Nr 29 ANDRA KAMMAREN 1961 (Riksdagens protokoll 1961:29)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

^jååf

Nr 29 ANDRA KAMMAREN 1961

3—8 november

Debatter m. m.

Fredagen den 3 november

Sid.

Interpellation av herr Kellgren ang. Storstockholms arbetsmarknad,
m. m.................................................. 3

Tisdagen den 7 november

Interpellationer av:

herr Hedlund ang. de mindre och medelstora företagens lånemöjlig heter.

............................................... 7

herr Lassinantti ang. utbyggnaden av radio- och TV-sändare inom
Norrbottens län........................................ 8

Onsdagen den 8 november

Meddelande ang. sammanträdestider........................... 10

Upphävande av den särskilda varuskatten å gräddglass............ 11

Skyddsarbetet inom försvaret, m. m............................ 14

Ändring i vattenlagen m. m.................................. 16

Interpellationer av:

herr Berglund ang. utbyggnaden av västgötadelen av Göta kanal . . 17

fru Gärde Widemar ang. folkpensionsavgiften för i Sverige bosatta
grekiska medborgare ................................... 18

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 8 november

Bevillningsutskottets betänkande nr 69, om undantagande i visst fall
från den allmänna varubeskattningen av tvätt till landsting...... 11

— nr 72, om upphävande av den särskilda varuskatten å gräddglass 11

Andra lagutskottets utlåtande nr 58, ang. lydnadsföreskrifter vid permittering
från allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare ....... 14

— nr 60, ang. skyddsarbetet inom försvaret, m. m............... 14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29, om ändring i vattenlagen m. m. . 16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36, ang. försäkringsverksamhet till motverkande
av vissa förluster inom pälsdjursuppfödningen......... 17

1 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 29

Fredagen den 3 november 1961

Nr 29

Fredagen den 3 november

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 27
nästlidne oktober.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Elmwall, som vid kammarens sammanträde
den 24 nästlidne oktober med läkarintyg
styrkt sig tills vidare vara
hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i
kammaren.

§ 3

Föredrogos var för sig följande å
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till jordbruksutskottet motionerna nr
832—836; och

till behandling av lagutskott motionen
nr 837.

§ 4

Föredrogs den av herr Rimmerfors
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående svenska
missionärers medlemskap i allmän
sjukkassa.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Dahlgren vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående brcdd1*
— Andra kammarens protokoll 1961.

ningsarbetena å bandelen Åtvidaberg
—Västervik, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av herr Mellqvist vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående ersättningsgrunderna
vid expropriation av mark för tätbebyggelse.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Interpellation ang. Storstockholms
arbetsmarknad, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr KELLGREN (s), som yttrade:

Herr talman! Enligt folkräkningen
1961 uppgick folkmängden i tätorten
Stockholm till inte mindre än 957 544
personer. Denna siffra inrymmer inte
blott befolkningen i Stockholms stad
utan även befolkningen i stora delar av
Nacka, Huddinge, Solna, Sundbyberg,
Järfälla, Djursholm, Stocksund och Danderyd.
Denna koncentrerade tätortsbebyggelse
har ett influensområde som
sträcker sig vida utöver bär nämnda
befolkningscentra. Såsom arbets- och
sysselsättningsområde utövar Storstockholm
naturligtvis stor dragningskraft
på befolkningen i sådana relativt närbelägna
städer som Uppsala, Enköping,
Södertälje, Nynäshamn och Norrtälje,
men det förtjänar också omnämnas att
inte helt få personer, bosatta i så pass
Nr 29

Nr 29

Fredagen den 3 november 1961

Interpellation ang. Storstockholms arbetsmarknad, m. m

avlägsna städer som Gävle, Västerås och
Katrineholm i dag har arbete och utkomst
i Storstockholmsregionen. Av allt
att döma kommer denna utveckling att
underlättas efter hand som vägar och
kommunikationer förbättras.

För- och nackdelar av en koncentrerad
bebyggelse till Storstockholm skall
inte här diskuteras. Lokaliseringsfrågorna
är sedan åtskilliga år tillbaka
föremål för utredning av särskilt tillkallade
sakkunniga. Kommittén för näringslivets
lokalisering väntas framlägga
sina förslag nästkommande år, och
lokaliseringsutredningen rörande statlig
verksamhet redovisar fortlöpande
sina överväganden och resultat.

Vad som här bör uppmärksammas är
den rikt differentierade arbetsmarknad
som Storstockholm erbjuder, en marknad
som stimuleras av för regionen speciella
faktorer men som också kan
uppvisa särskilda problem, vilka knappast
finns på andra orter i riket.

Bland de stimulerande faktorerna kan
nämnas att Storstockholm är platsen
dit praktiskt taget all statlig central förvaltning
är förlagd, där näringslivets
mångfald av olika riksorganisationer
har sin placering, där våra storbanker
och våra allra största och mest betydande
industri- och handelsföretag antingen
är förlagda eller är representerade,
där allt slags forskning och
högre teknisk och merkantil utbildning
är företrädd och där allehanda slags
specialskolor har sin placering. Av väsentlig
betydelse är vidare att de internationella
kontakterna till stor del förmedlas
via denna region, som utgör ett
viktigt centrum för turisttrafiken och
utgör vistelseort för flertalet utlänningar
i vårt land.

Allt detta samverkar till att arbetslivet
inom denna region uppvisar en rikedom
av möjligheter för den enskilde
att söka och finna lämpligt arbete som
inte står till buds på annan plats i landet.
Utsikterna att välja och sovra mellan
olika arbetsplatser är större och

möjligheterna att vid sidan om arbetet
skaffa sig en kompletterande utbildning
vida större än någon annanstans i landet,
utsikterna att genom extraarbete
utöka inkomsten men också att komma
i kontakt med nya, kanske mera välbetalda
och stimulerande arbetsuppgifter
mycket goda. Åt gifta kvinnor erbjuder
storstadsmarknaden en rad uppgifter
inom handel och förvaltning som
knappast står till buds på andra platser
i landet. De unga har möjlighet att
skaffa sig praktik under ferierna och
från början inrikta sig på uppgifter
som främjar deras framtida yrkesval.

Allt detta samverkar till att arbetsmarknaden
i Storstockholm kan sägas
följa sina egna lagar. Lönebildningen
blir till stor del bestämd av här berörda
förhållanden. Detsamma kan sägas beträffande
de allmänna anställningsvillkoren.
Troligen har proportionsvis fler
löntagare i Stockholm femdagarsvecka
och genomsnittligt kortare arbetstid än
på andra platser i landet, ett förhållande
som delvis sammanhänger med reseoch
trafikförhållandena inom regionen.
Kraven på anpassning inom arbetslivet
är också större inom regionen. Stela
lönesystem och bristande rörlighet leder
lätt till svårigheter när det gäller
att konkurrera om arbetskraften, något
som ofta dokumenteras i tider med hög
sysselsättning.

Under hänvisning till det anförda
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för civildepartementet
framställa följande frågor: 1.

År herr statsrådet av uppfattningen
att en utredning som belyser de speciella
förhållanden som påverkar Storstockholms
arbetsmarknad kan vara av
intresse och är statsrådet villig att ta
initiativ till en sådan?

2. Finns det redan i dag exempel på
hur staten för sina anställdas del i
Storstockholm i fråga om löne- och arbetsvillkoren
tar speciella hänsyn till
storstadsmarknaden och den där rådan -

Fredagen den 3 november 1961 Nr 29

Interpellation ang. Storstockholms arbetsmarknad, m. m.

de starka konkurrensen om arbetskraften? Denna

anhållan bordlädes.

§ 8

Till bordläggning anmäldes
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 69, i anledning av väckta motioner
om undantagande i visst fall från
den allmänna varubeskattningen av
tvätt till landsting, och

nr 72, i anledning av väckta motioner
om upphävande av den särskilda
varuskatten å gräddglass;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 58, i anledning av väckta motioner
angående lydnadsföreskrifter vid
permittering från allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare, och

nr 60, i anledning av väckta motioner
angående skyddsarbetet inom försvaret,
m. m.;

tredje lagutskottets utlåtande nr 29,
i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring
i vattenlagen m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 36,
i anledning av väckt motion angående
försäkringsverksamhet till motverkande
av vissa förluster inom pälsdjursuppfödningen.

§ 9

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 354, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lyde’ *e av 53 § 1 mom. kommu -

nalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), m. m.; och

nr 355, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m.,

nr 190, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 26 juli
1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag,

nr 191, angående statlig kreditgaranti
för lån avseende anskaffning av vissa
maskiner m. m. åt domänverkets
skogsarbetare,

nr 192, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Thailand för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
samt

nr 193, med förslag till förordning
om rätt till visst avdrag vid 1962 års
taxering för företag, som år 1960 verkställt
extra inbetalning i riksbanken å
konto för investering i rörelse.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.04.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 29

Tisdagen den 7 november 1961

Tisdagen den 7 november

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 31
nästlidne oktober.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman Einar Haeggblom,
f. 1893, Slakmöre, Kåremo, på grund av
bensår är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
under tiden fr. o. m. den 6
november till och med den 18 november
1961 tills vidare, betygas härmed.

Kalmar den 6 november 1961

Valdemar Brolin
Provinsialläkare

Herr Haeggblom beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.

Vidare upplästes följande till kammaren
inkomna ansökan:

Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller på grund av
utrikes resa till Tyskland och Schweiz
om befrielse från riksdagsarbetet från
och med den 7 november till och med
den 10 november 1961.

Osby den 3 november 1961

Gösta Barlin

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Vid nu skedd föredragning av Kungl.
Maj :ts å bordet vilande proposition nr
188, med förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., hänvisades
propositionen, såvitt avsåge förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 19 §
1 mom. och 2 mom. lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering, till
behandling av lagutskott och i övrigt
till bevillningsutskottet.

Härefter föredrogos var för sig följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
propositioner; och hänvisades därvid
till behandling av lagutskott propositionen
nr 190, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag; till

jordbruksutskottet propositionen
nr 191, angående statlig kreditgaranti
•för lån avseende anskaffning av vissa
maskiner m. m. åt domänverkets skogsarbetare;
samt

till bevillningsutskottet propositionerna: nr

192, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Thailand för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
samt

nr 193, med förslag till förordning
om rätt till visst avdrag vid 1962 års
taxering för företag, som år 1960 verkställt
extra inbetalning i riksbanken å
konto för investering i rörelse.

§ 4

Föredrogos, men bordlädes åter bevillningsutskottets
betänkanden nr 69
och 72, andra lagutskottets utlåtanden
nr 58 och 60, tredje lagutskottets utlåtande
nr 29 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 36.

Tisdagen den 7 november 1961

Nr 29

Interpellation ang. de mindre och medelstora företagens lånemöjligheter

§ 5

Föredrogs den av herr Kellgren vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för civildepartementet
angående Storstockholms arbetsmarknad,
m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANTBY (s), som yttrade:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av de ärenden som avses i Kungl
Maj:ts propositioner nr 188 med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
samt nr 190 med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 § lagen om
allmänna barnbidrag anhåller jag att
kammaren måtte medgiva, att tiden för
avlämnande av motioner i anledning av
nämnda propositioner utsträckes till
det sammanträde som infaller näst efter
15 :e dagen från det propositionerna
kom kammaren till handa.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 7

Interpellation ang. de mindre och medelstora
företagens lånemöjligheter

Ordet lämnades på begäran till

Herr HEDLUND (ep), som yttrade:

Herr talman! I tider när man i konjunkturdämpande
syfte anser sig böra
föra en restriktiv penning- och kreditmarknadspolitik
är det av stor vikt att
staten ser till att inte vissa grupper
låntagare kommer att drabbas särskilt
hårt. Detta är så mycket mer angeläget
som det privata näringslivets lånemöjligheter
är avsevärt begränsade genom
att en så stor del av lånemarknaden reserveras
för speciella s. k. prioriterade
ändamål som fallet är i vårt land.

Grupper som måste uppmärksammas
i detta sammanhang är de mindre och
medelstora företagen. Dessa är för sitt
kapitalbehov för närvarande huvudsakligen
hänvisade till lånemarknaden.

De mindre och medelstora företagen
saknar nämligen ofta storföretagens
möjligheter till självfinansiering och
praktiskt taget alltid till upplåning via
aktie- och obligationsmarknaden. Kreditläget
synes för dem ha blivit alltmer
prekärt.

De åtgärder som statsmakterna vidtagit
för att tillgodose de mindre och
medelstora företagens kreditbehov är
uppenbarligen otillräckliga. I fråga om
utlåningen från AB Industrikredit, som
tillskapats genom statens medverkan,
gäller en allmän nedre lånegräns på
150 000 kronor. Härigenom utestänges
inte endast de mindre företagen utan
också många medelstora. Det 1954 beslutade
systemet med statliga kreditgarantier
innefattar i och för sig lämpliga
möjligheter när det gäller att tillgodose
vissa angelägna kreditbehov hos
de mindre och medelstora företagen.
Särskilt på senare tid har det emellertid
visat sig att bankerna anser sig sakna
möjligheter att bevilja de erforderliga
lånen. På åtskilliga håll synes situationen
innebära nästan ett totalstopp
för garantilån. Tilldelningen av medel
från hantverks- och industrilånefonden
är likaledes alltför knapp. De lånebehov,
som avses skola bli tillgodosedda
genom medel från denna fond, överstiger
kraftigt medelstillgången. Denna
omständighet jämte det förhållandet att
banklån inte kan uppdrivas ens då statlig
garanti finnes, belyser hur hårt
pressad de mindre och medelstora företagens
kreditsituation för närvarande
är.

Situationen inger starka bekymmer
ur flera olika synpunkter. Allmänt sett
kan det inte anses tillfredsställande om
etablering och rationalisering av mindre
och medelstora företag hämmas på detta
sätt. Följden kan nämligen inte bli

Nr 29

Tisdagen den 7 november 1961

Interpellation ang. utbyggnaden av radio- och TV-sändare inom Norrbottens län

annan än en icke önskvärd maktkoncentration
inom näringslivet. Härigenom
motverkas bl. a. de möjligheter till
enskilt och privat initiativ som följer
med ett mera utbrett ägande.

Det bör även uppmärksammas att en
mycket stor del av det lånebehov det
här är fråga om gäller investeringar av
stor betydelse också för företagslokalisering.
De nämnda låneformerna skall
bl. a. tjäna ett lokaliseringspolitiskt syfte.
Effektiva åtgärder i den riktningen
framstår som alltmer nödvändiga för
att inte den ensidiga befolkningsomflyttningen
skall i onödan påskyndas.
Ett motverkande av denna befolkningsomflyttning
är synnerligen angeläget inte
endast ur sociala synpunkter utan
också av ekonomiska skäl. Befolkningsomflyttningen
medför nämligen betydande
och kostsamma s. k. följdinvesteringar
i fråga om användningen av de
förutvarande bostäderna och byggandet
av nya sådana jämte omskolningar
av arbetskraft m. m.

Även med hänsyn till planerna på
vårt lands deltagande i den europeiska
stormarknaden är det angeläget att de
mindre och medelstora företagens kreditbehov
tillgodoses. Vid inträdet i en
stormarknad har särskilt denna del av
företagsamheten att räkna med av ökad
hemmamarknadskonkurrens och av nya
möjligheter utanför hemmamarknaden
betingade omställnings- och rationaliseringsbehov.
Ett bejakande av stormarknaden,
som allmänt sett inte kan sättas
i fråga, vore i viss mån inkonsekvent,
om man inte samtidigt på lämpligt sätt
befrämjar näringslivets möjligheter att
övervinna uppkommande svårigheter
och tillvarata ökade möjligheter.

Den åtskilliga gånger tidigare påtalade
situationen för de mindre och medelstora
företagen har lett till att utredningar
tillsatts i syfte att få kreditbehoven
tillgodosedda på ett bättre sätt.
Främst gäller detta 1959 års förlagsinteckningskommitté
och 1960 års företagskreditutredning.
Det synes emeller -

tid dröja avsevärd tid innan nämnda
utredningsarbete kommer att resultera
i konkreta åtgärder. Det är därför
nödvändigt att åtgärder snarast möjligt
vidtages i syfte att förbättra ifråvarande
kreditmöjligheter.

En påspädning av anslagen till hantverks-
och industrilånefonden liksom
en allmän prioritering av garantilånen
i likhet med vad fallet är för bostäder
är åtgärder som kan komma i fråga och
tänkas ge snara resultat.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
frågor:

Är statsrådet beredd att skyndsamt
införskaffa erforderliga uppgifter för
att bedöma lånemöjligheterna för de
mindre och medelstora företagen?

Är statsrådet beredd att skyndsamt
vidta de åtgärder vartill en sådan undersökning
rimligen kan ge anledning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. utbyggnaden av radio-
och TV-sändare inom Norrbottens
län

Ordet lämnades på begäran till

Herr LASSINANTTI (s), som yttrade:

Herr talman! Det aktuella programmet
för utbyggnad av radio- och TVsändare
i Norrbottens län har kommit
in i sin slutfas. De nordligaste radiosändarna,
som planerats eller redan färdigställts,
är belägna i Kiruna och Pajala.
På båda dessa platser är det fråga
om FM-sändare samt i Kiruna dessutom
två mindre mellanvågssändare.

Enligt tillgängliga uppgifter är dessa
sändares räckvidd relativt begränsad.

För befolkningen inom Karesuando
kommun och närliggande områden föreligger
praktiskt taget inga möjligheter
att avlyssna vare sig program 1 eller
program 2. Det gäller här en avlägsen

Tisdagen den 7 november 1961

Nr 29

Interpellation ang. utbyggnaden av radio- och TV-sändare inom Norrbottens lan

gränsbygd med 4 000—5 000 människor,
bosatta inom ett vidsträckt område.
Inom detta område söker man följa det
svenska riksprogrammet över långvågssändaren
i Luleå, men denna sändare
störs i regel så kraftigt av en utländsk
sändare, att programmen omöjligen kan
avlyssnas med någon som helst behållning.

Radiolyssnarna i Karesuando socken
löser givetvis svensk radiolicens i likhet
med andra innehavare av radiomottagare.
En förbättrad service åt dem
kräver emellertid ytterligare anstalter
i fråga om utbyggnad av radiosändare.
Även beträffande TV:n borde motsvarande
åtgärder planeras utan dröjsmål.
Befolkningen i allra nordligaste Sverige
torde nämligen inte bli delaktig av TVprogrammen
inom ramen för televerkets
aktuella program för utbyggnad av
sändarstationerna.

Med stöd av ovanstående motivering
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande fråga:

Kan utbyggnaden av radio- och TVsändare
utsträckas så långt norrut att
befolkningen i Karesuando socken och
angränsande områden inom en nära
framtid kan bli delaktig av svenska radio-
och TV-program?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 181, angående hälsovård och öppen
sjukvård i landstingsområdena
m. m., samt

nr 196, med förslag till lag om nedsättning
av allmän kommunalskatt i
anledning av övergångsbidrag vid vissa
ändringar i den kommunala indelningen,
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 10

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 175, med förslag till lag om
ändring i kommunala vallagen den 6
juni 1930 (nr 253), m. m., motionen
nr 838, av herr Nyberg;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 182, angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område,
motionerna:

nr 839, av herr Elmwall in. fl., och
nr 840, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl.;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 183, angående vissa ändringar
i hushållningssällskapens organisation,
m. m., motionerna:

nr 841, av herr Johanson i Västervik,
nr 842, av herr Heeggblom m. fl.,
nr 843, av herr Hedin m. fl.,
nr 844, av herr Grebäck m. fl., och
nr 845, av herr Dahlgren m. fl.;
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 185, angående riktlinjer för
en omorganisation av det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet, motionerna: nr

846, av herrar Ståhl och von Friesen,
och

nr 847, av herr Ståhl; ävensom
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 188, med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m., motionen
nr 848, av herr Carlsson i Stockholm
777. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.11.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 29

Onsdagen den 8 november 1961

Onsdagen den 8 november

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 1 innevarande
november.

§ 2

Upplästes ett till kammaren inkommet
läkarintyg, avsett för vederbörande
sjukkassa, varav inhämtades att herr
Björkänge vore sjukskriven tre veckor
från och med den 7 innevarande november.

Herr Björkänge beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande proposition nr 181, angående
hälsovård och öppen sjukvård
i landstingsområdena m. m.

Vid härefter skedd föredragning av
Kungl. Maj :ts å bordet vilande proposition
nr 196, med förslag till lag om
nedsättning av allmän kommunalskatt
i anledning av övergångsbidrag vid vissa
ändringar i den kommunala indelningen,
m. m., hänvisades propositionen,
såvitt avsåge lagförslaget, till
konstitutionsutskottet och i övrigt till
statsutskottet.

§ 4

Föredrogos var för sig följande å
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen
nr 838;

till jordbruksutskottet motionerna
nr 839—845;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 846 och 847; samt

till bevillningsutskottet motionen nr
848.

§ 5

Föredrogs den av herr Hedlund vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående de mindre och medelstora
företagens lånemöjligheter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av herr Lassinantti
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående utbyggnaden
av radio- och TV-sändare
inom Norrbottens län.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Meddelande ang. sammanträdestider

Herr TALMANNEN yttrade:

Vid kammarens plenum på tisdag, den

14 november, kommer herr Heckschers
interpellation angående den svenska
försvarsberedskapen att besvaras, och
sammanträdet börjar då kl. 15.00, icke
såsom tidigare preliminärt meddelats
kl. 16.00. Sammanträdet onsdagen den

15 november, då ett stort antal ärenden
kommer att företagas till behandling,
tar sin början kl. 10.00.

Onsdagen den 8 november 1961 Nr 29

Upphävande av den särskilda varuskatten å gräddglass

§ 8

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 69, i anledning av väckta
motioner om undantagande i visst fall
från den allmänna varubeskattningen
av tvätt till landsting.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Upphävande av den särskilda varuskatten
å gräddglass

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 72, i anledning av väckta
motioner om upphävande av den särskilda
varuskatten å gräddglass.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 30 av herr Thorsten
Larsson in. fl. och II: 53 av herr Wahrendorff
m. fl. hade hemställts, »att
riksdagen måtte besluta, att särskild
varuskatt å gräddglass från och med
den 1 januari 1962 inte längre må uttagas».

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna I: 30 av herr Thorsten
Larsson m. fl. och II: 53 av herr
Wahrendorff m. fl. om upphävande av
den särskilda varuskatten å gräddglass
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson,
Kronstrancl, Kollberg, Nilsson i
Svalöv, Vigelsbo, Gustafson i Göteborg
och Stiernstedt, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen — i
anledning av de likalydande motionerna
1: 30 av herr Thorsten Larsson in. fl.
och 11:53 av herr Wahrendorff m. fl.
— måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning och förslag till
1962 års riksdag angående upphävande
av den särskilda varuskatten å gräddglass.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Det här är ju en gammal
bekant fråga. Den har diskuterats
många gånger förut och var senast föremål
för behandling vid A-riksdagen
1958.

Motionärerna i denna fråga i år har
begärt att skatten på gräddglass skall
avskaffas från och med ingången av
år 1962. Man kan väl säga, att såväl kontrollstyrelsen
som statens jordbruksnämnd
framfört mycket tungt vägande
erinringar mot glasskatten i dess helhet
och därvid också fått stöd av Sveriges
glassindustriers riksförbund. Från
det hållet framhålles, att skattens konstruktion
är sådan, att kontrollen av
densamma är mycket svår, även om
man medger att en förenkling har skett
genom en ganska väsentlig centralisering
av själva produktionen till större
enheter.

Reservanterna är också medvetna om
att betydande svårigheter alltjämt kvarstår
när det gäller kontrollen av denna
skattebestämmelses efterlevnad. Motionärerna
har, som jag tidigare sade, yrkat
att bestämmelsen om skatt på gräddglass
skall upphöra att gälla från och
med den 1 januari 1962. Då emellertid
såväl kontrollstyrelsen som statens jordbruksnämnd
uttalat önskemål om en
översyn av hela beskattningsområdet,
har vi reservanter ansett oss böra biträda
dessa önskemål. Vi har sålunda
ansett det riktigt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer, att
frågan upptas till utredning och att regeringen
lämnar proposition i ärendet
till 1962 års riksdag.

Jag ber sålunda med denna motivering,
herr talman, att få yrka bifall till
den reservation av herr Hagberg in. fl.,
som finns fogad till bevillningsutskottets
betänkande nr 72.

Herr WAHRENDORFF (ep):

Herr talman! Det är, som föregående
talare sade, så att frågan om avskaffandet
av beskattningen på gräddglass inte

12 Nr 29 Onsdagen den 8 november 1961

Upphävande av den särskilda varuskatten å gräddglass

är någon ny fråga. Jag tror att kammarens
ledamöter känner igen den som
en mycket gammal bekant. Den ser ut
att vara mycket segsliten och kan kanske
bli aktuell under ytterligare några
riksdagar, om inte kammaren i dag beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära en utredning i saken.

När frågan tidigare har varit uppe
till behandling har meningarna varit
mycket delade i kammaren. Ledamöterna
torde väl känna till de olika motiv,
som har redovisats från ömse håll. När
jag ändå i egenskap av motionär begär
ordet är det främst för att påvisa vissa
inkonsekvenser i den inställning, som
utskottsmajoriteten här har redovisat.

Låt mig först erinra om att det, när
beskattningen av gräddglass infördes,
fanns en viss brist på matfett här i landet
— och det var en av anledningarna
till att man då ansåg att en beskattning
av varan kunde vara riktig. I dag är
förhållandet omvänt. Det finns i stället
överskottsproblem i fråga om matfettet.
Det tidigare motivet för beskattningen
har sålunda bortfallit.

Den andra inkonsekvens, som jag tycker
finns, sammanhänger med gällande
avtal för jordbruksnäringen. Som bekant
har man svårigheter att i fråga om
matfettet få ut de priser, som avtalet
i och för sig berättigar till. Ett slopande
av gräddglassbeskattningen skulle väl i
någon mån kunna medföra en lättnad
härvidlag på grund av de ökade möjligheterna
till en stegrad konsumtion.
Enligt min mening borde statsmakterna
tillvarata en sådan, låt vara begränsad,
möjlighet att underlätta avtalets fullföljande.
Statsmakterna anses ju ha ett
visst ansvar i det avseendet, och jag
tycker också att det bör väga tyngre än
de statsfinansiella synpunkterna. De belopp
som skatten på gräddglass ger är
inte så stora, att de statsfinansiella synpunkterna
kan vara avgörande.

Jag bör kanske i detta fall säga något
om utskottsbetänkandena vid de tidigare
tillfällen då denna fråga behandlats.

Vid varje sådant tillfälle har man åberopat
det statsfinansiella läget. Man har
gjort det även i år. Utskottsbetänkandet
är dagtecknat den 31 oktober 1961, och
vid det tillfället visste väl de flesta av
kammarens ledamöter, att statsbudgeten
för föregående år lämnat ett synnerligen
stort överskott. Man kanske skulle
kunna få rikta den frågan till ledamöterna
som står bakom utskottsbetänkandet:
Hur stort skall budgetöverskottet
bli innan ni anser att det finns statsfinansiella
skäl som talar för ett avskaffande
av gräddglassbeskattningen?

Beskattningen av gräddglass har karaktären
av lyxbeskattning, och visst
finns det motiv för en sådan beskattning
på åtskilliga varor. Choklad- och
konfektyrvaror beskattas på samma sätt,
och i det fallet är det väl främst folkhälso-
och tandvårdssynpunkterna som
utgör motiveringen för beskattningen.
Men en sådan motivering kan knappast
anföras i fråga om gräddglassen. Den
är ju erkänd som ett högklassigt närings-
och födoämne.

Utskottet har redovisat, att gräddglassbeskattningen
skall bli föremål för
en teknisk revision, och av den anledningen
vill inte utskottet förorda någon
ändring i gällande regler. Jag har förståelse
för den synpunkten i och för sig.
Däremot kan jag inte förstå, varför man
inte vid denna revision vill söka möjliggöra
ett undantagande av gräddglassen
och således upphöra med gräddglassbeskattningen.
Med den relativt välvilliga
hållning som utskottet haft borde man
ha kunnat sträcka sig så pass långt.

Herr talman! Jag delar alltså reservanternas
uppfattning och ber att få
yrka bifall till reservationen.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Det är riktigt som de
föregående ärade talarna sade, att denna
fråga har diskuterats och behandlats
av riksdagen många gånger. Den börjar
faktiskt att likna galten Särimner i
Valhall, som slaktades varje morgon

Onsdagen den 8 november 1961 Nr 29

Upphävande av den särskilda varuskatten å gräddglass

men på kvällen uppstod ingen lika frisk
och kry som förut. Vi har slaktat den
ena motionen efter den andra i denna
fråga, men de kommer tillbaka.

Riksdagen har på bevillningsutskottets
hemställan tidigare intagit den
ståndpunkten, som för övrigt framfördes
av 1952 års skattekommitté rörande
den indirekta beskattningen, att om
skatten skall bort, bör man ta bort skatten
på all glass och inte endast skatten
på gräddglass, som motionärerna här
yrkar. Om vi följer motionärernas yrkande,
skulle resultatet ganska uppenbart
bli, att vi får ytterligare kontrollsvårigheter
beträffande denna skatt.

Samtidigt har man, som redan anförts,
också hänvisat till att vid skattens
borttagande bör hänsyn tas till det
statsfinansiella läget. Skatten inbringar
nu cirka 18 miljoner kronor, vilket ändå
inte är så litet pengar, även om vi i
statsbudgeten rör oss med större belopp.
Herr Wahrendorff anmärker på att utskottet
anfört det statsfinansiella läget
som skäl för att inte ta bort skatten och
frågar när det i så fall över huvud taget
skall kunna ske. Men har herr
Wahrendorff inte märkt, att motionärerna
själva på grund av det statsfinansiella
läget inte yrkar på att skatten
på all glass nu skall tas bort utan
nöjer sig med att yrka att den skall
borttas endast beträffande gräddglassen? Motionärerna

har inte framfört några
nya skäl utöver dem som framförts tidigare.

På tal om det statsfinansiella läget
vill jag ytterligare erinra herr Wahrendorff
om att det föreligger så många
otillfredsställda behov och finns så
många stridande viljor om att få disponera
de slantar vi får in, att man kan
fråga sig, om det är rätt att avstå från
en inkomst på 18 miljoner kronor genom
att slopa skatten på gräddglass.
Det kan hända, att det finns andra behov,
vilka i första hand behöver tillfredsställas.

I sin motivering för ett avstyrkande
hänvisar utskottet till riksdagens tidigare
beslut och till den nya omständigheten,
att frågan är föremål för Iiungl.
Maj:ts prövning. När så är fallet bör
riksdagen inte besluta om någon ändring
i reglerna för gällande beskattning
och inte heller, som reservanterna yrkar,
besluta en skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om utredning om
skattens borttagande.

Jag kan, herr talman, inte finna att
det föreligger några inkonsekvenser i
utskottets betänkande. Vad herr Wahrendorff
talade om gäller andra områden
som utskottet inte har ett dugg med
att skaffa. Utskottet har, såvitt jag förstår,
intagit en klar ståndpunkt under
de senare åren. Det vidhåller sitt ställningstagande
och hemställer alltså om
avslag på motionen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr WAHRENDORFF (ep):

Herr talman! Med anledning av att
utskottets representant lägger oss till
last att vi bara yrkar på avskaffande av
skatten på gräddglass vill jag påpeka,
att vid det tillfälle då vi väckte vår
motion utgick vi ifrån den budgetsituation
som finansminister Sträng då hade
redogjort för. Den var kanske inte så
lysande vid det tillfället. Däremot förvånar
det oss, att utskottet fortfarande
utgår ifrån budgetsituationen i januari
och inte tar hänsyn till budgetsituationen
vid den tidpunkt då utskottsutlåtandet
underskrevs. Då hade den ändå
förbättrats högst väsentligt.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Vigelsbo begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given var -

Nr 29

Onsdagen den 8 november 1961

Skyddsarbetet inom försvaret, m. m.

sel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 72, röstar

Jäj

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 102 ja och 96 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 10

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 58, i anledning av väckta motioner
angående lydnadsföreskrifter vid
permittering från allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Skyddsarbetet inom försvaret, m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 60, i anledning av väckta motioner
angående skyddsarbetet inom
försvaret, m. m.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Den skrivning som före -

ligger beträffande denna motion angående
skyddsarbetet inom försvaret
och ersättningarna till dem som råkar
ut för skador skulle i och för sig inte
behöva föranleda några vidare kommentarer.
När ÖB framhåller, hur utomordentligt
väl detta skyddsarbete bedrives
inom försvaret, blir jag emellertid något
betänksam och är inte beredd att till
alla delar instämma häri.

Häromdagen kom utan min förskyllan
en insändare i Svenska Dagbladet.
Den är ganska belysande, och jag vill
gärna ta kammarens uppmärksamhet i
anspråk med att referera vad där framhålles: »Herr

redaktör! De militära säkerhetsbestämmelserna
för fredsövningar
är stränga. Men det är också nödvändigt,
att de iakttas. Däri brister det
ibland, varom nedan relaterade situation
bär vittnesbörd.

Det förband, där jag nyss fullgjort
repövning, skulle övas att handha pansarskott.
Liksom flertalet i min pluton
har jag inte tidigare skjutit med detta
vapen.

Övningsledaren demonstrerade först
vapnets konstruktion på en plansch och
på ett övningsvapen. Plutonens 27 man
delades därpå i tre lag. 9 pansarskott
låg framlagda på marken med 2—3 meters
lucka (mellanrum). Första laget,
till vilket jag hörde, ställde upp vid
vapnen; de övriga placerades två och
två bakom varje ’skytt’. Vi fick order,
först att aptera vapnen (d. v. s. sätta i
stridsspetsen — oladdad på övningsvapen
— i eldröret), därpå att rycka ut
första säkringen och fälla upp siktet.
Sedan beordrades vi att osäkra vapnet
(d. v. s. dra ut den andra och slutgiltiga
säkringen. Därefter kan ett laddat
vapen avfyras.) Två man stod då ännu
omedelbart bakom varje vapen. Till sist
sade övningsledaren:

— För säkerhets skull kan ni som
står bakom dra er åt sidan.

Tonfallet i ordern antydde, att övningsledaren
inte ansåg några risker

Onsdagen den 8 november 1961

Nr 29

föreligga. Jag förmodar, att övningsledare,
liksom jag och mina plutonskamrater,
antog, att pansarskotten var
blinda (d. v. s. saknade drivladdning.
Avfyrar man ett blindvapen, händer
intet annat än att slagfjädern slår ner
med ett klick.)

Vi fick nu order att sikta mot en måltavla
med stridsvagnsbild och trycka
ner avtryckaren. Jag gjorde detta och
väntade ett klick, men — ett skott brakade
i väg. Först blev jag förvånad, sedan
förskräckt. Naturligtvis slog det
lock för öronen. Övningsledaren gav
ingen order om ’eld upphör’, andra
skyttar ''tryckte av’ och ytterligare tre
skott gick. 5 av de 9 pansarskotten var
blinda.

Meningen hade tydligen varit, att vi
skulle göra apteringsövningar och riktövning
med blinda pansarskott för att
sedan skjuta några laddade övningsgranater.
Sedan den värsta upphetsningen
lagt sig fortsattes nämligen skjutningen.
Nu sattes säkerhetsbestämmelserna i
verkställighet. En och en släpptes skyttarna
fram till ett i förväg utmärkt
skjutavstånd på betydligt närmare avstånd
till målet än förut. Skytten fick
iföra sig hjälm och gasmask, handskar
och hörselskydd. Åskådargruppen fördes
i skydd på betryggande avstånd.

Vid avfyring av ett pansarskott slår
en eldflamma ut bakom vapnet. Säkerhetsavståndet
bakom vapnet är vid
frcdsövningar 40 in. Inom 5 m bakom
vapnet kan utblåsningslågan ha dödlig
verkan. Vid de första, oväntade avfyringarna
stod många åskådare sida
vid sida med skyttarna, och ögonblicket
före hade de stått inom en (!) meter
bakom vapnet. En deltagare talade om
för mig, hur kuslig till mods han kände
sig vid tanken på att han stått och tittat
in i mitt osiikrade vapen bakifrån. En
av deltagarna erhöll en lindrigare hörselskada.

Om det velat sig illa, kunde 8—10 man
ha bränts till döds vid denna övning.
Sådana tillbud får inte inträffa under

Skyddsarbetet inom försvaret, m. m.

fredsövningar. Hustrur och barn har
rätt att kräva, att deras mäns, fäders
och familjeförsörjares liv inte sätts på
spel genom övningsledares slapphet, de
där inte kontrollerar, vilken materiel
som används.

Jag anser, att skjutning med laddade
pansarskott liksom all annan försvarets
verksamhet är absolut nödvändig under
det allvarliga tidsläge, som nu råder.
Men arbetet i försvarets tjänst
måste ske under betryggande säkerhet.
I ett demokratiskt land får liv icke
offras under fredsövningar.

Johannes Grenholm
Vicekorpral, fil. mag.»

Insändaren har naturligtvis också tillställts
de militära myndigheterna, som
mycket kort yttrat sig över den.

»Vid utbildning med pansarskott används
till cn början helt blinda sådana
för att öva in handgrepp etc. Dessa är
märkta med heltäckande grön färg.

Vid skjutning används s. k. övningspansarskott,
vilka har en drivladdning
i eldröret men helt oladdad ''stridsspets’.
Eldröret är märkt med ordet ''Eldstråle’
och en pil pekande bakåt.

Vid det tillfälle insändaren berör har
tydligen fel typ av skott använts. En
sammanblandning eller en förväxling
föreligger uppenbarligen. Säkerhetsbestämmelserna
är så utformade beträffande
ansvaret att detta ej kan ha
skett utan att ett brott mot givna föreskrifter
har begåtts.

Utredning i ärendet pågår redan i
avsikt att klarlägga orsakerna och ge
underlag för ev. åtgärder som skall
förebygga ett upprepande.

Arméstabens Pressavdelning
N. Löfström.»

Det är ofrånkomligt att olyckor kan
inträffa, när man har att handskas med
så farliga föremål som stridsladdade
granater o. d. Men man har ändå anledning
att känna betänksamhet, när
det säges, att skyddsarbetet är så vid
ordnat som över huvud taget är möj -

Nr 29

Onsdagen den 8 november 1961

Ändring i vattenlagen m. m.

ligt. Man får nog en känsla av att
skyddsarbetet inte bedrives med sådant
allvar som bör ske. Man kan inte komma
ifrån, att de olyckor som inträffar
inom det militära i många fall kunnat
undvikas, om vanlig anständig försiktighet
hade iakttagits. Det är därför
all anledning för de beslutande organen
att hålla kontakt med den utveckling
som här sker. Jag vill därmed inte
säga att jag anser att utskottet försummat
detta. Utskottet säger att det är fullt
införstått med att man på detta område
bör följa utvecklingen.

Även de ersättningar, som utgår till
personer som oförvållat skadats i det
militära, är faktiskt sådana, att man
bör hälsa den översyn, som nu skisseras,
med största tillfredsställelse.

Herr talman! Jag har intet yrkande,
men jag ville gärna med detta anförande
belysa, att det inte i alla delar är så väl
beställt med skyddsarbetet, att man kan
förhålla sig tyst.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Då herr Henningsson
inte framställde något yrkande skulle
det knappast ha funnits anledning för
mig att på utskottets vägnar säga någonting
i denna fråga. Vi har inom andra
lagutskottet försökt att i vårt utlåtande
mycket grundligt belysa hur det förhåller
sig med skyddsarbetet inom den
militära verksamheten, och de av kammarens
ledamöter som studerat den beskrivande
delen av utskottsutlåtandet
har kommit underfund med att det finns
en hel rad föreskrifter och bestämmelser
om hur denna skyddsverksamhet
skall bedrivas, föreskrifter och bestämmelser
som är utformade med hänsyn
till de olika förutsättningarna och behoven
inom de olika militära enheterna.

Utskottet har bibringats den uppfattningen,
att dessa föreskrifter också efterleves.
Det allmänna intryck som utskottet
därvidlag fått förtas inte av de
enstaka exempel på skador som onekli -

gen kan åberopas, något som herr Henningsson
här gjorde genom att anföra ett
citat ur en tidning. Det finns inte anledning
att försvara vad som sålunda
förekommit i enstaka fall, utan tvärtom,
men det är inte genom dessa fall bevisat
att föreskrifterna inte i stort sett efterleves.

Inom utskottet har vi inte ansett behov
föreligga av en särskild utredning
på detta område, och till det resultatet
har vi kommit sedan överbefälhavaren
meddelat, att det fortlöpande sker en
översyn av föreskrifterna, varvid hänsyn
tas inte bara till erfarenheter inom
det militära området utan också till erfarenheter
på det civila området.

Utskottet delar motionärernas uppfattning,
att det är en mycket viktig
angelägenhet det här gäller, och jag vill,
herr talman, citera vad utskottet på denna
punkt anfört: »Det må dock understrykas,
att det givetvis är av största
vikt att särskild uppmärksamhet ägnas
åt skyddsarbetet i en verksamhet, som
inrymmer så stora riksmoment för den
enskilde som den militära.»

Vad beträffar den andra delen av motionen
har motionärerna i stort sett
redan fått sina önskemål tillgodosedda
genom den utredning som igångsatts på
socialministerns initiativ. Vi inom utskottet
hoppas att denna utredning skall
leda till sådana resultat, att de som skadats
under sin militärtjänst får en rejäl
kompensation för det genom skadan
uppkomna inkomstbortfallet.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 12

Ändring i vattenlagen m. m.

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 29, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i vattenlagen m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.

Onsdagen den 8 november 1961

Nr 29

Interpellation ang. utbyggnaden av västgötadelen av Göta kanal

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr LARSSON i Norderön (ep):

Herr talman! Som framgår av tredje
lagutskottets utlåtande har kommunerna
hittills ej haft enligt lag fastställd rätt
att självständigt föra talan i vattenmål
för att tillgodose allmänna intressen.
Kommunerna har därför i många vattenmål
blivit utestängda från att uppträda
som sakägare.

Genom den proposition som behandlas
i utskottsutlåtandet har emellertid
viktiga steg tagits för att tillskapa ett
bättre utgångsläge för kommunerna i
vattenmål. Vi motionärer är självfallet,
liksom utskottet, glada över detta. Fullt
tillfredsställda är vi emellertid inte. I
vissa avseenden har nämligen kommunernas
handlingsfrihet begränsats. Motionsyrkandena
är redovisade i utskottsutlåtandet,
och jag kan här nöja mig
med att bara erinra om att kommun
inte skall ha rätt att själv framställa yrkande
om att regleringsavgift delvis
skall utgå såsom engångsbelopp. Endast
kammarkollegiet skall ha sådan rätt.
Vi anser det inte tillfredsställande att
kommunerna på detta sätt görs beroende
av kammarkollegiets ställningstagande.
Det lär väl inte bestridas av någon,
att kommunerna kan ha ett starkt intresse
av och motiv för att själva få föra talan
rörande dylika frågor.

I motionerna har vi påpekat, att bärande
skäl ej föreligger för propositionens
förslag i denna del. Inte heller utskottsutlåtandet
är tillfredsställande i
detta avseende. Utskottets motivering är
snarare sådan, att den skulle kunna åberopas
som skäl för att nu ifrågavarande
ändring av lagstiftningen över huvud taget
inte skulle behöva genomföras. I
korthet sägs ju där, att det kan tagas för
visst att kammarkollegiet kommer att
ta hänsyn till kommunernas önskemål
och att det därför inte behövs någon
lagstiftning i enlighet med inotionsyrkandet.
Kammarkollegiets mått av hän2
— Andra kammarens

synstagande torde emellertid vara lika
stort i de delar av vattenmålen där kommunerna
nu får rätt att själva föra sin
talan. Utskottets uttalande i detta avseende
borde då närmast motivera att lagändringen
som helhet inte är erforderlig.
Den slutsatsen har dock utskottet
lyckligtvis inte dragit av sina premisser.

Herr talman! Jag har intet särskilt
yrkande. Jag vill bara uttala en förhoppning
om att de frågor, som motionerna
har aktualiserat, efter vunna erfarenheter
kan bli föremål för en omprövning.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 36, i anledning av väckt motion
angående försäkringsverksamhet
till motverkande av vissa förluster
inom pälsdjursuppfödningen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14

Interpellation ang. utbyggnaden av västgötadelen
av Göta kanal

Ordet lämnades på begäran till

Herr BERGLUND (fp), som yttrade:

Herr talman! Den delegation som kallat
sig Vätterdelegationen som utrett frågan
om utbyggnaden av västgötadelen av
Göta kanal har den 7 april detta år till
Kungl. Maj:t överlämnat sitt betänkande
med hemställan om att Kungl. Maj:t
måtte göra den ytterligare utredning,
som kan befinnas erforderlig för ett slutligt
ställningstagande till frågan om utbyggnad
av västgötadelen av Göta kanal.

Jag har mig bekant, att en sådan kommitté
även blivit tillsatt och arbetar
med denna sak.

Vad som givit mig anledning att taga
upp denna sak är förutom de i Vätterdclegationen
angivna angelägna förliål -

protokoll 1961. Nr 29

Nr 29

Onsdagen den 8 november 1961

Interpellation ang. folkpensionsavgiften för i Sverige bosatta grekiska medborgare

landena beträffande den snabbt ökade
internationella handeln, som väntas
medföra mycket betydande ökade transporter
för vilka kostnaderna kan bli
betydligt reducerade genom en utbyggnad
av Göta kanal, det konstaterande
utredningen gör att utbyggnaden av kanalen
måste vara av stort värde från
försvarspolitisk synpunkt. Med hänsyn
till transportkostnaderna anordnas för
närvarande större upplag av olja och
andra förnödenheter i stor utsträckning
i olika kustorter. Detta innebär
större risker än att lagra dem inne i
landet. En ökad förläggning t. ex. av
olika oljeupplag vid Yätterhamnar skulle
emellertid medföra ej enbart minskade
risker för förstöring av upplagen
utan även en ökad beredskap genom
den olja och andra varor som skulle
behövas i Vätterområdet. Med de ytterst
stora påfrestningar, som landets
kommunikationsväsende skulle utsättas
för i ett skärpt läge, skulle en minskning
av transportbehoven vara av mycket
stor betydelse.

Därest sjöförbindelserna mellan västoch
ostkusten spärras, kan kanalförbindelsen
få stor betydelse för transporter
mellan västkusten och Östersjön, liksom
för överföring från ett område till ett
annat av torpedbåtar, minsvepare,
hjälpminsvepare, vedettbåtar och andra
mindre marinenheter. Om kanalen på
grund av dålig lönsamhet i följd av nuvarande
låga standard måste läggas ned,
skulle detta därför innebära en mycket
betydande försvagning från beredskapssynpunkt.

Det skärpta läge i vilket vi nu befinner
oss gör denna sak synnerligen aktuell,
och den utredning som nu pågår
måste göras så skyndsamt som möjligt.

Med den motivering jag här ovan angivit
anhåller jag om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
göra följande frågor:

1. Anser herr statsrådet att den nuva -

rande situationen är sådan, att en
skyndsam utredning om västgötadelens
av Göta kanal breddning är påkallad?

2. Vill herr statsrådet i så fall giva den
nu tillsatta utredningen i uppdrag att
slutföra sin utredning så skyndsamt som
möjligt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 15

Interpellation ang. folkpensionsavgiften
för i Sverige bosatta grekiska medborgare Ordet

lämnades på begäran till

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp), som yttrade: Herr

talman! I riksdagens skrivelse
uttrycktes önskemålet, att de oformligheter,
som uppkommit därigenom att
påförandet av folkpensionsavgift för vissa
utländska medborgare i samband med
ikraftträdandet av de europeiska överenskommelserna
om social trygghet givits
en i vissa fall retroaktiv verkan,
för framtiden i görligaste mån borde
undvikas. I kungörelse 27/7 1961 (SFS
161:448), som utkom av trycket den
9/8 1961, stadgas för här bosatta grekiska
medborgare samma skyldighet
som för svensk medborgare att erlägga
folkpensionsavgift, dock icke för tiden
före den 1 januari 1962. Ovisshet har
uppkommit om huruvida stadgandet
kunde tolkas så, att skyldighet skulle
föreligga att erlägga folkpensionsavgift
för 1961 års inkomster, d. v. s. att dylik
avgift skulle komma att debiteras vederbörande
på den slutliga skattsedeln
avseende 1962 års taxering. Därjämte
skulle folkpensionsavgift för 1962 uttagas
i den preliminära skatten för detta
år. En sådan tolkning skulle leda till
samma konsekvens som riksdagen påtalade
i sin ovannämnda skrivelse, nämligen
att vederbörande finge erlägga
dubbel folkpensionsavgift för det första
året.

Onsdagen den 8 november 1961

Nr 29

Interpellation ang. folkpensionsavgiften för i Sverige bosatta grekiska medborgare

Med hänvisning till vad sålunda anförts
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för socialdepartementet få framställa
följande interpellation:

Vill herr statsrådet medverka till att
bestämmelsen i nyssnämnda kungörelse
— i enlighet med riksdagens uttryckta
önskemål — skall tillämpas så, att folkpensionsavgift
av berörda grekiska medborgare
skall erläggas först för 1962
års inkomster, d. v. s. genom preliminär
skatt 1962 eller vid beräkningen av
den slutliga skatten för sistnämnda års
inkomster?

Denna anhållan bordlädes.

§ 16

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 194, angående medelsanvisning
för iståndsättande av Sydostbrottens
fyranläggning, och

nr 195, angående ökning av det
högsta belopp intill vilket staten må
åtaga sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 17

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från
riksdagens revisorer inkommit framställning
angående viss ändring i instruktionen
för revisorerna.

§ 18

Anmäldes en till herr tahnannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
849, av herr Gustafsson i Skellefteå, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 19

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.42.

In fidem

Sune K. Johansson