Nr 28 FÖRSTA KAMMAREN 1962 (Riksdagens protokoll 1962:28)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 28 FÖRSTA KAMMAREN 1962

27—30 oktober

Debatter m. m.

Lördagen den 27 oktober Sid.

Interpellationer:

av fru Hamrin-Thorell ang. vård och behandling av barn med

neurosedynskador, m. m................................. 3

av herr öhman ang. utredning i fråga om vissa ärenden avseende
yrkesskadeersättning ................................ 4

av herr Hanson, Per-Olof, ang. flyktingproblemen ............ 5

Tisdagen den 30 oktober

Interpellationer:

av herr Kronstrand ang. ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigeval 8
av herr Magnusson ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten vid
passerande av rikets gränser .............................. 9

Samtliga avgjorda ärenden

Tisdagen den 30 oktober

Utrikesutskottets utlåtande nr 9, ang. godkännande för Sveriges del
av ändring i konventionen angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen .................................. 8

1 Första kammarens protokoll 1962. Nr 28

tf H f. K K A ''A ÅT *» it Ö -i 8£ iW

0<‘.

Ml .«» T''>}Jfi<Ai(i

iftpiAi'' It ;*''*!)

i! .''i i!•. ■ ti n *

■«(: : ;t:u: . >

->v4o ,-ii i ’ ;;- 4i i .

IV» tf il M •> Ti > i .m > Afl* }

Lördagen den 27 oktober 1962

Nr 28

Lördagen den 27 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollet för den 19 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet fr. o. m. 30
oktober t. o. m. 8 november 1962 på
grund av utrikes resa.

Stockholm den 26 oktober 1962.

Olof Palme

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till bankoutslcottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
185, med förslag till lag angående ändring
i lagen den 31 mars 1955 (nr 183)
om bankrörelse, m. m.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 749 till behandling av
lagutskott och

motionen nr 750 till bevillningsutskottet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

183, med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen den
5 juni 1953 (nr 272);

nr 186, angående godkännande av
överenskommelser inom ramen för det
allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) rörande ömsesidiga tullmedgivanden,
m. m.;

nr 187, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§
förordningen den 27 mars 1953 (nr 95)
om Konungariket Sveriges stadshypo lf

Första kammarens protokoll 1962. Nr

tekskassa och om stadshypoteksföreningar,
m. m.; samt

nr 188, med förslag till förordning om
ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99).

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från fullmäktige
i riksgäldskontoret inkommit
framställning angående den s. k. Uppsala-eddan.

Interpellation ang. vård och behandling

av barn med neurosedynskador, m. m.

Fru HAMRIN-THORELL (fp) erhöll ordet
och anförde:

Herr talman! Arten och omfattningen
av de fosterskador som orsakats av neurosedynpreparatet
har på senare tid trätt
i dagen. Det har visat sig att dessa skador,
som är förorsakade av förändringar
i arvsanlagen, är av synnerligen skiftande
natur. Vanligast är extremitetskadorna,
men också hörsel- och synskador,
mentala och invärtes skador förekommer
liksom ett komplex av alla eller några av
dessa skador.

Man vet ännu inte hur många svenska
barn som blivit födda med neurosedynskador,
men det beräknas för närvarande
att antalet är ca 100—200.

Det säger sig självt att behandlingen av
neurosedynbarnen måste bli mycket individualiserad.
En del av barnen måste
sannolikt hållas under kontinuerlig vård
på vårdanstalter. Det stora flertalet barn
— de som huvudsakligen har yttre fysiska
men — torde dock vara bäst betjänta
med en vård av besökskaraktär.
Samhällets hjälp till dessa barn bör
framför allt sättas in i form av rehabiliteringsåtgärder,
som kan föra dem till ett
yrke och ett fullvärdigt liv.

Nr 28

Lördagen den 27 oktober 1962

Interpellation ang. utredning i fråga om vissa ärenden avseende yrkesskadeersättning

Av vikt för alla barn med skelettskador
synes vara att de kommer under läkarbehandling
i tid, så att möjliga korrigeringar
kan ske och proteser utformas
på riktigt sätt. Detta bör enligt läkarexpcrtisen
ske innan barnet fyllt ett år. Då
den allra största delen av de svenska
neurosedynskadade barnen inom kort
når denna ålder, är det nödvändigt att
den kartläggning av antalet och arten av
neurosedynskador, som för närvarande
pågår i medicinalstyrelsen, slutföres så
snabbt att samtliga barn kan komma under
behandling i tid. Samtidigt måste
eventuella brister inom sjukvårdsorganisationen
vad gäller möjligheterna att ta
de neurosedynskadade barnen under behandling
avhjälpas.

Behandlingen och vården av neurosedynskadade
barn måste, som ovan sagts,
bli individualiserad. Större delen av föräldrarna
till dessa barn torde med hjälp
av lämpliga råd kunna vårda sina barn
själva. För andra kommer hemhjälp att
behövas i större eller mindre utsträckning.
Fn del barn kommer att behöva
tillbringa kortare eller längre tid på
vårdanstalt. Erfarenheten torde ha visat
att det föreligger ett behov av ökade
kontaktmöjligheter med myndigheter och
läkare från föräldrarnas sida i fråga om
vård och behandling av barnen. Delvis
är det ju här fråga om ett nytt vårdbehov
och tillämpning av nya vård- och behandlingsformer.
Särskilda åtgärder synes
därför angelägna i syfte att underlätta
rådgivning och kontakt mellan
vårdmyndigheter och föräldrar.

När det gäller att förebygga ytterligare
katastrofer av den art som neurosedynpreparatet
förorsakat träder fosterskadeforskningen
i förgrunden. Det är av allmänt
intresse att villkoren för denna
forskning klarlägges. Att de ekonomiska
resurserna för denna forskningsgren är
otillräckliga framgår bl. a. av medicinska
forskningsrådets framställning i ämnet
för en kort tid sedan. En omedelbar förstärkning
av fosterskadeforskningens resurser
framstår som synnerligen angelägen,
inte minst mot bakgrunden av de inträffade
neurosedynskadorna.

Med hänvisning till det anförda får

jag anhålla om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
framställa följande frågor:

1. Vill herr statsrådet medverka till en
skyndsam förstärkning av möjligheter
till vård och behandling för de neurosedynskadade
barnen?

2. Vill herr statsrådet medverka till
särskilda åtgärder för att underlätta rådgivning
och kontakt mellan vårdmyndigheter
och de neurosedynskadade barnens
föräldrar?

3. Vill herr statsrådet medverka till en
omedelbar förstärkning av de ekonomiska
resurserna för den medicinska forskningen
rörande fosterskadornas uppkomst
och möjliga förebyggande?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. utredning i fråga om
vissa ärenden avseende yrkesskadeersättning Ordet

lämnades på begäran till herr
ÖHMAN (k), som yttrade:

Sedan lång tid råder stark och berättigad
misstro mot riksförsäkringsverkets
praxis när det gäller att fastställa huruvida
yrkesskada föreligger eller inte. För
dem som drabbas av livsvarig sjukdom och
invaliditet av exempelvis stendammslunga
(silikos) är det ofta praktiskt taget
omöjligt att komma i åtnjutande av
livränta på grund av den ensidighet som
riksförsäkringsverket ådagalägger.

Det under senare tid mest uppmärksammade
fallet gäller en arbetare vid
Ivöverken, som redan 1956 drabbades av
silikos. Den ena lungan måste opereras
bort och den andra lungans funktion
blev nedsatt med 50 procent. Det synes
självklart att den drabbade borde ha ersättning
enligt lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar. Trots att två erkända
experter på området, den ena från
Lund och den andra från Södersjukhuset
i Stockholm, enstämmigt förklarade att
vederbörande led av silikos fick familjen
våren 1959 följande besked från riksförsäkringsverket
:

Lördagen den 27 oktober 1962

Nr 28

»Då det inte kunde anses styrkt att silikos
yppats, kunde någon ersättning enligt
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
inte tillerkännas.»

Den drabbade som då var i 45-årsåldern
och arbetsoförmögen var försörjningspliktig
för hustru och tre barn och
dömdes att klara sig på en årsinkomst
på 5 300 kronor.

Svenska fabriksarbetareförbundet tog
sig an saken. Domen överklagades hos
kung], försäkringsrådet men riksförsäkringsverkets
beslut fastställdes. Då försäkringsrådets
dom inte går att överklaga
måste nya fakta fram för att saken
skulle tas upp till omprövning.

Tack vare fackförbundets energiska insatser
kom nya fakta på bordet. Vid förnyad
kontakt med expertis från patologiska
institutionen i Lund ifrågasattes
t. o. m. huruvida riksförsäkringsverkets
expertis undersökt en annan lunga än
den aktuella eftersom de kunnat komina
till så diametralt olika resultat.

Då den bortopererade lungan fanns bevarad
på lungkliniken i Lund, anmodades
en professor i Göteborg att företaga
en undersökning, vilken intygade att patienten
lidit av silikos. Ärendet överlämnades
då till medicinalstyrelsens medicinska
råd, där ytterligare en expert fastställde
att patientens invaliditet förorsakats
av stendammslunga.

Först därefter tillerkändes vederbörande
efter nära fyra års förhalning full
invaliditetsersättning.

Det anförda är endast ett typfall.
Många andra finns utan tvivel och de
flesta har aldrig erhållit sin rätt till invaliditetsersättning,
tydligen på grund av
antingen stor restriktivitet eller okunnighet
från riksförsäkringsverkets sida. Hur
många det är som drabbats av dessa förhållanden
är omöjligt att ange, men en
undersökning, objektiv och förutsättningslös,
är i högsta grad påkallad.

Med hänvisning till det anförda hemställer
undertecknad om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framställa följande
fråga:

Kan man förvänta att statsrådet vidtar
åtgärder för att åstadkomma en sakkun -

Interpellation ang. flyktingproblemen
nig och förutsättningslös utredning av
alla de fall då krav om yrkesskadeersättning
avslagits på grundval av utlåtanden
från nuvarande expert i riksförsäkringsverket? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. flyktingproblemen

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) fick
nu ordet och anförde:

Herr talman! De stora flyktingproblem
som uppkom i samband med andra
världskriget är ännu inte i sin helhet
lösta.

Sedan FN:s flyktingkommissariat i
början av 1955 startat genomförandet av
ett program för att uppnå en permanent
lösning av flyktingproblemet, har emellertid
det totala antalet icke anpassade
flyktingar minskat från omkring 270 000
till ca 65 000 vid senaste årsskifte. För
år 1961 hade exekutivkommittén inom
FN:s flyktingkommissariat uppställt som
målsättning för arbetet ett program som
beräknades dra en kostnad av ca 6 miljoner
dollar. Tack vare det s. k. världsflyktingårets
ansträngningar kunde nästan
hela detta belopp ställas till förfogande.

För år 1962 har samma exekutivkommitté
fastställt en målsättning som drar
en kostnad av ca 5 miljoner dollar. Vid
innevarande års början hade medlemsstaterna
emellertid endast utlovat bidragsbelopp
som svarar mot mindre än
hälften av angiven målsättning. Trots
stora ansträngningar att uppbringa resterande
belopp genom enskilda bidrag är
det emellertid tydligt att det uppgjorda
programmet icke kan genomföras i sin
helhet. Åtskilligt av vad som planerats
måste antingen uppskjutas eller slopas.

För start år 1963 och genomförande
under de närmast följande åren antog
flyktingkommissariatets exekutivkomitté
i maj 1962 ett program som kräver
bidrag på tillsammans 5,4 miljoner
dollar. Detta program betecknas som
det »slutliga stora hjälpprogrammet»,
som skall definitivt lösa de från andra

Nr 28

Lördagen den 27 oktober 1962

Interpellation ang. flyktingproblemen

världskriget kvarstående flyktingproblemen
— det som kallas »de gamla flyktingarnas»
problem till skillnad från de
nya flyktingproblem som uppstått senare
bl. a. i Afrika.

Med hänsyn även till löpande hjälpprogram
till en kostnad av 1,4 miljoner
dollar innebär detta att det samlade medelsbelopp
som FN:s flyktingkommissariat
behöver för att kunna genomföra
sitt arbetsprogram uppgår till 11,8 miljoner
dollar för år 1962 och 1963 års »slutliga
program». Med hänsyn till de belopp
som normalt brukar ställas till förfogande
av medlemsstaterna för flyktingkommissariatets
verksamhet beräknas ca
6 miljoner dollar ytterligare behöva tillskjutas,
vilket i runt tal innebär en fördubbling
av tidigare bidrag.

Av de ca 65 000 icke anpassade »gamla»
flyktingar som återstod vid början av
1962 beräknas flertalet få hjälp genom
redan löpande biståndsåtgärder eller vinna
anpassning utan medverkan av internationella
organ. Det s. k. slutliga hjälpprogrammet
tar därför i hög grad sikte
på en restgrupp av ca 15 000 flyktingar
av europeisk härkomst, vilka till större
delen är mer eller mindre handikappade
och som det på grund härav vållat särskilt
stora svårigheter att anpassa.

I sin rekommendation nr 329, antagen
den 21 sept. 1962, har Europarådets rådgivande
församling uppmanat ministerkommittén
bl. a. att söka förmå sina regeringar
att välvilligt pröva det program
som FN:s flyktingkommissariat framlagt
och för vilket det vädjar om ekonomiskt
stöd.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om första kammarens tillstånd
att till hans excellens utrikesministern
få rikta följande interpellation.

Vilka åtgärder ämnar den svenska regeringen
vidtaga med anledning av rekommendation
nr 329 rörande den tionde
verksamhetsberättelsen, avgiven av
FN:s höga kommissariat för flyktingärenden,
vilken antogs av Europarådets
rådgivande församling i september 1962?

Även denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 751, av fröken Andersson och herr
Holmberg, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 181, med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370), m. m.;

nr 752, av fru Hcimrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. m.;

nr 753, av fru Segerstedt Wiberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
181, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 754, av herr Sundin in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr

181, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.;

nr 755, av herrar öhman och Lager,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.;

nr 756, av herr Palm in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr

182, med förslag till lag om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten;

nr 757, av fru Segerstedt Wiberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
182, med förslag till lag om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten; och
nr 758, av fru Svenson, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 182, med
förslag till lag om tillsättning av fluor
till vattenledningsvatten.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 10.16.

In fidem
Fritz af Petersens

Måndagen den 29 oktober 1962

Nr 28

Måndagen den 29 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Fru Lindström anmälde, att hon åter
infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollet för den 23 innevarande
månad.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner: nr

183, med förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);samt

nr 186, angående godkännande av
överenskommelser inom ramen för
det allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) rörande ömsesidiga tullmedgivanden,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
187, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om
Konungariket Sveriges stadshypotekslcassa
och om stadshypoteksföreningar,
in. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 188, med förslag till förordning
om ändring i familj ebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99).

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksgäldskontoret
inkommit framställning
angående den s. k. Uppsala-eddan, hänvisades
framställningen till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 751—755 till bevillningsutskottet
och

motionerna nr 756—758 till behandling
av lagutskott.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 189, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 november 1946
(nr 722) med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för försvaret,
så ock om fortsatt giltighet av
samma lag, in. m.

Anmäldes och bordlädes utrikesutskottets
utlåtande nr 9, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande
för Sveriges del av ändringar i konventionen
angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.03.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 28

Tisdagen den 30 oktober 1962

Tisdagen den SO oktober

Kammaren sammanträdde kl. 13.00.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 189, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 november
1946 (nr 722) med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för
försvaret, så ock om fortsatt giltighet av
samma lag, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande för Sveriges
del av ändring i konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Beträffande detta utlåtande hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast
en bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 357, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
för Sveriges del av ändring
i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Interpellation ang. ändrad tidpunkt för
kyrkofullmäktigeval

Herr KRONSTRAND (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Det ständigt minskade
valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen
är ägnat att från demokratiska värde -

ringar inge allvarliga bekymmer. Valdeltagandet
har — uttryckt i procent av antalet
röstberättigade — minskat från
18,8% år 1950 till 14,8% år 1954 och
13,5 % år 1958. Av hittills tillgängliga
uppgifter att döma understiger valdeltagandet
vid årets kyrkofullmäktigeval betydligt
det angivna procenttalet för år
1958. De skäl som åberopats som grund
för det låga valdeltagandet är framför
allt den sena tidpunkten för valen och
den valtrötthet hos väljarna, som är en
naturlig följd av de strax före dessa val
genomförda kommunal- och landstingsvalen.

I de fall där kyrkofullmäktigeval förrättats
samtidigt med andra allmänna
val, vilket exempelvis skedde när kyrkofullmäktige
valdes för vissa nybildade
församlingar i Stockholm år 1956, har
valdeltagandet varit avsevärt större än
vid ordinarie kyrkofullmäktigeval. I det
angivna exemplet från Stockholm var
valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalet i
det närmaste lika stort som i riksdagsvalet.

1955 års riksdag beslöt att hänskjuta
frågan om en lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen
till utredning av 1953
års församlingsstyrelsekommitté. Efter
behandling av frågan föreslog kommittén
i betänkandet SOU 1958: 42 att kyrkofullmäktigevalen
skulle hållas på samma
dag som kommunal- och landstingsvalen
men vid skilda förrättningar. Härigenom
skulle ett ökat intresse uppnås för
de kyrkliga valen, och detta kunde ske
utan att kyrkofullmäktigevalen ändrade
karaktären av specifikt kyrkliga ställningstaganden,
framhöll kommittén.

De skäl som församlingsstyrelsekommittén
lagt fram som grund för sina förslag
är enligt min mening övertygande.
Kommitténs förslag om ändrad tidpunkt
för kyrkofullmäktigevalen borde därför
kunna läggas till grund för lagstiftning.

Med hänvisning till det ovan framför -

Tisdagen den 30 oktober 1962

Nr 28

Interpellation ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten vid passerande

av rikets gränser

da anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till ändringar
i gällande bestämmelser angående
tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen, så
att dessa val i överensstämmelse med församlingsstyrelsekommitténs
förslag hålles
på samma dag som kommunal- och
landstingsvalen men vid skilda förrättningar? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. åtgärder för att öka
trafiksäkerheten vid passerande av rikets
gränser

Ordet lämnades på begäran till herr
MAGNUSSON (s), som yttrade:

Herr talman! Under 1962 års sommarturistsäsong
har upprepade exempel,
många av synnerligen tragisk art, givits
på de risker som uppstår i den svenska
landsvägstrafiken genom att utländska
bilister efter att ha passerat svensk gräns
inte iakttagit de körregler som sammanhänger
med den svenska vänstertrafiken.
En typ av olyckor i detta sammanhang
utgör de fall då utländska bilister, trots
att de är väl medvetna om att vänstertrafik
tillämpas i landet, likväl efter att
ha passerat riksgränsen fortsätter att färdas
på högra sidan av körbanan. I den
mån detta kan antagas bero på att trafikmarkeringarna
vid gränsen och på svenskt
område närmast denna inte tillräckligt
klart markerar för bilisterna att de befinner
sig på svensk mark och därmed
har att tillämpa vänstertrafik, håller jag
före att svenska myndigheter måste söka
vidtaga alla effektiva åtgärder som tänkas
kan för att såvitt möjligt eliminera
de trafikrisker som hänger samman med
övergången från höger- till vänstertrafik
vid passerande av svensk gräns. Av stor
vikt synes det mig vara att effektiva enhetliga
grundbestämmelser beträffande
trafikmarkeringarna i detta sammanhang
åvägabringas.

Som exempel på den typ av trafikolyckor
som jag här åsyftar ber jag att
få anföra två dödskörningar med bil
inom en tidrymd av fem veckor sistlidna
sommar i samband med passerandet av
den svensk-norska gränsen invid Håltets
tullstation. Den ena inträffade den 13
augusti på länsväg 164 vid Fågelåsen i
Tanums kommun, den andra den 16 september
på länsväg 165 vid Smeberg i
Bullarens kommun. Vid båda tillfällena
inträffade svåra personskador, och vardera
olyckan krävde ett människoliv.
Båda olyckorna förorsakades enligt polisundersökningar
av att utländska bilister,
efter att ha passerat riksgränsen,
fortsatt att köra på vägens högra sida.
Vid den första olyckan kördes den utländska
bilen av en tysk medborgare och
vid den senare olyckan av en amerikansk.
Av polisutredningarna efter båda
olyckorna framgår att de två utländska
bilisterna mycket väl kände till att vänstertrafik
tillämpas här i landet. Den ena
av dem förklarade att han kört bil i
praktiskt taget alla europeiska länder
väster om järnridån, däribland även i
Sverige. Båda förklarade sin felaktiga
körning bero på att de inte observerat
att de kommit över på svenskt område.
De fria gränsförhållandena har av polisundersökningarna
att döma tydligen
medverkat till att bilisterna i de två anförda
fallen inte fått klart för sig att de
passerat en gräns. De har väntat att
gränspassagen bl. a. skolat medföra tullbehandling
och passkontroll. De förklarar
sig också efter passerandet av den
norska tullstationen i Håltet ha spanat
förgäves efter en svensk tullstation eller
gränsmarkering — delvis på grund av
språksvårigheter okunniga om att även
den svenska tullen är inrymd i samma
byggnad som den norska. De trafikmarkeringar
som funnits vid gränsen och
under den närmaste vägsträckan på den
svenska sidan om gränsen har man antingen
inte uppmärksammat eller också
inte förstått eftersom skyltarnas text varit
avfattad endast på svenska och
norska.

Efter den första av de två dödsolyc -

Nr 28

Tisdagen den 30 oktober 1962

Interpellation ang. åtgärder för att öka trafiksäkerheten vid passerande
av rikets gränser

korna vidtogs vissa förbättringar i vägmarkeringarna,
men då Norrvikens häradsrätt
under domstolsförhandlingarna
beträffande den senare av de två olyckorna
besökte gränsövergången och
olycksplatsen konstaterade rätten »att
det för person som icke kunde norska
eller svenska språken, icke funnes något
vägmärke av vilket han på engelska,
tyska eller franska språken kunde utläsa,
att vänstertrafik skulle tillämpas efter
passerandet av det sista trafikdelarmärket,
att de med gul färg på vägbanan
målade pilarna vore helt otjänliga för
sitt ändamål då de vore alltför små på
den mot söder lutande vägbanan ...»
Bilföraren hade, enligt häradsrätten, i
det läge han befunnit sig då han stannade
sin bil utanför tullbyggnaden, fått det
trafikdelarmärke som markerade vänstertrafik
i Sverige bortskymt av det märke
som angivit norsk högertrafik.

Vittnesmål i samband med de båda
olyckorna ger vid handen att befolkningen
i trakten av gränsövergången finner
trafikmarkeringarna otillräckliga för
främmande trafikanter. Personalen vid
den norska tullstationen i Håltet förklarade
sålunda att det dagligen förekom
att bilister på väg från Norge fortsatte på
höger sida av vägen sedan de passerat
riksgränsen. Svenska medborgare bosatta
i trakten kring gränsövergången förklarade
likaledes vid polisundersökningarna
att man vid upprepade tillfällen
observerat att utlänningar som kommit
från Norge fortsatt med högerkörning på
den svenska sidan. En person uppger sålunda
att han vid fyra tillfällen under
fjorton dagars tid mött trafikanter som
kört på fel sida av vägen. Han hade vid
samtal med andra gränsbor fått uppfattningen
att så sker dagligen. En annan
person säger att det flera gånger vid

samtal med utlänningar, som kommit
över på den svenska sidan av gränsen,
framkommit att dessa trott sig fortfarande
vara i Norge.

De erfarenheter som under den gångna
sommaren gjorts i här berörda avseenden
ger enligt min mening klart vid
handen att, så länge vi fortfarande tilllämpar
vänstertrafik här i landet, effektivast
möjliga åtgärder måste vidtagas för
att eliminera de trafikolycksrisker som
sammanhänger med övergången från högertrafik
till vänstertrafik vid passerandet
av gränserna in i Sverige och vice
versa.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
framställa följande
frågor.

Vill statsrådet redogöra för de åtgärder
som, med anledning av sommarens
trafikolyckor av den typ som ovan relaterats,
vidtagits för att öka trafiksäkerheten
vid passerandet av våra gränser?

Anser statsrådet behov föreligga av ytterligare
säkerhetsbefrämjande åtgärder
i här berörda avseende?

Om så är fallet, avser statsrådet anmoda
vederbörande myndigheter att vidtaga
ytterligare föranstaltningar för att
i ovan berörda avseenden öka säkerheten? Det

sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 13.16.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

621193