Nr 23 ANDRA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:23)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 23 ANDRA KAMMAREN 1964

12—13 maj

Debatter m. m.

Tisdagen den 12 maj

Sid.

Svar på frågor av:

herr Hermansson ang. priserna på importvaror från EFTA-länderna 5
herr Vigelsbo ang. arvodesanställning för pensionerade officerare i

försvarsförvaltningen...................................... 6

fru Kristensson ang. familjeberedningens intervjuundersökning---- 7

herr Carbell ang. vården av de vid fångvårdsanstalter intagna...... 9

herr Magnusson i Nennesholm ang. inrättande av ett centralt trafikinstitut.
................................................. 19

herr Börjesson i Falköping ang. möjligheterna att i Finland avlyssna

svenska radioprogram............................. 10

herr Jönsson i Ingemarsgården ang. sovvagnsförbindelsepå järnvägssträckan
Östersund—Storuman............................. 11

fru Nettelbrandt ang. de s. k. sommarstängningarna inom sjukvården 12

herr Ståhl ang. överförande av vissa vårdfall från landstingens barnhem
till ungdomsvårdsskolor............................... 16

Svar på interpellationer av:

herr Carlsson i Göteborg ang. handelsflottans beredskapsfrågor..... 18

herr Larsson i Hedenäset ang. återförande till tidigare fastighetsägare
av viss för militära ändamål förvärvad mark, m. m........ 24

herr Nordgren ang. åtgärder till förebyggande av våldsbrott........ 27

herr Braconier ang. redovisning för riksdagen av undersökningar
utförda av de kriminologiska kommittéerna inom FN och Europarådet
.................................................... 29

herr Levin ang. ändringar i djurskyddslagstiftningen i syfte att förhindra
eller försvåra handeln med stulna djur................. 31

herr Dahlgren ang. planeringen av vårdanläggningar inom mentalsjukvården.
.................................. 32

herr Andersson i Storfors ang. de epilepsisjukas problem........... 37

1—Andra kammarens protokoll 1964. Nr 23

Nr 23

Innehåll

Std.

Onsdagen den 13 maj fm.

Svar på interpellationer av:

herr Källenius ang. belåningen av flerfamiljshus som uppföres av

allmännyttiga företag...................................... 42

herr Bohman ang. undantagande av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet
från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde... 44

Reformering av socionomutbildningen........................... 46

Rörlig kredit till försvarets fabriksstyrelse........................ 48

Utbyggnad av industrihälsovården.............................. 50

Åtgärder till förebyggande av yrkesskador och yrkessjukdomar..... 52

Ökat skydd för taxichaufförer ................................. 56

Auktorisation av revisorer ..................................... 57

Granskning av statsrådsprotokollen:

Landshövdingarnas innehav av uppdrag vid sidan av tjänsten____ 64

Riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande
makt.............................................. 66

Exportlicenser för krigsmateriel........ 80

Handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde... 84

Tidpunkten för kungörande av allmänna författningar........... 91

Återbesättande av borgmästartjänsten i Kalmar................ 93

Tolkningen av uttrycket »bygden» i 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen 96

Godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna....... 97

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll
av byggnad 0. d........................................ 112

Meddelande ang. plena..................................... 117

Onsdagen den 13 maj em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m....................... 118

Ökat stöd åt handikappade.................................... 153

Åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna.
................................................... 155

Meddelande om enkel fråga av fru Forsling ang. en ny organisationsoch
arbetsform för statens ungdomsråd........................ 159

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 13 maj fin.

Statsutskottets memorial nr 63, om anslag till Utställningar av svensk

konst i utlandet (gemensam omröstning)....................... 41

Jordbruksutskottets memorial nr 9, om anslag till Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader (gemensam omröstning)........... 42

Statsutskottets utlåtande nr 71, ang. reformering av socionomutbildningen.
................................................... 46

Innehåll

Nr 23

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 72, ang. anslag till byggnadsarbeten vid
vissa universitet m. ........................................ 48

— nr 73, ang. fortsatt disposition av vissa äldre anslag inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde....................... 48

.— nr 74, ang. viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården m. in. 48

— nr 76, ang. rörlig kredit till försvarets fabriksstyrelse............. 48

Bevillningsutskottets betänkande nr 50, om ändrad lydelse av 8 § förordningen
angående stämpelavgiften, m. m.................... 49

Bankoutskottets utlåtande nr 27, ang. de mindre och medelstora företagens
arbetsvillkor........................................ 49

— nr 28, om sänkning av priserna på byggnadsmaterial............. 49

— nr 29, om engångsunderstöd till f. d. städerskan Anna Maria Olsson 49

— nr 30, om pension till förre förste kanslisten Ebba Ihrman......... 50

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 23, om utbyggnad av industrihälsovården
.......................................... 50

— nr 24, om åtgärder till förebyggande av yrkesskador och yrkessjukdomar
.................................................... 52

— nr 25, om ökat skydd för taxichaufförer........................ 56

— nr 26, ang. auktorisation av revisorer.......................... 57

— memorial nr 28, ang. uppskov med behandlingen av vissa ärenden 63

Konstitutionsutskottets memorial nr 12, ang. granskning av de i statsrådet
förda protokoll........................................ 64

Bevillningsutskottets betänkande nr 37, ang. bostadsrättshavares ställning
i skatterättsligt hänseende.............................. 112

— nr 38, om avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation

och underhåll av byggnad o. d............................... 112

— nr 53, om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen, m. m........ 117

Onsdagen den 13 maj em.

Andra lagutskottets utlåtande nr 41, ang. ändring i lagen om allmän försäkring,
m. .............................................. H6

— nr 42, om ökat stöd åt handikappade.......................... 153

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29, om en näringsgeografisk

utredning angående kanalförbindelserna i Sverige.............. 155

— nr 30, om tillvaratagande av husmödrars sakkunskap beträffande

miljöfrågor m. ........................................... 155

— nr 31, om ökad utbildning för första hjälp vid trafikolyckor....... 155

— nr 32, om åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska
gruvarbetarna...................................... 155

— nr 33, om utredning angående filmcensuren..................... 159

u: **

II ;lfj; , rl

<>V.''

rf.

it;''- ''.o;

fivi-bhi&iij;ii; •■ f&sio. .;r ••ftvrr M‘]*j :.: vi^AiUyA

■ i.Fi *1 ■ '' . IY■: . i'' " ?(:/''j j-\

; tw) ) < u. ; :ift :-:rTr* v*? •:-

t i. :»i* ^.ru) 7*7 .if •<<-.''U''v? •''i K‘-rf ?-..v.:

if ■ -rl,’:.., fy rf 7 • ■ L\hi\ y - .i...-: . .V HI ‘ i 7. JU ■ -.VlO \ -v

...... (t *f ffc- '' i >7 • VH iit i>fiT.»-• i / 3. ''t? i: * i vi\ •.

'' ■■■■■ ifiif JsfffiÅ i > ^s*-.*>f.»■ »'' « ;V. < ■>•« .■-hrr : jv"j ,,v: • j •

.uzimtii -(r.vif-''ii/i7 i;-;.rir -rrv»; :»m . >*. ;i. . ir<; ,<••?: /.•

/.fl;•; « > - * v i. ";»■: u . j i vm» hv*v

........ • *7-»> ffcv ?>**♦;!»>•

1; r- /tf •»*»;.! il i i i- 7i; -

''irT''/rj -r-;/l7i7 I

- < fl:», i • • • sv, ,

fri/ri''- > it *

»•it;*

7‘f-M

> i''7 ;‘.

• OUtYtxA

•’........ — • ........ • - •» : ,j i

''• ; •••* ''i,''<*./*>[*:>. ; •• 7-»YO.lY.-. »Tv

•......... • ■•■''■: ’ •'' : :-''j’•:■•■ i

’} .• ‘tvyAlii ti i •’ '' ;é juo ''r ny

...............i» o y*. llkiiwhiiö ''!*k>

*•''. A ''r< - -i -ä : „ n n.-. :•’• -

v:.

.''<«> j«»SI .Hl ii >b i»t»3MOS.!j0

■■ '' ."-V •-*.•: . : ■>:■. .. ■ ;•::!■; -IV.v;.,-A v-feu!■

■.....................''i -::i

.......... ......)•''; ilf

• ■v-uu- j/!!; --i i ,/; : - . •»jr/c.s In •. •.n,

! . ■ . " n-i aiicia.. , ifx: . i. - -1

•V- ’ i ‘it) .... ö; t ;1v ■

■ - i........‘i: .i''i. 7»''. !.> i.• i'' 1 ■

. " ‘.4 >7''.»vi| K ■ ‘ ;..f ‘ )'' in'' .''■■ ii:.;i .

M‘ •- ••••■ •. : ’ ■ ‘i!: -

.......... ....... . . ''JffT.t f "iTt:'' -1 /tf

■ • *. ■ .....1 ‘ .‘li''-.’...•'' t.?‘, gifi’

Tisdagen den 12 maj 1964

Nr 23

Tisdagen den 12 maj

Kl. 15.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr andre
vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. priserna på importvaror
från EFTA-länderna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Hermansson har
frågat när ytterligare uppgifter kan väntas
föreligga som belyser i vilken grad
tullsänkningarna gentemot EFTA-länderna
kommit till uttryck i sänkningar
av priserna inom landet på berörda importvaror.

.lag vill svara följande.

Pris- och kartellnämnden undersöker
fortlöpande tullsänkningarnas i EFTA
inverkan på priserna och kommer att
redovisa sina undersökningar så fort de
blir färdiga. En sådan redovisning väntas
komma att lämnas i juni i år.

Det kan upplysas att man inom EFTA
tagit initiativet till att få till stånd en
koordinering av de undersökningar som
redan pågår eller är planerade i fråga
om tullsänkningarnas inverkan på prisbildningen
inom de olika EFTA-länderna.

Vidare anförde:

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Detta handlar om en
mycket väsentlig fråga för stora löntagargrupper
som i år fått en som de
själva anser mycket dålig avtalsuppgörelse
och som därför med stor oro ser
på prisutvecklingen under det närmas -

te året. Jag vill erinra om de många uttalanden
som under de senaste veckorna
har kommit från verkstadsklubbar
och fackföreningar inom Landsorganisationen
och om uttalandet för någon
dag sedan från Svenska industritjänstemannaförbundet.
Samtidigt som jag tackar
statsrådet Lange för svaret skulle
jag vilja fråga om han kan ge ytterligare
upplysningar på två punkter.

Den första gäller till vilken storleksordning
man kan uppskatta de hittills
företagna tullsänkningarnas inverkan
på den svenska prisnivån. Rör sig det
belopp, som tullarna har sänkts med
och som därmed alltså har kommit i
huvudsak företagen till godo om 100
miljoner, 200 miljoner eller eventuellt
ännu mer?

Den andra punkten är: Kan man vänta
sig att den undersökning som prisoch
kartellnämnden nu gör blir mera
detaljerad än den som redovisades till
riksdagen förra året? Då fick vi reda
på hur mycket tullsänkningarna kunde
uppskattas till, och vi fick samtidigt
besked om att ett antal företag i en
enkät hade svarat att de egentligen inte
hade sänkt sina priser i relation till
tullsänkningarnas belopp. Men sådana
upplysningar möjliggör inte för konsumenterna
att noga följa utvecklingen
av kostnader och priser. Det
skulle därför vara angeläget med en
mycket detaljerad undersökning av
prisutvecklingen för betydelsefulla varugrupper
som vi importerar från
EFTA-länderna, så att konsumenterna
kunde få material för en bedömning
och t. ex. konstatera att tullen på en
vara sänkts så och så mycket utan att
det blivit några prissänkningar i detaljledet.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på fråga ang. arvodesanställning för pensionerade officerare i försvarsförvalt ningen -

Jag vore mycket tacksam om handelsministern
ville giva besked på dessa
punkter.

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE:

Herr talman! För knappt ett år sedan
kunde jag ingående redovisa de utredningar
som pris- och kartellnämnden
verkställt för att belysa de frågeställningar
som herr Hermansson nu i
sitt anförande tar upp. Det är en besvärlig
problematik som man här möter
eftersom priserna påverkas samtidigt
av tullsänkningar och många andra
faktorer. Men det framgår ju av mitt
svar i dag, herr talman, att en sådan
redovisning kan väntas i samband med
publiceringen av resultatet från prisoch
kartellnämndens undersökning, vilken
torde komma att föreligga i juni.
Dessförinnan är det för tidigt att precisera
några belopp.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. arvodesanställning
för pensionerade officerare i försvarsförvaltningen Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Vigelsbo har frågat
mig om det är allmänt förekommande
att officerare vid uppnådd pensionsålder
erbjudes arvodesbefattningar för
fortsatt tjänstgöring och om jag i så
fall anser att sådant erbjudande kan
och bör lämnas generellt.

Till svar får jag anföra följande. Vid
försvarsväsendet finns för närvarande
cirka 400 arvodesbefattningar avsedda
för pensionerade officerare. Flertalet
av dessa befattningar tillsätts efter ansökan.
Under åtskilliga år har betydan -

de svårigheter förelegat att besätta arvodesbefattningarna
med officerare som
avgått med egenpension från beställning
på aktiv stat. Till belysning härav kan
jag nämna att cirka en fjärdedel av alla
arvodesbefattningar för officerare för
närvarande är besatta med annan personal
än pensionsavgången. Dessa förhållanden
har medfört att officer som
avgått med ålderspension i allmänhet
torde kunnat påräkna att erhålla arvodesbefattning
om han önskat komma i
fråga för en sådan.

Systemet med arvodesbefattningar
har tillkommit i syfte bl. a. att utnyttja
officerspersonalen även efter de — i
förhållande till andra statstjänstemän
—• låga pensionsåldrar som i allmänhet
gäller för denna personal. Enligt min
mening är det principiellt betydelsefullt
att man söker ta till vara föreliggande
möjligheter att utnyttja även den
äldre personalen. Jag vill erinra om att
jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallat en utredning rörande
användningen av äldre militär och civilmilitär
personal.

Vidare anförde

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret.

Anledningen till min fråga var att
det under senare tid framskymtat att
pensionerade officerare i stor utsträckning
ansetts berättigade att efter avgången
få arvodesbefattningar inom försvaret.
Jag förstår mycket väl att det
kan föreligga behov av att tillvarata
denna arbetskraft inom försvaret, men
vore det då inte bättre att pensionsåldern
som nu är mycket låg — det framhålles
också i svaret —- höjdes än att
man gav officerarna arvodesbefattningar
efter pensioneringen.

Jag kan inte heller underlåta att påpeka
att det finns människor som av
olika anledningar inte kan fortsätta att

Tisdagen den 12 maj 19G4

Nr 23

Svar på fråga ang. familjeberedningens intervjuundersökning

arbeta inom sitt fack när de uppnått
den ålder, vid vilken officerare blir
pensionsberättigade, utan att vara tillförsäkrade
pensionsriitt eller ha möjlighet
till återanställning i statlig befattning.
Det är därför inte förvånansvärt
att en hel del människor tycker
att dessa förhållanden vid försvaret är
anmärkningsvärda.

Jag ber emellertid att få tacka statsrådet
för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. familjeberedningens
intervjuundersökning

Ordet lämnades på begäran till

Statsrådet fru LINDSTRÖM, som yttrade: Herr

talman! Fru Kristensson har
frågat mig om anledningen till att familjeberedningen
i sin nyligen avlämnade
promemoria ej har tagit upp frågan
om barnavdrag samt varför intervjuundersökningen
har riktats endast
till kvinnorna.

Den av fru Kristensson åsyftade intervjuundersökningen
omfattar ett representativt
urval av gifta svenska kvinnor
i fruktsam ålder upp till 45 år.
Frågorna och svaren, som berör barnantal,
barnkostnader, motiv för barnbegränsning,
m. m., har sitt särskilda
intresse som uttryck för attityderna hos
den närmast berörda parten, d. v. s.
kvinnan. Det hade visserligen kunnat
ge en fylligare bild av opinionen på
detta område, om även ett lika antal
gifta män hade tillfrågats. Men familjeberedningen
avstod från detta, därför
att ett dubbelt så stort intervjuunderlag
— i så fall nödvändigt för att upprätthålla
representativiteten — skulle
förorsaka proportionsvis större arbete
och kostnader och över huvud taget

fördröja undersökningen och dess bearbetning.
Nu kunde statistiska centralbyråns
utredningsinstitut använda sig
av ett delvis redan färdigdraget populationsurval.

Fru Kristensson frågar också varför
familjeberedningen inte har tagit upp
frågan om barnavdrag. Anledningen är
helt enkelt den att denna fråga behandlas
av allmänna skatteberedningen och
det inte har funnits någon anledning
för familjeberedningen att ge sig i kast
med samma problemställningar som
andra sakkunniga sysslar med.

Vidare anförde:

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet fru Lindström för svaret på
mina frågor. Som svar på min fråga
varför intervjuundersökningen endast
riktades till kvinnor säger statsrådet
bl. a. att man ansett det lämpligt att
vända sig till närmast berörda part.
Anser statsrådet att det av familjeberedningen
framlagda materialet, trots
de inskränkningar som gjorts i intervjuundersökningen,
ändå kan läggas till
grund för ytterligare samhällsåtgärder?

Vad beträffar barnavdragen hade det
varit angeläget att låta intervjun innehålla
också en konkret fråga om familjernas
intresse för skattelättnader för
barnfamiljerna. Även den frågan borde
ha blivit allsidigt belyst. Uppenbarligen
kan man inte bedöma bidragsfrågorna
helt skilda från skattefrågorna. Att
säga att skatteberedningen får bedöma
barnavdragsfrågan är, tycker jag, att
skärpa olägenheten av den splittring vi
har i dag genom dessa frågors behandling
i olika utredningar och departement.
Enligt min uppfattning vore det
angeläget att snarast få en samlad bild
av barnfamiljernas situation, och därför
har jag tyckt det vara naturligt att
man också låtit i utredningsmaterialet
taga med en fråga om skattelättnader för
barnfamiljerna.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på fråga ang. familjeberedningens

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! På fru Kristenssons fråga
om jag anser det nu framlagda intervjumaterialet
vara tillräckligt representativt
att läggas till grund för en bedömning
av ytterligare åtgärder när det
gäller familjestödet vill jag svara ja.
Det sägs i redovisningen av intervjuundersökningen
att denna är representativ.
Att undersökningen endast omfattar
gifta kvinnor betyder inte att materialet
inte skulle vara representativt.
Det är möjligt att undersökningen kommer
att kompletteras med en mer omfattande
undersökning, där man kanske
kan få en mera nyanserad bild av
problemen genom att få även männens
syn på dessa ting.

Som svar på fru Kristenssons sista
fråga vill jag framhålla att familjeberedningen
närmast har att diskutera
de olika uppslag och idéer till förstärkning
av familjestödet, som framställts
i riksdagsmotioner och som riksdagen
i skrivelser anmält för regeringen. Sådana
uppslag har regeringen i sin tur
överlämnat till familjeberedningen för
behandling. Motionsförslag som direkt
rekommenderat en skattelindring för
barnfamiljerna har överlämnats till allmänna
skatteberedningen.

Vi dubblerar inte arbetet. Vad den
av fru Kristensson påtalade splittringen
beträffar kan sägas att det ligger
i sakens natur att olika kommittéer behandlar
olika problemkomplex. Familjeberedningen
har också betonat att de
olika beståndsdelarna i det framtida
familjestödet, den närmare fördelningen
av stödet på de olika komponenterna
och möjligheterna till en samordning
av dessa olika åtgärder kräver en
särskild utredning.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! I anledning av vad
statsrådet Lindström här sade vill jag
bara konstatera, att vår familjeminister
synbarligen anser männens ansvar

intervjuundersökning

och intresse för familjen vara av sekundär
betydelse.

Det är just splittringen vi reagerar
emot. Om jag förstår statsrådet Lindström
rätt har man inte för avsikt att
försöka få till stånd en bättre tingens
ordning. Jag vill därför, herr talman,
efterlysa den starke man eller den
starka kvinna som här i landet skall
få i uppdrag att sammanställa allt det
utredningsmaterial som finns inom kommittéer,
utredningar och departement
för att därigenom få fram en samlad
bild av familjernas situation.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag måste säga att fru
Kristensson verkligen hårdrar sin slutsats
då hon säger att jag skulle anse
att männens intresse för familj ef rågorna
är av sekundär betydelse. Det faktum
att vi på detta stadium bara tagit
reda på vad kvinnorna tycker betyder
inte att vi anser männens uppfattning
vara utan betydelse. I de flesta äktenskap
har män och kvinnor en ganska
likartad uppfattning i fråga om barnantal
och barnkostnader, varför avvikelserna
inte torde vara alltför stora.
Den starke man eller starka kvinna
som fru Kristensson efterlyser för en
samordning av problemen kommer kanske
att visa sig när vi i sinom tid får
tillfälle att sammanknyta dessa problem.
Jag tror inte att fru Kristensson kommer
att behöva oroa sig över att inte
även hennes synpunkter kommer med
i det sammanhanget.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag var orolig för att
statsrådet Lindström och jag ej skulle
ha samma synpunkter på de av mig
ställda frågorna. Av det lämnade svaret
kan jag tyvärr inte heller finna att
statsrådet har samma uppfattning som
jag att männens ansvar och intresse för
familjen bör tillmätas lika stor betydelse
som kvinnornas.

Härmed var överläggningen slutad.

Tisdagen den 12 maj 1904

Nr 23

§ 4

Svar på fråga ang. vården av de vid
fångvårdsanstalter intagna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Carbell har med
utgångspunkt från ett dödsfall i en fångvårdsanstalt
frågat mig vilka organisatoriska
förändringar beträffande vården
av de intagna som jag anser böra
vidtagas.

Som har framgått av uppgifter i pressen
vidtog fångvårdsstyrelsen redan
omedelbart efter den beklagliga händelse,
som herr Carbell syftar på, vissa
åtgärder. Händelsen har emellertid föranlett
att åtal liar väckts vid Stockholms
rådhusrätt mot två personer.
Huvudförhandling har nyligen hållits
i målet, men dom har ännu inte meddelats.
Då frågan om straffrättsligt ansvar
för dödsfallet sålunda är föremål
för domstolsprövning, anser jag mig
inte nu böra göra något uttalande som
skulle kunna uppfattas som ett ställningstagande
från min sida i fallet.

Vidare anförde:

Herr CARBELL (s):

Herr talman! Jag tackar justitieministern
för svaret på min fråga, ehuru
detta enligt min uppfattning går något
vid sidan om det det jag frågade om.

Jag var herr justitieminister, angelägen
om att i min fråga koncentrera
mig till vilka organisatoriska förändringar
som skulle kunna vara nödvändiga
för att åstadkomma ett skydä mot
ett återupprepande. Det är en djupt tragisk
händelse som inträffat. En man
har matstrejkat i ett par veckor. Han
vägde till slut bara 47,5 kg mot tidigare
72 kg. Vad som har inträffat betraktas
som upprörande även av dem
som tjänstgör vid den fasta paviljong på
Långholmen där vederbörande vistades
då händelsen inträffade.

Den 19 februari väntade man att en
psykiatriker skulle anlände till Långholmen
för att se till fången. Inga åtgärder
vidtogs, och fyra dagar senare
var mannen död.

Justitieministern svarar nu att fångvårdsstyrelsen
redan omedelbart efter
den beklagliga händelsen vidtog vissa
åtgärder. Huruvida dessa åtgärder är
tillräckliga för att förhindra ett återupprepande
har justitieministern inte
ingått på. Vad som emellertid föranleder
mig att anse att svaret inte riktigt
berör det område jag tänkt mig är att
justitieministern här anser sig förhindrad
att närmare ingå på frågan. Han
motiverar detta med att åtal väckts mot
två personer och att därför ett uttalande
skulle kunna uppfattas som ett ställningstagande
innan dom fallit.

Herr justitieminister, jag har inte alls
tänkt mig att vi här skulle uppehålla
oss vid åtalet och det straffansvar,
som naturligtvis kan Inträda. Jag
är väl medveten om att man inte nu kan
diskutera den saken. Däremot uppkommer
vissa bestämda frågeställningar,
frågor som till exempel hur man skall
kunna få kontakt med de ansvariga inom
en fångvårdsanstalt, om det föreligger
något behov av att en särskild kontaktmöjlighet
finns, hur de intagnas
anhöriga skall kunna få hjälp när sådana
här situationer inträder, hur väl
anpassad personalen är till det föreliggande
behovet, särskilt med tanke
på de mycket besvärliga förhållanden
som uppenbarligen råder vid den fasta
paviljongen på Långholmen.

Jag kan naturligtvis, herr justitieminister,
inte anse mig nöjd med svaret
på min fråga. Jag får inskränka mig till
att uttala den förhoppningen att den mening,
som talar om att åtgärder redan
skulle ha vidtagits, innebär att dessa
är tillfredsställande.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Vilken av herr Carbells

1*—Andra kammarens protokoll 196b. År 23

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på fråga ang. inrättande av ett centralt trafikinstitut — Svar på fråga ang.
möjligheterna att i Finland avlyssna svenska radioprogram

frågor jag än ger mig in på att besvara,
så kommer jag därmed att göra ett tillkännagivande
som kan uppfattas som
ett uttalande från min sida i en fråga
som är föremål för domstols prövning.
Jag tycker inte att man här i landet
skall införa ett sådant system att man
på ansvarigt håll ger till känna meningar
i sådana frågor.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. inrättande av ett
centralt trafikinstitut

Ordet lämnades på begäran till

Chefein för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Magnusson i Nennesholm
har frågat mig om jag avser
att vidtaga åtgärder för prövning av
frågan om inrättande av ett centralt
trafikinstitut.

Bilförarutredningen har enligt givna
direktiv att pröva spörsmålet om en
förbättrad utbildning av körskole- och
besiktningspersonal. Enligt vad jag inhämtat
upptager utredningen därvid
även frågan om inrättandet av ett centralt
trafikinstitut. Utredningen avser
att framlägga förslag härutinnan redan
till hösten.

Vidare anförde

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Då herr Magnusson i
Nennesholm på grund av sjukdom i familjen
är förhindrad att närvara, ber
jag att här i hans ställe få till statsrådet
framföra ett tack för svaret på hans
fråga. Den aktualiserades redan under
våren genom motioner, som gått till allmänna
beredningsutskottet, och utskottet
anhåller nu att dessa motioner måtte
bli föremål för behandling först i höst.

Jag skall givetvis inte göra något försök
att gissa frågeställarens bedömningar
i samband med hans fråga. Jag tar
mig dock friheten att personligen säga
att jag, med hänsyn till den alltmera
ökade trafikintensiteten, vill betrakta
herr statsrådets svar som synnerligen
positivt, och jag tar mig friheten att
hoppas att de viktiga problem det här
gäller kan genom de åtgärder statsrådet
förebådat få en riktig lösning.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. möjligheterna att i
Finland avlyssna svenska radioprogram

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Börjesson har frågat
mig om undersökningar är planerade
för att hörbarheten av svenska
radioprogram på vissa orter i Finland
skall bli bättre eller om jag avser att
eljest vidtaga åtgärder i syfte att eliminera
de uppenbara olägenheter vilka
av klagomålen från finsk sida att döma
föreligger på området.

De trådlösa lång- och mellanvågsstationerna
ger våra grannländer och
bland dem Finland vissa möjligheter
att mottaga program 1, och via FMstationerna
kan både program 1 och 2
mottagas i gränstrakterna och delvis
över Bottniska viken.

En väsentlig förbättring av möjligheterna
att ta emot de svenska sändningarna
i Finland kan endast åstadkommas
genom att den internationella
frekvensplanen för lång- och mellanvågsbanden
revideras. Det kan dröja
några år, innan en sådan revision kommer
till stånd, eftersom den nära sammanhänger
med utbyggnaden i berörda
europeiska länder av FM-näten.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964
Svar på fråga ang. sovvagnsförbindelse på järnvägssträckan Östersund—Storuman

Vad som tills vidare kan göras för
att öka möjligheterna att i Finland avlyssna
svenska program är beroende av
utvecklingen av det svensk-finska programutbytet
över de nationella näten.
Allteftersom antalet programkanaler
över ultrakortvågsnäten ökar, underlättas
ett sådant utbyte. Härmed sammanhängande
spörsmål är föremål för fortlöpande
uppmärksamhet inom ramen
för det reguljära samarbetet mellan de
ansvariga radioföretagen.

Vidare anförde

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Jag tackar herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartemetnet
för svaret på min enkla
fråga. Anledningen till att jag har framställt
den är de upprepade klagomål
som från finsk sida framförts i fråga
om den dåliga hörbarheten hos de
svenska radioprogrammen i vissa delar
av Finland.

I ett svar på en interpellation av mig
den 6 mars 1962 ställde kommunikationsministern
i utsikt att utbyggandet
av Motala-stationen skulle påtagligt förbättra
möjligheterna att i våra grannländer
ta emot svenska radioprogram.
Av allt att döma synes förhoppningarna
beträffande en bättre hörbarhet av den
svenska radions sändningar i Finland
inte särskilt stora. Snarare får man intrycket
— inte minst av den korrespondens
jag haft med telestyrelsen i detta
ärende — att förhållandet närmast är
oförändrat. Av den korrespondens jag
haft med Finland verkar det också som
om ingen förbättring inträtt under de
senaste åren. Det är ytterst anmärkningsvärt
att man i tider, då tekniken
på alla områden är i stark utveckling,
inte kan eliminera de olägenheter som
förefinns. Men ett ännu viktigare argument
finns. 1 vårt östra grannland är
det nordiska samarbetet av allra största
värde, men det är det också när det
gäller vårt eget land. I många kritiska

situationer följer man såväl i Finland
som i Sverige hur olika lägen refereras
och kommenteras i Sveriges Radio.
Lyssnarfrekvensen i Finland av det
rikssvenska radioprogrammet är så pass
stor, att jag vill vädja till herr statsrådet
— som jag vet har en positiv inställning
till denna sak — att allt måtte
göras för att de störningar som förefinnes
i möjligaste mån avvecklas.

Jag vill, herr talman, till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
vid ett senare tillfälle för statsrådets
benägna studium överlämna en
del av det korrespondensmaterial i detta
ärende som jag under de senaste två
åren har samlat.

Herr talman! Jag vill än en gång tacka
för svaret på min enkla fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. sovvagnsförbindelse
på järnvägssträckan Östersund—Storuman Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Jönsson i Ingemarsgården
har frågat mig, om jag kan
ge besked huruvida statens järnvägar
planerar att ordna sovvagnsförbindelse
eller annan förbättrad vagnutrustning
på inlandsbanan sträckan Östersund—
Storuman.

Med anledning härav får jag meddela
att statens järnvägar har beslutat
vidtaga vissa åtgärder för att förbättra
reskomforten på sträckan Östersund—-Storuman. Bl. a. kommer sittmöblerna
i nuvarande fordon att bytas ut mot
den typ som förekommer i de s. k.
paprikatågen eller ev. mot svängbara
soffor av motsvarande bekvämlighet.
Inredningen förändras även i andra
detaljer och serveringsmöjligheterna

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar pa fråga ang. de s. k. sommarstängningarna inom sjukvården

förbättras. Åtgärderna beräknas kunna nebär att de turister som kommer dit

genomföras till vintersportsäsongen
1965.

Vidare anförde:

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp):

Herr talman! Detta är ett gammalt
önskemål, som kanske från Kungl. huvudstadens
synpunkt ter sig som en
perifer fråga, men för den befolkning
som är bosatt i detta de stora avståndens
land är det en ganska viktig sak.
Egentligen borde det vara så, att de
som har långa resvägar hade tillgång
till särskilt goda kommunikationer, åtminstone
i vad gäller standarden i bekvämlighetsavseende.

Tyvärr är det inte så. Dessutom tillkommer,
att en viktig förutsättning för
att kanna göra Norrlands inland attraktivt
för turisterna och för de företag,
som söker lokalisering där, är att kommunikationerna
förbättras. Man anser
allmänt att tillgången på sovvagnar är
ett viktigt led i kommunikationerna. Nu
har statsrådet inte kunnat utlova sovvagnar
på denna sträcka, men han har
lovat förbättrad vagnsutrustning. Detta
tycker jag ändå är någonting positivt,
och för det tackar jag. Även om mitt
önskemål om sovvagnar och bättre
vagnar över huvud taget inte har tillgodosetts,
får jag väl ändå vara glad för
det som kommer.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! För de turister som reser
från Stockholm till Storuman kan
det ju inte vara något nöje att fara i en
ouppbäddad sovvagn på sträckan Östersund—Storuman,
där vagnen inte kan
framföras med högre hastighet än 40 å
50 kilometer i tinnnen och följaktligen
kommer fram först någon gång på eftermiddagen.
Alternativet till detta
färdsätt är det som jag har angivit,
nämligen moderniserade motorvagnar
som går med dubbel hastighet. Det in -

upp kan pröva sina skidor samma dag
— om det sedan blir i det långa eller
i det korta spåret, lämnar jag därhän.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp):

Herr talman! Förhållandet är ju det,
att de turister som skall resa dit upp
måste bryta upp senast vid sextiden på
morgonen, och det är ju allmänt känt
att inte minst turisterna vill ligga längre
än till klockan 6.

Frågan om tågens hastighet är en trafikteknisk
fråga, som jag inte kan yttra
mig om, men på järnvägshåll, på lägre
stadium än departementet, råder det delade
meningar om med vilken hastighet
tågen kan framföras. Men jag tror
naturligtvis att kommunikationsministern
är bäst underrättad om den saken.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Den senaste betygsättningen
borde egentligen inte ge mig anledning
att ta till orda, men jag vill
meddela att banvallen inte tillåter högre
hastigheter för tyngre vagnar än 40
å 50 kilometer i timmen. För övrigt
blir det också en extra kostnad av ungefär
2 000 kronor per tur, eftersom
tågsättet här måste vara dieseldrivet,
vilket kostar åtskilligt mer än en modern
motorvagn.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. de s. k. sommarstängningarna
inom sjukvården

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Nettelbrandt har
frågat mig hur jag bedömer möjligheterna
att instundande sommar minska
omfattningen av de s. k. sommarstängningarna
inom sjukvården.

Tisdagen den 12 maj 1904

Nr 23

Svar på fråga ang. de

Att sjukvårdshuvudmännen ser sig
föranlåtna att stänga vissa sjukhusavdelningar
under kortare perioder på
sommaren beror bl. a. på att personalen
i stor utsträckning vill ta ut sin semester
under denna tid. Huruvida sjukvårdspersonalens
semester kan eller bör
fördelas mera jämnt över året är en
fråga som arbetsgivaren — landstingen
och storstäderna — har att bedöma.

Erfarenheten säger, att antalet personer
som söker sjukvård minskar påtagligt
under sommarmånaderna. Jag
bar funnit det angeläget att söka utröna
om och i vad män stängning av sjukhusavdelningar
ändock medför, att man
inte kan tillgodose angelägna sjukvårdsbehov.
För en tid sedan tog jag med
medicinalstyrelsens chef upp frågan om
att undersöka denna sak redan i sommar.
Medicinalstyrelsen förbereder nu
en sådan undersökning, som också avser
att belysa vilka åtgärder sjukvårdshuvudmännen
vidtagit — t. ex. genom
samordning av olika sjukvårdsenheter
— för att förebygga att svårigheter uppstår
för allmänheten.

Staten är huvudman för två kroppssjukhus,
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Instundande sommar
kommer sommarstängningarna vid berörda
sjukhus och vid Stockholms stads
sjukhus att samordnas. Till grund för
planerna för öppethållandet ligger en
beräkning av det erforderliga platsantalet
på de olika klinikerna vecka för
vecka med ledning av beläggningen under
sommaren 1963.

Vidare anförde:

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag tackar chefen för
socialdepartementet för svaret på min
fråga. Jag tycker att svaret har gjort
hela frågeställningen alltför enkel, när
man såsom orsak skjuter fram att en
stor del av personalen vill ta semester
under sommaren.

Om man tar del av de uppgifter som

s. k. sommarstänRninKarna inom sjukvården

är tillgängliga sedan föregående år,
finner man att det är en rad orsaker
redovisade till att sjukhusen måste
stänga i så stor omfattning som hittills
varit fallet. Därav utgör just semesteranledningen
endast en ringa del. Det
kan inte heller vara statsrådet obekant
att just bristen på personal av olika kategorier,
främst då sjuksköterskor men
även annan kvalificerad personal, har
varit den huvudsakliga anledningen.
Det kanske då inte finns något speciellt
skäl att skjuta fram semestern på det
sätt som görs i svaret.

Dessutom vill jag gärna hänvisa till
att man från karolinska sjukhuset har
gjort en särskild hänvändelse till personalen
om att den skall ta ut semestern
i större utsträckning på. annan tid
än under sommaren. Men trots det har
man hittills haft dessa svårigheter under
sommaren.

Vidare vill jag i denna fråga endast
säga, att när statsrådet pekar på att
han med medicinalstyrelsens chef har
tagit upp frågan om att man skall göra
en undersökning redan i sommar, då
har man naturligtvis inte särskilt stora
anspråk på att något skall hän-da snabbt
— eftersom vi under de senaste åren
varje år har haft denna prekära situation.
Det som vi alla, som har tagit
upp de här frågorna, har varit angelägna
om är väl att man skall få till
stånd något omedelbart; att man skulle
göra en undersökning av den här typen
på ett tidigt stadium, så att den
finge effekt innan allmänheten behövde
uppleva allt de svårigheter som vi
hittills har fått reda på genom tidningarna.

Statsrådets företrädare har lämnat
svar på dessa frågor tidigare och givit
lugnande besked. Det har väl då legat
snubblande nära att på ett tidigt stadium
låta sig sövas av de lugnande beskeden
och känna sig nöjd med detta.
Men alla som följt denna utveckling vet,
att den blivit alltmer allvarlig trots
varje års lugnande besked.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 19G4

Svar på fråga ang. de s. k. sommarstängningarna inom sjukvården

Nu har statsrådet intagit den ställningen,
att det över huvud taget inte,
såvitt jag har kunnat se, görs någon
värdering av huruvida situationen är
under kontroll för denna sommar; om
läget är bättre eller sämre jämfört med
tidigare år. Men jag kanske får tillåta
mig att fråga statsrådet: Kan man räkna
med att svårigheterna för den här
sommaren blir eliminerade? Kan man
räkna med att stängningarna exempelvis
inom Stockholm inte blir av samma
omfattning som föregående år — då
uppgick de till 44 procent på de medicinska
avdelningarna.

Det skulle vara av stort intresse om
statsrådet här ville ge sin bedömning
av situationen — hur han ser på den
just i dag.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Fru Nettelbrandt har
frågat mig om hur jag bedömer möjligheterna
att instundande sommar
minska omfattningen av stängningarna
vid sjukhusen. Det har jag svarat på.
Jag föreställer mig att fru Nettelbrandt
är väl informerad om att sjukvårdspersonalen
liksom många andra kategorier
av arbetstagare vill förlägga sin semester
till de i vårt land mera traditionella
semestermånaderna, d. v. s. under sommaren.
Det är en mycket viktig sak,
och jag tror att varje huvudman för
sjukvården kan betyga detta.

För att organisera detta tvingas man
till bl. a. sommarstängningar. Men inte
bara på denna grund —- det erkänner
jag gärna — ty i kombination med detta
behöver man bl. a. vädra; man behöver
reparera och man behöver i olika
avseenden ställa sjukhusen i gott skick.
Det är en gammal känd sak. Men semestrarna
väger mycket tungt.

Då uppställer sig i varje fall för mig
en viktig, avgörande fråga: I vilken
grad medför sommarstängningarna att
angelägen sjukvård måste åsidosättas?

På vilket sätt drabbas sjukvårdssökande
människor? Jag föreställer mig att
det är den frågan som är den viktiga i
detta sammanhang. Jag har betonat i
mitt svar, att under sommarmånaderna
går sjukfrekvensen ner. Nu har vi startat
en undersökning för att just på denna
punkt, fru Nettelbrandt, utröna i vilken
utsträckning sjukvårdsbehövande
människor på grund av sommarstängningar
blir ställda i svårigheter. Jag
har en förhoppning att denna undersökning
i sin första del skall kunna bli
färdig i början på juni. Därigenom kan
vi få bättre belysning av denna viktiga
fråga.

Beträffande fru Nettelbrandts sista
fråga om Stockholm vill jag hänvisa till
det svar som jag har lämnat, i vilket
jag underströk att instundande sommar
kommer sommarstängningarna vid berörda
sjukhus och vid Stockholms stads
sjukhus att samordnas. Det är min livliga
förhoppning, fru Nettelbrandt, att
denna samordning bl. a. skall medföra
att vi denna sommar just i Stockholm
får till stånd en hygglig sjukvård.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Det är väl allmänt känt
att man traditionellt har tagit ut sin
.semester huvudsakligen på sommaren.
Men statsrådet känner till att man börjat
frångå den traditionen sedan det
blivit vanligt med fjällsemestrar, utlandssemestrar
etc. För samordningen
mellan de olika sjukhusen är det visserligen
viktigt att denna fråga ordnas,
för att inte sådana individuella och
speciella svårigheter som förekommit
tidigare skall uppstå, men personalen
utökas inte på något sätt därigenom.
Man ser endast till att människor inte
på grund av dålig organisation behöver
fara från ett sjukhus till ett annat som
tidigare inträffade.

Jag delar helt statsrådets åsikt att det
viktigaste är att de vårdsökande människorna
hjälps. Det är också anled -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1904

Svar på fråga ang. de s. k

ningen till att denna fråga gång efter
annan tagits upp. Men om man har den
målsättningen hjälper det inte att hänvisa
till semestrar, brister i organisationen
eller vad det vara må, utan da är
det ett oundgängligt krav att de vårdsökande
människorna också skall fa
den hjälp de behöver.

Eftersom det i tidigare diskussioner
flera gånger ställts frågan vad man då
egentligen vill göra, vill jag erinra om
att redan 1947 framfördes i en partimotion
från folkpartiet ett krav på utredning
om arbetskraftsbehovet inom
den sociala samhällsverksamheten. Vid
ungefär samma tidpunkt framfördes
också krav på upprättandet av en tioärsplan
för upprustning av sociala vårdområden.
Denna fråga har alltså faktiskt
varit väckt i så god tid, att om
man från början hade tagit den på allvar
skulle det ha varit möjligt att bemästra
problemen på ett helt annat sätt
än som nu är fallet. Och det hade varit
att verkligen arbeta för den vårdsökande
allmänheten, som under de senaste
åren haft så uppenbara svårigheter
att få hjälp.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPL1NG:

Herr talman! Om fru Nettelbrandt
med sina kontakter på sjuksköterskesidan
i fortsättningen vill göra propaganda
för vintersemestrar står det henne
fritt. Men jag föreställer mig att inte
minst sjuksköterskorna med sitt tunga
arbete är angelägna om semester på
sommaren.

Fru Nettelbrandt tog sedan upp helt
andra problem än de som hennes fråga
gällde. Jag har svarat konkret på hennes
fråga, och jag vill upprepa att det
väsentliga i denna diskussion är huruvida
den vårdbehövande allmänheten
på grund av semesterstängningarna
kommer i en svår situation. Svaret på
den frågan hoppas jag att vi nu snabbt
skall kunna få fram. Ty det förhåller
sig väl inte så att fru Nettelbrandt är

sommarstängningarna inom sjukvården

orolig för att det svaret på något sätt
skall kunna rubba den verksamhet hon
bedrivit gentemot bl. a. den sjukvårdsansvarige
ministern i regeringen?

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag tycker det är ganska
anmärkningsvärt att man gör lösandet
av semesterfrågan till ett så stort
problem, när både statsrådet och jag är
väl medvetna om att det finns andra,
djupare och svårare orsaker till att situationen
är som den är i dag.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skulle vilja fråga
fru Nettelbrandt vilka de speciella orsakerna
är i sommar.

Jag har betonat att särskilt semestrarna
men även sjukhusens behov av
att få reparera, städa och lufta är bidragande
orsaker till att vissa avdelningar
har stängts och kommer att stängas. Jag
är emellertid övertygad om att huvudmännen
för sjukvården i detta land,
landstingen, i allra högsta grad känner
ansvar för att under dessa månader
sjukvården skall kunna ordnas så att
inte den hjälpbehövande allmänheten
skall få alltför stora svårigheter.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag beklagar att jag inte
kan svara på vilka orsakerna är denna
sommar. Det är just det som min fråga
till statsrådet gäller. Det är statsrådet
kapabel att svara på men inte jag. Däremot
har jag varit kapabel att läsa innantill
vad som har sagts varje gång
detta problemkomplex tidigare diskuterats,
och sedan har jag kunnat ta del av
hur det verkligen har blivit. Det är det
som ger mig anledning till oro i fråga
om denna sommar å alla deras vägnar,
som kommer i ett utsatt läge därest situationen
blir densamma som den varit
tidigare.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

§ 9

Svar på fråga ang. överförande av vissa
vårdfall från landstingens barnhem till
ungdomsvårdsskolor

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, lierr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Ståhl har frågat
vilka åtgärder jag avser att vidtaga för
att avlasta de av landstingen drivna
barnhemmen från vårdfall vilka med
hänsyn till sin svårartade asocialitet
bör omhändertas på ungdomsvårdsskola.

Enligt barnavårdslagen skall den, som
omhändertagits för samhällsvård eller
utredning, överlämnas till enskilt hem
eller placeras i lämplig anstalt, t. ex.
barnhem. Den som har omhändertagits
på grund av sitt eget beteende kan placeras
i ungdomsvårdsskola. Den vårdform
skall väljas som med hänsyn till
den omhändertagnes ålder, utveckling
och egenskaper får anses bäst främja
hans väl och tillgodose behovet av uppsikt
över honom.

Som vid flera tillfällen uttalats bör
.sluten vård i ordets egentliga mening
inte anordnas i enskilda eller kommunala
barnavårdsanstalter. Sådan vård
skall lämnas vid ungdomsvårdsskola.
Det ankommer på vederbörande barnavårdsnämnder
att ansöka om plats på
ungdomsvårdsskola för den som omhändertagits
och som anses vara i behov
av vård på en sådan institution. Enligt
vad jag inhämtat har ansökan om
plats på ungdomsvårdsskola för den
som är på barnhem avslagits endast i
undantagsfall.

Beträffande platssituationen vid ungdomsvårdsskolorna
vill jag nämna, att
någon platsbrist i stort sett inte har
förelegat under de senaste åren. Platssituationen
för yngre kvinnligt klientel
är dock för närvarande något ansträngd.
Vissa byggnadsåtgärder för att
öka platstillgången pågår eller planeras.
Vidare överväges att genom omdis -

poneringar inom organisationens ram
utöka platsantalet för sådana elever.

Vidare anförde:

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag tackar socialministern
för svaret, även om jag måste säga
att det tyder på att socialministern inte
är å jour med hur allvarligt läget på
detta område är och ganska länge har
varit.

Vi måste nu på barnhem där man har
normala och skötsamma barn — det är
dem vi skall ta hand om — även ta emot
ett asocialt klientel. Det behöver bara
vara ett par tre sådana ungdomar i tonårsåldern
för att de skall förstöra hela
miljön på barnhemmet.

Om socialministern inte tror på mig,
vill jag hänvisa honom till nr 3 av Sveriges
landstings tidskrift i år, där man
på ledande plats har gjort följande uttalande
härom: »Till denna utveckling
har bidragit dels att ungdomsvårdsskolorna
synes rekryteras med ett mycket
hårt gallrat restklientel och dels svårigheterna,
i vart fall på sina håll, att utan
längre tidsomgång få fram de barnpsykiatriska
utlåtanden, som skall läggas
till grund för intagning på ungdomsvårdsskola.
» Här föreligger alltså vad
jag skulle vilja kalla tekniska omständigheter
som man från centralt håll kan
falla tillbaka på. Men om socialministern
skulle låta göra en rundfråga bland
barn- och ungdomspsykiatrerna inom
landstingen skulle han nog få en annan
bild av platssituationen.

Jag har blivit förvånad varje gång jag
hört olika socialministrar från denna
plats säga precis detsamma som socialministern
säger i dag, nämligen att
det här inte råder någon nämnvärd
plastbrist. Det måste förefinnas en sådan
brist, och vi måste för att inte
bryta ner barnavården ha fler platser
på ungdomsvårdsskolor, där vi kan få
in sådana här asociala ungdomar. Vi
skall inte inom den ordinära barnavård
som staten godkänt bedriva vård på
sluten anstalt. Vi bör därför inte bli

Tisdagen den 12 maj 1964 Nr 23

Svar på fråga ang. överförande av vissa vårdfall från landstingens barnhem till
ungdomsvårdsskolor

tvingade till omhändertagande av sådant
klientel. Detta iir ytterst angeläget.
Jag tror inte att det behövs mänga
platser, men de som behövs måste komma
till mycket snart, om inte barnavården
skall taga allvarlig skada.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Ståhl säger att situationen
är mycket allvarlig, därför
att man inte kan få in de ungdomar han
här talar om på ungdomsvårdsskolorna.
Jag vill be herr Ståhl lämna konkreta
exempel på vad han avser. Om han
inte kan göra det här i dag, skulle jag
vara honom tacksam, om han ville lämna
dem vid ett annat tillfälle. Såvitt jag
vet bär platssituationen under de senare
åren varit sådan, att man kan
säga att det endast är i undantagsfall
som man inte haft möjlighet att bereda
plats för ifrågavarande klientel. I stort
sett har såvitt jag vet platssituationen
varit hygglig. Men jag är tacksam om
jag kan få konkreta exempel. I så fall
skall jag undersöka saken.

Till det sagda skall jag be att få göra
ett tillägg. Det kan bär många gånger
vara fråga om besvärliga problem. Det
kan bli fråga om mycket känsliga gränsdragningar
mellan dem som skall ha
skiftande vård. Det är givet att ungdomsvårdsskolorna
och barnhemmen
har olika karaktär, och jag är medveten
om att det här gäller svåra gränsdragningar.
Det gäller många gånger
synnerligen känsliga bedömningsfrågor
som kan gälla stora värden. Det är fråga
om unga människor och deras framtida
utveckling.

Vidare kanske jag skall göra ytterligare
ett påpekande. Det är att märka
att åldersgränsen för dem som faller
under den nya barnavårdslagen höjts
från 16 till 18 år. I princip förutsättes
att man på barnhemmen tar hand om
ett yngre klientel än på ungdomsvårdsskolorna.
Jag har velat göra detta till -

lägg, därför att de nya bestämmelserna
kan spela en viss roll i detta sammanhang.

Framför allt är jag emellertid angelägen
om att få konkreta exempel. Jag
lovar att jag i så fall skall undersöka
saken.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag är tacksam för löftet.
Det är omöjligt för mig att här
namnge några människor som tillhör
detta unga klientel. Det är inte ens
lämpligt att namnge de barnhem det
gäller. Men vi som sysslar med dessa
saker har många konkreta exempel att
tillgå, och jag skall med tacksamhet
återkomma till socialministern.

Jag skulle vilja tillägga att anledningen
till att jag inte tidigare fört
detta på tal har varit att jag trott att
detta möjligen endast gällde något enstaka
landsting. Nu läser jag emellertid
i aprilnumret av Sveriges landstings
tidskrift följande: »Ungdomar, vilkas
allmänna asociala beteenden klart indicerar
intagning på ungdomsvårdsskola,
tvingas barnhemmen nu ofta mottaga
för långa övergångstider.» Det behövs
som sagt inte mer för att miljön skall
bli förstörd. Jag tror att detta är en av
de viktigaste uppgifter som väntar den
statliga ungdomsvården just nu, nämligen
att på ungdomsvårdsskolorna få
ett sådant platsantal att vi där kan få
in det svåraste klientelet från barnhemmen.
Om denna diskussion kunnat leda
till ett initiativ i den riktningen tror
jag vi alla på landstingssidan och även
föräldrarna till ungdomarna skulle vara
tacksamma.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag begär självfallet inte
av herr Ståhl att jag skall få uppgifter
på namnen på de ungdomar det gäller,
utan jag vill ha uppgifter på barnhemmen.
Enligt den statistik vi bär tillgäng -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

lig nu finns det vida marginaler på ungdomsvårdsskolorna.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade
:

Frågor till frågestunden tisdagen den
19 maj skall med hänsyn till den instundande
pingsthelgen inlämnas senast kl.
10.00 torsdagen den 14 maj.

§ 11

Justerades protokollet för den 5 innevarande
maj.

§ 12

Svar på interpellation ang. handelsflottans
beredskapsfrågor

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Carlsson i Göteborg
har i interpellation frågat mig om
orsakerna till att handläggningen av
frågan om höjande av handelsflottans
beredskap förhalats. Vidare har herr
Carlsson frågat om jag nu vill utfärda
föreskrifter dels om förrådshållning av
för krigsmakten friställda luftvärnspjäser
för bestyckning av handelsfartygen,
dels om utrustning av dessa fartyg med
magnetminskydd, dels ock om särskild
utbildning för yrkessjömän.

Jag vill med anledning härav anföra
följande.

Såsom interpellanten omnämner har
överbefälhavaren i november 1962 föreslagit
vissa riktlinjer för lösande av
handelsflottans beredskapsfråga. Beträffande
ifrågasatta åtgärder må här nämnas
följande, överbefälhavaren anser att
det är av stor betydelse att materiel för
skydd mot kärnladdningars verkningar

samt för eldsläckning och läcktätning
disponeras ombord redan vid ett krigsutbrott.
Vidare anses det betydelsefullt
att skydda fartygen mot minträffar. 1
detta syfte förordas åtgärder för avmagnetisering,
installation av magnetminskydd
och lagerhållning av paravaner
och bullerbojar. Trots utvecklingen
av flygmaterielen bedömer överbefälhavaren
det alltfort vara av ett visst
värde att bestycka handelsfartyg med
äldre luftvärnspjäser. De 40 mm luftvärnsautomatpjäser
som under 1960-talet utgår ur krigsorganisationen anses
därför böra förrådshållas som reserv
för bl. a. bestyckning av handelsfartyg
i krig. Vad slutligen gäller
personalsidan förordar överbefälhavaren
att ca 500 sjömanshusinskrivna
värnpliktiga vid flottan årligen ges viss
särskild utbildning i fartygsskydd.

överbefälhavaren har uttalat, att
skyddet av vår sjöfart är både en civilförsvarsuppgift
och en militär uppgift
samt att detta skydd ej alltid kan organisatoriskt
och praktiskt inordnas i totalförsvarets
verksamhet på samma sätt
som flertalet andra försvarsuppgifter.
För egen del har jag kommit till samma
slutsats som överbefälhavaren. Jag
anser det därför nödvändigt att ytterligare
pröva vilka delar av totalförsvaret
som lämpligen bör svara för eventuella
åtgärder av det slag överbefälhavaren
angivit. Jag finner det vidare
erforderligt att ur kostnadssynpunkt
väga nu berörda åtgärder mot andra
angelägna ändamål inom totalförsvaret.
Den av överbefälhavaren förordade särskilda
utbildningen av sjömanshusinskrivna
värnpliktiga, vilken bl. a. innebär
en ökning av marinens värnpliktskontingent
med ca 250 man, har jag
exempelvis funnit icke lämpligen böra
anordnas inom nuvarande kostnadsram
för det militära försvaret. Mot bakgrund
av vad nu anförts finner jag det
lämpligt att låta nästa försvarskommitté
pröva nu berörda spörsmål. I avvaktan
härpå har överbefälhavarens förslag

Tisdagen den 12 maj 1964

Nr 23

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

ieke nu ansetts böra föranleda annan
åtgärd än beslut om förrådshållning för
bl. a. eventuell bestyckning av handelsfartyg
av 40 mm luftvärnspjäser, som
kommer att utgå ur krigsorganisationen.
Beslut härutinnan har nyligen fattats
av Kungl. Maj:t.

Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Carlssons interpellation.

Vidare anförde:

Herr CARLSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för det svar jag har fått
på min interpellation. Uppriktigt sagt
är detta svar egentligen inte mycket
tack värt. Men det kanske sammanhänger
med att den tjänsteman i försvarsdepartementet
som utarbetet svaret
på min interpellation tydligen missförstått
hela frågeställningen och tycks
vara fullständigt okunnig om bakgrunden
till att sjöfartens och de ombordanställdas
organisationer nu i tio års
tid sökt intressera försvarsmakten för
att vidta åtgärder för att lösa handelsflottans
beredskapsfrågor.

Jag skulle vilja rekommendera att
man studerar en liten skrift, »Kungl.
Vetenskapsakademiens Handlingar och
Tidskrift», häfte 6, sid. 319, 320 och 321.
Där har man i ett nötskal bakgrunden
till att dessa frågor har tagits upp i tio
års tid. Man får där fullständigt klart
för sig vad handelsflottan betyder i
krig. Man får också klart för sig vad
norska handelsflottan upplevde imder
krigsåren och vilka problem norska sjöfolket
mötte samt bakgrunden till de frågor
som här ställts och till de upprepade
påstötningar som vi har gjort i
försvarsdepartementet för att få en lösning
till stånd på dessa frågor.

Den 15 januari 1957 tillsattes med
stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av
den 21 december 1956 kommittén för
sjöfartens beredskapsfrågor. Jag kan

försäkra att sjöfartsberedskapskommittén
inte lämnade ifrån sig något betänkande
i form av ett bastverk. Betänkandet
var byggt på realiteter och fakta,
och ett realiserande av kommitténs förslag
skulle innebära en betydelsefull
förstärkning av vårt lands totala försvarsberedskap.

Jag skall bär inte beröra de militärtekniska
detaljerna utan koncentrera
mig på kommitténs förslag beträffande
värnpliktstidens längd samt specialutbildning
för handelsflottans personal.
Kommittén föreslog en värnpliktstid av
90 dagar med effektiv utbildning inom
samtliga de områden som sjömännen
ombord i handelsflottan kommer i kontakt
med under krig eller under krigsförhållanden.

När det gäller remissvaren börjar
chefen för marinen sitt svar med att
framhålla att ett realiserande av kommitténs
förslag på beredskapsutrustningens
och beredskapsbemanningens
områden innebär en betydelsefull förstärkning
av vårt lands totala försvarsberedskap.
»Jag anser det vara värt att
uppmärksamma kommitténs uttalande,
att även om man antager att ett framtida
krig kan bli kortvarigt, detta ej
kan påverka uppfattningen om värdet
av beredskapsåtgärder på sjöfartens
område.»

Han säger sammanfattningsvis under
andra att-satsen på sidan 5 i sitt remisssvar
»att värnpliktig som fullgjort en
första tjänstgöring under 90 dagar för
utbildning i handelsfartygsskydd och
som utövat tjänst ombord på svenskt
handelsfartyg i sju år befrias från skyldighet
att fullgöra återstående tjänstgöring
jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen».

Det är exakt samma sak som kommittén
föreslagit, och samtliga remissinstanser
som yttrat sig i denna fråga
har tillstyrkt kommitténs förslag — på
ett undantag när; ÖB:s undvikande svar
kan dock inte sägas gå emot kommittén.
ÖB anför att ett avsteg från den allmän -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

na värnpliktsutbildningsprincipen för
handelsflottans långtidstjänstgörande
personal skulle kunna accepteras endast
av det skälet att denna yrkesgrupp
till stora delar icke är gripbar vid mobilisering.

Det är ju exakt vad vi har sagt. När
65 procent av det svenska tonnaget går
utanför Sverige och inte ens kommer
till Europa är det ganska naturligt att
de människor som är anställda på dessa
fartyg inte är gripbara i händelse av
mobilisering. Det är därför vi har utgått
ifrån att de skall specialutbildas
så att de kan klara de mest elementära
uppgifterna i samband med krig. Här
talar erfarenheterna från andra världskriget
sitt eget tydliga språk, och det är
väl dessa erfarenheter som borde ligga
till grund för bedömningen av sjöfolkets
värnpliktsutbildning. Under det
senaste kriget sänktes i samband med
krigshandlingar av olika slag 233 handelsfartyg
och 29 fiskefartyg på sammanlagt
595 479 bruttoregisterton. Därvid
omkom 1 331 sjömän, och i samband
med krigsskador på fartyg som icke gått
förlorade omkom 37 personer och skadades
icke mindre än 899 sjömän. Beträffande
de fartyg som gick förlorade
har vi icke några uppgifter om hur
många som skadades, men vi vet att
åtskilliga hundra av dessa sjömän blev
fördärvade fysiskt eller psykiskt för
hela sitt återstående liv. Det kan tillläggas
att icke ens på svenskt vatten
var de svenska fartygen fredade för
krigshandlingar. Som exempel kan jag
nämna C. F. Liljevalch, som den 18
augusti 1942 torpederades av en rysk
u-båt på svenskt vatten, varvid omkom
33 man av besättningen och en
lots. Inte heller lejdbåts- eller Röda
kors-trafiken var riskfri.

Det är mot bakgrunden av detta som
vi gång på gång försökt att påskynda
skapandet av förutsättningar för att få
en ordentlig beredskap för den svenska
handelsflottan. I land finns det hemvärn,
civilförsvar och verkskydd. I bo -

stadsfastigheterna beordrar man byggande
av skyddsrum även i sådana områden,
som i händelse av krig eller
krigsfara skall utrymmas.

Till sjöss finns inte något av detta,
utan sjöfolket är hänvisat till sina egna
resurser. Man vill inte ens medverka
till att sjöfolket skall få en utbildning
för att klara något av vad det i sådana
situationer kan råka ut för. Man får
onekligen den uppfattningen, att det är
meningen att handelsflottan liksoin under
första och andra världskriget skall
klara situationer, som kan uppstå i
samband med nya krigshandlingar, helt
och hållet på egen hand och utan att
få vare sig utbildning eller några som
helst tekniska hjälpmedel.

Jag vill understryka att om försvarsdepartementet
nu möjligen glömt den
svenska handelsflottans krigsförluster,
har dock inte sjömännen och deras anhöriga
gjort det. Det är fullt rimligt att
vi börjar ledsna efter att under tio års
tid ha efterlyst vilka åtgärder man över
huvud taget ämnar vidtaga. Vi skall vara
på det klara med att handelsflottan
betyder oerhört mycket under fred men
kanske ännu mycket mera under krigsförhållanden.
Det är just med hänsyn
till dessa omständigheter som vi gång
på gång efterlyst vad krigsmakten ämnar
göra i denna situation.

Det svar jag erhållit på min interpellation
är strängt taget inget annat
än ett uppkok på citat från ÖB:s förslag
i november månad 1962. Det har
inte hänt något sedan denna tidpunkt.
Försvarsministern hänvisar till att frågan
nu utretts sedan 1954. ÖB framhåller
i sitt förslag att allt underlag nu
föreligger och några ytterligare utredningar
ej erfordras för beslut.

I denna situation frågar man sig —-och det var denna jag utgick ifrån i min
interpellation, som jag inte fått något
egentligt svar på — vilken anledningen
är till denna förhalning av sjöfartens
beredskapsskydd. Är man inom försvarsdepartementet
totalt ointresserad

Tisdagen den 12 maj 1904

Nr 23

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

av hur det kommer att gå för svenskt
sjöfolk i händelse av att vi skulle komma
in i en förödande krigsbrand? Vi
vill få reda på den egentliga orsaken till
att det tagit så ovanligt lång tid med
denna fråga.

Vidare skulle jag vilja ställa den direkta
frågan: Vilka direktiv ämnar försvarsministern
lämna till den nu pågående
värnpliktsutredningen när det
gäller sjöfolkets värnpliktsförhållanden,
dess utbildning och dess värnpliktstids
längd?

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Jag har lämnat ett alldeles
tydligt svar till herr Carlsson,
men han accepterar det inte. Jag har
beträffande utbildningen av sjömän, vilken
han och flera utredningar varit intresserade
av, uttalat att jag är mycket
tveksam. Jag är också, herr talman,
mycket tveksam. Jag har icke velat ta
initiativ i denna fråga, eftersom jag
icke är övertygad om att en sådan utbildning
är berättigad.

Om det sedan möjligen inom departementet
finns tjänstemän som har en
annan mening hör inte hit.

Lägg märke till vad det här rör sig
om. Man vill att vi skall utrusta våra
handelsfartyg med vapen och utbilda
våra sjömän för att kunna sköta dessa
vapen. Själva grundfrågan är bestyckningen
av våra handelsfartyg.

Med hänsyn till den vapentekniska
utvecklingen är det mycket tveksamt
om denna bestyckning över huvud taget
tjänar något till. Jag kan inte här
åberopa de hemliga bilagor som följer
med öB:s framställningar, men det är
ändå alldeles klart att det är mycket
tveksamt om det lönar sig att lägga ned
pengar på denna uppgift. Trots detta
har jag, som framgår av mitt svar, gått
med på att de 40 mm luftvärnspjäser
som vi nu har i vår krigsorganisation
och som utgår ur densamma under
1960-talet skall förrådshållas i avvaktan

på ett definitivt beslut, om vi skall bestycka
handelsfartygen.

överbefälhavaren har pekat på en
del åtgärder — åtgärder som kanske
inte kan hänföras till den direkta vapensidan
utan till skyddssidan — som
skulle kunna vidtas för att göra det
möjligt för dem som är ombord att i
händelse av krig kunna släcka eld och
skydda sig mot verkan av kärnexplosioner,
bombträffar o. s. v. Det är en
annan sida av spörsmålet. Skall staten
lägga upp förråd av sådan dyrbar materiel
för att i händelse av krig kunna
ställa denna till handelsflottans förfogande?
De mycket stora kostnader som
detta skulle medföra har det i varje fall
inte funnits möjligheter att rymma inom
den nuvarande försvarsbudgeten.

Skall åtgärder av det slaget tillkomma
bör man överväga att utbilda en del sjömanshusinskrivna
för att dessa skall
kunna sköta här ifrågavarande materiel.
En mycket stor del av dessa tjänstgör
i flottan och får sin utbildning där.
Denna utbildning är i och för sig tillräcklig
för att de skall kunna ta hand om
en del av den materiel det här gäller.
Men den fråga som nu diskuteras och
som varit föremål för utredning vid
flera tillfällen gäller spörsmålet om vi
skall lägga upp en alldeles speciell värnpliktsutbildning
för våra sjömän. En
sådan utbildning skulle ta sikte dels på
att lära vederbörande att handha vapnen
ombord och dels att handha den materiel
som tillkommer för att skydda fartygen
från olyckor i samband med krig.
Också det är en kostsam sak och av
mitt svar framgår klart att detta inte
uteslutande är en försvarsdepartementets
angelägenhet. Det är i högsta grad
också en angelägenhet som berör andra
departement. Frågan har också handlagts
inom flera departement.

Sedan jag blev ansvarig inom regeringen
för totalförsvarsfrågor har jag
haft anledning att närmare studera handelsflottans
beredskap i samband med
andra totalförsvarsfrågor som är aktuel -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

la inom det svenska samhället. Med
hänsyn till den stora oklarhet som råder
i fråga om vad vi bör göra i detta fall
och med hänsyn till den oenighet som
egentligen finns i denna fråga har jag
inte ansett att den bör gå före andra
mycket angelägna anslagsfrågor. Jag
har därför i svaret förklarat att frågan
om uppläggningen av en särskild värnpliktsutbildning
för sjömän och de mycket
stora extrakostnader som därvid
uppkommer bör tas upp till behandling
av försvarsutredningen. Denna kommer
att syssla inte bara med vårt militära
försvar utan också med civilförsvaret.
Försvarsutredningen är rätt forum
i detta fall. Jag trodde att herr
Carlsson i Göteborg kunde uppfatta
mitt svar så att det från min sida förelåg
ett ganska negativt — det har det
varit hela tiden — ställningstagande.
Jag anser inte att dessa frågor är tillräckligt
utredda och klarlagda, men jag
anser att det är viktiga frågor.

Att här ta upp vad som hände under
andra världskriget och vad handelsflottan
betyder för vårt land etc. är ändå
ganska meningslöst. Tror herr Carlsson
att bestyckningen med 40 mm luftvärnskanoner
eller ombordtagandet av antiubåtsvapen
— det har också funnits förslag
härom -— kommer att kunna få någon
avgörande betydelse i händelse av
ett krig? Den militära sakkunskapen
är mycket tveksam, även om den inte
avråder bestämt från åtgärder i den
riktningen. Så snabb som den vapentekniska
utvecklingen är kan nog var
och en räkna ut att det inte är på det
sättet vi får möjligheter att skydda vår
sjöfart om det skulle bli ett krig.

Det är alltså svåra frågor det gäller,
men jag är glad över att Sjöfolksförbundet
och dess representant här är så ivriga
och visar upp ett så ytterst försvarsvänligt
ansikte.

Herr CARLSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Försvarsministerns synpunkter
och hans tveksamhet får man

väl tolka som ett konkret medgivande
av att sjöfartens och sjöfolkets beredskapsfrågor
inte är av sådan angelägenhetsgrad
att man nämnvärt bör ägna
intresse åt dem.

Jag vill emellertid understryka angelägenheten
av att inte tala så mycket
om pjäser etc. Vi har diskuterat dessa
saker många gånger inom beredskapskommittén
som lagt fram fakta i detta
fall. Det är inte fråga om några nya, moderna
pjäser utan om pjäser som redan
finns i lager och som man inte längre anser
sig ha användning för inom armén
och det övriga försvaret. Det är alltså
inte fråga om någon kostnadskrävande
utgift.

Vi har heller aldrig påstått att besättningen
skulle ha några större möjligheter
att försvara sig med dessa pjäser.
Men även om pjäserna inte har den
hundraprocentiga träffsäkerhet som det
moderna luftvärnet har, är det ganska
irriterande för en flygare att anfalla
mot en luftvärnspjäs — det kan nämligen
bli en träff på planet. Denna möjlighet
att träffa har i flera fall visat sig
vara tillräcklig, så att man har kunnat
klara av situationen. Det är också en
psykologisk fråga. Man står inte bara
på däck och knyter näven när det kommer
flygplan, utan man vill kunna besvara
elden.

Beträffande specialutbildningen har
vi sagt i den framlagda utredningen, att
dessa 90 dagar inte skall användas till
att vända klack och sopa kaserngården,
utan de skall användas till effektiv utbildning
i brandskydd, läckageskydd,
sjukvård och naturligtvis även hantering
av dessa pjäser, vilka är av ganska
enkel typ i jämförelse med de pjäser
som ingår i den moderna arméutrustningen.

I svaret har det inte nämnts någonting
om anledningen till att denna fråga
förhalats. Nu förstår jag, att om man
är ointresserad är detta tillräcklig anledning
att lägga frågan på is.

Det sägs i svaret: »Den av överbefäl -

Tisdagen den 12 maj 1964

Nr 23

Svar på interpellation ang. handelsflottans beredskapsfrågor

havaren förordade särskilda utbildningen
av sjömanshusinskrivna värnpliktiga,
vilken bl. a. innebär en ökning
av marinens värnpliktskontingent med
ca 250 man, har jag exempelvis funnit
icke lämpligen höra anordnas inom nuvarande
kostnadsram för det militära
försvaret.» Dessa 250 man finns redan,
och jag vill fråga: Om de inte utbildas
vid marinen, skulle de då inte få någon
utbildning alls? Jag är tämligen övertygad
om att kostnaden för utbildningen
är minst lika stor inom armén eller flyget
som inom marinen. Följaktligen
måste utbildningen kunna rymmas inom
den nuvarande militära försvarsramen.

Vi får naturligtvis vara tacksamma
för att försvarsministern tydligen anser
det lämpligt att låta nästa försvarskommittéutredning
pröva detta förslag. Varken
jag eller försvarsministern torde få
tillfälle att vara med när den utredningen
kommit fram till ett verkligt resultat.
Vi har inom sjöfartens och sjöfolkets
olika organisationer anledning
att ta fasta på detta.

Om man inte vill göra någonting i
dag för att förebygga att sjöfolket hamnar
i eländiga förhållanden inför ett
nytt krig, skall man inte inbilla sig att
något sjöfolk kommer att gå ut. Den
sorts tacksamhet som landet visade efter
de två senaste världskrigen var inte
precis uppmuntrande för det svenska
sjöfolket.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! När man varit ledamot
av den kommitté, som på Kungl. Maj :ts
uppdrag utrett dessa frågor, har man
behov att ta fasta på två saker i denna
diskussion.

Den första är det intresse som sjöfolket
har för beredskapen inom handelsflottan
och som även försvarsministern
konstaterade. Detta stora intresse inom
sjöfolkets olika organisationer är naturligtvis
ett viktigt motiv för att man inte
bara som hittills i tysthet skall förbigå

frågan. Man bör åtminstone låta folk få
veta varför inte detta förslag föranleder
någon åtgärd. Både försvarsminstern
och vi andra vet en sak om det kommande
kriget, nämligen att det aldrig blir
sä som vi i förväg har föreställt oss. Det
är klart att vi måste planera, men vi kan
aldrig förutse hur det blir — om nu kriget
skulle komma, vilket vi alla hoppas
att det inte gör. Därför tror jag det är
meningslöst alt söka förutse vad som
är användbart och inte användbart. Vad
vi vet av erfarenhet är att det under
andra världskriget i de flesta länder var
omöjligt att få vare sig besättning eller
befäl till de båtar, som icke på något
sätt var beväpnade. Först när sjömännen
kände att de hade vapen till eget
skydd, följde de med båtarna. Det fanns
tendenser till precis samma inställning
i Sverige. Om ett nytt krig kommer, är
det naturligtvis en livsfråga att vi kan
hålla sjöfarten i gång, och vi måste nog
göra oss beredda redan i fred.

Den andra saken som jag skulle vilja
peka på är försvarsministerns uppgift
om att det blir så dyrt. Vad som har
avskräckt den militära expertisen är väl
förslaget, att den som genomgått utbildning
och varit sju år till sjöss skulle
slippa återstående värnpliktstjänstgöring.
Men ett starkt skäl för detta, som
man kanske förbisett på militärt håll
eller åtminstone inte tillräckligt tänkt
igenom, är att vi har svårt att få ungdom
som vill gå till sjöss och framför
allt stanna till sjöss. Därför skulle detta
— resonerade vi —- vara en betydelsefull
stimulansåtgärd från det allmännas
sida.

Man kan inte påstå att den utbildning
vederbörande skulle få för de begränsade
uppgifter som skulle komma i fråga
på ett fartyg kommer att kosta mycket
pengar. Den skulle bli betydligt billigare
än att ha dem inne vid marinen
för vanlig utbildning. Risken att denna
sida av saken skulle vara kostnadskrävande
kan alltså utan vidare elimineras.
Pjäser -— inte minst de mindre som

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för

militära ändamål förvärvad mark, m. m.

är utrangerade och lagerhålls — finns
det också tillgång till. Ammunitionen
kan inte heller bli så dyrbar. Därför
tror jag att denna motivering inte riktigt
håller.

Utan att vilja driva resonemanget
särskilt hårt tycker jag att det är tvivelaktigt
om en försvarskommitté kan penetrera
hela detta specialproblem. Jag
är inte heller övertygad om att den blivande
försvarskommittén — vi skall
hoppas att det inte dröjer så länge innan
den blir färdig som herr Carlsson
i Göteborg tänkte sig — lämpligen bör
handlägga denna fråga. Jag skulle nog
ha velat ha en omprövning av saken.
Jag är nämligen inte alldeles säker på
att de som hittills inom departementen
haft hand om frågan har behandlat den
från de utgångspunkter, med den kringsyn
och med alla de faktorer inne i bilden
som hade behövts för att komma till
en riktig lösning. Enligt min mening
finns det anledning för försvarsministern
att ytterligare överväga dessa problem.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Jag tror i motsats till
herr Ståhl att det är mycket lämpligt
att nästa försvarskommitté får hand
om dessa problem, ty om de skall lösas
kommer det att bli kostnadskrävande,
framför allt om staten skall svara för
den skyddsinateriel och de vapen som
skall finnas ombord på alla våra handelsfartyg.
Då bör denna fråga tas med
vid en avvägning av samhällets kostnader
för totalförsvaret i vilken man
samtidigt räknar med dels civilförsvarets
kostnader dels det militära försvarets
kostnader.

Det är möjligt att man kan tillmötesgå
önskemålen om en särskild utbildning,
men jag menar att den i den mån
den gäller sådana ting som brandskydd,
sjukvård o. s. v. borde ordnas
inom sjöfarten på samma sätt som det

övriga näringslivet ordnar sin och betalar
den själv. Det är en sak som rederinäringen
och Sjöfolksförbundet kan
komma överens om. Hemvärn och driftvärn
kan sättas i gång med det snaraste.
Det är fråga om frivillighet, och om detta
är huvudproblemet kan utbildningen
naturligtvis ordnas utan några större
kostnader för statsverket.

Man begär emellertid att alla som är
anställda ombord skall ha särskild värnpliktsutbildning,
speciellt beträffande
de vapen och skyddsmedel som skall
finnas ombord. Det är detta, herr talman,
som jag ställt mig tveksam till
med hänsyn till den snabba vapentekniska
utvecklingen. När det därtill är
fråga om relativt stora kostnader bör
— i varje fall om vi skall binda oss för
dem — dessa kostnader prövas vid en
avvägning tillsammans med andra kostnader
för uppgifter inom totalförsvaret.
Så har jag sett problemet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Svar på interpellation ang. återförande
till tidigare fastighetsägare av viss för
militära ändamål förvärvad mark, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Larsson i Hedenäset
har i interpellation frågat mig, när
åtgärder eller förslag kan vara att emotse
med anledning av utredningen om
återförande till de tidigare fastighetsägarna
av mark eller avverkningsrätt
som av 1942 års militära markersättningsnämnd
(sedermera 1944 års markersättningsdelegerade)
förvärvats eller
arrenderats inom Norrbottens län. Herr
Larsson har vidare frågat vad Kungl.
Maj:ts åtgärder eller förslag i denna
fråga kan väntas innebära.

Tisdagen den 12 maj 1964

Nr 23

Svar pa interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för

militära ändamål förvärvad mark, m. m.

Med anledning av ett uttalande av
riksdagen är 1956 uppdrog Kungl. Maj:t
åt chefen för försvarsstaben att utreda
frågan i vad män förutsättningar fanns
ur militär synpunkt att till vederbörande
fastighetsägare återställa avverkningsrätten
på de arrenderade markområdena
respektive upplåta avverkningsrätt
pa de inköpta områdena. Sedan
chefen för försvarsstaben framlagt resultatet
av utredningen, blev detta föremål
för remissbehandling. Kungl. Maj:t
har därefter den 6 maj i år beslutat att
icke vidtaga någon åtgärd i anledning
av utredningen.

Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Larssons interpellation.

Vidare anförde:

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Jag ber att på övligt sätt
få framföra ett tack till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
för svaret på min interpellation. Interpellationssvaret
var kort och negativt.
Det innehåller i sin helhet följande:

»Med anledning av ett uttalande av
riksdagen år 1956 uppdrog Kungl. Maj:t
åt chefen för försvarsstaben att utreda
frågan i vad män förutsättningar fanns
ur militär synpunkt att till vederbörande
fastighetsägare återställa avverkningsrätten
på de arrenderade markområdena
respektive upplåta avverkningsrätt
på de inköpta områdena. Sedan
chefen för försarsstaben framlagt resultatet
av utredningen, blev detta föremål
för remissbehandling. Kungl. Maj:t har
därefter den 6 maj i år beslutat att icke
vidtaga någon åtgärd i anledning av utredningen.
»

Detta är försvarsministerns besked i
frågan. Under åberopande av den motivering
som jag anför i interpellationen
och även tidigare framhållit tillåter jag
mig, trots det knapphändiga svaret, att
erinra om några fakta i detta ärende.

År 1956 uttalade riksdagen på förslag
av statsutskottet följande: »I syfte att
mildra olägenheterna av kronans disposition
av ifrågavarande markområden
har chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen
funnit en tänkbar
utväg vara att till vederbörande fastighetsägare
återställa avverkningsrätten
till skogen på de arrenderade markområdena
respektive upplåta avverkningsrätt
till ägarna av de stamfastigheter,
från vilka markområdena försålts till
kronan.»

»I syfte att mildra olägenheterna av
kronans disposition» anförde således
riksdagen, och försvarsministern meddelar
i dag: »Kungl. Maj:t har därefter
den 6 maj i år beslutat att icke vidtaga
någon åtgärd i anledning av utredningen.
»

Den av riksdagen begärda utredningen
av frågan uppdrog Kungl. Maj:t
åt försvarsstaben att utföra. Utredningsuppdraget
redovisades år 1959. Av utredningen
framgår, att kronan underbetalt
för de köp och arrenderättigheter
som under 1940-talet »erövrades». Vidare
framgår av utredningen, att kronan
framför allt i övre Norrland för en sådan
markanskaffningspolitik. Oaktat
detta anför försvarsministern i dag:
»Kungl. Maj:t har därefter den 6 maj i
år beslutat att icke vidtaga någon åtgärd
i anledning av utredningen.»

Försvarsstabens utredning av frågan
har sedan remissbeliandlats. Skogsvårdsstyrelsen
i Norrbottens län har
därvid anfört bl. a. följande: »Skogsvårdsstyrelsen
anser det rent principiellt
högst angeläget att alla möjligheter
tillvaratages att kompensera befolkningen
för de ekonomiska avbräck som
förorsakas den av militära skäl — ett
inkomstbortfall som rätteligen borde
jämnt fördelas på landets hela befolkning».
Skogsvårdsstyrelsen understryker
vidare angelägenheten av »att i möjligaste
mån kompensera befolkningen
för de förluster den åsamkats genom att

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för

militära ändamål förvärvad mark, m. m.

i en kritisk situation och under hot om
expropriation avhända sig äganderätten
eller dispositionsrätten till delar av sina
fastigheter till priser som i dagens läge
förefaller orimligt låga.» Dagens svar är
oaktat detta förhållande detta korta:
»Kungl. Maj:t har därefter den 6 maj i
år beslutat att icke vidtaga någon åtgärd
i anledning av utredningen.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län har
vid remissbehandlingen anfört bl. a.
följande: »De anförda siffrorna visar,
att det icke saknas fog för påståendet,
att kronan gjort en mycket god affär
vid köpet av dessa områden. Såsom
länsstyrelsen i sitt tidigare yttrande
framhållit, har avsikten vid kronans
förvärv givetvis icke varit att tillföra
kronan vinst. Det finnes därför starka
skäl för att kompensera jämväl de fastighetsägare
som sålt ifrågavarande
områden.» Detta är ett uttryck för den
berörda länsstyrelsens bedömning. Försvarsministern
nöjer sig ändock med att
meddela att Kungl. Maj:t har därefter
den 6 maj i år beslutat att icke vidtaga
någon åtgärd i anledning av utredningen.

Herr talman! Det kan synas att detta
är en lokalfråga och en liten fråga i de
stora sammanhang vi har inte minst då
det gäller försvarsfrågorna. Det är emellertid
i så måtto en stor fråga att det
för kronan gäller att ta upp den och att
inse att den ytterst är av intresse och
betydelse för att man skall uppnå förståelse
och kontakt mellan försvarsmakten
och den berörda befolkningen. Det
är, synes det mig, ur dessa synpunkter
beklagligt att statsrådets svar är så negativt.
Efter detta besked återstår —
trots åtta års väntan på ett beslut från
Kungl. Maj:t — inte annat än att på
nytt underställa frågan riksdagens prövning.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Herr Larsson i Hedenäset
har ju sett till, att riksdagen blivit

väl medveten om vad mitt svar innehöll.
Jag skall i korthet nämna varför svaret
och beslutet blivit negativt.

Det rör sig här om frågan huruvida
köp av skog som kronan gjorde för 20
år sedan skall få återgå eller om avverkningsrätten
skall få återgå till ägarna i
fråga om arrenden som kronan gjorde
för 20 år sedan. Jag behöver väl inte
säga att ett tillmötesgående i detta fall
från statsmakternas sida måste komma
att få prejudicerande verkningar av synnerligen
stor betydelse. Denna mark och
de arrenderade områdena behövs fortfarande
för försvaret. Detta är det väsentliga
och det har, såvitt jag vet, inte
heller herr Larsson förnekat. En del
av områdena är orörda. På andra håll
har man av försvarsskäl tvingats avverka
mycket skog. På en del ställen
har det kalhuggits, i varje fall har det
avverkats, och på andra håll har man
av skogliga skäl tvingats tillgripa avverkning.
Om man nu skulle vidta någon
åtgärd — förslag har funnits och herr
Larsson i Hedenäset har intresserat sig
för frågan och försökt hjälpa ägarna
som det här gäller — t. ex. att låta avverkningsrätten
återgå till ägarna, skulle
det i varje fall bli en mycket orättvis
lösning. En del ägare skulle få nytta av
det och en del andra absolut inte. Det
är knappast möjligt att gå fram på detta
sätt. Detta skulle i varje fall komma att
skapa ännu värre irritation, så långt
jag begriper, än den nuvarande ordningen
gör. Det är ju en mera politisk
sida av saken. Det som är väsentligt för
mig är att det numera är klart beträffande
de områden som staten arrenderat,
att fortifikationsförvaltningen har
föreskrivit att avverkning icke får ske
i annan utsträckning än vad som är
absolut nödvändigt så att skogen när
arrendetiden utgår 1990 skall vara av
samma omfattning som när kronan tillträdde
området. Detta är väsentligt för
arrendatorerna, och bestämmelser därom
finns redan.

Tisdagen den 12 maj 19G4

Nr 23

Svar på interpellation ang. åtgärder till förebyggande av våldsbrott

Ja, herr Larsson i Hedenäset, detta är
eu av de frågor som har vållat mig mest
besvär under de senaste åren, inte minst
på grund av herr Larssons envishet att
ständigt skjuta fram dem. Jag förstår nu
att herr Larsson i Hedenäset kommer
igen till riksdagen med detta ärende,
och det har han naturligtvis rätt att
göra.

Herr talmannen övertog ledningen av
förhandlingarna.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! För det första vill jag
med uppskattning notera det klara besked
som lämnades att när de arrenderade
skogsområdena återställs skall de
så långt möjligt vara i samma skick som
när de mottogs. Även om jag är mindre
belåten med det negativa besked som
lämnats i stort tycker jag att jag bör
med uppskattning erkänna det som synes
mig vara positivt.

Sedan vill jag vad beträffar de områden
som såldes eller arrenderades för
20 år sedan ha in i bilden det förhållande
som skogsvårdsstyrelsen i ett auktoritativt
yttrande påpekar när skogsvårdsstyrelsen
framhåller, att dessa försäljningar
och arrendeupplåtelser skedde i
en kritisk situation och under hot om
expropriation. Det är just detta som synes
mig motivera att de alltför låga ersättningar
som vederbörande har fått
på något sätt justeras.

Det är klart att avverkningarna på åtskilliga
av dessa områden skapar rättviseproblem
om t. ex. avverkningsrätten
skall ges åt vederbörande fastighetsägare.
Men detta förhållande kan vederbörande
fastighetsägare icke rå för. Det
är kronan som genom att företa dessa
avverkningar har skapat svårigheter att
sedan åstadkomma full rättvisa. Den
som har förorsakat svårigheterna att
åstadkomma full rättvisa synes mig böra
så långt möjligt ge rätt åt dem det vederbör
och icke försöka slippa ifrån ansvaret
med att tala om att det är svårt

att nå hundraprocentig rättvisa. Skall
det bli norm för handlandet att om det
är svårt att få full rättvisa när en olägenhet
förorsakas av en enskild eller av det
allmänna denne då får smita från ansvaret,
då kommer vi ju i ett rättslöst
tillstånd.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Svar på interpellation ang. åtgärder till
förebyggande av våldsbrott

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Nordgren har frågat
mig om jag ämnar överväga snara
åtgärder för att stävja den beklagansvärda
utvecklingen mot allt flera och
svårare våldsbrott.

Jag vill först nämna några ord om
brottslighetens utveckling under senare
år sådan den avspeglas i polisstatistiken.
Under tioårsperioden 1950—1960
ökade totala antalet strafflagsbrott, som
kommit till polisens kännedom, med 70
procent, femårsperioden 1958—1963 innebär
en ökning med 8 procent. Studerar
man dessa siffror närmare skall
man finna att ökningen hänför sig i
första hand till egendomsbrotten. Brotten
mot person, d. v. s. i främsta rummet
våldsbrotten misshandel, mord, dråp
och våldtäkt, har ökat men inte i samma
grad som egendomsbrotten — med
26 procent under 1950-talet och under
femårsperioden 1958—1963 med 6 procent.
Med dessa siffror vill jag endast
framhålla att våldsbrotten visserligen
ökat i antal, men relativt sett, d. v. s. i
förhållande till kriminaliteten i övrigt,
är ökningen ganska måttlig. Någon accentuerad
förskjutning mot allt flera
våldsbrott kan i varje fall inte utläsas
ur statistiken.

Härmed vill jag naturligtvis inte ha
sagt att det inte skulle behövas åtgärder

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. åtgärder till förebyggande av våldsbrott

i svfte att motverka den ökade brottsligheten.
Alla torde vara ense om att
den måste bekämpas med alla till buds
stående medel. Jag vill erinra om att
statsmakterna enats om en genomgripande
straffrättsreform, brottsbalken,
varvid man företagit en fullständig översyn
av bestämmelserna om brotten mot
person. Brottsbalken medför också en
utbyggnad och differentiering av påfölj
dssystemet i syfte att lagöverträdarna
skall kunna ges en mera individuell
och effektiv behandling och hindras
att begå nya brott. Jag vill också
erinra om den upprustning som just nu
äger rum i fråga om de organ som kanske
spelar den allra viktigaste rollen i
kampen mot brottsligheten, nämligen
polis- och åklagarväsendet.

Några åtgärder härutöver som särskilt
tar sikte på våldsbrotten är jag
för närvarande inte beredd att föreslå.

Vidare anförde:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för svaret på min interpellation.
Den framställdes under intrycket
av den starka indignation som alla kände
inför det nya bevis vi den 15 januari
detta år fick på hur illa människor
kan bära sig åt. Då inträffade det sjuttonde
taximordet i vårt land som justitieministern
och jag sannolikt kan erinra
oss. Vid detta taximord demonstrerades
ånyo den brist på respekt för
samlevnadens mest elementära regel,
nämligen livets okränkbarhet.

Samhället — detta mångtydiga begrepp
— ålägges i dag en mångfald
uppgifter. Det råder inte alltid enighet
om vilka mål och vilken omfattning
samhällsuppgifterna skall ha. Men på
ett område borde det inte finnas mer
än en mening, nämligen när det gäller
samhällets plikt att trygga sina medborgare
mot brott. Jag medger att samhället
skall ta rimlig hänsyn till den

som begår ett brott, men hur viktigt
detta än är måste samhällets primära
målsättning alltid vara att skydda sina
lojala och hederliga medborgare mot
brottslig handling. Inte minst gäller
detta tryggheten till liv och lem.

Det finns grupper som i högre grad
än andra är utsatta för brottsfaran.

Barnen är en sådan grupp. De löper
risken att utsättas för våld från personer
— visserligen ett begränsat antal
— vilkas brottsliga beteende grundar
sig på känslomässig abnormitet, d. v. s.
ett sjukdomstillstånd. Det måste vara
samhällets plikt att kringskära dessa
människors möjligheter eller rättare sagt
tillfällen att handla på det sätt som
dikteras av deras sjukdom.

En annan sådan grupp är just taxichaufförerna.
Det är här fråga om en
kår av utomordentligt tjänstvilliga och
tillmötesgående människor, som dygnet
runt står till vårt förfogande. De löper
på många sätt en mycket stor risk. De
tvingas på grund av sitt arbete att komma
i kontakt med ett mycket stort antal
människor. Bland dessa finns det
ett relativt sett ganska ringa men absolut
sett icke obetydligt antal människor
som under vissa förutsättningar
utgör en klar risk för taxichaufförernas
säkerhet. Vi får inte blunda för att uttrycket
»tillfället gör tjuven» kan formuleras
om till »tillfället gör mördaren».

När det gäller en så utsatt grupp som
taxichaufförerna måste samhället anstränga
sig ytterligare för att tillförsäkra
dessa en säkerhetsgaranti. Vad
har dessa människor, som i sitt samhällsgagnande
och för oss alla nödvändiga
serviceyrke löper så stora risker,
för glädje av att veta att de grövre
våldsbrotten ökar relativt sett mindre
än kriminaliteten i övrigt. l>et för dem
väsentliga är att de själva utgör en utsatt
grupp. Det för oss väsentliga är
dessutom att våldsbrotten absolut sett
ökar. Jag tror inte att det är tillräckligt
för denna yrkeskår att veta att vi

Tisdagen den 12 maj 19G4

Nr 23

Svar pa interpellation ang. redovisning för riksdagen av undersökningar utförda av

de kriminologiska kommittéerna inom

anviinder »alla till buds stående medel»
för att lösa problemet, när det visat sig
att dessa medel är otillräckliga. Det
gäller såvitt jag förstår att skapa nya
medel. Ett sådant medel anser jag vara
skärpta straffbestämmelser för vissa
former av brott. Det är möjligt att även
en sådan åtgärd är otillräcklig, men det
är inget skäl för att den inte bör vidtas.
Det ankommer enligt min mening på
justitiedepartementet att fundera ut
andra medel. Jag hoppas att den upprustning
som äger rum inom de organ
som spelar en viktig roll i kampen mot
brottsligheten, nämligen polis- och åklagarväsendet,
skall ge ett visst resultat.
Men jag hoppas också att om man inom
departementet, inom någon annan myndighet
eller på annat håll finner lämpliga
medel för att komma till rätta med
våldsbrotten, justitieministern då är beredd
att frandägga förslag därom till
gagn både för den berörda gruppen och
för oss alla.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! En av de åtgärder som
herr Nordgren efterlyste, nämligen
skärpta straff för vissa slags brott, har
riksdagen fattat beslut om i och med
att riksdagen antog förslaget till brottsbalk.
Straffsatserna för brott mot person
är där helt översedda, och bestämmelserna
har fått en helt annan utformning
än de som för närvarande gäller.

Men det viktigaste av allt jag räknade
upp är väl ändå det som jag nämnde
sist i mitt svar, nämligen polis- och
åklagarväsendet. Att brott blir upptäckta
och att den som begår brott vet att
han löper en mycket stor risk att bli
upptäckt och därmed blir föremål för
åtgärder, tror jag är det viktigaste.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Det har nu gått rätt
lång tid sedan jag framställde min interpellation,
och det är givet att det har

FN och Europarådet

hänt eu del saker sedan dess. Men jag
kan inte dela justitieministerns uppfattning
att det viktigaste är att upptäcka
brotten. Det viktigaste är enligt min
uppfattning att förhindra brott.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 15

Svar på interpellation ang. redovisning
för riksdagen av undersökningar utförda
av de kriminologiska kommittéerna inom
FN och Europarådet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Braconier har frågat
mig om jag vill vidtaga åtgärder för
att resultaten av de undersökningar som
gjorts av de kriminologiska kommittéerna
inom FN och Europarådet förelägges
riksdagen.

Det är ett betydande utredningsarbete
som bedrivs i FN:s och Europarådets
regi — och det är inte bara på det kriminologiska
området. I den mån detta
utredningsarbete inte är inriktat på konventionsförslag,
brukar resultatet av undersökningarna
presenteras i monografier
av olika slag. Dessa utges av trycket
eller i stencilerad form. Publicering
sker dock ej förrän undersökningen
slutförts. Om jag nu håller mig till kriminologien,
så har en hel del värdefulla
undersökningsresultat publicerats. Jag
tänkter inte bara på den av herr Braconier
omnämnda undersökningen av ungdomsbrottsligheten
utan även, för att
nämna några exempel, på utredningarna
rörande dödsstraffet och angående
kriminalvård i frihet. Jag är helt ense
med herr Braconier om att resultatet
av dessa undersökningar är av värde
för debatten i hithörande frågor.

Vad beträffar frågan om åtgärder bör
vidtagas för att undersökningsresultaten
skall komma till riksdagens kännedom

Tisdagen den 12 maj 1964

30 Nr 23

Svar på interpellation ang. redovisning för riksdagen av undersökningar utförda
av de kriminologiska kommittéerna inom FN och Europarådet

vill jag framhålla följande. I den mån
bedrivna undersökningar resulterar i
konventionsförslag och Sveriges anslutning
till konventionen är aktuell, underställes
ju frågan om en sådan anslutning
riksdagen, som därmed får tillfälle
att ta del av utredningsresultaten. För
övriga fall — och det kanske är dem
som interpellanten närmast åsyftar -—
vill jag erinra om riksdagens eget bibliotek.
Jag har inhämtat att man där förfogar
över den mest kompletta samlingen
i vårt land av såväl United Nations
Documents som Europarådets publikationer.
Detta gäller såväl tryckta
som stencilerade skrifter.

Med anledning av vad jag nu anfört
nödgas jag besvara herr Braconiers fråga
så, att jag inte anser mig böra vidtaga
några särskilda åtgärder i den av
interpellanten berörda frågan.

Vidare anförde:

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få framföra mitt tack för svaret.
Jag tolkar detta så att justitieministern
förutsätter att de undersökningar
som är av värde kommer att publiceras.
Jag vill erinra justitieministern — vilket
han själv säkerligen påminner sig
— om att han, om jag inte minns fel,
vid flera tillfällen, bl. a. i en artikel i
Tiden, påpekat att vi när det gäller
brottsligheten har alltför få undersökningar.

Anledningen till att jag för rätt länge
sedan ställde denna fråga, som av olika
skäl inte blivit besvarad förrän nu, är
inte minst den att vi kommer att få en
debatt om massmedias roll i samhället.
Denna roll har flera gånger diskuterats
i samband med frågan om filmcensuren.
Därvidlag har konstaterats att man
har ett mycket litet underlag för en undersökning.

I riksdagsberättelsen såg jag att så -

väl justitieminister Kling som generaldirektör
Eriksson varit inkopplade på
arbetet i denna fråga, och man har gjort
en undersökning. Resultatet av denna
lär föreligga i förtrolig form. Därför
gav jag uttryck åt en förhoppning om
att i den mån detta resultat inte skulle
komma att publiceras justitieministern
skulle medverka till en publicering. Den
undersökning som företagits är dock av
betydelse.

Jag vet att riksdagsbiblioteket har
gjort stora ansträngningar för att få
fram detta material, men enligt de uppgifter
jag inhämtat föreligger sex undersökningar
å kriminologiens område från
Förenta Nationerna. Av dessa sex undersökningar
lär det vara svårt att få
fram mer än tre från riksdagsbiblioteket.
När det gäller Europarådet har väl
utrikesdepartementet såvitt jag kan se
ganska stora möjligheter, men för riksdagsbiblioteket
är det rätt svårt att få
fram detta material.

Detta är, herr talman, anledningen till
att jag har velat framställa denna interpellation.
Om det skulle visa sig att
vi inte kan få fram detta material, som
är av värde inte minst för en debatt om
filmcensuren, skulle jag vilja uttrycka
den förhoppningen, att justitieministern
ville medverka till att materialet i någon
form blir tillgängligt för riksdagens
ledamöter.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Om svårigheter har visat
sig uppstå att få fram dessa dokument
är jag övertygad om att anledningen
därtill ligger i att internationella
organisationer mycket ofta vägrar att
publicera sina undersökningar förrän
dessa är helt slutförda. Man vill inte publicera
delresultat, och därför kan materialet
under ganska lång tid komma
att behandlas såsom förtroligt.

Skulle det emellertid visa sig att det
material som internationella organisa -

Tisdagen den 12 maj 19G4

Nr 23

Svar på interpellation ang. ändringar i djurskyddslagstiftningen i syfte att förhindra
eller försvåra handeln med stulna djur

tioner färdigställt blir svårt att erhålla, det allmänna beträffande uppköp och
skall jag gärna i den mån det är mig omhänderhavande av försöksdjur,
möjligt medverka till en publicering.

Härmed var överläggningen slutad. Vidare anförde

§ 16

Svar på interpellation ang. ändringar i
djurskyddslagstiftningen i syfte att förhindra
eller försvåra handeln med stulna
djur

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Levin bär frågat
mig om förslag till ändringar i djurskyddslagstiftningen
kommer att föreläggas
1965 års riksdag och om det kan
förväntas att förslaget kommer att ges
en sådan utformning att handeln med
stulna djur kommer att förhindras och
att möjligheter till insyn för det allmänna
kommer att ges i vetenskapliga
institutioners uppköp och omhänderhavande
av försöksdjur.

Med anledning härav får jag meddela
att frågor om ändring i djurskyddslagstiftningen
för närvarande beredes inom
justitiedepartementet. Av djurskyddsutredningens
betänkanden har det om
djurplågeri och vetenskapliga djurförsök
remissbehandlats. För det sista betänkandet
»Om slakt och kastrering av
ren jämte andra djurskyddsfrågor» —
där den av herr Levin särskilt berörda
bandhundsfrågan utredes — går remisstiden
ut den 1 juni. Så snart arbetskraft
kan avdelas för uppgiften, kommer
förslag i ämnet att utarbetas inom
departementet, och jag räknar med att
—■ i den mån departementsberedningen
resulterar i förslag som fordrar lagändringar
— dessa skall kunna föreläggas
nästa års riksdag. Därvid kommer jag
att ta ställning till de särskilda djurskyddsfrågor
som berörs i interpellationen,
däribland spörsmålet om insyn för

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Jag tackar justitieministern
för svaret på min interpellation,
ett svar som jag är helt tillfredsställd
med. Det är ju förståeligt att man inom
departementet velat avvakta djurskyddsutredningens
slutbetänkande innan man
företar de ändringar i lagen som kan
föranledas av betänkande som utredningen
tidigare har avgivit. Det var ju
först i slutet av år 1963 som slutbetänkandet
avgavs, och det är fortfarande
föremål för remissbehandling. Jag hoppas
emellertid att behövlig arbetskraft
skall kunna avdelas inom departementet
så att förslag skall kunna föreläggas
nästa års riksdag, vilket justitieministern
också räknar med. Det hoppas
jag trots att jag vet att departementet
är och har varit överhopat med stora och
viktiga lagförslag, förslag som många
anser så viktiga, att den av mig väckta
frågan i jämförelse med dem är så betydelselös
att den inte är mycket att
spilla tid och arbetskraft på.

Men om frågan om bättre skydd för
djuren i och för sig är en liten sak, så
är det dock något som många människor
i vårt land är mycket intresserade
av. Det har vi inte kunnat undgå att
märka, bl. a. av den debatt som i tidningar
och på andra håll förts i sådana
frågor som bättre skydd för bandhundar,
stölderna av kattor och dessas försäljning
till en del vetenskapliga institutioner
samt i många andra djurskyddsfrågor.
Jag kan därför försäkra justitieministern
att arbetet med utarbetande av
bättre djurskyddslag följs med den allra
största uppmärksamhet av många människor
runt om i landet.

I de av utredningen avgivna betänkandena
finns ju också förslag till många
förbättringar, även om man i vissa av -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. planeringen av vårdanläggningar inom mentalsjukvården

seenden nog kan tycka att de skulle
kunna gå ett steg längre än vad som
föreslagitts. Det gäller t. ex. frågan om
insyn i institutionernas inköp och omhänderhavande
av försöksdjur, en fråga
som statsrådet förutsätter kommer
upp till behandling i samband med en
eventuell lagändring. Jag tror att det
även för institutionerna vore mest fördelaktigt
om man finge till stånd en
insyn av sådan art, att anledning till
misstanke om att allt inte går till som det
borde göra, kunde elimineras. Jag hoppas
emellertid att remissvaren och behandlingen
i departementet av denna
fråga skall ge anvisningar om lämpliga
vägar att lösa även detta besvärliga
problem.

Jag vill ännu en gång tacka för svaret
och känner mig övertygad om att frågan
om förbättrat djurskydd nu ligger i goda
händer.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 17

Svar på interpellation ang. planeringen
av vårdanläggningar inom mentalsjukvården Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Dahlgren har frågat
mig om jag anser den ordning som
tillämpas vid planering av vårdanläggningar
inom mentalsjukvården vara tillfredsställande
och om jag avser att vidta
åtgärder för att förbättra nämnda planering.
Interpellanten har som bakgrund
till dessa frågor anfört att en ny vårdpaviljong
vid S:ta Gertruds sjukhus i
Västervik inte kunnat tas i bruk vid
beräknad tidpunkt.

Planeringen i fråga om upprustningen
av den statliga mentalsjukvården handlägges
av byggnadsstyrelsen och mentalsjukvårdsberedningen.
I mentalsjukvårdsberedningen
ingår — såsom leda -

möter eller experter — bl. a. representanter
för byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen
och centrala sjukvårdsberedningen.
Denna sammansättning av
beredningen har främjat samordningen
av de byggnadstekniska och de medicinska
aspekterna vid planeringen. Den
tillämpade ordningen för planeringsarbetet
får anses ha fungerat tillfredsställande.
Under den tid som den nuvarande
planeringsorganisationen fungerat har
en betydande upprustning av den statliga
mentalsjukvården genomförts. Den
erfarenhet på området som nu finns hos
planeringsorganen är också av största
värde. Enligt min mening finns det därför
inte någon anledning att ändra på
den nuvarande ordningen inför landstingens
övertagande av mentalsjukvården.

Vad gäller den av interpellanten behandlade
frågan om tidpunkten för
ianspråktagandet av en ny vårdpaviljong
vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik
kan jag lämna följande uppgifter.
Byggnadsarbetena slutbesiktigades i oktober
1963, och därav föranledda kompletteringar
har avslutats omkring den
1 april 1964. Utrustningsarbetet, som
påbörjades i november 1963, beräknas
vara helt avslutat i mitten av innevarande
månad. Den nya vårdpaviljongen
kan då i och för sig beläggas. Den bör
emellertid först anslutas till en av medicinalstyrelsen
och hälsovårdsnämnden
i Västervik godkänd låggradig avloppsreningsanläggning
för sjukhuset. Denna
beräknas vara färdigställd inom en månad.
Så snart den nya vårdpaviljongen
är fullbelagd kommer de äldre paviljonger,
som därvid frigöres, att rivas.

Jag vill slutligen nämna, att den ifrågavarande
vårdpaviljongen enligt planerna
beräknades vara färdigbyggd i
mars i år. Därefter behövs normalt en
viss tid för att avsluta utrustningsarbetet.
En viss försening har otvivelaktigt
inträtt i detta fall beroende på svårigheter
att lösa avloppsfrågan. Förseningen
kan dock knappast anses anmärk -

Tisdagen den 12 inaj 1964

Nr 23

Övar pa interpellation ang. planeringen av

ningsvärd för ett så omfattande byggnadsprojekt
som det här gäller.

Vidare anförde:

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för socialdepartementet
för att han svarat på min interpellation
— men jag är på intet sätt
nöjd med det svar jag har fått.

Statsrådet säger att en viss försening
har inträffat på grund av svårigheterna
att lösa avloppsfrågorna men att denna
försening inte är anmärkningsvärd. Jag
kan inte dela den uppfattningen. För
min del finner jag förseningen, som beror
på svårigheterna att lösa avloppsproblemen,
mycket anmärkningsvärd.
Det är ju ändå på det sättet, herr statsråd,
att uppmärksamheten redan 1957
fästes på de förhållanden som är rådande
vid sjukhuset. Medicinalrådet Bergman,
som det året företog en inspektion
vid sjukhuset, skriver i sin rapport följande:
»F. n. finns fyra separata utsläpp
i Gamlebyviken. Inget av dessa har något
slag av reningsanläggning. Detta har
medfört en så kraftig slamavsättning
ute i recipienten att en muddring nu
blivit nödvändig. En rening — minimum
slamavskiljning är nödvändig för
att undvika komplikationer i form av
ledningsstopp och intensiv förorening
av recipienten. Vattenlagens krav på
rening kan f. ö. icke negligeras längre.»

Hälsovårdskonsulenten Ericsson, som
deltog i inspektionen och har upprättat
en särskild PM över föroreningsfrekvensen
och även granskat olika förslag till
reningsanläggningar, säger också i denna
PM, att en radikal lösning av avloppsfrågan
givetvis vore en anslutning till
stadens reningsverk.

Detta skedde alltså 1957, och vad som
hänt i fråga om väsentligheter därefter
är att först den 28 februari i år inkom
från kungl. byggnadsstyrelsen till hälsovårdsnämnden
i Västervik en anhållan
om tillstånd att till befintligt avlopps 2—Andra

kammarens protokoll i96''t. N,

vårdanläKgningar inom mentalsjukvården

nät få ansluta i paviljong MK1 befintlig
avloppsanläggning.

.lag ber att få påpeka att denna anhållan
enligt författningen skall göras
innan byggnadsarbetet igångsätts. Den
19 mars 1964 behandlade stadens hälsovårdsnämnd
ärendet ocli konstaterade
att handlingarna icke var fullständiga,
då sättet för avloppsvattnets behandling
och utledande i recipienten inte
var angivet, och därför bordlädes ärendet.

Först den 31 mars i år förelåg fullständiga
programhandlingar för provisorisk
reningsanläggning hos hälsovårdsnämnden.
Den 16 april behandlade
hälsovårdsnämnden ärendet och beslutade
»på förhandenvarande grunder
och med omedelbar verkan bifalla den
gjorda framställningen». Här bör tillläggas
att vid detta sammanträde också
länsingenjören var närvarande. Han
har i skrivelse yttrat sig över den provisoriska
anläggningen. Han skrev bl. a.:
»I sammanhanget vill påpekas, att urin
från svinstallarna utsläppes i Gamlebyviken
genom sjukhusområdets huvudavlopp.
Enligt den s. k. förprövningskungörelsen
av den 30 nov. 1956 § 5
får urin från djurstallar ej utsläppas i
vattenområde utan att anmälan härom
gjorts till statens vatteninspektion.»

Jag konstaterar nu, herr talman, att
först i dessa dagar påbörjar man en
låggradig reningsanläggning, efter det
att vårdpaviljongen som skall ta emot
180 patienter stått färdig i över sju
månader. Detta kallar jag dålig planering.
Även om byggnadsarbetet gick
fortare än planerat och byggnaden blev
färdig i oktober i stället för i mars,
som statsrådet säger att den skulle vara,
är detta i och för sig ingen ursäkt för
att lokaliteterna inte kunde tas i bruk
den dag de var färdigbyggda. Eftersom
jag själv tillhört en sjukhusdirektion
under 14 år, därav många år som ordförande,
vågar jag påstå att jag har den
erfarenheten att utrustningen av nybyggda
lokaliteter skall planeras och

• 23

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. planeringen av vårdanläggningar inom mentalsjukvården

verkställas successivt och samtidigt
med byggnadsarbetet. Efter slutbesiktning
bör man klara återstående kompletteringar
på mycket kortare tid än
som bär varit fallet.

Jag vet att man skulle ha kunnat göra
det även vid detta sjukhus. Man erhöll
nämligen nådigt tillstånd att flytta in
utrustningen, hänga armaturer och så
vidare före slutbesiktningen. De kompletteringsarbeten
som krävdes av entreprenören
efter slutbesiktning var av
sådan art, att utrustningsarbetet kunnat
fortgå obehindrat under den tid som
erfordrades. Jag vet nu inte om de kompletteringar,
som statsrådet anger i sitt
svar och som avslutats omkring den 1
april i år, avser den tryckstegringsanläggning,
som sedermera har installerats
för vattnet. I så fall är även detta
ett bevis på synnerligen bristfällig planering.
I sak förhöll det sig nämligen
på det viset, att många chefstjänstemän
påtalat att det vattentryck som fanns
att tillgå på sjukhuset var så lågt, att
det inte skulle vara tillräckligt för den
nya vårdpaviljongens sjätte våning.
Vid full drift skulle det endast räcka
upp till tredje våningen. Numera har
en vattentrycksstegrare installerats för
några tiotusental kronor.

Bortsett från dessa i mitt tycke trista
förhållanden finner jag det synnerligen
anmärkningsvärt att inte de statliga
myndigheterna följer bestämmelserna
på olika områden, där lag och förordning
finns att följa. Staten har enligt
min uppfattning skyldighet att gå ett
steg före kommuner och enskilda bland
annat när det gäller avloppsfrågor. Det
iir sannerligen ingen lätt uppgift för
de vattenvårdande myndigheterna och
deras tjänstemän att få enskilda personer
att följa och förstå nödvändigheten
av hälsovårdsföreskrifter, om man ser
att statens sjukhus inte följer dem.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Dahlgren erinra -

de om att frågan om avloppsreningsverket
på sitt sätt hade en läng historia.
Han nämnde årtalet 1957. I anledning
av hans beskrivning är det kanske lämpligt
att mera i detalj fortsätta skildringen
av det som hände efter 1957. Det
uppehöll sig herr Dahlgren inte vid.
Jag vill då betona att mentalsjukvårdsberedningen
sammanträdde i mars 1958
i Västervik för att diskutera just den av
herr Dahlgren nämnda bergmanska
inspektionsrapporten. Byggnadschefen
i Västervik meddelade då att staden utredde
frågan om uppförande av ett höggradigt
reningsverk för stadens avloppsvatten,
till vilket reningsverk sjukhusets
spillvatten enligt stadens önskemål
borde anslutas.

Därefter har statliga myndigheter under
årens lopp tagit olika initiativ. Sålunda
har mentalsjukvårdsberedningen
vid ett flertal tillfällen förklarat sig
intresserad av anslutning av sjukhuset
till det av staden planerade avloppsreningsverket
samt även hemställt om uppgift
om villkoren härför. Såvitt jag vet
var det först den 3 december 1963 som
drätselkammaren i Västervik fattade beslut
om projektering av ifrågavarande
avloppsreningsverk samt om sättet för
beräkning av kostnaderna för sjukhusets
anslutning till det. Reningsverket
beräknas nu kunna vara klart 1969.

Inom mentalsjukvårdsberedningen pågår
för närvarande med hjälp av bl. a.
teknisk expertis bedömning av stadens
villkor för anslutning av sjukhus. Jag
vill också erinra om att den av 1961 års
riksdag godkända planen för upprustning
av S:ta Gertruds sjukhus anvisade
alternativa lösningar i avloppsfrågan,
nämligen antingen uppförande av ett
eget höggradigt reningsverk vid sjukhuset
eller anslutning av sjukhuset till
stadens framtida reningsverk. Det är
min förhoppning att förslag i denna
fråga skall kunna underställas 1965 års
riksdag.

Slutligen tog herr Dahlgren upp frågan
om vårdpaviljongen, varvid han

Tisdagen den

Svar på interpellation ang. planeringen av

ifrågasatte huruvida den inte hade kunnat
tagas i bruk betydligt tidigare, om
reningsanläggningen planerats på ett
tidigare stadium.

Som jag anförde i mitt svar har eu
viss försening inträtt, nven jag finner
den inte i och för sig anmärkningsvärd,
herr Dahlgren, ty även om de av slutbesiktningen
i slutet av oktober föranledda
kompletteringarna och justeringarna
samt utrustningsarbetet kunnat påskyndas
något, torde paviljongen ändå
inte ha kunnat börja beläggas förrän
någon gång i mars—april i år. Enligt
min mening bör en vårdpaviljong vara
helt färdig innan den tages i bruk. Om
exempelvis hantverkare av olika slag,
kanske utan vana vid arbete bland det
klientel det här gäller, skulle utföra
justeringsarbete o. d. inom redan belagda
avdelningar, skulle detta inte endast
vara hindrande för sjukvårdsarbetet,
utan även kunna vara olämpligt
av andra skäl.

Herr talman! Med anledning av herr
Dahlgrens inlägg har jag velat göra dessa
påpekanden.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Låt mig först med största
tillfredsställelse notera den upprustning
som har ägt rum på mentalsjukvårdens
område i Västervik. Jag hade
för flera år sedan en interpellation i
riksdagen, vari jag påtalade de miserabla
förhållanden under vilka de mentalsjuka
måste vårdas och de besvärligheter
personalen hade att arbeta under.

Jag har inte begärt ordet i denna
fråga för att polemisera åt något håll
utan på grund av att vissa tidningar
har velat stämpla Västerviks stad och
dess hälsovårdsnämnd såsom upphovet
till den försening som har inträffat när
det gäller denna MKl-paviljong, som inte
kunnat tagas i anspråk i rätt tid. Jag
vill fria Västerviks stad och dess hälsovårdsnämnd
från dessa beskyllningar
och påpeka att det är de statliga myndigheterna
som är orsak till detta. Även

12 maj 1964 Nr 23 35

värdanläggningar inom mentalsjukvården

om de haft sina sammanträden i Västervik
och där diskuterat saken, så innebär
ju inte detta att Västerviks stad
skulle vara skyldig till den försening
som uppstått.

Emellertid förmodar jag att man nu
har kommit så långt att denna fråga
kommer att kunna lösas. Det kan tänkas
att man i detta sammanhang har råkat
»koppla ihop» stadens reningsverk
med mentalsjukhusets avloppsfråga. Det
är dock felaktigt att säga, att stadsfullmäktige
så sent som 1963 tog ställning
till frågan om reningsverket — det var
nämligen bara en förflyttning av själva
reningsverket som då behandlades. Att
ett reningsverk skulle uppföras var beslutat
långt tidigare; det var bara själva
platsen för reningsverkets förläggning
som avgjordes år 1963.

En annan fråga som man givetvis också
är intresserad av att få besked om
i detta sammanhang är, att detta provisoriska
reningsverk, som nu skall upprättas
för S:ta Gertruds sjukhus, innan
det så småningom kopplas samman med
stadens reningsverk, inte skall behöva
medföra att landstinget får vidkännas
stora kostnader på grund av att landstinget
så småningom kommer att bli
huvudman för mentalsjukvården.

För övrigt kan man väl likna den debatt
som har förts i denna fråga vid
en storm i ett vattenglas. Strängt taget
inträffar det ju ibland vid byggnation
vissa missar — sådana kan väl inte undgås
även om det är statliga myndigheter
som är byggherrar.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Socialministern sade i
sitt svar till herr Dahlgren, att den tilllämpade
ordningen för planeringsarbetet
får anses ha fungerat tillfredsställande
och att den erfarenhet på området
som planeringsorganen nu har är av
största värde.

Jag hoppas att denna ordning fungerar
tillfredsställande, men då förutsätter
jag att de erfarenheter som har vun -

3(5

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. planeringen av

nits av det inträffade fallet vid S:ta
Gertruds sjukhus skall bidraga till att
systemet kommer att fungera bättre i
fortsättningen. Den som har satt sig in i
ärendet måste nog säga, att om den nuvarande
ordningen skall anses vara tillfredsställande,
så måste det inträffade
vara ett olycksfall i arbetet. Alla kan
ju råka ut för olycksfall i arbetet; även
regeringen och regeringen underställda
ämbetsverk kan göra det. Jag tycker att
socialministern i sitt svar till herr Dahlgren
hade kunnat erkänna den saken
— det hade varit mera klädsamt och
framför allt ärligare att göra det.

Får jag än en gång säga att när man
har gått igenom handlingarna i detta
ärende anser man nog att samordningen
lämnar ganska mycket övrigt att önska.
Jag vill också understryka vad herr
Dahlgren sade om de enskildas och
kommunernas ansvar då det gäller att
försöka se till att våra vattendrag inte
smutsas ned. Här lagstiftar och organiserar
riksdagen och regeringen för att
hålla efter dem som smutsar ned våra
vattendrag. Då borde det vara ganska
självklart att staten föregick med gott
exempel och visade kommunerna hur
sådana frågor skall ordnas. Nu var ju
faktiskt svårigheterna att få en provisorisk
lösning i detta fall inte större än
att det gick att ordna relativt snabbt.

Jag tycker att en månads försening
med byggnadens ianspråktagande i och
för sig inte är det anmärkningsvärda,
utan det är att man inte samtidigt med
planeringen av byggnaden såg till att
avloppsfrågan blev ordnad på ett vettigt
sätt. Jag tycker nog att herr Johanson
i Västervik tog litet för lätt på frågan
när han sade att det var en liten
miss och att det inte är mycket att säga
om den saken. Jag anser att det är ett
ganska allvarligt olycksfall i arbetet
som man med alla medel bör försöka
undvika i fortsättningen.

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! Jag tycker fortfarande

vårdanläggningar inom mentalsjukvården

att planläggningen är anmärkningsvärd.
Det är alldeles klart, herr socialminister,
att lokaliteterna skall vara fullt färdiga
innan patienterna flyttas in. Något
annat har jag inte ifrågasatt. Vad
jag har sagt är att om utrustningsarbetet
med inventarierna i de nya vårdlokalerna
hade kunnat fortgå parallellt med de
kompletteringsarbeten som påsynades
vid slutbesiktningen skulle inflyttningen
ha kunnat ske betydligt tidigare. Om den
låggradiga avloppsreningsanläggning,
som i de yttersta av dessa dagar beslutats,
hade planerats i samband med projekteringen
av de nya vårdlokalerna och
utförts i samband med byggnationen,
hade nämligen de nya lokaliteterna kunnat
tas i bruk för flera månader sedan.

Jag hälsar naturligtvis med stor tillfredsställelse
att vi nu efter sju månader
kan skönja den dag då patienterna
från otidsenliga avdelningar får flytta
över till de nybyggda moderna paviljongerna.
Jag skall inte trötta kammarens
ledamöter med en redogörelse för
inspektionsberättelsen. Den som läst beskrivningen
över de omoderna lokaliteterna
måste förstå att det är av den
allra högsta angelägenhetsgrad att de
nya vårdpaviljongerna får tas i bruk
för de patienter som nu vårdas under
sämre förhållanden än som är nödvändigt.
Detsamma gäller sjukvårdspersonalen
som nu får arbeta under mycket
besvärliga förhållanden i de nuvarande
lokalerna.

Jag hoppas att vad som skett är en
engångsföreteelse och att det aldrig
skall behöva upprepas på grund av sådana
omständigheter som i detta fall
har varit orsaken. Jag förutsätter att
man följer de lagar och förordningar
som gäller för den enskilde individen.
Staten får inte i det avseendet ha någon
särställning.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten. Jag skall emellertid bara på

Tisdagen den 12 maj 1994

Nr 23

Svar på interpellation anR. de epilepsisjukas problem

ett pur punkter göra några kommentarer.

Först ett påpekande till herr Johanson
i Västervik. Jag sade i mitt inlägg
här att det sammanträde som ägde rum
i december såvitt jag förstår avsåg projektering
av anläggningen. Att ett beslut
förelåg tidigare har jag inte ifrågasatt.

Herr Hamrin i Kalmar ansåg att det
skulle ha varit klädsammare, om jag
erkänt att statliga myndigheter begått
fel i detta ärende. Det är möjligt, herr
Hamrin, att detta ärende har tagit lång
tid. Det kan ha förekommit en del missförstånd,
men problemet har ju i hög
grad varit att ta ställning till besvärliga
frågor som bland annat haft med avloppsvattnet
och dess rening att göra.

Slutligen vill jag säga till herr Dahlgren
att såvitt jag vet blev paviljongen
slutbesiktigad vid månadsskiftet oktober—november.
Under tiden november—april
skedde alltså kompletteringar
i fråga om arbetet och utrustningen.
Jag tror att man i denna del utfört arbetet
så raskt som över huvud taget varit
möjligt. Jag föreställer mig att när slutresultatet
en gång blir klart — att detta
ärende tagit lång tid skall jag villigt erkänna
— skall det, såsom herr Johanson
påpekade, ändå bli av värde för de
människor det här gäller.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 18

Svar på interpellation ang. de epilepsisjukas
problem

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Storfors
har frågat när man kan vänta att
1957 års epileptikerutredning kommer
att avlämna sitt betänkande. I samband
därmed har interpellanten också ställt
frågor om läget inom epileptikervården
och om de epilepsisjukas utbildnings -

och sysselsättningsmöjligheter. Jag får
med anledning härav anföra följande.

1957 års epileptikerutredning liar »att
verkställa utredning om Margarethahemmets
framtida ställning inom epileptikervården
och inrättande av en
epileptikeranstalt i Norrland samt härav
föranledda frågor rörande vårdbehovet
för epileptiker och dess tillgodoseende
ävensom härmed sammanhörande
spörsmål». Utredningen räknar
med att avge sitt betänkande i höst.

Såsom interpellanten anfört kan cirka
95 procent av de epilepsisjuka behandlas
i öppen vård. Det är alltså endast
en liten del som behöver tas om
hand på epileptikeranstalt.

I samband med 1957 års principbeslut
om epileptikervårdens organisation
framlades ett program för upprustning
av epileptikeranstalterna. Detta program
har nu i huvudsak genomförts.
Antalet epilepsisjuka ungdomar, som
varje år kommer i behov av särskild,
för dem anpassad yrkesutbildning, är
relativt litet, och sannolikt måste varje
fall lösas för sig. Utöver dessa ungdomar
finns ett begränsat antal äldre, som
kan komma i fråga för egentlig yrkesutbildning.
För dessa patienter har epileptikeranstalterna
fortfarande begränsade
möjligheter att ge egentlig yrkesutbildning.
I de flesta fall är målsättningen
att ge yrkesträning eller yrkesterapi.
Försök har gjorts att utnyttja utbildningsorgan
utanför epileptikeranstalten,
t. ex. kommunal yrkesskola eller central
verkstadsskola, medan den epilepsisjuke
varit inskriven vid en anstalt. I några
fall har en epilepsisjuk hänvisats till en
vanföreanstalt för att erhålla yrkesutbildning
där. Resultaten av dessa försök
har varit varierande.

Enligt vad jag inhämtat har utredningen
riktlinjerna för sitt betänkande
klara. Bland de frågor som därvid kommer
att behandlas intar de epilepsisjukas
utbildningsproblem en framskjuten
plats.

I fråga om sysselsättningsmöjligheter -

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Svar på interpellation ang. de epilepsisjukas problem

na har utredningen funnit, att den epilepsisjuke
inte behöver känna sig så
begränsad i sitt yrkesval som man velat
tro på grund av bl. a. riskerna för anfall
under arbetet. Några särbestämmelser
om epilepsisjuka, som lägger speciella
hinder i vägen för dem på
arbetsmarknaden, finns inte. Ett helt
fritt yrkesval torde dock inte vara
möjligt för alla epilepsisjuka.

När utredningen har lagt fram sina
förslag blir det anledning att återkomma
till de viktiga frågor rörande de
epilepsisjuka som interpellanten har
pekat på.

Vidare anförde

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern
för svaret på min interpellation.
Det är med stor tillfredsställelse
jag mottagit beskedet i interpellationssvaret
att utredningen kommer att
avlämna sitt betänkande i höst. Av svaret
framgår också att just de frågor
som ställts i interpellationen intar en
central plats i det väntade betänkandet.
Jag är helt nöjd med svaret, och jag ber
bara att få tacka ännu en gång.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 19

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
å bordet vilande proposition nr 150,
angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1964/65 m. m.,
hänvisades propositionen, såvitt avsåg
det procenttal av grundbeloppet, varmed
statlig inkomstskatt för vissa skattskyldiga
föreslagits skola ingå i preliminär
skatt, till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Vid härefter skedd föredragning av
Kungl. Maj:ts å bordet vilande proposition
nr 157, angående avveckling av
vissa av städernas särskilda rättigheter
och skyldigheter i förhållande till staten,
in. m., hänvisades propositionen,

såvitt avsåg vid propositionen fogat
lagförslag, till behandling av lagutskott
och i övrigt till statsutskottet.

Vidare föredrogs var efter annan
och hänvisades till behandling av lagutskott
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
propositioner:

nr 158, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o), 11 :o),
16 :o) och 17 :o) lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt,
samt

nr 159, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § sjukvårdslagen den
6 juni 1962 (nr 242).

§ 20

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionen
nr 1012; och

till bevillningsutskottet motionen nr
1013.

§ 21

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial nr 12, bevillningsutskottets
betänkanden nr 37,
38 och 53, andra lagutskottets utlåtanden
nr 41 och 42 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 29—33.

§ 22

Föredrogs den av herr Edlund vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående löne- och
tjänstgöringsförhållandena för kaptenerna
inom försvaret.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 23

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:

nr 77, i anledning av vissa i Kungl.

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65 behandlade
allmänna frågor,

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde,

nr 79, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 83, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,

nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 85, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde,

nr 87, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 19(13/64, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde,

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde,

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen

avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 90, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte en i ämnet väckt motion,

nr 91, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde,

nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1964/65 till skolväsendet jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt utbyggnad
av universitetet i Umeå m. m. jämte
i ämnet väckta motioner,

nr 95, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående provisoriska åtgärder
för forskarutbildning, forskarhandledning
m. in. jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 96, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utbildning av arbetsterapeuter
och sjukgymnaster jämte
i ämnet väckta motioner,

Nr 23

Tisdagen den 12 maj 1964

nr 97, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående vissa anslagsfrågor
m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 98, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde,
nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående omorganisation
av statens bilinspektion in. m. jämte
i ämnet väckta motioner,

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning till
statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m.,

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa fastighetsfrågor
in. in. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte
i ämnet väckt motion,

nr 102, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående inrättande av ett
institut för nyttiggörande av forskningsresultat
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar
i statliga avlönings- och pensionsreglementen,
och

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående den statliga exportkreditgarantiverksamheten
;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 31, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med hemställan om
riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering, m. in., dels
ock väckta motioner om upphävande
eller ändringar av valutaregleringen,
nr 32, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts skrivelse med redogörelse för
Nordiska rådets tolfte session, dels i
anslutning härtill väckt motion,

nr 33, i anledning av väckta motioner
om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter,
m. m.,

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, in. m., jämte i
anledning av propositionen väckt motion,
och

nr 36, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258) jämte
i ämnet väckta motioner;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648),
in. m., och

nr 33, i anledning av vissa paragrafer
i riksdagens år 1963 församlade revisorers
berättelse angående verkställd
granskning av statsverket; samt
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
m. in., såvitt avser anslag under nionde
huvudtiteln, jämte i ämnet väckta motioner,

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden,

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av viss
kronan tillhörig mark, in. m., och
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av
kreditinstitut för lantbruksnäringarna,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
såvitt propositionen och motionerna
avser medelsanvisning.

§ 24

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från konstitutionsutskottet:
nr 188, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 59, med förslag till lag
angående ändring i lagen om val till

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

riksdagen in. in., jämte i ämnet väckta
motioner; samt

från tredje lagutskottet:
nr 186, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete jämte
i ämnet väckta motioner; och

nr 187, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa anslag
ur kyrkofonden m. m., dels ock
väckt motion om utjämning genom
kyrkofonden av pastoratens avlöningskostnader.

§ 25

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
1014, av herr Ståhl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 155,
angående höjning av vissa postavgifter.

Denna motion bordlädes.

§ 26

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.43.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 13 maj

Kl. 10.00

§ 1

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen,
omröstningar över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 63 och
av jordbruksutskottet i dess memorial
nr 9 föreslagna, av riksdagens båda
kamrar godkända voteringspropositioner: l:a

omröstningen

(enligt statsutskottets memorial nr 63)

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 146 och II: 192,
1:273 och 11:316 samt 1:327 och
II: 333, sistnämnda fyra motioner såvitt
nu är i fråga, till Utställningar av svensk
konst i utlandet för budgetåret 1964/65
anvisa ett reservationsanslag av 100 000
kr., röstar

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 273 och II: 316 samt
1:327 och 11:333, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, ävensom med bifall
till motionerna I: 146 och II: 192,
till Utställningar av svensk konst i utlandet
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av 250 000 kr.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma med
105 Ja och 110 Nej, varjämte 1 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankom -

Ja;

2*—Andra kammarens protokoll 196b. Nr 23

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Svar på interpellation ang. belåningen av flerfamiljshus som uppföres av allmän nyttiga

företag

met och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med 86 Ja och 58 Nej,

vadan, då därtill

lades andra kammarens
röster

eller ..........105 Ja och 110 Nej,

sammanräkningen

visade ........191 Ja och 168 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

2:a omröstningen

(enligt jordbruksutskottets memorial
nr 9)

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 311 och II: 284,
såvitt nu är i fråga, ävensom motionen
II: 287, till Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag av
6 000 000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna I: 311 och II: 284, såvitt nu
är i fråga, ävensom med bifall till motionen
II: 287, till Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 6 337 000 kr.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst,
verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma
med 107 Ja och 111 Nej, varjämte 1 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med . . 75 Ja och 69 Nej,

vadan, då därtill

lades andra kammarens
röster

eller ..........107 Ja och 111 Nej,

sammanräkningen

visade ........182 Ja och 180 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionens innehåll.

§ 2

Justerades protokollet för den 6 innevarande
maj.

§ 3

Svar på interpellation ang. belåningen av
flerfamiljshus som uppföres av allmännyttiga
företag

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr Källenius har i en interpellation
frågat mig, om jag anser att en
i interpellationen avsedd belåning av
vissa inteckningar står i överensstämmelse
med grunderna för den statliga
bostadslångivningen samt om jag i annat
fall vill medverka till åtgärder i
syfte att hindra belåning i annan ordning
än vad som avses i gällande bestämmelser.

Interpellanten syftar på de fall då
kommunen har tecknat borgen för bostadslån
till allmännyttigt företag och
inteckning följaktligen inte behöver
lämnas som säkerhet för det statliga
lånet. Enligt vad herr Källenius uppger
lär det inom kommuner och länsbostadsnämnder
ha övervägts att i stället belåna
ifrågavarande inteckningar på den

Onsdagen den 13 maj 19(i4 fm. Nr 23

Svar på interpellation ang. belåningen av nyttiga

företag

öppna lånemarknaden, eventuellt för finansiering
av produktionskostnaderna
till den del dessa överstiger det fastställda
låneunderlaget.

I bostadslånekungörelsens 7 § stadgas,
att kommun eller allmännyttigt bostadsföretag,
för vars bostadslån kommunen
iklätt sig borgen såsom för egen skuld,
ej skall ställa säkerhet i form av inteckning.
Enligt Kungl. Maj :ts tillämpningsföreskrifter
till den nämnda paragrafen
skall som ytterligare villkor
för lånets beviljande gälla att bostadsföretaget
förbinder sig att inte för annat
ändamål än som avser fastigheten
belåna de inteckningar, vilka företaget
skulle ha haft att lämna såsom säkerhet
för statslånet, om borgen ej ställts.

Bestämmelsen att allmännyttiga bostadsföretag
skall vara befriade från
skyldighet att ställa inteckningssäkerhet,
om kommunen har tecknat borgen
för lånet, torde närmast ha till syfte
att undvika de besvär och kostnader
som uttagandet av inteckningar medför.
För statens del är huvudintresset
härvidlag att erhålla tillfredsställande
säkerhet för den utlämnade krediten.
Borgen av kommunen anses i detta sammanhang
utgöra fullt betryggande lånesäkerhet.
Stadgandet om att de ifrågavarande
inteckningarna inte får belånas
för annat ändamål än som avser
fastigheten torde ha tillkommit för att
hindra sådan användning av inteckningarna,
som kunde försämra bostadsföretagets
ekonomi. Möjligheten att belåna
inteckningarna kan vara av betydelse
främst i de fall då allmännyttigt
företag behöver anskaffa kapital för
ombyggnad eller annan förbättring av
fastigheten.

Av de återgivna bestämmelsernas ordalag
framgår inte direkt, att belåning
på allmänna marknaden av inteckningar,
som faller inom statslånets säkerhetsläge,
d. v. s. i förevarande fall mellan
70 och 100 procent, skulle vara förbjuden.
Det ligger dock i sakens natur,

flerfamiljshus som uppföres av allmän att

dylik belåning icke bör ifrågakomma.
I sammanhanget hör nämnas att
åtskilliga kommuner under senare år
har ansökt om Kungl. Maj ds tillstånd att
teckna borgen för s. k. överkostnader,
men dessa ansökningar har konsekvent
lämnats utan bifall. Jag vill slutligen
erinra om att det torde vara anledning
för bostadspolitiska kommittén att beakta
detta spörsmål. Kommittén har nämligen
till uppgift att undersöka problemet
med de s. k. överkostnaderna och
om möjligt finna en allmängiltig lösning
härav.

Vidare anförde:

Herr KÄLLENIUS (h):

Herr talman! Jag tackar inrikesministern
för svaret, i vilket jag noterar två
saker. Den första är att inga s. k. överkostnader
får finansieras med inteckningar
mellan 70 och 100 procent av
lånekostnaden. Den andra är att en
fastighetsinteckning endast får användas
för den intecknade fastighetens
eget behov; den får inte användas t. ex.
för att uppföra andra fastigheter.

Dessa principer stämmer med riksdagens
beslut rörande den statliga bostadspolitiken
och har ju nu bekräftats
av inrikesministern. Det bör nu vara
bostadsstyrelsens uppgift att tillse att
dessa principer tillämpas i praktiken.

En låntagare måste självfallet få rebelåna
gjorda amorteringar och använda
lånen till förbättring av byggnad eller
fastighet, men han får inte använda
medlen för annan fastighet. Detta har
inrikesministern också framhållit. Det
s. k. lånetaket i den statliga belåningen
skall varka pressande på byggnadskostnaderna
och stimulera byggherrar av
alla kategorier att med alla medel hålla
byggnadskostnaderna så låga som
möjligt. Om produktionskostnaderna
överstiger lånetaket, uppstår dessa omdiskuterade
överkostnader. Grundtanken
bakom belåningssystemet är att

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Svar på interpellation ang. undantagande av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet

från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde

överkostnaderna skall finansieras genom
egna insatser. Detta gäller för
byggherrar av alla kategorier. Den saken
har också inrikesministern nu bekräftat.

Men lånetaket har faktiskt nu blivit
för lågt. Genom den utveckling som
pågått har det uppstått ett gap mellan
de verkliga produktionskostnaderna
och lånetaket, och att den saken vållar
alla producentkategorier stora bekymmer
när det gäller att klara finansieringen
av överkostnaderna är väl ganska
känt. Det är statens sak att balansera
in lånetaket på rätt nivå, med bibehållande
av dess prispressande effekt.
Om inte lånetaket blir rätt balanserat,
får vi en lånetaksanpassad projektering,
vilket nog inte är så lyckligt med
hänsyn till att fastigheterna har lång
livslängd och därför redan vid uppförandet
måste vara så konstruerade,
att de är moderna en lång tid framåt.

Nu säger inrikesministern att det torde
vara anledning för bostadspolitiska
kommittén att beakta detta spörsmål.
Det må vara riktigt. Men det kan ta
lång tid för kommittén att avge förslag,
och under tiden fortgår produktonen
år efter år. Det torde därför föreligga
behov av mycket snabba och kanske
rent av fortlöpande åtgärder. Eftersom
inrikesministern själv har hänvisat till
bostadspolitiska kommittén, undrar jag
om inte inrikesministern kan finna frågan
vara så viktig, att han kan ge kommittén
tilläggsdirektiv att särbehandla
den.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Vi är överens om att
detta är ett komplicerat problem. Det
har uppfattats som besvärligt, att produktionskostnaderna
och lånetaket inte
alltid har kommunicerat. Men justeringar
av lånetaket göres efter hand. Den
senaste gjordes vid senaste årsskiftet.
Vi kanske kan räkna med att ytterli -

gare justeringar blir nödvändiga, om
den nuvarande kostnadsutvecklingen
fortsätter.

Å andra sidan har vi emellertid sagt
oss, att vi nu borde ha tillräckligt stora
erfarenheter av själva lånetaksidén
och av byggandet för att kunna dra
vissa slutsatser och bestämma huruvida
vi skall behålla den nuvarande låneformen
eller finna någon annan lösning.
Det är den saken bostadspolitiska
kommittén skall ägna sig åt, och vi
hoppas att kommittén så skyndsamt
som möjligt skall kunna ta sig an hela
problemkomplexet. Det är ett mycket
omfattande arbete, men det bör ändå
vara möjligt för kommittén att lägga
fram sina resultat inom rimlig tid. Om
det dock skulle dröja är det möjligt
att vi får göra en justering av lånetaket,
som jag inledningsvis framhöll.
Därvidlag får vi sålunda avvakta litet,
men jag lovar att hålla kontakt med
kommittén.

Herr Källenius deltar för övrigt själv
i kommitténs arbete och har kanske
därför vissa möjligheter att påskynda
behandlingen där.

Herr KÄLLENIUS (h):

Herr talman! Jag tackar inrikesministern
även för detta svar och kan
med glädje konstatera hans positiva inställning
till frågan.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. undantagande
av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet
från arbetsförmedlingslagens tilllämpningsområde Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Bohman har frågat
mig, om jag är beredd att genom

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Svar på interpellation ang. undantagande av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet
från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde

tilläggsdirektiv till arbetsmarknadsutredningen
eller på annat sätt verka för
att frågan om en ändring av bestämmelserna
om arbetsförmedling i syfte
att tillgodose de servicebehov som fullgörs
av bl. a. skrivbyråerna behandlas
så skyndsamt, att proposition i ämnet
kan föreläggas senast årets höstriksdag.

Till svar på frågan får jag anföra följande.

Som angivits i interpellationen har
Kungl. Maj :t den 18 oktober 1963 genom
tilläggsdirektiv uppdragit åt arbetsmarknadsutredningen
att undersöka
huruvida arbetsförmedlingslagen bör
ändras för att bl. a. nämnda servicebehov
skall kunna tillgodoses. Kort därefter
tillkallade jag en särskild expert,
som uteslutande och på heltid ägnar
sig åt detta nya uppdrag. Därmed synes
det mig väl sörjt för att utredningen
så skyndsamt som möjligt skall
kunna redovisa sitt uppdrag. Med hänsyn
till sakens komplicerade natur torde
utredningens förslag böra avvaktas
innan någon lagstiftningsåtgärd med
det i intepellationen angivna syftet vidtas.

Vidare anförde

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Johansson för svaret.

Jag måste erkänna att svarets innehåll
inte är överraskande. Då statsrådet
med föredömlig snabbhet har tillmötesgått
riksdagens önskemål om en
utredning av skrivbyråernas verksamhet
genom att inte bara överlämna detta
utredningsuppdrag till arbetsmarknadsutredningen
utan också ge samma
uppdrag åt en särskild expert, kanske
man inte kan begära att statsrådet skall
göra mera.

Men situationen på denna marknad
är inte tillfredsställande. Här har nu
växt fram olika serviceformer, som näringslivet
behöver. Det är skrivbyråer

och andra liknande byråer, konsultföretag
av olika slag, vilkas utnyttjande
innebär eu ändamålsenlig användning
av knappa arbetskraftsresurser. Hela
denna verksamhet kan sägas utgöra en
anpassning efter ändrade serviceförhållanden
inom näringslivet. Den har tidigare
inte betraktats som arbetsförmedling.
Genom ett utslag av högsta
domstolen har emellertid konstaterats,
att verksamheten i själva verket är olaglig,
och man har dömt några skrivbyråer
till böter. Medan man nu utreder
hur en ändring skall kunna åstadkommas
så att skrivbyråernas verksamhet
blir laglig, fortsätter man att åtala och
fälla sådana byråer. För närvarande lär
12 skrivbyråer vara föremål för åtal;
i varje fall överväger man åtal mot
dem.

Enligt upgift befinner sig bland kunderna
inte bara näringsidkare av olika
slag i olika branscher utan även statliga
myndigheter. T. o. m. riksdagens
verk lär anlita dylika skrivbyråer och
är alltså på sätt och vis delaktig i ett
förfarande som betraktas som brottsligt.

Det är klart att en sådan situation är
högst otillfredsställande, och avsikten
med min interpellation var närmast
att rikta uppmärksamheten på dessa
förhållanden och stryka under hur
brådskande det är att frågan löses.

Sedan kan man tillägga att det kanske
är diskutabelt, om arbetsmarknadsutredningen
är lämpad för att syssla
med en dylik utredning. Man kan också
fråga sig hur egentligen relationerna
skall vara mellan arbetsmarknadsutredningen
och den särskilt tillkallade och
som jag förstår självständige experten.
Men det må vara hur som helst därmed
— huvudsaken är att frågan inte
förhalas. Jag vågar trots svaret utgå
från att statsrådet kommer att göra
vad på statsrådet ankommer för att ett
resultat skall nås i frågan så snabbt
som möjligt.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Reformering av socionomutbildningen

Jag ber att ännu en gång få tacka
för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 1014.

§ 6

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 77—104, bankoutskottets
utlåtanden nr 31—36, tredje
lagutskottets utlåtanden nr 32 och 33
samt jordbruksutskottets utlåtanden nr
12, 13, 16 och 17.

§ 7

Reformering av socionomutbildningen

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reformering av socionomutbildningen
jämte i ämnet väckta
motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr BENGTSON i Solna (h):

Herr talman! I föreliggande utlåtande
nr 71 från statsutskottet behandlas
bl. a. en motion II: 811, som väckts av
mig. Den går i huvudsak ut på att inrätta
en konsulenttjänst vid var och en
av socialhögskolorna, en tjänst vars innehavare
skulle ha till huvuduppgift att
skaffa fram handledare. Statsmakterna
har ju under de senaste åren ålagt kommunerna
en mångfald uppgifter. Detta
gäller både primärkommuner och landstingskommuner.
De uppgifter som redan
finns blir alltmer komplicerade i
vår dynamiska tid. Även tendensen till
allt större kommunenheter gör att de
kommunala förvaltningarna i mycket
hög grad måste lita på att ärendena bereds
av kvalificerade tjänstemän. Det är
viktigt att det finns sådana kvalifice -

rade tjänstemän i tillräcklig utsträckning.

I detta läge hälsas därför med tillfredsställelse
den kvalitativa och kvantitativa
förbättring av socionomutbildningen
som vi förväntar oss i framtiden.
Den praktiska utbildningen kommer
nu att ingå som ett led i de egentliga
studierna, och detta skall ske under
särskilda handledare, vars antal
skall uppgå till 300. Det är därför
utomordentligt väsentligt att se till att
sådana handledare finns, och att det
blir de rätta personerna, att de utbildas
och sedan bistås med råd och anvisningar.
Konsulenterna måste finnas till
hands för att ge handledarna upplysningar
och förmedla kontakter och erfarenheter.
Kanske skulle de också i
viss mån kunna följa handledarnas arbete.
Efter det handledare blivit utbildade
behövs det kontakt mellan dem
och högskolan. Det behövs fortbildning
och framför allt en kontinuerlig förnyelse
av antalet handledare. Vi skall
betänka att det är ett helt års utbildning
för en ständigt växande skara
ungdomar som åläggs dessa personer.
De behöver en fast kontakt på högskolan
som uteslutande har till uppgift att
ägna sig åt deras problem, och en medarbetare
som så att säga talar deras
eget språk. Man räknar med att redan
nästa läsår 75 handledare skall utbildas
vid varje högskola. Kvaliteten på den
praktiska utbildningen vid våra socialhögskolor
står och faller med handledarna.
Herr talman, jag tror att det är
missriktad sparsamhet när man inte
inrättar dessa konsulenttjänster vid
våra socialhögskolor som bland annat
de experter som biträtt vid propositionsskrivningen
har föreslagit. Det är
synd att utskottet behandlar frågan så
pass styvmoderligt.

Herr talman! I detta läge har jag
emellertid inget yrkande.

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! Socionomutbildningskommittén
uttalade på sin tid, att vid

Nr 23

Onsdagen den

cn reformering av socionomutbildningen
måste förutsättningar skapas för eu
utveckling av den samhällsvetenskapliga
forskningen inom de områden som
är särskilt aktuella för socialhögskolorna.
Kommittén angav de ämnen där
detta måste anses vara angeläget och
föreslog också inrättandet av professorstjänster.
Kommunförbunden för sin
del underströk behovet av större resurser
för den sociala och kommunalt administrativa
forskningen. Visserligen
framhölls det, att viss målforskning förekommit,
bl. a. genom insatser från
kommunförbunden, men omfattningen
av de aktuella forskningsområdena och
frågornas i snabb takt alltmer komplicerade
karaktär fordrar en mycket omfattande
grund- och målforskning.

I fjolårets proposition nr 79 framhöll
departementschefen, att frågan om den
sociala forskningens organisation, lokalisering
och samordning med organisationen
för samhällsvetenskaplig forskning
vid universiteten borde ingående
undersökas och övervägas. Departementschefen
ville följaktligen inte då
ta ställning till de förslag som väckts

av socionomutbildningskommittén. I

årets proposition nr 71, som vi nu behandlar,
konstaterar departementschefen
följande: »De universitetsämnen

inom vilka social grundforskning
främst bör bedrivas synes vara relativt
väl tillgodosedda i fråga om resurser.»
Departementschefen framhåller också,
att avkastningen av riksbankens jubileumsfond
framdeles i första hand torde
komma att tillgodose samhällsvetenskaplig
forskning och »därmed resurserna
för social grundforskning». Av
statsutskottets utlåtande framgår att
kommittén för utredning rörande riksbankens
jubileumsfond så sent som den
14 april 1964 framlagt förslag rörande
fondens liandhavande och utnyttjande.
Kommittén förutsätter, framhåller utskottet,
att fondens verksamhet till en
början skulle kunna inriktas på social
grundforskning.

13 maj 1964 fm.

Reformering av socionomutbildningen

I de likalydande motionerna I: 668
och 11:812 — den förstnämnda väckt
av herr Lennart Geijer och den senare
av mig — påpekas att stora krav ställs
på forskningen vid socialhögskolorna. Vi
motionärer är inte alldeles övertygade
om att forskningsresurserna kan anses
vara tillgodosedda, även om nu riksbankens
jubileumsfond skulle komma
att utnyttjas. Forskningsresurserna för
flera av socialhögskolornas verkliga
kärnämnen är obefintliga eller i vissa
avseenden klart otillräckliga, och den
forskning som bedrivs måste anses ur
socionomutbildningens speciella synpunkter
inte vara den riktiga. Vi anser,
att det inte räcker med att hänvisa till
antalet lärartjänster i ämnena statskunskap,
statistik, nationalekonomi och
sociologi vid de humanistiska fakulteterna
vid universiteten. De lärare som
innehar dessa tjänster kan enligt vår
mening inte tillgodose de krav som här
ställs.

Departementschefen har antytt att
förslag om ett socialpolitiskt utredningsinstitut
är att vänta från socialpolitiska
kommittén. Ett sådant institut
skulle bl. a. kunna tjänstgöra som serviceorgan
för departement och statliga
utredningar. Vi är emellertid tveksamma,
om institutet verkligen kan tillgodose
de önskemål som måste framställas
ur utbildningssynpunkt.

I motionerna har vi yrkat att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
framhålla angelägenheten av att de förslag
som socionomutbildningskommittén
en gång avgav rörande professurer
skulle aktualiseras tämligen snart. Utskottet
har emellertid följt departementschefen
och uttalar att ställningstagandet
till frågan bör anstå, att man
alltså skall vänta och se vad som kommer
att hända. Dock finner utskottet
ärendet vara av sådan vikt, att samarbetsnämnden
för socialhögskolorna
eller vederbörande universitetsmyndigheter
bör ta de initiativ som kan anses
påkallade. Jag är helt övertygad om att

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Rörlig kredit till försvarets fabriksstyrelse

det ganska snart visar sig nödvändigt
att ta sådana initiativ, och jag tillåter
mig betrakta statsutskottets skrivning
på denna punkt som positiv. Jag uppfattar
den alltså så, att statsutskottet verkligen
förväntar att initiativ skall tas av
dem det vederbör. Därför böjer jag mig
för den slutsats utskottet kommit till
och ställer, herr talman, inte något yrkande.

I detta anförande instämde herr Tobé
(fp).

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

§ 8

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet in. in.,

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 74, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 9

Rörlig kredit till försvarets fabriksstyrelse Föredrogs

statsutskottets utlåtande
nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående rörlig kredit till försvarets
fabriksstyrelse.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Vid utskottsbehandlingen
av detta ärende ansåg jag mig inte
kunna ställa något direkt yrkande, men

å andra sidan kunde jag inte ansluta
mig till statsutskottets förslag och har
därför vid utlåtandet antecknat en blank
reservation.

Det synes mig rimma ganska illa med
hela den ekonomiska politik som förs i
landet, att ett statligt företag genom ett
politiskt beslut skall kunna få sin likviditet
stärkt på detta minst sagt uppseendeväckande
sätt -— den rörliga krediten
i riksgäldskontoret för försvarets
fabriksstyrelse höjs från 15 till 40 miljoner
kronor med ett enda penndrag —
när läget för företagen i allmänhet är
sådant, att även de mest välskötta och
produktiva företag har utomordentligt
svårt att erhålla även nödtorftiga krediter.

Dessutom är läget inom fabriksstyrelsen
sådant, att även detta framkallar
viss tveksamhet inför vad som nu sker.
Statsrevisorerna har begärt en utredning
av verksamheten inom fabriksstyrelsens
olika företagsenheter så att man
kunde få en uppfattning om deras lönsamhet.
Även om det nog inte kan ifrågasättas
att koncernen som sådan är
räntabel, är det uppenbart att det finns
delar av dess tillverkning som man har
anledning att ifrågasätta.

Av den senaste styrelseberättelsen
framgår, att den rörliga kredit som
stått till fabriksverkets förfogande icke
har behövt tas i anspråk på tio år förrän
förlidet budgetår. Sedan dess skulle
då likviditeten ha försämrats så extremt,
att man nu behöver öka den rörliga
krediten från 15 till 40 miljoner
kronor! Om man har någon erfarenhet
av företagsekonomi måste man finna
det befogat att fästa uppmärksamheten
vid en så hastig förändring av likviditeten.
Det hade därför varit riktigt om
den utredning som statsrevisorerna har
begärt hade skett före beviljandet av i
varje fall den nu föreslagna stora krediten.

Under utskottsbehandlingen ifrågasatte
jag, om man inte kunde tänka sig
ett utskottsinitiativ — det fanns ingen

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

motion — till en något rimligare avvägning
av kreditbeloppet, men det
fanns inte tillräckligt gehör för den tanken
inom något av de andra partierna,
och jag hade då inte någon möjlighet
att utan stöd av motion föra fram en
egen uppfattning. För det enskilda näringslivet
framstår det emellertid som
minst sagt egendomligt, att medan man
där har svårt att få kredit på grund av
det konjunkturläge i vilket vi befinner
oss, så skall ett statligt företag på detta
sätt genom ett politiskt beslut kunna
praktiskt taget tredubbla den rörliga
kredit som det nu helt hastigt blivit behov
av. Jag har velat anmäla den tveksamhet
som jag har känt inför detta
förslag, herr talman. Jag är ledsen att
jag inte har blivit i tillfälle att ställa ett
konkret yrkande i kammaren. Jag får
nöja mig med detta och kommer inte
att delta i beslutet.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! I propositionen finns
återgiven den framställning som försvarets
fabriksstyrelse gjort när den begärde
ökning av den rörliga krediten
och där behovet av ökad kredit har
motiverats. Man säger bl. a. att produktionsstrukturen
vid de nytillverkande
fabrikerna har förändrats, att genomloppstiden
för produkterna har ökat,
att materialkostnadsandelen binder större
kapital än tidigare, vilket allt ställer
anspråk på likviditeten. Samtidigt har
exempelvis försvarets myndigheter inte
möjlighet att lämna dellikvider vid sina
beställningar på samma sätt som man
tidigare gjorde. Fabriksverket tillverkar
dessutom numera avsevärt mera för export,
vilket också kräver större kreditmöjligheter.
De beställningar man får
från civila kunder underbygger ytterligare
behovet av kredit.

Det är alltså fråga om en strukturförändring
över huvud taget i detta
verk, vilket bör observeras då man tar
ställning till förslaget om ökning av den
rörliga krediten. Remissinstanserna —

Rörlig kredit till försvarets fabriksstyrelse

fullmäktige i riksgäldskontoret och riksräkenskapsverket
— har tillstyrkt framställningen
från fabriksverket liksom
också ett enhälligt statsutskott.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Jag vill understryka att
jag inte har ställt något avslagsyrkande.
Jag har inte ansett mig kunna ta det på
mitt ansvar. Jag bestrider inte att det
kan finnas behov av ökad rörlig kredit.
Men jag har ansett att beloppet är uppseendeväckande
stort, särskilt som den
hittillsvarande krediten på 15 miljoner
kronor under tio år inte har behövt tas
i anspråk förrän senaste budgetår. Jag
har tidigare från denna talarstol hemställt
till försvarsministern att snarast
låta igångsätta den utredning rörande
fabriksverket som statsrevisorerna har
begärt. Jag ber att nu få upprepa denna
påminnelse till honom. Förhållandena
är onekligen anmärkningsvärda, och
här behövs en utredning.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 10

Föredrogs vart för sig
bevillningsutskottets betänkande nr
50, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 8 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. in.; samt
bankoutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av väckta motioner
angående de mindre och medelstora
företagens arbetsvillkor,

nr 28, i anledning av väckta motioner
om sänkning av priserna på byggnadsmaterial,

nr 29, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning om cngångsunderstöd
till f. d. städerskan
Anna Maria Olsson, och

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Utbyggnad av industrihälsovården

nr 30, i anledning av väckt motion
om pension till förre förste kanslisten
Ebba Ihrman.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkande och utlåtanden
hemställt.

§ 11

Utbyggnad av industrihälsovården

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 23, i anledning av
väckta motioner om utbyggnad av industrihälsovården.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 629 av herr Lager m. fl. och II: 774
av herr Holmberg in. fl. hade föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till regeringen
hemställde om utredning och
förslag snarast om en utbyggnad av industrihälsovården.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna I: 629 och II: 774
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Tidningarna innehåller
i dag ett skrämmande exempel på hur
illa det är ställt med företagshälsovården.
Det aktuella fallet gäller en liten
arbetsplats — AB Matakis företag utanför
Lund--där tre arbetare har avlidit

sedan 1960 och fyra har blivit oförmögna
till fortsatt arbete på grund av
silikos. I en rad motioner de senaste
åren i samband med förslag om hälsokontroll
och andra förebyggande hälsoåtgärder
på arbetsplatserna, framför allt
på arbetsplatser med stor risk för yrkessjukdomar,
har vi erinrat just om
silikosfaran som typiskt exempel på hur
det går om man överlåter viktiga delar
av hälsovården åt arbetsgivare, som
bara har ett dominerande intresse, näm -

ligen att tjäna så mycket pengar som
möjligt på sina företag. Det får just sådana
här följder för de anställdas säkerhet
och hälsa.

I Stockholms-Tidningen i dag erinras
om vad som har förevarit på denna
arbetsplats. 1949 misstänktes silikos hos
en av de anställda, 1958 var denne helt
invalidiserad och fyra år senare avled
han. Det är ett typiskt förlopp. Trots
att man 1949 upptäckte att mannen
hade silikos fick han stå kvar på sin
arbetsplats, uppenbarligen under samma
förhållanden som tidigare. Han flyttades
alltså inte till ett mindre riskabelt
arbete, och han fick tydligen ingen
vård. Det gick tio år och han blev helt
invalidiserad och kort efteråt avled han.

1956 inträffade ännu ett fall, och den
sjuke avled 1962 av sin yrkesskada.

1958 drabbades ytterligare två arbetare;
den ene av dem avled i januari i
år, och den andre sitter nu helt arbetsoförmögen
i sin stuga.

1959 konstaterades nya fall. Två av
de drabbade är i dag helt invalidiserade.

Det finns kanske någon som vill påstå
att detta exempel är ett undantag,
och att man bör akta sig för att på denna
grundval generalisera. Jag vill påstå
att det tyvärr är mycket vanligt att
sådant inträffar. Det visar hur otillfredsställande
det nuvarande systemet
fungerar. I de fall jag nyss nämnt visste
yrkesinspektionen ingenting alls om
hur det var ställt på arbetsplatsen. Så
illa fungerar nämligen det nuvarande
systemet, därför att företagshälsovården
är fördelad på så många instanser
utan inbördes samverkan.

Utskottet erinrar om att det i alla
fall har skett en betydande utveckling,
att man här och där i institutioner som
har att göra med företagshälsovård har
företagit forskning och förstärkt organisationen,
att det har företagits många
utredningar och att det till och med
kan ställas i utsikt ganska stora pengar
från fonder för att fortsätta förbätt -

Onsdagen den

ringen pa detta område, och det är helt
riktigt. Det finns ingen anledning att
göra erinringar mot den beskrivningen,
och det har vi inte heller gjort. Vi har
inte påstått att det inte sker förbättringar,
men vi har påstått att det måste
till ett annat system, framför allt att
arbetsgivare inte skall ha det avgörande
inflytandet i fråga om företagshälsovården,
utan att det skall ligga hos
samhället liksom all annan sjuk- och
hälsovård.

De fall jag har påvisat här bekräftar
också vad vi har sagt om industrihälsovården
och de små företagen.
Några av de allra största industriföretagen
i Sverige har en relativt hyggligt
ordnad industrihälsovård. Men den begränsade
omfattningen av sådan industrihälsovård
i landet framgår bl. a.
därav att det i Sverige endast finns 10
heltidsanställda och 120 deltidsanställda
liikare som är verksamma inom detta
område. Det föreligger alltså nu betydande
brister även i fråga om stora
företag. Men framför allt existerar sådana
brister vid många tusen småföretag
av den typ som beskrivs i tidningarna
i dag. För det första finns inte
där någon som bevakar de anställdas
intresse i fråga om industrihälsovård,
och för det andra finns inte en sådan
kontakt mellan företaget och den samhällsdirigerade
hälsovården att de anställdas
hälsovårdsfrågor kan handläggas
på ett tillfredsställande sätt.

Syftet med vår motion har framför
allt varit att söka få till stånd åtgärder
för att lägga hela ansvaret för företagshälsovården
på samhället. Trots en del
i och för sig goda exempel som kan ges
på industrihälsovård inom mycket stora
företag, vilka har både läkare och
kliniker, är den ordning vi för närvarande
har helt otillfredsställande. Detta
visar sig i det ena fallet efter det andra
— och framför allt beträffande de
många tusen småföretag som inte har
någon form av industrihälsovård. En
sådan skall avse inte bara hälsokontroll

13 maj 1964 fm. Nr 23 51

Utbyggnad av industrihälsovården

och ingripande i akuta fall utan också
arbetsplatshygien, säkerhetsanordningar
i fråga om maskiner in. in. och metodinstruktioner
för de anställda så att
de inte överanstränger sig genom lyft
o. s. v. Allt detta är gruvligt försummat
inom denna sektor av vår hälsovård.
Jag tror inte att man kommer till rätta
med dessa problem med mindre än att
man i huvudsak följer de principer som
vi försökt ge uttryck för i en hel rad
motioner. Det gäller att få till stånd ett
samspel mellan den samhälleliga hälsokontrollen,
yrkesinspektionen, fackföreningarnas
verksamhet på detta område
och mycket annat. Men det hela
måste ske i samhällets regi. Det är vad
vi har avsett med vår motion om effektivare
åtgärder i fråga om företagshälsovården.

Jag hemställer om bifall till motionen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Denna motion, liksom
den som behandlas i det följande utlåtandet
från allmänna beredningsutskottet,
rör väsentliga ting. Det är inte någon
i utskottet som inte har samma
uppfattning som föregående talare i
fråga om angelägenheten av att de i
motionen upptagna frågorna löses. Men
vi kan inte anse att man nu genom en
skrivelse till Kungl. Maj:t skulle kunna
påskynda ärendets fortsatta behandling
eller låta denna behandling få någon
annan form än den vi väntar oss av
redan sittande utredningar. I dessa är
engagerade de som måste komma i fråga
för att kunna lösa en sådan här sak
på ett tillfredsställande sätt. Det är
representanter för medicinalstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen samt
Svenska industriläkarföreningen. Inga
andra torde ha större insikter i dessa
frågor än just de som redan är engagerade
i utredningarna.

Jag är övertygad om att mycket kan

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

göras, och jag tror liksom herr Holmberg
att det allmänna får ta på sig en
större del av ansvaret för denna hälsovård
om de anställdas intressen skall
kunna tillgodoses. Men förslag i den
riktningen är vad man väntar sig av
pågående utredningar. Med hänsyn härtill
har vi inte ansett att man skulle
vinna någonting med ett bifall till motionen.
Därför yrkar jag bifall till utskottets
förslag som innebär avslag på
motionsyrkandet.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Nej, vi har ingen misstro
mot de sakkunniga som redan är
engagerade. Vi tror också att de utredningar
som pågår kommer att bekräfta
vår uppfattning om hur dessa saker bör
ordnas. Men utskottet kunde ha kostat
på sig en medverkan i syfte att driva
utvecklingen i den riktning som också
fru Eriksson i Stockholm tydligen var
anhängare av, nämligen att få till stånd
en systematisering und,cr samhällets
ledning av denna verksamhet. Det är
framför allt på den punkten jag tycker
att det brister i utskottets behandling
av motionen.

Såvitt jag förstår menar egentligen
alla att det inte går att lösa frågan på
annat sätt än vad vi föreslagit. Men tills
vidare är det bara vi som mycket enständigt
har hävdat att det här måste
ske en samordning på precis samma
sätt som man sökt åstadkomma inom
andra delar av sjukvården i landstingens
regi. Det hade också för den fortsatta
behandlingen av dessa frågor varit
värdefullt om utskottet och riksdagen
hade stått bakom ett sådant principiellt
resonemang.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 629
och II: 774; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 12

Åtgärder till förebyggande av yrkesskador
och yrkessjukdomar

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 24, i anledning av
väckt motion om åtgärder till förebyggande
av yrkesskador och yrkessjukdomar.

I en inom andra kammaren väckt och
till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion, II: 292, av herrar Elmwall
och Börjesson i Falköping hemställdes,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla

1) om föranstaltande av en undersökning
på vetenskaplig bas av hur
vunna erfarenheter om förebyggande
och botande av yrkesskador och yrkessjukdomar
skulle kunna spridas till företag
och arbetsplatser för effektivare
utnyttjande;

2) om vidtagande av åtgärder som
kunde befinnas möjliga för sådan samordning
inom industrihälsovården, att
mindre företag kunde få möjligheter
att tillgodogöra sig de erfarenheter som
större företag inom samma eller liknande
tillverkningsgren eller bransch
vunnit på området;

3) om skyndsamt framläggande av
förslag till sådan förstärkning av resurserna
för den vetenskapliga forskningen
på området, att förhållanden
som påvisbart framkallade yrkesskador
— såsom beträffande traktorerna —
snabbt kunde undersökas och effektivt
motverkas;

4) om skyndsamt vidtagande av åtgärder
som kunde befinnas möjliga och
lämpliga i syfte att genom radio och
TV samt genom undervisning vid yrkesskolor
och annan kursverksamhet
öka upplysningen om yrkesskadors och
yrkessjukdomars förebyggande och botande;
samt

5) om åtgärder i syfte att vid inrättande
av flerläkarstationer måtte beaktas,
att därest möjligt anställdes någon
läkare med industriläkarutbildning.

Utskottet hemställde, att motionen

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

Åtgärder till förebyggande av yrkesskador och yrkessjukdomar

II: 292 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! Motion II: 292 vill fästa
uppmärksamheten på en del förhållanden
som talar för att man mer bör arbeta
på att förebygga uppkomsten av
yrkesskador och yrkessjukdomar. Som
framgår av motionen utgår motionärerna
från att den motivering som förebragts
inte är vare sig fullständig eller
uttömmande, men erfarenheter från det
praktiska livet och samtal med industriläkare
och andra läkare har givit oss
den uppfattningen att det bör prövas,
huruvida alla resurser blir tagna i anspråk
för vidtagande av i första hand
förebyggande åtgärder och för spridande
av kunskap om dessa.

En del remissinstanser har på olika
punkter understrukit motionärernas
uppfattning, andra, t. ex. LO, ställer sig
negativa till motionen. Medicinalstyrelsen
framhåller att yrkesskadorna visar
en tendens att minska vid större företag.
Vid mindre företag däremot visar
yrkesskadorna en ökning. Detta styrker
vad motionärerna har framhållit, nämligen
att de mindre företagen skulle ha
nytta av att i större utsträckning få del
av de större företagens erfarenheter på
hithörande område.

Att som medicinalstyrelsen framhålla
att olycksfallen under färd till eller
från arbetet ökar hör väl egentligen
inte till saken, eftersom dessa olycksfall
inte i högre grad kan bero av företagets
storlek eller arbetets art utan
fastmer betingas av färdsätt, väglängd,
vägbeskaffenhet eller andra förhållanden
utanför arbetsplatsen. Olycksfall
under färd bör således redovisas inte
som olycksfall i arbetet, såsom nu tydligen
sker, utan som olycksfall under
färd till eller från arbetet.

Medicinalstyrelsen anser vidare att
upplysning skall ske inte över massmedia
utan genom upplysning på arbetsplatsen.
Om detta skall ske på arbetsplatserna
inom jordbruk och skogsbruk,
blir förfaringssättet ganska dyrbart. Vi
har i landet 200 000 traktorer, och även
om en del traktorförare kunde sammanföras
för information och rådgivning
vid en arbetsplats, går det inte att
den vägen nå resultat i den utsträckning
som motionärerna avser. Det skulle
bli alltför dyrbart.

Karolinska sjukhusets direktion understryker
att en del arbetsmetoder är
olämpliga och att det är svårt att avgöra
hur detta påverkar olika individer.
För att nå kunskap härom, säger
direktionen, krävs undersökningar på
så bred bas, att inte ens de större industriernas
egna resurser är tillräckliga.
Hela problemkomplexet måste bearbetas.
Direktionen framhåller att det är
angeläget att öka kunskaperna om hur
yrkesskador och yrkessjukdomar skall
förebyggas. Här sammanfaller således
direktionens uppfattning med motionärernas.
Docenten Åke Swensson har
understrukit att resurserna är otillräckliga,
och han pekar särskilt på
hudsjukdomarna och behovet av åtgärder
emot dessa.

SAF understryker att det ur de små
företagsenheternas synpunkt är nödvändigt
att samhällets hälsovårdande
resurser tas i anspråk i större utsträckning
än hittills i här berörda hänseenden.
SAF påvisar en hel rad viktiga
praktiska åtgärder som kan vidtagas.
Bakom dessa råd kan jag spåra professor
Forssmans mångåriga erfarenhet
under arbetet på att förbättra arbetsförhållandena
på olika områden.

SAF framhåller att vad som påyrkas
i punkterna 1 och 2 kan lösas med ledning
av redan vunna erfarenheter, tillstyrker
yrkandena i punkterna 3 och 4
och motsätter sig ej heller yrkandet i
punkt 5.

Statens institut för folkhälsan till -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Åtgärder till förebyggande av yrkesskador och yrkessjukdomar

styrker ökad upplysning och rådgivning
genom radio och TV.

Att forskningen på hithörande områden
behöver ökade resurser, därom
råder tydligen inga delade meningar.
Däremot kan det nog diskuteras om de
utredningar och utvägar som utskottet
anvisar är tillräckliga. Detta stora och
betydelsefulla område kräver kostsamma
åtgärder, om resultat skall nås, men
dessa kostnader kan också snabbt återbetalas,
om det blir resultat.

Motionärerna pekar på bl. a. jordbruket
och skogsbruket, vilka måste
anses eftersatta i olika hänseenden beträffande
såväl forskning som upplysning
och rådgivning. Förra året fanns
ej ens 50 000 kronor till förfogande för
fullbordandet av en av jordbrukstekniska
institutet påbörjad undersökning
för att få fram en ryggbesparande konstruktion
av traktorsitsar. Detta är, när
det gäller traktorn som arbetsplats, endast
en detalj. På många områden av
jordbruket och skogsbruket som arbetsplats
måste forskning föregå och sedan
föranleda ökad rådgivning i förebyggande
syfte. Beträffande de i skogen
arbetande ger en i motionen intagen
promemoria av jägmästare Grahm en
god uppfattning om behovet. För denna
yrkesgrupp liksom för dem som arbetar
i jordbruket föreligger stor risk vid
ytterligare eftersläpningar.

Utskottet säger sig vara väl medvetet
om vikten av att resultaten av arbetsforskning
blir bekantgjorda. Utskottet
anser emellertid att dessa frågor ägnas
stor uppmärksamhet och tror att motionärernas
önskemål kan bli tillgodosedda.
Utskottet finner därför inte nödvändigt
att påkalla åtgärder.

Jag tycker att utskottets skrivning
tyder på att tveksamhet om att allt är
väl beställt gör sig gällande även inom
utskottet. Men resultatet blir ändå ett
undanglidande, som för framtiden kan
bli besvärande. Dessa frågor är så allvarliga
att säkerhet bör råda innan de
avfärdas. Även om en del av frågorna

kan anses besvarade återstår många
helt obesvarade och olösta — och de
återkommer tills en förbättring uppnås.
Ett undanglidande orsakar endast
onödig tidsutdräkt.

Att utskottet har öppen blick för vad
som tidigare uträttats och vad som pågår
i form av utredningar och forskning
är tacknämligt. Men detta har även
motionärerna påpekat. Det hade varit
än mer tacknämligt om utskottet intresserat
sig för de områden av arbetslivet
där stora behov föreligger och där
bristerna gör sig mest märkbara. Motionärerna
har pekat på sådana områden.

Till sist vill jag fästa uppmärksamheten
på att arbetarskyddsstyrelsen
understryker angelägenheten av att resurserna
förstärks såväl när det gäller
arbetsforskning som i fråga om information.

Enbart detta, herr talman, motiverar
att jag yrkar bifall till motionen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Elmwall slutade
sitt anförande med att säga att enbart
detta — att man behöver mer medel till
arbetsvetenskaplig forskning — motiverar
att han yrkar bifall till motionen.
Men om saken gäller enbart detta eller
framför allt detta att man vill ha mera
pengar till arbetsvetenskaplig forskning,
då är det lämpligare att skriva en
motion med just det yrkandet, så att
frågan blir behandlad där den kan avgöras.

Vad denna motion innehåller det är
ju alla de ting som berörs i den motion
som vi behandlade nyss. I alla dessa
frågor har samtliga remissinstanser
svarat att utredningar pågår, och de
tycker det är angeläget att frågorna
kommer fram men man kan vänta att
utredningarna snart är klara.

Mot bakgrunden av alla dessa som
jag tror vederhäftiga remissyttranden,
i vilka det på varje punkt sägs, att man
väntar på resultatet av pågående utred -

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

Åtgärder till förebyggande av yrkesskador och yrkessjukdomar

ningar, finns det väl ingen möjlighet
för utskottet att kräva ytterligare utredningar.
Vad gäller de punkter där
motionärerna bär framfört bestämda
krav på mer pengar, så har remissinstanserna
självklart inte varit tveksamma
att instämma. Det var också detta
som herr Elmwall till slut yrkade. Men
därvidlag är ingenting att vinna genom
en så allmänt hållen motion, som dock
i sin huvuddel innebär att man kräver
utredning. Att problemet är angeläget,
det är vi överens med motionären om.
Men han kan tyvärr liksom utskottet
göra ganska litet för att få det löst snabbare
än de experter som sysslar med
det.

Därför har vi avstyrkt motionen —
inte därför att vi har velat glida undan,
som herr Elmwall tror, utan därför att
vi sett realistiskt på frågan. Det kanske
inte motionären gjorde när han yrkade
bifall till sin motion.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! Remissvaren behandlar
ju ganska utförligt de fem punkter som
motionärerna har satt upp som sina
önskemål. På en del punkter pågår tydligen
utredningar, på andra inte. Vad
motionärerna pekat på är särskilt jordbruket
och skogsbruket. Utskottets ordförande
tycks ha förbisett att så är
förhållandet. Vi påpekar att det är risker
för att dessa områden blir ytterligare
eftersatta. Vi hade nog väntat oss
mer intresse i varje fall från utskottets
sida för att få till stånd åtgärder, som
på ett bättre sätt tillgodoser behovet.
Det kommer väl så småningom att visa
sig att behovet kvarstår. Jag förmodar
att hur det än blir, så kommer det afl
arbetas med lösningar på dessa områden.

Vill fru Eriksson i Stockholm studera
problemen inom jordbruket och skogsbruket
i här berörda avseende, så finns
det både skrifter och broschyrer som

klargör hur det ligger till. Jag kan rekommendera
en liten skrift som heter
»Traktorn som arbetsplats». Om man
läser igenom den, klarnar nog begreppen
när det gäller traktorerna. Men
detta är ju, som jag sade förut, endast
en detalj på detta stora område. Det
kan dock vara lärorikt att studera den
detaljen.

Det är många områden, som rör jordbruk
och skogsbruk, där såvitt jag vet
ingenting är åtgjort, och det behövs
både pengar för att kunna göra insatser
här och kanske kvalificerad arbetskraft
för dessa undersökningar. Hur är
det t. ex. med undersökningar rörande
hörselskador orsakade av motorsågar?
Jag vet inte att det någon gång har
gjorts en sådan undersökning, och ändå
har vi väl nu haft motorsågar i trettio
år åtminstone. Jag kan peka på mänga
sådana detaljer, men jag skall inte uppta
mer tid.

Jag bara hoppas, herr talman, att
om det väcks fler motioner i frågor
av detta slag, de önskemål som framförs
blir tillgodosedda, så att vi får ett
bättre resultat.

Herr JACOBSSON i Sala (s):

Herr talman! Man kan vara säker på
att om det kommer flera motioner i
dessa frågor så skall de bli väl tillgodosedda
av allmänna beredningsutskottet;
det är jag övertygad om. Det
har även denna motion blivit, men dels
innehåller den allmänna synpunkter på
frågan och dels avser den anslagsbeviljande,
och detta kan ju inte beredningsutskottet
göra någonting åt.

Det var emellertid inte för att säga
detta som jag begärde ordet, utan det
var på grund av herr Elmwalls första
anförande, vari han mycket ordentligt
redogjorde för samtliga de remissvar
som har lämnats till beredningsutskottet
och varpå utskottet har grundat sitt
ställningstagande i frågan. Herr Elmwall
läste mycket ordentligt upp vad
alla yttrat, men han undvek konsekvent

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ökat skydd för taxichaufförer

att nämna någonting om vad dessa svar
slutade med, nämligen att någon vidare
utredning än vad som redan företagits
beträffande punkterna 1—5 för
närvarande inte är nödvändig, emedan
såväl utredningar som praktiskt arbete
pågår för att belysa samtliga dessa frågor.

Som exempel kan jag ta ett remissvar
som herr Elmwall fäste mycket stort
avseende vid, nämligen karolinska institutets.
Herr Elnvwall citerar, att det
krävs undersökningar på bred bas och
att det inte räcker med de stora industriföretagens
egna resurser, utan att
hela problemkomplexet måste bearbetas.
Det är alldeles riktigt. Men sedan
slutar herr Elmwall att referera. Utskottets
recit fortsätter: »Sådana institutioner
finns i de yrkesmedicinska
centralerna, och fler kommer att skapas
genom de yrkesmedicinska sjukhusenheter
som föreslagits av utredningen
angående yrkesmedicinens organisation
m. m. Problemet som tas upp i yrkandet
under 1) är ett praktiskt problem som
kan lösas utan svårigheter. Beträffande
yrkandena under 2) och 3) hänvisas
till pågående utredning. Beträffande
yrkandet under 4) framhålles såsom
synnerligen angeläget att kunskap om
yrkessjukdomar och deras förebyggande
sprids i ökad omfattning. I fråga
om yrkandet under 5) anföres, att företagshälsovården
bör baseras på grupper
av industrier inom närbelägna områden.
»

Ja, men allt detta är ju saker som
man varit helt och hållet enig om inom
utskottet, och av alla dessa remisssvar
har det också framgått att de utredningar
som pågår och de praktiska
försök som göres för närvarande är
av den arten, att om några ytterligare
åtgärder skulle vidtagas därutöver, skulle
dessa snarare komma att förhindra
än befrämja utvecklingen. Däremot är
ju alla överens om att det krävs kraftåtgärder
för att dessa problem skall
kunna avhjälpas, och detta önskemål

kan ju effektueras genom propaganda.
På arbetsplatserna, genom radio och TV
in. fl. massmedia pågår för närvarande
en praktisk upplysningsverksamhet
på detta område. Jag tror inte att någonting
kan vinnas genom andra åtgärder
för närvarande.

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på att jag redogjorde
mycket noggrant för vad som sagts på
de olika punkterna i remissyttrandet
från SAF. Eftersom jag anser att denna
institution har de största praktiska
erfarenheterna i denna sak, tillmäter
jag kanske detta yttrande större vikt
än yttrandena från en del övriga remissinstanser
utan att fördenskull vilja
underkänna övriga remissyttranden.
Men, herr talman, att stå och läsa upp
hela remissyttranden det har jag ändå
inte tänkt mig. Däremot är det väl naturligt
att jag hänvisar till vad som talar
positivt för motionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 292;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 13

Ökat skydd för taxichaufförer

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 25, i anledning av
väckta motioner om ökat skydd för
taxichaufförer.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Efter det fruktansvärda
taximordet i Ugglarp i Halland för ett
halvår sedan började jag fundera ganska
mycket på vad man egentligen gör
för att skydda taxichaufförerna. Vad
gör man t. ex. för att finna mera pre -

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

ventiva skydd än vad den vid det här
laget rätt bekanta mellanrutan utgör?
Jag kunde ganska snart konstatera att i
varje fall har utredningsarbetet beträffande
denna fråga gått mycket sakta.

Vi motionärer ansåg att skall man
över huvud taget kunna tänka sig att
få fart på utredningsarbetet måste man
åtminstone föra fram något nytt uppslag.
Ett sådant ansåg vi vara de nödsändare
som man använder på båtar
och i flygplan. Det är en mycket liten
aparat som man hastigt kan starta och
som utsänder nödsignaler på en bestämd
frekvens. Vi diskuterade saken
med radiokunniga personer, och de ansåg
att det skulle vara lätt att utrusta
taxibilarna med sådana nödsändare.
Det erbjuder inga större tekniska problem.
Man kan till och med tänka sig
en sändare som är så liten att chauffören
kan ha den i fickan. En chaufför
som känner sig hotad kan kasta
bort den i terrängen eller på annat sätt
starta den så att den sänder dessa speciella
nödsignaler. Var och en förstår
vilket värde det skulle ha för polisen
att snabbt kunna lokalisera den plats
där det eventuella dådet förövats.

Vi vet mycket väl att en sådan nödradio
inte kan förhindra ett taximord,
men det kan klargöra för alla dem som
umgås med planer på ett överfall att de
i så fall kan ha polisen i hälarna ganska
snabbt.

Bland de remissinstanser som yttrat
sig över detta förslag har delade meningar
rått, men i stort sett har man
ansett att det skulle vara av värde att
detta uppslag närmare undersöktes. På
en väsentlig punkt tycker jag emellertid
att man har missuppfattat frågan,
och det är närmast därför jag har begärt
ordet. För att systemet skall fungera
är det inte nödvändigt att täcka
hela landet med mottagarstationer. Man
kan mycket väl tänka sig att statspolisen
i sina bilar har mottagarapparater
för att ta in sändningen på speciella
nödfrekvenser. Det är framför allt på

Auktorisation av revisorer

denna punkt som jag vill skicka ett ord
med på vägen när frågan nu går till
vidare utredning: Låt radiotekniker

studera detta problem! Jag tror att de
kan konnna med ganska goda uppslag
och att de kan konstatera att anordningen
går att genomföra utan alltför
stora kostnader.

Det är av behovet påkallat att man
sätter fart på utredningsarbetet. Det går
litet långsamt för närvarande. Även om
allmänna beredningsutskottet behandlat
motionen välvilligt och konstaterat
att förslaget kan rymmas inom den utredning
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
företar vill jag dock skicka
denna uppmaning med på vägen: Skynda
på innan nya olyckor händer på
detta område!

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Bengtsson i Halmstad
har på ett utmärkt sätt uttryckt
vad utskottet egentligen ville säga. Det
var mera av formella skäl som vi inte
ville kräva en utredning. Vi anser emellertid
att den utredning som nu tycks
gå för halv maskin borde få andra resurser
och aktiveras på nytt. Vi delar
helt motionärernas åsikt om angelägenheten
härav. Vi kan alltså instämma
i herr Bengtssons kompletterande yttrande
till utskottets utlåtande.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 14

Auktorisation av revisorer

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 26, i anledning av
väckta motioner angående auktorisation
av revisorer.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 242 av herr Paul Jansson och II: 291

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Auktorisation av revisorer

av herr Carlstein m. fl. hade föreslagits,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
hemställa om en allsidig utredning för
beredande av insyn eller inflytande
från det allmännas sida i handelskamrarnas
verksamhet med auktorisation
av revisorer.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:242 och 11:291
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av fru
Thunvall och fru Hörnlund, vilka ansett
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till de likalydande
motionerna I: 242 och II: 291 i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en allsidig utredning för beredande
av insyn eller inflytande från det allmännas
sida i handelskamrarnas verksamhet
med auktorisation av revisorer.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! I motionerna I: 242 och
11:291 har frågan om en översyn av
reglerna för auktorisation av revisorer
tagits upp. Auktorisationen är för närvarande
anförtrodd åt landets handelskamrar
som i sina stadgar har noggrant
preciserade kunskaps- och erfarenhetskrav
för erhållande av auktorisation.
Normalt krävs avlagd civilekonomexamen
och därutöver fem års praktisk erfarenhet.
En förutsättning för att handelskammaren
skall meddela auktorisation
är att den s. k. centrala revisorsnämnden
har tillstyrkt framställningen.
Denna centrala revisorsnämnd består
av representanter från handelskamrarna,
och vidare är handelshögskolorna i
Stockholm och Göteborg, Föreningen
Auktoriserade revisorer och Revisorssamfundet
representerade med en ledamot
var. Enligt de bestämmelser som nu
är gällande kan den som innehar avlönad
tjänst ej erhålla auktorisation. Vidare
mister den som innehar auktori -

sation denna, om vederbörande exempelvis
erhåller befattning som stadsrevisor.
Detta förhållande har påpekats och
kritiserats i de nämnda motionerna.

När man nu tar del av utskottets utlåtande
finner man att den främsta anledningen
till denna bestämmelse synes
vara att den privatpraktiserande revisorn
ej anses vara i beroendeställning,
medan man tydligen menar att en statligt
eller kommunalt anställd revisor befinner
sig i en beroendesituation. Enligt
mitt förmenande är denna slutsats
i hög grad diskutabel. En stadsrevisor
exempelvis tillsätts och entledigas av
stadsfullmäktige och har, vågar jag påstå,
en oberoende ställning gentemot
sina uppdragsgivare. Det torde väl också
vara uppenbart att exemepelvis riksrevisionsverkets
revisorer har en absolut
oberoende ställning gentemot de styrelser
och de verk som de har att granska,
men eftersom de innehar en avlönad
anställning kan de inte inneha auktorisation.
Jag skall inte ge mig in på
frågan i vad mån de auktoriserade aktiebolagsrevisorerna
alltid är oberoende
av bolagsstyrelser och direktörer eller
av bolagsstämman i ett enmansbolag,
vilket i och för sig skulle vara av stort
allmänt intresse att utreda. Men jag vågar
med fog påstå att de statligt och
kommunalt anställda revisorerna har
en minst lika oberoende ställning. Med
hänsyn till det anförda kan jag inte finna
något skäl till att de kommunalt och
statligt anställda revisorerna skall undantas
från möjligheten att inneha auktorisation.

Kravet på en enhetlig bedömning av
auktorisationsfrågor som också framförts
i motionerna anser utskottet vara
värt stort beaktande. Men utskottet anser
att detta krav är tillgodosett genom
den centrala revisorsnämndens handläggning
av dessa frågor. Så är emellertid
inte fallet. De lokala handelskamrarna
har såvitt jag vet inte någon skyldighet
att remittera ärenden av detta
slag till centrala revisorsnämnden utan

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

kan mycket vid avgöra saken efter eget
gottfinnande. Någon möjlighet för den
sökande att överklaga beslutet finns
inte. Denna lokala handläggning kan
medföra en godtycklig behandling, och
man kan heller inte bortse från riskerna
för eu viss monopolbildning.

Utskottet siiger att detta inte behöver
befaras och hänvisar till den brist på
sökande som är rådande. Men även härvidlag
tror jag utskottet gör sig skyldig
till en felbedömning. Utan tvekan förekommer
lokala olikheter i behandlingen.
Bl. a. vet jag att en auktorisationssökande
avvisats av handelskammaren
i Borås men med samma meriter erhållit
auktorisation av handelskammaren i
Göteborg.

Någon möjlighet att överklaga en nekad
auktorisation erbjuds som sagt inte.
Inte heller är de handlingar som beslutet
grundats på offentliga. På den
punkten har utskottet anslutit sig till
motionärernas uppfattning och uttalat
att dessa förhållanden bör rättas till.
Av utskottsutlåtandet framgår vidare
att man från handelskamrarnas sida
inte motsätter sig att införa någon form
av besvärsrätt, och utskottet förutsätter
att frågan av vederbörande upptas till
allvarlig prövning.

Sammanfattningsvis vill jag anföra
att det är angeläget att möjligheter till
auktorisation öppnas för de statligt och
kommunalt anställda revisorerna. Vidare
har den nuvarande ordningen vad
beträffar handelskamrarnas handläggning
av auktorisationsärenden så stora
brister att en allmän översyn är önskvärd.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till reservationen av fruarna
Thunvall och Hörnlund.

I detta anförande instämde herrar
Carbell (s) och Löfroth (fp).

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Herr Carlstein har här
redogjort för anledningen till motionerna,
och jag kan helt instämma i vad

Auktorisation av revisorer

han anfört. Jag är inte motionär, men
vid behandlingen av motionen fann jag
så många obesvarade frågor, att de väl
motiverade den utredning som motionärerna
begärt, och jag har därför tillsammans
med fru Hörnlund reserverat
mig mot utskottets beslut.

Det märkliga är att när man läser utskottsutlåtandet
finner man att utskottet
har samma uppfattning som motionärerna,
och man blir minst sagt förvånad,
när utskottet ändå kommer till
den slutsatsen att det inte finns skäl att
förorda tillsättande av den föreslagna
utredningen och därför avstyrker motionerna.

Vi reservanter anser att det finns flera
skäl för att utreda frågan. Det är,
som herr Carlstein också sagt, de olika
handelskamrarna som har att meddela
auktorisation eller avslå ansökningar
om sådan. För den händelse en ansökan
avslås meddelas detta oftast utan
motivering, och den sökande har ingen
möjlighet att få rättelse eftersom det
inte finns någon besvärsinstans. Vi anser
det synnerligen önskvärt att undersöka
möjligheterna att åstadkomma en
besvärsordning.

En auktoriserad revisor får inte heller
behålla sin auktorisation vid anställning
inom stat eller kommun, och
detta motiveras med att han då kommer
i beroendeställning. Men, herr talman,
kommer man inte i samma eller
ännu starkare beroendeställning, om
man erhåller revisionsuppdrag av t. ex.
ett stort bolag? Detta är enligt vår mening
en anledning till att även denna
sida av frågan behöver utredas.

Vad centrala revisorsnämnden beträffar
förutsätter utskottet att nämnden är
beredd att med kraft verka för enhetlighet
i bedömningen av auktorisationsfrågor.
Det är nu som sagt varje handelskammare
— ibland efter hörande av
centrala revisorsnämnden —- som avgör
ansökningar om auktorisation. Men hur
skall revisorsnämnden få reda på detta
önskemål från utskottets sida, när ut -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Auktorisation av revisorer

skottet anser att någon åtgärd med anledning
av motionerna icke behöver
vidtas?

Den som uppfyller de formella kompetenskraven
kan — såsom herr Carlstein
nyss givit exempel på — trots
detta inte vara säker på att erhålla auktorisation.

Vidare är det, såsom jag ser saken,
angeläget att exempelvis en kommun
som söker en revisor också skall kunna
anställa en revisor med auktorisation
utan att vederbörande därför skall
förlora sin auktorisation. Den praxis
som tillämpas kan leda till och har
också gjort det att auktoriserade revisorer
icke söker sådana tjänster.

Utskottet anser att möjlighet bör öppnas
»för den som fått avslag på ansökan
om auktorisation eller fått sin auktorisation
upphävd att genom anförande
av besvär få ärendet omprövat. En
sådan ordning skulle överensstämma
med de allmänna principer om besvärsrätt
som nu gäller i statlig och kommunal
verksamhet. Enligt vad utskottet
erfarit och som framgår av kommerskollegii
yttrande lär man från handelskamrarnas
sida icke motsätta sig att införa
någon form av besvärsrätt. Utskottet
förutsätter att frågan av vederbörande
upptages till allvarlig prövning.»

Hur kan utskottet förutsätta något sådant,
om man inte ger några som helst
anvisningar om tillvägagångssättet, utan
helt enkelt avstyrker motionerna med
det uttalandet att de inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd? Jag måste säga
att utskottet i sina slutsatser gör en
kullerbytta i förhållande till vad utskottet
tidigare sagt.

Herr talman! Enbart de skäl som jag
anfört motiverar mer än väl att frågan
blir föremål för en allsidig utredning,
och jag ber att få yrka bifall till den
reservation som avgivits av fru Hörnlund
och mig.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Den föreliggande frågan
har ägnats stort intresse av utskottet

och det säger sig självt att man därvid
anfört skäl både för och emot motionerna.
Vi inom utskottsmajoriteten anser
emellertid att utskottet har gått så
långt som är erforderligt, men ett par
utskottsledamöter har dock funnit anledning
att reservera sig. I remissvaren
både från kommerskollegium och från
Föreningen Auktoriserade revisorer har
man bestämt avstyrkt motionerna. Under
sådana förhållanden har inte utskottet
kunnat gå någon annan väg än
som skett.

Reservanterna liksom motionärerna
har påtalat det förhållandet att en kommunalanställd
eller statsanställd inte
kan erhålla auktorisation som revisor.
Men över huvud taget är ju, såsom
framhålles i utskottsutlåtandet, grundpelaren
för hela auktorisationssystemet
att vederbörande revisor skall ha en
oberoende ställning. Låt oss ta det
exemplet att en kommun driver ett visst
företag och att det inom den enskilda
företagsamheten finns ett motsvarande
företag. Kan det anses rimligt att den
kommunalanställde revisor, som sköter
det kommunala företaget, samtidigt skall
kunna i sin egenskap av auktoriserad
revisor få full insyn i konkurrentföretaget?
Jag har svårt att tänka mig att
detta skulle accepteras såsom någonting
helt opartiskt. Vi människor har
ju inte alltid så stor motståndskraft
mot frestelser, och det kan också i detta
sammanhang vara anledning räkna med
vissa syndafall. För min del tror jag
att om en revisor är fri och självständig
så blir förtroendet för honom betydligt
större.

Såsom reservanterna framhåller förlorar
en auktoriserad revisor sin auktorisation
vid anställning i allmän
tjänst. Men om denna anställning upphör,
kan vederbörande, om han så önskar,
erhålla förnyad auktorisation. Han
är alltså inte för all framtid utestängd
från auktorisation därför att han en
tid haft kommunal eller statlig anställning.

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande
klart medgivit att det skulle
av principiella skäl vara lämpligt med
en besviirsrätt. Även från utskottsmajoriteten
har vi framhållit att det kunde
vara rätt nyttigt med en sådan rätt. Enligt
upplysningar som jag senast i dag
erhållit har man inte heller från handelskamrarnas
sida någonting emot att
det kan komma till stånd en besvärsprövning.
För min del tror jag att det
skulle vara lämpligt.

Det är inte heller så att liandelskamrarna
kan hur som helst behandla auktorisationsfrågor,
d. v. s. om de vänder
tummen nedåt, blir det ingen auktorisation,
och om de godkänner ansökan,
så är allting klart. Det finns ju en
institution som heter Handelskamrarnas
centrala revisorsnämnd och såsom
ordförande i denna nämnd sitter förre
hovrättsrådet Lassen, som väl alltid varit
erkänd som en mycket skicklig jurist.
Jag kan därför inte finna att man
bör använda sådana uttryck som herr
Carlstein gjorde när han talade om en
godtycklig behandling av ansökningar
om auktorisation. Så går det inte i verkligheten
till; i annat fall skulle det nog
ha blivit bekant över hela linjen och
handelskamrarna skulle ha riskerat att
deras verksamhet kommit i vanrykte.
Detta vill man inte, utan man eftersträvar
på allt sätt att bara ge auktorisation
åt dem som verkligen kan sin
sak och som har en fri och självständig
ställning gentemot sina uppdragsgivare.
Enligt min bestämda uppfattning är
detta någonting mycket värdefullt. Kan
vi dessutom — vilket jag inte har något
emot — få en besvärsrätt som ger
möjlighet att pröva vissa principiella
beslut är den sidan av saken också tillgodosedd.
Jag tycker till och med att
motionärerna i så fall skulle kunna
säga sig att de i realiteten har nått vad
de önskade. Fördenskull tror jag att utskottet
har handlat rätt när det har fattat
detta beslut.

Fru Thunvall anmärkte i någon mån

Auktorisation av revisorer

på utskottets ställningstagande och menade
att det hade gjort en kullerbytta.
Det får var och en bedöma på sitt sätt,
och fru Thunvall ocli utskottet tycker
kanske litet olika. Det kan hända att
utskottet skulle kunna anse att det är
reservanterna som har gjort en kullerbytta.
Jag tror emellertid inte att vi behöver
bry oss om den saken.

Med det tillägg som vi bär gjort tror
jag att saken kommer att ordna sig på
ett för alla parter tillfredsställande sätt.
Låt oss emellertid inte göra något sådant
att vi rycker undan grunden för
revisorernas fria ställning gentemot
sina uppdragsgivare eller riskerar att
kommuner får insyn i andra företag
och därmed ges möjligheter till illojal
konkurrens. Sådant vill jag för min del
inte vara med om; det säger jag ärligt
och klart ifrån redan från början.

Jag brukar fatta mig kort, herr talman,
och skall göra så även i denna
fråga. Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr CARLSTEIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
säger, att remissinstanserna inte
har velat vara med om detta förslag.
Givetvis har det en oerhörd betydelse
vem man frågar. Det är klart att om
man frågar Föreningen Auktoriserade
revisorer, tycker den att allt är gott. I
rättvisans namn måste det dock sägas,
att trots att man valt remissinstanser
på detta sätt har Sveriges köpmannaförbund
tillstyrkt motionen på de skäl
som är anförda i den. Det skulle ha varit
mycket intressant att lyssna till vad
exempelvis Kommunförbundet eller
Svenska stadsförbundet hade sagt, om
de hade fått denna motion på remiss.

Jag kan inte riktigt förstå resonemanget
om att den som är anställd i
kommunal eller statlig tjänst är beroende
av sina uppdragsgivare på ett annat
sätt än den som har en privatpraktiserande
revisionsbyrå. Herr Nilsson
säger nu att det skulle kunna inträffa

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Auktorisation av revisorer

att en kommunalanställd revisor, om
han vore auktoriserad, skulle kunna ta
ett uppdrag och därigenom få insyn i
ett enskilt företag, vilket inte skulle
vara nyttigt. Det är dock mycket lätt
att sätta spärrar för sådant, ty i allmänhet
står det i instruktionen för
kommunalanställda revisorer att de inte
äger rätt att ha några uppdrag utom
tjänsten. Vad som är viktigt härvidlag
och vad som gör att jag finner denna
fråga angelägen är emellertid, att när
stat eller kommun vill anställa revisorer
begränsas rekryteringsmöjligheterna av
att kompetenta personer, som innehar
auktorisation inte söker dessa tjänster,
därför att de därigenom skulle mista
sin auktorisation. Därför får vi kanske
finna oss i att till de kommunala och
statliga företagen rekrytera personer
som inte är så kvalificerade som de vi
skulle ha fått om de hade fått behålla
sin auktorisation. Jag tycker att det är
befogat att man ser allvarligt på detta
förhållande.

Herr Nilsson anser också att man
tack vare centrala revisorsnämnden får
en enhetlig bedömning. Om en handelskammare
vägrar auktorisation behöver
man emellertid inte gå till Centrala revisorsnämnden.
Det är först när en ansökan
tillstyrks som denna skall yttra
sig, och det är ett faktum att behandlingen
i vissa fall är godtycklig. Jag
nämnde som exempel en sökande som
fick avslag på en ort men med samma
handlingar fick auktorisation på en annan.
Jag finner detta anmärkningsvärt.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carlstein förekom
mig, och jag skall därför bara påpeka
att vi väl inte kan förutsätta att handelskamrarna
själva skall ta initiativ
för att möjliggöra någon form av besvärsrätt
— vilket var det enda som
herr Nilsson i Bästekille kunde tänka
sig att gå med på — när utskottet hemställer
att frågan inte skall föranleda
någon åtgärd. Jag finner fortfarande

de frågor som jag ställde i utskottet och
inte fick besvarade där och som jag
även ställt här i dag visa på behovet
av en utredning av denna sak.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Carlstein ansåg att
i och med att Föreningen Auktoriserade
revisorer i sitt remissvar sagt att
allt var gott var vi också nöjda i utskottet.
Föreningen har framhållit att
den inte har märkt någon allvarlig
brist, och jag tror inte att den skulle
ha förklarat att allting fungerar ganska
väl, om den inte hade funnit att så är
fallet.

På vissa håll tror man att det är fråga
om att försöka hindra ett antal människor
att få auktorisation. Det råder
dock i dag stor efterfrågan på utbildade
revisorer, och ingen som har denna utbildning
och står fri från andra företag
hindras att bli auktoriserad. Det vet
båda parter, och därför har föreningen
lämnat ett remissvar som vi mycket
väl kan godta.

Naturligtvis kommer vi i detta sammanhang
in på den principiella frågan
om en kommunalanställd person också
skall kunna få auktorisation och förrätta
uppdrag hos andra, konkurrerande
företag. Jag anser att detta skulle
strida mot vanliga principer. För min
del kan jag alltså inte godta en sådan
princip. Jag kan inte tänka mig själv
in i den situationen att jag som auktoriserad
revisor i ett kommunalt företag
skulle kunna revidera ett konkurrerande
företag. Jag skulle råka i beroendeställning,
och jag skulle kunna få upplysningar
som kunde vålla vederbörande
skada, om jag ville missbruka dem.
Den risken finns, och vi kommer aldrig
ifrån den.

Vad frågan om kvalifikationerna beträffar
tror jag att det vore bra om vi

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

ovanpå vad som i dag gäller finge möjligheter
till besvär över beslut. I)et tror
jag är det riktigaste, och jag tror också
att en sådan ordning kommer.

Fru Thunvall sade att vi inte skall
vänta oss att handelskamrarna tar några
initiativ. Varför inte det? De har
naturligtvis läst den motion som herr
Carlstein och reservanterna fru Hörnlund
och fru Thunvall har talat för. Är
det någon punkt som brister skall vi
rätta till den. Jag tror att åtgärder i detta
avseende kommer.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag förstår, att motionärerna
är angelägna om att en auktoriserad
revisor skall ha möjlighet att
bli auktoriserad på samma villkor överallt
och att bedömningen av hans verksamhet
skall vara densamma. Detta har
vi också framhållit i utskottets utlåtande.
Likaså förstår jag att man vill ha
rätt och möjlighet för en auktoriserad
revisor att överklaga handelskamrarnas
bedömning.

Men jag är inte överens med motio
närerna beträffande deras uppfattning
om villkoren för en auktoriserad revisors
självständighet, som jag anser vara
mycket väsentlig. Man må anse att den
nuvarande ordningen, att en auktoriserad
revisor icke får bibehålla sin titel
vid kommunal anställning, innebär ett
misstänkliggörande mot kommunerna.
Men ett faktum är att det ligger mycken
tyngd i yttrandet från kommerskollegium
som anser det vara en grundpelare
i hela auktorisationssystemet att revisorn
inte har avlönad tjänst hos någon.
Det är högst väsentligt att den saken
hävdas kanske ännu mer än vad som
sker i dag.

Jag är inte främmande för tanken att
ha auktoriserade revisorer anställda
t. ex. vid länsstyrelserna och tvång på
att en sådan revisor bör anlitas jämsides
med annan auktoriserad revisor
i företag av viss storlek. Frågan är
också om det inte ligger någonting i

Auktorisation av revisorer

herr Carlsteins påstående att man ofta
har sämre revisorer i stat och kommun
än på andra håll. Jag är dock inte säker
på att detta i så fall beror på att vederbörande
har mist sin auktorisation,
när han sökte befattningen. Jag undrar
om man inte skulle stärka den auktoriserade
revisorns ställning ännu mera
och kräva anlitande av revisor även
för statliga och kommunala företag.
Det mest angelägna är att stärka den
auktoriserade revisorns självständighet.
Han skall inte vara beroende på
något sätt. Detta är ett större problem
än att den auktoriserade revisorn skall
få behålla sin titel i kommunal tjänst.
Den får han ju f. ö. tillbaka, när han
lämnar tjänsten och återgår till självständig
revisionsverksamhet, där han
har behov av den.

Nu invänder man kanske att auktoriserade
revisorer inte söker kommunal
tjänst, men det beror väl i så fall på att
antalet auktoriserade revisorer är så
pass begränsat. Det är svårt att rekrytera
tillräckligt kvalificerat folk på alla
områden. Detta är alltså inte något speciellt
utmärkande för dessa tjänster.

Det ligger en fara i att tumma på
självständighetskravet. Utskottets uppfattning
har också varit att de auktoriserade
revisorerna skall vara oberoende
av avlönad anställning.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
av fru Thunvall och fru
Hörnlund; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 15

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
memorial nr 28, angående uppskov
med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

§ 16

Granskning av statsrådsprotokollen

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 12, angående granskning av
de i statsrådet förda protokoll.

Utskottets i avdelning A gjorda anmälan,
att utskottet ej funnit skäl att mot
ledamot av statsrådet tillämpa § 106
regeringsformen, lades till handlingarna.

Utskottets i avdelning B gjorda anmälan,
att utskottet ej heller funnit anledning
framställa någon anmärkning jämlikt
§ 107 regeringsformen mot ledamot
av statsrådet, lades till handlingarna.

Föredrogs vad utskottet i avdelning
C anfört angående förhållanden av beskaffenhet
att föranleda uttalanden av
utskottet utan åberopande av § 107 regeringsformen;
och yttrade därvid:

Ang. landshövdingarnas innehav av uppdrag
vid sidan av tjänsten

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Konstitutionsutskottets
memorial nr 12, sådant det i dag presenteras
för kammaren, är inte något
sensationellt aktstycke, och jag förutsätter
att den debatt som kommer att
följa under de olika punkterna i memorialet
kommer att bli ganska stillsam.
Vi har i år funnit oss föranlåtna
att dela upp dechargememorialet i två
memorial. Det andra, som kommer att
presenteras kammaren om ett par veckor
och som rör ansvaret i den s. k.
Wennerströmaffären, tror jag inte man
kan fälla samma omdöme om som beträffande
detta första. Där har utskottet
ännu inte slutfört sin granskning.

Det råder mycket ålderdomliga bestämmelser
för konstitutionsutskottets
granskning av statsrådens fögderi. Om
vi skulle följa föreskrifterna bokstavligt
i de mycket gamla paragraferna, så
skulle bara två paragrafer kunna tilllämpas,
nämligen §§ 106 och 107 regeringsformen.
De förekommer inte i här
förevarande memorial. Men det finns

ingen anledning tro, det vill jag mycket
bestämt hävda, att det här bara rör sig
om döda punkter i vår regeringsform.
Den saken kommer sannolikt att bli
uppenbar vid nästa dechargedebatt. Nu
har de dock ingen betydelse.

Sedan några år tillbaka har utskottet
i stället för åberopande av § 107 regeringsformen
använt en annan metod,
nämligen att göra vad vi kallar för tillkännagivanden.
I år förekommer tre
tillkännagivanden. Två är enhälliga,
och vid ett finns det en reservation.
Man kan naturligtvis fatta dessa tillkännagivanden
som någon — låt vara
mycket mild —• kritik av statsråden.
Det behöver emellertid inte alls vara
på det sättet. Någon som helst påföljd
kan det ju inte bli fråga om.

Vad utskottet menar när det tillämpar
denna princip om tillkännagivanden,
som ju inte finns föreskriven i grundlagen,
är att man gärna vill påpeka vad
man anser vara oegentligheter i administrativ
praxis. Man föregriper här
helt enkelt vad författningsutredningen
för sin del har föreslagit, nämligen att
en av huvudpunkterna i granskningen
skall vara just kritik av administrativ
praxis, icke i första hand kritik av enskilda
statsråd.

Jag skall bara, herr talman, säga ett
par ord om det första av de tillkännagivanden
som nu föreligger. Det gäller
frågan om landshövdingarnas bisysslor,
som i själva verket är ett mycket
gammalt ärende och har följt riksdagen
under mer än 30 år. Jag har här några
uttalanden från konstitutionsutskottet.
Det äldsta är från 1931. Herr David
Bergström hade då väckt en motion med
förslag om ändring av § 46 regeringsformen
av följande innebörd: »Allenast
där tvingande omständigheter det påkalla,
må Konungen tilldela landshövding
uppdrag, som medför vistelse utanför
länet.» Denna motion avstyrktes av
utskottet och avslogs av riksdagen. Men
utskottet gör i alla fall på denna punkt
vissa konstateranden. Jag skall bara citera
en mening i utskottsutlåtandet:

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Ang. landshövdingarnas innehav av uppdrag vid sidan av tjänsten

»Det iir därför önskvärt, att Kungl.
Maj:t iakttager stor återhållsamhet beträffande
överlämnande av sådana» —
d. v. s. offentliga — »uppdrag till
landshövdingar.»

1 dechargemcmorialet 1937 gör utskottet
en s. k. omförmälan - - en motsvarighet
till vad vi i dag kallar tillkännagivande
— där det bl. a. sägs att
»utskottet låtit företaga en undersökning
angående de offentliga och enskilda
uppdrag, som landshövdingarna
innehava vid sidan av statstjänsten».
Resultatet av denna undersökning redovisas
i en särskild bilaga på samma sätt
som utskottet gjort denna gång. Och så
säger 1937 års utskott: »Av denna sammanställning
torde framgå, att en sådan
begränsning av landshövdingarnas uppdrag
vid sidan av statstjänsten, som
riksdagen vid löneregleringens beslutande
får anses hava förutsatt och
åsyftat, icke kan anses hava kommit
till stånd.» Där gör man alltså ett mycket
bestämt och preciserat uttalande,
som icke förekommer i årets memorial.

1945 återkommer utskottet i ärendet
i en reservationsvis framförd anmärkning
mot dåvarande socialministern,
statsrådet Möller, av två bondeförbundare
och två socialdemokrater. Jag skall
förbigå det utlåtandet.

Detta ärende är alltså en gammal bekant
i våra hävder; vid flera tillfällen
har vi haft anledning att syssla med
det.

I årets memorial finns i en bilaga på
sidan 40 en redovisning för hur många
uppdrag de olika landshövdingarna har.
Jag är emellertid angelägen om att
framhålla, att denna förteckning inte
kan göra anspråk på fullständighet. Man
har försökt att ur riksdagsberiittelsen
och på annat sätt plocka fram uppgifter,
men man har självfallet inte kunnat
utfråga vederbörande. De här redovisade
uppdragen är alltså ett minimum,
och det är mycket sannolikt att det
förekommer andra uppdrag inom länet

3—Andra kammarens protokoll 1964. Nr

som inte är redovisade, d. v. s. sådana
för vilka man icke ansett sig behöva
begära Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd.
Jag har från riksdagens upplysningstjänst
begärt en kompletterande utredning
om de kommittéuppdrag som vederbörande
landshövdingar har, och
det är en mycket lärorik läsning. Jag
har fått en uppställning på åtskilliga
sidor med angivande av de utredningar
som landshövdingarna sitter i och där
de i regel på grund av sin ställning är
ordförande. Man finner t. ex. att landshövdingen
i Stockholms län har tre rätt
viktiga kommittéuppdrag, bl. a. ordförandeskap
i konsumtionskreditutredningen,
som haft 28 sammanträden under
året Landshövdingen i Blekinge
län har tre kommittéuppdrag, bland
vilka parkeringskommittén har medfört
20 sammanträden under detta
granskningsår.

Nu är det inte på något sätt min avsikt
att rikta personlig kritik mot de
olika landshövdingarna för dessa uppdrag,
som de fått och åtagit sig. På de
människor, som är duktiga och väl förfarna
i allmänna värv, vilket dessa personer
är, lägger man gärna ytterligare
uppdrag, och vederbörande har kanske
svårt att säga nej.

Detta är förhållanden som vi, om vi
granskar oss själva, kanske känner igen.
Ordet mångsyssleri har en litet otrevlig
bismak, men det innebär naturligtvis
på samma gång ett erkännande av
att vederbörande är duktig och lämpad
för respektive uppgifter. Vad utskottet
velat göra är helt enkelt att rikta ett
observandum till regeringen, att regeringen
skall ha sin uppmärksamhet på
saken. Vi förväntar oss att regeringen
i fortsättningen i möjligaste mån kommer
att begränsa ifrågavarande uppdrag.
Detta är självfallet ett intresse för
befolkningen i respektive län. Befolkningen
har ett berättigat önskemål att
landshövdingen så mycket som möjligt
skall vistas i sitt län.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av
handelsavtal med främmande makt

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet i
anledning av det tillkännagivande som
konstitutionsutskottet — efter lottning

— gjort vid sin undersökning av de under
granskningstiden ingångna handelsöverenskommelserna.

I regeringsformen regleras hur handelsavtal
skall träffas med främmande
makt. I § 12 regeringsformen står att
handelsavtal av större vikt skall godkännas
av riksdagen, och i § 54 stadgas
att rådplägning skall ske mellan
konungen och utrikesnämnden i alla
utrikesärenden av större vikt. Avgörande
för bedömandet och behandlingen
av dessa frågor är alltså hur stor vikt
som tillmäts respektive handelsavtal.

Den undersökning konstitutionsutskottet
företog vid förra årets riksdag
föranledde ingen utskottets erinran. En
reservation fogades emellertid till utskottets
memorial av de borgerliga ledamöterna.
Som följd därav uppstod en
debatt här i kammaren, och jag kan i
stort sett nöja mig med att hänvisa till
den, eftersom enligt min bedömning
ingenting nytt i sak kommit in i bilden
sedan dess.

I år har emellertid efter lottning —
som jag nämnde inledningsvis — utskottet
gjort ett tillkännagivande. Utskottets
samtliga borgerliga ledamöter
har enat sig om detta tillkännagivande

— det får väl ses i belysning av strävandena
att utåt visa samarbetsförmåga
i dessa partisplittringens tider. Herr
Heckscher redovisade i ett tal i söndags
de borgerliga ledamöternas gemensamma
ståndpunkter i konstitutionsutskottet
under den gångna delen av riksdagen.
Enligt referatet pekade han på frågorna
om utlandssvenskarnas rösträtt,
ärendefördelningen mellan statsdepartementen
och planeringsorganens ställning
i statslivet. Han kunde ju också
ha nämnt detta tillkännagivande rörande
liandelsöverenskommelserna. Jag sä -

ger detta endast för att göra bilden fullständig.

Som jag framhöll har emellertid i sak
ingenting hänt som påkallar någon erinran
från riksdagens sida. Till konstitutionsutskottets
memorial har också
fogats en reservation som ger klart uttryck
för detta. Jag hade, herr talman,
tänkt ställa ett yrkande om ogillande av
utskottets tillkännagivande, men jag
skall avstå därifrån.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Det är med uppriktig
förvåning jag tagit del av konstitutionsutskottets
memorial på denna
punkt, och jag vill därför — i anslutning
till vad herr Adamsson nyss sade
— framföra min mening i frågan.

Får jag erinra om att riksdagen vid
olika tillfällen diskuterat om föreskrifterna
i § 12 regeringsformen åsidosatts
eller ej när handelsavtal undertecknas
utan att riksdagen hörs eller att handelsavtalet
förelagts utrikesnämnden.
De olika meningar som då kommit till
uttryck har föranletts av skilda bedömningar
av om en överenskommelse varit
av större vikt eller ej. Det är detta
§ 12 regeringsformen föreskriver. — Så
har enligt gängse praxis inte ansetts
vara fallet beträffande avtal om fortsatt
handelsutbyte med tidigare handelspartner,
därest den nya handelsöverenskommelsen
endast avsett en förlängning
av tidigare varuutbytesuppgörelse
och ej befunnits medföra någon väsentlig
förändring i varuutbytets struktur.

Herr talman! Jag vet att jag kommer
att ta tiden i anspråk ganska länge. Innan
jag går in på de två handelsavtal
som blivit föremål för utskottets tillkännagivande
vill jag emellertid framhålla,
att det alltid varit min strävan
att hålla riksdagen underrättad om alla
frågor av vikt på det handelspolitiska
området. Naturligtvis är det en bedömningsfråga,
om ett ärende är av sådan
vikt att riksdagen bör höras, men jag

Onsdagen den 13 maj 1004 fin.

Nr 23

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

liar vid min bedömning intagit ståndpunkten
att riksdagen ej bör besvaras
i frågor till vilka riksdagen redan tidigare
i princip i varje fall tagit klar
ställning.

Herr talman! Utan att vilja gå in på
en betygssättning av mig själv föreställer
jag mig att denna kammares ledamöter
snarare har att beklaga sig över
att jag besvärat dem i frågor så ofta,
och att jag upptagit tiden så länge med
spörsmål för vilka jag för tillfället bär
ansvaret i regeringen. Någon önskan
från min sida att hålla riksdagen utanför
väsentliga och betydelsefulla händelser
samt utvecklingen på det handelspolitiska
området har sannerligen
aldrig förelegat. Jag vill redan nu säga,
att jag tvärtom känt det som ett starkt
stöd, att jag kunnat räkna med en sådan
uppslutning i så många spörsmål, när
jag haft att företräda vårt lands intressen
utomlands.

Efter denna allmänna deklaration
skall jag, herr talman, övergå till de
ifrågavarande avtalen. Under åren 1947
—1962 reglerades handelsutbytet mellan
Bulgarien och Sverige av en handelsöverenskommelse
från år 1947 som
godkänts av riksdagen, överenskommelsen
var ettårig och förlängdes successivt.
I samband med förlängningen underställdes
naturligtvis inte avtalet riksdagen.
Det hade inneburit införande av
en helt ny praxis, som, enligt min mening,
skulle inneburit att man besvärat
riksdagen helt i onödan.

I juni 1962 undertecknades ett nytt
handelsavtal med Bulgarien. Detta avtal,
som inte heller förelagts riksdagen
för godkännande, gällde i första hand
för tiden 1 april 1962—31 mars 1963.
Den huvudsakliga nyheten i detta avtal
var, att betalningarna mellan de båda
länderna från och med den 1 juli
1962 skulle ske i fritt konvertibla, utväxlingsbara
valutor. De till avtalet fogade
varulistorna innefattade vissa ändringar
av export- och importkontingenterna.
Avtalet skulle automatiskt för -

längas på ett år, om det inte sades upp
inom tre månader före utlöpandet. Man
kan kanske säga, att detta innebar vissa
nyheter. Det underställdes inte riksdagen.
Handläggningen av detta avtal föranledde
emellertid inte någon erinran
från konstitutionsutskottets sida vid utskottets
granskning under 1963 års riksdag.
Detta vill jag fastslå. De svenska
exportintressena på Bulgarien gäller till
en mycket väsentlig del kapitalvaror,
som är avsedda att levereras under flera
år. För att kunna infoga sådana beställningar
i sina flerårsplaner, så
grundläggande för hela den ekonomiska
politikens utformning i statshandelsländer,
framfördes från bulgarisk sida ett
starkt önskemål om att handelsavtalet
skulle ändras så att det fick karaktären
av ett långtidsavtal. Det var vad som
skedde i maj 1963, då överenskommelse
träffades om ett nytt avtal som skulle
gälla under tre år, räknat från den 1
april 1963. De till det nya avtalet fogade
varulistorna över export- och importkontingenter
är emellertid, jag fäster
kammarens ledamöters uppmärksamhet
på detta, alltjämt ettåriga. Vissa
förändringar, främst föranledda av den
svenska exportindustriens önskemål,
har företagits i dessa listor. Någon betydande
ändring i strukturen av ländernas
varuutbyte har, i motsats till
vad utskottet nu antyder, emellertid
inte inträffat. Detta är ett faktum som
varje studium av avtalet kan utvisa. Införandet
av en treårig giltighetstid för
handelsavtal kunde, på samma sätt som
skett tidigare samma år i fråga om handelsavtal
med Ungern, rent formellt ha
ägt rum genom ett protokoll, utan att ett
nytt avtal behövt upprättas. Kungl.
Maj:t, i detta fall handelsministern, har
rätt att i stället välja den vägen. Denna
väg valdes emellertid inte på grund av
önskemål från bulgarisk sida. Vilken
form som i detta fall skulle väljas betraktade
vi som rätt oviktig. Resultatet
måste vara det väsentliga. Jag vill fastslå
att situationen reellt sett är exakt

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

densamma som om protokollformen hade
använts. Detta saknar betydelse för
bedömning om avtalet skall betraktas
som varande av större vikt eller ej.

Den i fråga om handelsavtalet med
Ungern valda formen föranleder, enligt
utskottets memorial, inte någon erinran
från utskottet — ingen anledning till
tillkännagivande eller omförmälan.
Med hänsyn till detta och då avtalet
med Bulgarien ej medför någon sådan
förändring i varuutbytesstrukturen att
det, enligt de av utskottet tidigare godkända
riktlinjerna, bör underställas
riksdagen, må det, herr talman, förlåtas
mig, att jag inte kan följa utskottsmajoriteten,
när den framför kritik mot
handläggningen av detta avtal.

Vad beträffar avtalet med Tjeckoslovakien
ersätter detta ett avtal av år
1955, som godkänts av riksdagen. 1955
års avtal var ett ettårsavtal, också det
med successiv förlängning. Den sista
förlängningen gällde fram till den 31
oktober 1963. Det nu ingångna nya avtalet
gäller för en tid av tre år. Skälet
för övergång till treårsavtal var här detsamma
som i fråga om det bulgariska
avtalet. I övrigt överensstämmer det nya
avtalet i sak praktiskt taget med det
äldre. Det är ett faktum som inte kan
motsägas. Betalningarna får dock numera
i överensstämmelse med svenska
önskemål äga rum i fria valutor. Det
var ingenting som vår motpart i förhandlingarna
önskade; det var ett medgivande
från motpartens sida och, som
jag litet senare skall tillåta mig att utveckla.
Redan här vill jag framhålla att
denna önskan om att få in klausuler
om konvertibilitet i avtalet ligger helt
i linje med vår strävan att så långt som
möjligt komma ifrån bilateralismen och
på alla områden verka för multilaterala
förbindelser. Det är någonting som inte
endast den svenska riksdagen givit ett
— så gott som — helhjärtat stöd, utan
jag tror att alla berörda organisationer
har samma intresse.

Varulistorna över export- och import -

kontingenterna är emellertid alltjämt i
detta avtal ettåriga. Därjämte — det har
utskottet rätt i — har i avtalet införts
en klausul (och det är en nyhet!) innehållande
ett uttalande av den innebörden,
att en ökning av de ursprungliga
kontingenterna skall eftersträvas
vid den årligen återkommande översynen
av varulistorna. Att vi skall jämna
vägen för ett ökat handelsutbyte och
därmed skapa förutsättningar för en
ökning av den svenska exporten är också
ett önskemål som jag tror att hela
det svenska folket ställer sig bakom.
Denna avtalsklausul återger just en sådan
allmän önskan hos båda avtalsparterna,
men någon bindande förpliktelse
att öka kontingenterna innebär den naturligtvis
inte. Avgörande för omfattningen
av det framtida varuutbytet
kommer alltjämt att vara faktorer av
kommersiell och ekonomisk art, inte
de indikationer som finns angivna i
treårsavtalet.

Det nya avtalet med Tjeckoslovakien
innebär således inte heller det i sak
någon ändring av tidigare avtal med
samma land utom i vad avser giltighetstiden
och övergången till betalning i
konvertibla valutor. I fråga om giltighetstiden
kan jag nöja mig med att hänvisa
till vad jag framhållit i samband
med min redogörelse nyss för det bulgariska
avtalet. Vad angår övergången
till betalning i fria valutor har utskottet
självt inte bara vid sin granskning
tidigare år utan också i årets memorial
— utskottet har nämligen förklarat att
handläggningen av handelsavtalet med
Ungern inte föranlett någon erinran —
ansett att den frågan inte heller formellt
är av större vikt utan att ge sig
in på en bedömning huruvida det är
viktigt att vi övergår till konvertibilitet.
Vari ligger konsekvensen i detta,
ärade kammarledamöter, och vilka slutsatser
kan man dra av den behandling
som detta förslag om en omförmälan
ursprungligen föranledde i konstitutionsutskottet?
Sedan flera år tillbaka

Onsdagen den 13 maj 1964 fin.

Nr 23

(i 9

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

har det varit en strävan från svensk
sida — inte minst riksbanken har varit
en pådrivande instans — att försöka
liberalisera betalningarna även med
östländerna. Det skulle kunna ge ökade
exportmöjligheter för svensk industri.
Det skulle göra alla betalningsöverenskommelser
i övrigt, som nu många
gånger är så besvärliga, mer eller mindre
överflödiga. Denna strävan resulterade
för övrigt redan år 1960 i att betalningarna
med Polen lades om på
konvertibel bas, och den åtgärden bedömdes
då vara så i linje med vår allmänna
handelspolitiska strävan att jag
inte ansåg att den behövde underställas
riksdagen, och konstitutionsutskottet
har inte framfört någon kritik mot det
förfarandet.

Det återstående skälet som åberopas
för att handelsavtalet med Tjeckoslovakien
borde ha lagts fram för riksdagen,
skulle då vara att det här är fråga om
ett nytt självständigt avtal och inte
allenast en förlängning av tidigare avtal.
Då emellertid det nya avtalet med
de två angivna undantagen — i fråga
om tiden och betalningarna — som utskottet
självt inte anser vara av större
vikt, praktiskt taget endast utgör en
omredigering av det äldre, så har jag
för att uttrycka saken milt ganska svårt
att förstå den kritik som riktas mot
handläggningen av detta avtal, låt vara
att det sker i den mildaste formen för
en anmärkning från konstitutionsutskottet.
Jag är glad över att herr Braconier
nickar bifall till det. Jag hoppas att
han kan instämma också i det sakliga
innehållet i min redogörelse. Hur en
förlängning av en varuutbytesuppgörelse
sker kan väl inte få vara avgörande
för bedömningen om ärendet är av större
vikt eller inte. Förhållandet hör vara
det omvända; man gör en bedömning
först och sedan bestämmer man sig för
i vilken form avtalet skall slutas, huruvida
det skall föreläggas riksdagen eller
ej. Av det sagda framgår att både
avtalet med Tjeckoslovakien och avta -

let med Bulgarien föregåtts av äldre avtal,
till vilka riksdagen lämnat sitt godkännande
och att de nya avtalen inte
medför några väsentliga ändringar i
varuutbytets tidigare struktur.

De två avtalen står alltså helt i överensstämmelse
med de riktlinjer för vår
handelspolitik som riksdagen vid så
många tillfällen har godkänt. Redogörelser
för avtalen och för innehållet i
varulistorna har, i efterhand i varje
fall, lämnats i utrikesdepartementets
serie av meddelanden angående vissa
utrikes ärenden vilken tillställts utrikesnämndens
och utrikesutskottets
samtliga ledamöter och suppleanter.
Vid mer än ett tillfälle bär på utrikesutskottets
begäran en utförlig redogörelse
lämnats för hur vår handel, särskilt
med öststaterna, har utvecklat sig.
Redogörelser och föredragningar har
ägt rum, senast för ungefär ett år sedan,
då chefen för utrikesdepartementets
handelsavdelning lämnade en mycket
ingående redogörelse för utvecklingen
på området. Det har således aldrig
någonsin varit någon önskan från
min sida — här hoppas jag att kammarens
ledamöter tror mig på mitt ord
— att dölja något på detta område.
Frågan är hur långt man skall gå då
det gäller att underställa riksdagen och
riksdagens organ en fråga — i förväg.
Handläggningen av dessa avtal har således
icke avvikit från de riktlinjer
som konstitutionsutskottet tidigare har
godkänt i fråga om tolkningen av regeringsformens
§ 12. Jag är medveten
om att konstitutionsutskottets tidigare
minoriteter bär framfört tankegångar
som nu plötsligt med lottens hjälp har
kunnat göras till en majoritetsomförmälan.
Jag skall inte dra några slutsatser
av denna ändring, men det må vara
mig tillåtet att anse att jag har bemött
påståendet att förfarandet i dessa fall
inneburit en ändring av tidigare praxis,
en praxis som jag inte kan se att några
sakliga skäl har anförts emot.

Till det sagda vill jag foga ytterligare

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 19G4 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av

några allmänna kommentarer. Ingen
kan väl ha undgått att konstatera att
det handelspolitiska läget i dag är ett
helt annat än vid tiden närmast efter
kriget. Under hela efterkrigstiden har
pågått en utveckling mot en frigörelse
av världshandeln som bl. a. möjliggjorts
av det snabbt förbättrade försörjningsläget.
Handelsavtalens antal och därmed
den bilaterala handelns betydelse
har radikalt nedgått — jag hade så när
sagt, herr talman, Gud vare lov för det,
ty jag är inte säker på att vi med det
antal stater som vi numera driver handel
med skulle kunna åstadkomma en
tillräckligt effektiv apparat om vi skulle
behöva ingå bilaterala avtal med varje
land. I varje fall skulle utrikesförvaltningen
och handelsdepartementet
och fristående experter då kosta de
svenska skattebetalarna mångdubbelt
det belopp som nu läggs ut för detta
ändamål. Även ur denna mera begränsade
synpunkt har vi ett intresse av
att komma ifrån bilateralismen och kan
glädja oss åt att vi har lyckats i denna
strävan. Vi tycker möjligen att utvecklingen
i denna riktning skulle ha kunnat
fortskrida ännu fortare.

Vi har som jag har sagt också medvetet
sökt främja frigörelse av handeln
på olika sätt. Ett av dessa sätt har varit
att söka få till stand överenskommelser
om att betalningarna under de bilaterala
avtalen skall ske i konvertibla
valutor. Jag hänvisar till vad jag redan
har sagt. Det steg mot en frigörelse av
världshandeln som härigenom har kunnat
tas torde också ligga helt i linje
med vår traditionella, i riksdagen vid
så många tillfällen behandlade handelspolitik.
Utskottsmajoritetens kritik på
denna punkt, herr talman, är för mig
oförklarlig, över huvud taget vill vi
också i de bilaterala handelsavtalen
numera tillvarata möjligheterna för en
positiv utveckling av svensk export.

Jag tror mig därvid kunna tala för hela
exportindustrien, önskemål härom har
mött mig vid otaliga tillfällen. Det är

handelsavtal med främmande makt

väl inte för någon i denna kammare
och knappast heller för majoriteten i
konstitutionsutskottet någon nyhet, än
mindre någon hemlighet.

De avtal som nu ingåtts innebär självfallet
också ett motsvarande åtagande
att utfärda licenser för import. Det är
klart att man inte får enbart fördelar
om man ingår ett avtal! Villkoren för
att en licens skall utställas är emellertid
inte uppfyllda till fullo i och med att
det finns en kontingent i det svenska
handelsavtalet. Förutsättningen är ju
framför allt att det finns ett svenskt
köpintresse inom ramen för de fastställda
kontingenterna. Annars kommer
inga affärer till stånd. Det har aldrig
Varit fråga om något in köp såtagande,
vare sig från enskildas eller från statens
sida. Det hade nog varit motiverat
att detta hade påpekats av utskottsmajoriteten.

De varukontingenter som tas upp i
de bilaterala avtalen är således i denna
mening indikativa — riktpunkter —
till sin natur. Utfallet av varuutbytet
när i många fall i verkligheten inte
alls upp till de värden som tas upp i
kontingenterna. Om vi ser till importen
har kanske inte köpintresse funnits.
Det är mer än en gång våra handelsförhandlare
fått säga att det inte ankommer
på de svenska myndigheterna att
sörja för att vederbörande säljer upp
till kontingentnivån. Vi har en blandekonomi
i detta land och vi har en fri
marknad. Vi säger: Kom in, gör reklam
för er vara, intressera konsumenterna,
åstadkom det intresse som erfordras
för att varan skall bli såld. Då
skall vi också, om det finns ett sådant
intresse genom licensiering intill ramen
för våra importkontingenter, uppfylla
avtalet. Men kontingenten i sig ger
ingen garanti för detta. I botten måste
också finnas ett intresse för varan
i fråga.

De förändringar i varulistorna som
sker har i allmänhet varit rätt små. De
innebär i stort sett endast mindre ök -

Onsdagen den 13 maj 1964 fm. Nr 23 71

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med 1 rammande makt

ningar och justeringar. Jämsides härmed
har, som förut sagts, under senare
år vissa resultat uppnåtts i fråga om
vår strävan att undanröja de formella
hinder för en expansion av utrikeshandeln
som de bilaterala avtalen utgör.

Den övergång till treårsavtal som
skett i fråga om de två avtal, vilkas
handläggning utskottsmajoriteten nu
kritiserar, har undanröjt ett av de lormella
hinder som uppställts av våra
avtalspartner för en expansion av var
export — och då särskilt av vår export
av kapitalvaror. Jag kanske också, herr
talman, i detta sammanhang får understryka
att praktiskt taget alla myndigheter
och organisationer som uttalat
sig innan förhandlingarna om de nya
avtalen tagit sin början — och givetvis
innan jag givit handelsförliandlarna de
slutgiltiga instruktionerna — har tillstyrkt
ingående av långtidsavtal. Jag
vet inte på något enda undantag när
fall där ett avstyrkande föreligger. Däremot
finns det några fall där man inte
berört frågan och sålunda inte gjort
någon erinran.

Den utrikeshandel som de bilaterala
handelsavtalen med varukontingenter
täcker svarar, fastän omfattningen av
denna handel har ökat, alltjämt inte
för mer än ungefär 5 procent av hela
vår utrikeshandel. Om detta hade kunnat
utläsas ur konstitutionsutskottets
memorial, tycker jag att det hade varit
en intressant upplysning till kammarens
ledamöter. Ty det är givet, herr
talman — och det är därför jag anför
det — att inom den frilistade delen av
vår utrikeshandel sker i verkligheten
oerhört mycket större förskjutningar
än vad som förekommer inom den alltjämt
bilateralt reglerade delen. Det är
bär de verkliga strukturförändringarna
kan äga rum som en följd av en ekonomisk
utveckling, återspeglande kanske
också en medveten, ekonomiskt inriktad
politik både inom och utom landet.
Men dessa handelsförbindelser sker ju
automatiskt utifrån de ekonomiska för -

hållandena hos oss själva och i omvärlden.
Sedan den ekonomiska politiken
uppdragits och riktlinjerna för den
fastställts kan statsmakterna egentligen
inte göra någonting däråt, såvida vi
inte vill återgå till den stränga bilateralismen
från de första förkrigsåren.
Och det har jag hört mycket få stämmor
höjas för.

Man tittar alltså på vad som sker
inom den lilla delen av vår utrikeshandel
och fäster inte avseende vid vad
som sker i fråga om den stora delen av
denna handel. Naturligtvis kan vi i efterhand
konstatera de väsentliga förändringar
som förekommit när handelsstatistiken
föreligger klar. Men de
underställs aldrig, jag upprepar det,
riksdagen eller dess organ i förväg.
Hur något sådant skulle kunna genomföras
i praktiken förstår jag inte.

Herr talman! Det har därför, och jag
slutar där jag började, överraskat mig
att utskottsmajoriteten inte tagit hänsyn
till alla dessa ändå så kända förhållanden.
Jag vill bara understryka
att jag finner ställningstagandet från
utskottets sida — för att ånyo uttrycka
mig milt — helt obegripligt. Jag skulle
vilja dra en slutsats till, herr talman,
med anledning av den omsvängning
som skett i utskottet, men jag tror att
jag med förtroende kan överlämna till
kammarens ledamöter att själva dra
den slutsatsen.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
för att han velat ta till orda
när det gäller en omförmälan. Detta
visar ett mycket stort intresse för riksdagens
arbete.

Jag har flera gånger i samband med
de handelspolitiska debatter vi fört sagt
att jag inte i allo gillar den kritik som
professor Gunnar Myrdal i en mycket
uppmärksammad broschyr häromåret
riktade mot fördöljande av fakta. Det
var inte konstitutionsutskottet som

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

framförde den kritiken. Det var en
f. d. handelsminister som 1946 hade utlovat
att riksdagen skulle höras i fråga
om avtalen med främmande makt, oberoende
av om de var av större eller
mindre vikt.

Handelsministern säger att han finner
det förvånande att konstitutionsutskottet
nu ger till känna en sådan uppfattning.
Jag har, herr handelsminister,
för min del yrkat på anmärkning
i liknande fall under 5—6 års tid. Jag
kan därför inte ta åt mig av den kritiken.
Jag gör det så mycket mindre
som till och med f. utrikesministern
Undén — av utskottshandlingarna framgår
om det var 1946 eller 1947 — sade
att riksdagen borde återgå till en tidigare
praxis.

Detta är ingen handelspolitisk diskussion,
statsrådet Lange. Här har inte
riktats någon kritik mot avtalen. Utskottets
ärade talesman lade inte fram
saken på det sättet. Han sade, att det
är en bedömningsfråga. Jag medger
att det är en besvärlig bedömningsfråga
för oss i konstitutionsutskottet.

Men då säger handelsministern: Inte
skall jag besvära riksdagen med detta!
Ja, vi har inte nu krävt att riksdagen
i plenum skall besväras. Jag får säga
att det är rätt märkligt när ett statsråd
använder ordet besvära, då hans
företrädare, herr Myrdal, och även utrikesminister
Undén har sagt att det
vore naturligt att i tveksamma fall höra
riksdagen. Och, herr statsråd, konstitutionsutskottet
har år 1934 uttalat att
riksdagen i tveksamma fall skall höras.
Det är sålunda inte majoriteten eller
lottmajoriteten som har frångått någon
tidigare uppfattning när det gäller dessa
konstitutionella förhållanden.

Det är inte alldeles riktigt, statsrådet
Lange, att det inte har förekommit
någon kritik från remissinstansernas
sida. Jag vill säga, herr talman, att jag
befinner mig i en ganska besvärlig situation,
eftersom papperen delvis är
hemligstämplade. Jag kan inte, såvitt

jag kan förstå, närmare ta upp kommerskollegii
uttalande om långtidsavtalen
på denna punkt. Jag kan inte och
har ingen anledning att närmare ingå
på den kritik som vissa remissinstanser
har riktat. Jag vet inte om den är riktig.
Jag är ingen handelspolitisk expert,
herr talman. Jag har i konstitutionsutskottet
haft att undersöka om
det här inte är fråga om sådana avtal,
om vilka utrikesutskottet hade bort höras.
Om det i en fråga bland sakkunniga
instanser föreligger olika meningar,
är det inte då rätt naturligt att man
säger: Kan det var riktigt — även om
man har en aldrig så förtjänstfull handelsminister
som jag tror att vi har
och även om han skulle vara den främste
experten i riket på detta område —
att folkrepresentationen, där delade meningar
kan råda i fråga om ett ingånget
handelsavtal, i en sådan situation
inte får ta ställning och att utrikesnämnden
eller utrikesutskottet inte
skulle ha hörts?

Ja, man kan säga att det är en bedömningsfråga
och att frågorna inte
är av någon större vikt. Men mot detta
står ett uttalande från konstitutionsutskottet
att åtminstone utrikesutskottet
eller utrikesnämnden bör höras.

För min del är detta inte någonting
nytt. Jag har många gånger understrukit
det. Det är sant att vi förra året
bara hade åtta reservanter. Det är inte
så märkligt i det svenska utskottsväsendets
historia att man ibland kan ha
åtta, ibland tio, reservanter. Det är ingenting
sensationellt nytt. Jag säger inte
detta som någon kritik emot dessa avtal,
men nu gäller det treårsavtal, och
även reservanterna i utskottet är kritiska
mot att vi har gjort denna omförmälan.

Jag vill i samband med detta understryka
vad herr von Friesen sade, nämligen
att vi följer författningsutredningens
synsätt, och som för övrigt
gjorts också av konstitutionsutskottets
tidigare ordförande, hem Hallén. Han

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

vid slutande av handelsavtal med främmande makt

Ang. riksdagens medverkan

påpekade att utskottet skall tillkännage
ting, även i frågor om vilka man
inte riktar någon allvarligare kritik.
Om man hade riktat eu ytterst allvarlig
kritik, hade vi använt § 107 regeringsformen.
Då hade det kanske funnits
anledning att ta upp en lång handelspolitisk
debatt. Men ett faktum är
att det gäller ett långtidsavtal. Kommerskollegium
har i sitt yttrande sagt
att man kan jämföra avtalen på det ena
eller andra sättet. Det är en bedömningsfråga
hur långt Sverige skall gå,
hur stora kontingenterna skall vara.
Det är inte alldeles betydelselöst för
vår handelspolitik, ty binder man sig
för stora kontingenter med vissa länder,
blir det mindre kvar för andra
länder. Det påverkar sålunda den handelspolitiska
utvecklingen.

Jag tror visst att statsrådet Lange har
mycket goda skäl för dessa avtal. Det
finns inte ett ord i utskottets utlåtande
om att vi är kritiska emot dem. Till herr
Adamsson kan jag gärna säga att det
när det gäller den konstitutionella sidan
alltid är en bedömningsfråga, därför
att § 12 har uttrycket större vikt.
Det gäller nu treårsavtal, något som
kommerskollegium kallar ett långtidsavtal.
Då ställer jag mig den frågan:
När nu några remissinstanser varit kritiska,
är det då inte, ärade kammarledamöter,
i den situationen rätt naturligt
att folkrepresentationens utskottsorgan
får tillfälle att diskutera
frågan? Även om det hade varit kritiska
synpunkter, hade dessa inte föranlett
någon längre debatt här i kammaren.
Det hade kanske aldrig blivit
något utskottsutlåtande om dem. Det
var sålunda inte att »besvära» riksdagen,
herr talman, utan det var endast
fråga om att folkrepresentationen inte
ställdes åt sidan.

Herr talman! Man borde väl i alla
fall kunna vara överens om att åtminstone
utrikesutskottet skulle få diskutera
en övergång från ettårsavtal till
treårsavtal oberoende av hur man be -

traktar frågan om övergång till konvertibla
valutor — eu övergång som
naturligtvis står i överensstämmelse
med vår handelspolitik.

Att det inte är inkonsekvent framgår
dessutom av att före detta utrikesministern
Undén understrukit att det
bör vara praxis att avtalen i största
möjliga utsträckning framlägges. Det
är klart att man kan säga att detta är
en bedömningsfråga. Men uttrycket »i
största möjliga utsträckning» innebär
väl inte att det skulle vara att besvära
riksdagen om man kommer med dessa
frågor. Det är väl tvärtom så att man
— även om man inte alltid går till
kamrarna — i varje fall bör försöka afl
alltid gå till utrikesnämnden eller utrikesutskottet.

Det är därför, herr talman, som vi
velat göra detta tillkännagivande ur
rent konstitutionell synpunkt utan att
däri lägga in någon kritisk bedömning.
Det är möjligt att jag missförstod handelsministern,
men jag tyckte att han
bemötte så mycket beträffande handelspolitiken
som inte finns i detta memorial;
omförmälan gäller endast riksdagens
medverkan i frågor av denna natur.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag tror att jag för
en gångs skull kan fatta mig kort; jag
har inte så mycket att tillägga i sak
till vad jag sade i mitt första anförande.

Jag vill börja där herr Braconier
slutade och säga, att uppfattningarna
kan gå isär om vad som är väsentliga
eller oväsenliga avtal och om vilka avtal
som är så väsentliga att de bör underställas
riksdagen. För den uppfattningen
gav jag, såvitt jag kan erinra
mig, uttryck redan i mitt förra anförande.

När jag försökt bilda mig en uppfattning
om detta, har jag noga studerat
avtalen och samtidigt läst vad konstitu -

3*—Andra kammarens protokoll 196b. Nr 23

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

tionsutskottet sagt vid behandlingen avtidigare
avtal. Jag har därvid funnit
att det, även om jag bortser från det
reella som ändå måste vara det väsentliga,
inte finns någon grund för att göra
gällande, att jag genom att låta bli att
underställa Bulgarien-avtalet och Tjeckoslovakien-avtalet
skulle ha brutit mot
den praxis som utbildats.

Jag är medveten om att det förut
höjts röster inom konstitutionsutskottet
för att man borde ändra på detta, men
jag anser nog att jag i första hand har
att ta hänsyn till utskottsmajoritetens
uppfattning när jag sköter mitt fögderi.

Herr Braconier säger att det skulle
vara så väsentligt att ingå treårsavtal.
Men inte heller härvidlag är utskottsmajoriteten
konsekvent, vilket jag även
påvisade i mitt första anförande. Avtalet
med Ungern träffades i protokollets
form när vi övergick från ettårsavtal
till treårsavtal. Det har utskottet
ingenting att erinra mot. Kan verkligen
det som utskottet nu sagt betraktas som
följdriktigt i belysning av vad som
tidigare skett? Jag har svårt att förstå
det.

Jag vill också något bemöta det herr
Braconier sade om att det här råder
stor tveksamhet. Ehuru han menade att
detta var hemligstämplat material och
därför inte vågade anföra några skäl
eller tala om riktigt vilka som hyste
denna tvekan, så gjorde han ändå vissa
antydningar, som jag tror att jag utan
att begå något brott mot hemligstämpeln
anser mig kunna fullfölja. Kommerskollegium
har, herr Braconier, aldrig
sagt att man motsätter sig ingåendet
av ett sådant långtidsavtal, och
kommerskollegium har inte heller sagt
att avtalet i förevarande fall bort underställas
riksdagen. Det finns eu —
jag skall underlåta att säga vilken —
representant för importörer som är
medveten om att om handeln skall öka
så måste man ge ömsesidiga möjligheter.

Jag vill understryka än en gång:

Detta ansåg jag inte utgöra tillräckligt
skäl för mig att gå till riksdagen och
därmed bryta mot den praxis som efter
vad jag kunde utläsa ur konstitutionsutskottets
tidigare behandling hade utvecklats.
Det var inte för mig något
avgörande skäl, och det är det alltjämt
inte.

Jag tackar herr Braconier för de uppskattande
ord han riktade till mig för
att jag gick upp i talarstolen trots att
det endast föreligger en omförmälan.
Jag hade nog den bitanken att jag ville
klargöra för riksdagen, att även om konstitutionsutskottet
för tillfället ändrat
uppfattning så har jag inte gjort det. Jag
är beredd att ändra upfattning när godtagbara
skäl anförs för att jag har fel.
Jag har inte funnit, vare sig av det
anförande som hållits av herr Braconier
eller av vad som sagts i konstitutionsutskottets
memorial, några godtagbara
skäl för att ändra uppfattning i denna
bedömningsfråga. Man kan bara säga,
att jag har den uppfattningen och ni
har den uppfattningen.

Jag har försökt att utförligt redovisa
att jag i de två fall, beträffande vilka utskottet
riktat anmärkning i den här
formen, har skäl för min uppfattning.
Jag skulle ha önskat att utskottet bemödat
sig lika mycket att visa vilka
skäl som förestavat det ändrade ställningstagandet
från utskottets sida.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har nog närmast
uppfattat handelsministerns anförande
här som en artighet mot herr Braconier,
som år efter år energiskt tagit
upp de här frågorna och med oro sett
på utvecklingen, d. v. s. att man inte
tolkat riksdagens ställningstagande på
det sätt som herr Braconier anser att
man borde göra. Från vår sida har vid
flera tillfällen uppmärksamheten fästs
på det ställningstagande riksdagen gjorde
1948 i anledning av ett då föreliggande
handelsavtal, beträffande vilket
utrikesutskottet gjorde ett klart utta -

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

lande. Jag skall inte gå in på det uttalandet
utan vill bara hänvisa till det.

Nu är vi emellertid en viss grupp
inom konstitutionsutskottet som är
ganska orolig och frågar veni som i
fortsättningen kommer att ta upp herr
Braconiers fallna mantel när det gäller
dessa frågor. Det kan emellertid tänkas
att denna vaksamhet inte skall behövas
i fortsättningen; efter handelsministerns
mycket klargörande anförande i dag.

Egentligen kan jag inte frigöra mig
från uppfattningen att utskottsmajoritetens
uttalande samtidigt mer eller mindre
innebär en kritik mot utrikesutskottet,
som inte varit vaksamt och begärt
de redovisningar som herr Braconier
anser att utskottet borde få. Det är väl
så att ledamöterna i utskottet av någon
anledning ansett dem vara obetydliga.
Formellt är det ju så i utrikesutskottet
att om sex ledamöter av detta ärade utskott
begär en redovisning, så skall en
sådan lämnas. Men jag har inhämtat
att praxis har blivit, att om bara en
enda ledamot begär en redovisning, så
lämnas det en sådan. Och då tycker
jag nog att det är underligt att man velat
föra fram denna fråga även i år på
det sätt som nu sker. Men förklaringen
härtill ligger måhända i det förhållande
som jag erinrade om i början av
denna debatt, nämligen att de borgerliga
partierna har ett behov av att visa
sig eniga i vissa frågor, framför allt i
frågor där det egentligen inte kostar
något.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill som svar på
vad herr Adamsson senast yttrade säga
att jag nog tycker att de borgerliga partierna
borde vara eniga i långt större
utsträckning än vad nu är fallet; jag
kan hålla med honom om att visst finns
det behov av sådan enighet.

Att jag vände mig i sä hög grad
mot statsrådet Lange berodde icke
minst på vad han yttrade om konsekvens.
Jag tycker det är ett märkligt

uttalande av handelsministern, ty hur
går det med konsekvensen, om man
skall följa utskottet? Det är ju vi som
utgör majoriteten i utskottet nu. Vi har
alltså i konstitutionsutskottet hävdat en
uppfattning som statsrådet Lnge inte
anser att han kan följa. I sitt första anförande
kritiserade handelsministern
oss för att vi inte var konsekventa. Detta
är visserligen alldeles riktigt, att utskottsmajoriteten
förändrat karaktär,
men jag trodde att statsrådet Lange
kände till att praxis tidigare, enligt
vad utrikesminister Undén sagt, har
varit vacklande och att man skulle återgå
till tidigare praxis om ökad kontakt
mellan regering och riksdag. Det kan
för övrigt aldrig i ett riksdagsutskott
förekomma sådan orubblig konsekvens,
eftersom det ständigt kommer nya ledamöter
och nya partiförskjutningar. Jag
kan gå med på att herr Adamssons bedömning
i sak möjligen kan vara riktigare
än min, eftersom han eventuellt
kan känna bättre till dessa handelspolitiska
förhållanden än jag, men jag har
resonerat som så, att det här gäller en
fråga om vilken remissinstanserna haft
en kritisk uppfattning.

Eftersom statsrådet Lange drog in
kommerskollegium i debatten vill jag
säga, att kommerskollegium i sina resonemang
ställer vissa villkor. Jag har
den uppfattningen att utrikesutskottet
borde ha hörts i en sådan fråga. Jag
medger att jag förvånat mig över att
inte utrikesutskottet eller utrikesnämnden
har tagit upp detta, men initiativet
skall enligt tolkningen av grundlagen
ligga på regeringshåll. Att det är regeringen
som skall ta initiativ är också
uppfattningen hos de kommentatorer
som har uttalat sig på denna punkt.
Statsrådet Lange kan ju — och det kan
kanske vara en fjäder i hatten för honom
— säga att han har haft föredragningar
när det gällt handeln med öststaterna,
men varför då inte ta upp
dessa treårsavtal också? Det har väl
ändå inträffat en hel del under ett år,

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

och det var ju efter föredragningar som
vi fick dessa avtal.

Vidare vill jag säga att det nog inte
är jag som har riktat den skarpaste kritiken
mot hemlighållandet i dessa ärenden,
utan det är f. d. handelsminister
Myrdal, soin har givit riksdagen löfte
om att riksdagen först skall höras när
det gäller avtal av både större och
mindre vikt, innan dessa avtal slutes.
Detta är alltså ett uttalande av ett ansvarigt
statsråd, vilket konstitutionsutskottet
inte kan negligera.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Braconier menar
väl ändå inte, att det förhållandet, att
min gamle vördade lärare i nationalekonomi
professor Myrdal — som jag
mycket uppskattar —- en gång gjort
ett uttalande, skall för all framtid binda
alla, i varje fall socialdemokratiska,
handelsministrar? Herr Braconier har
ju tvärtom berömt mig för att jag i
andra frågor vågat ha en uppfattning
som skilt sig från herr Myrdals.

Jag vill gärna erkänna, att om jag
läser herr Myrdals ord så finner jag
att de inte täcker det sätt på vilket jag
vill presentera min uppfattning. Kanhända
beror detta på att det råder en
åsiktsskillnad oss emellan i här förevarande
fall. Jag har lagt huvudvikten
vid det formella och framhållit att det
är den formella grunden för denna omförmälan,
den fördolda anmärkning
som ligger i detta tillkännagivande, som
jag saknat hos utskottet.

Jag vill sedan, herr talman, bara säga
att jag är herr Braconier mycket tacksam
för medgivandet att utskottet inte
har varit konsekvent. Därmed bär jag
uppnått åtminstone ett av de syften
som jag hade när jag steg upp i talarstolen
i dag.

Slutligen vill jag endast tillägga att
om det nu råkar vara en ändrad uppfattning
som med lottens hjälp bär
kommit fram i utskottet såsom majori -

tetsanmärkning — låt vara i denna
milda form — så känner jag mig icke
fördenskull skyldig att ändra min hittillsvarande
praxis förrän jag sett verkligt
bärande skäl framföras för det. Vi
får väl se huruvida det utvecklar sig
en ny praxis, men då räcker det inte
med att bara stanna vid bedömningen
av vad som har inträffat ett visst år,
utan vi får då också följa utvecklingen
under nästa år — men då kanske vare
sig jag eller herr Braconier är i den
ställningen att vi har något intresse av
detta längre.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Lange har
rätt i att vad handelsminister Myrdal
yttrade 1946 inte binder honom i dag.
Men året efter handelsminister Myrdals
yttrande gjorde konstitutionsutskottet
med anledning av detsamma ett uttalande,
vari framhölls att det är en angelägenhet
av vikt att nära samverkan
förefinns mellan regering och riksdag
i handelspolitiska frågor.

Vad jag tycker är ganska märkligt är
att statsrådet Lange i detta fall talar
om konsekvensen hos ett utskott. Någon
konsekvens i den meningen kan
man knappast ha där. De politiska förutsättningarna
ändras ideligen. Blir det
sedan fråga om lottning undrar jag hur
statsrådet tänker sig att man skall få
konsekvens hos Fortuna. Det är nog
meningslöst att i detta sammanhang
diskutera konsekvensen och logiken.
Beträffande långtidsavtal tyckte jag för
min del att detta yttrande stod i överensstämmelse
med professor Myrdals
och herr Undéns uttalanden samt med
bland annat uttalanden av konstitutionsutskottets
majoritet så tidigt som
på 1930-talet.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Även om det är ett
bragelöfte: ett sista ord från min sida.

Jag har påvisat att det är möjligt att

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Ant?, riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

min företrädare professor Myrdal tänkt
sig en annan praxis — det har lian i
varje fall inte förnekat — än jag anser
vara rimlig och riktig. I min bedömning
ingick också hänsynstagande till
utskottets tidigare ställningstaganden.
Men jag har också visat, herr talman,
att konstitutionsutskottet är så litet
konsekvent att det samma år godtar
ett avtal med Ungern — låt vara att
denna förlängning på tre år gjorts i
protokollets form — medan det anmärker
på andra avtal med likartat innehåll
endast därför att de träffats
i en något annorlunda form. Man kanske
inte kan begära så stor konsekvens
av ett utskott under en följd av år, men
nog borde man i alla fall kunna fordra
att utskottet är konsekvent vid granskningen
av ärendena under samma år.

Det är denna inkonsekvens som gör
det svårt för mig att utfiista mig att
följa den nya utskottsmajoriteten i konstitutionsutskottet.
— Om jag skall fortsätta
att ta ansvaret för dessa frågor,
får jag väl se hur läget så småningom
stabiliserar sig.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag anser det riktigt att
säga några ord i denna fråga, eftersom
de borgerliga partierna — eller kanske
jag hellre skall säga den borgerliga
lotterihalvan — i konstitutionsutskottet
försöker åstadkomma en politisk
process på ett mycket klent sakunderlag.

Handelsminister Lange har redan erinrat
om att det är en mycket liten
del av den svenska utrikeshandeln som
numera bestäms av bilaterala handelsavtal.
Den största delen av utrikeshandeln
göres upp genom privata avtal som
träffas av svenska importörer och exportörer
med vederbörande i utlandet.
Riksdagen har ingen som helst granskningsmöjlighet
beträffande denna helt
avgörande del av utrikeshandeln. Häröver
klagar emellertid inte de borgerliga
partierna. En rimlig ordning skul -

le faktiskt vara att vi varje år i riksdagen
fick en total redovisning av den
svenska utrikeshandeln på vilken kunde
grundas en debatt och värdering
beträffande på vilket sätt man skulle
försöka utveckla den. I det sammanhanget
kunde man också diskutera den
del av handeln som går via bilaterala
avtal. Då hade man reducerat frågan
till rimliga proportioner.

Jag är självfallet av den uppfattningen
att nya avtal bör underställas riksdagen
för godkännande och bedömning.
Men det är ju, som redan påpekats,
en tolkningsfråga vad som är nya
avtal. De anmärkningar som den borgerliga
utskottsmajoriteten riktat mot
ingångna handelsöverenskommelser gäller
två avtal med Bulgarien och Tjeckoslovakien.
Det är endast rent formellt
det rör sig om nya avtal. I realiteten
gäller det också härvidlag en förlängning
av tidigare avtal som vårt land
har haft.

I det sammanhanget skulle jag vilja
begära ett klarläggande från konstitutionsutskottet
på en punkt. I majoritetens
utlåtande står det: »Utskottet har
här också upmärksammat, att några av
de instanser som beretts tillfälle att
yttra sig angående varuutbytet med berörda
länder, ställt sig kritiska eller
avvisande på flera punkter.» Några
måste rimligen vara flera än en. Enligt
vad handelsministern meddelat är det
dock bara en instans — om man ens
kan kalla den instans — som yttrat sig
kritiskt mot avtalen. Är påståendet i utskottets
skrivning korrekt eller är det
felaktigt?

Utskottsmajoriteten bar invändningar
på två punkter. Den framhåller, att de
båda avtal som kritiseras har ingåtts
på tre år, medan den tidigare avtalsperioden
varit ett år.

Handelsministern har redan påpekat
den bristande logiken i majoritetens
resonemang på denna punkt. Tidigare i
memorialet säger utskottet att det inte
har någon erinran att göra mot ett av -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

tal som förlängs på tre år, men i fråga
om dessa båda avtal anser utskottet
plötsligt att det finns skäl att rikta anmärkningar.
Varför värderar man avtalen
så olika?

Vidare anmärker utskottet på att det
i avtalet med Tjeckoslovakien införts
bestämmelser om att betalningarna skall
ske i konvertibla valutor. Det innebär
att man får till stånd en liberalisering
av betalningarna. Detta överensstämmer
helt med de allmänna synpunkter
i olika sammanhang som riksdagen anfört
på betalningsfrågorna vad beträffar
utrikeshandeln, och jag har svårt
att förstå kritiken på denna punkt. Man
måste därför ställa följande fråga: Vill
de borgerliga partierna, som här riktar
anmärkning, över huvud taget ha
en ökad och friare handel? Eller gäller
deras ståndpunkt i fråga om behovet
av en sådan ökad och friare handel
kanske endast staterna i väster? I så
fall är det ett enögt och skadligt resonemang
som de för.

Dessa båda avtal fastställer inte, såvitt
jag har fattat det hela riktigt, några
bestämda kvantiteter för varuutbytet
utan ger enbart en allmän rekommendation
i fråga om handeln mellan
Sverige och dessa båda länder. Sedan
beror den faktiska handeln på de avslut
som görs, vilka i sin tur är beroende
av prisförhållanden, konkurrens
in. m.

Sammanfattningsvis vill jag säga, att
jag inte finner något som helst skäl för
de anmärkningar majoriteten i utskottet
riktat mot handelsministerns handläggning
av dessa frågor. Det finns sålunda
inget skäl för erinran från riksdagens
sida.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Vad som egentligen kallade
upp mig var en passus i statsrådets
anförande, där han sade att för honom
var formen oviktig och resultatet det
väsentliga.

Detta är ju inte en handelspolitisk
debatt. Inom konstitutionsutskottet har
vi inte tagit ställning till om dessa avtal
är bra eller inte bra, utan för oss
i konstitutionsutskottet är den formella
sidan av detta inte någon oviktig
fråga. För oss har alltså frågan varit:
Uppfyller behandlingen av dessa avtal
regeringsformens krav eller gör de
det inte? Utskottet har kommit fram
till att de inte uppfyller kraven.

Det är visserligen riktigt som här
sagts att detta är ett bedömningsproblem,
om det är en fråga av större
vikt eller om det inte är det. Emellertid
gäller detta nya avtal. Jag har observerat
att man även i reservanternas
skrivning talar om att det är nya avtal,
även om man kan hävda att de i
många stycken innebär en förlängning
av de tidigare avtalen.

Det är ju här fråga om en vakthållning
om riksdagens rätt och befogenhet
att öva inflytande på sådana här frågor,
och det har vi ansett att konstitutionsutskottet
bör erinra om i detta
sammanhang. Att det sedan kan vara
en svår bedömningsfråga att avgöra
vad som är en fråga av större vikt i
regeringsformens mening är en annan
sak. Vi anser att konstitutionsutskottet
och riksdagen bör erinra om att denna
rätt till insyn finns.

Sedan skulle jag vilja göra en liten
erinran med anledning av att statsrådet
lade viss vikt vid att utskottet har
blivit delat i två halvor och att utskottsmajorieten
alltså har kommit till med
lottens hjälp. I konstitutionsutskottet
brukar granskningen, i varje fall från
den borgerliga sidan, kännetecknas av
personliga ställningstaganden i praktiskt
taget alla frågor. Ofta har ledamöter
med samma politiska uppfattning
haft olika meningar och kommit
på var sin sida i utskottet. Det märkliga
är i detta sammanhang att inom
regeringspartiet har man inte sett något
sådant. Där ställer man sig alltid
enhälligt bakom regeringen.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 19GI fm. Nr 23 79

vid slutande av handelsavtal med främmande makt

Ang. riksdagens medverkan

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag är uppriktigt ledsen
om herr Larsson i Luttra har fått den
uppfattningen att jag anser mig kunna
sätta mig över de konstitutionella formerna.
Jag tror att om han studerai
mitt anförande, när det föreligger i
tryck, skall han inte kunna utläsa någon
sådan uppfattning. Men jag har
sagt att jag inte kan låta bli att se till
det som ibland i detta sammanhang kan
vara mycket mera väsentligt, nämligen
innehållet och verkningarna. Har jag
uttryckt mig på annat sätt så beklagar
jag det. Men det torde så småningom
protokollet få utvisa.

Det har väl också tydligt framgått
av mitt tidigare anförande att jag inte
på något sätt vill ta ifrån riksdagen
dess inflytande på utformningen av vår
handelspolitik eller begränsa dess inflytande
härvidlag. Jag sade, om jag
minns rätt, uttryckligen i mitt första
anförande att de möjligheter som sa
ofta bereddes mig och som jag beredde
mig själv att få diskutera svensk handelspolitik
i alla dess aspekter även
i denna kammare var för mig otroligt
värdefulla och gav mig bättre tillfällen
att utåt företräda intressen och önskemål
som vi alla har gemensamma.
Det vill jag än en gång understryka,
så att ingen skall få den uppfattningen
att jag skulle ha ett intresse av att hålla
riksdagen utanför. En annan fråga
är om man skall besvära riksdagen i
varje liten detaljfråga. Jag tycker mitt
anförande visar att det finns fullgoda
skäl för mig att inte ändra den praxis
som tidigare godkänts av utskottet.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Bara ett par ord till
herr Larsson i Luttra! Reservanterna i
utskottet har ingalunda tagit så lätt på
sin uppgift som herr Larsson i Luttra
söker göra gällande, men vi har tagit
intryck av vad riksdagen accepterade
år 1948 i anledning av ett utlåtande av

utrikesutskottet angående handeln mellan
Sverige och Nederländerna och vid
detta tillfälle träffad överenskommelse,
som för övrigt är redovisad i reciten
till detta utlåtande. Det står där att frågan
först vid en mera väsentlig förändring
av varuutbytets struktur skall föreläggas
riksdagen. Jag har tidigare sagt
att utrikesutskottet också har att självt
bevaka i vilken omfattning det vill ha
dessa ärenden sig föredragna.

Det hela är alltså en bedömningsfråga.
Vi har gjort en annan bedömning
än majoriteten, och vi anser inte att
det finns något som helst skäl för dess
ställningstagande.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Detta är självfallet en
bedömningsfråga. Bland alla de ganska
många avtal som ingåtts och som varken
handelsministern, regeringen eller
konstitutionsutskottet har ansett vara
handlagda på något oriktigt sätt är det
bara i två fall vi finner att förändringarna
är så stora att frågorna borde ha
underställts riksdagen, utrikesnämnden
eller utrikesutskottet. Det är hela skillnaden
mellan våra bedömningar. Från
riksdagens synpunkt är det givetvis
angeläget att ingen av dess befogenheter
trädes för nära.

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Om herr Larssons i
Luttra uppfattning vore den riktiga
skulle jag vara litet förvånad över att
utskottet inte kunnat avge ett enhälligt
utlåtande. Det står emellertid inte så.
Två meningar har varit rådande i utskottet.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Jag är förvånad över
samma sak som statsrådet, nämligen att
vi inte har kunnat enas om vad utskottsmajoriteten
här har yttrat.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

Chefen för handelsdepartementet,
herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Det var inte detta jag
var förvånad över. Om yrkandet i majoritetens
uttalande hade haft den innebörden
och uttryckts på det sätt som
herr Larsson i Luttra nu senast säger,
skulle jag liksom han varit förvånad
över att man inte samlar sig till ett enhälligt
utlåtande.

Efter härmed slutad överläggning lädes
avdelning C till handlingarna.

Föredrogs vad utskottet i avdelning
D anfört angående avslagna yrkanden
om tillkännagivande utan åberopande
av § 107 regeringsformen; och yttrade
därvid:

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag har för avsikt att
under denna punkt säga några ord om
vapenexporten. Ärendet är välbekant
för kammarens ledamöter. Det har
många gånger förut varit föremål för
överväganden här i kammaren. Frågan
om svensk vapenexport till andra länder
är utomordentligt vansklig och ömtålig.
Vår ställning som ett neutralt land
kan ganska lätt komma i kläm, om vi
kan misstänkas för att exportera vapen
till länder som befinner sig i krigstillstånd
eller i ett börjande krig mot andra
stater. Det är därför angeläget att
den allra största försiktighet iakttas på
detta område.

Grunden för att vi har en vapenexport
är helt enkelt den att om vi inte
hade någon sådan skulle vi inte heller
kunna ha en ganska omfattande vapenindustri,
vilket måste betraktas som ett
intresse för det svenska försvaret. Det
är detta som har motiverat att vi kan
göra avsteg från det faktiskt existerande
exportförbudet och medge licenser
för utförsel av vapen.

I här föreliggande memorial har några
ledamöter av utskottet reservationsvis
framfört anmärkningar på denna

punkt. Det är framför allt i två avseenden
vi är kritiska. Det ena gäller export
till Indien och Pakistan, två länder
som sedan ganska länge har befunnit
sig i konflikt med varandra angående
det s. k. Kashmirområdet. Tvisten
om detta område kan inte betraktas som
en akut internationell konflikt. Den är
tvärtom mycket gammal och har varit
föremål för internationell medling, men
dess värre är läget så labilt och oroande
att det när som helst kan bli någon
form av utbrott. Studerar man förhandlingarna
i det indiska parlamentet, finner
man att där görs mycket fräna och
kraftfulla uttalanden mot Pakistan. De
pakistanska statsmännen försummar inte
heller å sin sida att göra mycket hotfulla
utalanden mot Indien. Med en nästan
makaber objektivitet har export
medgivits till båda dessa länder, av vilka
det ena är dubbelt så stort som det
andra.

Vi har velat göra detta påpekande,
då vi anser att denna vapenförsäljning
strider mot statsministerns uttalande
den 25 april 1956, i vilket han talar om
att man skall vägra licens för export
till områden där det internationella
eller interna läget är så hotande att fara
för oroligheter eller krig föreligger.

Det andra fall, där vi har framfört
kritik, gäller exporten till Portugal. Av
den lista över materiel som Portugal
fått mottaga, alltså en del sprängämnen
och jaktgevär, kan det skenbart förefalla
som om det inte vore fråga om
några vapen eller någon ammunition
som kan användas vid krigiska förvecklingar.
Som bekant är Portugal en av
de kvarvarande kolonialmakterna. FN:s
säkerhetsråd har i en resolution av 31
juli 1963 mycket kraftigt uppmanat alla
stater att inte ge Portugal sådan hjälp
som kunde underlätta eller påskynda
åtgärder från Portugals sida i Västafrika
eller att förse Portugal med krigsmateriel
som kunde användas i detta syfte.

Nu är det emellertid så att både de
sprängämnen och de vapen som det här

Onsdagen den 13 maj 19G4 fin.

Nr 23

gäller mycket väl kan användas för undertryckande
av oroligheter eller bekämpande
av dessa olyckliga människor,
som fortfarande lider under det
portugisiska trycket och som ännu inte
har blivit delaktiga av den frigörelseprocess
som annars tycks ha nått ett
så stort antal stater i Afrika. Hagelgevär
kan användas till jakt inte bara på
djur utan också på människor, och personer
som besökt Angola och de övriga
aktuella områdena har vitsordat att
dessa vapen även har begagnats för beskjutning
av den infödda befolkningen.
Särskilt efter avsågande av piporna kan
hagelgevär — också med hagelammunition
— med fördel, alltså ur angriparens
synpunkt, användas i sådana sammanhang.

Enligt min mening bör Portugal inte
i fortsättningen erhålla någon som helst
materiel av denna typ, vilken enligt
ögonvittnens iakttagelser uppenbarligen
kan begagnas vid undertryckandet av
befolkningen i Västafrika.

Herr talman! På egna och de övriga
reservanternas vägnar har jag velat göra
detta konstaterande. Jag är övertygad
om att vi reservanter, trots att vi är
få, har deklarerat en uppfattning som
stödjes av en ganska stor opinion här i
landet.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag skall följa herr von
Friesens exempel och begränsa mitt inlägg.
Det är så mycket lättare som detta
ärende har något av en följetong över
sig och herr von Friesen och jag tycks
ha samma principiella grundinställning.

När det gäller att bedöma utförsel av
krigsmateriel bör utgångspunkten vara
att vår neutralitet skall upprätthållas.
Det innebär å ena sidan att man måste
handskas mycket försiktigt med sådana
ärenden. Å andra sidan är det alltid
nödvändigt med en viss export av krigsmateriel
för att vi själva skall kunna
upprätthålla vår neutralitet om det
skulle inträda en allvarlig situation.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

Om vi inte skeppar ut sådana varor,
kan vi inte hålla i gång den krigsmaterielindustri,
som vi i en sådan situation
behöver.

När utskottet i år har granskat utförsellicenserna
för krigsmateriel, har utskottet
blivit enigt utom på två punkter.
Enligt utskottsmajoritetens mening
har utförseln helt skett i överensstämmelse
med de principer som statsministern
deklarerat och till vilka utskottet
redan tidigare anslutit sig. På
två punkter har emellertid som sagts
anförts en annan mening. Man kan
emellertid inte — såsom det skedde under
den föregående debatten — tala om
någon borgerlig samling, eftersom folkpartisterna
i dessa fall har blivit ensamma
om sin reservation. I fjol var
det endast fru Segerstedt Wiberg och
herr von Friesen som avgav en motsvarande
reservation. I år har de fått två
partivänner att sluta upp kring sin linje.
Men detta ärende kan i varje fall inte
inräknas i den katalog som skall visa
den borgerliga samlingen i riksdagen.

De två punkter, där det alltså föreligger
en reservation, gäller Indien och
Portugal. I fråga om Indien och även
Pakistan vill jag hänvisa till den rätt
ingående diskussion som vi i fjol förde
i anledning av herr von Friesens och
fru Segerstedt Wibergs reservation. Enligt
utskottsmajoritetens mening har det
inte i fråga om läget i Indien och områdena
däromkring inträtt någon sådan
försämring, att det kan motivera den omprövning
av ärendet som reservanterna
påfordrar.

Vad Portugal beträffar vill jag gärna
vara med om att fördöma den undertryckningspolitik
som Portugal fört,
men såvitt jag förstår har inte de svenska
materielleveranserna till Portugal
någon betydelse i detta sammanhang.
För det första rör det sig, såsom reservanterna
själva framhållit, endast om
mindre kvantiteter vapen avsedda för
civilt bruk, och det är vidare fråga om
jaktkrut och sprängämnen för gruvdrif -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

ten. Jag har mycket svårt att förstå att
dessa leveranser kan ha någon betydelse
för den undertryckningspolitik som
föres.

För det andra är det välkända firmor
här i Sverige som svarar för leveranserna,
och genom handelsdepartementets
försorg görs en ordentlig granskning
av dessa firmor. Krigsmaterielinspektören,
general Årmann, har beskrivit
för utskottet hur denna prövning går
till och kommit fram till att man kan
lita på dessa firmor. Under sådana förhållanden
anser jag att det inte heller
beträffande Portugal finns fog för erinringar
mot statsrådets handläggning
av detta ärende. Jag menar därför att
det saknas grund för det reservationsvis
framförda tillkännagivandet.

Herr von FRIESEN (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan
ironiserade litet över att vi inte
är så många som står för yrkandet om
tillkännagivande i memorialet, men det
är väl inte på mängden det kommer an
här i världen, när det är fråga om att
kämpa för rätt, rättvisa och humanitet,
utan det är på viljan. Och vår avsikt
har varit att ge en signal, som kunde
höras av många människor och väcka
dem till medvetande om vad det här
rör sig om.

Det är riktigt som herr Johansson
säger att det i detta fall inte har varit
fråga om några stora kvantiteter krigsmateriel
till Portugal, men jag förstår
inte varför det skall behöva röra sig
om några kvantiteter alls. För mig är
detta något av ett principiellt ställningstagande.
Vi skulle i rådande situation
helt ha avstått från att meddela licens
för export av krigsmateriel till Portugal.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill inte förmena
herr von Friesen eller någon annan rät -

ten att föra fram sina kritiska synpunkter.
Och självfallet är det inte antalet
som står bakom ett yrkande om tillkännagivande
som är avgörande för den
sakliga halten. Men det belyser väl ganska
bra inställningen inom utskottet att
herr von Friesen endast har lyckats få
med sina partivänner. Det är inte bara
vi socialdemokrater som motsatt oss
detta reservationsvis framförda yrkande
om tillkännagivande, utan det har
också högermännen och centerpartisterna
inom utskottet gjort.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Herr von Friesen började
sitt anförande med några allmänna
reflektioner om vapenexporten. Han
sade att den är nödvändig för att vi
själva skall kunna ha en vapenindustri
för vårt försvar. Detta är ett komplicerat
problem. Jag hoppas att det förhåller
sig så att vår nation utnyttjar vapenkungarna
och att det inte är tvärtom,
alltså att vapenkungarna utnyttjar
nationen.

Annars delar jag de synpunkter som
herr von Friesen och hans medreservanter
har anfört i denna fråga, och
jag är litet förvånad över vad utskottet
skriver på sidan 13 i memorialet,
nämligen följande: »Den politiska situationen
i de länder till vilka fortsatt
utförsel sålunda medgivits under 1963
har enligt utskottets mening inte genomgått
sådana förändringar, att anledning
funnits till en omprövning av den svenska
ståndpunkten beträffande krigsmaterielexporten
till berörda länder.»

Detta är tydligen den avgörande
ståndpunkt som utskottet vill anföra.
Ingen förändring har skett! Men om
man i ett land har en fascistisk diktatur
som brutalt undertrycker folket med
militära maktmedel och utövar ett
skräckregemente i koloniala besittningar,
där folket reser sig i motvärn och
kämpar för sin frihet, bör vi då inte ta
hänsyn til det? Läget i Portugal och
dess kolonier Angola och Mozambique

Onsdagen den 13 maj 1904 fru.

Nr 23

har såvitt jag vet inte förändrats nämnvärt
under det senaste året, i varje fall
inte till det bättre. Har det skett någon
förändring, har det blivit till det sämre.
Kampen har blivit hårdare och undertryckningspolitiken
mera brutal.

Här gäller det alltså Portugal, vår
partner i EFTA. Dit exporteras materiel,
som kan få militärt bruk, vapen
och sprängämnen. Vilka garantier har
man för att så inte sker, att denna materiel
som säges vara avsedd för civilt
bruk inte användes för militära undertryckningsaktioner?
Var går över huvud
taget gränsen mellan civilt och
militärt bruk när det gäller vapen? Är
krigsmateriel »civil», om den bara användes
av polisen? Och om denna polis
använder materielen mot demonstranter
och deltagare i folkmöten, eller om
polisen sättes in i kolonialkriget, kan
man då längre tala om eu vapenexport
för civilt ändamål?

Jag tror inte att man över huvud taget
kan få några garantier för att krigsmateriel
användes »civilt». Därför krävs
det helt enkelt större restriktivitet i
krigsmaterielexporten. Kontrollen är
ibland mycket slapp. Jag vill erinra om
hur man för inte så länge sedan avslöjade
en export av tårgasmasker till polisen
i Sydafrika. Det skedde genom att
ett antal ungdomar demonstrerade i
Stockholms frihamn mot att vårt land
handlade med sydafrikanska varor. De
råkade då på en båt som låg i frihamnen
se lådor med påskriften att de var
avsedda för polisen i vissa sydafrikanska
städer, och de lyckades ta reda på
att lådorna innehöll tårgasmasker, som
kunde komma att användas i kampen
för att slå ned de krafter som kämpar
för likaberättigande för olika raser och
för frihet i Sydafrika. Dessa ungdomar
upptäckte gasmaskerna av en tillfällighet.
Den materielen hade tydligen krigsmaterielinspektionen
inte uppmärksammat.

Herr talman! Jag vill uttrycka förhoppningen
att vi får större restriktivi -

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

tet i vapenexporten från vårt land och
en skärpt kontroll i det avseendet. Vissa
garantier har ju skapats härför genom
att riksdagen nyligen antagit
Kungl. Maj:ts proposition nr 49 med förslag
om sådan utvidgning av befogenheterna
i kontrollen över handeln med
krigsmateriel att också viss agentverksamhet
med överskottslager kan ställas
under statlig uppsikt.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Låt mig i anslutning till
herr Hermanssons inlägg endast konstatera,
att konstitutionsutskottet har
gjort en granskning av krigsmaterielleveranserna
under år 1963 och med
utgångspunkt från de principer, som
har uttalats vid tidigare tillfällen, sökt
undersöka om dessa principer har iakttagits
eller om de överträtts. Något principiellt
ställningstagande till leveranser
till det ena eller andra landet har majoriteten
inom utskottet inte gjort. Följaktligen
bär vi heller inte prövat frågan
om man över huvud taget skall sända
krigsmateriel till ett land av Portugals
karaktär.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag är klar över det
som herr Johansson senast anförde. Jag
har också lyssnat här till hans deklaration
— som jag hoppas delas av hela
utskottet — vari han skarpt fördömer
kolonialregimen och förtrycket i Portugal.

Vad jag vände mig mot var den mycket
begränsade synpunkt ur vilken utskottet
undersökt denna fråga. Man säger
bara, att om det inte skett någon
förändring av den politiska situationen
i de länder till vilka utförsel medgivits,
har man ingen anledning till anmärkning.
Men jag anser, att om det råder
fascistisk regim i en stat och denna
stat driver kolonialkrig, räcker det inte
med att säga att ingen förändring skett.
Bara att sanuna läge fortsätter är ett

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde

skäl till större restriktivitet, till att avstå
från vapenexport till denna stat.

Ang. handläggningen av två ärenden
inom NIB:s verksamhetsområde

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag skall nu begagna
tillfället att säga några ord om det unga
ämbetsverket Nämnden för internationellt
bistånd och statsrådet Ulla Lindström.

Låt mig först klargöra vad våra
grundlagar säger om förhållandet mellan
statsråd och underlydande ämbetsverk.
Lagstiftningen har här dragit upp
ganska bestämda rågångar. Ämbetsverken
är i princip självständiga. Meningen
är att de fritt under ansvar skall få
utveckla sin verksamhet. Självfallet förutsätter
man att statsråden följer verksamheten.
Ett statsråd kan också vid
något tillfälle finna att det är någonting
galet med verksamheten, och då
skall statsrådet anmäla ärendet i konselj
och begära en kunglig befallning
om ändring. Det är den väg man har
att gå när det gäller dessa frågor.

Lagstiftningen är inte sådan den är
av något slags byråkratisk trakasseringssjuka,
utan det ligger mycket av
trygghet för rättssäkerheten i denna
anordning. Alltför mycket samröre, alltför
mycket påverkan på ett ämbetsverk
berövar tjänstemännen deras självständiga
ställning. Den nuvarande ordningen
skall också vara till gagn för den
allmänhet, som har att på ena eller
andra sättet anlita ämbetsverkets tjänster.

Detta är alltså bakgrunden till den
kritik, som en denna gång rätt betydande
minoritet inom konstitutionsutskottet
har riktat mot statsrådet Ulla Lindström.
Vi har tagit ett par typexempel
för att visa hur vi tycker att statsrådet
inte skall gå till väga. Det finns otvivelaktigt
andra exempel, men vi har
nöjt oss med dessa. Vi har också alldeles
förbigått statsrådets många och delvis
mycket pittoreska uttalanden i des -

sa frågor — de får väl tala för sig;
själva.

Jag skall be att få redovisa de båda
ärendena. Det ena rör en ung marockansk
stipendiat, som sökte förlängning
av sitt stipendium i NIB. Det var
en ur det allmännas synpunkt mycket
liten fråga — för vederbörande själv
naturligtvis en ganska stor fråga. Nämnden
ansåg sig vid ett sammanträde inte
kunna bevilja denna förlängning. Men
ämbetsverket ändrade mening, och vid
ett senare tillfälle beviljades detta stipendium
till den unge mannen, som heter
Bacha och vars fall är redovisat här
i memorialet.

Bakom denna ändring i ämbetsverkets
attityd anser vi utskottsreservanter
att vi kan spåra en aktivitet från statsrådet
fru Lindström. Denna aktivitet
har icke yttrat sig i omedelbar personlig
kontakt med vederbörande stipendiat.
Däremot har statsrådets sekreterare
agerat så mycket mer. Det har förekommit
upprepade samtal mellan denna
sekreterare och vederbörande stipendiat.
Anteckningarna därom, som
finns bevarade, kom så småningom till
nämndens kännedom, och så ändrades
beslutet. Att här föreligger en reell inblandning,
därom råder enligt utskottsminoritetens
mening icke någon som
helst tvekan. Ärendet borde ha handlagts
så, att vederbörande i vanlig ordning
lämnat in en klagoskrift till Kungl.
Maj:t, varefter statsrådet hade kunnat
föreslå Kungl. Maj:t att ändra på beslutet.
Det finns självfallet här en klagorätt,
men den form av ingripanden och
ändringar som förekommit här kan
inte vara riktig och lämplig.

Det andra fallet, som också förefaller
anmärkningsvärt, rör inte ett ändrat
beslut utan en förbättring under
hand av lönen för en tjänsteman, sedan
han uppvaktat statsrådet. Det var
en läkare, som sedan rätt lång tid hade
befunnit sig i ett av dessa länder.

Det är ju rätt anmärkningsvärt vilka
väldiga belopp i löner som utbetalas

Onsdagen den 13 maj 19(54 fm.

Nr 23

Ang. handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde

till en del av personalen. .lag vill ifrågasätta,
om det är nödvändigt att betala
ambassadörslöner eller mer än så till
personer som arbetar i il-landshjälpen.
Jag tror att vi litet var blir eu smula
chockerade när vi tar del av handlingarna
i målet — vilka redovisas i memorialet
— och ser vilka löneanspråk
som framställts. Vederbörande läkare
var inte nöjd med den lön som erbjöds,
ehuru den förefaller ganska kraftig.

Vid granskningen av detta ärende
infordrade vi protokollen och hittade
då en formellt rätt egendomlig promemoria.
Den hade på förhand författats
av statsrådet fru Lindström för att bemöta
eventuella invändningar från konstitutionsutskottet
— ett förfaringssätt
som jag aldrig träffat på hos något
statsråd. I denna promemoria finner vi
en redogörelse för fallet, och där förekommer
bl. a. ett brev vari vederbörande
säger att han hoppas att den tillförordnade
generalsekreteraren kommer
ihåg ett samtal med Ulla Lindström,
av vilket framgick att ytterligare
5 000 kronor skulle utgå; summan skulle
bli sammanlagt 25 000 kronor. Det
var bara en del av ersättningsbeloppet.
Dessa 5 000 kronor —■ som man tycker
kunde räcka till förhyrande av en bättre
lägenhet — skulle användas för att
hyra in läkarens hemmavarande bohag
i förvaringslokal i Sverige.

Jag tycker att denna fråga rent materiellt
är uppseendeväckande. Men vad
som förefaller oss inom utskottsminoriteten
uppseendeväckande är också detta,
att här förmår man genom samtal
med vederbörande statsråd — och säkerligen
efter framställning från henne
—- nämnden att höja ett redan förut
mycket högt ersättningsbelopp.

Herr talman! Detta är, som jag nämnde,
endast några typexempel på hur
man enligt vår uppfattning inte får
handla när det gäller regeringsärenden.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att
statsrådet fru Lindström har ett utomordentligt
stort intresse för hithörande

frågor och att det är hennes iver att
försöka främja en verksamhet, vilken
vi alla uppfattar som viktig, som drivit
henne till detta handlingssätt. Men
för ett statsråd måste i alla fall gälla de
regler som grundlagarna anvisar och
som jag vet respekteras av de andra
statsråden. Jag kan inte erinra mig att
vi beträffande övriga statsråd någonsin
har fått exempel på denna form av
inblandning. Ingen förmenar statsrådet
att på grundval av sitt stora intresse
för utvecklingsländernas problem gemensamt
med styrelsen för ämbetsverket
diskutera olika projekt. Att man på
det sättet har samtal och diskussioner
för att främja verksamheten inom ett
område, som är ganska nytt och där
misstag lätt kan begås, tror vi bara är
riktigt. Den formen av aktivitet från
ett statsråds sida har jag sålunda ingenting
emot. Invändningarna gäller aktiteten
i rent personliga fall, där ärendet
skulle ha förts fram i vanlig ordning
klagovägen.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Jag tycker att herr von
Friesen är litet vårdslös i sitt resonemang.
Han säger att det finns en rad
fall där anmärkning skulle kunna framställas
men att man bara tagit upp två
fall. Presentera de andra fallen också,
herr von Friesen! Jag tycker det är
rimligt att så sker när konstitutionsutskottet
granskat statsrådens befattning
med olika ärenden.

Den bild herr von Friesen söker
ge överensstämmer inte med verkligheten.
Verkliga förhållandet är nämligen,
att man hittat två fall som man
velat anmärka på. Jag vågar emellertid
säga, att om vi granskar dessa fall
finner vi att det inte blir särdeles mycket
över av det påstående man indirekt
vill ha fram: att statsrådet Ulla
Lindström utövat vad man kallar ministerstyre.

Handlingarna i fallet Bacha visar,
att det skulle kunna finnas två möjliga

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde

händelseförlopp när det gäller statsrådets
medverkan i detta — jag medger
det — mycket obetydliga ärende.
Det ena händelseförloppet har herr von
Friesen skildrat, och jag skall inte uppehålla
mig vid hans skildring på annat
sätt än att jag vågar påstå, att statsrådet
Lindströms roll i sammanhanget
inte alls behöver vara den som herr
von Friesen anger. Hennes roll har,
tror jag, varit betydligt oskyldigare.
Efter vad jag kan förstå har statsrådet
i denna fråga uppfört sig helt korrekt
och inte alls gjort sig skyldig till s. k.
ministerstyre.

Den lilla beskyllningen att ett statsråd
visat stor aktivitet i de ärenden vederbörande
handhar tycker jag kan tas
med knusende ro. Jag tror att kammaren
snart, när vi kommer till fallet
Wennerström, får uppleva att precis
samma del av konstitutionsutskottet,
som nu talar om för stor aktivitet, då
hävdar att större aktivitet skulle ha
visats. Denna debatt skall jag emellertid
inte föregripa. Först och främst
skall vi i fallet Bacha komma ihåg, att
när Bacha anhöll om företräde hos
statsrådet Ulla Lindström för att få just
denna förlängning av stipendiet, vilken
tidigare blivit avslagen hos NIB, statsrådet
sade att hon inte hade tid att tala
med Bacha. Statsrådets befattning med
ärendet börjar först då sekreterare Isberg
senare rapporterar till statsrådet,
att Bacha besökt honom i samma ärende.
Under den lilla överläggning som
då förekom mellan sekreteraren och
statsrådet sade statsrådet, att »Isberg
kunde översända sina anteckningar i
ärendet till NIB då de innehöll upplysningar
som NIB måhända inte kände
till». Mot detta kan man rimligen
inte göra några anmärkningar.

Sedan kommer nästa fas. Det är när
sekreterare Isberg tar upp ärendet med
byråchef Hagberg, varvid denne tydligen
fött den uppfattningen, att viss påtryckning
förekom. Hagbergs uppfattning
om samtalet med Isberg är ju tyd -

ligen den, att Isberg skulle ha sagt ungefär
följande: »---att statsrådet

gärna såge att Bachas ansökan om förlängningen
omprövades i positiv riktning.
»

Isberg förnekar nu att han sagt detta,
och han förnekar också att han på något
sätt hade statsrådets direktiv i den
riktningen. Här står alltså uppgift mot
uppgift, och jag frågar mig: Hur skulle
konstitutionsutskottet på dessa synnerligen
vaga grunder kunna klandra ett
statsråd? Det är såvitt jag förstår omöjligt,
såvitt man inte menar att konstitutionsutskottet
kan dela ut örfilar när
som helst och hur som helst och sedan
menar att det väl alltid gör någon nytta.

När man sedan kommer till ärendets
fortsatta handläggning har ju både generalsekreteraren
i NIB och NIB:s styrelse
ansett att det fanns fullgoda skäl
för att ompröva frågan, vilket sedan
ledde till att Bacha fick stipendiet förlängt
med sju veckor.

Jag tror att man, om man skall rikta
angrepp mot ministerstyre, nog bör
ha något solidare grund att stå på än
vad herr von Friesen och övriga reservanter
haft i detta fall.

Jag måste säga att även vad doktor
Kinch beträffar är underlaget i det allra
bräckligaste laget. Att samråd och
överläggningar sker på ministerplan i
ett ärende som detta är väl ganska
naturligt, ja, jag vågar säga rent av
självklart när det gäller tjänstemän
som skall ut i utlandstjänst och fältarbete
av det slag som det här är fråga
om. Tydligen har doktor Kinch i sitt
samtal med statsrådet Ulla Lindström
förhört sig om de löneförmåner, arbetets
längd och omfattning som kunde
bli aktuella för hans vidkommande, och
statsrådet har givit honom nödiga upplysningar.

Vi bör då först observera, att det här
rör sig om en kategori anställda för
vilka lönerna och tjänstgöringsförhållandena
inte är fastställda. En särskild
kommitté arbetar med dessa frågor i

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Ang. handläggningen av två ärenden inom NlB:s verksamhetsområde

avvaktan på kommande riksdagsbeslut,
och under tiden tillämpas inom NI B
ett system med löneskalor, utlands- och
familjetillägg o. s. v., som uppvisar
likheter med vad som gäller för utrikestjänst
i allmänhet och tjänst i FN.
Emellertid säger det sig självt, att när
man har att göra med ett så diffust
och växlande område som utlandshjälpen,
där både arbetsuppgifterna och
principerna för arbetet ofta är flytande
och där ofta fältarbetet är beroende
av vilka man lyckats anställa och hur
länge man lyckats hålla dem i denna
tjänst, är det naturligt att överläggningar
och kontakter måste ske på departementsnivå,
och det är ju också
på det sättet som statsrådet Ulla Lindström
har kommit in i bilden när det
gäller fallet Kinch.

Jag tror inte att man rimligen kan
göra anmärkning mot detta, och lika
litet kan man ha något emot att statsrådet
informerar doktor Kinch om att
han kunde påräkna den eller den förmånen.
Herr von Friesen säger att detta
är förmåner som är oerhört stora. Jag
är ganska förvånad över detta påstående,
förvånad därför att herr von Friesen
borde känna till hur läkare har det
på löneområdet. Om man ser på vad
som ungefärligen utgår för den tjänst
som för närvarande motsvarar samma
befattning som doktor Kinch lämnade,
finner man — i varje fall har jag fått
den upplysningen — att skillnaden inte
är så stor. Jag har själv i landsting
sysslat med läkarnas anspråk på ersättning
för sitt arbete, och jag måste säga
att vid en jämförelse kom jag fram till
att det, även om den lön herr von
Friesen talat om är hög, inte är fråga
om någonting ovanligt.

Men det är inte detta det gäller utan
det gäller, huruvida NIB:s handlingsfrihet
på ett obefogat sätt beskurits av
statsrådet Lindström. Detta påstående
grundar sig på en passus i ett brev, i
vilket doktor Kinch gör anmärkningar
emot den förhandlingspromemoria som

tillsänts honom och som upprättats
kring en förhandling som doktor Kinch
haft bär hemma med NlB:s generalsekreterare
om sitt nya lönekontrakt.
Det är alltså ett, skall vi säga förebud
till det avtal som skall träffas, och i
ett sådant brukar man ju göra invändningar.
Det gjorde också doktor Kinch,
inte bara vad beträffar flyttningskostnaderna
utan även på en del andra
punkter. Han har sagt ungefär, att statsrådet
vid förhandlingen förutsatt att
han skulle få 5 000 kronor som skulle
täcka hans utgifter för förhyrning av
en förvaringslokal, där han kunde inhysa
sitt bohag under utlandsvistelsen.
Om jag har fått riktiga uppgifter är ersättning
av detta slag ett normalt förfarande
i sådana fall.

Vid den undersökning som utskottet
företagit har framkommit, att samråd
ägt rum mellan statsrådet Lindström
och NIB i fallet Kinch och det
har även hållits — vilket framgått av
mitt resonemang -— en överläggning
mellan Kinch och statsrådet. Men vad
som är viktigast i detta sammanhang är
att man vid konstitutionsutskottets
granskning inte kunnat få några som
helst belägg för att statsrådet försökt
öva någon påtryckning i fråga om
NIB:s beslut i det aktuella fallet. Statsrådet
har tydligen inte heller gjort några
direkta utfästelser till doktor Kinch.
Under sådana förhållanden har utskottet
avslagit ett inom utskottet väckt
yrkande om tillkännagivande i ärendet
under åberopande av § 107 i regeringsformen.

Vi förmenar att vi har fullgoda skäl
för detta vårt ställningstagande både i
fallet Bacha och i fallet Kinch.

I detta anförande instämde fru Thunvall
(s).

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Gammal praxis att
statsråden inte skall närvara i kammaren
under dechargedebatten när denna
rör sig om minoritetsanmärkningar har

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde

jag redan brutit i dag, då jag i första
kammaren tog till orda i det här föreliggande
ärendet. Att jag frångår denna
praxis beror givetvis inte på att jag
skulle tillmäta denna erinran någon
politisk betydelse eller på att jag skulle
vilja ingå i en detaljdiskussion med
herr von Friesen eller hans meningsfränder.
Den skulle lätt kunna urarta
till en detaljträta med de provokativa
tonfall som i varje fall herr von Friesen
här använde sig av. Jag utgår ifrån
att man anständigtvis bör tro ett statsråd
på hennes ord, då hon säger att
den redogörelse av fakta i målet är riktig
som hon utan anfordran lämnat
konstitutionsutskottet. Herr von Friesen
tyckte att enbart det förhållandet,
att konstitutionsutskottet fått en promemoria
med dessa fakta, var anmärkningsvärt.
Men anledningen till att jag
överlämnade en sådan PM var ju det
löfte jag lämnade just från denna talarstol
i höstas, att allt material som jag
hade i dessa, då hårt kritiserade ärenden
skulle stå till konstitutionsutskottets
förfogande. Jag vill därför utgå
ifrån, att uppfattningarna nu skiljer sig
endast i fråga om bedömningen av
dessa fakta och värderingen av de handlingar,
där de ingår.

Det kan ha ett visst principiellt intresse
att få det som herr von Friesen
här kallade ministerstyre belyst, d. v. s.
vad man enligt minoritetens uppfattning
i konstitutionsutskottet anser vara
»opåkallat» i en ministers handläggning
av ärenden inom sitt ämbetsområde.
De båda fall, som refereras utförligt
i utskottsutlåtandet, skulle med
den syftning som ligger i reservationsanmärkningen
implicera, att någon
form av olämpligt ministerstyre har ägt
rum. Jag i min tur bestrider detta. De
olika bedömningarna utgår ifrån att vi
har olika uppfattning om vad som bör
innefattas i ett statsråds legitima arbetskontakter.
Eftersom jag i tio år utövat
ämbetet, veterligen efter samma
praxis som mina regeringskolleger, kan

även så speciella detaljer som de här
kritiserade ha ett visst allmänt intresse,
och det är därför jag yttrar mig.

Ministerstyre är ett mångtydigt begrepp.
Herr von Friesen undervisade i
sitt inlägg en smula om behandlingen
av ärenden i konselj o. s. v. Ursprungligen
menade man väl med ordet ministerstyre,
att ett statsråd avgjorde regeringsärenden
utan att anmäla dem i
konselj. Fn sådan underlåtenhet förekommer
väl bara av förbiseende.

Ibland har man med ministerstyre
åsyftat det rent praktiska förhållandet,
att statsrådet i realiteten avgör regeringsärenden
utan att föredra dem för
kollegerna. Fn sådan form av ministerstyre
förekommer ju i allt större omfattning;
utvecklingen har gått dithän,
att ett statsråd måste på egen hand avgöra
det stora flertalet mindre ärenden,
ehuru de naturligtvis anmäls i konselj
efteråt. I den betydelsen är ministerstyre
en ganska nyttig och praktisk
anordning, och den skulle för övrigt
komma att sanktioneras genom den
föreslagna nya regeringsformen.

Jag kommer så till det tredje slaget
av förment ministerstyre, nämligen det
man avser när man talar om förhållandet
mellan statsråd och ämbetsverk.
Det är alltså det slaget av ministerstyre
diskussionen gäller nu. Då kritiserar
man antingen, att statsråden är självrådiga
gentemot ämbetsverken, beslutar i
ärenden utan att höra verken, förbigår
verken vid beredandet av ärendena, eller
också framhåller man som obehörigt
ministerstyre att statsrådet hör ett
verk och har samråd och resonemang
med verkschefen. Om rätten till umgänge
mellan statsråd och underställda verk
måste inskränka sig till skriftliga remisser
och skriftliga svar i varje ärende,
så skulle vi få ett omständligt arbetssätt
som i praktiken skulle bli omöjligt
att tillämpa. Det har därför alltid
i modern tid i departementsverksamheten
förekommit dagliga muntliga samråd.
Ibland tar verkschefen initiativet.

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

Ang. handläggningen av två ärenden inom NlB:s verksamhetsområde

Det kan gälla eu principfråga som han
vill diskutera på förhand för att veta
om det lönar sig att fortsätta med en
utredning i enlighet med ett viss alternativ.
Det vore en mycket sällsam byråkrati,
om inte verkschefen fick ta kontakt
med det statsråd han sorterar under
för ett sådant samråd. Ibland tar
statsrådet själv initiativet, och det kan
vara lika riktigt det. Nog vore det väl
anmärkningsvärt, om inte finansministern
t. ex. skulle få resonera med riksbankschefen
om riinteändringar, eller
om man skulle anmärka på inrikesministern
för att han förhandlar med kommunerna
om kommunsammanslagningar.
Om detta skulle vara obehörigt ministerstyre
har vi ständigt exempel
på det. Som obehörigt har man bara
rätt att kritisera försök att utöva påtryckningar
på ämbetsverket att framställa
förslag eller avge yttranden mot
sin uppfattning enbart för att tillmötesgå
ett statsråd.

Jag tror att det är nödvändigt att
man gör dessa distinktioner när man
riktar förebråelser och i svepande ordalag
talar om ministerstyre. Någon sådan
distinktion har man faktiskt inte
gjort när man formulerat denna reservationsanmärkning
mot mig. Man har
kallat mitt handlingssätt »opåkallat» i
det fall, då en marockansk stipendiat
har besökt min handsekreterare och
jag har tillåtit min sekreterare att till
NIB skicka över några anteckningar
från sitt samtal med denne stipendiat.
Det har inte kunnat redovisas att dessa
anteckningar spelat någon roll eller ändrat
ärendets utgång vid handläggningen
inom NIB. Dåvarande NIB-chefen tillbakavisade
för sitt vidkommande i utredningen
med bestämdhet att så skulle
vara fallet. Han hade själv fått samma
uppgifter genom uppvaktning bl. a.
av stipendiaten, och han hade övertygats
av dem alldeles oberoende av min
sekreterares blyertsanteckningar, som
för övrigt måste ha kommit honom till
handa dagen efter det att man omprövat
ärendet.

Det är likaledes orimligt att ett eventuellt
telefonsamtal mellan min handsekreterare
och föredragande tjänstemannen
i NIB skulle konstituera något
slags objektivt ansvar för mig. 1 och för
sig kan det ju inte vara oriktigt att statsråden,
som har en ström av besökare
som framlägger sina bekymmer och
som gör muntliga framställningar av
olika slag, vidarebefordrar till vederbörande
verk uppgifter som kommer fram
vid dessa uppvaktningar och som faller
inom verkets arbetsområde. Ty eljest
är ju flertalet uppvaktningar och besök
meningslösa ur de besökandes synpunkt.
Statsrådens mottagningstider
fick då förbehållas på förhand hårt sovrade
fall, om vilka man förvissat sig
att deras ärenden bara rörde departementshandläggningen.
Jag tror inte på
möjligheten av att i praktiken på ett
sådant sätt stänga dörren mellan allmänheten
och dess förtroendemän i regeringen.

Även i det andra fallet — löneärendet
— saknas varje belägg för att NIB:s
chef eller styrelse skulle ha fått sin
handlingsfrihet begränsad »på ett obefogat
sätt», som det heter i reservationsanmärkningen.
Styrelsens beslut
om expertens lön var enhälligt sedan
verkschefen framlagt lönekontraktet
som den förhandlingsprodukt det var,
en förhandlingsprodukt mellan honom
och experten. Min inblandning, som enligt
min mening var högst lovlig, bestod
i att jag lämnade upplysning om
att ersättning för magasinering av möbler
var tillåten enligt utlandsreglementet
och att detta borde kunna tillämpas
även för NIB:s experter. Sådana upplysningar
och sådana besked lämnas
av civilministern varje vecka i hans
departement, och om detta vore obefogat
undrar jag hur han egentligen skulle
kunna fungera. Nu har han en kontraktsdelegation
som sköter det förberedande
arbetet på lönekontrakten, och
när riksdagen godkänt min proposition
om biståndsexperters löne- och tjänstevillkor
— vilket kanske blir nästa vec -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden inom NIB:s verksamhetsområde

ka — får även NIB en egen kontraktsdelegation,
och jag slipper för min del
ärenden av denna natur.

Jag vill inte här säga någonting om
det materiella innehållet i denna kontraktsfråga,
som jag tyckte att herr von
Friesen dröjde vid opåkallat länge. Jag
vill bara hänvisa till vad som står i redogörelsen
i konstitutionsutskottets memorial.
Där står det att »de principer
som tillämpades vid bedömandet av
den totala lön, som dr Kinc.h skulle få,
icke avviker från de som tillämpas i
den uppgörelse med läkarförbundet,
som redovisas i proposition 151 år 1960
och som då godkändes av riksdagen».

Jag vill sluta med att säga, att jag anser
att jag inte överskridit gränserna
för sådant ministerstyre som sedan
gammalt praktiseras och befunnits ändamålsenligt
inom kanslihuset.

Herr von FRIESEN (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag begärde ordet för
att replikera herr Bengtsson i Halmstad
som började sitt anförande med att säga
att det var genom någon sorts detektivarbete
vi fått reda på dessa båda
ärenden.

Vi hade faktiskt flera ärenden att ta
fasta på, särskilt ett angående ett projekt
i Afrika, men vi inskränkte oss till
att ta upp dessa båda ärenden som i viss
mån sammanhänger. De rör behandlingen
av enskilda personer. De gäller
inte några mera materiella ting. Dessutom
har pressen försett oss med en
hel rad upplysningar i detta fall och
angett vissa exempel på missförhållanden
inom NIB. Vi har emellertid inte
tagit upp någonting av det sistnämnda.

Sedan gör herr Bengtsson i Halmstad
en något halsbrytande jämförelse med
fallet Wennerström. Herr Bengtsson
jämför statsrådets aktivitet i detta fall
med kritiken mot försvarsministern i
Wennerström-affären. Det är väl ändå
alldeles horribelt att göra en sådan jämförelse.
Det rör sig om två helt olika sa -

ker: I ena fallet fredliga och hyggliga
människor och deras förhållanden och i
andra fallet en spionövervakning. Jag
har aldrig någonsin kunnat tänka mig
att statsrådet Lindström skulle rusa omkring
och övervaka spioner. Det tror
jag hade blivit en förskräcklig historia.

Beträffande det materiella innehållet
i detta ärende har jag fäst mig vid vad
herr Bengtsson säger på en punkt. Det
gäller ett citat ur utskottets memorial
där det heter: »Byråchef Hagberg erinrade
sig nu klart, att sekreterare Isberg
under detta sista samtal yttrade att
statsrådet Lindström gärna såge att
Bachas ansökan om förlängning av stipendiet
omprövades i positiv riktning

---.» Det förefaller mig som om

detta byråchefen Hagbergs uttalande hade
sanningens prägel. Jag kan inte för
mitt liv begripa varför vederbörande
skulle säga något sådant om det inte var
sant.

Det förefaller mig ha varit mest korrekt
att direkt hänvisa Bacha till ett
överklagande i departementet, där han
kunde ha fått den ersättning, stipendiet,
som statsrådet tydligen ansåg att han
skulle ha.

I fråga om doktor Kinch och dennes
lön är det inte riktigt att göra jämförelser
mellan internationella löner och
läkarförbundets löner här hemma. 1
doktor Kinchs fall rör det sig i viss omfattning
om skattefrihet. Och skattefria
inkomster för befattningshavare av det
slaget är verkligen riktigt stora inkomster.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill bara helt kort
replikera herr von Friesen. Han säger
att det fanns verkligen flera ärenden
som man kunnat ta upp. Hur många
ärenden ni hade från början vet inte
jag. Det har inte redovisats i utskottet,
men jag föreställer mig att ni funderat
på en hel del ärenden. Jag måste därför
beklaga, att ni med utgångspunkt

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

Ang. tidpunkten för kungörande av allmänna författningar

från det stora materialet praktiskt taget
inte har hittat någonting att anmärka
på. Om man skulle använda sig av detektiver,
borde man tydligen inte vända
sig till er.

Den jämförelse jag gjorde blev i herr
von Friesens version litet långsökt. Jag
sade ungefär att man i vissa fall anklagar
statsråd för att bevisa för mycken
aktivitet, och jag jämförde detta med
vad som kommer att hända på W-dagen.
Jag vågar nog säga att när vi kommer
till den debatten, kommer det att
visa sig att jag har rätt. Då kommer det
att resas långtgående anspråk på hur
statsråden skall agera. Men den dagen,
den sorgen.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! I interpellationsdebatten
1963 angående NIB talades det om
att KU borde granska, huruvida statsrådet
Lindström hade bedrivit ministerstyrelse
i fråga om handläggningen av
NIB-ärendena.

Den granskningen har KU gjort och
har därvid ägnat intresse åt två särskilda
ärenden. Jag reagerar litet mot
vad herr von Friesen säger när han närmast
antyder att det skulle ha funnits
mycket annat att ta upp. Det är ju, såvitt
man kan förstå, dessa två ärenden
som skulle kunna föranleda kritik från
KU.

Utskottet har emellertid inte funnit
någon anledning till erinran mot handläggningen
av dessa båda ärenden. Den
kritik, som konstitutionsutskottet kan
finna anledning att rikta mot det ena
eller det andra statsrådets handläggning
av något ärende, måste alltid vara grundad
på ett sakligt sett starkt underlag.
Det gäller i första hand att sålla bort
allt vad som har pratats hit och dit av
den ene eller den andre och att till slut
träffa sitt avgörande på grundval av ett
i möjligaste mån konkret och stabilt
material. För egen del har jag alltid försöka
att följa den regeln vid granskningen
inom konstitutionsutskottet.

Något sakligt och konkret material
som bestyrker att ministerstyrelse skulle
ha förekommit har inte jag kunnat
finna. Självklart kan man diskutera innebörden
av uttrycket ministerstyrelse,
och statsrådet har nyss försökt att
åskådliggöra olika betydelser av detta
uttryck. Jag instämmer helt i herr
Bengtssons i Halmstad uttalande, att ett
statsråd som visar större aktivitet än
den vanliga lätt råkar ut för beskyllningen
att bedriva ministerstyrelse.

Jag menar alltså att det i fråga om
dessa ärenden inte finns något som motsvarar
innebörden av uttrycket ministerstyrelse.
Det finns inte heller några
bevis för att statsrådet har verkat obehörigt
vid dessa ärendens behandling.

Ang. tidpunkten för kungörande av allmänna
författningar

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag skall ta upp en annan
och kanske inte så kontroversiell
fråga. Den gäller publiceringen av författningar.
Konstitutionsutskottet gjorde
enhälligt förra året ett uttalande, där
det underströk angelägenheten av att
författningar publiceras i tid.

Det är klart att det för allmänheten
måste te sig rätt märkligt om den skall
tillämpa författningar, vilka ännu inte
blivit publicerade. Tidigare skedde i
stor utsträckning, att en råd författningar
inte i tid kom ut i tryck. Det väckte
skarp kritik icke minst i de fackorgan
som hade med skolväsendet att göra.
Vissa tider var det så, att skolmyndigheterna
hade att tillämpa förordningar,
vilka inte fanns i tryck. Vi var
i konstitutionsutskottet fullt medvetna
om att man därvidlag inte kunde rikta
någon kritik mot statsrådet. Förseningen
berodde ibland på en för stor arbetsbörda;
ibland berodde den på trycktekniska
förhållanden.

Å andra sidan är det konstitutionsutskottets
plikt att övervaka gällande
rätt och att understryka betydelsen av
denna. Detta är anledningen till att

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. tidpunkten för kungörande av allmänna författningar

några reservanter, trots att konstitutionsutskottet
så sent som 1963 gjorde
ett påpekande i denna fråga, ändå framhållit
att 18 författningar förra året
trädde i kraft före kungörandet. Det
är otvivelaktigt ett ganska ringa antal,
och man får nog den uppfattningen, att
vad konstitutionsutskottet tidigare skrivit
i saken haft sin betydelse.

Man brukar ibland säga att konstitutionsutskottets
arbete består av en del
småplock, och det är alldeles riktigt att
så är förhållandet. Det är ingen tvekan
om att dechargeutlåtandena ofta gäller
detaljer i jämförelse med de stora politiska
frågorna. Men det är dock inte
betydelselöst för medborgarna i en rättsstat,
att statsmakterna själva föregår
med gott exempel när det gäller lagarnas
efterföljd. Det får inte vara så, att
den enskilde medborgaren skall straffas
för att han inte följer en författning
som inte ens har publicerats. Han
har rätt att kräva att rättsnormerna
finns fastställda i tryck. Han har rätt
att förutsätta att de bestämmelser som
han skall följa skall finnas publicerade.

Det är ur den synpunkten, herr talman,
som vi har gjort detta påpekande.
Samtidigt har vi inlindat kritiken i ett
välvilligt konstaterande av att en avgjord
förbättring har skett i jämförelse
med resultatet av 1963 års granskning.
Man kan emellertid inte lägga kvantitativa
synpunkter på rätten. Har en överträdelse
av bestämmelserna skett, måste
enligt min mening konstitutionsutskottet
påtala detta. Detta har skett inte
minst med hänsyn till vad som mer och
mer påtalats när det gäller konstitutionsutskottet
och som statsrådet Lange
tog upp i sitt första stora anförande i
fråga om handelsavtalen. Han sade att
konstitutionsutskottet har inte påpekat
det och inte påpekat det. Det är nog
alldeles riktigt. Vi kan inte varje år
upprepa all den kritik som skulle kunna
riktas. Det finns ingen möjlighet
därtill ur arbetsteknisk synpunkt. Av
det skälet kan det naturligtvis sägas, att

det i år var rätt onödigt av oss att ta
upp denna fråga, men just därför att vi
fått så många beskyllningar för att inte
vara konsekventa och inte fullfölja vår
kritik, har vi just ur den principiella
synpunkten ansett oss skyldiga att påtala
förhållandet. Det är dock inte riktigt
att låta en författning träda i kraft
före kungörandet.

Jag vill, herr talman, med detta motivera
vår reservation på denna punkt
samtidigt som jag gärna medger att den
inte gäller någon allvarligare anmärkning.
Men vi följer helt författningsutredningens
principiella uppläggning när
det gäller det kommande dechargearbetet,
nämligen att man skall anmärka på administrativ
praxis — om nu utredningens
förslag går igenom. Konstitutionsutskottet
skall inte varje gång betraktas
som en domstol som kommer med
kritik, som är så där oerhört allvarlig.
1 viss mån tycker jag nog att statsrådet
Lange har fått den föreställningen
även när det inte gäller sådana saker.
Vi har när det gäller ett tillkännagivande
i konstitutionsutskottet faktiskt rätt
att påpeka, att gällande lag icke efterföljes
utan att däri inlägges något mera
allvarligt kritiskt uttalande. Vi är skyldiga
att utöva den granskning, som enligt
grundlagen tillkommer oss. Det är
ur den synpunkten, herr talman, som
jag har velat motivera vår anmärkning
på denna punkt.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr ANDERSSON i BiUingsfors (s):

Herr talman! Om man skall gradera
de frågor som tagits upp i konstitutionsutskottets
memorial måste man
konstatera, att denna fråga är den
minsta av dem alla. Jag kunde ur herr
Braconiers anförande nästan utläsa en
ursäkt för att han hade tagit upp just
denna lilla sak.

I princip är jag överens med honom
om att författningarna skall publiceras

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

Ang. återbesättande av borgmästartjänsten i Kalmar

i tid innan de träder i kraft, men det
kan uppstå problem som gör det omöjligt
att få dem publicerade i rätt tid.
Att konstitutionsutskottet under åtskilliga
är har beaktat denna sak framgår
av vad utskottet skriver i år. Redan
1940 tog man upp saken och upprepade
gånger därefter har man påpekat det
otillfredsställande i att författningar
inte publicerats i tid. Det har emellertid
skett en väsentlig förbättring de senaste
åren. Herr Braconier nämnde själv
att antalet författningar som inte publicerats
var 41 år 1962 men sjunkit till 18
år 1963. Av dessa 18 gällde 6 stycken
statsbidrag, i vilka fall publiceringen
är mindre viktig på grund av att utbetalningarna
i varje fall inte kommer att
ske förrän vid ett senare datum än
ikraftträdandet.

Därför anser jag den anmärkning som
här har framförts vara obefogad. Det
visar sig ju, att man i departementen
gör allt som är möjligt för att få fram
författningarna i tid, men det kan som
sagt uppkomma situationer då det är
omöjligt att hinna klara publiceringen.
Nu får vi väl avvakta vad som händer i
fortsättningen. Det är klart att konstitutionsutskottet
kommer att följa frågan
även framdeles, och skulle tendensen
visa att det blir en försämring på
området kan man vara förvissad om
att utskottet återkommer. Men att i år
när det skett en så väsentlig förbättring
göra en anmärkning, skulle ju vara nästan
genant för riksdagen. Vi ser ju att
departementen gör allt som är möjligt
för att klara publiceringen i rätt tid.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Meningsskiljaktigheten
på denna punkt gäller knappast saken.
I den föregående debatten var talarna
helt oense om själva saken, men i detta
fall är det uppenbart att vissa författningar
publiceras för sent, och herr
Anderssons i Billingsfors påstående att
detta är den minsta anmärkningen kan
därför diskuteras. Man kommer då till

frågan: Skall konstitutionsutskottet påtala
ett fel eller inte. Herr Andersson
i Billingsfors anser att man inte skall
göra det i ett sådant fall som detta. Om
jag inte minns fel ansåg ibland tidigare
konstitutionsutskott att man inte skulle
göra det. Sedan har författningsutredningen,
som herr Andersson själv tillhör,
utvecklat tanken att fel alltid måste
beivras. Detta behöver inte innebära
kritik mot något speciellt statsråd. Det
visar sig emellertid att om vi inte tar
upp sådana saker som är felaktiga ur
rättslig synpunkt, så görs det sedan med
viss rätt gällande ett kommande år, att
konstitutionsutskottet har godtagit förhållandet.

Det är egentligen på denna punkt
som i detta fall värderingarna skiljer
sig beträffande konstitutionsutskottets
dechargearbete. Detta är alltså en gammal
olikhet i bedömningen av konstitutionsutskottets
arbete, men såvitt jag
kan förstå står min uppfattning i överensstämmelse
med vad en enhällig författningsutredning
har sagt. Jag medger
att det i år inte gäller många fall,
men en överträdelse även i få fall är en
överträdelse. Enligt min principiella
uppfattning åligger det konstitutionsutskottet
i sådana fall att påpeka dem.

Herr ANDERSSON i Billingsfors (s):

Herr talman! Konstitutionsutskottet
har som sagt beivrat dessa förhållanden
tidigare. Om vi nu hoppar över ett
år på grund av att det har blivit en förbättring
har vi ju inte därmed avhänt
oss möjligheten att beivra missförhållanden
om det visar sig bli en försämring
i fortsättningen.

Ang. återbesättande av borgmästartjänsten
i Kalmar

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Vi går nu över till ett
annat ärende, nämligen frågan om utnämnande
av borgmästare i Kalmar.

Rent principiellt skulle jag vilja göra
den deklarationen, att vi inom konsti -

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. återbesättande av borgmästartjänsten i Kalmar

tutionsutskottet när det gäller utnämningsfrågor
brukar iakttaga en betydande
återhållsamhet. Det är alldeles omöjligt
att i enstaka fall komma med kritik
mot regeringen för än den ena och
än den andra utnämningen, ty det kan
självfallet vara olika värderingar. Vi
har därför i allmänhet försökt att respektera
regeringens beslut i detta avseende.

Men så händer det att det dyker upp
frågor av principiell innebörd, exemdelvis
en fråga som den föreliggande,
där en mycket framstående myndighet
klart och tydligt har uttalat sig mot utnämnandet
av den person som sedan
fick befattningen. Detta har gjort att
jag tycker att detta ärende får en alldeles
speciell vikt.

Den myndighet jag syftar på är hovrätten,
som bl. a. yttrar följande: »Vid
återbesättandet av borgmästarämbetet i
Kalmar bör enligt hovrättens mening
beaktas sannolikheten av att den pågående
utredningen om en ändrad domkretsindelning
i riket — som av allt att
döma torde få särskild aktualitet beträffande
domkretsarna i, bland annat,
Kalmar län — kan resultera i att rådhusrätten
i Kalmar inom en snar framtid
kommer att bilda kärnan i en väsentligt
större domkrets än som motsvarar
dess nuvarande jurisdiktionsområ de.

---Ur dessa synpunkter synes

det hovrätten angeläget att vid uppgörandet
av dess förslag avgörande betydelse
tillmätes icke tjänstemeriternas
längd utan meriterna i fråga om ådagalagd
och förvärvad skicklighet. Av blivande
innehavaren av borgmästarämbetet
bör sålunda krävas grundlig domarutbildning
samt allsidig och väl vitsordad
domarerfarenhet förvärvad genom
tjänstgöring i olika instanser eller
större underrätter.»

Hovrätten kommer till den slutsatsen,
att tre sökande, bl. a. den som blev utnämnd
på tjänsten, inte kunde ifrågakomma
till det lediga borgmästarämbetet.
Hovrätten utgår ifrån att det kom -

mer ett förslag om förstatligande av
rådhusrätterna och en förändring av
indelningen av domkretsarna.

Ett sådant förslag, herr talman, föreligger
faktiskt nu. Det är ganska anmärkningsvärt,
tycker jag, att mindre
än fem månader efter det utnämningen
till borgmästare i Kalmar gjordes föreligger
just detta förslag. Vederbörande
kommer alltså in på ett domsområde,
som han enligt hovrättens mening icke
är kvalificerad för. Det är detta som
jag anser vara det anmärkningsvärda i
handläggningen av ärendet. Man borde
inte ha nöjt sig med att följa de gamla
bestämmelserna eftersom ändringen var
så nära förestående, att det redan nu
föreligger en proposition, låt vara att
den väl kommer att framskjutas till
höstriksdagen. Jag måste bekänna, herr
talman, att hade jag haft kännedom om
att denna proposition skulle komma så
snart, skulle jag nog ha varit beredd att
inom utskottet yrka anmärkning jämlikt
§ 107 regeringsformen mot föredragande
statsråd.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! När det gäller anmärkningsärenden
handlar man tydligen efter
vitt skilda principer. För en liten
stund sedan hävdar herr Braconier i
ett annat ärende som allmän linje för
utskottsarbetet, att vi har skyldighet
att påpeka när gällande lag inte följs.
Den ståndpunkten tycker jag är riktig.
Den deklarationen vill jag till alla delar
understryka.

När herr von Friesen behandlade detta
ärende var han något knapphändig.
När han citerade en del av vad hovrätten
hade skrivit, borde han ha kunnat
kosta på sig att läsa upp också första
raden i vilken det står: »Hovrätten finner
samtliga sökande vara behöriga till
befattningen.» Sedan anför hovrätten
vissa funderingar beträffande den lag
som kan komma och anser med tanke
på denna vissa av de sökande mindre

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

Ang. återbesättande av borgmästartjänsten i Kalmar

lämpliga. Men det kan inte hjälpas:
detta påpekande frän hovrätten måste
i första hand vara avsett som vägledning
för dem som skall välja borgmästare,
i detta fall stadsfullmäktige i Kalmar.
När stadsfullmäktige i Kalmar
trots detta väljer den de vill ha och
han sedan blir utnämnd av Kungl. Maj :t,
borde det vara svårt att rikta någon
anmärkning mot det statsråd som här
har följt den praxis, som varit gällande
så länge borgmästare skolat utses genom
val i stadsfullmäktige.

I detta sammanhang skriver reservanterna
också som jag tycker något
felaktigt, att en självständig prövning
från Kungl. Maj:ts sida i det förändrade
läge som numera är för handen
framstår som påkallad. Påståendet om
de förändrade förhållanden som är »för
handen» tycker jag faktiskt att reservanterna
har fått om bakfoten — förlåt
uttrycket — ty regeringen och statsråden
har här handlat helt efter de förhållanden
som då var för handen. Däremot
är det inte rimligt att begära att
regeringen skulle ha handlat efter den
lag som föreslås i den proposition som
lades på riksdagens bord så sent som
den 5 maj i år och för vilken motionstiden
utgår först nu på fredag. Men
herr von Friesen vill i detta fall att
konstitutionsutskottet skulle ha gått med
på en anmärkning, därför att regeringen
i ett ärende som handlades 1963 inte
kom att följa en lag som kanske kan
komma att gälla 1965. Herr von Friesen,
Ni må förlåta om konstitutionsutskottets
majoritet inte kan följa med i de här
svängarna. Den anser att det inte finns
minsta fog att rikta anmärkning i detta
fall, då den som bär handlagt detta
handlat fullt i överensstämmelse med
gällande lag. Det finns ingen rimlighet
i att begära att statsrådet skall handlägga
ärenden med tanke på att lagen
eventuellt kan komma att innehålla något
annat i framtiden. Det är farliga
vägar, tycker vi från utskottsmajoritetens
sida.

1 detta anförande instämde fru Torbrink
(s).

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Det är naturligtvis alldeles
riktigt som herr Henningsson säger,
att det är formellt oklanderligt av
statsrådet att utnämna vederbörande
vid detta tillfälle, men jag erinrar om
att vid det tillfälle då utnämningen gjordes
pågick arbetet med den proposition
som jag åberopade. Då alltså — mänskligt
att döma ■— den övervägande tiden
av denna borgmästares ämbetsutövning
kommer att falla inom den nya lagens
giltighetstid, finner jag det anmärkningsvärt
att statsrådet nöjt sig med denna
rent formella befogenhet.

Herr Henningsson säger att man har
följt statsfullmäktige i Kalmar. Ja, man
har följt herr Henningssons meningsfränder
i stadsfullmäktige i Kalmar,
kanske vi skall säga för att förtydliga
det. De övriga ledamöterna av stadsfullmäktige
ville inte vara med härom.

Trots vad herr Henningsson har sagt
finner jag alltjämt tillvägagångssättet
anmärkningsvärt från statsrådets sida,
då han vid utnämningstillfället förberedde
den proposition som nu sedan någon
vecka ligger på kammarens bord.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Nu tycker jag faktiskt
att herr von Friesen bör bestämma sig.
Hur vill herr von Friesen att statsråden
skall handla? Skall de handla i enlighet
med gällande lag eller skall de handla
enligt en lag som kanske kommer i
framtiden? Jag tycker, herr von Friesen,
att det skulle vara väsentligt att vi klarade
upp de begreppen innan vi hade en
dechargedebatt. Kan vi inte komma
överens på den punkten tycker jag det
är fullständigt hopplöst att över huvud
taget ha en dechargedebatt. Kan man
sedan klart och tydligt konstatera att
statsråden till punkt och pricka följt
gällande lag, tycker jag inte man har
mera att säga i det sammanhanget.

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. tolkningen av uttrycket »bygden» i

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Naturligtvis skall statsråden
följa gällande lag! Vem bär påstått
något annat? Den bestämmelse som
herr Henningsson åberopar har emellertid
i själva verket förlorat sitt existensberättigande
genom de förhållanden
som har rått ända sedan 1953, då magistratens
befattning med dessa ärenden
avskars.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Jag gläder mig över herr
von Friesens erkännande att statsråden
skall handla enligt gällande lag. Eftersom
statsrådet i detta fall har gjort det
tycker jag att saken därmed är alldeles
klar.

Ang. tolkningen av uttrycket »bygden» i
4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Vi beger oss nu från
Kalmar upp till det natursköna område
som kallas Kultsjön och som är en tillflyktsort
för många turister. Jag har
på denna punkt tillsammans med några
andra ledamöter av konstitutionsutskottet
en reservationsanmärkning
och hänvisar endast till den text det
här gäller.

Man beslöt för flera år sedan att reglera
avrinningen ur Kultsjön och föreskrev
därvid vissa villkor. Bland annat
skulle 1,7 miljoner kronor ställas till
förfogande för, som det hette, »lämpligt
vägföretag i bygden». Resultatet av
alla övervägandena blev att man beslöt
att använda dessa medel till ett vägföretag
inom ett område som icke enligt
vanligt språkbruk kan betecknas som
»bygden». Det är nämligen beläget på
ett — även med norrländska mått mätt
— betydande avstånd från Kultsjöns avrinningsområde.

Vid stranden av Kultsjön bor en skara
människor som faktiskt har det ganska
besvärligt i både det ena och det
andra avseendet. Framför allt är de
praktiskt taget väglösa. De har vid olika

kap. 14 och 15 §§ vattenlagen

tillfällen bett att få vägar, och de tyckte
att när dessa medel nu stod till förfogande
borde man tolka uttrycket »bygden»
på det sättet att de kunde komma
i åtnjutande av medlen i fråga. Så skedde
emellertid inte.

Syftet med min framställning i konstitutionsutskottet
är tvåfaldigt. Dels anser
jag nog att man skulle ha tagit hänsyn
till dessa människor, som i otaliga petitioner
har uppvaktat både regering,
landshövding och riksdagsmän med som
jag tycker ganska rimliga anspråk, dels
tycker jag också att man i detta sammanhang
skulle kunna besluta sig för
en tolkning av begreppet »bygden» i
denna lag, som inte innefattade områden
alltför avlägsna från det område där
själva vattenregleringen sker.

Detta är, herr talman, innebörden i
det yrkande som jag och mina medreservanter
ställt på denna punkt.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Utskottet har under denna
punkt haft att bedöma huruvida de
särskilda villkorsmedel, som anvisats
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 24 januari
1958 i samband med Kultsjöns
reglering, disponerats för bygdens behov
i den mening som vattenlagen inlägger
i detta begrepp.

I de särskilda villkor som Kungl.
Maj:t föreskrev i samband med tillståndsgivningen
ingick bl. a. att 1,7 miljoner
kronor skulle disponeras för lämpligt
vägföretag i bygden. Kungl. Maj:t
uppdrog senare åt länsstyrelsen i Västerbottens
län att inkomma med förslag
till kommunikationsdepartementet
hur detta belopp lämpligen skulle disponeras.
Länsstyrelsen föreslog att större
delen av beloppet, 1,2 miljoner, skulle
användas till att färdigställa sista
sträckan av den s. k. Skalmodalsvägen,
en mellanriksväg som löper genom Vilhelmina
och Tärna kommuner och fortsätter
över riksgränsen in i Norge. Man
ansåg tydligen att det var mycket angeläget
att denna väg färdigställdes med

Onsdagen den 13 maj 19G4 fm.

Nr 23

Ang. godkännande av filmen »191» för offentlig visning för vuxna

hänsyn hl. a. till gränstrafiken och turisttrafiken
i övrigt. Länsstyrelsen hade,
innan den gjorde upp sitt förslag, inhämtat
yttrande frän kommunalnämnderna
såväl i Tärna som i Vilhelmina
kommun, vilka enhälligt förordade att
regleringsmedel från Kultsjöanläggningen
togs i anspråk för vägföretaget. Även
konsulenten för lappväsendet i länet
tillfrågades och förklarade att han ej
motsatte sig förslaget. På dessa grunder
anbefallde Kungl. Maj:t den 28 juni 19G3
statskontoret att utbetala 1,5 miljoner
kronor till länsstyrelsen i Västerbottens
län, varav 1,2 miljoner kronor skulle användas
till iordningställandet av den 17
kilometer långa vägsträckan av Skalmodalsvägen
inom Tärna kommun, några
mil norr om Kultsjön.

Utskottsreservanterna ifrågasätter nu,
om bygdebegreppet i vattenlagens mening
kan ges en så vidsträckt tolkning
att det kan anses korrekt av kommunikationsministern
att anvisa medel från
Kultsjöns reglering till detta vägföretag.
Reservanterna tycker inte så, och de
kommer pliktskyldigast fram till ett tillkännagivande,
där man uttrycker önskemål
om att den rådande osäkerheten i
fråga om bvgdebegreppets tolkning undanröjes,
så att tvekan om dess innebörd
icke uppstår vid den praktiska tilllämpningen.

Utskottsmajoriteten kan icke godtaga
reservanternas propåer. Det skulle vara
ogörligt för att inte säga olyckligt, om
man skulle försöka sig på att lagstiftningsvägen
fastlägga fixa gränser för
vad som menas med begreppen »bygd»
eller »omkringliggande bygd» i vattenlagens
mening. Det ligger nämligen till
på det sättet att aktuella och framtida
skador och olägenheter vid en vattenreglering
varierar i omfattning från det
ena företaget till det andra. De följer
ibland varken kommun-, länsgränser eller
nederbördsområden. En annan sak
är att regleringsföretag och kraftverksbyggnader
ofta kommer till stånd mitt
ute i rena ödemarken, miltals från be 4—Andra

kammarens protokoll 196b. Nr

byggeisen. Att under sådana förhållanden
fixera regleringsmedlens användning
till området närmast regleringsbassängen
vore att, bildligt talat, kasta
pengarna i sjön. Vid en alltför snäv
tolkning av bygdebegreppet kunde detta
leda till att pengarna används till mindre
angelägna eller kanske rent av improduktiva
projekt. Jag är dock medveten
om att vissa remissinstanser tidigare
i samband med förslag om ändringar
i vattenlagen förordat en snävare
tolkning av bygdebegreppet, men det
har i dessa enstaka fall varit fråga om
representanter för kraftproducenterna,
som naturligtvis har ett legitimt intresse
av en restriktivare tolkning, måhända
för att slippa bli ålagda så höga ersättningar
för allmänna behov inom bygden.

År 1953 hemställde tredje lagutskottet
att den närmare innebörden i begreppet
bygd skulle klargöras. Norrländska vattenkraftutredningen
kom fram till det
resultatet att någon snäv avgränsning
icke borde ske och att det för övrigt
syntes ogörligt att i en lagtext definiera
begreppet »bygden», varför utredningen
ansåg det lämpligast att avgörandet såsom
dittills borde ligga hos Kungl. Maj:t.

Utskottsmajoriteten har vid sina bedömningar
kommit fram till samma slutsatser.
Det finns, såvitt man kan se,
inga bärande sakskäl som talar för att
bygdebegreppets omfattning skulle låsas
fast vid några fixa detaljbestämmelser.
Utskottet anser det mest praktiskt och
ändamålsenligt att Kungl. Maj:t, som nu
sker, får ta ställning till de särskilt anvisade
medlens användning från fall till
fall och att begreppet »bygd» ges en så
vidsträckt tolkning som möjligt.

Ang. godkännande av filmen »491» för
offentlig visning för vuxna

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Vi har nu hunnit fram
till en punkt i det föreliggande dechargeutlåtandet
som — det skall jag inte
23

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

förneka — i alldeles särskild grad kommit
att intressera mig, en punkt som
avser chefen för ecklesiastikdepartementet
och handläggningen av en uppmärksammad
och inflammerad censurfråga,
filmen »491».

Låt mig först påpeka att det väl
knappast kan förvåna, att den ytterligt
engagerade debatt, som orsakats av
regeringens frisläppande av denna filmprodukt,
vilket i alla fall torde representera
något av ett lågvattenmärke i
sitt slag, också nått hit in i riksdagen
och satt spår på det sätt som här skett.
Allmänna opinionen har starkt reagerat
mot att biografbyråns expertis, som på
goda grunder ville stoppa filmalstret i
fråga, kom att desavueras av en myndighet,
regeringen, som med all respekt
för dess kompetens i övrigt, väl ändå
rimligtvis inte kan göra anspråk på att
inkarnera någon speciell sakkunskap
som filmgranskare och filmbedömare.

Det får väl anses som närmast självklart,
att den opinion, som jag här talar
om, måste vara företrädd också i
riksdagen, och för egen del har jag
verkligen också ett starkt behov av att
ge luft åt den besvikelse jag känner
över att biografförordningen, som ju
grundar sig på ett beslut av riksdagen
från år 1954, inte, såvitt jag kan finna,
strikt följts i detta konkreta fall. Jag
är väl medveten om att det finns delade
meningar om hur för framtiden den
nödvändiga — jag understryker nödvändiga
— samhällskontrollen på detta
område skall utformas. Men så länge
vi har det nuvarande systemet, måste
givetvis — någon annan mening bör
inte kunna råda på den punkten —- de
bestämmelser och regler som gäller, också
tillämpas.

Låt mig konstatera, att biografcensuren
enligt gällande regler har att förbjuda
offentlig förevisning av film, om
filmen »på grund av det sätt, varpå
händelserna skildras, och det sammanhang,
vari de förekomma, kan verka
förråande eller skadligt upphetsande».

Jag kan inte finna annat än att detta
kriterium i högsta grad är tillämpligt
just på den film som nu diskuteras. Man
måste enligt min mening ta alldeles särskild
hänsyn till det faktum att det i
mycket stor utsträckning är en ungdomlig
och i olika avseenden omogen och
känslig publik som utsättes för denna
destruktiva påverkan.

Det har ju också bekräftats att åskådarna,
i varje fall den ungdomliga delen,
i långa stycken totalt missuppfattat den
s. k. symbolik som påstås ligga innesluten
i filmen »491». Detta har framgått
av fnittret, av de egenartade, malplacerade
kommentarer som gjorts, när
de råa scenerna passerat revy på filmduken
och det obscena talet ekat i
salongen. Det är inte något tvivel om
att många åskådare över huvud taget
inte sett på dessa ungdomar, som i filmen
hämningslöst skildras, såsom några
urspårade och beklagansvärda individer,
utan tvärtom uppfattat dem såsom
något av hjältar, vilka i ett högst
berättigat uppror drar samhällets, myndigheternas,
kristendomens representanter
och andra vid näsan och hos dem
injagar skräck.

Man har med andra ord tydligen betraktat
filmen såsom ren underhållning
och ingenting annat. Det måste, såvitt
jag förstår, vara förklaringen till jublet
bland de ungdomliga åskådarna just på
sådana punkter, där en mogen och omdömesgill
betraktare upplever enbart
harm och beklämning. Men en film,
som suggererar fram sådana primitiva
och snedvridna reaktioner, har väl i
grunden förlorat varje mening, och jag
kan inte finna annat än att det måste
vara ett samhällsintresse av första ordningen
att skydda i synnerhet tonårsungdom
mot skadeverkningarna av sådana
alster.

Detta var också vad biografbyrån, det
statliga censurorganet, anförde i sitt
yttrande till regeringen, när man underströk
att alltför många åskådare skulle
komma att stanna inför filmens så att

Onsdagen den 13 maj 19(54 fm.

Nr 23

Ang. godkännande av

säga utanverk: det aggressiva utspelet,
den råa jargongen, de brutala handlingsmönstren.
Uet har uppenbarligen i långa
stycken bekräftats.

•lag vill fästa uppmärksamheten på
att filmen »491» har totalförbjudits i
Norge av den norska statens filmkontroll.
Inte heller norsk lag tillåter visning
av film som kan befaras ha ett
förråande inflytande, och till skillnad
från vad som gäller i vårt land, kan ett
sådant beslut över huvud taget inte överklagas
i Norge. Norrmännen har tydligen
en mycket sund instinkt, när de
betackar sig för en rent politisk bedömning
via landets regering av filmalster
som naturligtvis uteslutande bör skärskådas
från mentalhygieniska aspekter
av dem som har speciella förutsättningar
och sakkunskap för att träffa det
riktiga avgörandet, d. v. s. medicinsk—
psykiatrisk expertis.

Ingripanden av detta slag är ju
inte heller någonting specifikt för vårt
land eller för Norge. Ett stort antal länder,
exempelvis Danmark och Finland,
tillämpar i princip samma förfaringssätt
och samma metodik. Och det är såvitt
jag har mig bekant, ingenting som
tyder på att man någonstans skulle vara
benägen att frångå detta system eller
avhända sig det vapen som det innebär.

Låt mig ställa den frågan: Vad hade
regeringen för anledning att frisläppa
filmen »491»? Jag fick nyss i min hand
ett klipp ur en österrikisk tidning, där
en namngiven, tydligen framstående kulturskribent
betecknar denna svenska
filmprodukt som en »monstruös gemenhet»,
en »vederstygglighet utan like».
Han säger sig däri se ett bidrag till underminering
av filmens anseende som
konstart.

Jag skall tillåta mig att ordagrant
återge slutorden i denne kritikers vidräkning
med filmen »491»: »Alla vet,
att jag är motståndare till censur och
förbud, men 491 måste förbjudas. En sådan
film får inte visas på Österrikes

filman »491» för offentlig visning för vuxna

biografer. Här är det berättigat tillkalla
allmänna åklagaren.»

Så uttrycker sig denne tydligen allmänt
radikale österrikiske kulturkritiker.
Men i vårt land skall filmen »491»
med regeringens sanktion få visas, som
om allt vore i sin ordning.

Herr talman! Om departementschefen
hade handlat — såsom jag och mina
medreservanter ser det — i enlighet
med biograförordningens grundprinciper,
hade filmen »491» över huvud taget
inte blivit tillgänglig för offentlig visning.
En filmprodukt som denna ändrar
inte karaktär och blir inte godtagbar
genom enstaka strykningar; det var också
biografbyråns bestämda mening. Filmen
»491» är därför i det av regeringen
påbjudna, lätt beskurna skicket en produkt
som inte bort frisläppas.

Detta är bakgrunden till det tillkännagivande
som vi reservanter på denna
punkt velat göra.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! När vi i konstitutionsutskottet
behandlade frågan om filmen
»491» var vi nog alldeles överens om att
det i och för sig inte är särskilt tilltalande
eller lämpligt att några av regeringens
ledamöter eller hela regeringen
direkt sysslar med en censurfråga på
det sätt som skett beträffande denna
film. Det finns säkert anledning att ändra
på detta och andra förhållanden då
det gäller filmcensuren, men till den
frågan får vi väl ta ställning när vi senare
i dag skall behandla allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 33 med
förslag om en utredning beträffande
filmcensuren. Men konstitutionsutskottet
har självfallet inte haft att behandla
denna principfråga, utan det har endast
befattat sig med frågan om hur gällande
bestämmelser har tillämpats.

Statens biografbyrå fattade i höstas
på grundval av gällande bestämmelser
det enhälliga beslutet att filmen »491»
icke skulle få offentligen förevisas i
Sverige. Man gjorde detta i strid med

100 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

det utlåtande som avgivits av den rådgivande
instansen, statens filmgranskningsråd,
som emellertid inte var enigt
om sin ståndpunkt; det fanns en reservant
inom filmgranskningsrådet.

Motivet för detta förbud var inte bara
att filmen »491» kunde verka förråande
och skadligt upphetsande, utan också
att förevisandet av filmen uppenbarligen
skulle — såsom man framhöll —
strida mot allmän lag, 18 kap. 13 § strafflagen,
som talar om tukt och sedlighetssårande
framställning. I biografbyråns
bedömning deltog bl. a. dess rådgivande
psykiater och en annan läkare, en överläkare.

Det väckte onekligen, såsom herr
Hamrin i Jönköping nyss framhöll, stor
förvåning hos många, när regeringen
inte följde sitt rådgivande organ då det
gäller filmcensur, utan fattade beslut
om att frisläppa filmen »491». Yi reservanter
anser att detta var felaktigt trots
att det gjordes vissa klippningar i filmen.
I och för sig är det naturligtvis
tacknämligt att de allra värsta scenerna
i filmen tagits bort, men jag tycker
ändå att regeringens beslut innebar en
dålig kompromiss. Hela filmen präglas
genomgående av rå jargong, brutala
handlingsmönster och rått tal, och sådant
kan man inte censurera bort.

Det har fällts mycket olika omdömen
om filmen »491». Personligen ansluter
jag mig till vad chefsredaktören i Aftonbladet
Kurt Samuelsson skrev när
han hade sett filmen, nämligen att den
var »undermålig och en spekulation under
konstnärlighetens täckmantel». För
min del ifrågasätter jag, om man över
huvud taget kan tala om konst och
konstnärlighet i samband med denna
film.

Jag har också svårt att riktigt tro att
denna film i första hand är avsedd att
förmedla ett budskap och att vara allvarligt
syftande. Men även om så skulle
vara förhållandet, kommer säkerligen
detta syfte att alldeles förfelas. Jag delar
därvid den uppfattning som anförts

av reservanten inom granskningsrådet,
nämligen att ytterst få åskådare, i synnerhet
inte ungdomar, kommer att uppfatta
filmen på detta sätt.

Det som i stället ger det bestående
intrycket av filmen »491» är att den
även efter vidtagna klippningar uppvisar
en provkarta på olika slag av brutalitet
och råhet.

Filmgranskningsrådets majoritet anser
att »491» bör bedömas som en allvarligt
syftande film med en viss väckande
och preventiv effekt. Vilka är det
som skall väckas? Är det vi riksdagsmän
och kommunalpolitiker som är ansvariga
i detta avseende? Det kan väl i och
för sig vara värdefullt och riktigt, men
jag tror att ingen av oss är främmande
för att det finns en undre värld bland
ungdomen. Om man skulle vilja visa
filmen av detta skäl, kunde man ge den
som upplysning för dem som är direkt
engagerade i ungdomsvården och därför
kunde ha anledning att se den, men
låta bli att visa den för allmänheten.

Är det den ungdom som filmen själv
visar eller den ungdom som är på glid
som skall väckas? Tror någon att den
skulle ha någon som helst preventiv
effekt vad dem beträffar? Säkert inte,
i synnerhet som filmen inte ger något
alternativ. Det kristna budskap som
förekommer i filmen •—• åtminstone påstår
man att det skall förekomma där
— innebär närmast ett förlöjligande av
prästen i berättelsen och är dessutom,
som det återges i pojkhemsföreståndarens
framträdande, såvitt jag kan förstå
obegripligt, särskilt för ungdom.

Skall då den alldeles övervägande del
av ungdomen, som är verkligt bra, påverkas
så att den väcks till avsky för
vad den får se? Kanske effekten på
många ungdomar som ser filmen blir
denna, men risken är nog oerhört stor
att den i stället blir negativ, både på
ungdom som redan är på glid och på
verkligt bra ungdom som har en psykolabil
läggning eller som saknar en positiv
motståndskraft mot inre böjelser

Nr 23

101

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

som väcks till liv av de olika scenerna
i denna film.

Filmcensuren bör motsvara samhällets
och medborgarnas rätt att skydda
framför allt ungdomen för psykiska skador
och förråande inflytanden. Biografbyrån,
stödd av medicinsk och psykiatrisk
sakkunskap har varnat för mentalhygieniska
skadeverkningar. Jag menar
att regeringen verkligen i onödan har
tagit ett stort ansvar och stora risker,
när den har släppt denna film fri. Regeringen
skulle i stället ha gjort eu stor
nytta ur preventiv synpunkt, om den
hade stoppat filmen.

Det finns tyvärr tendenser i svenskt
kulturliv, inte bara eller i första hand
inom filmen utan än mer inom litteraturen,
som tyder på ett kulturellt sjukdomstillstånd.
Jag tänker därvid på
många författares och filmskapares lust
att förstora upp och, jag vill nästan
säga, vältra sig i snusk och perversiteter
av olika slag, i stället för att mera
ägna sig åt positiva och upplyftande
ting. Det finns väl ändå tillräckligt med
problematik att skildra ovanför det direkta
dyperspektivet, tycker man.

Man brukar ju tala om de sköna
konsterna, men det slags moderna
konstnärlighet som jag här syftar på
tycker jag inte är värd att över huvud
taget betecknas som konst och ännu
mindre som kultur. Vi brukar ju här i
landet räkna oss som ett kulturfolk, men
jag tror inte att filmer av denna karaktär
bidrar till att i utlandet skapa omdömet
att Sverige är ett kulturland.
Tvärtom har man bland annat i Norge
bestämt betackat sig för filmen »491».

Om regeringen hade följt biografbyråns
beslut, så hade detta säkerligen
haft stor preventiv betydelse för vad
vi kommer att få se i framtiden i fråga
om filmer. De rent pekuniära intressena
att få en större publik genom att visa
alltmer vågade scener skulle då ha fått
ett mycket välbehövligt mothugg.

Jag beklagar att regeringen inte stoppade
filmen »491», och jag menar att

ecklesiastikministern därvid inte har
handlat i enlighet med de grundprinciper
på vilka biografförordningens censurregler
bygger.

Herr talman! Detta har vi reservanter
velat tillkännagiva för riksdagen.

I detta anförande instämde herrar
Staxäng, Svenungsson och östlund samt
fru Boman (samtliga h).

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag vill genast djupt
beklaga att regeringen har frigivit filmen
»491». Visserligen har man klippt
eu del i akterna 4 och 5 och dämpat ner
en del av de allra råaste monologerna
till det ohörbara, men filmen som sådan
är ju kvar, och ingen har veterligen
klagat över brist på uselhet. Jag och
många med mig hade hoppats, att då
biografbyrån uttalat så stora betänkligheter
mot filmen och vägrat släppa fram
den till visning, så borde det ha fått
stanna vid det. Biografbyråns läkare och
chef var eniga om att filmen måste falla
för censurens bestämmelser. Läkarna
Nordenfelt och Klackenberg samt byråns
psykiatriske rådgivare bland filmcensorerna,
överläkare Allan Grönwald,
hävdade att vissa av filmens dialog- och
monologpartier är så råa och sexuallivet
så nedsmutsande att det måste verka
grovt förråande. Det är byråns egna
ord. Stora delar ansågs utan tvekan stridande
mot syftet i lag och förordning.

Dessa tre läkare, vilkas kompetens
regeringen har ansett borga för ett objektivt
och sakligt bedömande, har sagt
att »491» är ägnad att på ett chockartat
och skadligt sätt påverka framför allt
ungdom, enär skildringen är en koncentrerad
och intensiv sammanställning
av brutalitet och råhet — våldtäkt, onatur,
kvalificerad prostitution, brottslig
sexualitet o. s. v. — som nära nog staplats
på vartannat från början till slut.
Det är skäl i att åter upprepa att beslutet
att förbjuda filmen kommit till
med starkt stöd av medicinsk expertis.

När jag i remissdebatten riktade någ -

102 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 19G4 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

ra kritiska anmärkningar av detta slag
mot filmen, liade jag ännu inte sett den.
Det hade inte heller en hel del tidningsmän
gjort, som likväl skrev långa artiklar
om filmen. Man hade ju Görlings bok
tillgänglig, och tidningen Expressen garanterade
att de saftigaste bitarna i boken
hade i alla fall regissören fått med.
Ja, däri hade tidningen alldeles rätt.
Jag såg filmen några dagar senare, och
någon anledning att moderera mitt omdöme
fanns sannerligen inte!

Det finns ingen anledning att bär åter
gå in på filmens innehåll, men nog blir
man undrande inför regeringens bejar
kande av att dylika alster på filmmarknaden
har en positiv uppgift, ty så måste
väl regeringens beslut ändå tolkas. I
Kungl. Maj:t förordning den 5 juni
1959 nr 348 med bestämmelser om biografföreställningar
m. m. heter det i
3 § 1 mom.: »Biografbyrån må ej godkänna
film eller del av film, vars förevisande
på grund av det sätt, varpå händelserna
skildras, och det sammanhang
vari de förekomma, kan verka förråande
eller skadligt upphetsande eller förleda
till brott.» —- — -— »Biografbyrån
äger även i annat fall än i första och
andra styckena är stadgat vägra godkänna
film eller del av film, om biografbyrån
finner förevisandet därav uppenbarligen
strida mot allmän lag.»

Här kan man fråga, herr talman: Hade
regeringen några andra grunder att
döma efter än 3 § i Kungl. Maj:ts förordningar
348 med bestämmelser om
biografföreställningar, när den underkände
biografbyråns beslut och frigav
»491»?

Biografbyrån kommer även efter
exemplifiering till följande slutsats: »I
dessa delar är filmen, såvitt byrån kan
bedöma, utan tvekan stridande mot syftet
i strafflagsbestämmelserna i 18: 13
som lyder: ''Sprider någon ut eller håller
till salu eller utbjuder skrift, målning,
teckning eller bild, som tukt och
sedlighet sårar, straffes med böter eller
fängelse. Lag samma vare om man ge -

nom annan gärning sårar tukt och sedlighet,
så att allmän förargelse eller fara
för andras förförelse därav kommer.’»

Den medicinska och psykiatriska expertisen
i biografbyrån uttalade sina
farhågor för de mentalhygieniska risker,
som var förbundna med en visning av
denna film. Man ansåg att 3 § i förordningen
uteslöt filmen och att den var
stridande mot bestämmelserna i strafflagen
18: 13, som rör tukt- och sedlighetssårande
framställning. Regeringen
anser att biografbyrån har fel i både
det ena och det andra fallet och har
frisläppt filmen efter en viss, ringa beskärning
av ett par sekvenser och sedan
man rekommenderat en högre visningsålder.

Biografbyrån ansåg att bildsviten om
den homosexuelle socialinspektörens
förförelsescen med Nisse, bilderna då
den berusade, nakna och sjuka flickan
våldtas av en sjöman på båtens däck
och andra bildsviter var sårande för
tukt och sedlighet och sålunda straffbara
enligt strafflagen 18: 13. Regeringen
anser inte det. Man kunde då fråga,
herr talman: Vad är det och hur ser
egentligen det ut som enligt regeringen
är straffbart enligt den lag som regeringen
föreslagit och skall skydda?

Vill man få en klar uppfattning om
lagstiftningens syfte, bör man även ta
del av justitieministerns motivering för
bibehållande av strafflagsbestämmelsen
mot sedlighetssårande framställningar i
15 kap. 12 § brottsbalken, som ju träder
i kraft den 1 januari nästa år. Departementschefen
anför i propositionen
1962: 10 B 234, att straffbestämmelsen
främst må nyttjas »för att motarbeta
framställningar av förråande och brutal
karaktär. Ingripanden skall ske särskilt
då framställningen har en grovt sadistisk
eller på annat sätt abnorm eller förråande
karaktär.»

Herr talman! Om inte sekvenserna
i »491» fyller måttet i detta fall, vet jag
inte vad som skulle kunna göra det.
Men det kan hända att produkter så -

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

103

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

dana som den amerikanska experimentfilmen
»Flaming creatures», som Moderna
muset ville visa för några månader
sedan men avstod från på grund av
fruktan för reaktionen inför en film,
vilken enligt Stockholms-Tidningen,
»beskriver ett våldtäktsparty, kollektiv
masturbation samt en lång rad av perversa
sysselsättningar», blir framtidens
filmmelodi. Har vi att vänta sådana filmer
i vårt land, bara filmgranskningsrådet
kan betyga att de äger »betydande
konstnärligt värde»? Den frågan är inte
oberättigad efter den filmutveckling,
som började med »Jungfrukällans» långt
utdragna våldtäktsscen, fortsatte med
»Tystnaden» och i »491» tagit ett jättekliv
framåt.

Jag vill även i detta sammanhang
fråga: År filmgranskningsrådet mer

kompetent att bedöma film ur de synpunkter,
som är vägledande enligt 3 §
1 mom. i förordningen? Även filmgranskningsrådet
har ju att ta hänsyn
till och handla med utgångspunkt från
denna bestämmelse. Att rådet har filmestetiska
experter, som kan ge konstnärliga
synpunkter, betvivlar jag inte. Men
mentalhygieniskt orienterade är de väl
inte i så hög grad att de skulle kunna
råda eller stå över biografbyråns läkare.

Herr talman! Inför hela den mentalitet,
som är förhärskande i »491», skulle
jag vilja citera professor Torgny T. Segerstedt
i Handelstidningen för den 9
januari år: »Grymhet av det slag vi här
talar om är ett område vi lagt bakom
oss, vi är överens om att det inte bör
få tillhöra vår sociala verklighet, och
därför tolererar vi inte, när det gäller
denna form av sociala fenomen, någon
spark-i-magen-pedagogik. Det är råhet
vi inte vill ha i vårt sociala liv och därför
är det i grund och botten ointressant
om en film förråar eller ej, det
räcker om den är rå.» Underkännandet
kan inte vara värre.

Jag anser att regeringens frisläppande
av »491», även efter de små justeringar
som gjorts och efter att man re -

kommenderat eu högre besöksålder, är
en olycka och måste tolkas så att regeringen
inte tar så värst allvarligt på
frågan om vilken uselhet som vevas på
våra biografer. Jag skulle även gärna
vilja veta skälen till att regeringen inte
kunde eller ville bifalla biografbyråns
förslag om att regeringen, innan den
fattade sitt beslut, skulle inhämta yttrande
över filmen från medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.
Det hade, herr talman, varit en
styrka om så skett, så att vi fått del av
dessa myndigheters syn på frågan.

Författaren till »491» har sagt att hans
hok är avsedd som en spark i magen
på den svenska socialvården, och en
läkare har bättrat på yttrandet genom
att tillägga att filmen, som ju reflekterar
boken, är en nyttig spark i underlivet.
Jag vill lova att man har tillgång
till begåvade, expressiva bilder. Om nu
vår usla socialvård, enligt författare
och filmherrar, behöver en väckelse,
vill jag fråga på samma sätt som herr
Hedin: Vem är det som främst skall
väckas? Om filmen har det minsta spår
av en verklighetstrogen samhälls- och
socialkritik, vilka åtgärder har regeringen
vidtagit eller vilka åtgärder tänker
regeringen vidtaga för att komma
till rätta med den problematik som
»491» skulle aktualisera?

Jag tror att både manusförfattare, regissör,
producent och filmkritiker bryr
sig förvånansvärt litet om den saken.
Filmen skall ju ha ett budskap. Är regeringen
lyhörd för detta budskap, så att
den tar i håll med att hjälpa de stackars
ungdomarna på »Pensionat Sakligheten»?
Det blir väl i så fall stopp för
homosexuella socialinspektörer, groteska
pösiga pastorer, larviga socialassistenter
som Krister och prostituerade
som Steva. Jag nekar, herr talman, inte
till att sådana typer som de här skildrade
kan finnas, men det rör sig då om
olycksfall.

Om det slag av väckelse som man på
sina håll försökt anknyta till »491»

Nr 23

104

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

verkligen skall betyda något, finns det
all anledning att hos regeringen efterlysa
initiativ och resultat. Framlägger
regeringen sådana fruktbara förslag
skall den inte bli ensam om att försöka
föra dem i hamn, utan vi vill alla vara
med. Här finns verkligen rum för insatser
på bred front. Det behövs inte
så mycket av vare sig vett eller förstånd
eller konst för att stirra in i en trist
värld och fastna i dess hopplöshet. Denna
halvhetens och negativismens cyniska
livsattityd hjälper ingen människa,
allra minst ungdomen.

Filmens frisläppande framstår för
mig mer som en tråkig eftergift för en
negativ och destruktiv livssyn. Det hade,
som herr Hamrin i Jönköping påpekade,
varit mer upplyftande och riktigt
om regeringen intagit samma ståndpunkt
som man gjort i Norge, där man
tackat nej till denna makabra filmprodukt.
Den får helt enkelt inte komma
till Norge.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Efter dessa verkligt
hetsiga inlägg är det sannerligen ingen
lätt uppgift att försöka resonera sakligt
om filmen »491».

Herr Hamrin i Jönköping ställde en
fråga som är befogad i varje fall när
det gäller konstitutionsutskottets handläggning
av ärendet. Han undrade: Vad
hade regeringen för anledning att släppa
filmen fri? Jag skall försöka ge ett
svar på hur vi i utskottet sett frågan.
Egentligen kunde väl herr Hamrin själv
ha givit svaret.

Det är möjligt att regeringen ansåg
sig inte ha rätt att förbjuda filmen. Författningsmässigt
måste regeringen ta
ställning till huruvida filmen skulle få
släppas fri eller inte, sedan besvär anförts
hos Kungl. Maj :t. Så långt har regeringen
alltså skyldighet att befatta sig
med filmen i fråga.

Herr Hedin och herr Gustafsson i
Borås — särskilt den senare — har inte
haft ord tillräckligt starka för att för -

döma filmen som helhet. Jag vill för
min del säga, att om man klippt ytterligare
tio minuter av filmen och något
lagt om själva jargongen, skulle filmen
ha varit en predikan väl så god som de
som hörs från predikstolarna.

Jag kan inte förstå dem som känt sig
upphetsade och liksom föranledda att
begå brott när det sett »491». På mig
gjorde filmen närmast ett gripande intryck.
Vi i konstitutionsutskottet såg
både den ursprungliga och den beskurna
versionen. Jag gick, efter att ha läst
recensionerna, liksom herr Gustafsson
i Borås till filmföreställningen med en
förutfattad mening, att detta måste vara
en film som verkar förråande och som
borde förbjudas i sin helhet. Men jag
fick ändra inställning redan i inledningen,
vid själva anslaget till filmen.
Filmen börjar med att man ser ungdomarna
skriva 491: 7 x 7 = 49, 7 X 70 =
490, 1 därtill gör 491. 490 gånger skall
du kunna få förlåtelse för dina synder,
Irade någon apostel sagt, men begår du
ytterligare en synd är förlåtelsen slut.

Så visades upp en rad av vad man
skulle kunna kalla för synder. Man såg
hur predikanten förgäves predikade till
ungdomarna men aldrig fick någon kontakt;
det gällde ju en asocial grupp, särskilt
utvald för att visa hur det kan förhålla
sig i samhällets bottenskikt.

I utskottet tvivlade heller inte reservanterna
— det framgick av deras uttalanden
— på det syfte som skulle kunna
ligga bakom regissörens och författarens
mening, då de gjorde »491».

Nu frågar man vem det är som skall
väckas. År det riksdagsmän, kommunalmän,
socialassistenter och sådana personer?
Ja, det är kanske vi som behöver
väckas. Det som visas i »491» existerar,
det existerar i långt större utsträckning
än vad som visas i filmen, och
det existerar mycket mer sådant än
vad filmen uppvisar. Man måste väl
ändå fråga sig, i varje fall ställde jag
den frågan när jag såg »491»: Skall
svensk ungdom behöva ha det på detta

Onsdagen den 13 maj 1904 fm.

Nr 23

105

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

sätt och vad är det som egentligen
orsakar att många drivs in i just dessa
eller liknande förhållanden? Jag skall
gärna erkänna att jag önskat, att man
klippt bort ytterligare två eller tre scener.
En tiominutersbortklippning skulle
ha gjort filmen till cn utomordentlig
produkt, så att den nått människor,
vilka jag, särskilt efter att ha hört herr
Gustafsson i Borås, är rädd för att den
nu inte når. Jag förstår att många reagerar
som han och bara tänker på
sexualitet, våldtäkt och perversitet, när
de ser »491». Man kan emellertid också
tänka på andra ting, nämligen hur vi
skall komma till rätta med människor,
som hamnat i detta läge, och även tänka
på varför de kommer i dessa situationer.
Härvidlag har vi väl genom »491»
ändå uppnått, att vi fått en allmän debatt
om dessa ting. Jag måste säga att
det vore önskvärt, om man på religiöst
håll inte ville betrakta »491» som om
det bara gällde perversitet, homosexualitet
och dylikt, utan betraktade filmen
som ett inlägg i ett sakligt samhällsspörsmål.
Det avsågs, i varje fall
har det sagts att detta var meningen,
att »491» skulle väcka en debatt om vad
samhället nu har att göra.

Jag tror att det är tid att vi begrundar
de förhållanden som råder i samhället.
Det finns naturligtvis orsaker till
att människor beter sig på ett visst sätt,
och man skall inte säga att ungdomen
orsakat detta. Någonting som länge pågått
i Västerlandet — vad det nu beror
på — är att man gör sämre filmer
än på andra sidan järnridån, där man
i mycket stor utsträckning har bättre
filmer än vad man kan uppvisa här.
Inte minst gäller detta omdöme de amerikanska
filmerna med deras våldstendenser,
som verkligen gör barn och
ungdom, som ser dem aggresiva, vilket
jag inte tror att de kan bli genom att
se »491».

Jag skall gärna erkänna att vi naturligtvis
skulle ha kunnat undvara »491»,
men detta och att säga att regeringen
4*—Andra kammarens protokoll 196b. Nr

borde ha förbjudit »491» är två olika
saker, som man kan ha delade meningar
om. Jag vill påstå att det är berättigat
att se filmens positiva uppgift, vilken
framskymtar i stora delar av uppvisningen.

Det har säkert förevisats många filmer
i vårt land ■— både svenska och importerade
— som vi mycket väl kunde
ha undvarit. Men låt oss erkänna, att
det är mycket lätt att tala om film och
ganska lätt att skriva om film. Att framställa
film däremot är något helt annat.
Det är inte många som går i land med
att göra verkligt goda filmer. Jag undrar
om någon här i riksdagen skulle kunna
uppfylla ett sådant krav och säga hur en
sådan film egentligen skulle se ut, om
vi nu skulle försöka oss på att framställa
en film. Kanske är det en fråga
som vi bör ställa oss när vi ser filmer
och skall döma regeringen för att den
har tillåtit en film av en viss sort som
vi själva känner olust inför. Vi borde
gärna erkänna att vi känner oss olustiga
inför vissa filmer, och det är mycket
lätt att identifiera sin egen olustkänsla
med omdömet om vad regeringen borde
har gjort.

Det är ju detta man får akta sig för,
i varje fall när man från konstitutionsutskottets
sida skall bedöma regeringens
ställning i detta fall. Det har redogjorts
härför av den ene efter den andra bland
de föregående talarna, så jag skall inte
göra annat än erinra om att dessa föreskrifter
skall tolkas och följas. Man får
inte förbjuda en film annat än i överensstämmelse
med dessa angivna grunder,
och man får inte förbjuda en film
därför att man känner olust inför den.
Inte heller får man förbjuda den bara
för att den inte fyller ett visst konstnärligt
krav. Vidare får man inte heller
förbjuda en film därför att den tar upp
samhällsspörsmål eller därför att man
själv har vissa andra synpunkter på
den, som innebär att den synes vara
olustig på visst sätt, utan den skrivna
förordningen måste gälla. Om man i
23

106 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

filmer ser vissa scener isolerade och
inte i deras sammanhang, kan man
kanske finna råheter i åtskilliga filmer.
Men det är inte på det sättet man får gå
till väga när man bedömer de här tingen.
Man bör vara särskilt försiktig —
och det har framhållits både av konstitutionsutskottet
och på regeringshåll
— när man sätter sig till att klippa i
en film som tar upp ett samhällsproblem
till diskussion. Jag håller nog före
att filmen skulle ha vunnit på om stora
delar — kanske tio minuter, som jag
redan sagt ■—■ hade opererats bort.

Jag har också en del andra kritiska
synpunkter att anlägga på den här filmen,
men sådana saker har regeringen
faktiskt inte haft att ta ställning till.
Jag kan som exempel ta scenerna på båten,
som jag nog närmast tycker är nedsättande
för den yrkeskår det gäller.
Filmskaparna hade kanske bort tänka
sig för litet mera innan de valde att
förlägga de här scenerna till en båt,
men den saken tänkte man nog över
huvud taget inte så mycket på. Men den
uppfattning som här lätt smyger sig
på hos biobesökaren, är att sjömännen
skulle vara råare folk än andra. Mot
den här scenen med våldtäkten på däcket
har tidningen Sjömannen protesterat
och sagt, att »scener av det slag som
visas i filmen inte förekommit på någon
båt i en svensk hamn». Det är väl
troligt att så är fallet. Sådana överdrifter
som förekommer i vissa avsnitt av
filmen tror jag skadar syftet med den.
Men skall man rikta sådana anmärkningar,
är det kanske lämpligare att
göra det när vi skall behandla sista
punkten på dagens föredragningslista,
som gäller frågan om en översyn av
filmcensuren; ett enhälligt utskott har
för övrigt tillstyrkt att en sådan översyn
företas.

Jag har inte läst boken, men det har
sagts att de här scenerna på båten har
neddämpats betydligt. Boken får ju
enligt tryckfrihetsförordningen ges ut,
men därför behöver man ju inte i en

film ta med scener som får många
människor att reagera som herr Gustafsson
i Borås och känner sig upphetsade
och besvärade av att sådant visas. Det
är ju ett bevis för att vissa scener i filmen
haft annan verkan än man avsett.

Jag tror att de uppfattningar som jag
här gjort mig till tolk för i stort sett
delas av kamraterna i utskottsmajoriteten.
Vi har ansett att det är ungefär
så här man bör se på frågan om filmcensuren.
Utskottsmajoriteten utgörs
dess bättre av ledamöter från samtliga
partier som efter att sett filmen kunnat
enas om en lugn och saklig skrivning
av sitt utlåtande.

Vi har i utskottet diskuterat den här
filmen mycket noga, och vi har offrat
rätt mycken tid på frågan. Vi har
sett filmen och vi har diskuterat den
efteråt, och vi har funnit att det i det
här fallet med en sansad bedömning
inte finns någon anledning att rikta
kritik mot ecklesiastikministern Edenman
för att han sedan vissa scener
klippts bort tillåtit att filmen får visas
för personer över femton år.

Herr HAMRIN i Jönköping (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det var många både intressanta
och betydelsefulla medgivanden
som herr Spångberg som talesman
för utskottsmajoriteten gjorde i sitt anförande.
Han hade en hel rad starkt
kritiska synpunkter som helt sammanfaller
med reservanternas uppfattning.

Herr Spånberg ställde en fråga som
jag tycker är utomordentligt relevant:
Hur skall vi komma till rätta med de
missförhållanden som illustreras i den
här filmen? Den frågan, herr Spångberg,
berörs icke med ett ord, icke med en
antydan i filmen. Det ges icke ens
skymten av någon problemlösning, icke
den ringaste ljusstrimma i det totala
mörkret. Om vi skall diskutera filmen
och dess innebörd, så är ju det någonting
av det allvarligaste i den kritik som
kan riktas mot filmen

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

107

Ang. godkännande av

Men det väsentliga i det här sammanhanget
ligger i frågan: Var gör herr
Spångberg av sakkunskapen? Vi har en
statens biografbyrå, som är tillsatt för
att klara dessa problem. Den är rekryterad
av medicinsk-psykiatrisk expertis,
och den har under ansvar bedömt
denna film. Biografbyrån bar kommit
till det resultatet, att filmen icke bör
visas, därför att en visning är förenad
med allvarliga mentalhygieniska risker.
Det är detta faktum vi inom konstitutionsutskottet
haft att ta hänsyn till.
Vi reservanter har sagt oss, att regeringen
desavuerat biografbyrån, som
följt givna instruktioner. Det är detta
som vi menar är anmärkningsvärt och
klandervärt. Jag bedömer det som så
pass allvarligt, att jag skulle vilja beteckna
det som ganska egendomligt, att
ledamöterna av biografbyrån efter att
ha blivit så i grund desavuerade inte
ställer sina platser till förfogande.

Herr HEDIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker också att det
var mycket intressant att lyssna till herr
Spångbergs synpunkter, som jag i mycket
stor utsträckning kan dela. Jag delar
hans uppfattning att det behövs
debatt om dessa frågor. Vi behöver i
allra högsta grad fundera på vad vi skall
göra för att hjälpa dessa stackars ungdomar
som råkat in i sådana situationer
som visats i filmen. Men det är en sak
för sig att det behövs debatt. Man behöver
fördenskull kanske inte släppa
ut en film som medför oerhörda risker
för ytterligare skadeverkningar. Det är
det vi reagerar mot. Det förefaller mig
också som om herr Spångberg i ganska
stor utsträckning är överens med oss
om att fihnen är olämplig även i sitt
nuvarande skick efter klippningen. Han
säger att han vill ta bort ytterligare tio
minuter och ändra filmens jargong;
då skulle det bli en bra film. Men, herr
Spångberg, då blir det ju en helt annan
film. Visst kan man göra en bra film
som belyser dessa problem, men den

filmen »491» för offentlig visning för vuxna

skall då inte se ut som den nuvarande
»491».

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill också säga att
jag tyckte att det var intressant att lyssna
till herr Spångberg, bl. a. när han
sade att han inte skulle ha haft någonting
emot att man klippt bort ytterligare
tio minuter i filmen »491». Det var
en kraftig salva det, herr Spångberg!
Jag undrar vad manusförfattaren, regisören
och producenten skulle ha sagt
om en sådan behandling.

Nu tror jag inte att herr Spångberg
och reservanterna står på så olika linjer
i själva värderingsfrågan. Därtill känner
jag honom alltför väl som en god
människa och stor idealist. Men kvar
står frågan: Vilka initiativ kommer att
tas med anledning av »491»? Det är en
fråga som kommer att följas med mycket
stor uppmärksamhet. Tas inga initiativ
av regeringen eller av oss andra
för att komma till rätta med det problem
som förts på tal genom denna film
—■ ja, vad har filmen då egentligen
haft för värde? Jag anser att det främst
tillkommer regeringen att ta sådana initiativ,
eftersom den har frisläppt filmen.
Jag tror att både herr Spångberg
och jag ser på »491» som ett nödrop.
Jag har också diskuterat med andra personer
hur man skall komma till rätta
med dessa frågor.

Herr Spångberg trodde att jag kände
mig mycket upphetsad. Ja, det kan jag
väl säga att jag gjorde. Men, herr Spångberg,
jag tror inte att jag var skadligt
upphetsad, i lagens mening och det är
ju det det gäller. Om jag var upphetsad,
så var det ganska nyttigt. Jag hoppas
att herr Spångberg också var det, så
att det utlöser en aktivitet i positiv riktning,
både hos honom, hos mig och
alla andra. Men tror inte herr Spångberg
att den ungdom som får se dessa
sexuella perversiteter — kanske inte
den friska ungdomen utan den del av

108 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

ungdomen som redan har en viss belastning
—- löper risk att ta skada. Det
har i varje fall läkarexpertisen inom
biografbyrån ansett, och därför menar
vi att filmen inte var lämplig för visning.

Herr SPÅNGBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hamrin i Jönköping
säger att de som producerat filmen
inte kommer med någon lösning
på problemet. Nej, det gör de inte, men
för oss som i konstitutionsutskottet haft
att bedöma regeringens ställningstagande
är den saken över huvud taget inte
relevant. Man kan naturligtvis ställa
upp ett problem i en film eller en bok
utan att fördenskull komma med någon
lösning. Man kan ställa upp ett
mycket svårt problem och säga: »Så
här ser det ut. Jag kan erkänna att jag
inte ser någon lösning på problemet,
men vi skall diskutera det.» Men fördenskull
får ju regeringen inte förbjuda
filmen.

Man kan naturligtvis hänvisa till biografbyråns
uppgifter. Biografbyrån skall
hänvisa filmen till filmgranskningsrådet,
och det har den gjort. I filmgranskningsrådet
har tre av ledamöterna rekommenderat
att filmen skall få visas
efter vissa klipp, en ledamot ansåg att
filmen borde förbjudas, och en ledamot
har ansett att filmen kunde visas i
obeskuret skick. Av rådets fem ledamöter
har alltså fyra ansett att filmen
bör få visas.

Sedan är det naturligtvis riktigt att
man kan kritisera filmen, och jag har
många kritiska synpunkter på den.
Men den saken hör liksom inte till vår
bedömning av regeringens ställningstagande
till frågan om filmen skall få visas
eller inte. Inför den väldiga salva,
som särskilt herr Gustafsson i Borås
avlossat emot filmen, har jag i detta
sammanhang försökt att få fram, skall
vi säga, guldet i det som finns.

I min ungdom läste jag, herr Hamrin,
en historia som har följt mig livet ige -

nom. Det var en man som gick igenom
Jerusalems gator. På dessa låg en
mängd kadaver av döda djur, och alla
förbipasserande rynkade på näsan och
sade fy. De flesta tyckte att det var något
fruktansvärt. Så gick mannen fram
till ett hundkadaver, pekade på det och
sade: Se så vackra vita tänder!

Skall man inte försöka att få fram
guldet eller de tillgångar som finns i
det hela? Kanske man därmed kan förbättra
underlaget när man vill avge
dom.

Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr HAMRIN i Jönköping (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har -— som ofta tidigare
—- med intresse lyssnat till herr
Spångberg även denna gång, framför
allt därför att han alltid i sina inlägg
anlägger så personliga synpunkter och
är så engagerad.

Herr Spångberg säger nu att jag skulle
ha gått utanför ramen för ämnet genom
att jag påtalat att filmen i fråga
inte ger någon problemlösning. Detta
gjorde jag uteslutande därför att just
herr Spångberg gick in på en skildring
av vad filmen innehöll och ville framställa.
För fullständighetens skull ansåg
jag då det vara nödvändigt att säga,
att filmen inte hade något slut, det
fanns ingen problemlösning.

I denna debatt, som berör det konstitutionella
ansvaret, är det angeläget att
påtala, att regeringen —- som jag ser
saken — inte följt gällande lag utan
desavuerat biografbyrån, som utfärdat
förbud mot filmen. Det är väl det som
just nu är det väsentliga.

Herr SPÅNGBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår herr Hamrin
och hans medreservanter på denna
punkt, men min uppfattning om huruvida
regeringen följt gällande lag strider
mot herr Hamrins och hans med -

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Nr 23

109

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning for vuxna

reservanters. Min uppfattning är att regeringen
har följt författningen och att
den inte hade rätt att utfärda ett förhud
och att det således inte finns någon
anledning att rikta en anmärkning
mot statsrådet Edenman för hans beslut.
Den stora majoriteten av utskottet,
som omfattar ledamöter från samtliga
partier, delar denna uppfattning.

Herr MAGNUSSON i Tumhult (li):

Herr talman! Då denna fråga redan
ingående diskuterats, skall jag endast
med några ord uppehålla mig vid ett
par synpunkter, som varit avgörande
för mitt ställningstagande och varför
jag anslutit mig till reservationen.

Om man läser bestämmelserna om
offentlig förevisning av biograffilm,
framgår det att biografbyrån skall förbjuda
offentlig förevisning av film eller
del av densamma, om skildringen bl. a.
verkar förråande eller skadligt upphetsande.

I detta avseende bär meningarna om
filmen »491» varit delade, både i pressen
och i de olika instanserna, men man
får inte bortse från det förhållandet
att biografbyrån, som behandlade ärendet
den 18 sistlidna december, beslutat
att filmen icke fick offentligen förevisas
här i Sverige.

Först efter att detta beslut överklagats
hos Kungl. Maj :t frisläpptes filmen
för visning, dock efter det att vissa delar
klippts bort.

Jag betvivlar inte att filmen kommit
till i god avsikt, men när man har sett
filmen ställer man sig skeptisk mot innehållet.
För min del betvivlar jag, att
den haft någon som helst uppgift att
fylla. Snarare ligger det närmare till
hands att den kan misstolkas, framför
allt av ungdomen, och att dess verkan
i moralupplyftande hänseende blir rakt
motsatt den avsedda.

Såsom vi framhållit i vår reservation,
anser jag, att filmen »491» innehåller
många scener som måste anses
utöva ett förråande inflytande och att

den även i sitt beskurna skick ej borde
ha fått förevisas. Vi delar alltså biografbyråns
mening, där även den medicinska
expertisen varit företrädd.

För övrigt vill jag framhålla att det
finns en stark opinion, som delar reservanternas
uppfattning. Detta framgår
inte minst av de många uttalanden
som gjorts i pressen. Härtill kommer —
det har redan framhållits under debatten
och det talar sitt tydliga språk om
filmens innehåll — att någon visning av
densamma inte får förekomma vare sig
i Norge eller vid festivalen i Västberlin.
Tydligen har man i både Norge och
Västtyskland inte kunnat finna någon
konstnärlig upplevelse av värde i filmen.
Den borde inte heller — enligt
mitt förmenande — ha fått förevisas här
i landet. Ett sådant förbud hade inte
inkräktat på censurbestämmelsernas
grundprinciper.

Jag vill, herr talman, sluta med att
säga, att det efter det skedda är hög
tid att censurbestämmelserna för filmförevisningar
snarast blir föremål för
en översyn.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag skall efter de senaste
inläggen inte yttra mig om själva
filmen »491» men väl om behandlingen
av detta filmgranskningsärcnde. Det
kastar nämligen ljus över både filmgranskningsordningen
och dechargeinstitutet.

Med de författningar vi har tvingas
regeringen att ta ställning när frågorna
förs upp på regeringsplanet. Därmed
följer rättighet för konstitutionsutskottet
att granska regeringsbeslut, rikta anmärkningar
— om utskottet finner sådana
vara befogade — och att över huvud
taget göra sådana här ärenden till
dechargeärenden.

Det innebär, herr talman, att vi får
en högsta censurmyndighet på detta
område, bestående av i första hand konstitutionsutskottet
och i sista hand av
kamrarna. Man får en övercensur. Jag

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

är inte säker på att reservanterna inom
konstitutionsutskottet närmare har funderat
igenom dessa frågeställningar. Med
all den respekt jag har för det intresse
och den kunskap på filmens område som
regeringen, konstitutionsutskottet och
kamrarna representerar, ifrågasätter
jag ändå om detta är en god ordning.

Vilka utgångspunkter skall konstitutionsutskottet
ha för sin granskning?
Man kan, som vissa av kritikerna gjort
här under debatten, ta fram en författning
och undersöka om Kungl. Maj:t har
handlat efter denna författning. Men det
är mycket svårt att göra en sådan bedömning.
I vissa fall är det lätt för konstitutionsutskottet
att företa en felbedömning.
Det är exempelvis ingen svårighet
för konstitutionsutskottet att
konstatera när en författning kommit
ut från trycket senare än den dag då
författningen skulle börja tillämpas.
Herr Braconiers uppgift, sådan han presenterade
den för en stund sedan, är
utomordentligt lätt att fullgöra. Det blir
strax litet svårare om man skall granska
den fråga som herr von Friesen och
jag tidigare diskuterat, nämligen om
krigsmaterielleveranserna följer gällande
praxis eller inte. Det blir enligt min
mening helt omöjligt att genomföra detta
granskningsarbete om man i botten måste
lägga värderingar av det slag som
otvivelaktigt kommer in i bilden, då
man skall bedöma film.

Då frågar man sig: År de som kritiserar
den film som debatten här gäller
beredda att utifrån dessa värderingar
dra de konstitutionella konsekvenserna?
Låt oss leka med den tanken att kritikerna
hade nått majoritet i utskottet och
gått så långt att de inte nöjt sig med ett
tillkännagivande utan velat rikta eu anmärkning
mot ecklesiastikministern enligt
§ 107. Vad hade detta fått för konsekvenser?
Ja, såvitt jag förstår hade
man då fått ompröva beslutet att släppa
filmen »491» fri för visning här i landet.
Man hade fått en ny censurmyndighet
som trätt in, sagt att regeringen be -

dömt saken fel och att filmen måste bedömas
på ett annat sätt. Drar man de
yttersta konsekvenserna, lär man hamna
där —• under förutsättning att denna
anmärkning med godkännande lagts till
handlingarna i denna kammare och
kanske också understrukits i första
kammaren — att man kan få ett ecklesiastikministerskifte
till stånd på grund
av olika värderingar av en film.

Nu drar inte kritikerna dessa konsekvenser,
men det skadar inte att dra ut
konsekvenserna av den nuvarande ordningen
för att visa att man här har ett
system som helt enkelt är ohållbart.

Från dessa utgångspunkter hälsar jag
med största tillfredsställelse det förslag
om utredning av hela detta system som
allmänna beredningsutskottet lagt fram.
Men från samma utgångspunkter måste
jag också säga att den ordning vi nu har
inte kan tillämpas. Naturligtvis har alla
inom konstitutionsutskottet rätt att föra
fram sina anmärkningar, men jag tror
att hela institutionen skulle komma att
fungera på ett mycket dåligt sätt, om
man droge konsekvenserna av den.

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Det råder väl inget tvivel
om att det föreligger en besvärlig
problematik tekniskt sett beträffande
filmcensuren i detta land. I det fallet
ger jag herr Johansson i Trollhättan
alldeles rätt. Däremot är jag mindre
övertygad om att det resonemang han
förde så att säga i förlängningen, står
sig med hänsyn till de regler som gäller
för konstitutionsutskottets arbete. Men
det är kanske en sida av frågan som bör
prövas närmare.

Vad som emellertid måste sägas vara
uppseendeväckande i hela handläggningen
av denna fråga — det tycker jag
ändå herr Johansson i Trollhättan skulle
kunna ge mig rätt i — är att regeringen,
utan att äga nödig sakkunskap
på detta område, velat demonstrera
misstroende mot det statliga organ som
vi bär för att reglera dessa frågor. Det

Onsdagen den 13 maj 1964 fm. Nr 23 111

Ang. godkännande av filmen »491» för offentlig visning för vuxna

är det som jag anser är det allvarliga
och bekymmersamma.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):
Herr talman! Anledningen till att jag
förlängde mitt resonemang var att jag
ville att herr Hamrin och andra skulle
komma att mera reflektera över den
orimliga situation som de själva försatt
sig i. Men nu har de inte dragit konsekvenserna.
De har inte yrkat anmärkning
utan bara framlagt ett tillkännagivande.

Det är självklart, på den punkten håller
jag med herr Hamrin, att om man
nöjer sig med ett tillkännagivande inträder
inte de konstitutionella konsekvenserna.
Min utgångspunkt var att det
kunde tänkas att det blev en majoritet
som var så förbittrad på en film att den
gick ett steg längre än vad herr Hamrin
i Jönköping har gjort här.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Regeringen har ju så att
säga handplockat de allra bästa och
mest kunniga människor som över huvud
taget gått att få och satt dem i den
s. k. biografbyrån för att de skulle bedöma
filmerna, inte minst ur mentalhygienisk
synpunkt. Byrån har utfört
denna sin uppgift, och för den film som
det här gäller har den visat rött ljus med
tanke på dess presumtiva verkningar.
Vill man följa gällande lag och förordningar,
säger byrån, måste man totalförbjuda
denna film. Men sedan kommer
ärendet till regeringen och regeringen
visar grönt ljus. Därmed har man inom
regeringen intagit den ståndpunkten,
att film av detta slag får rum inom
gällande lag och förordning. Detta är
ett dilemma, och man frågar: vad kommer
härnäst.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Herr Johanssons i Trollhättan
senaste resonemang uppkallade
mig. Han tycktes anse att det var något
chockerande i att en ecklesiastikmi -

nister skulle behöva avgå därför att han
godkänt en mindervärdig film. Jag är
inte alls chockerad över den tanken —
jo, för all del, över tanken att vi skulle
få en sådan ecklesiastikminister! Antag,
herr Johansson i Trollhättan, att det
framställts en film som varit tio gånger
värre än denna — om nu detta kan tänkas
med mänsklig fantasi. Jag säger
detta bara för att tillspetsa frågeställningen;
jag tycker att denna film är
svår nog. Antag alltså att det gällde en
sådan film och att vår ecklesiastikminister
fullständigt hade tappat all balans.
Skulle det då inte vara riktigt att
han avlägsnades ur regeringen för att
hindra att ytterligare skador skulle tillfogas
svenska folket?

Herr talman! Medan jag ändå har ordet
skulle jag vilja säga att jag blev
djupt besviken över att mina vänner
inom regeringen tog den ståndpunkt
som den gjorde. Jag tyckte mig, innan
beslutet fattades, ha anledning att förmoda
att de skulle ta en annan ståndpunkt.
Jag vet att det var många av
dem som kände en mycket stor olust
inför den situation som de hade försatts
i.

Jag håller fullständigt med om att
proceduren inte är bra som den är. Det
är inte regeringen som skall vara högsta
censurorgan, men detta får vi tala om
senare.

Det är nog ett faktum att mekanismen
i hela detta skeende, där man får
allt mer och mer tillspetsade filmer, gör
att omdömet — kanske omärkligt — avtrubbas
undan för undan. Jag vet att
justitieministern anser att invån sjunker
på detta område. Vad skall man nu
göra? Nu har svenska folket genom
denna film åkt ner ett trappsteg, och
nu har vi att sitta och vänta på nästa
framstöt från de krafter som vill ha
bort alla skrankor. Då kommer vi i
samma situation på nytt.

Det är heller inte bara Sverige det
gäller. I ett interpellationssvar för inte
så länge sedan sade utrikesministern

112 Nr 23 Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnader
o. d.

till mig, att det inte finns någon möjlighet
för oss att stoppa exporten av
mindervärdiga filmer. Även om en film
skulle förbjudas här i Sverige, kan den
skickas till utlandet och på det sättet
bli en exponent för vad svensk film»konst»
kan åstadkomma. Vi är redan
nu ganska illa ute på den punkten.

Herr Hamrin i Jönköping citerade en
österrikisk filmkritiker, och jag tror
detta citat är representativt för vad
människor ute i världen tycker om
svensk filmproduktion.

Efter härmed slutad överläggning lädes
avdelning D till handlingarna.

§ 17

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 37, i anledning av väckt motion
angående bostadsrättshavares ställning
i skatterättsligt hänseende.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader
för reparation och underhåll av
byggnad o. d.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 38, i anledning av väckta motioner
om avdrag vid inkomsttaxering
för kostnader för reparation och underhåll
av byggnad o. d.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 81 av
herr Stefanson m. fl. och II: 98 av herr
Källenius m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om en skyndsam utredning
i syfte att så ändra beskattningsreglerna
i fråga om beräkning av inkomst
av annan fastighet (hyresfastighet),
att avdrag får göras med visst belopp
för avsättningar avsedda för framtida
reparationsbehov»; samt

2) de likalydande motionerna 1:558
av herr Axel Kristiansson m. fl. och
II: 676 av herr Börjesson i Glömminge
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
förslag om sådana ändringar i
kommunalskattelagen, att avdrag för reparation
och underhåll medges för kostnader
för iståndsättande av ekonomibyggnad
tillhörande jordbruksfastighet
till en nivå som motsvarar en rationell
användning».

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:81
av herr Stefanson m. fl. och II: 98 av
herr Källenius m. fl. om avdrag vid beskattningen
för avsättning för framtida
reparation av fastighet, samt

2) de likalydande motionerna I: 558
av herr Axel Kristiansson m. fl. och
11:676 av herr Börjesson i Glömminge
m. fl. om rätt till avdrag vid beskattningen
för iståndsättande av ekonomibyggnad
å jordbruksfastighet,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Enarsson, Sundin, Skärman,
Nilsson i Svalöv, Christenson i
Malmö, Darlin, Eriksson i Bäckmora
och Broberg, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen måtte

1) med bifall till de likalydande motionerna
I: 81 av herr Stefanson m. fl.
och 11:98 av herr Källenius m. fl. i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning i syfte att så ändra
beskattningsreglerna i fråga om beräkning
av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet),
att avdrag finge göras med
visst belopp för avsättningar avsedda
för framtida reparationsbehov; samt

2) med bifall till de likalydande motionerna
I: 558 av herr Axel Kristiansson
m. fl. och II: 676 av herr Börjesson
i Glömminge m. fl. i skrivelse till Kungl.

113

Onsdagen (lön 13 maj 1964 fm. Nr 23

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnader
o. d.

Maj:t anhålla om prövning och förslag
till sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag för reparation och underhåll
medgåves för kostnader för
iståndsättande av ekonomibyggnad å
jordbruksfastighet till eu nivå, som kunde
anses motsvara en rationell användning.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! I den reservation som
är fogad till bevillningsutskottets betänkande
nr 38 har nio stycken av utskottets
borgerliga ledamöter hemställt om
bifall till några motioner om avdrag vid
inkomsttaxering för kostnader för reparation
och underhåll av byggnad o. d.

Det är närmast motionsparet I: 558
och II: 676 som jag skall be att få anföra
några synpunkter på.

I detta motionspar har hemställts om
sådana ändringar i kommunalskattelagen
att avdrag medges för kostnader
för iståndsättande av ekonomibyggnad
tillhörande jordbruksfastighet till en
nivå som motsvarar rationell användning.

Enligt nu gällande regler räknas reparations-
och underhållsarbeten endast
i begränsad omfattning som avdragsgill
omkostnad under förutsättning att
åtgärden inte medför att byggnadens karaktär
förändras. Detta är en begränsningsregel
som motverkar ett rationellt
utnyttjande av byggnaderna. De nuvarande
avdragsreglerna gynnar alltså endast
ett återställande av byggnaderna
i deras ursprungliga skick. Såväl motionärerna
som reservanterna har pekat
på denna orimlighet, som inte står i
överensstämmelse med utvecklingen
inom byggnadsbransch^! och jordbruket,
där både driftformer och material
är helt annorlunda än tidigare. Att bibehålla
sådana skatteregler som direkt
motverkar ett utnyttjande av tekniska
framsteg måste ses som ett allvarligt

hinder att tillägna sig teknikens landvinningar
på ett så kostnadskrävande
område som byggenskapen i dag utgör.
Tack vare dessa föråldrade skatteregler
har vi också när det gäller jordbrukets
driftbyggnader i dag ett stort ackumulerat
nybyggnads- och rationaliseringsbehov.
Man kräver i dag inte minst
från statsmakternas sida en alltmer forcerad
takt i jordbrukets rationalisering,
men man vill å andra sidan inte främja
en sådan utveckling genom att t. ex.
liberalisera vissa beskattningsregler
som bättre skulle svara mot tidens krav.
Jag tror mig våga påstå att det allvarligaste
hindret i dag för jordbruksrationaliseringar
är den restriktivitet med
vilken man behandlar reparation och
underhåll av jordbrukets byggnader.
Strukturrationaliseringen i dagens jordbruk
ställer helt nya krav på jordbrukets
driftbyggnader. De måste i många
fall göras större och ändamålsenligare.
En jordbrukare som behöver göra sådana
moderniseringar är hänvisad till
omdisponeringar, som dock inte ryms
inom nuvarande avdragsregler. Ingen
jordbrukare med äldre byggnader kan
därför nöja sig med en reparation, som
endast återställer byggnaderna i deras
ursprungliga skick. Även om användningssättet
alltfort är detsamma, så fordrar
en sådan reparation byggnadsmaterial
och byggnadssätt som motsvarar tidens
standard, men ett sådant tillvägagångssätt
främjas inte av gällande avdragsregler.

Vad motionärerna har begärt är att
avdrag skall medgivas till en nivå som
motsvarar en rationell användning, och
det tycker jag inte är längre gående
krav än att bevillningsutskottet borde
ha kunnat gå med på detta. Så är emellertid
inte fallet, och därför har vi reservanter
velat följa upp de här motionerna
genom den reservation som vi
fogat till utskottets betänkande.

I detta betänkande behandlas även
ett motionspar, vari yrkas utredning i

Nr 23

114

Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av bygg nader

o. d.

syfte att hyresfastigheter i enskild ägo
skulle få möjlighet till skattefri avsättning
av medel för att täcka framtida
reparationsbehov. Denna möjlighet har
ju redan de allmännyttiga bostadsföretagen,
och det är ett skälighetskrav att
övriga ägare av hyresfastigheter beredes
liknande möjligheter.

Reparationsbehoven uppträder ju
ackumulerade med vissa tidsintervaller,
men förslitningen sker ju mera kontinuerligt,
och det vore därför fullt rättvist
att årliga avsättningar finge göras
skattefritt till en reparationsfond som
svarade mot den årliga normala förslitningen.
Ett sådant förfaringssätt skulle
väl också samtidigt innebära en garanti
för hyresgästerna att det verkligen finns
medel tillgängliga att utföra önskade
reparationer.

Jag ber, herr talman, att med detta
få yrka bifall till reservationen av herr
Yngve Nilsson m. fl.

I detta anförande instämde herr Persson
i Heden (ep).

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Jag skulle egentligen
kunna inskränka mig till att instämma
i vad herr Eriksson i Bäckmora sagt;
jag tänkte nu bara beröra frågan om reparation
av fastigheter i enskild ägo.

Som alla vet klarar sig en hyresfastighet
de första åren ganska bra utan
reparationer; det behövs inga sådana,
utan fastighetsägaren får i stället vissa
inkomster av den. Dessa inkomster skattas
emellertid bort för den enskilde fastighetsägaren,
medan allmännyttiga företag
får sätta undan inkomsterna till
en fond och låta dem komma till användning
längre fram, när fastigheten
är i behov av reparation. Denna olikhet
i behandlingen av enskilda och allmännyttiga
fastighetsägare har bestått länge
och borde komma ur världen så fort
som möjligt. Det är inte rimligt att hyresgästerna
i enskilt ägda hus skall be -

handlas sämre än hyresgästerna i hus
som ägs av allmännyttiga företag.

Nu kryper man undan problemet genom
att hänvisa till allmänna skatteberedningen,
men det är hög tid att få
denna orättvisa ur världen. Det finns
alltså starka skäl för den motion av herr
Källenius m. fl. i denna kammare, vari
begäres »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam
utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna
i fråga om beräkning
av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet),
att avdrag får göras med
visst belopp för avsättningar avsedda
för framtida reparationsbehov*.

Det finns skäl att göra denna utredning
skyndsamt, och det är en rimlig
begäran att orättvisan kommer ur världen
så fort som möjligt. Jag vill därför
yrka bifall till reservationen av herr
Yngve Nilsson m. fl.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! De två motioner som
vi behandlar här utmynnar i förslag
om att man dels skall få göra skattefria
avsättningar för framtida reparationsbehov
vid beräkning av inkomst
av hyresfastighet, dels skall få rätt till
skattefritt avdrag för vissa investeringar
i jordbruksfastighet.

Detta innebär att investering för en
förbättring av jordbruksfastighet i
framtiden skall räknas som underhåll.
Den princip som hittills gällt innebär
att man får göra avdrag för reparation
och underhåll, men om man går något
längre och gör en kapitalinvestering,
en förbättring, är detta inte avdragsgillt.

Jag skall villigt hålla med om att det
många gånger är mycket svårt att avgöra
vad som hör till det ena och vad
som hör till det andra. Däremot vill
jag inte hålla med dem som säger att
våra skattelagar har stelbent stannat
i växten. Jag tycker tvärtom att skattelagarna
anmärkningsvärt bra har an -

115

Onsdagen den 13 maj 1904 fm. Nr 23

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnader
o. d.

passat sig efter den nya tekniska utveckling
som ägt rum bl. a. på jordbrukets
område.

Jag skulle kunna exemplifiera detta
med att nämna något som väl styrker
detta fastän det inte bör samman med
frågan om reparationer av byggnader.
Sålunda medger skattelagarna nu vid
nyanskaffning av traktor avdrag för
kostnaden vid inköp av en eller två hästar.
Traktorer och hästar har ju ingenting
annat gemensamt än att båda är
dragare. Detta visar väl ändå att resonemanget
om stelbenthet vad beträffar
skattelagarna är något överdrivet.

Riksdagen har de senaste två åren
behandlat enahanda sak som det nu är
fråga om och riksdagen har då avvisat
kraven. Anledningen härtill är ju att
spörsmålet om avskrivning å jordbruksbyggnader
är föremål för Kungl. Maj :ts
prövning och att frågan om en översyn
av skattesystemet är föremål för utredning
inom allmänna skatteberedningen.
Därför har utskottet icke velat
medverka till den lösning som motionärerna
på denna punkt har föreslagit.

Jag skall erkänna att det ligger mycket
i den motion och den reservation
som syftar till skattefri avsättning för
bildande av reparationsfond för hyresfastigheter.
Det är väl riktigt som här
har sagts och som också säges i motionen
att när en fastighet är nybyggd tarvas
inte så mycket medel för reparation,
och därför skulle det vara fördelaktigt
att kunna fondera för framtiden. Ändock
har utskottet avvisat förslaget.
Varför har utskottet gjort det? Jo,
främsta anledningen härtill är väl att
det pågår en allmän skatteutredning,
där frågan om progressionen i den statliga
beskattningen behandlas. Med samma
utgångspunkt har utskottet även avvisat
det yrkande som framställts av
reservanterna.

Tillåt mig, herr talman, att till sist
säga att skillnaden mellan reservanternas
och utskottsmajoritetens stånd -

punktstagande är mycket minimal. Vi
avvisar motionsyrkandena på grund av
att utredningar för närvarande pågår.
Reservanterna vill ha nya speciella utredningar
om denna sak. De säger att
de vill ha en skyndsam utredning

o. s. v. I princip är skillnaden som jag
nyss sade att reservanterna vill ha en
ny utredning, medan vi anser att de
utredningar som redan pågår mycket
väl kan klara av de problem det här
gäller.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Herr Eriksson i Bäckmora
har som reservant mycket tydligt
givit uttryck för vad vi avser med vår
motion II: 676. Jag skall endast göra
ett par korta kommentarer.

Jag har den erfarenheten från det
praktiska taxeringsarbetet att man beträffande
reparationer på grund av förslitning,
som utskottet nämner, inte är
så generös som utskottet gör gällande.
Taxeringsordförandena i landet anser
att de prejudikat som finns för bedömandet
av dessa avdrag i deklarationerna
är sådana att avdrag inte kan
medges beträffande full förslitning.
Detta tolkas så att om man lagar litet
här och var kan avdragen godkännas,
men om man reparerar en större del
av byggnaderna kan avdragen inte godkännas.

Den andra delen av motionsyrkandena
innebär att avdrag bör medges när
en sådan förändring av byggnaden —•
oftast är det mycket enkla förändringar
— göres att den kan anses motiverad
för att medge en mera rationell användning
av byggnaden på grund av
t. ex. vissa omställningar i driften. Man
kan tycka att det inte behövdes någon
större utredning härom utan det borde
vara tillräckligt att taxeringsnämnderna
tolkade bestämmelserna på ett generösare
sätt.

116 Nr 23 Onsdagen den 13 maj 1964 fm.

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnader
o. d.

Vad man framför allt har fäst sig
vid under de senaste åren är att industrien
kunnat lösgöra sina investeringsfonder
och använda dem till mycket
stora utbyggnader av anläggningarna
utan att behöva skatta för detta lösgörande
av investeringsfonder som tidigare
är avdragna från inkomsten. Jag
kan inte finna annat än att man tolkar
reglerna hårdare för jordbruksnäringen
än för andra näringar.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Det är snart middagstid,
och jag skall därför fatta mig mycket
kort. Tillåt mig endast att säga att
under de snart 20 år som jag haft det
tvivelaktiga nöjet att vara ordförande i
taxeringsnämnd bär jag inte någon
gång träffat på ett sådant exempel som
den föregående talaren nämnde. Jag
tycker i stället att det motsatta förhållandet
gäller. Svåra gränsdragningar är
i regel till fördel för den skattskyldige.
Det ligger i sakens natur att det är praktiskt
ogörligt för en taxeringsnämnd
att bevisa att det inte är reparationsarbete
som har utförts. Det är fullkomligt
omöjligt för taxeringsnämndens ledamöter
att springa omkring i gårdarna
och granska om det är fråga om reparation
eller något annat. Det innebär,
som jag sade, att de skattskyldiga sannolikt
inte förlorar på dessa suddiga
regler.

Jag skulle vilja nämna ytterligare ett
exempel. Man har ju rätt att vid reparationer
göra avdrag för samma sorts
material som det som förut fanns. Om
en jordbrukare har en byggnad som är
täckt med t. ex. takspån äger han i
princip rätt att göra avdrag för den
kostnad som takspån i dagens läge skulle
belöpa sig till. Vi hade ett sådant exempel
inom den taxeringsnämnd där jag
är ordförande, och jag frågade en sakkunnig
vad kostnaden för takspån skul -

le uppgå till. Han sade att framställning
av takspån i dagens läge kostar i
det närmaste lika mycket som kopparplåt.

Jag vidhåller yrkandet om bifall till
utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
i motsvarande del; och fann
herr förste vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.

1) i utskottets betänkande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Yngve Nilsson in. fl.
i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 106
ja och 100 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 2

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

Onsdagen den 13 maj 1964 fm. Nr 23 117

Avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för reparation och underhåll av byggnader
o. d.

hemställan, dels ock på bifall till reservationen
i motsvarande del; och fann
herr förste vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.

2) i utskottets betänkande nr 38, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Yngve Nilsson m. fl.
i motsvarande del.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 19

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 53, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tull -

taxeförordningen den 13 maj 1960 (nr
391), m. in.

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.

§ 20

På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren, att statsutskottets
utlåtanden nr 93—96 skulle uppföras
sist bland två gånger bordlagda ärenden
på morgondagens föredragningslista.

§ 21

Meddelande ang. plena

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Enligt den preliminära planen för
andra kammarens sammanträden var
avsikten att anordna arbetsplenum torsdagen
den 21 maj med början kl. 14.00
och bordläggningsplenum måndagen
den 25 maj kl. 16.00. Då det är angeläget
att bereda bättre möjligheter för
besvarande av interpellationer vid dessa
sammanträden kommer plenum torsdagen
den 21 maj att ta sin början kl.
11.00 och sammanträdet måndagen den
25 maj att börja kl. 14.00.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.06.

In fidem

Sune K. Johansson

118 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Onsdagen den 13 maj

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid av herr förste vice talmannen.

§ 1

Ändring i lagen om allmän försäkring,
m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 41, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring,
m. m., i vad propositionen hänvisats till
lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 94, hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag angående ändring i lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och
12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän
försäkring och

3) förordning om ändrad lydelse av
40 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt,
om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen hade hänvisats till lagutskott,
såvitt avsåge vid propositionen
fogade författningsförslag, samt i övrigt

till statsutskottet. I vad propositionen
hänvisats till lagutskott hade den behandlats
av andra lagutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes bl. a. följande.

I propositionen föreslås införande av
ett särskilt vårdbidrag till handikappade
barn. Vårdbidraget avses utgå i form
av invaliditetsersättning från folkpensioneringen
och tillkomma barn under
16 år som på grund av sjukdom, psykisk
efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte
för avsevärd tid och i avsevärd omfattning
är i behov av särskild tillsyn och
vård. Bidraget föreslås utgå med ett indexreglerat
belopp av för närvarande
2 400 kr. per år. Kostnaderna, som helt
faller på staten, beräknas för budgetåret
1964/65 till 12 milj. kr.

Propositionen innehåller vidare förslag
om de lagändringar som erfordras
för genomförande av standardhöjningen
av folkpensioner och indexregleringen
av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning
i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition.
Vid det antal indextillägg
som utgår fr. o. m. april 1964
blir det årliga pensionsbeloppet för en
ensam pensionär 3 775 kr. och för två
pensionsberättigade makar sammanlagt
5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn
som förlorat den ene av föräldrarna och
barntilläggets maximibelopp höjes från
1 000 kr. till 1 200 kr. per år. För barn
som förlorat båda föräldrarna ökar
barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680
kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200
kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen
från 2 000 kr. till 2 400 kr.

De nya bestämmelserna avses skola
träda i kraft den 1 juli 1964.

I samband med propositionen hade

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

119

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner: 1)

de likalydande motionerna nr 299
i första kammaren av herr Lundström
in. fl. och nr 390 i andra kammaren av
herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 439
i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 528 i andra kammaren av
herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 523
i första kammaren av fru Olsson och nr
636 i andra kammaren av herrar Persson
i Heden och Magnusson i Nennesholm,

4) de likalydande motionerna nr 592
i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 720 i andra kammaren
av herr Hagberg m. fl.,

5) de likalydande motionerna nr 593
i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 725 i andra kammaren
av herr Hermansson m. fl.,

6) de likalydande motionerna nr 598
i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 722 i andra kammaren av
herr Hedlund m. fl.,

7) de likalydande motionerna nr 599
i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 721 i andra kammaren av
herr Hedlund m. fl.,

8) motionen nr 385 i andra kammaren
av herrar Anderson i Sundsvall
och Gustafson i Göteborg;

B. i anledning av propositionen väckta
motioner:

9) de likalydande motionerna nr 701
i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 857 i andra kammaren
av herr Holmberg m. fl.,

10) de likalydande motionerna nr
702 i första kammaren av fröken Mattson
och nr 854 i andra kammaren av
fröken Elmén m. fl.,

11) de likalydande motionerna nr 703
i första kammaren av fru Olsson och
herr Svanström samt nr 856 i andra kammaren
av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl.,

12) motionen nr 855 i andra kammaren
av herr Gustafsson i Borås,

13) motionen nr 858 i andra kammaren
av herr Martinsson,

14) motionen nr 859 i andra kammaren
av herrar Martinsson och Andersson
i Essvik,

15) motionen nr 860 i andra kammaren
av herr Himmerfors och fru Eriksson
i Stockholm.

Motionerna under 1), 2), 4), 5), 6),
7) och 8) hade i sin helhet hänvisats
till lagutskott. Motionerna under 3) hade
hänvisats till lagutskott såvitt anginge
invaliditetsersättning till handikappade
barn samt i övrigt till statsutskottet.
I den mån motionerna hänvisats
till lagutskott hade de tilldelats
andra lagutskottet. Motionerna under

1) komme, såvitt anginge dels invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning till
den som ej utförde förvärvsarbete, dels
halva invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar
att behandlas av utskottet
i annat sammanhang. Motionerna
under 4) hade, såvitt avsåge förbättrad
ställning för folkpensionärerna inom
sjukförsäkringen, behandlats av utskottet
i annat sammanhang. Motionerna
under 6) komme, såvitt anginge hjälptillägg,
att behandlas av utskottet i annat
sammanhang. Motionerna under 7)
komme, såvitt avsåge bättre ställning
för husmödrarna inom folkpensioneringen,
att behandlas av utskottet i annat
sammanhang.

I motionerna I: 299 och II: 390 hade
såvitt nu var i fråga yrkats,

»A. att riksdagen måtte

1. besluta genomföra sådan ändring i
9 kap. 2 och 3 §§ i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring att
fr. o. m. den 1 juli 1964 invaliditetstilllägg
utgår med 60 procent av basbeloppet
och invaliditetsersättning med 75
procent av basbeloppet, varvid invaliditetstilläggets
grundbelopp höjes från
1 200 kr. till 2 400 kr. och invaliditetsersättningens
grundbelopp från 2 000 kr.
till 3 000 kr.,

120

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

3. besluta att vårdbidrag för vård i
enskilda hem av svårt handikappade
barn skall utgå i form av invaliditetsersättning
enligt lagen om allmän försäkring
med 75 procent fr. o. m. den 1
juli 1964, dvs. med ett grundbelopp av
3 000 kr.,

4. i skrivelse till Kungl. Maj:t hem ställa

om utredning i syfte att föranleda
beslut som gäller från den 1 juli 1965
rörande •— —--dels införande av hal va

vårdbidrag för vård i hemmet av
medelsvårt handikappade barn, dels ock
formerna för en eventuell statlig medverkan
beträffande behovsprövade bidrag
för vård i hemmet av handikappade
barn.

B. att utskottet måtte företaga av yrkandena
under 1—3 ovan föranledda
lagändringar.»

I motionerna I: i39 och II: 528 hade
yrkats, »att riksdagen i samband med
sitt beslut om höjning av folkpensionenerna
den 1 juli 1964 måtte uttala att
standardhöjningen av folkpensionerna
fram till 1968 skall för återstoden av
perioden ske så att höjning äger rum
varje år samt i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva denna uppfattning till känna».

I motionerna I: 523 och II: 636 hade
under a) yrkats, att riksdagen måtte besluta
att invaliditetsersättning till handikappade
barn finge utgå med 62,5
procent av basbeloppet, vilket i nuvarande
läge motsvarade 3 000 kronor.

I motionerna 1: 592 och II: 720 hade
hemställts,

»att riksdagen beslutar om sådan ändring
i lagen om allmän försäkring, att i
denna motion påtalade olägenheter vid
förtida uttag av folkpension upphäves
respektive att i sådant fall full pension
erhålles vid uppnådda 67 års ålder;

att riksdagen till vederbörande utskott
hemställer att utarbeta och för
riksdagen förelägga förslag till lagtext».

I motionerna I: 593 och II: 725 hade
yrkats, »att riksdagen i skrivelse till regeringen
hemställer om utredning och

förslag i syfte att höja folkpensionerna
för tidigare löntagare, som endast har
folkpensionen att lita till för sin existens,
så att denna kommer i nivå med
de samlade pensioner som utgår för
dem som erhåller folkpension jämte
ATP-pension».

I motionerna I: 598 och II: 722 hade
under b) hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa
att förslag måtte utarbetas rörande sådana
ändringar rörande invaliditetstilllägg
inom folkpensioneringen, att tilllägget
komme att utgå med 50 % av basbeloppet
i stället för 30 % av basbeloppet,
dvs. i nuläget med 2 400 kr. i stället
för 1 440 kr.

I motionerna I: 599 och II: 721 hade
hemställts, »att riksdagen vid sin behandling
av frågan om höjning av folkpensionerna
den 1 juli 1964 i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1. att standardhöjningen av folkpensionerna
fram till år 1968 skall för återstoden
av perioden ske så att höjning
äger rum varje år;

2. att förslag till standardhöjning av
folkpensionsförmånerna den 1 juli 1965
måtte föreläggas 1965 års riksdag;

3. att följande frågor

a) allmän sänkning av folkpensionsåldern,

c) annan teknisk samordning mellan
folkpensioneringen och den allmänna
tilläggspensioneringen än som nu gäller
måtte ägnas särskild uppmärksamhet
och allsidig prövning vid utredningen
rörande standardförbättringar av folkpensionerna
efter år 1968».

I motionen II: 385 hade hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om skyndsam översyn
och förslag beträffande bestämmelserna
om sammanträffande förmåner
in. m. i lagen om allmän försäkring».

I motionerna I: 701 och II: 857 hade
föreslagits, »att riksdagen i anledning
av i proposition nr 94 ställda förslag
rörande vårdbidrag för svårt handikap -

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

121

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

pade barn beslutar att för barn omhändertagna
på internatskolor ett till hälften
reducerat vårdbidrag skall utgå».

I motionerna 1: 703 och II: 856 hade
begärts, att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 94 måtte

1) besluta att 9 kap. 3 § lagen om allmän
försäkring skulle erhålla i motionerna
angiven lydelse, innebärande att
barn som vore intagna å anstalt skulle
ha rätt till en åttondel av vårdbidraget
för varje månad som barnet icke vårdades
å anstalten,

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att frågan om införande av dels halvt,
dels förhöjt vårdbidrag i form av invaliditetsersättning
måtte prövas i enlighet
med i motionerna anförda riktlinjer
samt att härav föranlett förslag snarast
måtte föreläggas riksdagen.

I motionen II: 855 hade yrkats,

»A. att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 94 måtte
för sin del besluta sådan utformning
av lagtexten att den i propositionen föreslagna
bestämmelsen om undantag för
blinda, som är skolpliktiga enligt gällande
bestämmelser om blindundervisning,
måtte utgå ur lagtexten, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderlig författningstext».

I motionen II: 859 hade begärts, »att
riksdagen i anledning av prop. 94 måtte
besluta att regeln i 18 § andra stycket
övergångsbestämmelserna till lagen om
allmän försäkring skall såvitt gäller 17

kap. 2 § sistnämnda lag tillämpas som
om grundbeloppen för folkpension redan
vid utgången av 1962 uppgick till
de belopp som föreslagits i förevarande
proposition».

I motionen II: 860 hade föreslagits,

»att rätt till vårdbidraget för handikappade
barn skall föreligga för den,
som är intagen på specialskola eller
vårdanstalt, för den tid barnet vistas
i hemmet, om denna vistelse omfattar
minst fyra veckor, samt

att utskottet måtte utforma för en sådan
bestämmelse erforderlig lagtext».

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen, med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandena under A. 1, A. 3 och B.

1 motsvarande del i motionerna 1:299
och II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna
I: 523~och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och
II: 857,

4) yrkandet under 1) i motionerna
I: 703 och II: 856, samt

5) yrkandet i motionen II: 860,
måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap.

2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring
-— med bifall till motionen 11:855 för
sin del antaga nämnda förslag med den
ändring att 9 kap. 2 § tredje stycket
erhölle följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

9 kap.
2 §.

Till ålderspension — ■— -----års ålder.

Ändå att--- —• •—■ — — utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad,
som stadigvarande vårdas å anstalt
tillhörade staten eller kommun eller
landstingskommun eller å enskild
anstalt till vars drift statsbidrag utgår
eller ock genom anstaltens försorg utom
densamma, och ej heller försäkrad, som

Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad,
som stadigvarande vårdas å anstalt
tillhörande staten eller kommun eller
landstingskommun eller å enskild
anstalt till vars drift statsbidrag utgår
eller ock genom anstaltens försorg utom
densamma.

122 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

enligt gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör------av basbeloppet.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna
1:299 och 11:390, såvitt anginge
yrkandena under A. 1 och B. i
motsvarande del, samt motionerna I: 598
och II: 722, såvitt anginge yrkandet under
b), måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att motionerna i samma
delar överlämnades till socialpolitiska
kommittén;

C. att riksdagen, i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna 1:701 och 11:857,

2) motionerna 1:703 och 11:856, såvitt
anginge yrkandet under 1), samt

3) motionen II: 860,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet i denna del anfört beträffande
behovet av utredning och åtgärder; D.

att riksdagen med avslag å yrkandet
i motionen II: 858 måtte — med
förklaring att riksdagen funnit visst tilllägg
böra göras till det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962
(nr 381) om allmän försäkring — för
sin del antaga nämnda förslag, utom
i vad det avsåge de delar som behandlats
ovan under A., med de ändringar
att ingressen och 5 kap. 1 § erhölle i
utskottets hemställan angiven lydelse;

E. att riksdagen måtte — med förklaring
att riksdagen funnit viss övergångsbestämmelse
böra fogas vid det genom
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändrad lydelse av 11 och
12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän
försäkring — med bifall till yrkandet
i motionen 11:859 för sin del
antaga nämnda förslag med i utskottets
hemställan angivet tillägg;

F. att riksdagen måtte antaga det genom
propositionen framlagda förslaget

till förordning om ändrad lydelse av
40 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. m.;

G. att riksdagen i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna I: 299 och II: 390, samt

2) motionerna I: 703 och II: 856,
samtliga motioner såvitt anginge halva
vårdbidrag,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i denna del anfört
beträffande behovet av utredning och
åtgärder;

H. att riksdagen i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna 1:599 och 11:721, såvitt
anginge yrkandena under 1. och 2.,
samt

2) motionerna I: 439 och II: 528,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört beträffande
fortsatta höjningar av folkpensionerna;

J. att riksdagen i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna I: 299 och II: 390, såvitt
anginge behovsprövade vårdbidrag,

2) motionerna I: 703 och II: 856, såvitt
anginge förhöjda vårdbidrag, samt

3) motionen 11:385,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet i dessa delar anfört beträffande
behovet av utredning och åtgärder; K.

att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 593 och II: 725, samt

2) motionerna I: 702 och II: 854,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

L. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 592 och II: 720, så -

Onsdagen den 13 maj 19G4 em.

Nr 23 123

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

vitt anginge folkpensionsförmåner vid
förtida uttag av folkpension, samt

2) motionerna 1:599 och 11:721, såvitt
anginge yrkandena under 3 a) och
c),

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

M. att följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandena i motionerna I: 299 och
II: 390 under A. 4., såvitt anginge halva
och behovsprövade vårdbidrag,

2) yrkandet i motionen I: 439 och
II: 528,

3) yrkandet under b) i motionerna
I: 598 och II: 722,

4) yrkandena under 1. och 2. i motionerna
1:599 och 11:721,

5) yrkandet under 2) i motionerna
I: 703 och II: 856, samt

6) yrkandet i motionen II: 385,

i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Till utskottsutlåtandet hade fogats
följande

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A och B

(avser vårdbidrag, invaliditetstillägg
och invaliditetsersättningar)

av herrar Edström, Erik Filip Petersson,
Axel Kristiansson, Anderson i
Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och
Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

I. att visst avsnitt i utskottets yttrande
bort ersättas med text av i reservationen
angiven lydelse, utgörande motivering
för att invaliditetsersättningen höjdes
från femtio till sjuttiofem procent
av basbeloppet, d. v. s. från 2 400 kr.
till 3 600 kr., och att invaliditetstilläg -

get höjdes från trettio till femtio procent
av basbeloppet, d. v. s. från 1 440
kr. till 2 400 kr. i dagens penningvärde;

II. att visst avsnitt i utskottets yttrande
bort ersättas med text av i denna
reservation angiven lydelse, utgörande
motivering för att vårdbidraget nu fastställdes
till 75 procent av basbeloppet,
d. v. s. med nuvarande basbelopp 3 600
kr. för år;

III. att utskottet vid antagande av motiveringarna
i reservationerna I. och
II. bort hemställa,

A. att riksdagen med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandet i motionerna 1:701 och
II: 857,

2) yrkandet under 1) i motionerna
1:703 och 11:856, samt

3) yrkandet i motionen II: 860,
måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap.

2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring
— med bifall till yrkandena under

A.l, såvitt anginge invaliditetsersättning,
A.3 samt B. i motsvarande del i
motionerna 1:299 och 11:390 samt yrkandet
i motionen II: 855 ävensom i
anledning av motionerna I: 299 och
11:390, i vad de gällde yrkandena under
A.l, såvitt anginge invaliditetstilllägg,
och B. i motsvarande del, motionerna
I: 523 och II: 636, såvitt anginge
yrkandet under a), samt motionerna
I: 598 och II: 722, såvitt anginge yrkandet
under b), för sin del antaga förslaget
med de ändringar att 9 kap. 2 §
tredje och fjärde styckena samt 9 kap.

3 § fjärde stycket erhölle följande såsom
reservanternas förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Till ålderspension
Ändå att----

(Reservanternas förslag)

9 kap.

2 §.

--— — års ålder.

utföra arbetet.

124 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

(Kungl. Maj:ts förslag)
Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad,
som stadigvarande vårdas å anstalt
tillhörande staten eller kommun
eller landstingskommun eller å enskild
anstalt till vars drift statsbidrag utgår
eller ock genom anstaltens försorg utom
densamma, och ej heller försäkrad, som
enligt gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat
trettio procent av basbeloppet.

(Reservanternas förslag)
Invaliditetstillägg tillkommer ej försäkrad,
som stadigvarande vårdas å anstalt
tillhörande staten eller kommun
eller landstingskommun eller å enskild
anstalt till vars drift statsbidrag utgår
eller ock genom anstaltens försorg utom
densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat
femtio procent av basbeloppet.

3 §.

Försäkrad äger — —------— viss tid.

Åtnjuter försäkrad — -----—• ■— --sextiosju år.

Vad i-----------beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år
räknat femtio procent av basbeloppet. räknat sjuttiofem procent av basbeloppet.

B. att yrkandena under A.l, såvitt anginge
invaliditetstillägg, och B. i motsvarande
del i motionerna I: 299 och
II: 390, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad reservanterna under
A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

IV. att utskottet vid antagande av motiveringen
i allenast reservationen I.
bort hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandena under A.3 och B. i
motsvarande del i motionerna I: 299 och
II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna
I: 523 och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och
II: 857,

4) yrkandet under 1) i motionerna
I: 703 och II: 856, samt

5) yrkandet i motionen 11:860,
måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap.
2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring
— med bifall till yrkandena under A.l,
såvitt anginge invaliditetsersättning,
och B. i motsvarande del samt yrkandet
i motionen II: 855 ävensom i anledning
av motionerna I: 299 och II: 390, i vad
de gällde yrkandena under A.l, såvitt
anginge invaliditetstillägg, och B. i motsvarande
del, samt motionerna 1:598
och II: 722, såvitt anginge yrkandet under
b), för sin del antaga förslaget med
de ändringar att 9 kap. 2 § tredje och
fjärde styckena samt 9 kap. 3 § fjärde
stycket erhölle följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

9 kap.

2 §■

Till ålderspension —----------års ålder.

Ändå att-----------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer---Invaliditetstillägg tillkommer---

(se reservation III) — — — är skol- (se reservation III)---utom den pliktig.

samma.

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

125

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

(Kungi. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

Invaliditetstillägg utgör för år räknat Invaliditetstillägg utgör för år räknat
trettio procent av basbeloppet. femtio procent av basbeloppet.

3 §.

Försäkrad äger---------viss tid.

Åtnjuter försäkrad------— —- — sextiosju år.

Vad i —--------beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år räk- Invaliditetsersättning utgör för år räknat
femtio procent av basbeloppet. nät i fall som avses i första stycket

femtio och i fall som avses i andra stycket
sjuttiofem procent av basbeloppet.

B. att yrkandena under A.l, såvitt
anginge invaliditetstillägg, och B. i motsvarande
del i motionerna I: 299 och
II: 390, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad reservanterna
under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

V. att utskottet vid antagande av motiveringen
i allenast reservationen II.
bort hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandena under A.l och B. i motsvarande
del i motionerna I: 299 och
II: 390,

2) yrkandet i motionerna 1:701 och
II: 857,

3) yrkandet under 1) i motionerna
I: 703 och II: 856, samt

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

9 kap.

2 §.

Till ålderspension---- — — —---års ålder.

Ändå att —- — —------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer---Invaliditetstillägg tillkommer---

(se reservation III)--—är skol- (se reservation III)---utom den pliktig.

samma.

Invaliditetstillägg utgör---------av basbeloppet.

3 §.

Försäkrad äger----------—- viss tid.

Åtnjuter försäkrad — —-------sextiosju år.

Vad i---------beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år
räknat femtio procent av basbeloppet, räknat i fall som avses i första stycket

sjuttiofem och i fall som avses i andra
stycket femtio procent av basbeloppet.

4) yrkandet i motionen II: 860,
måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss ändring böra vidtagas i det
genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9
kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring
— med bifall till yrkandena under
A.3 och B. i motsvarande del i motionerna
I: 299 och II: 390 samt yrkandet
i motionen II: 855 ävensom i anledning
av motionerna I: 523 och II: 636,
såvitt anginge yrkandet under a), för
sin del antaga förslaget med den ändring
att 9 kap. 2 § tredje stycket samt
9 kap. 3 § fjärde stycket erhölle följande
såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

126 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna
1:299 och 11:390, såvitt anginge
yrkandena under A.l och B. i
motsvarande del, samt motionerna
I: 598 och II: 722, såvitt anginge yrkandet
under b), måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att motionerna i
samma delar överlämnades till socialpolitiska
kommittén.

Vid utskottets hemställan under G

(avser utredning och åtgärder i anledning
av motioner om halva vårdbidrag)

VI. av herrar Edström, Erik Filip Petersson,
Axel Kristiansson, Anderson i
Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och
Carlsson i Huskvarna, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna I: 299 och II: 390, samt

2) motionerna I: 703 och II: 856,
samtliga motioner såvitt anginge halva
vårdbidrag,

måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag om möjlighet till halva vårdbidrag
för vård i hemmet av handikappat
barn, i de fall där med hänsyn
till barnets handikapp fullt vårdbidrag
inte kunde ifrågakomma, men där det
uppenbarligen förelåge ett starkt behov
av hjälp.

Vid utskottets hemställan under H

(avser årliga folkpensionshöjningar)

VII. av herrar Edström, Erik Filip
Petersson, Axel Kristiansson, Anderson
i Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och
Carlsson i Huskvarna, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen -—• dels med bifall till
yrkandena under 1. och 2. i motionerna
1:599 och 11:721, dels i anledning
av motionerna I: 439 och II: 528 — måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag till 1965 års
riksdag angående årliga standardhöjningar
av folkpensionsförmåner fram
till 1968 med början den 1 juli 1965;

VIII. av herr Kaijser och fröken Wetterström,
vilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen — i anledning av dels
yrkandena under 1. och 2. i motionerna
1:599 och 11:721, dels motionerna
I: 439 och II: 528 — måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning angående årliga höjningar
av folkpensionsförmånerna samt
framläggande till nästa års riksdag av
de förslag vartill utredningen kunde
föranleda.

Vid utskottets hemställan under L

(avser sänkning av pensionsåldern och
annan teknisk samordning mellan folkpensioneringen
och den allmänna tillläggspensioneringen) IX.

av herrar Axel Kristiansson och
Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

dels att riksdagen — med bifall till
yrkandena under 3 a) och c) i motionerna
I: 599 och II: 721 samt i anledning
av motionerna I: 592 och II: 720,
såvitt anginge folkpensionsförmåner vid
förtida uttag av folkpension — måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
vad reservanterna anfört rörande dels
utredning av frågan om en allmän sänkning
av folkpensionsåldern, dels utredning
av frågan om annan teknisk samordning
mellan folkpensioneringen och
allmänna tilläggspensioneringen;

dels att motionerna I: 592 och II: 720,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad reservanterna i denna
del hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Det utskottsutlåtande
som nu föreligger till behandling avhandlar
Kungl. Maj:ts proposition nr
94 med förslag om standardhöjning av
folkpensionerna, indexreglering av

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

127

barnpension, barntillägg, invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning samt
förslag om en ny form av bidrag, kallat
vårdbidrag, som avses att utgå till
handikappade barn under 16 år.

Standardhöjningen av folkpensionerna
innebär som bekant eu höjning av
pensionsbeloppen med 300 kronor per
år för ensam pensionär och med 450
kronor för två pensionsberättigade makar.
Höjningen är avsedd att träda i
kraft den 1 juli i år. Därmed tages ytterligare
ett steg mot det mål, vi alla är
ense om och som skall uppnås 1968.
Vi noterar med tillfredsställelse att en
ytterligare förbättring för folkpensionärerna
härigenom uppnås.

I propositionen föreslås också, som
jag nämnde, att barntillägg, barnpensioner,
invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar
skall indexregleras. Denna
indexreglering konstrueras så att nämnda
förmåner knytes till basbeloppet i
allmänna pensionsförsäkringen.

Föreliggande förslag innebär en uppräkning
av samtliga förmånsbelopp med
20 procent. Från folkpartiet har vi tidigare
yrkat att dessa förmåner skall
göras värdebeständiga.

I propositionen föreslås slutligen också
införandet av ett särskilt vårdbidrag
till handikappade barn. I denna del
bygger propositionen i allt väsentligt på
vad socialpolitiska kommittén har föreslagit,
vilket innebär att vårdbidraget
skall tillkomma barn under 16 år, som
på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte för
avsevärd tid och i avsevärd omfattning
är i behov av särskild tillsyn och vård.

Vårdbidraget har utformats på lilTnande
sätt som invaliditetsersättningen
inom folkpensioneringen. Liksom invaliditetsersättningen
anknyter även vårdbidraget
till basbeloppet. Enligt propositionen
skall vårdbidraget utgå med
50 procent av basbeloppet och blir alltså
för närvarande 2 400 kronor per år.
Genom anknytningen till basbeloppet
inom allmänna pensionsförsäkringen

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

s- blir även vårdbidraget indexreglerat,

it alltså värdebeständigt.

1- Såväl i samband med propositionens
11 avlämnande som vid riksdagens början
har väckts motioner, som utskottet i
r- detta sammanhang har behandlat. Någ v

ra av motionerna har därvid tillstyrkts,

■r Detta gäller bland annat en motion,

0 som syftar till att blinda barn, som är

i- skolpliktiga enligt bestämmelserna om

1 blindundervisning, skall erhålla vård t-

bidrag. Till sådan skolpliktig kan enligt

it nuvarande bestämmelser inte utgå in 3.

validitetstillägg eller invaliditetsersätt n

ning, och enligt propositionen skall inte

)- heller vårdbidrag kunna utgå. Utskottet

har tillstyrkt motionen och anför bland
n annat följande: »Enligt utskottets me >.

ning bör det således inte föreligga nå 5.

gon inskränkning i rätten till invalidi a

tetstillägg, invaliditetsersättning och

]. vårdbidrag för ifrågavarande blinda

j som vistas i sitt eget hem, om förut sättningarna

för rätt till förmånerna i
j. övrigt är uppfyllda.» Utskottet har här

d föreslagit erforderlig ändring i lagtex j_

ten.

U Ett par motioner, som utskottet behandlat,
syftar till att neutralisera de
c_ ogynnsamma verkningarna av folkpen g

sionsförmånernas samordning med för måner

som utgår enligt yrkesskadeför^
säkringen. Även yrkandena i dessa motioner
föreslår utskottet riksdagen att
bifalla.

n Beträffande reglerna för folkpensio i-

neringens samordning med yrkesskade ,

r försäkringen vill jag passa på tillfället

g att erinra om att dessa regler i flera

i. avseenden är helt otillfredsställande.

f_ Detta har stått klart för både regering

n och riksdag — förmodar jag — ända se dan

samordningsreglernas tillkomst.

j. Detta framfår bland annat därav att

). reglerna har provisorisk karaktär.

d 1962 års yrkesskadeutredning har till

t- uppgift att företa en genomgripande

r. översyn av bland annat samordningsbe ?t

stämmelserna. Jag vill här understryka

n angelägenheten av att utredningen skyn -

128

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 19G4 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

dar på med denna översyn, så att förslag
om ändrade och rimligare samordningsregler
med det snaraste kan framläggas.
Den irritation, som de nuvarande
reglerna åstadkommer, är i
många avseenden berättigad, och det
är högst nödvändigt att en snar ändring
sker.

I fråga om rätt till invaliditetstillägg,
invaliditetsersättning och vårdbidrag
för handikappade barn, som en del av
året vistas på statlig anstalt eller vid
specialskola och en annan del av året i
hemmet, föreligger särskilda problem.

Beträffande minderåriga är frågeställningen:
Skall vårdbidrag utgå eller inte?
Och om vårdbidrag skall utgå, efter
vilka grunder skall det ske? Problemet
har tagits upp i flera motioner, där
olika lösningar rekommenderas. Utskottet
ställer sig förstående till frågeställningen
och anser att problemet bör närmare
utredas. Det bör närmast ankomma
på socialpolitiska kommittén, anför
utskottet, att göra de överväganden som
erfordras. Detsamma gäller även förslaget
om förhöjda vårdbidrag, som föreslagits
i ett par motioner.

Utskottet är enigt beträffande förslaget
om höjning av folkpensionerna, införande
av vårdbidrag och indexreglering.
Även i fråga om de motionsyrkanden
som jag nyss har anfört, föreligger
enighet. På några punkter har meningarna
inom utskottet gått isär, och till utskottsutlåtandet
har därför fogats ett
antal reservationer.

Av reservationernas antal och omfattning
kan man få det intrycket, att meningsskiljaktigheterna
inom utskottet är
mycket stora. Sedan man studerat reservationerna,
finner man emellertid att
samtliga de reservationer, som är knutna
till utskottets hemställan under A
och B och som betecknas med siffrorna
I—V, handlar om samma sak, nämligen
invaliditetstilläggets, invaliditetsersättningens
och vårdbidragets belopp. Reservation
VI handlar om halva vårdbidrag,
reservationerna VII och VIII om

standardhöjning av folkpensionerna,
och reservation IX om den tekniska
samordningen mellan folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen.

Det är alltså på fyra avsnitt, som meningarna
inom utskottet gått isär. Jag
skall i det följande uppehålla mig vid
reservationerna I—VII, vilka samtliga
företrädes av folkpartiets och centerpartiets
ledamöter i utskottet.

Reservationerna I—V berör, som jag
nyss anförde, storleken av de belopp,
varmed invaliditetstillägg, invaliditetsersättning
och vårdbidrag skall utgivas.
Utskottsmajoriteten, som här följer propositionen,
föreslår att invaliditetstillägget
skall utgå med 30 procent av basbeloppet,
vilket betyder 1 440 kronor per
år. Vi reservanter föreslår alt tillägget
skall utgå med 50 procent av basbeloppet,
vilket för närvarande skulle utgöra
2 400 kronor per år.

Propositionen och utskottsmajoriteten
föreslår att invaliditetsersättningen
och vårdbidraget skall utgå med 50 procent
av basbeloppet — för närvarande
2 400 kronor. Reservationen föreslår att
dessa hjälpformer skall utgå med 75
procent på basbeloppet eller 3 000 kronor
per år. Redan i fjol, när vi från
folkpartihåll väckte en motion om särskilt
vårdbidrag för neurosedynskadade
barn, föreslog vi att bidraget skulle utgå
med 3 000 kronor per år. En uppräkning
av beloppet efter samma princip
som i propositionen tillämpas för beräkningen
av indextillägget ger det nu
föreslagna beloppet 3 600 kronor för
vårdtillägget.

De invalider, som kan bli berättigade
till vårdbidrag, invaliditetsersättning
och invaliditetstillägg, är mycket svårt
handikappade. Hit hör människor —
barn såväl som till mogen ålder komna
— som har mycket svåra kroppsliga defekter,
svår psykisk efterblivenhet, svårartad
nervsjukdom eller svår förlamning.
De kräver daglig omvårdnad och
omsorg. Den svårt handikappade binder
oftast någon av de anhöriga dagli -

Onsdagen den 13 inaj 19G4 em.

Nr 23

129

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

gen vid vårduppgiften. Oen oro och de
bekymmer, som de anhöriga känner för
ett svårt kroppsligt invalidiserat eller
svårt psykiskt efterblivet barn, kan naturligtvis
inte ersättas med pengar. Det
är ju inte heller fråga om den saken i
detta sammanhang. De högre belopp,
som vi reservanter föreslår, utgör inte
tillnärmelsevis ersättning för det uppoffrande
arbete som de handikappades
anhöriga utför. Skulle vårdpersonal anställas
eller de handikappade intas på
vårdanstalt, skulle kostnaderna bli flerdubbelt
större.

Vi erkänner naturligtvis den stora betydelse
som den föreslagna reformen,
inte minst de nya vårdbidragen, kommer
att få. Men vi reservanter menar,
att man redan i samband med reformens
införande bör ta till beloppen någorlunda
rejält.

Utskottet anför som argument mot de
i motionerna föreslagna beloppen att
alltför höga bidrag skulle medföra en
icke önskvärd återhållsamhet vid beviljandet
av bidrag, något som naturligtvis
inte är önskvärt. Vi reservanter tror
att denna farhåga är åtskilligt överdriven.
Beloppen bör enligt vår mening
tas till så att de i varje fall ger möjlighet
för vederbörande familjer att någon
dag eller åtminstone några timmar per
vecka leja en person som övertar vårdnadssysslorna,
så att den som i vanliga
fall är bunden till vården kan beredas
en välbehövlig avkoppling under motsvarande
tid.

Huruvida de nya bidragen kommer
att få en återhållande effekt på de särskilda
hemsjukvårdsbidrag som vissa
landsting och primärkommuner beviljar
är svårt att bedöma. Staten skulle
härvidlag eventuellt kunna stimulera
kommunerna att fortsätta med sådana
bidrag genom att ge någon form av statligt
stöd till hemsjukvårdsbidragen.

Alldeles oavsett om vårdbidragets belopp
fastställs enligt propositionens eller
enligt reservanternas förslag kommer
det att finnas åtskilliga mer eller
5—Andra kammarens protokoll 196b. Nr

mindre svårt handikappade barn som
vårdas i hemmet men som inte blir berättigade
till det nya vårdbidraget på
grund av att deras handikapp inte anses
tillräckligt svårt. Detta aktualiserar
frågan om införande av halva vårdbidrag.
Spörsmålet tas upp i reservation
VI i anslutning till motioner från centerparti-
och folkpartihåll.

Det skall gärna erkännas att utskottsmajoriteten
behandlat frågan högst välvilligt.
Det heter i utlåtandet: »Utskottet
anser nämligen, att man bör undersöka
möjligheterna att införa särskilda
bidrag i sådana fall, där fullt vårdbidrag
icke kan ifrågakomma, men där
det uppenbarligen föreligger ett starkt
behov av hjälp.» Utskottet föreslår därefter
att denna fråga liksom frågan om
förhöjda bidrag skall övervägas av socialpolitiska
kommittén.

I reservationen hemställes att riksdagen
måtte anhålla om skyndsam utredning
och förslag om möjlighet till halva
vårdbidrag för vård i hemmet av handikappat
barn. Skillnaden mellan utskottsmajoritetens
och reservanternas ståndpunktstagande
i detta avsnitt är enligt
min mening obetydlig.

Vid utskottets hemställan under H
har vi avgivit reservationen VII. Denna
ansluter sig till motionsyrkanden från
folkparti- och centerpartihåll och syftar
till att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag till 1965 års riksdag
angående årliga standardhöjningar
av folkpensionsförmånerna fram till
1968 med början den 1 juli 1965. Ett
liknande yrkande behandlades av fjolårets
riksdag. Motiveringen för reformen
är densamma nu som i fjol. Lika väl som
löntagare och f. d. löntagare, som uppbär
tjänstepension, varje år erhåller en på
avtal grundad standardförbättring borde
det vara rimligt att folkpensionärerna
beredes en årlig standardförbättring av
pensionerna varje år i stället för som
nu vartannat.

Det föreföll ett slag under utskottsbe23 -

130

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

handlingen som om enighet på denna
punkt skulle ligga inom möjligheternas
gräns. Både högerns och socialdemokraternas
representanter i utskottet tycktes
vara villiga att föreslå skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan om förslag
i den riktning jag nyss skisserat. Förhoppningen
om enighet visade sig emellertid
ogrundad, vilket jag för min del
livligt beklagar.

Högern har av någon svårförståelig
anledning varit angelägen att prestera
en egen reservation, vars yrkande i
stort sett går ut på detsamma som centerpartiets
och folkpartiets reservation.
Skillnaden är bara att yrkandet i högerns
reservation är något diffust, och
högern och högerreservanterna kör i
motiveringen fram med det statsfinansiella
läget som en förutsättning för möjligheterna
att höja folkpensionen.

Utskottsmajoriteten, som i detta fall
hestår av socialdemokraterna, yrkar visserligen
inte heller numera direkt avslag
på motionerna men presterar en till
intet förpliktande motivering. Man refererar
vad som förevarit i ärendet och
trycker på särskilda utskottets och riksdagens
uttalande 1958, att det vid varje
höjning borde föreligga möjlighet för
statsmakterna att bestämma höjningens
storlek med hänsyn till »den statsfinansiella
och samhällsekonomiska situationen».
Sedan utskottsmajoriteten konstaterat
att enighet ej längre föreligger
beträffande tidsplanen för standardhöjningen
kommer man till följande slutsats:
»Pensionsförbättringarna fram till
det uppställda målet 1968 får därför i
fortsättningen prövas i vanlig ordning
av Kungl. Maj:t och riksdagen med hänsyn
till då föreliggande statsfinansiella
och samhällsekonomiska läge.» Det bör
alltså enligt utskottsmajoritetens mening
förbli vid det gamla.

När jag läste utskottsutlåtandet och
högerns reservation kunde jag inte undgå
att fråga mig, varför man just när
det gäller standardhöjningen av folkpensionerna
är så angelägen om att

framföra argumenteringen om det statsfinansiella
och samhällsekonomiska läget
som förutsättning för att en höjning
skall kunna ske. Vi genomför här i riksdagen
många anslagshöjningar till olika
ändamål utan att man vid varje tillfälle
anför denna argumentering.

För min del är jag benägen att tro att
de ekonomiska påfrestningarna måste
bli ganska svåra, innan vi är villiga att
göra en ändring i den utfästelse beträffande
slutmålet år 1968, om vilken vi
alla är eniga. Det bör för övrigt vara
lättare att finna utrymme för en höjning
inom budgeten på cirka 150 miljoner
kronor per år än att vartannat år finna
utrymme för en höjning på ca 300 miljoner
kronor.

Medan jag är inne på denna fråga
vill jag också begagna tillfället till att
uttrycka min tillfredsställelse med att
det i årets statsverksproposition klart
utsagts, att frågan om folkpensionärernas
delaktighet i standardförbättringen
efter 1968 skall utredas.

Jag ber med det anförda att få yrka
bifall till de till andra lagutskottets utlåtande
nr 41 fogade reservationerna
I—''VII.

Såsom herr talmannen anförde skulle
även andra lagutskottets utlåtande nr
42 debatteras i detta sammanhang, och
jag skall med anledning av detta utlåtande
anföra några få synpunkter. I
utlåtandet behandlas några motioner
som avser det ämnesområde, vilket beröres
i andra lagutskottets utlåtande nr
41. Dessa motioner har dock inte direkt
samband med den i utlåtandet nr 41 avhandlade
propositionen, och de har därför
redovisats i ett särskilt utlåtande.
Det förekommer bl. a. ett motionsyrkande
som syftar till att man — i likhet
med yrkandet om att halvt vårdtillägg
skall kunna utgå — också bör undersöka
möjligheten att under vissa omständigheter
utgiva även reducerade eller
halva invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar.

Det inträffar ofta att myndigheterna

Onsdagen den 13 maj 1904 em.

Nr 23

131

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

trots att en ganska utpräglad invaliditet
föreligger hos den sökande dock inte
anser denna vara så utpräglad, att han
kan tillerkännas invaliditetstillägg eller
invaliditetsersättning. I sådana fall vore
det önskvärt att kunna bevilja reducerade
förmåner, som t. ex. kunde utgå
med halva beloppet.

Utskottsmajoriteten har även på denna
punkt ställt sig välvillig och föreslår
att socialpolitiska kommittén skall beakta
även denna fråga. I reservationen,
som även har understötts av folkpartiets
och centerpartiets representanter, har
vi också tryckt på angelägenheten av en
skyndsam utredning med förslag till
nästa års riksdag.

I andra lagutskottets utlåtande nr 42
behandlas ytterligare en fråga. I ett
par motioner har pekats på förhållandet,
att invalidiserade människor — ibland
ganska svårt handikappade personer
— som ägnar sig åt studier inte har
möjlighet att erhålla invaliditetstillägg.
Situationen kan ta sig sådana uttryck
som att en ung man eller kvinna, som
ägnar sig åt ett praktiskt arbete, äger
rätt att uppbära invaliditetstillägg eller
invaliditetsersättning, medan dessa förmåner
för den händelse vederbörande
beslutar sig för att ägna sig åt studier
eller en teoretisk yrkesutbildning omedelbart
bortfaller på grund av att vederbörande
inte längre utför förvärvsarbete.

Uppenbarligen bör ett sådant förhållande
rättas till, och vi är inom utskottet
eniga om att något bör göras. Utskottsmajoriteten
förordar den längre
vägen över socialpolitiska kommittén,
varigenom vi skulle få vänta till dess att
utredningen lägger fram sitt förslag. Vi
reservanter anser att denna begränsade
fråga dock är av sådan betydelse, att
det vore önskvärt att ändringar genomfördes,
vilka kunde träda i kraft samtidigt
med de övriga reformerna, alltså
från och med den 1 juli 1964.

Vi har därför i vår reservation lagt
fram ett direkt förslag som jämväl inne -

fattar lagtext. Vi föreslår alltså en omedelbar
åtgärd under det att utskottsmajoriteten
föreslår utredning på denna
punkt.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till den vid andra lagutskottets
utlåtande nr 42 fogade reservationen
av herr Edström m. fl.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag ber först att få notera
min tillfredsställelse med den väsentliga
förbättring som inträder i och
med genomförandet av detta förslag beträffande
folkpensionen, barntilläggen
och barnpensionerna.

Vårdbidrag för handikappade som
vistas i hemmet innebär också ett steg
på vägen mot att förbättra de handikappades
situation. Det hade varit ännu
mera tillfredsställande om man kunnat
enas om de belopp som omnämns i reservationen.
Jag vill här ansluta mig
till vad föregående talare har sagt.

Utskottet har ställt sig positivt till motionsförslagen
om vårdbidrag för barn
som vistas tidvis på internatskolor och
tidvis i hemmet. Det är en svaghet i propositionen
att denna kategori inte har
beaktats, men jag hoppas att det skall
kunna göras en skyndsam utredning på
denna punkt.

En annan fråga som gäller de handikappade
är de halva vårdtilläggen. Starka
motiveringar talar för detta yrkande.
Som propositionen nu är utformad skall
vårdbidrag utgå med lika stort belopp
till alla barn som enligt medicinsk bedömning
kommer att vara berättigade
till förtidspension vid 16 års ålder, men
det finns säkerligen fall då handikappet
visserligen inte är så stort men då
ekonomiskt stöd till föräldrarna likväl
är mycket befogat. Jag hoppas att vi
inom kort skall få ett förslag till förbättring
på denna punkt.

Jag kan i övrigt ansluta mig till vad
herr Anderson i Sundsvall har sagt om
detta förslag.

Sedan skall jag övergå till frågan om

132 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

årliga höjningar av folkpensionerna.
Detta krav har vi ställt under många tidigare
år. Jag hade liksom herr Anderson
i Sundsvall den uppfattningen när
vi första gången behandlade ärendet i
utskottet att vi skulle bli eniga om saken,
och jag blev styrkt i den uppfattningen
när jag läste i Svenska Dagbladet
att utskottet hade uppnått enighet
med anledning av herr Ringabys förslag.
Ännu mera styrkt blev jag när jag
några dagar därefter läste i högertidningen
Smålandsposten att högerns partisekreterare,
tydligen stödd på Svenska
Dagbladets uppgifter, hade gjort
samma uttalande. På förslag av högern,
hade han sagt, har enighet uppnåtts i
alla partier om årliga höjningar av folkpensionerna,
och detta vore en seger
för dem som länge kämpat för att behandla
folkpensionärerna på samma
sätt som de yrkesverksamma, sade högerns
partisekreterare enligt detta tidningsreferat.
Jag vill till detta i förbigående
säga att det är en felaktig slutsats
att enighet omkring detta förslag
om folkpensionerna skulle vara en seger
för den uppfattning som högern
har hävdat tidigare.

Vad blev nu av denna enighet? Vi ser
i dag att det finns flera olika reservationer
vid utskottets utlåtande. Det ger
mig anledning att ställa frågan till herr
Ringaby och fröken Wetterström här i
kammaren: Vad är anledningen till att
högern har gjort reträtt? Vi har inte
lyckats uppnå den enighet som genom
TT utannonserades.

Den reservation som centerpartirepresentanterna
i utskottet står ensamma
om avser sänkning av folkpensionsåldern.
Detta yrkande har vi ställt vid
tidigare riksdagar, och vi anser att det
har en större aktualitet i dag. Vi har
fått regeringens ord på att man skall
tillmötesgå tidigare krav från bl. a. vårt
håll om att utreda folkpensionärernas
standardhöjning efter 1968. Vi anser
det riktigt att i det sammanhanget även
pröva frågan om en allmän sänkning av

folkpensionsåldern. 67-årsgränsen bär
ju varit oförändrad sedan folkpensionerna
infördes i vårt land för cirka 50
år sedan. Men ett betydande antal av
det svenska folket har under årens lopp
tillförsäkrat sig lägre pensionsålder, och
stora grupper som nu har 67-årsåldern
som gräns för pension har hårt arbete
och har säkerligen ganska svårt att köra
för full maskin ända till den dag då
de fyller 67 år.

Vi har ofta diskuterat hur vi skall ta
ut den standardökning vi räknar med
att få. I den diskussionen bör även frågan
om sänkt pensionsålder få komma
med. Visserligen kommer den ökade
semestern och arbetstidsförkortningen
alla till del, men för de grupper, som
nu närmar sig pensionsåldern och inte
har så många aktiva år kvar, är det
bästa sättet att få ut arbetstidsförkortningen
att de får sänkning av pensionsåldern.
På detta sätt kan de äldre i vårt
samhälle få en del av arbetstidsförkortningen,
och jag anser att man har rätt
att i detta sammanhang hävda rättvisesynpunkter.

Vi har också i en reservation tagit
upp frågan om den tekniska samordningen
mellan folkpensionsförbättringarna
och ATP-systemet efter 1968. Det
är angeläget att man noga beaktar det
problemet.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till alla reservationer vid
andra lagutskottets utlåtande nr 41 med
undantag av reservation nr VIII.

Vad beträffar andra lagutskottets utlåtande
nr 42 har centerpartiets representanter
i utskottet anslutit sig till reservationen,
och jag ber att helt få
ansluta mig till vad herr Anderson i
Sundsvall har anfört och att få yrka bifall
till reservationen.

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Förslagen i proposition
nr 94 innebär förbättringar i flera avseenden
av förmånerna inom den allmänna
försäkringen, förslag som vi

Onsdagen ilen 13 maj 1964 em.

Nr 23

133

Ändring i lagen om allmän förHäkring, m. m.

från alla partier har all anledning att
hälsa med tillfredsställelse.

Inte minst är det vårdbidrag till de
svårt handikappade barnen, som nu föreslås
utgå, alldeles särskilt välmotiverat
som en hjälpåtgärd från samhällets
sida för att i någon mån underlätta
den svåra och krävande uppgift
som föräldrarna till dessa barn har att
utföra.

De meningsskiljaktigheter inom utskottet
som tar sig uttryck i reservationerna
avser längre gående krav på förbättringar
än de som regeringen har
föreslagit. Folkpartiet och centerpartiet
vill alltså sätta invaliditetsersättningen
och invaliditetstillägget liksom
vårdbidraget betydligt högre. Som företrädare
för högerpartiet har herr
Kaijser och jag följt utskottsmajoriteten.
Vi delar dess uppfattning beträffande
invaliditetsersättningen, att om
man fastställer ett relativt högt belopp
så kan detta få till följd att man riskerar
en icke önskvärd återhållsamhet i
tillämpningen, vilket rent av skulle kunna
bli till skada i stället för till nytta
för dem man vill hjälpa. Den beviljande
myndigheten kan nämligen då den
har att ta ställning till ersättningen finna,
att kostnaden för vården av den
handikappade måhända inte uppgår till
de 3 600 kronor som bidraget kommer
att utgöra, om reservationen skulle vinna
bifall. Därigenom skulle som vi tror
en del människor som är i stort behov
av ersättning kanske bli utan. Detsamma
gäller vårdbidraget och invaliditetstillägget.

•lag vill inte kritisera de förslag som
framförts motionsledes och som följts
upp i reservationerna. Jag förutsätter
att de föranletts av en uppriktig önskan
om att förbättra situationen för de
människor som det här gäller, och det
är något som vi alla vill göra. Men de
olika förslagen med varierande procentsatser
av basbeloppet — det har i motionerna
förekommit 50, 60, 621/; och
75 procent — vittnar, tycker jag, om

hur svårt det är att bedöma vilken som
är den lämpligaste avvägningen. Vi
finner från vårt håll propositionens
förslag välbetänkta och menar att de
utgör ett steg i rätt riktning. Vi anser
att skäl talar för att för närvarande
stanna vid dem.

Jag vill också gärna peka på hur positivt
utskottet har skrivit på samtliga
punkter och på att motioner i vissa
fall anses böra överlämnas till socialpolitiska
kommittén som ju närmast
sysslar med dessa frågor.

Vad beträffar folkpensionerna har vi
hittills alla varit överens om att standardhöjningar
skall genomföras vartannat
år. Nu har folkpartiet och centerpartiet
ansett att höjningar hädanefter
bör ske varje år. Från vårt håll
anser vi att det finns skäl som talar för
att en omprövning av tidsintervallerna
kan vara befogad och vi har därför i
en särskild reservation, betecknad med
nr VIII, hemställt om att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
utredning och förslag till nästa års
riksdag om möjligheterna att genomföra
årliga förbättringar av folkpensionerna.
Jag har svårt att förstå att herr
Anderson i Sundsvall kan uppfatta ett
sådant yrkande såsom diffust. Att vi i
motiveringen tillfogat att hänsyn givetvis
måste tas till det förefintliga statsfinansiella
och samhällsekonomiska läget
finner vi självklart i detta liksom

1 liknande fall.

Beträffande de uppgifter från utskottsbehandlingen
som stått att läsa i
vissa tidningar vill jag säga att jag sannerligen
inte påtar mig ansvar härför.

Jag ber, herr talman, att under mom.

2 i utskottets utlåtande nr 41 få yrka
bifall till reservation VIII och i övrigt
till utskottets hemställan samt om bifall
till utskottets hemställan i utlåtandet
nr 42.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Det utskottsutlåtande
som vi nu har att behandla är en smula

134 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

reservationsbemängt. Nu är inte oenigheten
riktigt så stor som man skulle
kunna tro när man läser alla dessa reservationer.
Det hade säkert varit möjligt
med litet god vilja från reservanternas
sida att väsentligt nedbringa antalet
reservationer, eftersom utskottsmajoriteten
har varit utomordentligt välvillig
på praktiskt taget varje punkt i syfte
att förhindra tillkomsten av reservationer.

Om själva huvudfrågan, d. v. s. standardförbättringarna,
är man också enig
i utskottet. De första reservationerna
rör invaliditetstillägget, invaliditetsersättningen
samt det nu föreslagna vårdbidraget.
Jag tar mig friheten, herr
talman, att säga några ord om dessa
olika förmåner och något litet kommentera
reservationerna.

Beträffande invaliditetstilläggen och
invaliditetsersättningarna, förmåner som
tillkom från och med 1 januari förra
året — de är alltså ett år och fem månader
gamla; herr Anderson i Sundsvall
har inom parentes sagt »under flera
år» krävt värdebeständighet åt dessa
förmåner —■ kan sägas att dessa beloppsmässigt
var utformade i enlighet
med det råd som socialministern fick
av 1958 års socialförsäkringskommitté,

1 vilken bl. a. herr Gustafsson i Skellefteå
och jag var medlemmar.

Sedan reformen trädde i kraft har

2 500 invaliditetstillägg beviljats. Samtidigt
har ett hundratal ansökningar avslagits.
Det kan vara av ett visst intresse
att veta, att antalet förtidspensionerade
uppgår till cirka 150 000. Nu är
antalet invaliditetstillägg större än de
under 1963 och 1964 beviljade — det
rör sig om 7 000—8 000 sammanlagt.

Villkoren för att få invaliditetstillägg
är mycket stränga. Vederbörande skall
vara ur stånd att reda sig själv och vara
i behov av daglig hjälp. Det bör framhållas
att den som är hlind alltid skall
ha invaliditetstillägg om han har förtidspension.
De som har beviljats partiell
förtidspension, d. v. s. 2/s eller Vs

pension, kan få invaliditetstillägg under
förutsättning givetvis att deras hälsotillstånd
är sådant att de behöver vård
och har behov av hjälp och behöver ersättning
för merutgifter för färdmedel.
Cirka 100 invaliditetstillägg till personer
med partiell förtidspension har beviljats.

Dessa regler för erhållande av invaliditetstillägg
är mycket stränga, men
de har enhälligt utformats av oss i detta
hus. Nu tror utskottsmajoriteten att
det säkerligen vore värdefullt, om man
hade ett ytterligare tillägg med ett lägre
belopp, där villkoren inte vore fullt så
stränga. Det är en sak som vi återkommer
till och som vi föreslår att man
skall pröva. Invaliditetstillägget skall
inte ses isolerat från pensionen i övrigt.

Det är ett par saker jag tycker att
man bör hålla i minnet när man talar
om förtidspension och de handikappades
situation. Genom att ATP numera
har trätt i full kraft för dem som invalidiserats
under 1962 eller senare kommer
de som tillerkännes förtidspension
att kunna få en jämförelsevis god pension.
Storleken beror givetvis på den
inkomst de har haft som aktiva, men
den som har haft en årsinkomst av cirka
15 000 kronor, får nu en förtidspension
på cirka 10 000 kronor. Är han
dessutom i behov av hjälp så att han
kan få invaliditetstillägget, får han alltså
efter den förbättring som nu föreslås
ytterligare 1 440 kronor. Då skall
man ha i minnet att detta kommer att
bli skattefritt från och med i år. Det
har det inte varit tidigare.

Det är riktigt att vi har en mycket
stor grupp pensionärer, som inte får
ATP eller som får ett mycket litet belopp
från ATP, d. v. s. förtidspensionerade,
och deras situation måste förbättras
över lag. En höjning av invaliditetstillägget
betyder mycket litet för denna
grupp. Jag har nämnt att antalet
förtidspensioner uppgår till 150 000 och
att de som får invaliditetstillägg uppgår
till något tusental. Det är alltså en

Onsdagen den 13 maj 1904 em.

Nr 23

135

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

förbättring av förtidspensionen som sädan
som bär intresse för denna grupp.

Vi har alltsä menat att det belopp
man stannat för i fråga om invaliditetstillägget
är försvarligt, och det bar tillkommit
efter råd från en enhällig kommitté.

Får jag sedan, herr talman, säga några
ord om invaliditetsersättningen. Det
var en mycket välkommen nyhet som
trädde i kraft förra året. Som kammarens
ledamöter vet fyller förtidspensionen
samma uppgift som sjukpenningen.
Den ersätter utebliven eller minskad inkomst
orsakad av invaliditet. Förtidspensionen
är alltså ingen kompensation
för den medicinska invaliditeten.
Det finns flera personer som är svårt
invalidiserade men som utför förvärvsarbete
— och gör det gärna. De har
vissa kostnader som andra människor
inte har. Deras fysiska handikapp är
utan tvivel sådant att de skulle vara berättigade
till förtidspension om de inte
brydde sig om att förvärvsarbeta.

Invaliditetsersättningen har tillkommit
för att i viss mån kompensera de
merutgifter som invaliditeten för med
sig och är en uppmuntran för dessa personer.
Till och med mars månad i år
hade 1 170 personer erhållit invaliditetsersättning.
Men cirka 300 ansökningar
avslagits på grund av de stränga
villkor som gäller för att få förmånen
och vilka under fullständig enighet fastställts
av riksdagen.

Invaliditetsersättningens storlek var
från början 2 000 kronor. Nu bär beloppet
indexreglerats och höjts till 2 400
kronor. Ersättningen är dessutom skattefri.
Indexregleringen tillsammans med
skattefriheten betyder mycket, ty ersättningen
utgår till personer som kan ha
ganska betydande inkomster.

Reservanterna vill att man skall höja
både tillägget och ersättningen. Utskottsmajoriteten
har i år precis som
i fjol sagt att om man höjer förmånerna
kan det innebära en skärpning i tilllämpningen
av reglerna för dessa till -

lägg och ersättningar. Det viktigaste är
inte att höja beloppen utan att se över
reglerna så att fler personer kan komma
i åtnjutande av dessa förmåner.

Man kan inte bortse från att folkpensionen
nu uppgår till 3 775 kronor,
vartill kommer bostadstillägg. Invaliditetsersättningen
blir nu 2 400 kronor
och tillkommer den som har inkomst.
Att, som reservanterna nu föreslår, höja
denna förmån till 3 600 kronor har
utskottsmajoriteten inte ansett sig kunna
tillstyrka. Däremot vill vi inom majoriteten
att man skall se över reglerna
för förmånerna så att allt fler personer
kan få tilläggen eller ersättningarna.
Yi börjar snart få tillräcklig erfarenhet
för att kunna göra en sådan
översyn.

Herr talman! Jag vill också säga ett
par ord om vårdbidraget till barn under
16 år. Låt mig då först få uttala
stor tillfredsställelse över att vi äntligen
har infört en sådan förmån för de
familjer som vårdar invalidiserade
barn. Jag tillhör dem som länge har
önskat en sådan reform. Det är inget
tvivel om att modern eller fadern till
invalidiserade barn är mycket bunden
i hemmet av den vårdnadsuppgift som
de utför gärna och med kärlek. Nu får
dessa familjer ett bidrag på 2 400 kronor
som ekonomisk hjälp. Det ger en
smula lindring i vårdnadsuppgiften.

Med tanke på den enighet som detta
förslag mötts av under utarbetandet
hade jag för min del trott på möjligheten
att uppnå enighet även i utskottet.
Socialpolitiska kommittén, som har utarbetat
förslaget, har enhälligt stannat
inför beloppet 2 400 kronor. Denna
kommitté, vari ingår representanter för
folkpartiet, centerpartiet och högerpartiet,
har också enhälligt rått socialministern
att lägga fram ett förslag på
detta belopp.

Att man vill jämställa vårdbidraget
med invaliditetsersättningen och inte
med invaliditetstillägget beror inte bara
därpå att beloppet blir större utan

136 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, b

det har också psykologiska motiv. Man
skall inte utgå ifrån att dessa invalidiserade
barn med nödvändighet måste
få förtidspension då de fyller 16 år.
Invaliditetstillägget är nämligen förknippat
med förtidspensionen, vilket
invaliditetsersättningen inte är.

Med hänsyn till den enhälliga uppfattning
som varit rådande under utarbetandet
av detta förslag och med
hänsyn till att man inom kommittén
inte hörde ett knyst om att ett högre
belopp borde föreslås och då remissinstanserna
till yttermera visso praktiskt
taget enhälligt anslutit sig till det
förslag som regeringen lagt fram är jag
förvånad över att enighet inte kunnat
uppnås inom utskottet, .lag tillhör som
sagt socialpolitiska kommittén och har
varit med om att råda socialministern
att lägga fram förslag för riksdagen om
ett vårdbidrag på 2 400 kronor. Jag vågar
hävda att beloppet är väl avvägt
om man håller i minnet att det är ett
generellt bidrag och att man således
inte kan ta hänsyn till varje enskilt
barns vård- och hjälpbehov.

När jag nu på denna punkt yrkar bifall
till utskottets förslag hoppas jag
att de som ganska nyligen varit med om
att råda socialministern att lägga fram
ett sådant förslag också står för sitt
råd. Annars är det inte mycket bevänt
med kommittéledamöters råd till regeringen.

Låt mig då bara säga, att samhällets
ansvar för de invalidiserade barnen och
för familjer med invalidiserade barn
självfallet inte är uppfyllt i och med
att samhället lämnar detta bidrag, utan
samhället har kvar ett stort ansvar för
dessa barn.

Det är en reservation, VI, som verkar
mycket förbryllande på mig. Jag skall
dock inte säga många ord om den. Utskottsmajoriteten
begär att socialpolitiska
kommittén skall undersöka, om
inte halva barnbidrag kan införas. Jag
trodde att enighet rådde på den punkten,
men har man bestämt sig för att

reservera sig, så skall man tydligen reservera
sig, och då blir följden en sådan
reservation som VI. På denna punkten
yrkar jag bifall till utskottets förslag.

En fråga som har fått överraskande
stora proportioner gäller tidsplanen för
standardförbättringarna fram till år
1968. Utskottsmajoriteten har hela tiden
ansett, att målet 1968 skall nås genom
förbättringar som fördelas på ettvart
av åren 1958, 1960, 1962, 1964,
1966 och 1968. Vi har också varit av
den meningen, att storleken av höjningarna
vartannat år skulle bero på den
statsfinansiella och samhällsekonomiska
situationen. Jag trodde att vi fortfarande
i vart fall var överens på dessa punkter,
nämligen att vi skall hålla fast vid
målet 1968 och att vi också skall hålla
fast vid vad vi en gång var överens om,
nämligen att vi vid varje höjning skulle
ta hänsyn till den statsfinansiella och
samhällsekonomiska situationen. Nu
hörde jag emellertid till min stora förvåning,
att man från folkpartiets sida
inte anser sig ha något ansvar för denna
överenskommelse.

Efter den förbättring som riksdagen
av allt att döma enhälligt kommer att
besluta återstår det nu för den ensamstående
pensionären ytterligare 545 kronor,
räknat i dagens penningvärde, att
fördela fram t. o. m. år 1968. För en
gift pensionstagare, där båda makarna
har pension, är det 290 kronor, räknat
i dagens penningvärde, som skall fördelas.
Enligt den plan som vi har ansett
oss bundna av skulle detta belopp fördelas
på åren 1966 och 1968. Man skulle
med andra ord bereda utrymme i budgeten
för cirka 300—350 miljoner kronor
ettvart av dessa år för standardförbättringar
åt pensionärerna.

Situationen har nu blivit en annan,
och vi måste klargöra vår position. Jag
utgår emellertid fortfarande från att vi
alla håller fast vid 1968 års mål för folkpensionshöjningarna,
och jag tycker att
vi fortfarande likaså bör hålla fast vid

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

137

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

att man vid varje standardhöjning skall
ta hänsyn till den statsfinansiella och
samhällsekonomiska situationen. Däremot
anser sig reservanterna, d. v. s.
centerpartiet, folkpartiet och högern,
inte längre bundna av den tidsplan som
vi har ansett oss bundna av tidigare
utan vill fördela återstoden på varje år.

Jag skall inte, herr talman, beskriva
vad som har hänt i utskottet; det är inte
brukligt att man gör det. Jag vill bara
uttala min förvåning över den självutnämnde
pressombudsman som tydligen
finns i utskottet och som lämnar ut
egendomliga uppgifter till pressen —
vem det nu kan vara. Detta får vara tillräckligt
som kommentar från min sida.

Nu vill centerpartiet och folkpartiet
att regeringen skall låta utreda och. till
nästa års riksdag inkomma med förslag
om årliga standardhöjningar fram till
1968. Centerpartiet och folkpartiet vill
alltså förmå oss att göra upp en ny tidsplan.
Men det är väl ändå ganska förståeligt,
om vi från vårt håll ställer oss
en smula kallsinniga till förslaget om en
ny tidsplan efter vad som har förevarit.
Man kan ju om varje tidsplan påstå, att
riksdagen givetvis inte är bunden av
den, och detta är ju också formellt riktigt:
varje riksdag är naturligtvis suverän
och kan fatta beslut om folkpensionshöjning.

Om man emellertid frångår den tidsplan
som vi känt oss bundna av och
vill fördela 545 kronor respektive 290
kronor på annat sätt än vartannat år,
så behövs det ingen plan alls. I det läge,
vari vi nu hamnat, anser sig den andra
utskottshalvan inte heller bunden av
tidsplanen. Vi säger alltså: Fritt fram
för en annan uppdelning av återstoden!
Innebörden av vårt uttalande är att
folkpensionsförbättringarna hädanefter
årligen får behandlas som varje annan
anslagsfråga. När den årliga statsverkspropositionen
göres upp får man
se vilket utrymme som kan ges åt folkpensionshöjningarna
— med aktgivande
självfallet på målet 1968 och på

det statsfinansiella läget, som jag tidigare
nämnt. Men för detta erfordras
ingen annan plan än som gäller för alla
andra anslagsposter, och det behövs alltså
ingen utredning om denna sak.

Jag har, herr talman, ägnat mycken
tid åt en fråga som i detta sammanhang,
när vi diskuterar andra lagutskottets
utlåtande nr 41, är av underordnad betydelse.
Låt mig därför till sist påpeka
vad utskottsutlåtandet egentligen handlar
om. Först och främst skall en standardförbättring
av folkpensioneringen
genomföras. På den punkten har inget
parti bjudit över. Dessutom får vi nu en
länge efterlängtad förmån till familjer
som vårdar invalidiserade barn. Jag kan
försäkra att den hälsas med glädje av
alla, så som den är utformad. Vidare
indexregleras invaliditetstillägget och
invaliditetsersättningen samt barnförmånerna
från folkpensioneringen. Reformen
drar en kostnad på cirka 320
miljoner kronor.

Jag anser att de många reservationerna
inte får skymma det faktum, att
vi här diskuterar betydelsefulla reformer.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets
hemställan i utlåtandet nr 41, herr
talman!

Nu är jag nödsakad att besvära kammaren
jämväl med andra lagutskottets
utlåtande nr 42, men det är inte mitt
fel, utan det är reservanterna som man
skall gräla på för att jag tar ännu en
stund av kammarens tid i anspråk på
denna punkt.

Själva utlåtandet är väldigt magert,
och det är en smula genant att vi har
delat oss i den frågan. Jag utgår nämligen
ifrån att samtliga i utskottet har
lika stort intresse och samma känsla
för de handikappade. I ett flertal motioner
har man fört fram tanken på att
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
borde kunna utgå med halva belopp.
Man skulle på så sätt kunna ge
förmåner åt ett större antal personer.

Utskottet vill att frågan undersöks,
lämpligen av socialpolitiska kommittén.

5*—Andra kammarens protokoll 1964. Nr 23

138 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Vi är alltså fullständigt ense med motionärerna
om att frågan bör klaras
upp, och jag trodde att vi var överens
om det. Därför är jag en smula förvånad
över reservationen. Reservanterna
vill ha en skyndsam utredning med
förslag till nästa års riksdag. Jag kan
försäkra att om riksdagen vill ha en
utredning av frågan och hänvisar den
till socialpolitiska kommittén, så blir
det en skyndsam utredning.

I ett par motioner yrkas ändring i
lagen om allmän försäkring, så att invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning
kan utgå till handikappade som
studerar eller utbildar sig. Reservationen
innehåller att faktiskt förslag till
lagändring på den punkten (s. 9).

Att jag besvärar kammaren genom att
tala så utförligt på denna punkt beror
på att motionärerna och reservanterna
ger en fullständigt felaktig bild av lagens
verkningar i det här diskuterade
hänseendet. Den omständigheten, att
en handikappad person studerar, utgör
inget hinder för att han skall kunna
få invaliditetstillägg. Som bekant kan
förtidspension utgå till den som studerar,
om vederbörande uppfyller villkoren
för rätt till förtidspension. Och
uppfylls villkoren för rätt till invaliditetstillägg
kan han eller hon få detta
även om de studerar. För den saken behövs
ingen lagändring.

Nu är det visserligen sant, att om
man har partiell förtidspenson, får man
invaliditetstillägget endast om man har
förvärvsarbete. Det bör dock nämnas,
att den som är blind, alltid skall ha
det även om han inte förvärvsarbetar.

Den lagändring som reservanterna
har föreslagit tar alltså bara sikte på
det fall då en person har partiell förtidspension
och studerar. Då kan han
inte få invaliditetstillägg. Men om han
är så svårt handikappad, att han kan få
partiell förtidspension och studerar och
alltså inte har förvärvsarbete, är det
möjligt att han skulle kunna få full
förtidspension och dessutom erhålla
invaliditetstillägg.

Utskottsmajoriteten har emellertid
sagt, att det är viktigt att bevaka alla
tänkbara möjligheter till hjälp åt de
handikappade, och vi menar att frågan
mycket väl kan utredas för att se om
någonting kan förbättras därvidlag. Det
är möjligt att man kommer fram till att
den här gruppen i stället för invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning
borde få någon annan form av hjälp
när de studerar. Det är alltså inte alldeles
säkert att reservanternas förslag
är den bästa formen, utan socialpolitiska
kommittén bör kunna få undersöka
frågan i samband med den kartläggning
av handikappvården som kommittén
håller på med.

Herr talman! Med det sagda vill jag
yrka bifall till andra lagutskottets hemställan
i dess utlåtande nr 42.

Fru RYDING (k):

Herr talman! I andra lagutskottets
utlåtande nr 41 behandlas två mycket
angelägna frågor, nämligen vårdbidrag
till handikappade barn samt
folkpensionerna.

Det råder enighet om att de handikappade
barnen under sexton år måste
få särskilt ekonomiskt stöd av samhället
i enlighet med den framlagda propositionen
— ja, man har t. o. m. i utskottet
gått litet längre och föreslagit en
del förbättringar.

Vi har i motionerna 1:701 och 11:857
yrkat att ett till hälften reducerat vårdbidrag
skall utgå til! de svårt handikappade
barn, som är omhändertagna
på internatskolor. Motiveringen härtill
är bl. a. — såsom vi framhållit i motionen
— att föräldrarna till dessa barn under
cirka fyra månader mellan terminerna
måste ta hand om dem, vilket
innebär ett oerhört arbete och kan kräva
tillsyn dag och natt. Dessutom är
det rimligt, att man genom sådant halvt
vårdbidrag ger något slag av kompensation
för resekostnader som är nödvändiga
för besök hos barnet.

Utskottet är på denna punkt mycket

Onsdagen den 13 maj 19(54 em.

Nr 23 139

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

förstående och positivt inställt. Men
man vill dock inte nu fatta beslut omgående
utan föregående utredning, varför
man under punkt A har avstyrkt vår
motion.

Under punkt C återkommer emellertid
motionerna, och här kan man väl
säga att de bifalls till hälften i och med
att utskottet yrkar att riksdagen i .skrivelse
till Kungl. Maj:t skall ge till känna
vad som anförts beträffande behovet av
utredning och åtgärder. I detta fall är
vi beredda att stödja utskottet, och jag
har inget yrkande beträffande denna
motion.

Sedan till folkpensionärerna, en grupp
som vi vet blir allt större för varje år
här i landet. För dessa behöver ökade
samhälliga åtgärder vidtagas på olika
områden. Inte minst gäller det, att alla
pensionärer måste tillförsäkras en rättmätig
och likvärdig del av standardförbättringarna.

Det övervägande antalet pensionärer
i dag har sin folkpension som enda
inkomst. I två motioner har vår grupp
aktualiserat kravet på bättre och rättvisare
behandling av pensionärerna, då
vi, liksom många andra här i kammaren,
är missnöjda med takten i utvecklingen
i fråga om folkpensionens ökning.

Jag tycker att man från utskottets sida
använder ett något hotfullt språk,
när man uttrycker sin förtrytelse över
att en tidigare hävdad enighet om tidsplanen
för folkpensionshöjningarna —
vilken skulle emanera från allmänna
pensionsberedningen — nu inte längre
är för handen.

Men denna s. k. plan — som bl. a.
skulle innebära höjningar vartannat år
— liksom också en avveckling av de
kommunala bostadsbidragen, vilket riksdagen
inte accepterade, frångicks ju redan
från början, då givna löften bröts
om större höjningar i början av tioårsperioden
för att sedan en avtrappning
nedåt skulle ske beträffande höjningarnas
storlek fram till 1968.

När man under den tidigare debatten

i kväll liar talat om hänsyn till det föreliggande
statsfinansiella och samhällsekonomiska
läget, skorrar detta mycket
illa i mina öron. Man tar nämligen aldrig
sådana hänsyn när det gäller rustningsmiljarderna,
men när frågan gäller
våra gamla måste den satsen alltid
vara med.

Nu vill man inte gå med på att folkpensionärerna
skall få förbättringar varje
år i likhet med andra grupper i samhället.
Med rätta frågar sig folkpensionärerna,
varför man åtminstone inte i
princip kan behandla dem som övriga
medborgare. Det är i alla fall bättre för
dem om de får t. ex. 150 kronor varje
år än 300 kronor vartannat år. Vi anser
det vara ett rättvisekrav att våra folkpensionärer
får en standardhöjning genom
årliga höjningar fram till 1968.
Ett sådant krav ligger i linje med syftet
i våra motioner och vi ansluter oss därför
till reservationen VII.

I våra motioner I: 592 och II: 720 tar
vi upp de bestämmelser som gäller vid
förtida uttag av folkpensionen från 63
års ålder, då ju pensionsbeloppet reduceras
med 0,6 procent för varje månad
som återstår till 67 års ålder.

Enligt vad jag kan förstå av utskottets
skrivning har man nog misstolkat
vårt yrkande i motionen, då man säger
att detta yrkande innebär krav på sänkning
av pensionsåldern. Detta är inte
korrekt — även om en sådan åtgärd i
och för sig skulle vara fullt försvarbar.
Vi anser att en reducering av folkpensionen
vid ett förtida uttag i och för sig
inte är något att säga om, men vi vill
att denna reducering inte skall släpa
med i hela livet utan upphöra vid 67
års ålder.

Vi vill också i denna motion, att barntillägg,
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg
skall kunna utgå även till
den som har tvingats uttaga förtida folkpension.
Med nuvarande bestämmelser
har man ingen möjlighet att erhålla sådana
tillägg före 67 års ålder. Vi anser
det inte rimligt med sådana bestämmel -

140 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m.

ser, och en översyn är därför välmotiverad.

Även reservationen IX sammanfaller
till stor del med våra synpunkter och
vi vill därför ansluta oss också till denna
reservation.

I motionerna 1:593 och 11:725 slutligen
förordar vi att nuvarande folkpensionärer
skall kunna bli jämställda med ATPpensionärer
och vi yrkar på en utredning
härom. Utskottet säger att enligt
dess mening är sådana reformer för närvarande
inte aktuella och man avstyrker
alltså vår motion. Jo — skall det vara
någon mening med en sådan utredning,
är det just nu den bör göras, därför
att det måste bli en övergångsbestämmelse.
Ett genomförande av en sådan
ordning förutsätter särskilda statliga
bidrag under 16 år framåt. Men
dessa bidrag kommer ju att minska årligen
för dem, som kommit med i ATPpensionen.
Och så småningom kommer
dessa bidrag endast att beröra ett mindre
antal gamla.

Vi betraktar detta som ett rättvisekrav.
När man invänder att de som får ATPpension
själva har kvalificerat sig för
denna genom att inarbeta den, så är
detta ett alltför formellt betraktelsesätt.
Alla tidigare löntagare har inarbetat sin
pension, även om staten måste svara
helt för den. Det är de som med sitt
arbete under hela sitt liv skapat det
samhälle vi lever i idag, och det är också
de som lagt grunden till ett nytt samhälle.
Därför anser vi att de har den
moraliska rätten att bli jämställda med
ATP-pensionärerna. Jag har särskilt
svårt att förstå, att inte åtminstone de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet
inser att en sådan moralisk rätt
kan hävdas och åtminstone kunnat gå
med på en utredning.

Man säger som sagt i utlåtandet, att
denna reform för närvarande inte är
aktuell. Nu har utskottets talesman redan
varit uppe, men jag skulle i alla
fall vilja fråga honom: När är dessa reformer
aktuella, eftersom de, enligt vad

man säger, inte är det för närvarande?
Jag måste begära ett förtydligande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till motionerna 1:593 och 11:725.

Herr CARLSSON i Huskvarna (fp):

Herr talman! Eftersom jag deltagit i
utskottsbehandlingen av denna fråga ber
jag att få säga några ord.

Jag tyckte det var intressant att höra
herr Bengtsson i Varberg i kväll och
jämföra det med vad han sade här den
19 april förra året. Det gällde då liksom
nu hemställan om en höjning av
folkpensionerna varje år. Då sade herr
Bengtsson följande: »Det nya är att folkpartiet
nu har frångått det vi under de
senaste åren har varit alldeles ense om
och ställt sig bakom centerpartiet.» Litet
längre fram i sitt anförande sade
han: »Nu har det inträffat att folkpartiet
hoppat in i demonstrationståget»
— vad nu detta skall betyda.

Det var emellertid intressant att höra
herr Bengtsson i kväll. Han var också
inne på linjen att ifall det fanns statsfinansiella
möjligheter att höja folkpensionerna
varje år, så skulle han inte
ha något emot det. Jag konstaterar detta
med glädje. Det är ändå en ovanlig
åsiktsförändring sedan vi förra gången
behandlade denna fråga. Den långa debatt
som förra året fördes mellan herr
Ohlin och herr Bengtsson i Varberg
klargjorde att det inte fanns något beslut
om att höjning skulle ske endast
vartannat år utan det hade bara gjorts
ett uttalande härom.

Nu är så mycket sagt i denna fråga,
att jag inte skall tillägga mycket mer
än att det väl är rimligt, att om det
finns möjlighet därtill bör folkpensionärerna
få standardhöjning varje år
liksom andra. Höjningen blir givetvis
inte så stor, men det blir ändå en uppmuntran,
och psykologiskt sett betyder
höjningen en hel del.

Vid behandlingen av frågan i utskottet,
där jag hade förmånen att deltaga,
föreslogs många förbättringar och vi

Onsdagen den 13 maj 1904 em.

Nr 23

141

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

var överens om det allra mesta. Den
fråga vi nu diskuterar gäller en synnerligen
liten detalj i det stora hela, men
för folkpensionärerna betyder den mycket.
De får i år en standardförbättring.
Höjningen av indextalet har medfört
att folkpensionerna höjdes med ungefär
75 kronor nu i april. Det förhåller sig
emellertid så, att när priserna stiger
dröjer det dock något halvår eller kanske
nio månader innan det högre indextalet
slår igenom i höjda pensioner. På
det sättet kommer folkpensionärerna
alltså på efterkälken.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få ansluta mig till samtliga yrkanden
av herr Anderson i Sundsvall.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
var förvånad över att det framlagts
ett förslag som inte sammanfaller
med socialpolitiska kommitténs förslag.
Men, herr Bengtsson, det är väl inte
kutym att riksdagen är bunden vid vad
en utredning har föreslagit? Bätten att
motionera kvarstår, och det är den rätten
motionärerna har utnyttjat, och det
är i anledning av motionerna som vi
har framfört denna reservation.

Beträffande höjningen av folkpensionen
råder ingen diskussion om målsättningen,
herr Bengtsson. Frågan gäller
endast takten i höjningarna fram till
1968. Både från herr Bengtssons och
från högerns sida åberopas det statsfinansiella
läget. Skall man tolka detta
så, att om det statsfinansiella läget inte
medger det, kan vi inte fullfölja målsättningen
till 1968? Är detta en feltolkning
kan inte det statsfinansiella
läget åberopas som argument, eftersom
det bara är fråga om hur höjningarna
skall delas upp på olika år. Vi tror
emellertid att folkpensionärerna är
mera betjänta av årliga höjningar än
av höjningar endast under valår.

Beträffande tidsplanen behövs ingen
utredning, sade herr Bengtsson. Om

jag inte missminner mig var det herr
Bengtsson själv, som förde fram tanken
på en utredning under diskussionen i
utskottet.

Fröken Wetterström sade att hon inte
tar något ansvar för vad tidningarna
skriver. Jag noterar detta med tillfredsställelse.
Om jag inte minns fel gick
detta meddelande emellertid ut även i
radio. Jag fick inte något svar av fröken
Wetterström på min fråga om anledningen
till att fröken Wetterström
inte vid den slutliga behandlingen följde
upp vad herr Ringaby vid den förberedande
behandlingen hade anslutit
sig till, vilket framgår av utskottets
första skrivning.

Vad beträffar vårdbidragen förstår
jag inte fröken Wetterströms resonemang.
Hon sade att alltför höga ersättningar
utestänger dem från bidrag som
har stort behov av dylika bidrag. Om
behovet är stort måste det väl motivera
ett bifall till vår reservation.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Eftersom herr Gustavsson
i Alvesta har apostroferat mig och
min roll i detta sammanhang skall jag
be att få svara honom. Jag vill emellertid
dessförinnan göra ett par kommentarer
till de olika reservationerna.

Man kan måhända fråga sig, varför
inte högerledamöterna har slutit upp
kring reservation II om vårdbidrag.
Jag vill då referera till vad herr Bengtsson
i Varberg sade: Socialpolitiska

kommittén har enhälligt beslutat föreslå
ett belopp av 2 400 kronor. Denna
kommitté har varit parlamentariskt
sammansatt. Förslaget har utsänts på
remiss, och samtliga instanser utom en
har tillstyrkt ett belopp av 2 400 kronor.
Dessutom är det fråga om ett alldeles
nytt bidrag. Vi från högerhåll
tyckte att man då kunde starta med det
föreslagna beloppet av 2 400 kronor
och se hur det hela verkade. Tids nog
kommer det säkerligen motioner om
höjning av beloppet. Vi ansåg emeller -

142 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

tid inte att det fanns någon anledning
att företa en höjning redan innan det
hela så att säga trätt i kraft.

Vad reservation VI beträffar finns
det praktiskt taget inte någon skillnad
mellan denna reservation och utskottets
skrivning på s. 27 i utlåtandet. Jag
behöver inte anföra några citat; kammarens
ledamöter har säkerligen själva
redan kunnat konstatera att det inte
föreligger någon skillnad i uppfattningar.

När det sedan gäller den större frågan
om standardhöjningar för folkpensionärerna
hör jag för min del till dem,
som betraktar det såsom en överenskommelse
att folkpensionerna skulle
höjas vartannat år under perioden
1958—1968. Men denna överenskommelse
gäller tydligen inte längre. Folkpartiet
och centerpartiet har sedan
länge föreslagit årliga höjningar, men
även socialdemokraterna har nu uppenbarligen
frånfallit överenskommelsen.

I överenskommelsen ingick nämligen
att det inte skulle lämnas några utfästelser
om folkpensionshöjningar för tiden
efter 1968, men som bekant har departementschefen
i årets statsverksproposition
gjort uttalanden av detta slag.

Vi skall inte tvista om vem som först
löpt ifrån överenskommelsen, men i
varje fall verkar det som om högerpartiet
hitintills skulle vara det enda parti
som hållit fast vid den. Jag kan emellertid
inte finna att vi har någon anledning
att göra detta, när alla andra
tydligen har gått ifrån överenskommelsen.

Det kan också över huvud taget ifrågasättas,
om man bör göra några uttalanden
om folkpensionshöjningar efter
1968. Varje riksdag är obestridligen,
såsom herr Bengtsson i Varberg framhöll,
suverän när det gäller att fatta
beslut om sådana höjningar. I själva
verket innebär sådana utfästelser ett
underbetyg åt valmanskåren. Man tycks
frukta att den i framtiden skall välja

så dåliga riksdagsledamöter, att man
redan nu måste binda dem för vad som
skall ske efter år 1968.

Hur långt i tiden skall denna bindning
anses sträcka sig, om den nu över
huvud taget är möjlig? Såvitt jag förstår
kan man inte åstadkomma någon
sådan bindning.

Det är emellertid ofrånkomligt att det
finns mycket starka skäl för att genomföra
årliga standardhöjningar även för
folkpensionärernas del. Varför just
gruppen äldre människor i vårt land
skall vänta i två år på sin standardhöjning
är onekligen svårförståeligt.

Herr Anderson i Sundsvall ansåg att
högerreservationen så litet skilde sig
från utskottets ståndpunkt, att reservationen
rent av var onödig. Ja, även om
ståndpunkterna inte förefaller att vara
så olika, finns det en väsentlig skillnad,
och när jag nu skall helt kort redogöra
för denna skillnad, blir detta samtidigt
ett svar på herr Gustavssons i Alvesta
fråga, var det har blivit av högerpartiet
i den här saken.

Vid den första behandlingen av ärendet
i utskottet framhölls önskvärdheten
av att man skrev sig samman när det
gäller takten i folkpensionshöjningarna,
och för min del försökte jag i någon
mån medverka därtill. Ett förslag, som
emanerade från herr Bengtsson i Varberg,
gick ut på att det skulle göras en
utredning och att man skulle låta Kungl.
Maj :t med hänsyn till det statsfinansiella
läget bedöma frågan om höjningstakten.
Vi tyckte väl alla att detta var ett
ganska bra förslag och vi resonerade
en hel del om saken. Att sedan det hela
läckte ut och på ett något felaktigt sätt
återgavs i Svenska Dagbladet, är beklagligt.
Men det är inte, ärade kammarledamöter,
första gången i svensk
politik som någonting sådant har inträffat;
jag skulle kunna räkna upp eu
mängd liknande fall.

Vi från högerhåll har alltså inte velat
frånta regeringen dess självklara rätt
att göra en ekonomisk bedömning då

Nr 23

143

Onsdagen den 13 inaj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

det gäller standardhöjningar för folkpensionärerna.
Men jag kan inte i detta
sammanhang underlåta att erinra mig
en liten historia. När jag eu gång efter
förre riksbankschefen Ivar Rooths återkomst
från en långvarig vistelse i Amerika
hade ett samtal med honom fråkade
jag honom: »Vad är det egentligen
för skillnad mellan de amerikanska
republikanerna och demokraterna?»
På detta svarade mig Ivar Rooth: »Om
man framlägger ett socialt reformprogram
för demokraterna, så säger de att
det var ett bra förslag, som bör genomföras.
Men om man lägger fram samma
förslag för republikanerna, fär man svaret
att det var ett bra program och det
skall vi genomföra, men vad kostar
det?»

Detta är kanske, ärade kammarledamöter,
den enda skillnaden mellan högerpartiet
och mittenpartierna när det
gäller frågan om standardhöjningar för
folkpensionärerna.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Med anledning av herr
Ringabys sista observation, vilken
tycktes antyda att högerpartiet gör anspråk
på att i denna fråga besitta så
mycket mera statsfinansiell klokhet och
visa så mycket större försiktighet än
vi andra, får jag kanske erinra herr
Ringaby om att det kan vara mycket
farligt att göra sådana påståenden just
ett år när högerns budgetposition är
svagare och oförsiktigare än något annat
partis — jag räknar då bara med
de demokratiska partierna. Om det
finns något parti, som i dag inte har
anledning att slå sig för sitt bröst när
det gäller den saken, så är det herr
Ringabys parti.

Herr talman! Det har sagts så många
värdefulla saker här, att jag inte har någon
anledning att gå in på dem och upprepa
dem. .lag vill instämma i herr
John Andersons i Sundsvall anförande,
i det mesta av det som sades av herr
Gustavsson i Alvesta och faktiskt också

i en hel del av vad de övriga talarna
sagt.

Beträffande herr Bengtssons i Varberg
inställning, att om man var ense om
en sak för några år sedan, skall man
inte ändra sig när det inte passar regeringspartiet,
vill jag konstatera, att detta
väl nästan är den svagaste argumentering
som finns för regeringen. Regeringspartiet
ändrar sig när det passar,
och när det inte passar säger man, att
när detta beslöts för några år sedan, var
vi ju ense, och då är det märkvärdigt att
man nu ändrat sig.

Sedan skall jag bara göra den allmänna
deklarationen, att vi alla vet att både
herr Bengtsson i Varberg och säkert
också hans partikamrater hyser ett mycket
varmt intresse för att förbättra läget
för handikappade människor, invalider
och för de familjer som har handikappade
barn och som har särskilda
vårdproblem, och vi riktar ingen som
helst kritik för bristande intresse vare
sig mot socialministern eller mot någon
annan.

Å andra sidan kan det vara tillåtet att
ha en något annan mening om vad som
är det rätta i en situation när det gäller
samhällets stöd åt de handikappade
människorna. Man kan kanske på en
del håll vilja gå längre än vad man vill
göra på andra håll, men om den gemensamma
positiva inställningen är vi fullständigt
överens. Den grundtanke som
vi på vårt håll har är den, att det svenska
samhället hittills i alltför liten grad
sörjt för de människor -— och deras
familjer — som på olika sätt är handikappade,
och att vårt land nu befinner
sig i en övergångsperiod på vägen mot
ett inera humant samhälle, där den sociala
omvårdnaden i särskilt hög grad
inriktar sig på dessa grupper. Vi tycker
att man nu bör ta ett ganska stort
steg mot en förbättring. Jag tycker att vi
skulle kunna diskutera vad som är att
anse som en lämplig avvägning utan
att behöva uttrycka en så kolossal förvåning
över att den ene här vill gå en

144 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m

liten smula eller i vissa fall ganska mycket
längre än den andre.

Beträffande folkpensionshöjningen
varje år eller vartannat år tycker jag att
det är mycket intressant, att herr
Bengtsson i Varberg, fröken Wetterström,
utskottsmajoriteten och högerreservanterna
inte längre säger som det
sagts förr i tiden, att det här föreligger
någon sorts överenskommelse om att det
skulle ske en höjning bara vartannat år.

Herr Ringaby är tydligen mera konservativ
och talade fortfarande om denna
överenskommelse som vi under fjolårets
debatt påvisade icke fanns. Det
enda man för vår del kunde hänvisa
till från regeringspartiets och högerns
sida var ett yttrande av en folkpartiledamot
i en debatt, men detta är ju inte
någonting som kan anses ersätta utskottsuttalanden
och kammarbeslut.

Man har alltså nu på en del håll sagt,
att man känt sig bunden av en plan
med höjning vartannat år. Det kan den
som inte känner sig bunden inte ta hänsyn
till. Vi känner oss inte bundna. Det
är intressant att vårt förslag inte är någonting
som inträffat i år, fast det skulle
man tro, när man i utskottsutlåtandet
läser, att man nu inte längre är bunden
o. s. v. I fjol hade vi, som påpekats av
bl. a. herr Henning Carlsson, en debatt
som just gällde denna sak, och därvid
konstaterades att man både inom centerpartiet
och folkpartiet absolut inte är
bunden av någon princip att höjningen
skall ske vartannat år.

På högerhåll kritiserade man i fjol
mycket starkt, att vi i mellanpartierna
ville höja varje år. Det är mycket glädjande,
att man nu inom högerr tydligen
har kommit till praktiskt taget samma
uppfattning som vi. Men det kan ju inte
vara en motivering för en positiv hållning
att man säger, att när nu de andra
har uppgivit den ståndpunkt de tidigare
hade, får även vi inom högern hänga
med. Detta är ju verkligen extrem konservatism.
Jag måste säga att jag tycker
att högerpartiet här i riksdagen inte på

. m.

åratal har företrätt en konservatism
av denna typ, som går ut på att nu när
de andra gått före med reformerna får
också högern hänga med. Jag hoppas
att högerns nya linje innebär en mera
positiv inställning än så till den linje
som mellanpartierna tidigare har drivit.

Herr Bengtsson i Varberg säger, att
man väl måste ta hänsyn till den statsfinansiella
situationen. Det måste vi
alltid göra; det gäller alla utgiftshöjningar.
Ingen bestrider väl detta, men
menar verkligen herr Bengtsson i Varberg,
att den statsfinansiella situationen
blir särskilt bra vartannat år, att
den blir särskilt stark under valåren,
och att det är därför man kan höja dr
men inte under mellanåren? Jag kanske
rentav får ställa en fråga till Lerr
Bengtsson i Varberg, fast jag annars
av hänsyn till tiden inte skall fråga så
mycket: Vill herr Bengtsson i Varberg
bestrida, att utvecklingen av den statsfinansiella
situationen varit sådan, att
det varit mera i överensstämmelse med
den att ta ett mindre steg i fjol och ett
mindre steg i år i fråga om fcikpensionshöjning
än att blott ta ett större
steg i år? Jag tror inte herr Bengtsson
kan bestrida, att i den mån man tänker
på den statsfinansiella situationen
borde man ha följt den linje mellanpartierna
föreslog och inte den andra.
Jag är glad över herr Bengtssons påpekande
om statsfinanserna. Det är alltså
en bumerang.

Utan att ingå på konkreta omständigheter
rörande statsfinanserna om ett eller
annat år måste man väl säga, att
det sannolikt är bättre för statsfinanserna
att man har en jämnare utgiftsökning
än att man vissa år har mycket
stora utgiftshöjningar. Huruvida man
på regeringshåll i detta sammanhang
har något särskilt intresse för valår är
en sak som jag inte skall diskutera.

Vad det nu gäller är om man kan få
fastslaget, att höjningarna normalt bör
ske varje år för denna grupp av människor
likaväl som för andra. Jag mås -

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

145

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

te säga att majoriteten gör ett halvhjärtat
medgivande men inte mera. Det
sägs inte att det skulle vara något fel
med höjning varje år, utan det framhålles
att man får se hur det kan gå
med hänsyn till det statsfinansiella läget.
Men detta reser ju frågan om det
är något särskilt med folkpensionshöjningen,
som gör att den är beroende av
statsfinansernas utveckling på något
annat sätt än andra statsutgifter. Om
det inte finns någon anledning att sätta
folkpensionärerna i strykklass, förstår
inte jag varför man här plötsligt skall
tala så mycket om att vi får se hur det
blir med statsfinanserna. Det vore mycket
värdefullt att få en precisering, om
statsfinanserna inverkar på annat sätt
på folkpensionshöjningen än på andra
utgiftshöjningar. Vi tycker att det här
naturligtvis måste ske en avvägning i
och för sig men att principen bör vara,
att pensionärerna får höjning varje år.
Storleken av höjningen bör riksdagen
kanske inte precisera i kronor och ören
i förväg — därvidlag kan man ju ta
vissa hänsyn.

Beträffande frågan om en höjning efter
1968 frågade herr Ringaby, varför
man skall uttala sig om vad som skall
ske efter 1968 — varje års riksdag är
ju suverän. Ja, varför skulle man då
över huvud taget ha uttalat sig om
målsättningen 1968 tio år dessförinnan?
Kan det inte vara rimligt att man,
när det nu inte är fråga om att binda
några belopp efter 1968, dock vill slå
fast principen, att pensionärerna liksom
alla andra skall få höjning framöver?
Det har liksom varit något märkvärdigt
med 1968. Av en del uttalanden
har man fått det intrycket, att när man
nu fått tilläggspension in. in. är det tveksamt,
om folkpensionärerna kan räkna
med fortsatta standardhöjningar. För
tiden efter 1968 är det inte alls fråga om
den grad av framtidsprecisering som
alla partier var med om när det gällde
år 1968. Det är bara fråga om att göra
fullt klart, att det inte är tal om någon

princip att pensionärerna skall frånkännas
rätten till förbättringar efter
1968.

Jag är glad åt att man inom regeringspartiet
här tydligen kommit till
den linje som mellanpartierna länge
har förordat. Därför, herr talman, betraktar
jag det utlåtande som nu föreligger
beträffande folkpensionerna visserligen
inte som tillfredsställande men
dock som ett steg framåt. Det är emellertid
alldeles klart, att det enligt den
mening jag företräder finns all anledning
att i stället rösta för reservationerna
I—VII.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Jag vill till herr Ohlin
säga, att vår totalbudget torde vara lika
stark som folkpartiets. I övrigt sade
jag bara, att i denna speciella fråga var
skillnaden mellan högern och mittenpartierna
den, att vi ville låta regeringen
göra den ekonomiska bedömningen
av möjligheterna till standardhöjningar.
Vi torde ha mycket säker grund att
stå på när vi säger detta.

Jag tycker nog att herr Ohlin använder
överord när han talade om att folkpensionärerna
inte skall stå i strykklass.
Jag tror inte folkpensionärerna själva
tycker att de gör det. De har ju ändå
ett indextillägg varje år, som inga andra
har. Det är inte heller alla folkgrupper
här i landet som får standardhöjningar
varje år. Jag skulle vilja fråga
centerpartisterna, om de anser att jordbrukarna
fått standardhöjning sedan
1959. Det har varit ganska dåligt med
den saken. Man kan alltså inte i alla
lägen garantera folk standardhöjning —
det är inte säkert att man kan infria
ett sådant löfte.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag vill uttala min glädje
över att jag blir läst av herr Carlsson
i Huskvarna — man har alltså en läsare
av riksdagsprotokollet. Men jag fann

146 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m.

inte att han kom fram till några vidare
argument mot mig med ledning av
vad jag sagt, så han skall få vara i fred.

När herr Ohlin började sitt anförande,
blev jag en aning bekymrad. .Tåg
var rädd för att jag sagt någonting som
inte var bra, eftersom han höll med mig
på vissa punkter. Men jag förstod sedan
att vad jag sagt inte var så dumt.

Han började sitt anförande med att
säga, att om man för några år sedan
varit ense om en sak, kan man väl sedan
gå ifrån sin tidigare inställning.
Visst kan man göra så; det är ingenting
att säga om det. Men å andra sidan
förnekar ju herr Ohlin, att det finns
någon som helst överenskommelse om
höjningar vartannat år. Han säger att
vi sist åberopade vad en folkpartist
hade sagt. Det är klart att det inte är
någon vidare auktoritet, men en annan
auktoritet, nämligen herr Hedlund, yttrade
sig också i debatten 1960, när vi
diskuterade pensionerna. Jag citerar
vad som står på s. 178 i protokoll nr
14 från den 27 april nämnda år:

»Jag är inte i stånd att begripa annat
än att de som läste folkomröstningsbroschyrerna
måste ha uppfattat detta
som ett löfte, inte bara om slutmålet
fram till år 1968 utan om storleken av
de olika höjningarna, år 1960, år 1962
etc.»

Av det citatet framgår ju med all
önskvärd tydlighet, att man var enig
om tidsplanen med höjning vartannat
år. Det är inte något fel att ändra
ståndpunkt och säga att man tycker
skäl talar för att gå ifrån tidsplanen,
men då bör man säga det och inte tilllämpa
den ohederliga metoden att förklara,
att man aldrig har träffat en sådan
överenskommelse.

Sedan skall man se professor Ohlins
fråga om statsfinanserna och pensionshöjningarna
i sitt sammanhang. Här
gäller det att höja pensionerna med en
viss summa, fördelad på ett antal gånger,
och då får man ta hänsyn till det
statsfinansiella läget vid varje tillfälle

när man avgör storleken på höjningarna.
Det är väl lätt att förstå.

Slutligen skall herr Ohlin inte försöka
göra gällande, att hans egna insatser
inte har något som helst att betyda
med hänsyn till de val vi snart
står inför. Man får det intrycket, när
han talar om att socialdemokraterna
vill göra förbättringar bara när det är
val, men det vill inte folkpartiet.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Flera talare har här
åberopat en överenskommelse från allmänna
pensionsberedningen. Men när
särskilda utskottet behandlade denna
fråga, deklarerade man att utskottet
inte tog ställning till frågan om de årliga
höjningarna, och därmed har inte
heller riksdagen tagit ställning till den
frågan.

Sedan vill jag säga till herr Ringaby,
att det ju ändå stod i Svenska Dagbladet
att det var på förslag av herr Ringaby
som enighet nu hade nåtts. Detta är
fel, säger herr Ringaby. Men någon
måste väl ändå ha lämnat meddelandet
till Svenska Dagbladet. Och är det fel,
så är också partisekreterare Holmbergs
meddelande på högerstämman i Växjö
fel. Han sade att på förslag av högern
har enighet uppnåtts inom alla partier
om årliga höjningar. Jag fattar saken
så, att ett av motiven till att herr Ringaby
nu ändrat uppfattning och gjort en
reträtt är att socialdemokraterna inte
ansåg sig kunna biträda överenskommelsen,
och då svek också modet hos
herr Ringaby.

Vidare är herr Ringaby inte nöjd
med att regeringen nu har accepterat
vårt krav om en utredning av standardhöjningen
efter 1968. Därmed kommer
det fram ytterligare ett motiv till högerns
reträtt på denna punkt, herr
Ringaby! Vi har inte krävt något annat
än att folkpensionärerna skall få
samma standardhöjning som alla andra.

Onsdagen den 13 maj 19G4 em.

Nr 23

147

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! .lag avstår frän att polemisera
mot herr Ringaby om budgetsituationen.
Det blir tillfälle till det senare.
Om jag vore i herr Ringabys kläder,
skulle jag anse det bättre att inte
ta upp någon strid om budgetsituationen
och de olika partiernas förslag. Men
om han vill återkomma till de frågorna
en annan gång, så är jag beredd.

Sedan verkar det som om herr Bengtsson
i Varberg nu menar att det förelåg
en överenskommelse om att höja folkpensionerna
bara vartannat år, och herr
Bengtsson hänvisade till att herr Hedlund
hade sagt någonting om det 1960.
Men det som herr Hedlund då sade —
och upprepade bl. a. i en stor politisk
diskussion — underkände ju de socialdemokratiska
talarna mycket emfatiskt
och med all rätt. Det fanns ingen överenskommelse
om att ta precis den skala
som uppgjorts, med 800 kronor eller
vad det var första året o. s. v. Men
nu ser sig herr Bengtsson i Varberg
ingen annan råd än att åberopa ett yttrande
som hans vänner i regeringen
emfatiskt underkände som bevis för att
det förelåg en överenskommelse. Herr
Hedlunds yttranden är utan tvivel mycket
intressanta, men han talar varken
för folkpartiet eller den svenska riksdagen,
och hans uttalanden kan inte
ersätta utskottsuttalanden och riksdagens
beslut.

Vad sedan frågan om valår beträffar
kan väl den som i likhet med centerpartiet
och folkpartiet föreslår att
en sak skall ordnas upp 1963, då det inte
är valår, ändå inte av dem som vill
ge de stora gåvorna valåret 1964 förebrås
för att vara särskilt taktiska med
hänsyn till valet. Det får väl ändå
finnas något samband mellan handlingar
och beskyllningar, herr Bengtsson!

När herr Bengtsson sedan talar så
mycket om det statsfinansiella läget
som han gör, vill jag fråga: Är herr
Bengtsson kanske villig att inställa höjningen
av folkpensionerna även ett

jämnt årtal, om det statsfinansiella läget
då är allvarligt? Eller menar herr
Bengtsson att folkpensionärernas krav
under ett valår är så starka, att det
inte kan bli tal om att inställa höjningarna,
medan de statsfinansiella
hänsynen däremot väger med helt annan
tyngd under icke valår?

Det där är en sak som bör klaras
upp, herr Bengtsson.

Herr RINGABY (h):

Herr talman ! Jag har mycket svårt att
förstå herr Gustavsson i Alvesta när
han säger att modet svek mig. Den reservation
vi fogat till detta utskottsutlåtande
överensstämmer helt med de
resonemang som vi från början förde
i andra lagutskottet och som gick ut på
att man skulle låta Kungl. Maj :t göra
de ekonomiska bedömningarna inför
höjningarna av folkpensionerna. Jag
tror som jag tidigare sade att vi har
mycket säker grund att stå på, när vi
framför ett sådant förslag.

Till herr Ohlin vill jag bara säga att
jag mig veterligt inte tagit upp någon
budgetstrid. Det var professor Ohlin
som sade, att vår budget var avsevärt
svagare än de övriga demokratiska partiernas,
och det förnekar jag. Men det
kallar jag ej för strid.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag skall inte ge mig
in på frågan om vad som förekommit
eller inte förekommit i utskottet, bl. a.
av den anledningen att jag inte tillhör
utskottet och därför inte har förstahandskännedom
om vad som skett. Utskottsarbetet
här i riksdagen är emellertid
så beskaffat, att man ibland kan
ha förhoppningar om att parterna kommit
varandra nära, men plötsligen kan
det inträffa att åsikterna glider isär.
Det är förmodligen något sådant som
inträffat i detta fall.

Anledningen till att jag begärde ordet
var emellertid att herr Ohlins anförande
i någon mån förde in denna diskus -

148

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

sion på sådana frågor, som vi skall ta
upp om fjorton dagar i den ekonomiska
debatten. Det är väl ändå inte detta
saken nu gäller.

Skillnaden mellan reservationen av
herr Edström m. fl. och reservationen
av herr Kaijser och fröken NVelterström
är att de senare menar att man skall
ta in det ekonomiska och statsfinansiella
läget i bedömningen när man
överväger i vilken utsträckning, i vilken
takt och från vilket datum höjningarna
av folkpensionerna skall genomföras.
Detta är en helt annan fråga,
som inte har det allra ringaste att göra
med hur man bedömer budgetläget just
detta år.

Det spelar kanske inte så stor roll
vilket ordval man använder i detta sammanhang.
Jag uppfattade herr Ohlins
yttrande så, att somliga budgetförslag
skulle vara »sämre» än andra. Detta är
ett ordval som jag tycker inte är så
särskilt upplysande. Jag vet emellertid
inte om han använde just detta ordval
— jag har nämligen bara fått yttrandet
refererat för mig.

Den väsentliga skillnaden ligger på
ett annat plan, nämligen i fråga om den
utredning som begärts i både herr Edströms
m. fl. reservation och i herr
Kaijsers och fröken Wetterströms reservation.
Denna utredning skall enligt det
senare förslaget ha större rörelsefrihet
och ta hänsyn till förefintliga statsfinansiella
och samhällsekonomiska omständigheter.
Denna skillnad mellan de
båda förslagen är förhållandevis måttlig,
och det finns åtminstone enligt min
uppfattning egentligen ingen anledning
att ta upp någon strid på denna punkt.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Herr Ohlin vill göra gällande
att det citat jag hämtade från
herr Hedlund skulle avse något helt annat
än det jag avsåg. Så var inte alls
fallet, utan det citerade avsnittet gällde
höjningar vartannat år. Visserligen dis -

kuterade vi den gången — år 1960 —
storleken av höjningen, men av herr
Hedlunds yttrande framgick att han var
helt överens med alla andra om att man
skulle höja pensionerna vartannat år,
alltså 1960, 1962 o. s. v. Men i fråga om
storleken av pensionerna ansåg man då
både från socialdemokraternas och folkpartiets
håll att centerpartiet kom med
överbud. Det gällde emellertid år 1960.

Vidare vill jag ställa en fråga till herr
Ohlin: När vi år 1958 fattade beslut om
pensionsreformen och var överens om
denna uttalade partierna samstämmigt,
att det vid varje höjning borde föreligga
möjlighet för statsmakterna att bestämma
höjningens st?rlek med hänsyn till
den statsfinansieila och samhällsekonomiska
situationen. Dcila uttalande har
mig veterligen herr Ohlin aldrig tagit
avstånd från förrän i dag. Har herr
Ohlin tagit avstånd från att man skall
göra höjningarna vartannat år och möjligen
även gått ifrån förutsättningen om
hänsyn till den samhällsekonomiska situationen,
är det väl också bara en tidsfråga
när han går ifrån målsättningen
fram till 1963?

Vad frågan gäller är att vi givit ett
löfte till pensionärerna att till den 1
juli 1968 förbättra pensionerna med 545
kronor i dagens penningvärde för ensamstående
och 290 kronor för var och
en av två gifta makar. Det löftet kommer
att hållas vare sig det är valår eller
inte valår, ty i vårt parti har vi alltid
tagit konsekvenserna av våra förslag.
Vi skaffar pengar så att kostnaderna för
förslagens genomförande kan täckas.
Hur dessa pengar skall fördelas — på
fyra gånger eller tre gånger — är nu
för majoriteten en öppen fråga, men
storleken av varje höjning får bli beroende
på den statsfinansieila situationen.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):
Herr talman! Den version herr Ringaby
i sitt senaste anförande gav av ut -

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23

149

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

skottsdiskussionen stämmer inte överens
med det meddelande som gått ut till
pressen.

Till herr Heckscher vill jag säga, att
visst kan det råda olika uppfattningar
i ett utskott, men principen är väl att
tidningarna inte skall skriva om saken
förrän definitiva beslut fattats.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Herr Heckscher var tydligen
inte inne när herr Ringaby talade.
Jag ber herr Heckscher observera att
herr Ringaby sade att högern här i kammaren
företräder en speciell klokhet
och försiktighet när det gäller att besluta
om nya utgifter. Han jämförde högen
med det republikanska partiet i
Förenta staterna. Det var detta jag tyckte
var ett något överdrivet anspråk från
högerns talesman.

Nog sagt om den saken för närvarande! Det

är märkligt att herr Bengtsson i
Varberg talar så mycket om överenskommelser
och bindande beslut men
inte kan läsa upp ett enda riksdagsbeslut,
inte ett enda utskottsuttalande som
gäller detta att höjningen skall ske vartannat
år. Nej, herr Bengtsson, det går
inte att komma ifrån det helt avgörande
faktum att uttalandena avser att höjningarna
skall genomföras fram till
1968.

Herr Bengtsson i Varberg återkommer
till de finansiella hänsynen. Ja,
man får väl alltid vara beredd att ta
finansiella hänsyn. Men herr Bengtsson
har inte kunnat förklara varför de finansiella
hänsynen skulle motivera att
en folkpensionshöjning genomförs med
stora steg vartannat år och varför de
skulle tala emot principen att man i
stället söker höja folkpensionen varje
år. Jag har för min del framhållit att
det väl tvärtom är så, att det är lättare
för den, som skall sköta statsfinanserna,
att ordna dessa om vederbörande inte
behöver räkna med att det kommer

plötsliga väldiga höjningar utan det
sker eu mera jämn höjning. Ändå envisas
herr Bengtsson med att tro att
det motstånd mot principen om höjning
varje år, som socialdemokraterna till
hälften uppgivit i år, skulle på något
sött kunna ursäktas genom åberopande
av statsfinansiella hänsyn.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! När man gjort upp en
plan för höjning vartannat år har man
ju klarat ut hur mycket pengar man
vartannat år behöver skaffa till folkpensionerna.
Sedan har man andra reformer
att genomföra — reformpolitiken
avser ju inte bara folkpensioneringen
—- och dessa bereder man utrymme
för vartannat år. — Detta om
detta.

Det är riktigt att riksdagen inte kan
fatta bindande beslut ens för nästa år
— vi kan inte ens binda nästa års riksdag.
Men när jag talar om överenskommelsen
menar jag det man kallar gentlemen’s
agreement. Jag hoppas att herr
Ohlin hört talas om detta någon gång.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
ser sig nu ingen annan råd än att
fantisera ihop någon finansplan för
många år framåt innebärande att folkpensionerna
skall höjas vartannat år
och andra reformer genomföras vartannat
år. Det skulle vara detta att man
satt in andra dyrbara reformer i planen
vartannat år som skulle göra att
det inte vore naturligt att acceptera
principen om folkpensionshöjning varje
år! Jag ber herr Bengtsson att — vid
något senare tillfälle om det inte kan
ske nu —■ ta fram denna hemliga reformplan
som har den egenskapen att
den skulle utgöra hinder för att folkpensionärerna
lika väl som andra skall
få sin standardförbättring varje år.

Härmed var överläggningen slutad.

150 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Utskottets hemställan företages till
avgörande momentvis, varvid i fråga
om mom. A) och B) propositioner först
framställes beträffande de i reservationerna
I) och II) avsedda avsnitten
av utskottets motivering, därefter i fråga
om utskottets motivering i övrigt i
vad gäller mom. A) och B) samt slutligen
å utskottets hemställan under nämnda
moment.

Mom. A och B

(avser vårdbidrag, invaliditetstillägg
och invaliditetsersättningar)

Motiveringen

Motiveringen beträffande invaliditetstillägg och
invaliditetsersättningar

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets
motivering, dels ock på godkännande
av den i reservationen I) anförda
motiveringen; och fann herr
förste vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren godkänner
andra lagutskottets motivering beträffande
mom. A) och B) i utskottets
utlåtande nr 41, såvitt avser invaliditetstillägg
och invaliditetsersättningar,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
den i reservationen I) av herr Edström
m. fl. anförda motiveringen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 137
ja och 68 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.

Motiveringen beträffande vårdbidrag

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på godkännande av utskottets
motivering, dels ock på godkännande
av den i reservationen II) anförda
motiveringen; och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Anderson i Sundsvall begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
andra lagutskottets motivering beträffande
mom. A) och B) i utskottets
utlåtande nr 41, såvitt avser vårdbidrag,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
den i reservationen II) av herr Edström
m. fl. anförda motiveringen.

Onsdagen den 13 inuj 19G4 em.

Nr 23 151

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 134
ja och 68 nej, varjämte 5 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering.

Utskottets motivering i övrigt beträffande
mom. A och B

Godkändes.

Hemställan

Vad utskottet hemställt bifölLs.

Mom. C—F

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. G

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
VI); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Anderson i Sundsvall begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.

G) i utskottets utlåtande nr 41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
VI) av herr Edström m. fl.

vall begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 136 ja
och 67 nej, varjämte 5 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. H

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen
VII) av herr Edström m. fl.; samt
3:o) bifall till reservationen VIII) av
herr Kaijser och fröken Wetterström;
och fann herr förste vice talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Anderson
i Sundsvall begärde likväl votering,
i anledning varav herr förste vice talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda
återstående propositionerna, av vilka
herr förste vice talmannen nu fann den
under 2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock fröken Wetterström
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
mom. H) i andra lagutskottets utlåtande
nr 41 antager reservationen
VII) av herr Edström m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen VIII) av herr Kaijser
och fröken Wetterström.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

152 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

ning. Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Fröken Wetterström begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 72 ja och 43
nej, varjämte 93 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.

H) i utskottets utlåtande nr 41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
VII) av herr Edström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice
talmannen tillkännagav, att han funne
flertalet av kammarens ledamöter ha
röstat för ja-propositionen. Herr Anderson
i Sundsvall begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 101 ja och 73 nej, varjämte 35
av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. J

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. K 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

hemställan, dels ock på bifall till motionerna
I: 593 och II: 725; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. K 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. L

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
IX); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustavsson i Alvesta begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
L) i utskottets utlåtande nr 41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen IX) av herrar Axel Kristiansson
och Gustavsson i Alvesta.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 142
ja och 35 nej, varjämte 32 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. M

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23 153

§ 2

ökat stöd åt handikappade

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 42, i anledning av väckta motioner
om ökat stöd åt handikappade.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft sex inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna nr 298
i första kammaren av herr Larfors samt
nr 387 i andra kammaren av herr Ekström
i Björkvik m. fl.;

2) de likalydande motionerna nr 299
i första kammaren av herr Lundström
m. fl. samt nr 390 i andra kammaren
av herr Ohlin m. fl., såvitt motionerna
anginge dels invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
till den som ej utförde
förvärvsarbete, dels ock halva
invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar; 3)

de likalydande motionerna nr 598
i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 722 i andra kammaren av
herr Hedlund m. fl., såvitt motionerna
avsåge hjälptillägg.

Motionerna under 2) och 3) hade i övriga
delar behandlats av utskottet i annat
sammanhang.

I motionerna I: 298 och 11: 387 hade
hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om en översyn av gällande
bestämmelser så att en 50-procentig utbetalning
kan äga rum av såväl invaliditetstillägg
som invaliditetsersättning».

I motionerna I: 299 och II: 390 hade,
såvitt nu var i fråga, yrkats

A. att riksdagen måtte

1. besluta genomföra sådan ändring
i 9 kap. 2 § andra stycket i lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
att fr. o. m. den 1 juli 1964
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
skulle kunna utgå till handikappade
som hade betydande merutgifter
för hjälpmedel även när de på grund
av studier med yrkesinriktning, omskol -

ning eller annan yrkesutbildning inte
utförde förvärvsarbete,

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning i syfte att föranleda
beslut som gällde från den 1 juli 1965
rörande införande av halva invaliditetstillägg
och invaliditetsersättningar
för medelsvårt handikappade personer;

B. att utskottet måtte företaga av yrkandet
under 1. föranledda lagändringar.

I motionerna I: 598 och II: 722 hade,
såvitt nu var i fråga, yrkats att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa att förslag måtte utarbetas
rörande införande inom folkpensioneringen
av ett särskilt tillägg, hjälptilllägg,
till pensionärer med varaktigt nedsatt
förmåga att klara sig själva, dock
ej i sådan omfattning att rätt till invaliditetsersättning
gällde, att utgå med
25 procent av basbeloppet, d. v. s. i
nuläget 1 200 kr. per år, och oavsett
vid vilken ålder hjälpbehovet inträtt
samt i övrigt i huvudsak enligt av 1958
års socialförsäkringskommitté angivna
grunder.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen — i anledning av
motionerna I: 299 och II; 390, såvitt
anginge invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar
till handikappade, som
på grund av studier med yrkesinriktning,
omskolning eller annan yrkesutbildning
inte utförde förvärvsarbete —
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva Kungl. Maj it till känna
vad utskottet i denna del anfört;

B. att riksdagen i anledning av följande
motioner, nämligen

1) motionerna 1:298 och 11:387,

2) motionerna 1:299 och 11:390, såvitt
anginge halva invaliditetstillägg och
invaliditetsersättningar, samt

3) motionerna 1:598 och 11:722, såvitt
anginge hjälptillägg,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
såsom sin mening giva Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet i dessa delar
anfört, samt

154

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Ökat stöd åt handikappade

C. att motionerna i motsvarande delar,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet under A.
och B. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Edström, Erik Filip Petersson, Axel
Kristiansson, Anderson i Sundsvall,
Gustavsson i Alvesta och Carlsson i
Huskvarna, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa,

A. att riksdagen — med bifall till motionerna
I: 299 och II: 390, såvitt anginge
invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar
till handikappade, som
på grund av studier med yrkesinriktning,
omskolning eller annan yrkesutbildning
inte utförde förvärvsarbete ■—
måtte för sin del antaga i reservationen
intaget förslag till lag angående ändring
i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring, innebärande att
9 kap. 2 § andra stycket i lagen om allmän
försäkring kompletterades med
stadgande av innebörd, att även den
som på grund av omskolning, yrkesutbildning
eller eljest till följd av studier
vore förhindrad utföra förvärvsarbete
skulle äga rätt till invaliditetstillägg och
invaliditetsersättning;

B. att riksdagen med bifall till följande
motioner, nämligen 1) motionerna
I: 298 och II: 387 samt 2) motionerna
1:299 och 11:390, såvitt anginge
halva invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar,
samt i anledning av
motionerna I: 598 och II: 722, såvitt anginge
hjälptillägg, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning
och förslag till nästa års riksdag
om sådan komplettering av lagen
om allmän försäkring att möjlighet öppnades
för halvt invaliditetstillägg och
halv invaliditetsersättning;

C. att motionerna 1:598 och 11:722,
såvitt anginge hjälptillägg, i den mån
de icke kunde anses besvarade genom
vad reservanterna i motsvarande del
hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Edström
m. fl.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
i motsvarande del; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Anderson i
Sundsvall begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
A) i utskottets utlåtande nr 42, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Edström m. fl. i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 131
ja och 71 nej, varjämte 7 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Nr 23 155

Åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna

Kammaren hade alltså bifallit utskot- måtte föranleda någon riksdagens åttets
hemställan. gärd.

Mom. B och C

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
av herr Edström m. fl. i motsvarande
del. och biföll kammaren vad
utskottet hemställt.

§ 3

Föredrogs vart efter annat allmänna
beredningsutskottets utlåtanden:

nr 29, i anledning av väckta motioner
om en näringsgeografisk utredning
angående kanalförbindelserna i Sverige,

nr 30, i anledning av väckta motioner
om tillvaratagande av husmödrars
sakkunskap beträffande miljöfrågor
m. m., och

nr 31, i anledning av väckt motion
om ökad utbildning för första hjälp
vid trafikolyckor.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 4

Åtgärder för att trygga sysselsättningen

för de mellansvenska gruvarbetarna

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 32, i anledning av
väckta motioner om åtgärder för att
trygga sysselsättningen för de mellansvenska
gruvarbetarna.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 628 av herr Lager och II: 765 av
herrar Hagberg och Holmberg hade föreslagits,
att riksdagen i skrivelse till
regeringen begärde en utredning med
uppgift att framlägga förslag till tryggande
av de mellansvenska gruvarbetarnas
sysselsättning.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:628 och 11:765 icke

Utskottet hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Vi har i en motion,
som väckts i första kammaren av herr
Lager och i andra kammaren av mig
och herr Holmberg, markerat sysselsättningsfrågan
vid de mellansvenska
gruvorna. Vi har erinrat om att ett
20-tal gruvor på ganska kort tid har
nedlagts och att flera gruvor tydligen
kommer att nedläggas inom en icke
avlägsen framtid, därest inga särskilda
åtgärder vidtages. Dessa driftinställelser
medför mycket svåra verkningar
både för de anställda, för deras familjer
och för samhällena, eftersom det i
regel rör sig om en produktion av
ganska ensartad karaktär. Det framhålles
också att två tredjedelar av de anställda
befinner sig i 60-årsåldern.

Men det gäller naturligtvis mera än
själva arbetet för människorna. Här
finns stora råvarutillgångar, som många
länder skulle betrakta som mycket värdefulla,
det finns en utbyggd produktionsapparat,
det gäller stora investeringar,
det finns maskiner, byggnader
o. s. v., vilka riskerar att bli mer eller
mindre värdelösa därest man låter det
fortsätta på detta sätt.

Utskottet har anmodat en rad olika
sakkunniginstanser att yttra sig om motionen.
Därvid fäster jag mig särskilt
vid kommerskollegium som hävdar, att
det inte finns någon ökad marknad och
att det på denna grund inte kan vara
aktuellt att vidta några åtgärder. Det
är dock stora förändringar som har
ägt rum. På tio år fram till 1961 har
produktionen av järnmalm ökat med
28 procent, sinter med 110 procent,
järnsvamp med 300 procent, tackjärn
med 70 procent, göt- och stålgjutgods
med 100 procent samt handelsstål och
järn med 110 procent. Det är en oerhörd
expansion som har ägt rum. Det

156 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Åtgärder för att trygga sysselsättningen

finns ingenting som talar för att en sådan
expansion inte skulle fortsätta.

Jag vill erinra om det faktum att tre
fjärdedelar av världen nu står inför
valet mellan en industrialisering eller
att inte kunna klara sig i kampen för
tillvaron. Det är uppenbart att vid denna
industrialisering också de gamla industriländerna
måste hjälpa till. För
min del förstår jag därför inte den invändning
som gjorts från konmierskollegium
om att det inte finns någon
marknad eller att marknaden inte ökar.
Jag tror att den kommer att öka väsentligt.

Därtill kommer att en hel del av dessa
gruvor ägs av staten. Det är betecknande
att medan en rad privata gruvor
också har förädlingsindustrier i anslutning
till gruvorna gäller detta inte
i fråga om statens gruvor. Redan ur
den synpunkten borde det vara ganska
naturligt — om man menar att gruvdriften
skall kunna upprätthållas och
vara produktiv — att man tillser att
åtgärder vidtages för att förädla den
malm som finns.

Vi har tagit upp tre frågor i vår motion.
De gäller förädlingen av malmen,
upprättandet av en försäljningsorganisation
och åtgärder för att nedbringa
fraktkostnaderna.

En del av dessa malmtransporter
sker via Oxelösundsbanan. Det var naturligtvis
en dålig kompromiss när staten
avstod från att genomföra beslutet
om att förstatliga alla järnvägar och
tillät Trafik AB Grängesberg-Oxelösund
att behålla denna viktiga järnväg. Men
det är också uppenbart att frågan om
fraktrabatter kan lösas trots de nuvarande
ägandeförhållandena.

Vi har i motionen även tagit upp frågan
om uppförandet av ett nytt järnverk.
Vi anser det vara rationellt för
dessa gruvor att åtminstone förädla
malmen fram till tackjärn inom landet,
ehuru det mest ekonomiska och det
mest rationella vore att ytterligare förädla
malmen här.

för de mellansvenska gruvarbetarna

Staten har tillsammans med Trafik
AB Grängesberg-Oxelösund en försäljningsorganisation
som sköter försäljningen
av Grängesbergsbolagets och
LKAB:s malm. Någonting liknande finns
inte för övriga gruvor i Mellansverige.
Men principfrågan är ju knäckt. Vi har
inte varit särskilt varma anhängare av
detta samröre mellan staten och Grängesbergsbolaget
i fråga om försäljningsorganisationen.
Men nu finns denna
organisation, och det är uppenbart att
om de mellansvenska gruvornas malmförsäljning
kunde koncentreras till en
sådan organisation, skulle det finnas
bättre avsättningsmöjligheter.

Ännu en mycket viktig sak är att det
inom landet uppenbarligen finns en
mycket stor marknad för en ökad produktion
av i Sverige förädlat järn. Jag
erinrar om att det bara under 1962
importerades liandelsfärdigt samt annat
järn och stål för inte mindre än
1 miljard 600 miljoner kronor. Denna
siffra tyder på att det finns stora möjligheter
att kunna bygga ut förädlingsindustrien
och basera den på svenska
behov, vilket skulle innebära att importen
av dessa varor kunde minska avsevärt.

De sakkunniga är inte intresserade av
sådana åtgärder. I allmänhet går deras
uttalanden i negativ riktning. Ett av
de motiv som från privathåll betraktas
som bärande är, såvitt jag kan förstå,
att det vore fördelaktigare att bygga ut
redan befintliga hyttor än att bygga
ett nytt stålverk eller järnverk. Men
privatintressena har inte gjort detta,
och det finns ingenting som tyder på
att man från det hållet har några planer
härpå.

Det finns dock en instans som i gengäld
har yttrat sig mycket positivt om
motionen och det är Gruvindustriarbetareförbundet,
vars uttalande helt går i
den riktning som vi har angett i vår
motion.

.lag skall därför, herr talman, trots
utskottets negativa inställning, be att få

Onsdagen den 13 maj 19(54 em.

Nr 23

157

Åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna

yrka bifall till motionen nr 765 i denna
kammare.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Jag skall be att få framföra
några korta kommentarer till det
utskottsutlåtande som vi nu behandlar.

Frågan om de mellansvenska gruvornas
vara eller icke vara har varit föremål
för stor uppmärksamhet under de
senaste åren. Det är framför allt de
mindre exportgruvorna som har kommit
i brännpunkten genom den hårdnande
konkurrensen på malmmarknaden.
Det är ju för all del i dag lättare
att sälja malm än för ett par år sedan,
men priserna är pressade och marginalerna
blir naturligtvis också knappa
för många smågruvägare.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet
har ägnat frågan stor uppmärksamhet,
och förbundsstyrelsen har vid åtskilliga
tillfällen i bestämda ordalag
framhållit, att man tror på den mellensvenska
gruvindustriens framtid. Man
har också framfört argument, varför
man har den uppfattningen.

Jag tänker inte vid denna något sena
timme referera alla de synpunkter som
förbundet har lagt på denna fråga; de
har framförts vid uppvaktningar inför
regeringen — jag har själv tillsammans
med förbundsstyrelsen varit med om eu
sådan uppvaktning förra året — och
dessa argument är välkända såväl för
regeringen som för de andra organ
som har att handlägga dessa frågor.
Jag skulle endast sammanfattningsvis
vilja säga att förbundet framhållit vikten
av att något göres för att styra utvecklingen
i rätt riktning, och man har
pekat på en rad åtgärder som bör vidtagas
för att förhindra den gruvdöd
som befaras. Man har bl. a. hänvisat
till utvecklingen på järn- och stålmarknaden,
som onekligen pekar på starkt
ökad konsumtion av dessa produkter.
Förbundet har också hänvisat till det
radikalt förändrade läge som enligt
förbundets uppfattning uppstått genom

den nya framställningsprocess för tackjärn
som utexperimenterats vid Domnarvet.
Metoden går ut på syrgasreduktion
i roterande ugnar. Denna metod
förbilligar tackjärnsframställningen radikalt.
Att anlägga en ugn av detta
slag kostar bara en tredjedel av anläggningskostnaderna
för en masugn,
och eftersom de mellansvenska malmerna
lämpar sig utmärkt för denna
nya metod, kan det väl allvarligt ifrågasättas,
om inte denna metod ger de
små gruvorna en jättechans att hävda
sig. Förbundet har ifrågasatt, om inte
de mindre gruvorna i Mellansverige --inklusive Statsgruvor — vilka exporterar
sin malm, borde ena sig om att bygga
upp en egen förädlingsindustri i stället
för att exportera malmen. Därigenom
skulle, menar förbundsstyrelsen, gruvornas
framtid säkras. Man har ju tillräcklig
malmbas i redan befintliga, väl
utbyggda och väl planerade gruvor.

Jag vill inte här yttra mig över huruvida
det skulle vara ekonomiskt lönsamt
att nu anlägga ett järnverk, men
det är en av de många aspekter som har
framförts i diskussionen. Förbundet har
också menat att samarbetet bör drivas
längre än till att bygga ut järn- och
stålindustrien. En bättre planerad och
samordnad försäljningsorganisation
borde också betyda en hel del. Det kan
väl inte vara rationellt att varje liten
gruvägare skall åka ut på världsmarknaden
och försöka sälja sina produkter
i konkurrens med de stora giganterna
på området. Den goda kontakten mellan
gruvföretaget och kunden, som kommerskollegium
talar om i sitt yttrande
över motionerna, torde kunna upprätthållas
även i en större organisation.

Herr talman! De fraktsatser, som
tillämpas för malm på de svenska järnvägarna,
ter sig onekligen höga vid en
internationell jämförelse. Det är därför
ganska naturligt att just fraktsatserna
har kommit att stå i brännpunkten
i denna diskussion. Förbundsstyrelsen
har också framhållit som sin

158 Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964 em.

Åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna

mening att fraktsatserna borde sänkas,
men jag vill undersryka, att man ingalunda
har syftat till någon subvention
av frakterna, utan man har endast menat
att dessa skulle baseras på kostnadskalkyler.
I de fall, där marginalen för
vissa gruvägare nu är mycket smal,
kan det ju tänkas att en sänkning av
frakterna skulle innebära en förmån
som skulle kunna underlätta fortsatt
drift vid vissa gruvor.

Man har också varit inne på tanken
att tiden nu borde vara inne att upphäva
den gällande regleringen av köpskrot.
Det finns en del experter som
är av den meningen, att regleringen
försenat och förhindrat en välbehövlig
utbyggnad av tackjärnsframställningen.
Man menar alltså att konkurrensen bör
vara fri mellan skrot och tackjärn.

Herr talman! Vi skall ju inte i dag
ta ställning till vad som bör göras för
att trygga sysselsättningen vid de mellansvenska
gruvorna — det skall väl
den pågående utredningen komma fram
till — men jag har ändå velat framföra
de här synpunkterna med anledning
av den debatt som förts i dessa
frågor.

Beträffande frågan om huruvida man
nu skall sätta till en ny utredning, menar
jag att när man nu har organ som
sysslar med frågan så kan det väl
ifrågasättas om en ny utredning kan
åstadkomma så särdeles mycket utöver
vad dessa organ kan göra. Jag vill dock
understryka vikten av att dessa frågor
ägnas tillbörlig uppmärksamhet och att
alla möjligheter tillvaratas för att de
svenska gruvornas malmtillgångar kommer
att utnyttjas på ett förnuftigt sätt.
Det är också mycket viktigt, att den industriavdelning,
som sorterar under
handelsdepartementet och som väl i
första hand skall handlägga dessa ärenden
har tillräckliga personella och ekonomiska
resurser för att kunna följa
upp frågorna.

Jag vill också till sist, herr talman,
understryka herr Hagbergs uttalande,

att detta inte enbart är en sysselsättningsfråga.
Det är också i allra högsta
grad en fråga om att tillvarata en viktig
råvara och eventuellt att förädla
densamma. Jag är övertygad om att
denna råvara, som inte växer till igen
— när den är borta så är den borta —
i framtiden också kommer att behövas
för den mellansvenska järn- och stålframställningen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr SKOGLÖSA (ep):

Herr talman! Utskottet har avstyrkt
de motioner som behandlas i allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr
32. Det har utskottet gjort med anledning
av de yttranden som utskottet har
infordrat från en hel rad av myndigheter
och organisationer.

Beträffande de punkter i motionen
som handlar om samverkan i försäljningshänseende
säger exempelvis kommerskollegium
att man anser att malmförsäljningen
skulle försvåras därigenom
att produktionen är olikartad och
att det behövs en direkt kontakt mellan
gruvföretaget och kunden. Vidare
säger man att vad frakttaxorna beträffar
så har de redan tagits upp till behandling
av berörda myndigheter. Tanken
på ett statligt järnverk i Mellansverige
anser kommerskollegium vara
orealistisk.

Landsorganisationen hänvisar till ett
av Gruvindustriarbetareförbundet avgivet
yttrande, vari man säger att de i
motionen berörda spörsmålen bör handläggas
inom ramen för den ordinarie
verksamheten i handelsdepartementets
industriavdelning, finansdepartementets
planeringsråd och arbetsmarknadsstyrelsen.

Det är ungefär på samma sätt med
hela raden av remissyttranden — Sveriges
arbetsgivareförening, AB Statsgruvor
och Svenska gruvföreningen har
praktiskt taget alla avstyrkt motionen.

Utskottet anser att det i remissytt -

Onsdagen den 13 maj 1964 em. Nr 23 159

Åtgärder för att trygga sysselsättningen för de mellansvenska gruvarbetarna

randena framförts så vägande invändningar
mot förslagen, att utskottet inte
ansett sig kunna ta annan ställning än
den utskottet nu har tagit. När man dessutom
kan konstatera, att praktiskt taget
alla dessa problem redan är under
behandling i industriavdelningen, planeringsrådet,
arbetsmarknadsstyrelsen
samt arbetsmarknadsutredningen, kan
jag inte annat, herr talman, än yrka bifall
till utskottets hemställan.

överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
1:628 och 11:765; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 5

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 33, i anledning av
väckta motioner om utredning angående
filmcensuren.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till fortifikationsförvaltningen,

nr 106, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åldringsvårdsfrågor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1964/65 till allmänna barnbidrag
och till bostadsrabatter jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1964/65 till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
jämte i ämnet
väckta motioner m. m.,

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:Ls
proposition angående inrättande av en
avdelning för kemi vid tekniska högskolan
i Lund m. m. jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om bidragsförskott
m. m., i vad propositionen
hänvisats till statsutskottet,

nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående den framtida organisationen
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för
biståndsexperters anställningsvillkor,
m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 52, med föranledande av väckt
motion i anledning av riksbankens diskontohöjning
den 30 januari 1964, såvitt
motionen hänvisats till bevillningsutskottet,
och

nr 54, i anledning av väckt motion
angående beskattningen av avverkning
av skog, m. m.; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av väckta motioner
om åtgärder mot diskriminering
av ras- eller minoritetsgrupper i Sverige
och om undersökning av zigenarnas
situation.

§ 7

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 189, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i
förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt, m. m.

§ 8

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av fru Forsling
till herr statsrådet och chefen för so -

160

Nr 23

Onsdagen den 13 maj 1964

cialdepartementet angående en ny organisations-
och arbetsform för statens
ungdomsråd.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 22.31.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 64
414888