Nr 26 F Ö RS TA K A M M A RE N 1962 (Riksdagens protokoll 1962:26)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 26 F Ö RS TA K A M M A RE N 1962

16—17 oktober

Debatter m. in.

Tisdagen den 16 oktober Sid.

Hälsningstal av talmannen .................................... 3

Interpellationer:

av herr Lundström om införande av högertrafik i Sverige .... 4

av herr Nilsson, Ferdinand, om översyn av gällande system för

skördeskadeersättning .................................. 5

av herr Dahlberg ang. vattenfallsstyrelsens personalpolitik vid

utbyggande av kraftverk i Norrland ...................... 6

av herr Fahlander ang. rättsskydd för arrendatorer av sommarstugetomter
............................................ 7

av herr Jonasson om höjda bidrag vid skördeskador .......... 8

av herr Jacobsson, Gösta, om en enhetlig nordisk lagstiftning

rörande rätten till näringsutövning ...................... 9

av herr Bergh, Ragnar, ang. dispositionen av vissa ersättningar
enligt renbeteslagen ...................................... 10

Onsdagen den 17 oktober

Interpellation av herr Lundström ang. åtgärder mot mörkerolyckor
vid vägtrafik .............................................. 12

■ ta kammarens protokoll 1962. Nr 26

Tisdagen den 16 oktober 1962

Nr 26

Tisdagen den 16 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till denna riksdags höstsession,
och jag ber att få förklara sessionen
öppnad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Till riksdagens första kammare

Härmed intygas att riksdagsman Emanuel
Birke, född den 11/11 1893, på
grund av blodtryckssjukdom är arbetsoförmögen
åtminstone t. o. m. den 21/10
1962.

Centrallasarettet, Södertälje, den 13/10
1962

Ulf Iacobseus
Bitr. överläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
för den tid, varunder herr Birke
på grund av den i läkarintyget omförmälda
sjukdomen vore oförmögen till arbete.

Vidare beviljades fru Lindström, herrar
Bengtson och Boheman, fru Myrdal
samt herr Hagberg ledighet från riksdagsgöromålen
för fullgörande av uppdrag
såsom ombud vid Förenta Nationernas
generalförsamling i New York,
de tre förstnämnda för den tid, som åtginge
för uppdragets fullgörande, fru
Myrdal för tiden till den 9 november
samt herr Hagberg till den 22 i samma
månad.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
därjämte herr Nordenson och
fru Wallentheim, herr Nordenson den 16
och den 17 innevarande månad på grund
av utrikes resa samt fru Wallentheim för
tiden till och med den 5 instundande november
för studieresa till Amerika.

Slutligen beviljades herrar Birger Andersson
och Sandler ledighet från riksdagsgöromålen
för deltagande i rådsmöte
och interparlamentarisk konferens i
Brasilia, herr Birger Andersson för tiden
till och med den 1 november samt herr
Sandler för tiden från och med den 19
oktober till och med den 7 november.

Upplästes följande skrivelse från fullmäktige
i riksbanken:

Till riksdagen

Med anmälan att ledamoten av riksdagens
andra kammare J. Sigfrid Jonsson i
Strömsund, vilken den 12 maj 1960 utsetts
till suppleant för fullmäktig i riksbanken
för valperioden 1960—1963, avlidit
den 31 juli 1962 få bankofullmäktige
härigenom hemställa, att val av en suppleant
för fullmäktig efter den avlidne
måtte jämlikt § 71, jämförd med § 70
mom. 1 riksdagsordningen verkställas
för återstående delen av sagda valperiod.

Stockholm den 16 augusti 1962

Å Fullmäktiges vägnar:

Ragnar Persson

/Karin Winb er g

Med anledning härav beslöt kammaren
uppdraga åt de av riksdagen utsedda valmännen
för utseende av riksdagens fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret
jämte deras suppleanter att i föreskriven
ordning förrätta vederbörligt
val.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

176, angående godkännande av 1962
års internationella veteavtal;

nr 177, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap;

Nr 28

Tisdagen den 16 oktober 1962

Interpellation om införande av högertrafik i Sverige

nr 178, med förslag till lag om ändring
i sjömanslagen den 30 juni 1952, m. m.;

nr 179, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 8 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m.;

nr 180, angående godkännande för
Sveriges del av ändring i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen;

nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. in.; och

nr 182, med förslag till lag om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten.

Interpellation om införande av högertrafik
i Sverige

Herr LUNDSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Det har ingett förvåning
hos många att regeringen ännu inte givit
besked om sin inställning till högertrafikens
genomförande i Sverige. Om denna
inställning är positiv, är man angelägen
att få veta när i så fall en proposition
i frågan skall framläggas för riksdagen.
Drygt 1 1/2 år har gått sedan Nordiska
rådet beslöt att rekommendera Sverige
att införa högertrafik. Den Hallska
utredningen om kostnaderna för en trafikomläggning
var klar för ett år sedan.
Även om utredningen inte gällde principfrågan
om övergång till högertrafik,
framfördes i remissvaren en nästan enhällig
uppslutning kring högertrafiken.
Denna enhällighet borde, menar man, ha
varit ägnad att påskynda frågans lösning.
I anledning av väckta motioner
hade andra lagutskottet dessförinnan —
vid 1961 års riksdag — i ett enhälligt utlåtande
framhållit att frågan om en trafikomläggning
snarast möjligt borde
bringas i sådant skick att den kunde föreläggas
riksdagen. Oavsett vilken inställning
man hade till spörsmålet om en
övergång till högertrafik, var det näm -

ligen enligt utskottets mening av stor betydelse
att snabbt få ett avgörande besked
i saken. Utskottets uppfattning delades
av riksdagen, som beslöt att i skrivelse
till Kungl. Maj:t ge till känna vad
utskottet anfört.

Ingen förnekar att ett ytterligare uppskov
i denna fråga kommer att medföra
större kostnader, när reformen en gång
måste genomföras. Det är också klart att
tvehågsenheten i statsmakternas hållning
är till hinder för en god väg- och stadsplanering.
Men allvarligast är att trafikolyckorna
i anledning av vänstertrafiken
blir fler och fler. Antalet olyckor i Sverige,
där utländska bilar varit inblandade,
steg från 966 år 1960 till 1158 i fjol.
Under samma period ökade trafikolyckorna
för svenska bilar i utlandet från
1 822 till 2 217. Allt tyder på att siffrorna
blir än större i år. Utvecklingen pekar
mot en kontinuerlig stegring i olycksfrekvensen.
Desto angelägnare måste det
vara att få till stånd ett snabbt beslut om
omläggning till högertrafik.

Under det år som gått sedan den Hallska
utredningen lade fram sitt kostnadsförslag
har regeringen haft god tid att
penetrera frågan. Det borde därför vara
möjligt att nu avge ett klargörande besked
om regeringens inställning till högertrafikens
införande i Sverige.

Med hänvisning till vad jag här anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet ställa följande
frågor:

Delar herr statsrådet uppfattningen att
ett beslut om högertrafikens införande i
Sverige inte bör dröja längre?

Är herr statsrådet i tillfälle att för
kammaren meddela när ett förslag om
övergång till högertrafik i Sverige kan
väntas bli framlagt av regeringen för
riksdagen?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Tisdagen den 1 (5 oktober 19(52

Nr 26

Interpellation om översyn av gällande
system för skördeskadeersättning

Ordet lämnades härefter till herr NILSSON,
FERDINAND, (ep), som yttrade:

Herr talman! Förtiden vår riktade jag
en fråga til! statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet avseende vilken
uppmärksamhet som borde fästas vid att
vid prövning av 1961 års skördeskador
tillämpade normer fört till resultat som
icke är tillfredsställande. Detta gäller enligt
min uppfattning såväl från rättvisesynpunkt
beträffande den som drabbats
av skördeskador som med hänsyn till de
resurser som härvid ställts till förfogande
samt de bedrövligt små resultat som
nåddes. Särskilt bör uppmärksammas de
fullständigt otillräckliga resurserna för
ersättning i de individuellt prövade fallen.
I den mån skördeskadeersättningar
utgår inom hela områden sker detta såsom
resultat av jordbrukets kollektivt inbetalade
försäkringspremier. Vid den individuellt
prövade ersättningen åter, som
är nödvändig på grund av områdessystemets
uppenbara bristfällighet, tillämpas
därutöver behovsprövning av ett slag som
icke förekommer i övrigt eller exempelvis
vid arbetslöshetsförsäkringens utbetalande.
Orättvisan är så mycket mer påtaglig
som också dessa enskilda jordbrukare
efter samma normer som andra deltager
i premiebetalningen till skördeskadefonden.

I debatten i denna kammare uttalade
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
att även han i likhet med
sin företrädare utgick från att vi nu
icke har något fixt och färdigt system,
vare sig det gäller uppskattning eller
övriga regler. Det är, sade han, nödvändigt
att följa utvecklingen och förbättra
det tillämpade systemet på grundval
av gjorda erfarenheter. Han sade
sig emellertid då inte ha erfarenhet nog
för att göra några bestämda uttalanden
angående olika detaljer. Härtill må erinras
att huru berättigad en sådan försiktighet
än kan vara, så vinns de ytterligare
erfarenheterna på bekostnad av
jordbrukare, som blir lidande av förefintliga
bristfälligheter. Det förefaller
därför rimligt att tiden för vinnande av

erfarenheter icke får bli större än som
är oundgängligen nödvändigt.

I interpellationen i våras har jag också
nöjt mig med att beträffande medelsbehovet
för ersättning i de enskilda fallen
slå fast att de därför då avsedda beloppen
är fullständigt otillräckliga. Denna
min mening, som jag av vad sedan inträffat
icke har anledning att ändra, torde
delas av en mycket stark opinion
bland jordbrukarna.

En annan fråga som uppmärksammats
inom riksdagen avser den tid som det
tager att över huvud taget få ut någon
ersättning för skördeskador även då sådan
ersättning enligt systemet skall utgå.
Så har av en talesman för jordbruksutskottet
i denna kammare hävdats, att
vid placering av skördeskadefondens medel
bör tillses att dessa skall kunna mycket
snabbt utbetalas med stora belopp,
varför pengarna bör placeras med hänsyn
härtill. Från jordbrukarhåll har man
hittills just inte haft erfarenhet av några
blixtutryckningar när det gällt skördeskadeersättningar.
I viss mån har också
detta kunnat anses förklarligt med hänsyn
till tillämpade metoder. En översyn
av möjligheterna att skaffa förutsättningar
för ett snabbare resultat härutinnan
synes från dessa synpunkter erforderlig.

Det som berörts alldeles otillfredsställande
är resultatet beträffande skördeskadeersättningar
under föregående år liksom
den stora omfattningen av ansökningar
i anledning av årets skördeutfall
och bärgningsförhållanden och som ger en
särskild aktualitet åt kravet på en snabb
översyn av det hittills tillämpade systemet
såväl när det gäller ersättningar i
områden som i de enskilda fallen.

I ett mycket stort antal remissyttranden
vid tillkomsten av det nuvarande
systemet har, såsom av proposition nr
94 till 1961 års riksdag framgår, förslag
framförts att komplettera systemet med
någon form av skördeskadelån. Detta
önskemål har betydelse långt över de
egentliga katastroffallen. Ett dåligt skördeutfall
och svåra bärgningsförhållanden
påverkar mycket kännbart de enskilda
företagarnas likviditet och möjligheter
beträffande jordbruksdriften under ett

Nr 26

Tisdagen den 16 oktober 1962

Interpellation ang. vattenfallsstyrelsens personalpolitik vid utbyggande av kraftverk

i Norrland

kommande år. Förutsättningarna för att
klara räntor och amorteringar av lån
ävensom växlar som förfaller på hösten
samt att göra för driften erforderliga inköp
rubbas väsentligen även vid mera
begränsade skördeskador. Inte minst ett
år som det innevarande torde åtgärder
för att tillgodose sådana behov vara synnerligen
erforderliga samt motivera snabba
åtgärder.

Det beslut, som 1961 fattades, beträffande
skördeskadeersättningar och finansieringen
härav är i och för sig
mycket betydelsefullt. En grund har lagts,
men det system som uppbyggts är enligt
samfälld uppfattning behäftat med
brister. Behovet av systemets utbyggande
och förbättring liksom dess komplettering
med skördeskadekrediter på rimliga,
efter förhållandena anpassade villkor,
framstår såsom alltmera påtagliga.
Därför får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet få rikta följande
frågor:

Är statsrådet villig att till omprövning
upptaga frågan om en genomgripande
översyn av gällande system beträffande
utbetalande av skördeskadeersättning under
beaktande av vad som ovan anförts?

Avser statsrådet att därvid även ompröva
det av ett aktuellt behov stödda
förslaget att härtill foga erforderlig kreditgivning
åt av skördeskador drabbade
jordbrukare, eventuellt i form av lämpligt
avvägda skördeskadelån?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang'', vattenfallsstyrelsens
personalpolitik vid utbyggande av kraftverk
i Norrland

Herr DAHLBERG (s) fick nu ordet och
anförde:

Herr talman! Arbetsmarknadsläget i
Norrbotten är i höst det kärvaste under
hela efterkrigstiden. Orsakerna är
många. Skogsbruk och skogsindustri
kämpar med stora svårigheter. Jordbru -

ket ger en knapp bärgning, och trycket
på arbetsmarknaden ökar från år till år.

Ovanpå den dämpade konjunkturen
har vattenfallsstyrelsen vidtagit drastiska
nedskärningar av sin anläggningsverksamhet
i de s. k. Luleälvsarbetena.
I juni 1962 var drygt 2 100 man sysselsatta
i anläggningsarbeten vid kraftverken.
Enligt vattenfallsstyrelsens planer
skall antalet anställda minskas till 1 250
man i juni 1963. Det innebär att cirka
900 man friställes på ett enda år.

Från vattenfallsstyrelsens sida förklarar
man att orsaken till mera dämpad utbyggnadstakt
är att kraftbehovet för år
1961 inte uppgått till den prognos som
uPPgjorts. Samma förhållande torde bli
rådande för år 1962. Man har vidare uppnått
den s. k. torrårssäkerheten. Kan då
hela skulden till den uppkomna situationen
enbart läggas på dessa faktorer?

Osökt frågar man sig varför man forcerat
utbyggnaden av bl. a. Messaures
kraftverk. Det blir färdigt ett år tidigare
än beräknat. I sommar har inte mindre
än 1 200 man varit sysselsatta där. Med
lite smidighet och framför allt med tanke
på att vi i dag har tillräckligt med
elenergi kunde kraftverksbygget ha drivits
i en lugnare takt. Vi hade då inte behövt
uppleva dessa väldiga kastningar
på arbetskraftssidan.

Det är inte enbart denna planlösa exploatering
av arbetskraften som oroar oss
i Norrbotten.

I tidningen Vi i Vattenfall nr 5 i år
skriver generaldirektören i vattenfallsstyrelsen
Erik Grafström att man inom
verkets direktion haft en grundlig genomgång
och diskussion, om verket skall
bedriva kraftverksutbyggnaderna i egen
regi eller anlita entreprenörer. »Kontentan
har blivit ett ställningstagande att
tills vidare vid byggandet av vattenkraftsstationer
i Norrland som huvudlinje fasthålla
vid egenregisystemet med delentreprenader
och med möjlighet att vid särskilda
tillfällen — exempelvis nya tillfälliga
toppar i utbyggnadsverksamheten
— även gå på huvudentreprenader,
medan utbyggande av kraftstationer i
södra Sverige, där verksamhetens om -

Tisdagen den 16 oktober 1962

Nr 26

fattning kan beräknas starkt variera,
skall baseras på anlitande av entreprenadsystemet.

Det är min förhoppning att detta på
längre sikt skall underlätta en stabil personalpolitik.
»

Skall generaldirektörens ord »att tills
vidare vid byggandet av vattenkraftsstationer
i Norrland som huvudlinje fasthålla
vid egenregisystemet med delentreprenader»
uppfattas som att verket
här går in för en ny giv? Håller man
medvetet på att avveckla egenregisystemet? I

Luleälvsarbetena håller man i dag på
med en rad vägarbeten på entreprenad,
bl. a. väg efter Stora Lulevattnet till det
planerade kraftverksbygget i Vietas. I
dag är 5—6 entreprenadfirmor från
både Malmö och Göteborg m. fl. platser
knutna till vattenfalls förberedande arbeten.

Samtidigt avskedas arbetare vid anläggningarna
i Messaure, Porsi och Laxede.
Verkets egna maskiner står oanvända.
Detta kan knappast vara en klok sysselsättningspolitik
i ett län av Norrbottens
struktur.

Med hänvisning till vad som här anförs
ber jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor: År

statsrådet beredd att ge kammaren
en utförlig redogörelse för det aktuella
läget på kraftverksområdet?

Är statsrådet av den meningen att vattenfallsstyrelsen
tagit tillbörlig arbetsmarknadsmässig
hänsyn till de anställda
när man planerade Luleälvsarbetena?

Är statsrådet beredd att lämna en närmare
definition av generaldirektör Grafströms
ord i tidningen Vi i Vattenfall
att »tills vidare vid byggandet av vattenkraftsstationer
i Norrland som huvudlinje
fasthålla vid egenregisystemet med
delentreprenader» ?

På gjord proposition bifölls herr Dahlbergs
berörda hemställan.

Interpellation ang. rättsskydd för arrendatorer
av sommarstugetomter

Ordet lämnades på begäran till herr
FAHLANDER (s), som yttrade:

Herr talman! Under flera år har dels
genom motioner i riksdagen och dels
genom direkt framställning till Kungl.
Maj:t framförts önskemål om åtgärder
för åstadkommande av någon form av
rättsskydd för arrendatorer av sommarstugetomter.
För närvarande saknas sådant
helt och hållet.

Vid ett tillfälle, när sådan framställning
gjordes, svarades, att den sedan
några år arbetande utredningen för en
ny arrendelagstiftning även skulle ägna
nämnda fråga uppmärksamhet. Så kunde
tomtjobbarna lugnt arbeta vidare.

Emellertid har gång på gång så pass
oberättigade krav ställts av markägare
gentemot rättslösa arrendatorer, att problemet
blivit föremål för eti mer allmänt
intresse. I en TV-intervju — i ett
då aktuellt fall — förklarade dåvarande
jordbruksministern Gösta Netzén, att han
för sin del inte hade något emot att utredningen
bröt ut denna detalj för särbehandling.
Därigenom skulle man snabbare
kunna förhindra, att ytterligare olägenheter
uppstode. Utredningen svarade
emellertid, att ett sådant förfaringssätt
skulle inverka störande på utredningens
arbete. Tomtjobbarna fick ännu en nådatid,
som de sannerligen vetat att utnyttja.

Ett alldeles färskt fall är följande: innevarande
sommar fick inemot ett femtiotal
sommarstugeägare i min hemtrakt
en bitter erfarenhet av det rättslöshetens
tillstånd, som råder i detta avseende.
För ca 25 år sedan började dessa personer
—- de flesta arbetare —■ bygga sina
sommarstugor på ett visst område. Arrendeavgiften
varierade mellan 40 och
75 kr per tomt och år. Nu när kontraktstiden
utlöper i snabb takt, har stugägarna
av markägaren erbjudits att köpa
området i fråga. De ansåg priset för
högt. Men det ansåg inte ett tomt- och
fastighetsbolag. Det förstod att här fanns
pengar att tjäna och klippte till. Omedelbart
därefter tillställdes samtliga stug -

Nr 26

Tisdagen den 16 oktober 1962

ägare skriftligen ett meddelande, av vilket
det framgick, att det nu icke längre
blev fråga om arrendering av tomterna,
utan nu måste stugägarna köpa tomterna
eller avflytta. Priset är otroligt högt. Enligt
uppgift är genomsnittspriset per
tomt inemot 10 000 kronor, eller något
över 5 kronor per kvadratmeter. Det har
de flesta av dem inte råd med, och då
får de väl ta stugan på ryggen och flytta.
De befinner sig helt enkelt i en tvångssituation,
och det är föga hedrande för
svensk lagstiftning, att sådana situationer
tillåts uppstå. Ty om någon form av
skiljedom eller förlikningsförfarande i
dylika fall finns ingenting i lag stadgat.
Arrendatorerna saknar alltså rättsskydd.

En del markägare går till väga på ett
annat sätt. Vid kontraktstidens utgång
höjer de arrendet upp till tio gånger det
gamla. En stugägare kan dessutom få erfara,
att hans hittills inhägnade tomt
helt plötsligt blivit dubbelt så stor. Utan
att ha haft en aning om detta får han
bereda sig på att inhägna den fördubblade
tomten och per år betala den starkt
förhöjda arrendeavgiften. Det enda alternativet
han har är att flytta stugan.

Tusentals sommarstugeägare i detta
land drabbas i snabb följd av liknande
förfaranden från markägares och tomtspekulanters
sida. Många frågar sig med
rätta, om regering och riksdag står maktlösa
inför detta missbruk av en ofullständig
lagstiftning. I avvaktan på den nya
arrendelagen skulle en provisorisk lagstiftning
vara erforderlig, menar många.

Under hänvisning till det ovan anförda
får jag anhålla om kammarens benägna
tillstånd att till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet få framställa
följande fråga:

Vill statsrådet medverka till tillkomsten
av ett provisoriskt rättsskydd i fall
som anförts i avvaktan på den nya arrendelagen? Kammaren

medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation om höjda bidrag vid
skördeskador

Herr JONASSON (ep) erhöll därpå ordet
och anförde:

Herr talman! Årets väderleksbetingelser
för jordbruket har varit dåliga.
Skördeutfallet har blivit svagt, särskilt
beroende på att grödorna inte gått till
mognad. Detta tillsammans med tidigare
skördeskador har gjort den ekonomiska
situationen synnerligen besvärande för
jordbrukets utövare. I många fall är det
fråga om ekonomisk katastrof.

Den permanenta skördeskadeförsäkring,
som genomfördes 1961, torde i år
ställas inför sin verkliga prövning. Tyvärr
måste det konstateras, att skördeskadeförsäkringen
är behäftad med stora
brister. Erfarenheterna från fjolårets
skördeskador talar härvid sitt tydliga
språk. I många fall har jordbruk inom
strata, där försäkringen ej utlösts, drabbats
av mycket svåra skördeskador men
till följd av systemets konstruktion inte
kunnat få någon ersättning från försäkringen.

Enligt riksdagsbeslutet i fjol skall i sådana
fall behovsprövade bidrag kunna
utbetalas, då så betydande skördeskador
uppenbarligen föreligger att skadeersättningar
bort utgå men detta ej skett på
grund av systemets allmänna konstruktion
eller oförutsedda brister i detsamma.
Det belopp som årligen skall stå till
förfogande för behovsprövade bidrag
skall enligt bestämmelserna motsvara en
procent av de utgående allmänna kontanta
ersättningarna för skördeskador,
dock lägst 100 000 kronor.

För skördeskador^ 1961 har hittills
enligt uppgift utbetalats 90 000 kronor
och reserverats ytterligare 10 000 kronor.
Dessa belopp är helt otillfredsställande
i förhållande till det föreliggande
behovet. Mycket stora och berättigade
anspråk har inte kunnat tillgodoses med
de begränsade medel som avsatts för
ändamålet. Jordbruksnämnden har redan
tidigare i år gjort framställning om
höjning av bidragsbeloppet med 300 000

Tisdagen den 16 oktober 1962

Nr 26

Interpellation om en enhetlig nordisk lagstiftning rörande rätten till näringsutövning

kronor till 400 000 kronor. Det står emellertid
nu klart, att det kvarstående sammanlagda
bidragsbehovet med anledning
av 1961 års skördeskador även vid en
mycket restriktiv bedömning kommer att
väsentligt överstiga även det sistnämnda
beloppet. Enbart för de fall, som ansetts
mest angelägna, har lantbruksnämnderna
tillstyrkt utbetalning av bidrag med
totalt drygt 620 000 kronor.

Folkförsörjningens tryggande är en
väsentlig angelägenhet för samhället och
därmed eu uppgift som måste lösas solidariskt.
Det är orimligt att jordbrukarkåren
ensam skall bära tunga ekonomiska
bördor. Skördeskadeförsäkringen får
väl ännu sägas ha en provisorisk utformning.
En fortlöpande förbättring av systemet
är nödvändig på grundval av de
erfarenheter som vunnits. Den närmast
liggande åtgärden synes då böra vara en
förbättring av bidragsmöjligheterna. Man
kan befara att 1962 års bidragsbehov
inte heller kan tillgodoses enligt nuvarande
bestämmelser. Det är därför angeläget
att en förbättring snarast kommer
till stånd.

Med stöd av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att skyndsamt
vidta sådana åtgärder, att erforderligt
större belopp kan ställas till förfogande
för skördeskadebidrag såväl för
den aktuella situationen som för framtiden? Även

denna anhållan bifölls.

Interpellation om en enhetlig nordisk lagstiftning
rörande rätten till näringsutövning Ordet

gavs nu till herr JACOBSSON,
GÖSTA, (h), som yttrade:

Herr talman! Sedan många år tillbaka
upprätthålles ett samarbete mellan de
nordiska länderna på lagstiftningens område.
Detta samarbete har huvudsakligen
gällt lagar, som har haft betydelse för
näringslivet och haft till syfte att be -

fordra handeln mellan de olika länderna.
Särskilt är i detta sammanhang att
uppmärksamma köplagen och avtalslagen,
båda tillkomna under nordiskt samarbete.

På senare år har detta nordiska samarbete
upptagits på en alltmera vidgad
front.

I det nordiska samarbetets tecken pågår
revision av firmalagen och lagen
mot illojal konkurrens, mönsterskyddslagen,
sjölagen, utredning om nordiska
patent, lagstiftningen om rätten till arbetstagares
uppfinningar, om skadeståndsrätten
och internationella fraktavtal
för vägtransporter.

Det pågår vidare en samnordisk översyn
av aktiebolagslagstiftningen. På arbetsmarknaden
upprätthålles visst samarbete.
Genom den i Helsingfors den 23
mars 1962 undertecknade samarbetsöverenskommelsen
har förutsättningar skapats
för en ytterligare samordning i Norden.

Märkligt är att det mest centrala avsnittet
av den lagstiftning som berör näringslivet,
nämligen lagreglerna om rätten
till näringsutövning, hittills icke
gjorts till föremål för nordiskt samarbete.
Det av 1958 års näringsrättssakkunniga
i våras framlagda betänkandet rörande
den allmänna näringslagstiftningen
tager uteslutande sikte på svenska
förhållanden, och några överläggningar
på det nordiska planet har veterligen
icke förekommit. Några sådana överläggningar
torde för övrigt icke ha ingått i
utredningsuppdraget. Betänkandet utmynnar
i två lagförslag, det ena om rätt
för utlänningar och utländska företag att
idka näring här i riket, och det andra
till förordning om tillfällighetsförsäljning,
avseende svenska medborgare. Medan
det förra vilar på principen om att
när det gäller utlänningar tillstånd skall
utgöra förutsättning för rätt till näringsutövning,
dock med rätt för Kungl. Maj :t
att förordna om undantag härifrån, så
bygger det senare i överensstämmelse
med betänkandets allmänna uppläggning
på en vittgående frihet för svenska medborgare
och företag att under olika former
utöva näringsverksamhet. Varken i

Nr 26

Tisdagen den 16 oktober 1962

Interpellation ang. dispositionen av vissa
fråga om det ena eller andra området
föreligger något försök att skapa en överensstämmelse
med motsvarande lagstiftning
i de övriga nordiska länderna.

Frågan om rätten till näringsutövning
har på sistone kommit i ett delvis nytt
läge genom det uppdrag, som i anslutning
till de europeiska ekonomiska integrationssträvandena
av Kungl. Maj :t
den 28 juni 1962 lämnats åt en särskild
kommitté att verkställa en allmän översyn
av de frågor, som sammanhänger
med utlänningars rätt att här i riket förvärva
egendom och driva näring. Angivna
utredning torde bl. a. även beröra frågan
om etableringsrätten.

För det praktiska samarbetet mellan
näringslivet i de nordiska länderna torde
det vara av betydelse att lagstiftningen
i dessa länder på hithörande centrala
område bygger på någorlunda enhetliga
principer och på reciprocitet för de olika
ländernas medborgare.

Med hänsyn till frågans allmänna aktualitet
tillåter jag mig att till hans excellens
statsministern rikta frågan, huruvida
statsministern är beredd att taga
initiativ till nordiska överläggningar för
utrönande av förutsättningarna för en i
huvudsak enhetlig nordisk lagstiftning
rörande rätten till näringsutövning.

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. dispositionen av vissa
ersättningar enligt renbeteslagen

Herr BERGH, RAGNAR, (h) fick därefter
ordet och anförde:

Herr talman! I 1928 års renbeteslag
är föreskrivet, att såväl gottgörelse för
i 5 § omförmält intrång som ersättning
för i 56 § nämnd nyttjanderättsupplåtelse
enligt bestämmelser som meddelas av
Konungen skall användas till förmån för
lapparna.

Efter ikraftträdandet av ifrågavarande
lag har förekommit nyttjanderättsupplåtelser
av mark ovan odlingsgränsen i Kiruna
åt LKAB, den ena 1941 och den

ersättningar enligt renbeteslagen
andra 1948. Upplåtelserna synes hänföra
sig till det slag av nyttjanderätter, som
avses i 56 § renbeteslagen. Upplåtelserna
har meddelats genom domänverket.

Av ett Kungl. Maj:ts brev till riksräkenskapsverket
den 23 augusti 1960
framgår, att nu ifrågavarande upplåtelser
ingått i ett nytt upplåtelseavtal, som
även inkluderar tidigare markupplåtelser
i Kiruna, att avgälden bestämts till
27 000 kronor per år under tio år framåt,
räknat från och med den 1 januari
1958, samt att samtidigt avtal träffats
även om likartade markupplåtelser inom
Gällivare. I båda fallen har upplåtelsen
fortfarande skett genom domänverket.

I samma nådiga brev meddelas, att
Kungl. Maj:t framdeles vill meddela beslut
om dispositionen av arrendeavgälderna.

I en underdånig skrivelse den 4 mars
1960 har länsstyrelsen i Luleå angivit
som orsak till att domänverket fått verkställa
ifrågavarande upplåtelser den förhållandevis
ringa omsorgen om lappväsendets
intressen vid den tid, då gruvbrytningen
inom Kirunafältet tog sin
början, och att senare upplåtelser på
grund av den tradition som sålunda skapats
fått ske i samma ordning. Länsstyrelsen
framhåller vidare, att avgälderna
för gruvbolagets arrenden i sin helhet
bör tillföras statens lappfond, och länsstyrelsen
erinrar i detta sammanhang
om att så sker beträffande andra arrendeupplåtelser
på kronomark ovan odlingsgränsen.
Länsstyrelsen betraktar
dock som skäligt, att domänverket finge
uppbära förslagsvis 10 % av nu ifrågavarande
arrendebelopp som ersättning
för havda förvaltningskostnader. Denna
fördelningsgrund borde enligt länsstyrelsen
gälla såväl beträffande de 1941 och
1948 upplåtna områdena som tidigare
sådana.

Vad länsstyrelsen sålunda anfört synes
mig överensstämma icke blott med
stadgandet i 56 § nu gällande renbeteslag
utan även med tidigare tillämpade
principer.

Av länsstyrelsens skrivelse kan man
vidare inhämta, att länsstyrelsen redan
i samband med upplåtelserna 1941 och

Tisdagen den 16 oktober 1962

Nr 26

Interpellation ang. dispositionen
1948 yttrat sig i samma riktning beträffande
dispositionen av arrendeavgifterna.

Det synes vara på tiden, att Kungl.
Maj:t äntligen meddelar beslut i fråga
om dispositionen. Nyårsaftonen 1918 anhöll
länsstyrelsen i Luleå hos domänstyrelsen
om utredning rörande de belopp,
som sedan 1898 såsom skogsmedel influtit
i arrenden av sådan art, att de enligt
1898 års renbeteslag bort komma vederbörande
lappar till godo. Den 27 januari
1956, alltså drygt 37 år därefter, anbefallde
Kungl. Maj :t domänstyrelsen att
från domänfonden till statens lappfond
av sådana medel överföra ett belopp av
sammanlagt 11 000 kronor. Sedan 1941
års upplåtelse skett, har mer än 20 år
förflutit.

Under hänvisning till vad sålunda anförts
får jag anhålla om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet få framställa
följande interpellation:

När är Kungl. Maj :ts beslut om dispositionen
av ifrågavarande arrendeavgifter
att förvänta?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen av,lämnade
motioner:

nr 741, av herrar Holmberg och Sveliingsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 148, angående huvudmannaskapet
för polisväsendet m. m.; samt

av vissa ersättningar enligt renbeteslagen
nr 742, av fru Segerstedt Wiberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
148, angående huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få lämna ett meddelande
angående kammarens plena under de tre
första veckorna av höstsessionen.

Om intet oförutsett inträffar, hålles
plena på sätt en till kammarens ledamöter
utdelad plan utvisar.

Första arbetsplenum hålles tisdagen
den 30 ds kl. 13.00. Annat ärende torde
då ej förekomma till behandling än utskottsutlåtandet
i anledning av den i dag
avlämnade propositionen om ändring i
konventionen om EFTA. Sista dag för
motioner i anledning av propositionen
är lördagen den 27. Utskottsutlåtande!
väntas bli bordlagt måndagen den 29 att
upptagas till avgörande efter en bordläggning,
eller såsom nämnts tisdagen
den 30. Den med propositionen avsedda
tullsänkningen är planerad att träda i
kraft den 31 oktober. — I övrigt får jag
hänvisa till den utdelade planen.

Remissdebatt kommer att hållas torsdagen
den 15 november.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.38.

In fidem
K.~G. Lindelöw

Nr 26

Onsdagen den 17 oktober 1962

Onsdagen den 17 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag vördsamt anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
22 oktober—19 november för deltagande
i Interparlamentariska unionens sammanträde
i Brasilia samt för att i anslutning
därtill företaga en studieresa.

Stockholm den 17 oktober 1962

Rolf Kaijser

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes allmänna beredningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 356, till Konungen i anledning
av väckta motioner om åtgärder till
skydd mot kräftpesten.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 176, angående godkännande av 1962
års internationella veteavtal.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 177, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 178, med förslag till lag om ändring
i sjömanslagen den 30 juni 1952,
in. in.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 179, med förslag till förordning om

ändrad lydelse av 8 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
180, angående godkännande för Sveriges
del av ändring i konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 181, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 182, med förslag till lag om tillsättning
av fluor till vattenledningsvatten.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 741 och 742.

Interpellation ang. åtgärder mot mörkerolyckor
vid vägtrafik

Herr LUNDSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Riksdagen beslöt förra
hösten att i en skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om utredning bl. a. angående
åtgärder för förhindrande av mörkerolyckor,
vilka har sin grund däri att fordonsförare
vid färd under mörker icke
i tid varseblir ett framförvarande stillastående
fordon. I skrivelsen begärde riksdagen,
att utredningen skulle göras »utan
tidsutdräkt och lämpligen genomföras i
samarbete med de nordiska länderna för
att överensstämmande bestämmelser på
detta område skall kunna tillskapas».

Onsdagen den 17 oktober 1962

Nr 26

Interpellation ang. åtgärder mot mörkerolyckor vid vägtrafik

Enligt uppgift har regeringen överlämnat
riksdagsskrivelsen till Nordiska vägtrafikkommittén,
som har ett allmänt
uppdrag att samordna de nordiska ländernas
trafikregler. Sedan dess har nära
ett år gått utan att det är känt i vad mån
något särskilt åtgjorts i saken. Det gäller
emellertid en brådskande angelägenhet.
Många andra länder har redan —
några av dem för flera år sedan — vidtagit
lagstiftningsåtgärder för förhindrande
av sådana olyckor, som vållas genom
kollision med fordon, vilka på
grund av motorstopp, punktering eller av
andra skäl parkerat på väg i mörker. Så
är t. ex. fallet i Frankrike, Holland, Tyska
förbundsrepubliken, Italien, Belgien
och Schweiz. USA har också redan för
flera år sedan infört liknande bestämmelser
för tunga fordon, uppenbarligen
i syfte att senare utsträcka lagstiftningen
att omfatta samtliga fordon. FN:s trafiksektion
har för tio år sedan rekommenderat
alla europeiska länder att vidtaga
liknande åtgärder. Ofta har anledningen
till dessa olyckor varit att bakljuset
ej fungerat eller att reflexanordningarna
varit täckta av smuts, damm
eller snö.

Det synes emellertid vara minst sagt
tvivelaktigt om ens bakljus som fungerar
och väl putsade reflexanordningar på
fordonen alltid kan observeras i tid. Professor
Gunnar Johansson vid Uppsala
universitets psykologiska institution har
lett ingående undersökningar för utrönande
av den mänskliga reaktionsförmågan
närmast vid mötessituationer i
landsvägstrafik. Undersökningarnas resultat
pekade på att reaktionsförmågan
även i sådana situationer är avsevärt
mindre än man i allmänhet föreställt sig.
Hur mycket mindre skall den då inte —
åtminstone vid otjänlig väderlek — vara
då det gäller att i tid oförberett upptäcka
det svaga bakljuset på ett fordon eller
reflexanordningarna på detta?

Här i Sverige har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsråd
och motororganisationerna rekommenderat
användningen av reflekterande varningstrianglar.
Motorförarnas helnykterhetsförbund
har i sitt yttrande till

andra lagutskottet med anledning av motionerna
i ämnet 1:90 och 11:123 1959
dessutom påpekat, att den reflekterande
triangeln också har den väsentliga fördelen
att kunna utnyttjas även på dagen,
vilket är angeläget i vår kuperade terräng
och på de här ofta kurviga vägarna.
Över huvud taget påpekar fackorganen
vikten av att denna fråga snabbt löses.
Angelägenhetsgraden ökar i samma
takt som det ständigt växande bilbeståndet.

Alla svenskar som reser i bil till Italien
eller Schweiz måste medtaga varningstrianglar
eller inköpa sådana vid
gränsen. Inom en ganska snar framtid
blir detta nödvändigt vid resor även till
flera andra länder på den europeiska
kontinenten. Biltrafiken över de europeiska
staternas gränser blir för varje år
allt livligare. Det är därför angeläget att
vi här i Sverige i görligaste mån och så
snabbt som möjligt anpassar vår trafiklagstiftning
efter den i andra europeiska
länder gällande. Eftersom lagstiftningen
där på det speciella område som jag har
berört går i en bestämd riktning, bör vi
åtminstone härvidlag inte dröja med denna
anpassning. Med hänsyn till de många
uppgifter som åvilar Nordiska vägtrafikkommittén,
föreligger emellertid risk att
en utredning av den här aktualiserade
frågan kommer relativt långt bak på
kommitténs arbetslista. Det vore därför
önskvärt att denna fråga kunde behandlas
med förtur.

Med hänvisning till vad som ovan anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet rikta följande
frågor:

Är herr statsrådet i tillfälle att meddela
när förslag kan väntas i anledning
av den av fjolårets riksdag begärda utredningen
om bl. a. åtgärder mot mörkerolyckor
i landsvägstrafiken, förorsakade
av att fordonsförare icke i tid
varseblir på vägen stillastående fordon?

Vill herr statsrådet medverka till att
— om så erfordras — frågan om skyndsamma
åtgärder mot mörkerolyckorna
utbrytes så att sådana åtgärder kan genomföras,
utan att den tidskrävande all -

Nr 26

Onsdagen den 17 oktober 1962

Interpellation ang. åtgärder mot mörkerolyckor vid vägtrafik

raänna översynen av trafiklagstiftningen
i Norden avvaktas?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 743, av fröken Mattson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 10, med
förslag till brottsbalk;

nr 744, av fröken Mattson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 10, med
förslag till brottsbalk;

nr 745, av fru Segerstedt Wiberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
10, med förslag till brottsbalk;

nr 746, av herr Gustafsson, Nils-Eric,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 31, angående utveckling av försörjningsmöjligheterna
i Tornedalen;

nr 747, av herr Carlsson, Eric, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 148,
angående huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m.; och

nr 748, av herr Hanson, Per-Olof, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
148, angående huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.10.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1962. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

621193