Nr 29 FÖRSTA KAMMAREN 1966 (Riksdagens protokoll 1966:29)

RIKSDAGENS

WéiWi

PROTOKOLL

Nr 29 FÖRSTA KAMMAREN 1966

25—28 oktober

Debatter m. m.

Tisdagen den 25 oktober Sid.

Interpellationer:

av herr Lundström om åtgärder för att öka samhällets vårdresurser
.............................................. 3

av herr Sundin om åtgärder mot prisstegringarna .......... 5

Torsdagen den 27 oktober

Svar på enkel fråga av herr Nilsson, Ferdinand, ang. sammanräk -

ningen inför länsstyrelse av valresultaten vid kommunala val.. 7

Interpellation av herr Andersson, Torsten, ang. en översiktlig planering
i kommuner och län................................ 9

Meddelande ang. enkel fråga av herr Larsson, Thorsten, ang.
skolkonflikten ............................................ It

1 Första kammarens protokoll 1966. Nr 29

Tisdagen den 25 oktober 1966

Nr 29

Tisdagen den 25 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 18 och
den 19 innevarande månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller om tjänstledighet
från riksdagsarbetet från och
med den 26 oktober 1966 tills vidare för
fullgörande av uppdrag vid Svenska
FN-delegationen i New York.

Stockholm den 19 oktober 1966

Ulla Lindström

Till riksdagens första kammare

Jag får härmed anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet för tiden
den 25—den 28 oktober 1966 på grund
av utlandsresa i samband med förestående
EFTA-ministermöte i Lissabon.

Stockholm den 21 oktober 1966

Gunnar Lange

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande fru Lindström för den tid,
varunder hon på grund av ifrågavarande
uppdrag vore förhindrad att deltaga
i riksdagsarbetet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
130, angående bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 131, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 60 a och 61 §§ kommunala
vallagen den 6 juni 1930 (nr
253).

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksbanken
inkommit framställning angående
bemyndigande för riksdagens förvaltningskontor
att vidtaga vissa ändringar
i personalförteckningen för riksbanken,
hänvisades framställningen till
bankoutskottet.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj :ts till kammaren överlämnade proposition
nr 132, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 4 juni
1954 (nr 483) om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna, m. m.

Anmäldes och bordlädes en från
riksdagens förvaltningskontor inkommen
skrivelse angående bemyndigande
att fastställa personalförteckningar i
vissa fall m. m.

Om åtgärder för att öka samhällets
vårdresurser

Herr LUNDSTRÖM (fp) erhöll på
begäran ordet och anförde:

Herr talman! Standardförbättringen i
samhället har inte i tillräcklig omfattning
kommit de vårdsökande människorna
till del. Bristerna på vårdområdet
är uppenbara sedan en följd av år.
Den upprustning som skett har ägt rum
ryckvis och utan tillräckligt stöd i en
genomtänkt, sammanhängande planering.
I viss mån kan detta ursäktas med
att vårdfrågorna sorterar under olika
departement, vilket försvårat en samordning
av olika åtgärder för att klara
vårdkrisen. Även med beaktande härav
torde det emellertid vara möjligt att få
en samordning av åtgärder till stånd.
Fn sådan samordning bör av naturliga
skäl ske i socialdepartementet.

•fl Första kammarens protokoll 1966. Nr 29

Nr 29

Tisdagen den 25 oktober 196G

Om åtgärder för att öka samhällets vårdresurser

Vårdområdet är ett exempel på samhällssektorer,
där resurserna utnyttjas
dåligt. Människor kan inte få vård trots
att det finns tomma vårdplatser på
vårdinrättningarna. Dessa kan inte utnyttjas
på grund av personalbristen.
Det beräknas, att ca 300 miljoner kronor
i investerat kapital dagligen står
outnyttjat, därför att sängplatserna inte
kan utnyttjas helt. Antalet icke yrkesverksamma
sjuksköterskor uppgick till
11 000 i fjol. En reaktivering av en tredjedel
av dessa skulle avhjälpa sjuksköterskebristen.
Därigenom skulle vi kunna
bereda plats för vårdsökande människor
i de sängar, som nu står tomma.

Den bristande hushållningen med tillgängliga
resurser i vårdsektorn framstår
som särskilt allvarlig om man betänker
de knappa resurserna i samhället
i dess helhet och det allvarliga ekonomiska
läget.

Bristerna på vårdområdet kan i korthet
skildras sålunda:

Antalet stängda vårdplatser i procent
av fastställt antal platser inom kroppssjukvården
har sedan mitten av 1950-talet oupphörligen stigit. 1955 var i medeltal
1,4 procent av platserna outnyttjade,
1965 ca 6,3 procent.

Huvudorsak till stängningarna är personalbristen.

Av hela antalet läkartjänster, provinsialläkartjänster
samt tjänster vid
kropps- och mentalsjukhus, var i våras
ca en sjättedel icke uppehållna av legitimerad
läkare. Närmare 7 procent var
helt vakanta. Speciellt stor är bristen
på provinsialläkare i Norrbotten, där
ungefär hälften av tjänsterna icke är
uppehållna av legitimerade läkare.

Sjuksköterskebristens omfattning har
i stort sett varit konstant sedan 1960-talets början. Vad gäller andra personalkategorier,
som t. ex. sjukgymnasterna,
har bristen ökat kraftigt under
senare år.

Samtidigt som det råder stor brist på
vårdpersonal avvisas årligen ett bety -

dande antal sökande till utbildningsvägar
i vårdsektorn.

Under de närmaste decennierna kommer
åldersstrukturen i vårt land att förändras
kraftigt.

Den starka ökningen av antalet äldre
kommer att få återverkningar på sjukvården.
Läkarprognosutredningen har
beräknat att sjukvårdsbehovet hos en
70-åring är ungefär fyra gånger så stort
som i åldrarna under 30 år.

I slutet av år 1966 kommer det totala
antalet platser inom långtidssjukvården
att uppgå till ca 27 000. Vårdbehovet
är avsevärt mycket större.

Antalet platser på ålderdomshem
uppgick 1964 till ca 45 500. Platsbristen
har uppskattats till ca 8 500. Det är inte
osannolikt att bristen kommer att vara
lika stor eller större om några år än
den är i dag.

Mentalsjukvården har genomgått en
viss upprustning under senare år men
läget är dock långt ifrån tillfredsställande.
Alltjämt kan man tala om en
mentalsjukvårdens kris, som dels bottnar
i en i många fall otymplig organisation
och bristande tekniska resurser,
dels i personalbrist. Hur stort det akuta
behovet av vårdplatser inom mentalsjukvården
är torde vara svårt att ange.
Uppenbart råder det brist på sjukvårdsplatser
och köerna är långa. Bristen
på psykiatriker i dagens läge utgör
också ett av den moderna mentalsjukvårdens
största problem. Närmare 18
procent av läkartjänsterna inom mentalsjukvården
är vakanta och inte mindre
än 29 procent uppehälles inte av legitimerade
läkare.

Ungefär 17 procent av folktandvårdens
tjänster är vakanta. Prognoserna
visar på ett tandläkarbehov omkring
1970 på 7 000 tandläkare. Antalet tandläkare
i tjänst år 1970 har uppskattats
till ca 5 600. Det föreligger således uppenbarligen
en klar bristsituation. Genom
en tandvårdsförsäkring skulle det
dolda behovet som i dag finnes mer
märkbart komma att göra sig gällande.

Nr 29

Tisdagen den 25 oktober 1966

Uppräkningen av de olika bristfenomenen
är på intet sätt fullständig. Vad
som anförts är dock till fyllest för att
visa hur allvarlig bristsituationen är i
vårdsektorn. Det fordras ett samlat
grepp på hithörande frågor och en genomtänkt
strategi för att åstadkomma
lösningar på vårdkrisens problem.

Lösningarna bör komma till stånd genom
en kombination av bl. a. följande
åtgärder.

1. ökad utbildning av skilda kategorier
vårdpersonal.

2. Åtgärder på skatteområdet för att
stimulera den redan utbildade personalen
till ökade förvärvsinsatser.

3. Bättre anställningsvillkor för vårdpersonalen.

4. Samordning av olika slag av öppen
och sluten vård.

5. ökad satsning på förebyggande
hälso- och sjukvård samt reliabiliteringsåtgärder.

6. Ökade ansträngningar för att uppnå
rationaliseringar i vårdsektorn utan
att vården eftersättes.

7. Kraftigt ökade forskningsinsatser
för att åstadkomma en bättre och ur
samhällets synpunkt billigare vård.

Folkpartiet föreslog redan 1951 i riksdagen,
att regeringen skulle framlägga
en 1 O-årsplan för upprustning av eftersatta
sociala vårdområden. En samordning
i verklig mening av åtgärderna på
vårdområdet har ännu inte kommit till
stånd.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser man från regeringens
sida vidtaga för att förbättra det
nuvarande krisläget inom vårdsektorn?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Om åtgärder mot prisstegringarna

Ordet lämnades på begäran till herr
SUNDIN (ep), som yttrade:

Herr talman! Sedan ungefär ett år
tillbaka har avtalsförhandlingar pågått
för olika löntagargrupper. Förhandlingarna
har präglats av för svenska förhållanden
ovanligt stora svårigheter att
komma fram till nödvändiga kompromisser.
Samhällsekonomiens begränsade
utrymme för löneökningar har ställts
mot löntagarnas önskemål om att få
reallöneökningar. Allteftersom avtalsförhandlingarna
fortgått och nya grupper
börjat förhandla har läget blivit
kärvare. Oavsett hos vem man försöker
lägga huvudansvaret för de stridsåtgärder
som utlösts kan man konstatera
att prisstegringarna av löntagarsidan
använts som argument för kraftiga procentuella
höjningar. Man torde kunna
notera att prisstegringarna har en framskjuten
plats i orsakssammanhanget
kring den ökade oron på arbetsmarknaden.

Att oron har ökat så kraftigt på senare
tid torde ha sin grund i att man nu
finner att de inkomstökningar som stora
grupper fick under sommaren till väsentlig
del äts upp av prisstegringar.
Från regeringen har inte aviserats några
åtgärder som kan betecknas som
krafttag mot inflationen. Allmänheten
tycks därför antaga att penningvärdeförsämringen
kommer att fortsätta och
man vill naturligtvis uppnå inkomstökningar,
som kan kompensera för kommande
prisstegringar. I olika sammanhang
kan konstateras att man resignerat
accepterar penningvärdeförsämringen
och låter den institutionaliseras, med
för vårt näringsliv och vår standardutveckling
ödesdigra konsekvenser.

Mot bakgrunden av arbetsmarknadsläget
och den oroande allmänekonomiska
situationen är det angeläget att man
gemensamt undersöker förutsättningarna
för inflationsbekämpande åtgärder.
De begränsade åtgärder som hittills företagits
har varit otillräckliga. Därför
är det mer än någonsin tidigare ange -

Nr 29

Tisdagen den 25 oktober 1966

Om åtgärder mot prisstegringarna
läget att överläggningar kommer till
stånd mellan statsmakterna, de politiska
partierna, näringslivet och arbetsmarknadens
parter för att minska penningvärdeförsämringen.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande frågor:

Vill statsrådet lämna en redogörelse
för vidtagna och planerade åtgärder för
att stoppa prisstegringarna?

Är statsrådet villig ta initiativ till
överläggningar med representanter för

de politiska partierna, arbetsmarknadens
parter och näringslivet angående
åtgärder syftande till ett stabilare penningvärde? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.06.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Torsdagen den 27 oktober 1966

Nr 29

Torsdagen den 27 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 21 innevarande
månad.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Till kammarens ledamöter har i dag
utdelats en preliminär plan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden
under höstsessionen 1966. Denna har
vid talmanskonferensen i dag godtagits
såsom grund för arbetet under hösten.
Det är mig angeläget att påpeka, att
planen i höst måste betraktas som preliminär
i högre grad än tidigare, i det
att statstjänstemannastrejken kan medföra
försening av propositioner, vilket
givetvis återverkar på tidpunkten för
behandling i kamrarna.

Ang. sammanräkningen inför länsstyrelse
av valresultaten vid kommunala
val

Herr statsrådet LUNDKVIST erhöll
ordet för att besvara herr Ferdinand
Nilssons fråga till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
sammanräkningen inför länsstyrelse
av valresultaten vid kommunala
val, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 18 oktober, och anförde: Herr

talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat inrikesministern, om denne
observerat hur länsstyrelsernas röstsammanräkning
vid allmänna val fördröjs
av löpande länsstyrelseärenden,
den ordinarie arbetstidens begränsning
m. m. Han har samtidigt frågat, om inrikesministern
vid kommande val vill

föranstalta om ökad tillgång på tillfällig
arbetskraft och övertidsersättning så
att resultatet av inte bara val av rikspolitisk
betydelse utan även val av lokalt
intresse kan räknas ut inom en rimligare
tid.

Enligt fastställd fördelning av ärendena
inom inrikesdepartementet ankommer
det på mig att besvara frågorna.

Några bestämmelser om när länsstyrelsens
sammanräkning skall vara klar
finns inte. I likhet med frågeställaren
anser jag det angeläget, att det slutliga
valresultatet föreligger så snart som
möjligt, oberoende av om valet har rikspolitisk
eller enbart lokal betydelse.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse
att organisera sammanräkningsförrättningen
på lämpligaste sätt och
avdela tillräcklig personal härför. För
sådan tjänsteman hos länsstyrelse, som
inte enligt gällande normer har rätt till
övertidsersättning, utgår enligt specialbestämmelse
i allmänna avlöningsavtalet
för statliga och vissa andra tjänstemän
(AST) särskilt tjänstgöringstillägg,
om hans dagliga tjänstgöringstid till
följd av röstsammanräkningsförrättning
överstiger den normala arbetstiden. Möjligheterna
att anlita egen personal begränsas
emellertid av andra viktiga arbetsuppgifter
och på sina håll också av
vissa vakanser. Flertalet länsstyrelser
måste därför i stor utsträckning anlita
tillfällig arbetskraft. Ersättning till denna
utgår enligt normer som bestäms genom
beslut av Kungl. Maj:t. Detta beslut
omprövas som ett led i förberedelserna
för varje allmänt val. Inför årets
kommunalval höjdes ersättningen kraftigt.
På vissa håll har det ändå visat sig
svårt att finna tillräckligt många lämpliga
personer för att förrättningen skall
kunna genomföras med den snabbhet,
som i och för sig vore önskvärd.

8 Nr 29 Torsdagen den 27 oktober 19C6

Ang. sammanräkningen inför länsstyrelse av valresultaten vid kommunala val

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag ber att få till statsrådet
Lundkvist framföra mitt tack för
det svar han har lämnat.

Jag är särskilt glad över uttalandet
att han finner det angeläget, att det slutliga
valresultatet föreligger så snart som
möjligt, oberoende av om val har rikspolitisk
eller enbart lokal betydelse. Det
är ett svar som jag anser starkt motiverat
och som jag är glad över att jag
liar fått.

Jag har klart för mig att det inte är
alldeles utan anledning som länsstyrelserna
just i år fått större besvärligheter
— magistraterna hade ju tidigare hand
om en hel del sammanräkningar som nu
överflyttats på länsstyrelserna. När
man sålunda i det län, där jag bor, fick
förstärkning genom att man engagerade
krafter som tidigare hade varit i magistraten
så innebar detta inte någon egentlig
förstärkning utan endast att man någorlunda
försökte hålla det vid det gamla.
Jag vet emellertid att man i olika
länsstyrelser är förvånad över att en
särskild otålighet har framträtt i år.
Den beror helt enkelt på att kommuner
av stadskaraktär, som varit vana vid
att få valresultatet uträknat ganska tidigt,
nu har kommit med i det allmänna
sammanhanget och knotat ganska högljutt.
Vi från landet var vana vid den
gamla takten, och vi tyckte att det var
tråkigt, men vi klagade inte så högt. Nu
har man även från landsbygdshåll instämt
i klagosången från stadskommunerna.
Så ungefärligen ligger det till.

När statsrådet talar om att avsevärda
förstärkningar har skett är detta bra,
gott och riktigt, men samtidigt har som
jag nämnde arbetsuppgifterna vuxit så
pass mycket, att resultatet helt naturligt
inte har blivit vad statsrådet och jag
skulle önska att det blivit.

Jag är glad att veta att man på centralt
håll har samma uppfattning som
vi ute i bygderna, att inte bara de rikspolitiska
aspekterna och de tillfälliga
sensationerna strax efter ett val skall
vara avgörande, utan att det verkligen

gäller att få fram de definitiva valresultaten
så snart som möjligt. Här sitter
folk i valnämnderna — lekmän som mobiliserats
för en tillfällig sammanräkning
och som ofta arbetar till klockan
två och tre på natten för att ge allmänheten
ett så omfattande preliminärt resultat
som möjligt redan med morgontidningarna,
men sedan får man vänta
ungefär en månad innan de definitiva
resultaten i åtskilliga enskilda fall kommer.
Det är inte tillfredsställande att det
är på det sättet, och det gläder mig att
statsrådet Lundkvist har samma uppfattning
som jag, nämligen att de slutliga
resultaten bör komma fram så fort
som möjligt.

Jag förstår att tjänstemän som har sitt
dagliga arbete att sköta och som rycks
ifrån detta arbete för att göra sammanräkningarna
på det sättet slits mellan
olika uppgifter. Det befordrar inte arbetet.
Å andra sidan är det just därför
som jag pekar på nödvändigheten av
ökade möjligheter till tillfälliga personalförstärkningar.
I exempelvis universitetsstäder
— de har ju blivit talrikare
med tiden; litet varstans ute i landet
växer det upp filialuniversitet av olika
slag — är det ganska lätt att få extra
folk som kan biträda vid sammanräkningarna
och som är fullt kvalificerade
för den uppgiften. Jag hyser den förhoppningen
att vi i framtiden skall få
en bättre ordning i det här avseendet.
Jag är angelägen att framhålla just
detta.

Jag är glad över att statsrådets svar
visar att målsättningen för framtiden —
centralt och som jag hoppas även lokalt
inom länsstyrelserna —- är att valresultaten
skall kunna räknas fram på ett
snabbare sätt. Att det kommer att ta sin
tid när så många människor röstar begriper
vi andra också. Vi har inga orimliga
anspråk, men det är inte bra som
det är.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Torsdagen den 27 oktober 1966

Nr 29

Interpellation ang. en översiktlig planering i kommuner och län

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 132,
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om
undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna, m. m.

Vid föredragning av riksdagens förvaltningskontors
skrivelse angående bemyndigande
att fastställa personalförteckningar
i vissa fall m. m. hänvisades
skrivelsen till bankoutskottet.

Interpellation ang. en översiktlig planering
i kommuner och län

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
fick nu ordet och yttrade:

Herr talman! Det är angeläget, att
översikts- och långtidsplaneringen i
vårt samhälle förbättras väsentligt. Särskilt
från oppositionshåll har understrukits
att en effektiv och säker planering
är nödvändig för ett framgångsrikt
fullföljande av reformpolitiken och
för upprätthållande av stabilitet i samhällsekonomien.
Det är självfallet inte
minst viktigt, att en förbättrad planering
eftersträvas för kommunerna och
länen.

I vissa sammanhang har framkommit,
att regeringen avser att införa en »riksplanering»
av kommunernas investeringar
i anslutning till en mera preciserad
lokaliseringsplanering. I inrikesdepartementet
har upprättats en PM angående
utvidgning av den översiktliga
planeringen i länen. Från och med hösten
1966 kommer, heter det, ökade anspråk
att ställas på länsstyrelserna i
fråga om planeringen för näringslivets
lokalisering samt utredningsverksamheten
i anslutning härtill. Det har enligt
promemorian bedömts önskvärt, att
man försöker tillskapa ett system, som
ger förtur åt de från samhällets synpunkt
viktigaste investeringarna och
som möjliggör en sådan samordning av
planeringen och investeringsverksamheten
inom olika sektorer, att eu har -

monisk utbyggnad blir möjlig i kommunerna.
Detta skulle kunna uppnås, heter
det, genom en regional investeringsplanering,
vilken som första steg klarlägger
kommunernas behov av investeringar
och anger den prioritering, som
varje kommun vill ge olika projekt. Som
underlag för denna planering skulle
kommunerna upprätta investeringsprogram
för t. ex. de närmaste fem åren enligt
i stort sett samma metod, som användes
i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

En utvidgning av översiktsplaneringen
i kommunerna och länen är önskvärd.
Men det måste enligt min mening
vara ett grundvillkor, att planeringen
inte får inskränka den kommunala
självstyrelsen. Den utformning, som anges
i inrikesdepartementets promemoria,
synes härvidlag medföra stora risker.
Det heter nämligen bl. a., att med
utgångspunkt från materialet »skulle
den prioritering som länsmyndigheterna
vill ge olika investeringar, sett i ett
större regionalt sammanhang, kunna
anges». De statliga länsstyrelserna skulle
härmed uppenbarligen få ett väsentligt
ökat inflytande över de kommunala
investeringarna. Följden skulle bli en
begränsning av den kommunala självbestämmanderätten.

I vissa sammanhang har antytts eller
befarats, att regeringen ytterst skulle
syfta till en ingående detaljreglering
från det centrala planet av kommuninvesteringarna
och näringslivsutvecklingen
i kommunerna. Den i inrikesdepartementet
upprättade promemorian
ger inte belägg för detta. Å andra sidan
är det emellertid uppenbart, att byggnadsregleringslagen
med den utformning,
som den erhöll genom ändringsbeslutet
1965, ger möjligheter till en
långtgående fysisk detaljreglering på
grundvalen av t. ex. en investeringsplancring
för kommunerna.

Det är anledning att erinra om att i
andra sammanhang eftersträvats ett
ökat utrymme för den kommunala handlingsfriheten.
Uttalande i detta syfte

10 Nr 29 Torsdagen den 27 oktober 1966

Interpellation ang. en översiktlig planering i kommuner och län

har gjorts t. ex. av statsrevisorerna i
1960 års revisionsberättelse och av riksdagen
i samband med kommunblocksbeslutet
1962. Från den senaste tiden
kan exempelvis nämnas, att kommunalrättskommittén
föreslagit, att den gällande
underställningsskyldigheten för
kommunerna beträffande lån, borgen
och fondering skall upphävas. Den i
inrikesdepartementet upprättade promemorian
och de längre gående regeringsåtgärder,
som i varje fall kan befaras,
skulle sålunda motverka denna
strävan till en förstärkning av den kommunala
demokratien.

Det är i och för sig självklart, att
statsmakterna skall ange ramarna för
kommunernas verksamhet. Med det ansvar,
som regeringen har för den ekonomiska
politikens utformning, måste
detta innefatta givetvis även uppgiften
att hålla kommuninvesteringarna inom
ramen för det samhällsekonomiskt möjliga.
Men denna uppgift bör inte lösas
genom fysisk detaljreglering utan i stället
genom åtgärder av generell natur
och i samråd med kommunförbunden.
Den tillämpning, som byggnadsregleringen
under senare tid fått, har redan
inneburit en detaljreglering, som kan
motiveras och accepteras endast i ett
för samhällsekonomien extraordinärt
läge.

Såsom framhållits är en översiktsplanering
för kommuner och län av stort
värde. Enligt min mening bör emellertid
detta vara en uppgift, som ankommer
på kommunala organ. Det skall erinras
om att länsdemokratiutredningen
i sitt betänkande 1965 gav förord åt en
sådan utveckling: »Av intresse i sammanhanget
är särskilt om man kan bereda
länens valda representanter tillfälle
att påverka de för länen väsentliga
bebyggelse- och lokaliseringsfrågorna.
» Regional lokaliserings- och investeringsplanering
skulle sålunda ankomma
på ett länskommnalt organ. Närmast
till hands ligger tanken att låta ett sådant
organ träda i stället för det vid

länsstyrelsen inrättade planeringsrådet,
som är väl kommunalt förankrat men
som har endast rådgivande funktion.
Årets riksdag har i anledning av motioner
uttalat, att planeringsrådets ställning
och funktion inom en nära framtid
kan komma att omprövas. Avgörande
härför torde bli det nu pågående utredningsarbetet
inom i första hand länsförvaltningsutredningen
och länsdemokratiutredningen.
Det förväntas, att dessa
utredningar skall vara färdiga med
sitt arbete inom snar framtid. Först sedan
detta material framlagts, torde man
mera definitivt kunna avgöra hur den
översiktliga planeringen i länen bör
vara utformad.

Översiktsplanering i kommuner och
län är såväl principiellt som praktiskt
av stor betydelse. Konstitutionellt kan
sådana bestämmelser ges i form av administrativa
förordningar, som inte behöver
underställas riksdagen. Inrikesdepartementets
promemoria ger närmast
vid handen, att man tänkt sig den
regionala investeringsplaneringen utbyggd
på en sådan grund. Den stora betydelse,
som översiktsplaneringen i
kommuner och län har, motiverar emellertid
enligt min mening, att riksdagen
får uttala sig om riktlinjerna för densamma.

Med stöd av vad jag här anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
ställa följande frågor:

1) Avser herr statsrådet att vid utvidgning
av den översiktliga planeringen
i länen vidta åtgärder i syfte att bevara
och om möjligt stärka den kommunala
självstyrelsen?

2) Ämnar herr statsrådet låta riksdagen
genom beslut uttala sig om riktlinjerna
för en översiktlig planering i kommuner
och län?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Fredagen den 28 oktober 1966

Nr 29

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 26 oktober framställts av herr
Larsson, Thorsten, (ep) till hans excellens
herr statsministern: »överväger
regeringen att vidtaga några åtgärder
om undervisningssituationen för de av
skolkonflikten drabbade eleverna ytterligare
förvärras?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.16.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Fredagen den 26 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

134, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution, m. in.;

nr 135, angående domartjänster vid
vissa underrätter; samt

nr 137, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 4 och 5 §§ lagen den
16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens
begränsning, m. in.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 39, i anledning av motion om ändrad
ordning för remissdebatten;

nr 40, i anledning av motioner angående
statsrådens rätt att erhålla ordet
vid kamrarnas överläggningar; och
nr 41, i anledning av motion angående
riksdagens högtidliga öppnande;

statsutskottets utlåtanden:
nr 126, i anledning av väckta motioner
om ökade resurser för försvarets
personalvård;

nr 127, i anledning av väckta motioner
om ändrad lönegradsplacering för
viss personal vid flygvapnet;

nr 128, i anledning av väckt motion
om uppsägningstiden för svensk militär
FN-personal; och

nr 129, i anledning av väckt motion
angående körkortsutbildningen;

bevillningsutskottets betänkande nr
49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av protokoll
rörande ändring i avtalet den 28
juli 1960 mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter; andra

lagutskottets utlåtanden:
nr 51, i anledning av väckta motioner
om fördelningen mellan kommuner
av skolkostnader i vissa fall;

nr 52, i anledning av väckt motion
om rapporteringsskyldighet till hemkommun
beträffande vissa elever;

nr 53, i anledning av väckta motioner
om allmän egenpension;

nr 54, i anledning av väckta motioner
angående den enskildes kostnader
för läkemedel;

Nr 29

Fredagen den 28 oktober 1966

nr 55, i anledning av väckta motioner
om viss översyn av barnavårdslagen;
och

nr 56, i anledning av väckt motion
om viss översyn av barnavårdslagen;
samt

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 49, i anledning av väckta motioner
angående beslut om tillträde av
nya ägolotter vid laga skifte;

nr 50, i anledning av väckt motion
om bättre information till sakägare vid
vissa förordnanden enligt naturvårdslagen;
och

nr 51, i anledning av väckt motion

angående ersättningen till markägare
in. fl. för värdeminskning å fastighet
på grund av planändring.

På framställning av herr talmannen
beslöts att Kungl. Maj :ts proposition
nr 137, vilken i dag bordlagts, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästa sammanträde.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.03.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTB. STHLM l«6