Nr 26 ANDRA KAMMAREN 1961 (Riksdagens protokoll 1961:26)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 26 ANDRA KAMMAREN 1961

16—18 oktober

Debatter m. m.

Måndagen den 16 oktober

Sid.

Hälsningsanförande ....................................... 3

Interpellationer av:

herr Ohlin ang. ungdomens alkoholmissbruk.................. 4

fru Nettelbrandt ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen......... 7

herr Carlsson i Huskvarna ang. rabatterade järnvägsresor för

folkpensionärer in. fl.................................... °

herr Heckscher ang. den svenska försvarsberedskapen........... 9

herr Wiklund i Stockholm ang. personalrekryteringen inom den
statliga sektorn av arbetsmarknaden....................... 10

Tisdagen den 17 oktober

Meddelande ang. sammanträdestider........................... 12

Interpellationer av:

herr Börjesson i Falköping ang. utbetalning av sjukpenning i vissa

fall................................................. 13

herr Nilsson i Gävle ang. vissa frågor i samband med försäljning av

aktier i elkraftföretag.................................. 14

herr Lindkvist ang. belåningsvärden för småhus............... 15

herr Rimmerfors ang. postverkets service..................... 16

Onsdagen den 18 oktober

Interpellationer av:

herr Eriksson i Bäckmora ang. elkraftpriset................... 18

herr Senander ang. anställnings- och arbetsvillkoren vid Karlskrona
örlogsvarv........................................... 19

1—Andra kammarens protokoll 1961. Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Nr 26

Måndagen den 16 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Ärade kammarledamöter! De ferier
som nu ligger bakom oss bär inte
skänkt den avkoppling och vederkvickelse
vi hoppats. Budskapen om olyckshändelser,
naturkatastrofer och storpolitiska
förvecklingar har avlöst varandra
och tyngt våra sinnen. Generalsekreterare
Dag Hammarskjölds och
hans olyckskamraters öde skakade en
hel värld. Under dessa tunga veckor har
vi alla på många sätt givit uttryck för
vår tacksamhet och beundran inför Dag
Hammarskjölds ädla personlighet och
enastående livsgärning. Sorgen och saknaden
efter alla dem, som så hastigt och
brutalt ryckts bort från sina betydelsefulla
uppgifter i fredsarbetets tjänst, är
mycket stor. I denna stund går våra
deltagande tankar på nytt till dem som
stått de bortgångna nära.

Den känsla av maktlöshet och rådvillhet,
som så lätt griper oss i en orolig
tid, motverkas kanske bäst genom
ett målmedvetet och energiskt arbete
för att lösa de vanliga, närliggande problem
vi möter i vårt dagliga värv. Men
dessa strävanden får inte bli försök att
blunda för skeendet i det stora sammanhang
som också vi utgör en del av.
Det är nu mer än någonsin nödvändigt
att se de enskilda frågorna i ett vidare
perspektiv, och vi blir sannolikt alla
understundom tvingade att göra avkall
på intressen som ligger oss nära om
hjärtat. Endast om vi är mäktiga en sådan
självövervinnelse kommer vårt
handlande i nuet med säkerhet att gagna
framtiden.

Med dessa ord hälsar jag kammarens
ärade ledamöter välkomna till årets
höstsession.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i § 32 riksdagsordningen
föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 12 oktober 1961.

Till justitiedepartementet hade den 4
oktober 1961 från länsstyrelsen i Gävleborgs
län inkommit fullmakt för förste
rektorn Olof (Olle) Ragnar Westberg,
Ljusdal, vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot av
riksdagens andra kammare i stället för
avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Vid detta protokoll var fogad den
däri omförmälda fullmakten för förste
rektorn Olof (Olle) Ragnar Westberg,
Ljusdal, att inträda såsom ledamot av
kammaren för tiden till den 1 januari
år 1965 efter herr Stenberg.

1* — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 26

Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Interpellation ang. ungdomens alkoholmissbruk

Herr talmannen meddelade att herr
Westberg intagit sin plats i kammaren.

§ 3

Upplästes ett till kammaren inkommet
läkarintyg, avsett för vederbörande sjukkassa,
varav inhämtades att herr Jonsson
i Strömsund vore sjukskriven till
och med den 31 innevarande månad.

Herr Jonsson i Strömsund beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen till och
med nämnda dag.

Därjämte upplästes följande till kammaren
inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att ledamoten av Riksdagens
Andra Kammare Hjalmar Heidenberg,
Visby, är sjukskriven t. o. m.
den 31 okt. 1961.

Visby den 3 okt. 1961

Bertil Bernéus
överläkare

Herr Heidenberg beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen till och med den
31 innevarande månad.

Vidare föredrogos följande till kammaren
inkomna ansökningar:

Till riksdagens andra kammare

Undertecknad, ledamot av kommittén
för näringslivets lokalisering, kommer
att deltaga i kommitténs studieresea till
England och Holland under tiden 8—19
oktober 1961. I anslutning härtill får
jag vördsamt hemställa om ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden 16—21
oktober 1961.

Stockholm den 3 oktober 1961

Sten Källenius

Till riksdagens andra kammare

För fullgörande av uppdrag som medlem
av den Svenska FN-delegationen får
jag härmed vördsamt anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
från och med höstriksdagens början till
den 1 november 1961.

Stockholm den 11 september 1961

Jarl Hjalmarson

New York 12/10 1961

Riksdagens andra kammare, Stockholm Med

anledning av deltagande i Förenta
Nationernas Generalförsamlings
16:e session anhåller jag om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 16/10—
25/11.

Sven Wedén

Till riksdagens andra kammare

På grund av utlandsresa (uppdrag
för Svenska Lantarbetareförbundet) får
undertecknad anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet fr. o. m. 16/10 t. o. m.
24/10 1961.

Appuna 10/10 1961

Sven Persson

Till riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden den
16 t. o. in. den 24/10 på grund av utlandsresa.

Höjen, Kil, den 10 okt. 1961

Harry Wahrendorff

Till riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed vördsamt
om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 16 oktober t. o. m. den
27 oktober på grund av studieresa i
USA.

Kvissleby den 28 september 1961

Alf Andersson
(Essvik)

Kammaren biföll dessa ansökningar.
§ 4

Interpellation ang. ungdomens alkoholmissbruk Ordet

lämnades på begäran till

Herr OHLIN (fp), som yttrade:

Herr talman! Antalet fylleriförseelser
bland personer under 21 år ökade från
tiden juli/augusti 1960 till motsvarande
tid i år med 22 %. Detta innebär att den
ökning av ungdomsfylleriet, som varit

Måndagen den 16 oktober 1961

Nr 26

Interpellation ang. ungdomens alkoholmissbruk

märkbar alltsedan nykterhetsreformen i
oktober 1955, alltjämt fortsätter. Däremot
pågår en viss minskning av antalet
fylleriförseelser av personer över
myndig ålder. Jämfört med året närmast
före motboksreformen var ungdomsfvlleriet
för 1959 och 1960 114
resp. 154 % högre. För det totala fylleriet
var motsvarande ökningssiffror 52
resp. 54 %.

Det växande ungdomsfylleriet är av
uppenbara skäl en ytterst allvarlig och
ödeläggande företeelse i vårt välfärdssamhälle.
Avancerade alkoholvanor i
ungdomsåren verkar socialt och ekonomiskt
nedbrytande för den unge och innebär
risk för bestående vanebildning.
Även tillfälliga fylleriförseelser kan påverka
beteendemönstret på längre sikt i
skadlig riktning.

Alkoholmissbruk medför en rad sociala
följdverkningar. Större delen av
alla våldsbrott begås av personer som
är påverkade av alkohol. Även om det
exakta orsakssammanhanget mellan
brott och alkohol är svårt att entydigt
påvisa, talar erfarenheterna sitt tydliga
språk om att alkoholen spelar en
viktig roll som orsak till brott och annan
asocialitet. Ungdomsfylleriet är
även av detta skäl en ödesdiger sak,
som för många människor kommer att
försvåra den sociala anpassningen.

När ransoneringssystemet och motboken
avskaffades år 1955 ansågs det
sannolikt. att alkoholkonsumtionen
skulle komma att stiga som en omedelbar
konsekvens av ransoneringssysteinets
upphävande, men förutsågs, att
förbrukningen därefter åter skulle avta
och läget återigen bliva mera stabilt.
Detta antagande har visat sig riktigt
vad beträffar alkoholkonsumtionen i
stort fram till 1960, men det senaste
året har ökningen åter blivit betydande.
De nyss återgivna siffrorna ger emellertid
klart belägg för att åtgärden när
det gäller alkoholmissbruket bland ungdomen
blev ödesdiger. Fn medverkande
orsak härtill har utan tvivel varit att

de åtgärder, som sattes in för att möta
den väntade uppgången i alkoholkonsumtionen,
var otillräckliga.

Alkoholproblemet är ett komplicerat
socialt och medicinskt problem. Med
de kunskaper vi i dag besitter finns det
endast begränsade möjligheter att bedriva
en effektiv politik mot alkoholmissbruk.
Därför är det mycket angeläget
att göra vad som göras kan för
att öka effektiviteten och omfattningen
av alkoholforskningen.

Samtidigt med detta forskningsarbete
är det emellertid nödvändigt att samhället
ger ökade resurser för genomförande
av åtgärder, som man har goda
skäl anta skulle kunna i icke ringa mån
bidra till en lösning av ungdomens alkoholproblem.
Dit hör ökad upplysningsverksamhet
om alkoholens skadeverkningar,
stöd åt det frivilliga föreningsväsendet
och en förstärkning av
polisens resurser. Till de förebyggande
åtgärderna hör också att försvåra för
ungdom, som saknar inköpsrätt, att få
tag på sprit. De av riksdagen tidigare
i år beslutade skärpningarna av bestämmelserna
mot s. k. Langning var en välmotiverad
och nödvändig men naturligtvis
långt ifrån tillräcklig åtgärd, när
det gäller att komma till rätta med
spritöverlåtelsen till ungdom. Intensifierad
upplysning kan säkerligen något
minska risken för att personer ur familje-
eller bekantskapskretsen av ren
tanklöshet hjälper tonåringar att komma
över sprit. Det är mycket glädjande
att ideella och fackliga organisationer
nyligen satt i gång en stor upplysningskampanj
med statligt stöd.

i en tidigare i år behandlad folkpartimotion
föreslogs bl. a. en utredning
av förutsättningarna för införandet
av registrering av alkoholinköp
ulan kvantitetsbegränsning. Tanken
bakom detta förslag var bl. a. att man
skulle minska risken för försäljning till
de alltför unga och framför allt avslöja
personer som gjorde uppköp i langningssyfte.
Man kan självfallet inte

Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Interpellation ang. ungdomens alkoholmissbruk

komma ifrån den invändningen att ett
sådant registreringsförfarande skulle
innebära något besvär för den stora
gruppen av skötsamma alkoholkonsumenter.
Det kan emellertid ifrågasättas
om detta är tillräckligt skäl däremot,
ifall åtgärden i fråga — låt vara
i begränsad utsträckning — gör det
möjligt att komma till rätta med ett
missförhållande, som måste betecknas
som ett av de allvarligaste sociala problemen
i dagens svenska samhälle. För
min del anser jag, att den i motionen
aktualiserade åtgärden allvarligt bör
utredas och övervägas.

En annan åtgärd i syfte att försvåra
åtkomsten av alkohol är prishöjningar.
Detta spörsmål synes emellertid böra
bedömas främst med hänsyn till verkningarna
på alkoholkonsumtionen i allmänhet
och har endast ett begränsat
samband med ungdomens fylleri, varför
jag anser att denna fråga bör tas upp
till prövning i ett vidare sammanhang.

Ungdomsfylleriet aktualiserar behovet
av bättre kliniska och anstaltsmässiga
behandlingsmetoder. Enligt den
nya barnavårdslagen skall den nykterhetsvård,
som avser personer under 21
år, omhänderhas av barna- och ungdomsvården.
De barnavårdande organen
har emellertid inte getts de resurser,
som erfordras för denna uppgifts
lösning. För att på ett effektivt sätt omhänderta
ungdomar med allvarliga alkoholbesvär
krävs tillgång till specialavdelningar
vid ungdomsvårdsskolorna.
Det är också nödvändigt att dessa
avdelningar utrustas med kvalificerad
och för ändamålet specialutbildad läkar-
och vårdpersonal. I främsta rummet
hör ett steg i denna riktning tas
genom inrättande av ett behandlingshem
för unga alkoholister. Därigenom
skulle ökad erfarenhet vinnas rörande
lämpliga behandlingsmetoder och grunden
läggas till en vetenskaplig forskning
rörande själva vårdproblemen. Det
är angeläget att riksdagen snarast får
ta ställning till hur denna fråga och här

berörda vårdproblem i övrigt skall behandlas.
Skulle nykterhetsvårdskommitténs
betänkande framläggas inom
den närmaste tiden erhålles där ett material
som givetvis bör beaktas.

I ett förslag 1959 föreslogs från vårt
håll att en stad skulle utses som försöksplats
på ungdomsvårdens område. I denna
stad skulle alla de instrument, som
samhället i dag förfogar över när det
gäller att förebygga och behandla missanpassning
hos ungdom, snabbt byggas
ut i full skala. Genom att sålunda eliminera
den faktor som består i bristande
ekonomiska och personella resurser
skulle man få en verklig möjlighet
att bedöma effekten av de ungdomsvårdande
åtgärder, som nu tillämpas, och
möjlighet att pröva nya metoder. Jag
anser det därför mycket angeläget att
förutsättningarna för denna försöksverksamhet
snarast klarlägges och att
förslag i ärendet förelägges riksdagen.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla,
att bekämpandet av alkoholmissbruk
bland ungdom är en så angelägen uppgift,
att samhället bör ägna den ett
mångfaldigt större intresse än som hittills
skett. Det är beklagligt att riksdagens
majoritet i våras avslog vissa delar
av folkpartiets partimotion rörande
nykterhetspolitikens effektivisering. På
vårt håll kommer man att fortsätta ansträngningarna
att befrämja en sådan
ökning av nykterhetspolitikens resurser.

Slutligen vill jag framhålla önskvärdheten
av att de åtgärder, som syftar till
att komma till rätta med alkoholmissbruket,
i högre grad än hittills samordnas.
Nuvarande uppdelning av dessa
frågor på fem departement är icke tillfredsställande.

Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsministern få
framställa följande frågor:

1. Är regeringen beredd att inför den
allvarliga situation, som råder när det
gäller ungdomsfylleriet, utreda och

Måndagen den 16 oktober 1961

Nr 26

Interpellation ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen

överväga olika slag av registrering av
spritinköpen för att hindra minderåriga
från inköp och effektivisera kampen
mot langning av spritdrycker till dem?

2. När väntas den av riksdagen 1959
begärda utredningen av försöksverksamhet
på ungdomsvårdens område ha
slutfört sitt arbete så att förslag på
grundval härav kan föreläggas riksdagen? 3.

Är regeringen beredd att nästa år
inför riksdagen framlägga förslag om
inrättande av ett behandlingshem för
unga alkoholister, utrustat med specialutbildad
läkar- och vårdpersonal?

4. Vill herr statsministern i övrigt
redogöra för de planerade åtgärder
som syftar till att skyndsamt och väsentligt
öka nykterhetsvårdens resurser
i kampen mot den alltjämt pågående
allvarliga ökningen av ungdomsfylleriet? Denna

anhållan bordlädes.

§ 5

Interpellation ang. åtgärder mot sjuksköterskebristen Ordet

lämnades på begäran till

Fru NETTELBRANDT (fp), som yttrade
:

Herr talman! Innan vårriksdagen åtskildes
fick den av inrikesministern
beskedet, att för sommaren icke några
allvarligare inskränkningar i vårdmöjligheterna
på våra sjukhus behövde befaras.
Senare uppgifter i pressen om
den faktiska situationen har emellertid
visat en helt annan bild. Nya sjukhusavdelningar
har stått färdiga flera år
men på grund av personalbrist inte kunnat
tas i bruk. Väntetider och väntelistor
har oroväckande ökats. Patienter
skickas till något grannland för operation,
och under ett år har ett enda sjukhus
på grund av stängning förlorat
vårddagar som räknas i flera tiotusental.
En rad ytterligare exempel kunde
lämnas på hur allvarlig sjukhuskrisen

fortfarande är. Exemplen är hämtade,
inte ur tendentiösa skräckbildningar
utan från ansvariga personers nyktra
men bekymrade redogörelse för en dyster
verklighet.

Vid en summering av sommarens erfarenheter
kan konstateras, att under
sommaren sjukhusavdelningar till och
med varit stängda mer än som varit
vanligt för sommartid och att vid innevarande
tidpunkt avdelningar öppnats i
mindre utsträckning än som varit vanligt
för årstiden.

De vägar som skulle leda bort från
den krissituation, som varat så länge,
att den kommit att betraktas som normal,
har emellertid visat sig icke färdigbanade.
Detta torde ha varit orsaken
till att en expertgrupp nu skall tillkallas
för att överväga åtgärder mot sjuksköterskebristen.

Utan att avvakta expertgruppens arbete
borde omedelbart vid något eller
några .sjukhus kunna prövas uppdelning
av arbetstiden i tre skift. De långa
fria pass mitt på dagen, som för närvarande
är vanliga på sjukhusen, utgör ett
otillbörligt ockrande på arbetskraften,
vilket ingalunda kan göra arbetet mer
attraktivt. Något eller några sjukhus,
borde även kunna ges möjlighet till förutsättningslösa
försök att komma till
rätta med bristsituationen. Sjukhus med
försöksverksamhet bör därvid ges erforderliga
ekonomiska resurser.

Av de pensionerade sjuksköterskor
som inträder i tjänstgöring erhåller de
som uppnått 63 års ålder en bättre samlad
ersättning än de som befinner sig i
åldern 60—63 år. Det måste vara för
pensionerade mera möjligt och för sjukhusen
mera begärligt med vikariat i åldern
60—63 år. Med hänsyn därtill synes
det mindre välbetänkt med en crsättningspolitik,
som avhåller i stället
för stimulerar denna grupp till återinträde
i arbetslivet. Det kungl. brev som
reglerar dessa frågor utlöper om cirka
ett halvt år och bör snarast — och senast
vid denna tidpunkt — bli föremål

Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Interpellation ang. rabatterade järnvägsresor för folkpensionärer m. fl.

för en sakändring. Frågan handlägges
av civildepartementet, varför jag i en
enkel fråga till statsrådet och chefen
för detta departement tar upp detta delproblem.

En generaldirektör har för någon tid
sedan i sitt uttalande om sjuksköterskebristen
yttrat, att krisen är så enveten,
att vi nog lär få slåss på alla fronter
om det inom rimlig tid skall bli tillräckligt
resultat. Arbetsersättningen,
sambeskattningen, arbetstidens förläggning
och de otillräckliga serviceanordningarna
är några av de viktigaste delkomponenterna
i det komplex av orsaker
som förklarar sjukvårdskrisen. Att
den tenderat att bli kronisk får inte
leda tanken till att en brist alltid skall
accepteras, om den blott överensstämmer
med den grad som blivit »normal»
för årstiden. Att söka undanröja varje
delorsak synes angelägnare än att
tvista om vad som är huvudorsaken.
I medvetande om betydelsen härav
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Har herr statsrådet övervägt att —
utan avvaktan av expertgruppens arbete
—- uppdraga åt något eller några sjukhus
att bedriva försöksverksamhet av
den typ som ovan skisserats eller eljest
genom egna initiativ stimulera sjukhusledningarna
till arbetstidsomläggningar? 2.

Vill herr statsrådet ge riksdagen
en redogörelse för den aktuella situationen
och vilka åtgärder — såväl omedelbara
som på längre sikt —• som kommer
att vidtagas för att avhjälpa bristen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. rabatterade järnvägsresor
för folkpensionärer m. fl.

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSSON i Huskvarna (fp),
som yttrade:

Herr talman! Frågan om folkpensionärsrabatter
på statens järnvägar har på
senare år flera gånger behandlats i riksdagen.
I motioner till 1961 års vårriksdag
föreslogs, att riksdagen måtte uttala
sig för en permanent utvidgning av
de rabattbestämmelser, som av SJ under
längre eller kortare tider sedan flera år
tillbaka tillämpats. Utskottet uttalade
sig välvilligt om motionernas syfte men
förutsatte, att beslut i önskad riktning
skulle komma till stånd även utan åtgärd
från riksdagen. Riksdagen biföll
utskottets hemställan.

I remissutlåtande från kungl. järnvägsstyrelsen
meddelades, att de kommersiellt
betingade folkpensionärsrabatterna
slagit väl ut och att järnvägsstyrelsen
under året skulle ingående
analysera resultaten för att erhålla underlag
för långsiktiga åtgärder.

I höst har »tågtian» kommit igen. Den
innebär ett erbjudande för folkpensionärer
att resa på halv biljett under tiden
1 september—15 december 1961.
Några uppgifter om nästa period för
rabattbestämmelserna lämnas inte. Kanske
kan man dock förutsätta, att järnvägsstyrelsen
nu har fått tillräckligt
underlag för generella bestämmelser i
framtiden. För folkpensionärerna har
rabattbestämmelserna varit till stor
glädje.

De nämnda riksdagsmotionerna lämnade
vissa uppgifter om generella rabattbestämmelser
i två av grannländerna.
I Danmark reser folkpensionärer
på halv biljett vid färd över 50 km
under tiden september—maj, dock ej
lördag—måndag samt kring de stora
helgerna. Norge har liknande bestämmelser.
Där får alla som fyllt 70 år åka
tur och retur på enkel biljett under hela
året med undantag för två månader under
sommaren samt vid de stora helgerna.
De hos oss tillämpade folkpensionärsrabatterna
bär i stort sett endast
gällt under den kalla årstiden. För åt -

Måndagen den 16 oktober 1961

Nr 26

Interpellation ang. den svenska försvarsberedskapen

skilliga gamla, som inte vill bege sig på
resor då, skulle rabatt under våren och
sommaren innebära en stor förbättring.
Det borde också övervägas, om inte
samma rabatt kunde gälla för vanföra,
invalider och blinda samt som i Norge
för bägge makarna, om de följs åt, även
om endast en uppfyller åldersbestämmelserna.

Med anledning av det anförda anhålles
om andra kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Kan herr statsrådet upplysa om när
de av kungl. järnvägsstyrelsen i början
av 1961 aviserade permanenta bestämmelserna
om folkpensionärsrabatt på
SJ kommer att föreligga?

2. Är herr statsrådet beredd att överväga
en utvidgning av rabatterna till
vanföra, invalider och blinda?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. den svenska försvarsberedskapen Ordet

lämnades på begäran till

Herr HECKSCHER (h), som yttrade:

Herr talman! Genom det skärpta konfliktläget
mellan Sovjetunionen och den
fria världen har den internationella situationen
över lag allvarligt försämrats.
Detta har bl. a. kommit till uttryck i
Sovjetunionens försök att försvaga Förenta
Nationernas ställning i dess beslut
att återuppta kärnvapenproven, i den
hårdnande inställningen i Tysklandsfrågan,
i frånvaron av alla framsteg i
förhandlingarna om nedrustningsprobleinet.
Risken för en utlösning förstärks
av faran för en folkresning i den
östtyska zonen. Mot bakgrunden av
1930-talets internationella utveckling är
det iögonfallande i hur hög grad dagens
händelser påminner om krisåret 1939.
Den tyske diktatorn Adolf Hitler förde

då en politik som i mycket erinrar om
Nikita Chrustjovs. Båda kombinerade
påtagliga militära styrkedemonstrationer
med territoriella anspråk. För Hitler
spelade den s. k. Danzig-korridoren
samma roll som Berlin för Chrustjov.

Alltjämt hoppas vi att likheten med
1939 års situation skall befinnas vara
endast skenbar och att stormakterna nu
i motsats mot den gången kommer att
genom förhandlingar sörja för att freden
räddas och krisen övervinnes.
Övervägande skäl talar väl också härför.
Men möjligheten av en väpnad konflikt
kan tyvärr inte helt uteslutas. Det
finns i rådande läge anledning till djup
oro, och detta gör det nödvändigt även
för oss i Sverige att allvarligt överväga
frågan om vår försvarsberedskap.

Det är allmänt känt, även utanför
vårt lands gränser, att vår beredskap
är låg under viss del av året. Ett enda
exempel: vid de tidpunkter då repetitionsövningarna
är avslutade, saknar
åldersklassen värnpliktiga ännu full
stridsduglighet. Dessutom saknar, till
följd av att repetitionsövningarna 1956
och 1957 inställdes, en betydande del
av våra värnpliktiga den förbandsvis
organiserade utbildning, som är nödvändig
för att man skall kunna bilda
förband, som är omedelbart stridsdugliga
efter mobilisering. Det är också allmänt
känt att regeringen endast i starkt
begränsad takt fullföljt utbyggnaden av
våra befiistningsanläggningar, vilket
bl. a. innebär att dyrbar materiel i dagens
läge icke kan utnyttjas med full
effektivitet. Jag erinrar om att särskilt
Musköbasen och vårt kustförsvar lider
hårt av detta. Det synes vara angeläget
att snabbt återhämta dessa eftersläpningar.

Den upprustning av civilförsvaret
som beslutades vid 1960 års riksdag innebär
en vittgående omorganisation.
Hur långt vore det i dagens läge möjligt
att vid en plötsligt uppkommande
krissituation tillämpa detta beslut?
Bl. a. saknas tillräcklig erfarenhet av

Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Interpellation ang. personalrekryteringen inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden -

huruvida utrymningsplanläggningen
fungerar tillfredsställande. Man frågar
sig även, om riksstyrelsens organisation
under krig och möjligheterna för snabb
utflyttning vid akut krigsfara är noggrant
planlagda.

Det ekonomiska försvaret är ytterst
betydelsefullt vid avspärrning. Vår lagerhållning,
framför allt av drivmedel
men också av andra krigsviktiga förnödenheter,
måste vara tryggad. Vid avspärrning
måste vidare det ekonomiska
försvarets organisation fungera. År 1951
avskaffades exempelvis den arbetsblocksorganisation
som gäller jordbruket.
Någon ny har sedan dess icke upprättats.
Det synes angeläget att även
detta problem så överväges, att en lösning
med kort varsel kan genomföras.

Uppmärksamhet måste också ägnas åt
vår psykologiska försvarsberedskap.
Allmänheten saknar, även om den av
andra skäl föranledda nya upplagan av
»Om kriget kommer» är en värdefull,
aktuell handledning för medborgarna,
tillräckligt detaljerade upplysningar om
vad den enskilde har att göra vid avspärrning
eller vid anfall mot vårt land.
Icke heller är allmänheten orienterad
om den fientliga propaganda, som är
att vänta i syfte att minska vår försvarsvilja.
Stora brister tycks även finnas
i dess insikt om att vi redan i dag, som
ett led i det kalla kriget, är föremål för
påverkningsförsök.

Med åberopande av det här anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till hans excellens statsministern få rikta
följande frågor:

Vill statsministern lämna kammaren
en redogörelse, så långt det av sekretessskäl
är möjligt, för

1) de åtgärder, som inom det militära
försvaret och andra grenar av vårt försvar
vidtagits i syfte att stärka såväl
den långsiktiga beredskapen som den av
rådande läge beroende insatsberedskapen; 2)

vilka åtgärder som planläggs i

syfte att avhjälpa de brister som finns
i vårt totala försvar;

3) vilka förslag till riksdagen som är
att vänta i ovannämnda syften.

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. personalrekryteringen
inom den statliga sektorn av arbetsmarknaden Ordet

lämnades på begäran till

Herr WIKLUND i Stockholm (fp),
som yttrade:

Herr talman! Rekryteringen av personal
till statliga företag, myndigheter och
institutioner har under senare år — särskilt
på vissa områden ■— visat sig förbunden
med betydande svårigheter med
efter hand besvärande personalbrist
som följd. Ej minst har detta gällt vårdpersonal
av olika slag, en fråga, som
speciellt varit föremål för offentlig debatt,
eftersom brist på sådan personal
på grund av den sociala människovärdens
ömtåliga beskaffenhet snabbt leder
till irritation och kritik från allmänhetens
sida. Även inom vissa andra
delar av den statliga sektorn på arbetsmarknaden
är personalrekryteringen i
hög grad otillfredsställande. Detta gäller
bl. a. skrivpersonal av olika slag.

Självfallet är orsakerna många till
dessa rekryteringssvårigheter. En av
dessa är bristen på tillräcklig stimulans
av intresset hos den redan anställda
personalen för de med olika befattningar
förenade arbetsuppgifterna.
Då den övriga arbetsmarknaden genom
olika åtgärder starkt stimulerar personalens
intresse och staten inte i samma
takt vidtager lika omfattande åtgärder
i detta syfte, sker naturligt nog en avgång
av statsanställd personal och
minskar den statliga verksamhetens förmåga
att draga till sig god arbetskraft.
Sedan undertecknad vid vårriksdagen
väckte en motion om åtgärder för att

Nr 26

Måndagen den 16 oktober 1961

Interpellation ang. personalrekryteringen
marknaden

effektivisera förslagsverksamheten inom
civilförvaltningen och i samband med
motionens utskottsbehandling redovisade
åtgärder av detta slag nu börjat förverkligas,
är en utveckling påbörjad,
vars väntade positiva effekt avvaktas
med största intresse.

För en bättre personalrekrytering är
emellertid — i den hårdnande konkurrensen
om arbetskraften —- stelheten i
de statliga avlöningsbestämmelserna ett
allt påtagligare och allt oftare påtalat
hinder. Tillämpningen av 24 § Saar bör
särskilt uppmärksammas. Enligt denna
bestämmelse är tillgodoräknande för
löneklassplacering av kommunal eller
enskild tjänst (bl. a. allt vanligare förekommande
tjänst utomlands) vid anställande
i statstjänst visserligen möjlig
men har hittills skett med stor restriktivitet.
Vill någon flytta från den kommunala
eller enskilda sektorn på arbetsmarknaden
till den statliga (t. ex.
på grund av flyttning av bostad från en
del av landet till en annan, genomgången
utbildning, råd eller anvisning i samband
med omskolning eller arbetsförmedling,
förhoppning om bättre möjligheter
till studier på fritid på annan ort
e. d.), finner han det obilligt att hans
tidigare erfarenheter av arbete och
tjänst i princip icke jämställes med
statstjänst och följaktligen icke annat
än återhållsamt och undantagsvis uppskattas
vid löneklassplaceringen. Detta
träder än mera bjärt i dagen, då t. ex.
kommunerna vid anställning av personal
gärna tillgodoräknar vederbörande
nyanställda hans tjänstetid i statlig befattning.
Resultatet blir, att statsverket
ofta befinner sig i klart underläge i
konkurrens om arbetskraften. Detta förhållande
blir än mera markant, då
statstjänst på grund av de med tjänst i
allmänhet numera utbyggda sociala förmånerna
icke längre i och för sig är
mera åtråvärd än befattningar i kommunal
eller enskild tjänst. Därtill kommer
att prövning först i efterhand av

inom den statliga sektorn av arbetsfrågan
om löneklassplacering av den,
som önskar få tidigare tjänst av annat
slag än statstjänst tillgodoräknad vid
tillträde av statlig befattning, är ägnad
att skapa osäkerhet hos och därigenom
verka avhållande på dem som eljest
skulle vara intresserade att söka dylika
befattningar.

Stelheten i det statliga lönesystemet
över huvud taget, t. ex. då det gäller
meritvärdering av utbildning eller
tjänst utomlands, försvårar rekryteringen
av statlig personal och är ett
problem, som med nuvarande rörlighet
på arbetsmarknaden uppenbarligen
måste ägnas ökad uppmärksamhet från
statsmakternas sida.

Såvitt kunnat bedömas ingår inte i
1956 års löneförfattningsberednings
uppgift att upptaga hithörande frågor
till behandling.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer
undertecknad om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för civildepartementet få framställa
följande fråga:

Ämnar herr statsrådet vidtaga åtgärder
— genom ändring eller ändrad tilllämpning
av ovan berörd eller andra
delar av Saar eller på annat sätt — för
att minska stelheten i det statliga lönesystemet
i syfte att åstadkomma en
kvantitativt och kvalitativt förbättrad
rekrytering av befattningar på olika områden
av den statliga sektorn på arbetsmarknaden? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Tillkännagavs, att följande Kung].
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 171, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr
433) om försäkringsrörelse,

nr 172, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 26 februari
1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring
in. in.,

Nr 26

Tisdagen den 17 oktober 1961

nr 173, med förslag till förordning om
brandfarliga varor, och

nr 174, med förslag angående organisationen
för handläggning av frågor om
tekniskt bistånd till underutvecklade
länder.

Dessa propositioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.13.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 17 oktober

Kl. 16.00

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Riksdagens andra kammare

Härmed anhåller jag vördsamt om
ledighet från riksdagsgöromålen under
tiden 18—26 okt. för deltagande i soc.-dem. internationalens och kvinnointernationalens
möte i Rom.

Stockholm den 17 okt. 1961

Gunnel Olsson

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 2

Meddelande ang. sammanträdestider

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman och talmanskonferensen får jag,
i anslutning till utdelad plan för andra
kammarens plena höstsessionen 1961,
meddela följande.

Morgondagens bordläggningsplenum
kommer, såsom redan meddelats genom
anslag, att börja kl. 10.00, likaså
sammanträdet onsdagen den 25 oktober,
då debatten rörande Sveriges förhållande
till EEC tar sin början. Det sammanträde
som kommer att anordnas
torsdagen den 26 oktober, om så erfordras
för slutförande av denna debatt,
utsättes också till kl. 10.00. De därefter
närmast följande två onsdagarnas

arbetsplena avses skola börja kl. 14.00,
onsdagssammanträdena den 15, 22 och
29 november kl. 10.00 eller kl. 14.00 och
sessionens sista två onsdagsplena kl.
10.00. Såvitt nu kan bedömas kommer
endast en fredag att behöva disponeras
för arbetsplenum, nämligen fredagen
den 15 december, då sammanträdet förutsättes
skola börja kl. 11.00.

Kammarens ledamöter har också tillställts
en preliminär plan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden
höstsessionen 1961. Vid uppgörandet av
denna plan har hänsyn inte kunnat tagas
till samtliga under sessionen nytillkommande
propositioner, varför ytterligare
utskottsutlåtanden kan tillkomma.
Självfallet kan tidsförskjutningar
komma att inträda beträffande en del
av de i planen upptagna ärendena.

§ 3

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

171, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 17 juni 1948 (nr
433) om försäkringsrörelse,

nr 172, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 26 februari
1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring
m. m., och

Tisdagen den 17 oktober 1961 Nr 26 13

Interpellation ang. utbetalning av sjukpenning i vissa fall

nr 173, med förslag till förordning om
brandfarliga varor; samt

till statsutskottet propositionen nr
174, med förslag angående organisationen
för handläggning av frågor om tekniskt
bistånd till underutvecklade länder.

§ 4

Föredrogs den av herr Ohlin vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
ungdomens alkoholmissbruk.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av fru Nettelbrandt vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående åtgärder mot sjuksköterskebristen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av hem Carlsson i
Huskvarna vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
angående rabatterade järnvägsresor för
folkpensionärer m. fl.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Heckscher vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till hans

excellens herr statsministern angående
den svenska försvarsberedskapen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs den av herr Wiklund i
Stockholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för civildepartementet angående personalrekryteringen
inom den statliga
sektorn av arbetsmarknaden.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Interpellation ang. utbetalning av sjukpenning
i vissa fall

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! För en tid sedan bekantgjordes
i pressen ett sjukförsäkringsärende,
som tilldrog sig stor uppmärksamhet.
En kvinnlig hemmansägare,
som på grund av benbrott varit
sjukskriven i två och en halv månad,
hade försummat att sjukanmäla sig. Alla
de nya problem, som efter olyckan hopade
sig för henne med att klara jordbruket,
hade under sjukdomen helt upptagit
hennes tankar. Hon var hela tiden
så fullt sysselsatt med sina bekymmer
för att få vardagsarbetet att gå i lås under
de nya förhållandena att hon då
inte hade en tanke på att det var nödvändigt
att — utöver läkarens sjukskrivning
— sjukanmäla sig särskilt för
att senare få ut sjukpenning. Först vid
sitt sista besök hos läkaren blev hon
påmind om att sjukanmälan skulle göras.
Denna omständighet gjorde enligt
hennes mening försummelsen ursäktlig.
Försummelsen hade ej heller, menade
hon, länt sjukkassan till men.

Sjukkassan vägrade emellertid med
stöd av bestämmelserna i 26 § lagen om
allmän sjukförsäkring att ge henne nå -

Nr 26

Tisdagen den 17 oktober 1961

gon sjukpenning. Det hade, ansåg sjukkassan,
ej visats att hinder mött för avgivande
av sjukanmälan eller att eljest
särskilda skäl motiverade att sjukpenning
borde utgå. Kvinnan överklagade.
Men riksförsäkringsanstalten gick i ett
utslag den 20 oktober 1960 liksom försäkringsdomstolen
i en dom den 31
augusti 1961 på samma restriktiva linje
som sjukkassan.

Det är givet att det måste finnas en
bestämmelse om att sjukanmälan skall
inges i viss tid, och det är lika givet alt
en sådan grundregel normalt måste upprätthållas.
Min avsikt är inte heller att
kvälja försäkringsdomstolens dom. Men
å andra sidan kan utformningen av nuvarande
bestämmelser om sjukanmälan
i sjukförsäkringslagen enligt min mening
ej anses tillfredsställande, då en
person som i ett fall som det relaterade
berövas sjukpenning, trots att det ej kan
råda tvivel om att hon varit ur stånd
att sköta sina vanliga göromål. Då arbetsoförmågan
på grund av ett olycksfall
är oomtvistlig och bestyrkt av läkare,
borde man se mildare på saken.
Vi får inte glömma att en människa i
den situationen ofta är trött så att det
inverkar på planeringsförmåga och
handlande. Sjukkontrollen skulle ju ej
bli lidande på en mildare regel, och
risk för försäkringsbedrägeri kan ej
gärna uppkomma.

Jag utbeder mig kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få rikta följande
fråga:

Är statsrådet villig att överväga en
sådan ändring av bestämmelserna i 26 §
lagen om allmän sjukförsäkring att en
person, som på grund av fullständig arbetsoförmåga
till följd av sjukdom eller
olycksfall samt otillräcklig vetskap om
lagens bestämmelser underlåtit att göra
anmälan om sjukdomsfallet till sjukkassan
före sjukperiodens utgång, ändå
kan komma i åtnjutande av sjukpenning,
då den fullständiga arbetsoförmågan
bestyrkes av läkare?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. vissa frågor i samband
med försäljning av aktier i elkraftföretag Ordet

lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Gävle (k), som yttrade
:

Herr talman! Försäljningen av aktierna
i Edeforsens kraft AB till Arbrå
kraftverk AB har väckt stor uppmärksamhet
inom den berörda bygden. De
kommunala och allmänna intressena
har helt nonchalerats. Vissa aktieägare
inom Edeforsens kraft AB har därtill,
trots konsortieavtal, som stadgar förbud
av försäljning av aktier utom hembygden,
sålt sina aktier till Arbrå kraftverk
AB. Aktier vars nominella värde
är 100 kronor har sålunda uppköpts för
700 kronor.

Innan Arbrå kraftverk AB slutförde
denna affärstransaktion var bolaget underkunnigt
om konsortieavtalets bestämmelser.
Det kan sålunda anses fastslaget
att Arbrå kraftverk AB icke handlat
»i god tro», enär det var informerat
om att Edeforsens aktier — genom ett
speciellt konsortieavtal — icke fick
försäljas utanför det i konsortieavtalet
fastställda området.

Arbrå kraftverk AB, som tillhör AVallenbergskoncernen,
har genom denna
minst sagt häpnadsväckande affär för
ca 5 miljoner kronor kommit över ett
företag vars värde uppskattas till 15
miljoner kronor. Ännu mera motbjudande
ter sig affärer av detta slag om man
betänker att såväl staten som landstingen
och kommunerna ofta ger bidrag till
landsbygdens elektrifiering. De ökade
värden som därigenom skapas kommer
genom affärer av detta slag Wallenbergskoncernen
till godo, vilket skattebetalarna
knappast har tänkt sig då
statsanslagen utdelas.

Hälsinge-Kuriren skriver den 27/9
1961 följande:

»Innan Arbrå kraftverk avslutade aktieaffärerna
brast det emellertid inte
i informationerna. Man visste att många

Tisdagen den 17 oktober 1961

Nr 26

av säljarna avtalsenligt inte hade rätt
att sälja sina aktier till företaget men
fullföljde likväl affären. In i det sista utvecklades
en enastående aktivitet för
att övertala och pressa motvilliga aktieinnehavare
att sälja till Arbrå kraftverk
i stället för till Ljusdals landskommun.
I stället för att söka samarbete med
kommunerna upptog man en dragkamp
om aktiemajoriteten i Edeforsen som
ännu pågår. Varken kommunernas uppfattning
eller konsortieavtalet hade någon
betydelse för den affärsmoral som
bolagsledningen i Arbrå kraftverk utvecklade.
»

Det synes uppenbart att den affärstransaktion
som här genomförts icke
rimmar med vare sig statens, kommunernas
eller de enskildas intressen, i
detta fall elabonnenternas. Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen
skriver sålunda
i sin skrift »Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet»
sid. 217 följande: »Ett

samarbete mellan företagare,
kommuner, detaljdistributörer och leverantörer
i elkraftsfrågor bör eftersträvas.
»

Dylikt samarbete — nödvändigt om
en riktig industrilokalisering skall kunna
utbyggas — saknas helt i omnämnda
affärstransaktion.

Med hänvisning till vad här anförts
samt den offentliga uppmärksamhet frågan
fått ber jag att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande fråga:

Har statsrådet uppmärksammat denna
affärstransaktion och, om så är fallet,
vill statsrådet lämna en redogörelse
inför kammaren, hur affärer av nämnt
slag kan vara möjliga samt om statsrådet
överväger några åtgärder för att
förhindra att — då nya värden skapas
genom statsbidrag, exempelvis bidrag
till landsbygdens elektrifiering — dessa
värden kommer i enskilda bolags händer? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. belåningsvärdena
för småhus

Ordet lämnades på begäran till

Herr LINDKVIST (s), som yttrade:

Herr talman! Den procentuella andelen
av småhus i den svenska bostadsproduktionen
ligger, med mindre variationer,
på omkring 25 % av den totala
årliga bostadsproduktionen. Intresset
för förvärv av småhus torde dock vara
avsevärt större. Åtskilliga barnfamiljer
önskar säkerligen lösa sin bostadsfråga
genom villa, rad- eller kedjehus. Många
föräldrar betraktar en småhuslägenhet
som en idealisk boendeform under barnens
uppväxttid. Situationen på bostadsmarknaden
kännetecknas sålunda
av en stark, på flera håll en stegrad,
efterfrågan på småhus.

Genom de senaste årens stigande produktionskostnader
— som delvis sammanhänger
med en ytterligare höjning
av bostadsstandarden — har även kravet
på egen kontantinsats vid förvärv
av småhus på flertalet platser visat en
stark ökning. Därmed har främst de
små inkomsttagarnas möjligheter att
välja småhuset som boendeform försvårats.

En omprövning av belåningsvärdena
för småhus synes därför vara fullt motiverad.
Förbättrade statliga lån till
småhusbebyggelse nedbringar i motsvarande
grad den egna kapitalinsatsen till
glädje för alla dem som vill välja denna
bostadsform.

Med hänvisning till ovanstående hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få framställa följande
fråga:

Har statsrådet för avsikt att göra en
sådan justering av belåningsvärdena för
småhus, att de vanliga inkomsttagarnas
möjlighet att förvärva en småhuslägenhet
underlättas?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 26

Tisdagen den 17 oktober 1961

§ 12

Interpellation ang. postverkets service

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade: Herr

talman! Den allmänna opinionen
har på sistone starkt oroats av debatter
och åtgärder kring postverkets
personalbrist, framför allt vid brevbäringskontoren.
Man har det intrycket
att de postala myndigheterna kämpar
hårt för att vidmakthålla en service
utan standardsänkning, men att detta
icke alltid varit möjligt, trots stundom
rätt drastiska åtgärder. Sålunda har
okvalificerade och tillfälliga, i vissa fall
t. o. m. opålitliga krafter knutits till
brevbäringen, vilket i sin tur medfört
sämre arbetsresultat och i viss utsträckning
bristande säkerhet för brevpostens
framlämnande.

Bristen är naturligtvis mest kännbar
i Stockholm, där det nästan regelbundet
fattas ett hundratal man vid stadens
22 brevbäringskontor. Enligt ett uttalande
från generalpoststyrelsens pressavdelning
är det emellertid inte bara
Stockholm som lider brist på brevbäringspersonal.
På en del håll, framför
allt där man har en expanderande industri
med löner som kan konkurrera
med postverkets, exempelvis i Västerås
och Kiruna, har man svårt att skaffa
tillräckligt med folk, framhåller generalpoststyrelsen.
På utbildat folk har
man brist även i andra städer.

Problemet synes sålunda i första hand
ha karaktären av rekryteringssvårigheter.
Följden måste bli en sänkt standard
av den service som allmänheten vant
sig vid att räkna med från postverkets
sida.

Fn annan beklaglig följd av postverkets
dilemma med brevbäringen har
noterats inom vissa postdistrikt, framför
allt med modern radhusbebyggelse.
Postverket har där börjat underhandla
med vederbörande om ett mer eller
mindre frivilligt medgivande till åtgärder
av klart serviceförsämrande innebörd.
Dit hör exempelvis åtgärden att

slopa postutdelning genom brevinkast i
radhuslängor, där man i stället påbjuder
uppsättandet av brevlådor ute vid
tomtgränsen. Klart är att åtgärder av
detta slag innebär en standardsänkning
som skapar irritation, i synnerhet som
man tycker sig konstatera ej blott en
försämring av den service som tidigare
erbjudits utan även en sämre service
än den som erbjudes i vanlig höghusbebyggelse.
I vissa områden har också
stöldrisken visat sig särskilt oroande,
när det gäller postlådor utomhus.

Det är naturligt att postverket eftersträvar
rationalisering och kostnadsbesparing.
Men därest denna strävan medför
påtaglig standardsänkning i service
till allmänheten med åtföljande olägenheter,
har totalt sett knappast någon
ekonomisk vinst gjorts. För bedömning
av lämpliga vägar att komma till rätta
med de uppkomna serviceproblemen
vore det värdefullt att få klargjort, huruvida
dessa kan anses sammanhänga
med postverkets totala ekonomi — eller
endast är temporärt betingade av
rekryteringssvårigheter i starkt växande
samhällen.

Med hänvisning till här i korthet
redovisade frågeställningar anhåller jag
om andra kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande
frågor:

Har herr statsrådet uppmärksammat
postverkets personalsvårigheter, framför
allt när det gäller brevbäringen, och
är herr statsrådet beredd att centralt
förorda några åtgärder som kan motverka
den standardsänkning av postverkets
service, som därvid blivit följden?

Vill herr statsrådet inför riksdagen
lämna en redogörelse för det aktuella
läget inom denna del av postdistributionen
och anvisa vägar till bevarandet
av en god service från postverkets sida?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr tak
mannen:

Onsdagen den 18 oktober 1961

Nr 26

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 114, med förslag till förordning
om brännoljeskatt, motionen nr
814, av herr Löfroth m. fl.;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 118, angående upprustning
av forskningen och den högre utbildningen
på skogsbrukets område, motionerna nr

815, av herr Wachtmeister,
nr 816, av herr Johansson i Dockered,

nr 817, av herrar Larsson i Norderön
och Fälldin, samt

nr 818, av herr Gustavsson i Alvesta;

ävensom

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 154, med förslag till lag om
ändring i vattenlagen m. m., motionen
nr 819, av herr Larsson i Norderön m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 14

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.08.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 18 oktober

Kl. 10.00

§ 1

Föredrogos var för sig följande å
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till bevillningsutskottet motionen nr
814;

till jordbruksutskottet motionerna nr
815—818; och

till behandling av lagutskott motionen
nr 819.

§ 2

Föredrogs den av herr Börjesson i
Falköping vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet angående utbetalning
av sjukpenning i vissa fall.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3

Föredrogs den av herr Nilsson i Gävle
vid kammarens nästföregående samman -

träde gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående vissa
frågor i samband med försäljning av
aktier i elkraftföretag.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4

Föredrogs den av herr Lindkvist vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående belåningsvärdena för
småhus.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Bimmerfors
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för kommu -

Nr 26

Onsdagen den 18 oktober 1961

Interpellation ang. elkraftpriset

nikationsdeparteinentet angående postverkets
service.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Interpellation ang. elkraftpriset

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep),
som yttrade:

Herr talman! Elkraftsituationen i
landet är synnerligen god, och enligt
rapporter från vattenfallsstyrelsen har
man i höst varit uppe i den högsta fyllnadsgrad
av vattenmagasinen som man
någonsin noterat. Den gynnsamma
kraftsituationen sammanhänger inte
blott med det rikliga vattenflödet under
förra och innevarande år utan har i
hög grad påverkats av att ett antal nya
statliga och enskilda kraftverk tagits i
bruk. Flera kraftverk kommer att tagas
i bruk under den närmaste tiden. Tillgången
till billigt bränsle, främst olja,
och den tekniska utvecklingen har dessutom
haft till följd, att de utbyggda
värmekraftverken vid behov kan lämna
ett krafttillskott på synnerligen gynnsamma
villkor.

Man borde alltså kunna förvänta att
kraftpriset skulle förhålla sig något så
när stabilt och att landets elkonsumenter
åtminstone för närvarande icke
skulle behöva räkna med någon höjning
av kraftpriset.

Icke förty har landsbygdens ca 1 000
elföreningar, som ombesörjer eldistributionen
till ca 300 000 elkonsumenter,
efter granskning av sina räkningar från
kraftverken kunnat konstatera, att avgifterna
för råkraften nu är 2 procent
högre än under 1900. Att elkraftpriset
under 1900 eller de närmast föregående
åren icke varit särskilt lågt kan lätt
konstateras, om man granskar såväl de
enskilda som statliga kraftproducerande
företagens ekonomiska resultat under
denna tid. Dessa företag bär så gott
som undantagslöst kunnat glädja sig åt

större överskott på sin kraftförsäljning
än på länge.

Det är därför helt naturligt att elkonsumenterna
måste ställa sig frågande
till kraftproducenternas krav på ökade
elavgifter i nuvarande situation. Kraftproducenterna
kan emellertid hänvisa
till kontrakten om kraftleverans, i vilka
finns en bestämmelse om att varje ökning
av konsumentprisindex medför ett
ökat pristillägg. Det har funnits och
finns säkerligen fortfarande motiv för
att binda elkraftpriset vid ett index av
något slag, men det nuvarande systemet
måste förefalla elkonsumenterna
mindre lämpligt, när det i nuvarande
elkraftsituation ger höjda elkraftpriser
som resultat.

Det borde vara lämpligare och mera
rättvisande att göra pristillägget beroende
av sådana faktorer, som i högre
grad än konsumentprisindex bestämmer
elkraftens produktions- och distributionskostnader,
såsom t. ex. vattentillgång
och bränslepriser samt i distributionsanläggningarna
ingående materielkostnader.
Ett på så sätt konstruerat
index skulle med all sannolikhet icke
ha medfört en höjning av elavgifterna
i förhållande till de priser som gällde
under år 1960. Om det varit rätt avvägt
borde man väl i stället kunna räkna
med någon sänkning av avgifterna.

Med anledning av vad som anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa
följande frågor:

Anser herr statsrådet, att de av vattenfallsstyrelsen
och enskilda kraftverk
tillämpade grunderna för beräkning av
pristillägget på elkraft som försäljes en
gros till landsbygdens elföreningar och
andra högspänningsabonnenter ger ett
med hänsynstagande till kraftverkens
nuvarande produktions- och distributionskostnader
rättvist resultat?

Om så icke är fallet, är herr statsrådet
beredd att låta verkställa en utredning
för att få fram lämpligare grun -

Onsdagen den 18 oktober 1961 Nr 26 19

Interpellation ang. anställnings- och arbetsvillkoren vid Karlskrona örlogsvarv

der för att beräkna pristillägget samt i
avvaktan på resultatet av denna utredning
ge vattenfallsstyrelsen i uppdrag
att undersöka huruvida det i nuvarande
elkraftsituation kan vara motiverat att
t. v. tillämpa samma pristillägg i normaltaxorna
för leverans av högspänd
elektrisk kraft som under år 1960, dvs.
12 procent i stället för 14 procent?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. anställnings- och arbetsvillkoren
vid Karlskrona örlogsvarv

Ordet lämnades på begäran till

Herr SENANDER (k), som yttrade:

Herr talman! Den 14 december förra
året behandlade riksdagen Kungl. Maj:ts
proposition nr 184 angående omorganisation
av örlogsvarven. I frågan om
Karlskrona örlogsvarvs ombildande till
aktiebolag förelåg allmän enighet i
riksdagen. Visserligen anförde den
kommunistiska riksdagsgruppen i en
motion betänkligheter mot förslaget
men accepterade ändock detsamma under
vissa förutsättningar. Propositionen
antogs av riksdagen med några smärre
justeringar.

I betydande grad kom riksdagsdebatten
att röra sig om de anställdas ställning
efter omorganisationen. En stark
oro hade nämligen gjort sig gällande
inom pcrsonalkretsar inför risken att
värdefulla förmåner skulle kunna gå
förlorade genom företagets ombildande
till bolag. Denna oro hade kanske sin
främsta orsak i det förhållandet att
praktiskt taget hela personalstyrkan
skulle avskedas och dess återanställning
jämte arbetsvillkor fastställas i nytt avtal.
Den kommunistiska gruppen ansåg
att säkra garantier borde tillskapas i
syfte att trygga personalen mot eventuella
försämringar i anställnings- och
arbetsvillkor och påyrkade därför i en
motion att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle uttala sig i sådan

riktning. Motionen vann visserligen inte
riksdagens bifall. Men det ligger knappast
någon överdrift i påståendet att
riksdagens mening var att personalen
borde hållas skadeslös gentemot eventuella
försämringar i sina tidigare på
förhandlingsvägen uppnådda förmåner.

Tyvärr har det nu, sedan förhandlingar
inletts om personalens arbetsvillkor,
visat sig, att de farhågor personalen
hyst och som kom till uttryck i den
kommunistiska motionen varit befogade.
Bolagsledningen har drivit sina
krav på försämringar så långt att förhandlingarna
strandat, vilket givetvis
ytterligare ökat oron hos de anställda.
Att denna bolagsledningens oresonlighet
måste stegra misstron hos statspersonalen
över huvud taget mot planerna
på en vidare utveckling av bolagsformen
inom den statliga sektorn är uppenbart.

Då jag dessutom anser, att bolagsledningens
tillvägagångssätt står i strid
med gjorda utfästelser och dåligt rimmar
med den mening som kunde utläsas
ur riksdagens handläggning av frågan,
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att, på
sätt som befinnes lämpligt, uppmärksamma
bolagsledningen vid Karlskrona
örlogsvarv på angelägenheten av att
frågan om de anställdas anställningsoch
arbetsvillkor bör, i enlighet med
riksdagens mening i saken och vad som
gäller inom den statliga sektorn i övrigt,
handläggas under hänsynstagande
till att de anställda icke lider ekonomisk
eller annan skada genom omorganisationen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 8

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
:

Nr 26

Onsdagen den 18 oktober 1961

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra
kammare samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta kammarens kanslipersonal,
den 17 oktober 1961.

Med anledning av att stenografen hos
andra kammaren Stig Ekermann anhållit
om entledigande från sin befattning beslöto
herrar deputerade dels bevilja
Ekermann begärt entledigande från och
med den 16 oktober 1961, dels ock för -

ordna fil. stud. Stig Djurström att från
och med samma dag uppehålla den efter
Ekermann ledigblivna stenografbefattningen.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.05.

In fidem

Sune K. Johansson

IOUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 61
107391