lättnader i den kommunala beskattningen
utan att därför några väsentliga
föregripanden av en kommande
utrednings arbete behöver förekomma.
En ytterligare höjning av de extra
skatteutjämningsbidragen är en tänkbar
lösning. Det kan även tänkas en uppräkning
av vissa utgående statsbidrag,
vilka kännetecknas av en stark eftersläpning
—• exempelvis i fråga om skolutgifterna,
barnstugeverksamheten och
utgifterna för kommunala bostadstill -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. sysselsattnmgsskapande åtgärder i Norrlandslänen — Interpel -

lation ang. åtgärder med anledning av

lägg. Sådana eller likartade åtgärder på
kortare sikt överensstämmer i sak med
syftet i det av vårriksdagen 1969 fattade
beslutet i denna fråga. Väsentligt är att
förslag om ökade statliga bidrag i syfte
att minska det kommunala skattetrycket
icke enbart tar sikte på att kompensera
kommunerna för en kommande skattereform
innebärande reducerat skatteunderlag.
Åtgärderna måste innebära en
reell lättnad, om de skall motsvara andan
i det av riksdagen fattade beslutet.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få rikta följande fråga:

Överväger statsrådet att framlägga
förslag innebärande lättnader i den
kommunala beskattningen, vilka kan få
effekt redan vid fastställandet av utdebiteringen
för år 1971?

Denna anhållan bordlädes.

§ 20

Interpellation ang. sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrlandslänen

Ordet lämnades på begäran till

Fru MARKLUND (vpk), som yttrade:

Herr talman! Trots omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder noterades
rekordhöga arbetslöshetssiffror i Norrbotten
under vinterhalvåret 1968—1969.
Utsikterna inför den stundande vintern
ter sig inte ljusare, och kraven på reella
åtgärder ställs därför med en kraft som
aldrig tidigare. Avfolkningspolitiken kan
inte accepteras som någonting ödesbestämt.
Helt naturligt inriktas förhoppningarna
i första hand på kraftigare
satsningar för en industriell utveckling.
Detta överensstämmer helt med den inriktning
som kommunisterna haft i lokaliseringsdebatten,
där vi konkret ställt
förslag som de nu aktuella: utbyggnad
av NJA till en årsproduktion av 2 mil -

höstens stormskador på skog

joner ton, vilket skulle ge ett par tusen
nya arbetstillfällen, statlig verkstadsoch
maskinindustri, utbyggnad av den
statliga skogsindustrin, översyn av
fraktkostnaderna och särskilda statliga
åtgärder för att stoppa utarmningen av
Tornedalens inland.

För dessa och andra åtgärder fordras
omfattande investeringar, och för att
dessa skall bli effektiva krävs samordning.
Alltsedan diskussionen om den
framtida lokaliseringspolitiken inleddes
har kommunisterna hävdat att en demokratisk
plan, utgående från de samhällsekonomiska
behoven, måste göras
upp för utvecklingen av landets näringsliv.
Nu förefaller det att vara en
alltmer allmän uppfattning att det
krävs en starkare styrning av den ekonomiska
utvecklingen och lokaliseringspolitiken.
Med hänvisning till detta förhållande
och det i interpellationen i
övrigt anförda ber jag att till statsrådet
och chefen för industridepartementet
få rikta följande frågor:

1. Kan statsrådet upplysa om regeringen
avser att förelägga riksdagen en
plan för investeringar i Norrlandslänens
näringsliv, som syftar att bryta
trenden med avfolkning och som kan
garantera en säkrare utkomst för befolkningen
i landsdelen?

2. Föreligger några planer på omedelbara
sysselsättningsskapande åtgärder
i den riktning interpellationen angivit? Denna

anhållan bordlädes.

§ 21

Interpellation ang. åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog

Ordet lämnades på begäran till

Herr OSKARSON (m), som yttrade:
Herr talman! Höstens stormskador på
skog är mycket stora inom Syd- och
Mellansverige, och särskilt hårt drab -

Torsdagen den 16 oktober 1969 Nr 31

Interpellation ang. tillskapande av en rådgivande grupp för förhandlingarna be
träffande Nordek

bade är stora delar av Västsverige. Den
skog som brutits ned av stormen inom
de hårdast drabbade områdena motsvarar
flera års avverkning. Även om skadornas
omfattning ännu inte helt kan
överblickas framstår det som fullt klart
att många skogsägare kommer att drabbas
av stora ekonomiska förluster. För
att i möjligaste mån minska skadeverkningarna
är snabba och omfattande åtgärder
nödvändiga. Det stormfällda virket
bör tas om hand innan skador uppstår
på de omkullvräkta träden. Avverkningarna
i stormskogen är mycket riskfyllda
och blir det i ännu högre grad
sedan vintersnön lagt sig över bråtarna.
Kraftåtgärder krävs för att förse de
stormdrabbade områdena med extra arbetskraft
så att så stor del som möjligt
av den omkullblåsta skogen kan tas om
hand och helst innan snön ytterligare
försvårar ett redan besvärligt arbete.
Och önskvärt är att det stormfällda virket
i sin helhet kan tas till vara under
den kommande avverkningssäsongen.
Jag vet att åtgärder redan har vidtagits
på detta område och hemställer att statsrådet
i sitt svar redogör för vad som
har gjorts och vilka åtgärder som planeras
för att klara den uppkomna arbetssituationen.

Många lantbrukare och skogsägare
råkar i ett besvärligt ekonomiskt läge
genom stormskadorna. Till detta kommer
för mången skördeskador orsakade
av den torra sommaren. Åtgärder är
därför nödvändiga för att förbättra kreditsituationen
och för att minska de
ekonomiska skadeverkningarna på längre
sikt för de drabbade skogs- och lantbrukarna.
De försäkringar som flertalet
har täcker icke på långt när de lidna
förlusterna.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vill statsrådet redogöra för de åtgärder
som vidtagits och de som är pla -

nerade för att klara arbetssituationen
inom de skogsområden som drabbats
av höstens stormskador?

2. Vill statsrådet merverka till att
gränsen för insättning på skogskonto
höjes för de skogsägare och lantbrukare
vilkas skogar har härjats av höststormen? 3.

Överväger statsrådet ytterligare åtgärder
för att minska höstens stormskadeverkningar
för de lantbrukare och
skogsägare som drabbats av dessa?

Denna anhållan bordlädes.

§ 22

Interpellation ang. tillskapande av en
rådgivande grupp för förhandlingarna
beträffande Nordek

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp),
som yttrade:

Herr talman! Vi nalkas nu under
hösten och vintern en mycket viktig
och förmodligen avgörande förhandlingsperiod
beträffande Nordek. Det
ger alla de berörda anledning att i tid
överväga om förhandlingsberedskapen
är tillräcklig. Den måste naturligtvis
omfatta en inställning att göra de nödvändiga
uppoffringarna för att nå de
stora fördelarna. Men den måste också
gälla metodiken för kontakterna mellan
regering och opposition i de olika länderna.
Den senare frågan blir i ett skede
sådant som det nu förestående av
särskild vikt.

Vad Sverige beträffar är ju den normala
ordningen att kontakter hålles
dels inom Nordiska rådets svenska delegation,
dels mellan partiledarna. Vad
man nu kan fråga sig är om denna ordning
är tillräcklig. Närmast före och
under det avgörande förhandlingsskedet
borde man eftersträva en ordning
som på svensk sida kunde förväntas
fungera effektivare.

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. åtgärder för att minska boendekostnaderna

Genom inrättande av en särskild
svensk kommitté, sammansatt av de ordinarie
svenska medlemmarna i Nordiska
rådets ekonomiska utskott, partiordförandena,
i den mån de icke ingår
i detta utskott, den svenske samordningsministern
samt ytterligare företrädare
för vart och ett av de stora partierna,
kunde den svenska förhandlingsberedskapen
ytterligare förstärkas. I en
sådan kommitté skulle t. ex. herrar Erlander
och Ohlin genom sina stora kunskaper
och sin erfarenhet på detta område
kunna göra värdefulla insatser.
Kommittén skulle inte ha någon beslutanderätt
men vara en till de svenska
regeringsförhandlarnas förfogande
ställd rådgivande grupp. Dess värde
som uttryck för en samlad och auktoritativ
svensk opinion skulle vara stort.
Från folkpartiets sida är vi självfallet
beredda att diskutera modifikationer i
detta uppslag men är övertygade om att
ett initiativ av detta slag skulle vara av
stort värde för denna viktiga frågas
lösning.

Under hänvisning till det anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till hans excellens statsministern få
ställa följande fråga:

Är statsministern villig medverka till
tillkomsten av en rådgivande grupp till
förhandlarna beträffande Nordek med
representanter för regeringspartiet och
oppositionen enligt de i interpellationen
angivna riktlinjerna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 23

Interpellation ang. åtgärder för att
minska boendekostnaderna

Ordet lämnades på begäran till

Herr MUNDEBO (fp), som yttrade:
Herr talman! Till den stora bostadsefterfrågan
har under senare år kommit
ett allvarligt problem, nämligen att hy -

rorna eller avgifterna i nyproduktionen
är alltför höga för många bostadssökande.
Det inträffar ofta i bostadsförmedlingarnas
verksamhet att bostadssökande,
som väntat många år i bostadskön,
tvingas avstå från erbjuden bostad på
grund av för höga bostadskostnader.
Många trångbodda familjer avskräcks
från att flytta till nya och större bostäder
på grund av den höjning av boendekostnaderna
som ett byte skulle innebära.

Enligt en av bostadsstyrelsen utförd
och nyligen offentliggjord undersökning
var den genomsnittliga månadshyran
exklusive bränsle i hela riket ca 500 kr.
för en trerumslägenhet som färdigställdes
under andra halvåret 1968. I Storstockholm
och Storgöteborg låg hyrorna
högre än genomsnittet medan Malmö-Lundområdet
uppvisade något lägre
hvror än genomsnittet. Hyrorna/avgifterna
för en trerumslägenhet var 5—6
procent högre för en trerumslägenhet
som blev inflyttningsfärdig under 1968
än för dem som färdigställdes under
1967. Månadshyran för en nybyggd trerumslägenhet
var 1961 ca 260 kr. Mot
bakgrund av de siffror som bostadsstyrelsen
nu presenterat kan man sålunda
konstatera att hyran för en nybyggd
trerumslägenhet i hela riket i det närmaste
fördubblats under perioden 1961
—1968.

Svårigheterna i vissa orter att hyra
ut lägenheter efter färdigställandet belyses
också av bostadsstyrelsens undersökning.
Av de lägenheter som blev färdiga
under andra halvåret 1968 var respektive
7,9 procent, 6,1 procent och
4,9 procent outhyrda under en, två respektive
tre månader efter färdigställandet.
Till eu del torde avsättningssvårigheterna
bero på den då rådande konjunkturdämpningen
men till en del också
på den höga boendekostnadsnivån.

Att skaffa bostäder med god standard
och med rimliga boendekostnader är i
hög grad en jämlikhetsfråga och en social
rättvisefråga. I dag karakteriseras

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang.

situationen av både brist på bostäder
och höga hyror i de nybyggda lägenheterna.
Trångboddheten är mycket utbredd.
Trögrörligheten på bostadsmarknaden
är mycket besvärande. Unga familjer
är nästan uteslutande hänvisade
till nybyggda lägenheter. Ensamstående
har i flera orter svårt att få egen bostad.
Läget på bostadsmarknaden är
sålunda fortfarande i många avseenden
klart otillfredsställande.

Även om förhållandena förbättrats
för barnfamiljer med låga inkomster
och flera barn genom statliga och kommunala
bostadstillägg och även om det
finns anledning överväga om inte dessa
bostadstillägg generellt bör vidgas till
att gälla alla lågavlönade är det angeläget
att vidta åtgärder för en minskning
eller åtminstone en låsning av boendekostnaderna.

Två åtgärder i detta syfte ligger nära
till hands, nämligen en effektivare konkurrens
inom byggmarknaden och en
reducering av kapitalkostnaderna för
byggandet.

Effektiv konkurrens inom byggmarknaden
är —- liksom inom andra näringar
— av utomordentlig betydelse för att
få bästa vara till lägsta pris. Frånvaron
i stor utsträckning av utländsk konkurrens
gör priskonkurrensens betydelse
inom byggmarknaden särskilt framträdande.
Kommunerna och byggherrarna
har härvidlag ett stort ansvar.
Kommunerna måste genom en aktiv
markpolitik samt en flexibel och standardmässigt
god planläggning se till att
planlagd mark i god tid finns disponibel.
Byggherrarna måste genom sina
upphandlingsformer eftersträva effektivaste
möjliga konkurrens, öppen anbudsgivning
borde gälla som generellt
villkor för bostadslån till flerfamiljshus
och gruppbyggda småhus.

Kapitalkostnaderna utgör en stor del
— ca 70 procent — av bostadskostnaderna.
För att nedbringa dessa kostnader
i nyproducerade hus kan låneunderlaget
för statlig belåning höjas så att

sysselsättningsskapande åtgärder i Norrland

produktionskostnaderna får en bättre
belåning. Låneunderlaget har en kapitalkostnad
på för närvarande 5,1 procent,
pantvärdetillägget — som nu inte
belånas med statliga medel — har en
kapitalkostnad på 8,5 procent. Om
pantvärdetillägget inryms i låneunderlaget
reduceras givetvis kapitalkostnaderna
och därmed möjliggörs en viss
sänkning av hyrorna.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Är inrikesministern mot bakgrund av
de höga boendekostnaderna i nyproduktionen
beredd att föreslå dels effektivare
konkurrens genom öppen anbudsgivning
som generellt villkor för
bostadslån till flerfamiljshus och gruppbyggda
småhus, dels reducering av kapitalkostnaderna
genom höjning av låneunderlaget
för statliga bostadslån så
att det sammanfaller med pantvärdet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 24

Interpellation ang. sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrland

Ordet lämnades på begäran till

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp), som yttrade:

Herr talman! Befolkningsutvecklingen
inom landet är mycket ojämn. Ökningen
är koncentrerad till vissa regioner medan
andra drabbas av befolkningsminskning.
Befolkningsomflyttningen är
i grunden en följd av förändrade ekonomiska
och sociala förhållanden i landet,
förändringar som det i regel varken
är möjligt eller önskvärt att förhindra.
Samtidigt är det uppenbart att såväl
folkökning som folkminskning skapar
betydande problem för de berörda människorna
—■ både för dem som flyttar
och för dem som blir kvar. Det måste
vara samhällets uppgift att svara för att

Nr 31

Torsdagen den IG oktober 1969

Interpellation ang. sysselsättningsskapande åtgärder i Norrland

befolkningsförändringarnas följder inte
onödigtvis drabbar individerna samt att
förhindra att befolkningsförändringarna
blir mer omfattande än vad som från
mänskliga och samhällsekonomiska utgångspunkter
är önskvärt.

Norrland hör sedan årtionden till de
områden där befolkningsminskning råder.
Att det i stor utsträckning är fråga
om framtvingad avflyttning framgår av
arbetslöshetssiffrorna. Enligt statistiska
centralbyrån och arbetsmarknadsstyrelsen
var arbetslöshetsprocenten i augusti
1969 för Norrlandslänen, Dalarna och
Värmland 2,4 medan motsvarande siffra
för landet som helhet var 1,7 och för
storstadsområdena 1,3. För övre Norrland,
Västerbottens och Norrbottens
län, redovisades 4,2 procent arbetslösa.
Näringslivsprognoserna visar en kraftig
sysselsättningsminskning inom de för
Norrland viktiga basnäringarna. Detta
kommer i särskilt hög grad att drabba
de mest sysselsättningssvaga områdena
i Norrlands inland.

Trots den allmänna konjunkturuppgången
kvarstår inom stora delar av
Norrland en betydande arbetslöshet. I
mitten av augusti var över 7 000 arbetslösa
anmälda vid arbetsförmedlingarna
i Norrlandslänen. Inom flertalet Norrlandslän
innebär detta en ökning av
arbetslösheten jämfört med samma tid
1968 samtidigt som inom landet som
helhet arbetslösheten väsentligt minskat.
Den kvarstående eller ökade arbetslösheten
i Norrland i kombination
med förbättrade arbetsmöjligheter inom
andra delar av Sverige medför risk
för eu ytterligare accelerering av utflyttningen
från Norrland, ökad avfolkning
rycker i sin tur undan grunden
för mångas sysselsättning och föder på
så sätt ytterligare avfolkning. När underlaget
för service en gång ryckts undan
blir det ytterligt svårt att senare
återuppbygga en rimlig samhällsservice
för dem som blir kvar. Skall en sådan
utveckling kunna hindras är skyndsamma
åtgärder oundgängliga.

Som bl. a. LO-ordföranden Arne
Geijer framhållit bör stödet till företagen
i Norrland i fortsättningen i högre
grad inriktas på generella åtgärder. Genom
för Norrland generellt verkande
åtgärder kan samhället stimulera företag
att etablera sig i området och öka
möjligheterna för existerande företag
att konsolidera sin ställning. Fördelen
med generella åtgärder är att de i
mindre utsträckning dirigerar vilken
typ av företag som stimuleras. Norrland
är självfallet mest betjänt av de mest
livskraftiga företagen, de företag som
inte bara ger tillfälliga arbetstillfällen.
Generella åtgärder möjliggör för företagen
själva att visa vilka som är utvecklingsbara.
Selektiva åtgärder är
ibland nödvändiga men innebär alltid
en risk för misstag.

Exempel på generella åtgärder som
omedelbart kan genomföras finns i Sven
Wedéns 13-punktsprogram för ökad sysselsättning
i Norrland, bl. a. befrielse
från eller nedsättning av arbetsgivaravgiften
i lokaliseringsregionerna, snabbare
avskrivning av industribyggnader,
revision av transporttaxorna för att
motverka Norrlands konkurrensnackdelar
och motsvararfde revision av
krafttaxorna. En minskad arbetsgivaravgift
för de norrländska företagen
skulle vara av särskilt värde eftersom
den direkt skulle stimulera till fler arbetstillfällen.
övriga åtgärder stimulerar
indirekt ökad sysselsättning genom
att stimulera till ökad ekonomisk aktivitet
men en minskning av arbetsgivaravgiften
direkt skulle stimulera till ökad
användning av just arbetskraft.

Ett utbyggt utbildningssystem är av
grundläggande betydelse för att skapa
ett utvecklingsvänligt klimat. Norrland
är i dag underförsörjt i fråga om universitets-
och högskoleutbildning. Denna
utbildning är koncentrerad till södra
och mellersta Sverige i större utsträckning
än vad som motiveras av befolkningens
geografiska fördelning. Högre
läroanstalter skapar ett stort antal sys -

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

selsättningstillfällen av mycket olika
karaktär. Ökad universitets- och högskoleutbildning
i Norrland skulle också
skapa bättre förutsättningar för det allsidiga
utbud av arbetskraft som är eu
förutsättning för utvecklingen av näringsliv
och samhällsservice i Norrland.
Kraven på en ökad utbyggnad av Umeå
universitet och högre teknisk utbildning
i Norrland synes mot denna bakgrund
väl motiverade.

Lägets allvar gör det nödvändigt med
omedelbara åtgärder för att Norrlands
avfolkning skall kunna minskas. Exempel
på sådana åtgärder har anförts i det
föregående. För att på något längre sikt
få till stånd ytterligare åtgärder som
kan bidra till avfolkningsproblemens
lösning vore en skyndsam inventering
av värde. Åtskilliga frågor av största
betydelse för sysselsättningen i Norrland
handläggs av inrikesdepartementet
— det gäller i första hand de direkta
lokaliseringspolitiska insatserna. Men
många frågor av stor om än delvis indirekt
betydelse för sysselsättningen
handläggs inom andra departement. De
här nämnda frågorna i samband med
taxepolitiken och utbildningsväsendet
är exempel på sådana frågor. En systematisk
inventering av de generellt verkande
åtgärder som inom olika departement
kan vidtas för att stimulera sysselsättningen
i Norrland vore värdefull.
Resultatet av en sådan inventering bör
offentliggöras.

Med hänvisning till det anförda anhålles
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för inrikedepartementet
få ställa följande frågor:

1. Vilka generella åtgärder är statsrådet
villig att vidta för att genom förbättrade
förutsättningar för näringslivet
i Norrland skapa fler arbetstillfällen?

2. År statsrådet beredd att ta initiativ
till en systematisk inventering inom
samtliga departement i syfte att finna
vilka åtgärder respektive departement
bör vidtaga för att skapa fler arbetstillfällen
i Norrland?

Denna anhållan bordlädes.

§ 25

Interpellation ang. öppethållande av
butiker på söndagarna

Ordet lämnades på begäran till

Herr ROMANUS (fp), som yttrade:

Herr talman! Den nu gällande affärstidslagen
trädde i kraft 1967 och gäller
till och med 1971. Enligt denna lag är
vanlig affärstid vardagar mellan kl. 8
och kl. 20. Därutöver kan dispens medges
för utökat öppethållande på vardagar
och öppethållande på söndagar. Dispens
meddelas av kommunen. Kommunens
besut kan överklagas hos länsstyrelsen
och talan föras vidare till Kungl.
Maj :t.

Beträffande grunden för dispens stadgas
i lagens 2 §: »Om det för särskilt
fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens
intresse, skall» — jag understryker
ordet skall — »kommunens styrelse
eller nämnd som utses av fullmäktige i
kommunen medge affärstid utöver den
vanliga.»

I propositionen (1966:144) anför föredragande
statsrådet som motivering
härtill: »Som jag har anfört tidigare bör
frågor om affärstidens längd i första
hand bedömas med utgångspunkt i konsumenternas
intresse. En riktig bedömning
av dispensfrågorna kräver därför
främst kännedom om vilka vanor och
behov som konsumenterna i orten har.
Den bästa kännedomen härom finns
otvivelaktigt hos de kommunala organen».

Statsrådet säger beträffande möjligheten
att vägra dispens: »Frågan om
dispens bör meddelas skall bedömas i
första hand med hänsyn till konsumenternas
intresse. För att dispens skall
medges måste det kunna antas att det
finns ett utbrett önskemål om utsträckt
affärstid. Men är det fallet bör dispens
inte heller få vägras.» Jag understryker
denna sista mening. Tredje lagutskottet
och riksdagen anslöt sig till denna mening.

Statsrådet framhåller också att »praxis
inte lämpligen bör skifta mellan kom -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. ändringar i den s. k. Rhodesia-lagen

muner som tillsammans bildar ett näringsgeografiskt
sammanhängande område».

I samband med antagandet av den
nya lagen föreslogs i några riksdagsmotioner,
liksom av åtskilliga remissinstanser,
att affärstidslagstiftningen helt
skulle avskaffas. Som huvudsaklig motivering
anfördes att konsumenternas efterfrågan
borde få styra öppethållandet.
Den allmänna arbetstidslagstiftningen
ansågs ge de anställda inom handeln
tillräckligt skydd. Man framhöll också
att reglerna för dispensgivningen skulle
bli svåra att tillämpa konsekvent. Besvärliga
gränsdragningsproblem skulle
uppstå både när det gäller utsträckt öppettid
och i fråga om utökning av det
fria varusortiment som får säljas även
utöver den vanliga affärstiden.

Under 1969 har regeringen avgjort en
rad uppmärksammade dispensärenden
angående söndagsöppet i butiker inom
Storstockholmsområdet. De skiftande
besluten när det gäller livsmedelsbutiker
i olika förortscentra — alla tillhörande
samma näringsgeografiska område
— har lämnat såväl allmänhet som
kommunala förtroendemän villrådiga.

I några fall har regeringen upphävt
de kommunala myndigheternas beslut
och därigenom dragit in tillståndet till
söndagsöppet, trots att de berörda butikerna
under söndagarna haft en betydligt
större omsättning än genomsnittligt.
De som i kommunerna skall ta ställning
till ansökningar om söndagsöppet,
liksom konsumenterna, frågar sig naturligtvis
om inte denna högre omsättning
på söndagarna är ett tecken på ett sådant
»utbrett önskemål om utsträckt affärstid»
som åberopas i propositionen.

I propositionen 1966: 144 anför statsrådet
också att mycket talar för »att det
på längre sikt skulle vara bäst förenligt
med konsumenternas intresse om detaljhandeln
finge bestämma affärstiden
utan hinder av lagbestämmelser». Han
anser dock att ett omedelbart slopande
av affärstidsregleringen skulle kunna

medföra omställningssvårigheter och
förordar därför en uppmjukning av den
tidigare butiksstängningslagen. Den nya
lagen skulle gälla i fem år, varefter behovet
av en särskild affärstidslag åter
skulle prövas.

Som en nackdel med även en uppmjukad
lagstiftning framhålles i propositionen
svårigheten att förena den dispensgivning,
som hänsynen till konsumenternas
intressen kräver, med rimliga
konkurrensförhållanden mellan
olika butiker inom samma område. Med
anledning av den senaste utvecklingen
är det befogat att ställa frågan om detta
problem inte redan blivit så svårt, att
ett upphävande av lagen före utgången
av 1971 är aktuellt.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag att till statsrådet och chefen
för handelsdepartementet få ställa följande
frågor:

1. Vill statsrådet redogöra för de
principer som regeringen följt vid behandlingen
av ärenden rörande söndagsöppet
enligt 1966 års affärstidslag? 2.

Anser statsrådet att det faktum, att
en affär vid söndagsöppet har väsentligt
större omsättning än genomsnittligt,
utgör ett tecken på att det finns
ett utbrett önskemål om utsträckt affärstid? 3.

Hur anser statsrådet att frågan, om
det föreligger ett sådant önskemål hos
konsumenterna, i allmänhet bör klarläggas? 4.

Överväger statsrådet, med ledning
av erfarenheterna från de snart tre år
som affärstidslagen varit i kraft, att föreslå
avskaffande av affärstidsregleringen
före 1971 års utgång?

Denna anhållan bordlädes.

§ 26

Interpellation ang. ändringar i den s. k.

Rhodesia-lagen

Ordet lämnades på begäran till

Herr BOHMAN (m), som yttrade:

Torsdagen den 16 oktober 1969 Nr 31

Interpellation ang. ändringar i den s. k. Rhodesia-lagen

Herr talman! Enligt den provisoriska
lagstiftningen om vissa sanktioner mot
Rhodesia (SFS 232/1969), den s. k. Rhodesia-lagen,
stadgas förbud för införsel
i och utförsel från Rhodesia. Förbudet
omfattar även andra åtgärder, som
främjar eller är ägnade att främja att
varor förs över Rhodesias gräns. För att
dessa andra åtgärder skall vara förbjudna
fordras dock att de utgör något av
i lagen uppräknade förfaranden. Häribland
märks främst tillverkning, bearbetning,
hopsättning, reparation, transport,
förvärv och förvaring samt förmedling
av uppdrag rörande vissa åtgärder
med varor avsedda för eller härrörande
från Rhodesia (3 §). Det är således
förbjudet att i Sverige t. ex. tillverka
eller sammansätta en vara som är
avsedd att införas till Rhodesia. Detta
gäller även om varan skall levereras till
annat land än Rhodesia men därifrån av
annan vidaresäljas till annat land eller
på annat sätt införas dit.

Det är vidare förbjudet att från stat
utanför Rhodesia tillföra personer, bolag
eller andra mottagare i Rhodesia kapital
genom att verkställa betalning eller
genom att lämna kredit, oavsett om
detta kommer Rhodesia direkt eller indirekt
till godo.

Enligt 8 § i Rhodesia-lagen straffas
den som bryter mot ifrågavarande bestämmelser
till böter eller fängelse i
högst två år, om gärningen skett uppsåtligt,
eller till böter eller fängelse i
högst sex månader, om gärningen skett
av grov oaktsamhet.

Då det gäller att avgöra om grov oaktsamhet
förelegat blir domstolarnas tilllämpning
utslagsgivande. Till ledning
för tolkningen har visserligen i förarbetena
angivits vissa exempel. Grov oaktsamhet
anses således föreligga, om det
framgår av omständigheterna att gärningsmannen
uppenbarligen bort inse,
att viss transport avsett sanktionsgods.
Normalt åläggs exportörer, rederier
och hamnpersonal icke någon
strängare undersökningsplikt vid last -

ning, lossning eller transport av gods.
Men om särskilda omständigheter tyder
på att varan i fråga kan komma Rhodesia
till godo, anses sådan skyldighet föreligga.
Det är vanskligt att uttala sig
om hur domstolarna kan komma att
bedöma unersökningspliktens omfattning
och konsekvenserna av underlåtenhet
att förvissa sig om att de åtgärder
en person eller ett företag utför kan
komma Rhodesia till godo.

Lagens konstruktion i förening med att
de allmänna reglerna i brottsbalken om
medverkan till brott är tillämpliga även
på brott mot Rhodesia-lagen föranleder
betydande osäkerhet om var gränsen
skall dragas mellan tillåtna och förbjudna
åtgärder. Osäkerheten är ägnad att
skada legitima svenska intressen och
kan dessutom föranleda olägenheter för
länder belägna intill Rhodesia och till
följd därav beroende av transporter genom
nämnda land, exempelvis Zambia.

Svenska företag som upprättat egna
försäljningsbolag i Zambia och som säljer
från lager i nämnda land torde få
anses bryta mot 5 § sanktionslagen, som
förbjuder betalningar till Rhodesia, i
den mån företagets gods måste transporteras
genom Rhodesia för att nå destinationsorten
i Zambia. Utnyttjande
av andra transportvägar försvåras av att
myndigheterna i Zambia brukar i importlicensen
ange vilken transportväg
som skall användas, och i regel föreskrivs
transport via Beira, d. v. s. genom
Rhodesia. Andra transportvägar ställer
sig både dyrare, långsammare och mer
riskabla och belastar det svenska företaget
med så stora merkostnader att det
knappast kan konkurrera med andra leverantörer
till Zambia, vilka alltjämt
skeppar över Beira.

Även för svenska företag, som i Zambia
representeras av fristående agenter,
föreligger uppenbarligen vissa risker,
även i de fall då godset sålts eif Beira
och agenten eller den slutlige köparen
övertagit äganderätten till godset redan
innan det införts i Beira. Om den svens -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. förbättrad information om dödsbodelägares möjligheter att
skydda sig mot betalningsansvar för avliden persons skulder

ka leverantören är medveten om att
agenten eller köparen genom att transportera
godset genom Rhodesia måste
verkställa betalningar till detta land kan
nämligen icke helt uteslutas att åtal
skulle kunna väckas mot det svenska företaget
för brott mot Rhodesia-lagen.

Än orimligare ter sig rättsläget om ett
svenskt företag sålt exempelvis en anläggning
fob svensk hamn till köpare i
Zambia för uppmontering därstädes, och
på grund av sin vetskap om att transporten
måste gå genom Rhodesia kan riskera
åtal för lagbrott. Visserligen ter sig
enligt min mening en så extensiv lagtolkning
som i förevarande fall kan leda
till straff närmast uteluten och visserligen
stadgas i 8 § Rhodesia-lagen att i
ringa fall ej skall dömas till ansvar. Risk
för åtal kan likväl även i sådana fall
föreligga, inte minst med hänsyn till
det allmänna intresset att genom domstolarnas
prövning få lagens räckvidd
klarlagd. Svenska företag torde med
hänsyn till sin allmänna goodwill och
de följdverkningar som ett åtal kan tänkas
föranleda icke vara beredda att utsätta
sig för sådan risk, även om åtalet
skulle kunna leda till frikännande och
till ett fastställande av att lagens tilllämpningsområde
är betydligt mera begränsat
än vad som har ansetts tänkbart.

Nuvarande allmänna osäkerhet om
rättsläget kan alltså leda till att svenska
företag avstår från att träffa avtal med
därav följande konsekvenser, icke bara
för företaget och där sysselsatta utan
även för Zambia, ett land som Sverige
har allt intresse att stödja och utvidga
förbindelserna med.

Även för sändningar nu och framdeles
inom ramen för SIDA:s utvecklingshjälp
kan nuvarande osäkerhet befaras
föranleda betydande olägenheter.

Med åberopande härav får jag anhålla
om kammarens medgivande att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
rikta följande interpellation:

Är herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
beredd att redan
under innevarande höstsession förelägga
riksdagen proposition om sådana
ändringar i Rhodesia-lagen, att en klarare
avgränsning av det straffbara området
kommer till stånd?

Denna anhållan bordlädes.

Interpellation ang. förbättrad information
om dödsbodelägares möjligheter
att skydda sig mot betalningsansvar för
avliden persons skulder

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Delägarna i ett dödsbo
är i princip solidariskt ansvariga för
den avlidnes skulder vare sig dessa är
kända då boutredningen upprättas eller
kommer till dödsbodelägarnas kännedom
först senare. Dödsbodelägarna kan
dock befria sig från betalningsansvar
för skulder utöver tillgångarna i boet
genom att avträda dödsboet i dess helhet
till förvaltning av en av domstol
förordnad boutredningsman eller till
konkurs. Ansökan om egendomsavträde
kan inges till rätten senast en månad
efter det att boutredningen upprättats
eller ytterligare skulder därefter kommit
till dödsbodelägarnas kännedom.

Den möjlighet som finns att skydda
sig för betalningsansvar genom att avträda
egendomen till förvaltning av särskild
boutredningsman torde knappast
vara allmänt känd bland allmänheten.
Därtill kommer att ansökan om att rätten
skall förordna boutredningsman
måste inges med kort respittid. Delägarna
i ett dödsbo kan därför lätt försitta
de möjligheter att skydda sig som
står till buds.

Då och då förekommer också att
dödsbodelägare går miste om det skydd,

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. lättnader i kreditrestriktionerna, m. m. — Interpellation ang.

sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbotten

som bestämmelserna om boutredningsman
är avsedda att ge. Inte sällan drabbar
betalningsansvaret dödsbodelägare
i små ekonomiska omständigheter. Under
sommaren har t. ex. ett fall kommit
till allmänhetens kännedom genom
pressen, där en person med låg inkomst
förklarats betalningsskyldig för en ganska
betydande skatteskuld i ett dödsbo.

En förbättrad information från myndigheternas
sida om dessa förhållanden
är därför påkallad. Visserligen torde
det vara vanligt att domstolarna informerar
om de här åsyftade lagreglerna
i samband med att bouppteckningen
lämnas till rätten. Någon skyldighet att
systematiskt ge sådan information torde
emellertid inte föreligga.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Vill statsrådet medverka till att åstadkomma
en förbättrad information om
dödsbodelägares möjligheter att skydda
sig mot betalningsansvar för en avliden
persons skulder, när dessa går utöver
tillgångarna i boet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 28

Interpellation ang. lättnader i
kreditrestriktionerna, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr MAGNUSSON i Borås (m), som
yttrade:

Herr talman! De penningpolitiska åtgärder
som under innevarande sommar
vidtagits har för stora delar av det enskilda
näringslivet medfört mycket stora
och svårlösta problem. Sålunda utgör
de höga räntorna en kraftig ökning av
våra tidigare höga produktionskostnader.
Tillämpningen av kassakvotsbestämmelserna
har inneburit att bankerna
tvingats tillämpa praktiskt taget to -

talstopp på nyutlåning, vilket varit synnerligen
besvärande för de företag som
arbetar med relativt litet rörelsekapital.
Detta är väl särskilt utmärkande för
den mindre och medelstora företagsamheten.
När restriktionerna gått så långt,
att fullt prima varuväxlar inte längre
kan diskonteras, är läget prekärt. Den
för många företag nödvändiga säsongsupplåningen
kan inte heller tillgodoses
av bankerna. När statens, kommunernas
och de statliga företagens verksamhet
samt bostadspolitiken inte är beroende
av upplåningen i bankerna, blir
trycket så mycket hårdare på det enskilda
näringslivet.

Från flera näringsorganisationer har
allvaret i dagens situation påpekats.
Risk för företagsnedläggning kan bli
följden om inte en uppmjukning kan
åstadkommas inom rimlig tid. Helt onödiga
företagsnedläggelser med friställande
av arbetskraft kan bli följden av
en sådan politik, som nu tillämpas.

Jag får därför anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få ställa
följande frågor:

Kan man inom en nära framtid räkna
med lättnader i kreditrestriktionerna?

Om så inte är förhållandet, kan man
då räkna med att herr statsrådet är beredd
att vidtaga åtgärder som innebär
en jämnare fördelning av bördorna, så
att svårigheterna inte uteslutande drabbar
det enskilda näringslivet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 29

Interpellation ang. sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrbotten

Ordet lämnades på begäran till

Herr PETERSSON i Gäddvik (m),
som yttrade:

Herr talman! Människor bosatta i Syd -

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbotten

och Mellansverige upplever konjunkturläget
som en högkonjunktur med stor
efterfrågan av varor och tjänster. Statsmakterna
har bl. a. genom att införa
kreditrestriktioner och höja ränteläget
sökt bromsa upp en alltför häftig konjunkturuppgång.
Om man ser landet som
en helhet är dock konjunkturbilden
mycket splittrad. I Norrbotten t. ex. är
arbetslösheten större än på många år. I
somras när bankoutskottet besökte länet
redovisades från länsstyrelsen att
Norrbotten hade omedelbart behov av
12 000 nya arbetstillfällen. Även vid
statsutskottets Norrbottensresa i september
redovisades likvärdiga siffror
om arbetslösheten i länet.

Arbetslöshetssiffrorna i Norrbotten är
mycket högre än i övriga Norrlandslän,
som dock känner arbetslösheten besvärande.
Antalet arbetssökande i Norrbotten
beräknas uppgå till samma eller
högre antal än de arbetssökande i de
övriga Norrlandslänen sammantagna.
Länsutredningen 1967 för Norrbotten
med arbetsnamnet BD-80 har följts upp
med en lokaliseringspolitisk målsättning
om utvecklingen i länet. I denna
målsättning räknas med att 40 000—
50 000 personer före år 1980 måste lämna
länet för att få sysselsättning, även
om den lokaliseringspolitiska målsättningen
med ca 17 000 nya arbetstillfällen
i Norrbotten före 1980 blir verklighet.
Tyvärr har mycket litet positivt
hänt i fråga om ökad sysselsättning under
senare år, och med varje månad
som går utan aktiv handling från statsmakternas
sida blir BD-80 :s målsättning
om 17 000 nya arbetstillfällen svårare
att uppnå.

Utflyttningen däremot beräknas i år
uppgå till ca 8 000 personer eller ungefär
dubbla årsmedeltalet enligt målsättningen.

Enigheten inom såväl politiska som
fackliga organisationer i Norrbotten om
att kraftfulla åtgärder måste till för en
förbättring av länets sysselsättningsmöjligheter
är total. Vi i Norrbotten vet att

länet är i högsta grad beroende av rikspolitiska
beslut, om näringsutvecklingen
i länet skall bli positiv. Staten är länets
största ägare och företagare och
länets nordliga läge gör oss mycket beroende
av en aktiv lokaliseringspolitik.
Befogad kritik kan riktas mot regeringen
för de otillfredsställande åtgärder
som vidtagits för att förbättra de stadigvarande
sysselsättningsmöjligheterna
för länets folk. Ökad sysselsättning är
främst beroende av näringslivets utveckling.
Statsmakterna har möjlighet
att på en mångfald områden vidtaga åtgärder,
som ger näringslivet i landsändan
bättre utvecklingsbetingelser. Jag
kan nämna åtgärder inom den allmänna
näringspolitiken, skattepolitiken, transportpolitiken,
jordbrukspolitiken samt
inom lokaliserings-, regional- och glesbygdspolitiken.
Jag vill med skärpa
framhålla att det brådskar med åtgärder,
om länets folk skall få förnyad
framtidstro.

Inför valet 1968 lovade socialdemokraterna
att deras politik skulle tillföra
länet de i målsättningen angivna 17 000
nya arbetstillfällena. Statsministern
framhöll också efter valet att det var
på sin näringspolitik socialdemokraterna
vann valet. I Norrbotten vill vi gärna
tro att regeringspartiet avser att förverkliga
de paroller med vars hjälp socialdemokraterna
fick välj ar flertalets
förtroende. Det är hög tid för aktiv och
kraftfull handling från regeringen om
löftena skall bli verklighet.

Med åberopande av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
ställa följande fråga: Vilka

åtgärder avser regeringen att
vidtaga för att målsättningen 17 000 nya
arbetstillfällen i Norrbotten före 1980
skall bli verklighet?

Denna anhållan bordlädes.

Torsdagen den 16 oktober 1968

Nr 31

Interpellation ang. åtgärder med anledning av höstens stormskador på skog

§ 30

Interpellation ang. befrielse för hörselskadade
från skyldighet att erlägga TVlicensavgift Ordet

lämnades på begäran till

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep),
som yttrade:

Herr talman! Trots att många åtgärder
vidtagits krävs det i framtiden omfattande
insatser för att underlätta situationen
för dem som är handikappade
psykiskt eller fysiskt. Ur jämlikhetssynpunkt
är det nödvändigt att samhället
engagerar sig för att de som är handikappade
skall få ut så mycket som möjligt
av sin tillvaro.

För dem som är döva eller hörselskadade
har tillkomsten och spridningen
av film och television varit av mycket
stor betydelse. Den som är döv eller allvarligt
hörselskadad kan inte utnyttja
den relativt billiga radion utan måste,
om han skall få del av vad som sänds i
etermedia, anskaffa TV-mottagare. De
textade programmen i televisionen uppskattas
mycket av de döva.

Eftersom anskaffande av TV-mottagare
är förenat med betydande kostnader
är det enligt min mening motiverat
att man genom befrielse från TV-licens
underlättar för de döva att inneha TVmottagare.
Detta är vidare angeläget då
de döva i många fall har små inkomster
och lever under knappa ekonomiska
omständigheter. I motion nr II: 90 1968
hemställdes att döva och hörselskadade
personer skulle befrias från skyldigheten
att lösa TV-licens vid innehav av
televisionsapparat. Statsutskottet anförde
om motionen i sitt utlåtande nr 98
bl. a. följande:

»Utskottet har i andra sammanhang
(jfr bl. a. SU 1961: 9 p. 3 och 1968: 9 p.
3) då det gällt att för en speciell grupp
åstadkomma befrielse från eller nedsättning
av affärsverkens avgifter ställt sig
avvisande under hänvisning till bl. a.
det merarbete och de olägenheter i ad -

ministrativt hänseende sådan nedsättning
eller avgiftsbefrielse skulle innebära.
I förevarande fall synes dock vissa
skäl kunna anföras för dylika åtgärder.
Utskottet vill därför inte motsätta sig
att en prövning i en eller annan form
kommer till stånd rörande de praktiska
och ekonomiska möjligheterna att åstadkomma
en hel eller partiell avgiftsbefrielse
för berörda grupper. Vad utskottet
sålunda anfört bör av riksdagen
ges till känna för Kungl. Maj:t.»

Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
fråga:

År statsrådet villig framlägga förslag
om att döva och hörselskadade befrias
från skyldigheten att lösa TV-licens vid
innehav av TV-mottagare?

Denna anhållan bordlädes.

§ 31

Interpellation ang. åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som yttrade: Herr

talman! Under den senaste tiden
har stora områden i västra och södra
Sverige drabbats av svåra stormskador
bl. a. på skog och byggnader samt
på el- och telefonnätet. Det torde vara
berättigat att påstå, att den hårda stormen
vållat den största naturkatastrofen
i vårt land på många decennier.

Allt tyder på att stormfällningarna i
skogen inom de värst drabbade områdena
motsvarar flera årsavverkningar.
Många skogsägare har förlorat mer än
halva sitt skogskapital. Tack vare att
stormfällningarna inträffat i början av
avverkningssäsongen finns möjligheter
att något begränsa de ekonomiska verkningarna.
Ändå kommer åtskilliga skogs -

30 Nr 31 Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. beskattningen av jordbrukstraktorer

ägare att få vidkännas betydande förluster.

Både med hänsyn till den ekonomiska
situationen för ett stort antal enskilda
och av samhällsekonomiska skäl
måste det anses angeläget och nödvändigt
att sätta in åtgärder från samhällets
sida för att begränsa dessa förluster.
Eu effektiv åtgärd torde vara att
medge tillfälligt vidgad rätt till insättning
på skogskonto. Sådant medgivande
har tidigare lämnats i samband med
stormfällningar på olika håll i landet
under åren 1955, 1956, 1966 och 1967.

Om denna möjlighet ges uppmuntras
de drabbade skogsägarna att upparbeta
och försälja det onormalt stora virkesuttaget
redan under innevarande avverkningssäsong.
Följdskador som lätt
uppkommer vid längre lagring av virket
kan därigenom undvikas. Skogsägarna
får också ökade möjligheter att
reservera virkesinkomsterna för nödvändiga
nyplanteringar och andra
skogsvårdande åtgärder.

Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Ämnar statsrådet lägga fram något
förslag om vidgad rätt till insättning
på skogskonto i fråga om inkomst av
skog som stormfällts under år 1969, i
likhet med vad som tidigare skett vid
mera omfattande stormfällningar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 32

Interpellation ang. beskattningen av
jordbrukstraktorer

Ordet lämnades på begäran till

Herr JONASSON (ep), som yttrade:
Herr talman! Riksdagen fattade i våras
beslut om införande av traktorskatt.
I fråga om jordbrukstraktorer var meningarna
delade. Enligt regeringsför -

slaget, som också kom att ligga till
grund för riksdagens beslut, skulle alla
sådana traktorer beläggas med skatt om
200—300 kronor beroende på tjänstevikt.
En minoritet i utskottet och i kamrarna
förordade däremot skattefrihet
för traktorer, som inte alls eller i mycket
liten utsträckning används för transporter
på allmän väg, och beskattning
av övriga jordbrukstraktorer efter tjänstevikt
med 100—300 kronor.

Riksdagsmajoritetens ställningstagande
har vållat en häftig opinionsstorm
bland jordbrukarna. I första hand har
man reagerat mot skattens storlek men
också mot fördelningen mellan olika
traktorägare. Från jordbrukarhåll hävdas
sålunda, att skatten inte står i rimlig
proportion till jordbrukstraktorernas
genomsnittliga användning för landsvägstransporter.
Myndigheternas långa
dröjsmål med att utfärda tillämpningsföreskrifter
har blivit en ytterligare anledning
till missnöje.

Till grund för propositionen och
riksdagsbeslutet låg ett betänkande från
bilskatteutredningen. Skatten avsågs följa
den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen,
som skall tillämpas för motorfordonsbeskattningen
som en följd av 1963
års beslut om trafikpolitiken. Departementschefens
förslag innebar dock en
ökning av skatteuttaget på traktorer i
förhållande till utredningsförslaget.
Några ytterligare undersökningar som
kunde anföras som stöd för en skärpning
av beskattningen för denna fordonskategori
presenterades dock inte
i propositionen. Departementschefen
medgav också i sin proposition att hans
förslag i hög grad utformats efter schablonmässiga
grunder.

Sedan riksdagen fattade sitt beslut
har Jordbrukets utredningsinstitut utfört
ganska omfattande kartläggningar
av traktoranvändningen i jordbruket.
Dessa beräkningar ger klart vid handen,
att de skönsmässigt satta skattesatserna
på 200 och 300 kronor för alla traktorer
är alldeles för höga, om skatten skall

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Interpellation ang. förbättring av vägförbindelserna med Norge

grundas på kostnadsansvaret för vägslitaget.
Utredningsinstitutets beräkningar
tyder på att skatteuttaget blir
omkring tio gånger för stort.

I det enskilda fallet blir utfallet av
den schablonmässigt satta skatten
slumpartat eftersom användningen av
traktorer för transporter på allmän väg
varierar mycket kraftigt.

Några skäl för att utforma traktorskatten
efter andra principer än övrig
fordonsbeskattning torde knappast finnas.
Utan tvekan måste därför de nu
framlagda undersökningarna tillmätas
stor vikt. I sin nuvarande form kommer
traktorskatten närmast att fungera som
en skönsmässig uttaxering från jordbruket
av ett visst belopp. I det enskilda
fallet får den konsekvenser som i många
fall är direkt störande för rättskänslan.

De nu framlagda undersökningsresultaten
talar därför otvivelaktigt starkt
för en omedelbar omprövning av principerna
för den beslutande traktorbeskattningen.
Praktiska möjligheter bör
också finnas att göra detta innan den
nya förordningen börjar tillämpas vid
årsskiftet.

Med hänvisning till vad som anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Avser statsrådet att mot bakgrund av
nu tillgängliga uppgifter om användningen
av jordbrukstraktorer lägga fram
förslag om en revidering av principerna
för den tidigare beslutade traktorbeskattningen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 33

Interpellation ang. förbättring av
vägförbindelserna med Norge

Ordet lämnades på begäran till

Herr JONASSON (ep), som yttrade:
Herr talman! Under senare år har ett

stort antal företagsnedläggelser ägt rum
i Värmland. Nya företag har igångsatts
men det har skett i alltför liten omfattning.
Det är därför angeläget att åtgärder
vidtages i syfte att stärka näringslivet
i denna del av landet. Därvid måste
bl. a. en upprustning av kommunikationerna
komma till stånd. Förbättringarna
i detta avseende bör innefatta en
förstärkning av vägförbindelserna med
isfri hamn i Norge. Härigenom skulle
också kontakterna mellan broderfolken
stärkas. Tanken på mellanriksvägar har
aktualiserats i olika sammanhang. Sålunda
har Nordiska rådet rekommenderat
berörda regeringar att dels bygga ut
El8 till högre standard, dels förbättra
riksväg 261 på sträckan Arvika—Kongsvinger,
dels ock utreda möjligheterna
att genom punktvisa förbättringar höja
standarden på vägen Mora—Malung—
Stöllet—Torsby—Kongsvinger, så att
den lämpar sig även för relativt tung
trafik.

Nordiska rådets trafikutskott anser
inte nuvarande vägstandard i området
motsvara de förhoppningar som ställs
på vidgade kontakter och handel mellan
länderna. En förstärkning av transportresurserna
bör komplettera den eftersträvade
utbyggnaden av det ekonomiska
samarbetet, framhåller rådet i sin
rekommendation.

Enligt min mening är det angeläget
att en mellanriksväg kommer till stånd
och att detta sker utan onödigt dröjsmål.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att
vidtaga i anledning av Nordiska rådets
rekommendation angående bättre vägförbindelser
mellan Norge och Sverige?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 31

Torsdagen den IG oktober 1969

Interpellation ang. tillskapande av en opinionsnämnd för film

§ 34

Interpellation ang. bestridandet av kostnaderna
för drift av icke lönsamma busslinjer Ordet

lämnades på begäran till

Herr JOSEFSON i Arrie (ep), som
yttrade:

Herr talman! Riksdagen uttalade år
1963 att landets alla delar skall ha en
tillfredsställande trafikförsörjning. Det
ökande antalet personbilar har emellertid
medfört att det är förenat med allt
större svårigheter att på ett lönsamt sätt
bedriva kollektiv trafik. För att trafiken
skall kunna bibehållas i de glesare befolkade
delarna av landet bör det allmänna
täcka uppkomna förluster. Det
sker för närvarande dels genom anslaget
Ersättning till statens järnvägar för
drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m., dels genom anslaget Ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer. Nämnda anslag uppgår
under innevarande budgetår till
215 000 000 respektive 9 935 000 kronor.
Det till busstrafiken utgående bidraget
motsvarar inte föreliggande behov.
Framställningar i riksdagen angående
en höjning har avslagits under hänvisning
till bussbidragsutredningen.

På senare tid har det bl. a. i Malmöhus
län förekommit att statens järnvägar
ställt som villkor för fortsatt drift
av icke bärkraftiga busslinjer att berörda
kommuner medverkar till att täcka
förlusterna. Detta är inte en tillfredsställande
ordning. Det får anses vara
statens uppgift att via statsbudgeten
svara för dessa kostnader. Särskilt med
tanke på det arbete som pågår inom
bussbidragsutredningen är det anmärkningsvärt
att statens järnvägar uppträder
på detta sätt. Tillvägagångssättet
kan leda till att linjer läggs ner innan
det förbättrade statsstödet som skulle
kunna rädda dem har införts. Resultatet
av nämnda utredning borde ha avvaktats
innan åtgärder av denna art aktualiserats.

Med hänvisning till vad som här anförts
anhåller jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande fråga:

Anser statsrådet det rimligt att statens
järnvägar ställer krav på berörda
kommuner om bidrag för drift av busslinjer
under pågående utredningsarbete? Denna

anhållan bordlädes.

§ 35

Interpellation ang. tillskapande av en
opinionsnämnd för film

Ordet lämnades på begäran till

Fru JONÄNG (ep), som yttrade:

Herr talman! När det gäller förhållandet
massmedia—individ finns förutom
lagstiftning som gäller press och
radio-TV nämnder som dels granskar
kontroversiella framställningar i press
och radio, dels skyddar den enskilda
människans intressen.

När det gäller pressetiken finns regler
som skyddar den enskilda människan
mot onödigt lidande som kan förorsakas
av oriktiga artiklar eller artiklar
som skadar genom sin ofullständighet.
Från den 1 november i år inrättas en
tjänst som allmänhetens pressombudsman,
vars uppgift är att dels på eget
initiativ hos Pressens opinionsnämnd
påtala brott mot god publicistisk sed,
dels mottaga klagomål från envar som
anser att ett visst tidningsmeddelande
utgör sådant brott. Radionämnden kan
i stort sett ses som en motsvarighet till
Pressens opinionsnämnd.

När det gäller filmverksamhet saknas
såväl lagstiftning som opinionsnämnd.
Oskyldiga människor kan utpekas för
brott av olika slag utan att det beivras
och utan att de får upprättelse. Anklagelserna
kan drabba såväl levande som
döda. Vi har exempel på detta i svensk
film under senare tid.

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

Även om dylika anklagelser är tämligen
sällsynta kan de tänkas öka med
den nya filminriktningen mot en i och
för sig mycket önskvärd större samhällsorientering
och större engagemang
i samhällsdebatten. Risken för rättskränkningar
ökar.

Filmcensurutredningen anser att om
vuxencensuren avskaffas bör en särskild
lagstiftning om ansvaret för missbruk
av yttrandefriheten i film komma till
stånd och utformas i likhet med tryckfrihetsförordningen
för pressen och radioansvarighetslagen
för radio-TV.

Vid sidan om denna eventuella lagstiftning
behövs emellertid en filmens
opinionsnämnd som komplement, i likhet
med de opinionsnämnder som finns
för pressen och radio-TV.

Med hänvisning till det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till att
en opinionsnämnd för film kommer till
stånd, i likhet med vad som gäller för
pressen och för radio-TV?

Denna anhållan bordlädes.

§ 36

Interpellation ang. talpedagogutbildningen Ordet

lämnades på begäran till

Herr WENNERFORS (m), som yttrade
:

Herr talman! 1965 års musikutbildningskommitté
framlade 1963 ett förslag
till utbildning av talpedagoger (logonomer).
Att över huvud taget ett förslag
i denna fråga nu finns är tillfredsställande.
Behovet har länge dokumenterats
och dessutom ökat under de allra
senaste åren. I vår tid upplever vi det
talade ordet som ett mycket viktigt
kommunikationsmedel och som en av
grundförutsättningarna för att demokratin
på alla områden skall kunna fun -

Interpellation ang. talpedagogutbildningen

gera och fördjupas. F. d. statsministern
Tage Erlander har i en avskedsintervju
påmint om att en numera bortgången
amerikansk politiker vid ett tillfälle beskrev
demokratin som en styrelseform
genom samtal.

Allt fler människor deltar i dag i debatter,
konferenser och sammanträden
där krav ställs på att kunna framlägga
synpunkter och förslag i korta koncisa
repliker eller i längre anföranden. Kraven
i övrigt på talaren av i dag blir allt
större. Radio och TV ställer speciella
krav. Nya former inom bl. a. undervisning,
teater och konsertväsen har ytterligare
aktualiserat att de som är verksamma
inom dessa yrkesområden får en
grundlig, mångsidig och delvis nyorienterad
röst- och talutbildning.

Inom den svenska folkbildningsverksamheten
har länge funnits ett stort
behov av lärare och handledare till kurser
i talteknik och talträning. Den snabbt
expanderande vuxenutbildningen gör
behovet än större.

I många enskilda företag har ävenledes
behovet av talpedagoger dokumenterats.
Särskilt i arbetsledarutbildningen
och i utbildningen av instruktörer
och utbildare har ämnet »Muntlig
framställning» fått ett allt större utrymme.
Självfallet måste utvecklingen
i frågorna rörande arbetsplatsdemokratin
ytterligare öka behovet av utbildning
i talteknik. Således kommer
även denna samhällssektor att medverka
till ökad efterfrågan på talpedagoger.

Här gäller det inte behovet av yrkesmän
som är specialister på talfel, röstkomplikationer
o. d. Här gäller det inte
en utpräglat estetisk insats och inte
heller någon form av musiklärarutbildning.
Allt detta behövs också, men det
behov som kanske alldeles särskilt framträder
som stort är behovet av talpedagoger
inom allmänna sektorn. Frågor
om utbildningen av talpedagogerna har
tidigare aktualiserats i riksdagen. Därvid
hänvisades till att frågan var under

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. åtgärder för att trygga medborgarnas säkerhet till liv och lem —
Interpellation ang. förstärkning av väderlekstjänstens jourtjänst

utredning. Utredningsarbetet är nu sedan
länge avslutat. Det finns all anledning
att efterlysa åtgärder.

Utbildningskommittén föreslår att
talpedagogutbildningen med inriktning
på »den allmänna sektorn» skall läggas
under styrelsen för musikhögskolorna.
Detta synes mig vara en anordning som
man kan vara tveksam om. Talpedagogutbildningen
har enligt min mening
starkare anknytning till lärarhögskolornas
inriktning. Så mycket mera lämpliga
framstår lärarhögskolorna, då utbildningen
av logopeder och logopedassistenter
sedan flera år bedrivits vid
dessa skolor.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag att till statsrådet och chefen
för utbildningsdepartementet få ställa
följande frågor:

1. Är herr statsrådet beredd att under
höstriksdagen framlägga förslag till permanent
talpedagogutbildning?

2. Är herr statsrådet beredd att uttala
sig för att talpedagogutbildningen
bör inordnas i lärarhögskolornas verksamhet? Denna

anhållan bordlädes.

§ 37

Interpellation ang. åtgärder för att
trygga medborgarnas säkerhet till liv
och lem

Ordet lämnades på begäran till

Herr RINGABY (m), som yttrade:

Herr talman! Har herr justitieministern
uppmärksammat det djupt oroande
i att våldsdåden mot inte minst
gamla och handikappade människor
ökat starkt under den senaste tiden? Av
skräck för rån, misshandel och mord
vågar gamla snart inte vistas utomhus
och känner sig inte ens trygga i sina egna
hem. I jämlikhetens intresse är det
helt otillfredsställande att bristande

möjligheter att själv försvara sig mot
övergrepp skall vara avgörande orsak
till människors otrygghet. Med anledning
av detta vill jag till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
ställa följande fråga:

Avser herr statsrådet att snarast vidtaga
åtgärder i syfte att öka inte minst
äldre och försvarslösa människors
trygghet till liv och lem?

Denna anhållan bordlädes.

g 38

Interpellation ang. förstärkning av
väderlekstjänstens jourtjänst

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÅBERG (fp), som, yttrade:

Herr talman! De svåra stormar som
i september drabbade västra Sverige
krävde minst tio dödsoffer och vållade
materiella skador för flera hundra miljoner
kronor. Särskilt den första kom
utan egentlig förvarning. Skadorna blev
därigenom större än om säkerhetsåtgärder
hade kunnat sättas in i tid.

Stormens verkningar visar på brister
i den allmänna väderlekstjänstens jourtjänst.
Rapporter inkommer till SMHI:s
jourtjänst från de olika väderleksstationerna
var tredje timme. Väderlekstjänstens
meteorologjour upphör dock kl.
22.00 och återupptas först kl. 5.00. Den
väderleksrapport som går ut i radion kl.
21.50 bygger på de observationer som
lämnas kl. 19.00. Då jouren återupptas
kl. 5.00 görs en prognos upp bl. a. på
de observationer som lämnats kl. 4.00.
Väderleksrapporten går ut över radion
kl. 6.30. Någon bemannad jourtjänst
från den allmänna väderlekstjänstens
sida finns alltså inte under sju timmar
om dygnet. I det första aktuella fallet
samverkade olyckliga omständigheter.
Det som från början såg ut att bli ett
vanligt oväder utvecklades till svår

Torsdagen den 16 oktober 1989

Nr 31

Interpellation ang. åtgärder mot ungdomsbrottsligheten — Interpellation ang. befrielse
för kristna och andra ideella organisationer från arbetsgivaravgift

storm, och varning för denna kom inte
ut i tid.

En förbättrad bevakning skulle givetvis
komma till stånd om SMHI:s
jourtjänst kunde uppehållas dygnet
runt för att ta vara på de informationer
som kommer in under natten. Ordinarie
väderleksrapporter sänds ju inte
i radio nattetid, men vid särskilt kritiska
lägen borde möjlighet finnas att i
nattradion varna för oväder. Jourhavande
meterolog skulle då genom telefonkedjor
etc. kunna larma hamnar,
brandkår, larmcentraler etc. även nattetid.

Stormen drabbade främst Västkusten.
Skadeverkningarna där kunde sannolikt
ändå begränsas, då Göteborgs och
Bohus län som enda län upprättat särskild
beredskap mot katastrofer. Det
finns en utprövad rutin för verksamhetens
igångsättning och funktion, och
denna fungerade också under stormdygnen.

Med hänvisning till vad här anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Är statsrådet villig medverka till att
väderlekstjänstens jourtjänst förstärks,
så att stormvarning eller annat larm
kan utfärdas i så god tid att stormskador
i större utsträckning kan motverkas? Denna

anhållan bordlädes.

§ 39

Interpellation ang. åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten

Ordet lämnades på begäran till

Herr WERNER (m), som yttrade:

Herr talman! Man brukar säga att
graden av ett samhälles civilisation kan
bedömas med ledning av det sätt på
vilket de äldre i samhället behandlas. I
åldriga kulturer hyser man djup vörd -

nad för ålderdomen och behandlar sina
gamla med respekt. I vårt land tycks
utvecklingen gå åt rakt motsatt håll.
Något råare än de under den senaste
tiden förekommande morden, dråpen
och misshandelshistorierna med äldre
personer som hjälplösa offer kan man
knappast tänka sig. Visserligen finns
konsumtion av alkoholhaltiga drycker
ofta med i bilden, men de kan endast
ha betydelse som utlösande faktor.
Bakom handlingarna spårar man ett
djupt förakt för människovärdet. Särskilt
tycks de äldre och orkeslösa nedvärderas.

Det allra allvarligaste är att gärningsmännen
är ungdomar. De är alltså representanter
för den generation som
skall axla samhällsansvaret om några
år. Man måste fråga sig, om de som
redan nu bär detta ansvar är utan skuld
till det inträffade och om inte de högsta
ansvariga instanserna i riket borde söka
komma till rätta med den grova anda
som ligger bakom den brutala ungdomsbrottsligheten.

Med stöd av det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser herr statsrådet
vidtaga i avsikt att komma till rätta
med den allt grövre anda som präglar
ungdomsbrottsligheten ?

Denna anhållan bordlädes.

§ 40

Interpellation ang. befrielse för kristna
och andra ideella organisationer från
arbetsgivaravgift

Ordet lämnades på begäran till

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm
(m), som yttrade:

Herr talman! År 1968 föreslogs i propositionen
77 att arbetsgivare skulle erlägga
arbetsgivaravgift om 1 procent av

Nr 31

Torsdagen den 16 oktober 1969

Interpellation ang. befrielse för kristna

arbetsgivaravgift

utgivna löner i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad. Regeringsförslaget
drevs igenom i riksdagen
under borgerligt motstånd. Såväl år
1968 som under innevarande år har de
borgerliga invändningarna bl. a. gällt
den belastning som arbetsgivaravgiften
innebär för icke kommersiella sammanslutningar,
såsom de kristna och ideella
organisationerna.

Mot bakgrunden av de hittills nedslående
resultaten av de borgerliga strävandena
i denna fråga anser jag det
nödvändigt att ånyo aktualisera den.
Det är nämligen ett obestridligt faktum
att kristna och ideella organisationer
har mycket små möjligheter att
kompensera sig för genom arbetsgivaravgiften
åsamkade merutgifter. Det förefaller
dessutom ytterst märkligt att
insamlade medel till exempelvis missionsverksamhet
skall gå till statskassan.
De kristna och ideella organisationernas
ekonomiska börda, som redan
blivit tung nog genom den allmänna
fördyringen, ökar därigenom på
ett högst onödigt och beklagligt sätt.
Det ligger nära till hands att dra paralleller
med frågan om katolska kyrkan
i Stockholm och investeringsavgiften,
där vi från moderata samlingspartiets
sida med stöd av övriga borgerliga partier
sökte få beslut om dispens till
stånd.

Regeringens kallsinniga hållning i
den frågan betecknas av många — inte
minst av utländska bedömare — såsom
föga hedervärd. Att nu med hänvisning
till gränsdragnings,svårigheter tillbakavisa
kravet på slopande av arbetsgivaravgift
för kristna och andra ideella
organisationer torde enligt min mening
vara lika illa — ja, värre eftersom regionala
arbetsmarknadshänsyn knappast
kan göra sig gällande i detta fall.
För att belysa min inställning vill jag
nämna ett tidigare här i kammaren använt
exempel, nämligen Svenska missionsförbundet.
Arbetsgivaravgiften in -

och andra ideella organisationer från

nebär för dess räkning en merkostnad
på ca 200 000 kronor om året, som alltså
går till statskassan. Därigenom drabbas
bl. a. den missionsverksamhet som
kan betraktas som direkt u-landshjälp.
Sådana konsekvenser av arbetsgivaravgiften
kan väl knappast vara förenliga
med den svenska statens intressen?

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd medverka
till att arbetsgivaravgiften slopas för
kristna och andra ideella organisationer? Denna

anhållan bordlädes.

§ 41

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj ds propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 109, med förslag till lag om vissa
rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar,

nr 118, med förslag till lag om förbud
mot professionell boxning m. m.,

nr 119, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken m. m.,

nr 120, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.,

nr 121, angående ett statligt förvaltningsbolag,
m. in.,

nr 122, angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med västerhavet,
nr 123, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt, samt
nr 124, med förslag till lag om ändring
i ärvdabalken, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 42

Tillkännagavs, att bankoutskottet jämlikt
21 § riksdagsstadgan anmält, att till
utskottet inkommit

Torsdagen den 16 oktober 1969

Nr 31

från fullmäktige i riksbanken dels
framställning angående nybyggnad för
riksbankens huvudkontor, dels framställning
angående ombildande av vissa
ordinarie tjänster i riksbanken, samt
från riksdagens revisorer framställning
angående omorganisation av revisorernas
kansli.

Dessa anmälningar bordlädes.

§ 43

Anmäldes följande motioner:
nr 1222, av fru Holmqvist och herr
Björk i Påarp, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 117, med förslag
till lag om ändring i lagen den 28 maj
1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar,
m. in.,

nr 1223, av herr Sjöholm m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition nr
118, med förslag till lag om förbud mot
professionell boxning m. m., och

nr 1224, av herr Holmberg in. fl., i anledning
av riksdagens revisorers framställning
angående förvaltningen av
vissa kungl. slott, m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 44

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
16 enkla frågor, nämligen av:

herr Clarkson (m), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående
åtgärder för att hålla enskild
person skadeslös vid fall av penningförfalskning,

herr Sjöholm (fp), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående konsekvenserna av automobilskattens
uppdelning på terminer i
vissa fall,

herr Andersson i Örebro (fp), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående lagstiftning om

rätt för köpare att annullera kontrakt
som slutits vid s. k. dörrförsäljning,
herr Källslad (fp), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående urvalsmetoden för tillträde
till de spärrade linjerna vid fackhögskolor
och universitet,

herr Antby (fp), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder med anledning av
höstens stormskador på skog,

herr Börjesson i Falköping (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående förbättrad
beredskap mot stormkatastrofer,
herr Hermansson (vpk), till hans excellens
herr statsministern angående
materiellt stöd till Demokratiska Republiken
Vietnam och Republiken Sydvietnams
provisoriska revolutionära regering,

herr Magnusson i Borås (m), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog,
herr Stridsman (ep), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Tornedalen,

herr Gustafsson i Stenkyrka (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående förbättring
av kommunikationerna mellan
Gotland och fastlandet,

herr Jonasson (ep), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående tillämpningsföreskrifterna
till traktorskatteförordningen,
herr Jonasson (ep), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående lättnad i beskattningen av
vissa fastigheter,

fröken Wetterström (m), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder för att hålla
enskild person skadeslös vid fall av
sedelförfalskning,

herr Weiuierfors (m), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepar -

Nr 31

Fredagen den 17 oktober 1969

tementet angående åtgärder för att
främja simknnnigheten,

herr Weiuierfors (m), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående tillsättande av en expertgrupp
för lösande av zigenarnas
problem, samt

herr Magnusson i Nennesholm (ep),
till herr statsrådet och chefen för fi -

nansdepartementet angående omprövning
av beskattningen av traktorer.

§ 45

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.43.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 17 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Föredrogs en från herr Bengt Olof
Norling, som den 21 maj 1969 valdes
till suppleant för fullmäktigen i riksbanken
herr Per Valfrid Åsbrink för
valperioden 1969—1972, inkommen
skrivelse med anhållan om befrielse
från nämnda uppdrag.

Kammaren biföll denna anhållan och
beslöt att med anledning härav val av
suppleant för en fullmäktig i riksbanken
i stället för den sålunda avgångne
skulle i föreskriven ordning anställas.

§ 2

Föredrogs var för sig följande Iiungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till lagutskott propositionerna:
nr 109, med förslag till lag om vissa
rättigheter för statslösa personer och
politiska flyktingar,

nr 118, med förslag till lag om förbud
mot professionell boxning in. in., och
nr 119, med förslag till lag om ändring
i giftermålsbalken m. in.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 120, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.;
till statsutskottet propositionerna:
nr 121, angående ett statligt förvaltningsbolag,
m. m., och

nr 122, angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med västerhavet; samt

till bevillningsutskottet propositionen
nr 123, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts å
bordet vilande proposition nr 124, med
förslag till lag om ändring i ärvdabalken,
m. in., hänvisades propositionen, i
vad avsåg ändring i förordningen om
arvsskatt och gåvoskatt, till bevillningsutskottet
och i övrigt till lagutskott.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
följande vid utskottets anmälningar
jämlikt 21 § riksdagsstadgan fogade,
å bordet vilande framställningar,
nämligen

från fullmäktige i riksbanken dels angående
nybyggnad för riksbankens huvudkontor,
dels angående ombildande
av vissa ordinarie tjänster i riksbanken,
samt

från riksdagens revisorer angående
omorganisation av revisorernas kansli.

§ 4

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

Fredagen den 17 oktober 1989

till konstitutionsutskottet motionen nr
1222; och

till lagutskott motionen nr 1223.

Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 1224, i anledning av
riksdagens revisorers framställning angående
förvaltningen av vissa kungl.
slott, in. m., hänvisades motionen, såvitt
avsåg driften av affärsrörelserna vid
Drottningholms slott och vid Gripsholms
slott samt förvaltningen av Drottningsholms
kungsgård, till statsutskottet
och i övrigt till konstitutionsutskottet.

§ 5

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda med då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Ahlmark (fp), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående principerna för avvisning
av zigenare,

herr Andersson i Örebro (fp), till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående upphävande eller begränsning
av enskild persons lagliga
möjlighet att anordna spel med spelautomat,

herr Anton sson (ep), till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
angående de svenska insatserna
för återuppbyggnad i Vietnam,

herr Antonsson (ep), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående ett effektivare försäkringsskydd
mot skador på växande
skog,

herr Wedén (fp), till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena angående
regeringens inställning till frågorna
om biståndet till Vietnam,

fru Nettelbrandt (fp), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående de principer som tilllämpas
vid tillsättning av professurer,
fru Nettelbrandt (fp), till herr stats -

Nr 31 39

rådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående utbyggnaden av
Frescatiuniversitetet,

herr Källstad (fp), till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet angående
befrielse för kristna samfund
m. fl. organisationer från arbetsgivaravgift,

herr Gustavsson i Alvesta (ep), till
herr statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående forskning
rörande verkningarna av våld i film
och televisionsprogram,

herr Wiklund i Stockholm (fp), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder för
att trygga säkerheten på allmänna platser,

herr Hermansson (vpk), till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
angående upprättande av diplomatiska
förbindelser med Republiken
Sydvietnams provisoriska revolutionära
regering,

herr Hermansson (vpk), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående lättnader i den kommunala
beskattningen,

fru Marklund (vpk), till herr statsrådet
och chefen för industridepartementet
angående sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrlandslänen,

herr Oskarson (m), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog,

herr Gustafson i Göteborg (fp), till
hans excellens herr statsministern angående
tillskapande av en rådgivande
grupp för förhandlingarna beträffande
Nordek,

herr Mundebo (fp), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder för att minska
boendekostnaderna,

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp),
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrland,

Nr 31

Fredagen den 17 oktober 1969

herr Romanus (fp), till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående öppethållande av butiker
på söndagarna,

herr Bohman (m), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
ändringar i den s. k. Rhodesialagen,

herr Börjesson i Falköping (ep), till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående förbättrad information
om dödsbodelägares möjligheter
att skydda sig mot betalningsansvar
för avliden persons skulder,

herr Magnusson i Borås (m), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående lättnader i kreditrestriktionerna,
m. m.,

herr Petersson i Gäddvik (m), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsskapande
åtgärder i Norrbotten,

herr Johansson i Skärstad (ep), till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående befrielse
för hörselskadade från skyldighet
att erlägga TV-licensavgift,

herr Persson i Heden (ep), till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder med anledning
av höstens stormskador på skog,
herr Jonasson (ep), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
angående beskattningen av jordbrukstraktorer,

herr Jonasson (ep), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående förbättring av
vägförbindelserna med Norge,

herr Josef son i Arrie (ep), till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående bestridandet
av kostnaderna för drift av icke lönsamma
busslinjer,

fru Jonäng (ep), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående tillskapande av en opinionsnämnd
för film,

herr Wennerfors (m), till herr stats -

rådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående talpedagogutbildningen,

herr Ringaby (m), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder för att trygga medborgarnas
säkerhet till liv och lem,
herr Åberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående förstärkning av väderlekstjänstens
jourtjänst,

herr Werner (m), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten,
samt

herr Fridolfsson i Stockholm (m), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående befrielse för
kristna och andra ideella organisationer
från arbetsgivaravgift.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 6

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 126, med förslag till lag om
kommunalt partistöd, överlämnats till
kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 7

Anmäldes följande motioner:
nr 1225, av herr Börjesson i Glömminge,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 99, med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m., och
nr 1226, av fru Kristensson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 118, med förslag till lag om förbud
mot professionell boxning m. m.

Dessa motioner bordlädes.

§ 8

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Fredagen den 17 oktober 1969

Nr 31

Till Riksdagens andra kammare

Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden den 21
oktober—7 november 1969 för deltagande
i International Federation of Agricultural
Producers’ generalförsamling i
Tokyo.

Stockholm den 16 oktober 1969

Nils G. Åsling

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 9

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herr
förste vice talmannen samt de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte talmännen tillsätta
kammarens kanslipersonal, den 16
oktober 1969.

§ 1

I skrivelse den 23 september 1969
hade förste stenografen hos kammaren
Hans Heimburger anhållit om befrielse
från uppdraget att vara föredragande i
samtliga ärenden rörande kammarens
stenografkår och maskinskrivare vid
snabbprotokollet samt att under kammarens
sekreterare självständigt avgöra
frågor rörande organisationen av stenografkårens
arbete.

Herrar deputerade beslöt dels bifalla
den föreliggande framställningen, dels
förordna förste stenografen hos kammaren
Anders Norrman att från och
med den 16 oktober 1969 mot ett uppdragstillägg
beräknat efter 75 kronor
per månad fullgöra ifrågavarande uppdrag.

§ 2

I skrivelse den 29 maj 1969 hade stenografen
hos kammaren fru Majken
Carlbom sagt upp sin anställning som
lönegradsplacerad stenograf och sam -

tidigt ansökt om en arvodesbefattning
som stenograf hos kammaren.

Herrar deputerade beslöt i anledning
härav bevilja fru Carlbom partiell
tjänstledighet för enskilda angelägenheter
motsvarande 22,5 procent av lönegradsplacerad
stenografs normalarbetstid
från och med den 16 oktober 1969
tills vidare.

§ 3

Herrar deputerade beslöt bevilja förste
byråsekreteraren fru Brita Skoglund
Vinell begärd tjänstledighet för enskilda
angelägenheter från och med den 8 oktober
1969 tills vidare.

§ 4

I skrivelse den 6 oktober 1969 hade
kanslisten hos kammaren fru Berit Gunnarson
anhållit om tjänstledighet för
enskilda angelägenheter från och med
den 16 oktober 1969 tills vidare.

Herrar deputerade beslöt dels bevilja
fru Gunnarson begärd tjänstledighet,
dels förordna fru Ingrid Nordstrand att
från och med den 15 oktober tills vidare
med långtidsvikariat uppehålla den av
fru Gunnarson innehavda tjänsten som
kanslist i lönegrad Ael5 under den tid
fru Gunnarson ej utövar denna.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 10

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
tio enkla frågor, nämligen av:

fru Kristensson (m), till herr statsrådet
Löfberg angående ordningen för
överlämnande av förhandlingsuppdrag
till statens avtalsverk,

herr Carlshamre (m), till hans excellens
herr statsministern angående principerna
för ansvarsfördelningen inom
Sveriges Badio,

herr Enskog (fp), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående tidpunkten för fram -

42 Nr 31 Fredagen den

läggande av proposition om Mälarledens
fördjupning,

herr Enskog (fp), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
ändring i bestämmelserna om
den tidpunkt från vilken sjukpenning
utgår,

fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet angående
utredning om orsaken till att nyproducerade
lägenheter står outhyrda,
herr Boo (ep), till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
åtgärder för att hålla enskild person
skadeslös vid fall av sedelförfalskning,
herr Romanus (fp), till herr statsrådet
Löfberg angående statliga myndigheters
utannonsering av tjänster,

fru Ryding (vpk), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet an -

17 oktober 1969

gående skärpning av skyddsbestämmelserna
för koloxidfarliga arbetslokaler,
lierr Jönsson i Ingemarsgården (fp),
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder
för att hålla enskild person skadeslös
vid fall av sedelförfalskning, och

herr Enskog (fp), till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående förfrågningar från företag om
tillämpningen av den s. k. Rhodesialagen.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.13.

In fidem

Sune K. Johansson