Nr 31 ANDRA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:31)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 31 ANDRA KAMMAREN 1964

16—17 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 16 oktober

Sid.

Hälsningsanförande............................................ 3

Meddelande ang. sammanträdestider.............................. 3

Interpellationer av:

herr Lindahl ang. trafiksäkerheten vid övergången till högertrafik.. 4

fru Forsling ang. skydd mot barnmisshandel..................... 4

herr Persson i Heden ang. tillämpningen av bestämmelserna om

vårdbidrag för svårt handikappade barn...................... 5

herr Holmberg ang. åtgärder för att öka sysselsättningen i Norrbotten
.................................................... 3

fru Ryding ang. utbyggnad av folktandvården, m. m.............. 7

herr Gustafsson i Borås ang. grunderna för tilldelning av statsanslag

till folkhögskolor........................................... 3

herr Börjesson i Falköping ang. korrektionsmedlen för att återföra

missanpassad ungdom till ett normalt samhällsliv.............. 9

herr Nilsson i Gävle ang. åtgärder för att undanröja hindren för bo iitadsbyggnadsprogrammets

genomförande..................... 11

herr Hagberg ang. åtgärder mot rasdiskriminering m. m........... 12

fröken Karlsson ang. den långsiktiga planeringen av lärarutbildningen.
................................................... 12

fröken Wetterström ang. åtgärder för att öka åldringarnas trygghet

till liv och egendom......................................... 13

herr Anners ang. sammanräkning av poströsterna på valdagen..... 14

herr Hedin ang. skydd mot barnmisshandel..................... 14

1—Andra kammarens protokoll 1904. Nr 31

Nr 31

Innehåll

Sid.

Meddelande om enkla frågor av:

fru Boman ang. upprätthållande av förbudet mot visning av pornografisk
film.............................................

herr Antby ang. förvaringen av stridsgaser...................... 15

herr Björkman ang. tidpunkten för slutförande av viss prisgeografisk
undersökning....................................... 15

Lördagen den 17 oktober

Interpellation av herr Wiklund ang. trafikframkomligheten inom

storstockholmsområdet................................ 17

Meddelande om enkel fråga av herr Dickson ang. förfarandet vid anmälningar
om skördeskador....................................... 19

Fredagen den 16 oktober 1964

Nr 31

Fredagen den 16 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Hälsningsanförande

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till årets höstsession och
förklarar härmed sessionen öppnad.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Björkänge, som vid kammarens sammanträde
den 2 sistlidne april med
läkarintyg styrkt sig från och med den
18 mars tills vidare vara hindrad att
deltaga i riksdagsgöromålen, denna dag
åter intagit sin plats i kammaren.

§ 3

Herr talmannen meddelade, att herr
Wedén enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven under tiden
den 8 innevarande oktober—den
3 nästkommande november.

Herr Wedén beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.

§ 4

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsuppdragens fullgörande
under tiden 16—28 oktober
på grund av offentligt uppdrag, nämligen
en resa för utredningen Kyrka
och Stat till Tyskland och England,
medgiven av Kungl. Maj :t.

Stockholm den 5 oktober 1964

Å. Zetterberg

Till Riksdagens andra kammare

Då jag fortfarande den 16 oktober
1964 befinner mig på utrikes tjänsteresa
anhåller jag härmed vördsamt om
tjänstledigt för denna dag.

Bryssel den 10 oktober 1964

Alf Wennerfors

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen den 16 och 17
oktober 1964 för deltagande i sammanträde
med Europarådets politiska kommitté
i Paris.

Göteborg den 12 oktober 1964

Sven Gustafson

Till Riksdagens andra kammare

På grund av utlandsresa anhåller jag
om ledighet från riksdagsarbetet under
tiden 16—29 oktober 1964.

Örebro den 8 oktober 1964

Henry Allard

Till Riksdagens andra kammare

På grund av vistelse i USA anhålles
om befrielse från riksdagsarbetet under
tiden 16—24 oktober 1964.

Gävle i september 1964

Anders Haglund

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 5

Meddelande ang. sammanträdestider

Herr TALMANNEN yttrade:

Till kammarens ledamöter har utdelats
en preliminär plan för sammanträdena
under tiden den 16 oktober—13
november 1964. Därav framgår bl. a. att
den första frågestunden äger rum tisdagen
den 27 oktober, som vanligt med
början kl. 15.00, att sessionens första

1*—Andra kammarens protokoll 1964. Nr 31

4 Nr 31 Fredagen den

Interpellation ang. trafiksäkerheten vid
tion ang. skydd mot barnmisshandel

arbetsplenum utsatts till onsdagen den
4 november kl. 14.00 samt att höstens
»remissdebatt» kommer att hållas onsdagen
den 11 november med eventuell
fortsättning påföljande dag.

Före oktober månads utgång beräknas
föreligga sedvanliga, hela höstsessionen
omfattande planer angående sammanträdestider
och behandlingen i kamrarna
av utskottsutlåtanden.

§ 6

Interpellation ang. trafiksäkerheten vid
övergången till högertrafik

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDAHL (s), som yttrade:

Herr talman! Den övergång till högertrafik,
varom 1963 års vårriksdag
fattade beslut, är fortfarande föremål
för allmänhetens stora intresse.

Detta gäller bland annat säkerheten
under själva övergångsskedet, men reformen
har också riktat intresset mot
trafiksäkerheten i vidare bemärkelse i
framtiden, sedan högertrafiken blivit
fast etablerad. Härvid kommer i blickfältet
exempelvis informationen och
trafikundervisningen såväl i samband
med omläggningen som på lång sikt,
den trafiktekniska apparaten och trafikbestämmelsernas
utformning med
tanke på de alltmer skärpta säkerhetskraven
i en allt intensivare trafik.

Med hänvisning till vad ovan anförts
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa följande frågor:

Är statsrådet i tillfälle att lämna en
redogörelse dels för vilka förberedelser,
särskilt med tanke på trafiksäkerheten,
som är avsedda att göras för övergången
till högertrafik och hur långt arbetet
på dessa förberedelser framskridit;
samt

16 oktober 1964

övergången till högertrafik — Interpella dels

för vilka planer som föreligger
för att göra säkerheten större i en framtida
högertrafik än i den nuvarande
vänstertrafiken?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. skydd mot barnmisshandel Ordet

lämnades på begäran till

Fru FORSLING (fp), som yttrade:

Herr talman! Misshandel av små barn
tycks i vårt land inte vara helt ovanligt.
Läkare har då och då slagit larm
om detta förhållande. Doktor Anders
Frisk framför i nr 41/1964 i Svenska
Läkartidningen starka misstankar om
att barnmisshandel inte är ett överståndet
kapitel i svenskt samhälle. Han redovisar
sex fall av svår barnmisshandel,
vilka han behandlat på barnsjukhuset
i Göteborg. Av dessa inträffade fyra
under loppet av sex månader. Av de
sex barnen återfördes två till hemmiljön.
I fyra av de sex fallen kunde man
inte skydda barnen från upprepade skador.
Två av de fyra fallen fick dödlig
utgång.

Enligt byråchef Göta Rosén behövs
på detta område en skärpt vaksamhet,
kanske kombinerad med ändringar i
barnavårdslagen. När läkare, som misstänker
att misshandel skett, inger anmälan
av fallet till barnavårdsnämnden,
tycks ändå inte alltid åtgärder vidtas,
som skyddar barnet helt. Detta kanske
beror på, att förebyggande åtgärder
vanligen måste prövas, innan barnet
skiljs från vårdnadshavarna.

Statsrådet Ulla Lindström anser enligt
uppgifter i pressen emellertid inte
att någon lagändring är nödvändig. Däremot
behövs en skärpt vaksamhet från
bl. a. grannarnas sida och över huvud
från dem, som misstänker barnmisshan -

Fredagen den 10 oktober 1%4

Nr 31

Interpellation ang. åtgärder

del. Allmänheten bör alltså uppmärksammas
på problemet och göras medveten
om, att bristande vaksamhet kan
betyda svåra fortsatta lidanden för plågade
barn. Läkarrapporter talar här
sitt tydliga språk.

Stora svårigheter föreligger också att
få fram sådan bevisning, att gärningsmannen
kan fällas till ansvar för misshandel.

Det är emellertid framför allt väsentligt,
att fall som läkaren misstänker vara
misshandel, kommer till barnavårdsnämndens
kännedom, så att nämnden
kan vidtaga erforderliga åtgärder. Likaså
bör i läkarutbildningen vikt läggas
vid att tillräcklig undervisning sker
beträffande de speciella indikationer
som kännetecknar barnmisshandel.

Barnmissliandelsfallen visar också en
tendens att öka, kanske till en del beroende
på de många mycket unga ogifta
mödrar, som bor tillsammans med en
fästman, som inte är far till barnet. Det
ofattbara är, att dessa unga mödrar ofta
vet om misshandeln men tiger av rädsla
att förlora sina fästmän.

Barnavårdsmanncn kunde i dessa fall
vara till gott stöd. Barnavårdsmännen
har emellertid en utomordentligt betungande
arbetsbörda — upp till 400
fall per barnavårdsman förekommer —
varför den kurativa sidan av deras arbete
inte alltid kan skötas med önskvärd
effektivitet. En översyn av barnavårdsmännens
arbetsbörda är angelägen
— naturligtvis inte enbart med hänsyn
till fallen av barnmisshandel.

Med hänvisning till ovanstående hemställes
om riksdagens tillstånd att till
statsrådet Ulla Lindström få framställa
följande frågor:

Anser statsrådet, att den nuvarande
barnavårdslagen är ett tillräckligt skydd
för barn, utsatta för misshandel av vårdnadshavare?
Om svaret blir ja, vilka
åtgärder ämnar statsrådet vidta för att
inom lagens ram bättre tillgodose barnets
rätt?

Denna anhållan bordlädes.

för att öka sysselsättningen i Norrbotten

§ 8

Interpellation ang. tillämpningen av bestämmelserna
om vårdbidrag för svårt
handikappade barn

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Heden (ep), som
yttrade:

Herr talman! Den 1 juli i år trädde
bestämmelserna om vårdbidrag till svårt
handikappade barn i kraft. Det innebär
att föräldrar som har vården om
handikappade barn i hemmet för detta
skall erhålla ett bidrag av staten som
uppgår till 50 procent av ATP:s basbelopp.
Bidraget utgår till barn under
16 år som varaktigt och i avsevärd omfattning
behöver särskild tillsyn och
vård på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat. Det
åligger försäkringskassorna att avgöra
om bidrag skall utgå.

Emellertid synes det hos försäkringskassorna
råda tveksamhet om hur bestämmelserna
om vårdbidrag skall tolkas
och det har förekommit fall där
försäkringskassan trots att svår vanförhet
uppenbarligen förelegat inte beviljat
bidrag. Detta är givetvis synnerligen
otillfredsställande.

Med stöd av det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande fråga:

Avser herr statsrådet att vidtaga åtgärder
i syfte att få till stånd en mera
enhetlig bedömning av vanförheten vid
beslut rörande vårdbidrag för svårt
handikappade barn?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. åtgärder för att öka
sysselsättningen i Norrbotten

Ordet lämnades på begäran till

Herr HOLMBERG (k), som yttrade:
Herr talman! Nedläggningen av drif -

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 19G4

Interpellation ang. åtgärder för att öka

ten vid ett rampar på det statliga sågverket
i Båtskärsnäs har väckt berättigat
uppseende. Ett 50-tal man berövas
sin nuvarande försörjning, i vissa fall
helt och i andra fall under en betydande
del av året. Samhället vid sågen
består av 700 personer, och för många
av dessa — även utöver dem som är
direkt berörda av driftsinskränkningen
— uppstår menliga verkningar. I kringliggande
bygd liksom i Norrbotten som
helhet råder stor arbetslöshet som ytterligare
förvärras genom driftsinskränkningen
i Båtskärsnäs.

Såsom motivering för bolagets åtgärd
har anförts, att det inte finns råvara
för att upprätthålla sågverksdriften i
hittillsvarande omfattning. Gentemot
detta har fackföreningen i Båtskärsnäs
åberopat sakkunniga som hävdat att
det finns möjlighet till betydligt större
virkesfångst i Norrbotten. Därtill kommer
att mycket stora rundvirkesmängder
från Norrbotten flottas söderut, och
slutligen har fackföreningen i sin skrivelse
till statsministern påpekat »att
Domänverket årligen levererar 1,3 miljoner
kubikfot sågtimmer till Svenska
Cellulosa Aktiebolaget (SCA) vars sågverk
kör med dubbla skift på dispens.
Detta medan statens eget sågverk måste
reducera driften i motsvarande grad».

Det faktum att sågen i Båtskärsnäs
skulle kunna drivas med full kapacitet
om verket årligen tillfördes ytterligare
råvara motsvarande den virkesmängd
som domänverket säljer till SCA, leder
lätt till slutsatsen att begränsningen av
driften i Båtskärsnäs var en förutsättning
för SCA:s expansion i Munksund.
Om detta är motivet till statsmakternas
medverkan för att minska sågningen
vid det statliga verket, är detta förkastligt
ur flera synpunkter.

För det första begränsar man därigenom
lönsamheten hos det statliga verket.
Fullt utnyttjande av statens investeringar
i Båtskärsnäs kan ju nämligen
ske genom virkesfångst i nuvarande omfattning
från statens egna skogar.

sysselsättningen i Norrbotten

För det andra bör en samordning av
de statliga företagen också ske med avsikt
att gå längre än till sågning av
timmer från statsskogarna. Just i Kalixbygden
där staten äger inte bara Båtskärsnäs
sågverk utan också pappersoch
pappersmassefabriken i Karlsborg
och har möjlighet till ökad virkesfångst
från skogar på nära håll samt goda
hamnar och ett industrispår med anknytning
till det centrala järnvägsnätet,
borde statens skogsinnehav, industrier
och övriga resurser samordnas och utbyggas
för en stor statlig träindustri
med mycket varierande produktion.
Även den statliga verksamheten på
Seskarö kunde inordnas i en sådan
planmässigt ordnad träindustri.

Utbyggnad av Karlsborgsindustrien
för att utnyttja även länets lövskogar
har tillstyrkts av flera utredningar men
hittills utan resultat. Möjligheten att
tillverka finpapper och tidningspapper
samt att komplettera verket med en emballageindustri
bär inte heller utnyttjats.
Fortfarande finns det inte heller
någon träkemisk industri av nämnvärd
omfattning, och det borde också vara
möjligt att åstadkomma en statlig trähusfabrik
av stort format. Med en sådan
inriktning av den statliga träindustrien
skulle det framstå som ännu orimligare
att fördela virkesfångsten från statsskogarna
så att man ger särskilda favörer
åt privatkapitalistiska företag som
veterligen inte har någon avsikt att
bidra till en differentiering av länets
näringsliv på det sätt jag antytt. En
sådan omställning och expansion med
sikte på en högre grad av förädling är
emellertid viktig för lösningen av sysselsättningsproblemen
i Norrbotten.

För det tredje är det inte nödvändigt
att begränsa det ena sågverkets produktion
till förmån för utvidgning på
annat håll. Rundvirket räcker för en
mycket större träförädling än den nuvarande.
Det innebär också att småsagarna
liksom hittills kan ges möjlig -

Nr 31

Fredagen den

Interpellation

het att tillgodose en del av sitt rundvirkesbehov
från statsskogarna.

Av landshövding Näslunds skogsinventering
framgår att det inte bara är
möjligt att avverka mera i Norrbotten
utan att detta också är behövligt för
en rationell skogsvård. Under en tidigare
interpellationsdebatt om dessa
frågor använde även regeringen landshövding
Näslunds material för att påvisa
möjligheten att motverka arbetslösheten
i Norrbotten genom expansion
inom skogsbruk och träindustri. Och i
fackföreningens skrivelse till statsminister
Erlander erinras om en nyligen
publicerad utredning som lär visa att
det »enbart i Norrbottens kustland förekommer
ett årligt avverkningsunderskott
på tre miljoner kubikmeter».

Enligt fackföreningens skrivelse var
virkessituationen vid sågen inte heller
sådan att åtgärder måste vidtagas med
kort varsel. Det virkestillskott som erfordras
för att köra Båtskärsnäs sågverk
i full omfattning »behöver inte finnas
på plats förrän i början av mars 1965»,
skriver fackföreningen.

Under hänvisning till vad sålunda
anförts hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få ställa följande
frågor:

Avser statsrådet att vidtaga åtgärder
så att Båtskärsnäs sågverk åter kan uppta
driften vid det nedlagda ramparet?

Vilka åtgärder i övrigt kan påräknas
från regeringens sida för att säkra en
ökad sysselsättning genom samordning
och utbyggnad av den statliga träindustrien
i Norrbotten?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. utbyggnad av folktandvården,
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Fru RYDING (k), som yttrade:

16 oktober 1964

ang. utbyggnad av folktandvården, m. m.

Herr talman! Jämte krissituationen
för sjukhusen, vilka under den gångna
sommaren nödgats stänga flera avdelningar
eller vidta andra inskränkningar,
har också folktandvårdens läge
kommit i rampljuset. Härom vittnar en
rad meddelanden under senare tid.
Exempelvis har i en hänvändelse från
Falköpings stad till Skaraborgs läns
landsting anförts, att i staden finns
en hypermodern folktandvårdsklinik
disponerad för sju tandläkare, men
man har endast två tandläkare plus ett
par deltidsarbetande. I Lysekil har ende
distriktstandläkaren sagt upp sin anställning.
I Stockholm finns 33 vakanser
mot 186 tjänstgörande tandläkare.
Gotland har 11 vakanser på 17 tjänster.
Vuxenbehandlingen är begränsad till
ett minimum. I Härnösand stoppades
den 1 mars i år ansökningarna för en
sådan behandling. Väntetiderna för
vuxenbehandling uppges på flertalet
håll uppgå till tre å fyra år.

Det är uppenbart att de stora förhoppningar
som knöts till folktandvården
vid dess införande inte har
infriats. De tandvårdsbehövande — och
till dessa hör ju praktiskt taget samtliga
människor — är hänvisade till privatpraktiserande
tandläkare med väsentligt
dyrare taxor. De höga kostnaderna
gör att man oftast uppskjuter
tandvårdsbesöken med för den enskilde
både ekonomiskt och ur hälsosynpunkt
sett ogynnsamt resultat. En utbyggnad
av folktandvården skulle ur
hälso- och rationell ekonomisk synpunkt
vara fördelaktig och innebära ett långt
bättre utnyttjande av kapaciteten både
vad tandläkare och övrig personal beträffar.

I sammanhanget anmäler sig frågan
om tandvårdens inordnande i sjukförsäkringen,
varom förslag ställdes i
kommunistiska motioner såväl år 1960
som år 1961. Det kan med fog hävdas
att ett ytterligare uppskov med lösningen
av denna fråga ur flera synpunkter
vore ofördelaktig.

8 Nr 31 Fredagen den 16 oktober 1964

Interpellation ang. grunderna för tilldelning av statsanslag till folkhögskolor

Med hänvisning till vad sålunda anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till socialministern få rikta
följande interpellation:

Överväger socialministern åtgärder
för en utbyggnad av folktandvården och
förslag till 1965 års riksdag om tandvårdens
inordnande i sjukförsäkringen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. grunderna för tilldelning
a\ statsanslag till folkhögskolor

Ordet lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp),
som yttrade:

Herr talman! Kaggeholms Folkhögskola,
Ekerö, som drives av den svenska
pingströrelsen, startade sin verksamhet
år 1942 och fick egna lokaler på
Kaggeholms slott år 1944. Sedan starten
har skolan varit en folkhögskola.

År 1954 ansökte styrelsen för Kaggeholms
Folkhögskola för första gången
om statsbidrag till skolans drift. Efter
inspektion fann då skolöverstyrelsen
skolan inte vara statsbidragsberättigad.
År 1957 förnyades ansökan och vissa
anmärkningar riktades även då mot skolan.
Bristerna hänför sig främst till
elevrekryteringen, kontakten med och
lärarnas erfarenheter av andra folkhögskolor
samt bokbeståndet och uppsättningen
av tidskrifter och dagstidningar.
På grund av dessa brister, som
till stor del berodde på för svaga ekonomiska
resurser, ansåg de inspekterande
det tveksamt om statsbidrag kunde
tillstyrkas. Överstyrelsen ansåg sig
inte kunna förorda statsunderstöd till
skolan.

Sedan brister som påtalats vid inspektionen
ar 1957 i görligaste mån avhjälpts,
ansökte skolan på nytt om statsbidrag
år 1958. Skolöverstyrelsen avslog
denna ansökan utan att göra ny
inspektion.

Läsåret 1962/63 sökte Kaggeholms
Folkhögskola på nytt statsbidrag och
förklarades efter inspektion på våren
1963 statsbidragsberättigad fr. o. m.
verksamhetsåret 1962/63.

Kaggeholms Folkhögskola placerades
därmed in i kön av statsbidragsberättigade
skolor, som då bestod av 8 skolor,
varav 3 förklarades vara statsbidragsberättigade
fr. o. m. läsåret 1961/
62, nämligen Hallands läns folkhögskola
i Löftadalen, Jämshögs folkhögskola
och Skinnskattebergs folkhögskola. De
övriga fem folkhögskolorna ansåg skolöverstyrelsen
i sin skrivelse till Konungen
av den 7/6 1963 ha startat sin
verksamhet fr. o. in. arbetsåret 1962/63.
Hallands läns folkhögskola och Skinnskattebergs
folkhögskola erhöll de två
nya statsbidrag, som tillkom år 1963.
Lidingö folkhögskola, som befann sig
bland de fem nyssnämnda folkhögskolorna
upphörde i och med arbetsåret
1963/64.

Kvar i kön befann sig år 1964 de
fem folkhögskolorna Jämshögs, Kaggeholms,
Klarälvdalens, Landsorganisationens
och Valla filialfolkhögskola. Riksdagen
anslog två nya statsbidrag att utgå
under arbetsåret 1964/65. Skolöverstyrelsen
förordade i sin skrivelse till Konungen
av den 27/5 1964, att dessa två
nya statsbidrag skall gå till Jämshögs
och Kaggeholms folkhögskolor. Den 2
juni 1964 uppvaktade Kaggeholms Folkhögskolas
rektor, Åke Boberg, och en
medlem av skolans styrelse, rektor Filip
Eiderbrant, statsrådet Edenman och
klargjorde därvid den ekonomiska ställning,
i vilken Kaggeholms Folkhögskola
befann sig. Pingströrelsens folk har
under de gångna 22 åren lagt ner ca
2,5 miljoner kronor enbart i driftsbidrag
till skolan. Men den mest behjärtansvärda
sidan av saken är, att
de ungdomar, som går på Kaggeholm,
inte får några som helst stipendier från
huvudmannen och alltså måste finansiera
sina studier själva, tills statsbidrag
börjar utgå till skolan. Statsrådet Eden -

Nr 31

Fredagen den 10 oktober 1904
korrcktionsmedlen för att återföra missanpassad ungdom till

Interpellation ang.

ett normalt samhällsliv

man gjordes uppmärksam på detta faktum
vid skolans representanters besök
hos honom den 2 juni, liksom på att
många av eleverna nu får arbeta
på sin fritid, lördag—söndag, för att
klara sina avgifter. I detta sammanhang
kan nämnas, att Kaggeholms Folkhögskola
till och med läsåret 1964/65 haft
896 elever. Av de 822, som genomgått
skolan har många fortsatt sina studier,
över 200 har blivit sjuksköterskor, 50
lärare, 80 u-landsarbetare, 20 ingenjörer,
10 akademiker osv.

I konselj den 13 augusti beslöt regeringen,
att de två nya statsbidragen
verksamhetsåret 1964/65 skulle tilldelas
Jämshögs och Landsorganisationens
folkhögskolor.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
frågor:

Vill statsrådet redogöra för de grunder
efter vilka tilldelning sker i fråga
om statsanslag till folkhögskolor och
anser statsrådet att dessa grunder är
tillfredsställande?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. korrektionsmedlen
för att återföra missanpassad ungdom
till ett normalt samhällsliv

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Vid ett flertal tillfällen
har vi här i riksdagen diskuterat vilka
vägar man bör beträda för att komma
till rätta med den ökade ungdomsbrottsligheten.
Bl. a. har en rad motioner
väckts på området. I och för sig lovvärda
åtgärder har också vidtagits för
att söka råda bot på det onda.

Vi kan emellertid i dag konstatera att

såväl vuxenkriminaliteten som ungdomsbrottsligheten
ökar i omfattning.
Och det är av naturliga skäl den sistnämnda
som inger de största bekymren.
Vi vill alla ställa förhoppningar på
vår ungdom. I långa stycken har vi
också anledning understryka att den
överväldigande delen av de unga infriar
våra förväntningar. Vi har en utomordentligt
god ungdom. De allra flesta
är värda ett mycket gott betyg, men
tyvärr har bilden av den från normala
beteenden avvikande ungdomen blivit
allt dystrare, vilket gör läget oroande.

I förebyggande syfte är självfallet alla
de åtgärder, som redan vidtagits och som
planeras, nödvändiga och tacknämliga,
men samtidigt har vi, som jag ser det,
anledning se utvecklingen realistiskt
och därvid konstatera att upplvsningskampanjer
t. ex. i fråga om positiv fritidsverksamhet,
föreningsliv, idrott etc.
inte alltid lett till önskvärda resultat.
Ingen har givetvis räknat med att man
med dessa åtgärder helt skall kunna eliminera
ungdomsbrottsligheten, men
hoppet om att reducera den har funnits
hos oss envar. Det hoppet har man
knappast längre anledning att hysa.

Ungdomsbrottsligheten ökar. De förebyggande
åtgärderna för att söka hejda
utvecklingen har inte gett önskat resultat.
Men inte nog med det. Dessa åtgärder
har kostat samhället—skattebetalarna
stora pengar. Detta är ett faktum
som vi inte kan bortse ifrån och
som enligt min mening bör ägnas största
uppmärksamhet åt.

Det torde vara helt obestridligt att
spriten spelar en avsevärd roll i sammanhanget.
Jag skall emellertid inte gå
in på nykterhetspolitiska aspekter av
den anledningen att dessa är av den
art att de bör belysas i större sammanhang.
Jag skall bara inskränka mig till
att konstatera att det enligt sakkunskapen
förhåller sig så, att fylleriproblemet
i takt med konjunkturförbättringarna
i allmänhet blivit måhända

10 Nr 31 Fredagen den 16 oktober 1964

Interpellation ang. korrektionsmedlen för att återföra missanpassad ungdom till
ett normalt samhällsliv

vart största samhällsproblem. Och det
som inger det största bekymret härvidlag
är det ökade ungdomsfylleriet. Med
fri inköpsrätt har också våra ungdomar
i de lägre åldrarna fått avsevärt ökade
möjligheter till spritförtäring.

Spriten är en åtråvärd vara för särskilt
ungdom som hamnat på avvägar.
Om det är alkoholen som från början
lett dem till avikande beteendemönster
kan det råda delade meningar om. Av
uPP§ifter att döma torde dock spriten i
många, kanske de flesta fall, utgöra den
avgörande impulsen för labila ungdomar
att göra sitt första avsteg från den
1 gängse bemärkelse betecknade normala
vägen.

I fråga om de samhälleliga korrektionsmedlen
finns dock, som jag ser
det, åtskilligt övrigt att önska. Man har
enligt min mening i alltför hög grad
fallit för tänkesättet att »tala ungdomen
till rätta». Erfarenheterna från »fältet»
talar för att detta i och för sig kan
ha sin betydelse men att resultatet av
det hela ingalunda är vad man önskar
sig. Detta gäller alltså ungdom som redan
belastats av missanpassning till
samhällslivet.

Socialvårdare med rika erfarenheter
på området hyllar principen alt ett
första snatteri, ett första »billån», inte
bör leda till samhällsingripande i allvarligare
bemärkelse. Det kan vara riktigt.
Men när det sker upprepningar _

till andra medborgares och inte minst
resp. föräldrars förtvivlan — blir de
samhälleliga åtgärderna enligt min uppfattning
bristfälliga. Om den unge är i
den ålder att barnavårdsnämnden bör
ingripa, äger viss tveksamhet med all
säkerhet sin giltighet. Innan respektive
barnavårdsmyndighet ingriper förflyter
nämligen en lång tid. Under den
tiden har den unge kunnat begå andra
»brott» eller över huvud visat ett leverne
som för honom själv och hemmet
men också för den allmänna säkerheten
kan betecknas som direkt farligt.

I denna interpellation har jag inte
anledning gå närmare in på dessa detaljer,
utan vill bara konstatera att de
förefintliga korrektionsmedlen av allt
att döma inte är till fyllest för att dels
kunna reducera brottsligheten bland de
unga och dels utgöra någon säkerhet
för den stora allmänheten.

Till sist vill jag understryka, att jag
minst av allt är anhängare av vad som
i gängse betydelse betecknas som mycket
hårda straff. Däremot anser jag att
läget när det gäller den ökade ungdomsbrottsligheten
påkallar effektivare
och snabbt verkande korrektionsmedel,
varvid alla ansvariga myndigheter med
kraft och skärpa deltar. I praktisk tillhimpning
bör de enligt min mening
bli av den art, att de väcker respekt
hos ungdomar som befinner sig eller
är på väg att glida in på brottets väg.

Det är att märka att såväl de gravt
som lindrigare kriminaliserade ungdomarna
är mycket väl underkunniga om
de åtgärder som samhället vidtar när
det gäller en brottslig handling från deras
sida, men samtidigt är de lika medvetna
om att dessa åtgärder inte är för
dem avskräckande och att de i en del
fall t. o. m. uteblir.

I fråga om anstaltsvården framhåller
expertisen nödvändigheten av att tillräckliga
ekonomiska och personella resurser
ställes till förfogande. Bl. a. gäller
det i allra högsta grad »vården utom
skola», som villkorlig utskrivning numera
kallas. Framför allt finns det eu
skriande brist på psykiater — dessa
platser är obesatta till stor del vid ungdomsvårdsskolor
men är lika angelägna
att finnas till hands vid vården utom
skola.

Statens ungdomsråd har begärt en
utredning som bl. a. går ut på krav om
statliga ungdomshem. Det kan ha sitt
berättigande, men vid sidan om dessa
bör mer än hittills, som jag ser det, undersökas
möjligheterna till eftervård i
familjegemenskap. För många ungdo -

Nr 31

Fredagen den 10 oktober 1964
åtgärder för att undanröja hindren för bostadsbyggnadspro -

Interpellation ang.

grammets genomförande

mar kan en vistelse i familj visserligen
inte vara den rätta vägen att återanpassa
den unge till normalt samhällsliv
av den anledningen, såsom framhållits
av expertis, att den unge har svårt att
känna isoleringen efter att ha vistats
i ett kollektiv med det kamratskap det
trots allt innebär.

Under alla förhållanden har det visat
sig nödvändigt att ökade personella
resurser måste ställas till förfogande
såväl i förebyggande syfte som i fråga
om eftervård för missanpassad ungdom.
Jag anser att de kostnader som en effektivisering
på detta område kan föra
med sig är långt mindre än de utgifter
stat och enskilda får vidkännas genom
den brottslighet som man tydligen hittills
inte kunnat bemästra.

Med hänvisning till vad jag ovan anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
frågor:

1) Anser herr statsrådet att de korrektionsmedel
som nu står till buds för
att återföra missanpassad ungdom till
normalt samhällsliv är tillräckliga?

2) Om så inte är fallet, vilka åtgärder
ämnar herr statsrådet vidta i syfte
att snarast möjligt söka eliminera de
brister, främst i form av personella resurser,
som nu föreligger?

3) Avser statsrådet föreslå några ändringar
i de förefintliga korrektionsmedlen
för att hos den i interpellationen
berörda ungdomen väcka respekt för
de samhälleliga åtgärder som ett brottsligt
handlande måste leda till och därmed
i möjligaste mån söka effektivare
motverka ungdomsbrottsligheten ?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. åtgärder för att undanröja
hindren för bostadsbyggnadsprogrammets
genomförande

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Gävle (k), som yttrade: Herr

talman! Riksdagen beslutade den
6 maj detta år om ändring av lagen
om igångsättningstillstånd för vissa
byggnadsarbeten avseende områden
med allvarlig brist på arbetskraft inom
byggnadsindustrien. Lagens mening var
att ge centrala myndigheter möjlighet
att bedöma om byggnadsarbeten av
mindre angelägenhetsgrad skulle få påbörjas
eller inte. Bostadsbyggandet skulle
med andra ord ges prioritet. Inom
ett av de områden där bostadsbristen
krävde vissa restriktioner av byggnadsobjekt
av mindre angelägenhetsgrad,
nämligen inom Storstockholm, rekryterades
arbetskraft från Norrlandslänen
i syfte att främja genomförandet
av bostadsbyggnadsprogrammet. Sedan
januari och fram till oktober månad
har sålunda 466 byggnadsarbetare överförts
till stockholmsområdet. Stora ansträngningar
har gjorts för att ordna
dessa arbetares inkvarteringsfråga, och
en del kommuner har beviljat dem
förtur i bostadsköerna.

Nu uppges emellertid från arbetsnämnderna
i Stockholm och Stockholms
län att spärren mot mindre angelägna
byggen temporärt har måst upphävas.
440 byggnadsarbetare eller ungefär
lika många som rekryterats från
norrlandslänen i syfte att främja bostadsbyggnadsprogrammets
genomförande
måste placeras på icke prioriterade
byggnadsarbeten, d. v. s. parkeringshus,
kontorsbyggnader etc. Orsakerna
har dels angetts vara bristande
planering, men även svårigheter att erhålla
byggnadskreditiv. Ett klarläggande
härom är av stort intresse. Det är
också angeläget att de hinder avlägsnas
som kan försena ett genomförande
av bostadsbyggnadsprogrammet.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

Nr 31 Fredagen den 16 oktober 1964

Interpellation ang. åtgärder mot rasdiskriminering m. m. _ Interpellation ang. den
långsiktiga planeringen av lärarutbildningen

Har statsrådet observerat att ett antal
till storstockholmsområdet värvade
byggnadsarbetare inte fått arbete i bostadsbygge
oaktat att någon lättnad av
bostadsbristen inte ägt rum, samt
vilka åtgärder överväger inrikesministern
i syfte att undanröja hindren
för bostadsbyggnadsprogrammets genomförande? Denna

anhållan bordlädes.

§ 14

Interpellation ang. åtgärder mot rasdiskriminering
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HAGBERG (k), som yttrade:
Herr talman! Den 12 juni avvisade
en restaurangägare i Borås två zigenare
— en man och en kvinna — med motiveringen
att de var zigenare; inom parentes
kan påpekas att de också är
svenska medborgare. Fallet är långt
ifrån unikt. Liknande episoder förekommer
inte alltför sällan enlig tidningarna.
Troligt är dock att flertalet sådana
utslag av rasdiskrimination inte kommer
till offentlighetens kännedom. De
flesta människor avstår nämligen från
att vädja till den offentliga opinionen,
när de drabbas av sådana förödmjukelser
och trakasserier.

I detta fall fördes emellertid frågan
inför riksdagens justitieombudsman. I
ett par uppmärksammade uttalanden
förklarade denne, att nuvarande lagstiftning
inte kan utnyttjas för att beivra
sådana fall av rasdiskrimination.
Restaurangägare har, som han sade,
rätt att vägra servera gäster som de
har aversioner mot. Deras fördomar,
okunnighet eller illvilja kan inte korrigeras
av lagen. JO ansåg dock samtidigt
att sådana fall av rasdiskrimination
var relativt fåtaliga och därför inte
aktualiserade en lagändring.

I en senare förklaring framhöll JO
att denna restaurangägarens rätt inte

ges genom lagstiftning utan genom bristen
på straffbestämmelser.

Uttalandena uppmärksammades även
utanför Sverige, bland annat i USA,
där motståndarna till den nya humaniserade
lagstiftningen mot rasförföljelser
som antagits kunde åberopa det
svenska exemplet för sin barbariska
linje.

En företagare har i princip inte rätt
att utestänga någon köpare från rätten
att konkurrera med andra köpare. Men
när det gäller restaurangägarna finns
alltså en sådan rätt att av rasmässiga
eller andra likartade grunder diskriminera
vissa människor. Man måste befara
att JO:s auktoritativa tolkning av
den svenska lagstiftningen kan uppmuntra
till nya brott mot lagstiftningens
anda och ge ökat spelrum för fördomar,
inskränkthet, rashat och trakasserilusta.

Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få framställa
följande fråga:

Överväger justitieministern några åtgärder
för att förhindra eller beivra
trakasserier, diskriminering eller annan
förföljelse mot människor av annan ras,
nationalitet eller folkgrupp?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. den långsiktiga planeringen
av lärarutbildningen

Ordet lämnades på begäran till

Fröken KARLSSON (h), som yttrade:

Herr talman! Om som mått på lärarbrist
används den andel av det totala
antalet tjänstgörande lärare, som saknar
formell behörighet, framstår lärarsituationen
som ytterst otillfredsställande.
Detta visar de utredningar på
detta område, som av 1960 års lärarutbildningssakkunniga
redovisats i SOU
1964:44. Betänkandet omfattar tre de -

Fredagen den 10 oktober 1904

Nr 31

Interpellation an){. åtgärder för att öka åldringarnas trygghet till liv och egendom

lar. Först göres en utbildningsundersökning,
varefter en specialundersökning
presenteras över lärarnas undervisningsvolym,
där behörighetssituationen
belyses samt även lärarnas yrkesverksamhetsgrad.
Slutligen söker de
sakkunniga beräkna det framtida examinationsbehovet
av olika kategorier
lärare.

Av naturliga skäl är beräkningar rörande
framtida förhållanden mycket
vanskliga att göra. Felmarginalerna kan
bli betydande, därest givna förutsättningar
ändras, något som i vårt dynamiska
samhälle ofta inträffar. Faktorer
som kan ändra den faktiska utvecklingen
i förhållandet till de sakkunnigas
prognoser är bl. a. den framtida dimensioneringen
och utformningen av
folkhögskoleväsendet, folkbildningsverksamheten
i övrigt, omskolningsverksamlieten
och vuxenutbildningen. Relevanta
i samband med hithörande frågor
är även faktorer av mera allmänt utbildningspolitisk
karaktär som t. ex.
lägre elevantal i klasserna.

Med hänsyn till att ovanstående faktorer
i nämnda betänkande endast i
ringa utsträckning tagits med i bilden,
torde det framtida lärarbehovet enligt
de sakkunniga själva ha underskattats.
Detta innebär — om ifrågavarande beräkningar
läggs till grund för utbildningen
av lärare — att bristsituationen
åtminstone under överskådlig tid kan
bli bestående.

Beträffande delningstalet har från
regeringens sida ofta påtalats att ett lägre
sådant under nuvarande förhållanden
ej kan genomföras. Om det emellertid
i princip anses önskvärt med
ett lägre antal elever per klass än vad
nu gäller bör enligt min mening hänsyn
härtill tagas i samband med den
långsiktiga planeringen av lärarutbildningen.
Jag anser regeringens ställningstagande
härvidlag vara av väsentlig betydelse
för den framtida utvecklingen
på skolans område.

Med anledning av vad ovan framförts

hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande
fråga:

År herr statsrådet beredd att medverka
till en sådan utformning av den
långsiktiga planeringen beträffande lärarutbildning
att ett lägre elevtal än
vad nu gäller möj liggöres i klasser och
undervisningsgrupper inom det allmänna
skolväsendet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Interpellation ang. åtgärder för att öka
åldringarnas trygghet till liv och egendom Ordet

lämnades på begäran till

Fröken WETTERSTRÖM (h), som
yttrade:

Herr talman! Rapporter om brott mot
åldringar blir allt vanligare i vårt land.
Ett stort antal överfall och stölder hos
ensamboende torde emellertid inte komma
till polisens kännedom, vilket bl. a.
framgår av förste kriminalassistent
Gustaf Dahlströms utredning. Det är
nämligen troligt att många gamla ogärna
gör en anmälan.

Utredningen tyder på att en del kriminella
element specialiserat sig på att
lura och bestjäla ensamboende åldringar.
I och med att pensionärernas antal
växer kommer problemet säkerligen att
accentueras. Det framstår därför som
ytterst angeläget att åtgärder vidtages
för att ge åldringar ett bättre skydd
mot brott.

Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
åtgärder vidtages för att öka åldringarnas
trygghet till liv och egendom?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 1964

§ 17

Interpellation ang. sammanräkning av
poströsterna på valdagen

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANNERS (h), som yttrade:

Herr talman! I och med införandet
av röstkort har antalet poströstande
mycket kraftigt ökat. De röstsiffror som
meddelas under valnatten blir härigenom
högst preliminära och ofta ger de
en mycket skev bild av valets verkliga
resultat. Årets val utgör ett tydligt exempel
härpå.

Detta förhållande måste anses högst
otillfredsställande. I utlandet kommenteras
endast valdagens resultat, vilket
medför att den utländska opinionen får
en helt felaktig uppfattning om valets
slutliga utgång. Även för den svenska
allmänheten blir det preliminära resultatet
lätt det bestående intrycket.

Jag är medveten om att invändningar
kan resas mot att avsluta poströstningen
så tidigt att poströsterna kan räknas
valdagen. Jag är emellertid inte
övertygad om att dessa invändningar
är av sådan tyngd att inte ett försök
bör göras att komma till rätta med det
nuvarande otillfredsställande förhållandet.
I varje fall synes mig frågan vara
förtjänt av att närmare övervägas.

Framhållas bör att i Danmark och
Norge avslutas poströstningen några
dagar före valet och såvitt bekant fungerar
detta system helt tillfredsställande.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
undersöka möjligheterna att avsluta
röstningen enligt 70 § vallagen i så god
tid att räkning av ifrågavarande valsedlar
kan ske i samband med sammanräkningen
på valdagen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 18

Interpellation ang. skydd mot barnmisshandel Ordet

lämnades på begäran till

Herr HEDIN (h), som yttrade:

Herr talman! I Svenska Läkartidningen
nr 41:1964 skriver doktor Anders
Frisk, Göteborg, bl. a. följande:
»Allvarlig misshandel av småbarn är
tyvärr ingen ovanlig företeelse, även
om de fall där diagnosen accepteras är
relativt fåtaliga. Tillståndet kan vara
svårdiagnostiserat, genom att anamnesen
oftast är vag eller vilseledande.
Misstanken är otrevlig att väcka, och
konsekvenserna därav blir en omfattande
socialutredning och rättslig åtgärd,
med svåra påfrestningar för föräldrarna.
På grund härav förkastas säkert
ofta misshandel som trolig genes
till skador på framför allt små barn,
som själva ej kan vittna, när den skyldige
tiger, oavsiktligt eller ej, och den
andra vårdparten kanske är ovetande.»

I ifragavarande artikel redovisas sex
fall av barnmisshandel observerade på
barnsjukhuset i Göteborg, varav fyra
förekommit under det senaste halvåret.
Uttalanden även från andra barnläkare
ger vid handen att barnmisshandel förekommer
förvånansvärt ofta och synes
vara i tilltagande. Med nuvarande lagstiftning
är emellertid möjligheterna
att komma till rätta med dessa upprörande
förhållanden ytterst begränsade.

Med anledning av vad ovan framförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få ställa följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att undersöka
vilka åtgärder som kan vidtagas
för att motverka misshandel av
barn?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 31

Fredagen den 16 oktober 1964

§ 19

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 166, med förslag till lag om ändring
i sjölagen,

nr 168, med förslag till lag om svensk
domstols prövning av äktenskapsmål
i vissa fall, m. m.,

nr 169, med förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal
indelning m. m., och

nr 172, angående befrielse i visst fall
från betalningsskyldighet till kronan.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 20

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. m., motionerna:

nr 1019, av herr Ekström i Iggesund,

nr 1020, av herrar Gustafsson i Skellefteå
och Nilsson i Tvärålund, och

nr 1021, av herr Lundberg;

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna m. m., motionerna: -

nr 1022, av herr Henningsson m. fl.,
och

nr 1023, av herr Johansson i Norrköping
m. fl.; samt

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 161, angående tandläkarutbildning
m. m. i Göteborg, motionerna:

nr 1024, av herr Hagberg och fru
Ryding, och

nr 1025, av fru Sjövall m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 21

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:

fru Boman, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
upprätthållande av förbudet mot
visning av pornografisk film,

herr Antby, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
förvaringen av stridsgaser, och
herr Björkman, till herr statsrådet och
chefen för civildepartementet angående
tidpunkten för slutförande av viss prisgeografisk
undersökning.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.16.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 31

Lördagen den 17 oktober 1964

Lördagen den 17 oktober

Kl. 10.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till behandling av lagutskott propositionerna: nr

166, med förslag till lag om ändring
i sjölagen,

nr 168, med förslag till lag om .svensk
domstols prövning av äktenskapsmål i
vissa fall, in. in., och

nr 169, med förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal indelning
m. in.; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 172, angående befrielse i visst fall
från betalningsskyldighet till kronan.

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionerna
nr 1019—1021; och

till statsutskottet motionerna nr 1022
—1025.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Lindahl, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående trafiksäkerheten vid övergången
till högertrafik,

fru Forsling, till statsrådet fru Lind -

ström angående skydd mot barnmisshandel,

herr Persson i Heden, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående tillämpningen av bestämmelserna
om vårdbidrag för svårt handikappade
barn,

herr Holmberg, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
åtgärder för att öka sysselsättningen
i Norrbotten,

fru Rgding, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
utbyggnad av folktandvården,
m. in.,

herr Gustafsson i Borås, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående grunderna för tilldelning
av statsanslag till folkhögskolor,

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående korrektionsmedlen
för att återföra missanpassad ungdom
till ett normalt samhällsliv,

herr Nilsson i Gävle, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder för att undanröja
hindren för bostadsbyggnadsprogrammets
genomförande,

herr Hagberg, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
åtgärder mot rasdiskriminering
in. in.,

fröken Karlsson, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående den långsiktiga planeringen
av lärarutbildningen,

fröken Wetterström, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder för att öka åldringarnas
trygghet till liv och egendom,

Lördagen den 17 oktober l(J(i4

Nr 31

Interpellation ang. trafikframkomligheten inom storstockholmsomradet

herr Anncrs, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
sammanräkning av poströsterna på
valdagen, samt

herr Hedin, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
skydd mot barnmisshandel.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 4

Interpellation ang. trafikframkomligheten
inom storstockholmsområdet

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIKLUND (fp), som yttrade:

Herr talman! Sedan 1950 har landets
bestånd av personbilar sjudubblats och
lastbils- och bussbeståndet nästan fördubblats.
ökningen av bilarnas antal
synes endast fortgå. Medan det f. n.
finns 4,5 invånare per bil beräknas
motsvarande siffra ligga vid 3 år 1975
(2,5 sistnämnda år mot ca 1,7 miljon
bilenheter år 1963).

Mot bakgrunden av dessa siffror och
den otillräckliga aktivitet under en följd
av år, med vilken problemet om framkomligheten
för fordonstrafiken på gator
och vägar i stockholmsregionen
angripits, ter sig den tillspetsning av
detta problem, som denna höst inträffat,
inte överraskande. Vartefter som de
inre delarna av Stockholm skiftat karaktär,
bl. a. genom saneringsåtgärder
avseende äldre bebyggelse och nyproduktion
av fastigheter med annan uppgift
än att bereda bostäder, har hela
stadsstrukturen radikalt förändrats. En
allt större del av de i Stockholm verksamma
bor i ytterområden eller i grannkommunerna.
Längre resor till och från
arbetet är därför numera allmänt förekommande
bland den yrkesverksamma
delen av befolkningen resulterande
bl. a. i starkt växande personbilstrafik
speciellt vid in- och utfarterna. Följden
har blivit en allt sämre framkomlighet

för fordonstrafiken, speciellt morgon
och kväll (.särskilt vissa veckodagar
speciellt under vinterhalvåret). Verkningarna
av ofta uppkommande och
långa bilköer vid in- och utfarterna
sträcker sig numera snabbt även till
innerstaden, där den ökade biltätheten
redan i och för sig starkt minskat framkomligheten
för fordons- och i viss mån
även gångtrafiken.

Man kan belysa läget och dess allvar
som samhällsproblem med att som ovan
gjorts redovisa siffror för bilbeståndets
kraftiga tillväxt och hänvisa till den
nya stadsstrukturen med växande resebehov
som konsekvens. Man kan även
göra detta genom att granska hur trafiklederna
förmår bära den växande
fordonstrafiken. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
bedömning kan endast
9 procent av Stockholms stads och
25 procent av Stockholms läns riksvägar
anses äga fullgod standard. Speciellt
måste man därvid rikta uppmärksamheten
på utfarterna, vilkas kapacitet
allt mindre och mindre svarar mot
den aktuella trafikens intensitet speciellt
vissa timmar på dygnet under vissa
perioder av året. Denna eftersläpning
i vägstandarden är självfallet en samhällets
sak att avhjälpa.

Det säger sig självt att tidsförlusterna
för enskilda personer och för företagen
genom den försämrade framkomligheten
både i innerstaden och på stadens
in- och utfartsstråk även innebär
mycket betydande ekonomiska förluster.
De kan beräknas till hundratals miljoner
kronor per år. En speciell konsekvens
av nuvarande trafikförhållanden
är de särskilda säkerhetsrisker, som den
försämrade trafikutrymmesstandarden
medför vid eventuella större olyckshändelser.
Även utryckningsfordon drabbas
nämligen numera av de växande trafikhindren.

Missförhållandena då det gäller framkomligheten
för yttrafiken i Stockholm
synes under hösten ha nått en krisartad
kulmen. För att innerstadens speciella

Nr 31

Lördagen den 17 oktober 1964

Interpellation ang. trafikframkomligheten inom storstockholmsområdet

nyttotrafik inte helt skall stagnera krävs
från yrkesbilismens sida allt radikalare
åtgärder till begränsning av biltrafik
som betraktas som mindre nödvändig.
Skulle alla lokala trafikbestämmelser efterföljas
till 100 procent, anses rent
kaotiska förhållanden bli följden, varför
man tydligen rätt allmänt anser sig
tvingad att vid vissa tillfällen medvetet
bryta mot dessa. Från yrkesbilismens
sida synes man också ha övervägt att
genomföra en laglydnadens dag för att
framkalla sådana förhållanden och därmed
på allvar rikta uppmärksamheten
på krisen i fordonstrafiken i Stockholm.

Vid planeringen hittills av motåtgärder
synes man mest ha litat till i och
för sig ambitiösa åtgärder, vilkas genomförande
dock tar mycket lång tid
(lokaliseringspolitiska åtgärder, ökad
kollektivtrafik för personbefordran,
byggnad av ringleder och radiella trafikleder
med relativt stor kapacitet,
breddning av broar etc.) eller till visserligen
snabba men till sina verkningar
diskutabla punktåtgärder (typ stoppförbud
eller parkeringsförbud på vissa
stråk, olika åtgärder till ökning av
parkeringshindren etc.). Ett samlat
grepp kring alla hithörande problem
och sådana effektiva motåtgärder av
olika slag, som kan genomföras på relativt
kort tid (i dagens läge allt angelägnare)
och berörande inte endast
Stockholms stad utan även dess grannkommuner
saknas. Att relativt snabbt
verkande åtgärder av även annan typ än
enkla åtgärder för att skärpa trafikrestriktionerna
torde finnas och borde
kunna övervägas och prövas torde den
offentliga debatten hittills visa.

Som administrativt samordningsproblem
erbjuder ovan resta fråga om åtgärder
till motverkande av den fortskridande
försämringen av trafikframkomligheten
i Stockholm med omnejd
likheter med ett flertal andra samhällsproblem
inom stockholmsregionen
(främst frågan om den kollektiva närtrafikens
ordnande i storstockholmsom -

rådet). En medverkan från statens sida
för att samordna motåtgärderna med
speciell inriktning på sådana åtgärder,
som kan ge relativt snabba resultat synes
därför påkallad.

Med hänvisning till vad sålunda anförts
får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:

1) Har herr statsrådet uppmärksammat
den på senare tid successivt försämrade
trafikframkomligheten inom
storstockholmsområdet och privat- och
yrkesbilismens växande svårigheter
inom detta område?

2) Är herr statsrådet villig att medverka
till erforderliga, snabbverkande
samordningsåtgärder för att bryta nu
pågående utveckling mot ytterligare
försämring av trafikframkomligheten
inom detta område, t. ex. genom tillsättande
av en särskild statlig förhandlings-
och utredningsman med uppgift
att skyndsamt utarbeta förslag till gemensamma
lösningar på aktuella trafikpolitiska
problem, som nu påtagligt
medverkar till denna utveckling, och
till organisatoriska åtgärder ägnade att
skapa praktiska förutsättningar för
snabbast möjliga genomförande av sådana
lösningar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
in. in., motionerna:

nr 1026, av herr Bohman m. fl.,
nr 1027, av herr Hansson i Skegrie
in. fl.,

nr 1028, av herr Nyberg m. fl., och
nr 1029, av herr Wachtmeister;
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 156, angående huvudmanna -

Nr 31

Lördagen den 17 oktober 1964

skåpet för rådhusrätterna in. in., motionerna: nr

1030, av fru Gärde Widemar in. fl.,
och

nr 1031, av herr Nyberg m. fl.;

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 159, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § sjukvårdslagen
den 6 juni 1962 (nr 242), motionen nr
1032, av herrar Wikltind och Nyberg;
samt

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 161, angående tandläkarutbildning
m. m. i Göteborg, motionerna:

nr 1033, av herr von Friesen,

nr 1034, av fru Gunne och fröken
Karlsson, och

nr 1035, av herr Hamrin i Kalmar
in. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsgöromålen under
tiden 20 okt.—20 nov. 1964 för fullgörande
av militärtjänstgöring.

Rarnvik den 16 oktober 1964

Thorbjörn Fulldin

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 7

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Dickson
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående förfarandet
vid anmälningar om skördeskador.

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.08.

In fidem

Sune K. Johansson