Nr 24 ANDRA KAMMAREN 1965
ProtokollRiksdagens protokoll 1965:24
RIKSDAGENS tttt
PROTOKOLL
Nr 24 ANDRA KAMMAREN 1965
13—14 maj
Debatter m. m.
Torsdagen den 13 maj
Sid.
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och
finanseringen av folkpensioner (forts.)......................... 6
Interpellationer av:
herr Hermansson ang. ökad upplysning bland ungdomen om nazismen
..................................................... 55
herr Lindahl ang. åtgärder mot rashatspropaganda m. m.......... 56
Meddelande om enkla frågor av:
herr Hermansson ang. åtgärder mot prisstegringar............... 57
herr Hedin ang. Sveriges anslutning till internationell överenskommelse
om bekämpande av pornografiska publikationer......... 57
herr Wennerfors ang. åtgärder för att förbättra närvarofrekvensen i
skolor för zigenarbarn..................................... 57
Fredagen den 14 maj fm.
Anslag till utvidgning av verksamheten hos Sällskapet riksdagsmän
och forskare....... 58
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m. 60
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.............. 65
Vindelälvens utbyggnad........................................ 74
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet............ 98
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga
företag..................................................... 108
Fredagen den 14 maj em.
Naturhistoriska riksmuseets ställning och organisation in. m......... 130
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet................ 131
1 —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 24
2
Nr 24
Innehåll
y.
Meddelande om enkla frågor av:
herr Jönsson i Ingemarsgården ang. lagstiftning om omhändertagande
av bilvrak........................................ 168
herr Nordgren ang. förekomsten av främmande ubåtar i samband
med den svenska marinens övningar......................... 168
! / ''.‘1)1 ru
Samtliga avgjorda ärenden
Torsdagen den 13 maj
Val av fullmäktige och suppleanter:
i riksbanken..........t «.!• .vA* ..- .................... 5
i riksgäldskontoret.......................................... 5
Val av ledamöter och suppleanter i styrelsen över riksdagsbiblioteket 6
Andra lagutskottets utlåtande nr 41, ang. ändring i lagen om allmän
försäkring, m. m., utom såvitt avser lag angående ändring i lagen
om finansiering av folkpensioneringen och förslagsanslag till folkpensioner.
...................... 6
— nr 44, ang. kommunal skatteutjämning, m. m., och ang. ändring i
lagen om allmän försäkring, m. m., såvitt avser lag angående ändring
i lagen om finansiering av folkpensioneringen,,............ 6
Statsutskottets utlåtande nr 78, ang. kommunal skatteutjämning, m. m. 6
Bevillningsutskottets betänkande nr 29, ang. kommunal skatteutjämning,
m. m............................ 6
Fredagen den 14 maj fm.
Statsutskottets memorial nr 87, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag till Statens mentalsjukhus: Avlöningar 58
Bankoutskottets utlåtande nr 29, om anslag till utvidgning av verksamheten
hos Sällskapet riksdagsmän och forskare................. 58
— memorial nr 30, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om utredning rörande servicestöd till befolkningen i vissa glesbygder.
........ 60
— nr 31, ang. ändrad lydelse av § 1 reglementet för Nordiska rådets
svenska delegation......................................... 60
Första lagutskottets utlåtande nr 23, ang. utställande av check utan
täckning............................................... 60
— nr 24, ang. ändring i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, m. m................... 60
Jordbruksutskottets utlåtande nr 9, ang. bemyndigande att försälja viss
staten tillhörig fast egendom, m. m........................... 60
•— memorial nr 10, ang. departementsvis uppgjorda förteckningar
över försäljningar av viss staten tillhörig fast egendom.......... 65
— utlåtande nr 12, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (jord
bruksärenden).
................. 65
Innehåll
Nr 24
3
Sid.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29, ang. översiktlig riks
planering
av kusttrakterna, m. m............................ 65
— nr 31, om åtgärder för att förbättra företagshälsovården, ang. före
tagshälsovård,
yrkeshygien och yrkesmedicin samt om åtgärder
mot yrkesskador och yrkessjukdomar......................... 65
— nr 32, ang. Vindelälvens utbyggnad och ang. ifrågasatt reglering av
Vindelälven............................................... 74
— nr 33, om en undsättningskår för hjälpinsatser vid naturkatastrofer 98
Bevillningsutskottets betänkande nr 28, ang. åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet................................. 98
Andra lagutskottets memorial nr 45, föranlett av kamrarnas skiljaktiga
beslut ang. rätten till änkepension enligt lagen om allmän försäkring.
..................................................... 107
Jordbruksutskottets utlåtande nr 11, ang. avtal om driften av Institutet
för växtförädling av frukt och bär, m. m...................... 107
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34, ang. alkohol- och nyk
terhetspolitiken.
........................................... 108
Statsutskottets utlåtande nr 79, ang. anslag till bidrag till uppförande
eller inrättande av barnhem m. m............................ 108
— nr 80, ang. anslag till statistiska centralbyrån, m. m.............. 108
— nr 81, ang. vissa anslag till bostadsstyrelsen m. in................ 108
— nr 82, ang. den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med
flera statliga företag........................................ 108
Fredagen den 14 maj em.
Statsutskottets utlåtande nr 83, ang. vissa byggnads- och markfrågor
inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde....... 130
— nr 84, ang. naturhistoriska riksmuseets ställning och organisation
m. m..................................................... 130
Första lagutskottets utlåtande nr 25, om en mera tidsenlig utformning
av reglerna om gäldränta.................................... 131
— nr 26, om ändrad lydelse av 72 § växellagen m. m. och om viss utsträckning
av fatalietider.................................... 131
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23, ang. förordning med särskilda bestämmelser
om allmän folk- och bostadsräkning år 1965 m. m. 131
— nr 25, ang. ändring i lagen om sammanföring av samfälld vägmark
med angränsande fastighet m. m., m. m...................... 131
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 35, om bättre skydd för
medborgarnas politiska integritet............................ 131
— nr 36, ang. rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården 166
— nr 37, om obligatorisk medicinsk kontroll av barn................ 166
• 1 111
»<: x/
ful
i-T
Vi>
-;(l :
ai i:
r>.
:>l ejini It''.'' : i ''.V-;VM''ivi>ni li) •. ■ \ :i >'' • 1
................ . . .it! JO ,M> ? i.M
''1 jiii; .-i >i-n;/t •}•.■ iI*v i<»T > ■ (Uini ■ ''■ i o. ■n‘ ;-;!i n!S* >uo ,! t *.n
T»j>fC:;!/i ro n ir.in*. / ;(•«» ..ii-oi.it/ .inf •-<• oioa-j;,!
...............itaiio.t->ifi( >.4y/ ;i-jn r jota
o ''yrt jlu?f>Jtil.lf .««!« i!''iO biiUV-j { »iwii''•! . san iis
... . .... ............ ...... ..... i
>''»l ‘tfa (V Ilo: fn,-'' •*•»>''!''t.T.iqliHfl ''»»''*» n-USiOiiii av ma .-"i!
■ jiiji-jvii f i/ ■•
. ........ ...............’. ... . . Svin tripqy. :;nn>i*t Ilo i
4.! ,1.: i!‘jffi.:it>i ,?} tf i ifilfiofrvm ''iVAWAhV.ivhVI irui.i f
l ;:tm "i.;,,: :n
vi! tv, •''
■ i I ‘ i'' 1 1‘>rl'' Oj
viMl«: öiUjfj!.'' :.»i g*. 1 Jo 1
. . ... ..■ ..it .
(i‘rll : ul'': .1 : i., a Bil.Öl!
. ........................'' fOl
)vb ,ri''!ii .i J in M>r»ji :nf ii-- . AV- '' ooAti-viV ’.
. 11 ''.jr; il o- ! !• f1 vs. UxftV r<*\
y. .i: •>»>«:''.) i.-!? fj o -''.0 ''.‘o jo- o o i 1v*. iv.viöSuiVi f
..........t iJi.Mlo-i >-.ilv-!
: 4‘.uun .S.Uh JK in ilo ;o \ -iK
. . .in uriftim:.! 1 -liv !i ''•■■■-
•iO.b ! in y> tuf<-ifi i,tn.u; j:-.. • . 0 •<:>
)öi •''. " • i-Ak JV.Od i!!! V l! i ; 1 f. i-Y 1 '' , ‘j1 i B.
ii''/ 0 ;JiiDf::'',; c, - ;,Mll I tv,i. j -'''' ::
............■ . , 3U!i !.''»?< :.ro.''1i
jäv jk al H H«t> « j
i
’ i
i r.:
.tu
■Ki r
•--■i
| i*’ii fi |
| •o-i! ■ joM, t.?! m -tirtuiit; | Ulf ✓z''W.• |
| . . . . |
| ■■■. ■; ».lff.-cii n | ; ; > ; •• ; “■1; t v ^ '' [ t > J 3 |
| : jnO | :-r>^ ''.-SU :ii- | ».<•)•..•>•«fl»i '' - |
|
i j i | • ''ff •) | i J(::>: »•; i | ; . fi<> .‘ . ''o i .''liilUlAVjH |
|
|
|
|
|
|
| i V» ‘i i\ | ''JO .f3.1. .i» ,J . | jo Oi^o.v - .1, il! 1 | t»* T f 3 O'' , ‘1 - }} 3 • |
|
|
| ... . . sillt J ''- | 7H ;.!/i:if» 1 >Tf• |
| ''itU-.Vicli--! | :1 j. | • if 1''•., , :ii,'' *ii‘ , 0 !bO:: - | WVj»rA>..\i • |
|
| ‘a> ; | i.oOed fflj t l)l!S '' | O; '' • |
|
|
| >■ Icuitn.uiiu ''in> i | ! t. .Um; '',.",! " I |
|
|
| afl- ..!•'': . jo jo t-oOi .9hfi | ..(■.lafgrrB !■ ta |
| V | fn/i ,■ | . in .o-ii ifiU''! ■•i--''- iv.i».\h*v«., | Vo- ''muu‘nv»i 1 |
|
|
| ... r^vi '' : 1, -ifl | ; 1 ;•.!;• i -1 |
»m! |
| i J''f 11 |
| ‘ij.i *y nr |
|
| . .. .in; '' | ■ ''it '' /12''ill ; | .•o!7 l(!o . T ’> • |
Torsdagen den 13 maj 1965
Nr 24
5
Torsdagen den 13 maj
Kl. 14.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollet för den 7 innevarande
maj.
§ 2
Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:
År 1965 den 13 maj sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt §§ 70
och 71 riksdagsordningen utse dels riksdagens
fullmäktige i riksbanken för valperioden
1965—1968 efter herrar K. E.
Ahlkvist och N. G. Svärd, vilka voro i
tur att avgå, jämte två suppleanter, dels
en fullmäktig i riksbanken för återstående
delen av valperioden 1963—1966
efter herr Ragnar V. Persson, som erhållit
entledigande från sitt uppdrag
att vara fullmäktig i riksbanken, jämte
en suppleant; och befunnos efter valens
slut ha blivit utsedda till
fullmäktige
för valperioden 1965—1968:
herr Ahlkvist, Karl
Emil, ledamot av
första kammaren . . med 40 röster;
herr Holmberg, Yngve,
ledamot av första
kammaren ........ med 40 röster;
från och med den 13 maj 1965 för återstående
delen av valperioden 1963—•
1966:
herr Gustafsson, Hans
Lennart, ledamot av
andra kammaren . . med 40 röster;
suppleant för herr Ahlkvist, K. E.:
herr Nilsson, Elis
Birger, ledamot av
andra kammaren . . med 40 röster;
suppleant för herr Holmberg, Y.:
herr Burenstam Linder,
Hans Martin
Staffan, docent ... med 40 röster;
suppleant för herr Gustafsson, H. L.:
herr Wärnberg, Erik
Gunnar, ledamot av
första kammaren . . med 40 röster.
Gustaf Elofsson G. Ivar Virgin
Ingemund Bengtsson Eric Nelander
År 1965 den 13 maj sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt §§ 70
och 71 riksdagsordningen utse riksdagens
fullmäktige i riksgäldskontoret för
valperioden 1965—1968 efter herrar W.
Svensson och A. G. B. Andersson, vilka
voro i tur att avgå, jämte två suppleanter;
och befunnos efter valens slut hava
blivit utsedda till
fullmäktige
för valperioden 1965—1968:
herr Svensson, Waldemar,
f. d. ledamot
av andra kammaren
.............. med 39 röster;
herr Andersson, Axel
Gustav Birger, ledamot
av första kammaren
............ med 39 röster;
suppleant för herr Svensson, W.:
herr Gustafsson, Gustaf
Henning, i Skel
-
Nr 24
6
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
lefteå, ledamot av
andra kammaren . . med 39 röster;
suppleant för herr Andersson, A.
G. B.:
herr Svanberg, Uno
Ingvar, ledamot av
andra kammaren . med 39 röster.
Gustaf Elofsson G. Ivar Virgin
Ingemund Bengtsson Eric Nelander
År 1965 den 13 maj sammanträdde de
valmän, som av kamrarna fått i uppdrag
att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, för anställande
av föreskrivet val av två ledamöter i
styrelsen över riksdagsbiblioteket jämte
två suppleanter för dem för tiden från
valet, till dess nytt val under år 1969
försiggått; och utsågos därvid till
ledamöter:
fröken Mattson, Lisa,
ledamot av första
kammaren ........ med 38 röster;
herr Wennerfors, Alf
A:son, ledamot av
andra kammaren . . med 38 röster;
suppleant för fröken Mattson, L.:
fru Segerstedt Wiberg,
Ingrid, ledamot
av första kammaren
............ med 38 röster;
suppleant för herr Wennerfors, Alf
A:son:
herr Gustafsson, Gustaf
Einar, i Kårby,
ledamot av andra
kammaren ........ med 38 röster.
Gustaf Elofsson G. Ivar Virgin
Ingemund Bengtsson Eric Nelander
Protokollen lades till handlingarna;
och skulle riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om dessa val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnanden för de
valda, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om de verkställda valen.
§ 3
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 890.
§ 4
Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande och memorial
nr 28 och 29, bevillningsutskottets
betänkande nr 30 samt bankoutskottets
utlåtanden nr 32—35.
§ 5
Föredrogs den av herr Lorentzon vid
kammarens nästföregående sammanträde
på förmiddagen gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
handelsdepartementet angående geologiska
undersökningar i uranhaltiga områden
i västra Ångermanland.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 6
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:
Med hänsyn till kammarens arbetsbelastning
är det nödvändigt att vid
dagens sammanträde slutföra behandlingen
av andra lagutskottets utlåtanden
nr 41 och 44, statsutskottets utlåtande
nr 78 och bevillningsutskottets betänkande
nr 29.
§ 7
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning
av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen (forts.)
Herr förste vice talmannen meddelade,
att den från gårdagens sammanträde
uppskjutna överläggningen rörande
7
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
andra lagutskottets utlåtanden nr 41, i
anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring, in, m., utom
såvitt avser lag angående ändring i lagen
om finansiering av folkpensioneringen
och förslagsanslag till folkpensioner,
dels ock i ämnet väckta motioner,
och nr 44, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition angående
kommunal skatteutjämning, m. in., i vad
propositionen hänvisats till lagutskott,
dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen
den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring, m. m., såvitt avser lag angående
ändring i lagen om finansiering
av folkpensioneringen, dels ock i ämnet
väckta motioner, statsutskottets utlåtande
nr 78, i anledning av Kungl.
Majrts proposition angående kommunal
skatteutjämning, in. m., jämte i ämnet
väckta motioner, såvitt propositionen
och motionerna hänvisats till statsutskottet,
samt bevillningsutskottets betänkande
nr 29, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående kommunal
skatteutjämning, in. in., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,
nu komme att fortsättas; och
lämnades därvid ordet, i enlighet med
förut gjord anteckning, till
Herr LOTHIGIUS (h), som yttrade:
Herr talman! Har man suttit med i
1958 års skatteutjämningskommitté,
som avgav betänkandet »Kommunal
skatteutjämning m. in.», i över fem år
och fått del av synpunkter från ett
stort antal experter, som använt mycken
tid och arbete för att lägga alla
fakta på bordet, och har man dessutom
besökt ett stort antal kommuner för att
tillsammans med ansvariga där diskutera
dessa kommuners speciella problem,
blir man inte så starkt påverkad
av de meningar som framförs från denna
talarstol. Här har ju i viss mån före
-
slagits att man skulle försöka rucka på
vissa principer — principer som enligt
mitt förmenande skulle kunna starkt
försvaga helhetslösningen och undergräva
de generella regler som är nödvändiga
om man skall nå den effekt
som bl. a. departementschefen och kommittén
eftersträvat.
Söker man se frågorna i stort får
man också mindre förståelse för de
kommunala bygdeintressena. Att i alltför
hög grad ta hänsyn till dessa skulle
splittra varje försök att nå en lösning
som verkligen på ett samlande sätt
hjälpte kommunerna i det svåra läge
som dessa nu befinner sig i.
Vi är angelägna om att så långt möjligt
få behålla den kommunala självstyrelsen.
Jag hoppas att vi därvidlag
är eniga åtminstone inom oppositionen,
och herr Gustafsson i Stockholm förklarade
sig ju i går ha samma uppfattning
i frågan. Har man detta som rättesnöre
måste bygdeintressena vika, och
man kan inte ropa på statens hjälp i
varje angelägenhet som i och för sig
kan ha betydelse eller vara av intresse
för kommunerna.
När vi inom 1958 års skatteutjämningskommitté
sökte vägar för att i enlighet
med departementschefens direktiv
få till stånd en skatteutjämning med
en mer allmän skatteutjämnande effekt,
prövade vi ett flertal möjligheter för
att hjälpa upp situationen för de skattekraftsvaga
och skattetyngda kommunerna.
Vi tog upp beskattningsföremålens
fördelning mellan kommunerna för att
se om man den vägen skulle kunna nå
eu lösning för de kommuner som kunde
ha stora skatteobjekt att tillgå men
där skatten nu kom att tas ut på annan
plats än den där vederbörande skatteobjekt
hade sina huvudsakliga råvarutillgångar.
Det gällde kraftverkskommuncr,
där beskattningen kom att i
största utsträckning läggas på de s. k.
konsumentområdena, områden som ofta
hade en bättre skattekraft än råvara
-
8 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
kommunerna. Samma sak gällde skogskommunerna,
där råvaran hämtas till
andra kommuner än dem där förädlingen
sker. Frågor av denna art har ju
tidigare behandlats av kammaren och
kommer även att tas upp senare.
Vi undersökte möjligheterna att införa
en beskattning för gemensamt kommunalt
ändamål och att fördela försäkringsanstalternas
skatteinkomster på de
kommuner, där försäkringstagarna är
bosatta. Vi tog upp olika statliga bolag
såsom Nya system AB, Svenska tobaks
AB, AB Tipstjänst, Svenska penninglotteriet
AB och vidare bl. a. banker och
fysiska personer med stora inkomster.
Om man skulle samla dessa skatteinkomster
i en enda pott och sedan fördela
dem, skulle man ändå inte på långt
när lösa skatteutjämningens problem
och man skulle samtidigt göra sig skyldig
till stora orättvisor, eftersom många
av dessa företag eller personer i åtskilliga
fall endast kan erhålla sina inkomster
om de bedriver sin verksamhet
på den plats, som de valt eller tvingats
att välja. Detta skulle alltså inte utgöra
någon lösning på problemen.
Inte heller skulle man kunna skapa
någon rättvisa genom att taga med någon
speciell faktor i bilden, exempelvis
en utgiftsfaktor såsom skolfaktorn, ungdomsfaktorn,
åldringsfaktorn, tätortsfaktorn
o. s. v. Det fanns alltså endast
två vägar på vilka man enhetligt kunde
samla alla dessa faktorer, nämligen hänsynstagande
till skattekraft och kommunal
utdebitering.
Principerna i skatteutjämningskommitténs
betänkande har godkänts av
såväl departementschefen som utskottet.
Kommittén hade att arbeta inom en
av departementschefen fastställd kostnadsram.
Är direktiv en gång fastställda,
anser jag att man lojalt inom kommittén
skall arbeta inom dessa direktiv.
1958 års skatteutjämningskommittés
uppdrag sammanfattas i dess betänkande
på följande sätt: »De åtgärder, som
kommittén kan komma att föreslå, bör
vara så avvägda att de i kostnadshänseende
håller sig inom ramen för i
årets statsverksproposition upptagna
anslag till skatteersättning till kommunerna
och landstingen i anledning av
1957 och 1961 års ortsavdragsreformer
samt till bidrag till skattetvngda kommuner,
utgörande tillsammans omkring
750 milj. kronor.»
Självfallet har dessa direktiv begränsat
kommitténs möjligheter att skapa en
mera effektiv skatteutjämning. Jag reagerar
emot finansministerns sätt att
binda kommittén, samtidigt som finansministern
efteråt storvulet och generöst
lägger till 200—300 miljoner kronor för
att kanske framstå såsom kommunernas
stora välgörare i detta sammanhang.
Jag vet inte om det är valtaktiska spekulationer,
som ligger bakom detta, eller
vad som annars kan vara orsaken
till att kommittén i detta sammanhang
inte fick frihet att framföra sina synpunkter
inom en budgetram, vilken är
mera tillämplig på den som vi bär i dag.
I anledning av propositionen har ett
stort antal motioner väckts bl. a. syftande
till att späda på med småbidrag
för att täcka vissa kostnader för kommunerna.
Detta gäller bl. a. statsbidragen
till skolskjutsar, grundbidragen till
det kommunala bostadstillägget och
särskilt bidragen till folkbiblioteken.
Jag finner denna mångfald av aktioner
egendomlig. Om de skulle vinna bifall
förfuskas delvis syftet att finna samlande
och generella regler för en skatteutjämning,
och då är vi tillbaka i ungefär
samma system som vi hade förut.
Storheten i det föreliggande förslaget
tycker jag ligger just i att man sopar
bort så många speciella bidragsformer
som möjligt. Det kan man göra när man
genomför en skatteutjämning, som finansiellt
sett tar hänsyn till de nuvarande
kostnaderna och — om jag inte
minns fel — med inte mindre än 65
miljoner kronor ger kommunerna eu
9
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
finansiell förstärkning utöver vad man
nu har. Motionärerna måste begripa att
man nu ger kommunerna större självständighet
och att man försämrar den
kommunala självstyrelsen genom att
ånyo laborera med dessa speciella bidrag.
Tyvärr finns det enligt mitt förmenande
motioner från alla partier i
denna fråga.
Herr Larsson i Hedenäset tog i går
upp frågan om skolskjutsarna uppe i
Norrland. Det är alldeles givet att dessa
skolskjutsar drar större kostnader på
grund av den långa vägen mellan hem
och skola än vad de gör i andra delar
av Sverige. Han ansåg, att särskilt bidrag
borde utgå på grund härav.
Jag vill påstå att kommittén har tagit
hänsyn till dessa faktorer i och
med indelningen i skattekraftsområden.
Norrlands kommuner har redan tidigare
en hög utdebitering, bl. a. orsakad
av särskilt höga kostnader på vissa specialområden.
Kommittén har genom
denna områdesindelning tagit hänsyn
till detta, och indelningen skall ge en
sådan effekt att en hygglig skatteutjämning
skapas för hela vårt land.
Till kommittébetänkandet har jag fogat
en särskild reservation, vilken följts
upp av högerledamöterna i utskottet.
Den gäller först den reduceringsregel,
som man tillskapat för att trappvis
minska skattesvaga kommuners med låg
utdebitering tillskott av dessa utjämningsbidrag.
Herr Gustafsson i Stockholm tog upp
denna fråga i går. I princip ansåg han
att dessa fattiga kommuner inte skulle
ha detta tillskott, men för formens skull
erkände han att man borde gå med på
denna reduceringsregel för att få en
mjukare avvägning. Kommitténs allvarligaste
uppgift var att ge de skattesvaga
och fattiga kommunerna en tillfredsställande
utjämning. Utdebiteringen är
en faktor, men denna faktor kan vara
av tvivelaktig karaktär. Skattekraften
hos en kommun ger en antydan om hur
1* — Andra kammarens protokoll 1965.
pass rik eller hur pass fattig kommunen
är. Däri ligger egentligen hela
tyngdpunkten i kommitténs arbete. Om
en fattig kommun med omsorg och ekonomiskt
sinne planerar sin verksamhet
och därigenom håller utdebiteringen
nere, kommer den att straffas.
Vad är det då vi vill komma åt med
en skatteutjämning? Jo, att hålla utdebiteringen
nere, att befria människorna
från orimligt höga kommunalskatter.
Om det finns kommuner, vilka genom
en förtänksam kommunalpolitik själva
gör detta, sättes de i strykklass. Är detta
att uppamma sparsamliet och att stimulera
en framsynt kommunalpolitik?
Nej, tvärtom! Är man fattig och förtänksam,
blir man diskriminerad.
Vad blir följden av utskottets förslag?
Jo, att man stimulerar till att höja
utdebiteringen i dessa kommuner. Jag
känner till en rad kommuner, företrädesvis
i Småland och södra Sverige,
vilka är i den situationen. Vi smålänningar
är vana att spara, och detta har
även kommit till uttryck i kommunerna.
.lag är inte lika säker på att Norrlands
kommuner alltid har samma ambition
att spara. När de kommunalmän,
som bor i fattiga kommuner, reser tillbaka
till sina hemorter, borde de tänka
sig för på den punkten. Om man tar
bort reduceringsregeln och låter dessa
kommuner ingå i systemet liksom de
andra, skulle det visserligen kosta 30
miljoner kronor. Vi har för vår del försökt
att klara denna utgiftsökning genom
att göra en viss besparing på annat
håll. Det skulle inte drabba de fattiga
kommunerna utan får främst tas
ut från de andra.
I vår reservation förordar vi att utdebiteringsgränsen
skall motsvara medelutdebiteringen
i riket, jämkad uppåt
med ett belopp mellan 1 öre och 50
öre till närmaste 50-tal ören eller jämn
krona. Detta har vi gjort för att hindra
kommunerna att alltför hårt frestas
att höja sina utdebiteringar med anled•
24
Nr 24
10
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
ning av det system som är föreslaget
här och som gäller bidrag för hög utdebitering.
Detta anser vi vara en säkerhetsregel.
I kommittén har vi föreslagit tre
skattekraftsområden. Utskottet har föreslagit
fyra, där Värmlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län ingår i ett
särskilt. Det finns emellertid inte från
mina utgångspunkter något skäl att
ställa mig avvisande till kommitténs förslag.
Jag håller med herr Gustafsson i
Stockholm om att argumenteringen är
svag när man jämför siffrorna för kommunerna
i dessa län med siffrorna för
flera andra kommuner som befinner sig
inom skattekraftsområde 1. Men man
kan inte komma ifrån det faktum att
kommunerna inom det föreslagna område,
som herr Eliasson i Sundborn talat
för, i huvudsak är glesbygdskommuner.
Alltså har de i likhet med övriga
glesbygdskommuner stora problem och
kan ganska snart råka i den situationen
att de får det alltmera besvärligt.
Därför kan det finnas skäl att redan nu
göra en förändring. Kommittén har
också pekat på möjligheten att föra särskilt
utsatta kommuner till ett annat
skattekraftsområde om så befinnes
lämpligt. Man har alltså redan här försökt
att eliminera en del svårigheter
för dessa kommuner.
Det är tillfredsställande att utskottet
och departementschefen har följt
kommittémajoritetens uppfattning i frågan
om att låta utdebiteringsgränsen utgöras
av medelutdebiteringen i riket.
Att högerreservanterna önskar en öreslvftning
ändrar inte principen i detta
sammanhang. Ett system med en fast
utdebitering betyder däremot bara att
man i större utsträckning än eljest kan
stimulera till en kanske icke behövlig
utdebitering, som därtill åsamkar staten
stora utgifter som inte med säkerhet
kan anpassas till rådande statsfinansiella
läge.
Herr Eliasson i Sundborn tog i går
upp till diskussion frågan om utdebiteringsgränsen.
Höjs denna med en krona
för hela landet samtidigt som en enskild
kommun, vilken tidigare har fått
skattelindringsbidrag med en viss summa,
bibehåller en lägre utdebitering,
får denna kommun härefter ett lägre
bidrag. Det är naturligtvis riktigt att
resultatet blir detta; det ligger i själva
systemet för skatteutjämningen. Jag ser
inget fel häri utan betraktar det som
ett rättvist system. Den kommun som
inte höjer utdebiteringen kommer i ett
båttre läge än de kommuner som medverkar
till att medelutdebiteringen i riket
höjs.
Låt mig härefter uppehålla mig vid
frågan om tillskottet till landstingen.
Utredningsdirektiven utsträcktes till att
omfatta även denna fråga först i utredningens
slutskede. Jag förmodar att finansministern
inte kunde motstå de påtryckningar
som gjordes från det mäktiga
landstingspartiet. Men ett faktum
är att frågan om bidrag till och utjämning
mellan landstingen icke har mycket
att göra med kommitténs ursprungliga
uppgift som var att utreda frågan
om en kommunal skatteutjämning. En
lägre landstingsskatt ger inte till resultat
någon utjämnande effekt mellan primärkommunerna.
En skatteutjämning
hos landstingen ger lika mycket till både
rika och fattiga inom landstingsområdet.
Det finns rimlig anledning till att,
som sägs i vår reservation, låta bidragen
till landstingen avtrappas med en
femtedel under en femårsperiod. Med
anledning av den ibland alltför ambitiösa
aktiviteten — förlåt uttrycket —
inom landstingen måste man försöka
finna andra former för att klara landstingens
utgifter så att människornas
skattebörda i framtiden inte blir alltför
stor.
När det slutligen gäller kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun har
utredningen inte intagit någon princi
-
11
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
piell ståndpunkt då vi haft en kostnadsram
att röra oss kring. Jag skulle
anse det välbetänkt att först något se
hur det system som vi i stort är eniga
om kominer att fungera innan man kräver
en utredning på detta område. Man
får därmed tillgång till ett bättre underlag
för ett eventuellt kommande
kommittéarbete. Jag vill alltså förorda
att det kravet skjuts något på framtiden.
Herr talman! Det skulle vara mycket
att säga i denna stora fråga men jag
nöjer mig med att nu yrka bifall till
reservationerna 2, 3 b och 4.
Därefter anförde:
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):
Herr talman! Det var ett mycket överraskande
påstående herr Lothigius nyss
gjorde. Enligt propositionens förslag
skulle landet indelas i tre skattekraftsområden,
medan utskottet har föreslagit
fyra skattekraftsområden. Men herr
Lothigius kommer med en alldeles ny
indelning av landet, nämligen i slösaktiga
kommuner och mer sparsamma
kommuner. De sparsamma kommunerna
skulle finnas i Grännatrakten och i
Småland, medan kommunalförvaltningarna
i Norrland skulle vara de slösaktiga.
Det är nog en alldeles felaktig
slutledning som herr Lothigius gjort.
Att vi i Norrland haft höga utdebiteringar
har inte berott på att vi där är
slösaktiga utan på de speciella förhållanden
som råder i Norrland. Det kanske
också heror på sammansättningen
av fullmäktigeförsamlingarna i de olika
kommunerna i Norrland. Vi har nämligen
velat göra det bästa möjliga för
medborgarna, och det är kanske i detta
avseende som det ibland kan skilja sig.
Jag skall även ta upp en del andra
synpunkter som herr Lothigius anförde
när han talade för reservationerna 3 b
och 4.
1 den förstnämnda reservationen har
högern återkommit med sina påståenden,
som vi känner till från tidigare
debatter om de nuvarande skatteersältningarna,
nämligen att kommunerna på
grund av statliga bidrag skulle frestas
att höja sin utdebitering mer än vad
som ur objektiv synpunkt skulle vara
nödvändigt. Jag skulle vilja fråga: Var
finns bevisen på ett sådant handlande
och vem bedömer vad som är objektiv
kommunalpolitik? Jag skulle vilja se
den kommunalman i ögonen som i dag
yrkar på skattesatser som är större än
nödvändigt.
Vad vill nu högern? Jo, man vill försämra
bidragen på grund av hög utdebitering
och genom sitt yrkande i
den ena reservationen, nr 3 h, spara cirka
35 miljoner kronor åt statsverket.
Vad gör man med de pengarna? Jo,
man tar igen dem genom att i reservation
4 yrka, att reduceringsregeln när
det gäller tillskott av skattekraft skall
slopas. Genom detta yrkande ökar man
statsutgifterna med ungefär samma belopp
som man minskade dem med genom
yrkandet i reservation 3 b. Innebörden
av detta är ingenting annan än
att man vill ge de rika kommunerna
med låg utdebitering mera och ta detta
belopp från de fattiga kommunerna
med hög utdebitering. Så var det med
det förslaget från högerns sida!
Frågan om en rättvis kommunal beskattning
har under årens lopp varft
föremål för många utredningar. Att en
skatteutjämning inte kan komma till
stånd utan statsmakternas medverkan
torde väl alla vara överens om. Men
det har alltid förelegat och torde väl
alltid komma att föreligga svårigheter
när det gäller att skapa regler som inte
är alltför komplicerade men som ändå
på bästa möjliga sätt motsvarar målsättningen.
Det förslag som nu ligger
på riksdagens bord måste hälsas med
tillfredsställelse. Det utgör ett stort steg
mot en rättvisare beskattning. De stora
skillnader i fråga om utdebiteringen
Torsdagen den 13 maj 1965
12 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
som för närvarande råder motsvaras
icke alls av en liknande skillnad när
det gäller kommunernas tjänster till
medborgarna. Propositionen bygger,
som tidigare framhållits av flera talare,
i allt väsentligt på det betänkande som
1958 års skatteutjämningskommitté avgav
under fjolåret. Men i vissa avseenden
har det företagits väsentliga förbättringar.
Kommittén presterade ett i
mitt tycke berömvärt arbete och visade
stor ambition. Man försökte till att börja
med skapa fina och rättvisande kriterier
för att bestämma storleken av
statens bidrag till kommunerna. Man
fann till slut alt detta icke var möjligt
utan stannade vid att föreslå att ett
allmänt skatteutjämningsbidrag skall
utgå, som tidigare redovisats i debatten,
nämligen dels såsom tillskott av skattekraft
vid brist på sådan, dels såsom ett
i kronor bestämt belopp vid hög utdebitering.
Det är klart att ett på detta
sätt uppbyggt system blir en schablon,
som icke i alla enskilda fall kan skapa
största möjliga rättvisa. A andra sidan
måste man givetvis framhålla, att en
kommuns skattekraft och utdebitering
i väsentlig grad påverkas av många irrationella
moment. I medkammaren
påstod en talare i går, att ungefär 80
procent av de kostnader kommunerna
i dag har beror på uppgifter som staten
ålagt kommunerna. Han menade
därför att det borde finnas anledning
för staten att stödja kommunerna på
ett ännu mer frikostigt sätt än vad som
kommer att bli fallet enligt propositionens
förslag. Det är riktigt att kommunerna
har att fullgöra många uppgifter
som staten ålagt dem. Jag undrar emellertid
om det inte finns många olika
möjligheter att lösa dessa frågor; lösningarna
är inte ödesbestämda, även
om en stor del av den kommunala verksamheten
regleras genom statliga bestämmelser.
I motionsparet I: 680 och II: 797 har
ett stort antal socialdemokrater, främst
från Norrland, hemställt att reglerna
för sambandet mellan utdebiteringsgräns
och medelutdebitering bör omprövas
senast år 1970. Vi anser att den
utformning dessa regler fått kan diskuteras,
men vi är inte till skillnad från
reservanterna redan beredda att utdöma
systemet; vi vill först se verkningarna
av det. Utskottet har tillstyrkt
motionen i det avseendet.
Vidare har vi hemställt att extra
skatteutjämningsbidrag skall kunna utgå
när kommunerna får obilliga kostnader
på skolväsendets område, nämligen
för skolskjutsarna. Även på denna
punkt har utskottet mycket bestämt
sagt att detta bör vara en faktor som
man tar hänsyn till när det gäller att
besluta om dessa extra bidrag. Jag är
litet tveksam om utskottets förslag att
det belopp som ställes till förfogande
skall begränsas till 10 miljoner. Detta
belopp återfinns inte i propositionen,
men jag har fattat det så, att det är
fråga om ett förslagsanslag.
För att inte alltför mycket förlänga
mitt anförande vill jag sedan, herr talman,
bara erinra om det obestridliga
faktum att Gävleborgs län fortfarande
tillhör Norrland! Såväl när det gällt
den nuvarande förordningen om bidrag
till skattetyngda kommuner som när det
gäller det förslag som nu framlagts i
propositionen har länet hänförts till
den södra delen av landet. Vi motionerade
om en ändring redan i fjol, men
på statsutskottets förslag beslöt riksdagen
avslå motionen, bland annat på
grund av att man kunde förvänta att
1958 års skatteutjämningskommitté inom
kort skulle komma att avlämna sitt
betänkande. Kommittén avgav sitt betänkande
och ansåg däri att skäl inte
förelåg att hänföra länet till ett högre
skattekraftsområde. Då propositionen
bygger på utredningen även i detta avseende,
har vi ånyo framfört våra krav
motionsledes. I motionerna 648 i första
kammaren och 768 i andra kammaren
13
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
har vi hemställt om en överflyttning i
första hand av hela länet och i andra
hand av landskapet Hälsingland till
skattekraftsområde 2. Utskottet har inte
funnit skäl att bifalla motionerna. Jag
skall inte upprepa alla de argument
som vi har anfört och som talar för att
motionerna borde ha bifallits.
Jag vill endast erinra om en jämförelse
som vi gjort i en tablå intagen i
en av motionerna. Den gäller skattekraften
i procent av medelskattekraften
i riket. För landskapet Hälsingland
är denna 71,1, medan däremot landskapet
Medelpad, vartill Hälsingland
gränsar i norr, har ett procenttal uppgående
till 90,8. Det tycker jag säger
allt.
Hälsingland har varit föremål för
statsmakternas uppmärksamhet på
många områden, och det har vi varit
mycket tacksamma för. Investeringsfonderna
har fått tas i anspråk vid
etablering av företag i landskapet, och
dessutom har man på en rad andra områden
stött landskapets näringsliv bl. a.
genom den försöksverksamhet som ägt
rum genom att man som statskommunala
beredskapsarbeten uppfört industribyggnader.
Jag kommer, herr talman,
att mera preciserat ställa det yrkandet,
att landskapet Hälsingland
överflyttas frän skattekraftsområde 1
till skattekraftsområde 2.
Utskottet har även haft att behandla
motion 798 i denna kammare, vari föreslås
att ett nytt område bildas med en
garanterad skattekraft av 100 procent
av medelskattekraften i riket. 1 det området
skulle då ingå Kopparbergs, Värmlands
och Gävleborgs län. Statsutskottets
lottmajoritet har bifallit det yrkandet.
Jag vill anföra några synpunkter
på utskottets förslag i det avseendet.
I lokaliseringsutredningen framförde
man att en effektiv skatteutjämning
kommer att bli en viktig del i en aktiv
lokaliseringspolitik. Det är alldeles
uppenbart att det är på det sättet. Nu
har utskottet tillstyrkt ett motionsyrkande
om att man skulle inrätta ett nytt
skattekraftsområde som skulle omfatta
tre hela län: det återstående norrlandslänet
Gävleborgs län och två län som
tillhör Svealand. Det förslaget kan ju
synas vara tillfredsställande för oss
motionärer, som har yrkat på att Gävleborgs
län bör få en annan placering.
Men man kan också räkna med att ett
sådant förslag kommer att öppna portarna
till att vi ständigt här i riksdagen
kommer att få förslag om utvidgning av
skattekraftsområden och uppflyttning
till ett högre område. Det synes mig som
om det skulle ha varit logiskt om motionärerna
ställt ett sådant yrkande, att de
delar av Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län som ingår i det s. k.
norra stödområdet i fråga om lokaliseringspolitiken
skulle ha flyttats till
skattekraftsområde 2. Därmed hade
man tydligt och klart sagt att skatteutjämningen
och lokaliseringspolitiken
går hand i hand.
Herr talman! Jag skall till sist yrka
bifall till propositionens förslag beträffande
lydelse av sjunde paragrafen
i förordningen men med den ändringen
att landskapet Hälsingland överflyttas
från skattekraftsområde 1 till skattekraftsområde
2. Då skulle sjunde paragrafen
få följande lydelse:
»För beräkning av tillskott av skatteunderlag
enligt 8 § indelas riket i följande
skattekraftsområden, nämligen
skattekraftsområde 1, omfattande hela
riket med undantag av landskapet
Hälsingland av Gävleborgs län, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län,
skattekraftsområde 2, omfattande
landskapet Hälsingland av Gävleborgs
län, Västernorrlands och Jämtlands län
samt av Västerbottens län landskapet
Västerbotten ävensom Nordmalings,
Hörnefors och Bjurholms kommuner,
samt
skattekraftsområde 3, omfattande
Nr 24
14
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
återstående del av Västerbottens län
och Norrbottens län.»
Beträffande det sista stycket i paragrafen
yrkas ingen ändring.
Redan under gårdagens överläggning
anslöt sig herr Eriksson i Bäckmora till
detta yrkande, som han då förmodade
skulle framställas, och jag räknar därför
med att han ansluter sig till de synpunkter
som jag här har anfört, nämligen
att det fortfarande finns skillnader
mellan Hälsingland och Gästrikland.
Jag räknar alltså med att vi numera är
överens på den punkten.
I detta anförande instämde fru Thunvall
och herr Asp (båda s).
Herr LOTHIGIUS (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag hörde på min vän
herr Ekström i Iggesund, att jag kanske
sårade nationalkänslan när jag råkade
tala om att norrlänningarna var
litet mindre sparsamma än vi i Småland.
Låt mig tillrättalägga det och säga
att vi är kanske litet extra sparsamma
i Småland i förhållande till Norrland.
Jag avundas många gånger norrlänningarna
deras mycket förnämliga
kommunalhus och skolor, som vi i mycket
ringa grad i våra smålandslän haft
råd och möjligheter att skaffa oss motsvarigheter
till. Det beror kanske på
att den norrländska företagsamheten
är av en annan art än den som är förliärskande
i de småländska länen.
Herr Ekström i Iggesund tog också
upp reduceringsregeln. Vi har helt motsatta
uppfattningar om vad som är en
fattig kommun och en rik kommun. En
fattig kommun anser jag vara en kommun
som har dålig skattekraft. Herr
Ekström i Iggesund anser tydligen att
en fattig kommun enbart är en kommun
som har en hög utdebitering.
Grunden ligger väl i skattekraften som
sådan. Man skall stimulera en kommun
med dålig skattekraft att se till att den
inte höjer utdebiteringen för mycket.
När det gäller reservation 3 b kan man
väl ändå påstå med visst fog, att kommuner
frestas att höja utdebiteringen i
en viss situation, när de vet att de därigenom
skulle kunna få ett statsbidrag.
Jag är själv kommunalman, och det är
givet att jag funderar litet på denna
sak när man har en utgift att se fram
emot och skall bestämma sig för om
man skall göra utgiften eller inte. Får
man då ett statsbidrag, därtill kanske
ett hyggligt tilltaget statsbidrag, så är
det alldeles givet att man bestämmer
sig för att göra investeringen. Det är
kanske många gånger gjort som ett stimulansbidrag,
så är nog förhållandena.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Jag skulle bara i en
replik till min vän herr Ekström i Iggesund
vilja säga, att mina synpunkter i
fråga om den kommunala skatteutjämningen
i Gävleborgs län har jag givit
till känna i det anförande som jag hållit
tidigare.
Herr EKSTRÖM i Iggesund (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag ber att få tacka
herr Lothigius för det omdöme som han
nu har gett norrlandskommunerna; det
lät helt annorlunda nu än förut.
När det gäller reduceringsregeln och
ersättningen för en hög utdebitering
så är det omöjligt, herr Lothigius, att
föra ett sådant resonemang beträffande
sammanhanget mellan vad som är
grundläggande ur ekonomisk synpunkt
för kommunerna, om kommunerna är
rika eller fattiga, utdebiteringens storlek
o. s. v. Det är mycket svårt att avgöra
detta. Men att verkningarna kommer
att bli de jag har nämnt, därest
riksdagen följer högerns båda reservationer,
är alldeles uppenbart. Enligt
den ena reservationen skulle man ge
kommunerna 30 miljoner och enligt
den andra sknlle man ta 30 miljoner
15
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
från dem — det är innebörden av förslaget.
Herr KEIJER (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja säga
några ord i en fråga som på sitt sätt
är en delfråga i det stora komplex som
behandlas här i dag.
Det är ingen överdrift alt säga att
propositionen angående avlösning av
statsbidraget till de kommunala folkbiblioteken
och dessas inbakande i den
allmänna skatteutjämningen orsakat bestörtning
hos en mycket stor del av
dem som haft att bära ansvaret för dessa
bibliotek ute i landet. Det är först
och främst ytterst anmärkningsvärt att
en sådan genomgripande omläggning
genomförs utan att de berörda myndigheterna
och organisationerna fått tillfälle
att yttra sig i ett remissförfarande.
Så sent som i oktober 1963 utarbetades
en departementspromemoria rörande
»viss omläggning av stödet till
folkbiblioteksväsendet», som rubriken
lyder. Det förslag som där framlades
gällde vägar att, framför allt med hänsyn
till kommunsammanslagningarna,
återge och bevara den stimulanseffekt
som statsbidraget hade när det infördes.
Genom att detta maximerats till
10 000 kronor per kommun och inte
ändrats sedan 1929 hade det för de
flesta kommuner förlorat den avsedda
stimulanseffekten.
Med de nya normerna skulle inte
minst biblioteken i de många mindre
kommunerna med upp till 15 000 invånare
få en kraftig stimulans och bl. a.
ges möjligheter att anställa fackutbildad
personal. De ändamålsbestämda anslagen
skulle bli till en påtaglig förnyelse
för biblioteksarbetet, som ju är
en betydande kulturinsats i en bygd.
Den nya väg som departementet nu
anvisar framstår som ganska riskfylld
för biblioteksväsendets utveckling —
detta inte sagt som ett misstroende mot
kommunernas ledare. Men var och en
som känner situationen och står mitt
uppe i det kommunala arbetet vet hur
stora behoven är på olika områden ute
i kommunerna, och det är realistiskt
att räkna med att böckerna inte kommer
i första hand då det gäller upprustningen.
I själva verket är redan nu
läget i stort sett bekymmersamt för
folkbiblioteken. I många andra länder
är bibliotekens standard betydligt högre.
I Danmark gör t. ex. en bibliotekslag
som trädde i kraft den 1 april biblioteken
obligatoriska och föreskriver
utbildade bibliotekarier i kommuner
med minst 5 000 invånare.
Herr talman! Det är påtagligt hur,
stark reaktionen har blivit bland dem
som bäst känner särskilt de mindre
bibliotekens situation. Så säger t. ex.
Riksföreningen Deltidsanställda folkbibliotekarier:
»Skulle de särskilda
statsbidragen borttagas, kommer detta
att hårdast drabba de små landsortsbiblioteken.
I kommuner, där biblioteksverksamheten
ännu inte hunnit byggas
upp eller helt saknas, torde det bli
svårt att få till stånd goda bibliotek
utan hjälp av särskilda statsbidrag.»
Det är högst anmärkningsvärt att
bibliotekens resurser löper risk att bli
allvarligt försämrade samtidigt som
skolans och hela utbildningssamhällets
krav på biblioteken stiger oerhört hastigt.
Det skulle ha varit tryggare för
kommunerna att få ett bestämt bidrag,
tilltaget med hänsyn till den nya situationen
och speciellt avsett för biblioteken.
Det är också allvarligt, herr talman,
att med det bortfallna statsbidraget
också kravet på personalens kompetens
bortfaller, d. v. s. den beror på vad den
enskilda kommunen beslutar. Därmed
är också den centrala utbildningen för
bibliotekarier i farozonen.
Herr talman! Det är ingen trevlig
uppgifl att vara pessimist i en så väsentlig
kulturfråga som vårt biblioteksväsen,
men det finns stor anledning att
Nr 24
16
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
vara det, om stödet till biblioteken skall
försvinna i den breda bidragsfloden i
skatteutjämningen. Det kan bli en
olycklig utveckling för en av de viktigaste
grenarna av vårt lands kulturliv.
Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen nr 7, fogad
till statsutskottets utlåtande nr 78.
I detta anförande instämde fröken
Elmén (fp).
Herr NILSSON i Kristianstad (s):
Herr talman! Jag kan helt ansluta
mig till vad flera talare tidigare i debatten
sagt beträffande värdet av den
reform som vi nu behandlar. Man kan
med all rätt beteckna den som en social
rättvisefråga, som möjliggör en någorlunda
jämn välståndsstegring för kommunerna.
Reformen, som siktar att till
kommunerna ge bidrag i allmänt skatteutjämnande
syfte, har också den förtjänsten,
att man delvis rensar upp i
statsbidragsfloran och förbilligar och
förenklar ansökningsförfarandet för
kommunerna. Genom den konstruktion
som statsbidraget fått i det nya systemet,
så elimineras risken ganska väsentligt
för kommunerna, att på grund av
felaktigheter i ansökningsförfarandet
icke erhålla det bidrag som de har rätt
till. Man kan i såväl skatteutjämningskominitténs
betänkande som i regeringens
proposition utläsa en stor vilja att
just skapa ett enkelt och lättillämpligt
system, och därmed har man lyckats.
Jag är förvissad om att landets kommuner
mottar det med största tillfredsställelse.
Som framgår av utskottsutlåtandet
och som också tidigare påtalats, är det
nya systemet uppbyggt på två huvudfaktorer,
varav den ena -— skattekraftsfaktorn
-— innebär att man ger ett tillskott
vid bristande skattekraft, och den
andra — utgiftsfaktorn — innebär att
man ger bidrag vid hög utdebitering. Då
det gäller utjämningsbidraget vid bristande
skattekraft är riket indelat i tre
skattekraftsområden med olika tillskott
av skatteunderlag beroende på länens
struktur och ekonomiska förutsättningar.
Denna områdesindelning har blivit
en kontroversiell fråga.
Utskottsmajoriteten föreslår, att det
tillskapas ytterligare ett skattekraftsområde,
nämligen för Värmlands, Kopparbergs
och Gävleborgs län. Man frångår
härmed vad en enig utredning och vad
propositionen föreslår. Det övervägande
antalet remissinstanser har också funnit
den i propositionen föreslagna indelningen
lämplig. Den sammanfaller
för övrigt med gränsunderlagsområdena
i det nuvarande skattelindringssystemet.
Skatteutjäinningskommittcn bygger
sitt ställningstagande beträffande de tre
skattekraftsområdena på en mycket noggrann
undersökning och har också ansett
att systemet ger rättvisa åt samtliga
kommuner. Det finns således ingen anledning
att tillskapa ett extra område
för de tre nämnda länen och därmed
gynna och särbehandla dem i förhållande
till det övriga landet. Argumentationen
för ytterligare områden är
långt ifrån övertygande, och jag tycker
inte att man i en sådan här fråga skall
bedriva någon länspolitik.
Områdesindelningen enligt propositionen
är ganska grovt tillyxad och utgör
en schablonmässig dyrortsgruppering
av de kommunala kostnaderna. Det
är givet, att vid ett sådant här enkelt
och summariskt system kan man inte
nå hundraprocentig rättvisa kommunerna
emellan, och det har man inte
heller eftersträvat. Med hänsyn till
skatteutjämningssystemets utformning
finns det ingen större anledning att arbeta
fram en mera noggrann områdesindelning
än vad man har gjort. Systemet
tar ju hänsyn till kommunernas
utgiftsförhållanden på det sättet, att eu
del av skatteutjämningsbidraget sätter
in, när kommunernas utdebitering för
allmän kommunalskatt överstiger en
viss nivå. I själva konstruktionen lig
-
17
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
ger det alltså en naturlig gradering efter
kommunernas ekonomiska förhållanden,
och detta minskar behovet av en
mera långtgående indelning som man
nu vill driva fram.
Man får också se frågan ur ekonomisk
synpunkt. Ett tillskapande av det område
som utskottsmajoriteten föreslår
kostar cirka 20 miljoner, en icke oväsentlig
summa i dagens ekonomiska
läge. Det är klart, att man kan driva en
sådan här indelning i skattekraftsområden
hur långt som helst, men då förfuskar
man hela reformen och gör den
mycket tungrodd. Man kan inte se på
frågan så isolerat som man gör från
visst håll, utan man måste bedöma den
med hänsyn till landet i dess helhet och
även se på motiven för reformen.
Det finns ytterligare starka skäl till
att icke tillstyrka förslaget om det nya
området. I förordningen om skatteutjämningsbidrag
har det tillagts en befogenhet
för regeringen, att göra avvikelser
från indelningen i sådana fall,
där det i framtiden uppstår förändringar
i de faktorer, som ligger till grund
för områdesindelningen. Extra skatteutjämningsbidrag
kan också i viss utsträckning
utgå för att åstadkomma den
ytterligare utjämning av utdebiteringarna,
som kan vara motiverad sedan
ordinarie bidrag utgått.
Högern föreslår i reservationen nr
3 b att medelutdebiteringen i riket jämkas
uppåt med belopp mellan 1 och 50
öre till närmast 50-tal öre eller jämn
krona, och att utdebiteringsgränsen för
beräkningsåret 1965 i enlighet härmed
skall utgöra 17 kronor för skattekrona.
Förslaget kan beräknas medföra en
minskning av statens kostnader för den
ifrågavarande bidragsgivningen med
cirka 35 miljoner kronor. I reservation
nr 4 föreslås att rcduccringsregeln slopas.
Högern vill alltså slopa denna regel.
Det medför, att man ökar skattcutjämningsbidraget
för år 1966 med 30
miljoner kronor. Detta innebär, herr
Lothigius, att man flyttar över bidrag
från de fattiga kommunerna till de rika,
och det kan vi från vårt håll inte vara
med om.
Med hänsyn till vad jag nu anfört vill
jag ansluta mig till reservation nr 1 av
herr Näsström in. fl. och i övrigt till utskottets
skrivning.
Vad beträffar avlösningen av statsbidraget
till de kommunala folkbiblioteken
har biblioteksfolket agerat mycket
aktivt för att behålla bidraget, men
jag tror inte bibliotekarierna rätt känner
de kommunala förtroendemännen.
Biblioteksväsendet ingår ju numera i
en normal kommunal verksamhet, och
jag kan icke föreställa mig, att kommunerna
skulle särbehandla biblioteken i
förhållande till de övriga kommunala
frågorna. Vidare får man se detta spörsmål
om statsbidrag till folkbiblioteken
i ett större sammanhang, nämligen i en
strävan att samordna de olika statsbidragen
till ett system. Det kan inte
finnas någon anledning att då behålla
ett särskilt bidrag till biblioteken. Jag
tror därför, herr talman, att biblioteksfolket
inte behöver hysa någon större
misstro mot de kommunala förtroendemännen,
utan folkbiblioteken kommer
säkert i framtiden att omhuldas i samma
utsträckning som hitintills.
Herr LORENTZON (k):
Herr talman! Det föreliggande förslaget
angående kommunal skatteutjämning
utgör ett betydelsefullt steg på
vägen att utjämna det kommunala skattetrycket.
Detta måste ses som en gärd
av rättvisa mot särskilt de människor
som bor i landskommuner med svagt
skatteunderlag. Jag vill gärna ha sagt
detta trots att jag — som framgår av
den kommunistiska motionen nr 801 i
denna kammare och 673 i första kammaren
— på några punkter uttalar en
annan mening än den som uttryckcs i
propositionen och i utskottsmajoritetens
utlåtande.
Nr 24
18
Torsdagen den 13 mai 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Framför allt skulle jag vilja betona
att den fråga, som med den ökade förskjutningen
av skatterna i riktning mot
den indirekta skatten får ökad betydelse,
nämligen frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, i
allt väsentligt förblir olöst. Av detta
skäl har i bl. a. nyssnämnda motionspar
i förgrunden ställts förslaget att
riksdagen i skrivelse till regeringen
skall begära en skyndsam utredning —
därtill förutsättningslös — av frågan
om kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun. Utskottet intar den enligt
vårt sätt att se egendomliga ståndpunkten,
att man först bör avvakta verkningarna
av den nu föreslagna skatteutjämningen.
Dess verkningar har ju utredningsmaterialet
givit en utmärkt belysning
av, varför det inte bör finnas anledning
att först avvakta. Verkningarna
torde alltså kunna överblickas tillräckligt
klart för att man skall kunna ge svaret,
att den föreslagna skatteutjämningen
inte löser den brännande frågan om
en välmotiverad ändring i kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun.
Framför allt är det ju de växande
skolkostnaderna, som motiverar en ändring
i kostnadsfördelningen. Men också
i flera andra hänseenden finns skäl till
att denna fråga skyndsamt blir föremål
för en utredning. Fn sådan utredning
skulle — är vi övertygade om — utmynna
i förslag till en ökad .statlig andel
av de samhälleliga kostnaderna, vilket
skulle innebära en långt effektivare
skatteutjämning än den som uppnås enligt
det nu föreliggande förslaget.
I avvaktan på en lösning av denna
fråga anser vi kommittéminoritetens
förslag om en fast utdebiteringsgräns
vara avgjort att föredraga framför propositionens
— och utskottsmajoritetens
— förslag om medelutdebiteringsgräns.
Det är också ett imponerande antal remissinstanser
och därtill tungt vägande
sådana, som uttalat sig för en fast utdebiteringsgräns.
Svenska kommunför
-
bundet, Svenska stadsförbundet, Landstingsförbundet,
överståthållarämbetet i
Stockholm jämte ett antal länsstyrelser
ger sin anslutning härtill, vilket vittnar
om att det här inte är fråga om meningsyttringar
vare sig från glesbygdsområden
eller deras motsats, tätortsområden,
utan allmänt kommunala intressesynpunkter.
Innan en, enligt vårt förmenande,
verklig lösning åstadkommits av problemet
om kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun bör man gå varsamt
fram, när man skall slopa sådana utgående
direkta statliga bidrag, som kan
få till följd menliga verkningar i berörda
avseenden. Jag tänker närmast på
bidraget till folkbiblioteken. Vi har därför
yrkat att detta bidrag fortfarande
skall utgå.
Herr talman! Jag vill med hänvisning
till nu anförda synpunkter yrka bifall
till motion nr 801 i denna kammare
samt nr 673 i första kammaren.
Vad beträffar motion nr 808 i denna
kammare och nr 682 i första kammaren
är jag av formella skäl förhindrad att
yrka bifall till dem då de saknar förslag
till lagtext. Jag yrkar därför, herr talman,
bifall till reservation nr 7 av herr
Boman in. fl. i statsutskottets utlåtande
nr 78.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! De anföranden som hållits
av talarna på denna långa talarlista
har präglats av en föredömlig koncentration,
och tvärtemot vanligheten
skall jag försöka följa det mönstret. Det
var kanske framför allt den senaste talaren
som gav mig anledning att göra en
del reflexioner.
Yrkandet på en utredning om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun
bottnar från förslagsställarnas sida
i det önskemålet att staten skall betala
förhållandevis mera än vad den gör i
dag och kommunen följaktligen slippa
19
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
undan med förhållandevis lägre insatser.
I denna kammare består ledamöterna
av såväl riksdagsmän som kommunalmän.
Man kan säga att det är två
själar i samma bröst -— ibland är väl
den ena litet mera högljudd än den
andra. Hos de talesmän som yrkat på
en utredning om omfördelningen bar
väl den kommunala själen så att säga
varit den mest pockande.
Tidigare kunde man kanske anföra
sociala bevekelsegrunder för en sådan
här omfördelning av kostnadsbördan.
Då härrörde en väsentlig del av statens
inkomster från den progressiva statsskatten.
Till skillnad häremot känner vi
till att kommunerna får sina inkomster
via den proportionella kommunalskatten.
Jag tror nog att denna kammares
ledamöter är överens med mig om jag
säger att det är ett passerat skede när
vi i praktisk politik räknade med att
fortsätta en sådan omfördelning genom
att skaffa mera pengar via ökad progressiv
statsskatt. Därför är de ekvivalenta
skattebegreppen i dag å ena sidan
den proportionella kommunalskatten
och å andra sidan en utbyggd indirekt
beskattning av typ omsättningsskatt. På
de premisserna, som är reella, kan man
väl säga att tanken på en omfördelning
inte längre bar något speciellt socialt
motiv. Den kan ba ett kommunalt motiv,
men knappast ett socialt. Jag tror det
är riktigt att understryka detta.
Jag vill också erinra om att redan i
statsverkspropositionen i år tillät jag
mig att föra vissa diskussioner om
skattebördan stat kontra kommun. En
beräkning redovisades som innebar att
på de senaste tio åren bar statens andel
av de kommunala utgifterna stigit från
17 till 22 procent, i absoluta belopp
2 600 miljoner kronor. Detta är den
faktiska utvecklingen. Att sedan kommunalskatterna
är betungande är en annan
historia. Det beror på den väldiga
expansion som präglar den kommunala
aktiviteten för närvarande — en expan
-
sion som har sina naturliga förklaringar.
Nu förhåller det sig inte så som det
ibland heter i den enkla, jag skulle vilja
säga primitiva vokabulären, att kommunerna
bara har att betala och inregistrera
allt vad detta hus lägger på de
kommunala skuldrorna. Besluten tillkommer
efter noggranna prövningar
och diskussioner, och konununalintressena
är inte undanskymda i denna värderade
församling. I många avseenden
ligger den kommunala expansionen såsom
ett uttryck för förhandlingsmässiga
överenskommelser mellan stat och
kommun, där båda parterna har skilts
från varandra i den uppfattningen att
uppgörelsen varit acceptabel och riktig,
och man har tagit konsekvenserna
härav i sedermera kommande auktoritativa
beslut i denna kammare.
Jag har endast velat säga detta, eftersom
jag tycker att det varit litet orättvist
mot kammarens ledamöter när jag
i denna debatt har skymtat ett och annat
uttryck som kan tolkas på det sättet
att »här sitter man och fattar beslut
utan tanke på kommunerna, och sedan
är det bara för de stackars kommunerna
att bära bördorna av en del oreflekterade
och ovisa beslut». Så är det naturligtvis
inte.
Detta förslag, som vi förmodligen
ganska snart kommer att fatta beslut
om, innebär ett krafttag för en ny fördelning
till kommunernas favör — och
säg gärna till statens nackdel.
Hela reformen rör sig om ett skatteutjämningsengagemang
på mellan 900
och 1 000 miljoner. I detta ligger involverat
en finansieringsoperation på folkpensioneringens
område som totalt sett
kraftigt lägger över kostnaderna på staten,
om jag bedömer kommunkollektivet
å ena sidan och staten å den andra.
Nettoresultatet av hela operationen är
100 miljoner kronor kommunerna till
godo, och lägger jag till detta den polisreform
som riksdagen har beslutat, till
-
Torsdagen den 13 mai 1965
20 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning
av folkpensioneringen
lika med förstatligandet av rådhusrätterna,
så tillkommer där ytterligare ett
åtagande som när det träder i full kraft
uppgår till 400 miljoner kronor, vilket
också flyttas över på den statliga finansieringsskyldigheten.
Det genomgående
draget i dessa operationer och göranden
och låtanden har varit en strävan efter
att få betalningsskyldigheten och beslutanderätten
att sammanfalla.
Jag är medveten om att man inte konsekvent
kan genomföra detta, låt mig
säga på skolans område, i varje fall inte
ännu men det som skett under senare
år, polisväsendets förstatligande, provinsialläkeriets
och mentalsjukvårdens
förhandlingsmässiga överförande på
kommunerna, är ett uttryck för den
riktiga principen att beslutanderätt och
kostnadsansvar skall följas åt. Man får
hålla detta, tror jag, som en klar riktstolpe
och målsättning, även om jag är
helt medveten om att många reservationer
måste göras för att nå detta mål,
och det kommer att ta sin övergångstid
och ha sina mellanformer.
Reformen innebär emellertid — och
det skulle jag vilja säga som en allmän
slutsats angående förslaget som ingen
väl torde kunna bestrida — ett krafttag
till kommunernas favör som varit
så pass markerat att kommunalmännen
själva nog varit ganska positivt överraskade.
Då kan man säga att liar man
fått så här mycket så kan man få litet
till. Jag medger att det ligger litet av
filosofi i detta. Men jag kan försäkra
att finansministern och regeringen bakom
honom, när den här propositionen
utformades gick så långt som man ansåg
att man kunde gå i medvetandet om
kommunernas besvärliga situation. Jag
är inte alldeles säker på att alla kammarens
ledamöter har tagit sig tid att
studera det tabellmaterial som finns i
slutet på propositionen och som ger ett
ganska klart uttryck för vad det här
gäller. Jag skulle vilja sammanfatta saken
på det sättet, att en i annat fall
av folkpensioner och finansieringen
ganska ofrånkomlig kommunal utdehiteringshöjning
inom de närmaste åren
har stora chanser att kunna bordläggas.
Jag tror inte att en återbäring den här
vägen på 3 kr., 3: 50 kr. eller till och med
4 kr. till kommunerna innebär någon
skattesänkning. De fattigaste kommunerna
som får de största bidragen har
en så eftersatt kommunal service att
det skulle vara förvånande om de inte
utnyttjade situationen till att i första
hand förbättra denna. Men en i annat
fall ofrånkomlig skattehöjning slipper
de undan och det är ju utomordentligt
värdefullt.
Det finns, utöver de siffror jag här
rent allmänt redovisat, en synpunkt som
man också bör ta hänsyn till. Detta förslag
innebär ju värdebeständighet och
följsamhet till standardutvecklingen i
och med principen om tillskott av skattekraft
och skatteunderlag samt bidrag
till specifikt höga utdebiteringar. Om
jag diskonterar utvecklingen på det
kommunala området — jag kanske inte
skall göra det för det närmaste året,
men låt mig säga för tredje, fjärde,
femte, sjätte året efter detta — och utgår
från att den kommunala expansionen
blir ungefär likartad med vad den
varit under 1960-talet och med det anspråk
på pengar som detta kommer att
innebära, ger förslaget en garanti för
icke endast de summor vi i dag avläser
utan ett ökat bidrag på i runt tal 100
miljoner kronor av statliga medel till
landets kommuner för varje år — om
trenden i den kommunala utvecklingen
fortsätter.
Detta är någonting nytt och, efter
vad jag föreställer mig, mycket värdefullt
i hela historien. Något liknande
har vi tidigare inte vågat åta oss i de
mera preliminära, provisoriska och tillfälliga
förslagen i form av skattelindringsbidrag.
Detta har naturligtvis pressat
de statsfinansiella marginalerna till
det yttersta. Jag har personligen fått
uppbära mycken smälek efter den 11
21
Torsd*.gen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
januari för skrala och dåliga statsfinanser
och för en dålig budgetpolitik som
i sin tur lagt orimliga bördor på den,
som det heter, penningpolitiska sidan
med åtföljande hög ränta och kraftiga
kreditåtstramningar. Det har dess bättre
stannat vid en allmän och muntligt
framställd kritik och har inte precis
tagit sig uttryck i några efterföljande
konkreta yrkanden när man diskuterat
finanspolitiken.
Nu har emellertid ett yrkande som
innebär en ytterligare kostnad på 20
miljoner kronor med lottens hjälp vunnit
i utskottet. Då kan man fråga sig:
Spelar 20 miljoner någon roll i denna
väldiga affär? Som finansminister får
man lära sig att hålla även på en summa
på 20 miljoner kronor — och också
på mindre summor, det kan jag försäkra
kammaren. Jag har försökt övertyga
riksdagens ledamöter om att, om
man i princip är ense med finansministern
om nödvändigheten av en stark
budget och kanske t. o. in. kostar på sig
en ganska accentuerad kritik över att
finanspolitiken är svag, det då är mycket
svårt att få logik och konsekvens i
att man rätt ogenerat ökar på med ett
20-tal miljoner på denna punkt, utan att
med en stavelse anvisa några kompenserande
finansieringsvägar. Nu kan sådant
hända någon gång i detta hus, så
alldeles ovana vid det är vi ju inte. Jag
har ändå inte kunnat uraktlåta att understryka
att detta inte är konsekvent
och logiskt.
Om jag således säger att detta förslag
om nya skattekraftsområden betyder en
kostnadsstegring på 20 miljoner är det
måhända inte detta som är det mest besvärliga
i den avvikelse från propositionen
som utskottsutlåtandet innebär,
utan det är själva principen att improviserat
snickra till ett alldeles nytt
skattekraftsområde. Jag ber att få erinra
om att de i propositionen redovisade
skattekraftsområdena är ett resultat av
två offentliga utredningars bemödan
-
den, och den sista utredningen arbetade,
vill jag minnas, i fyra år med ett
mycket stort uppbåd av siffermaterial
och jämförande kommunalstatistik på
området. Om själva skattekraftsområdena
var man enig i kommittén, och
det kom inte heller några reservationer
i remissbehandlingen. Jag är medveten
om att det har funnits vissa irritationsmoment
i fråga om gränsområdena,
och naturligtvis blir det så när
man lägger in en gräns, framför allt
gränsen mellan första och andra skattekraftsområdet.
Men för att man skall
kunna klara denna situation är propositionen
skriven på sådant sätt, att det
skall finnas möjligheter för Kungl. Maj:t
att i den praktiska tillämpningen göra
de modifikationer just i gränsområdena
som kan anses vara erforderliga.
Detta har till yttermera visso understrukits
i kommittén och i propositionen
liksom i reservation 1 till utskottsutlåtandet.
En gräns är en gräns och man får
aldrig ett exakt uttryck för skillnaden,
hur man än drar gränsen. Men gränsen
kan naturligtvis dras så att det blir
stora risker för att den inte håller inför
den prövning och den framtid som man
har att möta på området. Den nuvarande
gränsen har burskap i sig genom att
den tillämpats under tre, fyra år i det
skattelindringsbidragssystem som vi för
närvarande arbetar med. Man har också
en gammal traditionell gränsdragning
där man isolerar Norrland — jag
gör här eu reservation för Gävleborgs
län — från Svealand och Götaland i övrigt.
När man nu för in hela län, såsom
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands
län, marscherar man ned i de
breda delarna av landet. Den gräns som
ligger längre söderut är betydligt svårare
att motivera.
Jag har svårt att tänka mig att det
finns ett plausibelt skäl att neka Dalsland
eller norra Bohuslän ungefär samma
rättigheter som man är beredd att ge
Nr 24
22
Torsdagen den 13 mai 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Värmland i gränstrakterna därintill. Likaså
har jag svårt att tänka mig att det
finns någon större skillnad mellan Örebro
läns bergslag, socknarna norr om
Nora och Lindesberg, och gränsorterna
mot Värmland och södra Kopparbergs
län. Det är naturligtvis inte heller någon
nämnvärd skillnad skattekrafts- och
utdebiteringsmässigt i socknarna längre
ut mot Bottenhavet på båda sidor om
Dalälven, som skiljer Uppland från Gävleborgs
län.
Jag ser därför med oro på den nya
gränsdragningen och betraktar den som
svårare att försvara på ett vettigt sätt
än den gränsdragning som har kodifierats
i två utredningar med Kungl. Maj:ts
proposition. Har man inte argument för
en riktig gräns vet man ju inte var man
över huvud taget slutar, och då bryter
man ned det arbete som ligger bakom
kommitténs undersökningar, vilka jag
villigt erkänner innebär grova schabloner,
men som ändå utgör ett uttryck
för i större distrikt förekommande skiljaktigheter
både i fråga om skattekraft
och utdebitering och som har motiverat
själva gränsdragningen.
Jag tror således att både denna kammare
och medkammaren kommer att
ställas inför ganska omöjliga situationer
med det förslag till nytt skattekraftsområde
som utskottet med fru Fortunas
hjälp och ytterligare litet hjälp har lyckats
prestera.
Den andra frågan som har varit föremål
för delade meningar gäller själva
utdebiteringsgränsen. Härvidlag kan jag
fatta mig kort och säga att en fast bidragsgräns,
som förordas med styrka
i en reservation, betyder ett renodlat
statsbidrag frikopplat från utjämningstanken,
och detta skär sig mot grundtanken
i propositionen. Den rörliga
gränsen i fråga om utdebiteringen är
baserad på utjämningsprincipen, eftersom
det är medelutdebiteringen som hela
tiden är avgörande för det statliga
bidraget och därmed är själva grund
-
tanken om skatteutjämning som präglar
propositionen konsekvent och logisk.
I första kammaren, och måhända
även i denna kammare, bär man varit
tveksam om slopandet av vissa specialbidrag,
t. ex. biblioteksbidraget och
skolskjutsbidraget. Men våra folkbildare
har nog sett spöken mitt på ljusa dagen,
när de har varit rädda om sitt biblioteksbidrag.
Ty 10 000 kronor är i dagens
läge knappast någon stimulans för
en kommun. Parallellt med de förslag
som här föreligger har ecklesiastikministern
dessutom på riksdagens bord
lagt en proposition, som innebär förstärkningar
av den centrala biblioteksorganisationen,
förstärkta propagandaresurser
och förstärkta möjligheter för
centralbiblioteken samt förstärkta aktiviteter
för att stimulera kommunerna
att hålla biblioteksverksamheten uppe.
Man gör säkert våra kommunalmän
orätt, om man på allvar gör gällande
att finansministern — och nu använder
jag kanske ett rått språk —- går omkring
med den lilla slanten i näven och
lockar dem att etablera bibliotek inom
kommunens verksamhetsområde. Den
kommunala självkänslan skulle väl reagera
mot det. Man hävdar i varje fall
vid olika tillfällen att vi har kommit
långt när det gäller kommunal suveränitet,
aktivitet och ansvarskänsla, och
jag är den förste att understryka att så
är. Men då bör man väl också tänka på
den saken i detta sammanhang.
Sedan har skolskjutsbidraget också
spelat en viss roll i debatten, och speciellt
i en del kommuner längst uppe i
norr har man varit rädd för att förlora
på saken. Men skolskjutsbidraget läggs
in i den totala skatteutjämningen och
kommer därigenom de sämst ställda
kommunerna till del enligt principen
om kommunal skatteutjämning. De kommuner
som har den sämsta skattekraften
och den högsta utdebiteringen får
det största tillskottet i skatteunderlag
och det största utdebiteringsbidraget.
23
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
De bör därför kunna klara av skolskjutskostnaderna.
I första kammaren var det i går kväll
åtskilliga talare som sade att skolskjutsbidraget
tar en stor del av den totala
utdebiteringen. Men då har man i allmänhet
bara gjort en enkel beräkning
på kostnaderna. Det nya förslaget innebär
också ett tillskott i skatteunderlaget,
och följaktligen blir det fler skattekronor
att slå ut skolskjutskostnaderna
på. Och gör man det, så blir det
ekonomiska resultatet ett annat och betydligt
bättre.
Som utskottet understrukit har Kungl.
Maj:t också i sin band de 10 miljoner
kronor som skall användas för att hjälpa
upp kommuner som ligger speciellt
illa till med hänsyn till skolskjutsbidragets
involvering i de stora bidragen.
Herr talman! När jag började detta
anförande, avgav jag ett bragelöfte, och
det höll jag faktiskt på att glömma; även
detta anförande höll på att bli långt. Det
var emellertid inte avsikten. Nu vet jag
att en talare efter mig kommer att ta
upp frågan om folkpensionsfinansieringens
omläggnng, och jag skall därför
inte orda om den saken nu. Jag har
bara här velat göra dessa reflexioner i
anledning av de mest kontroversiella avsnitten
i de utskottsutlåtanden vi här
behandlar. Jag ville säga någonting av
mera principiell natur i den mycket
intressanta frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun. Samtidigt
ville jag ge uttryck för — och det
är väl mänskligt —• att när man har
tagit ett så kraftigt tag att man själv
är tveksam, huruvida det inte är litet
för mycket, så känns det givetvis litet
otacksamt att andra kommer och bjuder
över ytterligare. Detta är dock en
isolerad finansministeriell reaktion, som
jag inte begär att någon annan skall
lägga sig till med.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag har inte på något
sätt bestritt finansministerns uttalande
att detta är en betydelsefull reform. Jag
konstaterar bara att förslaget innebär
en ökning jämfört med kommitténs och
att det hänger samman med att herr
Sträng hindrade kommittén att lägga
fram ett längre gående förslag. Det är
från den utgångspunkten man får se
denna fråga.
Jag skall inte nu fördjupa mig mycket
i kostnadsfördelningsproblemet. Vi har
haft en lång talarlista här och debatten
är ännu inte slut. Självfallet kan man
diskutera vem som beslutar och vem
som skall betala. Om man lägger på
kommunerna uppgifter, som de är skyldiga
att fullgöra — t. ex. på skolväsendets
område •— så kan man ju fråga,
herr Sträng: Var finns den kommunala
självstyrelsen? Vi vet bara att kommunerna
får betala kalaset och att statsbidragen
inte helt jämnar ut kostnaderna.
Jag tycker inte vi har anledning att
underskatta detta problem. Alla politiska
meningsriktningar vill skapa större
likställighet mellan medborgarna i
olika avseenden men har inte dragit
slutsatserna av det i fråga om finansieringen
av de obligatoriska utgifterna på
t. ex. skolans och socialvårdens områden.
Vad sedan beträffar det där »snickrandet»
som herr Sträng talade om vill
jag peka på skillnaden i garantien mellan
90 och 110 procent, d. v. s. 12 skattekronor
i områdena 1 och 2. År det
rimligt att ha så stor skillnad mellan
kommuner som ligger på vardera sidan
om en områdesgräns? Vi har t. ex. fjällkommuner
i vårt län. Man kan fråga sig
vad det finns för motiv för så stor skillnad
i garanti mellan dem och kommuner
som är mera välbeställda i mellersta
Norrland.
När man studerar de utdebiteringar
som kommer att gälla framöver enligt
beräkningen på s. 125, ser man betriif
-
Nr 24
24
Torsdagen den 13 maj 1905
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
fande dessa tre län, där vi har prutat
ned motionärernas krav och försökt oss
på en mjukare avtrappning, att det
finns ganska goda motiv för ett nytt
område. Även finansministern och kommittén
har varit överens om att man bör
ha en indelning som beaktar just klimat,
stora glesbygdsavstånd och ogynnsam
befolkningsutveckling. Det är klart
att detta kostar något mera, men det
minskar behovet av extra skatteutjämningsbidrag.
Jag skall inte ta upp någon ytterligare
diskussion om de speciella bidragen.
Men att finansministern har tagit in sådana
bidrag som skolskjutsbidragen i
avlösningen leder till att vissa kommuner
får höjda utdebiteringar, trots att
förslaget totalt rör sig med 400 miljoner
mer än kommittén. Som också framhålls
i den motion herr Ekström i Iggesund
talade för, betyder avlösningen av bidragen
för skolskjutskostnader en avsevärd
försämring för kommuner med
glesbygdsområden.
Herr LARSSON i Hedenäset (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag hör till dem som
hävdat att avlösningen av skolskjutsbidraget
kommer att medföra att skatteutjämningen
realiter icke blir vad som
behövs. Jag vill upprepa att grundskolans
genomförande kommer att innebära
att våra kommuner fram till mitten
av 1970-talet får ökade kostnader,
i dagens penningvärde på omkring 10
miljoner per år, att därtill folkuttunningen
med den därav följande nedläggningen
av skolor kommer att medföra
ett ytterligare behov av skolskjutsar
i våra avståndskommuner och att
därmed kommunerna får ökade kostnader
för skolskjutsarna.
Nu säger statsrådet att de kommuner
som har det sämst ställt får det bästa
skatteutjämningsbidraget, och det är ju
uppenbart — det vore ingen skatteutjämning
eljest. Men samtidigt är det
väl ändå så att statsbidraget till skolskjutsar
hittills har utgått med 80 procent
av den redovisade kostnaden. Detta
liar erkänts och ansetts vara solidariskt
riktigt. Skatteutjämningen kommer icke
att ge 80 procent i toppen, och följaktligen
finns det risk för en försämring
för avståndskommunerna, vilket jag beklagar.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! De två senaste inläggen
föranleder mig bara att lämna en närmare
kommentar till herr Lars Eliassons
påstående. Han säger att kommittén
blev förhindrad att lägga fram andra
förslag. De ursprungliga direktiven
till skatteutjämningskommittén skrevs
så att kommittén skulle arbeta för en
skatteutjämning. Det var således inte
fråga om någon ökad bidragsgivning
till kommunerna över staten, utan det
var en konsekvent skatteutjämning.
Kommittén arbetade några år och
kom så småningom in på spåret att man
med bortseende från direktiven ville ge
en beställning på ökade statsbidrag i
kombination med kommunal skatteutjämning.
I denna kommitté satt ju hedervärda,
ambitiösa och kunniga karlar.
En del av dem var emellertid inte representativa
för det hälftenbruk som jag
talade om, utan de var renodlat kommunalt
besjälade. Det är möjligt att en
och annan av dem, som skulle ha varit
till 50 procent riksdagsman inombords,
ändå vägde över på den kommunala
sidan.
Vid det tillfället, när man var på väg
att gå ifrån de direktiv om arbetsuppgifter
som var angivna från regeringen,
gavs från finansministerns sida ett tillläggsdirektiv,
som ytterligare slog fast
att kommittén hade att leverera ett förslag
som skulle kosta lika mycket, om
jag minns rätt, som de vid årsskiftet
1964/65 utgående statsbidragen av olika
slag plus 100 miljoner. Regeringen gav
25
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
således kommittén utrymme att använda
100 miljoner till ökade bidrag, och det
hela skulle ge en bättre utjämning än
vad det gamla utjämningsförfarandet
innebar.
Jag är medveten om att kommittén
var irriterad över detta. Men så småningom
— och det är jag glad över —
började kommittén lojalt arbeta efter
det nya tilläggsdirektivet, och jag fick
ett kostnadsförslag som höll sig inom
den angivna ramen. Vid en närmare
granskning visade det sig emellertid att
själva konstruktionen av kommitténs
förslag, som jag betraktade som mycket
elegant och värdefullt och som regeringen
har följt till alla delar, var sådant
att kostnadsberäkningen inte skulle
hålla om man accepterade förslaget.
Då krävde rena matematiken att man
ökade ytterligare.
Jag stod i valet att göra om kommitténs
som jag tyckte eleganta utformning
för att hålla mig inom ramen för de avsedda
kostnaderna eller att acceptera
kommitténs utformning och finna mig i
att kostnaderna blev högre. Jag valde
det senare alternativet och gjorde därutöver
vissa ytterligare kombinationer.
Jag skulle inte ha sagt detta, om det
inte tangerade ett större problem. Ni
som är ledamöter av denna kammare
begär ändå såväl i detta hus som i ert
vardagsliv, att regeringen skall hålla sin
hand över den ekonomiska utvecklingen
och tillsammans med riksdagen, vilken
har beslutanderätten, föra en ekonomisk
politik som har en rimlig grad
av riktighet när det gäller att söka uppnå
ekonomisk stabilitet och att klara de
utgifter som vi vill kosta på oss.
När vi tillsätter utredningar väljer vi
inte utredningsfolk, som liar ambitionen
att ha översikt över hela fältet och
som reflekterar på samma sätt som i
sista hand finansministern måste göra,
utan man tillsätter specialister vilka
gärna kan ha stora ambitioner på sitt
särskilda område — vilket detta nu må
vara.
Om därför regeringen inte bara skall
ha till uppgift att samla ihop ett antal
önskelistor utan förankring i den praktiska
verkligheten, måste regeringen redan
vid direktivgivningen ge uttryck
för vilka ekonomiska ramar en utredning
har att hålla sig inom. Detta är
den enda praktiska möjligheten att driva
ett vettigt utredningsarbete. Vi har
ingen användning för tjocka och ingående
utredningsbetänkanden frikopplade
från den kanske många gånger
trista och hårda verklighet vi tvingas
att röra oss med.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten med många ord. Jag vill bara
konstatera att ingenting av det som
finansministern framhållit på något sätt
ändrar vad jag själv anfört, vilket f. ö.
alla i denna kammare känner till, nämligen
att herr Sträng begränsade skatteutjämningskommitténs
möjligheter att
ta upp en mera genomgripande reform.
Kommittén fick inte möjlighet att
pröva hur man skulle förfara med en
rad speciella bidrag, om de t. ex. skulle
kunna bakas in i ett system. Herr Sträng
genomförde på egen hand en reform,
som inte remissbehandlades i vanlig
ordning. Även om man kan ha olika
uppfattningar om detta tror jag att finansministern
måste inse att man inte
på grundval av det förslag, som nu föreligger,
verkligen kan göra en bedömning
av konsekvenserna för ett stort antal
glesbygdskommuner med avseende på
skolskjutsarna, när bidragen till dessa
avvecklas.
Jag skall inte gå in på några andra
detaljer i systemet, vilka också är föremål
för diskussion, men jag vill slå
fast att inget av det som finansministern
anför utgör ett bestridande av det
faktum, att skatteutjiimningskommitténs
händer varit bundna och att finansministern
nu själv gått liingre än denna
kunnat göra.
26 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Herr LOTHIGIUS (h) kort genmäle:
Herr talman! Finansministern talade
om direktiven för utredningen och den
kostnadsram som utredningen hade att
röra sig inom. Jag upptog det i någon
mån som kritik, trots att jag meddelade
att vi i utredningen lojalt hade följt
direktiven. Det var bara det, att hade
man vetat att det skulle bil en så pass
hög lyftning hade utredningen kanske
haft större möjligheter att skapa en skatteutjämning
som var mera tillfredsställande
än den vi kom fram till.
Jag vill också anmäla att vi på högerhåll
inte i nämnvärd utsträckning deltar
i denna höjning av kostnaderna, ty
räknar man samman våra förslag finner
man att kostnadsökningen blir cirka 6
miljoner kronor. Jag har också uttalat
viss tveksamhet rörande det extra område
som har kommit till, och det har
jag gjort därför att det inte funnits ett
tillräckligt underlag för detsamma.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Ytterligare bara en replik
till herr Eliasson i Sundborn!
Herr Eliasson är alldeles för blygsam
om han inför kammaren försöker göra
gällande att hans intelligens inte räcker
till för att studera frågan om skolskjutsbidragens
verkningar, även om
den frågan inte har varit remissbehandlad.
Det finns tabellariska redovisningar
i slutet av propositionen som anger innebörden.
Dessutom har 10 miljoner
kronor avdelats bl. a. för att förstärka
skatteunderlaget i de glesbygdskommuner
som haft oproportionerligt stora utgifter
för sina skolskjutsar.
Som jag tidigare underströk har man
i allmänhet gjort det felet vid sina beräkningar,
att man bortsett från att det
nu blir ett större antal skattekronor att
slå ut skolskjutskostnaderna på. Jag förmodar
att i propositionen redovisats
alla de skäl som behöver anföras för att
kammaren med tillförsikt skall kunna
godkänna utskottsutlåtandet och propositionen
på denna punkt, utan risk för
att ifrågavarande kommuner skall behöva
lida nöd.
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:
Såsom tidigare meddelats är det
ofrånkomligt att behandlingen av de
ärenden som nu debatteras slutföres
vid dagens sammanträde. Då detta icke
synes kunna ske före kl. 18.30 inställes
den information om arbetet inför övergången
till högertrafik, som statens högertrafikkommission
avsett att anordna
vid nämnda tidpunkt.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:
Herr talman! Denna punkt på föredragningslistan
upptar åtskilliga utskottsutlåtanden
hl. a. från andra lagutskottet
avseende folkpensioneringen.
Med anledning härav skall jag under
några minuter göra en kort resumé över
propositionens huvudförslag och något
kommentera de reservationer som fogats
till utlåtandena.
Den proposition som ligger till grund
för de utlåtanden från andra lagutskottet,
vilka det här är fråga om, avser
förslag om förbättringar av folkpensionerna
för nästa budgetår.
De förbättringar som föreslås på folkpensionssidan
innebär en standardhöjning
av folkpensionerna med 150 kronor
för en ensam pensionär och med
230 kronor för två pensionsberättigade
makar. Pensionen blir med det pensionspristal,
som senast fastställts, från
och med den 1 juli 4 075 kronor för ensam
pensionär och 6 370 kronor för två
makar.
Vidare föreslås att de nya indextilllägg,
som utlöses efter den 1 juli i år,
skall utgå med 85 kronor för ensam pensionär
och 130 kronor för två pensions
-
27
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
berättigade makar mot för närvarande
75 respektive 120 kronor.
Samordningsreglerna blir gynnsammare
för vissa äldre pensionärer som
har yrkesskadelivräntor, och bestämmelserna
för inkomstprövning av kommunala
bostadstillägg och övriga inkomstprövade
förmåner mjukas upp i
vad gäller förmögenhetens inverkan på
förmånernas storlek.
I finansieringsavseende övertar staten
från och med år 1965 från kommunerna
folkpensionskostnader på 350 miljoner
kronor. Detta ger kommunerna ökade
möjligheter att stödja sina folkpensionärer
med kommunala bostadstillägg.
Herr talman! Dessa förslag har tillstyrkts
vid utskottsbehandlingen och
om dem råder allmän enighet. Att det
ändå blir utrymme för en debatt i folkpensionsfrågan
detta år sammanhänger
huvudsakligen med planerna för framtiden.
Innan jag går in på denna fråga vill
jag i korthet dröja något vid vad som
har hänt på detta område under de allra
senaste åren. Det är nu nästan på dagen
tre år sedan lagen om allmän försäkring
antogs av riksdagen. Låt mig erinra om
att folkpensionen då för en ensam pensionär
var 2 900 kronor om året. När
den höjning träder i kraft, varom förslag
nu föreligger, blir folkpensionen
för en ensam pensionär, som jag nyss
nämnde, 4 075 kronor om året. På något
mer än tre år har alltså folkpensionen
stigit med 1 175 kronor. Det är, tycker
jag man gott kan säga, en i folkpensionens
historia exempellöst snabb höjning.
Från budgetåret 1961/62 till 1965/
66 har statens folkpensionskostnader
stigit från 2,5 miljarder kronor till 4,5
miljarder kronor — det är nära nog eu
fördubbling.
Statsmakterna har beslutat sig för ytterligare
folkpensionshöjningar fram
till 1968, då årspensionen för en ensam
pensionär skall vara 90 procent av basbeloppet.
Vi är alla överens om att det
inte får sättas punkt för utvecklingen
där. Jag uttalade i förra årets statsverksproposition
att standardhöjning av
folkpensionerna borde komma till stånd
även efter 1968 och att de frågor som
har samband därmed borde utredas.
Ett väsentligt motiv för de folkpensionshöjningnr
som statsmakterna bundit
sig för fram till 1968 är att förbättra
pensionsförhållandena för de pensionärer
som inte alls eller i begränsad omfattning
har ATP-pension eller annan
pension vid sidan av folkpensionen.
Som andra lagutskottet uttalar sker förbättringen
av de ekonomiska villkoren
för dessa grupper i första hand genom
de etappvisa höjningarna av folkpensionsförmånerna.
Även för tiden efter
1968 bör, som jag anförde i 1964 års
statsverksproposition, folkpensionshöjningar
komma till stånd bl. a. på grund
av att vid denna tid blott en mindre
del av folkpensionärerna har ATP. Jag
anser att under utredningsarbetet särskilt
bör uppmärksammas frågan om
en effektiv förbättring för de pensionärsgrupper,
som inte har sidoinkomster
till folkpensionen eller endast låga
sådana inkomster.
Jag framhöll i förra årets statsverksproposition
att frågorna rörande folkpensionshöjningar
efter 1968 borde utredas
i god tid dessförinnan. Det har
självfallet inte varit någon mening att
börja utredningsarbetet innan de ekonomiska
förutsättningarna för folkpensionshöjningar
i framtiden kan någorlunda
överblickas. Jag tror att vi nu
har bättre möjligheter att bedöma tiden
efter 1968 än för ett år sedan, och jag
ämnar också se till att utredningsarbetet
inom kort kan påbörjas. Detta utredningsarbete
bör självfallet bedrivas
under parlamentarisk medverkan. Därmed
ges också tillfälle att konkret pröva
de förslag som reservanterna nu har
framfört och samtidigt väga dem mot
andra angelägna önskemål som säkerligen
kommer att föreligga.
28 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Vi kommer att gå vidare på folkpensionshöjningarnas
väg. De förslag reservanterna
framfört skymmer inte bort
det stora värde, som de kommande
etapphöjningarna fram till 1968 får för
folkpensionärerna, och det faktum, att
särskild omsorg under det utredningsarbete
jag aviserat skall ägnas de folkpensionärer
som har de lägsta inkomsterna.
.lag vill, herr talman, gärna upprepa
att i centrum för detta utredningsarbete
bör stå frågan om en effektiv förbättring
för de pensionärsgrupper som
inte har sidoinkomster till folkpensionen
eller endast låga sådana inkomster.
Jag har med dessa ord, herr talman,
velat dels belysa de frågor som nu mera
konkret kommer upp till behandling i
kammaren och dels något beröra de
huvudfrågor som jag anser att det förestående
utredningsarbetet bör inriktas
på.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):
Herr talman! Efter socialministerns
anförande skall jag försöka att begränsa
min framställning till det allra nödvändigaste.
Jag vill i anslutning till socialministerns
inlägg uttrycka min tillfredsställelse
över att socialministern nu klart
lovat att inom den närmaste tiden tillsätta
en utredning, som skall syssla med
frågan om folkpensionärernas standardtillägg
efter år 1968. Jag uttalar också
min tillfredsställelse över att socialministern
klart deklarerar att denna utredning
skall ske under parlamentarisk
medverkan.
Anledningen till att andra lagutskottets
utlåtanden nr 41 och 44 tas upp i
detta sammanhang är ju, såsom finansministern
antydde, just den omständigheten,
att det i samband med skatteutjämningen
skall ske en renodling av
kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun i avseende på folkpensioneringen.
I proposition nr 43, som behandlas
i andra lagutskottets utlåtande
nr 44, behandlas den frågan, och utlåtandet
innehåller förslag till ändring i
lagen om finansiering av folkpensioneringen.
Kostnadsfördelningen skall som
bekant bli den, att staten svarar för de
kostnader, som kommer på de pensioner
staten beslutar, under det att kommunerna
skall svara för kostnaderna
för de kommunala bostadstilläggen, som
ju beslutas av de kommunala myndigheterna.
Jag skall i det följande med några
ord närmast beröra andra lagutskottets
utlåtande nr 41, som innehåller utskottets
yttrande över proposition nr 45.
Denna proposition innehåller förslag
till standardförbättring av folkpensionerna
jämte en rad andra förslag till
ändringar som berör socialförsäkringsbolagen,
uppmjukning av inkomstprövningsreglerna,
justering av indextilläggen
inom folkpensioneringen och ändrade
grunder beträffande skyldighet att
erlägga avgift för sjukvårdsförmåner
samt uppräkning av vissa äldre livräntor.
Utskottet tillstyrker propositionens
förslag och är fullt enigt i fråga om
dessa ändringar, som föreslås träda i
kraft instundande 1 juli eller i några
fall den 1 januari 1966.
De reservationer, som avgivits i anslutning
till detta utskottsutlåtande, syftar
alltså inte till någon omedelbar och
direkt förändring av vad som föreslås
i propositionen. De syftar i stället till
vissa ytterligare förbättringar, som föreslås
träda i kraft redan från och med
nästa år.
Utskottsmajoriteten nöjer sig däremot
med att begära den utredning som
socialministern aviserade om standardförbättring
av folkpensionerna efter
1968. Utskottsmajoritetens utlåtande
skiljer sig alltså i fråga om motiveringen
från reservanternas skrivning. Vi
reservanter vill ha en snabbutredning
som gör det möjligt att redan till nästa
år framlägga ett förslag till förbättring
29
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
av folkpensionerna för de folkpensioniirer
som endast har folkpensionen eller
folkpensionen och en obetydlig sidoinkomst
att grunda sin försörjning på.
Den reservation, som representanter för
folkpartiet i andra lagutskottet har avgivit,
reservation nr I, stöder sig på en
av herr Gustafsson i Skellefteå in. fl.
avgiven motion i denna kammare.
Vid skilda tillfällen har från olika
håll framhållits angelägenheten av att
just dessa grupper folkpensionärer, som
endast har folkpensionen eller en obetydlig
sidoinkomst att leva av, får en
standardförbättring. De har på grund
av den allmänna standardhöjningen
kommit i ett läge som väl egentligen
inte förutsågs 1958 när riktlinjerna för
folkpensionshöjningarna fram till 1968
drogs upp. Även om det nu endast är
två—tre år kvar till 1968, anser vi det
vara angeläget att pensionärerna om
möjligt beredes en förbättring redan
fr. o. in. nästa år.
Vi är naturligtvis medvetna om att
varje generell höjning av folkpensionerna
kostar pengar. Vi är också medvetna
om de olägenheter, som är förknippade
med att införa en ny form av
inkomstprövning i samband med folkpensioneringen,
men vi är också på det
klara med att om man vill hjälpa de
sämst ställda bland folkpensionärerna,
kan man inte komma ifrån någon form
av inkomstprövning.
Vi har i reservation föreslagit en
snabbutredning, som i första hand bör
sikta på ett särskilt inkomstprövat tillskott
vid sidan av nu utgående folkpensionsförmåner.
1 motion II: 779 har med
ett exempel skisserats hur detta pensionstillskott
och inkomstprövningen av
detsamma skulle kunna konstrueras. I
motionen nämnes 400 kronor för ensamstående
och 600 kronor för iikta makar
såsom tänkbara belopp. Det är självfallet
möjligt att också tänka sig andra
belopp, om utredningen skulle föreslå
sådana. Men om pensionstillskottet skall
bli till någon verklig nytta, måste man
nog tänka sig belopp av minst den storlek
jag nyss angav. Vi har tänkt oss en
inkomstprövning så konstruerad, att
pensionstillskottet bortfaller, då den inkomstprövning,
som nu tillämpas bl. a.
beträffande de kommunala bostadstilläggen,
sätter in, alltså vid en sidoinkomst
på 1 700 kronor för ensam pensionär
respektive 2 400 för makar.
Genom att konstruera inkomstprövningsreglerna
på det sättet skulle man
kunna uppnå två betydelsefulla ting i
sammanhanget. För det första skulle de
folkpensionärer, som har det sämst
ställt, erhålla en förbättring av pensionerna,
och för det andra skulle inkomstprövningen
i samband med pensionstillskottet
inte kollidera med den nu gängse
inkomstprövningen beträffande bl.a.
de kommunala bostadstilläggen. Genom
att begränsa rätten till pensionstillskottet
på angivet sätt skulle kostnaderna
också kunna hållas inom rimliga gränser;
kostnaderna skulle för övrigt komma
att minska allteftersom tilläggspensionerna
blir större.
Utskottet ställer sig egentligen inte
avvisande till de tankegångar, som skisserats
i motion II: 779. Av utlåtandet
framgår att utskottet menar, att de problem
som beröres i denna motion, bör
tas upp till behandling av den utredning,
som skall utreda frågan om höjning
av pensionerna efter 1968. Det är
detta som vi reservanter tycker iir litet
onödigt. Vi vill ha ett förslag om möjligt
redan till nästa år.
Den tanke, som ligger bakom reservationen,
går alltså ut på att bereda snar
hjälp. Om man över huvud taget menar
allvar med talet om ytterligare standardförbättring
och snar hjälp till de
sämst ställda folkpensionärerna, bör reservation
1 av herr Erik Filip Petersson
in. fl. bifallas. Jag ber, herr talman,
att först och främst få yrka bifall till
denna reservation.
Reservation IV är en följdreservation
Nr 24
30
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
och utgör av utskottets utlåtande en omformulering,
som är nödvändig för att
yttrandet skall bli samordnat med vad
vi anfört i reservation I. Jag ber alltså
herr talman, att få yrka bifall också till
reservation IV.
Jag har redan berört andra lagutskottets
utlåtande nr 44 och anfört att det
innehåller förslag till ändring i lagen
om finansiering av folkpensioneringen,
en ändring som tillstyrktes av utskottet.
Vid detta utlåtande har centerpartiet fogat
en reservation, som också syftar till
en förbättring av folkpensionärernas
förhållanden fr. o. m. nästa år. Den förbättring,
som centerpartiet förordar, är
knuten till de kommunala bostadstilläggen
och går närmast ut på att man i
botten på bostadstillägget skulle lägga
ett statligt bostadstillägg av viss storlek.
Jag skall inte gå närmare in på centerpartiets
reservation. Jag vill bara säga,
att anledningen till att vi i folkpartiet
inte kunnat biträda den är att förslaget
bryter mot den princip som dras
upp i skatteutjämningsförslaget och i
förslaget om finansiering av folkpensioneringen.
Dessutom skulle reservationsförslaget
kunna få till resultat, att ett
statligt bostadstillägg till folkpensionärerna
i vissa fall inte skulle komma pensionärerna
till godo utan bli en favör
för kommunerna. Jag tänker då närmast
på det kommuner, som redan ger så stora
kommunala bostadstillägg att dessa
räcker till för att hyra en ordinär och
hygglig pensionärsbostad. Det skulle
knappast ligga i dessa kommuners intresse
att ytterligare öka pensionärernas
bostadstillägg.
Jag ber med dessa ord att få yrka bifall
till andra lagutskottets hemställan
i dess utlåtande nr 44.
Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):
Herr talman! Först vill jag uttala min
tillfredsställelse över att vi nu äntligen
har att ta ställning till ett förslag som
syftar till att utjämna de stora olikheter
som för närvarande råder i fråga om
vad den enskilde har att betala för den
service på olika områden som kommunerna
ger liksom för den ålderdomstrygghet
som samhället har att svara för.
Genom det nu föreliggande förslaget
att staten skall överta den väsentligaste
delen av kostnaderna för folkpensionerna
skapas en mer rättvis fördelning av
folkpensionskostnaderna kommunerna
och skattebetalarna emellan. Det är
mycket väsentligt. Därmed närmar vi
oss den målsättning som centerpartiet
ansett vara riktig, nämligen att staten
bör svara för kostnaderna för folkpensioneringen.
Även om vi i stort sett anser
att förslaget är tillfredsställande,
finns det anledning att göra vissa justeringar.
Förslag till sådana justeringar
har vi framställt i reservationer till de
olika utskottsutlåtandena.
Från andra lagutskottet föreligger två
utlåtanden. Det ena berör folkpensionernas
standardhöjning, och det andra
berör finansieringen av folkpensionerna
och skatteutjämningsfrågan. Men båda
utlåtandena berör pensionärernas situation
och deras möjligheter att följa med
i den allmänna standardutvecklingen.
Vi har från vårt håll vid olika tillfällen
aktualiserat frågan om folkpensionernas
anpassning till den allmänna
standardhöjningen. Vi har även krävt
de årliga höjningar som nu föreslås.
Herr statsrådet berörde den utveckling
som skett när det gäller folkpensionerna.
Han sade att det nu föreliggande
förslaget innebär en exempellöst
snabb höjning. Han framhöll vidare att
under en viss tidrymd kostnaderna för
folkpensioneringen har fördubblats.
Detta är i och för sig riktigt, men i detta
sammanhang bör man väl också ta
med i bilden, att antalet pensionärer har
ökat väsentligt.
Vi har också i våra motioner och re -
31
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
servationer tagit upp frågan om standardhöjningen
av folkpensionerna efter
1968. Vi har gjort det av den anledningen
att denna fråga inte har utretts;
vi har ansett det vara angeläget att frågan
snarast blir utredd av en parlamentarisk
kommitté. Vi har i detta sammanhang
pekat på att 1962 års riksdag
i sitt beslut i fråga om lagen om allmän
försäkring angav folkpensionsförmånerna
som procentdelar av ATP:s basbelopp.
Enligt vår mening säkrar man
inte standardföljsamheten med denna
ordning; det är endast penningvärdeförsämringarna
som man på detta sätt
kan eliminera. Vi anser att man måste
ha en annan konstruktion för att klara
standardföljsamheten efter 1968, och
det är för att åstadkomma en sådan som
vi begärt en utredning i frågan. Nu säger
utskottsmajoriteten att det saknas
skäl för den uppfattning vi fört fram i
motionen.
Om jag fattade socialministern riktigt
sade han att det skall tillsättas en parlamentarisk
utredning — det var intressant
att höra, och jag tackar för detta.
Han sade vidare att denna utredning
skulle ta hänsyn till de synpunkter som
framförts i reservationerna. Jag fattar
detta uttalande så, att hans avsikt är
att denna utredning skall pröva frågan
om standardföljsamheten i stort sett
med utgångspunkt från de synpunkter
vi anfört i reservationen på denna
punkt.
I vår motion och i reservationerna
till de olika utlåtandena tar vi vidare
upp frågan om förbättringar före 1968
för de grupper av pensionärer som
har det sämst ekonomiskt ställt. När
riksdagen 1958 fattade beslut om folkpensionshöjningarna
fram till 1968 och
om den målsättning som man vid denna
tidpunkt ville nå, utgick man från
en antagen standardutveckling i vårt
land. Senare har det visat sig att standardhöjningen
varit större än man beräknade
1958. Detta innebär med andra
ord att folkpensionärerna inte fått den
standardhöjning i förhållande till andra
grupper som man avsåg med 1958 års
beslut.
Vi vet att det är många folkpensionärer
som har det besvärligt ekonomiskt.
De har sin folkpension, och några
inkomster därutöver har de i allmänhet
inte. För att de skall uppnå
samma standard, som den största delen
av den aktiva gruppen av svenska folket
har, är folkpensionen otillräcklig.
Jag är klart medveten om att nya pensionärsgrupper
med bättre ekonomisk
situation strömmar till allteftersom åren
går. Men kvar står det faktum, att det
under lång tid framöver kommer att
finnas pensionärer med ekonomiskt
otillfredsställande förhållanden. Det
problemet har vi att lösa inom folkpensioneringens
ram. Man kan diskutera
olika vägar för att åstadkomma en sådan
förbättring. Herr Anderson i Sundsvall
var inne på en. Enligt vår uppfattning
är en framkomlig väg att gå via
de kommunala bostadstilläggen. Vi skulle
härigenom göra det möjligt för de
pensionärer, som har det största behovet,
att få ett pensionstillskott. Det
kommunala bostadstillägget är högst
varierande i de olika kommunerna. Den
främsta anledningen till dessa olikheter
är kommunernas ekonomiska situation
och förmåga att betala. Jag skall villigt
erkänna att det nu aktuella förslaget
till kommunal skatteutjämning ger kommunerna
betydligt större möjligheter än
förut att ge ordentliga bostadstillägg.
Men vi kommer ändå inte ifrån, att
kommuner med svagt skatteunderlag
och ett stort antal pensionärer i förhållande
till antalet personer i aktiv ålder
har svårare alt gc bostadstillägg av den
storleksordning som är eftersträvansvärd
än kommuner med starkt skatteunderlag.
I skatteutjämningskommittén, vars
betänkande ligger till grund för det förslag
vi nu behandlar, hävdade center
-
32 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 196a
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
partiets representant att staten skulle
svara för ett grundbelopp till det kommunala
bostadstillägget. Denna linje
bar vi följt upp i motioner och reservationer.
Vi anser att detta är en riktig och
framkomlig väg, dels med hänsyn till
den ekonomiska aspekten — man skulle
härigenom kunna ge de sämst ställda
ordentliga förbättringar före år 1968 —
dels ur den väsentliga synpunkten att
det är staten som bör svara för kostnaderna
för folkpensionerna.
Herr Anderson i Sundsvall invände
mot detta resonemang, att om man följde
denna linje så skulle man bryta den
princip som skatteutjämningskommittén
följt. Jag för min del anser att det
är principen att det är statens uppgift
att svara för kostnaderna på detta område
som bör följas, och jag tror inte
att man behöver befara att kommunerna
skulle dra sig undan sitt ansvar.
Naturligtvis vore det önskvärt att
pensionsförmånerna kunde förbättras
så väsentligt, att det inkomstprövade
bostadstillägget inte behövde ingå i pensionssystemet.
Men så långt har vi ännu
inte kommit. Vi ser det i stället så,
att bostadstilläggets bibehållande i nuvarande
läge är det smidigaste sättet att
tillgodose trygghetsbehovet för de pensionärsgrupper
som utöver de allmänna
folkpensionsförmånerna har inga eller
obetydliga tillskott i form av inkomster
eller tillgångar. Det kan i vissa fall komma
att gälla ganska stora pensionstilllägg.
Då är frågan: Kan vi räkna med
att kommuner med svag ekonomisk bärkraft
på egen hand skall klara denna
uppgift? Principiellt anser vi det vara
oriktigt att kommunerna skall bära en
stor del av kostnaderna för en nödvändig
förbättring av standarden för stora
grupper av folkpensionärer. Vi anser
att det är en riktig princip att staten
bär denna kostnad. Vårt yrkande mynnar
därför ut i att regeringen skall förelägga
1966 års riksdag ett förslag om ett
statligt grundbelopp i det kommunala
bostadstillägget.
Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationerna II och
III i andra lagutskottets utlåtande nr 41
och reservationen vid punkten B i andra
lagutskottets utlåtande nr 44.
Herr RINGABY (h):
Herr talman! Jag beklagar den tidsnöd
vi får arbeta under, men jag lovar
att jag skall sätta tvångströja på mig
själv och fatta mig mycket kort.
I andra lagutskottets utlåtande nr 44
finns en centerreservation, där man
bland annat yrkar bifall till centerns
partimotion II: 780 som innebär att
staten skall ta på sig kostnaderna för
det kommunala bostadstillägget. Syftet
är, som vi ser i reservationen, att förbättra
standarden för pensionärerna.
Jag ifrågasätter inte alls centerpartiets
ambition och goda vilja att förbättra
folkpensionärernas standard, men jag
tycker att det är synd att man, när man
nu vill spendera 150 miljoner kronor
på denna reform, inte försöker se till
att pensionärerna själva får disponera
dessa pengar; det får de nämligen inte
om man använder dem till kommunala
bostadstillägg. Det blir kommunerna
och hyresvärdarna som tar dessa pengar,
och pensionärerna får ingenting med
av dem, vad jag kan förstå.
Vi vet ju att när kommunala bostadstillägg
räknas upp, så räknar kommunen
samtidigt upp bostadskostnaderna
för de pensionärer som den har hand
om. Det måste ju animera hyresvärdarna
att höja hyrorna, om staten garanterar
ett visst bidrag till hyran. Vi skall
också vara på det klara med att vi flyttar
över detta belopp, 150 miljoner kronor,
till den progressiva statsbeskattningen,
vilken som bekant mycket hårt
drabbar vanliga löntagare.
Jag kan därför inte biträda detta förslag.
Då har jag självfallet mycket större
sympatier för folkpartimotionen nr
33
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 21
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
779 i denna kammare som har sin inspirationskälla
i högerpartiets s. k.
ATP-utspel. Det särskilda yttrande som
herr Hubinette och jag lämnat till andra
lagutskottets utlåtande nr 41 är betingat
av denna motion och av reservation
I till utskottets utlåtande nr 41.
Tyvärr har emellertid reservationen
blivit så tillgrumlad, om jag så får uttrycka
det, i förhållande till motionen,
att jag har mycket svårt att stödja den.
Det är helt enkelt svårt att avgöra vad
reservationen egentligen innebär. Varför
har t. ex. reservanterna blandat in
centerns partimotion II: 780 i sin hemställan
under reservation I? Den motionen
är ju helt olik folkpartimotionen
som berör ungefär samma problem som
högerpartiet aktualiserade i valrörelsen.
Folkpartimotionen innebär ju faktiskt,
om man läser den mycket noga — och
det vill jag påstå att jag har gjort — ett
krav på en allsidig utredning med förslag
till 1966 års riksdag om möjligheter
att ordna tilläggspension till de pensionärer
som bara eller huvudsakligen
har folkpensionen att leva på, utan att
man därvid förordar någon särskild
patentlösning.
Om reservation I hade följt folkpartimotionens
hemställan, som ligger mycket
nära högerpartiets förslag tidigare
i år i samma sak, så hade vi naturligtvis
röstat för den reservationen. Men
nu har alltså folkpartiet av någon anledning
kopplat ihop sin motion med
centermotionen 11:780, som berör helt
andra frågor. I den motionen ondgör
sig ju centerpartiet bl. a. över att folkpensionen
efter 1968 skall utgöra 90
respektive 135 procent av basbeloppet
1 tilläggspensioneringen. Man säger att
detta kommer att förhindra standardökningar
i framtiden, vilket utskottsmajoriteten
förnekar. Även centerpartiet
tar emellertid upp frågan om en tillläggspension
till de pensionärer som
bara har folkpension, men man säger
att det problemet självfallet skall lösas
2 — Anilra kammarens protokoll 1!)05. .V
inom folkpensioneringens ram. Varför
skall man på detta sätt låsa problemet
i förväg? Frågan är faktiskt berättigad.
Vi brukar ju ibland från oppositionen
vara kritiska mot att man ger
snäva tilläggsdirektiv till en utredning
och så att säga låter utredningen arbeta
inom en alltför snäv cirkel. Det går inte
att komma fram till ett bra förslag, om
man har en alltför snäv cirkel att röra
sig inom. Jag förstår alltså inte varför
man i denna komplicerade fråga skall
låsa fast utredningen. Det vill inte heller
folkpartiet men kopplar ändå ihop
dessa två motioner. Är det en utredning
syftande till förbättringar inom folkpensioneringens
ram eller är det en
mera förutsättningslös utredning som
folkpartiet kräver?
Dessa två motioner är alltså i mitt
tycke två oförenliga storheter, som det
bör vara svårt att koppla ihop i en reservation.
Ändå har man gjort det, och
det märkliga är att trots att folkpartiet
har tagit upp centerns partimotion i sin
reservation och velat tillstyrka den, så
har inte centerpartiet skrivit på reservationen,
utan centerpartiet tillstyrker
i reservationerna II och III sina motioner
utan att visa motsvarande artighet
mot folkpartiet. Den politiska bilden
kunde vara åtskilligt mycket klarare.
Det är synd att det har gått så mycket
troll i den här angelägna saken.
Herr talman! Jag kommer att lägga
ned min röst vid omröstningen rörande
reservation I, och när det gäller reservation
IV, som avser slopande av avdragsfaktorn
två tredjedelar i syfte att
låta folkpensionärerna behålla litet mer
av en liten sidoinkomst, så har högerpartiet
i annat sammanhang framlagt
ett förslag om höjda ortsavdrag för folkpensionärerna,
vilket löser samma problem.
Därför behöver vi inte heller stödja
den reservationen.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:
24
34 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 196o
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Herr talman! Jag förstår att herr
Ringaby befinner sig i en besvärlig situation
och har nedlagt åtskillig möda
för att finna en utväg att slippa rösta på
folkpartiets reservation. Herr Ringaby
tror att han lyckats finna det hål han
kan krypa igenom, då han konstaterar
att folkpartiet i klämmen till sin reservation
också slutredovisar och avskriver
centerpartiets motion 11:780.
Formuleringen av klämmarna till
motioner och reservationer kan vålla
vissa bekymmer, men det vanliga är ju
att man redovisar de motioner som har
diskuterats i det avsnitt som motiveringen
berör. I reservationen tillstyrker
vi motion 11:779 av herr Gustafsson i
Skellefteå in. fl. I anledning härav och
i anledning av motion II: 780 föreslår
vi att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall ge sin mening till känna.
Om herr Ringaby inte kan biträda detta
yrkande, förstår jag inte heller hur herr
Ringaby skall kunna biträda utskottsmajoritetens
förslag.
Nu sade herr Ringaby förstås att han
skulle lägga ned sin röst. Men på s. 33
i utskottsutlåtandet, under F, använder
utskottet samma formuleringsteknik
som i reservationen med den skillnaden
att man inte tillstyrker folkpartimotionen.
I anledning av motionerna II: 799
och II: 780 föreslår utskottet att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
ge till känna vad utskottet anfört. I mitt
anförande framhöll jag att skillnaden
mellan utskottsmajoritetens och reservanternas
förslag är den, att vi vill få
till stånd en standardförbättring från
1966, under det att utskottsmajoriteten
nöjer sig med en standardförbättring efter
1968.
Jag vill också invända mot påståendet
att högerns ATP-förslag skulle ha
varit vår inspirationskälla. Detta är totalt
fel.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Ringaby säger att
det har gått troll i den här frågan. Om
det förhåller sig på det sättet, föreställer
jag mig att herr Ringaby inte vill
springa ifrån sitt ansvar för att det har
kommit troll med.
Nu säger herr Ringaby, att om vi följer
centerlinjens förslag om ett statligt
grundbidrag till de kommunala bostadstilläggen,
så innebär detta ingenting
annat än att hyrorna höjs och att kommunerna
tar hem vinsten. Nej, herr
Ringaby, det innebär väl i stället att
detta är en längre gående skatteutjämning,
som skapar möjligheter för kommunerna
att ge bättre kommunala bostadstillägg.
Om det kommunala bostadstillägget
är 2 000 kronor och staten
bidrager med 600, vad är det då som
säger, att om staten inte bidrager, så
skulle inga hyror höjas, men om staten
bidrager, så höjs hyrorna? Jag förstår
inte det resonemanget.
Herr RINGABY (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag har inte försökt
slingra mig undan att rösta på denna
reservation, tv även i reservationen I
talas det ju om »pensionstillskott inom
folkpensioneringen» — det är också en
bindning. Man låser utredningen till att
hålla sig inom folkpensioneringen. Vi
har tidigare pekat på att det finns en
möjlighet också inom ATP-systemet. Det
är synd att låsa en utredning i ett så
komplicerat fall. Den borde få vara
förutsättningslös.
Det blir kommuner och enskilda som
får dessa pengar och inte folkpensionärerna.
Jag har ingenting emot att kommuner
och enskilda hyresvärdar får ta
ut högre hyror, men då skall man säga
det i sin motion och i sin reservation
och inte motivera förslaget med att det
blir en standardhöjning för folkpensionärerna.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:
35
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Herr talman! Den distinktion som
herr Ringabv gjorde i sitt senaste anförande
kan jag förstå. Herr Ringaby
kan naturligtvis inte acceptera reservationen
därför att vi reservanter har
framhållit att höjningen av pensionerna
skall göras inom folkpensioneringens
ram. Jag förstår att herr Ringaby inte
kan acceptera detta, eftersom herr Ringaby
är bunden av högerns förslag om
att förhöjningen skall ske inom ATP:s
ram, ett förslag som vi inte kan biträda.
Herr BENGTSSON i Varberg (s):
Herr talman! Herr Ringaby förkastade
förslagen från centerpartiet och folkpartiet
beträffande förbättringar av
folkpensionen, och han konstaterade
därvid med en viss glädje att man hade
använt högerns ATP-utspel som inspirationskälla
och att det som de fått upp
ur källan hade varit grumligt. Detta är
säkert riktigt. Det var grumligt vatten
i den, och jag skall ge herr Ringaby
det erkännandet att reservanterna lyckats
ytterligare grumla till det i sina
förslag.
Vi kanske först kan konstatera, herr
talman, att det råder en glädjande enighet
i utskottet om att årets folkpensionsförbättring
är tillfredsställande. Jag
tolkar detta som ett uttryck för att alla
anser att vi nu tar ett så stort steg som
vi orkar för att förbättra folkpensionerna.
De reservationer som nu har diskuterats
en stund rör alltså inte huvudfrågan.
Man tar upp en fråga som skenbart
är ny, nämligen frågan om att förbättra
pensionen för de sämst ställda
pensionärerna, och man tänker därvid
i första hand på dem som inte har ATPpension,
men man tänker även på andra,
sådana som inte har sidoinkomster.
Frågan är, som jag sade, endast skenbart
ny. Vi har ju redan ett instrument
för att hjälpa dem som har det sämst
ställt, och detta instrument är det kommunala
bostadstillägget. Nu kan man
mycket väl tänka sig en ytterligare för
-
bättring i sinom tid för de sämst ställda
i form av ett inkoinstprövat pensionstillägg.
På den punkten har inte folkpartiet
alldeles fel. Men vi är ju alla
överens om att pensionärerna skall få
standardhöjningar även efter 1968. Nu
har ju socialministern utlovat en utredning
med parlamentarisk sammansättning,
och när den utredningen skall
klara upp standardhöjningen efter 1968,
så bör den rimligtvis se till att denna
utformas så, att den kommer dem till
godo som har ringa eller ingen inkomst
vid sidan av sin pension.
Centerpartireservationen, och även
folkpartireservationerna, vill ha förslag
till förbättringar — man har inget utarbetat
förslag — redan till nästa år.
Centerpartiet vill att förslag skall framläggas
redan nästa år om att staten skall
garantera ett visst belopp i det kommunala
bostadstillägget, och folkpartiet vill
ha förslag om ett särskilt pensionstillskott.
Utskottsmajoriteten anser att vi först
måste infria det löfte som vi har givit
samtliga pensionärer med avseende på
höjningarna fram till 1968. När vi band
oss för slutbeloppen för år 1968, gjordes
nämligen inga som helst undantag. Vi
sade att 1968 skulle alla ensamstående
pensionärer ha så och så stor pension
och ett gift pensionärspar så och så
stor pension. Det är intressant att notera
att när dessa belopp diskuterades
1958 — det är ju inte så länge sedan —
ansågs de mycket tillfredsställande,
inte minst från centerpartiets sida. Jag
vill fästa herr Gustavssons i Alvesta
uppmärksamhet på att från centerpartiets
sida sades 1958, att de väsentliga
standardförbättringar som föreslogs och
som tillstyrktes av utskottet »givetvis
underlättade en successiv avveckling av
de kommunala bostadstilläggen». Det
slutmål man hade för 1968 beträffande
folkpensionen avsåg alltså pension
utan kommunala bostadstillägg. De kommunala
bostadstilläggen har inte av
-
Torsdagen den 13 maj 1965
36 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
vecklats, men de bär faktiskt legat stilla
i kommunerna — även i de kommuner
där man har fastställt ett mycket lågt
bostadstillägg. Jag tror att detta delvis
beror på att man under åren 1958, 1959
och 1960 varit tveksam om bur det
skulle bli med avvecklingen av de kommunala
bostadstilläggen.
Vad har då inträffat som gör att vi
just nu måste vidta speciella anordningar
för de sämst ställda folkpensionärerna?
Standardhöjningen har gått i den
takt vi avsåg. Herr Anderson i Sundsvall
och herr Gustavsson i Alvesta säger
att den allmänna standardhöjningen i
vårt samhälle varit så fantastiskt mycket
bättre än man räknade med 1958,
ati det har gjort att folkpensionärerna
kommit i ett sämre läge än som förutsågs.
Det är riktigt att vi haft en mycket
glädjande standardförbättring i detta
samhälle, och det är möjligt att den
blivit något större än vi förutsåg 1958.
Men jag vågar påstå att pensionärernas
standardförbättringar under dessa år
varit väl så stora som andra gruppers
i samhället.
Socialministern anförde en del siffror
som belyste utvecklingen på folkpensioneringens
område, och tillåt mig
att likaledes anföra några siffror.
1958, när vi startade denna standardförbättringsreform,
hade en ensamstående
pensionär 2 350 kronor om året.
Nu får han 4 075 kronor. Det är en höjning
med 70 procent, mina damer och
herrar! Ett gift par hade 1958 3 760
kronor och får nu 6 370 kronor. Det är
över 70 procents höjning under de åren.
Jag hävdar inte att årspensionen för
våra folkpensionärer räcker till för
några Mallorcaresor, men jag sätter in
den i dess sammanhang och undersöker
i vad mån vi har uppfyllt de löften som
vi givit folkpensionärerna.
Vad sedan beträffar totalkostnaderna
var man 1960 bekymrad och sade: »Nu
har vi genomfört ATP, nu kommer folkpensionärerna
i kläm.» Det året uppgick
folkpensionskostnaderna till 2,8 miljarder
kronor. Nu uppgår de till 5 miljarder
kronor!
Till de nämnda pensionsbeloppen
kommer kommunalt bostadstillägg med
varierande belopp. Genom den föreslagna
omfördelningen av folkpensionskostnaderna
kommer de kommunala bostadstilläggen
att kunna höjas väsentligt.
Kommunerna får nu sina kostnader
minskade med 350 miljoner kronor, och
utskottsmajoriteten vågar utgå från att
kommunerna kommer att utnyttja detta
belopp till att höja de kommunala bostadstilläggen.
Man vågar hysa en ganska stor optimism
på den punkten. Som alla måhända
kan erinra sig beslöt riksdagen
1963 i samband med att socialbalken
antogs en viss omfördelning av kostnaderna,
som minskade kommunernas
pensionskostnader. Det beslutet i riksdagen
har inneburit att ett stort antal
kommuner sedan 1963 höjt sina kommunala
bostadstillägg. Under år 1963
ökade 172 kommuner sina bostadstillägg
med mellan 100 kronor och 1 400
kronor per år. Den utvecklingen fortsatte
1964, då 115 kommuner höjde sina
kommunala bostadstillägg med mellan
100 och 2 700 kronor. Under första
kvartalet i år har 35 kommuner höjt
sina kommunala bostadstillägg. Det är
mot denna bakgrund som man kan vara
ganska övertygad om att den nu föreslagna
lättnaden kommer att utnyttjas
för att höja de kommunala bostadstillläggen
och inte för att sänka den kommunala
skatten.
Denna omläggning gynnar i särskilt
hög grad kommuner med låga kommunala
bostadstillägg. Kommunerna slipper
nämligen kostnaderna för förtidspension,
barntillägg och änkepensioner
samt hustrutillägg, men de får överta
hela kostnaden för de kommunala bostadstilläggen.
I de kommuner där bostadstillägget
är lågt blir denna kostnad
låg. Jag har studerat denna fråga
37
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
något och funnit att omläggningen ger
en förhållandevis låg minskning för
storstäderna medan den för landsbygdskommunerna
med små bostadstillägg
innebär en oerhörd lättnad. Stockholm
kommer att få en minskning på 22,3
procent av sina kostnader. Men då har
den kommunen som vi vet ett bostadstillägg
på över 2 000 kronor. Göteborg
får en minskning med 33,7 procent men
Svenljunga köping i Älvsborgs län, där
man har ett kommunalt bostadstillägg
på 200 kronor, får en minskning av
sina kostnader med 80 procent. Den
kommunen kan femdubbla sitt kommunala
bostadstillägg utan att det innebär
någon höjning av den kommunala utdebiteringen.
Då skall man också komma
ihåg att den skatteutjämning, soin
också diskuteras under denna debatt
ger just den typen av kommuner den
största lindringen.
Om man ser på utvecklingen under
de senaste åren med standardhöjningen
och höjningen av de kommunala bostadstilläggen
kan man inte med fog
säga, att vi inte har förbättrat situationen
för folkpensionärerna.
Vidare vill jag beträffande bostadstilläggen
göra ett ytterligare påpekande
som har mycket stort intresse i detta
sammanhang. Det pågår i vårt land som
vi vet en kommunsammanläggning, cirka
100 sammanläggningar per år. I dessa
fall sker sammanläggning av en kommun
som har ett lågt kommunalt bostadstillägg
med en stad eller kommun
med ett högt kommunalt bostadstillägg.
Även i dessa fall sker en höjning av
kommunala bostadstillägg för folkpensionärerna
som inte återfinns i den statistik
som jag här nämnde.
Utskottsmajoriteten menar att man
skall företa en utredning om hur pensionen
skall förbättras efter 1968 och
att man vid den utredningen skall iigna
huvuddelen av sitt intresse åt den som
inte har någon annan inkomst än folkpensionen
och att man då skall söka
finna olika lösningar, där även folkpartiets
förslag kan prövas. Dock är jag
tveksam i fråga om detta partis förslag
beträffande inkomstprövningens metodik.
Med det anförda vill jag, herr talman,
yrka bifall till utskottets förslag i andra
lagutskottets utlåtanden nr 41 och 44.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
säger att först måste vi infria löftena
till samtliga pensionärer. Helt naturligt
skall de infrias. Den motiveringen
tror jag herr Bengtsson i Varberg
anförde också förra året, när han argumenterade
mot de årliga höjningar som
vi äntligen har fått nu. Det har gått att
skaffa inkomster till dem också. Det
rör sig inte om några större summor
i fråga om bostadstilläggen och de statliga
grundbidragen till dessa.
Herr Bengtsson erinrade om debatten
1958. Den summa som då blev riktmärke
för slutmålet 1968 var resultatet
av en kompromiss, där centern hade
yrkat på en högre summa.
Vidare tror jag inte jag har sagt att
det varit en fantastisk standardstegring
i förhållande till vad vi räknat med.
Jag sade att den har varit större än man
räknade med, när man fastställde målsättningen.
Detta har lett till att folkpensionärerna
inte har fått den del av
standardstegringen som man räknade
med. Däremot kan man använda ordet
fantastisk i ett annat sammanhang, herr
Bengtsson, i ett sammanhang som är
negativt för pensioniirerna och många
andra, .lag avser de höga boendekostnaderna
som vi inte kommer ifrån och
som är ogynnsamma även för folkpensionärerna.
Det är helt naturligt att både övertagandet
av folkpensionskostnaderna
och skatteutjämningen förbättrar situationen
för många kommuner. Det har
jag klart understrukit. Men herr Bengts
-
Nr 24
38
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
son använde ordet »gynna». Det är väl
i stället så, att dessa kommuner tidigare
har varit mycket ogynnsamt ställda.
De har fått bära mycket dryga kostnader.
Nu är det fråga om en åtgärd för
att skapa större rättvisa kommunerna
och skattebetalarna emellan.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Först vill jag instämma
i vad herr Bengtsson i Varberg sade angående
kommunernas möjligheter att
höja de kommunala bostadstilläggen,
när de nu blir befriade från bidraget
till folkpensionerna. Det är klart att
delta kommer att öka i synnerhet de
mindre skattekraftiga kommunernas
möjligheter att förbättra de kommunala
bostadstilläggen, och det hoppas även
jag kommer att ge resultat.
Sedan vill jag också hålla med om
att vi skall infria de löften vi har givit
folkpensionärerna angående höjningen
fram till 1968 och standardförbättringen
därefter. Ingen har någon annan
uppfattning. Men det utesluter väl inte,
att man kan göra en förbättring för de
sämst ställda redan från 1966, och det
är det som vi syftat till, låt vara att förbättringen
kanske finge ges en provisorisk
karaktär i avvaktan på resultatet
av den utredning som skall syssla med
standardförbättringen efter 1968. Grunden
för vår framställning är just som
herr Gustavsson i Alvesta har sagt, att
den allmänna standardförbättringen för
de aktiva grupperna, bl. a. genom lönehöjningarna,
har blivit större än man
förutsåg 1958. Det innebär att folkpensionärerna
har släpat efter i förhållande
till de aktiva grupperna. Det är
denna eftersläpning vi vill avhjälpa genom
förslaget i reservationen.
Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:
Herr talman! En sak blir inte riktig
därför att man säger den två gånger.
Herr Anderson i Sundsvall säger att
utvecklingen har blivit en annan än den
man tänkte sig 1958, d. v. s. standardutvecklingen
för de övriga har blivit
mycket större. Men han försökte inte
att med en enda siffra ge belägg för
hur mycket lönerna stigit för de aktiva
från 1958 till 1965 i jämförelse med
pensionshöjningarna, som jag angav till
70 procent, vilket inte kunde förnekas.
Jag menar bara att man skall föra en
realistisk diskussion i denna fråga.
Sedan har jag inte sagt att folkpensionen
är tillfredsställande. Vi som har
statt bakom ATP har framhållit, att vi
vill ha en pension som gör det möjligt
för människorna att bevara sin uppnådda
levnadsnivå när de kommit in i
pensionsstadiet. ATP kunde emellertid
inte genomföras för alla omedelbart,
utan trädde i kraft successivt. Vi har
därför menat att de som bara har folkpension
skall få folkpensionsförbättringar
undan för undan.
Herr Anderson i Sundsvall! Jag försökte
belysa de åtgärder som vidtagits
sedan 1963 och framhålla vilka möjligheter
de ger oss när det gäller att förbättra
läget för de sämst ställda pensionärerna.
Det verkade precis som om
detta inte var värt någonting.
Herr Gustavsson i Alvesta säger att
jag förde in debatten på 1958. Det var
inte jag som gjorde detta utan det var
herrarna som började sitt resonemang
med att utvecklingen blivit en annan än
vad man tänkt sig 1958. Herr Gustavsson
i Alvesta säger sedan att det man
kom överens om 1957 och 1958 var en
kompromiss, men därefter krävde centerpartiet
ett högre belopp. Detta har
centerpartiet aldrig gjort, utan vad vi
varit alldeles överens om är att folkpensionen
år 1968 skulle vara 3 600
kronor för ensamstående och 5 400 kronor
för äkta makar, räknat i 1957 års
penningvärde. Centerpartiet har aldrig
haft något annat förslag i denna fråga.
Herr talman! Jag talade inte emot år -
39
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
Kommunal skatteutjämning,
av folkpensioneringen
liga folkpensionshöjningar i fjol, utan
jag sade att den överenskommelse som
träffats om vartannatårshöjningar inte
längre gällde, utan det ankomme nu på
regeringen att pröva frågan i budgetbehandlingen,
precis som alla andra anslag.
Detta var vår ståndpunkt i fjol.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Den kompromiss som
träffades 1958 och som utgjorde målsättning
fram till 1968 var man enig om.
Annars hade det inte varit någon ordentlig
kompromiss. När det gäller de
uppfattningar som ledde fram till denna
kompromiss, behöver herr Bengtsson i
Yarberg bara plocka fram centerpartiets
förslag.
Om det var så att lierr Bengtsson i
Varberg inte talade så starkt mot årliga
höjningar förra året — vi voterade dock
om saken — har herr Bengtsson talat
så mycket starkare mot dem tidigare år
då vi framfört förslaget.
Herr LARSSON i öskeviksby (ep):
Herr talman! Liksom många talare
före mig vill jag i stort sett med tillfredsställelse
hälsa det i proposition nr
43 föreslagna skatteutjämningssystemet.
Strävan att utjämna lokala och regionala
skillnader i skattekraft och därmed
också kommunernas möjligheter
att ge människorna en någorlunda likvärdig
kommunal service oavsett bostadsorten
är en rättvisefråga, som alltför
länge fått vänta på sin lösning.
Statsrådet Sträng sade för en stund
sedan i denna kammare, att den skatteutjämning
vi diskuterar egentligen inte
är en .social fråga längre. Jag vill i motsats
till statsrådet säga att ett skatteutjämningssystem
kan innebära att en
kommun får förmåga att ge sina medborgare
sociala förmåner, och i så måtto
kan också ett skatteutjämningssystem ingripa
på de sociala förmånernas område.
Då man bedömer de reella verkningarna
för respektive kommuner av ett
genomförande av en kommunalskatteutjämning
enligt propositionen, så måste
man också ta hänsyn till den i propositionen
föreslagna avlösningen av
vissa nuvarande bidrag till kommunerna.
Skall man nå en tillfredsställande utjämning
genom det här föreslagna
skatteutjämningssystemet måste man,
enligt min mening, samtidigt bibehålla
eller åstadkomma en särskild utjämning
av de speciella kostnader som drabbar
vissa kommuner. Sådana kostnader har
nämnts tidigare bär i debatten. Det är
sådana kostnader som utgifterna för
skolskjutsar samt kostnaderna för de
kommunala bostadstilläggen till pensionärerna,
vilka kostnader ju varierar
starkt i olika kommuner beroende på
olika antal hidragsberättigade.
På sid. 10 i andra lagutskottets utlåtande
nr 44 säger utskottsmajoriteten:
»Genom det förslag som framlagts i proposition
nr 43 har kommunerna erhållit
avsevärt ökade möjligheter att höja
de kommunala bostadstilläggen.» Detta
uttalande har ytterligare understrukits
av herr Bengtsson i Varberg nyss här i
kammaren. Av Örebro läns 31 primärkommuner
får enligt propositionen tio
stycken kommuner på grund av propositionens
förslag höjd utdebitering för
1966. Av dessa kommuner har samtliga
utom två skattekraft under medelskattekraften.
Enligt propositionen var medelutdebiteringen
för dessa kommuner år
1964 16: 70 per skattekrona. Man måste
fråga sig vilka avsevärt ökade möjligheter
dessa kommuner har erhållit för
att höja det kommunala bostadstillägget?
På
samma sida av utskottets utlåtande,
d. v. s. sid. 10, citerar utskottsmajoriteten
departementschefen och säger:
»Enligt departementschefen kan dessutom
den pågående reformen av kommunindelningen
väntas komma att utjämna
de ekonomiska olikheterna mel
-
Nr 24
40
Torsdagen den 13 maj 1905
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
lan kommunerna och därmed olikheterna
i möjligheter att bevilja pensionärerna
kommunala bostadstillägg.» Bland
de tio kommuner jag tidigare nämnde,
som enligt propositionen skulle få skattehöjning
år 1966, återfinns såväl Nora
stad som Noraskogs kommun. Dessa två
kommuner bildade ett av Kungl. Maj:t
godkänt kommunblock. Från den 1 januari
detta år har kommunblocket genom
indelningsändring blivit en kommun
under namnet Nora vidgade stad.
Såvitt jag förstår har inte framtidsutsikterna
ur skatteutjämningssynpunkt
blivit särskilt mycket ljusare genom den
indelningsändringen.
.lag medger emellertid att en indelningsändring
i vissa fall, kanske i
många fall, kan komma att i viss mån
utjämna ekonomiska olikheter mellan
kommunerna, men jag vill då hänvisa
till vad departementschefen sagt i propositionen
på sid. 82: »Genom anknytningen
av bidragsgivningen till medelskattekraften
och medelutdebiteringen
i riket kommer vid oförändrade relationer
mellan kommunerna statsbidrag att
utgöra en praktiskt taget oförändrad
andel av kommunernas utdebiteringsbehov.
» Om nu indelningsändringen ger
till resultat en utjämning av de ekonomiska
olikheterna mellan kommunerna
blir ju följden ett inom kommunalskatteutjämningen
minskat bidrag från staten
till kommunerna. Eftersom departementschefens
bedömning, att kommunernas
utdebiteringsbehov kan väntas
snabbt stiga, säkerligen är riktig, så innebär
ju också detta ökade svårigheter
för kommunerna att betala ett skäligt
bostadstillägg.
Herr talman! Med detta vill jag understryka
vikten av att ett statligt
grundbelopp i det kommunala bostadstillägget
snarast införes. I motion 802
i denna kammare har hemställts att
riksdagen måtte besluta att statligt
grundbelopp skall ingå i det kommunala
bostadstillägget med 400 kronor
för ensam pensionär och 600 kronor för
makar. Då jag av formella skäl inte
kan yrka bifall till motionen ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till den
reservation av herrar Thorsten Larsson
och Gustavsson i Alvesta som bifogats
andra lagutskottets utlåtande nr 44.
Herr HECKSCHER (h):
Herr talman! Jag tycker det är litet
besvärligt med denna debatt, ty den rör
sig om så många olika saker på en
gång. Jag har nu begärt ordet för att
knyta, som jag hoppas, några korta reflexioner
till andra lagutskottets utlåtande
nr 41 angående pensionerna.
I februari i år fattade kammaren beslut
i anledning av andra lagutskottets
utlåtande nr 5 som gällde tilläggspension
till vissa ålderspensionärer. Till
detta betänkande var fogad en reservation
av herrar Kaijser och Ringaby i
vilken hemställdes: »att riksdagen, med
bifall till förevarande motioner, I: 103
och II: 124, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om skyndsam utredning
av frågan om tilläggspensioner till de
ålderspensionärer, änkor och invalider,
som utan eget förvållande ställts utanför
ATP-systemet eller endast uppbär
tjänstepensioner som är oproportionerligt
små, samt att utredningen måtte
verkställas så snabbt, att förslag i ärendet
kan föreläggas 1966 års riksdag.»
Denna reservation avslogs av båda
kamrarna. Nu har herr Anderson i
Sundsvall alldeles nyss protesterat —
jag tror det var detta uttryck han använde
— mot att högerpartiets förslag
i fråga om ATP skulle på något som
helst sätt ha varit inspirationskälla för
andra lagutskottet eller dess reservanter
i det ärende som nu är före. Jag förmodar
att herr Anderson i Sundsvall
bäst vet vilka inspirationer som har
gjort mest intryck på honom. Jag vill
inte alls påstå att det här är fråga om
någon inspiration — allra minst någon
bokstavlig inspiration. Däremot vill
41
Torsdagen den 13 maj 19C5 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
jag gärna peka på hur pass nära vi
kommer varandra, i själva verket också
hur pass nära det ärende som nu behandlas
ligger det som behandlades i
februari. De är så närstående att man
kan fråga sig om det inte är samma
ärende.
Jag använder för korthetens skull
andra lagutskottets referat av motionen
11:779 där det står: »att förslag skall
föreläggas nästa års riksdag om sådan
förbättring av folkpensionerna att bättre
relationer kommer att råda mellan
de folkpensionärer som i huvudsak endast
har sina folkpensionsförmåner att
leva på och övriga grupper i samhället.»
Nu är det väl ändå uppenbart att en
mycket väsentlig del av de folkpensionärer
som i huvudsak endast har sina
folkpensionsförmåner att leva på är sådana
som utan eget förvållande har
blivit ställda utanför ATP, eller, rättare
sagt, alla de folkpensionärer som endast
har sina folkpensioner att leva på är
också folkpensionärer som står utanför
ATP. Sedan finns det sådana som kan
tänkas ha någonting annat att leva på
utan att ha ATP, och det finns vissa
som har ATP och något därutöver. Men
i stort sett innefattar väl ändå denna
fråga om de folkpensionärer, som i huvudsak
endast har sina folkpcnsionsförmåner
att leva på, och frågan om de
folkpensionärer, som inte har ATP, alldeles
samma problem. Detta framgick
mycket tydligt av herr Bengtssons i
Varberg anförande i vilket han direkt
sade att man inte hade kunnat genomföra
ATP på en gång och att man därför
måste räkna med vissa olikheter och att
folkpensionerna skulle kunna vara otillräckliga
i vissa avseenden.
Jag har inte alls velat säga detta för
att göra anspråk på att vara en inspirationskälla
för vare sig herr Anderson
i Sundsvall eller herr Bengtsson i Varberg.
Det är en ära som jag inte gör
anspråk på alls. Jag vill bara konstatera
att detta utskottsutlåtande i själva
verket är ganska uppmuntrande, också
beträffande den grupp av pensionärer
som har ställts utanför ATP, eftersom
det i och för sig skulle finnas möjligheter
att genom försäkring lösa problemet
för denna grupp. I det hänseendet
är det inte någon skillnad mellan majoritetsförslaget
och reservation nr I.
Ur den synpunkt scwn jag tycker är den
viktigaste i detta sammanhang, nämligen
att vi skall kunna lösa frågan för
de folkpensionärer som ställts utanför
ATP, är det alltså hugget som stucket
om utskottets förslag eller reservation
nr I bifalles. Det är för mig en motivering
till att jag kommer att avstå från
att rösta i valet mellan dessa båda alternativ.
Huvudsaken är att sanningen är
på marsch. Det är den upppenbarligen,
även om andra lagutskottet och dess företrädare
ännu så länge har en viss
ängslan för att tränga till botten med
de problem som föreligger.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:
Herr talman! Jag skall inte lägga mig
i denna diskussion om vem som har inspirerat
vem av högern och folkpartiet
i denna fråga. Jag vill emellertid med
anledning av herr Heckschers inlägg
här till protokollet få noterat vad som
står i socialdepartementets huvudtitel
1904. Det är ett dokument, som således
i januari månad i fjol var offentligt. Där
säger jag följande: »I detta sammanhang
vill jag uttala, att standardhöjningar
av folkpensionerna bör genomföras
inte endast fram till den av statsmakterna
för år 1908 angivna målsättningen.
Även efter nämnda år bör sådana
höjningar komma till stånd bl. a. på
grund av att vid denna tid blott en
mindre del av pensionärerna har allmän
tilläggspension utöver folkpensionen.
De frågor som står i samband
härmed bör utredas i god tid före år
1908.» Möjligen kan det ha varit detta
som en gång inspirerat högern till dess
2* — Andra leamnwrens protokoll 1065. Nr 24
Nr 24
42
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
speciella, mycket egendomliga utspel.
Det är i så fall, herr Heckscher, inte
så ovanligt att man i sådana här frågor
kommer efter socialdemokraterna.
Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:
Herr talman! Om statsrådet och chefen
för socialdepartementet sätter en
ära i att ha inspirerat mig så unnar jag
honom gärna hans tro i det hänseendet.
Men det är kanske ändå en viss skillnad
mellan vad som stod i denna proposition
och vad det nu är fråga om. Vad
statsrådet gjorde var att han medvetet
och avsiktligt sköt frågan framför sig
till efter år 1968. Ingenting alls skulle
kunna förekomma dessförinnan. Nu är
nog både utskottet och reservanterna
inne på att hela denna principfråga
skall göras till föremål för behandling.
Jag har för min del svårt att förstå varför
man i det sammanhanget är så otroligt
ängslig för att över huvud taget ta
hänsyn till den förändring som har inträtt
i själva förutsättningarna för ATP.
Men den saken är så inflammerad att
jag inte skall fullfölja diskussionen i
det hänseendet, när herr talmannen har
uppmanat oss att så snart som möjligt
göra slut på denna debatt.
Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Ingen torde bättre än
herr Heckscher veta vad som inspirerat
det förslag som diskuterades här i kamrarna
i början av mars månad med anledning
av andra lagutskottets utlåtande
nr 5 i år. Ingen torde heller bättre
än herr Heckscher känna till den konstruktion
av förslaget, som högern hade
tänkt sig.
Den lösning av frågan om förbättring
till folkpensionärerna som vi tänkt
oss inom folkpensioneringens ram är,
som jag konstaterade tidigare, något
annorlunda till konstruktionen är högerns
förslag. Men om det enligt herr
Heckschers uppfattning är så stor lik
-
het, är det oförståeligt att herr Heckscher
i voteringen kommer att lägga ned
sin röst. I ett avseende kan jag ge honom
rätt: att båda förslagen syftar till
att förbättra försörjningsmöjligheterna
för de folkpensionärer som endast har
folkpensionen att ty sig till. Då är det
ju rätt underligt att han inte kan stödja
reservationen I till utlåtandet nr 41.
Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Heckscher sade
att han i andra lagutskottets utlåtande
läste ut att sanningen äntligen är på
marsch. Får jag stryka »äntligen», så
kan jag instämma i det uttalandet. Sanningen
är alltid på marsch i andra lagutskottets
utlåtande.
De som har ställts utanför ATP, säger
herr Heckscher, måste nu hjälpas på ett
eller annat sätt. Han försöker måla en
fruktansvärd bild för dem som bär
ställts utanför ATP. Men när reformen
genomfördes var vi ändå på det klara
med att den måste byggas upp under ett
antal år, och vi valde 20 år. Det innebär
alltså att den första årsklassen ATPpensionärer
får Vs» av hel pension.
Det är för vissa pensionärer en mycket
blygsam summa, för andra en något
större. Nästa årsklass får 3A>«, följande
V20 o. s. v.
Man skall också ha klart för sig att
pensionen har två beståndsdelar. Den
ena är folkpensionen, som utgör grundtryggheten,
och den andra är ATP som
påbyggnad. När pensionen är fullt utbyggd,
skall ju folkpensionen utgöra 90
procent av basbeloppet och ATP 60
procent av den överskjutande delen.
När vi alltså år 1968 når upp till 90
procent av basbeloppet med folkpensionen
och när vi så småningom får en
fullt utbyggd pension, kommer det fortfarande
att finnas människor som har
en mycket liten tilläggspension från
ATP och en del som inte har någonting
alls. Då är inkomstprövade tillägg den
43
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
lämpligaste formen att hjälpa dem. Jag
menar därför att standardförbättringen
för folkpensionärerna efter 1968 bör ha
formen av inkomstprövade tillägg.
Och där har vi ett problem, herr
Heckscher, med de människor som
själva har ställt sig utanför ATP. Hur
skall vi göra med dem? Skall den som
inte vill vara med i systemet ändå ha
inkomstprövade tillägg?
Vi får många problem att brottas
med, när vi tar itu med den frågan.
Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:
Herr talman! Den där sista gruppen
som herr Bengtsson i Varberg talade
om berörs inte heller i reservationen i
andra lagutskottets utlåtande nr 5. Där
talas det uttryckligen om dem som utan
eget förvållande ställes utanför ATPsystemet.
Sedan är jag för min del mycket tacksam
för att sanningen är på marsch i
andra lagutskottet. Herr Bengtsson säger
att den alltid är det. Jag konstaterar
att den i varje fall har hunnit marschera
ett stycke mellan andra lagutskottets
utlåtande nr 5 och utlåtande nr
41, och det är relativt tillfredsställande.
Ty det betyder att sanningen har marscherat
ett stycke redan under pågående
riksdag.
Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:
Herr talman! De som ställes utanför
ATP skulle ha hjälp men inte de andra.
Hur tänker herr Heckscher då göra
med dem som bara får två tjugondeis
pension från ATP? De liar ju inte
ställts utanför.
Herr JANSSON (k):
Herr talman! Den standardökning för
folkpensionärerna som förutsattes i regeringens
förslag till årets riksdag är
mer än väl motiverad. Avsikten är att
det skall ske en successiv förbättring
genom tillämpning av tidigare fattade
beslut och genom en förnyad prövning
i den utredning som socialministern
här har talat om, där man skall arbeta
med frågan om pensionsförbättringarna
efter år 1968.
Inom den kommunistiska gruppen är
vi för en fortlöpande prövning av möjligheterna
att höja folkpensionärernas
standard. Vi har i motion 11:228 framhållit
att pensionär bör kunna ha större
sidoinkomst utan att avdrag därför
göres i enlighet med de nuvarande bestämmelserna
i lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg. Som bestämmelserna
nu är sker en reduktion
redan vid en mycket blygsam sidoinkomst.
Utskottet skriver i sitt utlåtande
bland annat följande: »De här berörda
frågorna om slopande av avdragsfaktorn
två tredjedelar och om högre avdragsfria
inkomstbelopp har sådant
samband med frågan om standardhöjning
av folkpensionerna efter år 1968
att det synes utskottet lämpligt att de
tas upp i sammanhang med den utredning
som ovan nämnts. Detta utskottets
uttalande synes böra bringas till Kungl.
Maj:ts kännedom.»
Det vore orättvist att förringa värdet
av detta utskottets tillmötesgående. Men
bättre än att skjuta frågan på framtiden
hade varit att, som vi har yrkat, lägga
fram förslag redan vid nästa års riksdag.
Det tycks råda ganska stor enighet
om värdet av att alla pensionärer som
så önskar kan delta i arbetslivet. Jag
skall inte här ingå på de psykologiska
och fysiologiska faktorer som kan tas
upp i sammanhanget. Inte heller skall
jag gå in på sådana problem som att
pensionärer som vill delta i arbetslivet
ibland får räkna med extra kostnader
för arbetsförmågans vidmakthållande,
t. ex. för medicin, dietkost och mycket
annat. Men det är ägnat att förvåna att
vi inte kan enas om en sådan utformning
av bestämmelserna att pensionärernas
deltagande i arbetslivet blir så
Nr 24
44
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
ekonomiskt meningsfullt som möjligt
för dem själva. Nu gällande bestämmelser
är sådana att även en mycket måttlig
sidoinkomst blir mycket starkt reducerande.
Jag vill passa på tillfället att också
med några ord beröra den andra frågan
i vår motion. Den har behandlats både
i andra lagutskottets utlåtande nr 41 och
i utlåtande nr 44 och rör bestämmelserna
om de kommunala bostadstilläggen.
Som bekant är dessa bestämmelser utformade
så, att ehuru det ankommer på
kommunerna att besluta om grunderna
för utbetalande av kommunala bostadstillägg
finns det restriktioner som anger
hur mycket en pensionär får tjäna i
sidoinkomst innan bostadstillägget reduceras.
Enligt bestämmelserna reduceras
detta kommunala bostadstillägg
vid en ganska blygsam extra inkomst.
Men det finns inga som helst normerande
bestämmelser som garanterar folkpensionärerna
bostadstillägg vid en minimiinkomstgräns.
Vi har föreslagit att 1966 års riksdag
skall besluta om sådana normerande
bestämmelser för utbetalning av kommunala
bostadstillägg samt att statsanslag
fortsättningsvis —- i varje fall under
en övergångstid — bör utgå för att
underlätta kommunernas bostadsförsörjning
för de gamla.
En rad remissinstanser har menat
att staten i fortsättningen borde svara
för de kommunala bostadstilläggen. Det
framhålles i utlåtandet att man anser
att de mera skattetyngda kommunerna
av ekonomiska skäl kommer att nödgas
avstå ifrån att bevilja dessa tillägg eller
minska redan utgående tillägg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sträng, har ansett att dessa farhågor
är i hög grad överdrivna. För
finansministerns uppfattning talar bl. a.
skatteutjämningsbidragen, vilka skulle
underlätta förhållandena för de sämst
ställda kommunerna, den ökade bärkraft
kommunsammanslagningen kan
ge och statens övertagande av andra utgifter,
exempelvis för polisväsendet,
vilket statsrådet Sträng talat om tidigare.
Jag är den förste att erkänna att det
ligger mycket beaktansvärt just i dessa
påpekanden. Men å andra sidan bör det
också göras någonting för att öka kommunernas
ansvar i denna fråga. Någon
av talarna var alldeles nyss inne på
frågan om kommunernas ansvar när det
gällde att utnyttja det förbättrade ekonomiska
läge, som de kan tänkas få.
Om man delar finansministerns mening
om de lättnader, som kommunerna får
genom att staten helt övertar kostnaderna
för de av staten fastställda pensionsförmånerna,
har man ännu mindre anledning
att säga nej till vårt förslag om
normerande bestämmelser.
Finansministern framhöll att beslutanderätt
och kostnadsansvar bör följas
åt men att det finns reservationer att
göra till denna regel. Jag tror att man
måste understryka de reservationer som
kan göras mot att låsa sig vid en sådan
formulering, eftersom det gäller att få
fram normerande bestämmelser, vilka
stimulerar och driver på de kommuner
som i detta avseende ingenting har
gjort. I varje fall innebär inte dessa bestämmelser
någon utgift för staten, och
med hänsyn till detta borde det ha varit
lättare för utskottet att tillstyrka vårt
förslag.
Å andra sidan hade det varit av stort
värde om de statliga anslagen till kommunala
bostadstillägg hade kunnat utgå
fortsättningsvis i varje fall under en
övergångsperiod, under vilken man
finge möjligheter att överblicka kommunernas
bärkraft och ökade vilja i
detta avseende.
Låt oss inte glömma bort att spörsmålet
om de kommunala bostadstilläggen
inte bara är en ekonomisk fråga.
Det är också en politisk fråga i den meningen
att det också har sin betydelse
vilka partier som har hand om kommu
-
45
Torsdagen den 13 inaj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning:, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
nernas ledning. Där arbetarrörelsens
partier är starka har man ganska väl
klarat av de kommunala bostadstilläggen,
medan det i kommuner med utpräglat
borgerlig majoritet ofta har funnits
förhinder.
Jag skall erkänna att det också finns
andra samband att peka på i detta sammanhang,
såsom att kommunerna i den
sistnämnda gruppen ofta har en dålig
ekonomisk bärkraft över huvud taget
och kan uppvisa »underutvecklade»
drag i industriellt och i annat avseende.
Vidare kan sammansättningen av befolkningen
ha gynnat kvarstannandet
av en borgerlig majoritet.
Herr Bengtsson i Varberg påpekade
nyss att bostadsbidragen under senare
tid följt kostnadsutvecklingen sämre än
tidigare. Våra gamla pensionärer skall
inte behöva lida oförskyllt därför att
den politiska sammansättningen av
kommunens ledning är sådan, att man
inte har tillräcklig förståelse för de
gamlas behov. Vi har i vår motion påvisat
hur ett stort antal kommuner ger
högst några hundra kronor om året i
bostadstillägg och hur 800 kommuner
ger högst 600 kronor om året. Jag skall
inte nämna fler exempel, utan jag hänvisar
till vår motion.
Under dessa förhållanden tror jag
inte man kan blunda för effekten av
normerande bestämmelser.
Herr Anderson i Sundsvall ifrågasatte
— i och för sig kanske överraskande
— när han argumenterade mot statliga
grundbelopp, att vissa kommuner,
som redan betalar ut höga bidrag, inte
skulle ge ut några högre sådana utan
behålla pensionstillskottet i kommunens
kassa. Jag tycker att detta är ett mycket
sekundärt problem. Det verkligt primära
är ju bur vi skall få de många
kommuner, som inga bidrag ger eller
som ger mycket små bidrag, att öka de
kommunala bostadstilläggen. Detta är
alltså det problem vi skall befatta oss
med.
Häromdagen förekom i ett TV-program
en utfrågning av en socialnämndsordförande,
som föreföll ytterst besvärad
över de ringa belopp i kommunala
bostadstillägg som hans kommun årligen
tillerkände pensionärerna. Det sades
ingenting om vilket parti denne
socialnämndsordförande tillhörde, men
jag har lust att gissa, och jag tror mig
nästan kunna gissa rätt efter att ha hört
herrar Ringaby och Anderson i Sundsvall
tala här. I varje fall torde gissningarna
böra gå mellan de partier herrar
Ringaby och Anderson i Sundsvall representerar.
Vi menar, att för att de kommunala
bostadstilläggen för pensionärerna inte
skall bli något av ett lotteri, beroende
av var vederbörande på ålderns dagar
kommit att bo, vore det på sin plats att
besluta om införande av normerande
bestämmelser. Vi lutar också starkt åt
tanken att statsbidrag kunde utgå i
varje fall under en övergångsperiod.
Betydelsen av normerande bestämmelser
måste också bedömas utifrån att
dessa ekonomiska bidrag inte är av
uppsökande natur utan måste sökas och
att det finns gamla som faktiskt inte
känner till om det i den kommun, där
de bor, är möjligt att få kommunala
bostadstillägg eller inte. Vid införande
av normerande bestämmelser skulle den
givna möjligheten att få sådana bidrag
lättare uppmärksammas av de människor
— kanske ett fåtal — som inte
kommit underfund med att denna möjlighet
finns i deras egen kommun.
Herr talman! Jag ber att med det anförda
få yrka bifall till motion nr 228
i vad gäller andra lagutskottets utlåtande
nr 41, mom. J, och andra lagutskottets
utlåtande nr 44, mom. C.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman 1 Jag skall inskränka mig
till att göra några korta kommentarer
till vad som redan är sagt. Först vill
jag dock tacksamt notera att det nu är
Nr 24
46
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
klart att det skall företas en utredning
om en standardstegring för folkpensionärerna
efter 1968. Det har tidigare varit
omöjligt att få socialdemokraterna
att gå med på en sådan utredning, men
nu har det lossnat på den fronten och
det är man endast tacksam för.
Jag vill också med tillfredsställelse
konstatera att det tydligen föreligger åtminstone
ett visst intresse för ett inkomstprövat
tillägg till de sämst ställda
pensionärerna. Detta framgår av andra
lagutskottets utlåtande nr 41 och även
av vad herr Bengtsson i Varberg sade.
Skillnaden mellan utskottsmajoritetens
förslag och reservationen torde i
första hand vara att det förra bara innebär,
att frågan överlämnas till en utredning,
medan reservanterna hemställer
om en direkt beställning hos Kungl.
Maj:t av ett förslag till nästa års riksdag.
Denna skillnad är betydande. Även
om majoritetens förslag skulle leda till
att dessa folkpensionärer får ett pensionstillskott,
vilket naturligtvis är
möjligt, blir dock skillnaden i tid betydande.
Herr Bengtsson i Varberg använde
orden »i sinom tid» när han talade om
ett inkomstprövat pensionstillskott,
och detta torde vara ganska riktigt uttryckt,
eftersom utredningen om standardstegring
för folkpensionärerna efter
1968 har att lösa rätt besvärliga problem
rörande pensionssystemets konstruktion,
vilket kommer att ta tid. Det
är troligt att beslut kan fattas först
under vårriksdagen 1968.
Någon svårighet att utreda frågan om
ett pensionstillskott av den typ vi har
föreslagit föreligger inte. Det bör mycket
väl kunna göras så att ett beslut
hinner fattas vid 1966 års riksdag, vilket
betyder att tidsskillnaden blir två
år. Detta är ingen obetydlig skillnad,
särskilt som behovet av pensionstillskott
är större nu än det blir sedan pensionärerna
fått fler standardtillägg.
Jag skulle också vilja tillägga att jag
för min del inte kan ansluta mig till
centerpartiets förslag beträffande statligt
bostadstillägg. Ett beslut om ett sådant,
alldeles särskilt om det fattas i
samband med behandlingen av en proposition
om kommunal skatteutjämning,
kan mycket väl av en del kommuner
komma att uppfattas som ett tillägg till
de övriga åtgärder vilka syftar till
skatteutjämning, och inverka på besluten
om de kommunala pensionstillskotten.
Jag tror att herr Ringaby överdrev
när han sade att pensionärerna ingenting
skulle få av tillskottet, tv alla kommuner
kommer väl inte att räkna bort
hela detta belopp. Men att det kommer
att inverka i flera kommuner är jag
övertygad om, och därför anser jag att
den konstruktion vi föreslår är säkrare
och bättre. Under alla förhållanden är
det mindre troligt att verkan skulle bli
densamma.
Så några ord om herr Ringabys inlägg!
Herr
Ringaby tycktes ha funnit att
reservation I vid andra lagutskottets utlåtande
nr 41 inte överensstämde med
motion II: 779. I reservationen föreslås
ett tillskott inom folkpensioneringens
ram, och herr Ringaby ansåg att i motionen
yrkats på en förutsättningslös
utredning. Han menade tydligen att enligt
motionen skulle pensionstillskottet
mycket väl kunna rymmas inom ATP:s
ram. Jag förstår inte riktigt hur herr
Ringaby kan ha kommit till den slutsatsen.
Det står visserligen inte direkt
utsagt i motionen att tillskottet skall
rymmas inom folkpensioneringens ram,
men hela resonemanget är ju sådant att
konstruktionen måste vara denna. Det
finns bl. a. i motionen en hel sida om
inkomstprövning, och inkomstprövning
är ju något för ATP-systemet helt främmande.
Herr Ringaby säger att han läst motionen
noga. Att han ändå kommit till
den slutsatsen, att förslaget han ha något
med ATP att göra, förvånar mig.
47
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
Här har också talats om inspirationskällan.
Den borde jag veta en del om,
eftersom jag haft med denna motion
att skaffa. Jag vill endast säga att vi
inte har något behov av högern som inspirationskälla
i detta fall, ty långt innan
ni inom högern gjorde ert utspel
i juni månad i fjol visste vi att det var
önskvärt med standardtillägg för folkpensionärerna.
Vidare sade herr Ringaby -— och det
är kanske viktigare — att vårt förslag
låg mycket nära högerpartiets förslag.
Också det vill jag protestera mot.
När högern gjorde sitt utspel i ATPfrågan,
framställdes en minskning av
ATP-fonderna som det primära i förslaget.
Pengarna kunde alltså gå antingen
till folkpensionärerna eller till att
minska avgifterna, men det primära i
förslaget var att fonderna skulle minskas
eller i varje fall att tillväxten i
fonderna skulle minskas. Finansieringsfrågan
var sålunda en mycket viktig del
av högerförslaget. Där skiljer vi oss
helt, eftersom vi inte alls ville vara med
om att i detta konjunkturläge dela ut
sparade medel till konsumtion.
Vi skiljer oss också beträffande utformningen.
Enligt högerförslaget minskar
pensionstillskottet redan från den
första krona som utgår i ATP-pension.
Däremot inverkar inte alls inkomster
som vederbörande har i övrigt, hur
stora dessa inkomster än är.
Om man konstruerar ett särskilt tillskott,
som ligger vid sidan av pensionssystemet
på det sättet, kommer det att
av många uppfattas som ganska orättvist.
Därför vill jag påstå att även i det
avseendet skiljer sig vårt förslag helt
och hållet från högerförslaget. Om högerns
förslag varit inspirationskälla,
har allt produkten kommit ganska långt
ifrån källan.
Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag är ledsen över att
behöva ta kammarens tid i anspråk.
men jag skall inte bli långrandig och
hoppas att vi inte skall behöva ha så
särskilt långt replikskifte.
Jag har inte sagt att högern varit inspirationskälla
till herr Gustafsson i
Skellefteå. Jag sade tvärtom att jag inte
ville göra anspråk på en sådan ära som
att högern skulle ha varit inspirationskälla
vare sig till herr Anderson i
Sundsvall eller till herr Bengtsson i
Varberg — ja, jag är villig att utsträcka
det även till herr Gustafsson i Skellefteå.
Jag gör inte alls anspråk på en
sådan heder.
Jag vill bara konstatera, att allteftersom
diskussionen fortgår och sanningen
är på marsch i andra lagutskottet
från februari till maj månad, visar det
sig ändå att möjligheterna att komma
varandra nära blir större och större.
Uppriktigt sagt tycker jag inte att herr
Gustafsson i Skellefteå skall vara så
ledsen för det. Men om han är så ledsen,
kan jag inte göra något åt det.
Herr RINGABY (h) kort genmäle:
Herr talman! Vi föreslog som bekant
sista gången 600 kronor i tilläggspension.
Folkpartiet föreslår nu 600 kronor.
Vi föreslår en reduktion av detta
tillägg till 2 700, folkpartiet föreslår
2 400 kronor. Vi vill att ett förslag skall
läggas fram till 1966 års riksdag och
det vill folkpartiet också. Sedan får
kammarens ledamöter avgöra om vi
står nära eller långt ifrån varandra.
Utskottets förslag går ut på en allsidig
parlamentarisk utredning av denna
fråga, en utredning som inte på något
sätt i förväg bundits i sitt handlande.
Men vi kan inte stödja detta utskottets
förslag, ty enligt förslaget är
avsikten att utredningen inte skall
framlägga något betänkande förrän
1968. Reservationen går ut på en utredning
om en lösning inom folkpensioneringens
ram. Därför kan vi inte heller
stödja reservationsförslaget. Det är ledsamt
att konstatera detta, herr Ander
-
Nr 24
48
Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
son i Sundsvall, men det är orsaken
till att vi måste avstå.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Om herr Heckscher är
nöjd med mitt sätt att närma sig högerns
ATP-förslag, måste anspråken
vara ganska små.
Herr HECKSCHER (li) kort genmäle:
Herr talman! Jag betraktar herr Gustafssons
i Skellefteå uttalande som en
god början och hoppas på en god fortsättning.
Herr ESKEL (s):
Herr talman! Jag vill endast anföra
några synpunkter i anslutning till behandlingen
av statsutskottets utlåtande
nr 78 i vad det avser skatteutjämningsbidrag
vid brist på skattekraft.
Jag delar tillfredsställelsen i stort
över propositionens strävan att åstadkomma
en skatteutjämning mellan medborgarna
i vårt land, oavsett boendeort.
Att det här, såsom bl. a. utskottets ärade
talesman — vid denna punkt reservanternas
talesman — herr Gustafsson i
Stockholm understrukit, inte är möjligt
att skapa någon millimeterrättvisa är
vi väl alla överens om. Relativt schablonmässiga
gränsdragningar måste göras.
Även om man är helt ense om principerna,
kan det med hänsyn till den
svårighet, som alltid föreligger att dra
sådana gränser varom det här är fråga,
framkomma skilda synpunkter.
Från mitt mångåriga arbete inom arbetsmarknadsverket
har jag erfarenhet
av att Kopparbergs och Värmlands län
mycket ofta sammanförts med norrlandslänen
(inklusive Gävleborgs län) i
samband med olika arbetsinarknadsmässiga
åtgärder. Eftersom det här i
första hand gällt att finna former för
stöd åt de delar av vårt land som på
grund av stora avstånd, betydande glesbygdsområden
och speciella svårighe
-
ter att ersätta bortfallande sysselsättningsvolym
vid den strukturrationalisering
som pågår ställts inför stora problem,
har jag funnit bärande skäl föreligga
för att bedöma det område, som
genom dessa län sträcker sig som ett
bälte tvärs över landet, som varande ett
specialområde i detta sammanhang.
Den ingalunda nya erfarenhet som man
vunnit om väsentliga delar av detta områdes
speciella karaktär och problem
har också återspeglats i det beslut som
i fjol fattades om det sammanhängande
norra stödområdet för en aktiv lokaliseringspolitik.
Visserligen kan man hysa förhoppningar
om att en aktiv lokaliseringspolitik
skall kunna medföra en bättre sysselsättning,
ökade inkomster och därmed
en större skattekraft inom detta
område. Detta skulle i så fall medföra
ett minskat behov av statsbidrag genom
tillskjuten skattekraft. Men för dagen
föreligger mycket stora ekonomiska
problem för flertalet kommuner i detta
område, som nu av utskottet betecknats
som skattekraftsområde nr 2. Vad gäller
Värmlands län föreligger samma problem
för landstinget där. Ett bifall till
motionen i denna del skulle i och för
sig vara motiverat. Men eftersom man
här har skapat ett område som utgör en
övergång mellan det södra området och
det norra kan jag avstå från något yrkande
på denna punkt.
Det har sagts, bl. a. av herr Gustafsson
i Stockholm, att utdebiteringen i
till det nya området 2 angränsande län
är högre än i de tre aktuella länen. Detta
är riktigt, men jag vågar tro att antalet
skattekronor per invånare här är
en mera relevant faktor. I det avseendet
har Värmlands län, Kopparbergs län
och Gävleborgs län legat väsentligt under
de närmast angränsande Örebro
län, Västmanlands län och Uppsala län.
Den ökning av skatteunderlaget som ägt
rum från exempelvis 1962 till 1964 i
Värmlands, Kopparbergs och Gävle
-
49
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
borgs län har inskränkt sig till 4 kronor
per invånare. I de tre andra länen har
ökningen uppgått till 6 å 7 kronor. Därvid
är att inärka att Örebro, Västmanlands
och Uppsala län tidigare låg 5 kronor
över de övriga i fråga om antalet
skattekronor per invånare. Jag är medveten
om att det blir fråga om en kostnadsökning
genom utskottets förslag,
men jag betraktar den som inte alltför
oroväckande då genom densamma det
dock blir möjligt att skapa större rättvisa.
Herr talman! Jag ber att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde herrar
Andersson i Storfors (s), Jonasson (ep)
och Eskilsson (s).
Herr LÖFGREN (fp):
Herr talman! Jag skall bara säga några
ord om en angelägenhet, behandlad
i statsutskottets utlåtande nr 78 med anledning
av förslaget om skatteutjämningsbidrag.
Det finns nämligen i 8 §
en generell bestämmelse enligt vilken
landstingskommunerna får ett tillskott
av skatteunderlag av samma storlek
som utgår för år 1965 enligt kungörelser
från åren 1957 och 1962.
Nu förhåller det sig så att vi har
några få städer som inte ingår i landsting
men som vårdar delvis samma angelägenheter
som landstingen gör. Jag
tänker härvid speciellt på den mycket
betydande sjukvårdsverksamhet som
bedrivs i dessa städer. Det vore orätt
att säga att det inte funnits anledning
att i varje fall tänka på att garantera
också dessa landstingsfria städer en
viss del av skatteutjämningsbidraget,
vilken skulle stå i relation till de uppgifter
dessa städer åtar sig och som är
av samma slag som förekommer inom
landstingskommunerna. Om man nu får
ett generellt bidrag inom landstingskommunerna,
vore det riktigt att de
landstingsfria städerna finge ett motsvarande
bidrag.
Jag har därför ställt mig bakom den
motion, nr 805 i denna kammare av
herr von Sydow m. fl., där det anhålles
om ett godkännande av principen att
garantien för dessa landstingskommuner
skulle utsträckas att gälla för 30
procent av det skatteunderlag som för
år 1965 utgår till de landstingsfria städerna
enligt kungörelse av den 27 april
1962.
Vad säger då utskottet härom? Jo,
utskottet säger bara att det finner sig
inte kunna tillstyrka yrkandena i motionerna
1:678 och 11:805, ingenting
annat! Hade utskottet kunnat säga att
vi motionärer hade fel, skulle jag förstå
dess ställningstagande. Men man
skäms tydligen över att man här behandlar
de landstingsfria städerna efter
andra principer än landstingen. Jag
finner det oriktigt att på detta sätt utan
minsta motivering bara avvisa ett berättigat
önskemål om att de landstingsfria
städerna skall behandlas på samma sätt
som man behandlar landstingen. Jag
kan därför inte underlåta att yrka bifall
till motionerna I: 678 av herr Lundberg
in. fl. och 11:805 av herr von Sydow
in. fl. i vad de avser moment 7 i statsutskottets
utlåtande nr 78.
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon diskussion med herr Löfgren på
denna punkt. Får jag bara säga att jag
tror att herr Löfgren har missuppfattat
hela syftet med detta förslag. Det är
fråga om att åstadkomma en skatteutjämning.
Jag tror att det skulle verka
ganska stötande om man i ett system
för en skatteutjämning skulle tilldela
städer som ligger utanför landstingen
— t. ex. Stockholms stad och Göteborgs
stad — en garanterad del av ett skatteutjämningsbidrag.
Herr LÖFGREN (fp):
Herr talman! Det finns kunniga män
som anser att jag inte alls har fel. När
50 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
man generellt garanterar landstingskommunerna
ett bidrag, oavsett om de
har ekonomiska svårigheter eller inte,
tycker jag att det borde finnas anledning
att garantera de utanför landstingen
stående kommunerna en motsvarande
del av ett skatteutjämningsbidrag.
Härmed var överläggningen slutad.
Andra lagutskottets utlåtande nr 41
Mom. A—E
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. F
Hemställan
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i inom.
F) i utskottets utlåtande nr 41, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Erik Filip
Petersson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 139 ja och 43 nej,
varjämte 32 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Motiveringen
Det avsnitt som börjar å s. 27 med
orden »1 lagen om» och slutar ä s. 28
med orden »av samma åsikt»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets motivering,
dels ock på godkännande av
det förslag, som framlagts i reservationen
II); och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustavsson i
Alvesta begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt i andra lagutskottets
yttrande, som börjar å s. 27 med orden
»I lagen om» och slutar å s. 28 med orden
»av samma åsikt», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
II) av fru Olsson och herr Gustavsson
i Alvesta.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså godkänt
utskottets motivering.
Det avsnitt di s. 28 som börjar med orden
»Vidare har årets» och slutar med orden
»härmed sammanhängande frågor»
Herr talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets mo
-
51
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
tivering, dels ock på godkännande av
det förslag, som framlagts i reservationen
III); och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustavsson i
Alvesta begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren godkänner
det avsnitt å s. 28 i andra lagutskottets
yttrande, som börjar med orden
»Vidare har årets» och slutar med orden
»härmed sammanhängande frågor», röstar
Ja;
Den
det, ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
det förslag, som framlagts i reservationen
III) av fru Olsson och herr Gustavsson
i Alvesta.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
lian funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 148 ja och 37 nej, varjämte
30 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.
Motiveringen beträffande mom. F i
övrigt
Godkändes.
Mom. G
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. H
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring i motiveringen
som föreslagits i reservationen IV) av
herr Erik Filip Petersson m. fl.; och
biföll kammaren utskottets hemställan
med oförändrad motivering.
Mom. J
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 228
i motsvarande del; och biföll kammaren
utskottets hemställan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44
Mom. ,4
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. B
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
B) i utskottets utlåtande nr 44, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herrar Thorsten Larsson
och Gustavsson i Alvesta.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres
-
Nr 24
Torsdagen den 13 maj 1965
52
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning
av folkpensioneringen
ning. Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 145 ja och 37 nej, varjämte
32 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. C
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 228
i motsvarande del; och biföll kammaren
utskottets hemställan.
Statsutskottets utlåtande nr 78
Mom. 1
Herr talmannen gav propositioner på
l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 1) av herr
Näsström m. fl.; samt 3:o) bifall till det
av herr Ekström i Iggesund under överläggningen
framställda yrkandet om
godkännande av Kungl. Maj :ts förslag
med den ändringen att landskapet Hälsingland
överflyttades från skattekraftsområde
1 till skattekraftsområde 2; och
fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustafsson i Stockholm
begärde likväl votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
antagits den under 2:o) angivna propositionen
följande voteringsproposition
efter given varsel upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 1) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
av folkpensioner och finansieringen
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Näsström in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 115 ja och 98 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 2
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 2) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Virgin in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst oinröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 180 ja och 31 nej, varjämte 6 av
53
Torsdagen den 13 maj 1965 Nr 24
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 3
Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 3 a) av herr
Per Jacobsson m. fl.; 3:o) bifall till
reservationen 3 b) av herr Virgin m. fl.;
samt 4:o) bifall till motionerna 1:673
och 11:801 i motsvarande del; och fann
herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Eliasson i Sundborn begärde
likväl votering, i anledning varav herr
talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de tre återstående
propositionerna, av vilka herr
talmannen nu fann den under 2:o) angivna
ha flertalets mening för sig.
Beträffande kontrapropositionen begärde
dock herr Björkman votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
i den förberedande voteringen
antagits den under 3:o) angivna propositionen
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
mom. 3) i statsutskottets utlåtande nr 78
antager reservationen 3 a) av herr Per
Jacobsson m. fl., röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 3 b) av herr Virgin in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och sistnämnda voteringsproposition
blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkänna
-
gav, att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 52 ja
och 32 nej, varjämte 133 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.
I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 3) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 3 a) av herr Per Jacobsson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 142
ja och 41 nej, varjämte 34 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 4
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 4);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
54 Nr 24 Torsdagen den 13 maj 1965
Kommunal skatteutjämning, standardhöjning av folkpensioner och finansieringen
av folkpensioneringen
besvarad. Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 4) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 4) av herr Virgin m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 182 ja och 32 nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 5 och 6
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. 7
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 678
och II: 805; och biföll kammaren utskottets
hemställan.
Mom. 8
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 9
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 6);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Eliasson i Sundborn begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 9) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 6) av herr Per Jacobsson
in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eliasson i Sundborn begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 162 ja och 37 nej, varjämte
18 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 10
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 7);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nelander begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 10) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Torsdagen den 13 maj 1965
Nr 24
55
Interpellation ang. ökad upplysning bland ungdomen om nazismen
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 7) av herr Boman m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu cn gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nelander begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
135 ja och 73 nej, varjämte 9 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 11 och 12
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. 13
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 9);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eliasson i Sundborn begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 13) i
utskottets utlåtande nr 78, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 9) av herr Boman in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voleringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eliasson i Sundborn begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 133 ja och 80 nej, varjämte
4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. 14 och 15
Vad utskottet hemställt bifölls.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29
Utskottets hemställan bifölls.
§ 10
På hemställan av herr talmannen
beslöt kammaren, att bland två gånger
bordlagda ärenden på morgondagens
föredragningslista dels statsutskottets
memorial nr 87 skulle uppföras främst,
dels konstitutionsutskottets memorial
nr 29 skulle uppföras sist.
§ 11
Interpellation ang. ökad upplysning
bland ungdomen om nazismen
Ordet lämnades på begäran till
Herr HERMANSSON (k), som yttrade:
Herr talman! De avslöjanden som
under den senaste tiden kunnat göras
om kriminella förehavanden, som inspirerats
av nazistiska idéer, har riktat
uppmärksamheten på kunskapen bland
svenska medborgare tjugo år efter det
andra världskrigets slut om nazismens
ideologi och ogärningar. Många tecken
tyder tyvärr på alt dessa kunskaper,
särskilt bland ungdomar, är otillfredsställande.
Som exempel kan hänvisas
56
Nr 24
Torsdagen den 13 maj 1965
Interpellation ang. åtgärder mot rashatspropaganda m. m.
till ett antal intervjuer med ungdomar,
huvudsakligen studerande, publicerade
i tidningen Aftonbladet den 13 maj 1965.
De uppgifter som meddelats i pressen i
samband med ingripandena mot den
nazistiska ligans verksamhet visar också
att dess rekrytering i stor utsträckning
skett bland ungdomar.
Skolböckernas behandling av nazismen
förefaller att i allmänhet ha förbättrats
under de senaste åren, men det
tycks fortfarande finnas skäl att diskutera
om inte i undervisningen ökad
uppmärksamhet borde ägnas nazismens
ideologi och praktik. Det borde också
övervägas om inte andra initiativ kunde
tas för att framställa och sprida upplvsningsskrifter,
särskilt bland ungdomen,
om nazismen. Sådana initiativ kan
med rätta benämnas en viktig folkbildningsåtgärd.
Upplysning av skilda slag måste med
skäl anses vara det avgörande medlet
för att motverka uppkomsten av grupper
och tendenser, som söker föra vidare
nazismens ideologi och umgås med
tanken att med våld även söka omsätta
denna i handling.
Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
fråga:
Vill statsrådet vidtaga åtgärder för
att i skolundervisningen och på annat
sätt särskilt bland ungdomen öka upplysningen
om nazismens ideologi och
ogärningar?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Interpellation ang. åtgärder mot rashatspropaganda
m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr LINDAHL (s), som yttrade:
Herr talman! De nyligen gjorda avslöjandena
av en av hittills kända om
-
ständigheter att döma väl kamouflerad
nazistisk organisation, som i sin målsättning
upptog bland annat en omstörtning
av det svenska samhället och
en främst mot den judiska rasen riktad
rasförföljelse och som i sin planering
helt följde det fruktansvärda mönstret
från den tyska nazismen under det s. k.
Tredje rikets tid, har givit oss en smärtsam
påminnelse om att inte heller i vårt
land är vi helt befriade från de nynazistiska
strömningar och de embryon
till organisationer byggda på rashat
som man på andra håll i världen upplever
i dessa dagar.
Även om man kan hävda att de hittills
gjorda avslöjandena ger vid handen att
den nu avslöjade organisationen utgörs
av en handfull fanatiker med ett snedvridet
åsikts- och handlingsmönster
jämte en del ungdomar som av okunnighet
låtit lura sig att deltaga i verksamheten,
är företeelsen likväl utomordentligt
allvarlig. Frågan tränger sig obönhörligt
på om det svenska samhället i
dag har tillräckliga resurser att skydda
sig mot tillkomsten av dylika gruppbildningar
och mot dessas verksamhet.
Fn del av de nu avslöjade medlemmarna
i den aktuella organisationen är
sedan lång tid kända för sina nazistiska
och antisemitiska åsikter och för sin
verksamhet i denna anda under tidigare
skeden. Det är emellertid tydligt att de
även lyckats föra in en del ungdomar
på samma osunda tankebanor och dra
dem med sig i den ohyggliga hanteringen.
Detta ger skäl till frågan om vi
i vår ungdomsfostran lägger ner tillräckliga
ansträngningar på att skydda
vår ungdom mot inflytande från de kretsar
det här gäller.
Med utgångspunkt från det ovan sagda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
frågor.
Har de svenska myndigheterna, i
första hand säkerhetspolisen, tillräckliga
resurser för att snabbt uppspåra
Torsdagen den 13 maj 1965
Nr 24
57
Interpellation ang. åtgärder mot rashatspropaganda m. m.
grupper och enskilda som ägnar sig åt
stämplingar mot vårt demokratiska samhälle,
åt rashatspropaganda och åt rasförföljelse?
Är
de medel som står till buds för att
stoppa verksamhet av detta slag tillräckliga?
Är
vi i vår ungdomsfostran tillräckligt
uppmärksamma på de krav som ställs
på ett demokratiskt samhälle att skydda
sin ungdom mot inflytelser från kretsar
av det slag det här gäller?
Denna anhållan bordlädes.
§ 13
Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 229, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring,
in. in., utom såvitt avser lag angående
ändring i lagen om finansiering av folkpensioneringen
och förslagsanslag till
folkpensioner, dels ock i ämnet väckta
motioner; och
nr 230, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition angående kommunal
skatteutjämning, m. m., i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
m. m., såvitt avser lag angående
ändring i lagen om finansiering av
folkpensioneringen, dels ock i ämnet
väckta motioner.
§ 14
Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige
i riksbanken inkommit framställning
angående vissa lönegradsuppflyttningar
m. m.
§ 15
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:
herr Hermansson, till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående åtgärder mot prisstegringar,
herr Hedin, till hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena angående
Sveriges anslutning till internationell
överenskommelse om bekämpande av
pornografiska publikationer, och
herr Wennerfors, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående åtgärder för att förbättra
närvarofrekvensen i skolor för zigenarbarn.
§ 16
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.37.
In fidem
Sune K. Johansson
58
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Fredagen den 14 maj
Kl. 11.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.
§ 1
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:
Jag får meddela att dagens sammanträde
erfordrar kvällsplenum som beräknas
vara avslutat omkring kl. 22.
§ 2
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan fogad, å bordet
vilande framställning från fullmäktige
i riksbanken angående vissa lönegradsuppflyttningar
m. m.
§ 3
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Hermansson, till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående ökad upplysning hland ungdomen
om nazismen, och
herr Lindahl, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
åtgärder mot rashatspropaganda
m. m.
Kammaren biföll dessa framställningar.
§ 4
Föredrogs statsutskottets memorial nr
87, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1965/66 till Statens mentalsjukhus: Avlöningar.
Den i memorialet föreslagna voteringspropositionen
godkändes.
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
anförde:
Efter samråd med första kammarens
talman får jag meddela, att gemensam
omröstning avseende denna fråga kommer
att anställas vid början av kamrarnas
sammanträden onsdagen den 19
maj.
§ 5
Anslag till utvidgning av verksamheten
hos Sällskapet riksdagsmän och forskare
Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 29, i anledning av väckt motion om
anslag till utvidgning av verksamheten
hos Sällskapet riksdagsmän och forskare.
Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde
Fru SJÖVALL (s):
Herr talman! Sällskapet riksdagsmän
och forskare, Rifo, omfattar i dag 173
riksdagsmän och 140 forskare. Verksamheten
har under dess första sex år
omfattat naturvetenskaperna i vidaste
mening, men sällskapet avser att från
och med detta år öka sin verksamhet
till att omfatta även humaniora och
samhällsvetenskaperna.
Det är först i år som vi har begärt
statsanslag för att kunna vidga vår
verksamhet. Vi ville försöka bidraga till
att ge främst parlamentarikern-politikern
ökad information om forskningens
och vetenskapens ständigt växande politiska,
ekonomiska och samhällsomdanande
effekt — forskningen bedöms
i dag vid sidan om arbete och kapital
59
Fredagen den 14 maj 1965 fin. Nr 24
Anslag till utvidgning av verksamheten hos Sällskapet riksdagsmän och forskare
vara den tredje väsentliga och sannolikt
nu den största välståndsökande faktorn.
Kunskapsstoffet börjar bli överväldigande,
den politiska debatten om forskningens
roll alltmer intensifierad och
alltmer komplicerad. Det både politiska
och demokratiska problemet om information
av parlamentarikern — där biprodukten,
att den enskilde forskaren
också lärs upp att se forskningen som
en samhällsfaktor bland många, är lika
viktig — börjar uppmärksammas alltmer
i olika länder och i internationella
organ som OECD, FN:s underorgan och
Europarådet.
Endast USA tycks rationellt ha angripit
problemet, framför allt genom
en omfattande upprustning av dess motsvarighet
till vår upplysningstjänst.
England prövar nu särlösningar och har
i dagarna framlagt förslag därom.
T. o. in. Rifo får allt fler frågor om sin
organisation och sina arbetsformer från
parlamentsledamöter och forskare
utomlands; vi råkar vara det näst äldsta
organet av denna typ i världen.
Vår ambition är inte — och jag vill
understryka detta då missförstånd
ibland möter oss — att göra någon vetenskapsman
av en parlamentariker,
men vi vill i samband med vår föredrags-
och studieverksamhet förse riksdagsmannen
med översikter om väsentlig
forskning, skrivna så att de förstås
av lekmannen. Framför allt vill vi emellertid
försöka lämna material även om
den forskningspolitiska debatten.
Upplysningstjänsten har icke resurser
att göra detta i dag, ej heller innebär
det förslag om upplysningstjänsten
som riksdagen skall behandla senare i
vår något om detta problem. Endast om
biblioteksstyrelsens förslag om upprustning
av personalen vid upplysningstjänsten
får riksdagens stöd har
upplysningstjänsten möjligheter att här
arbeta i motsvarande omfattning som
den gjort tidigare.
Vi erhåller ej heller som parlamen -
tariker något material från regeringen;
den lämnar oss enbart politiskt mera
traditionella översikter om verksamheten
i FN, Nordiska rådet, ILO och
Europarådet. Däremot har aldrig någon
samlad översikt om OECD lämnats i
Sveriges riksdag, trots att OECD ur
denna synpunkt för oss är det viktigaste
organet. Inte ens uppseendeväckande
expertutredningar, som omdanar
länders, även Sveriges, forskningspolitik,
från FN och dess underorgan eller
från OECD blir redovisade i den svenska
riksdagen från regeringshåll, och
deras existens blir därmed okänd för
flertalet av riksdagsledamöterna.
Jämföres forskningsdebatten i riksdagen
med exempelvis den ekonomiska
debatten, debatten om bostadsfrågan
eller vilken annan mer »traditionell»
fråga som helst, är det uppenbart att
forskningen ej fått den motsvarande politiska
roll i riksdagen den alltmer förtjänar
äga.
Självfallet kan en enskild organisation
som Rifo inte lösa detta väsentliga
informationsproblem, som egentligen är
eu form av vuxenutbildning och som
liksom den har börjat på frivillighetens
grund, vilket den ju brukar göra. Vi
har dock ansett oss äga förutsättningar
för att försöka påbörja detta arbete,
och vi har också bedömt oss för
närvarande vara den enda instans inom
riksdagen och dess verk som kan starta
detta arbete, om än trevande och i mycket
liten skala. Inom Rifo står det efter
dessa sex år klart att vi måste vidga vår
upplysningsverksamhet till att inte bara
som tidigare fortsätta med information
om enskilda forskningsområden,
utan att vi också måste behandla och
belysa de samhällsekonomiska och politiska
aspekter forskningen själv framtvingar.
Herr talman! Rankoutskottct bär i sitt
utlåtande uttryckt uppskattning av vårt
arbete, och vi tackar härför. Utskottet
bar i anslagsfrågan varit restriktivt
samtidigt som det tillförsäkrat oss be
-
60
Nr 21
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
stämd om än avgränsad status inom
riksdagen. Jag förmodar att utskottet
varit tveksamt inför vår möjlighet att
klara ett ambitiöst program och det är
vi själva också — uppgiften är svår.
.lag har inget yrkande. Jag ber endast
om att man vid bedömningen av vad vi
kommer att uträtta minns, att de medel
vi fick var starkt begränsade i förhållande
till vad vi bedömt vara nödvändigt
för uträttandet av ett gott arbete.
Vidare yttrades ej.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 6
Föredrogs och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial nr 30, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om motionsvis väckta förslag
om utredning rörande servicestöd till
befolkningen i vissa glesbygder.
§ 7
Föredrogs vart för sig
bankoutskottets memorial nr 31, med
förslag till ändrad lydelse av § 1 reglementet
för Nordiska rådets svenska delegation;
samt
första lagutskottets utlåtanden:
nr 23, i anledning av väckt motion
angående utställande av check utan
täckning, och
nr 24, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 9 juni
1950 (nr 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse
här i riket, in. in., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda memorial och utlåtanden hemställt.
S 8
Bemyndigande att försälja viss staten
tillhörig fast egendom, m. m.
Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående bemyndigande att
försälja viss staten tillhörig fast egendom,
in. in., jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 26 februari
1965 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 54, hade Kungl.
Maj :t föreslagit fortsatt tillämpning under
budgetåret 1965/66 av det av riksdagen
för innevarande budgetår lämnade
bemyndigandet för Kungl. Maj:t
att utan riksdagens samtycke i varje
särskilt fall besluta om försäljning in. in.
av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, om taxeringsvärdet
på egendomen inte överstege viss värdegräns.
Med hänsyn bl. a. till höjda
taxeringsvärden föreslogs i propositionen
att den nyssnämnda värdegränsen
höjdes till 300 000 kr. när det gällde
fastigheter som förvaltades av de affärsdrivande
verken in. in., och till 150 000
kr. i fråga om övriga fastigheter. Samtidigt
föreslogs en höjning av värdegränsen
för Kungl. Maj :ts befogenhet
att delegera försäljningsrätten till underordnad
myndighet.
Utskottet hade i detta sammanhang
behandlat
dels två likalydande motioner, väckta
vid riksdagens början, nämligen 1: 249
av herrar Wärnberq och Lars Larsson
samt 11:303 av fru Holmquist och fröken
Andersson i Strängnäs, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställde om utredning
och förslag till åtgärder i syfte att underlätta
kommunernas markanskaffning
i vad avsåge kronan tillhörig mark soin
förvaltades av domänstyrelsen,
dels ock två likalydande motioner,
väckta i anledning av propositionen nr
54, nämligen I: 653 av herrar Lars Larsson
och Wärnberq samt 11:774 av fru
Holmquist och fröken Andersson i
Strängnäs, i vilka motioner hemställts,
att riksdagen vid behandling av propositionen
nr 54 måtte dels i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
Fredagen den 14 mai 19415 fm.
Nr 24
61
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
förslag till åtgärder i syfte att underlätta
kommunernas markanskaffning i
vad avsåge all kronan tillhörig mark,
dels besluta att i avvaktan härpå Kungl.
Maj:ts befogenhet att försälja kronan
tillhörig mark skulle vid försäljning till
kommunerna omfatta fast egendom, vars
taxerings- eller uppskattningsvärde ej
överstege 1 000 000 kronor.
Utskottet hemställde,
att riksdagen måtte
a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:653
och II: 774, såvitt nu var i fråga, medge,
att Kungl. Maj :t finge under budgetåret
1965/66 utan riksdagens samtycke i
varje särskilt fall besluta om försäljning
av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, om taxeringsvärdet
på egendomen uppginge till högst
300 000 kr., då egendomen förvaltades
av poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen
eller domänstyrelsen, samt
eljest till högst 150 000 kr., eller, om
taxeringsvärde inte vore åsatt, det vid
särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppginge till högst nämnda belopp;
b) medge, att Kungl. Maj :t finge under
nämnda budgetår i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna
riktlinjer föreskriva de former
och villkor under vilka försäljningarna
skulle äga rum, med rätt för Kungl.
Maj:t att, om så ansåges lämpligt, överlämna
beslutanderätten rörande försäljningen
åt nyssnämnda styrelser då fråga
vore om egendom vars taxeringsvärde
eller, om sådant värde inte vore åsatt,
uppskattningsvärde inte överstege
150 000 kr., åt annan central förvaltningsmyndighet
då sagda värde inte
överstege 75 000 kr. samt åt länsstyrelse,
såvitt anginge allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, då enahanda värde
inte överstege 50 000 kr.;
c) förklara, att vad sålunda medgetts
rörande försäljning av staten tillhörig
fast egendom skulle gälla även beträf
-
fande byte samt upplåtelse under åboriitt
och tomträtt av sådan egendom
ävensom beträffande avstående utan ersättning
av statlig mark som erfordrades
till järnväg eller allmän väg, varvid
dock rätten att besluta om dylikt avstående
finge av Kungl. Maj :t överlämnas
till central förvaltningsmyndighet endast
när det gällde obebyggt område av
högst 5 hektars yta eller 10 000 kronors
värde;
d) uttala att, oavsett de sålunda lämnade
medgivandena, i författning eller
eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter
angående rätt för Kungl. Maj:t
eller förvaltningsmyndighet att försälja,
byta eller under åborätt eller tomträtt
upplåta staten tillhörig fast egendom
alltjämt skulle gälla;
e) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att motionerna 1:249 och 11:303
samt I: 653 och II: 774, sistnämnda motionspar
i återstående del, överlämnades
till markpolitiska utredningen för beaktande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Jordbruksutskottet har
i föreliggande ärende haft att ta ställning
till Kungl. Maj:ts proposition angående
bemyndigande att försälja viss
staten tillhörig fast egendom. I samband
med propositionen har också väckts en
motion av ledamöterna Mary Holmqvist
och Rosa Andersson i denna kammare
och Erik Wärnberg och Lars Larsson
i första kammaren. Motionärerna har
begärt utredning och förslag till åtgärder
i syfte att underlätta kommunernas
markanskaffning beträffande kronan
tillhörig mark som förvaltas av domänstyrelsen.
Detta är ett vällovligt syfte.
Motionärerna påpekar bl. a. att det
är av särskild vikt att markresurser i
tillräcklig omfattning och i god tid
ställs till kommunernas förfogande för
bostadsförsörjning och andra liknande
ändamål. Man påpekar vidare att sta
-
62
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
tens intresse av högsta möjliga markpris
i dessa fall skall stå tillbaka för
kravet på samordning med den sociala
bostadspolitiken.
Herr talman! Låt mig först förklara
att jag i detta fall varmt sympatiserar
med motionärernas tankegångar.
Låt mig sedan säga några ord om resultatet
av utskottets behandling av
motionerna. Utskottet förklarar helt riktigt
att markpolitiska kommittén överväger
dessa frågor, och utskottet finner
det därför lämpligt att motionerna överlämnas
till kommittén för beaktande i
dess fortsatta arbete. Därom är ingenting
att säga. Men innan utskottet kommit
fram till denna slutsats bar någonting
hänt, nämligen det att motionerna
har remitterats till bl. a. domänstyrelsen,
Kommunförbundet och Stadsförbundet.
Domänstyrelsen vidhåller i yttrandet
sin gamla uppfattning att det i
regel bör krävas detaljplan som grund
för värderingen, innan försäljning till
kommun äger rum. Styrelsen har den
uppfattningen att kommunen till grund
för markexploateringen måste ha godkänd
detaljplan, och därför är tidsutdräkten
endast skenbar då det gäller
kommuns möjligheter att ordna sin
markreserv.
Sedan fäster domänstyrelsen på pränt
fyra punkter, som spikar fast det nuvarande
förfarandet och där punkt 1
är den mest anmärkningsvärda. Där
står att Landskommunernas förbund
och Stadsförbundet bör underrätta sina
medlemmar om lämpligheten av att detaljplan
av tätorternas bebyggelseområde
utföres i god tid innan akut behov
av exploatering uppstår.
På detta svarar Kommunförbundet
(f. d. Landskommunernas förbund)
att planarbetet icke kan påbörjas förrän
kommunen förvärvat äganderätt till
markområdet. Stadsförbundet påpekar
också angelägenheten av att markpolitiska
kommittén verkställer sin utredning
skyndsamt, synbarligen för att så
snart som möjligt bryta nuvarande
praxis vid försäljning av domänstyrelsens
mark till kommunerna.
Jag vill instämma i de synpunkter
som kommunförbunden anfört i denna
fråga. Det kan inte vara rimligt att
fordra upprättad detaljplan för att kommun
skall kunna förvärva erforderliga
markområden från domänstyrelsen. Jag
har i samband med en interpellationsdebatt
den 16 februari i år framfört
mina synpunkter på denna fråga och
skall därför inte nu närmare ingå på
själva sakfrågan. Jag vill bara sammanfattningsvis
framhålla att det ingalunda
är likgiltigt om den oförtjänta markvärdestegring
som alltid uppkommer
vid detaljplanläggning tillfaller det allmänna,
representerat av domänstyrelsen
eller den förvärvande kommunen.
Ekonomiskt sett kan det förefalla likgiltigt
vilken part som får denna markvärdestegring,
eftersom den i stort sett
uppkommer genom de investeringar
som stat och kommun gör. Men då
bortser man helt och hållet från den
influens som ett högt försäljningspris
mellan stat och kommun har på sådana
förvärv som kommunen gör från enskilda
markägare.
Vart skulle det bära hän om alla enskilda
markägare, när en kommun kommer
för att förhandla om ett markområde
som man behöver för bostads- eller
industriändamål, sade: Visa mig
först en upprättad detaljplan över området,
ty då är det lättare för mig att
värdera den mark jag skall sälja.
Hela resonemanget om att det skall
finnas upprättad detaljplan är så orimligt
att jag fullt och fast tror att markpolitiska
kommittén aldrig kommer att
godta förslaget. Det bör räcka med en
översiktlig planering, som visar att
kommunen handlar efter ett visst program
och med stöd av den utredning
som alltid erfordras för en rationell utbyggnad
av kommunens tätorter. Vad
därutöver är anser jag vara ett påfund
som domänstyrelsen tillskapat för att
i egenskap av affärsdrivande verk kun
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
63
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
na uppvisa största möjliga vinst. Det
motverkar direkt de strävanden att
hålla markpriserna nere som såvitt jag
vet alla är ense om.
Jag skulle inte ha tröttat kammarens
ledamöter med denna utläggning, om
inte utskottets skrivning tyvärr slår fast
den praxis som domänverket följer. Utskottet
föreslår nämligen att Kungl.
Maj:t måtte medgivas rätt att »i huvudsaklig
överensstämmelse med i det föregående
angivna riktlinjer föreskriva
de former och villkor under vilka försäljningarna
skall äga rum — — —>.
Jag understryker här orden »i det föregående
angivna riktlinjer». Där kommer
alltså domänstyrelsens riktlinjer in,
satta på pränt i styrelsens remissyttrande.
I det remissvaret har domänstyrelsen
slagit fast en praxis, som det
tidigare inte har funnits något stöd för
i något riksdagsbeslut.
Jag beklagar livligt att den vettiga
framstöten från socialdemokratiskt håll
för att underlätta en marköverföring
från stat till kommun har fått denna
verkan. Även om jag är övertygad om
att markpolitiska kommittén inte kommer
att godta den praxis som domänstyrelsen
i detta fall följer, och även
om jag hoppas och tror att utredningen
ganska snart når fram till ett ställningstagande
i frågan, kan jag inte underlåta
att här framställa det yrkandet att
orden »i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna riktlinjer»
måtte utgå ur utskottets hemställan.
Slutligen vill jag påpeka att när ändring
gjordes i expropriationslagstiftningen
1949, var denna fråga uppe till
ingående debatt i riksdagen, och då
hade man i riksdagen fullt klart för sig
att om det fordrades detaljplan innan
överlåtelse av mark sker, skulle detta
resultera i starka prisstegringar som
inte var önskvärda ur det allmännas
synpunkt.
Fru HOLMQVIST (s):
Herr talman! Såsom motionär kan
jag helt instämma i herr Hamrins an
-
förande. Han har redogjort för motionerna
och jag skall därför inte trötta
kammaren med att upprepa vad han
har sagt om dem.
Allt bör göras för att underlätta kommunernas
inköp av mark från staten.
Därför hade det varit värdefullt om utskottet
i samband med behandlingen
av proposition nr 54 och med anledning
av motioner av fröken Andersson
i Strängnäs och mig i denna kammare
och av herrar Wärnberg och Lars Larsson
i första kammaren bemödat sig om
att föreslå förenklingar.
En förenkling vore i första hand att
bemyndiga Kungl. Maj :t att utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall till
kommun få försälja staten tillhörig
mark till ett värde av 1 miljon kronor
i stället för den blygsamma ökning från
200 000 till 300 000 kronor som Kungl.
Maj:t föreslagit. Det bör ligga i riksdagens
intresse att ta ett sådant initiativ.
I domänstyrelsens yttrande över motionerna
anges såsom anledning till
tidsutdräkton vid handläggningen av
försäljningarna kravet på en omfattande
remissbehandling och att den mark
som kommunerna önskar köpa först
skall detaljplaneras. Överstiger köpeskillingen
enligt det nya förslaget
300 000 kronor måste försäljningen underställas
riksdagen. Ett riksdagsbeslut
förkortar inte tidsspillan eller underlättar
markförvärvet. Marköverlåtelser
mellan samhälleliga ägare borde inte
göras onödigt omständliga och tidskrävande.
Jag vill därför hemställa att riksdagen
måtte bifalla yrkandet i motionerna
I: 653 och II: 774 och i avvaktan på
utredning besluta, att Kungl. Maj:ts befogenhet
att försälja kronan tillhörig
mark skall vid försäljning till kommunerna
omfatta fast egendom vars taxerings-
eller uppskattningsvärde ej överstiger
1 miljon kronor.
I detta anförande instämde fröken
Andersson i Strängnäs (s).
64
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Bemyndigande att försälja viss staten tillhörig fast egendom, m. m.
Fru LINDSKOG (s):
Herr talman! Utskottet har vid behandlingen
av proposition nr 54 och
de därtill fogade motionerna varit medvetet
om att det kan bli tidsutdräkt som
medför svårigheter när kommun skall
förvärva mark, vilket många gånger
kan vara hindersamt för bostadsbyggandet.
Trots detta har utskottet inte
kunnat bifalla motionernas yrkande,
som i stort sett går ut på en utredning.
Vi har redan en utredning som arbetar
med dessa frågor, nämligen markpolitiska
kommittén. Den har, efter vad jag
har funnit, arbetat mycket intensivt under
det år som den varit i verksamhet,
och vi hoppas från utskottets sida att
arbetet även i fortsättningen kommer
att bedrivas i samma takt som under
det gångna året.
Utskottet har inte funnit anledning
att företa en sådan ändring i utskottets
skrivning som herr Hamrin förordar.
De synpunkter som kommit fram i remissyttrandena
från kommunförbunden
och domänverket får markpolitiska utredningen
ta ställning till under sitt
fortsatta arbete.
Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Jag skall inte tynga debatten
mycket till. Jag vill endast till
utskottets talesman säga att naturligtvis
håller markpolitiska utredningen
på med sitt arbete. Den kommer säkerligen
också att ta hänsyn till stadsförbundets
och kommunförbundets åsikter
i detta fall. Men vad jag påpekade
var att jag tycker det är onödigt att
utskottet har spikat den praxis som
domänverket hittills har följt utan stöd
från riksdagens sida. Det är ett föregripande
av markpolitiska utredningens
arbete och av de resultat som denna
utredning kommer fram till.
Fru HOLMQVIST (s):
Herr talman! Det är riktigt att vi har
begärt en utredning i vår motion, och
jag får väl vara nöjd med att den överlämnats
till markpolitiska utredningen.
Men därutöver skulle jag ha varit tacksam
om utskottet hade ökat prissumman
för den mark som myndigheterna
kan försälja utan att rikslagen skall
fatta beslut i ärendet. Det hade varit
en liten bit på väg till förenkling.
Fru LINDSKOG (s):
Herr talman! Utskottet har följt
Kungl. Maj :ts förslag, och vi anser att
i avvaktan på ett utredningsresultat bör
vi göra det.
Till fru Holmqvist vill jag säga att
man brukar undan för undan justera
det belopp, vartill försäljning får göras
utan riksdagens hörande, allteftersom
värdena förändras. Därför har utskottet
funnit det lämpligast att stanna vid
det belopp Kungl. Maj:t föreslagit.
överläggningen var härmed slutad.
Mom. a
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
I: 653 och II: 774 i motsvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.
Mom. b
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till det av
herr Hamrin i Kalmar under överläggningen
framställda yrkandet om bifall
till utskottets hemställan med den ändringen,
att orden »i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna
riktlinjer» utginge; och biföll
kammaren utskottets hemställan oförändrad.
Mom. c—e
Vad utskottet hemställt bifölls.
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
65
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
§ 9
Föredrogs och lades till handlingarna
jordbruksutskottets memorial nr 10, angående
departementsvis uppgjorda förteckningar
över försäljningar av viss
staten tillhörig fast egendom.
§ 10
Föredrogs vart för sig
jordbruksutskottets utlåtande nr 12,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ytterligare utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65, såvitt propositionen avser jordbruksärenden;
och
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 29, med anledning av dels § 21
i riksdagens revisorers berättelse över
den år 1964 av dem verkställda granskningen
iav statsverket, dels väckta motioner
om översiktlig riksplanering avkusttrakterna.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden hemställt.
§ 11
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården,
m. m.
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 31, i anledning av
väckta motioner om åtgärder för att
förbättra företagshälsovården, angående
företagshälsovård, yrkeshygien och
yrkesmedicin samt om åtgärder mot
yrkesskador och yrkessjukdomar.
I de likalydande motionerna I: 109 av
herr Lundström in. fl. och II: 139 av
herr Ohlin in. fl. föreslogs,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställde om förslag för genomförande
av i utredningen »Arbetsforskning»
inom statens medicinska forskningsråd
framlagda mest angelägna projekt
jämte erforderliga anslagsäskanden
därför, samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställde om utredning beträffande
organiserat samarbete mellan
statliga, landstingskommunala och övriga
institutioner för yrkesmedicin,
yrkeshygien och företagshälsovård inom
landet.
I de likalydande motionerna 1:594
av herr Sundin m. fl. och 11:695 av
herr Hansson i Skegrie m. fl. hemställdes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla
1) om skyndsam prövning och förslag
angående en sådan förstärkning av resurserna
för den vetenskapliga forskningen,
att förhållanden som framkallade
yrkesskador och yrkessjukdomar
inom olika yrkesområden kunde effektivt
motverkas;
2) om vidtagande av sådana åtgärder,
att ökad utbildning i företagshälsovård
snarast möjligt komme till stånd i fråga
om såväl läkare som övrig erforderlig
personal;
3) om vidtagande av åtgärder som
kunde befinnas möjliga för sådan samordning
inom företagshälsovården samt
mellan denna och övrig sjukvård och
arbetsvärd, att hela näringslivet och
därmed även mindre företag, jordbruk
och skogsbruk m. fl. kunde få möjligheter
till god företagshälsovård; samt
4) om skyndsamt vidtagande av åtgärder
som kunde befinnas möjliga och
lämpliga i syfte att genom radio och TV
samt genom undervisning vid yrkesskolor
och annan kursverksamhet öka
upplysningen om yrkesskadors och
yrkessjukdomars förebyggande och botande.
1 en inom andra kammaren väckt motion
II: 21 av herr Holmbery in. fl. föreslogs,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställde om en skyndsam
utredning rörande åtgärder i syfte
att öka utbildningen respektive vidareutbildningen
av läkare och sjuksköterskor
för företagshälsovårdens behov
samt att åtgärder vidtoges med syfte
att omedelbart börja utvidga landstingens
och de landstingsfria städernas häl
-
3 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 24
66
Nr Z4
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
so- och sjukvård i enlighet med synpunkterna
i motionen.
Utskottet hemställde, att motionen
II: 21, de likalydande motionerna I: 109
och 11:139 samt de likalydande motionerna
I: 594 och II: 695 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Reservationer hade avgivits
1) av herr Nyman som ansett att utskottet
bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen
II: 21, de likalydande motionerna
1:109 och 11:139 samt de likalydande
motionerna I: 594 och II: 695 i skrivelse
till Kungl. Maj:t gåve till känna vad i
reservationen anförts;
2) av herr Hamrin i Kalmar, utan angivet
yrkande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! Motionärerna i detta
ärende har verkligen bemödat sig om
att ta reda på huruvida det finns någon
saklig motivering för utskottets uppfattning,
att riksdagen för närvarande
inte bör göra något alls med anledning
av de väckta motionerna. Efter denna
granskning har vi emellertid inte kunnat
komma till annat resultat än att
utskottet nonchalerat fakta och som
följd härav far med hartassen även
över grava missförhållanden.
På sidan 4 i sitt utlåtande har utskottsmajoriteten
redogjort för sin bedömning
av den totala situationen. Där
uttalar man att förhållandena inte kan
anses i alla avseenden tillfredsställande
i stället för att skriva som sanningen
är att förhållandena är otillfredsställande
i praktiskt taget allt som gäller
företagshälsovården.
LO:s arbetarskyddskommitté konstaterar
att det för den stora grupp av
människor, som är utsatta för arbetslivets
alla hälsofaror, med några enstaka
undantag inte finns någon hälsovård
av den speciella typ, vilken an
-
ordnats för vissa andra samhällsgrupper.
Därför är läget också oroväckande.
Dr Erik Bolinder, som är LO:? medicinske
rådgivare, har gjort undersökningar
på detta område och konstaterade
vid industriföreningens konferens
i fjol, att bara 50—60 procent av de
företagsanställda har full arbetsförmåga.
Vidare har Metallarbetareförbundets
tidskrift i motsats till dét nöjda utskottet
den uppfattningen, att myndigheternas
inställning till arbétshygien och
arbetsfysiologi präglas av fullständig
förvirring. Bland metallarbetarna delar
man inte utskottets mening att årets
riksdag inte bör göra något alls. Tvärtom
framhåller tidningen Metallarbetaren
att det nu »brinner i knutarna» och
uppmanar statsrådet Aspling att ta
krafttag redan under vårriksdagen.
Härmed avser Metallarbetaren inte
det fikonlöv, vilket utskottet funnit så
förträffligt att skyla eländet med — alltså
det anslag som utredningen nu har
fått, så att man äntligen efter flera års
väntan åtminstone kan påbörja arbetet.
I likhet med vad vi uttalar i motionen
och med vad som framgår av
många expertutlåtanden anser också
metallarbetarna, att man inte skall vänta
längre utan mycket väl kan sätta i
gång med vissa åtgärder redan nu. Tidningen
Metallarbetaren rekommenderar
sålunda en samordning och effektivisering
av vissa yrkesmedicinska forskargrupper,
som nu arbetar med alltför begränsade
resurser och med otillräcklig
samordning.
Vi frågar oss om utskottet kan anföra
något sakskäl mot de rekommendationer
Metallarbetareförbundets tidning
fört fram. Varom inte, hur kommer det
sig då att man nöjer sig med den slentrianmässiga
förklaringen, att utskottet
avstyrkt motioner av detta slag vid flera
tidigare tillfällen och inte anser sig
böra förfara på annat sätt i år?
Det är också förvånande att utskottet
inte anser sig böra understryka möjlig
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
07
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
heten att göra något redan nu i fråga
Om de äldre arbetarnas situation utan
också därvidlag föreslår riksdagen att
Vänta på den utredning, som skall behandla
hela detta område. Såväl i fråga
om de äldre arbetarna som den stora
gruppen av handikappade föreligger
det så många vetenskapligt verifierade
fakta, att det finns tillräcklig grund
för att omedelbart vidtaga vissa åtgärder.
Till dessa hör förebyggande åtgärder
i form av hälsokontroll, arbetshygien
och arbetsfysiologi.
Märkligt är att utskottet, som har så;dan
förtröstan på utredningar som
knappt kommit i gång, däremot inte befattar
sig ett dugg med alldeles färska
sakkunnigbesked t. ex. om personalsituationen
för den del av hälsovården
som vi behandlar i vår motion. Just vid
den tidpunkt då vi skrev motionen avslutades
utredningsarbetet om vissa yrkesmedicinska
problem i stockholmsräjongen.
Trycket fanns inte tillgängligt
så att vi kunde dra nytta av det
för vår motion, men utskottet har haft
flera månader på sig och kunde sålunda
ha åberopat de sakkunniga som stöd
för vår motion i den del som avser personalutbildning
för företagshälsovårdens
behov.
Fortfarande kvarstår för den övriga
delen av landet behov av vissa undersökningar
av samma slag som nu företagits
i stockholmsområdet. Men de
sakkunniga har också utfört en kartläggning
som gör det möjligt för regeringen
att bedöma vilka åtgärder som
omedelbart behöver vidtagas i fråga om
utbildning av specialister inom yrkesmedicinen,
tekniker för olika delar av
företagshälsovården och annan personal.
Medger inte utskottets talesmän att
sakkunnigmaterialet redovisar utomordentligt
goda skäl för den framställning
till regeringen som vi föreslagit?
Fn annan huvudpunkt som utskottet
går förbi utan ett ord är hela den stora
frågan om företagshälsovårdens organisation.
Underförstått innebär det
kanske att utskottet vill avvisa den just
därför att det handlar om en genomgripande
reform. Men även detta är i så
fall fel. Enligt vår mening vore det
önskvärt att riksdagen så fort som möjligt
ger besked om att företagshälsovården
skall integreras med övrig hälsovård.
Fördenskull finns det emellertid
ingen anledning att dröja med åtgärder
som går i denna riktning. Dess bättre
finns det ju också tendenser av det slaget.
Men det betänkliga är att utskottet
tydligen inte ser några skäl att frångå
den nuvarande otidsenliga ordningen.
Enbart det faktum att vi i fråga om
företagshälsovården har missförhållanden
som är mångfaldigt värre än bristerna
inom den övriga hälso- och sjukvården
talar för att vi nu måste få en
annan ordning än den nuvarande, som
gjort företagshälsovården beroende av
företagarnas godtycke. Det är ett principiellt
och praktiskt förkastligt system.
Inte ens inom storföretagen finns det
i stort sett någon motsvarighet till den
glättade beskrivning som förekommer
även vid behandlingen av motionerna i
år. Det finns på sin höjd några enstaka
undantag bland tusentals företag — eljest
är det ingen tillstymmelse till rationell
hälsovård. I fråga om småföretagen
samt för arbetarna inom landsbygdsnäringarna
är det praktiskt taget
otänkbart att komma fram till en lösning
enligt nuvarande principer.
De samordningsfrågor som man talar
om måste snart få någon konkret form.
Och det är väl klart att det i första
hand måste bli en samordning mellan
olika slag av samhällsorgan — vetenskapliga
institutioner, regionsjukhus
med kliniker för yrkesmedicin och rehabilitering,
läkarcentraler med specialister
för motsvarande uppgifter, inrättningar
för arbetshygien, arbetsvärd
etc. 1 denna organisation måste också
företagshälsovården inordnas. Självfallet
skall åtgärderna då också omfatta
konkret samarbete med skyddsombuden
68
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
på arbetsplatserna och företagens tekniska
specialister. Men ansvaret för organisation
och finansiering måste på
samma sätt som för övrig hälso- och
sjukvård ligga hos landstingen och de
större städerna.
Vi hävdar att sjukvårdens huvudmän
inte skall vänta på utredningar utan
redan nu ingripa när det gäller företagshälsovården.
Vi anser liksom Metallarbetareförbundets
tidning att det
brådskar, och vi beklagar att utskottet
inte delar denna uppfattning.
Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till i första hand motion
11:21 och i andra hand till reservation
nr 1 av herr Nyman.
Fröken ELMÉN (fp):
Herr talman! Jag skulle be att få
yttra några ord i anledning av den reservation,
som är fogad till föreliggande
utskottsutlåtande. Jag ser hela detta
problemkomplex som en fråga om människan
i arbetet, och jag anser att det än
i dag tillhör de viktiga frågorna i samhället.
Dagens Nyheter återgav den 7 maj
en födelsedagsintervju med professor
Sven Brohult, som är chef för Ingenjörsvetenskapsakademien.
Över denna
intervju stod det med fetstil: »Tekniska
nyheter dränker industrin». Det framgår
av intervjun att professor Brohult
kämpar för att få ut forskningen till
industrierna för att resultaten skall
kunna utnyttjas så snabbt och effektivt
som möjligt.
Detta är naturligtvis nödvändigt, om
vi skall kunna hänga med i den tekniska
utvecklingen, klara den standardhöjning,
som vi alltid talar om, och
ekonomisera genomförda sociala reformer
och beslut med automatik beträffande
utgiftsstegringar i framtiden, vilka
de som kommer efter oss inte annars
kan gå i land med.
Vi satsar ju på den tekniska utvecklingen,
även om denna satsning många
gånger enligt forskarnas egen mening
är för begränsad. Men man frågar sig:
Vad händer med människan — hur går
det med människan i detta sig ständigt
förändrande arbete? Sätter forskningen
in i samma utsträckning när det gäller
arbetslivet, så att människan med bibehållet
optimalt psykiskt och fysiskt välbefinnande
kan fortsätta sitt arbete och
sitt liv i samhället? Vad vi måste se till
är att människan inte blir psykiskt och
fysiskt försliten. Skall vi kunna tillvarata
de tekniska forskningsresultaten
måste vi också ha människan intakt i
framtiden.
Forskningen rörande arbetet har väl
mest gällt det rent fysiologiska området
— tungt arbete, bioteknologi in. m. Men
vad som är mera framträdande i dagens
samhälle är ju de psykiska störningarna,
såsom stress och neuroser. Man
undrar i vilken utsträckning ökningen
av arbetstakten och arbetsförhållandena
i övrigt medverkar härtill. Trivselförhållandena
betyder ju kolossalt mycket.
Dagen efter det att den nämnda födelsedagsintervjun
med professor Brohult
publicerats kunde man i ett referat
läsa att Svenska industriläkarföreningen
vid sitt årsmöte i Västerås konstaterat,
att industrimedicinska problem
blir mer och mer framträdande i rationaliseringens
spår. Naturligtvis borde
forskning om människans psykiska
och fysiska kapacitet gå före den tekniska
forskningen.
På grund av den snabba tekniska utvecklingen
är man inom industrien angelägen
om att utnyttja de dyrbara maskinerna
så intensivt som möjligt, eftersom
maskinerna fort blir omoderna och
därför har kort användningstid. Detta
medför, vilket också konstaterades på
industriläkarföreningens årsmöte, att
rationaliseringen bidrar till en optimal
belastning av den anställde utan hänsynstagande
till hans prestationsförmåga.
Det allvarliga är att det blir en rovdrift
på människor. Denna rovdrift be
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
69
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
ror inte på att de som leder arbetet
önskar en sådan utan på att de är okunniga
om vad människan orkar med av
psykisk press och ensidig förslitning.
Det är teknikerna som bedömer vad
människorna orkar med. Teknikerna
har därvidlag inte några normer att gå
efter, och man kan ifrågasätta om de
äger tillräckliga kunskaper för denna
bedömning. Borde det inte i stället vara
fysiologerna som bedömde vad människorna
kan orka med i arbetet?
Tyvärr saknas grundläggande forskning
på detta område. Vi i folkpartiet
bär i tretton, fjorton år motionerat i
denna fråga, men vi har tyvärr fått alltför
litet gehör för våra synpunkter.
Utskottet har alltid hänvisat till åtgärder
som vidtagits eller planerats. Men
tyvärr är dessa åtgärder för ytliga; man
går inte till grunden med problemet.
Nu har en utredning lagt fram ett
förslag om inrättande av ett institut för
arbetshygien och arbetsfysiologi. Detta
är utomordentligt tacknämligt. Vidare
har regeringen tillsatt en arbetsmedicinsk
nämnd, vars uppgift är att lägga
fram förslag om och vidtaga åtgärder för
inrättande av ett arbetsmedicinskt institut.
Detta är också tacknämligt, och
man får hoppas att det så snart som
möjligt blir ett resultat av det arbetet.
Alla de remissinstanser, som yttrade
sig över förslaget om inrättande av ett
institut för arbetshygien och arbetsfysiologi,
var inte helt nöjda med förslaget.
Sålunda anförde tekniska forskningsrådet,
vars yttrande berörs i reservationen,
att institutet inte planerats
för den forskningskapacitet som
är erforderlig för forskningen inom den
egna institutionen och för uppdragsforskning.
Rådet anser att den frågan
bön bli föremål för en kompletterande
utredning. Reservanterna instämmer i
denna uppfattning och hemställer att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ger denna uppfattning till känna.
När det giiller företagshälsovården
ian jag till stora delar instämma i vad
herr Nilsson i Gävle anförde. En del
industrier har en föredömlig företagshälsovård.
Detta gäller emellertid inte
många företag, och i medelstora och
mindre företag finns det inte alls någon
företagshälsovård. Det är naturligtvis
önskvärt att denna verksamhet sprids
till allt fler företag. Det gäller att öka
aktiviteten på detta område. Vad reservationen
i detta avseende begär är —
och detta yrkande överensstämmer i
stort sett med de önskemål herr Nilsson
i Gävle framförde — att det tillsätts en
utredning i syfte att åstadkomma en
samordning mellan statens, landstingens
och kommunernas åtgärder för arbetshygien
och företagshälsovård. Resultat
av en sådan samordning bör
kunna bli en breddning av företagshälsovården.
Har man sett en väl genomförd företagshälsovård
förstår man att den medför
en stor avlastning av den offentliga
hälsovården. Den föreslagna samordningen
är därför nödvändig inte minst*
med tanke på att den skulle medföra
ett effektivare utnyttjande av våra knappa
resurser, framför allt när det gäller
läkare och sjuksköterskor.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.
I detta anförande instämde herr Rimmerfors
(fp).
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Jag vill bara med några
ord motivera den blanka reservation
jag fogat till utskottsutlåtandet.
Det råder ju ingen tvekan om att förhållandena
icke är tillfredsställande då
det gäller arbetshälsovård och näraliggande
områden. .lag delar helt och fullt
de synpunkter som framförts i motion
139 i andra kammaren och motion 109
i första kammaren, men det händer ofta
att man, liksom i detta fall, stiills inför
dilemmat att välja huruvida man skall
yrka på en ny utredning — för att samordna
de resultat som man redan kommit
fram till med pågående utredningar
70
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
-— eller om man skall avvakta resultatet
av pågående utredningar. När det gäller
att ta ställning till vad som bäst
skulle gagna själva saken ställs man
alltså inför ett val. I detta fall har jag
bedömt förhållandena så, att det bästa
är att avvakta resultatet rörande tillsättandet
av det arbetsmedicinska institutet,
av de undersökningar som pågår beträffande
företagshälsovården och beträffande
tillskapandet av de ökade resurser
som forskningen på detta område
onekligen måste få.
Jag instämmer alltså i vad utskottet
skriver i slutet av sin motivering: »Utskottet
förutsätter emellertid att prövningen
av förslaget om ett arbetsmedicinskt
institut och därmed sammanhängande
frågor samt utredningen angående
företagshälsovården kommer att
slutföras utan onödig tidsutdräkt. När
så skett torde behovet och den lämpliga
utformningen av ytterligare åtgärder
i motionernas syften låta sig bättre
överblicka.»
Jag vill, herr taman, ytterligare understryka
att för den händelse dessa
frågor inte inom den närmaste framtiden
ges en tillfredsställande lösning
är jag beredd att deltaga i nya framstötar
för att föra denna fråga till ett
definitivt avgörande.
Herr ELMWALL (ep):
Herr talman! Redan förra aret när
denna fråga behandlades i riksdagen
sade utskottets ordförande att vad som
behöver göras redan är gjort och att
vi bara har att vänta och se resultatet.
Men undan för undan framförs nya synpunkter
som gör att man inte kan lämna
dessa frågor.
Till allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 31 är fogad en reservation
av herr Nyman. Den reservationen tyder
på att herr Nyman har så ingående
kunskaper i de frågor som berörs i de
motioner som yttrandet avser, att jag
anser det förvånande att utskottet ej
mer ingående granskat dessa synpunk
-
ter, som jag förstår har framförts också
i utskottet.
På betydelsefulla punkter understryker
reservanten behovet av i motionerna
föreslagna åtgärder. Samordning av
industrihälsovården med annan hälsovård
och sjukvård sägs särskilt vara
av stor betydelse. Vidare ger reservanten
ett observandum till den av arbetarskyddsstyrelsen
tillsatta utredningen.
Herr Nyman framhåller också behovet
av ökade resurser för arbetarskyddsforskningen.
Han påpekar att det påtänkta
organet bör få betydande resurser
och kapacitet och att arbetarskyddet
och forskningen närmare bör utredas.
Förslaget om ett arbetsmedicinskt institut
bör snarast prövas, och utredningen
om företagshälsovården bör slutföras
utan onödig tidsutdräkt. Detta är, herr
talman, så viktiga synpunkter på ett
mycket aktuellt problem, att jag yrkar
bifall till reservationen; detta så mycket
mera som det undan för undan kommer
fram nya områden där forskningen
och åtgärderna behöver effektiviseras.
Jag skall ge ett par exempel; jag kunde
anföra hundratals, men det får räcka
med ett par.
Svenska maskinbefälsförbundet konstaterar
t. ex. på sin kongress 1964 att
av maskinbefälet endast 14 procent har
normal hörsel, 34 procent har svåra
bullerskador och 42 procent lätta bullerskador
samt 7 procent bullerskador
i samband med annan hörselskada. Det
uppges att en motorsåg med en ljudstyrka
av 80 decibel kan orsaka bullerskador.
Det lär inte finnas någon motorsåg
av något märke som har lägre
ljudstyrka ens när den går tomgång. Vid
konferensen mellan skogsarbetsgivare
och arbetare har man enats om att det
effektivaste skyddet skulle vara om motorsågsfabrikanterna
kunde konstruera
motorsågar vilkas ljudstyrka går under
denna skadliga ljudnivå.
LO, som förra året i sitt remissyttrande
underkände alla av motionärerna
föreslagna åtgärder, har nu genom sin
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
71
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
arbetarskyddskommitté krävt vittgående
åtgärder. Bl. a. vill man i varje yrkesinspektionsdistrikt
ha en läkare för
arbetsplatsinspektion. Man kräver vidare
ett fristående institut för yrkeshygien
och yrkesmedicin, allt enligt
Aftonbladet av den 9 september 1964.
För ett par år sedan begärde några
motionärer här i riksdagen ett anslag
av 50 000 kronor för att docent Bjeringer
vid jordbrukstekniska institutet
skulle kunna fullfölja sitt forskningsarbete
för att få fram en traktorsits som
var mer vänlig mot människokroppen.
Det fanns de som skrattade åt »larvet».
Men i dag får vi höra av lantarbetarnas
ombudsman att traktorförarna får sitta
och skaka på likadana järnplåtar som
fanns på 1700-talets vältar. Trots decenniers
klagomål från folket på de
skumpande traktorsitsarna har inte
mycket gjorts. Vibrationsforskning är
en exklusivitet i detta land.
Detta är en allvarlig anklagelse mot
dem som har hand om anslagsgivningen
för forskning. Professor Åke Haraldsson
påpekar t. ex. att var och en av de
160 000 svenska traktorerna används i
medeltal 600 timmar per år. Detta blir
nära 100 miljoner timmar per år. Det
händer att en traktorförare har 1 600
arbetstimmar på traktorn under ett år.
Herr talman! Liksom förra året har
utskottet nu haft tillfälle att visa verkligt
intresse för dessa frågor och att
medverka till att eliminera de brister
som föreligger och som är särskilt
märkbara inom vissa yrkesområden. .lag
yrkar bifall till reservationen.
Herr FREDRIKSSON (s):
Herr talman! Efter de anföranden,
som här hållits, kan jag inskränka mig
till att understryka vikten och nödvändigheten
av kraftfulla insatser när det
gäller att bekämpa uppkomsten av yrkesskador
och yrkessjukdomar inom näringslivet.
Jag delar helt de synpunkter,
som framförts av 1,0 :s arbetar
-
skyddskommitté och som delvis här har
citerats. Jag skall emellertid hoppa över
alla citat. Jag önskar bara understryka
att ett stort ansvar också åvilar arbetsgivarna
härvidlag. Men jag är väl medveten
om att det krävs stora insatser
även från samhällets sida, kanske främst
på forsknings- och utbildningsområdena.
Att förebygga uppkomsten av yrkessjukdomar
är det primära. Det är viktigt
att man på arbetsplatserna vidtar
sådana åtgärder att yrkessjukdomar och
yrkesskador inte uppstår, att man minskar
riskerna för de anställda så att de
blir så minimala som möjligt, särskilt
för dem som arbetar inom s. k. riskfyllda
yrken. Arbetsgivarna och alla berörda
parter är numera ense om den
stora betydelsen därav. Det finns nog
anledning att erkänna att åtskilligt har
gjorts från företagens sida under senare
tid, och fackföreningarnas insatser skall
naturligtvis inte heller undervärderas
liksom inte heller de åtgärder som de
hälsovårdande myndigheterna vidtagit
i förebyggande syfte. Det har här sagts
att resurserna inte varit tillräckliga, och
detta är sant. Trots allt som uträttats
uppstår alltjämt ett stort antal yrkessjukdomar
varje år, vilket visar behovet
av ytterligare insatser, såväl ekonomiska
som personella.
Mitt egentliga ärende var att fästa
uppmärksamheten på det stora problem
som yrkessjukdomen silikos utgör. Jag
vill understryka vikten av att man här
verkligen gör kraftfulla insatser för att
komma till rätta med problemet. Denna
sjukdom är ett gissel för arbetare,
främst inom bergs- och järnhanteringen.
Silikosen är en fruktansvärd sjukdom;
den konnner ofta som en tjuv om
natten, och i de allra flesta fall känner
vederbörande kanske inga besvär
förrän det är för sent. Tidigare trodde
man att det var tillräckligt att byta
arbetsplats, därest sjukdomen kunde
upptäckas i ett tidigt skede. Senare rön
visar emellertid att det inte räcker med
72
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
att flytta vederbörande från det hälsofarliga
arbetet till ett annat arbete. Undersökningar
och forskning ger vid
handen, att sjukdomen ändå fortsätter
att utvecklas, och det är det som gör att
den är farligare än man kanske trodde
tidigare.
Nu har ju riksdagen beviljat anslag
till arbetarskyddsstyrelsen, och denna
har i samarbete med statens institut för
folkhälsan, gruvägarna, Gruvföreningen
och Gruvindustriarbetarförbundet startat
ett fältarbete för att utröna arbetsplatsernas
farlighet. Det är meningen
att detta arbete skall fullföljas av företagen
genom ständigt pågående dammundersökningar.
Ett centralt silikosregister
skall upprättas för alla som är
sysselsatta på arbetsplatser där kvartshaltigt
material behandlas. Det är kvartsen
som är den farliga materian i detta
sammanhang. Därigenom beräknar man
att få fram frekvensen på antalet silikosbehäftade
människor och även uppgifter
om hur sjukdomen förändras.
Man kan få ett begrepp om varför en
del människor får silikos, andra inte.
Man får också en uppfattning om vilka
arbetsplatser som är farliga och där
man bör vidta ytterligare dammbekämpande
åtgärder och intensifiera det förebyggande
arbetet. Det finns många åtgärder
att vidta på detta område.
Allt vad som hittills gjorts är mycket
tacknämligt, men är det tillräckligt?
Vi känner till att statens institut
för folkhälsan önskar följa upp detta genom
kliniska undersökningar av alla
silikosskadade. Med hänsyn till sjukdomens
svåra karaktär — den har allmänt
ansetts som obotlig — är det av vikt att
allt göres som kan göras för att de silikosskadade
skall få någon hjälp. Tyvärr
saknas medel härför. Det anslag som
statens institut för folkhälsan begärde
kunde inte beviljas. Jag förmodar att institutet
återkommer med sin anhållan
och det är min förhoppning att det begärda
anslaget skall kunna beviljas under
kommande budgetår. Eftersom det
gäller ett verkligt behjärtansvärt ändamål
vill jag kraftigt understryka detta.
Jag vill också, herr talman, helt kortfattat
beröra en annan sida av problemet.
Denna sjukdom är mycket svår att
diagnostisera. Läkarna är ofta oense om
huruvida silikos verkligen föreligger,
och de är oense om på vilket stadium
den befinner sig. De kan också vara
oense om huruvida silikos är orsaken
till de uppkomna besvären. Särskilt
svårt är det om den skulle råka uppstå
i samband med andra lungsjukdomar,
t. ex. tbc samt hjärtbesvär. Att läkarna
ofta har svårt att ena sig på denna
punkt har vållat stark och man kan säga
onödig irritation dels bland de silikosskadade
och dels bland dem som
arbetar inom dessa farliga yrken. En
silikosskadad får ofta åka mellan olika
läkare och sjukhus, och det har varit
svårt för läkarna att avge ett enhetligt
omdöme. Här är det verkligen nödvändigt
att man sätter in en stöt särskilt
vad forskningen beträffar. Men kanske
är det också en utbildningsfråga. Genom
ytterligare forskning på området
bör man åtminstone i någon mån komma
till rätta med dessa problem på ett
bättre sätt än vad som kan ske i dag.
Får jag sedan understryka den allmänna
och av alla vedertagna uppfattningen,
att de investeringar som göres
på detta område för att bekämpa yrkesskador
och yrkessjukdomar är goda såväl
ur företagens som ur samhällets synpunkt.
Invaliditet kostar stora pengar,
för att inte tala om alla de personliga
tragedier som bör kunna förhindras.
Jag vill, herr talman, till sist säga att
jag tycker att det är orättvist mot utskottet
att bedöma dess ståndpunkt och
skrivning som negativ. Utskottet har påvisat
vad som nu sker på detta område,
och det är min förhoppning att ytterligare
insatser skall kunna göras och att
de utredningar och undersökningar som
pågår skall kunna ge resultat.
Med hänsyn till utskottets skrivning
har jag, herr talman, inget annat yr
-
Fredagen den 14 maj 1965 fin.
Nr 24
73
Åtgärder för att förbättra företagshälsovården, m. m.
kande än om bifall till utskottets hemställan.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Jag skulle kunna instämma
i nästan alla de yttranden som
här har fällts från olika håll i denna
fråga. Mycket sakkunniga och värdefulla
inlägg har gjorts av både fröken
Elmén och herr Fredriksson. Även herr
Elmwall tog upp frågor som ofta berörts
här och som är värda att beaktas.
Jag vågar påstå att inte någon i utskottet,
där vi kunnat få mycken upplysning
om de verkliga förhållandena
av en av motionärerna, herr Nyman,
svävat i okunnighet om problemets storlek
och de olika åtgärder som bör kunna
vidtas i detta fall.
I motionerna har krävts dels en upprustning
av forskningen och en central
för utbildning av läkare, sjuksköterskor
och annan erforderlig personal på detta
område, dels att möjligheter skulle skapas
för att föra ut forskningsresultaten
etc. till arbetsplatserna där man vill få
företagssjukvården mer samordnad med
den sjukvård som kommunerna svarar
för.
Allt detta är önskemål som beaktas
i utredningar som redan avslutats eller
som pågår. Här har tidigare erinrats
om det betänkande som avgivits rörande
ett institut för arbetshygien. Vi fick
i utskottet en föredragning om de uppgifter
som man avsåg att det institutet
skulle kunna klara. Herr Nyman hade
ingen annan mening än att den inom
arbetarskyddsstyrelsen pågående utredningen,
som nu fått nya resurser, skulle
kunna klara de uppgifter som beröres
i motionerna. Hans reservation blev
därför strängt taget inte något annat än
vad vi har uttryckt i utskottets utlåtande.
Herr Nilsson i Gävle var kritisk mot
att utskottet ville avvakta reultatet av eu
pågående utredning. Men herr Nilsson
ville ju tillsiitta eu ny utredning ocli
det bör väl ändå vara bättre att låta
den arbetsgrupp, som tillsatts för att
granska ett redan framlagt betänkande
och remissyttrandena över detta, få
fortsätta sitt arbete och att låta den utredning
som pågår inom arbetarskyddsstyrelsen
få fullgöra sitt arbete. Man bör
kunna hoppas på att resultaten på det
sättet kommer fram snabbare.
Jag vill erinra om att riksdagen i år
har avslagit en motion som remitterats
till statsutskottet och som var väckt av
LO-organiserat folk — LO-ordföranden
stod själv bakom den — där man krävde
ett omedelbart beslut om ett arbetshygieniskt
institut. Motionen avslogs
under hänvisning till de utredningar
som jag förut nämnt.
I motionen krävdes likaså att mera
pengar omedelbart skulle ställas till förfogande.
Även det kravet avslogs med
hänsyn till att utredningen fått löfte om
att få de resurser som behövs.
Det är viktigt att påpeka att det här
inte råder några delade meningar. I likhet
med herr Hamrin i Kalmar anser
jag att därest det på nytt skulle haka
upp sig i den utredning som pågår och
om resultaten inte skulle bli de som vi
av den tidigare nämnda föredragningen
i utskottet blev övertygade om skulle
kunna uppnås, så måste vi känna oss så
otillfredsställda att vi kräver att ytterligare
granskning bör komma till stånd.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag. Jag vill därmed uttrycka,
att utskottet är fullt ut lika positivt inställt
till denna fråga som motionärerna
och de som här ytterligare utvecklat
motionärernas synpunkter.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav till
eu början propositioner på bifall till
eller avslag å det av herr Nilsson i
Gävle under överläggningen i första
hand framställda yrkandet om bifall till
motionen 11:21; och avslog kammaren
detta yrkande.
Härefter gav herr förste vice talmannen
propositioner dels på bifall till ut3*
— Andra kammarens protokoll 1965. Nr 24
74
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
skottets hemställan, dels ock på bifall
till reservationen 1); och fann herr
förste vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 31, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Nyman.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Fröken Elmén begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 146 ja och 58 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 12
Vindelälvens utbyggnad
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 32, i anledning av väckta
motioner angående Vindelälvens utbyggnad
och angående ifrågasatt reglering
av Vindelälven.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 254 av fröken Stenberg m. fl. och
11:316 av herr Larsson i Umeå m. fl.
hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att frågan
om Vindelälvens utbyggnad gjordes
till föremål för utredning inom 1964 års
naturresursutredning.
Vidare hade i de likaledes till allmänna
beredningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 599 av herr Åkerlund
och II: 705 av herr Nilsson i Agnäs
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam
utredning angående möjligheterna
att för framtiden bevara Vindelälven
oreglerad samt att, i avvaktan på utredningen,
förbud meddelades för ingrepp
i det berörda naturområdet.
Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:254 och 11:316 samt
de likalydande motionerna 1: 599 och
II: 705 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
1) av herrar Rimås och Nilsson i
Agnäs, vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen i anledning av
de likalydande motionerna 1:254 och
II: 316 samt de likalydande motionerna
I: 599 och II: 705 i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhölle om utredning beträffande
frågan om en utbyggnad av Vindelälven;
2) av herrar Enarsson och Hiibinette,
utan angivet yrkande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr NILSSON i Agnäs (h):
Herr talman! Jag vågar börja med
en strof ur Vårt land: »Vi älska våra
strömmars brus och våra bäckars
språng, den mörka skogens tysta sus,
vår stjärnenatt, vårt sommarljus, allt,
allt, vad här som syn, som sång vårt
hjärta rört en gång.» Det är Finlands
nationalsång men det är en stor svensk
skald som sjunger. Johan Ludvig Runeberg
har hört våra strömmars brus, i
hans diktning hörs deras eko. Det är
icke bara i en strof; i allt vad han skrivit
genljuder naturens röster och klanger.
Han var son av sitt folk och sitt
land och förnekade inte sin släktskap
med det. Hans land, rikt mitt i sitt ar
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
75
mod, framträder i hans dikt och har
genom denna blivit känt för moderna
läsare.
Detta visar vad naturen betyder som
andlig kraft, som inspirationskälla, som
läkedom för folksjälen. Kanske skulle
vårt folk inte ha funnits till som nation,
som ett fritt folk, om inte strömmarna
brusat och väckt kärlek och trofasthet,
givit tålamod och tröst. Vad
som rört hjärtat »som syn, som sång»
betydde landets räddning i lika hög
grad som odlarens möda, statsmannens
begåvning och soldatens vapen. Strömmarnas
brus är fördenskull en omistlig
del av vårt arv. Det visste Runeberg.
Han trodde att nya släkten skulle
höra vattnets brus och se dess skönhet
såsom han och fäderna före honom
gjort: »Här skola våra barn också en
gång på våra stigar gå, ha det vi haft,
se det vi sett och be till Herren som vi
bett.»
Runeberg skulle ha varit besviken
om han levat i dag. Det är inte längre
visst vad våra barn skall få se. Går vi
ut en vårdag för att lyssna i vårt land
kommer vemodet. Var är våra strömmars
brus? Var ljuder forsarnas orglar?
Var ser vi en glidande vattensträng, en
skummande fors? Du jagas av motorbullret
och hör trådarnas vin men »allt,
allt vad här som syn, som sång vårt
hjärta rört en gång» är snart försvunnet.
Våra barn får inte se det. Orkar de
uthärda i alla fall? Finns det något på
asfaltvägen och i betongväggarna, som
ger dem okuvligt mod i påfrestningen?
Finns det glädje också i den forslösa
världen? Vi vågar väl svara jakande.
Ja, säger också kungl. vattenfallsstyrelsen
och räknar ännu eu stor norrlandsälv
som ett givet byte. Del är därför
vi talar om denna iilv i kammaren i dag.
•lag har klippt en annons ur en huvudstadstidning
för den 6 maj i år. Fn
kommunalkamrer i en avfolkningssocken
annonserar så här: »Sorsele kommun.
Gentralt läge vid järnväg, industriområde
med stickspår. Gott om arbets
-
Vindelälvens utbyggnad
kraft, både kvinnlig och manlig» — folk
som alltså inte velat flytta, som vill
stanna kvar och som önskar att några
företag skall komma till trakten. Nederst
i annonsen har kamrern ett lockbete,
som det är gripande att se: »Goda möjligheter
till fiske i oreglerade älvar såsom
Vindelälven och Laisälven.»
Den 6 maj 1965 annonserade alltså
kommunalkamreren i Sorsele och lockade
med goda möjligheter till fiske i
oreglerade älvar såsom Vindelälven,
som vi talar om i dag. Varför tar han
med detta i en annons, som skall locka
företagare till Sorsele kommun uppe vid
norska gränsen i Västerbotten? Svaret
är, att vi älskar våra strömmars brus.
Det finns något i den oreglerade älven
som uppväger mycket annat på orter
som har bättre kommunikationer och
fler glödlampor. Det ligger en älv och
väntar, en icke rörd älv. Som kan röra
hjärtan!
Därför skall vi tala om Vindelälven
i dag. Det är kanske ett farväl.
Vindelälven torde vara känd till namnet,
men dess avlägsenhet från detta
lands folkrika trakter gör att den ännu
inte är så bekant. Det är dock min förvissning,
att morgondagens människor
just för dess avskildhet skall dragas
till den, och redan nu styr en växande
skara naturvänner sin färd mot dess dal
och dess källsjöar. Den rinner upp vid
norska gränsen bland fjällen i Västerbotten
och Norrbotten strax söder om
polcirkeln, där dess högst belägna källor
ligger vid en nivå av nära tusen meter
över havet; genom ödemarker och
bygder strömmar den cirka 40 mil i
sydostlig riktning, varvid den bildar en
mängd forsar ocli fall. innan den mynnar
ut i systerfloden Umcälven vid Vännäs,
varefter dess vatten når havet i
lime .skärgård efter den mångmila resan.
Vindelälven är vacker. Dess älvdal
är fylld av vackra syner, och en oupphörlig
skiftning förökar dess behag för
färdmän och bofasta. Dess forsar spelar
76
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
än den musik, som en gäng var vanlig
allestädes i Norrland men som tystnat.
Nu skall också Vindelälvens brus förstummas
— ekot når därför ända till
Helgeandsholmen i dag. Till vår tids
vandaler hör bland andra det statliga
verket vattenfallsstyrelsen — verket
måste väl vara vad det är, men frågan
är om inte en gräns för dess framfart
borde och kunde sättas utan samhällsvåda,
innan också Vindelälven försvunnit.
Torne älv får föras ur räkningen —
den är en gränsflod med finska intressen
och med ett spakt lopp — och Pite
älv, som nämnts som outbyggd, är dock
utbyggd t. ex. vid Vargforsen. Det borde
vara möjligt att hindra Vindelälvens
förvandling till en serie vattendannnar,
en rad kraftverk med utloppstunnlar
och förändrade strandförhållanden. Det
allvarligaste är kanhända fjällsjöområdets
omdaning från orörd vildmark; det
skall vanställas genom en reglering, som
medför att väldiga volymer vatten hopas
och stora vidder av orörd natur får
en annan prägel.
Det är tre punkter jag ber att få betona.
Först denna: Det är ett allvarligt ingrepp
att bygga ut ännu en älv. På vilken
sida man än står, måste man medge
det; om man har Vattenfalls ståndpunkt
med dess nyttoperspektiv eller naturvårdarnas
med deras skönhetsvärdering
kan man i vart fall icke förneka att ingreppet
är obotligt. Vindelälvens utbyggnad
och dess källors reglering innebär
en geografisk nivellering av ett
vidsträckt landskap. Ingenting som
människan tidigare utfört i dessa trakter
och ingenting som hon härefter kan
tänkas göra kan föra med sig en lika
stor förvandling av trakten. Utbyggnaden
betyder en förfulande förändring,
som framför allt tar bort naturens egna
formeringar, dess egen skaparkonst, och
utplånar landskapets ursprungliga drag.
Lugn vatten och fors har hittills avlöst
varandra i lugn följd, sel och ström har
följt varandra i tilltagande rytm. Un
-
der årets olika tider har stränderna och
vattenytan oupphörligt skiftat i färgspel
och toner, i rörelser och doft. Visst
kan en dämd vattensamling i något fall
inrymma fägring, men den som färdas
längs en utbyggd älv får aldrig se en
riktig älv, en svensk flod, en natur som
sedan gammalt varit säregen för vårt
land. Han möts bara av ett stelt och stereotypt
landskap. Byggarbeten och vägomläggningar
för med sig otrevliga följder,
och kvar ligger byggnader som inte
så lätt inpassas i omgivningen. De sjöar
som bildas »stämmer inte» längre med
de omgivande bergen och fjällen, när
vattenytan höjts. Sålunda avser vattenfallsstyrelsen
att höja den granna sjön
Gautojaur inte mindre än 44 meter, varvid
även byar och kulturminnesmärken
från Nasafjälls-gruvans tid spolas bort.
Samernas näring måste störas, renbeteslanden
försämras. Fågellivet hotas, och
är det någon som säkert vet, att inte
vattendämningarna i fjälltrakterna påverkar
klimatet?
Detta är ett onödigt ingrepp — det är
det andra jag vill betona. Enligt årets
statsverksproposition är landets behov
av elkraft väl tillgodosett under återstoden
av 1960-talet. Någon svårighet att
möta efterfrågan beräknas inte uppkomma
(bilaga 12, s. 8). Läser man vattenfallsstyrelsens
»Regionalplan för vattenkraftutbyggnader
i Vindelälven»,
finner man där på första sidan följande
mening: »Den här framlagda planen kan
ej betraktas som ett till sin omfattning
slutligt fastlagt arbetsprogram. Landets
framtida behov av elektrisk kraft, möjligheterna
och kostnaderna att framställa
sådan på olika sätt och kraftteknikens
framtida utveckling kan föranleda
ändringar.»
I dag skymtar redan atomkraften.
Vattenfallsstyrelsen bör kunna ändra
sina planer, enligt sin egen skrivning i
regionalplanen. Det har meddelats, att
vattenfallsstyrelsen i ett fall begärt att
slippa bygga ut ett redan beslutat andra
aggregat i en redan utbyggd fors. Vi
Fredagen den 14 maj 1965 fin.
Nr 24
77
kommer snart att ha billigare kraft från
andra källor. Dessutom är det inte ekonomiskt
och långt ifrån vackert med
de väldiga kraftledningsgatorna, som vi
redan har genom skogarna från norr till
söder. Här bär mycket skett, som är beklagligt
— även det att många markägare
fått praktiskt taget ingen ersättning
för värdefull mark som tagits i
anspråk. Transporterna från norr kostar
mycket.
I dag borde vi hejda denna utveckling.
Jag ville påpeka, att EURATOM,
den europeiska atomkraftkommissionen,
i april månad från ett möte i Venedig
meddelat, att två tredjedelar av alla
elektricitetsverk kommer att vara atomdrivna
mellan 1980 och detta århundrades
slut. År inte Vindelälvsutbvggnaden
då onödig och oriktig?
Sist vill jag betona, att detta är ett
omstritt ingrepp, fastän det i vissa
grupper betraktas som självklart. Det är
trots allt många, som har andra tankar
än kungl. vattenfallsstyrelsen.
Vill verkligen vårt folk, att ännu ett
område ostörd natur skall fördärvas?
Vill länsstyrelsen i Umeå det? Dess remissvar
uttrycker faktiskt en mycket
större tvekan inför utbyggnaden än vad
utskottets majoritet läst däri. Länsstyrelsen
i Luleå har denna gång inte ens
tillfrågats, trots att Laisälven är norrbottnisk.
Om jag är rätt underrättad,
är Arjeplogs kommun emot företaget.
Vill de övriga kommunerna det? Naturligtvis
vill en del det. Man ser på att ett
antal miljoner skall slussas in under ett
tiotal år, men man betänker inte baksidan.
När man talar om utbyggnaden
som räddningen för hemkommunens
ekonomi, ger man sig från dessa kommunalmäns
sida underbetyg i ekonomi,
ty erfarenheterna talar om tvivelaktiga
ekonomiska resultat för en byggnadsort,
och än liar vi inte sett slutet på utvecklingen
i de kommuner, där man en kort
tid fick ett uppsving genom kraftverksbyggnaderna
men där det efteråt blev
större utflyttning och minskad trivsel.
Vindelälvens utbyggnad
Det är alltid en lösning bara på kort sikt
av sysselsättningsproblemet. Den som
tror, att arbetskraften vid älven skall få
fördelarna, bör besinna, att vattenfallsstyrelsen
har eu fast arbetarstam, som
ofta flyttat och som nu strax skall sättas
in i de planerade arbetena. Naturligtvis
unnar vi dem det arbetet, men
socknarna vid älven har inte så stort
gagn därav. Den frilagda arbetsstyrka,
som vattenfallsstyrelsen har uppe i
Norrbotten, kommer inom några år att
vara frilagd i alla fall, och den kunde
väl lika gärna ledas åt de håll, där man
har brist på arbetskraft och dit den i
varje fall måste flyttas efter den korta
tid, som det tar att bygga ut Vindelälven.
Naturligtvis vet jag, att det finns fördelar
i utbyggnaden. Vinst finns att
hämta, men om man vid kalkylerna väger
inkomst mot utgift, vinst mot förlust,
blir inte prognosen så lockande.
Enskilda markägare tjänar, men dels är
staten den största markägaren och tar
det mesta, dels kommer de som får
pengarna för lämnad mark att ställas
inför frågan: »Vill ni tjäna pengar på
det som för andra medborgare är en
katastrof?» Det finns nämligen människor
uppe i fjällsjöarna och i älvdalen,
som måste lämna sina hem och gör
det ytterst motvilligt. Jag har träffat
folk, som drastiskt sagt: »Nu tänker
man dränka oss här i vår dal.» Deras
fäderneärvda eller köpta jord, deras fria
liv och vanliga förhållanden skall sköljas
hort av dämningsvattnet. De har i
tanken upplevt dränkningen. Och det är
det som ropas i byggplanen: »Dränk
Laissadalen! Dränk Gautosjö och Veijenäs!
Dränk Adolfström och Bäverholmen!
Dränk Laisvalls-arbetarnas fritidsmarker
och byggtomter! Dränk trevnaden
vid sjön Yraf och den gamla majorsbyggnaden
vid Ladvejokk ocli hyttruinerna
och sågen där!»
Fisket kommer att lida avbräck.
Många ler åt talet om fisket — men
(ommunalkamrern i Sorsele skriver om
78
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
det i annonsen på fullt allvar: »Goda
möjligheter till fiske i oreglerade älvar.»
Man säger: »Ingen får någon fisk!» Jag
vet, att människorna i dessa dalar fångar
fisk. Jag vet också, att många, som
fiskar där på fritid, inte får fisk, men
det är inte för den stora fångsten de
reser dit. De vill till avspänningen och
vilan, de reser till glädjen att stå på ett
strömmande vattens strand med slipad
sten eller vit sand under stövelbottnarna
och låta flugkroken dala i en skumvirvel,
medan en vit topp -speglas på
deras ögonhinnor och skogsstillheten
talar. De söker strövmarkerna, de vill
gå på fjällvattnens strand och höra det
otroligt trevliga plasket från en harr
som hoppar och se ringen efter öringsnosen
på selet. De kommer inte för att
väga fisk utan kanske för att med kastspöet
i hand glömma den förmätna stad,
där kungl. vattenfallsstyrelsen har sitt
kontor. De kommer med ryggsäcken till
stigarna för att andas ut från den skämda
luften vid Sergelstorg. Och fisk kan
det bli däruppe också för många!
Jag vill dessutom påminna om Tjolmejaure
fågelreservat, även kallat Svaipa
fågelskyddsområde, och andra ljuvliga
marker. Jag har mött danska ornitologer
och engelska botanister vid Ammarnäs.
Jag tror också, att människor
skall komma för att finna något, som är
svårt att finna någon annanstans i världen.
En hotellvärdinna i Ammarnäs,
som intervjuat gästerna i många år om
orsaken till deras vistelse överst vid
Vindelälven, har funnit att allt flera
för varje år anger just behovet av ro
och orörd mark som motivet för besöket
i denna trakt.
Vad är nationalekonomi till sist, när
allt skall summeras? Vad skall till sist
avgöra vårt folks framtid?
Vi går framåt, tror vi. Vi ökar produktionen,
vi driver upp kapaciteten,
vi bygger gytterstäder och trafikunderverk.
Vi når långt genom tidsstudier
och planeringar av alla slag, men låt
mig fråga: Vet någon, att människan
orkar uthärda i den värld vi bygger?
Talas det inte om neuroser, om stress,
om anpassningssvårigheter och sjunkande
trivsel? Skall vi inte tro att vårt
land då behöver ha kvar de orörda
markerna, strövtågslandet, älvdalsbygden,
som det nu är fråga om! Jag vet
att man lätt anses som en galning om
man talar så, men de som strider för
Vindelälvens bevarande i dag är inte
ute för att skaffa sig själva intyg på
sans och normal ekonomisk insikt. De
är ute för att de har en övertygelse att
älven måste sparas. Det ropar forsarna
till oss. Kom upp redan till sommaren
och gå Kungsleden mellan Ammarnäs
och Adolfström och hör detta lands
protester mot ingreppet! Tala med folket
i Adolfström om dess bys framtid!
Turistnämnderna i socknarna där avstyrker
alla utbyggnadsplaner liksom
naturskyddsnämnden och naturskyddsföreningen
tillstyrker utredning.
Dessutom hör vi framtidens hälsning
till oss i dag. Jag hör inte till dem, som
räknar morgondagen för viss. Aposteln
Jakob kallar det stortalighet att orda
om det som skall ske i morgon, men vi
vill dock räkna med en framtid för vårt
folk. Vi tror, att nya släkten skall komma
efter oss och »se det vi sett». Och
höra våra strömmars brus!
Vi hoppas att de skall få se en orörd
älv, en fri fors, ett jungfruligt landskap
i fjällen. De ofödda släktenas förebråelser
mot oss är viss, om vi i dag glömmer
dem. Mången tar offret av Vindelälven
lätt, men jag vill inte vara med
om att lägga ännu en älv på elkraftens
altare. Visst har hoppet om dess bevarande
nästan dött, men stundom
flämtar det till. En bevarad älv! Gör
avvägningen nu! Kägg i den ena vågskålen
drygt 3 miljarder kilowattimmar
per år, arbete för 600 man en kort
tid, tillfälliga vinster för några kommuner
och långvarig vinst i vissa fall.
Lägg i den andra vågskålen en levande
natur, en orörd älvdal, forsar med urtidssång,
blanka sjöar med ursprung
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
79
liga stränder, fjällvatten med naturlig
nivå och växling, skonad fauna, uppfriskande
fiskefärder, fria samemarker,
tillresande främlingars förtjusning, ryktet
över jorden om ett land, som sparade
några älvar och värderade skönheten!
Hur utfaller vägningen?
För drygt tusen år sedan skrev en
bysantinsk härskare vid namn Konstantinous
den sjunde ett verk om sitt
rikes styrelse. Han nämner där också
oss svenskar. Han talar om ros eller rus,
som kommit långt från norr till Miklagård.
Därvid nämner han, att Hoden
Dnjepr bildar några forsar ungefär
trettio mil ovanför sitt utflöde. Av dessa
hade sju namn, som givits dem av
vikingarna. Bland dem finner jag
Strukan eller Stryckan, ett ord som betyder
ungefär detsamma som det nutida
ordet »stråk». I Vindelälven finns
många stryckor — i en norrländsk älv
betyder strycka detsamma som i Dnjepr
den gången: en sträcka med forsande
vatten, som brusar ner utan att bilda
egentligt fall. Vi har t. ex. namnet
Strycksele. Far du till Dnjepr i dag
finns inte forsarna där! De är utbyggda
av Sovjet för länge sedan. Men far
du till Norrland, finns stryckorna än.
Skall de bort? Skall det ingenstans i
världen få finnas en sugande fors —
i Dnjepr hette det Essupi — eller en
Gelandri, som betyder den gälla, eller
Leanti, som betyder den leende.
Låt oss värdera vad vi har kvar. Låt
oss glädja mannen som annonserat om
goda möjligheter till fiske i oreglerade
älvar såsom Vindelälven och Laisaälven.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr LARSSON i Umeå (fp):
Herr talman! Jag kommer inte att
kunna beskriva denna älv lika lyriskt
som herr Nilsson i Agniis gjorde, men
jag skall försöka ge kammaren en liten
uppfattning om vad den här frågan
gäller.
Vindelälvens utbyggnad
Om man undersöker vilka orörda älvar
vi har kvar i landet så finner man
att man kan räkna med fyra stycken.
Det finns tre stycken i Norrbottens län
— Torne—Muonio älv, Kalix älv och
Pite älv — och sedan har man den sydligaste
— Vindelälven -— den enda som
är kvar i Västerbottens län. Dessa älvar
räknar man till de s. k. fjällälvarna,
d. v. s. de som rinner upp i fjälltrakterna
och rinner ut i Bottniska
viken.
Vindelälven är en förgrening av Uineälven
och dessa två älvar möts strax
utanför Vännäs där de flyter samman
till en älv som då kallas Umeälv. I dess
nedre lopp har vi ett av de största
kraftverken i Europa, Stornorrforsens
kraftverk, vilket blev klart för några
år sedan. Den utbyggnad som där skedde
gav oss mycket stora ekonomiska
fördelar; den medförde givetvis också
skada men den står väl i dag som ett
monument av svensk teknisk skicklighet;
våra skickliga ingenjörer har med
det bygget skapat ett namn om sig, som
har gått ut över hela världen.
I samband med den utbyggnaden
fanns det en plan för hur man skulle
bygga ut Umeälven och Vindelälven.
Vindelälvens del sparades därför att
den delen av detta strömförande vatten
har en betydligt mindre vattenmängd
än Umeälven. Det är ju inte enbart höjdlägena,
d. v. s. fallhöjden, utan det är
också den totala vattenkvantiteten som
är det avgörande för utbyggnaden avkraftstationerna.
I sitt utlåtande hänvisar utskottet till
att det f. n. pågår förhandlingar mellan
vattenfallsstyrelsen och företrädarna
för naturvårdsintressena och att man
bör avvakta vad resultatet blir av dessa
förhandlingar. I de remissvar som
utskottet har inhämtat har vattenfallsstyrelsen
naturligtvis intagit en negativ
inställning till förslaget om en utredning;
man hänvisar till en uppgörelse
som träffades 1961, i vilken man
så att säga gjorde upp om vilka delar
80
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
av älven som skulle byggas ut. Det föreligger
förmodligen något olika tolkningar
av innebörden av denna uppgörelse
och jag tror inte att man skall
försöka döma om vem som har rätt i
det fallet. Företrädarna för naturvården
anser att det var den övre delen av
Vindelälven, som då diskuterades och
som man gjorde upp om, och att man
över huvud taget inte tog någon ställning
till de nedre delarna av älven. Nu
hör det också till bilden att den överenskommelsen
också berörde en del
andra sjöar, där man sedan har frångått
uppgörelsen. Det gäller bl. a. Gräsvattnet
— som ju norrmännen skall få
använda — och Abelvattnet där man
skall genomföra en större reglering.
Jag tror dock inte att man på något sätt
skall klandra uppgörelserna härom, eftersom
man ju måste ta hänsyn till ekonomiska
skäl och då tvingas att göra
vissa byten. Från remissinstansernas
sida har också — frånsett vattenfallsstyrelsen
— uttryckts önskemålet att
man bör bevara så mycket som möjligt;
helst ser man att älven inte byggs
ut.
Det föreligger emellertid nu en ansökan
om utbyggnad av Långforsens
kraftverk och där pågår förhandlingar
mellan naturvårdsnämnden och vattenfallsstyrelsen.
Jag har väldigt svårt att
tro att när vattenfallsstyrelsen har lagt
in en ansökan om att få en dom, att
styrelsen över huvud taget tänker träda
tillbaka. Man får då också bedöma
styrkeförhållandet mellan dessa två instanser.
Man har å ena sidan den mäktiga
vattenfallsstyrelsen med dess stora
möjligheter och naturvårdsnämnden
som är en relativt ny företeelse.
Utbyggnaden av en älv medför naturligtvis
uppenbara fördelar. Fördelarna
ligger i att man får arbete för en
del arbetskraft. Man får sysselsättningsmöjligheter
inte bara för de fasta arbetarna
hos vattenfallsstyrelsen utan säkerligen
också för en hel del folk ute i
bygderna. Men sedan kraftverken är
färdiga försvinner ju dessa arbetsmöjligheter,
varför man får bedöma dessa
fördelar som relativt kortsiktiga. Man
får naturligtvis också andra fördelar
och jag kan gott erkänna att man kan
se skönhetsvärden också hos ett utbyggt
vattenfall. Det kan vara en vacker
byggnad, och också en dammanläggning
kan ge skönhetsvärden.
Men det finns naturligtvis också
nackdelar. Man kan exempelvis se på
Umeälven nedanför Stornorrforsens
damm. Där hade man förut en vacker
fors men har nu bara sten och det ser
ganska ruskigt ut. Det är det pris man
har fått betala och jag skulle tro att när
man väger de ekonomiska fördelarna
mot nackdelarna ur natursynpunkt så
får man i vissa lägen acceptera d«
senare.
En annan fråga är vad en utbyggnac
av Vindelälven kan innebära för turismen.
Härvidlag finns naturligtvis olika
uppfattningar beroende på hur långt
upp efter älven man kommer. Många
tror att man kan bygga ut en älv delvis,
att man kan inskränka sig till vissa delar
och spara andra. När man bygger
ut en älv får man kanske inte så stora
skador just där kraftstationerna placeras.
Där kan man få andra skönhetsvärden
som delvis ersätter den förlorade
forsen. De verkligt stora skadorna
uppstår där de stora regleringarna
görs, och dessa regleringar måste i regel
ske uppströms efter hela älven.
En reglering sker på två olika sätt.
Man talar dels om korttidsreglering och
dels om långtidsreglering. Korttidsregleringen
är en tillfällig uppdämning
under dygnet. Man släpper på vatten
på morgonen och tappar en liten del av
älvfåran. En långtidsreglering däremot
sträcker sig ända upp till fjällsjöarna,
och det är där man får de verkligt stora
skadorna. Där har man mycket varierande
vattenstånd och det blir ofta
mycket fula sår i naturen.
Detta har naturligtvis också sin betydelse
för fisket. Hur betydelsefullt är
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
81
fisket i norrlandsälvarna? Skall man
tänka på sportfiskaren som kastar sin
krok och får en och annan fisk blir
naturligtvis det ekonomiska värdet
mycket tvivelaktigt, men för att kammarens
ledamöter skall få en föreställning
om vad ett laxfiske kan vara värt
kan jag tala om att vid utbyggnaden
av Stornorrforsens kraftverk betalades
sju miljoner kronor för ett laxfiske som
låg strax nedanför dammarna. Detta
laxfiske utgjorde ändå inte hela fisket,
tv den värdefullaste delen tillhörde
Umeå stad på den tiden och gör det
fortfarande, och Umeå stad var själv
ekonomisk intressent i bygget och begärde
därför ingen ersättning. En sådan
begärdes däremot av de människor
som bodde i några byar på var sin sida
av älven och som hade bedrivit fiske
tidigare. Det hör emellertid till bilden
att deras verkliga fiske bedrevs på det
område som ägdes av staden och detta
värderades således inte. Vid den uppgörelse
som träffades betalades i varje
fall sju miljoner kronor bara för deras
lilla bit. Fiskets värde kan man naturligtvis
alltid diskutera. Man kan förstås
säga att detta värde var för högt
upptaget. Jag kan inte bedöma vad som
i detta fall var riktigt.
Herr Nilsson i Agnäs sade beträffande
markfrågorna att de människor som
blir överdämda får ringa ersättning för
vad de förlorar. Jag tror inte detta är
riktigt. Jag tycker att vi i denna debatt
skall försöka vara sakliga och ärligt
säga som det är. Jag tror att de ersättningar
som vattenfall lämnar till de
människor som lider skada är fullt
riktiga och i varje fall under inga förhållanden
tilltagna i underkant. De utdömes
dock slutligen av en domstol,
och jag tycker inte det finns någon
som helst anledning tro, att denna domstol
skulle gå någons ärenden, utan man
kan räkna med att dess utslag är rättvisa.
Det finns däremot cn grupp som jag
tror man kan säga inte är i stånd att
Vindelälvens utbyggnad
bevaka sina intressen och som naturligtvis
lider ekonomiska skador. Det är
samerna. De utgör en minoritet i vårt
samhälle, men trots att de är en minoritet
bör de ha samma möjligheter att
få ersättning för det intrång som sker.
Nu är det mycket svårt att bedöma intrånget.
Samerna är ju inte rättsinnehavare
på samma sätt som de som äger
jorden, utan de har sedan urminnes
tider en s. k. nyttjanderätt till sina renbetesmarker.
Då det gäller Vindelälven kan man
räkna med att det blir mycket stora
skador för samernas del. Det är mycket
sankmark och mycket lågt liggande
marker. Hela älven saknar stora fall.
Det finns långa forsar och i källområdena,
som sträcker sig in mot norska
gränsen, ligger mycket stora sjöar med
låga stränder, vilket naturligtvis gör att
det blir mycket stora skador vid en
uppdämning.
Det är kanske den ekonomiska sidan
av saken som är intressantast. Man kan
anlägga kortsiktiga perspektiv på frågan.
Man får ut en viss mängd elektrisk
energi och man får ut den till, efter
vad jag kan förstå, ett pris som kan
vara acceptabelt. Sedan har man de
långsiktiga intressena — man får skador
på en bygd. Befolkningen bor ju
huvudsakligen i älvdalen, och där blir
det delvis översvämningar, varför människorna
måste flytta därifrån. Man får
förmodligen också mindre turism.
De kommuner som ligger vid utflödet
av älven har naturligtvis ingen känsla
för turisttrafiken, men i de kommuner
som ligger uppe i källområdena, i fjälltrakterna,
har turismen sin mycket stora
betydelse. Här har man gjort en ekonomisk
värdering och den visar att
nackdelen blir större ju längre uppåt
älven man kommer.
Elkraftsförsörjningen i landet är ju
inte på något sätt i fara. Vi har att
räkna med ett relativt stort överskott
för närvarande och enligt den prognos
som uppgjordes i slutet av 50-talet riik
-
82
Nr 24
Fredagen den 14 inaj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
nar man med, i varje fall inom vattenfallsstyrelsens
distributionsområde, att
man skall få en viss avmattning i tillväxttakten
i slutet på 60-talet.
Man kan säga att utskottets skrivning
allmänt sett är välvilligt hållen. Utskottet
vill inte på något sätt säga att man
skall bygga ut denna älv hastigt och
lustigt utan menar att naturvårdsintressena
väger mycket tungt. Till bilden hör
också att universitetet i Umeå för sin
del kan behöva studera en orörd vattenled.
Man har den starkt utbyggda
Umeälven och som jämförelseobjekt
vore det naturligtvis värdefullt att ha
en outbyggd älv som Yindelälven.
Jag tror inte det skulle hända någon
som helst ekonomisk olycka om man
undersökte denna sak noggrant, varvid
man bör ta den allra största hänsyn
till vad länsstyrelsen i Västerbottens
län har sagt. Denna instans är dock ett
opartiskt organ, och där vet man vad
man talar om. Naturvårdsintressena
och vattenfallsstyrelsen kan sägas tala
i egen sak, men det kan man knappast
säga om länsstyrelsen i ett län, där
man verkligen har många erfarenheter
av stora sjöregleringar. Länsstyrelsen
ansluter sig till motionernas syfte att
företa en utredning, och jag anser att
det vore lyckligt om riksdagen här
gick på utredningslinjen.
I dagens läge kan man väl inte uttala
sig med bestämdhet om någonting, men
en sak vet vi ändå, nämligen att om
inte riksdagen nu säger ifrån att den
vill ha frågan utredd, så att vi kan göra
en ordentlig bedömning, så sker här
en olycka. Då blir Vindelälven utbyggd.
Det blir visserligen i liten skala och i
älvens nedre lopp, men som jag förut
sade kommer det att få återverkningar
ända upp i källflödena.
Det händer ingenting om vi skjuter
litet på frågan. Men det kan ske en
stor olycka, om vi inte allvarligt tar
oss an detta problem nu. Det föreligger
kanske inga motsatta uppfattningar
mellan reservanterna och utskottet.
men reservanterna befarar med all rätt
att med utskottets försiktiga skrivning
och med hänsyn till den snabba utvecklingen
kan vi i detta fall bli omseglade,
så att det sedan inte går att
återställa älven i det skick som riksdagen
senare kanske önskar.
Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den vid utskottets
utlåtande fogade reservationen
av herrar Rimås och Nilsson i Agnäs.
Herr LUNDMARK (s):
Herr talman! Vindelälvens utbyggnad
är inte någon hastigt uppkommen
fråga. Den har varit föremål för utredningar.
undersökningar och projekteringar
i 15—20 år. Redan 1961 träffades
en överenskommelse mellan vattenfallsstyrelsen
och naturvårdsdelegationen
— den senare representerade hela
raden av naturskydds- och fritidsorganisationer
m. fl. — vilken innebar bl. a.
medgivande att bygga ut Vindelälven,
med undantag för vissa vatten inom
fjällområdet.
Vid ett informationsmöte i fjol meddelade
vattenfallsstyrelsen att projekteringen
hade hunnit så långt att en
utbyggnad av den nedersta forssträckan,
Långforsen inom Degerfors—Vännäs,
var aktuell. I och med det mötet
väcktes naturvårdsintressena på nytt,
och eu opinionsrörelse kom i gång vilken
har arbetat livligt, för att inte säga
aggressivt på att helt förhindra älvens
utbyggnad, alltså på att brvta den tidigare
träffade överenskommelsen. De
motioner vi nu behandlar är en frukt
av denna opinionsrörelse.
I båda motionsparen yrkas att frågan
om Vindelälvens utbyggnad skall bli
föremål för särskild utredning. I det
ena motionsparet föreslås att naturresursutredningen
bör utföra denna utredning.
Allmänna beredningsutskottet,
som anförtrotts behandlingen av motionerna,
har infordrat remissutlåtanden
från en rad institutioner och organisationer,
och av svaren framgår att prov
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
83
ningen av utbyggnadsfrågan omfattas
med stort intresse. Och trots den tidigare
träffade överenskommelsen mellan
naturvårdsintressena och vattenfallsstyrelsen
pågår nu förhandlingar
mellan statens naturvårdsnämnd och
Vattenfall. Utskottet anser därför i likhet
med naturresursutredningen att naturvårdsintressena
hlir grundligt prövade
och bevakade och finner icke skäl
föreligga att göra några särskilda utredningar.
Utskottet slutar också med
att hemställa att motionerna icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ur principiella synpunkter synes det
också vara olämpligt att riksdagen beslutar
om utredningar i enskilda fall
av denna karaktär. Vart skulle det leda?
Det starka känsloengagemang, som
vi här har fått illustrerat av herr Nilsson,
kännetecknar diskussionen om naturvårdsfrågorna
och borgar icke för
en saklig bedömning.
Här har som nämnts en överenskommelse
tidigare träffats mellan vattenfallsstyrelsen
å ena sidan och hela raden
av naturvårds- och andra organisationer
å andra sidan. Sålunda stod bl. a.
följande organisationer bakom uppgörelsen:
Svenska naturskyddsföreningen,
Samfundet för hembygdsvård,
Kung], Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté,
Svenska turistföreningen,
Skid- och friluftsfrämjandet,
Svenska fjällklubben, Föreningen för
dendrologi och parkvård, Sveriges ornitologiska
förening, Norrlands naturvärn,
Fiskefrämjandet samt Sveriges
amatörfiske- och fiskevårdsförbund
in. fl. Dessutom deltog en del statliga
verk och vissa intresseorganisationer,
tillsammans ett 25-tal.
överenskommelsen redovisades sedan
av Kungl. Maj:t med gillande i proposition
126 år 1962 och riksdagen dttalade
därefter i anledning av jordbruksutskottets
utlåtande sin tillfredsställelse
med uppgörelsen. Mot denna
bakgrund ter det sig närmast omöjligt
för riksdagen att nu tillmötesgå önske
-
Vindelälvens utbyggnad
målen i den utbrytargrupp som bildats
bland naturvårdare i Västerbotten för
att häva det ingångna avtalet.
Skulle nu förhållandena så avsevärt
ha förändrats som motionärerna gör
gällande, lär det komma i dagen vid
de överläggningar som pågår mellan
Vattenfall och statens naturvårdsnämnd.
Frågan om en utbyggnad av ett vattendrag
avgörs icke på en slump av
ägaren till vattenrätten. Vare sig det är
Vattenfall eller någon enskild som är
exploatör föregås utbyggnaden av omfattande
utredningar, och en rad myndigheter,
institutioner och organisationer
kommer med i prövningen. Det är
kammarkollegium som prövar allmänintresset
i dess vidaste bemärkelse. Det
är numera statens naturvårdsnämnd,
förutom alla de gamla naturskyddsorganisationerna
och fritidsorganisationerna,
som bevakar vad man närmast
kan beteckna som de ideella intressena.
Vi har sakägarna och deras intresseorganisationer.
Inte minst viktigt i vårt
rättssamhälle är att vi har speciella
vattendomstolar och en vattenöverdomstol
som dömer i fråga om tillåtligheten.
Allt detta är en procedur på flera år.
Men den bör också vara en garanti för
att ingenting oöverlagt inträffar. Att
ytterligare betunga denna omständliga
process med parlamentariska utredningar
kan knappast vara vettigt. För
egen del vill jag framhålla att det vore
synnerligen beklagligt om en speciell
utredning skulle tillsättas, då den med
säkerhet skulle komma att försinka älvens
eventuella utbyggnad med något
eller några år. Om älven skall utbyggas
är det angeläget att arbetet kan börja
så snart som möjligt.
Som också framhållits i motionsparet
1:254 och 11:316 går älven genom
en bygd med svåra sysselsättningsproblem
och slark avflyttning. För närvarande
pågår stora ansträngingar att
skapa nya sysselsättningsobjekt för de
84
Nr 24
Fredagen den I t maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
människor som bortrationaliseras från
skogen, och på så sätt söka dämpa avflytfningstakten.
En panikartad avflyttning
kan på kort tid äventyra bygdens
fortsatta existens och skapa problem
för näringslivet att i framtiden rekrytera
folk till skogar och gruvor.
T detta läge skulle ett sådant sysselsättningsobjekt,
som en utbyggnad av
älven innebär, vara av stort värde. Det
rör sig nämligen om investeringar på
cirka 1 miljard och arbete för 500—600
man under en tioårsperiod. Det skulle
ge tid för vidare lokaliseringsåtgärder
och pengar till investeringar för bl. a.
turister. Det skulle bryta den defaitism
som gripit omkring sig på många håll
i denna bygd och ge andrum för en
mera planmässig anpassning till de nya
förhållandena. Jag menar inte att frågan
om Vindelälvens utbyggnad främst
är en arbetsmarknadsfråga — självfallet
icke. Men vad jag vill säga är att om
bygget skall ske, är det ur arbetsmarknadssynpunkt
av speciellt stort värde
om arbetet kan komma i gång så snabbt
som möjligt.
Som jag nämnde har det ena motionsparet
vidrört sysselsättningsproblemet
men dragit minst sagt överraskande
konklusioner. Sålunda säger man i motionerna,
att »långtidsprognosen för
Västerbottens inland är mycket dålig
— avfolkningen blir synnerligen kraftig
— och att vattenkraftsarbete inte
på lång sikt kan lösa sysselsättningsproblemet
i denna del av landet. Samtidigt
sker en stark befolkningskoncentration
till umeåområdet med ökad efterfrågan
på ett i olika avseenden väl
utrustat rekreationsområde som följd.»
Med andra ord: Det är ingenting att
göra åt näringslivet inom tre fjärdedelar
av Västerbottens län. Men StorUmeå
växer i så rask takt att det där
finns behov av ett rekreationsområde
av denna omfattning, och det anses därför
att detta bör bli inlandets framtida
funktion. Man kan fråga sig om inte
motionärerna haft en släng av storhets
-
vansinne vid tidpunkten för motionens
tillkomst.
Utmärkande för den frigjordhet under
vilken opinionsrörelsen och aktionskommittén
mot Vindelälvens utbyggnad
arbetar är, att vi i förra veckan
var i tillfälle att läsa en understreckare
i en västerbottentidning, vars
redaktör är starkt knuten till denna
kampanj. Där heter det bl. a., att allmänna
beredningsutskottet på ett högst
anmärkningsvärt sätt skött utredningen
av denna fråga. Man talar om att utskottet
har berett ärendet slappt och
intresselöst. Tidningen gör gällande
att utskottet t. o. m. tydligen uppsåtligt,
undanhållit riksdagen innehållet i länsstyrelsens
i Västerbottens län remisssvar,
i vilket en förutsättningslös utredning
tillstyrkts. Vidare sägs: »Man kommer
med ett svävande påstående att
Vattenfall ''enligt uppgift’ hittills nedlagt
16 milj. kr. på undersökningar och
projekteringar i Vindelälven. Varför
har man inte frågat Vattenfall direkt
---?»
Jag får göra riksdagen uppmärksam
på att remissvaret från länsstyrelsen i
Västerbottens län är ganska utförligt
refererat på sid. 9 i utskottsutlåtandet
och att uppgiften om de 16 miljoner
som nedlagts har lämnats av Vattenfall.
Vem annars skulle utskottet ha
vänt sig till? Dessutom har icke mindre
än tre västerbottningar deltagit vid beredningen
av detta ärende, varibland
en motionär, varför utskottet rimligtvis
bör ha fått den information om frågans
karaktär som varit nödvändig. Ärendet
var föremål för grundlig debatt vid två
skilda tillfällen, och jag är angelägen
om att få säga att allmänna beredningsutskottets
kansli alltid har varit ambitiöst
och bemödat sig om att skaffa så
fullständiga informationer och uppgifter
som möjligt i varje fråga som utskottet
haft att handlägga. •— Men nog
om detta!
Jag vill så bemöta reservanterna i ett
mycket väsentligt avseende. De gör gäl
-
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
85
lande att utbyggnad av vårt lands älvar
och vattendrag inte är motiverad, då
elkraft numera produceras billigare i
ångkraftverk än i vattenkraftverk. Man
kan då fråga sig om det inte är en
smula förmätet av motionärer och reservanter
att gentemot vattenfallsstyrelsens
uttalande påstå något sådant.
Ingen kan väl på allvar mena att vattenfallsstyrelsen
och andra vattenexploatörer
»angriper» våra forsar och
vattenfall av ren förstörelselusta. Vare
sig det gäller den ena eller den andra
vattenkraftsproducenten torde vederbörande
besjälas av en strävan att producera
energi till så konkurrenskraftigt
pris som möjligt. Någon annan regel
lär heller inte gälla för vattenfallsstyrelsen.
Men väl kan det i framtiden bli en
politisk fråga, om vi här i landet även
skall utbygga mindre lönsamma företag,
vilkas kraft blir dyrare än ångkraft.
Det är inte alls otänkbart att den
frågeställningen blir aktuell. När vi
satsar flera miljarder på den militära
och ekonomiska försvarsberedskapen
kan man undra om det är riktigt att lita
till oljan som energikälla i högre grad
än nödvändigt och så långt den för dagen
är konkurrenskraftig. De flesta av
oss har säkerligen Suezkrisen i minnet
— vi kommer ihåg hur snabbt restriktioner
fick sättas in för att minska oljeförbrukningen.
Jag anser att vi har all anledning att
upprätthålla den sjättedel av vår energiförsörjning
som vattenkraften svarar
för, åtminstone så länge oljan är alternativet
och endast — märk detta —
cirka 25 procent av våra vattendrag
utbyggts. Läget kan bli ett annat om
atomkraften blir någorlunda konkurrenskraftig.
Dock har denna produktionsform
även sina vådor. 1 fråga om
föroreningsrisker är ju vattenkraften
den ofarligaste källan. Den förorenar
varken luft eller vatten — det vita kolet
är rent, medan ångkraftverket förorenar
luften och atomkraftverket för
-
Vindelälvens utbyggnad
orenar vattnet. Naturvårdare och friluftsfolk
synes ha minst lika svårt att
sanktionera placeringen av ett atomkraftverk
som utbyggnaden av ett vattendrag.
Till sist vill jag, herr talman, med
några ord bemöta dem som talat för
reservationen.
Herr Nilsson i Agnäs argumenterade
visserligen ganska anslående men förde
debatten på ett plan, där det knappast
är möjligt att vara saklig. Det är
klart att om vi ser frågan om Vindelälven
i evighetsperspektiv måste vi säga
oss att vi skall skona Vindelälven.
Men vi företräder väl ändå främst den
nu levande generationen, och från den
utgångspunkten anser jag det inte vara
så alldeles självklart vad som är riktigt
och inte riktigt. Herr Nilsson vill göra
gällande att en utbyggnad av Vindelälven
skulle påskynda avfolkningen i
detta område, och herr Larsson i Umeå
hävdade att en utbyggnad skulle medföra
stora markförluster. Men det är ju
precis tvärtom. Vindelälven är den av
de stora norrlandsälvarna som har den
mest markerade vattendalen — älven
flyter fram i en djup ravin och gör
följaktligen mycket obetydlig skada på
markerna. Vid uppdämning av fjällsjöar
blir förhållandet något annorlunda,
i varje fall inom vissa fält, men i
stort sett förhåller det sig så som jag
beskrivit.
Uttrycket »ingrepp» har här givits en
så nedsättande innebörd, att man nästan
får föreställningen att det är fråga
om något kriminellt. Hur uppstår egentligen
en kulturnation? Jo, just genom
ingrepp i naturen. Var skulle då vårt
samhälle ha stått i dag, om vi inte gjort
sådana ingrepp? Och dessa ingrepp förekommer
ju i så många former. I Skåne
iii- ingreppen i naturen mer utpräglade
än någon annanstans, men ingen
har kommit på idén att anklaga skåningarna
för detta, även om de gjort
vissa misstag vid sina ingrepp. Vinderosionen
i norra Skåne är ett exem
-
86
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
pel. Ingen har dock, som jag sade, kommit
på idén att anklaga skåningarna
härför. Ingreppen har skapat Skånes
speciella skönhetsvärden. På samma
sätt förhåller det sig med våra vattendrag
— de förlorar inte enbart sina
skönhetsvärden genom utbyggnad, det
skapas också nya.
Herr Larssons i Umeå framställning
var i långa stycken moderat och nyanserad,
och jag är till stor del överens
med honom. Han bemötte också herr
Nilssons i Agnäs påstående att ersättningarna
till sakägarna skulle vara dåliga.
Det är ju tvärtom så, att ersättningarna
måste betecknas såsom goda
för att inte säga ganska generösa. Det
är en av de omständigheter som gör att
det vid en utbyggnad kommer loss
ganska mycket pengar i bygden, pengar
som i varje fall till viss del används
för investeringar på hemorten.
Båda de föregående talarna har velat
påstå att utbyggnad är onödig ur kraftförsörjningssynpunkt.
Försörjningsläget
av elkraft skulle vara mycket gott.
Man åberopade också vad som anförs
i statsverkspropositionen.
Det är riktigt att vi under senare år
kommit i balans och haft ett visst överskott,
relativt sett, beroende på att efterfrågan
inte vuxit i samma takt som
produktionen ökats. Men i vattenfallsstyrelsens
senast gjorda kalkyl beräknar
man att elkraftsbehovet år 1970
skulle vara 3 miljarder kWh större än
vad man räknade med år 1961, vilket
säger en del.
Herr Larsson i Umeå anförde att orsaken
till denna aktion från vissa grupper
av naturvårdare är den omständigheten
att förhållandena har förändrats
i avsevärd grad sedan överenskommelsen
1961 bl. a. genom att elkonsumtionen
är mindre än beräknat, vilket jag
tidigare bemött, och att det gjorts ingrepp
i Gräsvattnet. Dessutom hade
Vattenfall begärt att få dämma i en av
Umeälvens källsjöar, nämligen Abelvattnet,
till större höjd än vad överenskommelsen
avsåg.
F''ör det första är det högst anmärkningsvärt
att Gräsvattnet över huvud
taget kommit med i debatten och förts
upp på den lista över vattendrag, vilken
på sin tid diskuterades av naturvårdsdelegationen,
eftersom det är ett
vatten som ligger i Norge. Det vore fullständigt
orimligt om vi här i Sverige
skulle göra anspråk på att norrmännen
inte skulle få bygga ut sina vatten. Visserligen
går en flik av denna sjö innanför
vår gräns, men det är endast en
obetydlig del.
Vad Abelvattnet beträffar så är det
en isolerad fjällsjö. Det kan inte spela
så stor roll om det ingrepp, som där
görs, blir något mindre eller något större.
Däremot har man gjort en lindrigare
reglering, för att inte säga knappast
någon reglering alls, i en sådan
betydelsefull sjö som Gautajaure vid
Tärna kyrkby. Vi har också fått en
lindrigare behandling av suorvaområdet
än vad som avsågs i uppgörelsen.
•lag har redan alltför länge upptagit
talarstolen, men jag kan ändå inte underlåta
att bemöta vad som sagts om
fisket. Jag är själv en ganska intresserad
sportfiskare och är därför glad för
varje vatten, som ger möjlighet till
fiske. Det är naturligtvis roligt att veta
att det finns laxöring i ett vatten även
om man inte själv får tillfälle att dra
upp någon sådan. Men jag måste säga
att det är långt mellan laxöringarna
och ännu längre mellan laxarna i Vindelälven.
Det påstås — jag vet inte hur pass
sakligt underbyggd uppgiften är — att
Vindelälven skulle ha en laxproduktion
motsvarande ungefär en tredjedel av
Torneälvens. Detta låter mycket bra,
men det betyder ingalunda, såsom en
av våra riksorganisationer uttrycker
sig i en skrivelse till Kungl. Maj :t, att
det är landets laxrikaste älv. Det har
ändå under flera tiotal år varit så, att
laxen måist transporteras några mil
med lastbil för att över huvud taget
komma till älven.
Beträffande samerna är det slutligen
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
87
mycket lätt att här i Stockholm skrämma
med att 2 000, 3 000, 4 000, 5 000
eller 10 000 hektar kommer att undandras
renbetesmarkerna. Visst har renbetesmarkerna
ett visst värde, men vi
skall ha klart för oss att det rör sig om
miljarder hektar. Följaktligen är detta
bara bagateller.
För övrigt vill jag hänvisa till vad en
gammal lappmarksbonde en gång yttrade,
nämligen att han inte kunde förstå
talet om sjösträndernas värde ur
renbetessynpunkt, eftersom han aldrig
hade sett en ren gå och beta i grannskapet
av en sjö. Nu var detta bara ett
lekmannaomdöme och jag skall därför
inte påstå att han hade rätt, men jag
tror för min del att det är som han
sade.
Herr talman! Jag skall inte uppehålla
mig vidare vid detta. Jag vill bara till
sist uttala min förvåning över det förhållandet
att just kustborna i Västerbottens
län, vilka inte berörs så direkt
av denna utbyggnad, engagerar sig mot
en utbyggnad medan däremot de som
bor inom den zon där Vindelälven går
fram har en rakt motsatt mening.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr NILSSON i Agnäs (h) kort genmäle:
Herr
talman! Den som lyssnade till
mitt anförande lade nog märke till att
det fanns känsla och kanske även lyrik
i det jag sade. Men där fanns nog också
sakskäl — det skall säkert framgå
när man läser protokollen. Känslan använde
jag för att eventuellt bli hörd av
andra än de tomma bänkarna.
I cn tidning kunde man i går under
rubriken »Värmekraftåldcrn inledd i
Sverige» läsa ett referat från Svenska
elkraftföreningens sextiotredje årsmöte,
där det heter: »Den svenska elförsörjningen
är på väg från vattenkraftepoken
till värmekraftåldern.» Det tror
jag också.
Vindelälvens utbyggnad
Jag skall kortfattat beröra ett par saker
i herr Lundmarks anförande.
Jag är inte kustbo i egentlig mening,
men jag är uppvuxen vid två vattenfall
som i dag är svarta stenöknar, och
jag har i 20 år kämpat på den här fronten
— så visst är jag intressent i denna
fråga.
Herr Lundmark frågade, om ersättningarna
inte är goda. I många fall är
de det. Men hur skall man kunna ersätta
de människor, som inte alls vill
flytta men som drivs bort och får smärtande
sår? Jag har talat med en hel del
sådana människor. Många av dem bor
i den dal som enligt Vattenfalls plan
skall fyllas med 13 miljoner kubikmeter
vatten —- enligt min mening en av de
vackraste trakterna i Sverige. I en bok
som är utlagd i sammanbindningsbanan
står att läsa om Svaipa fågelskyddsområde
och den dal, varifrån
dessa människor drivits bort.
Jag har själv fått laxöring i Vindeliilven
och jag har varit med om att
dra not i sjön Yraf, som nu skall dämmas.
Jag har fått mycket fisk, och jag
vet vad fisket betyder i dessa trakter.
När herr Lundmark talar om samerna,
får man en känsla av att han menar
att deras intressen inte skulle beröras
så mycket, eftersom de områden det
gäller är strandmark där renen ej betar.
Det må vara riktigt att renarna inte
betar på stranden, men samerna har
svårt att flytta renarna i trakter där
det genom diimning uppstått stora vattensamlingar.
Visst kan man väl säga att utskottets
skrivning är välvillig, men utskottets
“förslag innebär dock att man här sätter
i gång en lavin som inte går att stoppa.
Om Långforsen byggs ut, måste man
reglera sjöarna, och så kommer allt på
en gång.
Det har sagts att Vattenfall lagt ned
16 miljoner kronor på förundersökningen.
Enligt uppgifter i umeåtidningarna
för någon månad sedan har Vattenfall
själv angivit siffran 7 miljoner kronor.
88
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
Det föreligger alltså motstridande uppgifter
på denna punkt.
När det gäller frågan om avfolkning
är det principiellt så, att det blir mera
folk i dessa trakter medan regleringsarbetena
pågår. Men om man reser i
min hemtrakt, där Vattenfall byggt, och
talar med befolkningen, skall man nog
finna att vändningen kom just när
kraftverken var färdiga. Befolkningen
hade vant sig att tjäna mycket pengar
lätt och på kort tid. Sedan smakade
det inte att stanna, och det blev också
svårare att stanna.
Jag reagerar också när herr Lundmark
säger att han företräder den nu
levande generationen. Jag undrar om
den, som i sin politik har som enda
riktmärke att företräda den nu levande
generationen, verkligen har besinnat
sitt ansvar.
Jag vill än en gång yrka bifall till
reservationen.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:
Herr
talman! Jag har ingen anledning
att gå in på herr Lundmarks polemik
mot tidningsuttalanden, ty den har
egentligen inte med denna debatt att
göra. Däremot vill jag nog säga att det
i viss grad förvånar mig att utskottets
talesman polemiserar mot vad utskottet
självt skrivit. I utlåtandet heter det:
»Å andra sidan är det naturligt att kravet
på naturområden för fritidsverksamhet
under senare år vuxit sig allt
starkare. Härtill kommer de konsekvenser
exempelvis för olika näringsgrenar
i berörda bygder och för den vetenskapliga
forskningen som en utbyggnad
kan medföra.»
Jag har ingen anledning att gå in på
herr Lundmarks försök att få denna
fråga att gälla å ena sidan umeåintressen
och å andra sidan de intressen som
bygderna längre upp efter älven kan
ha. Däremot är jag litet förvånad över
den vårdslöshet som utskottets talesman
visar när han säger att det finns renbetesmarker
på miljarder hektar. Såvitt
jag förstår har vi inte så stora områden
i hela norra Europa. Jag förstår inte
var herr Lundmark fått de uppgifterna.
Utskottsmajoriteten hänvisar till att
förhandlingar pågår. Ja, visst förhandlas
det, men vi vet att medan dessa förhandlingar
pågått har Vattenfall redan
lagt in en ansökan om att få bygga ut
Långforsen.
Jag fick närmast den uppfattningen
att herr Lundmark inte talade för vad
utskottet sagt — utskottets skrivning är
mycket försiktig och välvillig. Herr
Lundmark talade varmt för att man bara
skulle bygga ut älven — punkt och
slut.
Jag vill inte i sakfrågan ta ställning
vare sig i den ena eller andra riktningen,
utan jag vill ha en prövning av
frågan. Jag kan lika litet som herr
Lundmark i dag bedöma vad som är
klokt ur nationalekonomisk synpunkt
och för de berörda områdena. Vi har
olika intressen att väga mot varandra.
Vi har att ta hänsyn till turismen, och
det bör vara en strävan att kunna behålla
befolkningen i inlandet och där
ge den en möjlighet till utkomst. Om vi
tar för lättsinnigt på den här frågan
kan vi rasera den möjligheten. Jag vet
inte vad som är klokast, men vad man
kan säga är att det inte sker någon skada
om man uppskjuter beslutet och undersöker
saken bättre.
Herr Lundmark säger att motionärerna
yrkat på en parlamentarisk utredning.
Jag vet inte varifrån han tagit
den uppgiften. I motionerna begärs att
naturresursutredningen skall företa den
föreslagna utredningen, och såvitt jag
förstår kan den inte betraktas som någon
parlamentarisk utredning.
Herr LUNDMARK (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag ber först att få
rätta det där med miljarder hektar till
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
89
miljoner hektar, så att inte bara protokollet
blir rättat utan också kammarens
ledamöter redan nu blir på det klara
med ett riktigare förhållande.
I fråga om den dualism herr Larsson
i Umeå tyckte sig spåra i skillnaden
mellan mina uttalanden och utskottets,
vill jag säga att jag i mitt anförande var
angelägen att markera när jag övergick
från att tala för utskottet till att tala
för mig själv. Jag redovisade en historik
från början och återgav sedan vad
utskottet sagt och skrev under på det.
Vad jag däremot kanske i högre grad
än utskottet är angelägen om att understryka
är att om man skall företa en utbyggnad,
så är det illa om den skulle
försinkas genom sådana här åtgärder.
Jag har inte alls förnekat att en hel del
nytt inträffat, som kan påverka bedömningen;
inte minst har den stigande
standarden givit oss större möjligheter
att efterfråga ideella naturtillgångar av
det slag som det här är fråga om. Men
vad man här har åberopat är överproduktion
av elkraft och att i vissa avseenden
avvikelser gjorts från den överenskommelse
som träffats i ^byggnadsfrågor,
varför man nu skulle ha rätt att
kräva att hela uppgörelsen skall hävas.
Vi är ju alla medvetna om — det angav
jag ju också — att det trots allt pågår
förhandlingar mellan å ena sidan
statens naturvårdsnämnd och Vattenfall
å den andra. Jag vill lika litet som
utskottet nedvärdera betydelsen av detta;
tvärtom anser jag att det är ett riktigt
forum för denna frågas vidare prövning.
När det gäller avfolkningen vill jag
säga till herr Nilsson i Agnäs att vi är
säkert överens om att avfolkningen är
något som vi i större eller mindre utsträckning
måste räkna med. Det är bara
det, att vi just nu borde anstränga
oss att bromsa upp den en smula, när
vi befinner oss i ett läge då det synes
föreligga risk för att den skall utvecklas
till något av en flykt. Västerbottens
inland förlorade nära 2 000 människor
Vindelälvens utbyggnad
under fjolåret. Det är mera än hela
minskningen inom länet, och det bör
ju vara en högst allvarlig påminnelse.
Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h):
Herr talman! Det verkar måhända
underligt att jag som sitter på stockholmsbänken
begär ordet i en typisk
norrlandsfråga. Men jag är i likhet med
majoriteten av de stockholmska riksdagsmännen
en till kungl. huvudstaden
inflyttad landsortsbo, och när jag säger
att jag är född och uppväxt i ett
samhälle som är beläget vid Vindelälven
och att jag levde de 25 första
åren av mitt liv i detta samhälle och
sedan dessutom kan tillägga att jag genom
min affärsverksamhet fortfarande
har en mycket livlig kontakt med min
före detta hembygd, så antar jag att
kammarens ledamöter förstår att jag
med största intresse följer Vindelälvens
framtida öde. För övrigt är ju utbyggnaden
av de norrländska vattendragen
en riksangelägenhet.
Det är framför allt två saker som
penetrerats i den synnerligen intensiva
debatt som förts i frågan om Vindelälvens
eventuella utbyggnad, nämligen
dels vilka ekonomiska konsekvenser
projektet skulle få för befolkningen där
uppe, dels hur turismen skulle beröras
och påverkas. När det gäller den ekonomiska
frågan är även de som försöker
stoppa en utbyggnad av Vindelälven
överens om att för dem, som bygger
och bor vid Vindelälven, vore det
av en utomordentligt stor ekonomisk
betydelse att älven utbygges. Det skulle
enligt gjorda beräkningar ge cirka 500
man årssysselsättning i tio år. Vad det
skulle betyda för folket där uppe förstår
säkert var och en med tanke på de
sysselsättningsproblem som existerar.
Därutöver skulle de kommuner som är
aktuella i detta sammanhang kontinuerligt
få miljonbelopp.
Min partikamrat herr Nilsson i Agnäs
nämnde någonting om Sorseles kommunalkamrer
som i en annons skulle
90
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
ha propagerat för fiskevatten där uppe.
Det är väl rätt naturligt att han gjorde
det också, eftersom älven nu inte är
utbyggd. Däremot vågar jag påstå att
en kamrer, i vilken kommun det nu
vara må, i första hand är ekonom och
först i andra hand tänker på sina nöjen
som sportfiskare. För övrigt har kommunalkamrern
i Sorsele helt nyligen
uppsagt sin tjänst.
Herr Nilsson talade också om de här
sportfiskarna som kommer från Stockholm,
bl. a. från trakterna kring Sergels
torg. Han drog också fram engelska
botanister som går där uppe. Jag
vågar påstå att om man frågar dem som
bygger och bor där uppe vilket de föredrar,
engelska botanister eller en utbyggnad
med det utmärkta ekonomiska
utbyte som detta ger, så avstår de från
de engelska botanisterna. Det är ju ändå
så att det är arbete och inkomster
som Norrland är i skriande behov av.
De personer och framför allt de norrländska
tidningar som mer eller mindre
tagit på entreprenad att försöka
stoppa utbyggnaden av Vindeliilven har
inte heller försökt att bortförklara detta.
Man har dessutom försökt komma
med det argumentet, att visserligen
mister befolkningen och kommunerna
en väsentlig inkomst, därest utbyggnaden
av Vindelälven inte skulle bli av,
men då får väl staten träda till och ge
annat stöd.
I detta sammanhang kan man verkligen
fråga sig vilket stöd som avses.
Enligt min mening finns det inget alternativt
stöd som kan ge tillnärmelsevis
samma ekonomiska utbyte som en
utbyggnad.
Turismen är en fråga av stora mått
i en tid då även fritiden är ett problem.
Kommer turisterna att fly kommunerna
vid Vindelälven om älven utbyggs,
så bär man ju en mycket enkel
sak att göra. Då behöver man bara
ställa sig frågan: Hur har det blivit i
de kommuner som gått igenom den
»hemsökelse» som en utbyggnad inne
-
bär? Har turisterna försvunnit? Nej,
visst inte. Dessa kommuner har på ett
utomordentligt förnuftigt sätt placerat
regleringspengar i för turisterna intressanta
objekt. De har också mer eller
mindre konkurrerat ut de kommuner
som ligger vid Vindelälven. Sorsele
kommun, som tidigare hade ett stort
turistunderlag, hade i fjol somras enligt
en uppgift ett, enligt en annan två
tält på sin utomordentliga tältplats under
den mest intensiva semestertiden.
Det är för övrigt också så att det är
fjällvärlden, inte älvdalarna, som erbjuder
den bästa rekreationen. Ett faktum
är också att turisterna i allt större utsträckning
förlägger sin semester till
vintertiden. Då är fjällvärlden det ställe
dit de åker.
Vad de aktuella kommunerna, belägna
vid Vindelälven, för närvarande kan
erbjuda turisterna räcker inte. Turisterna
åker i stället till kommuner som
med hjälp av vattenregleringspengar
åstadkommit ett turistvänligt klimat.
Härför tarvas investeringar i vägar,
skidlift och mycket annat — investeringar
som kommunerna själva inte på
långt när har resurser att klara.
Herr Nilsson i Agnäs läste ur Runebergs
diktning på ett alldeles utomordentligt
lyriskt sätt. Jag tror att det
passat bättre vid en lyrisk afton. Nog
är norrlänningarna kända för att vara
romantiskt lagda. Men när det gäller
krasst ekonomiska saker tror jag de
ser mera till pengarna än till denna
mycket vackra och enligt herr Nilsson
porlande älv.
Herr Nilsson började med att citera
Runeberg men citerade i slutet av sitt
anförande en författare som sagt något
för tusen år sedan. Det är väl att gå
alldeles fel väg.
Jag kan till slut inte undgå att göra
den mycket stillsamma reflexionen:
Varför har en eventuell utbyggnad av
Vindelälven i så hög grad upprört sinnena
på vissa personer? Någon strid
att tala om förekom aldrig i fråga om
Fredagen den 14 maj 1905 fm.
Nr 24
91
utbyggnaden av exempelvis Stornorrforsen
vid Umeå och Bålforsen samt
Hällforsen vid Lycksele. Var det måhända
därför att vissa personer bodde
i närheten av dessa älvar? Jag kan direkt
fråga herr Larsson i Umeå: Motsatte
sig herr Larsson utbyggnaden av
Umeälven?
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle
:
Herr talman! Jag skall mer än gärna
svara på herr Fridolfssons i Stockholm
senaste fråga. .lag motsatte mig inte någon
utbyggnad av Umeälven. Den har
ju byggts ut helt och hållet, men Vindelälven
flyter tillsammans med Umeälven,
som herr Fridolfsson känner till,
och det finns inte någon anledning att,
för att man gör ett ingrepp, föröda allt
vad som finns.
Jag blev litet förvånad över herr Fridolfssons
utläggningar på det kommunalekonomiska
området. Jag har i varje
fall inte hört talas om någon kommun
som gör miljonvinster där kraftverksbyggarna
går fram. Vår kommunala
förvaltning arbetar på det sättet att
man i form av skatter tar ut belopp
motsvarande de kostnader man har.
Men det är kanske någon annan ideologi
på det kommunalpolitiska området
som herr Fridolfsson gör sig till tolk
för.
Herr FYidolfsson talar vidare om att
turisterna försvunnit från Sorsele. Jag
kan överräcka en statistik över turistutvecklingen
i Ammarnäs under de senaste
åren. Den visar att turismen ökat
och att det är fiskare, ornitologer etc.
som iir i majoritet bland turisterna.
Vad vederbörande hotellägares statistik
redogör för kanske säger bättre än vad
herr Fridolfsson eller jag försöker säga
i denna kammare.
Till herr Lundmark vill jag bara säga
att det är väl lika bra att fortsätta
med ändringarna från miljarder till
Vindelälvens utbyggnad
miljoner och kanske även gå ner litet
lägre, ty jag tror inte att man kan tala
om flera miljoner hektar renbetesmarker.
Men härvidlag förstår jag att det
bara är fråga om en felsägning så att
det finns inte någon anledning att gå
närmare in på den saken.
Till sist vill jag fråga: Är det någon
som tror att turisterna far lika mycket
upp till Norrland om vi inte har naturvärlden
att locka dem med? Jag tror
knappast att någon far från sydliga
Sverige, från Mellansverige eller från
Europa eller Amerika för att få se utbyggda
vattenfall. Vad de vill se är fri
och orörd natur. Det är en sak som
lockar, men de söker sig knappast till
dessa trakter för att se någonting annat.
Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (h)
kort genmäle:
Herr talman! För att kammarens ledamöter
inte skall få den uppfattningen
—- jag förmodar att herr Larsson ,4
Umeå var inne på den tankegången —
att jag talade för egen ekonomisk vinning,
vill jag framhålla att det inte
finns någonting som skulle kunna ge
några regleringspengar till det företag
som jag har. Därmed är alltså den saken
avklarad.
Herr Larsson nämnde Ammarnäs. Ja
det var just det jag var inne på i mitt
huvudanförande. Turisterna drar sig
till fjällvärlden. Ammarnäs ligger mitt
inne i ett fjällområde, och turisterna
söker sig dit. Där får de den bästa
rekreationen, och där har Vindelälven
mycket litet att säga till om för turisternas
trevnad. Det är fjällvärlden som enligt
mitt förmenande ger den bästa
rekreationen.
Herr NILSSON i Agnas (h) kort genmäle:
Herr
talman! Att Ammarnäs iir så tilldragande
som det verkligen iir beror
enligt hotellvärdarna på att Vindelälven
är outbyggd och att dammen i
92
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
Tjulträsk ännu inte kommit till, ty den
kan fördärva trakten. Det värsta är att
just fjällvärlden och fjällsjöområdet,
som jag talat om, blir förstörda.
Herr LUNDMARK (s) kort genmäle:
Herr talman! Man talar här om
att utbyggnaden är betydelselös ur
sysselsättningssynpunkt på sikt, vilket
jag kan hålla med om. Man säger vidare
att vi självfallet skall ta band om
turismen och att denna turism är framtidens
näring. Det är jag också införstådd
med, men hur betjänar man denna
näring bäst? Är det inte på det sättet
att det framför allt är fråga om investeringar.
Vi skall inte föreställa oss
att Vindelälven lika litet som någon
annan älv, som går igenom dessa väldiga
vildmarks- och fjällområden, är
den enda attraktionen. Det förhåller sig
alldeles tvärtom. Den är bara en del av
det hela. Men vid varje utbyggnad som
har skett har det visat sig att människorna
fått större resurser att även ta
hand om turisterna.
Vad gäller Ume älv har vi på ett helt
annat sött kommit i gång med turistnäringen
efter utbyggnaden än fallet
var före utbyggnaden. Samtidigt vågar
jag påstå att Ume älv inte blivit mindre
vacker än den var före utbyggnaden.
Just genom att älven dämts upp och
vattennivån blivit konstant på en något
högre nivå har Ume älv blivit mäktigare
och vackrare. Vi slipper ifrån
de förfulningar av stränderna som annars
uppstår vid lågvatten under sensommaren.
Vattenkraftsutbyggnaden
har i detta fall inte på något sätt skrämt
bort turisterna; däremot har den givit
folket i bygden vissa förutsättningar
att ta hand om turisterna.
Herr NILSSON i Tvärålund (ep):
Herr talman! .lag hade egentligen inte
tänkt begära ordet i denna debatt,
trots att Vindelälven flyter rakt igenom
min hemkommun, och den centralort
i kommunen, där jag bor, heter Vin
-
deln. Men det är ett par saker som yttrats
i den hittills förda debatten som
gör att jag ändå vill säga några ord.
Frågan om Vindelälvens utbyggnad
liar engagerat människor långt utöver
den region som närmast är berörd. Engagemanget
är mycket intensivt i vissa
fall, och det har ju också märkts i kammardebatten.
Jag kan i vissa delar instämma
i vad herr Tore Nilsson har
sagt. Jag kan intyga att människor mycket
väl kan uppleva de stämningar som
herr Nilsson mycket konstnärligt målade.
Hans anförande var blomsterprytt
och ödesmättat som det anstår en författare,
och hans engagemang är naturligtvis
ärligt och riktigt. Men påståendet
att denna norrlandsälv redan
är ett givet byte för vattenfallsstyrelsen
och att Vattenfall räknar Vindelälven
som utbyggd är väl ändå att pressa
argumenteringen för hårt.
Utskottet säger på s. 11, att man måste
beakta de samhällsintressen som ligger
i att utbygga vattenkraften och erhålla
elektrisk energi för den industriella
utvecklingen i vårt land. Men utskottet
säger också: »Å andra sidan är
det naturligt att kravet på naturområden
för fritidsverksamhet under senare
år vuxit sig allt starkare. Härtill kommer
de konsekvenser exempelvis för
olika näringsgrenar i berörda bygder
och för den vetenskapliga forskningen
som en utbyggnad kan medföra.»
Dessa rader ger väl egentligen motionärerna
rätt i att opinionen har förskjutits
till förmån för de intressen som
vill skydda naturen och fritidsintressena.
Fn överenskommelse om en viss
utbyggnad av Vindelälven träffades år
1961. Sedan dess har åtskilligt vatten
flutit i Vindelälven och åtskilligt har
hänt på fritidsområdet och i fråga om
naturskyddet. Utskottets skrivning säger
ju direkt att man måste beakta alla
samhällsintressen. Hit hör naturligtvis
också fritidsintressen och naturvårdsintressen.
överläggningar pågår för
närvarande mellan vattenfallsstyrelsen
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
93
och naturvårdsnämnden, som är det
statliga organ som har att tillvarata naturvården.
Inga beslut har fattats ännu,
och dörren står enligt utskottet öppen
för vidare förhandlingar kring de nya
värderingar, som möjligtvis kan ha
framkommit under den tid som förflutit
sedan uppgörelsen träffades år 1961.
Vi har olika organ som har att bedöma
dessa förhållanden, och jag tror faktiskt
att riksdagen med lugn och förtroende
kan överlämna bedömningarna
till dessa institutioner. Det är många
institutioner, organisationer och enskilda
personer, som är engagerade i
uppgiften att bevara Vindelälven. Utskottets
skrivning anser jag vara ett
inte oväsentligt stöd för dem i deras
strävan. Jag vill därför, herr talman,
yrka bifall till utskottets förslag.
Herr RIMÅS (fp):
Herr talman! Jag hade heller inte
tänkt delta i denna debatt från början,
fastän mitt namn står på reservationen,
men jag tror det kan vara nyttigt
att även någon sörlänning säger ett ord
här. Vi skall inte uppfatta denna fråga
som om den vore en fråga endast för
västerbottningar.
Jag kanske också skall säga att vad
som har föranlett mig att reservera mig
inte i första hand är de synpunkter som
har kommit fram under den långa debatten:
naturintressena, turistintressena
och fiskeintressena och sådana saker.
Det måste vara alldeles riktigt som
länsstyrelsen i Västerbotten säger i sitt
yttrande, nämligen att det inte är möjligt
att jämföra alla de olika ideella intressena
med de materiella värdena.
Jag har en känsla av att det är det man
försöker göra här, men det har man
faktiskt misslyckats med. Den ena uppfattningen
står emot den andra och det
är svårt att avgöra vad som är riktigt.
Jag vill se frågan ur en helt annan
synpunkt och då kommer jag in på någonting
som herr Lundmark yttrade i
Vindelälvens utbyggnad
sin långa föreläsning. Han läste in någonting
i reservationen som jag måste
reagera emot. Han sade ungefär, att
reservanterna väl inte kan mena att
Vattenfall bygger ut av bara förstörelselusta.
Nej, naturligtvis inte. Vem kan
påstå någonting sådant! Ämbetsverket
är ju tillsatt för att sköta dessa saker,
och det är dess självklara uppgift att
göra det. Vad jag har reserverat mig
mot är helt enkelt det som också herr
Lundmark ifrågasatte, när han sade att
reservanterna som lekmän väl inte kan
ställa sig upp emot Vattenfall och mena,
att vattenfall har fel när verket
bygger ut älvar och gör kraftverk.
Jag är lekman, det är riktigt, och jag
kan naturligtvis inte tala som expert
i denna fråga, men jag är övertygad
om, herr Lundmark, att vi närmar oss
en gräns då vi måste överväga om vi
skall fortsätta i den gamla stilen med
att bygga ut vattenfallen som man hittills
har gjort. Man kan mycket väl
överväga om man bör bygga ut dem
ända till det sista vattenfallet, eller om
man skall lämna en del kvar åt de naturvårdsintressen
som det här har talats
om så mycket. Vi befinner oss
faktiskt vid den gräns, där atomkraften
kommer in i bilden och där ångkraften
också är med, och experterna
är väl inte hundraprocentigt överens
om att det riktigaste är att bygga kraftverk
i Norrland och transportera
strömmen söderut när man i stället kan
bygga kraftverk på distributionsorten.
Det är vid den gränsen som vi befinner
oss enligt min uppfattning, och jag menar
att detta mycket starkt motiverar
att man lugnar sig ett ögonblick och
närmare utreder frågan, gärna med
Vindelälven som bakgrund. Dessutom
ligger vi så lyckligt till att vi inte befinner
oss i någon paniksituation när
det gäller krafttillförseln i vårt land.
Man kan mycket väl dröja en tid, och
då kan det ju tänkas att man kommer
till det resultatet, att det t. o. in. blir
andra saker iin naturvårdsintressena
94
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Vindelälvens utbyggnad
som gör att man tycker man bör avstå
från att bygga ut Vindelälven.
Jag har velat redovisa detta, herr
talman, för att klargöra min inställning
och anledningen till att jag har
reserverat mig.
Herr TOBÉ (fp):
Herr talman! Herr Lundmark anförde
i sitt senaste inlägg att man inte gärna
i riksdagen kan ha voteringar om
varje vattenfall som skall utbyggas eller
inte utbyggas — det är en olämplig
form av beredning av ett sådant ärende.
Det håller jag med honom om. När
diskussionen emellertid nu har kommit
i gång är det väl angeläget att anföra
en del synpunkter som man kan
ha på dessa saker, och därför vågar
jag säga några ord.
När man bedömer vattenfallsstyrelsens
handlande i dessa frågor, så skall
man göra det med stor vaksamhet. Vattenfall
är inte vilket ämbetsverk som
helst; det är ett ämbetsverk som har
till uppgift att exploatera naturen. I
vanliga fall är vi vana vid att fråga
ämbetsverken om deras syn på saken
— man skall alltså kunna utgå från att
de behandlar frågan objektivt — men
inom detta ämbetsverk får man helt
enkelt inte vara objektiv; man skall
exploatera naturen till vår upplysning
och för att vi skall få energi av olika
slag.
Under 1940- och 1950-talen — och
jag tror ännu längre bakåt i tiden —
räknade man med att behovet av elenergi
fördubblades vart elfte år eller
någonting sådant. Omkring 1960 avstannade
denna tendens och man måste
vidta vissa åtgärder. En åtgärd som vidtogs,
och som naturligtvis var ganska
kännbar för verket, var att man reducerade
antalet anställda i ganska stor
utsträckning, både på de yttre linjerna
och på de inre. Sedan startades en
priskonkurrens och en reklamkampanj
för att få folk att använda mer elenergi.
Man håller i dessa dagar, och framför
allt under det senaste året, på med att
propagera för uppvärmning av bostäder
med elektrisk energi, och det är
klart att man genom att uppamma sådana
behov får underlag för att kunna
bygga ut mer av vår vattenkraft.
Så har man slutligen, vilket jag tycker
är det farligaste, åberopat det behov
som uppkommer genom att man nu
är beredd — jag vet inte om man redan
har börjat med det — att i ganska
stor skala exportera elenergi till kontinenten,
i första hand till Danmark
men även till kontinenten i övrigt. Visserligen
kan väl kraften överföras i
ledningarna åt bägge hållen, men jag
misstänker att det i huvudsak blir ett
utflöde från vårt land. Jag tycker det
är tråkigt om den omständigheten skall
läggas till grund för en fortsatt utbyggnad
av vår vattenkraft.
Av vad som är skrivet i utskottets
utlåtande vill jag understryka det mesta.
Det är min förhoppning att de förhandlingar
som där står omnämnda,
nämligen mellan statens naturvårdsnämnd
och vattenfalisverket, skall leda
till att man skall kunna undanta Vindelälven
eller åtminstone uppskjuta utbyggandet
av Vindelälven en tid. Det
talades här om olika delar av västerbottenslandet
som skulle vara intressanta
ur turistsynpunkt, och man talade
då om att Ammarnäs skulle ligga i
fjället, men Ammarnäs ligger inte i fjället,
utan det ligger i kanten av fjället,
och Tjulträsk, som det talades om, är
en av de finaste attraktionerna ur turistsynpunkt.
Här är föreslaget en reglering.
Bägge parter som har talat direkt
från västerbottenssidan har därför
rätt, var och en från sin synpunkt.
Jag tycker att det vore en tragik om
man skulle bygga ut de sista forsar och
vattenfall som vi har kvar i en tid när
det om tio, femton år kanske finns
andra energikällor till hands. Men jag
vill understryka — och det sade herr
Lundmark också — att om man tänker
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
95
sig atomenergien som en ersättning för
vattenkraften, så bör man tänka på att
användning av atomenergi inte är alldeles
utan vådor ur naturvårdssynpunkt,
och inte heller ur hälsosynpunkt;
jag vill inte heller bortse från
det.
Sedan har det åberopats att man har
en överenskommelse mellan naturvårdsorganen
och Vattenfall, som gjordes
1961. Först och främst var det väl en
för naturvårdsorganen mycket smärtsam
kompromiss som gjordes, men man
ansåg att man inte då kunde komma
längre. Dessutom förutsattes att ändrade
förhållanden skulle kunna ändra
på den, och de ändrade förhållandena
inträdde ungefär samtidigt som »freden»
slöts genom att behovet av elenergi
inte blev så stort. Därför är det
all anledning att man nu tar upp dessa
diskussioner igen, och den naturvårdsdelegation
som då hade hand om denna
sak har ju ersatts av statens naturvårdsnäinnd,
så det är riktigt att hänvisa
till denna.
I denna debatt tycker jag inte att det
viktigaste är, om man går till votering,
vilket jag tycker är nästan onödigt om
man stöder motionen eller reservationen,
för i bägge två finns det sympatier
för att man skall gå försiktigt fram. Men
beträffande reservationen tycker jag
att den talar litet för bestämt om att
man har andra energikällor till hands
inom en snar framtid. Jag tror att man
vet för litet därom. Det viktigaste med
den diskussion vi nu kommit i gång
med är, att riksdagsledamöter från olika
delar av landet och tillhörande olika
partier manat till att man bör vara försiktig
i dessa ärenden just i dessa tider,
och det jag särskilt vill understryka
iir att om det nu ges möjlighet
att exportera kraft, får detta inte leda
till att vi exploaterar våra sista vattenfall.
Herr talman! Jag har inget särskilt
yrkande.
Vindelälvens utbyggnad
Herr NILSSON i Agnäs (h) kort genmäle:
Herr
talman! När det nyss av herr
Tobé sades att det kan vara detsamma
om man stöder reservationen eller utskottet,
vill jag bara påpeka att det inte
är troligt att Vattenfall tar tillbaka sin
till vattendomstolen redan inlämnade
ansökan om att få bygga ut Långforsen.
Den har nyss inlämnats, trots att överläggningar
äger rum. Det visar att Vattenfall
har för avsikt att i vilket fall
som helst bygga ut Långforsen, och
därmed är hela saken i gång. Då kominer
fjällsjöarna att regleras, som jag
sade i mitt första anförande, det som
är det allvarligaste i hela utbyggnaden.
Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.
Herr LUNDMARK (s) kort genmäle:
Herr talman! För det första vill jag
till herr Rimås säga, att det inte gäller
det sista vattenfallet. Även när Vindelälven
byggts ut har vi ännu inte fullt
28 % utbyggda av de svenska vattenfallen.
Men däremot -— och det är det
jag förstår herr Rimås menar — är
Vindelälven en av de relativt få stora
älvarna som är kvar, och jag må säga,
att det ligger åtskilligt i att en stor älv
får bli kvar orörd för framtiden.
Överenskommelsen 1961 innebar att
man till hälften var införstådd med att
rädda någon älv, och i varje fall skulle
frågan om de andra stora älvarna, Pite
älv, Torne älv och Kalix älv, ställas på
framtiden.
Herr Tobé och jag har inte så mycket
att strida om. Det var bara ett uttryck
i herr Tobés framställning som gjorde
mig förvånad. Han säger att Vattenfalls
uppgift är att exploatera naturen. Om
han menar att det gäller att exploatera
våra vatten, då är det ju inte riktigt,
utan dess uppgift är att producera elenergi
och om detta då sker på det ena
eller andra sättet har Vattenfall att fritt
välja men är naturligtvis skyldigt att
9G
Nr 24
Fredagen den 14 maj 19G5 fm.
Vindelälvens utbyggnad
välja den metod som ur ekonomisk synpunkt
ter sig förmånligast, i den mån
de politiska instanserna inte beslutar
någonting annat.
I fråga om överskottet är det ju sedan
så, och det skulle kanske herr von
Sydow kunna lämna mera tillförlitliga
uppgifter om, att vi i fjol hade en konsumtionsstegring,
som var något högre
än den vi hade före denna tillfälliga
uppbromsning 19G2—1963. Alltså är man
nu uppe i närmare sju procent årlig
ökning, och följaktligen är vi inne i
den cykel, som betyder att det sker en
fördubbling under en elvaårsperiod.
Nu sker det en viss export, jag vet
inte hur stor, men vi har också en viss
import. Det är med andra ord fråga om
samköming, i varje fall med Norge,
Under alla förhållanden skall vi ha i
minnet att vår energiproduktion är relativt
liten i förhållande till totala energibehovet,
en sak som vi bör ta hänsyn
till, därför att det i händelse av krigsfara
gör vårt land synnerligen känsligt
för avstängning och isolering.
Herr TOBÉ (fp) kort genmäle:
Herr talman! För att undvika missförstånd
så vill jag säga till herr Lundmark
att jag visserligen sade att Vattenfall
skulle exploatera vår natur, men
jag tilläde att det var för att ge oss
belysning, energi och sådant. Jag skulle
naturligtvis ha sagt att Vattenfalls uppgift
är att ge oss elenergi. Fördenskull
är Vattenfall nödsakat att förstöra naturen.
Det hade naturligtvis varit artigare
att säga så.
Herr LOTHIGIUS (h):
Herr talman! Jag förstår att kammaren
tycker att denna fråga tar alltför
lång tid i anspråk. Det kanske också
irriterar herr talmannen med tanke på
alla de frågor som kommer efter denna.
Men Vindelälven har blivit någonting
av en principfråga. Det är inte
frågan om Vindelälven som sådan, utan
det är frågan om alla de älvar, alla de
vattendrag som vi har kvar i detta
land, som Vindelälven liksom får stå
för i den diskussion som nu äger rum.
Vi skulle nog ha kommit ifrån mycket
av denna diskussion i riksdagen, om
vattenfallsstyrelsen, riksdagen och regeringen
hade gått med på att ordentliga
undersökningar fick göras i god
tid, innan projektering sker av de älvar
vi har kvar. Det har begärts i flera
omgångar av vetenskapsakademiens naturskvddskommitté
och andra instanser.
Det har begärts i fråga om Kalix,
Pite och Torne älvar, men det har inte
varit möjligt att få gehör för denna
begäran. Man har uppskjutit ställningstagandet
härtill, och när man sedan väl
har börjat projekteringen har man sagt
att det har nedlagts så mycket pengar
på denna, att undersökningarna inte
kan ändra på förhållandet.
Jag tror att vi skall vara ganska lyhörda
för att ge de naturvårdande myndigheterna
de möjligheter som krävs
för att göra sådana här undersökningar
så att vi kan ha en saklig debatt i
dessa frågor i denna kammare. Jag har
nog en känsla av att — jag är beredd
att få kritik för det — myndigheterna
är något partiska och godkänner vattenfallsstyrelsens
projekteringar, innan
en sådan här undersökning fått ske.
Herr Lundmark ställde frågan: Hur
uppstår en kulturnation? Han svarade
med påståendet att det är att exploatera
och att sätta i gång verksamhet
på olika områden. Nej, herr Lundmark!
En riktig kulturnation uppstår och vidmakthålles
emellertid bl. a. genom lämpliga
och riktiga avvägningar, genom
tillvaratagande av alla naturtillgångar,
icke genom en ensidig exploatering. Sådan
sker i u-länderna, och det är inte
värdigt vårt land Sverige.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! Exploateringen av vattenkraften
är ju dirigerad av den kalla
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
97
verkligheten. Vi beliover elektrisk energi,
vilket är orsaken till att vi fått släppa
till många vackra vattenfall. Jag har
ibland i diskussionen sagt, att om man
i södra och mellersta Sverige skulle
starkt inskränka användningen av elektrisk
kraft, skulle man därmed kunna
bespara de norrländska vattenfallen
från utbyggnad. Om t. ex. de som i princip
är motståndare till utbyggnaden av
de norrländska vattenfallen och är bosatta
söder om Dalälven rent av skulle
blockera och bannlysa all användning
av elektrisk energi, skulle mycket vara
vunnet. För tio eller elva år sedan, när
man höjde spritpriserna, var jag vittne
till att en massa människor kastade sina
motböcker i Strömmen. Om de som
är motståndare till utbyggnaden av vattenfallen
skulle klippa av de elektriska
ledningarna till sina bostäder, skulle
det åtminstone i princip vara någonting
som man skulle förstå. Men jag yrkar
inte på att man skall göra något
sådant.
Det har sagts många hårda ord om
vattenfallsstyrelsen. Som riksdagsman
känner jag mig medansvarig, om vattenfallsstyrelsen
gjort sig skyldig till
något obehörigt eller icke önskvärt.
Vattenfallsstyrelsens planer underställs
nämligen av Kungl. Maj :t varje år riksdagen.
Jag har varit på många protestmöten,
i synnerhet i Stockholms konserthus,
och jag har inte alltid kunnat
förstå den något onyanserade och överdrivna
kritiken mot vattenfallsstyrelsen.
Anledningen till att jag begärde ordet,
herr talman, var emellertid att jag
tror att vi har stora möjligheter att
lugna reservanterna i denna fråga. Under
föredragningen i statsutskottets
femte avdelning, när vi behandlade vattenfallsstyrelsens
petita för nästa budgetår,
framkom det att man under de
nästkommande 12 åren måste fördubbla
kraftkällorna, eftersom konsumtionen
av elektrisk energi 1980 beräknas
uppgå till det dubbla mot vad den är
Vindelälvens utbyggnad
i dag. Men under senare hälften av
1970-talet räknar man med att atomkraften
verksamt kan ha tagit upp konkurrensen
med vattenkraften. Man beräknar
att produktionen av elektrisk
energi från atomkraftkällorna kommer
att ställa sig billigare än från vattenfallen.
Eftersom vattenfallsstyrelsen i
det yttrande, som är intaget i utskottsutlåtandet,
har givit Vindelälven en
frist i varje fall till 1975 förefaller det
mig som om oron för Vindelälvens
framtid är något opåkallad i dag.
Jag vill inte ta upp någon som helst
diskussion med reservanterna eller motionärerna,
men jag har velat lämna
denna redovisning så att vi kan fatta
det beslut, som nu kommer att fattas,
utan att vara alltför affektbetonade.
Herr talman! Jag har inget yrkande.
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! .lag har begärt ordet
för att instämma i de synpunkter som
herr Tobé framförde i sitt första anförande.
Jag kunde ha inskränkt mig
till att göra ett enkelt instämmande
från bänken, om herr Tobé hade kommit
fram till ett yrkande om bifall till
utskottets hemställan. De synpunkter
han anförde anser jag var kloka och
vettiga. Han är väl insatt i ärendet —
han har, om jag inte är fel underrättad,
deltagit i handläggningen av sådana
ärenden många gånger inom Naturskyddsföreningen,
som en gång har
förhandlat med vattenfallsstyrelsen om
dessa frågor.
När vi kommer fram till votering
måste vi emellertid, om vi inte vill avstå
från ställningstagande, besluta oss
för om vi skall bifalla utskottets hemställan
eller om vi skall bifalla reservationen.
Jag har begärt ordet för att
yrka bifall till utskottets förslag. Skillnaden
mellan reservanternas och utskottets
inställning i dessa frågor är,
som herr Tobé påpekade, inte stor.
Båda sidor är klart medvetna om vad
det gäller för våra naturvärden och alt
4 Andra kammarens protokoll 19(>.~>. Nr 24
98
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
frågorna måste behandlas med varsamhet
både nu och i fortsättningen.
Med dessa ord vill jag, herr talman,
yrka bifall till utskottets hemställan.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 32, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herrar Rimås och
Nilsson i Agnäs.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 148 ja och 49 nej, varjämte
9 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 13
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 33, i anledning av väckta
motioner om en undsättningskår för
hjälpinsatser vid naturkatastrofer.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 14
Åtgärder vid beskattningen i syfte att
främja sparandet
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 28, i anledning av väckta
motioner angående åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 209
av herr Siindin samt 11:254 av herrar
Antonsson och Elmstedt, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning och
förslag till riksdagen rörande stimulans
av det personliga nysparandet av reell
karaktär i enlighet med vad i motionerna
anförts;
II) de likalydande motionerna 1:306
av herr Virgin m. fl. och II: 366 av herr
Heckscher m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte antaga i motionerna
framlagda förslag till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande,
samt
c) lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
2) att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag rörande premiering av allmänt
målsparande genom avdragsrätt
vid beskattningen för medel som insatts
å särskilt sparkonto enligt de i motionerna
angivna riktlinjerna;
III) de likalydande motionerna I: 466
av herrar Hilding och Per Jacobsson
samt II: 575 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
förslag syftande till att möjliggöra viss
skattepremiering av målinriktat bostadssparande»;
ävensom
IV) de likalydande motionerna I: 474
av herr Harald Pettersson m. fl. och
11:563 av herr Antby m. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
99
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
Kung], Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag till riksdagen rörande
premiering av .sparande på särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning
genom avdrag på den statliga
inkomstskattens slutbelopp, varvid det
i motionerna anförda förslaget särskilt
prövades.
Utskottet hemställde, att följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna 1:209
av herr Sundin samt 11:254 av herrar
Antonsson och Elmstedt om stimulans
av personligt sparande,
2) de likalydande motionerna 1:306
av herr Virgin m. fl. och II: 366 av herr
Heckscher m. fl. om .skattefrihet för
sparande,
3) de likalydande motionerna 1:466
av herrar Hilding och Per Jacobsson
samt II: 575 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. om skattelättnader för
bostadssparande, ävensom
4) de likalydande motionerna 1:474
av herr Harald Pettersson m. fl. och
11:563 av herr Antby m. fl. om premiering
av sparande på särskilt sparkonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
I) av herrar Sundin, Vigelsbo och
Eriksson i Bäckmora, vilka ansett att
utskottet under punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 209 av herr Sundin
samt 11:254 av herrar Antonsson
och Elmstedt måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag till riksdagen rörande stimulans
av det personliga nysparandet av
reell karaktär i enlighet med vad i motionerna
anförts;
II) av herrar Enarsson, Ottosson och
Magnusson i Borås, vilka ansett att utskottet
hort hemställa,
att riksdagen måtte antaga de i motionerna
1:306 och 11:366 framlagda
förslagen till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande,
och
c) lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
III) av herrar Lundström, Enarsson,
Sundin, Ottosson, Skärman, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora,
Enskog och Larsson i Umeå, vilka ansett
att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna
1:306 och 11:366, 1:466 och
11:575 samt 1:474 och 11:563 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till riksdagen med
ledning av vad som i motionerna anförts
rörande premiering av personligt
sparande på särskilt sparkonto i bank
eller annan penninginrättning samt rörande
skattelättnader för bostadssparande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr LARSSON i Umeå (fp):
Herr talman! I förevarande betänkande
gör utskottsmajoriteten en del
allmänna uttalanden vari vi väl alla
kan helt och fullt instämma. Utskottsmajoriteten
konstaterar sålunda att i
den politiska debatten råder enighet
om sparandets betydelse för det ekonomiska
framåtskridandet och man
framhåller att full sysselsättning och
ett fast penningvärde är de mest effektiva
instrumenten för ett ökat sparande.
Till utskottsutlåtandet har fogats en
reservation, vari hemställes om en utredning
i syfte att öka sparandet. I anledning
därav påpekar utskottsmajoriteten
helt förnöjt att sparandet har ökat.
Ja, det är riktigt att det totala sparandet
i landet har ökat. Vidare framhåller
utskottsmajoriteten att strävan efter
ett eget hem eller en bostadslägenhet
stimulerar sparandet och att den statliga
bostadspolitiken innehåller olika
moment som är av väsentlig betydelse
såsom sparstimulans. Det skulle vara
rätt intressant att få veta hur de bo
-
100
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
stadssökande uppfattar denna form av
sparstimulans.
Utskottsmajoriteten erinrar även om
värdesäkringskommitténs förslag, som
omfattar vissa låneformer i avsikt att
värdesäkra ett långsiktigt sparande.
Man medger emellertid att detta förslag
kräver ytterligare överväganden,
och det är nog riktigt. Förslaget kan
därför knappast i dag anföras som bevis
för att det vidtagits åtgärder i sparstimulerande
syfte.
Sedan kommer en del underligheter
i utskottsutlåtandet. Såsom en sparstimulerande
åtgärd hänvisar utskottsmajoriteten
till avgiften till den obligatoriska
sjukförsäkringen, för vilken avdrag
får göras i deklarationen. Jag förstår
inte hur utskottsmajoriteten kan
göra gällande att en avgift till en försäkringsform
som denna innebär ett
sparande. Det är ju bara fråga om en
kollektiv omkostnad, för vilken man
får göra avdrag på deklarationen. Däremot
utgör en kapitalförsäkring ett
reellt sparande.
En annan sak som gör mig litet betänksam
är att utskottsmajoriteten åberopar
det förhållandet att en tidigare
riksdag inte höjde skatten på premieobligationsvinster.
Utskottet menar
tydligen att sparandet stimuleras genom
att man gör det förmånligare för
människorna att spela på lotteri, d. v. s.
i detta fall premieobligationslotteri.
Det är uppenbart att utskottsmajoriteten
försöker finna alla möjliga skäl
för att inte göra någonting för att verkligen
stimulera sparandet.
Hnr uppfattar då spararen själv läget?
Jo, han konstaterar att han i form
av räntegottgörelse får en relativt hög
ersättning för att han sparar men att
han samtidigt genom inflation, prisstegringar
och skattehöjningar åsamkas
förluster som är minst lika stora.
Om man tar hänsyn till att sparandet
beskattas därest det har sådan omfattning
att det skattefria beloppet för inkomst
av kapital överstiges, så blir resultatet
negativt.
Varför behövs det då ett sparande?
Jo, för att vi skall kunna fortsätta utbyggande
av vårt näringsliv och vårt
skolväsende, för att bostadsbyggandet
skall knnna ökas, för att statens och
kommunernas investeringar över huvud
taget skall kunna ökas. Och även om
sparandet totalt sett har ökat bär i landet,
är det tydligen fortfarande för litet,
eftersom det råder brist på kapital
för olika ändamål. För att komma till
rätta med den saken måste vi ytterligare
öka sparandet. Vår framtida standard
blir beroende av i vad mån vi kan
göra investeringar som ger frukt i form
av fortsatt välståndsökning.
Utskottet säger att det finns anledning
pröva nya utvägar för att öka det
personliga sparandet. Jag instämmer
helt och fullt däri. Det är bara egendomligt
att utskottet samtidigt avstyrker
motionärernas förslag om en utredning
i syfte att skapa större klarhet om
hur sparandet skall stimuleras. Om vi
är ense om att sparandet är för dåligt
för att vi skall kunna fortsätta utbyggnaden
på skolväsendets och bostadsväsendets
område och för att våra industrier
och andra näringsgrenar skall
få tillgång till erforderligt kapital föl
att kunna hålla sig konkurrensdugliga
och medverka till att välståndet ökar,
då är det inte annat än rena svepskäl
som man anför när man inte vill vara
med om en utredning angående de
hästa vägarna att öka sparandet. Det
blir inte någon stimulans till ökat sparande,
om man såsom utskottsmajoriteten
å ena sidan förnöjt konstaterar
att sparandet har ökat men å andra sidan
medger att det fortfarande är för
litet.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation III.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Behovet av en ökad kapitalbildning
i vårt samhälle har väl
aldrig varit tydligare än för närvarande.
Bristen på ett tillräckligt sparkapital
hindrar ju den vidareutveckling
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
101
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
av samhället som vi önskar. Det är därför
som man i dag har all anledning att
med kraft aktualisera just behovet av
ett ökat sparande. Naturligtvis är det
nödvändigt för att få ett större .sparande
att det också förs en sparvänlig politik,
och det är därför som vi på vårt
håll menar att det är synnerligen angeläget
att man just tar fasta på de problem
som ligger bakom kravet på en
sparvänlig politik.
Vi i högerpartiet anser att det framför
allt är nödvändigt med återhållsamhet
inom den offentliga sektorn, om
man skall kunna skapa ytterligare sparmöjligheter
för människorna. Det är
självklart att vi har olika uppfattningar
om på vilket sätt sparandet skall
ske, även om vi i princip är överens
om att det behövs ett ökat .sparande.
Den socialdemokratiska delen av riksdagen
menar att man kan klara detta
genom olika former av tvångssparande.
Vi har ju det stora sparandet till
ATP-fonderna, och dessutom sker det
onekligen ett icke oväsentligt tvångssparande
på den offentliga sektorn genom
beskattningsinstrumentet, det gäller
såväl den kommunala beskattningen
som den statliga. För att man skall
få ett ökat sparande fordras också en
sparvilja. Tidigare har det funnits en
hel del andra motiv för att spara. Det
är dessa som i dag i viss mån har försvagats.
Det har gällt för människorna
att skapa sig trygghet för framtiden.
Genom olika åtgärder har detta intresse
i någon mån minskat. Högerpartiet
menar därför att det är mycket angeläget
att man försöker att aktualisera
andra sparmål, och av den anledningen
har vi framlagt förslag som innebär
att man skall försöka komma fram till
vissa former av målsparande.
De former av premicring som vi för
närvarande har tar närmast sikte på
att genom lotterier och dylikt skapa intresse
för sparandet. Vi har också allesammans
klart för oss att ungdomarna
i dagens samhälle har ganska stora in
-
komster, och det är därför också synnerligen
angeläget att redan från början
försöka lära dem betydelsen av att
spara. Jag tror emellertid att det i stället
för att ytterligare förlita sig på det
spelintresse som finns bland det svenska
folket är bättre att skapa vissa mål
för detta sparande.
Därför har vi i vår motion bland annat
krävt att vi skulle få ett bostadssparande,
varvid man under en tid av
högst fem år skulle få göra skattefria
avsättningar på 6 000 kronor, 12 000
kronor om vederbörande är gifta, för
att kunna sätta in dessa pengar i ett
eget hem, ett fritidshus eller i en bostadsrättsförening.
Vi menar också att den som gör större
amorteringar på sitt egnahem än vad
som är normalt skulle ha rätt att göra
avdrag intill 1,5 procent av taxeringsvärdet,
dock begränsat till 700 kronor.
Vi föreslår också en annan form av
målsparande, nämligen utbildningssparande,
där vederbörande skulle få göra
ett avdrag upp till 1 200 kronor. Vi har
också krävt att ett särskilt allmänt
sparkonto skulle kunna öppnas där
pengarna skall sättas in på ett visst
bestämt konto. Dessutom har vi föreslagit
att rätten att göra avdrag för inkomst
av kapital skulle höjas i någon
män därest vederbörande har placerat
pengar i aktier. Det är ju av en utomordentligt
stor betydelse för det svenska
näringslivets utveckling att det
finns en tillräcklig mängd riskkapital,
och därför är det av stort intresse att
man försöker sprida aktieiigandet till
så många människor som möjligt.
Utskottet har bl. a. i sitt betänkande
framhållit, att nyemissioner som är planerade
för innevarande år kommer att
uppgå till cirka 800 miljoner kronor.
Det är klart att det är av allra största
intresse att så stor del som möjligt av
dessa 800 miljoner kronor kan placeras
av småspararna. Diirför tror jag att just
denna sak har fått en alldeles speciell
aktualitet i år.
Nr 24
102
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
Vi bär också föreslagit att de enskilda
personer och småföretagare som har
placerat sitt kapital i jordbruket, affärsrörelsen
eller fastigheten, och som
därigenom har gått förlustiga möjligheten
att kunna utnyttja kapitalavdraget
på 400 respektive 800 kronor, skall
få rätt att från den inkomst de har av
denna rörelse göra ett avdrag som motsvarar
5 procent av det kapital som
de har bundet i rörelsen.
Herr talman! Jag skall inte trötta
kammaren med att ytterligare gå in på
alla de olika motiv som ligger bakom
vad vi föreslagit, utan skall be att med
dessa ord få yrka bifall till reservationerna
II och III vid bevillningsutskottets
betänkande nr 28.
Herr BRANDT (s):
Herr talman! Jag skall också försöka
att fatta mig mycket kort. Vi har ju
diskuterat även denna fråga många år,
liksom så många andra av utskottets
tidigare betänkanden. Jag vill i alla
fall innan jag stiger ner från talarstolen
konstatera, att det är öppna dörrar
som herr Larsson i Umeå slår in när
han säger, att vi visar ett ljumt intresse
för sparandet. Det råder ju fullständig
enighet i utskottet, liksom väl också i
riksdagen, om betydelsen av ett ökat
sparande för att möjliggöra ett fortsatt
framåtskridande, därför att det krävs
så betydande privata och offentliga investeringar.
Herr Larsson säger att vi visar en
sådan belåtenhet. Vi har endast velat
redovisa att det ändå förekommer ett
stort sparande i vårt land. Vi talar om
på vilka sätt detta sker och vilka åtgärder
som vidtas för att stimulera ett
ökat sparande både av samhällsorganen
och av enskilda sparinstitut. Det
är ett faktum att svenska folket avstår
ungefär en tredjedel av sin inkomst till
avsättning för att bygga vidare, för att
ersätta försliten materiel och bygga
nytt, för fortsatt framåtskridande. Jag
tror att detta sparande ligger på top
-
pen i den internationella statistiken,
och det kanske inte blir så lätt att
driva upp det ännu högre. Detta sparande
sker kanske främst inom företagen
genom de liberala avskrivningsocli
lagervärderingsreglerna och rätten
till fondavsättningar. Vi har i betänkandet
redovisat att fondavsättningarna
till ATP är uppe i över 7 miljarder,
och det har ju skett från 1960.
Men det som vi kanske ofta beklagar
är att det personliga sparandet inte varit
tillräckligt högt. Nu kan vi se i tabellerna
att även det rör sig uppåt,
vilket vi gläder oss åt.
Här spelar den statliga bostadspolitiken,
som vi säger, en väsentlig roll.
Bank- och försäkringssparandet visar
en ökning från i runt tal 32 miljarder
1931 till numera bortåt 50 miljarder i
1953 års penningvärde — man skall
alltså inte säga att det beror på penningvärdets
förändring. Man fruktade
att försäkringssparandet skulle gå ned
när vi fick ATP. Vi kan läsa i tabellen
— tyvärr finns det inte riktigt exakta
siffror från de senaste åren därför att
man lagt om bokföringen — att även
detta sparande har ökat under de två
senaste åren från 10,2 miljarder 1960
till något mera nu. Även försäkringssparande!
står sig alltså rätt hyggligt.
Härtill kommer ungdomens lönsparande
och det allmänna lönsparandet,
som nu omfattar över 1 100 miljoner
kronor. Jag vill gärna ge min eloge till
dem som arbetar för detta lönsparande,
ty de har faktiskt utfört ett gott
arbete.
Jag kan nöja mig med detta och konstatera
klart och tydligt, att vi allesammans
är fullt medvetna om att sparandet
inte räcker för att täcka de väldiga
investeringsbehov som finns i vårt
land. Att riksdagen nu har avslagit yrkanden
av det slag som vi har i dag på
riksdagens bord beror helt enkelt på
svårigheterna att särskilja ett verkligt
nysparande och premiera detta. Man
kommer aldrig ifrån vad de sakkun
-
Fredagen den 14 maj 1905 fm.
Nr 24
103
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
niga påvisade att detta försök att premiera
nysparande misslyckades. Kostnaden
för sparandet blev högre än den
effekt man nådde. Det går aldrig att
kontrollera att inte människor flyttar
över kapital och säger att det är ett
sparande som man skall ha skatteavdrag
för.
En avsättning till ett särskilt sparkonto
skulle för övrigt innebära införande
av möjlighet till inkomst- och
progressionsutjämning. Det har riksdagen
nyligen avvisat. Här vill man föra
in den saken på en omväg. Avdragsyrkandet
beträffande medel på bostadskonto
kan bemötas med samma argument.
Särskilt utbildningskonto hör intimt
samman med avdragsrätten för
studieunderstöd. Riksdagen har nyligen
avslagit yrkande om rätt till avdrag
för periodiskt understöd till studerande.
Även här vill man tydligen
på en omväg införa denna möjlighet.
Sparavdrag för inkomst av kapital
vill man höja, och man vill att det skall
gälla även för innehavare av jordbruk,
annan fastighet och rörelse. Dessa personer
kan i minst samma omfattning
som löntagare utnyttja sparavdrag vid
taxeringen, så det förslaget vill inte utskottet
vara med om.
Herr talman! Jag skall sluta med att
sammanfatta vad jag menar. Det tycks
inte finnas någon gräns för vad man
kan hitta på för att få avdrag på skatten.
Alla dessa yrkanden har ju det gemensamt
att det är de största inkomsttagarna
som har den största revenyn,
medan de som inte har möjlighet att
spara givetvis inte kan få någonting.
De som har liten inkomst får mindre
skattehjälp.
Ju mer avdrag man inför, desto mer
krånglar man dessutom till hela skattesystemet.
Alla säger att vi borde försöka
införa rätt till en definitiv källskatt.
Herr talman! Det förvånar mig verkligen
att vi den ena veckan skall diskutera
avdrag till den som ger ut pengar,
under det att vi nästa vecka skall ge
skatteavdrag till dem som sparar. Det
går inte ihop. Jag tror att vi får följa
en klar linje och låta skatten vara för
sig och försöka förenkla den. Vi får
stimulera sparandet med andra medel
än genom skattesystemet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle
:
Herr talman! En sak kan man fastslå,
och det är att dessa människor,
som sparar och verkligen är nyttiga
på alla sätt för vår utveckling, är
ställda i en sådan situation att de får
betala en stor del av vårt allmänna
välstånd. Det kan inte pågå på detta
sätt i det oändliga — att dessa sparare
alltid skall komma i kläm, att de skall
stå för kostnaderna — vilket de faktiskt
gör — och att andra skall dra nytta
av detta.
Nu säger herr Brandt, att man inte
kan tänka sig att på något sätt via skattelättnader
stimulera sparandet, ty det
skulle bli en så stor orättvisa. Vi är
inte ute efter orättvisa, herr Brandt, vi
är ute efter att försöka ge någon sorts
rättvisa åt dessa sparare och stimulera
dem. Kan man nä detta genom att ge
dem säkerhet för sitt sparande, och kan
man nå den säkerheten genom att ge
vissa skattestimulanser, har man ju
nått det mål man söker. Att enbart konstatera
svårigheter och låta spararna
även i fortsättningen sitta emellan är
inte acceptabelt — det vill jag säga
till herr Brandt — utan det måste göras
någonting. Det är ingen som är ute efter
att ge orättvisa åt någon grupp, utan
man är ute efter att ge rättvisa och
stimulera ett personligt sparande, som
vi är i så trängande behov av.
Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:
Herr talman! Jag vill säga till herr
Brandt att det iir en gammal invänd
-
Nr 24
104
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
ning att kontrollmöjligheterna inte räcker
till. Men det är ingen omöjlighet
att kontrollera om en person under det
gångna året har ökat sin kapitalbehållning
eller inte. Det går att göra en sådan
kontroll.
Vad beträffar de olika former av
målsparande som vi föreslagit i högerpartiet,
så är det kravet uppställt att
pengarna skall innestå under ett visst
antal år. Om de tages ut dessförinnan,
blir man givetvis beskattad.
Nu gör man gällande att våra förslag
är tillkomna för att möjliggöra lägre
beskattning, men det är inte fråga om
den saken. Förslagen avser i stället att
stimulera det ökade enskilda sparandet.
Och det är där skiljelinjen går.
Vi är alla ense om att det behövs ett
ökat sparande. Jag stryker under den
saken, herr Brandt. Skillnaden är att
vi från högerns sida menar att detta
sparande skall ske hos den enskilda
människan, inte hos samhället. Där ligger
den stora principiella skillnaden,
och det är naturligt att vi inte är överens,
när vi ser så olika på frågorna.
Herr BRANDT (s) kort genmäle:
Herr talman! De sakkunniga har redogjort
för hur det gått tidigare, och
jag tror inte att någon annan kan lägga
fram ett system som klarar kontrollen,
när de sakkunniga har suttit och gnuggat
dessa problem upprepade gånger,
kanske under flera år.
Herr Larsson i Umeå säger att han
vill skapa rättvisa, men det finns ju
hundratusentals människor här i landet
som är lågavlönade. De har sannerligen
inga möjligheter att spara så
mycket! Å andra sidan finns det exempelvis
människor som gör stora vinster
på börsen utan några särskilda prestationer.
De kan spara pengar. Dem vill
man alltså nu ge möjligheter att göra
skatteavdrag för ett sparande som låglönegrupperna
— som inte kan spara
någonting — får betala skatt för att
finansiera.
Så ser hela denna fråga ut, sedan får
man säga vad man vill om behovet av
ett ökat sparande här i landet. Jag har
sagt att det inte är någon panik, eftersom
vi har det kanske högsta sparandet
i hela världen, men att vi ändå behöver
spara mera därför att vi har så
stora investeringskrav.
Vidare sade herr Magnusson i Borås
att det går att utöva en tillfredsställande
kontroll. Jag har redan svarat att ingen
hittills har lyckats hitta på något sådant
kontrollsystem, och jag tror inte
att herr Magnusson kan det heller.
För någon tid sedan diskuterade vi
ganska länge möjligheterna att införa
skatteavdrag för dem som ger ut pengar.
Då var det inte fråga om sparande.
Det är verkligen underligt, den ena
gången vill ni genom skatteavdrag stimulera
människor att ge ut pengar, och
den andra gången vill ni stimulera dem
att spara, och gör de det skall de få
skatteavdrag.
Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:
Herr
talman! Herr Brandt säger att
det inte är någon panik, men hur är
det med våra bostäder? Vi kan ju inte
bygga tillräckligt med bostäder därför
att vi saknar kapital. Och vi kan inte
bygga ut vår industri i den takt vi vill
på grund av kapitalbrist. Det råder
panik i dag, när det gäller kapital, och
vi måste alla hjälpa till att göra något
åt den saken. Vi kan inte bara säga
att den ena eller andra gruppen vinner
eller förlorar. Det vet vi ingenting om.
Därför bör vi göra en utredning. År vi
ense om att situationen kräver ett ökat
sparande, får vi också hjälpas åt att
finna utvägar härför.
Herr BRANDT (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill rekommendera
herr Larsson i Umeå att ta fram det
betänkande där dessa frågor redovisas
och som jag citerade ur förra gången
vi diskuterade dessa saker. Där står det
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
105
Åtgärder vid
klart och tydligt att något nysparande
inte ägde rum genom den premiering
som den gången tillämpades. Tvärtom
blev kostnaderna, när staten försökte
sig på den saken, större än det sparande
vi fick.
Det är inte bevisat att man får något
nysparande alls, eftersom vi inte har
möjligheter att kontrollera att en människa,
som har pengar, inte bara flyttar
över dem för att få skatteavdrag. Enligt
vad de sakkunniga förklarar finns det
inga möjligheter att kontrollera den
saken effektivt.
Herr VIGELSBO (ep):
Herr talman! Med hänsyn till dels det
sparande, som bevisligen förekommer
och som även visat sig öka under utvecklingens
gång, dels också till det
slöseri med tid som förekommit under
förmiddagens debatt ber jag, herr talman,
kort och gott att få yrka bifall
till reservationerna I och III.
I detta anförande instämde herr
Eriksson i Bäckmora (ep).
Herr CARLSHAMRE (h):
Herr talman! Även jag skall försöka
att inte slösa med tiden.
Man har svårt att värja sig för ett
intryck att herr Brandt talar med en
ovanlig förströddhet och ett ganska
svagt engagemang i denna fråga, jämfört
med vad vi är vana att höra från
hans sida. .lag har inte kunnat undgå
att få uppfattningen, att det på något
sätt ligger ett bristande intresse bakom
detta.
Han nöjer sig med att mana fram
gengångare i form av några av de äldsta
och mest slitna argumenten, framför
allt förstås att vi har att göra med förslag,
som speciellt gynnar de största
inkomsttagarna. Han talar om att människor
som gör stora vinster på börsen
s. v. skulle premieras med det föreslagna
.systemet.
4* — Andni kammarens protokoll 19Hö. \
beskattningen i syfte att främja sparandet
Men, bäste herr Brandt, vad är det
saken gäller? Det är fråga om skatteavdrag
för inkomst i storhetsordningen
några tusenlappar om året. Är det verkligen
den sortens stimulans, som kan
tänkas intressera och locka de stora
inkomsttagarna, som bygger de stora
förmögenheterna? Vi rör oss med förslag
vilkas konsekvenser är rena bagateller
i sådana sammanhang. Tvärtom
är vart och ett av dessa förslag utformat
på ett sådant sätt, att de direkt
vänder sig till människor med mycket
begränsade inkomster.
Vidare tycker jag att vi kunde slippa
höra talet om stora och små inkomsttagare
så snart det blir fråga om avdrag
på skatten. Vi kommer väl aldrig
att undgå det i de tätaste buskagen på
valfältet, men i denna kammare tycker
jag att vi borde slippa höra det.
Herr Brandt är såvitt jag förstår
helt med på att exempelvis en företagsledare
med mycket stora inkomster,
vilken reser med buss eller spårvagn
till arbetet, får 80 öre på kronan av
biljettpriset betalda av staten, medan
en arbetare i samma buss eller spårvagn
bara får 35 öre på kronan betalda av
staten, eftersom de två har så olika
inkomster och vi råkar ha ett progressivt
skattesystem med dessa konsekvenser.
Nu har detta progressiva skattesystem
skadeverkningar på många områden,
men skall det verkligen också ha den
effekten att man inte skall få göra något
som helst åt skattereglerna därför
att man ständigt stöter på dessa konsekvenser
av det i och för sig skadliga,
för långt drivna progressiva systemet?
Vidare framhöll herr Brandt, och
styrkte även med utredningsresultat,
att något nysparande ändå inte sker
genom eu sådan här premiering. Det
är möjligt, herr Brandt. Det har gjorts
olika uppskattningar av detta vid skilda
tillfällen. Men det föreligger också på
denna punkt förslag, som är förträffliga
från den synpunkten att de för den
r 24
106
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
händelse de inte ger något resultat inte
heller kostar något.
Skulle vi inte få fram något nysparande
genom dessa stimulansåtgärder,
kommer det inte heller att utgå någon
skatterabatt, varför det följaktligen inte
heller kostar staten ett öre. Under sådana
förhållanden borde vi för en gångs
skull ha råd att göra försöket.
Jag kan inte låta bli att påpeka att
här föreligger en mera djupgående principiell
skillnad i tänkesätt — herr
Magnusson i Borås var helt hastigt inne
på saken. Utskottsmajoriteten och dess
talesman herr Brandt tröstar oss med
att det sker ett mycket stort sparande
i vårt .samhälle. Det är riktigt. Man räknar
också upp var detta sparande sker
— man pekar på företagssparandet, på
sparandet i allmänna pensionsfonden
och på det sparande som ligger i att
staten ständigt skattefinansierar investeringar
för framtiden, en överbeskattning
i förhållande till behovet av löpande
inkomster.
Med alla dessa metoder byggs det
upp en mycket stor förmögenhet som
stannar hos det allmänna, hos stat och
kommun, och hos de mycket stora förmögenhetskoncentrationer
som redan
finns. Detta anför nu utskottsmajoriteten
och herr Brandt som ett skäl för
att vi inte skulle behöva stimulera det
enskilda sparandet.
För mig är det alldeles tvärtom: även
om det vore så —- vilket det inte är —
att detta sparande i stor skala inom
företagen och hos stat och kommun
kunde täcka vårt kapitalbehov, så skulle
det sparandet ändå i och för sig vara
en motivering för att försöka stimulera
det enskilda sparandet för att sålunda
motverka en omfördelning av egendomen,
av förmögenheten i detta land,
som vi inte vill vara med om. Sparandet
i ATP-fonder, företagssparande och
annat offentligt storsparande blir i och
för sig en motivering för att göra allt
man kan i syfte att stimulera det enskilda
sparandet.
Herr BRANDT (s):
Herr talman! Tidigare har jag fått
den uppfattningen, och den har förstärkts
i dag, att herr Carlshamre är
denna kammares mästare när det gäller
logik och språkkunskaper, och därför
vågar jag inte ta upp någon debatt med
honom.
Men herr Carlshamre säger att blir
det inget nysparande, så kostar det ju
ingenting. Ja, det är detta vi tidigare
diskuterat — det går inte att kontrollera
om det är nysparande eller inte,
och så fort man sparat erforderligt belopp
medges skatteavdrag. Ingen kan
avgöra om det rör sig om ett verkligt
nysparande eller inte.
Herr CARLSHAMRE (h):
Herr talman! Någon debatt om språkvetenskap
och formallogik torde icke
behövas i detta sammanhang, herr
Brandt. Jag har bara framhållit att om
det inte är något konstaterat, kontrollerat
nysparande — låt mig använda
den termen — så skall det inte heller
vara någon skatterabatt. Men om man
följer den linje som herr Brandt driver,
att det är omöjligt att över huvud taget
kontrollera ett nysparande, faller ju
hela vår förmögenhetsbeskattning samman.
Det görs dock varje år en kontroll,
som vi betraktar såsom tillförlitlig,
av hur stor förmögenhet människor
har och hur mycket vederbörande
hade föregående år. Vore all
kontroll härvidlag omöjlig, herr Brandt,
skulle ju också denna årligen återkommande
kontroll falla platt till marken.
Reservanterna har emellertid pekat på
att just den kontrollmöjlighet som inryms
i själva deklarationsförfarandet
borde kunna ligga till grund för och
utbyggas till ett kontrollsystem som
utan att vara invecklat kan tillämpas
i detta hänseende.
överläggningen var härmed slutad.
Punkten 1
Herr talmannen gav propositioner
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
107
Åtgärder vid
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I) av
herr Sundin in, fl.; och biföll kammaren
utskottets hemställan.
Punkten 2, såvitt avser framlagda för[attningsförslag
Herr
talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 28,
såvitt avser framlagda författningsförslag,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen II) av herr Enarsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 158 ja och 31 nej, varjämte
19 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Punkten 2 i övrigt samt punkterna 3
och 4
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
beskattningen i syfte att främja sparandet
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i övrigt samt punkterna 3) och
4) i utskottets betänkande nr 28, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen III) av herr Lundström
in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Umeå begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 111 ja och 96 nej, varjämte
1 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit vad
utskottet hemställt.
§ 15
Föredrogs och lades till handlingarna
andra lagutskottets memorial nr 45,
föranlett av kamrarnas skiljaktiga beslut
vid behandlingen av andra lagutskottets
utlåtande i anledning av väckta motioner
angående rätten till änkepension
enligt lagen om allmän försäkring.
8 16
Föredrogs vart för sig
jordbruksutskottets utlåtande nr 11,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående avtal om driften av Institutet
Fredagen den 14 maj 1985 fm.
108 Nr 24
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
för växtförädling av frukt och bär,
in. m., jämte i ämnet väckt motion;
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av väckta motioner
angående alkohol- och nykterlietspolitiken;
samt
statsutskottets utlåtanden:
nr 79, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till uppförande
eller inrättande av barnhem
in. in.,
nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1965/66 till statistiska centralbyrån,
m. m., jämte en i ämnet väckt
motion, och
nr 81, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1965/66 till bostadsstvrelsen
in. in.
Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 17
Den framtida verksamheten vid Törefors
aktiebolag med flera statliga företag
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
82, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående den framtida verksamheten
vid Törefors aktiebolag med flera
statliga företag jämte i ämnet väckta
motioner.
I propositionen nr 83 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över liandelsärenden
för den 12 mars 1965, föreslagit
riksdagen att dels godkänna de
riktlinjer beträffande en ekonomisk
rekonstruktion av Törefors aktiebolag
m. in. som förordats i statsrådsprotokollet;
dels på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1964/65 anvisa a)
till Lån till Törefors aktiebolag under
Fonden för låneunderstöd ett investeringsanslag
av 4 000 000 kr.; b) till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar
till Lån till Törefors aktiebolag under
Fonden för låneunderstöd ett reservationsanslag
av 4 000 000 kr.; c) till Avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster
ett anslag av 862 000 kr.; dels
ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, om
Kungl. Maj:t funne det lämpligt, besluta
om ekonomiskt samgående mellan
Kvarntorps skifferoljeaktiebolag, Laxå
bruks aktiebolag och Törefors aktiebolag
i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i statsrådsprotokollet förordats.
I anledning av propositionen hade
väckts två likalydande motioner, den
ena inom första kammaren av herr
Skärman m. fl. (I: 701) och den andra
inom andra kammaren av herr Nordi/ren
m. fl. (11:827), i vilka bl. a. yrkats
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala a) att avvecklingen
av den industriella verksamheten vid
Kvarntorps skifferoljeaktiebolag skulle
fortsättas så att det vid 1961 års riksdag
fattade principbeslutet om avveckling
snarast fullföljdes, b) att, därest
annan industriell verksamhet befunnes
önskvärd i samband med avvecklingen,
denna företoges av särskilt för ändamålet
bildat driftbolag med särskild styrelse
samt c) att förslag med redovisning
av motiv, förutsättningar och behov
i samband härmed förelädes riksdagen.
Utskottet hemställde,
1. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:701 och 11:827, såvitt
nu var i fråga, godkänna de riktlinjer
beträffande en ekonomisk rekonstruktion
av Törefors aktiebolag m. in. som i
statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 12 mars 1965 förordats;
2. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 701 och II: 827, såvitt
nu var i fråga, på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1964/65 anvisa
a) på kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd till Lån till Törefors
aktiebolag ett investeringsanslag av
4 000 000 kr.;
Fredagen den 14 maj 19(55 fm.
Nr 24
109
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
b) på driftbudgeten under avskrivning
av nya kapitalinvesteringar till
Lån till Törefors aktiebolag ett reservationsanslag
av 4 000 000 kr.;
c) på driftbudgeten till Avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster ett
anslag av 802 000 kr.;
3. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:701 och 11:827, såvitt
nu var i fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t
att, om Kungl. Maj :t funne det lämpligt,
besluta om ekonomiskt samgående mellan
Kvarntorps skifferoljeaktiebolag,
Laxå bruks aktiebolag och Törefors aktiebolag
i huvudsaklig överenssstämmelse
med vad som förordats i statsrådsprotokollet.
Reservation hade avgivits av herrar
Åkerlund, Strandberg, Bohman, Ståhl,
Turesson och Nihlfors vilka ansett att utskottet
under 3. bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 701 och II: 827, såvitt nu
var i fråga, samt med avslag å Kungl.
Maj:ts förslag om bemyndigande att besluta
om ekonomiskt samgående mellan
Kvarntorps skifferoljeaktiebolag in. fl.
bolag i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om förslag till riksdagen om bildande
av ett särskilt driftbolag för den
av utskottet omförmälda produktionen
av byggnadsmateriel, därest sådan produktion
av sysselsättningspolitiska skäl
ansåges motiverad.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr BJÖRKMAN (h):
Herr talman! Detta utskottsutlåtande
gäller två ting, dels frågan om den fortsatta
verksamheten i Kvarntorp, dels
frågan om en rekonstruktion av Töreforsbolaget.
När det gäller Kvarntorp föreslås
riksdagen ge Kungl. Maj:t fullmakt att
om så befinnes lämpligt besluta om ekonomiskt
samgående mellan skifferoljebolaget
i Kvarntorp, Laxå bruks AB och
Töreforsbolaget. I fråga om Töreforsbolaget
föreslås dels att 2 miljoner av det
lån på 3,5 miljoner kronor som bolaget
erhöll vid rekonstruktionen 1961 skall
efterskänkas, dels att ett anslag på 4
miljoner kronor skall beviljas för finansiering
av nyinvesteringar och för
att ge bolaget tillgång till erforderligt
rörelsekapital, dels att ett avskrivningsanslag
på 862 000 kronor skall beviljas.
Det förstnämnda anslaget är redan indirekt
avskrivet. Samma förfarande föreslås
nu beträffande det nya lånet.
Huvudmotiveringen är beträffande
båda dessa förslag densamma: det är
nödvändigt att skapa sysselsättningsmöjligheter
på de berörda orterna. Vi
har alltså här en parallell till frågan
om Udddevallavarvet, som vi diskuterade
förra veckan, ehuru den nu aktuella
frågan är av mindre format.
Enligt departementschefen talar starka
skäl för att pyrolysverksamheten vid
skifferoljebolaget läggs ned i ett sammanhang.
Det anser även bolaget, och
på den punkten råder heller inte några
delade meningar mellan utskottsinajoriteten
och oss högerreservanter. Men
vi har inte blivit ense om i vilken takt
avvecklingen bör ske.
Av sysselsättningspolitiska skäl planerar
bolaget ny industriell verksamhet
för att ersätta den nuvarande. Bolaget
anser att det ur tekniska och ekonomiska
synpunkter vore att föredra
att pyrolysverksamheten lades ned på
en gång. Frågan blir då om sysselsättningsläget
kräver att bolaget startar ny
verksamhet. Av en undersökning som
gjordes av länsarbetsnämnden i Örebro
län i slutet av 1961 framgår att arbetskraften
vid bolaget till övervägande del
bodde utanför den tätort där Kvarntorpsverket
ligger, bl. a. i Kumla och
Örebro. Huvudparten av tjänstemännen
bodde i Örebro. Efterfrågan på arbetskraft
inom örebroområdet i dess helhet
är inte otillfredsställande. Med nuvarande
möjligheter att resa till och från
arbetsplatsen borde det sålunda inte
no
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
vara omöjligt för berörda arbetstagare
att få sysselsättning på annat håll än i
Kvarntorp. Avvecklingen av den industriella
verksamheten vid Kvarntorps
skifferoljeaktiebolag bör därför enligt
vår mening snarast fullföljas. Därest det
ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är
nödvändigt att hålla annan produktion
i gång, anser vi det vara riktigare att
detta sker i ett särskilt driftsbolag, helt
skilt från Kvarntorpsbolaget.
När det gäller Töreforsbolaget är läget
i viss mån ett annat. Det har länge
visat sig vara svårt att hålla sysselsättningen
i Töre uppe. Riksdagen anvisade
1961 som lån till bolaget sammanlagt
3,5 miljoner kronor i två etapper. Dessa
pengar skulle användas för investeringar
i mineralullsproduktion. Dessutom
erhöll företaget ett bidrag på
300 000 kronor för att bestrida kostnader
i samband med försökstillverkning.
Även departementschefen hyste 1961
farhågor för att det skulle uppstå förluster.
Han försökte inte dölja att projektet
var riskfullt, och han var inte
övertygad om företagets framtida möjligheter.
Trots detta ansågs förutsättningarna
på sikt så goda att dessa övervägde
tveksamheten och företaget fick
anslaget.
Förhoppningarna att den nya tillverkningen
skulle bli lönande har inte
infriats. Det har tagit längre tid än beräknat
att nå det kvalitativa resultat
som eftersträvades, och avsättningsmöjligheterna
har varit begränsade. Företagets
ekonomi är nu sådan, att en likvidation
är oundviklig om icke nytt
kapital tillskjutes. Med de tillskott som
riksdagen i dag kommer att besluta om
uppgår statens insatser i företaget till
sammanlagt 8,7 miljoner kronor. Därutöver
har Norrlandsfonden tillskjutit
ett bidrag på 900 000 kronor till utvecklingsarbete.
Enligt departementschefen är arbetsmarknadsläget
i dag lika besvärande
som för fyra år sedan. Ett nedläggande
drabbar både de anställda och komniu
-
aktiebolas» med flera statliga företag
nen, som i avgörande grad är beroende
av att företaget kan upprätthålla sin
verksamhet. Möjligheterna till annan
sysselsättning på orten är enligt arbetsmarknadsstyrelsen
så gott som obefintliga.
Därtill kommer att arbetsmarknadsläget
länge varit sådant, att beredskapsarbeten
måst bedrivas. Det torde
nu knappast finnas några ekonomiskt
rimliga objekt kvar. Att starta beredskapsarbeten
är dessutom en kostsam
åtgärd. I det nu rådande läget skulle
kostnaderna bli ännu större. En rekonstruktion
av Töreforsbolaget är därför
att föredra.
Det råder inga delade meningar mellan
utskottsmajoriteten och oss reservanter
om att sysselsättningen är det
primära. På längre sikt kan emellertid
Töres framtid garanteras endast om
man startar företag i kommunen som
kan driva en lönsam produktion. Därom
borde vi också kunna vara eniga.
Vi har inte heller reserverat oss på
denna punkt, men vi har velat understryka
dessa synpunkter.
Frågan om åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet — den fråga
som nyss diskuterades — är en följetong
som återkommer varje år. Så är
inte fallet med denna fråga, även om
den under de senaste åren återkommit
med jämna mellanrum. Det vore ur
många synpunkter lyckligt om detta
vore den sista gången som riksdagen
behövde anslå medel till Töreforsbolaget.
Men på den punkten är nog osäkerheten
lika stor som den var i förra
veckan om att det då var sista gången
som vi anslog medel till Uddevallavarvet.
Vi har tagit fasta på vad utskottet anfört
i anledning av motioner från högeroch
folkpartihåll. I motionerna föreslogs
en utredning om och redovisning
inför riksdagen av bl. a. förutsättningarna
att lokalisera lönsam enskild industri
till Töre kommun samt Töreforsbolagets
framtidsutsikter. Härom
säger utskottet att »utskottet förutsätter,
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
111
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga foretag
att därest det för verksamheten i Törefors
skulle visa sig ändamålsenligt att
samarbete sker med andra i branschen
verksamma företag, en prövning av de
möjligheter som härutinnan kan erbjudas
sker genom Kungl. Maj:ts försorg.»
Formuleringen är så försiktig som utskottspraxis
bjuder. Man bör kanske
också läsa mellan raderna. Det är inte
uteslutet att det finns en annan väg att
lägga en fastare grund för verksamheten
i Töre än den som nu finns. Åtminstone
kan man ha anledning att uttrycka
en förhoppning att så skall vara fallet.
Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till reservationen av herr
Åkerlund m. fl.
I detta anförande instämde herr Magnusson
i Borås (h).
Herr ÖHVALL (fp):
Herr talman! Sysselsättningsproblemet
i Töre kommun har behandlats så
många gånger i denna kammare, att det
torde vara onödigt att jag uppehåller
mig vid det.
Att man i Töre kommun måste ta
mindre vanliga företagsekonomiska
risker för att motverka arbetslösheten
är uppenbart. ASSI har visat sig kallsinnigt
i detta sammanhang, och befolkningen
i Töre lever i ett osäkerhetstillstånd
som sannerligen inte är
avundsvärt.
Töreforsbolaget började sin nuvarande
verksamhet med produktion av mineralullplattor
1961. Försöksperioden
blev längre än man hade räknat med,
och sedan man hade fått fram en godtagbar
produkt uppstod avsättningssvårigheter,
främst därför att man inte
jämsides med den produkt man nu tillverkar
kunde tillhandahålla ett lättare
isoleringsmaterial.
Bolaget vill nu genom ett produktionsprogram
som omfattar även lätt
isoleringsmaterial komma till rätta med
detta handikapp. Man har också räknat
med att avsättningsmöjligheterna för
den lätta isoleringsplattan skall öka i
väsentlig grad i de norra länen. Fördelning
av produktionen på en lättare
och en tyngre produkt skulle, räknar
man med, vidga marknaden och skapa
sysselsättning för ett fyrtiotal man. Utredningen
har också kommit fram till
att man bör kunna räkna med ett överskott
av 200 000 å 300 000 kr. per år.
Härutöver skulle man samtidigt uppnå
en kapacitetsökning på ca 75 procent.
Kapacitetsökningen skulle således kunna
ge ökade rörelseöverskott och ökade
sysselsättningsmöjligheter.
Då här alltså synes föreligga en möjlighet
att dels hjälpa Töreforsbolaget
till en lönsam produktion, dels förbättra
sysselsättningsläget tvekar jag inte
att yrka bifall till propositionens förslag
i denna del.
Däremot anser jag det mycket tveksamt
huruvida Töreforsbolaget skulle
vara betjänt av att sammankopplas med
Kvarntorpsföretaget, som självt går på
kryckor och knappast kan bli något
stöd för Töreforsbolaget.
Jag yrkar därför bifall till reservationen
av herr Åkerlund m. fl. på den
punkten.
Herr FROM (fp):
Herr talman! I proposition nr 81/
1961 hemställdes att Törefors AB skulle
övertagas från AB Statens skogsindustrier
och att bolaget för sin fortsatta
drift skulle erhålla ett lån å 3,5 miljoner
kronor jämte ett anslag av 300 000
kronor.
AB Statens skogsindustrier hade gjort
en beräkning enligt vilken man vid full
drift skulle kunna sysselsätta 55 man
och tillverka 7 000 ton mineralullprodukter.
överskottet beräknades till
500 000 kronor per år. Dock uttalades
att denna beräkning var osäker.
Departementschefen skrev i propositionen
att även om de ekonomiska förutsättningarna
för tillverkningen ger
anledning till optimism, bör man inte
bortse från riskerna. Åtskilliga faktorer
112
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
är så osäkra, att man inte kan utesluta
förlustrisker. Marknadsläget för den
ifrågasatta produktionen är inte mera
ingående undersökt, och de tekniska betingelserna
måste ytterligare klarläggas
genom försökstillverkning. Geografiska
skäl ger också ett ogynnsamt konkurrensläge.
Risktagandet är dock försvarbart
mot bakgrunden av arbetslöshetsriskerna.
Departementschefen förutsatte,
att resultaten av försöksdriften blir
sådana att projektets tekniska och
marknadsmässiga bärkraft väsentligen
bekräftas.
I motion 11:693 påpekades, att AB
Statens skogsindustrier lovat sitt stöd
rent vetenskapligt men att man icke
önskade ta ansvaret för produktionen.
Man har ej utfört marknadsmässig undersökning.
I andra motioner yrkades
på utredning om förutsättningarna för
produktion av mineralullplattor. Utskottet
tillstyrkte propositionens förslag,
närmast med tanke på att hänsyn måste
tas till arbetsmarknadsproblemen.
Reservanterna i utskottet uttalade att
det inte fanns säkra uppgifter om produktionen.
Det rörde sig om ett experiment
såväl tekniskt som ekonomiskt.
Reservanterna ansåg det inte tillfredsställande
att sätta i gång en verksamhet,
som löper risk att bli en ny besvikelse.
De föreslog att en utredning
skulle göras om förutsättningarna för
produktionen.
Riksdagen biföll propositionen. De
begärda 3,8 miljonerna anvisades till
mineralullsproduktionen, och bolaget
befriades dessutom från skyldighet att
erlägga ränta och amortera lånet.
Produktionen har emellertid hittills
ej nått mer än en tredjedel av beräknade
7 000 ton mineralullplattor, d. v. s.
endast 2 700 ton. Det har ej lyckats att
få fram en godtagbar kvalitet, utan denna
har blivit ojämn.
Den nu förutsatta rationaliseringen
skall bl. a. resultera i en minskning av
antalet anställda från 47 till 35 man.
Samtidigt säges: »Det bedömes inte möj
-
aktiebolag med flera statliga företag
ligt att under den närmaste tiden finna
avsättning för hela denna produktion,
som kapaciteten medgiver.» Därför skall
man tillämpa 4-dagarsvecka. Man förutser
dessutom underskott på verksamheten.
Om experter år 1961 hade hörts
skulle de säkerligen ha påpekat att denna
wallboardtillverkning icke skulle ha
någon möjlighet att med marknadens
priser ge rimlig täckning för produktionskostnaderna
och vidare att processvalet
icke skulle ge en kvalitet, som
kunde antas godtagbar.
Man vill nu komplettera produktionen
med lätta mineralullprodukter.
Tänker man nu liksom förra gången
igångsätta en tillverkning utan noggranna
undersökningar? Priserna på
mineralullprodukter är i Sverige bland
de absolut lägsta i Europa. Det är en
hård konkurrens mellan flera företag
inom landet och priserna är pressade.
En kvalitetsproduktion har framtvingats
genom denna konkurrens. Hur skall
den nu ifrågasatta utökade produktionen
kunna hävda sig i denna hårda
konkurrens i fråga om kvalitet och
priser?
Herr talman! Statsutskottet säger sig
efter en ingående prövning vilja ansluta
sig till departementschefens uppfattning
om det önskvärda i att rädda Törefors
AB från likvidationshot och att
ge det möjlighet att fortsätta och utveckla
produktionen. Jag har inget yrkande
men med hänsyn till vad jag
nyss nämnt om konkurrensläget, produktionskvaliteten
och de pressade priserna
anser jag att man bör företa en ytterst
noggrann undersökning om förutsättningarna
för en utökad produktion
och om marknadsläget med anlitande
av såväl tekniska som ekonomiska experter,
innan man sätter i gång tillverkning
av lätta mineralullprodukter. I
annat fall riskerar man samma resultat
som beträffande wallboardtillverkningen.
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
113
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! Två representanter för
samma parti har tidigare haft ordet i
denna fråga. Det torde inte vara någon
svårighet för kammarens ledamöter att
utläsa, att den ene av de ärade talarna
har sin valkrets uppe i norr, där Törefors
är beläget, medan hans partivän
är mantalsskriven under sydligare luftstreck.
Den norrländske representanten
gjorde sig till tolk för de sociala
synpunkter, vilka städse varit vägledande
för statsmakternas befattning
med Töreforsproblemet. Vi skall komma
i håg att det inte är av ren experimentlust
som statsmakterna har engagerat
sig i Töre och Törefors. Den enskilde
företagare, som drev sågverket
och wallboardfabriken, slutade med
denna verksamhet, och då blev staten
på grund av rent sociala skäl tvingad
ingripa i Töre för att försöka ge de
anställda fortsatt sysselsättning. Sociala
motiv har alltså varit vägledande för
statsmakternas engagemang.
Statsutskottets utlåtande är också ett
aktstycke, som på en väsentlig punkt,
nämligen just den om verksamheten vid
Törefors aktiebolag, redovisar en glädjande
enighet inom utskottet. För mig
är denna enighet ett bevis på mognad
från utskottets sida, och som representant
för den landsända som beröres av
beslutet i denna del vill jag erkänna,
att denna samling över partigränserna
kanske utgör inledningen till en mer
saklig och mindre dogmbunden syn på
näringsfrågorna i övre Norrland.
Det som skiljer reservanterna och utskottsmajoriteten
gäller verksamheten
i Kvarntorp. Departementschefen har
föreslagit, att pyrolysproduktionen där
nedlägges i ett sammanhang i samband
med att annan industriell verksamhet
sätts i gång. Svenska skifferoljeaktiebolagets
projekteringsverksamhet synes
närmast vara inställd på tillverkning av
byggnadsmateriel, som i huvudsak baseras
på företagets egna mineraltillgångar
som råvara. Bolaget har uppfört
en finskifferugn för att framställa ånga
till lågt pris. Denna ånga behövs för
bolagets kraftverk, och den ersätter den
unga, som framställts som ett led i pyrolysverksamheten.
Även andra åtgärder
har vidtagits i syfte att bereda en varaktig
sysselsättning åt de anställda, som
eljest blir friställda i samband med nedläggandet
av pyrolysverksamheten.
Det är vägande sociala skäl som föranlett
departementschefen att ansluta
sig till denna planläggning i Kvarntorp.
Samma syn har väglett utskottsmajoriteten,
som finner det otillfredsställande,
att 500 man skulle avskedas utan att
man närmare prövat möjligheterna att
ge dem annan sysselsättning. Många är
pa grund av ålder och andra omständigheter
starkt bundna vid sin nuvarande
bostadsort och därför svårplacerade
på den öppna marknaden utanför
Kvarntorp.
Det är här reservanternas mening går
starkt isär från utskottsmajoritetens.
Reservanterna vill att pyrolysverksamheten
i Kvarntorp skall avvecklas i ett
sammanhang, utan att man vidtar några
som helst åtgärder för att bereda de
anställda ny sysselsättning genom det
nu existerande bolagets försorg.
Det är sannerligen fråga om att göra
det lätt för en arbetsgivare, som på
detta sätt frikopplas från allt ansvar
för sina anställda i samband med permittering.
Jag tror inte att reservanterna
vill att det som förordas i Kvarntorp
skall bli mönsterbildande för de
svenska arbetsgivarnas uppträdande i
samband med strukturrationaliseringar
och andra därmed jämförbara dispositioner.
Reservanterna menar, att de anställda
kan beredas andra sysselsättningar
på den öppna marknaden på normalt
reseavstånd från Kvarntorp. Det finns
många skäl att betvivla att detta påstående
bygger på en vederhäftig undersökning
av de faktiska möjligheterna
att placera arbetskraften i fråga på
angivet sätt. För mig framstår påstå
-
114
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
endet nog i första hand som resultatet
av diskussion vid skrivbordet.
Detta mitt omdöme grundas bl. a. på
reservanternas eget resonemang. Reservanterna
säger nämligen, att det av
sysselsättningspolitiska skäl kan bli aktuellt
att godta framställningen av kalksandsten,
fasadtegel in. m., men då bör
denna verksamhet ombesörjas av ett
särskilt driftbolag, helt skilt från det
nuvarande Kvarntorpsbolaget.
Reservanterna är sålunda själva mycket
osäkra på sina påståenden. De vill
lägga ned all verksamhet i Kvarntorp
och hoppas, att sysselsättningsfrågan
ändå skall kunna lösas för de anställda
inom normalt reseavstånd från Kvarntorp.
Men i nästa andedrag tar man
tillbaka vad man nyss sagt och säger,
att det kan bli nödvändigt att ha en
viss verksamhet i Kvarntorp av sysselsättningspolitiska
skäl, men då skall ett
nytt bolag bildas för detta ändamål. Sedan
skall detta nya bolag komma till
riksdagen och lägga fram en plan för
den nya verksamheten.
Herr talman! Jag har mycket svårt
att förstå logiken i reservanternas resonemang.
Först vill man avveckla det
nuvarande bolaget för att senare starta
ett annat bolag, som så småningom
skall fortsätta där det gamla bolaget
tvingades att sluta.
Det förefaller mig som om reservanterna
haft svårt att komma ut med
språket, och jag vill inte närmare söka
tolka deras innersta tankar, men jag
vill i all stillhet påpeka, att om man
vill att den framtida verksamheten i
Kvarntorp skall ledas av enskilda, helt
eller delvis obundna av staten, hade
man på något sätt bort kunna klargöra
detta i reservationen.
Mot allt det ovissa, som är förknippat
med reservanternas förslag, känns det
som att komma från gungfly på fast
mark, låt vara en smula stenbunden
sådan, när man går från reservationen
till departementschefens av utskottets
majoritet tillstyrkta förslag.
aktiebolag med flera statliga företag
Det måste vara riktigt att man inte
avvecklar pyrolysverksamheten förrän
man skaffat sysselsättning i den redovisade
ersättningsindustrien. Detta möjliggör
ett smidigt och effektivt utnyttjande
av arbetskraften. Nog måste det
vara välbetänkt att man inte lägger ner
pyrolysverksamheten helt, innan läget
klarnat i fråga om bolagets byggnadsmaterielproduktion.
Jag tror, att vi med
förtroende kan överlämna bedömningen
av detta problem till departementschefen.
Propositionen innefattar också förslag
om samverkan mellan Törefors,
Laxå och Kvarntorp. Såvitt jag förstår
måste detta samarbete stärka förutsättningarna
för en ekonomiskt sund verksamhet
i Törefors. Samverkan är ju tidens
lösen i ekonomiska sammanhang,
och den privata sektorn har ju sedan
gammalt prisat och praktiserat en sådan
samverkan. Mot denna bakgrund
är det svårt att förstå, varför man inte
också i statlig verksamhet skulle kunna
acceptera en samverkan mellan olika
företag. I detta speciella fall har ju den
slutliga formen för samverkan ännu
inte klarlagts, men själva principen,
att ett sådant samarbete är ändamålsenligt,
kan väl knappast ställas under
diskussion. Detta beslut om samgående
mellan de tre företagen bör kunna
överlåtas åt Kungl. Maj:t att slutgiltigt
avgöra i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen anfört i
propositionen.
Utskottsmajoriteten har ingenting
emot — och här kan jag faktiskt gå
herr Björkman åtminstone en bit till
mötes — att man också prövar möjligheterna
till samverkan med enskild
företagsamhet, men på denna punkt
finns ju inget konkret att bygga ett resonemang
på och därför bör även detta
samarbete — om det framförs allvarligt
menade förslag härom — förutsättningslöst
prövas av Kungl. Maj:t.
Herr From hade nog misstagit sig en
aning när han talade om fyradagars
-
Fredagen den 14 maj 19C5 fm.
Nr 24
115
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
vecka i Törefors. Där har man åtminstone
hittills kunnat tillämpa sexdagarsvecka
med tre skift per dygn. Det
är alltså inte så illa ställt som det görs
gällande från vissa håll.
Departementschefen har mycket öppet
redovisat att alla förhoppningar inte
har infriats, men han har också stannat
vid samma bedömning som 1961, nämligen
att det av sociala skäl är omöjligt
att nu inställa verksamheten i Törefors,
och, ärade kammarledamöter, vi kan
mycket lätt räkna ut om det ur statsfinansiell
synpunkt har varit en så dålig
affär. Vad är alternativet till Törefors?
Jo, det är att motsvarande antal
sysselsätts i beredkapsarbeten, och det
beräknas för närvarande att en beredskapsarbetare
— åtminstone i vägarbete
— kostar ungefär 300 kronor per
dag. Man kommer alltså till den bedömningen
att sysselsättningen av den arbetsstyrka
som varit aktuell i Törefors
skulle kosta samhället mellan 3 och 4
miljoner kronor per år.
Det är de sociala skälen som varit
vägledande för riksdagens beslut 1961,
och de sociala skälen framstår med
samma — om inte med ännu mer uttalad
— styrka som 1961.
Herr talman! Det finns mycket att
säga om den sociala bakgrunden i Norrbotten
med hänvisning till att motionärerna
efterlyst en sådan, men jag
anser att situationen i Norrbotten vid
det här laget är så väl känd av kammarens
ledamöter, att det i varje fall inte
på denna punkt av debatten finns anledning
att närmare gå in på en redovisning
av det faktiska läget i Norrbotten.
Herr talman! Med stöd av vad jag
bär anfört yrkar jag sålunda bifall till
utskottets hemställan.
Herr BJÖRKMAN (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag kan helt instämma
i vad herr Lassinantti liar sagt om att
de .sociala synpunkterna för oss i utskottet
bär varit vägledande i detta
fall. Jag kan säga detsamma som jag
sade i fråga om Uddevallavarvet i förra
veckan: Så länge vi inte har någon
möjlighet att anvisa vad som skall kunna
göras i stället är det ingenting annat
att göra än att gå med på detta förslag.
Men jag kanske får åberopa vad en socialdemokratisk
ledamot sade, nämligen
att den företagare är värd sin vikt
i guld som kan hitta på någonting att
producera i Törefors — om verksamheten
nu inte kan göras lönande med
de nya investeringarna. Jag tror detta
är riktigt.
Herr Lassinantti var inte riktigt av
samma uppfattning som jag beträffande
arbetskraften i Kvarntorp. Herr Lassinantti
ansåg att den är bunden vid
arbetsplatsen. Jag vet inte om någonting
särskilt har inträffat där under de
senaste åren; jag redovisade den undersökning
som gjordes av länsarbetsnämnden
i Örebro län 1961. Av denna
framgick i alla fall, att den alldeles
övervägande delen av arbetskraften
bodde utanför den ort där Kvarntorpsverket
ligger. Av de avtalsanställda
bodde 153 i Örebro, 171 i Kumla och
endast 160 i Ekebv. Återstoden, cirka
125, bodde på olika platser i örebroområdet
och huvudparten av tjänstemännen
bodde i Örebro. Vid samma
undersökningstillfälle fanns det 37 egnahem,
ägda av arbetare, och 4 som
innehades av tjänstemän, i anslutning
till Kvarntorpsanläggningen. Merparten
av den sysselsatta arbetskraften bodde
alltså på andra orter än fabriksorten.
Jag vet som sagt inte om någonting kan
ha inträffat under de senaste åren som
har förändrat dessa förhållanden.
Med de resemöjligheter som finns nu
kan man väl ändå säga att det finns
möjligheter att förflytta sig betydligt
snabbare an förut, och det är inte nödvändigt
att bo på den ort där man
arbetar. Det är många människor som
bor på andra orter än den dör de arbetar.
Herr Lassinantti tvivlade också på
116
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
vederhäftigheten i påståendet att arbetarna
skulle kunna få sysselsättning på
annat håll. Ja, naturligtvis kan uppfattning
stå emot uppfattning, herr Lassinantti,
men enligt uppgifter som vi har
erhållit är det för närvarande efterfrågan
på arbetskraft från andra industrier
i närheten, bl. a. från en industri som
producerar lättbetong. Jag vill inte
hävda att detta är absolut riktigt, men
jag vet inte om hem Lassinantti nar
bättre underlag för sitt påstående än
jag. Här står alltså uppgift mot uppgift.
Herr Lassinantti menade att det beträffande
produktionssamarbetet inte
fanns något konkret att bygga på, såsom
utskottet har understrukit i sin
ganska försiktiga formulering. Nej, herr
Lassinantti, det är kanske inte någonting
tillräckligt konkret, men vissa kontakter
har ju ändå tagits. Detta är också
herr Lassinantti medveten om. — I
övrigt är jag helt överens med herr
Lassinantti om att beredskapsarbete är
ett dåligt alternativ.
Herr LASSINANTTI (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill gärna även från
denna talarstol säga att vi norrlänningar
har den uppfattningen, att en duktig
enskild företagare är värd sin vikt i
guld. Vi kanske uppskattar den enskilde
företagaren mera just därför att han är
så sällsynt uppe i norr.
Jag har ingen anledning att fördjupa
mig i en mer invecklad polemik med
herr Björkman, eftersom vi när det gäller
Törefors är eniga, men jag vill ändå
säga till herr Björkman, med anledning
av det senaste han yttrade i sitt anförande,
att jag mycket väl känner till
detta och att jag hoppas det är allvarliga
propåer som framförts om samarbete
från det enskilda näringslivets
sida. Men vi har ett förflutet i detta
sammanhang, och vi kan ju, om vi vill,
också hänvisa till de konkreta erfarenheterna
i Töre. Det finns nämligen en
företagare som har etablerat sig där
och som enligt uppgift inte har någon
-
aktiebolag med flera statliga företag
ting emot att nu dra sig därifrån, även
om företagets produktion kan helt avsättas
på marknaden och utan att det
vållar företaget några förluster.
Vad sedan gäller verksamheten i
Kvarntorp tror jag att den bedömning,
som departementschefen har gjort på
grundval av de utredningar han har
låtit företaga, nog är mera tillförlitlig
än den ståndpunkt som reservanterna
bär kommit fram till i fråga om behovet
av följ dsysselsättningar i Kvarntorp.
Jag tror inte att det är klokt att
följa reservanternas förslag om att nu
nedskrota det befintliga bolaget. Om
det, som reservanterna säger, senare
skulle visa sig att det av sysselsättningspolitiska
skäl skulle behövas annan
sysselsättning där, så skulle ett nytt
bolag bildas, som sedan skulle lämna
riksdagen redovisning av anslagsbehoven.
Jag tycker att detta vore en alldeles
för invecklad omgång.
Såvitt jag förstår måste reservanternas
förslag syfta till att man drar in
en fullmakt som riksdagen 1961 gav
Kungl. Maj:t. Man gav då Kungl. Maj:t
fullmakt att avveckla pyrolysverksamheten
i Kvarntorp; sedan skulle Kungl.
Maj :t — i efterhand — anmäla åtgärderna
till riksdagen. Om nu reservationen
skulle vinna riksdagens bifall,
skulle Kungl. Maj:t bindas på ett sådant
sätt att denna fullmakt från 1961 skulle
bli ogiltig.
Herr FROM (fp) kort genmäle:
Herr talman! Endast en kort replik
till herr Lassinantti. Han uppgav att jag
hade fel beträffande fyradagarsveckan.
Jag sade att man ämnar tillämpa fyradagarsveckan,
och det är direkt hämtal
ur propositionen, där det står: »Bola
get avser att temporärt tillämpa fyra
dagarsvecka.»
Herr STÅHL (fp):
Herr talman! När vi för nästan på
dagen fyra år sedan senast diskuterade
anslaget till Törefors — det rörde sig
Fredagen den 14 maj 1965 l''m.
Nr 24
117
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga foretag
då om i runt tal 4 miljoner kronor som
bekant — så var handelsministern i
kammaren och deltog i debatten. I dag
lyser han med sin frånvaro. Det karbero
på att han anser att saken är sf
klar att hans närvaro inte är nödvän
dig. I så fall är det ett symptom för ut
vecklingen.
Det kan också betyda — och det förstår
jag bättre — att debatten i dag inte
på något sätt kan bli av avgörande betydelse
vare sig för Törefors’ framtid
eller för Kvarntorps och att han därför
inte ansett det nödvändigt att vara
här.
Jag har i viss mån samma uppfattning.
Jag tror inte att denna tidpunkt
är lämplig för en stor debatt om fullföljandet
av riksdagens beslut om
Kvarntorp. Jag skall strax återkomma
till detta i samband med en replik till
herr Lassinantti, men jag tycker ändå
att det är nödvändigt att blanda något
förnuft i den hämningslösa känslosamhet,
vilken som vanligt kommer till uttryck
i herr Lassinanttis vittnesbörd,
när han talar om sin — i varje fall för
metallullsplattor — ogynnsamma hemort.
Vad är det som hänt, herr talman?
Jo, man har på 40 man i en improviserad
industri i Törefors kört bort
4 miljoner kronor på fyra år. Detta är
proportionen på vad som har inträffat,
och det är detta som herr Lassinantti
tycks betrakta som en mycket lyckad
och för skattebetalarna angenäm prestation,
som vi skall vara tacksamma
och glada för att nu få fortsätta.
Det må väl ändå nu vara begripligt,
att vi för fyra år sedan hade anledning
att motionera om att man, innan denna
industri startades borde göra de elementära
förberedelser för start av en
ny tillverkning, som vilket enskilt företag
som helst måste göra, nämligen ta
reda på för det första vad det är för
kvalitet på de varor man tänker tillverka
och för det andra, om det finns
marknad för dessa varor, går de över
huvud taget att sälja med någon framgång?
Det var vad vi då begärde att
handelsdepartementet, som representerar
staten som aktieägare även i detta
statliga företag, skulle föranstalta om.
Jag är den förste att erkänna att handelsministern
den gången i debatten
var ytterst försiktig i sina prognoser
för företagets utveckling. Jag har sett
efter i protokollet just i dag för att
vara säker på att jag inte begår något
minnesfel, och jag bara konstaterar att
han den gången talade med mycket små
bokstäver i jämförelse med de stora bokstäver
som vissa andra här i kammaren
talade med. Han kände sig osäker på
huruvida detta företag skulle ha någon
framtid.
Nu vet vi att kvaliteten på dessa varor
inte har varit fullgod. Jag kan
nämna för herr Lassinantti — det blir
väl ingen överraskning för honom, om
jag säger det — att jag själv har haft
att göra med vissa byggnadsföretag under
dessa fyra år och att jag vid ett par
tillfällen ifrågasatt, om man inte skulle
kunna använda dessa isoleringsplattor
för ifrågakoinmande behov. Men svaret
har blivit att deras kvalitet är sådan att
man inte kan räkna med att de håller
för de påfrestningar som skulle uppkomma.
Vi vet, herr Lassinantti, att byggnadsmateriel
av i stort sett eller i varje
fall av principiellt motsvarande slag
tillverkas av flera enskilda företag och
att deras produkter har en ganska god
avsättning och att tillverkningen också
ger producenterna en relativt acceptabel
vinst på rörelsen.
Man måste väl ändå säga sig, att man,
när vi nu står inför beslut om att ge
ytterligare medel för ifrågavarande ändamål,
borde ha haft möjlighet att
under de fyra år som gått göra eu ordentlig
marknadsundersökning både av
varans kvalitet och av möjligheterna
för en tillfredsställande avsättning. Jag
vill understryka här, vilket jag tycker
behöver sägas, att Aktiebolaget Statens
118
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1905 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
skogsindustrier säger, att om driften i
Törefors skall fortsätta i ny form vill
ASSI att företaget skall skiljas ut ur
dess koncern, så att ASSI inte får något
ansvar därför. Detta visar i varje fall
hur ASSI:s ledning bedömer framtiden
för denna tillverkning. Redan detta
borde ha varit en tankeställare och utgöra
motiv för att inte vräka goda miljoner
efter de dåliga som har försvunnit.
Jag vill, herr talman, konstatera att
från deras sida, som har opponerat sig
mot detta företag uppe i Törefors, har
ingalunda yppats ett ord av missundsamhet
eller motvilja mot det sociala
stöd som naturligtvis företaget i grund
och botten utgör för kommunen. Jag
har tidigare i denna kammare talat om
att man verkligen har all anledning att
glädja sig åt de resultat av omfattande
beredskapsåtgärder i Töre kommun
som utgörs av offentliga byggnader,
vägar och andra allmänna anläggningar.
Det finns ingen som missunnar kommunen
dessa fina anläggningar eller
att kommunen skall få en industri som
det är någon mening med. Tvärtom
skulle det verkligen glädja oss i högsta
grad. Men när vi nu står i exakt samma
siutation som 1961, då vi sade att det
tyvärr inte fanns några utsikter för att
denna industri skulle bli lönsam, måste
vi väl ändå fråga oss: Är det verkligen
riktigt att dra över bygden och länet
den ena besvikelsen djupare och värre
än den andra? Vore det inte bättre att
under tiden lämna den beredskapshjälp,
som behövs och som självfallet
de människor skall ha som inte kan
erhålla arbete i öppna marknaden, och
under mellantiden göra en ordentlig
utredning av vad man nu — utan utredning
— är i färd med att sätta i gång?
Jag förstår inte varför man absolut vill
göra gällande att vi skulle vara motståndare
till hjälpaktioner för kommunen.
För min del har jag aldrig gjort invändningar
mot statliga företag i och
aktiebolag med flera statliga företag
för sig, men jag har vänt mig mot att
statliga företag startas på så lösa boliner
att man på förhand kunnat säga
att de varit dömda att misslyckas. Detta
är nu evident. Handelsministern konstaterar
själv i propositionen att om
ingenting omedelbart görs uppe i Törefors
är likvidation oundviklig. Där
finns inga tillgångar. Han säger till och
med i propositionen, om jag inte minns
fel, att tillgångarna måste sägas vara
plus minus noll.
Jag skulle också, med anledning av
att herr Lassinanlti insinuerade att
hans folkpartikamrat på norrbottensbänken
inte skulle vara lika besjälad
av ett blödande hjärta för sin hembygd
som herr Lassinantti, vilja betyga, att
hans bänkkamrat har ansträngt sig att
inom sin politiska omgivning här i huset
vinna sympati och medhåll för de
önskemål som man härvidlag har i
Norrbotten. I det fallet tror jag verkligen
att han är minst lika varmhjärtad
som herr Lassinantti. Men han förefaller
vara litet mera betänksam, litet
mera påverkad av sunt förnuft i ekonomiska
ting — och det kanske inte
kan sägas vara något större minus.
Handelsministern har knutit samman
Törefors-propositionen med ett förslag
om en ny anläggning i Kvarntorp, och
det tvingar mig, herr talman, att i detta
sammanhang säga några ord även om
Kvarntorp. Herr Lassinantti häpnade
över reservanternas propåer om att
i fall företaget skall startas det skall ges
en ny ledning och bli ett helt nytt bolag.
Är detta så förvånande för herr
Lassinantti? Herr Lassinantti var själv
1961 med att besluta om avveckling och
nedläggande av Kvarntorpsbolaget. Detta
beslut fattades den 8 december 1961.
Jag skall be att få citera vad utskottet
skrev i klämmen under I: »att riksdagen
må besluta, att Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet skall avvecklas
enligt i huvudsak de riktlinjer, som
departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 10
Fredagen den 14 maj 1965 fin.
Nr 24
119
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
november 1961 och utskottet förordat,
innefattande rätt för Kungl. Maj:t att
fatta de närmare beslut med avseende
å verksamheten och dispositionen av
bolagets tillgångar, som erfordras för
avvecklingens genomförande;» Detta
var riksdagens beslut. Att reservanterna
nu respekterar det enhälliga riksdagsbeslutet
och säger, att om det nu skall
drivas ett nytt företag i Kvarntorp kan
det rimligen inte ske på annat sätt än
att det i så fall startas ett nytt företag,
kan väl inte vara så förvånansvärt.
Jag skulle, herr talman, vilja använda
detta tillfälle för att efterlysa hos handelsministern
hur den avveckling av
Kvarntorp som riksdagen har beslutat
egentligen fortskrider. Det är högt på
tiden att vi får någon upplysning härom.
Jag har sedan riksdagsbeslutet fattades
med största noggrannhet och intresse
följt Kvarntorpsbolagets årsredovisningar,
och jag'' har den senaste i min
hand. Jag har förgäves spanat efter
vart de mycket stora likvider för anläggningstillgångar
som Kvarntorpsbolaget
har realiserat, dels till Kooperativa
förbundet, dels och kanske framför
allt till oljebolaget Esso, tagit vägen.
Jag har en oroande känsla av att de är
på väg att smulas sönder och rinna bort
i den fortsatta drift som man har upprätthållit
i Kvarntorp. Detta säger jag
inte till herr Lassinantti utan jag riktar
det till handelsministern, ty jag anser
att vi har rätt att få en redovisning i
riksdagen för hur riksdagens egna beslut
respekteras och verkställes. Jag
konstaterar att i vinst- och förlusträkningen
i denna årsredovisning finns på
intäktsidan en post på 63 000 kronor
som heter »nettovinst genom avyttring
av anläggningstillgångar». Det är den
enda nettovinst som uppstått. Men jag
frågar mig vart alla de övriga anläggningstillgångarna
har tagit vägen.
Jag skulle vilja säga till herr Lassinantti
att när vi, som sysslade med
Kvarntorpsaffären den gången, funderade
över dessa spörsmål och skrev om
dem, var vår förutsättning att dessa
tillgångar skulle användas till pensionering
och att i övrigt skapa trygghet
på äldre dar åt den äldre personal som
fanns i Kvarntorp och som inte kunde
beredas plats på den öppna marknaden.
För dem var staten — och det har inte
minst jag understrukit gång på gång
från denna talarstol — i högsta grad
ansvarig, eftersom vi genom statliga beslut
givit dem anställning där.
Nu är det alltså viktigt att få redovisning
vart pengarna tagit vägen.
Beträffande Kvarntorp vill jag även
ställa följande fråga till handelsministern
— jag tar för givet att den når
adressaten även om han inte nu är i
kammaren: Hur förhåller det sig med
de uppgifter, som jag på ganska goda
grunder har anledning tro cirkulerat
åtminstone i intresserade kretsar, att
ledningen för Kvarntorp haft kontakt
med en storföretagare på byggnadsmarknaden
om att på relativt goda villkor
överta vad som finns kvar och på
det sättet göra en både för statsverket
och för den berörda personalen tillfredsställande
affär? Jag är inte med i
Kvarntorpskommissionen och har inte
haft någon anledning att syssla med
dessa frågor, och därför är jag tyvärr
inte väl underrättad om dessa viktiga
frågor.
För dagen skall jag nöja mig med att
på detta indirekta sätt framföra dessa
frågor till handelsministern utan att närmare
fördjupa mig i Kvarntorpsaffären.
Jag lovar emellertid att om jag får
leva och ha hälsan återkomma till denna
fråga i riksdagen. Jag hoppas att vi
vid tillfälle skall få ett besked. Det behöver
inte lämnas vid vårriksdagen när
arbetet är så pressande, utan det går att
återkomma senare. Nödvändigt är
emellertid att klarhet skapas i dessa
frågor.
Herr ANDERSSON i Örebro (fp):
Herr talman! Vad som gör att jag
tar till orda i detta ärende är att herr
120
Nr 24
Fredagen den 14 inaj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
Björkman meddelade att enligt en av
länsarbetsnämnden uppgjord förteckning
över arbetskraften i Kvarntorp
flertalet av de anställda bor på andra
orter med relativt kort resavstånd till
arbetsplatsen. Detta är nog alldeles riktigt.
Jag betvivlar inte riktigheten i de
uppgifter som länsarbetsnämnden här
lämnat, men det hör till saken, och jag
tycker detta är väsentligt när det gäller
den arbetskraft som finns kvar i Kvarntorp,
att under hela den tid dä Kvarntorpsföretaget
har avvecklats har man i
stort sett blivit av endast med den yngre
arbetskraften, medan man fått behålla
äldre arbetare och sådana som inte har
någon verklig yrkesutbildning. När
man dagligen ser dessa anställda vid
Kvarntorp ta sig ut till arbetsplatsen
med bussarna, finner man också att det
enbart är fråga om äldre arbetskraft.
Man har inom Örebro län haft betydande
svårigheter att kunna placera denna
arbetskraft. Från länsarbetsnämndens
sida har det gjorts alla tänkbara ansträngningar
för att bereda arbetarna
eu lämplig anställning inom deras boendeområde.
Det finns väl alla skäl att i detta fall
från arbetsgivarens sida i så stor utsträckning
som möjligt anlägga de sociala
synpunkter som man bör anlägga
när det gäller den äldre arbetskraften.
Jag är alldeles på det klara med att den
arbetskraft, som blev arbetslös i skoindustrien
i början på 1940-talet och
som inte hade någon yrkesutbildning i
den bemärkelsen att den hade kunnat
ta något annat arbete, fick sin utkomst
just i Kvarntorp. Jag tycker att det i
dag finns all anledning för företagarenstaten
att tillse, att dessa arbetare bereds
den sysselsättning som de måste
ha för att kunna föra ett drägligt liv,
och jag tror att det kommer att bli betydande
svårigheter att bereda dem
sysselsättning i närheten av Örebro.
Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets
hemställan i dess utlåtande
nr 82.
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Jag hade från början
inte för avsikt, och detta av vissa skäl,
att lägga mig i denna diskussion, men
efter de anföranden som har hållits av
såväl herr From som herr Ståhl kan
jag inte låta bli att säga några ord.
Jag gör det därför att jag av omständigheternas
makt har haft att syssla med
Törefors några år.
Får jag innan jag går in på frågan
bara meddela, när herr Ståhl nu riktar
kritik mot handelsministern för att han
inte finns här i kammaren, att han är
bortrest. Det kan ju hända att en handelsminister
ibland måste vistas på annat
håll än i riksdagen, och om man
för upp ett ärende på en lista på onsdagen
denna vecka kan man kanske
ändå våga förutsätta att långpratigheten
inte skall vara större än att detta ärende
hinner behandlas tidigare än sent
fram på fredagen.
Vad gäller Törefors vill jag bara bekräfta
vad som redan sagts, nämligen att
någon fyradagarsvecka ännu inte har behövt
tillgripas. Verksamheten har sedan
i februari pågått med sexdagarsvecka
och treskift. Huruvida det i fortsättningen
är möjligt skall jag inte för dagen
uttala mig om, men i varje fall har
situationen hittills i år varit sådan, att
det funnits förutsättningar att driva
verksamheten på detta sätt.
Jag fäste mig vid herr Ståhls yttrande
att man här på några år på en industri
med 40 man kört bort 4 miljoner
kronor.
För det första är uppgiften 40 man
felaktig. Det är sammanlagt 57 man anställda
i Törefors aktiebolag. För det
andra finns det, även om det kanske
i vissa situationer kan vara diskutabelt
hur mycket anläggningarna är värda,
ändå vissa värden kvar i dessa anläggningar
av de 3,5 miljoner kronor som
har investerats under åren från 1961,
då riksdagen senast fattade beslut angående
Törefors, och fram till nu.
Herr Ståhl säger vidare att bolagets
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
121
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
varor inte går att sälja. Jag skall villigt
erkanna att det varit besvärligt att få
fram en fullgod kvalitet, men herr
Ståhl gör en sammanblandning när han
talar om isoleringsplattor. Det tillverkas
nämligen både isoleringsplattor och
beklädnadsplattor. Vad beträffar isoleringsplattorna,
som herr Ståhl talade
om, kan jag säga att dessa är av fullgod
kvalitet och går att avsätta i ganska god
utsträckning. Däremot har det varit besvärligt
med de s. k. beklädnadsplattorna,
beträffande vilka det uppstått en
hel del tekniska besvär som man från
början inte kunde förutse.
Jag återkommer i detta sammanhang
till beslutet år 1961, som innebar att
Töreforsbolaget skulle få förbruka 3,5
miljoner kronor i investeringar och att
det samtidigt ställdes till bolagets förfogande
ett igångkörningsbidrag på
300 000 kronor. Detta senare bidrag
var alldeles för lågt för att man med
hjälp av dessa medel skulle kunna få
i gång produktionen. Jag tycker inte att
vi skall lägga skulden på någon för en
felberäkning av detta slag som det är
så lätt att göra, men anslaget visade sig
efteråt alldeles otillräckligt för att man
skulle kunna övervinna de besvärligheter
som uppkom vid startandet av den
nya verksamheten.
Herr Ståhl gör ett annat underligt påstående.
Han säger att ASSI nu vil] avskilja
Töreforsbolaget från sin verksamhet.
Var och en som följt med
dessa frågor vet att så skedde redan år
1961, då staten övertog aktierna i Töreforsbolaget
och detta bolag fick en egen
.styrelse som inte på något sätt var gemensam
med ASSI:s styrelse. Detta utsparkande
av Töreforsbolaget från
ASSI, som herr Ståhl nu talar om, ägde
alltså rum redan år 1961.
Vidare säger herr Ståhl att en sådan
ndustri som plattillverkningen i Töre''ors
aldrig kan bli lönsam. Men det vet
vi ännu inte. Jag har som sagt haft
möjlighet att följa verksamheten, och jag
vill inte uttala mig lika kategoriskt som
herr Ståhl. Om jag däremot skall göra
ett försiktigt uttalande, vill jag säga att
det finns utsikter att tillverkningen så
småningom kan gå ihop. Att den inte
hittills gjort det, är kanske inte svårförståeligt,
om man tar hänsyn till bakgrunden
för hela verksamheten. Den
tillkom, såsom tidigare framhållits, av
sociala skäl, och man har också av sådana
skäl bibehållit en alltför stor arbetsstyrka
under de gångna åren. Man
har varit tvungen att köra med tvåskift
som är en mycket ogynnsam tillverkningsform
vid framställning av ett material
som plattor. Det har inte förrän
i år varit möjligt att införa treskift. För
att inte behöva vidtaga några åtgärder
som sysselsättningsmässigt eller socialt
skulle vara besvärande för de anställda
har bolaget under de gångna åren fortsatt
driften på samma sätt som tidigare,
även om det ur rent krassa ekonomiska
synpunkter skulle ha varit motiverat
med en betydligt mindre arbetsstyrka.
Jag tror emellertid att det har varit
en viss mening med detta. Människor
i Törefors och Töre kommun har därigenom
fått en möjlighet till sysselsättning
som de annars inte skulle ha haft,
och även om detta har kostat en del
pengar, har det kanske ändå varit billigare
än om man skulle ha gjort som
herr Ståhl tycktes anse lämpligt: ha
bidragsvägen försörjt dessa människor.
Jag vill, herr talman, slutligen säga
några ord om Kvarntorp. Det föreföll
som om herr Ståhl är oroad av vad som
nu händer och avses hända i fråga om
Kvarntorp. Jag förstår den oron. Herr
Ståhl, som ju är frälst av den privata
företagsamhetens ideologi, är givetvis
oroad av att ett statligt företag visar
sig ha framtidsmöjligheter. Och denna
oro delas, herr Ståhl, av flera av dem
som i delta hänseende bekänner sig
till samma frälsningsideologi som han.
Herr Ståhl bekräftade själv detta genom
att säga, att man från den privata
företagsamhetens sida var ute efter att
förvärva Kvarntorp. Det är upppenbart
122
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
att man på vissa håll inom den .privata
företagsamheten fruktar en integration
mellan företag på det statliga området
som tillverkar byggnadsmateriel. Men
en sådan integration kan nog inte undgås
då det gäller framställningen av
dessa produkter.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.
Herr STÅHL (fp) kort genmäle:
Herr talman! Min gamle vän herr
Gustafsson i Stockholm fördjupar diskussionen
på ett sätt som inte är möjligt
att fortsätta med hänsyn till den
begränsning som vi i dag måste ålägga
oss. Men vi får ju tillfälle att återkomma
till dessa problem, och jag vill nu bara
göra ett par konstateranden.
För att börja med ASSI: Vad är det
som har skett från ASSI:s sida? Jo,
när det fattas beslut om att plattillverkningen
i Törefors skall sammanföras
med plattillverkningen i Laxå, så säger
ASSI att då bör Laxå bruk avskiljas
från ASSI och sammanläggas med Törefors
till ett särskilt bolag. Jag har velat
anföra detta — jag vet inte om jag i mitt
föregående anförande uttryckte mig tillräckligt
tydligt — som ett bevis för
att ASSI under inga förhållanden önskar
vara med om att bära ansvaret för
den fortsatta driften, något som jag för
min del finner i hög grad olycksbådande.
ASSI:s ledning har genom åren
blivit tränad i att försöka köra svåra
och icke vinstgivande företag vidare,
och därför besitter man nog där en
sakkunskap i det stycket, som jag tror
det skulle vara av värde att behålla.
Men man vill inte ta på sig det ansvaret.
Sedan sade herr Gustafsson i Stockholm
att jag anvisar bidragsvägen. Ja,
men var snäll kolla i protokollet, herr
Gustafsson, att jag gör det bara under
den tid som kan behövas för att klara
ut vilken kvalitet som skall framställas
aktiebolag med flera statliga företag
och vilken marknad man skall vända
sig till. Nu går driften vidare utan att
man vet vare sig det ena eller det andra.
Jag säger detta med all respekt för
att lierr Gustafsson är ordförande i
styrelsen för företaget —• ett uppdrag
som jag är den siste att avundas honom.
Så några ord om Kvarntorp. Herr
Gustafsson i Stockholm säger att jag
är så frälst av den fria företagsamheten
att jag blir oroad av att Kvarntorp nu
skulle kunna gå mot en bättre framtid.
Nej, herr Gustafsson, ingenting skulle
vara mig mera kärt än om så bleve fallet.
Men vi kan ju se vilka summor som
körts bort i Kvarntorp under årens
lopp. Det rör sig om flera hundra miljoner
kronor. År efter år har vi hört,
och i proposition efter proposition har
vi läst, att om vi bara vidtar de och de
åtgärderna, så kan företaget bli lönsamt.
Sedan har man kört bort mera pengar
i företaget och kommit tillbaka till
riksdagen med begäran om mera — och
fått det. Och så har man lovat likadant
— med samma resultat.
Nej, herr Gustafsson i Stockholm, vi
skall nog vänta med att tala om en
bättre framtid för Kvarntorp till dess
att den dagen randas. Och frågan är
väl om jag — eller ens herr Gustafsson,
trots sin ungdom — är med i riksdagen
den dagen. Jag tvivlar på det.
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:
Herr talman! Det är en något egendomlig
debatteknik herr Ståhl använder
sig av. I sitt förra anförande talade
han om de miljoner som körts bort i
Törefors, och nu kommer han tillbaka
och talar om de bortkörda miljonerna
i Kvarntorp. Jag skall ingalunda förneka
att Kvarntorp har kostat miljoner.
Men herr Ståhl vet lika bra som jag att
de största summorna där ligger långt
tillbaka i tiden. De härrör sig från den
tid då vi alla var tämligen överens om
att vi skulle driva rörelsen i Kvarntorp
som någon sorts beredskapsverksamhet.
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
123
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
Sedan ber jag om ursäkt, om jag missuppfattade
herr Ståhl förut. Men jag
uppfattade honom så, att man i ASSI
nu var beredd att släppa Törefors. Nu
säger emellertid herr Ståhl att det var
Laxå han menade. Ja, det är riktigt att
man betraktat det som naturligt att
frånskilja den del av Laxå bruks verksamhet,
som sysslar med denna produktion,
från den del som är att hänföra
till det så att säga traditionella
skogsområdet. Det innebär att ASSI direkt
av Laxåbolaget övertager sågverksrörelsen,
medan däremot framställningen
av isoleringsmaterial skulle sammanföras
med Törefors. Jag tycker inte
att det ligger något märkvärdigt i det.
Det är väl ganska naturligt att ASSI får
koncentrera sig på trävaruområdet och
på produkterna från skogen, och att den
tillverkning av mjuka produkter, som i
Laxå sker med samma utgångsmaterial
som tillverkningen av hårda produkter
i Törefors, sammanförs med denna. Det
är väl inget märkvärdigt med den saken.
Herr STÅHL (fp) kort genmäle:
Herr talman! För att inte dra ut debatten
alltför mycket skall jag bara ta
upp en punkt i herr Gustafssons i Stockholm
senaste anförande, nämligen den
om de stora pengarna till Kvarntorp.
Det är riktigt att det har körts bort
stora pengar både i Kvarntorp och i
Törefors, även om det naturligtvis är
helt andra proportioner på Kvarntorpsförlusterna.
Men herr Gustafsson sade
att de stora förlusterna faller på den
s. k. beredskapsperioden. Hur därmed
förhåller sig är dock mycket väl klarlagt
i den utredning som bruksdisponent
Åselius gjorde på uppdrag av handelsministern.
I betänkandet från den
utredningen skilde man på åren under
kriget, då verksamheten vid Kvarntorp
verkligen fyllde en uppgift, och de år
därefter som man kallat efterkrigsperioden.
Och, herr Gustafsson i Stockholm,
det är efterkrigsperioden som
har slukat de största pengarna! För den
tiden uppgår förlusterna fram till 1960
till 139,4 miljoner kronor. Vid 1961 års
riksdag beviljades ytterligare 65 miljoner
kronor i lån och 40 miljoner kronor
till avskrivningar, sammanlagt alltså
105 miljoner kronor. I runda tal gör
det tillsammans 245 miljoner kronor —
under en tid då vi icke har haft någon
nytta av den vid Kvarntorp utvunna
oljan.
Jag vill tillägga att i dessa belopp
inte är inräknat den realisation av kapitaltillgångar
som sedermera skett och
som rör sig om stora summor. Det rör
sig i varje fall om en kvartsmiljardförlust
under dessa år, då vi sannolikt
skulle ha haft produktiv användning av
en stor del av den yngre arbetskraften
vid Kvarntorp.
Det må förlåtas mig att jag inte kan
inse det vettiga i en sådan användning
av statens pengar.
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! »Stål så hette en, den
andre gick i fält med namnet Lod.» Så
säger Runeberg, och han låter Lod säga
i slutet av dikten: »Giv åt Stål en penning
även eller tag ock min.»
Jag är alldeles övertygad om att ingen
i denna debatt kommer att anse att någon
kan göra herr Ståhl rangen stridig
som den förnämste aspiranten på tapperhetsmedalj
i korståget mot de norrbottniska
industrierna.
•lag känner herr Ståhl utomordentligt
väl från min tid i första avdelningen.
Herr Ståhl sade inledningsvis att det
var nödvändigt att blanda in litet förnuft
i debatten. Jag har alltid betraktat
herr Ståhl, när det gäller skansarna
för den norrbottniska företagsamheten,
som den man varom Runeberg sade:
»Ett dåligt lnivud hade han, men hjärtat
det var gott.» Det var Sven Duva,
som hade till uppgift att inte släppa någon
djävul över bron. Herr Ståhl har
haft denna mission i alla tider när det
gällt den norrbottniska företagsamheten.
Men låt mig, herr Ståhl, inte för
-
124
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
ledas ens i stridens hetta att göra några
långtgående jämförelser mellan Runebergs
hjälte och herr Ståhl, ty herr
Ståhl har varken ett gott hjärta eller
ett dåligt huvud, och därför haltar liknelsen
på den punkten litet grand.
Men det är klart att man kan sätta
vissa frågetecken. Herr Ståhl har som
motionär yrkat avslag på Kungl. Maj:ts
proposition. Sedan har han som ledamot
av statsutskottet varit med om att
(illstyrka Kungl. Maj:ts proposition och
avstyrka sin egen motion. Därefter uppträder
han här i kammaren som en
tredje man. Jag tvekar inte att säga
att herr Ståhls försök att sitta på två
stolar har resulterat i att han satt sig
mellan två stolar.
Detta engagemang i Norrbotten, herr
Ståhl, har sysselsatt inte bara socialdemokratiska
regeringsledamöter och
statsutskottsledamöter, utan även en
man som Carl Gustaf Ekman tvingades
diskutera dessa frågor. Han ville visserligen
komma ifrån dem när industrien
i Kalix skulle reorganiseras. Han tänkte
att man skulle kunna ersätta industrien
med en bro över Kalix älv, berättade
O. W. Lövgren. Men det visade
sig nödvändigt för Carl Gustaf Ekman
att göra någonting, därför att han som
.statsminister var tvungen att känna ett
socialt ansvar för landet. Sedan har vi
alla i tacksamt minne vad landshövding
Hansén, handelsministern i den senaste
Ekmanska regeringen, gjorde för dessa
industrier, som herr Ståhl aldrig haft
någon förståelse för. Vi har inte sagt,
herr Ståhl, att detta har varit en angenäm
prestation, men alla som på riksdagsplanet
varit inkopplade på detta
ärende har känt det sociala ansvaret
och ansett att någonting borde göras.
Herr Ståhls resonemang här ger mig
anledning att karakterisera hans linje
som de tomma händernas politik. Herr
Ståhl talade om att han redan för fyra
år sedan hade varit förutseende. Jag
betvivlar att det som herr Ståhl då förde
till torgs var så framsynt. Jag vill
aktiebolag med flera statliga företag
erinra om att herr Ståhls reservation
den gången i statsutskottet gick ut på
att man skulle avslå Kungl. Maj:ts proposition
beträffande åtgärder i Töre —
alltså de tomma händernas politik igen.
Men sedan skulle man hos Kungl. Maj:t
hemställa att i första hand AB Statens
skogsindustrier måtte anmodas utreda
förutsättningarna för produktion i egen
regi av mineralullsplattor i Töre kommun
och i andra hand möjligheterna
att omplacera arbetskraften vid Törefors
sågverk till andra arbetsplatser i
Norrbotten.
Jag vet inte om herr Ståhls förslag
den gången andades något utomordentligt
förtroende för AB Statens skogsindustrier.
Det senare avsnittet, där han
pläderade för att man skulle placera
människorna i Törefors på andra arbetsplatser
i Norrbotten, vittnar i varje
fall inte om någon större förtrogenhet
med den norrbottniska arbetsmarknaden.
Samma sak är det i dag. Vi har nu
3 800 arbetslösa utan sysselsättning i
Norrbottens län. Vi har 2 000 placerade
i omskolningskurser och över 4 000 i
beredskapsarbeten. Det är alltså nära
10 000 människor som arbetsmarknadsmyndigheterna
skall söka sörja för på
ett eller annat sätt just nu i Norrbotten.
Bakgrunden är ju den starka rationaliseringen
inom gruvindustrien, skogen
och jordbruket. 1957 bröt man t. ex. 13
miljoner ton malm i de norrbottniska
malmfälten och bryter nu 20 miljoner
ton, och fastän man övergått till underjordisk
brytning har man minskat arbetsstyrkan.
Vad sedan gäller skogen
tog i år 5 500 man samma volym råvara
som för 7—8 år sedan krävde
12 000 man. Vi har på tre år från Norrbotten
skickat 20 000 människor söderut,
och nu skickar vi 600—700 människor
i månaden.
Resonemanget att man skulle placera
töreborna i andra arbeten är inte mer
realistiskt nu än det var 1961, när det
framfördes här i riksdagen.
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 21
125
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
Herr Ståhl talar om besvikelse i länet
och i kommunerna. Jag kan omvittna
att jag varit i kontakt inte bara en
utan många gånger med Töre kommun,
och jag kan försäkra, att man där i dag
skulle känna en verklig besvikelse om
riksdagen inte bifaller Kungl. Maj:ts
förslag.
Bakgrunden till tragedien i Töre —
jag tvekar inte att använda den karakteristiken
— går långt tillbaka i tiden.
Staten har en gång skänkt 27 000 hektar
skogsmark till Törefors. Genom diverse
omständigheter har dessa övergått till
annan ägare, varigenom råvaran skilts
från industrien. Men töreborna har alltfort
mycket svårt att förstå att det inte
skall finnas någon framtid på träindustriell
grund.
Just nu lär det finnas 150 000 kubikmeter
virke i Töre hamn, vilka snart
skall flottas söderut till industrierna.
Jag skall inte ytterligare redovisa
utvecklingen i Norrbotten, men mot
bakgrunden av den dystra sociala situation,
som jag redogjort för, och mot
bakgrunden av att vi ändå har att göra
med Sveriges utan gensägelse rikaste
landsända tycker jag ändå, att riksdagen
borde stämmas till medgörlighet.
Det är också en sådan medgörlighet
som kommit till uttryck i statsutskottets
enhälliga uttalande.
Vad sedan beträffar herr Ståhls tolkning
av avvecklingen vid Kvarntorp vill
jag erinra om att handelsministern under
gårdagens debatt i första kammaren
underströk, att denna avveckling fortskridit
programenligt. Handelsministern
meddelade att antalet sysselsatta i
Kvarnstorpsbolaget minskat från ungefär
1 500 till 500.
Men det är de sociala skälen, vilka
herr Andersson i Örebro på ett utomordentligt
sätt klargjort för Kvarntorps
vidkommade, som gör att det är erforderligt
att vidtaga de kompletteringar i
sysselsättningshänseende, vilka handelsministern
haft i åtanke när han skrivit
föreliggande proposition.
Jag är vidare alldeles övertygad om
att herr Öhvall redan uppfattat, att herr
Ståhl gjorde sig skyldig till en villfarelse
när han trodde att jag ville göra
gällande att mitt hjärta klappade varmare
för Norrbotten än herr öhvalls.
Jag har inte velat hävda något sådant,
utan jag framhöll redan i mitt första
inlägg att den talare som företrädde de
lokala utgångspunkterna till fullo förstått
de sociala bevekelsegrunderna i
detta sammanhang. Mitt inlägg innebar
alltså ingalunda något försök att nedvärdera
herr öhvalls intresse för denna
sak.
Herr Ståhl komplimenterade mig inledningsvis
med att säga att jag hade
blandat in mycken känsla i mitt anförande.
Jag trodde inte att så var fallet.
Jag försökte i varje fall hela tiden
att röra mig på saklighetens fasta
mark.
Dock tyckte jag att herr Ståhl å sin
sida var onödigt patetisk när han samtidigt
sökte förklara sitt motstånd mot
utvecklingen i Törefors med att han
tydligen tänker rösta för statsutskottets
hemställan, varigenom han går
emot motionären herr Ståhl.
Herr STÅHL (fp) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill bara konstatera
att min gamle vän herr Lassinantti
är ungefär lika generös med att ta upp
tiden här i kammaren med alla möjliga
detaljer om Törefors som han är med
skattebetalarnas pengar när det gäller
statliga företag vilka går med förlust.
Jag skall försöka vara rädd om bådadera
och nöja mig med att helt lämna
därhän den långa inledande redovisningen
om min person, om medaljer och
allt annat, som herr Lassinantti tydligen
ville dela ut.
Med anledning av herr Lassinanttis
tal om mitt motstånd mot de norrbottniska
företagen vill jag nöja mig med
att påpeka, att jag i denna kammare
hade glädjen att när det gällde Norrbottens
järnverks uppbyggnadsperiod
126
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors
och framväxt tala mera energiskt än
vad herr Lassinantti någonsin behövde
göra. Detta var nämligen ett företag
som man kunde se hade en framtid och
som hade planlagts på ett riktigt sätt.
Det är detta som är skillnaden i förhållande
till de projekt vilka sedan blivit
aktuella.
.lag vill åter betyga min medkänsla
med de människor som drabbas av att
vartannat eller vart fjärde år får leva
i djup oro för sin framtid på grund av
att företagen i deras bygd är dåligt
planlagda och dessutom sköts på ett sådant
sätt, som man inom den enskilda
sektorn icke skulle vilja stå till svars
för. Detta kan man väl inte önska någon
befolkning i någon bygd — att
uppleva kris efter kris.
.lag vill fråga herr Lassinantti om
det inte till sist är så, att mest social
är den som försöker verka för trygghet
och stabilitet i välskötta företag vare
sig det gäller enskilda eller statliga. Det
är tråkigt, uppriktigt sagt, att vi inte
skall kunna vara förenade i en sådan
strävan.
Herr ÖHVALL (fp) kort genmäle:
Herr talman! Herr Lassinantti tror
att en sammankoppling av Töreforsbolaget
och Kvarntorpsbolaget vore lycklig.
Jag ber att till protokollet få antecknat
att jag har en rakt motsatt uppfattning.
Det vore inte lyckligt med en
sådan sammanblandning.
Herr LASSINANTTI (s) kort genmäle:
Herr talman! Först en replik till
herr öhvall.
Jag har fortfarande precis motsatt
uppfattning mot herr öhvall. Jag tror
att om propositionen skulle avslås på
denna punkt, så skulle det innebära
försämrade möjligheter för Töreforsbolaget
att göra sig gällande på marknaden.
Jag tror alltså att det är till
båtnad för sysselsättningen i Töre kommun,
att ett samarbete mellan de ifrå
-
aktiebolag med flera statliga företag
gavarande tre företagen kommer till
stånd.
Det är alldeles riktigt att herr Ståhl
när det gäller Norrbottens järnverk år
1959 röstade för anslag. Men jag har
inget minne av hur pass patetisk herr
Ståhl var den gången. Det kan hända
att herr Ståhls håvor till företagsamheten
i Norrbotten är att söka ännu
längre tillbaka i tiden.
Vad den träindustriella verksamheten
beträffar har emellertid herr Ståhl
aldrig haft förståelse för utvecklingen i
Norrbotten. Och jag vågar foga den
frågan till protokollet: Vad vore alternativet,
om ingenting hade gjorts på
träindustriell grund? Vi har exempelvis
ASSI som alltid häcklats. ASSI redovisar
nu ett mycket gott år, och jag
är övertygad om att det ur samhällsekonomisk
synpunkt varit en utomordentlig
affär att vi kunnat sysselsätta
så många människor utan att behöva
använda pengar anslagna till beredskapsarbeten.
Herr Ståhl sade vidare: Vem är mest
framstegsvänlig — den som verkar för
tryggheten inom den enskilda sektorn
eller den som verkar för den statliga
sektorn? Jag tror inte att det behöver
råda något motsatsförhållande mellan
enskild och statlig företagsamhet på
den grunden. Men det finns ju så få
enskilda företag där uppe i norr att
staten av sociala skäl — just av ansvar
för medborgarnas trygghet — har varit
tvungen att uppträda som företagare.
För denna statens uppgift har herr
Ståhl enligt min mening, i varje fall
när det gäller den träindustriella sektorn,
inte haft en riktig förståelse. Jag
hoppas emellertid att herr Ståhl, om
vi även fortsättningsvis får diskutera
dessa frågor, skall komma att närma
sig vår uppfattning.
Herr LARSSON i Hedenäset (ep):
Herr talman! Med hänsyn till att ett
i det väsentliga enhälligt utskottsutlåtande
föranlett en så pass lång debatt
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
127
Den framtida verksamheten vid Törefors
tillåter jag mig att utöver mitt votum
vid omröstningen avge en deklaration
i den fråga vi nu behandlar.
Jag vill först och främst slå fast, att
statsmakterna har ett ansvar för folkförsörjningen
i Töre kommun och i
Norrbotten. Detta är inte blott betingat
— skulle jag vilja tillägga — av sociala
skäl. Det är även från beredskapssynpunkter
ett nationellt intresse att
bereda tryggad försörjning åt så många
invånare som möjligt i Norrbotten.
Törefors har kanske inte visat sig
vara en helt lyckad satsning hittills.
Men även om så varit fallet, kan det
inte vara motiverat att kasta yxan i
sjön och försöka dra sig undan det
ansvar, som det synes mig att samhället
har.
Jag vill vidare fästa uppmärksamheten
på en passus i utskottets skrivning.
Det heter: »Utskottet vill i anledning
härav uttala att utskottet förutsätter,
att därest det för verksamheten i Törefors
skulle visa sig ändamålsenligt att
samarbete sker med andra i branschen
verksamma företag, en prövning av de
möjligheter som härutinnan kan erbjudas
sker genom Kungl. Maj:ts försorg.»
Jag uttalar förhoppningen att — för
att använda utskottets formulering —
de »andra i branschen verksamma företag»,
som kan finnas här i landet,
verkligen överväger möjligheterna att
satsa på investeringar och verksamhet
i Norrbotten, så att det blir ett resultat
av utskottets skrivning. Därest så
icke skulle ske har staten ett ansvar
som måste tas.
Herr BRANDT (s):
Herr talman! Jag skall försöka fatta
mig kort.
Anledningen till att jag begärt ordet
är vissa synpunkter som framförts under
debatten och den omständigheten
att jag i 15 år tillhörde styrelsen för
Kvarntorpsbolaget. Jag lärde mig självfallet
under denna tid en hel del om
verket, och jag har också kontakter
aktiebolag med flera statliga företag
där nu. Det är emellertid många år
sedan jag i samband med omorganisationen
avgick ur styrelsen, och jag anser
mig därför, utan att tala i egen
sak, kunna betyga att företaget leds av
synnerligen kunniga och ambitiösa personer.
Jag tycker också att avvecklingen
har skett på ett mycket förtjänstfullt
sätt — man har försökt genomföra avvecklingen
enligt riksdagens beslut under
hänsynstagande till de anställda.
Som herr Lassinantti sade, med hänvisning
till handelsministerns anförande
i första kammaren, har man rationaliserat
verksamheten så att man nu
endast har kvar en tredjedel av det
tidigare antalet anställda. Det är ju bra
gjort med tanke på att rationaliseringen
inte tillåtits skapa några svårigheter.
Jag måste säga att det skulle vara
beklagligt om företagsledningen inte
finge fortsätta avvecklingen enligt de i
propositionen uppdragna riktlinjerna.
Dessa riktlinjer innebär att man avvecklar
successivt även i fortsättningen
allteftersom man kan få i gång annan
verksamhet som det finns förutsättningar
för. Jag tycker att man i detta fall
bör tänka på att konkurrens på byggnadsmaterialmarknaden
är något att
hälsa med tillfredsställelse. Det är inte
så enkelt att man bara kan hänvisa till
att många anställda bor på annan ort.
Arbetskraften är differentierad och arbetstagarna
befinner sig i olika åldrar.
Man friställer inte arbetskraft utan att
ta hänsyn till ålder, omskolningsmöjligheter
och andra faktorer. Jag skall,
för att fatta mig kort, på denna punkt
nöja mig med att hänvisa till vad herr
Andersson i Örebro sagt.
Det är enligt min mening förvånansvärt,
att man kan kräva en omedelbar
avveckling utan ingående kännedom
om de arbetsmarknadspolitiska konsekvenser
som en avveckling kan få.
Så bara några ord till herr Ståhl!
Herr Ståhl sade att Kvarntorp inte
avvecklats i enlighet med riksdagens
128
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
beslut. Handelsministern har nyligen
redogjort för att avvecklingen skett enligt
riksdagens beslut. Det må vara
hur som helst med den saken, men åtgärderna
har måst vidtas med hänsynstagande
till de anställda, och det har
riksdagen varje år varit medveten om
utan att ingripa. I själva verket har ju
verksamheten i Kvarntorp gått bättre
än man trodde när beslutet om att företaget
skulle läggas ned fattades. Förklaringen
härtill är de stora rationaliseringar
och investeringar som gjordes
före beslutet och som slog igenom först
efter riksdagens beslut.
Herr Stålil sade vidare något, som
jag inte tycker bör stå oemotsagt: Företaget
har realiserat stora tillgångar,
men det har inte skett någon redovisning
av vart de pengarna tagit vägen.
Han fruktade att ersättningen hade runnit
bort i verksamheten. Jag måste säga
att det är en underlig debattmetod att
bara slunga ut ett sådant påstående,
som helt säkert är ogrundat, i en allvarlig
debatt. Herr Ohlin tillrättavisade
skolmästaraktigt Ingvar Carlsson för
att han skulle ha kommit med obestyrkta
påståenden. Vad säger herr Ohlin
om att hans partikollega Ståhl, utan att
kunna bevisa det, påstår att företagsledningen
i Kvarntorp helt enkelt låtit
de pengar man fått in genom att realisera
tillgångarna rinna bort? Det kan
komma fram siffror som visar att herr
Ståhls påstående inte är riktigt. Då
hjälper det inte hur mycket han dementerar
påståendet — skadan är redan
skedd.
Jag tycker att detta är en debattmetod
som inte är efterföljansvärd.
Herr Ståhl kunde mycket väl ha ringt
till departementet eller Kvarntorp, han
hade då fått ett besked och han hade
inte behövt slunga ut detta obestyrkta
påstående i kammaren.
Att anläggningen skulle ätas upp på
det sätt som herr Ståhl påstår tror jag
inte. Företagsledningen har tvärtom
varit mycket angelägen om att söka
finna avskrivningsmöjligheter för de
tillgångar som finns.
Herr STÅHL (fp) kort genmäle:
Herr talman! Den fördelen har verkligen
både Kvarntorp och Töreforsbolaget,
att de får andarna att vakna så här
framåt middagstiden.
Men för övrigt måste jag nog säga att
diskussionen är litet egendomlig. I varje
fall refererade herr Brandt fullkomligt
felaktigt vad jag sagt när han gjorde
gällande att jag skulle ha påstått någonting
insinuant om likviderna för de realiserade
kapitaltillgångarna. Jag sade,
att kammaren behövde ett besked från
handelsministern på denna punkt. Vi
som — tydligen i motsats till herr
Brandt — läst årsredovisningen, kan
däri absolut inte finna någon klarhet på
denna punkt, och under sådana förhållanden
behöver vi ett besked från departementet.
Och det är bara det jag bett
om; jag har inte insinuerat någonting.
När herr Brandt talar om hur snabbt
och fint avvecklingen av Kvarntorp fortsätter,
har jag anledning att undra: Vad
betyder då ordet »avveckling»? I utskottets
kläm, som innebär ett tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag, läser
jag, att riksdagen nu föreslås »besluta
om ekonomiskt samgående mellan
Kvarntorps skifferoljeaktiebolag, Laxå
bruks aktiebolag och Törefors aktiebolag
i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som förordas i statsrådsprotokollet»,
allt i syfte att även i Kvarntorp
starta en ny industri. Kallar herr Brandt
det för avveckling? Den betydelsen har
ordet »avveckling» aldrig haft för mig.
och jag skulle knappast tro för någon
annan som använder ordet i vanlig betydelse.
Herr BRANDT (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag skrev ned ordagrant
vad herr Ståhl sade. Han sade att lian
ville ställa en fråga till handelsministern
och fortsatte: Man hade realiserat
stora tillgångar men dessa pengar hade
Fredagen den 14 maj 1965 fm.
Nr 24
129
Den framtida verksamheten vid Törefors aktiebolag med flera statliga företag
inte redovisats. »Jag fruktar», sade han,
»att de har runnit bort i produktionen».
Är detta någonting annat än en insinuation,
som var alldeles onödig, eftersom
herr Ståhl inte har något som helst
bevis för att det är så.
Herr STÅHL (fp) kort genmäle:
Herr talman! Jag ställde en fråga till
handelsministern, nämligen: »Vart har
dessa pengar tagit vägen?» Det är väl
inte mer än rimligt att man får en redovisning
av dem. Skall vi kanske drivas
ända dithän att vi inte ens får fråga hur
det ser ut i de statliga företagen?
Herr BJÖRKMAN (h):
Herr talman! Jag hade för avsikt att
i anledning av det inlägg som herr Andersson
i Örebro gjorde om den iildre
arbetskraften redovisa några synpunkter
som arbetsmarknadsutredningen
framfört, men med hänsyn till att debatten
varit lång och att tiden är långt liden
och då jag förmodar att kammarens
ledamöter har en stark åstundan att åtskiljas,
skall jag avstå.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep):
Herr talman! Med hänsyn till vad
herr Björkman sade vill jag bara innan
debatten avslutas understryka en sak
angående min medverkan vid tillkomsten
av skrivningen i utskottsutlåtandet
beträffande Törefors.
För mig har det varit två saker som
framstått som självklara och som jag
anser måste vara självklara. För det
första kan staten icke svika sitt ansvar
att trygga sysselsättningen i Törefors.
För det andra är det nödvändigt att man
— om man skall skapa en lönande produktion
och en varaktigt tryggad sysselsättning
med den inriktning som Törefors
nu har — söker att nå en produktionssamverkan.
Jag vill understryka att niir jag har
medverkat till utskottets skrivning, så
har det varit i förvissning om — i varje
fall med en stark förhoppning om — att
man nu både från den enskilda industriens
sida och från handelsministerns sida
verkligen gör allt för att söka nå en
produktionssamverkan, vilket jag tror
är den enda rationella och på lång sikt
möjliga lösningen av Töreforsbolagets
sysselsättningsproblem.
Härmed var överläggningen slutad.
Mom. 1 och 2
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. 3
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Björkman begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 3) i
utskottets utlåtande nr 82, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Åkerlund in. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Björkman begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 146 ja och 52 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskoltets
hemställan.
Andra kammarens protokoll 1965. Nr 24
130
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på
förslag av herr förste vice talmannen
att uppskjuta behandlingen av återstående
på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 19.30, då enligt ut
-
färdat anslag detta plenum konime att
fortsättas.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.12.
In fidem
Sune K. Johansson
Fredagen den 14 maj
Kl. 19.30
Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet.
§ 1
Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 83, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa byggnads- och
markfrågor inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.
Vad utskottet hemställt bifölls.
§ 2
Naturhistoriska riksmuseets ställning
och organisation m. m.
Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 84, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående naturhistoriska riksmuseets
ställning och organisation
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde
Herr BRANDT (s):
Herr talman! Jag vill gärna säga att
det är tacknämligt att naturhistoriska
riksmuseet bibehålies som självständig
institution, frigjord från Vetenskapsakademiens
överinseende, särskilt som
museets resurser skall utnyttjas flitigt
i bildningsarbetet. Det är också bra att
museets ledning skall handhas av en
särskild styrelse och att museet skall
fungera i två avdelningar — en museiavdelning
och en forskningsavdelning.
Jag vill gärna instämma med utskottet,
när det säger att omorganisationen
gör att museet blir bättre rustat att motsvara
de krav, som ställs på museets
fortsatta insatser på det biologiska
forskningsområdet och en eftersträvad
aktivering av den museala verksamheten
utåt.
Jag finner alltså att propositionen i
stort sett är tillfredsställande. Det är
dock en detalj i propositionen, som jag
och några medmotionärer inte vill acceptera.
Det är en viktig detalj och det
är enligt vår mening, en svaghet som
kan äventyra såväl målsättningen som
effektiviteten, om det vill sig illa. Jag
syftar här på att museet inte skall få
någon fast ledning, ingen verkschef. Erfarenheten
hittills tycks visa, att avsaknaden
av en för hela institutionen
ansvarig chef har utgjort en brist.
Vi har därför yrkat, att naturhistoriska
riksmuseet får en högsta chef med
kraft, auktoritet och ansvar att länka
verksamheten effektivt mot de angelägna
mål, som anges i såväl propositionen
som i utskottets utlåtande.
Jag ser nu att utskottet inte direkt avvisar
tanken men att det vill att man
skall först avvakta erfarenheterna innan
man gör några organisatoriska förändringar.
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
131
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Jag vill i denna skrivning inlägga den
tolkningen, att även utskottet kan tänka
sig en utveckling som vi motionärer
lruktar men att det inte för dagen vill
ta steget fullt ut och tillstyrka vårt yrkande.
Fastän jag helst såge, att beslutet
fattades redan i dag, skall jag inte
ställa något yrkande mot ett enhälligt
utskott utan böja mig för övermakten,
se framtiden an och hoppas på ett positivt
resultat för min önskan så småningom.
Vidare yttrades ej.
Vad utskottet hemställt bifölls.
§ 3
Föredrogs vart för sig
första lagutskottets utlåtanden:
nr 25, i anledning av väckt motion
om en mera tidsenlig utformning av
reglerna om gäldränta, och
nr 26, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 72 § växellagen
den 13 maj 1932 (nr 130) m. m., dels
ock väckta motioner om viss utsträckning
av fatalietider; samt
tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om allmän
folk- och bostadsräkning år 1965 m. m.,
och
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 april 1952
(nr 152) om sammanföring av samfälld
vägmark med angränsande fastighet
in. in., in. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.
8 4
Bättre skydd för medborRarnas politiska
integritet
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 35, i anledning av väck
-
ta motioner om bättre skydd för medborgarnas
politiska integritet.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 593 av herr Sundin in. fl. och II: 697
av herr Hedlund in. fl. hemställdes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning rörande
möjligheterna till förbättrat skydd för
medborgarnas politiska integritet.
Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:593 och 11:697
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade avgivits av herrar
Eric Gustaf Peterson, Nyman, Axel
Kristiansson, Rimås, Hyltander, Nilsson
i Agnäs och Johansson i Växjö, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna 1:593 och 11:697
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande möjligheterna
till förbättrat skydd för medborgarnas
politiska integritet.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr JOHANSSON i Växjö (ep):
Herr talman! Allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 35 berör motioner,
som är väckta med syfte att få ett bättre
skydd för medborgarnas politiska integritet.
Det demokratiska styrelseskicket bygger
på grundläggande medborgerliga
fri- och rättigheter, såsom åsikts- och
tankefrihet, förenings- och församlingsfrihet
samt yttrande- och tryckfrihet,
vilket är avgörande för medborgarnas
reella möjligheter att genom opinionsbildning
och deltagande i de allmänna
valen påverka beslut och samhällsutveckling.
Detta är uppfattningar som vi alla är
anhängare av och som också i vårt
samhällsliv borde efterföljas. Det finns
emellertid anledning att pröva frågan
huruvida skyddet för medborgarnas po
-
132
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
litiska integritet är helt tillfredsställande
i det nutida samhället. Det finns
exempel där arbetstagare har mist sin
anställning på grund av sitt engagemang
i det politiska arbetet. Sådana fall visar
att man gör avsteg från de demokratiska
principerna. Det bör påpekas att här
berörda spörsmål är väsensskilda från
sådana inskränkningar i fråga om rätten
till tillträde till vissa anställningar, som
av säkerhetsskäl kan vara nödvändiga
beträffande personer, vilka i vissa situationer
med skäl kan förmodas utnyttja
sin ställning på sätt, som inte är förenligt
med de demokratiska principerna.
Men bortsett från sådana fall måste
den politiska integriteten innefatta rätten
till aktivt, offentligt engagemang i
politiska partier och att söka påverka
den politiska opinionen och värva anhängare.
Ett annat exempel på att skyddet för
den politiska integriteten inte är tillfredsställande
finns i den kollektiva anslutningen
av fackföreningsmedlemmar
till ett politiskt parti. Detta tillvägagångssätt
medför att en del medborgare
tvingas att mot sin vilja stå utanför
fackföreningen eller mot sin vilja vara
medlemmar i ett politiskt parti. Men,
säger någon, reservationsrätten står ju
öppen. Ja, det är riktigt, men då ger vi
avkall på den politiska anonymiteten.
Rätten till sådan måste dock vara lika
självklar som rätten att politiskt bekänna
färg och vara aktiv.
Motionärerna liksom utskottets reservanter
anför att ett förbättrat skydd för
den politiska integriteten bör eftersträvas
genom andra åtgärder än lagstiftning.
Man finner att det numera bör finnas
goda möjligheter att komma fram till
en ur demokratisk synpunkt tillfredsställande
ordning. En utredning bör enligt
reservanternas mening syfta till att
klargöra problemens kärnpunkter, lägga
grunden för en opinionsbildning och
därigenom ge grundval för en god lösning
av frågan utan lagstiftning.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall
integritet
till reservation av herr Eric Gustaf Peterson
in. fl.
Herr NILSSON i Agnäs (b):
Herr talman! Överläggningen i allmälla
beredningsutskottet i denna fråga
var föredömligt lugn och saklig. Som
reservant skall jag be att få säga några
ord, särskilt vad gäller den senare delen
av reservationen.
Jag är ledsen över att det från vissa
håll framförts den uppfattningen att
det skulle vara rå partitaktik som gjort
att frågan kommit upp motionsvägen
och sedan resulterat i en reservation i
utskottet. Jag vill inte angripa det som
varit, men jag väntar på något nytt på
detta område. Kanske vågar jag börja
med en fråga: Har kammarens ärade ledamöter
hört att ett antal fackföreningsmedlemmar
blivit kollektivt anslutna
till högerpartiet? Inte det! Inte hellar
jag bär hört det. Men tänk er rubrikerna
i aftontidningarna samma dag eller
dagen efter det något sådant hänt! Hörde
jag det och finge jag bevis för att det
vore sant skulle jag hålla med aftontidningarna
för en gångs skull och protestera
mot att någon med tvång föses
in i partifållan, ty det skulle vara motbjudande
för mig. Det strider mot min
uppfattning om innebörden i begreppet
frihet. För oss svenskar i allmänhet
framstår det som en ofrånkomlig följd
av vårt demokratiska statsskick att varje
medborgare själv bör få avgöra om han
vill vara ansluten till ett politiskt parti.
Han skall också otvunget få välja det
parti han önskar stödja. Om denna
princip är vi alla ense.
Men bur är det i praktiken? Jag är
ledsen om jag måste genera någon som
lyssnar, men jag är tvungen att deklarera
min häpnad över att landets största
parti, som utfört så mycket som är bra,
ännu är villigt att ta mot kollektivanslutna
stödjare. Jag hör till dem som
gläder sig över den kultur och den hänsynsfullhet
som alltmer präglar regeringspartiet.
Herr finansministern, vars
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
133
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
fyndighet jag beundrar, yttrade för en
tid sedan från denna talarstol några
ord som, om jag minns rätt, handlade
om hans partis hyfsande inflytande på
en del borgerliga, t. ex. vissa arbetsgivare,
och jag vill kvittera hans uppskattande
ord om vår erhållna hyfsning med
en blomma till regeringspartiet för den
fina, nästan borgerliga anda — i uttryckets
bättre bemärkelse — som envar
kan lägga märke till. Därför tror
jag att ingen i dag vill ha kvar det sätt
att ansluta medlemmar som av många
har upplevts som brutalt.
Det finns i dag en tidning i vårt land
med en ljusblå förstasida. Den heter
Stockholms-Tidningen — en tidning
med bekvämt format och lätt att läsa.
Om jag har läst rätt, redovisade den så
sent som den 13 maj i år i en ledare tankegångar
i samma riktning som jag gett
uttryck för. Både Stockholms-Tidningen
och en del i dess nummer för den 13 maj
namngivna fackföreningstidningar anser
tiden mogen för kolektivanslutningens
avskaffande. Tyvärr anser Stockholms-Tidningen
samtidigt det föga
lämpligt för oss på den borgerliga kanten
att ha samma uppfattning.
Varför är denna anslutning så ödesdiger
just för den enskildes politiska
anonymitet? Kan man inte ändå hålla
tyst om sin rätta färg och rösta på det
parti man vill? Jo, jag tror det. Den
som inte vill stödja det parti, till vilket
lian förts, eller som inte vill stödja något
parti alls kan ju anmäla sitt utträde,
har det sagts. I första kammaren sades
det visst i det sammanhanget att det
är en godtagbar form för anslutning, eftersom
man kan utträda om man så vill.
Men man måste medge att det förefaller
mycket påkostande att anmäla sitt utträde.
Därmed existerar inte längre den
politiska anonymiteten.
Man har sagt att det skulle vara en
demokratisk plikt att deklarera var vederbörande
står politiskt. .lag menar för
min del att den som vill vara anonym
skall ha den demokratiska rätten att va
-
ra detta. En hård individ, kanske en sådan
som vi riksdagsmän, bryr sig inte
därom, utan går och anmäler avvikande
mening, men det finns människor som
är ömsinta och svaga på detta område
och inte vågar röja sin färg. Det är dessa
som motionärerna har tänkt på, och
det är dem vi bör hjälpa.
Så en sak till sist: Jag tror inte att
det blir någon stor avtappning från det
socialdemokratiska partiet, om motionerna
bifalles. Jag tror att detta stora
parti har råd att gå med på dem. Jag
är också övertygad om att det stora flertalet
där tänker på samma sätt som vi i
dag, särskilt som borttagandet av detta
tvång torde föra med sig en ökad ström
av frivilligt anslutna partimedlemmar,
som vill följa med mot de djärva målen
— jag tyckte det var ett tilltalande uttryck
som man såg på affischerna i
höstas, och jag kom osökt att tänka på
det nu.
Herr talman! Också jag vill yrka bifall
till reservationen.
Herr HYLTANDER (fp) :
Herr talman! Beträffande allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 35
vill jag bara helt kort deklarera, att jag
delar motionärernas uppfattning att individens
integritet skall skyddas, att
detta bör ske genom andra åtgärder än
lagstiftning, och hävdar att den utredning
som reservanterna begär skulle
kunna ge en riktig och god grund för
en kommande, för alla parter fruktbärande
diskussion i de här frågorna och
därmed bidra till en lösning av dessa
inom sina, låt vara avgränsade, områden
ytterst betydelsefulla frågor.
Herr talman! Jag ber härmed att få
yrka bifall till den reservation som
fogats till utskottets utlåtande.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Den fråga som har
dragits upp i ett motionspar av centerpartiet,
om hinder för kollektivanslutning
till politiskt parti, är ju inte liv
134
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
i riksdagen, men denna gång är den
draperad i en fin förklädnad, som kallas
skydd för medborgarnas politiska
integritet.
Motionen innehaller tvä frågor. Den
ena som har berörts föga i debatten i
första kammaren och mycket litet här
och som tydligen inte intresserar vare
sig motionärerna eller reservanterna
särskilt är motionärernas krav på att
en anställd skall behålla sin rätt att
vara politiskt verksam. Den andra frågan,
som gäller att fackföreningarna
skall mista sin rätt att kollektivt ansluta
sig till ett politiskt parti, tilldrar sig
däremot huvudintresset.
Frågorna angår främst de anställda,
och därför har utskottet skickat motionerna
på remiss till löntagarorganisationerna
och till Arbetsgivareföreningen.
Vad beträffar anställningsskyddet
har alla remissinstanserna avvisat en
utredning. Man hänvisar liksom utskottet
till att frågan har behandlats vid
fjolårets riksdag i samband med en
rekommendation från Internationella
arbetsorganisationen angående rätt för
arbetsgivare att säga upp avtal. Riksdagen
visade då ärendet ifrån sig och
menade att lagstiftning inte borde tillgripas
förrän det visat sig omöjligt att
förhandlingsvägen nå godtagbara resultat.
Man sade också att fjolårets avtalsförhandlingar
hade medfört förbättringar
i detta stycke.
Reservanterna uppehåller sig som
sagt inte mycket vid den saken. Också
i det andra avsnittet har vi frågat löntagarorganisationerna,
de närmast berörda,
vad de tycker.
SACO anför att kollektivanslutning är
en fråga för de berörda fackorganisationerna
och avstyrker utredning. TCO
avstyrker utredning och uttalar att
saken inte är aktuell för dess medlemmar.
DO svarar att man inte har funnit
några bevis för att ingrepp i det
fria föreningsväsendet skulle vara påkallade
och avstyrker utredning.
Det finns eu organisation som till -
styrker, och det är Arbetsgivareföreningen.
Ja, den vill inte utreda anställningsskyddet,
men när det gäller
kollektivanslutning är Arbetsgivareföreningen
mycket bestämd och anser att
frågan bör utredas.
Det har anförts att drivkraften bakom
den här motionen och bakom de
framstötar som gjorts vid flera tidigare
tillfällen om att kollektivanslutning
av eu facklig organisation till ett parti
skulle förhindras är en lidelse för demokratien.
Men vill motionärerna och
reservanterna påstå, att löntagarna i
SACO, TCO och LO inte har sinne för
demokrati och att bara de som är organiserade
i Arbetsgivareföreningen har
sådana känselspröt att de kan avgöra
vad som är demokrati och vad som icke
är demokrati? Det faller ju på sin egen
orimlighet.
Andra talare kommer säkerligen att
gå in på kollektivanslutningens olika
problem. Jag skall här bara uppehålla
mig vid vad som står i motionen och
vad reservanterna har anfört.
I reservationen förfar man på ett så
egendomligt sätt, att man konstaterar
någonting som inte står i motionen
och sedan utgår från detta konstaterande
och finner att en utredning av
visst slag måste göras. I reservationens
sista stycke står det: »I motionerna har
framhållits, att ett förbättrat skydd för
den politiska integriteten bör eftersträvas
genom andra åtgärder än lagstiftning.
» Reservanterna påstår alltså att
detta står i motionerna.
I första kammaren sade herr Gustaf
Peterson, som står kvar i Kommunalarbetareförbundet
och kanske är de
borgerligas enda LO-anslutna ledamot
— jag vet inte om herr Gustafsson i
Skellefteå fortfarande är med i LO —
att han absolut är emot en lagstiftning
som skulle hindra kollektivanslutning
till ett parti. Förutsättningen för att
åtminstone få med honom på reservationen
har varit att motionärerna bestämt
säger ifrån, att de inte vill ha
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
135
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
lagstiftning. Men det påstående som
görs i reservationen, att motionärerna
inte vill ha en lagstiftning, är fördenskull
inte sant, tvärtom. Reservanterna
gör sig alltså skyldiga till ett osant påstående
när de lämnar den uppgiften.
Låt oss se vad utredningskravet i
motionen, som är skriven bl. a. av juris
doktor Hedlund, gäller! Det står där att
det kan erbjuda svårigheter att komma
till rätta med problemen genom lagstiftningsåtgärder
men att från rättslig
synpunkt godtagbara lagregler torde
kunna formuleras. Vidare står det:
»Med tanke på kontrollsvårigheterna
och de betänkligheter en ingående kontroll
kan ge ligger dock häri ingen garanti
för att sådana regler» — alltså
lagstiftningsregler — »inte kringgås eller
åsidosättes i olika enskilda fall.»
Så menar man att det hela till sist
ändå är beroende av om de demokratiska
principerna respekteras av parterna.
Det är alltså inget avståndstagande
från lagstiftning, utan bara en resignerad
suck, att det nog inte går att
genom lagstiftning nå den effekt man
önskar. Visst kan man formulera lagregler,
säger motionärerna — och det
tycks inte finnas några hämningar att
göra det —- men man är rädd att man
ändå inte når vad man vill.
Tidigare har emellertid riksdagen bestämt
och enhälligt tagit avstånd från
lagstiftningsåtgärder. När frågan sist
var uppe hamnade den hos första lagutskottet,
som var enigt om att man inte
borde lägga sig i föreningsväsendet genom
att lagstifta på detta avsnitt.
Vad vill man då enligt reservationen
vinna genom en statlig utredning? jo,
man vill att en utredning om de fria
fackliga organisationerna skall ge underlag
för en debatt rörande möjligheterna
att finna en ur demokratiens
synpunkt god lösning. Demokratien
skulle alltså vinna på att man satte ur
spel de fackliga organisationernas frihet
att fatta beslut i egna angelägenhe
-
ter! Så har skett på andra håll i världen,
men det har aldrig skett under demokratisk
regim. Jag tycker man missbrukar
demokratiens namn genom att dra in
det i sådana sammanhang.
Jag kan inte finna annat än att detta
är en ganska tarvlig partipolitisk spekulation.
Visserligen sade herr Nilsson
i Agnäs, att högern skulle tacka nej
om en fackförening skulle vilja kollektivansluta
sig till partiet och att partiet
inte skulle nedlåta sig till att ta emot
detta slags medlemmar, men jag tycker
det påminner om räven och rönnbären.
I varje fall har löntagarorganisationerna,
TCO, SACO och LO, tagit avstånd
från att man skall resa hinder
mot att en lokal fackförening beslutar
att medlemmarna skall tillhöra en bestämd
politisk organisation. De borgerliga
partierna har uppenbarligen
inte samma uppfattning som löntagarorganisationerna.
De borgerliga tar avstånd
från dem och slår följe med Arbetsgivareföreningen.
Jag vill inte säga
att det är första gången, men det är så
mycket mer avslöjande som man vill
göra gällande att det är en rent ideell
inställning som dikterar ens ställningstagande.
Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.
Herr JOHANSSON i Växjö (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm
säger att organisationerna i gemen
har avstyrkt motionerna. Här
säger emellertid TCO, att organisationen
inte har sådana problem och att det
inte finns anledning för den att yrka
någon utredning, men att det i dess
stadgar är tydligt utsagt att medlemmarna
har rätt att idka politisk verksamhet
i vilket parti de än vill.
Det finns en organisation som tillstyrkt
motionen i båda avsnitten, nämligen
Statstjänstemännens riksförbund.
Arbetsgivareföreningen skriver mycket
hårt: »Den kollektiva anslutningen
136
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
till politiskt parti av fackförening innebär
ett intrång i den enskilde individens
rätt att själv bestämma sin politiska
hemvist.» Det finns alltså åtskilliga
i dessa organisationer som tycker
att det inte är bra som det är.
Sedan vill jag instämma i vad herr
Nilsson i Agnäs sade om att ett bifall
till motionerna inte skulle innebära någon
helt förändrad situation för socialdemokraterna.
Jag tror att många
LO-anslutna även i fortsättningen kommer
att betala sin medlemsavgift till
det socialdemokratiska partiet. Att det
även inom de socialdemokratiska leden
finns en opinion mot kollektivanslutning
är klart. I Stockholms-Tidningen
för den 20 april skriver Evert Kumrn:
»En folkomröstning inom LO skulle av
allt att döma ge ett övertygande utslag
mot den kollektiva anslutningsformen.»
Det är ett klart besked att man inte är
särskilt intresserad av denna. Denne
Evert Kumm skriver på ett annat ställe,
att man inte generellt kan säga att
verksamheten inom en arbetarkommun
är bättre eller sämre därför att
samtliga eller några eller ingen alls av
ortens fackföreningar står omnämnda
i rapporterna som kollektivt anslutna.
Man talar ofta i detta hus och även
annorstädes om att vi måste ha valfrihet.
Jag tycker att det är på sin
plats att socialdemokraterna inte längre
motsätter sig valfrihet, utan låter
varje svensk man och kvinna själv få
avgöra, vilket parti han eller hon vill
tillhöra.
Herr NILSSON i Agnäs (h) kort genmäle:
Herr
talman! Jag tyckte att fru Eriksson
i Stockholm lyckades dåligt när
hon för att visa motsättningarna mellan
motionerna och reservationen citerade
därur. Jag fick faktiskt uppfattningen
att det även i motionerna framhölls
svårigheterna med en lagstiftning och
att motionärerna egentligen inte vill ha
en sådan. Reservanterna säger tydligt
att frågan bör lösas utan lagstiftning.
Den resignerade sucken kanske innerst
inne kommer från annat håll. I övrigt
lär det ha hänt att även LO begärt lagstiftning
när man inte fått sin vilja
fram. Man kanske sålunda inte är så
rädd för lagstiftning på den fronten.
Jag fick sedan än en gång höra att
det var fråga om tarvlig partitaktik.
Jag tycker det var tråkigt, ty jag har
verkligen beundrat fru Eriksson i utskottet,
och det var ledsamt att höra
vad som stod i tidningen i går.
Jag vill inte märka ord men jag har
inte sagt att högerpartiet skulle vägra
att ta emot kollektivanslutna medlemmar.
Jag sade att jag skulle protestera.
Men jag tror att de flesta av mina partikamrater
också skulle protestera.
Trots det tal man ofta fått höra att man
inom högerpartiet är så oenig tror jag
att det skulle råda ganska stor enighet
i denna fråga.
Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:
Herr talman! Det har talats om att
detta skulle vara tarvlig partitaktik.
I syfte att avpolitisera hela frågan tycker
jag att ett bifall till yrkandet om
utredning skulle vara ett bra sätt att få
frågan lagd på annan bog. I slutet av
reservationen står: »En utredning bör
enligt utskottets mening syfta till att
klargöra problemens kärnpunkter, lägga
grunden för en opinionsbildning och
därigenom ge grundval för en god lösning
av frågan utan lagstiftning.» Yi
borde kunna vara överens om syftet
att få en lidelsefri diskussion i denna
fråga.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Det var alldeles riktigt
av herr Nilsson i Agnäs att tala om att
han uttryckte sin egen åsikt när han sade
att han inte ville ha in kollektivanslutna
fackföreningar i högerpartiet. Det var
nog ärligt, och jag tror ändå att det
skulle finnas enighet i högerpartiet om
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
137
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
fackföreningar kollektivt ville komma
in.
Sedan har man sagt att TCO inte
hade någon anledning att ta ståndpunkt,
ty problemet var inte aktuellt
för dess medlemmar. TCO är tillfrågad
om organisationen vill ha en utredning.
På den frågan har den svarat nej.
Organisationen brukar svara på de remisser
som lämnas till den även om
det inte precis gäller dess egna medlemmar.
Den brukar hävda en uppfattning,
och det har den gjort. Den kunde
ha tillstyrkt utredning. Det har den inte
gjort, det bör man observera.
Sedan vill man trösta socialdemokraterna
på något sätt och säger: »Ni skall
inte vara ängsliga, ni får nog många
medlemmar ändå.» Men det är inte socialdemokratiska
partiets och socialdemokratiska
föreningars rätt att bestämma
som här skall regleras, utan
det är de fackliga organisationernas rätt
att bestämma över sin egen politiska
tillhörighet, och det är ett helt annat
problem. Så den trösten till socialdemokraterna
har mycket litet att göra
med den fråga vi diskuterar.
Herr SJÖHOLM (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja säga
några ord på det principiella planet om
den senare delen i detta utskottsutlåtande
om den kollektiva anslutningen,
men först skulle jag vilja ge utskottets
ärade fru ordförande en replik. Det är
ju faktiskt så, som någon redan har påtalat,
att Statstjänstemännens riksförbund
har tillstyrkt en utredning. Av fru
Erikssons i Stockholm anförande fick
man den uppfattningen att ingen hade
velat vara med om detta. Dessutom har
TCO uttryckt sig något svävande och
undvikande och sagt att TCO inte har
det problem som motionen åsyftar; TCO
lägger sig därför inte i det.
Fru Eriksson säger att reservanterna
missbrukar demokratiens namn. Med
anledning därav vill jag säga att det är
ett lindrigare brott än att missbruka
själva demokratien, som tillskyndarna
av kollektivanslutningen gör. Demokrati
betyder inte bara rätt för fackföreningarna
att bestämma, utan demokrati
betyder innerst inne en rätt för den
enskilda människan att bestämma. Däri
ligger demokratien. Fackföreningarna
kan inte överta den rätten när det gäller
anslutningen till politiskt parti.
Det är väl egentligen rätt beklämmande
att vi i en demokrati som vår
över huvud taget skall behöva ens diskutera
om det finns något enda annat
sätt att komma in i ett politiskt parti
än den enskilda människans eget suveräna
avgörande. Det är det enda sätt
som bör finnas för detta. Det kan väl
ändå inte vara rätt, fru Eriksson, att
valet av anställning också skall avgöra
valet av politiskt hemvist. Man skulle
kunna göra hemska slutledningar i analogi
härmed, såsom att alla kronofogdar
plötsligt skulle komma in i det kommunistiska
partiet. Det skulle vara något
som man skulle protestera mot och som
inte vore särskilt tilltalande.
Det bör väl i alla fall vara så att man
inte skall behöva begära sitt utträde ur
någonting som man inte har begärt att
få komma med i. Jag skulle vilja fråga
fru Eriksson allvarligt: Kan man försvara
kollektivanslutningen till ett politiskt
parti utan att också ta kollektivanslutningen
till statskyrkan i försvar?
Det är precis synonyma begrepp. Den
enda skillnaden är egentligen att det
ena sker vid en tidigare ålder. Men i
båda fallen våldför man sig på den enskilda
människans rätt att bestämma
vilken politisk åskådning eller religiös
åskådning man vill ha och bekänna sig
till. Det finns som sagt bara ett sätt som
är rimligt i detta sammanhang och det
iir att den enskilda människan själv skall
få bestämma. Enligt min mening borde
detta vara inskrivet icke i någon civillag
eller strafflag utan i grundlagen.
I grundlagen borde stå att ingen kan
bestämma att en människa skall komma
in i en politisk sammanslutning el
-
5* — Andra kammarens protokoll Uifiö. Xr ?4
138
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
ler eu religiös sammanslutning utan att
själv ha beslutat detta och givit till känna
detta beslut.
Utskottsmajoriteten avfärdar allt detta
med att säga att »frågan, om kollektivanslutningen
är enligt utskottets mening
en intern angelägenhet för de fackliga
organisationerna». Den är mycket
mera intern än så; den är en intern angelägenhet
för den enskilde individen
och inte för någon annan. Om vi skulle
skriva in detta i grundlagen, sä skulle
vi skriva in en myndighetsförklaring för
svenska folket att självt bestämma i detta
hänseende. Här skall inte överförmyndare
i olika skepnader springa omkring
och bestämma detta, utan det
skall den enskilda människan och ingen
annan helt suveränt avgöra.
Herr BJÖRK i Göteborg (s):
Herr talman! Det ämne vi här behandlar
gäller medborgarnas förhållande
till partiena. Det förefaller mig då
väsentligt att i första hand försöka precisera
vad vi menar med parti. Om man
då ser sig omkring i världen, upptäcker
man snart, att det är ett begrepp
av synnerligen växlande innebörd. Ett
parti kan vara nästan vilket slags sammanslutning
som helst, från en mycket
hårt sammansvetsad liten grupp av
människor till ytterligt lösliga breda
organisationer, där medlemmarnas anslutning
eller anknytning kan vara av
tämligen vag och obestämd karaktär.
I eu av de ledande demokratierna,
Förenta staterna, är partiförhållandena
så pass lösliga, att det erbjuder stora
svårigheter att fastställa vad som skall
betecknas som partiorganisationer och
vad som är tillfälliga väljarorganisationer.
Det tycks också i en del fall förhålla
sig så, att i den mån någon röstar
på ett visst partis kandidat så uppfattas
han som medlem av partiet.
En likartad löslighet möter man i
andra demokratier. På den borgerliga
sidan i Frankrike har det under årtionden
förhållit sig så, att partierna i stor
integritet
utsträckning varit ett slags tillfälliga
summanrotningar av människor. Det
har rent av emellanåt förekommit att det
varit möjligt för parlamentariker att
tillhöra tvä olika partier, för övrigt, som
t. ex. herr Sjöholm bestämt vet, ett fenomen
som vi tycks få vissa motsvarigheter
till även här i landet.
Jag tycker att sådana här problem
om partiernas funktionssätt och struktur
är utomordentligt intressanta. Enligt
min mening är en löslighet, som går
så långt att man samtidigt kan vara
medlem i två partier, ett allvarligt problem,
eftersom det under svåra förhållanden
kan leda till parlamentarisk dekadens,
som fallet varit i Frankrike.
Men det skulle inte för den skull falla
mig in att yrka på en statlig utredning
om den sidan av partiproblematiken.
Jag tror också det kan vara nyttigt
att påminna sig att kollektivanslutningens
problematik har ett nära samband
med den traditionella motsättningen
mellan socialdemokrater och kommunister.
Inom de socialdemokratiska partierna
har man från första början och
till denna dag nästan överallt funnit det
riktigt att de fackliga organisationerna
skall ha ett inflytande på den politiska
arbetarrörelsens handlande. Samspelet
mellan fackliga och politiska organisationer
inom arbetarrörelsen har tagit
sig olika former i skilda länder. Av speciella
historiska skäl har man fått kollektivanslutningens
form i Sverige,
Norge och England, medan t. ex. i Danmark
en motsvarande samhörighet kommer
till uttryck genom samverkain mellan
fackföreningsrörelsen och partiet i
en rad olika institutioner.
Kommunisterna däremot har alltid
varit motståndare till kollektivanslutning.
Det hänger historiskt sett samman
med att kommunismens store lärofader,
Lenin, hade en mycket bestämd föreställning
om hur partiet skulle fungera.
Det skulle vara ett slags hemligt sällskap,
en mycket sluten grupp av yrkesrevolutionärer,
en elit genomträngd av
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
139
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
de absolut rätta idéerna som ingen fick
göra några avsteg ifrån. Konsekvensen
blev härd prövning av vilka som tillläts
komma in i partiet och periodiska
utrensningar av sådana som sviktade i
den rätta tron.
Om man ser på denna gamla motsättning
inom arbetarrrörelsen är det ganska
tydligt att det varit socialdemokratien
som företrätt en mera demokratisk
syn på partiernas strukturproblem. Socialdemokratiens
strävan, i motsats till
kommunismens, har hela tiden varit att
göra det möjligt för vilken vanlig arbetare
som helst i fackföreningarna att,
om han så önskar, medverka och påverka
partiets politik, nomineringen av
partiets kandidater och partiets beslut
i olika avseenden. Det har varit naturligt,
historiskt sett, eftersom det gällt
att i hög grad engagera de många människorna.
Kollektivanslutningen har hela
tiden varit ett uttryck för denna ambition
att engagera så många människor
som möjligt i ett partiarbete i stället
för att visdomen och beslutanderätten
skall vara koncentrerade till en liten
avgränsad grupp.
Dessa fenomen, denna motsättning
mellan kommunister och socialdemokrater
i kollektivanslutningsfrågan, har
lett till att kommunisterna för sin del
aldrig, när de erövrat makten i en fackförening,
försökt kollektivansluta den
till partiet, lika litet som, efter vad vi
hört av herr Nilsson i Agniis, högern
skulle ha lust att göra det. Däremot har
kommunisterna alltemellanåt utnyttjat
sin makt i fackföreningarna till att mjölka
dem för partiändamål. Denna kommunisternas
principiella syn på kollektivanslutningen
kan man faktiskt komma
att tänka på när t. ex. StockholmsTidningen
i ungdomlig oskuld släpper
fram en gammal kommunist i sina spalter
för att polemisera mot kollektivanslutnin
gen.
Nu förefaller det i denna debatt som
om de borgerliga kritikerna mot kollektivanslutningen
utgår från ett slags
idealbild av partier. Man föreställer sig
att ett parti måste vara en sammanslutning
av människor, kanske inte lika
hårt avsnörd som de kommunistiska
partierna, men dock en sammanslutning
där varje medlem efter noggrant övervägande,
efter studium av partiets program
och praktiska handlande, bestämmer
sig för inträde och efter en lika
noggrann prövning, kanske i en annan
situation, bestämmer sig för utträde.
Visst kan det finnas många argument
för att partier skall vara uppbyggda på
detta sätt även om det, som framgick av
det jag tidigare sade, finns synnerligen
många variationsmöjligheter och partier
av mycket växlande struktur, som, vart
och ett på sitt sätt, kan fylla en viktig
funktion i en demokrati. Men om man
nu tar denna idealbild och jämför den
med verkligheten i dagens Sverige, måste
man ändå säga sig, att det här finns
en ganska stor skillnad. Också i vårt
land finns inom partierna tendenser till
löslighet, till vaghet och till en bristande
ambition att verkligen på allvar
pröva varje ny ledamots villighet att
acceptera vederbörande partis program.
Jag skall inte fördjupa mig alltför
mycket i mina personliga erfarenheter
som när folkpartiet i Solna för en del
år sedan fick för sig att jag borde räknas
som medlem och under en längre
tid livligt uppvaktade mig med kallelser
till medlemsmöten och slutligen uppmanade
mig att lämna bidrag till en
folkpartistisk stödfond med förklaring
att jag, om jag inte ville medverka, skulle
förklara varför. Jag måste säga att
min situation onekligen hade vissa likheter
med den situation man ofta beskriver
och som gäller denne man som
råkat bli kollektivansluten till det socialdemokratiska
partiet och ville reservera
sig. Jag får förstås erkänna att
jag inte fann det vara någon större
påfrestning att i detta fall bryta min
politiska anonymitet gentemot folkpartiet
i Solna.
Om vi ser på saken i andra och något
140
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
större sammanhang kan vi observera
även andra fenomen. Jag tvivlar på att
någon ledamot av denna kammare skulle
våga stiga upp och påstå att det aldrig
förekommer att politiskt omogna
ungdomar utan någon bestämd åskådning
råkar bli medlemmar i låt oss säga
centerns eller högerns ungdomsorganisationer,
helt enkelt därför att de löser
biljett till en danstillställning eller
på liknande sätt. Om dessa ungdomar
sedan kommer till klarhet om i vilket
sällskap de har hamnat och vill dra sig
ur det är, så vitt jag förstår, deras situation
i princip densamma som den
är för den som har blivit kollektivansluten
till socialdemokratien och sedan
vill utträda. .lag är väl medveten om att
det finns viss skillnad. Det är skillnad
mellan att rösta in och att dansa in
medlemmar, men principfrågan är ändå
i stort sett densamma.
Vad som här i debatten tycks vara
alldeles centralt är anonymitetsproblemet
— kravet på politisk anonymitet.
Man ställer upp detta som ett absolut
krav, någonting som kanske borde skrivas
in i grundlagen. Då är ändå att märka
att detta är något relativt, något relativt
varom man, till skillnad från valhemligheten
som vi alla respekterar och
som inte berörs av kollektivanslutningen,
kan ha olika värderingar.
I demokratiens kärnland England
finns det ett politiskt fenomen som för
reservanterna och motionärerna måste
framstå som utomordentligt stötande
från politisk anonymitetssynpunkt. Det
förhåller sig nämligen så, att kandidaterna
i politiska val i England går från
dörr till dörr och knackar på och frågar
vederbörande: Hur tänker Ni rösta?
Detta beteende betraktas av engelsmännen
som fullständigt normalt och naturligt.
Man finner ingenting märkvärdigt
i att på detta sött så att säga bli angripen
i fråga om sin politiska anonymitet.
I allmänhet talar man om hur man tänker
rösta, och det antecknas då mycket
noga på väljarkort. I och för sig kränker
integritet
man ju ändå inte valhemligheten. Sådan
är alltså atmosfären, sådana är
värderingarna i demokratiens England.
I andra länder, t. ex. i Västtyskland
med dess totalitära förflutna, skulle antagligen
en sådan ordning inte accepteras.
Om man alltså konstaterar att anonymitetskravet
inte kan drivas med en sådan
oerhörd hårdhet, inte kan upphöjas
till någon absolut demokratisk princip,
kan man fråga sig vad det blir av problemet?
Såvitt jag har kunnat förstå
av olika debatter fruktar man framför
allt att just personer, som markerar en
viss hållning när det gäller kollektivanslutning,
vilket inte behöver innebära
att de markerar en fientlighet till
socialdemokratien, skall bli utsatta för
förföljelser och trakasserier av olika
slag. lag tycker att kritikerna närmare
borde överväga vad detta innebär. Enligt
min mening betyder det mer eller
mindre ett påstående att intolerans mot
oliktänkande skulle vara ett särskilt
allvarligt problem inom arbetarkretsar.
Om man nu menar detta innebär det en
utmaning mot en stor samhällsgrupp,
en utmaning utan sakligt stöd.
Det är klart att man inte skall bygga
alltför mycket på vittnesbörd i skönlitteratur
och biografisk litteratur, men
det har ändå slagit mig att det i litteraturen
inte är särskilt vanligt med vittnesbörd
om intolerans i arbetarkretsar.
Ett mycket vanligare motiv är det problem
som uppstår för den radikale som
vill bryta sig ut ur en borgerlig miljö,
det sociala tryck och de svårigheter han
utsätts för. Om vi skall vara ärliga, om
vi skall lägga skenheligheten åt sidan,
borde vi ändå kunna vara överens om
att frågan om tolerans mot oliktänkande
finns inom alla samhällsgrupper. Man
kan inte påstå att det är ett värre problem
i den ena än i den andra samhällsgruppen.
Denna toleransfråga har ju olika aspekter.
Vi känner alla till att det finns yrkesgrupper
och arbetsmiljöer där det
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
141
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
är förenat med obehag, om man över
huvud taget öppet engagerar sig politiskt
och framför allt givetvis om man
engagerar sig för en radikal politisk
riktning.
Nej, det gäller nog här ett allmänt
problem om hur människor fostras till
tolerans, och om vi skall vara ärliga
finns det inom alla partier skäl till självrannsakan
på den punkten.
Med detta vill jag givetvis inte påstå
att kollektivanslutningen skulle vara
något heligt och något som inte får lov
att diskuteras. Under årtiondenas lopp
liar jag bevittnat åtskilliga organisatoriska
förändringar inom det socialdemokratiska
partiet, och jag föreställer
mig att sådana förändringar kan förväntas
även i framtiden.
Jag tillhör de socialdemokrater, som
inte tror att själva substansen i kollektivanslutningssystemet
behöver ändras,
men som anser att det däremot mycket
väl kan finnas skäl att företa smärre
formella ändringar, så att det klarare
och tydligare framgår vad saken gäller.
Det skulle t. ex. vara tänkbart att kalla
systemet för kollektiv medlemsrätt, eftersom
den reella innebörden är att de
fackföreningar som fattar beslut om
kollektivanslutning, därmed binder sig
för årliga bidrag till vederbörande politiska
arbetarkommun, medan de fackligt
anslutna i gengäld får rätt att, om
de sä önskar, deltaga i arbetarkommunens
arbete och beslut utan att fördenskull
åläggas någon som helst form
av personligt tvång. Även genom en del
ytterligare smärre förändringar skulle
detta reella samband i fråga om kollektivanslutningen
kunna bättre åskådliggöras.
Vidare tror jag att det bör klargöras
för våra borgerliga motståndare, varför
man inom socialdemokratien reagerar
med sa stark misstro då de talar om att
de inte har några politiska biavsikter
när de vänder sig mot kollektivanslutningen
och gör gällande att socialdemokratien
säkerligen mycket vid kan
jndvara denna.
Den konservative brittiske politikern
Duff Cooper berättar i sina memoarer
om den stora kampanj mot kollektivanslutningen
som hans parti inledde i samband
med den brittiska fackföreningsrörelsens
nederlag i generalstrejken år
1926, och han säger därvid öppet och
klart ifrån att syftet med denna kampanj
var att tömma arbetarpartiets kassor. Sedan
dess har sederna i England civiliserats;
man betraktar det inte längre som
riktigt snyggt att genom kampanjer mot
kollektivanslutningen försöka tömma
arbetarpartiets kassor. Så långt har vi
kanske ännu inte kommit här i landet.
När Stockholms-Tidningen i sin kända
ledare ville hävda att ett beslut om avskaffande
av kollektivanslutningen inte
skulle behöva ha några allvarliga ekonomiska
konsekvenser för socialdemokratien,
så vittnar det i stort sett bara
om tidningens okunnighet om problemets
realiteter.
Då socialdemokratien reagerar mot
planer på att förhindra kollektivanslutningen,
vilket otvivelaktigt skulle reducera
dess finansiella möjligheter, sammanhänger
det med att partiet i alla
tider har fått lita till stöd från människor
i små omständigheter och att
man därför har måst vädja till de stora
kollektiven för att få tillräckliga ekonomiska
resurser, medan motståndarna
i mycket stor utsträckning har kunnat
vända sig till de minoriteter som på
grund av sin makt över företagen har
kunnat ställa helt andra resurser till de
borgerliga partiernas förfogande.
Vad innebär då till slut motionen?
Jo, en utredning. Men det är verkligen
inte lätt att bli klok på vad utredningen
skall gälla. Det heter att man genom utredningen
skall försöka finna »en god
lösning». Av vad? Skall man ensidigt
koncentrera intresset på kollektivanslutningen
inom det socialdemokratiska
partiet? Skall staten sätta i gång eu utredningsapparat
som direkt avser detta
partis organisatoriska förhållanden och
samtidigt även fackföreningsrörelsens
organisatoriska förhållanden och ak
-
142
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
tionsmöjligheter? Eller skall man vidga
uppdraget och göra en insyn i alla politiska
partier? Jag ber er, herrar ledamöter,
att noga överväga vad båda dessa
alternativ för en utredning i praktiken
skulle innebära.
Utredningskravet kan emellertid också
tolkas på ett annat sätt. Det har ju
en mycket allmän syftning, eftersom
det talas om medborgarnas politiska integritet
över huvud taget. Men om man
vill rikta uppmärksamheten på vad man
i ett fall betraktar som angrepp mot
denna personliga integritet, måste man
göra det i alla andra tänkbara fall. Och
hur skall man då undgå att försöka kartlägga
hela svenska folket och undersöka
i vad mån dess medlemmar på eitt eller
annat sätt anser sig ha blivit utsatta för
obehörigt tryck i politiska sammanhang?
Teoretiskt är det kanske tänkbart med
en sådan utredning, men jag fruktar
att utredningsmaskineriet mycket snabbt
skulle braka samman.
Det förefaller mig uppenbart att motionen
och reservationen inte är allvarligt
menade, utan avsedda som en
demonstration, och jag ber, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets utlåtande.
I detta anförande instämde herrar
Nilsson i Östersund och Ekström i Iggesund,
fru Thunvall, fru Holmberg, herrar
Sundelin, Martinsson och Hammarberg,
fru Svensson, herrar Göransson,
Östrand, Persson i Tandö, Fredriksson,
Mellqvist, Odhe, Blomkvist, Andersson
i Storfors, Eskel, Mossberg, Brandt, Allard,
Gustafsson i Uddevalla och Andersson
i Billingfors, fröken Anderson i Lerum,
herrar Johansson i Trollhättan,
Carlstein, Johansson i Torp, Josefsson
och Kristenson, fru Holmquist, herrar
Björk i Påarp, Jönsson i Malmö och
Bengtsson i Landskrona, fru Skantz,
herrar Levin, Johansson i Simrishamn,
Nilsson i Kristianstad, Blidfors, Gustavsson
i Ängelholm, Adamsson, Svenning,
Henningsson och Arweson, fru Löfqvist,
herrar Fridolfsson i Rödeby, Henrikson,
integritet
Almgren, Johansson, i Norrköping,
Karlsson i Olofström och Rask, fru Ekroth,
herrar Lindahl, Trana, Nyström,
Carlsson i Tyresö, Johansson i Södertälje,
Kellgren, Berg, Fagerlund, Alemyr,
Carlsson i Västerås och Lundmark, fru
Lindekvist, fru Lindberg, fru BenströmIngenäs
och herr Jönsson i Arlöv (samtliga
s).
Herr HAGLUND (s):
Herr talman! Vid gårdagens debatt i
medkammaren om allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 35 rörande bättre
skydd för medborgarnas politiska integritet
frågades bl. a. efter anledningen
till de borgerliga reservanternas agerande
och orsaken till centerpartimotionen.
Jag tyckte faktiskt att de frågorna var
obefogade. Orsakerna till motionen och
attackerna mot kollektivanslutningen är
uppenbart att försvaga det socialdemokratiska
partiet och åstadkomma splittring
inom den samlade arbetarrörelsen.
Detta är för mig helt naturliga ambitioner
i en fritt fungerande demokrati, och
attackerna kommer med säkerhet tillbaka.
Skulle man lyckas i sitt uppsåt men
arbetarrörelsen ändå behålla sin styrka
— vilket jag är övertygad om att den
kommer att göra, särskilt efter denna
attack — kommer våra motståndare helt
naturligt att söka nya anfallsvinklar.
Sådana försök är självklara problem
i en demokrati, där fri diskussion och
öppna ställningstaganden är naturliga
ingredienser. Som före detta partiombudsman
hälsar jag faktiskt med tillfredsställelse
denna hjälp att blåsa liv
i domnade livsandar, som alla gånger
inte är medvetna om att problem och
diskussioner måste vara garantien för
demokratiens eget sätt att fungera. Bekymren
med bilen, den eventuella utlandsresan
och sommarstugan kan
ibland få alltför stora proportioner.
Jag betraktar därför centerpartimotionärernas
— med herr Hedlund i spetsen
— och de borgerliga reservanternas
agerande som uttryck för en lovvärd
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
143
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
ambition i försöken att fördjupa demokratien
och fä bort de eventuella brister
som vidlåder våra demokratiska institutioner.
Vi har ingenting alls emot en
debatt om kollektivanslutningen och
sambandet mellan den fackliga och den
politiska arbetarrörelsen, speciellt om
debatten förs i de församlingar där den
hör hemma.
Vi är faktiskt stolta över detta samband
och betraktar arbetarrörelsens
långa kamp för demokratien som den
bästa garantien för ett fortsatt utbyggande
av denna. Jag tror mig också kunna
säga på hela den svenska arbetarrörelsens
vägnar att anslutningsformen
för oss faktiskt har varit en andrahandsfråga,
därför att sambandet redan från
början var självklart. Det var självklart
därför att enheten arbetarrörelsen kom
att bestå av de två grundpelarna socialdemokratiska
partiet och fackföreningsrörelsen,
där den ena grundpelaren inte
kunde bestå utan den andra.
Sedan har det dessutom visat sig att
det borgerliga motståndet helt automatiskt
framtvingade två nödvändiga framgångslinjer,
nämligen de fackliga underhandlingarnas
metodik och lagstiftningens.
Det är en växelverkan som är helt
naturlig för en progressiv och framåtsvftande
rörelse. När denna rörelse sedan
är baserad på en socialistisk och
solidarisk gemensamhetsidé och gemensamhetsprincip,
förstärker också detta
rörelsens handlingskraft. Vi förstår helt
och fullt att våra splittrade borgerliga
partier inte har något till övers för dylika
värden. Solidaritet, sammanhållning
och gemensamma värderingar har aldrig
varit lika naturligt för borgerligt inriktade
människor och partier.
För arbetarrörelsen blev detta däremot
från begynnelsen eu hård realitet
och en tvingande nödvändighet —• för
att inte säga ett självändamål. Det fanns
inga andra vägar på vilka man kunde
göra sig gällande i 1920- och 1930-talens
Sverige. Verktygen — rösträtt, medborgerlig
frihet, starka folkrörelser och ett
många gånger valhänt och metodlöst
studerande — måste också till, innan
man hade någon möjlighet att göra sig
gällande på det samhällspolitiska slagfältet.
Kollektivanslutningen har vi därför
sett som en helt naturlig rationaliserings-
och ekonomiseringsåtgärd. Det
har helt enkelt gällt att skapa mera tid
och större möjligheter för våra tidigare
aktiva att skapa ännu mera tid och ännu
större möjligheter för ännu fler demokratiska
arbetsinsatser. Därför har vi
också i vårt rationaliserings- och ekonomiseringsarbete
ansett det helt naturligt
med öppenhet i redovisningen av
arbetarrörelsens ekonomiska resurser
och ansett det som naturliga ingredienser
och som ett renlighetskrav, när man
skall analysera en demokrati i funktion.
Med utgångspunkt från detta kommer
jag nu till den andra delen i mitt resonemang.
Hur är det med öppenhet och
redovisning av eventuella resurser inom
de andra inflytelserika partiorganisationerna?
Visar man samma tacksamhet
från borgerligt håll när vi frågar efter
de borgerliga partiernas sätt att fungera,
naturliga samband, naturliga ekonomiska
och politiska bedömningar och
bindningar gentemot företagarorganisationer,
bolag, folkrörelser och svenskt
näringsliv?
Ur demokratiens, folkväldets, synpunkt
hoppas jag faktiskt att tilltron till
den borgerliga oppositionen inte är så
dålig som tycks framgå av en artikel i
Industria, där artikelförfattaren bl. a.
skriver följande: »Varför når den borgerliga
oppositionen aldrig fram till
maktens förlovade land? Bl. a. därför
att de borgerligas väg är kantad med de
vitnande skeletten av en rad fundamentala
felbedömningar. Man talar om sitt
alternativ, men man har inget. Jo, möjligen
— gentemot näringslivet — ett
sämre.»
Hoppas ändock i demokratiens intresse
att de diplomatiska och ekonomiska
förbindelserna inte iir helt avbrutna!
144
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Om de eventuella ekonomiska förbindelserna
och redovisningen därav har
jag talat flera gånger och även motionerat
här i riksdagen. Men jag utgår från
att såväl motionärer som reservanter,
vilka talat om skapande av en praxis
rörande den politiska integritetens hederskodex,
är fullt ense med mig om
att ett skapande av en dylik kodex också
skall omfattas av klarhet över hur
samtliga partier har sina organisationer
uppbyggda och finansierade.
Jag vill också påstå att samtliga partier
efter första lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande föregående år
har skyldighet att redovisa sina ekonomiska
tillgångar. Det heter nämligen i
utskottsutlåtandet: »Skulle det emellertid
uppkomma svårigheter för partierna
att åstadkomma sådana överenskommelser,
» — d. v. s. att partierna gemensamt
skall komma överens om formerna för
sin redovisning — »synes det böra ankomma
på Kungl. Maj :t att överväga, huruvida
något initiativ bör tagas i syfte
att främja en lösning av det redovisningsproblem,
varom här är fråga.»
Jag tar mig därför nu friheten att
tycka att vår nödvändigaste hederskodex
i denna debatt är att helt befria
Kungl. Maj:t från att ta initiativ till att
få fram denna renlighetsåtgärd inom
vårt demokratiska styrelseskick.
Kollektivanslutningsformen har vi
aldrig ansett så fullkomnad att den inte
kan diskuteras — det har den senaste
tidens debatt också visat. Den hör liksom
så många andra problem inom vår
demokrati till de frågor som alltid skall
diskuteras fritt och öppet. Jag betraktar
därför denna form som ett mindre problem
för demokratien än de redovisningsformer
som inte tål att föras fram
i dagsljuset. Kan därför den motion och
det utskottsutlåtande vi nu diskuterar
bidraga till att vi får en allmän hederskodex
inom vårt politiska liv, har vi all
anledning att känna oss tacksamma för
centerpartiledarens och hans partivänners
insats på detta område.
Herr talman! Jag yrkar med detta bifall
till utskottets hemställan.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman! Jag måste erkänna att
jag blev litet överraskad av fru Erikssons
argumentation. Hon polemiserade
hela tiden emot förslag till lagstiftning.
Hon talade om att det gäller fackföreningarnas
rätt att själva bestämma över
sina åtgärder — alltså om de skall ha
rätt att kollektivansluta medlemmar eller
inte.
Men i reservationen heter det mycket
klart att det inte skall vara någon lagstiftning
i detta fall. Fru Eriksson underströk
också med all möjlig skärpa,
att riksdagen vid tidigare tillfällen enhälligt
tagit avstånd från lagstiftning.
Då skulle jag vilja fråga: Vem polemiserade
fru Eriksson egentligen emot när
hon höll sitt anförande?
Sedan kan jag för egen del gärna erkänna
att man kan ha delade meningar
om angelägenheten av att genom en motion
aktualisera kollektivanslutningen
på riksdagsplanet. Det råder, som jag
nyss sagt, enighet om att det inte skall
vara någon lagstiftning, att det inte
skall vara förbud utan att det är fråga
om opinionsbildning och debatt. Självfallet
har riksdagen även en opinionsbildande
funktion, men jag har en känsla
av att det kanske hade varit lika bra
om debatten tills vidare fått fortgå utanför
detta hus.
Om man ser endast till frågan om kollektivanslutningen
kan man väl också
medge, att det kan råda viss tvekan beträffande
den utredning som föreslagits.
Jag vill emellertid i detta sammanhang
understryka att spörsmålet om kollektivanslutning
inte endast angår fackföreningarna
och socialdemokratiska partiet
utan att det är en angelägenhet, som
vi alla har anledning att vara intresserade
av. Det borde vara alldeles självklart
att opinionen även utanför dessa
organisationer har orsak att befatta sig
med frågan.
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
145
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Att flera hundratusen människor blivit
inröstade i ett politiskt parti, som de
inte bett att få tillhöra, är ändå ett så
pass anmärkningsvärt förhållande, att
det inte kan bli tal om att de berörda
parterna skall ha monopol på att intressera
sig för frågan. Det kommer alltså
alltid att pågå en debatt inom socialdemokratien
och mellan socialdemokratien
och borgerligheten, och denna debatt
måste bli mera givande, om en del frågor
som rör tillvägagångssättet blir bättre
klarlagda.
När de berörda organisationerna inte
själva vill göra detta är det kanske inte
alldeles omotiverat att en statlig kommitté
gör en utredning, som beträffande
kollektivanslutningen inte har annan
uppgift än att skapa klarhet på en del
oklara punkter. Jag skall senare återkomma
till de frågor som i så fall skulle
behöva bli besvarade.
Först skulle jag dock vilja säga några
ord om socialdemokraternas sätt att debattera
i denna fråga. Man är inom socialdemokratiska
partiet ingalunda enig
om att försvara kollektivanslutningen,
utan det finns många inom partiet som
anser att denna värvningsmetod borde
upphöra. Motivet till denna inställning
är i regel principiella skäl. Man anser
att en anslutning till ett politiskt parti
skall vara något som den enskilde själv
tar ställning till. En person skall inte
behöva ta ett initiativ för att komina ur
ett parti, som han inte själv begärt att
fä komma med i.
Man är alltså oenig inom socialdemokratien
huruvida kollektivanslutningen
är något att bevara. Detta har vi
bl. a. fått klara bevis för under den debatt
som förts inte minst av Stockholms-Tidningen,
varvid flera fackförbundstidningar
uttalat sig i princip
mot kollektivanslutningen, .lag kan i
detta sammanhang nämna exempelvis
tidningarna Signal, SIA, Transportarbetaren,
Beklädnadsfolket och Metallarbetaren.
Det förekommer alltså delade meningar
inom partiet och inom fackför
-
eningsrörelsen om denna anslutningsform.
Så långt är man alltså oense. Däremot
tycks man vara överens om att
det när kollektivanslutningen kritiseras
av exempelvis folkpartister inte är
fråga om något annat än försök att partitaktiskt
utnyttja frågan. De som kritiserar
kollektivanslutningen vill komma
åt socialdemokratien, och detta
framställs naturligtvis som moraliskt
förkastligt.
Stockholms-Tidningen, som överraskat
med att modigt förklara att kollektivanslutningen
inte är något att slå
vakt om, gav i gårdagens ledare ett nytt
bevis på den tidigare nämnda inställningen,
vilket visar att man är mera
angelägen om att inte betrakta dem som
har samma åsikt men som tillhör oppositionen
såsom meningsfränder på något
sätt.
Tidningen skriver följande: »Det har
varit ett framsteg att debatten förts inom
arbetarrörelsens egna organ, där
erfarenhet, god vilja och sakkunskap
finns.» Tydligen menar tidningen att
det inom organen utanför arbetarrörelsen
endast förekommer ond vilja och
okunnighet. Detta framgår för övrigt
också av fortsättningen, där det heter:
»Debatten har mycket riktigt också visat,
att den borgerliga kritiken i flera
fall varit okunnig, ibland ohederlig och
för det mesta partitaktiskt och inte
särskilt principiellt moraliskt motiverad.
» Detta är en hård dom, och den
är avgiven utan någon som helst bevisföring.
Jag förstår egentligen inte vad det
skall tjäna till att i en debatt om kollektivanslutningen
utgå från att en socialdemokrat,
som anser att den skall
avskaffas, har principiella motiv medan
exempelvis en folkpartist har samma
åsikt endast av grumliga partitaktiska
motiv.
Fru Eriksson i Stockholm talade om
en tarvlig partipolitisk spekulation i
detta sammanhang. Förekomsten av so
-
146
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
cialdemokrater, som vill avskaffa kollektivanslutningen
— och den förekomsten
kan ingen förneka — bör ändå
visa att man kan ha denna uppfattning
utan att vilja angripa socialdemokratien.
Det förefaller mig mycket svårare
att från principiella utgångspunkter
försvara kollektivanslutningen. Det var
synd att Stockholms-Tidningen inte
granskade dessa argument något närmare.
Jag påpekade nyss att det finns en
del frågor när det gäller sättet att tilllämpa
kollektivanslutningen, vilka skulle
behöva besvaras, och jag skall be att
få nämna några av dessa.
Som första fråga skulle jag vilja sätta
följande: Brukar medlemmarna underrättas
i förväg när det är meningen
att ett fackföreningsmöte skall behandla
frågan om kollektivanslutning? Det
gäller dock en så pass viktig angelägenhet
från både principiell och även
ekonomisk synpunkt, att det vore rimligt
att man i kallelsen annonserade att
det vid ett möte skall beslutas om kollektivanslutning.
Jag skulle vilja fråga
om detta är vanligt eller inte.
Vi har en rad exempel på att kollektivanslutning
beslutats vid möten med
mycket dåligt deltagande. Det skulle
förvåna mig om deltagandet varit så
dåligt ifall medlemmarna underrättats
om vilket beslut som skulle fattas.
Min andra fråga lvder: Är det brukligt
att beslutet förnyas årligen eller
gäller det i allmänhet tills vidare? Det
är också en ganska viktig fråga. Fattar
man nämligen beslutet en gång och det
sedan utan vidare gäller i fortsättningen
kommer man så småningom därhän
att medlemmarna över huvud taget inte
har någon känsla av att de tillhör
socialdemokratiska partiet.
Fråga nummer tre: Ser man till att
nytillkomna medlemmar underrättas om
att de inte endast blir medlemmar av
fackföreningen utan också av socialdemokratiska
partiet? Enligt vad jag har
integritet
hört är detta ytterst sällan fallet, och
det är ju rätt betänkligt. Ungdomar som
går in i en fackförening underrättas sålunda
inte om att de därmed också blir
medlemmar av socialdemokratiska partiet.
Det vore väl en renlighetsåtgärd
att man alltid talade om, att det inte
bara gäller medlemskap i fackföreningen
utan också medlemskap i ett politiskt
parti.
Fråga nummer fyra: Kan en medlem,
som ämnar reservera sig, utgå från
att det inte blir bekant för hans arbetskamrater
att han reserverat sig?
Jag tror att detta är rätt betydelsefullt.
Det är inte av någon betydelse för en
person som har tagit aktiv del i ett
annat partis arbete — att en sådan
person reserverar sig är alldeles självklart,
även för hans arbetskamrater,
och väcker över huvud taget ingen uppmärksamhet.
Men det finns ju personer
som utan att ha deltagit i politisk
verksamhet inte vill tillhöra socialdemokratiska
partiet och kanske inte något
parti alls, och även dessa människor
bör vi väl ta hänsyn till. För dem
är reservationen en besvärlig sak. De
vet i varje fall att deras reservation
väcker uppmärksamhet — de måste utgå
från att den blir bekant för arbetskamraterna.
De är kanske inte rädda
för trakasserier men de vet inte hur
saken skall påverka deras förhållande
till arbetskamraterna, och bara detta
är ju för vederbörande ganska betänkligt.
Vederbörande står inför valet att
antingen tillhöra ett parti som de inte
vill tillhöra — något som de kanske
betraktar som en feghet, som ett förnekande
av deras personlighet — eller
att reservera sig, med de följder detta
kan få.
Det är alltså en rad frågor rörande
kollektivanslutningen som inte är besvarade
men som borde besvaras för
att debatten i frågan skall kunna bli
mera givande.
Man talar ofta om det historiska sambandet
när man försvarar kollektivan
-
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
147
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
slutningen. Det har emellertid hänt en
del under senare år som gör systemet
med kollektivanslutning än mer betänkligt
än det var tidigare.
För det första är antalet utlänningar,
som blir medlemmar i fackförening och
samtidigt, när fackföreningen är kollektivansluten,
i socialdemokratiska partiet,
ganska stort. Dessa kan ju inte
känna någon samhörighet med socialdemokratien
— de vet kanske inte ens
att partiet existerar, när de blir medlemmar.
För det andra har de s. k. storavdelningarna
relativt nyligen skapats, och
i dessa fattas beslut genom ombud vid
ett representantskapsmöte. Ett mycket
stort antal medlemmar kan då anslutas
till socialdemokratiska partiet av valda
representanter, som tillsatts för helt andra
uppgifter. Mest bekant är det fall
som inträffade vid avdelning 14 av
Handelsanställdas förbund i Skövde.
Där beslöt ett representantskap, bestående
av 50 ombud som representerade
ortssektionerna i Vara, Tibro, Lidköping,
Mariestad, Skara och Skövde att
kollektivansluta medlemmarna, och det
skedde med 34 röster mot 16. Jag tycker
det skulle vara ganska påkostande
att försvara ett sådant system.
Till sist, herr talman, några ord med
anledning av herr Björks inlägg som
var sympatiskt i tonen men rymde rätt
mycket av advokatyr.
Herr Björk talade bl. a. om den bristande
ambitionen hos folk att noggrant
pröva partiprogrammet, innan de
blir medlemmar i ett parti. .lag skall
gärna medge att partierna och deras
program många gånger prövas dåligt,
innan en person går in som medlem.
Men genom att hänvisa till detta förhållande
kan man ju inte avlägsna skillnaden
mellan att besluta själv och att
bli inröstad av ett möte i ett parti, som
man inte bett att få tillhöra. Eu sådan
argumentation håller inte alls.
Vidare drog herr Björk eu rad paralleller,
vilka också såvitt jag förstår var
mycket svagt underbyggda. Ilan drog
exempelvis en parallell mellan ungdomar,
som går in som medlemmar i en
politisk ungdomsklubb för att få dansa,
och beslut om kollektivanslutning. Jag
har ytterst svårt att förstå vad det kan
vara för likhet mellan dessa två ting.
Vad anonymiteten beträffar drog herr
Björk en parallell mellan reservationsförfarandet
vid kollektivanslutning och
det förhållandet, att partirepresentanter
i England vid husbesök frågar hur
vederbörande tänker rösta. Men den
som blir tillfrågad hur han tänker rösta
har ändå rätt att säga, att han inte vill
svara på frågan. När däremot en fackförening
beslutat om kollektivanslutning
måste fackföreningsmedlemmen
antingen reservera sig eller också vara
medlem i partiet. Han har inget val —-han måste svara. Den parallellen går
sålunda inte heller att dra.
Herr Björk talade också om ekonomien,
och det är väl egentligen det
enda återstående och det verkliga skälet
till att socialdemokraterna vill bevara
systemet med kollektivanslutning.
Jag understryker än en gång att det
härvidlag inte skall vara tal om någon
lagstiftning. Fru Eriksson i Stockholm
talade om att hindra fackföreningarna
att besluta om kollektivanslutning. Såvitt
jag vet är det bara en instans som
kan göra det, och det är socialdemokratiska
partiet. Socialdemokratiska partiet
kan givetvis anta stadgar som säger
att man för att bli medlem måste inlämna
en personlig ansökan och att man
inte kan anslutas kollektivt. På så sätt
skulle fackföreningarna hindras att besluta
om kollektivanslutning. Men ingen
kan väl påstå att inte socialdemokratiska
partiet skulle ha rätt att besluta hur
anslutningen till partiet skall tillgå.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Gustafsson i Skellefteå
påstår att jag har argumenterat
mot lagstiftning, och han invänder mot
148
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
detta att ingen ju har talat om lagstiftning.
Jag har inte argumenterat mot lagstiftning,
utan jag har argumenterat mot
reservanternas påstående att motionärerna
skulle ha tagit avstånd från lagstiftningstanken.
Det har motionärerna
nämligen inte gjort; de har bara sagt
att de är bekymrade och att eventuella
lagregler säkerligen skulle komma att
kringgås. De tog alltså inte avstånd
från tanken på att använda lagstiftning,
men de var ängsliga för att man på lagstiftningens
väg inte skulle kunna gå
så långt som man ville. Jag ville på
denna punkt bara rätta reservanterna
och tala om att deras påstående inte är
korrekt. Men eftersom herr Gustafsson
inte är reservant, så behöver han inte
ta åt sig av min anmärkning om just
den felskrivningen.
Jag skulle vilja fråga herr Gustafsson:
Hur vill herr Gustafsson hindra
fackföreningarna att ansluta sig kollektivt?
Skulle man organisera något
trakasseri helt privat? Meningen är väl
ändå att de skall hindras att kollektivt
ansluta sig? Hur skulle man kunna
åstadkomma en utredning som i så
hög grad skulle kunna påverka opinionen
att dessa kollektivanslutna medlemmar
skulle komma att känna något
»andligt» hinder? Jag vill fråga herr
Gustafsson som själv är organiserad
och väl känner till det: Finns det något
som är så graverande för de fria
fackliga organisationerna att, om en
statlig utredning skulle avslöja detta,
det skulle kunna ta död på hela tanken
på kollektiv anslutning till ett politiskt
parti?
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Till fru Eriksson i
Stockholm vill jag säga att reservanterna
inte har tillstyrkt motionen, utan reservationen
är avlämnad med anledning
av motionen. Jag tror alltså inte man
har anledning att tillskriva reservanter
-
integritet
na alla de synpunkter som framförs i
motionen.
Fru Eriksson frågar hur jag vill hindra
fackföreningarna att kollektivansluta
sig. Jag trodde jag hade övertygat kammarens
ledamöter om att jag inte vill
hindra fackföreningarna att kollektivansluta
sig, men jag vill att det skall bildas
en så pass stark opinion mot kollektivanslutningen
att fackföreningarna
självmant avstår från den, eller också
att socialdemokratiska partiet beslutar
att anslutning till partiet skall ske genom
personlig ansökan. Här är det alltså
fråga om att bilda opinion och inte
om att hindra. Den utredning som skulle
kunna tänkas komma till stånd skulle
inte ha annan uppgift än att underlätta
debatten och opinionsbildningen.
Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:
Herr
talman! Jag ber att få tacka herr
Gustafsson i Skellefteå för hans vänliga
uttalande om mig, men jag måste ändå
konstatera att han inte lyssnade tillräckligt
uppmärksamt på vad jag hade att
säga.
De detaljer som han hängde upp sig
på och som han inte riktigt förstod gällde
samtliga problemet om den politiska
anonymiteten. Min tes var helt enkelt
den att man från borgerlig sida överbetonar
kravet på politisk anonymitet. I
praktiken tillämpar man inte sina läror
på det sätt som kanske kunde förväntas
med hänsyn till dessa mycket ivriga
deklarationer om den politiska anonymitetens
oerhörda betydelse. Det var
bl. a. om detta mitt inlägg handlade.
Samtliga de exempel som herr Gustafsson
nämnde anknöt just till detta problem.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Gustafsson i Skellefteå
menar tydligen att man skall sätta
i gång det statliga utredningsmaskineriet
för att bilda opinion. Brukar vi göra så?
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
149
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Jag sade att jag ansåg
det ganska tveksamt, om vi borde tillsätta
denna utredning. Men skall den
komma till stånd, så skall det vara för
att göra klart hur denna kollektivanslutning
går till. Jag tycker nog att det
skulle vara rätt bra att få detta klarlagt,
eftersom vederbörande organisationer
har så svårt att ge klara besked på den
punkten.
Herr JOHANSSON i Norrköping (s):
Herr talman! När till och med herr
Gustafsson i Skellefteå, som ändå deltagit
i TV-debatten om kollektivanslutningen,
kan ställa sådana frågor som han
gjorde, förstår jag att det råder stor
okunnighet på detta område. Jag skall
emellertid försöka besvara hans frågor.
Hans första fråga var, om medlemmarna
i förväg underrättats om kollektivanslutningen.
Herr Gustafsson vet
väl, eftersom han säger att han tillhört
en fackförening, att fackföreningarna på
sina årsmöten beslutat hur kallelse till
sammanträde skall ske. Det kan ske genom
annons eller affisch, och det anges
alltid tydligt åtminstone vilka större
ärenden som skall förekomma till behandling.
Jag har deltagit i ett otal fackföreningsmöten,
där man diskuterat och
beslutat i fråga om kollektivanslutning.
I kallelsen till alla dessa möten, vare sig
den skett genom annonsering eller affischering,
har fullt tydligt angivits att
denna fråga skulle komma upp till diskussion
och avgörande.
Vidare frågade herr Gustafsson i Skellefteå,
om det är brukligt att ett beslut
angående kollektivanslutning gäller ett
eller flera år. Frågan om kollektivanslutning
kan tas upp varje år. I det budgetförslag
som görs upp finns på utgiftssidan
posten »Medlemsavgift till socialdemokratiska
partiet». I budgetförslaget
anges även den kontingent som bör utgå
till fackföreningen under det kommande
budgetåret. Det går naturligtvis inte
enligt fackföreningsrörelsens stadgar att
ta upp frågan om kollektivanslutning på
ett fackföreningsmöte utan att det i förväg
kungjorts för medlemmarna att frågan
skall behandlas. Om ett förslag om
kollektivanslutning likväl skulle väckas
under ett möte, brukar frågan hänskjutas
till styrelsen, som får förbereda den
och förelägga den för ett nytt möte. Så
går det till vid behandlingen av alla
frågor som det fattas beslut om i en
fackförening.
Herr Gustafsson i Skellefteå frågar vidare
— och även det tyder på okunnighet
— om en medlem som reserverar
sig mot ett beslut om kollektivanslutning
är skyddad till sin anonymitet eller
om arbetskamraterna får reda på att
han gjort det. Mig veterligt har fackföreningskassören
ingen skyldighet att lämna
ut uppgifter om vilka som reserverat
sig mot ett beslut om kollektivanslutning
till partiet. I regel är det kassören, en
expeditör eller en ombudsman som sköter
dessa frågor, och jag har aldrig varit
med om att någon funktionär lämnat ut
sådana uppgifter om enskilda medlemmar.
Trots all den upplysning och propaganda
som förts om dessa ting är okunnigheten
fruktansvärt stor inte bara hos
herr Gustafsson i Skellefteå — jag vänder
mig nu även till herr Nilsson i Agnäs
— utan även hos människor i allmänhet.
Under valrörelsen 1954 påstod
en högerkvinna på ett av högerns valmöten,
att hon mot sin vilja var kollektivansluten
till det socialdemokratiska
partiet. Dagen efter detta möte kunde
vi konstatera, att den ifrågavarande
fackföreningen inte var ansluten till arbetarkommunen.
Men i en valrörelse
var det naturligtvis lämpligt att komma
med ett sådant påstående.
Herr Gustafsson i Skellefteå opponerade
sig mot att vi hävdat att det skulle
förekomma borgerlig agitation i denna
fråga. Underligt nog är det emellertid
på det sättet, att denna fråga kommer
upp i precis varenda valrörelse. I vårt
150
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
parti har vi ingenting emot en fri diskussion
i vare sig denna eller andra
frågor. Kollektivanslutningen har inom
partiet varit föremål för diskussion ända
sedan LO:s tillkomst. Men får jag
än en gång framhålla, att jag tycker att
det är underligt att denna fråga aktualiserats
på riksplanet och till och med i
riksdagen. Rätten att besluta om kollektivanslutning
till arbetarkommunen tillkommer
ju varje enskild fackförening,
och en anslutning till arbetarkommunen
betyder i sin tur anslutning till partiet.
Det är alltså fråga om en kollektivanslutning
inte bara på riksplanet utan
även på det lokala planet, där kommunalpolitiken
och allt som sammanhänger
med den kommer in i bilden.
Jag kan också tala om för herr Gustafsson
i Skellefteå, att man inom det
socialdemokratiska partiet vid tre tillfällen
gjort medlemsinventeringar. Resultaten
av dessa inventeringar har redovisats
fullt öppet, och var och en som
har intresse för partiets verksamhet har
kunnat följa utvecklingen på detta område.
•lag har ställt mig frågan, vad en statlig
utredning av denna fråga skulle tjäna
till. Jag anser att den fria diskussion
som förs i denna fråga bör få föras. Den
får bara till resultat, att fackföreningsfolket
på de olika orterna stärker sambandet
mellan fackföreningsrörelsen
och det socialdemokratiska partiet. För
en vecka sedan var 80 fackföreningsungdomar
från hela Östergötland samlade i
Ronneby till en konferens. Där ställdes
denna fråga under diskussionen. Det
framgick att alla dessa ungdomar —
märk väl att det är fråga om ungdomar
— trots den debatt vi haft och trots
Stockholms-Tidningens deltagande i debatten
ansåg att det även i fortsättningen
borde vara en kollektivanslutning.
Generation efter generation vill alltså
behålla denna form av anslutning till
det socialdemokratiska partiet. Anledningen
härtill är att styrkebältet i arbetarrörelsen
har varit och kommer att
integritet
vara det intima sambandet mellan fackföreningsrörelsen
och det socialdemokratiska
partiet inte bara på riksplanet
utan även på det kommunala planet.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Johansson i Norrköping
förklarade, att medlemmarna underrättas
i förväg när det är fråga om
att besluta om kollektivanslutning; det
står fullt tydligt angivet i annonserna,
försäkrade han. Jag känner till åtminstone
ett fall där detta inte hände, och
det var när jag själv anslöts till det socialdemokratiska
partiet. Det skulle förvåna
mig om jag vore den ende i detta
land som detta inträffat för. Jag tror att
herr Johanssons i Norrköping garanti
på den punkten var given i litet hastigt
mod.
Jag ställde vidare frågan om de som
reserverade sig mot kollektivanslutning
kunde utgå från att detta inte blev bekant
för deras kamrater. På den frågan
svarade herr Johansson att ingen kassör
har skyldighet att springa runt och lämna
ut uppgifter. Nej, det har jag inte
heller trott. Men här gäller frågan om
den som reserverat sig kan lita på att
uppgift inte lämnas ut om detta förhållande.
På den punkten tycks herr Johansson
vilja svara ja, men jag svarar
ett bestämt nej.
Jag skulle tro att det ligger till på det
sättet att i en liten avdelning, där medlemmarna
känner varandra, blir en reservation
mot kollektivanslutning
strängt taget alltid känd. I varje fall blir
den det alldeles säkert om den gäller någon
som man bli överraskad över att
han reserverat sig.
Att jag reserverade mig på min tid
var inte någon överraskning eftersom
jag när det hände företrädde folkpartiet
i stadsfullmäktige i min hemstad. Men
om någon, vars politiska uppfattning
man inte känner till, gör det, tror jag
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
151
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
att det alltid blir känt när det gäller en
liten avdelning, där alla känner varandra.
I fråga om en stor avdelning ligger
saken något annorlunda till. Men jag
skulle vilja påstå att den som reserverar
sig i varje fall inte kan känna sig säker
på att inte lians arbetskamrater får reda
på det. Någon säkerhet därvidlag finns
helt enkelt inte. Sedan må herr Johansson
tala om okunnighet hur mycket han
vill.
Herr JOHANSSON i Norrköping (s)
kort genmäle:
Herr talman! Jag vet inte hur det förhöll
sig i fråga om herr Gustafssons reservation.
Kanske har det tillgått så att
frågan om kollektivanslutning varit aktualiserad
på ett möte som inte herr
Gustafsson var med på och att man därvid
beslöt att ta upp den på ett efterföljande
möte, det vet jag inte. I varje fall
tycker jag att man gjort ett fel därest
man inte underrättat om att ärendet
skulle förekomma till behandling, ty det
skall man göra.
Skyddet för den enskilde vill jag tillgodose
i lika hög grad som herr Gustafsson
i Skellefteå. Jag tror inte att
det finns någon inom det socialdemokratiska
partiet som önskar att ett sådant
skydd inte skall finnas. Det är
fullt riktigt att alla skall ha sin fulla
rätt till detta skydd. Själv skulle jag
uppröras om man i något fall kunde påvisa
att en man eller en kvinna blivit
trakasserad på grund av att vederbörande
reserverat sig mot anslutning till
det socialdemokratiska partiet.
Än så länge har vi inte fått något påtagligt
bevis för att så skett, då man inte
har hänskjutit något fall till rättsligt
avgörande, trots att kollektivanslutningen
existerat sedan 1898. Ändå har det
ända sedan dess funnits de som reserverat
sig mot kollektivanslutning.
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! Herr Sjöholm förklarade
att om Sveriges samtliga kronofogdar
skulle begära kollektivanslutning till det
kommunistiska partiet skulle han för
sin del protestera.
Vi har naturligtvis inget emot kronofogdar
i och för sig, men om herr Sjöholm
var med på den listan tror jag
mig våga påstå att vi skulle pröva den
ansökan alldeles speciellt noga, ty såvitt
jag förstår är herr Sjöholm redan
med i två partier och kan väl inte behöva
söka inträde i ett tredje.
Betydligt intressantare skulle det vara
för oss om Sveriges samtliga bankdirektörer
begärde inträde i det kommunistiska
partiet. Då kanske vår partikassör
skulle beklaga att inte också vi
hade en kollektivanslutningsregel i våra
stadgar.
Herr Björk har hållit ett tal som jag i
flera avseenden kan instämma i. Hans
historieskrivning om det kommunistiska
partiet tycker jag dock mera tillhör
1920-talet än 1960-talet. Den gav ingen
aktuell bild av det kommunistiska partiet.
Jag vill erinra om att det kommunistiska
partiet hade sin tjugonde kongress
fullt offentlig. Vi genomför även i våra
partidistrikt offentliga distriktskonferenser.
Det finns ingenting av hemlighetsmakeri
eller specifika svårigheter
för medlemskap eller verksamhet i vårt
parti. Jag har ingen anledning att polemisera
mot herr Björk.
Till herr Gustafsson i Skellefteå vill
jag bara säga att arbetarna inte är så
känsliga som han tror. Vi har i mitt
partidistrikt fackföreningar som är kollektivanslutna
till det socialdemokratiska
partiet och där åtskilliga av medlemmarna
som är kommunister eller partilösa
har reserverat sig. Men inte är de
utsatta för någon förföljelse, vare sig
politiskt eller fackligt eller i form av
förföljelse på sin arbetsplats. Tillståndet
inom arbetarrörelsen är inte så där
infekterat som herr Gustafsson här vill
göra gällande. Inom fackföreningsrörelsen
är det fråga om litet mera naturliga
tåg.
152
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Herr talman! Det är naturligtvis utomordentligt
viktiga frågor som tagits upp
i föreliggande motion. Frågan om försvaret
av de demokratiska fri- och rättigheterna
har aktualiserats genom de
avslöjanden som de senaste dagarna
kunnat göras om en nazistisk, antidemokratisk
ligas verksamhet. Jag skall emellertid
inte ta upp alla hithörande problem
i detta sammanhang utan begränsa
mig till en mycket kort deklaration om
det kommunistiska partiets inställning
till den kollektivanslutning som här är
föremål för diskussion.
Det är enligt vår uppfattning utomordentligt
viktigt att bevara samband
och ömsesidig växelverkan mellan de
fackliga och politiska grenarna av arbetarrörelsen.
Detta samband har ett historiskt
ursprung, som det är viktigt att
betona, och det har också herr Björk
gjort. Det har också spelat en mycket
betydelsefull roll under senare års
kamp för att genomdriva en förkortning
av arbetstiden, för att genomföra cn allmän
tjänstepensionering o. s. v.
Detta samband är även i dag utomordentligt
viktigt och det kommer att
vara det även i framtiden. Detta samband
och denna växelverkan mellan
de fackliga och politiska grenarna av
arbetarrörelsen behöver emellertid icke
och bör icke ta formen av kollektivanslutning
av vissa fackföreningar till ett
politiskt parti. Även om det finns möjligheter
att reservera sig, innebär kollektivanslutningen
ett tvång, som enligt
vårt sätt att se är olämpligt.
Varje medborgare bör individuellt
ha rätt att avgöra om han eller hon
vill tillhöra det ena eller det andra
politiska partiet. Det parti jag företräder
är därför motståndare till kollektivanslutning.
Vi anser emellertid att det
bör vara de fackliga organisationernas
och arbetarpartiernas sak att reglera
dessa förhållanden. Det bör också höra
till de demokratiska rättigheter, som
här med rätta åberopats. Av den anledningen
ingår jag inte i någon polemik
med herr Björk eller någon annan, tv
jag tycker att den frågan skall regleras
inom arbetarrörelsen och fackföreningarna
och arbetarrörelsens politiska partier.
Med hänsyn härtill, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep):
Herr talman! Jag skall fatta mig kort.
Jag vet inte om fru Eriksson ville göra
gällande att både motionärerna och
samtliga reservanter skulle vara något
slags företrädare eller advokater för
Arbetsgivareföreningen. Jag vill bara
säga att jag känner ingen speciell släktskap
med Arbetsgivareföreningen. Vi får
väl diskutera denna sak utan att man
skall behöva ta in sådana argument i
diskussionen. Det kan inte vara mindre
tillåtet för oss att diskutera denna fråga
och hysa kritiska uppfattningar än vad
det är för Stockholins-Tidningen.
Frågan om medborgarnas skydd
då det gäller åsiktsfrihet, yttrandefrihet
och politiskt integritet är ändå av så
pass grundläggande art i en demokrati,
att den mycket väl tål att diskuteras. Den
bör kunna diskuteras i en ganska hyfsad
atmosfär, även om man kan ha olika
meningar om vilka risker som kan finnas
eller inte finnas. Man får i detta
sammanhang tänka på hur omgärdad
valhemligheten ändå är i detta land —-i varje fall i princip. Ett och annat problem
kan ju finnas, men det finns en
korrespondens mellan detta och kollektivanslutningens
idé.
Jag lyssnade mycket uppmärksamt
till herr Björk, och jag är inte alls främmande
för den historiska utveckling som
förekommit i relationerna mellan fackföreningsrörelsen
och det socialdemokratiska
partiet. Jag instämmer i vad
herr Björk här yttrade om intolerans
o. s. v. Kanske jag inte kan instämma
i allt vad han sade, men hans slutsats
att det fanns intolerans mot politiskt
oliktänkande ibland kan vi inte på något
håll förneka. Det finns i vissa sam
-
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
153
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
manhang i vårt samhälle tillfällen då
denna kan komma i kläm.
I motionen finns ett exempel åberopat,
och jag skulle ur centersynpunkt
kunna åberopa ytterligare ett par tillfällen,
då händelser förekommit som
är ganska upprörande när man tänker
på de principer, som bör vara gällande
i ett demokratiskt samhälle. Jag delar
herr Björks uppfattning om att det gäller
att se upp med dessa saker.
Sedan sade herr Björk någonting om
att en del ungdomar »dansat sig in i»
de politiska ungdomsorganisationerna.
Ja, det är klart att det hos alla politiska
ungdomsförbund finns en strävan att
också ordna trevliga sammankomster.
Kommer en ung människa in i en lokalavdelning
av ett ungdomsförbund, kan
man väl inte jämföra det, herr Björk,
med en kollektivanslutning till ett politiskt
parti. Om vederbörande har gått
till sammankomsten i fråga och betalat
medlemsavgift, sker ju detta på vederbörandes
eget initiativ. Det är väl ur
principiell synpunkt något helt annat att
en medborgare blir kollektivansluten till
en politisk meningsriktning, som vederbörande
inte vill ha något som helst
samband med. Jag tycker att man får
dra en stark principiell skillnad mellan
dessa båda saker. Det är stor skillnad
om man har tagit ett eget initiativ för
ett inträde och att bli kollektivansluten
genom andras beslut. Jag tror att också
herr Björk i själva verket tycker så.
Jag blev inte särskilt imponerad över
de massinstämmanden i herr Björks anförande,
som kom även från dem som
inte varit närvarande under själva anförandet.
Hör talar man om försök att
splittra och försvaga det socialdemokratiska
partiet, att beröva det ekonomiskt
stöd så att det nästan blir utfattigt.
Samtidigt talar man om att denna
diskussion i stället stärkt partikassan.
Jag har aldrig varit så enfaldig att jag
trott, att inte företag och organisationer
i detta samhälle ekonomiskt stöder enskilda
partier. Det finns ingen anled
-
ning att hyckla för framtiden heller.
Vi måste räkna med att det kommer att
bli så även i fortsättningen. Jag har aldrig
trott att fackföreningsrörelsen med
den dominans socialdemokratien har
inom denna inte skulle finna former
för ett ekonomiskt stöd. Jag tycker att
detta är ett resonemang, som är ganska
verklighetsfrämmande när man känner
till hur situationen nu är. Men man kan
fråga sig om det är rimligt att det sker
i former, som faktiskt ur principiell
synpunkt innebär att andra fattar beslut
om ens egen anslutning till ett politiskt
parti. Det är detta som jag betraktar
som den centrala frågan i sammanhanget.
Herr Björk framhöll att man kunde
tänka sig vissa reformer. Man kunde
tänka sig att ersätta kollektivanslutningen
med ett klumpanslag, beräknat
per medlem eller på annat sätt. Detta
skulle ge medlemmarna i vederbörande
fackförening rätt att utöva en medlems
funktioner och rättigheter i arbetarkommuner.
Javisst, men det visar att
man har insett, att kollektivanslutning
i den formen, att en människa anslutes
till ett parti, inte är rimlig. Jag har ingen
anledning att säga någonting annat om
de tankar som herr Björk anförde än att
de visar, att man inom vissa kretsar i
det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen
är på det klara med
att man måste söka sådana former för
ett stöd, som inte ter sig lika principiellt
stötande för vissa grupper. Det tycker
jag, herr talman, ändå är ett steg framåt
som kan leda till att diskussionen hyfsas.
Herr HENNINGSSON (s):
Herr talman! Herr Eliasson i Sundhorn
ironiserade över att många som
inte hade hört anförandet ändå kom in
och anslöt sig till herr Björk. Det var
ett nytt uttryck för kollektiv anslutning,
som ingen behöver ta så allvarligt. Man
visste vad som sagts, och därför var
man med om eu kollektiv anslutning.
154
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
Det finns ett uttalande i remissvaren
som jag skulle vilja uppehålla mig litet
vid. Det galler svaret från Arbetsgivareföreningen,
som skriver: »Om reservationsrätten
skall kunna utnyttjas måste
vederbörande redovisa sin politiska inriktning.
»
Även det uttalandet vittnar, liksom
många tidigare, om en fruktansvärd
okunnighet. Det finns mängder av personer
som bar reserverat sig mot att
tillhöra ett visst parti, men det är väl
ytterst sällan man kan påstå, att vederbörande
därmed bar deklarerat vilket
parti lian vill tillhöra. Det finns åtskilligt
att välja på, och man behöver inte
tala om huruvida man vill tillhöra högern,
folkpartiet, centerpartiet, KDS,
MBS eller något annat parti. Det finns
således ingenting att oroa sig för på den
punkten.
I många stycken är det rörande att
höra den omtanke om demokratien inom
fackföreningsrörelsen som inläggen vittnar
om. Ändå vill jag säga att det nog
finns få organisationer i vårt land där
demokratien hålls så högt och heligt
som inom den fackliga rörelsen. Det
finns få rörelser där man har så gott
begrepp om demokrati och parlamentarisk
ordning som man har inom den
fackliga rörelsen. Därför tycker jag det
är förbluffande att från annat håll få
höra, hur rädd man är om de demokratiska
fri- och rättigheterna där.
Däremot skulle jag känna mig beklämd,
om riksdagen bestämde att en
fackförening icke fick tillhöra en viss
politisk organisation. Den rätten har jag
utnyttjat i 40 år i fackligt arbete. Jag
har aldrig känt någon olust över det,
och det är nog få andra som gjort det.
Det kan finnas ytterligare en förklaring
utöver vad herr Gustafsson sade
till att en medlem vill tillhöra ett annat
parti. En sådan medlem är sällan en flitig
besökare av fackliga möten, och han
kan därför bli desorienterad. Hade han
intresserat sig för den fackliga rörelsen,
hade sådana missförstånd inte uppstått.
integritet
Om vi skulle få en utredning, vet jag
inte vad den skulle nytta till. Man säger
på alla håll och kanter, att man absolut
inte vill ha en lagstiftning. Om man är
på det klara med att en statlig utredning
inte skulle förbereda en lagstiftning,
skulle jag vilja fråga vad den då
skulle nytta till.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr OHLIN (fp):
Herr Henningsson, liksom någon tidigare
talare, undrade vad en utredning
skulle göra, om den inte skulle förbereda
en lagstiftning. Låt mig säga, herr talman,
att jag i många år har haft den
uppfattningen, att en hel del statliga utredningar
gör sin största nytta genom
att ge en ofta mycket god belysning av
frågorna och lämna bidrag till opinionsbildning
och debatt. Demokrati har man
kallat för styrelse genom debatt. Skulle
det vara likgiltigt om statliga utredningar
hjälper till att belysa viktiga samhällsproblem?
Låt
oss en gång för alla befria oss
från denna interventionistiska mentalitet,
att staten alltid måste inskrida och
lagstifta! I en demokrati bör vi så långt
det går försöka lösa problemen genom
debatt. Därför tycker jag att man på socialdemokratiskt
håll med glädje borde
observera och ta emot att reservationen
icke syftar till lagstiftning, men till den
förändring som man är övertygad om
skall komma genom en intensiv offentlig
debatt — man är övertygad om att argumenten
mot kollektivanslutning är så
starka, att den sidan kommer att vinna.
Den socialdemokratiska konservatismen
kan inte finna något bättre argument
än det som herr Johansson i Norrköping
och andra här anförde, att man
under generationer har haft detta system—
alltså skall man ha det kvar. Detta
har alltid förefallit mig vara det svagaste
av konservatismens alla argument,
och det är förvånande att svensk socialdemokrati
använder sig därav.
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
155
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Debatten här gäller dels den stora
och viktiga frågan, om kollektivanslutningen
är en lämplig organisationsform
i en demokrati, dels den mycket mindre
frågan om det bör göras eu utredning.
Ehuru jag menar att utredningar ofta
kan vara mycket nyttiga — och det bör
även denna kunna vara — så vill jag
inte påstå att det är någon så förfärligt
stor fråga, om denna utredning skall göras
eller ej. Debatten är på marsch och
kommer icke att kunna tystas, utredning
eller icke utredning.
Däremot är frågan, om kollektivanslutningen
är eu lämplig organisationsform
i ett demokratiskt samhälle, eu
mycket stor fråga. Fru Nancy Eriksson
kunde inte hålla isär dessa båda saker.
Hon säger att vår ståndpunkt icke är
mera demokratisk än socialdemokraternas
och frågar, om vi vågar påstå att
TCO inte har något sinne för demokrati.
Vad fru Eriksson syftade på var att TCO
inte har tillstyrkt utredning, men i den
stora principiella frågan står ju TCO på
vår sida och avvisar bestämt kollektivanslutning.
Fru Nancy Eriksson borde
kanske ha varit en aning försiktigare
innan hon som allierade åberopade TCO
och de andra fackliga organisationer
som bestämt avböjer kollektivanslutning.
Jag lyssnade med intresse till herr
Björk från Göteborg, som ju ofta kommer
med mycket intressanta synpunkter,
men den här gången måste jag helhjärtat
instämma med hem Gustafsson i
Skellefteå i omdömet att det var en myckenhet
advokatyr, .lag anför bara ett
par exempel, herr talman, eftersom tiden
är långt framskriden.
Herr Björk talar om att de borgerliga
utgår från eu idealbild av ett parti, där
varje medlem efter noggrant övervägande
och grundlig undersökning ansluter
sig till partiet, men så är det inte, säger
herr Björk. Alltså — menar han — gör
det inte så mycket om man kollektivansluter
människor som inte ens vet att
de blir anslutna.
•lag tycker det vore mera demokra -
tiskt naturligt om herr Björk hade sagt:
Låt oss hjälpas åt att sörja för en ökad
upplysning, så att de som ansluter sig
till ett parti individuellt, som man bör
göra, vet så mycket som möjligt om partiet
innan de ansluter sig!
Låt oss i alla partier arbeta i den andan
! Att med de argument herr Björk
anförde ursäkta en kollektiv sammanfösning
av människor i ett parti som de
inte begärt att få tillhöra är väl ändå
en smula otillfredsställande.
Herr Björk hade genom en namn- eller
adressförväxling blivit betraktad
som medlem i folkpartiet, och han drog
av detta den slutsatsen, att något liknande
en kollektivanslutning förekommer i
andra partier liksom i det socialdemokratiska
partiet. Nej, herr Björk, här
har begåtts ett misstag, som alltid kan
förekomma. Det kan rättas till genom att
skriva ett brevkort och säga: Jag utgår
från att här föreligger en förväxling.
Eftersom jag inte begärt inträde och jag
vet att folkpartiet inte har något slags
kollektiv anslutning, utan endast individuell
sådan, är jag naturligtvis inte
medlem.
Herr Björk skulle då ha fått ett beklagande
av att detta misstag blivit begånget
— jag vet inte om han har skrivit och
fått det. Men vad i all världen har detta
med kollektivanslutning att göra. Nog
skall man ha brist på argument, om man
försöker hämta styrka ur sådana paralleller
!
Herr Björk gjorde sedan gällande, att
det inte visas större tolerans mot oliktänkande
inom andra partier och andra
kretsar än i de socialdemokratiska kretsarna.
Det är dock ingen på vår kant
som överväger åt! införa något slags
kollektivanslutning. Vi har alltså ett mera
utvecklat sinne för att kollektiv anslutning
inte kan vara lämplig på ett
område där den enskilde invidiven bör
handla själv.
Inom parentes sagt svarade herr Johansson
i Norrköping inte på herr Gustafssons
fråga, om nya medlemmar all
-
156
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
tid blir underrättade om att en fackförening
är kollektivansluten, så att de
kommer in i partiet samtidigt med att
de ansluter sig till fackföreningen. Det
borde vara självklart att man gav sådan
information, men intervjuundersökningar
bär visat att ett mycket stort antal
medlemmar är kollektivanslutna utan att
veta om det. Särskilt ingående undersökningar
bär gjorts i Norge, men det
bar hänvisats till liknande erfarenheter
i Sverige.
Herr Björk var väl inte starkare i argumentationen
när han hänvisade till
vad en avliden enkelsk konservativ politiker
har sagt om vad som skedde i
England någon gång i slutet på 1920-talet eller början på 1930-talet. Vad i
all världen bär vi med det att göra nu?
Menar herr Björk att Mr. Duff Cooper —
för övrigt en mycket intressant författare
— skulle vara på något sätt representativ
för något oppositionspartis inställning
i Sverige i dag? Nej, det kan
inte vara någonting annat än brist på
argument när herr Björk kommer med
sådant.
Det intressantaste var emellertid att
herr Björk påpekade, att StockholmsTidningen,
som hävdar att socialdemokraterna
skulle kunna avskaffa kollektivanslutningen
utan att göra någon ekonomisk
förlust, därmed visar att tidningen
är fullständigt okunnig om realiteterna.
Det är uppenbart att herr Björk
alltså menar att det är dessa ekonomiska
realiteter för partiet som i sista hand
är det avgörande och måhända det enda
skälet till att herr Björk här försöker att
med en del reservationer försvara kollektivanslutningens
idé.
Herr talman! Efter det som förut sagts
— jag vill särskilt hänvisa till herr Gustafssons
i Skellefteå anförande — skall
jag inte förlänga debatten utan sluta
med två korta principiella reflexioner
och en fråga, en fråga till statsrådet
Skoglund och till statsrådet Aspling,
som jag till min stora glädje ser här i
kammaren.
integritet
Det är uppenbart att det finns risk
för att den enskildes rätt till anonymitet
går förlorad genom kollektivanslutningen
och tvånget att reservera sig,
om man inte önskar tillhöra partiet.
Ingen har kunnat hävda att man kan
lita på att den politiska anonymiteten
respekteras. Men är det inte, som här
har sagts, en självklar demokratisk rättighet
för envar, att man inte skall behöva
omtala vilket parti man sympatiserar
med eller icke sympatiserar med,
om man inte själv vill?
Jag läste till min gränslösa förvåning
i tidningen i dag att herr Yngve Persson
har sagt i första kammaren att
enligt hans mening bör alla människor
vara beredda att öppet deklarera sin
politiska inställning. Herr Persson underkänner
alltså den demokratiska rättigheten
att man skall kunna säga: Det
är min privatsak vilken politisk inställning
jag har. Det vore endast logiskt
om herr Persson också krävde
att röstningen på valdagen skall vara
offentlig, att vi kanske skall ha olika
färg på valsedlarna, så att alla skall
kunna se vilket politiskt parti man röstar
med. Om man inte har någon rätt
till politisk anonymitet andra dagar,
varför skall man då ha rätt till politisk
anonymitet på valdagen? Jag ställer
den frågan både till herr Björk och
till regeringens företrädare här: Vill
ni ta klart avstånd från herr Yngve
Perssons odemokratiska uttalande? Vill
ni förklara att den svenska socialdemokratien
avböjer varje tanke på att underkänna
medborgarnas rätt till politisk
anonymitet?
Herr talman! Dagens debatt skulle
sannerligen inte vara förspilld tid —
det tror jag inte under några omständigheter
att den är — om statsråden
eller någon annan på partiets vägnar
ville ge ett klart besked på denna viktiga
punkt.
Den andra frågan är: Vad är det för
fel på ståndpunkten att varje svensk
kvinna och man själv skall bestämma
Fredagen den 14 inaj 1965 em.
Nr 24
157
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
om de vill tillhöra ett parti och i så
fall vilket? Om det inte är något fel
på den ståndpunkten, varför då inte
respektera den?
Det har sagts många gånger, utan att
bli direkt motsagt både nu och under
tidigare år, att man i en del fackföreningar
måste personligen anmäla sig
varje år för att inte bli kollektivansluten.
Det räcker alltså inte att man
meddelar en gång, att man inte vill
tillhöra partiet, utan på något mystiskt
sätt åker man nyårsnatten ånyo in i
det socialdemokratiska partiet och måste
anmäla på nytt att man inte vill tillhöra
det. Kan en organisation som medför
sådana konsekvenser vittna om att
man verkligen på allvar försöker skydda
den enskildes rätt till anonymitet?
Herr talman! Det är verkligen en väsentlig
sak detta att vi i det svenska
samhället accepterar principen om
facklig solidaritet, men det är inte
mindre väsentligt att den som vill visa
facklig solidaritet med sina arbetskamrater
också skall tryggas fullständig
politisk frihet genom skydd för sin
politiska anonymitet. Det går att förena
facklig solidaritet och politisk frihet.
Det är ett demokratiskt krav att alla
hjälps åt för att förena de sakerna.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Ohlin säger att
TCO avböjer kollektivanslutning och
att det skulle jag inte ha observerat.
Javisst, den rätten har TCO haft och
skall ha den utan statlig inblandning. Det
har aldrig ifrågasatts, men vad som är
viktigt här är att TCO avböjer utredning,
och det iir det som motionerna går
ut på.
Herr Ohlin upprepar något som herr
Gustafsson i Skellefteå sade tidigare,
och jag vill gärna fråga, om herr Ohlin
verkligen menar detta. Menar herr Ohlin
att staten skall sätta i gång en utredning
utan något annat syfte än att
bidra till opinionsbildning och debatt?
Skall staten alltså utreda och bilda opinion
och för vilket — för vissa partipolitiska
spekulationer här i kammaren
i dag eller för allmän kollektivanslutning
till ett politiskt parti? Jag
tycker det är någonting för oss helt
främmande att man skall ha en utredning
som skall förbereda en aktion
för en tro i en viss riktning.
Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:
Herr
talman! Herr Ohlin har verkligen
vissa svårigheter att klara ut vad
utredningen skulle handla om. Det har
fru Eriksson rätt i. Vad jag utläste av
herr Ohlins anförande var att utredningen
skulle svara på frågan, om kollektivanslutningen
är en lämplig organisationsform.
Men, herr Ohlin, detta
är ju en politisk värderingsfråga. Då
skall man antingen ha en parlamentarisk
utredning där ledamöterna kommer
att dela sig efter sin värdering av
kollektivanslutningen eller någon annan
sorts utredning, där experter skall
tvingas att ge uttryck för en politisk
värdering. Vad är det för tanke i att
utnyttja det statliga utredningsväsendet
på detta sätt?
Däremot finns utan tvekan ett intresse
av att genomlysa alla partier,
deras struktur, deras organisationsformer,
deras beslutsformer, hela den inre
partidemokratien. Och glädjande nog
är det ett område som samhällsvetenskapen
alltmer börjar intressera sig för,
och jag tycker vi skall låta samhällsvetenskaparna
fortsätta därmed.
Herr Ohlin begär att jag skall ta bestämt
avstånd från något som herr Yngve
Persson uppges ha sagt i första kammaren,
enligt vad man läst i tidningen.
Jag hörde inte herr Yngve Perssons
anförande, jag vet inte exakt vad han
sade och jag har alltså ingen möjlighet
att vare sig instämma i eller ta avstånd
från det. Men hur otroligt det
än må låta för herr Ohlin har vi inom
socialdemokratien stor respekt för in
-
158
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
dividuella åsiktsnvanser i olika frågor.
Jag är för min del osams med åtskilliga
av mina partikamrater, än den ene och
än den andre, i alla möjliga olika frågor.
Det händer rent av att jag är osams
med personer ännu högre i den fackliga
hierarkien än herr Yngve Persson.
Det var rent gripande att lyssna till
med vilket gravallvar herr Ohlin försökte
bena upp mina små exempel och
illustrationer. Men vad de handlade om
var helt enkelt att det politiska anonymitetsproblemet
är mycket mera komplicerat
än vad ni vill låtsas om och
att ni i själva verket gör ett berg av
en myrstack, att ni blåser upp små
ting till något fantastiskt stort och ödesdigert
och djupt moraliskt. Förstår inte
herr Ohlin att avsikten med min exempelsamling
helt enkelt var att säga,
att det får val vara någon måtta på
skenheligheten!
Herr KRISTENSON (s):
Herr talman! Jag skall försöka fatta
mig mycket kort. Denna debatt har väl
ändå visat att det inom de tre borgerliga
partierna råder stor okunnighet
om den svenska fackföreningsrörelsen.
Det kanske beror på att av alla dem
som yttrat sig för reservationen är det
mig veterligt bara en som är medlem,
eller före detta medlem, i ett LO-anslutet
förbund, nämligen herr Henning
Gustafsson i Skellefteå. Och beträffande
hans kunskap om den svenska fackföreningsrörelsen
kan man bara ge
honom den rekommendationen att han
i vilken studiecirkel som helst kan få
svar på alla de frågor han ställt från
denna talarstol.
Debatten är väl i och för sig ganska
onödig. Man säger att det är odemokratiskt
att kollektivansluta fackföreningar
till socialdemokratiska partiet.
Vad är det herr Ohlin och de övriga
vill? Jo, det är att vi skall vara så
djupt odemokratiska att vi skall lagstifta
för att förbjuda en svensk organisation
att ansluta sig till det eller det
partiet eller till den ena eller andra
organisationen som de vill samarbeta
med.
Man kan inte, herr Ohlin, gentemot
herr Johansson i Norrköping säga att
vi inte skall dra fram det historiska
samarbetet. Det samarbete som ägt
rum mellan partiet och fackföreningsrörelsen
har dock för den svenska arbetarrörelsen
givit påtagliga resultat i
form av stora reformer, som vi i dag
kan glädja oss åt. De reformförslagen
har herr Ohlins parti, högerpartiet och
centerpartiet i de allra flesta fall varit
motståndare till, inte minst till den
stora reform som genomfördes när ATPförslaget
lades fram. Kan herr Ohlin,
herr Gustafsson i Skellefteå eller någon
annan av de borgerliga debattörerna
gå upp i denna talarstol och säga
att detta samarbete varit till skada
för den svenska fackföreningsrörelsen?
Försök med ett enda fall bevisa att det
samarbetet varit till skada!
Jag skall endast försöka rätta herr
Ohlin beträffande en enda detalj —
han hade fel i så många detaljer. Han
sade att nya medlemmar inte vet om
de blir kollektivanslutna eller inte. En
ny medlem i en avdelning är mycket
omedveten och okunnig om det allra
mesta som föreslagits i den avdelningen.
Han vet i regel inte ens vad han
får i lön. Hans första och viktigaste
fråga — och det är för att få svar på
den som han går till styrelseordföranden,
ombudsmannen eller någon annan
—- gäller därför vad han kommer
att få i lön. Han frågar inte om han
är kollektivansluten till något parti eller
inte. Det bryr han sig i regel inte
om.
Hela denna debatt kunde väl ha begränsat
sig till att detta samarbete mellan
partiet och den fackliga rörelsen
finns. Från den fackliga rörelsens sida
ser vi möjligheten att genom lagstiftning
få för oss enhetliga reformer beslutade
som vi på ett annat sätt, förhandlingsvägen,
inte lyckats lösa lika
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
159
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
generellt och lika bra. Det gäller alltså
för fackföreningen att satsa pengar till
socialdemokratiska partiet för att det
skall kunna driva sin verksamhet till
arbetarrörelsens nytta. Folkpartiet, högerpartiet
och centerpartiet får pengar
till sina ideers spridande från bolag
och andra. Enligt uppgift för några
år sedan i Expressen är herr Ohlin relativt
förmögen och har förmodligen
placerat en del av sin förmögenhet i
aktier. Då sitter kanske en bolagsstyrelse
på sex, sju personer — herr Ohlin
och de övriga kanske 15 000—20 000
aktieägarna är inte med — och beslutar
att till folkpartiet eller kanske till högerpartiet
ge ett anslag på 50 000 eller
100 000 kronor om året. Känner herr
Ohlin sig då i så hög grad tvångsansluten
till högerpartiet om det företag där
han har sina aktier fattar ett sådant
beslut? Han får ju själv inte vara med
i bolagsstyrelsen. Det är alltså ett odemokratiskt
beslut, eftersom herr Ohlin
inte har en chans att reservera sig mot
beslutet.
Det finns väl ändå så pass mycket att
lära av historien att, om ni hade makten
i detta land och ni skulle vilja lagstifta
om förbud för fackföreningsrörelsen
att på ett eller annat sätt — genom
kollektivanslutning eller hur ni nu
vill — stödja det socialdemokratiska
partiet, så skulle fackföreningsrörelsen
ändå i någon form komma att göra det.
Det har dock funnits lagar i detta land
med vilka man har försökt hindra arbetarrörelsen
att växa fram till den
maktfaktor som den blivit.
Herr OHLIN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Herr Kristenson kan
inte skilja på kollektivanslutning till
ett parti och beslut om bidrag. Detta
säger i alla fall eu hel del. För herr
Kristenson är allting fråga om penningbidrag.
Den enskilde svenske medborgarens
rätt att bestämma om lian eller
hon vill tillhöra elt parti och vilket tappar
herr Kristenson bort.
Fru Eriksson i Stockholm frågar:
Skall en utredning sättas i gång för att
främja en viss opinion och i så fall vilken?
Naturligtvis inte. Det har ju klargjorts
att utredningen skall belysa problemet
och underlätta en opinionsbildning.
Om fru Eriksson i Stockholm
verkligen tror på sin sak måste hon utgå
ifrån att denna utredning i själva
verket skulle ge henne många fina argument.
Det går att belysa frågan så att
utredningen blir ett underlag för en fri
debatt.
Herr Björk i Göteborg hade fått för
sig att utredningen skulle avgöra, om
kollektivanslutning var lämplig eller
inte. Nej, jag sade inte ett ord om detta.
Men sedan återstår för de politiska partierna
att ta ställning till frågan huruvida
kollektivanslutning är lämplig eller
inte.
Herr Björk i Göteborg sade att han
inte riktigt vet vad herr Yngve Persson
yttrat och att man inte brukar ta avstånd
från varandra inom partiet etc.
och att man får ha olika åsikter. Javisst,
men den princip som herr Yngve Persson
enligt tidningarna har talat för
finns och den är ytterst väsentlig. Det
är en skrämmande tanke att envar skulle
vara skyldig eller beredd uppge sin
politiska inställning. Vill herr Björk ta
avstånd från denna princip och förklara,
att han anser att det icke är förenligt
med god demokrati — så kan vi
hålla oss alldeles utanför vad herr Persson
har sagt? Principen bör herr Björk
dock kunna ta ställning till. Det kan ju
inte vara sä att herr Björk är förhindrad
att uttala sig om denna princip därför
att någon partimedlem har berört
den.
Jag tycker fortfarande att det skulle
vara utomordentligt värdefullt om någon
av herrarna på regeringsbiinken
ville svara på frågan hur de ser på
spörsmålet om den svenska medborgarens
rätt till politisk anonymitet av demokratiska
skiil.
160
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill bara upplysa
herr Ohlin om att det går till så när en
avdelning kollektivansluts till det socialdemokratiska
partiet, att beslutet
fattas på ett allmänt medlemsmöte som
har utannonserats i förväg, och var och
en som vill tala om att han önskar tillhöra
partiet får gå och hämta sin egen
partibok. Den skickas inte till honom.
Han får alltså själv gå till fackföreningsexpeditionen
och tillse att han
får sin partibok och sina partimärken
varje år. I annat fall har han inte rösträtt
i partiet. Så förhåller det sig alltså
med nyansskillnaden mellan bidrag och
anslag.
Herr Ohlin! Bolidens aktieägare och
somliga andra ger ju anslag till folkpartiet,
men ni vill inte tala om varifrån
ni får era pengar. Detta gör det
socialdemokratiska partiet som säger
att det får pengarna från fackföreningsrörelsen.
Men varifrån får ni era pengar?
Är det inte synnerligen odemokratiskt
att bolagsstyrelser på sex, sju personer
sitter och beslutar för 15 000—
20 000 aktieägare i detta land att en del
av vinsterna skall gå till högern och
folkpartiet? I jordbrukarnas organisationer
sitter man kanske och beslutar
att en del bidrag skall gå till centerpartiet.
Är detta demokratiskt? Tala om
det! I annat fall skall ni neka att ta emot
dessa pengar eller helst skicka tillbaka
dem.
Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:
Herr
talman! Jag är mycket ledsen,
herr Ohlin, men jag är inte alldeles säker
på innebörden i herr Ohlins senaste
direkta fråga till mig, men jag
tror att den avsåg en uppmaning att
jag i princip skulle uttala mig om huruvida
medborgarna skall ha skyldighet
att offentligt uppge sin politiska
åskådning.
(Herr Ohlin: Det gäller rätten till politisk
anonymitet.)
integritet
Ja, detta allmänna problem som rätten
till politisk anonymitet innebär har
jag redan hållit ett ganska långt anförande
om och det tänker jag verkligen
inte upprepa. Men om det gäller denna
enkla, klara fråga om det skulle föreligga
något slags skyldighet för människor
att uppge sin politiska åskådning
är svaret naturligtvis nej. Jag förstår
inte riktigt vad frågan har att göra med
en debatt om kollektivanslutningen, eftersom
den som utnyttjar reservationsrätten
därmed på intet sätt behöver
röja sin politiska åskådning.
Herr OHLIN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Ja, herr Björk, den
som för att inte tillhöra ett parti som
han inte önskar tillhöra tvingas att reservera
sig löper, som här i dag redan
konstaterats, en betydande risk att hans
politiska anonymitet trädes för nära.
Detta har ingen förut i dag i den långa
debatten heller vågat bestrida.
För herr Kristenson är frågan fortfarande
bara spörsmål om ekonomiska
bidrag. Herr Kristenson vet, att när frågan
om partifinansieringen var uppe
till undersökning och det kom ett betänkande
om saken, så visade det sig
åren därefter att folkpartiet var det
parti som gav de bästa upplysningarna
om finansieringen. Vi är beredda att
diskutera partifinansieringsfrågor, men
man får dock inte förvandla dagens
spörsmål om kollektiv anslutning av
medlemmar till ett parti till att bli endast
en fråga om ekonomiska bidrag.
Herr CARLSHAMRE (h):
Herr talman! Jag tror att kammarens
ledamöter är tacksamma, om jag
inte följer herr Kristensons invit att till
den här förda debatten om rätten till
personlig politisk anonymitet och kollektivanslutningen
lägga ytterligare en
debatt som avser frågan om en eventuell
offentlig redovisningsskyldighet
för partierna rörande deras finanser.
Herr Björk i Göteborg är en framstående
dialektiker, och att döma av de
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
161
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
många instämmandena i hans anförande
har han i kväll firat en kanske även
för honom ovanlig triumf i denna egenskap.
Jag tycker att det bör, innan debatten
slutat, sägas ut att herr Björks
framställning, hur skickligt gjord den
än var och hur charmfullt den än framfördes,
är i grunden falsk.
Jag kan inte ta upp hela herr Björks
anförande till bemötande, men det torde
räcka med att klargöra att hans exempel
och paralleller genomgående var
missvisande. Såsom här påpekats går
det icke att göra jämförelse mellan ett
beslut i ett bolag eller en förening om
ett ekonomiskt anslag till ett parti och
kollektivanslutningen av en organisations
medlemmar till samma parti. Såvitt
jag har mig bekant äger fackföreningarna
samma möjlighet som eventuella
bolagsstyrelser att utöver kollektivanslutningen
anslå pengar till det socialdemokratiska
partiets valfond. Fackföreningar
har också, såvitt jag vet, anslagit
pengar till kommunistiska partiets
valfond, och det lär t. o. m. ha förekommit
att anslag samtidigt lämnats
till båda partierna.
Denna rätt att lämna ekonomiska anslag
har i kväll över huvud taget icke
diskuterats. Diskussionen har bara gällt
frågan om anslutningen av medlemmar
till ett parti.
En annan av herr Björks paralleller
var hämtad från England. Det system
med »canvassing», som utgör ett led i
en normal engelsk valrörelse och vari
ingår att man knackar på dörrarna och
frågar människorna hur de skall rösta,
skulle enligt herr Björks mening vara
jämförbart med kollektivanslutningen
till det svenska socialdemokratiska partiet.
Det finns emellertid, herr Björk,
en avgörande skillnad. Om någon knackar
på dörren hos en person kan vederbörande
säga: Jag vill hålla för mig
själv hur jag kommer att rösta. Det har
min dam eller herre inte med att göra.
Man behöver alltså varken svara ja
eller nej eller över huvud taget någon
-
ting alls. Det är med andra ord fråga om
ett personligt ställningstagande.
Vidare ansåg herr Björk att det inte
är så mycket värre, om man genom ett
föreningsbeslut ansluter medlemmar till
ett visst parti än om man »dansar in»
dem, såsom orden föll. I den mån något
sådant förekommer — och jag vill minnas
att jag en gång blev medlem i en
politisk ungdomsorganisation bara för
att få tillfälle att äta middag på en för
kvällen abonnerad gästgivargård i Skåne
— betraktas det väl som en kuriositet
och löjlighet i det politiska livet,
alls icke jämförbar med kollektivanslutningen.
Det skulle möjligen kunna bli
fråga om en jämförelse, därest t. ex.
ortens idrottsförening köpte dansbiljetter
åt alla sina medlemmar — utan att
ens ha tillfrågat dem huruvida de önskade
gå och dansa — och därigenom
gjorde dem till medlemmar i en politisk
organisation eller ett parti. Men det är
inte detta saken gäller. Om jag önskar
ta risken att för dansens eller matens
skull bli medlem i ett parti, så är det
fortfarande fråga om ett individuellt
avgörande. Detta är det väsentliga i
detta sammanhang.
När herr Björk gör en lång utläggning
om olika partiers struktur och karaktär
är denna utläggning inte heller
riktigt relevant i kvällens diskussion.
Det finns partier av alla möjliga slag,
alltifrån partier som består av hårt
sammanhållna celler och aktionsgrupper,
till mycket lösliga sammanslutningar
som bara i stort sett betraktas
som identiska med ett visst partis väljarkader.
Men vi diskuterar nu svenska
politiska förhållanden och anslutningen
till svenska politiska partier och då behöver
vi inte sväva ut fullt så mycket.
Även om det inte finns någon entydig
definition av vad som i vårt land menas
med ett parti och hur det skall vara beskaffat,
har vi ändå alla ganska klart
för oss hur ett svenskt politiskt parti
är uppbyggt och fungerar. Vi vet att
medlemmarna i ett politiskt parti i Sve
-
6 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 2t
1G2
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
rige utgör ett urval av de människor
som röstar med partiet. Det är fråga om
personer, flera eller färre, som bär ett
så starkt politiskt intresse och känner
en sådan samhörighet med sitt parti, att
de utöver denna gärning att rösta med
partiet önskar göra någonting ytterligare,
nämligen betala en medlemsavgift
och till äventyrs även uträtta något
frivilligt arbete för partiet.
De svenska partierna är alla tämligen
— jag säger inte helt — likartade,
och i anslutningen till partiet ligger ett
personligt ställningstagande, ett medgivande,
ett beslut att man önskar mer
aktivt än endast genom röstning verka
för partiet och dess åsikter. Därför är
det för mig och många i denna kammare
uppenbart att beslut om medlemskap
i ett visst parti endast kan fattas av
den enskilda människan.
Jag var vid början av denna debatt
inte särskilt entusiastisk för den reservation
varom debatten rör sig, eftersom
jag inte är helt övertygad om att denna
reservation anvisar den rätta vägen
i detta sammanhang. Fru Eriksson i
Stockholm har genom sitt sätt att argumentera
övertygat mig om att jag bör
rösta med reservationen. Detta glidande,
insinuanta sätt att argumentera mot
politiska meningsmotståndare, detta
misstänkliggörande av de avsikter som
ligger bakom ett förslag, är för mig väl
så litet förenligt med verklig demokrati
som t. o. m. kollektivanslutningen. I
svenskt politiskt liv brukar vi följa den
regeln att vi i stort sett menar vad vi
säger och säger det vi menar. Vi räknar
inte med att man skall söka efter
skumma, dolda motiv bakom förslag
som skulle innebära något annat än vad
som är skrivet.
Jag har ansett det väsentligt att detta
blir sagt, och av de skäl som jag anfört
vill även jag yrka bifall till reservationen.
I detta anförande instämde herrar
Fridolfsson i Stockholm och Ringaby
(båda h).
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Eftersom herr Carlshamre
talade om de politiska partiernas
frihet skulle det vara intressant att höra
varför han inte intresserar sig ett dugg
för de fackliga organisationernas inre
frihet. Det är ju ändå dem det här gäller.
Det är dem man vill ha en utredning
om, och det är dem man vill förmena
rätten att ansluta sig till ett parti eller
att låta bli.
De fackliga organisationerna, TCO,
SACO ocli LO, har avvisat utredningsförslaget.
Jag tycker det vore mycket
intressant att höra varför herr Carlshamre
inte intresserar sig för den sidan
av saken, som debatten ändå borde gälla.
Herr CARLSHAMRE (h) kort genmäle:
Herr
talman! Jag är själv medlem i
en facklig organisation, fru Eriksson,
och är alltså inte ointresserad av sådana
organisationers inre liv och verksamhet.
Men här rör det en helt politisk
fråga, nämligen anslutningen av medlemmar
till politiska partier. Jag tror att
herr Gustafsson i Skellefteå tidigare sade
att han för sin del inte önskade se
frågan löst genom att hinder lägges i
vägen för de fackliga organisationerna
att besluta vad de vill göra, och inte heller
jag vill lägga sådana hinder i vägen.
Det är från andra hållet denna fråga
skall ses. Det gäller inte huruvida eu
fackorganisation skall besluta om sina
medlemmars politiska tillhörighet, utan
snarare huruvida ett politiskt parti skall
anse det vara med sin värdighet förenligt
att ta emot medlemmar som kommer
till dem på det sättet.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Vill herr Carlsliamre ha
en statlig utredning för att utröna hur
det är ställt med de politiska organisationernas
värdighet?
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
163
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
Herr CARLSHAMRE (h) kort genmäle:
Herr
talman! Jag förstår inte den frågan
riktigt, fru Eriksson. Jag har sagt
en gång tidigare att jag inte är särskilt
entusiastisk för förslaget att gå utredningsvägen.
Andra talare i kväll har
framhållit att en utredning kan skapa
underlag för debatter, men att den skulle
komma att omfatta även frågan om
de politiska partiernas värdighet bär
jag inte sett vare sig i reservationen eller
i motionerna. Själv har jag inte sagt
det och menar inte heller att så skall
ske.
Herr SJÖHOLM (fp):
Herr talman! Jag skall bara göra några
korta reflexioner.
Herr Kristenson sade att det råder
okunnighet om fackföreningarnas arbetssätt.
Men man kan med större fog
säga att herr Kristenson själv röjer
okunnighet om demokratiens förutsättningar,
eftersom han blandar ihop människor
och penningmedel. Bolidens aktieägare,
som sänder pengar till högern
eller folkpartiet, är ju inte tvångsanslutna
till dessa partier. Det gör väl ändå
en viss skillnad. Herr Kristenson tycks
hysa antingen bristande respekt för
människor eller överdriven respekt för
penningen.
Också jag tyckte att herr Björk i Göteborg
höll ett elegant anförande, men
det hade ändå sina logiska blottor. Här
gäller det inte penningens utan den enskilda
människans integritet, men herr
Björk såg frågan helt och hållet ur partiets
synpunkt. Idealiteten övergick sedan
till den mera krassa synpunkten att
man skulle syfta till att förstöra socialdemokratiens
ekonomi, och då blandade
herr Björk återigen ihop människor
och pengar. Han sade också — vilket
var ganska lustigt — att eftersom han
inte hade hört Yngve Perssons anförande,
kunde han inte instämma i det. Men
efter herr Björks eget anförande instämde
hela den socialdemokratiska grup
-
pen, trots att många av dem inte hade
hört vad han sagt. Så det är tydligen
skillnad på vem som säger vad.
Sedan sade herr Nilsson i Gävle att
han skulle pröva en ansökan från mig
om medlemskap i det kommunistiska
partiet särskilt noga. Det tar jag som eu
komplimang. Herr Nilsson begriper tydligen
att jag inte skulle passa där, och
eftersom jag för demokratiens talan
från denna talarstol så stämmer det
mycket bra.
Slutligen konstaterar jag att fru Eriksson
i Stockholm inte har besvarat min
fråga om sambandet mellan den kollektiva
anslutning vi här talar om och kollektivanslutningen
till statskyrkan. Där
föreligger ju en tydlig parallell. Skulle
inte fru Eriksson och jag kunna vara
ense om att ingen människa skall anslutas
till vare sig politiskt parti eller
religiöst samfund utan att själv helt suveränt
ha bestämt det? Jag känner fru
Eriksson rätt väl och uppskattar henne
alltför mycket för att tro att inte den
frågan ändå oroar hennes sinne för logik
och konsekvens.
Herr HAMRIN i Kalmar (fp):
Herr talman! Om den här debatten
drar ut på kvällen längre än som var
tänkt, kanske det inte enbart beror på
dem som står bakom reservationen utan
kanske i lika stor utsträckning på de
argument som framförts från det håll
där man försvarar kollektivanslutningen.
När jag lyssnade till herr Kristenson
gjorde jag reflexionen: Hur många gånger
skall i denna debatt behöva sägas att
det inte är en lagstiftning som reservanterna
är ute efter? Och hur många
gånger skall man behöva påpeka att det
iiiir inte gäller pengar utan att det gäller
den enskilda människans rätt att ansluta
sig av eget initiativ till det parti
som vederbörande själv önskar tillhöra?
Herr Kristenson sade att det inte liar
kunnat påvisas att kollektivanslutningen
på något siitt liar skadat den fackliga rö
-
164
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
relsen. Det har ingen påstått, och det är
inte det problemet gäller — det gäller
vad jag sade.
Men även om jag alltså själv har den
uppfattningen att det här är fråga om
ett principiellt och demokratiskt problem,
kan jag möjligtvis förstå att den
som ser detta enbart som en ekonomisk
och historisk fråga också kan fundera
över vad det kvantitativt innebär.
Det betyder för min egen del ingenting
om det gäller en människa eller
600 000 människor. Men jag har sett siffran
600 000 kollektivanslutna medlemmar
i Sverige — jag vill inte alls säga
huruvida den är riktig eller inte. Låt oss
säga att vi minskar den med 100 000
medlemmar — de som sannolikt själva
önskar vara medlemmar av socialdemokratiska
partiet och också är det genom
enskild aktion. Vi har alltså 500 000
kvar.
Av siffror som framlagts i Norge av
två experter, som gjorde en grundlig
undersökning inför valet 1957 i Stavanger,
framgick att 60 procent av de kollektivt
anslutna inte visste om att de var
kollektivt anslutna. Av de resterande
var det 70 procent som inte visste eller
inte trodde att de var medlemmar i det
socialdemokratiska partiet. Detta gällde
alltså norska förhållanden, och jag är
fullt på det klara med att siffror från
en undersökning i liten omfattning
i ett annat land, som visserligen ligger
nära oss, inte utan vidare skall accepteras
såsom gällande här. Men det är
ingenting som motsäger att samma siffror
också skulle gälla i Sverige. Det är
Norge, Sverige och England som har
kollektivanslutning i ungefär samma
former — i varje fall har Norge och
Sverige det.
Siffran 500 000 kollektivt anslutna i
Sverige skulle innebära att ungefär
300 000 eller 60 procent inte visste om
att de var kollektivanslutna. Vidare skulle
den innebära att av återstående
200 000 skulle 70 procent inte veta eller
tro att de tillhörde socialdemokratiska
partiet — det blir 140 000. Av de 500 006
kvarstår alltså 60 000, som känner till
att de är medlemmar i socialdemokratiska
partiet.
Man har från vitt skilda håll i debatten
i kväll påpekat hur djupt okunniga
många är om dessa problem. Man bär
sagt att remissinstanserna är okunniga,
att medlemmar i denna kammare är
okunniga, att även de kollektivt anslutna
är okunniga. Jag tror att det förhåller
sig så. Om alltså endast 60 procent
av de kollektivanslutna känner till att
de är medlemmar i socialdemokratiska
partiet, finns det all anledning att här
åtminstone göra en aktion för att upplysa
dessa medlemmar om vad saken
gäller.
Till sist, herr talman, skall jag göra
eu liten bekännelse. Hem Gustafsson i
Skellefteå sade att han hade personlig
erfarenhet av kollektivanslutningen och
dess former. Det ligger förmodligen
ganska långt tillbaka i tiden, eftersom
herr Gustafsson ganska länge tillhört
den fackliga rörelsen. Jag har också på
nära håll en erfarenhet av den kollektiva
anslutningen. Den innebar att vederbörande
gick till sin fackföreningsbas
för att efterhöra huruvida den fackliga
föreningen var kollektivt ansluten
och fick meddelandet att så inte var fallet.
Han nöjde sig inte med det, eftersom
han var medlem i ett annat parti och
ansåg att renligheten krävde att han inte
var medlem i två partier. Han gick
därför till expeditionen och fick uppgiften
att föreningen var kollektivt ansluten.
Nu skall man inte generalisera
— detta kan vara ett enstaka fall — men
jag tycker att renligheten kräver att socialdemokratiska
partiet tillsammans
med den fackliga rörelsen ser till att
medlemmarna får den information som
krävs i denna sak, för den händelse den
kollektiva anslutningen skall fortsätta.
Jag tycker också att det här finns tillräckligt
många frågor att utreda för att
man skall kunna gå med på den reservation
som föreligger. Det har sagts
Fredagen den 14 maj 1965 ein.
Nr 24
165
Bättre skydd för medborgarnas politiska integritet
gång på gång att det råder djup okunnighet
om dessa problem. Låt oss då se
till att vi utreder dem både för att det
skall få opinionsbildande verkan och
för att de som är kollektivt anslutna
skall få veta vad detta innebär.
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Jag skall inte mycket
förlänga denna diskussion, men en del
yttranden som bär fällts kanske kan
väcka en del förvåning.
I reservationen sägs att man bör utreda
den här frågan. Men ännu har jag
inte fått något begrepp om vad man
skall utreda och vart utredningen skall
syfta. Skall man sätta i gång en utredning,
skall den väl ändå ha något syfte.
Menar ni att den skall syfta till en lagstiftning,
så säg det rent ut så att vi kan
diskutera saken på en sådan basis. Menar
ni någonting annat, är det hela tämligen
meningslöst från början till slut.
Jag tror, mina vänner, att ni inte har
fattat någonting av det allra mest väsentliga
i utbyggnaden av svensk arbetarrörelse,
och det är väl vad som har
sagts här redan tidigare: det naturliga
sambandet mellan fackföreningsrörelsen
och socialdemokratien. Jag förstår
att ni inte kan fatta detta, eftersom ni
inte har några erfarenheter av det. Ni
försöker här ur partitaktiska, partipolitiska
synpunkter göra gällande, att socialdemokratien
och fackföreningsrörelsen
skulle arbeta med vad ni glidande,
understucket försöker framställa som
odemokratiska metoder. Om ni nu syftar
till en utredning, som ju måste ge ett
resultat, och ni innerst inne menar,
även om ni inte vågar säga det, att detta
resultat skall mynna ut i eu lagstiftning
med förbud mot kollektivanslutning, då
tänker ni inte på att det skulle ha någonting
med demokratiska principer att
göra. Ty vad är det frågan gäller? Den
gäller de enskilda fackföreningarnas rätt
att besluta i vad de betraktar som egna
angelägenheter och ingenting annat.
Ni får gärna fortsätta denna diskus -
sion. Jag kommer mycket väl ihåg den
diskussibn för många år sedan, i vilken
jag för första gången uppträdde i denna
kammare. Det var 1949 och det gällde
en diskussion om just kollektivanslutningen.
Denna fråga återkommer med
jämna mellanrum.
Fortsätt gärna att återkomma med
detta! Ni gör oss därmed en tjänst, ty
för varje våg av attacker av detta slag,
vilken ni levererar från borgerligt håll,
visar sig förutsättningarna för att öka
kollektivanslutningen inom fackföreningsrörelsen
till socialdemokratien bli
större och större.
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman! Jag tycker inte att debatten
skall avslutas utan att man med
några ord bemöter det sista inlägget. Jag
tycker att det är ganska underligt att
fastän talare efter talare på reservationssidan
förklarat, att det icke är fråga
om lagstiftning och inte fråga om
att tvinga fackföreningarna till något,
ändå både herr Kristenson och herr
Gustafsson i Stockholm påstår att vi
innerst inne vill få till stånd en lagstiftning
om detta.
Går det ändå inte att fatta att det inte
är fråga om något sådant? Ni kan om
ni vill tycka, att utredningen är onödig,
men varför inte tro oss när vi säger
att vi inte vill lagstifta på området?
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):
Herr talman: Men säg mig då herr
Gustafsson i Skellefteå: Vad vill ni med
denna utredning?
Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):
Herr talman! Ja, det var det jag försökte
förklara i mitt första inlägg, och
jag ämnar inte upprepa vad jag då sade.
Jag ställde en hel rad frågor som antingen
inte besvarats alls eller besvarats
mycket dåligt under denna debatt, och
jag framhöll angelägenheten av att dessa
frågor belyses för åt! det skall bli eu
debatt där man vet vad man talar om.
166
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Bättre skydd för medborgarnas politiska
Något annat än en opinionsbildande
uppgift skulle den föreslagna utredningen
inte ha. Är det verkligen så, att herr
Gustafsson i Stockholm inte förstått
detta?
Herr OHLIN (fp):
Herr talman! Det är ändå ganska upprörande
att herr Gustafsson i Stockholm
hör talare efter talare säga, att
det gäller en belysning av ett samhällsproblem,
men ändå låtsar att han inte
fattar, att man kan belysa ett samhällsproblem
utan att fördenskull komma
till den eller den slutsatsen om lagstiftning,
som i förväg angivits.
Vet inte herr Gustafsson i Stockholm
att det i detta land varje år trycks
mängder av böcker som belyser samhällsproblem
men som inte utmynnar i
några bestämda rekommendationer?
Statliga utredningar här i landet brukar
ha ett speciellt syfte, det är sant.
Men reservationen innebär ett hävdande
av att en statlig utredning kan ge material
till en fri och öppen debatt, utan
att utredningen behöver förorda någon
viss lagstiftning. Att herr Gustafsson i
Stockholm låtsar att han inte fattar detta
efter tre timmars debatt är mer avslöjande
än något som sagts av någon annan
talare här i kväll.
Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Herr Gustafsson i Skellefteå
säger att problemet skall utredas
för att man skall veta vad man talar om.
Ja, det är tydligen nödvändigt med en
sådan utredning, om man ser saken med
utgångspunkt från de inlägg som gjorts
i denna debatt. — Detta kan även vara
ett svar till herr Ohlin.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Johansson i Växjö begärde
emellertid votering, i anledning varav
integritet
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 35, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Eric Gustaf Peterson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Johansson i Växjö begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 84 ja och
67 nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 5
Föredrogs vart efter annat allmänna
beredningsutskottets utlåtanden:
nr 36, i anledning av väckt motion angående
rådgivningsverksamheten inom
nykterhetsvården, och
nr 37, i anledning av väckta motioner
om obligatorisk medicinsk kontroll av
barn.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.
Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kammarens sammanträde
onsdagen den 19 innevarande
maj.
Fredagen den 14 maj 1965 em.
Nr 24
167
§ 6
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtande nr
30, i anledning av Kung], Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma
allmänna handlingar samt i ämnet väckta
motioner;
sammansatt konstitutions- och andra
lagutskotts utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reform av de offentliga tjänstemännens
förhandlingsrätt in. in. jämte i ämnet
väckta motioner;
statsutskottets utlåtanden:
nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående kostnader för
svenska FN-styrkor m. m.,
nr 95, i anledning av väckta motioner
om anslag till Religionspedagogiska institutet
i Uppsala,
nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring in. m., i vad
propositionen avser förslagsanslag till
folkpensioner, jämte i ämnet väckta
motioner,
nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om statsbidrag till byggande av tunnelbana
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1964/65
till Förvärv av vissa fastigheter i Gamla
stan i Stockholm;
bevillningsutskottets betänkande nr
35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 72 och 77 rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26
maj 1954 (nr 521), m. in.;
bankoutskottets memorial och utlåtanden
:
nr 37, angående uppskov med behandlingen
av vissa till bankoutskottet hänvisade
ärenden,
nr 38, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående omorganisation av
Svenska skeppshypotekskassan, in. in.,
nr 39, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
ytterligare förvärv av bostadsrätter
för riksdagens räkning, m. m., och
nr 40, i anledning av framställning
från styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående anordnandet av ett klipparkiv
för riksdagens räkning;
andra lagutskottets utlåtanden och
memorial:
nr 46, i anledning av väckta motioner
angående beräkningen av resetillägg enligt
studiehjälpsreglementet m. m.,
nr 47, i anledning av väckta motioner
om höjning av studiebidragen enligt
studiemedelsförordningen och studiehjälpsreglementet,
m. m.,
nr 48, i anledning av väckta motioner
angående studiehjälp till elever vid realskolor,
in. in.,
nr 49, i anledning av väckta motioner
angående det studiesociala stödet till
vissa elevkategorier,
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner,
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
en europeisk balk om social trygghet
m. in., och
nr 54, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden;
tredje lagutskottets utlåtanden och memorial:
nr
24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469),
nr 26, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. in., in. in. jämte i ämnet väckta motioner,
dels väckta motioner om avveckling
av hyresregleringen och hyreskontrollcn,
om bevarande av värdefull iild
-
168
Nr 24
Fredagen den 14 maj 1965 em.
re stadsbebyggelse, om motverkande av
rivning av icke saneringsmogna fastigheter,
om åtgärder för att underlätta sanering
av äldre byggnadsbestånd samt
om kontroll av överlåtelse av bostadsrätt
vid förvärv å exekutiv auktion, och
nr 27, angående uppskov med behandlingen
av vissa utskottet tilldelade ärenden;
jordbruksutskottets
utlåtande nr 18, i
anledning av Kungl. Maj sts proposition
angående försäljning av viss staten tillhörig
mark; samt
allmänna beredningsutskottets utlåtanden:
nr
38, i anledning av väckta motioner
dels om åtgärder mot bristen på sjukvårdspersonal,
dels om samordnande
åtgärder mot krisförhållandena inom
hälso- och sjukvården, och
nr 39, i anledning av väckta motioner
om ökade samhällsinsatser för svårt
handikappade.
§ 7
Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från första lagutskottet:
nr 233, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 9 juni 1950 (nr
272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här
i riket, m. m.; samt
från jordbruksutskottet:
nr 207, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande att
försälja viss staten tillhörig fast egendom,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;
nr
208, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avtal om driften
av Institutet för växtförädling av frukt
och bär, m. in. jämte i ämnet väckt motion;
och
nr 209, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1964/65, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden.
§ 8
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:
Till Riksdagens andra kammare
Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet fr. o. m. den 18 maj
t. o. m. den 29 maj 1965 för internationellt
uppdrag.
Stockholm den 14 maj 1965
Hans Hagnell
Kammaren biföll denna ansökan.
§ 9
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:
herr Jönsson i Ingemarsgården, till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående lagstiftning
om omhändertagande av bilvrak,
och
herr Nordgren, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
förekomsten av främmande ubåtar
i samband med den svenska marinens
övningar.
§ 10
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 22.43.
In fidem
Åke Gustafsson
ESSELTE SB. STHLM SB
614724