Nr 22 FÖRSTA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:22)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 22 FÖRSTA KAMMAREN 1964

5—8 maj

Debatter m. m.

Tisdagen den 5 maj Sid.

Svar på frågor:

av herr Lager ang. officiella besök i andra länder av statsråds ledamöter

............................................ 3

av herr Jonasson om undantag från allmän varuskatt för begagnade
traktorer och lantbruksmaskiner .................. 4

av herr Petersson, Erik Filip, ang. allmän flaggdag vid allmänt

val.................................................... ®

av herr Isacson om provisoriska åtgärder mot nedskräpning

med skrotade bilar .................................... 6

av herr Enarsson ang. intervjuer i TV med elever på ungdomsvårdsskola
efter rymning .............................. 7

Onsdagen den 6 maj

Underlättande av valdeltagande för avlägset boende, m. m....... 10

Om rättshjälp i administrativa mål .......................... 22

Lag om bidragsförskott...................................... 25

Igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten .............. 28

Försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m..... 52

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Wanhainen om åtgärder mot arbetslösheten i Norrbottens
län .............................................. 65

av herr Bengtson ang. anskaffande av bostäder i vissa fall för

personal vid utrikesdepartementet ...................... 65

av herr Bengtson ang. ianspr&ktagande av automobilskattemedlens
specialbudget för en snabbare upprustning av vägarna 65
av herr Åkerlund ang. färjetrafiken Furusund—Köpmanholm .. 65

l Första kammarens protokoll 196t. Nr 22

Nr 22

Innehåll

Fredagen den 8 maj gjd_

Interpellation av herr Wikner om åtgärder för att förebygga olyckor
till följd av bristfälliga kopplings- och draganordningar

mellan lastbil och släpvagn ................................ 67

Meddelande ang. enkel fråga av herr Nyman ang. arbetstillfällen
för skolungdom under ferier .............................. 68

Samtliga avgjorda ärenden

Tisdagen den 5 maj

Protokoll från justitiedepartementet ang. fullmaktsgranskning .. 3

Onsdagen den 6 maj

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11, ang. ändring i lagen om
val till riksdagen m. m................................... 10

Statsutskottets utlåtande nr 64, ang. nybyggnad av kasernetablissement
m. m. för Svea livgarde och Svea ingenjörregemente 22

— nr 65, ang. uppsättande av en svensk beredskapsstyrka för FN tjänst

m. m............................................. 22

— nr 66, ang. anslag till markförvärv för övningsfält m. m..... 22

— nr 67, ang. lån till vissa ombyggnadsarbeten vid Norrbacka institutet

m. m........................................... 22

— nr 68, ang. förslag till stämpelskatteförordning, m. m....... 22

— nr 69, om pension till förre vaktmästaren vid de svenska institutionerna
i Liitzen, förvaltaren Hans Svensson ............ 22

— nr 70, i anledning av vissa paragrafer i riksdagens år 1963 för samlade

revisorers berättelse angående granskning av statsverket
.................................................. 22

Bevillningsutskottets betänkande nr 43, ang. ändring i förordningen
om allmän energiskatt, m. m....................... 22

Första lagutskottets utlåtande nr 24, ang. översynen av den administrativa
rättsskipningen .............................. 22

— nr 25, om rättshjälp i administrativa mål.................. 22

— nr 26, ang. straffpåföljden vid vårdslös deklaration.......... 25

— nr 27, i anledning av viss paragraf i riksdagens år 1963 för samlade

revisorers berättelse angående granskning av statsverket
.................................................. 25

Andra lagutskottets utlåtande nr 47, ang. förslag till lag om bidragsförskott,
m. m....................................... 25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30, ang. ändrad lydelse av 1 §
lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete ........ 28

— nr 31, ang. vissa anslag ur kyrkofonden, m. m............... 51

Jordbruksutskottets utlåtande nr 10, ang. viss omorganisation av

jordbrukstekniska institutet och statens forskningsanstalt för
lantmannabyggnader, m. m............................... 52

— nr 11, ang. organisationen av statens lantbrukskemiska laboratorium,
m. m............................................. 64

Tisdagen den 5 maj 1964

Nr 22

Tisdagen den 5 maj

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 5 maj 196''t.

Till justitiedepartementet hade denna
dag från länsstyrelsen i Örebro län
inkommit fullmakt för förbundsordföranden
Gustav Kolare, Enskede, vilken
vid ny röstsammanräkning blivit utsedd
såsom ledamot av riksdagens första kammare
i stället för avgången ledamot av
samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot densamma
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Det antecknades, att herr Kolare utsetts
att inträda såsom ledamot av kammaren
i stället för herr Lindahl, vilken
avlidit.

Herr Kolare infann sig nu och intog
sin plats i kammaren.

Ang. officiella besök i andra länder av
statsrådsledamöter

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER erhöll ordet för att besvara
herr Lagers fråga angående officiella
besök i andra länder av statsrådsleda -

möter, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 29 april, och anförde: Herr

talman! Herr Lager har frågat
mig om jag övervägt att lämna riksdagen
och därmed allmänheten en sammanfattande
redogörelse för resultaten
av regeringsmedlemmars officiella besök
i främmande länder under senaste
året.

Regeringsmedlemmarnas besök i främmande
länder följs med stor uppmärksamhet
av press, radio och television.
Officiella kommunikéer lämnas i allmänhet
om de överläggningar som skett
i samband med besöken. Jag tror därför
att man kan säga att allmänheten
hålles väl informerad om dessa resor
och de resultat som uppnås. Om direkta
förhandlingar förekommit redovisas de
i allmänhet i propositioner till riksdagen.
I utrikesdebatten och i andra sammanhang
har också redogörelser lämnats
från ifrågavarande kontakter med
regeringarna i andra länder.

Jag vill gärna understryka att dessa
besök vid sidan av de vanliga diplomatiska
förbindelserna har ett stort allmänt
intresse, inte minst därigenom att
de ofta utgör inledningen till nya och
förbättrade kontakter på en lång rad
områden.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsministern för ett snabbt svar, ett
kort svar och ett i vissa stycken gott
svar.

Denna fråga ställde jag i utrikesdebatten
den 8 april i år, och föredragande
statsrådet hade den gången inte möjlighet,
lust eller tid — vad vet jag om
motiven — att svara på frågan. Det är
anledningen till att jag har upprepat

Nr 22

Tisdagen den 5 maj 1964

Om undantag från allmän varuskatt för begagnade traktorer och lantbruksmaskiner -

den. Det anfördes nämligen i den diskussionen
att dessa ministerresor på
högsta eller kanske jag kan säga näst
högsta nivå har ökat avsevärt under senare
tid. Jag tror i likhet med herr statsministern
att detta är en god utveckling,
och det är inte för att opponera
mig mot denna reseverksamhet som jag
har ställt denna fråga.

Det var närmast nyfikenheten om vad
dessa resor inbringar i resultat som föranledde
frågan. Nu säger herr statsministern
att resorna följs med stor uppmärksamhet
av press, radio och television
och att officiella kommunikéer i
allmänhet lämnas om överläggningar
som skett i samband med besöken. Det
är riktigt att det lämnas kommunikéer,
men att säga att dessa håller allmänheten
väl informerad om vad som förevarit
är väl ändå att ta till en överdrift,
ty oftast är dessa kommunikéer hållna
i sådana ordalag att de inte lämnar allmänheten
så värst stor upplysning. Jag
föreställer mig att utrikesnämnden får
mera utförliga redogörelser, men eftersom
den består av endast ett par dussin
personer så är det en försvinnande liten
del av det svenska folket som får del
av det som kan vara av mera allmänt
intresse.

När herr statsministern nu säger att
det i utrikesdebatterna lämnas sådana
besked om resultaten av resorna så vill
jag hävda att det i den senaste debatten
endast förekom två rader om statsministerns
och utrikesministerns besök i
Bonn, nämligen ett besked om att man
där hade diskuterat handelspolitiska
frågor.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Om undantag från allmän varuskatt för
begagnade traktorer och lantbruksmaskiner Herr

statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för

att besvara herr Jonassons fråga om undantag
från allmän varuskatt för begagnade
traktorer och lantbruksmaskiner,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 29 april, och yttrade:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat
mig om jag har för avsikt att lägga
fram förslag för riksdagen om att begagnade
traktorer och lantbruksmaskiner
skall befrias från allmän varuskatt
och om i så fall proposition i frågan
kan väntas till årets höstriksdag.

Allmänna skatteberedningen väntas
inom kort avlämna ett betänkande med
förslag till bl. a. omläggning av den indirekta
beskattningen. Den delfråga som
herr Jonasson berört får tas upp till
övervägande i samband med skatteberedningens
förslag. Det är därför inte
möjligt att framlägga proposition i frågan
till årets höstriksdag.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag skall be att få tacka
finansministern för svaret.

Anledningen till denna fråga är att
man på detta område enligt det nuvarande
systemet har en upprepad beskattning,
vilket förorsakar ytterligare
svårigheter och fördyringar för jordbruket
som redan befinner sig i ett mycket
ansträngt läge.

1963 års riksdag beslöt att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
av frågan om omläggning av den allmänna
varuskatten på begagnade traktorer
i enlighet med vad som gäller för
person- och skåpbilar. Sedan dess har
man undrat vart denna fråga tagit vägen,
och varför ingenting har gjorts.
Personligen beklagar jag att intet har
gjorts.

Nu säger finansministern att den allmänna
skatteberedningen inom kort
väntas avlämna ett betänkande med förslag
bl. a. till omläggning av den indirekta
beskattningen men att detta förslag
inte kan komma fram i höst. När
förslaget kommer kanske det blir sju re -

Tisdagen den 5 maj 1964

Nr 22

sor värre än det system vi liar. Jag vill
ändå fråga finansministern: När kan
man beräkna att detta nya aktstycke
kommer som också inkluderar en förändring
på denna punkt?

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag är alltid försiktig
när det gäller att ställa ut några definitiva
löften. Jag har fått löfte om att få
utredningens förslag under maj månad.
Det är möjligt att man lyckas med det,
och det är möjligt att man inte lyckas
med det.

Detta är en så stor och genomgripande
fråga att det tarvas en ordentlig remisstid.
I bästa fall kan förslag föreläggas
vårriksdagen 1965. I sämsta fall
blir det 1966 eller måhända hösten däremellan.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för beskedet. Han har
verkligen bemödat sig att tänka över
denna fråga. Det kan vara en god upplysning
för alla.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. allmän flaggdag vid allmänt val

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet
för att besvara herr Erik Filip Peterssons
fråga angående allmän flaggdag vid
allmänt val, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 29 april, och
anförde:

Herr talman! Herr Petersson har frågat
mig om jag vill medverka till att dag
för allmänt val uppföres som allmän
flaggdag och till att bestämmelse härom
utfärdas i så god tid att den kan tilllämpas
vid årets val.

Frågor rörande allmänna flaggdagar
är inte särskilt reglerade genom offent -

Ang. allmän flaggdag vid allmänt val

liga bestämmelser annat än för försvarets
del.

Frågor rörande Sveriges flagga är för
närvarande under utredning av eu särskilt
tillkallad utredningsman. Denne
har enligt direktiven i uppdrag att bl. a.
klarlägga de frågor som sammanhänger
med att en enhetlig ordning genomföres
för rikets samtliga allmänna flaggdagar
och har därvid att pröva de olika förslag
som har framförts om nya flaggdagar;
härvid överväges också det tidigare
framförda förslaget att valdag skall
vara flaggdag. Eftersom sålunda utredning
i saken pågår, vill jag för dagen
inte ta ställning till frågan.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för svaret. Frågan om en
översyn av nu gällande bestämmelser
angående allmänna flaggdagar togs upp
i riksdagen redan 1949 i en motion. I
anledning av denna beslöt riksdagen att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om en översyn av dessa bestämmelser
angående rikets allmänna flaggdagar
och även ta upp frågan om utökning av
antalet flaggdagar. Kungl. Maj:t har sålunda
haft god tid på sig — hela 15 år
— att fundera på denna fråga.

År 1961 togs frågan upp på nytt i en
motion, och därvid framhölls särskilt
det stora värdet av att valdagarna blev
allmänna flaggdagar. I anledning av
denna motion kom senare en utredning
till stånd.

Man tycker att denna fråga om att
valdagen skall vara flaggdag skulle vara
så pass lätthanterlig, att det inte i det
fallet behövdes någon utredning utan
att den snabbt skulle kunna avgöras.
Jämfört med nuvarande allmänna flaggdagar
får man väl säga att valdagen
mycket väl fyller kravet på att komma
med i raden av dessa. För min del betraktar
jag valdagen som en verkligt
nationell dag, och jag tycker därför att
det är fullt berättigat att vår flagga då
användes för att markera detta.

Nr 22

Tisdagen den 5 maj 1964

Om provisoriska åtgärder mot nedskräpning med skrotade bilar

Nu blir det bara att vänta, och jag
får tillönska utredningsmannen hälsa
och krafter, så kommer kanske frågan
fram till ett positivt beslut.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Om provisoriska åtgärder mot nedskräpning
med skrotade bilar

Herr statsrådet HERMANSSON erhöll
ordet för att besvara herr Isacsons fråga
till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet om provisoriska
åtgärder mot nedskräpning med
skrotade bilar, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll för den 29 april,
och yttrade:

Herr talman! Herr Isacson har frågat
om jordbruksministern i avvaktan på
bilskrotningsutredningens betänkande är
beredd att vidta några provisoriska åtgärder
för att komma till rätta med den
alltmer florerande nedskräpningen med
nedskrotade bilar.

Förevarande spörsmål berörs i den
nyligen avlämnade propositionen med
förslag till naturvårdslag. Jag ber att få
hänvisa till vad departementschefen där
anfört i anslutning till 19 och 20 §§
samt 23 och 24 §§. Några provisoriska
åtgärder härutöver övervägs inte.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Av detta svar verkar
det kanske som om jag inte hade läst
propositionen i fråga. Det har jag gjort
med stort intresse, och det är mot bakgrunden
av propositionen jag ställt denna
fråga. När jag får detta svar måste
jag kanske också klara ut för mig själv
att det hade varit bättre att lämna frågan
till kommunikationsministern därför
att de faktiska åtgärder som måste
vidtagas för att komma till rätta med
nedskrotning måste väl handhas av kommunikationsdepartementet.

Den 1 januari nästa år skall den nya

säkerhetsinspektionen träda i kraft. Det
innebär att bilar som är mer än fem år
gamla kommer att bli obligatoriskt besiktigade.
Vi kan då förvänta oss en
väldig slakt av gamla rishögar, och följden
kommer säkert att bli att vi får
verkliga problem på landsbygden.

Statsrådet har här sagt att departementschefen
har tagit upp frågan i naturvårdslagen.
Där står det att länsstyrelsen
kan hindra skapandet av bilkyrkogårdar,
men det verkliga problemet
kommer att bli den nedskräpning i naturen
som uppstår när man bara kör ut
en bil och lämnar den, kanske på en
åker, i ett vägdike, utmed en skogsbilväg
eller rent av framme vid en gård.
Det är en mycket tungrodd apparat att
ta bort den, och därför får den stå där.

När man far runt i landet utefter turiststråken
ser man hur det ena bilvraket
efter det andra ligger utslängt och
förstör landskapsbilden. Det är ett stort
problem, och jag tror inte man kommer
till rätta med det enbart genom förbud
i naturvårdslagen, utan man måste också
kunna vidta praktiska åtgärder i någon
form, och jag hade väntat att någonting
skulle ha kunnat sägas om den
saken.

Bilskrotningsutredningen tillsattes den
27 juli 1961, och det utlovades att den
skyndsamt skulle framlägga förslag,
kanske redan i slutet av 1962. I årets
riksdagsberättelse står det att man beräknar
att bilskrotningsutredningen
skall framlägga förslag i början av år
1964, men något förslag har ännu inte
framkommit. Med tanke på den 1 januari
1965 anser jag det vara högst oroväckande
att man inte vidtar åtgärder
för att komma till rätta med problemet
hur dessa bilvrak skall kunna skaffas
undan på lämpligt sätt.

Jag ber att få tacka statsrådet Hermansson
för detta svar, men jag vill
samtidigt säga att jag hoppas att redan
höstriksdagen skall få ta ställning till
förslag om praktiska åtgärder för lösande
av detta framför allt för landsbygden
mycket allvarliga problem.

Nr 22

Tisdagen den 5 maj 1964

Ang. intervjuer i TV med elever på ungdomsvårdsskola efter rymning

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Herr Isacson uppehöll

sig vid de regler i den föreslagna naturvårdslagen
som förbjuder att man lämnar
skrotbilar i naturen. Dessutom finns
det emellertid bestämmelser som gör
det möjligt för länsstyreslen att tvinga
vederbörande att ta bort en bil som
innebär nedskräpning, och de bestämmelser
som finns i 24 § i det nya förslaget
har skärpts i förhållande till vad
som nu gäller.

Jag vill instämma med herr Isacson
i att detta är en viktig fråga. Det är
också en mycket svår fråga, och det är
därför naturligt både att utredningen
tar tid och att man måste avvakta utredningen
innan man kan ta ståndpunkt
till vilka ytterligare åtgärder som
kan vidtas på detta område.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Det allvarliga är ju att
vi inte vet vilka som vräker ut dessa
bilvrak. De tar bort namnskylten, nummerskylten
och plånar ut tillverkningsnumret,
och så står bilvraket där. Man
kommer inte åt det, och det kan få stå
kvar i månader, innan det enligt lag
får undanskaffas. Det är detta problem
som måste lösas mycket snart. Jag får
verkligen hoppas att inte bilskrotningsutredningen
tar så god tid på sig att
tänka igenom hur detta problem skall
lösas, att vi får en stor utställning av
utslängda rishögar runt omkring oss. Vi
borde få resultatet av denna utredning
i så god tid att det föreligger ett praktiskt
förslag före den 1 januari 1965.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Det är riktigt, som herr
Isacson säger, att svårigheten på detta
område till stor del ligger just i besväret
att bevisa vem som har åstadkommit
nedskräpningen. Det understryker emellertid
ännu mera hur viktigt det är att
verkligen utreda detta problem och att
vi, innan vi kan göra någonting, alltså

måste avvakta den utredning som kommer.

Jag vill instämma i att det är angeläget
att denna utredning kommer så
fort som möjligt och att, om det visar
sig möjligt, förslaget framlägges redan
i höst.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. intervjuer i TV med elever på

ungdomsvårdsskola efter rymning

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet
för att besvara herr Enarssons fråga
angående intervjuer i TV med elever på
ungdomsvårdsskola efter rymning, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 29 april, och anförde:

Herr talman! Herr Enarsson har frågat
om jag anser det lämpligt att TVintervjuer
tillåtes med elever efter rymning
från ungdomsvårdsskola och, om
så inte är förhållandet, om jag överväger
att lämna instruktioner härom till
vederbörande skolmyndighet.

Enligt ungdomsvårdsskolestadgan får
eu elev motta besök allenast med rektors
medgivande och på villkor som
denne äger bestämma. Rektor har alltså
möjlighet förhindra olämplig kontakt
med utomstående. TV-intervjuer med
elever som återkommit efter rymning
är enligt min mening mindre lämpliga.
Socialstyrelsen har i anslutning till ett
aktuellt fall i en cirkulärskrivelse till
skolornas rektorer lämnat vissa råd i
hithörande frågor. Några åtgärder därutöver
synes för närvarande inte erforderliga.

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! Jag ber att till chefen
för socialdepartementet, statsrådet Aspling,
få framföra ett tack för svaret på
min fråga. Jag vill endast understryka
att jag är fullt till freds med svaret. Någ -

8 Nr 22 Tisdagen den 5 maj 1964

Ang. intervjuer i TV med elever på ungdomsvårdsskola efter rymning

ra ytterjigare åtgärder avsåg jag inte
heller med min fråga. Ännu en gång ett
hjärtligt tack!

överläggningen ansågs härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att det arbetsplenum
som utsatts till fredag denna
vecka, d. v. s. dagen efter Kristi himmelsfärdsdag,
med hänsyn till antalet
och arten av de ärenden som i dag
bordlägges inställes. På fredag hålles
därför endast bordläggningsplenum.

Justerades protokollen för den 27 och
den 28 nästlidne april.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom socialdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 170, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till Svenska
vanförevårdens centralkommitté för
vissa byggnadsarbeten;

nr 171, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m.;

nr 172, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1964/65 till civilförsvaret
m. m.;

nr 174, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
vissa allmänna arvsfonden tillfallna
fastigheter; och

nr 175, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda fram -

ställningar om anslag för budgetåret
1964/65 till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet för tiden
den 8 den 10 maj 1964 för utrikes
tjänsteresa.

Stockholm den 5 maj 1964.

Herman Kling

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 64—70, bevillningsutskottets
betänkande nr 43, första
lagutskottets utlåtanden nr 24—27, andra
lagutskottets utlåtande nr 47, tredje
lagutskottets utlåtanden nr 30 och 31
samt jordbruksutskottets utlåtanden nr
10 och 11.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

153, angående vissa tjänster vid
kommunikationsverken; och
nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna m. m.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 71, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående reformering av
socionomutbildningen jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet m. m.;

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;

Tisdagen den 5 maj 1964

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården m. m.
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående rörlig kredit till
försvarets fabriksstyrelse;

bevillningsutskottets betänkande nr
50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 8 § förordningen den
19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av väckta motioner
angående de mindre och medelstora företagens
arbetsvillkor;

nr 28, i anledning av väckta motioner
om sänkning av priserna på byggnadsmaterial; nr

29, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning om engångsunderstöd
till f. d. städerskan
Anna Maria Olsson; och

nr 30, i anledning av väckt motion

Nr 22 9

om pension till förre förste kanslisten
Ebba Ihrman; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
och memorial:

nr 23, i anledning av väckta motioner
om utbyggnad av industrihälsovården; nr

24, i anledning av väckt motion
om åtgärder till förebyggande av yrkesskador
och yrkessjukdomar;

nr 25, i anledning av väckta motioner
om ökat skydd för taxichaufförer;

nr 26, i anledning av väckta motioner
angående auktorisation av revisorer;
och

nr 28, angående uppskov med behandlingen
av vissa ärenden.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.31.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Onsdagen den 6 maj

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Fru Myrdal anmälde, att hon åter infunnit
sig vid riksdagen.

Justerades protokollet för den 29
nästlidne april.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
153, angående vissa tjänster vid kommunikationsverken.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna in. m.,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
vid propositionen fogade lagförslag,
till behandling av lagutskott och i
övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 71—74 och 76,
bevillningsutskottets betänkande nr 50,
bankoutskottets utlåtanden nr 27—30
samt allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 23—26 och memorial nr 28.

Ang. underlättande av valdeltagande för
avlägset boende, m. m.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 11, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen om val
till riksdagen m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Till konstitutionsutskottet hade båda
kamrarna den 11 mars 1964 hänvisat
en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten
proposition, nr 59, vari Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den
26 november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen;

2) lag om ändring i kommunala vallagen
den 6 juni 1930 (nr 253); samt

3) lag angående ändrad lydelse av 3 §
lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt
att i mål och ärenden som tillhöra statseller
kommunalmyndighets handläggning
insända handlingar med posten
m. m.

I propositionen hade bland annat föreslagits
införandet av bestämmelser i
vallagarna om att valnämnderna borde
sörja för att väljare, som bodde avlägset
eller isolerat, bereddes möjlighet att
komma till vallokalerna vid allmänna
val. Kommunerna skulle enligt förslaget
svara för kostnaderna för valnämndernas
åtgärder.

Propositionen innehöll vidare förslag
om att de i riksdagen representerade
politiska partierna skulle få kostnaderna
för sina tryckta valsedlar ersatta av staten
vid val av rikskaraktär. Denna gottgörelse
skulle begränsas till att avse ett
antal valsedlar, som motsvarade högst
fem gånger antalet vid valet röstberättigade.

I samband med propositionen hade
utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta, till utskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 674 i första kammaren av herr
Torsten Andersson m. fl. och nr 819
i andra kammaren av herr Svensson i
Vä m. fl. I motionerna hade hemställts,
att riksdagen vid sin behandling av
proposition nr 59 måtte

1. besluta, att 95 § lagen om val till
riksdagen samt 59 § kommunala valla -

Onsdagen den (i maj 1964

Nr 22

Ang. underlättande av

gen skulle erhålla den lydelse, som angivits
i motionerna;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att i riksdagen representerat politiskt
parti vid val av rikskaraktär måtte erhålla
gottgörelse för kostnaderna för de
valsedlar partiet låtit iordningställa för
valet till den del antalet valsedlar, som
partiet iordningställt, ej överskrede
sex gånger det antal, vartill de i valet
röstberättigade väljarna uppginge; samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam prövning samt förslag rörande
rätt för i riksdagen ej representerad
meningsriktning med registrerad
partibeteckning att vid val av rikskaraktär
under vissa förutsättningar av statsverket
erhålla gottgörelse för de valsedlar
meningsriktningen låtit iordningställa
för valet.

De i motionerna förordade ändringarna
i lagen om val till riksdagen och i
kommunala vallagen avsågo, att kommuner,
vilka haft utgifter av ej ringa omfattning
för åtgärder, ägnade att underlätta
avlägset boende väljares deltagande
i allmänna val, skulle beredas möjlighet
att i särskild ordning erhålla
skälig gottgörelse av statsmedel.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1) att riksdagen måtte för sin del antaga
de i propositionen nr 59 framlagda
lagförslagen med de av motionerna
I: 674 och II: 819 föranledda ändringarna,
att 95 § lagen om val till riksdagen
och 59 § kommunala vallagen erhölle i
utlåtandet angivna lydelser;

2) att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:674 och 11:819, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning och förslag angående rätt
för i riksdagen ej representerad meningsriktning
med registrerad partibeteckning
att vid val av rikskaraktär erhålla
gottgörelse av statsverket för de
valsedlar, som iordningställts för valet;
samt

valdeltagande för avlägset boende, in. m.

3) att motionerna I: 674 och II: 819, i
den mån de icke besvarats genom vad
utskottet under 1 och 2 hemställt, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Elmgren, Damström,
Georg Pettersson, Olsén, Dahl, Spångberg,
Adamsson, Nilsson i Östersund,
Henningsson och Andersson i Billingsfors,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till propositionen nr
59 och med avslag å motionerna I: 674
och II: 819, såvitt dessa avsåge tillägg
till propositionens lagförslag, antaga de
i propositionen framlagda lagförslagen;

2) av herrar Elmgren, Damström,
Georg Pettersson, Olsén, Dahl, Adamsson,
Nilsson i Östersund, Henningsson
och Andersson i Billingsfors, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under 2 hemställa, att motionerna I:
674 och II: 819, såvitt dessa avsåge rätt
för meningsriktningar, som ej vore representerade
i riksdagen, att erhålla gottgörelse
för valsedelskostnader, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
ävensom

3) av fru Segerstedt Wiberg samt herrar
Kållqvist, Harald Pettersson, von
Friesen, Magnusson i Tumliult, Larsson
i Luttra, Hamrin i Jönköping och Svenungsson,
vilka ansett, att utskottets yttrande
i viss del bort erhålla den avfattning,
denna reservation visade, samt
att utskottet bort under 3 hemställa, att
riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:674 och 11:819, i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala, att ersättning för
valsedelskostnader enligt de i propositionen
nr 59 föreslagna bestämmelserna
borde utgå för ett antal valsedlar,
som motsvarade högst sex gånger antalet
i valet röstberättigade väljare.

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. underlättande av valdeltagande för

Herr PETTERSSON, GEORG, (s):

Herr talman! Som framgår av detta
utlåtande har utskottet blivit delat, och
jag tillhör reservanterna. Propositionen
och utlåtandet bygger på det förslag
som valutredningen har lämnat, och
den första avvikelsen från utredningens
förslag gäller kostnader som kan
uppstå för de kommuner som ordnar
valskjutsar för väljare vilka bor avlägset
eller isolerat och på valdagen saknar
möjlighet att färdas med allmänt
samfärdsmedel. Valutredningen hade
kommit fram till att man skulle införa
skyldighet för kommunerna att tillhandahålla
valskjutsar. Departementschefen
har ändrat ordalydelsen till att man
bör tillhandahålla valskjutsar. Anledningen
till ändringen är framför allt
att om det skulle föreligga en skyldighet
och en kommun uraktlät att fullgöra
den skulle det kunna bli en besvärsanledning,
och på det sättet skulle det bli
svårigheter.

Utskottsmajoriteten föreslår nu att
statsbidrag skall utgå, om kommunerna
för de valskjutsar som de till äventyrs
kommer att anordna har haft utgifter
»av ej ringa omfattning». Reservanterna
anser i likhet med departementschefen
att kostnaderna för dessa valskjutsar,
som alltså inte är bindande för
kommunerna, bör bäras av kommunerna
själva. Det synes mig nog så vanskligt
att få till stånd ett särskilt statsbidragssystem
för detta ändamål, och
dessutom får man väl hålla i minnet att
det pågår överväganden om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun.
Det har ju varit en allmän strävan att
försöka få bort alla små särskilda statsbidrag.
Man försöker att samla dem i
en pott, och så skall kommunerna på
det sättet få statsmedel till sådana kostnader
som det förut har utgått statsbidrag
till. Reservanterna anser alltså att
det inte finns anledning att nu försöka
konstruera ett nytt statsbidrag.

Den andra avvikelsen från regeringsförslaget
gäller huruvida ersättning för
valsedelskostnader skall utgå även till

avlägset boende, m. m.

meningsriktningar som inte är företrädda
i riksdagen. Utskottsmajoriteten
har stannat för att begära en skyndsam
utredning. Reservanterna har i denna
fråga funnit att utredningens förslag,
som också blivit understött av de flesta
remissinstanserna, är övertygande. Utredningens
förslag, som också framlagts
i propositionen, innebär att gottgörelse
för valsedelskostnader bör begränsas
till de partier som är representerade
i riksdagen. Denna avgränsning
är både strikt och enkel.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifall
till reservationerna nr 1 och 2.

Det finns sedan ytterligare en reservation
på en punkt där utskottet har
blivit delat på ett annat sätt. Reservanterna
önskar där att man skulle få ett
större antal valsedlar gratis än vad departementschefen
föreslagit. Departementschefen
har föreslagit -— och detta
förslag har följts av utskottet ■— att
man skulle få valsedlar till ett antal
som är fem gånger väljarunderlaget.
Nu har reservanterna ansett att
man bör få sex gånger antalet väljare.
Majoriteten i utskottet har funnit att
man bör kunna vara nöjd om man får
fem gånger väljarunderlaget. Vi har
funnit detta vara till fyllest, och i det
fallet, herr talman, yrkar jag bifall till
utskottsutlåtandet.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep):

Herr talman! Det här utskottsutlåtandet
har, om jag får använda det uttrycket,
komplicerats genom den motion
som jag har haft dristigheten att lägga
fram i anslutning till den proposition
som bär föreligger. När Kungl.
Maj:t föreslår att de kostnader som
kommunerna kommer att ådraga sig, i
den mån de vill ombesörja valskjutsar
på det sätt som är avsett, skall bestridas
av kommunala medel, har jag för
min del funnit att det finns åtskilligt
att erinra mot detta.

Reservanternas talesman har sagt att
man kan åstadkomma den önskade ut -

Onsdagen den (i maj 1964

Nr 22

Ang. tinderliiUande av
jämningen av kostnaderna i samband
med ilen kommunala skatteutjämning
som så småningom skall ske. De förordar
alltså en form av statsbidrag som
skall täcka eu hel rad av utgifter. Men
man kan ju ändå inte komma ifrån att
det alltid uppstår restposter, som det
liksom inte är möjligt att täcka med ett
sådant generellt statsbidrag. Vilket område
av kommunal förvaltning man än
sysslar med, upptäcker man att vissa
kommuner genom en sådan utjämning
får vara med och betala en del av andra
kommuners kostnader, och tyvärr är
det nästan alltid så att de kommuner
drabbas som har de minsta resurserna.

Här är det, som det heter i utskottsutlåtandet,
framför allt fråga om glesbygdskommuner
och skärgårdskommuner,
vilka ju i första hand har anledning
att underlätta valdeltagandet för
vissa röstberättigade. Dessa kommuner
har alltså anledning att sätta i gång
sådana anordningar men har i allmänhet
också de minsta ekonomiska resurserna.
Vi har därför ansett det vara
riktigt att på denna punkt införa en
möjlighet för kommunerna att återvinna
en del av sina kostnader genom ett
särskilt statsbidrag. Visst kan det vara
angeläget att man minskar statsbidragsfloran
— jag må säga att vi på kommunalpolitiskt
håll alltid med intresse
har hälsat varje försök att åstadkomma
en sådan förenkling —- men det
finns ändå så att säga gränser för eu
sådan utjämning, och man kan nog inte
acceptera ett system som ständigt lägger
de största bördorna på de minst
bärkraftiga kommunerna.

.lag har svårt att förstå att denna
statsbidragsform skulle kunna medföra
så väsentliga administrativa svårigheter.
Det är väl ändå ett system som
har prövats många gånger tidigare och
som alltjämt prövas, att kommunerna
i efterhand kan komma in med hemställan
om statsbidrag grundad på de
verkliga utgifterna och får sedan statsbidrag
efter normer, som så småningom
kommer att slås fast. För min del

valdeltagande för avlägset boende, in. m.
råder det på denna punkt inte någon
tvekan. Man har att välja mellan de
svårigheter som en särskild statsbidragsform
skulle medföra och de uttryckliga
behov som föreligger av ett
dylikt bidrag. Vid det valet anser jag
att det inte finns några kompromissmöjligheter,
utan behovet måste anses
väga tyngre än de administrativa svårigheterna.
När man i icke ringa omfattning
har kringgärdat statsbidragsmöjliglieterna
med bestämmelser om
utgifternas roll och omfattning, borde
det vara möjligt att utgå därifrån och
tilldela dem som verkligen behöver bidrag
en ersättning för vad de har lagt
ut. Jag föreställer mig att resultatet, om
man skulle följa reservanterna, bleve
att de kommuner som verkligen skulle
behöva genomföra dessa lättnader för
vissa röstberättigade komme att dra sig
för det. Det betyder sålunda att denna
möjlighet undandras de människor som
allra mest och bäst skulle behöva den.
När man nu efter många om och men
så småningom har kommit fram till ett
förslag på detta område, så är det väl
ändå inte meningen att delta förslag
skall kringgärdas med sådana bestämmelser
att resultatet i de mest nödvändiga
fallen blir praktiskt taget lika
med plus minus noll. Jag måste säga att
jag är litet förvånad över att man på
socialdemokratiskt håll inte har tillmätt
detta behov någon som helst vikt
i sammanhanget utan har reserverat sig
mot en reform, som jag för min del
tycker tillhör det som man borde
anamma om man över huvud taget har
intresse för de människor här i samhället
som dras med speciella svårigheter.

I motionen hemställs också om rätt
för i riksdagen icke representerade meningsriktningar
att få gottgörelse för
valsedelskostnader. Utskottets majoritet
har funnit det vara viktigt ur allmän
demokratisk synpunkt att man öppnar
denna möjlighet, men den socialdemokratiska
delen av utskottet har reserverat
sig till förmån för propositionen,
som sålunda inte vill gå in för denna

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. underlättande av valdeltagande för
reform. Jag vill på denna punkt gärna
understryka att jag anser det vara helt
enkelt ett allmänt rättvisekrav att man
inte utan vidare skall använda den möjlighet
som de i riksdagen representerade
partierna har att ställa sig själva
i absolut förmånsställning utan jag menar
man skall utreda möjligheterna att
även ta med de partier som finns utanför
riksdagen. Utredningen får ge vid
handen vilka inskränkningar som eventuellt
bör vidtagas för att inte floran
skall bli för rikhaltig. När det har gällt
frågan om ersättning för tryckande av
valsedlar har som synes av utskottsutlåtandet
den andra hälften av utskottet
segrat. Jag ber på denna punkt, punkt 3,
att få ansluta mig till reservationen om
bifall till kravet att man skulle få ersättning
med sex gånger antalet vid
valet röstberättigade.

Jag vill gärna, herr talman, understryka
att den reform som man här föreslår
-— fem gånger — i och för sig
är utomordentligt välkommen. Därmed
har vi löst en fråga som varit föremål
för debatt under många år, men jag tycker
ändå att gränsen är litet för snäv.
Av mångårig erfarenhet om vad det
krävs i fråga om valsedlar för att genomföra
en valrörelse tror jag att man
är på den rätta sidan om vattendelaren,
om man säger att man skall öka antalet
till sex gånger. Det vore en väsentlig
förbättring.

Jag ber således, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets utlåtande med
undantag av punkt 3, där jag hemställer
om bifall till reservation nr 3.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Nog skulle det vara
konstigt om man just nu skulle införa
ett statsbidrag till dessa kostnader, när
man är medveten om att man skall försöka
samla statsbidragen, som jag sade,
i en pott. Detta statsbidrag skulle också
bli rött underligt i sin konstruktion, tv
utskottsmajoriteten har ju försökt att

avlägset boende, m. m.
tolka uttrycket »utgifter av ej ringa
omfattning». Det är först när utgifterna
blir av sådan storlek som statsbidraget
skall utgå, och då har man sagt att uttrycket
skall förstås på det sättet att en
kommun haft kostnader som i förhållande
till skatteunderlaget klart överskrider
den beräknade genomsnittskostnaden
för kommunerna i hela riket.
Detta innebär att ingen valnämnd i förväg
har någon som helst aning om hur
mycket den kan få i statsbidrag och
om den över huvud taget kan få något.
Att nu försöka konstruera ett nytt statsbidrag
när vi håller på att avskaffa de
små statsbidragen skulle vara rätt underligt.
Detta är en sak som får ingå
i kommunernas allmänna kostnader för
vilka statsbidrag skall utgå.

Beträffande det som herr Torsten
Andersson anförde om bestämmelsen
angående sex gånger väljarunderlaget
tror jag, att när vi nu inför detta statsbidrag
bör vi i varje fall i första omgången
kunna låta oss nöja med fem
gånger. Detta är inte ett beslut som står
i evärdlig tid. Skulle det visa sig att valkorporationerna,
partierna, behöver
mer, får man återkomma. Men det är
riktigt att börja med fem och följa vad
departementschefen föreslagit.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Utskottsreservanternas
ärade talesman säger att kommunerna,
om utskottsförslaget bifalles, inte vet
vad de kan få i statsbidrag. Nej, det
vet de inte, men det är väl alldeles uppenbart
att om man vet att man har
möjlighet att i efterhand få täckning
för en del av de utlagda kostnaderna,
är man mera angelägen att ordna dessa
skjutsar än om man vet att man ingenting
får. Jag kan inte förstå att detta
skulle vålla oöverstigliga svårigheter.
Det skulle bli en ganska snabb affär
för dem som sköter detta att bedöma
den kostnadsräkning som insänts och
fastställa en viss procent bidrag etc.

Onsdagen den C maj 19(j4

Nr 22

Ang. underlättande av valdeltagande för avlägset boende, m. in.

Jag måste tyvärr konstatera att de
skäl som anförts i detta sammanhang
verkar så konstruerade att de inte bör
tillmätas någon avgörande betydelse.
Jag känner inte något behov att ändra
mitt tidigare yrkande om bifall till utskottets
hemställan utan vidhåller min
uppfattning. Utskottets hemställan innebär
att man verkligen ger en möjlighet
för de människor det här gäller att
komma till vallokalen och utöva sin
rösträtt. Vi är ju, herr talman, alltid
utomordentligt angelägna att öppna
möjlighet för människor att utöva sin
rösträtt och att underlätta detta på allt
sätt. Här finns ju nu en chans för riksdagen
att verkligen göra det på ett positivt
sätt. Då är man litet förvånad
över att socialdemokraterna sålunda
ställer sig på den negativa sidan inför
en kostnad som måste vara mycket
rimlig för staten.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! När det gäller detta utlåtande
har jag för min del inte för avsikt
att tala vare sig för utskottets förslag
eller för någon av reservationerna,
även om mitt namn underligt nog finns
med under utskottets utlåtande. Vad
jag anser att man inte borde införa bestämmelser
om i vallagen är dels den
föreslagna rätten för valnämnderna att
ordna valskjutsar till vallokalerna, dels
att staten skall bära kostnaderna för
valsedlarna. I båda fallen gäller det utgifter
som enligt min mening partierna
och deras valorganisationer också
framdeles borde svara för, en ordning
som ur demokratisk synpunkt måste
vara den mest riktiga. Min uppfattning
i detta avseende är inte okänd för utskottets
ledamöter.

Att jag inte i utskottet framställt något
yrkande om avslag och inte har för
avsikt att ställa något sådant yrkande
här i kammaren beror på att här tyvärr
föreligger ett enhälligt utredningsför -

slag och att ingen avslagsmotion har
väckts med anledning av den kungl.
propositionen. Det skulle under dessa
förhållanden ha varit och är alltjämt
meningslöst, som så många gånger annars,
att framställa ett yrkande. Däremot
vill jag inte underlåta att framföra
den uppfattning jag har.

När det gäller förslaget om valsedlarna
kan ingen göra gällande någonting
annat än att det kanske bara i något
undantagsfall skulle ha fattats valsedlar
vid något valtillfälle, och det skulle
i så fall ha berott på andra saker än
kostnaden för valsedlarnas framställning.
En sådan olyckshändelse kan inträffa
även i fortsättningen. I stort sett
har också valdeltagandet varit gott.

Ännu svårare är det att påstå att, sedan
bilismen fullständigt har slagit igenom
och de enskilda vägarna avsevärt
har förbättrats under de senaste 25
åren, det på senare tid skulle ha blivit
svårare för väljarna att komma till vallokalerna.
Här måste ändå hälsas med
tillfredsställelse att justitieministern inte
godtog valutredningens förslag att
göra det till en skyldighet för valnämnderna
att ordna valskjutsar för avlägset
och isolerat boende.

Ja, vad innebär uttrycket »avlägset
och isolerat boende», som finns i denna
lagparagraf? Är det någon av kammarens
ledamöter som kan tala om hur
det uttrycket skall tolkas? För min del
förefaller det som om det skulle vara ett
begrepp som växlar avsevärt från söder
till norr i vårt långsträckta land.

Hade det gjorts till en skyldighet för
kommunerna att ordna valskjutsar, vilka
oanade möjligheter till besvär och
omval skulle inte då ha öppnats!

60 a § i förslaget har fått en olycklig
utformning, då man knyter rätten för
valnämnderna att ordna valskjutsar till
möjligheten för väljarna att använda
allmänt samfärdsmedel. Skall man gå
efter den normen, att rättigheten och
lämpligheten att ordna valskjutsar för
konununerna skall vara beroende av
möjligheten för väljarna att färdas med

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. underlättande av valdeltagande för avlägset boende, m. m.

allmänt samfärdsmedel, då får många
valskjutsar ordnas, ty det finns oändligt
många kommuner där det är illa
ställt med de allmänna kommunikationerna.
Men som alla vet finns det
många privatbilar, och det finns bussar
som kan köra extraturer. Bortsett
kanske från dem som bor på öar i skärgården
— men jag tar för givet att
partierna även där ordnat transporten
— torde de vara ganska lätt räknade
som under senare år haft svårighet med
skjuts till vallokalen. Det finns nog i
många kommuner mera angelägna saker
att sköta och bekosta än att ordna
valskjutsar.

Några remissinstanser har gjort det
uttalandet att om kommunerna skall
ordna valskjutsar, då kan det uppfattas
som en obehörig påtryckning från
det allmänna mot sådana som inte haft
för avsikt att resa till vallokalen. Det är
även värt att beakta synpunkten att det
är tveksamt om det allmänna skall föra
propaganda för ett gott valdeltagande.

Vid remissbehandlingen har framkommit
många tveksamma röster och
synpunkter när det gäller valsedlarna
och valskjutsarna. Hade man inom regeringen
vid läsningen av dessa remissyttranden
varit lika känslig som då det
gällde utlandssvenskarnas rösträtt, då
hade dessa förslag aldrig blivit framlagda.
Vad remissinstanserna särskilt
reagerat mot är tillämpningen av de
rättigheter som valnämnderna får när
det gäller valskjutsarna. Här kommer
att bli en ojämn tillämpning. Mera preciserade
bestämmelser borde ha utformats,
om denna anordning nu skall
tillämpas.

När det gäller att argumentera för
förslaget att staten skall bära hela kostnaden
för valsedlarna har man tydligen
befunnit sig i ett nödläge. Nog verkar
det inte så litet löjligt när både valutredningen
och statsrådet behöver använda
sådana argument för att staten
skall betala valsedlarna som att det är
av värde och en nödvändig förutsättning
för att val skall kunna förrättas

att det finns tillgång till tryckta valsedlar.
Precis som om någon skulle ha
gjort gällande att det vid valtillfällena
skulle ha saknats tryckta valsedlar.

Det verkar lika löjligt att man tar
skyldigheten att i vallokalen tillhandahålla
papper avsedda för både ospaltade
och spaltade valsedlar, för den händelse
någon väljare själv vill tillverka
en valsedel, som motivering för att staten
skall ta på sig hela valsedelskostnaden.
Det är sannerligen inte gott om
argument när ett sådant stöd för förslaget
skall behöva användas. Det skulle
vara intressant att veta hur många
handskrivna valsedlar som lämnas vid
ett riksdagsmannaval i hela landet. Att
dessa blanka papperslappar skall finnas
måste betraktas mera som en formell
anordning.

En allmän uppfattning som jag delar
är att staten inte ska lägga sig i valpropagandan,
men i själva valsedeln
ligger också en viss och inte obetydlig
propaganda. Förslaget om valsedlarna
bryter mot principen att staten bara
skall delta i de nödvändiga yttre anordningarna
omkring valet.

Här förekommer en allmän tendens
att lägga över allt flera och större uppgifter
på kommunerna och det allmänna,
men det finns ingen anledning för
det allmänna att överta kostnader och
uppgifter som lika bra ordnas på annat
sätt. Det är ur principiella synpunkter
betänkligt när staten börjar överta uppgifter
som är självklara uppgifter för
partierna. Här kan anföras liknande
synpunkter som anfördes från högerpartiet,
när beslut för en vecka sedan
fattades om statligt stöd till politiskt
ungdomsarbete. Man kan fråga: Är vad
som i dag skall beslutas och tidigare
har beslutats bara en början? Skall fortsättning
följa? Skall vi kanske ganska
snart få även statligt avlönade valsedelsutdelare
vid valtillfällena, och skall
vi få statligt avlönade partiombudsmän
och mera i den riktningen?

Även om dessa båda förslag har blivit
godtagna på sätt som här skett, är

Onsdagen den (i maj 19(54

Nr 22

Ang. underlättande av
det säkert inånga som känner allvarliga
betänkligheter inför att partierna
skall börja bli statsunderstödda partier.
Jag är för min del rädd för att
man här kommit in på farliga vägar.

Det var, herr talman, bara dessa synpunkter
jag velat anföra utan att, som
sagt, framställa något yrkande.

Herr PETTERSSON, GEORG, (s) kort

genmäle:

Herr talman! Det anförande som
herr Sveningsson höll måste väl betraktas
som litet underligt, tv om vi ser på
det utskottsutlåtande som här föreligger
finner vi att herr Sveningsson står
bland dem som vill gå längre än vad
departementschefen har föreslagit. Herr
Sveningsson tillhör alltså dem som yrkar
att det skall utgå statsbidrag bl. a.
till de kostnader det här är fråga om.
Skulle detta anförande ha haft en grund,
borde det väl kanske ha funnits någon
motion med hemställan om avslag på
propositionen, och i varje fall borde
väl anförandet ha utmynnat i att herr
Sveningson yrkat avslag på det utskottsförslag
som han står bakom.

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Sveningson har
här hållit ett anförande fyllt av synpunkter
på det utlåtande som konstitutionsutskottet
har avgivit. Jag vill bara, herr
talman, i likhet med herr Georg Pettersson
uttrycka min förvåning över
att herr Sveningsson inte för fram
sina åsikter under utskottsbehandlingen.
Herr Sveningsson står med sitt namn
under majoritetsutlåtandet och har alltså
gått med på utskottets förslag utan
någon reservation.

Det skulle, herr talman, föra alltför
långt att bemöta eller debattera alla de
nya synpunkter, som herr Sveningsson
framfört. Jag vill därför nöja mig med
att uttrycka en viss förvåning över att
dessa synpunkter inte redovisats tidigare
och inom utskottet.

2 Första kammarens protokoll 1961. Nr 2

aldeltagande för avlägset boende, m. in.

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle
:

Herr talmani Den uppfattningen är
inte riktig att jag i utskottet inte deklarerat
att jag när det gällde kostnaderna
för valsedlarna och för anordnandet av
valskjutsar var motståndare till att det
allmänna här skall svara för utgifterna
till dessa ändamål, men jag hade i utskottet
samma motivering som jag hade
här, nämligen att jag ansåg att det var
meningslöst att yrka avslag och att
framföra min uppfattning i en avslagsreservation.

Sedan förekom det vissa formella saker
i slutomgången vid utskottsbehandlingen
som jag inte här skall tala om.
Vi brukar ju inte i kammaren diskutera
detaljer av detta slag i utskottsarbetet,
och den sak som då förekom skall
jag inte heller diskutera vid detta tillfälle,
men jag trodde alt den ursäkt jag
framförde i början av mitt första anförande,
när jag talade om att jag hade
denna uppfattning trots att mitt namn
underligt nog stod under utskottsutlåtandet,
var tillräcklig i detta sammanhang.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Det förslag till valreform
som regeringen har lagt fram och
som konstitutionsutskottet nu har behandlat
har i huvudsak godtagits av
hela utskottet. De meningskiljaktigheter
som har framkommit avser endast detaljer,
låt vara att det är viktiga sådana.
Jag har därför inte anledning att gå
närmare in på herr Sveningssons anförande.
Herr Georg Petterssons påpekande
och vad herr Sveningsson själv nu
sade om vissa formella detaljer vid utskottsbehandlingen
ger väl vid handen
att hans handlingssätt helt och hållet
förestavats av en önskan att låta den
borgerliga s. k. enigheten trolla med lotten.

En sak skall jag emellertid i alla fall
ta upp. Det är ovanligt att från det hållet
få höra en lovsång över våra goda

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. underlättande av valdeltagande för
landsvägar. Jag tycker på den punkten
som herr Sveningsson, men jag är inte
så säker på att aldrig så goda landsvägar
hjälper till att underlätta valskjutsarna
för väljarna på Gotska Sandön
när de skall till Fårösund.

Vad gäller den första fråga, som det
rått oenighet om, nämligen om själva
transportkostnaderna skall bäras av staten
eller av kommunerna, säger utskottsmajoriteten
att kommun som har haft
sådana utgifter av ej ringa omfattning
skall i den ordning regeringen bestämmer
få gottgörelse av statsverket. Hur
dessa bestämmelser, som Kungl. Maj:t
skulle tillämpa eller i varje fall utfärda,
närmare skall se ut, vet vi ingenting
om. Det säges bara att med »utgifter av
ej ringa omfattning» bör förstås att en
kommun har haft kostnader, som i förhållande
till skatteunderlaget klart har
överskridit en beräknad genomsnittskostnad
för kommunerna i hela riket.
Det är en besvärlig procedur utskottsmajoriteten
här vill sätta i gång med
statistikinsamling av ett helt nytt slag
och en omständlig kontrollapparat. Att
införa ett sådant statsbidragssystem
skulle vara ett väsentligt bidrag till en
utökning av begreppet Krångelsverige,
samtidigt som vi försöker att i övrigt
förenkla statsbidragssystemet.

Dessutom förhåller det sig ju så, herr
talman, att det i princip är kommunerna
som har att stå för alla kostnader
som hänför sig till den lokala valförrättningen.
Hit hör exempelvis kostnader
för valnämnder och kostnader för vallokaler.
Det är då också naturligt att
kommunerna står för de kostnader det
här är fråga om, alltså för transporter
till vallokalerna. I den mån det är skattetyngda
kommuner som drabbas därav,
bör ju, som reservanterna har påpekat,
skatteutjämningsvägen användas.

När det sedan gäller frågan vilka meningsriktningar
som bör få gottgörelse
av staten för sina valsedelskostnader,
har utskottsmajoriteten här förordat att
riksdagen skulle anhålla om en -— som
alltid skyndsam —- utredning och för -

avlägset boende, m. m.
slag angående rätt också för i riksdagen
icke representerade partier att få komma
i fråga. Jag vill här bara konstatera
att när riksdagen för några år sedan
beslöt att äktamakekuvert skulle
tillhandahållas partierna, begränsade
sig riksdagen till de i riksdagen företrädda
partierna. Skulle man ta med
andra meningsriktningar, måste man
tillgripa vissa restriktioner och ställa
krav på viss representation eller visst
röstetal inte bara för dessa meningsriktningar
utan också för de i riksdagen
redan representerade partierna.
Eljest skulle det kunna bli så, att de 74
väljare som vid 1962 års stadsfullmäktigeval
i städer som ej deltar i landsting
röstade på andra partier än de
fem riksdagspartierna skulle få möjlighet
att få ersättning för tryckning av
fem miljoner valsedlar, och att de 973
väljare som vid samma års landstingsmannaval
röstade på i riksdagen icke
företrädda partier skulle få ersättning
för 20 miljoner valsedlar.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Justitieministern har
en bred pensel med svart färg, och han
målar friskt och flitigt. När han målar
ut riskerna för ett framväxande Krångelsverige
på detta område har jag dock
litet svårt att följa med. Finns den goda
viljan är jag alldeles övertygad om att
krånglet inte behöver bli oöverkomligt.
Varför skall man klara sig ur en sådan
här situation genom att ålägga de sämst
ställda i samhället kostnader för utövandet
av en rättighet som tillkommer
alla medborgare? Man skyller ifrån
sig på Krångelsverige, men jag tycker
inte det är en bärande motivering.

Justitieministern säger att kommunerna
skall stå för kostnaderna vid
valtillfället. Ja, vi har fått lära oss att
i den kommunala budgeten alltid uppta
ett visst belopp för valkostnader,
men är det ett axiom att kommunerna
skall svara för dem? Kan man aldrig

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

Ang. underlättande av
rucka på den bestämmelsen? Kan man
under skydd av den gamla bestämmelsen
ålägga kommunerna vilka kostnader
som helst? Det är visserligen härvidlag
inte fråga om ett åläggande utan
om ett frivilligt åtagande, men faktiskt
smakar det ändå litet av åläggande.

Jag vidhåller min uppfattning att
man inte kan lösa de mest akuta problemen
skatteutjämningsvägen. Det blir
alltid rester och toppar som man inte
kommer åt, och dessa kostnadsrester
måste de sämst ställda kommunerna bära
utan att få någon täckning. Man kan
inte gärna åstadkomma ett skatteutjämningssystem
som kapar alla topparna,
utan man måste hålla sig ett bra stycke
nedanför, och därför får de som har
dessa kostnadsrester betala dem ur
egen kassa utan möjlighet att tillgodogöra
sig någon ersättning.

Justitieministern är inte nöjd med
att utskottet inte har anvisat någon väg
att lösa frågan om statsbidrag. Vi hade
faktiskt hoppats att Kungl. Maj:t skulle
ha resurser att finna en sådan väg, och
det kan väl i och för sig inte vara något
fel om även en borgerlig majoritet
har förtroende för Kungl. Maj :t.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr SVENINGSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara säga ett
par ord om justitieministerns uttalande
att mitt intresse vid behandlingen
i utskottet av denna fråga skulle ha varit
att trolla med lotten. Det uttalandet
är inte riktigt, men jag skall som sagt
inte gå närmare in på de formella orsakerna
till att det är som det är.

Jag vill också bemöta ett annat uttalande
som justitieministern gjorde. Jag
talade i mitt första anförande om enskilda
vägar och sade att de har förbättrats
så mycket under de senaste
25 åren, att det bär blivit mycket lättare
för de röstande att komma till vallokalerna.
Det är alldeles riktigt — sedan
statsbidrag tillkom 1939 till de enskilda
vägarna har de förbättrats myc -

valdeltagande för avlägset boende, m. m.
ket. Justitieministern använde uttrycket
landsvägarna. Jag trodde vi alla
var medvetna om att de ändå är i sådant
skick att de kan användas för trafik
med motorfordon.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Endast ett par ord i anledning
av herr Torsten Anderssons
yttrande!

Herr Torsten Andersson påpekar att
jag efterlyste besked om vilken väg
man skulle kunna vandra för att ordna
statsbidrag av denna typ, när jag hade
klagat över att det enligt det borgerliga
förslaget skulle bli så krångligt, och
han sade att man även på den borgerliga
sidan kunde ha förtroende för
Kungl. Maj:ts förmåga att anvisa en sådan
väg. Men då, herr Andersson, borde
i varje fall sista meningen i andra
stycket på första sidan i utskottets yttrande
-— sid. 23 i utlåtandet — utgå.
Där ger man nämligen direktiv om en
omöjlig väg, som jag anser att man icke
bör välja.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Det är uppenbart att
man inte kan nöja sig med att lägga
rena servicesynpunkter på denna fråga.
Det gäller här ett problem som har en
mycket stor räckvidd inom den folkliga
självstyrelsens ram. Vi vet att i de länder
där man rör sig med en formell
demokrati serveras väljarna en lista
som de får rösta efter. På det viset gör
man röstandet till en nullitet, till en
ceremoni.

När man i den proposition som här
föreligger försöker att gå till mötes de
behov som föreligger av tillgång på
tryckta valsdelar, så är det uppenbart
att detta står i klar motsättning till''
denna inställning. Det innebär emellertid,
såvitt jag kan bedöma, ett avsteg
ifrån de demokratiska principerna om
man vill för några för tillfället representerade
partier i riksdagen monopoli -

Nr 22

Onsdagen den 6 mai 1964

Ang. underlättande av valdeltagande för
sera den rätt som det här är fråga om.
Det får dock bli flera partier i detta
land. Det hände dock en gång att Hjalmar
Branting kom in i riksdagen. Då
bildades ett nytt parti. Det har hänt
flera gånger att partier har begynt och
begynt ganska blygsamt men sedan
vuxit ut väsentligt. Det är inte rimligt
att man försöker dra alltför snäva gränser,
och det är en kortsynthet och brist
på generositet ifrån dem som nu sitter
i riksdagen om de skall monopolisera
denna rätt för sig själva. Detta gör att
jag på denna punkt har medverkat till
den motion som här föreligger.

Det var intressant att höra justitieministern
tala om den principiella bakgrunden
till att kommunerna sköter
även de politiska valen. Ja, vi kan väl
vara överens om att den principiella
uppbyggnaden där är skral. Det är helt
enkelt fråga om att kommunerna på ett
lämpligt sätt kan sköta valförrättningarna.
De har möjligheter att ordna med
valnämnder och praktiskt också med
vallokaler. Det har därför ansetts rimligt
att de på detta område fyller en
serviceuppgift för staten. Såvitt jag förstår
går det inte att säga, att det skulle
vara i överensstämmelse med den kommunala
självstyrelsens princip att kommunerna
skall handha exempelvis riksdagsval.
Det går inte att bygga upp detta
principiellt, och under sådana förhållanden
bör man inte bygga alltför
mycket på denna grund.

I detta läge är det givet att man kan
tänka sig att kostnadsfrågan inte bör
bedömas som en kommunal skatteutjämningsfråga
där staten träder in för
att utjämna kostnaderna för kommunala
utgifter. I själva verket har man
låtit kommunerna stå för uppgifter som
i väsentlig mån är av statlig natur, och
detta har kunnat fördragas därför att
de utgifterna fördelas någorlunda jämnt
över hela landet. Det uppstår då inte
alltför stor orättvisa eller alltför stora
svårigheter. Men så kommer vi till de
fall där det är särskilt stora kostnader
för kommunen förenade med något som

avlägset boende, m. m.
berör valen och vad därmed sammanhänger.
Då förvånar det mig att man
inte på den punkten säger sig att
det är rimligt att det allmänna är generöst
när det gäller de människor som
har svårt att ta sig fram till röstförrättningen.
En demokratisk inställning
borde mana oss att där vara
så tillmötesgående som möjligt. Jag delar
helt herr Anderssons i Brämliult
uppfattning att det nog skulle gå att
tekniskt lösa frågan om valsedlar även
för de partier, som ännu inte har representation
i riksdagen men som har
förutsättningar härför bland väljarna.
Till sist frågar man sig varför man
skall lägga upp en politik som inte endast
koncentrerar människor till städer
och tätorter utan också vägrar statens
medverkan för att underlätta på ett
rimligt och skäligt sätt för dem som
bor avlägset och obekvämt i förhållande
till vallokalerna att utöva den medborgerliga
rätt på vilken vårt samhälle
är grundat, nämligen rösträtten?

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag utom beträffande punkt 3
där jag instämmer med reservanterna.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje punkt av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels bifall till
utskottets hemställan, dels ock att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Elmgren in. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 1 betecknade reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Pettersson, Georg, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt

Onsdagen den (5 maj 1904

Nr 22

Ang. underlättande av valdeltagande för avlägset boende, m. m.

efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Elmgren in. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 1 betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Elmgren begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 77.

Därjämte hade 8 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de rörande punkten 2 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på godkännande av den av
herr Elmgren m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Elmgren begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse; Den,

som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11
punkten 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Elmgren m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 64;

Nej — 74.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten 3 framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av fru Segerstedt Wiberg
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna propositionen vara med övervägande
ja besvarad.

Fru Segerstedt Wiberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad konstitutionsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr
11 punkten 3, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fru Segerstedt Wiberg
m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en bör -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Om rättshjälp i administrativa mål

jan omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid fru Segerstedt Wiberg
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 85;

Nej —- 54.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

64, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nybyggnad av kasernetablissement
m. m. för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente jämte
i ämnet väckt motion;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppsättande av en
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst
m. m.;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till markförvärv
för övningsfält m. m. för budgetåret
1964/65 m. m.;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till vissa ombyggnadsarbeten
vid Norrbackainstitutet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stämpelskatteförordning,
m. in., såvitt propositionen
hänvisats till statsutskottet; och
nr 69, i anledning av väckt motion
om pension till förre vaktmästaren vid
de svenska institutionerna i Diitzen, förvaltaren
Hans Svensson.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr
70, i anledning av vissa paragrafer i
riksdagens år 1963 församlade reviso -

rers berättelse angående verkställd
granskning av statsverket, lades förevarande
utlåtande till handlingarna.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 43, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

Vad utskottet i detta betänkande hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 24, i anledning
av väckta motioner angående översynen
av den administrativa rättsskipningen,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Om rättshjälp i administrativa mål

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 25, i anledning av väckta
motioner om rättshjälp i administrativa
mål.

Första lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 585 i första
kammaren av herr Bengtson in. fl.
och nr 712 i andra kammaren av herr
Hedlund in. fl. I motionerna, vilka voro
likalydande, hade hemställts, att riksdagen
måtte begära en förutsättningslös
utredning av frågorna huruvida och i
vilken utsträckning medborgarna borde
beredas

1) tillgång till erforderlig rättshjälp
i skattemål eller mål om administrativa
frihetsberövande!! och i administrativa
processförfaranden i övrigt; samt

2) ersättning för utgivna kostnader i
ärenden av den beskaffenhet, som angåves
under punkt 1.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hem -

Onsdagen den (i maj 19(54

Nr 22

ställt, att förevarande motioner, 1:585
och 11:712, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herr
Nilsson, Ferdinand, och herr Larsson i
Norderön, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen med bifall till
förevarande motioner, 1:585 och II:
712, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning av frågorna rörande
medborgarnas tillgång till dels
erforderlig rättshjälp i skattemål, mål
om administrativa frihetsberövande!!
och administrativa processförfaranden
i övrigt, dels ersättning för kostnader i
mål och ärenden av nämnda beskaffenhet.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Den som tagit del av
utskottets utlåtande och de remissyttranden
som därtill är knutna måste
ställa sig litet frågande inför slutorden
att utskottet anser, »att det för närva,
*ande måste anses synnerligen vanskligt
att bedöma behovet av ytterligare
utredning rörande de av motionärerna
upptagna spörsmålen».

Visserligen behandlas en hel del av
de frågor, som tagits upp i motionerna,
av olika utredningar, men väsentliga
delar återstår. I och med att jag konstaterar
detta finner jag självklart att
det utöver samordningsbehovet även
måste finnas ett behov av utredningar
på områden, som icke nu är under behandling.
Det framgår mycket klart, och
det ligger också i sakens natur.

De administrativa frihetsberövandena
har ju fått en vidgad aktualitet i samma
mån som vi fått en förbättrad vård
på olika områden, särskilt när det gäller
nykterhetsvårdslagstiftningen och
barnavårdslagstiftningen. Ju större omfattning
verkningarna på dessa områden
får, desto fler fall kan vara juridiskt
diskutabla, och desto större blir
behovet av ett skydd. Detta har sär -

()m rättshjälp i administrativa mål
skilt påpekats av länsstyrelsen i Kronobergs
län, som framhåller att det
skulle vara av värde om länsstyrelsen
kunde förordna offentligt rättegångsbiträde
redan nu. »Länsstyrelsen har även
funnit det vara en brist i nuvarande
lagstiftning att den enskilde parten
icke har rätt till ersättning av statsmedel
för inställelsekostnader. Därest utredningsförslaget
om socialdomstolar icke
kommer att läggas till grund för lagstiftning,
anser länsstyrelsen det påkallat
att frågan om den enskildes rätt till
biträde i mål rörande administrativa
frihetsberövanden samt om enskild
parts rätt till ersättning för inställelsekostnader
göres till föremål för särskild
utredning.»

Även i skattemålen har det mer och
mer framträtt såsom önskvärt och nödvändigt
att ha möjlighet till ett stöd
för den enskilde. Jag pekar på att Advokatsamfundet
konstaterar, att antalet
administrativa mål är omfattande. Den
rättshjälp som man där kan få är otillräcklig
både med tanke på omfattningen
av den rättshjälp som landsting eller
stad kan lämna och med tanke på att
den enskilde, när han i skattemål har
det allmänna till så att säga motpart,
kan vilja ha möjlighet till annan rättshjälp.
Detta behov synes böra tillgodoses
genom bifall till motionerna.

Vi reservanter anser att det på denna
och andra punkter föreligger ett påtagligt
behov både av att erhålla en utredning
som tar hänsyn till det material
som kan framkomma vid pågående utredningar
och av att erhålla en komplettering
som griper över vidare fält.
De administrativa organen och deras
uppgifter växer i omfattning i vårt land,
och den enskilde får mer och mer med
det allmänna att göra. Under sådana
förhållanden är det både rimligt och
riktigt att den enskildes skydd får ökad
aktualitet.

Med hänsyn till denna grunduppfattning,
som jag anser vara bärande, ber
jag få yrka bifall till den vid utskottets
betänkande avgivna reservationen.

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1904

Om rättshjälp i administrativa mål

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! Enligt gällande bestämmelser
finns det möjligheter att erhålla
fri rättegång vid de allmänna och särskilda
domstolarna. Däremot föreligger
inte dessa möjligheter när det gäller
förvaltningsdomstolar eller förvaltningsmyndigheter.
Det är denna sak
som motionärerna anmärker på, vilket
herr Ferdinand Nilsson här har anfört.
Det pågår, som han också nämnde, utredningar
på detta område, vilket det
ju gör om det mesta som kommer fram
motionsledes här i riksdagen. Både besvärssakkunniga
och förvaltningsdomstolskommittén
handlägger problem som
ligger nära det som anförs i motionerna.
Vidare pågår en utredning om rättegångshjälp,
som även berör dessa saker.

Utskottet har sett allvarligt på denna
fråga, vilket också framgår av skrivningen.
Utskottet säger att det anser
att de av motionärerna upptagna spörsmålen
förtjänar uppmärksamhet från
statsmakternas sida och instämmer sålunda
i det syfte som uppbär motionerna.
Samtidigt har utskottet ansett att
när ändå tre utredningar sysslar med
detta, bör vi invänta resultatet och materialet
från dessa utredningar, vilka
bör ligga till grund för den prövning
som sedan kommer att ske, så att dessa
problem kommer till en verklig lösning.

Med detta, herr talman, ber jag få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort.

Herr Svedberg berörde det förhållandet,
att tre utredningar sysslar med delproblem
på detta område. Redan den
omständigheten visar att ingen utredning
har hand om problemet i dess helhet
— det är endast så att säga svansar
av problemet som har kommit in i andra
sammanhang och rönt ett visst beaktande.
Vad som där framkommer kan
naturligtvis vara värdefullt, och jag för -

står herr Svedbergs synpunkt när han
säger att där görs ett nyttigt arbete. Men
herr Svedberg och jag är väl ändå överens
om att detta arbete inte gäller frågan
i hela dess omfattning, och problemet
är så pass brännande för den enskilde
i en tid, då statsmaskineriet växer
ut, att det förefaller rimligt och riktigt,
att man erhåller dels en samordning
av de resultat, som delulredningarna
kan komma till, dels en utredning
angående problemet i stort som
kan åstadkomma det tillräckliga rättsskydd
som vi önskar.

Utskottet anser, som herr Svedberg
alldeles riktigt sade, att de av motionärerna
upptagna spörsmålen förtjänar
uppmärksamhet från statsmakternas
sida. Men han glömde nämna att utskottet
samtidigt, såsom jag förut påpekat,
funnit det mycket vanskligt att bedöma
behovet av ytterligare utredningar. Utskottet
kan väl ändå i grund och botten
inte riktigt mena detta. Det finns obestridligen
områden som icke beröres
av pågående utredningar, och det är
inte vanskligt att bedöma den saken —
det är bara att läsa direktiven.

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! Utskottet menar att nättre
utredningar sysslar med dessa ting
är det ju allt skäl att invänta resultaten
av dessa utredningar. Sedan skall det
väl bli möjligt att nå en lösning, som
både utskottet och herr Ferdinand Nilsson
är överens om bör komma till
stånd. Vad som skiljer oss är väl bara
olika uppfattningar om sättet att lösa
frågan.

Utskottet menar alltså, att när dessa
utredningar sysslar med saken kan det
knappast vara angeläget att ytterligare

en utredning tillsättes.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Jag ber, herr talman, endast att få
beklaga att utskottet här har stannat
vid något »styckevis och delt» och
inte velat söka få till stånd något helt.

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i förevarande utlåtande hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Ferdinand, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad första lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 25,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
inefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Nilsson, Ferdinand,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 110;

Nej — 16.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 26, i anledning
av väckt motion angående straffpåföljden
vid vårdslös deklaration, bi -

Ang. lag om bidragsförskott
fölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av viss paragraf i
riksdagens år 1963 församlade revisorers
berättelse angående verkställd
granskning av statsverket.

Ang. lag om bidragsförskott

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 47, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om bidragsförskott, m. in., i vad
propositionen hänvisats till lagutskott,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 70, hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8
kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
samt

3) lag angående ändrad lydelse av
12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag,

dels ock bifalla det förslag i övrigt,
om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.

I propositionen hade bland annat
framlagts förslag till en ny lag om bidragsförskott,
som från och med den
1 juli 1964 skulle ersätta den nu gällande
bidragsförskottslagen och lagen om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag.
Förslaget innebar ett väsentligt förbättrat
skydd till frånskilda makars och
ogifta mödrars barn. Dessa barn garanterades
oberoende av om underhållsbidrag
fastställts och utan begränsning
till det fastställda bidragets storlek ett
generellt underhåll, som i princip motsvarade
25 procent av basbeloppet en -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. lag om bidragsförskott
ligt lagen om allmän försäkring eller
med nuvarande basbelopp 1 200 kronor
om året. Bidragsförskott skulle utgå till
och med den månad, varunder barnet
fyllt 16 år. I likhet med vad nu gällde
skulle kostnaderna för bidragsförskotten,
efter avdrag av vad som inbetalats
av de underhållsskvldiga, bestridas till
tre fjärdedelar av staten och en fjärdedel
av kommunerna.

Propositionen hade, såvitt anginge de
därvid fogade lagförslagen, hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra
lagutskottet. I övrigt hade propositionen
hänvisats till statsutskottet.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna nr 723
i första kammaren av herr Carlsson,
Eric, m. fl. och nr 883 i andra kammaren
av fru Holmquist m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 726
i första kammaren av herr Adolfsson
och nr 889 i andra kammaren av fru
Rijding m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 727
i första kammaren av herr Sveningsson
samt nr 888 i andra kammaren av herr
Nordstrandh och fru Kristensson,

4) motionen nr 884 i andra kammaren
av fru Svensson m. fl., ävensom

5) motionen nr 885 i andra kammaren
av fru Svensson m. fl.

I motionerna 1:726 och 11:889 hade
föreslagits, att bidragsförskott skulle
utgå till 18 års ålder samt att kostnaderna
för bidragsförskotten helt skulle
stanna å statsverket.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

A. att riksdagen, med avslag å följande
motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandet i motionerna 1:723 och
II: 883,

2) yrkandena i motionerna I: 726 och
II: 889 samt

3) yrkandet i motionerna I: 727 och

11:888,

måtte bifalla förevarande proposition,
nr 70, såvitt den hänvisats till lagutskott; B.

att riksdagen, med bifall till följande
motion, nämligen

1) motionen 11:885,

samt i anledning av följande motioner,
nämligen

2) motionerna I: 723 och II: 883 samt

3) motionerna I: 726 och II: 889, såvitt
anginge finansieringen av bidragsförskotten,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom
sin mening giva Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i utlåtandet anfört
om behovet av översyn av kostnadsfördelningsreglerna; C.

att riksdagen, i anledning av motionen
II: 884, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att motionen
överlämnas till utredningen om rättegångshjälp;
samt

D. att sistnämnda motion, i den mån
den icke kunde anses besvarad genom
vad utskottet under C hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Vi har väckt en motion
i denna fråga om bidragsförskotten,
och jag skall be att få kommentera den
med några få ord.

Det regeringsförslag om bidragsförskotten
som motionen anknyter till betecknar
visserligen både principiellt
och materiellt ett ganska avsevärt framsteg,
men när vi motionerade tyckte vi
att ett par förekommande stötestenar
borde ha röjts undan med en gång.
Det gäller åldersgränsen för rätt till bidragsförskott
och frågan om vem som
skall svara för kostnaderna för denna
stödverksamhet.

För oss och tydligen även för några
andra motionärer ter det sig helt orim -

Onsdagen den (i maj 1964

Nr 22

ligt att kommunerna inte bara får svara
för vissa administrationskostnader i
sammanhanget utan därtill tvingas klara
en fjärdedel av utgifterna för de bidragsförskott
som utbetalas. Det kan ju
inte rimligen sägas, att bidragsförskotten
till någon som helst del är en kommunal
angelägenhet. Enligt vår uppfattning
är den helt och hållet statlig,
och de cirka 21 miljoner kronor som
kommunerna enligt det föreliggande
förslaget skall tvingas betala borde alltså
rätteligen belasta statskassan.

Utskottet förordar en utredning i
denna fråga med anledning av de motioner
som föreligger, men utskottet getför
egen del inga anvisningar om hur
saken skall lösas. Jag vill till protokollet
ha den uppfattningen antecknad, att
varje lösning som inte helt befriar kommunerna
från denna pålaga är oriktig
och därför oacceptabel.

I den andra frågan, som beröres i
vår motion — således den som gäller
en utsträckning av rätten till bidragsförskott
upp till 18 års ålder — säger
utskottet att det finner vissa omständigheter
tala för vårt förslag. Vilka dessa
omständigheter är får vi inte veta;
kanske är det just de omständigheter
som vi har angivit i motionen och som
vi verkligen anser håller för ett beslut
i enlighet med motionens förslag. Motargumentet,
som anförts bl. a. av statsrådet,
nämligen att 16-åringar som går
ut i förvärvsarbete erhåller löneinkomst
eller vid fortsatta studier får studiebidrag
enligt ett förslag, som vi sedermera
skall ta ståndpunkt till här i riksdagen,
tillmäter vi för vår del endast
ett begränsat värde. Om en 16-åring går
ut i förvärvsarbete blir hans inkomst
av arbetet mycket ringa i förhållande
till vad den kommer att bli om några
år. Och vad studiebidraget beträffar är
det väl tyvärr så, att många av de barn
som det här gäller aldrig kan komma i
åtnjutande av något sådant bidrag, av
den enkla anledningen att ekonomien
för dessa ofullständiga familjer inte
tillåter studier utöver grundskolenivån.

Ang. lag om bidragsförskott

Det är vår erfarenhet av förhållandena
i dessa ofullständiga familjer.

Jag har, herr talman, velat anföra
dessa synpunkter och få dem antecknade
till protokollet utan att framställa
något särskilt yrkande. Ett sådant kunde
i och för sig vara motiverat, men
det hade krävt ett utarbetat lagförslag
på grundval av våra motionsyrkanden.
Utskottet har naturligtvis inte framlagt
något sådant utarbetat lagförslag, eftersom
utskottet inte har velat helt tillstyrka
vår motion.

Jag vill upprepa att vi i övriga delar
betraktar regeringsförslaget, hur knapphändigt
det än är i fråga om bidragsbeloppens
storlek, som ett första steg
till bättre förhållanden för de ofullständiga
familjerna, och vi hoppas på
en fortsättning snarast möjligt. Vi hoppas
också att de båda förslagen i vår
motion skall tillgodoses i större utsträckning
än vad som skett genom utskottets
i och för sig välvilliga skrivning.

Jag har, herr talman, alltså inget särskilt
yrkande att framställa.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Andra lagutskottet är
enigt i sitt utlåtande nr 47.

Herr Adolfsson har nyss talat för
kommunistmotionen, i vilken yrkas att
bidragsförskott skall utgå till 18 års
ålder. Som kammaren vet, föreligger
ett lagförslag när det gäller det studiesociala
stödet, enligt vilket varje studerande
utan inkomstprövning skall få
75 kronor per månad i studiebidrag,
men därutöver skall efter inkomstprövning
kunna utgå ytterligare 75 kronor.
Mödrar med barn utom äktenskapet eller
frånskilda mödrar kan alltså få 150
kronor om deras barn fortsätter att studera,
i verkstadsskola, i yrkesskola eller
på gymnasienivå. Det förekommer
väl att i vissa fall avtal upprättas om
att underhållsbidrag skall utgå till 18
års ålder, och det är det förhållandet
utskottet velat påtala.

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

Även när det gäller fördelningen av
kostnaderna mellan stat och kommun
har motioner förelegat. Nu pågår dock
utredningar, och jag tycker inte att
man här skall bryta ut enbart den sidan
av saken. Den måste väl tas upp
i sammanhang med hela frågan om hur
man skall fördela kostnaderna mellan
stat och kommun. Denna proposition
som här tillstyrkts har vidare medfört
vissa förenklingar framför allt när det
gäller ansökningsförfarandet, och man
får väl se om detta kan bidraga till att
minska kommunernas kostnader. Utöver
detta har också motionerats om
att man skall ha en helt annan och ny
omfördelning. Utskottet är nu enigt om
att man till 1965 års riksdag skall få
en översyn av dessa problem, och jag
skall inte vidare beröra dessa frågor
nu.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till
utskottets utlåtande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Ang. igångsättningstillstånd för vissa
byggnadsarbeten

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 30, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete jämte
i ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 95, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje
lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj
1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete.

I propositionen hade föreslagits, att
lagen om igångsättningstillstånd för

byggnadsarbete skulle kompletteras
med en fullmakt för Kungl. Maj:t att, då
allvarlig brist på byggarbetskraft rådde
inom visst område, förordna, att under
viss tid igångsättningstillstånd skulle
krävas för sådant byggnadsarbete inom
området, som vore att anse såsom mindre
angeläget från allmän synpunkt.

Ikraftträdandebestämmelsen till ifrågavarande
lagändring skulle enligt
Kungl. Maj:ts förslag erhålla följande
lydelse: »Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.»

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen a)

de likalydande motionerna nr 704
i första kammaren av herr Andersson,
Torsten, m. fl. och nr 861 i andra kammaren
av herr Eliasson i Sundborn
m. fl., i vilka motioner hemställts, att
riksdagen måtte avslå propositionen nr
95 angående fullmakt för Kungl. Maj:t
till viss reglering av byggnadsverksamheten; b)

de likalydande motionerna nr 705
i första kammaren av herr Hansson.
Nils, m. fl. och nr 863 i andra kammaren
av herr Nyberg m. fl., i vilka motioner
anhållits, att riksdagen med understrykande
av vikten av ökad rekrytering
av arbetskraft till byggnadsbranschen
med särskilt sikte på bostadsbyggandets
behov måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
i proposition nr 95 angående ändrad lydelse
av 1 § lagen den 31 maj 1963 om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete;
samt

c) de likalydande motionerna nr 706
i första kammaren av herr Virgin m. fl.
och nr 862 i andra kammaren av herr
Heckscher m. fl., i vilka motioner föreslagits,
att riksdagen skulle avslå Kungl.
Maj:ts proposition nr 95.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att

Onsdagen den 6 maj 1904

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

riksdagen med bifall till motionerna
1:704 och II: 861, 1:705 och 11:863
samt I: 706 och II: 862 måtte avslå förevarande
proposition, nr 95.

Reservation hade avgivits av herrar
Göran Karlsson, Svante Kristiansson,
Knut Johansson, Herbert Larsson, Levin.
Johansson i Torp, Svenning och
Hammarberg, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
med avslag å motionerna I: 704 och
11:861, 1:705 och 11:863 samt 1:706
och II: 862 måtte bifalla förevarande
proposition, nr 95.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Det utlåtande som föreligger
från tredje lagutskottet är väl något
av det mest märkliga som man kan
få uppleva, i varje fall vid årets riksdag.
Jag skulle faktiskt, med instämmande
i vad utskottet säger på sid. 13 i
sitt utlåtande, kunna yrka bifall till den
reservation, som vi har avlämnat. Hela
den motivering som utskottsmajoriteten
har lämnat talar ju för en lagstiftning,
det är bara när man kommer till slutyrkandet
som man inte orkar fullfölja
den linjen.

Utlåtandet illustrerar väl också på
sitt sätt hur svårt det skulle vara för
de tre borgerliga partierna att skriva
sig samman om ett regeringsprogram,
om de mot förmodan skulle komma i
den belägenheten att de behövde sättas
på det provet. Av texten i utskottsutlåtandet
är en bit från folkpartiet, en
bit från högern och en bit från centern,
men de talar ju egentligen tre olika
språk, vilket väl också är vad som
skulle ske om de tre partierna skulle
hamna på samma linje även i andra avseenden.

Nu hade de borgerliga partierna oturen
att vinna lotten i tredje lagutskottet.
Då blev de också nödsakade att
åstadkomma en skrivning, som täckte
alla de olika ståndpunkterna och nyan -

serna — och så blev det som det blev.
Det blev inte så vackert, precis, och jag
förstår herr partisekreterare Yngve
Holmberg från högern om han är litet
fundersam — lindrigt sagt — inför vad
han här tvingats acceptera. Men i den
borgerliga treenighetens namn får man
ju tåla åtskilligt.

När regeringen har lagt fram lagförslaget
om en fullmaktslagstiftning om
igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten,
har detta skett för att
åstadkomma en bättre balans, särskilt
på de orter där det råder brist på arbetskraft
och då speciellt i storstadsregionerna.
Redan förra året tvingades
ju staten och i viss mån även kommunerna
att uppskjuta en rad viktiga
byggnadsprojekt bara för att man något
så när skulle kunna balansera tillgången
och efterfrågan på arbetskraft
och därmed också hålla vissa inflationstendenser
i schack. Men med den nuvarande
lagstiftningen gick det bara
för staten och kommunerna att göra så.
De enskilda intressenterna i dessa överhettade
områden byggde helt fritt, därför
att det saknades lagstiftningsmöjligheter
att kunna få dem att inskränka
sin byggnadsverksamhet.

Man frågar sig: Kan det vara rimligt
att staten och kommunerna skall skjuta
på viktiga byggen — det må vara
sjukhus, skolor eller, för att ta ett annat
aktuellt exempel, en upprustning
av våra kaserner -—- medan man på den
privata sidan skall kunna få bygga hur
många bensinmackar, varuhus, bankpalats
och lyxvillor som helst? Det rimmar
i varje fall illa med den linje som
vi betraktar som den rätta. Reservanterna
kan inte inse att detta är ett riktigt
förhållande. Skall man nödgas begränsa
byggnadsverksamheten därför
att arbetskraften inte räcker till, då kan
inte heller de mindre angelägna byggnadsobjekten
få stå i den särställning
som de nu gör.

Man frågar sig också, om det ur lokaliseringsynpunkt
kan vara riktigt att
inte ge samhället de medel det behöver

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

för att åtminstone i någon mån hindra
en överhettning på de områden som
redan är expansiva. Hur kan exempelvis
centerpartiet, som ju har tagit lokaliseringspolitiken
på entreprenad, gå
med på en sådan anordning? Kan det
vara riktigt, sett ur de mindre expansiva
orternas synpunkt eller ur avfolkningsbygdernas
synpunkt, att man än
snabbare får expandera i storstadsregionerna
och därmed dra folk från landsbygden?
Den frågan tycker jag är ganska
central i detta fall. Det lär bli svårt
för centerpartiet i fortsättningen att gå
ut och agitera för en aktiv lokaliseringspolitik
samtidigt som man inte är
beredd att ge samhället de medel som
det kan behöva för att föra en sådan.
Det är bra med ord och deklamationer,
men på det sättet löser man sannerligen
inte lokaliseringsfrågorna.

1 centerpartiets motion, har man bl. a.
sagt, att i den mån en inskränkning på
byggnadsområdet »skulle drabba t. ex.
byggnadsbehovet inom handeln och servicenäringarna
i övrigt, måste den ju
också betraktas som ett ingrepp i näringsfriheten
och konkurrensen och
därmed som i väsentlig mån motverkande
på strävandena till ökad effektivitet
och produktivitet inom näringslivet».

Man kan ju fråga om det är rimligt
att man skall få bygga varuhus eller
bensinmackar hur som helst. Är det
viktigare att man får göra det än att
bygga bostäder? Jag undrar vad man
säger på småhandlarhåll -— centern har
ju tagit dem också under sina vingars
skugga — om en sådan inställning?

Utskottets motivering mot en lagstiftning
är också ganska säregen. Man säger
på sid. 11: »Med hänsyn bl. a. till
att riksdagen nyligen understrukit vikten
av att kraftfulla åtgärder vidtages
för att få till stånd en ökning av bostadsproduktionen
ter sig enligt utskottets
mening en sådan verkan av regleringen
särskilt betänklig.»

Det skulle alltså inverka oförmånligt
för bostadsproduktionen, om man fick

en lagstiftning som hindrade exempelvis
byggandet av bensinstationer, bankpalats
och varuhus. Inte kan man påstå
att det uttalandet utmärkes av så särdeles
stor och stark logik.

Utskottsmajoriteten sätter sin lit till
konjunktur- och finanspolitiska åtgärder.
Ja, det kan låta bra, men när man
vet att många av de företag, som det
här gäller att begränsa, är självfinansierande,
så får sådana åtgärder ingen
som helst inverkan, utan dessa företag
kan även i fortsättningen bygga som de
vill.

Reservanterna är för sin del medvetna
om att den lagstiftning som nu
finns, och som gäller enbart säsongutjämning
inte är till fyllest i dagens läge.
Vi vill därför instämma i inrikesministerns
förslag om att man skall genomföra
en fullmaktslagstiftning. Vi är också
av den uppfattningen, att en sådan
lagstiftning inte kommer att tillgripas
förrän andra åtgärder prövats och befunnits
otillräckliga. Självfallet anser vi
att det skall vara ett gott samarbete
mellan kommunerna och länsarbetsnämnderna.
Man har erfarenheter från
sådant arbete tidigare, och det kommer
därför knappast att bli vare sig
kostsamt eller svårt att klara uppgiften
om man skulle behöva tillgripa de åtgärder
som vi vill genomföra.

På sid. 13 har utskottet en ganska
kostlig motivering, och jag kan inte undanhålla
kammaren att få höra den:
»Utskottet vill emellertid samtidigt fästa
uppmärksamheten på nuvarande;
samhällsekonomiska läge i stort. De
ökade risker för en inflationistisk utveckling
som på sistone framträtt är enligt
utskottets mening oroväckande. Situationen
kan komma att kräva ytterligare
inflationsbekämpande åtgärder,
såsom en hårdare begränsning av de
offentliga investeringarna och tillfälliga
konjunkturpolitiska åtgärder.»

Varför bara hänföra detta till offentliga
investeringar? Är de enskilda investeringarna
mindre inflationsdrivande? -

Onsdagen den (i maj 1904

Nr 22

Ang. igångsättningatillstånd för vissa byggnadsarbeten

Ja, så skulle jag kunna fortsätta att
citera ur det utlåtande, som här föreligger,
men jag skall bara ta slutorden,
där man säger: »Utskottet finner det
angeläget, att en skärpt beredskap hålles
mot en befarad inflationsutveckling
och att Kungl. Maj:t i god tid överväger
olika åtgärder till en samlande lösning,
därest inflationstendenserna under
den närmaste tiden skulle tillta i
styrka.»

Här begärs följaktligen åtgärder från
Kungl. Maj:ts sida, men man vill inte
ge Kungl. Maj :t möjlighet att vidta dessa
åtgärder. Jag tvekar inte att säga,
att detta är en av de mest egendomliga
motiveringar som har förekommit i något
utskottsutlåtande.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till den reservation
som föreligger. Vi reservanter anser det
nödvändigt att genomföra det förslag
som framförts i propositionen, ty därigenom
kan man få en möjlighet att
skapa en bättre ordning i de områden
där man kan riskera en överhettning
när det gäller efterfrågan på arbetskraft.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Jag har inte deltagit i
utskottets behandling av detta ärende,
men jag skall be att få yttra mig närmast
i egenskap av motionär. Jag skall
sålunda inte gå närmare in på att försvara
de formuleringar som finns i utskottsutlåtandet
och som herr Göran
Karlsson så starkt kritiserat utan hålla
mig till själva sakfrågorna.

I det avseendet måste jag säga, att
jag tycker att reservanterna har gansska
svårt att förklara sin ståndpunkt,
om de över huvud taget skall hålla på
någon konsekvens i sitt handlande. År
1961 kom man till enighet här i riksdagen
om att byggnadsregleringen borde
avvecklas. Den hade då sedan ett
par års tid enbart använts för säsongutjämnande
ändamål. Man var på god
väg att ordna säsongutjämningen genom
frivilligt samarbete vid sidan av lag -

stiftningen. Läget bedömdes så, att dessa
åtgärder inom de två år som lagen
då förlängdes skulle få sådan effektivitet
att lagstiftningen kunde undvaras.

Emellertid visade det sig att utvecklingen
inte gick så fort som man hade
hoppats. Därför blev år 1963 lagen om
tillståndstvång visserligen upphävd men
samtidigt ersatt med den nu gällande
lagen om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete.

Man bör kanske något dröja vid innebörden
av denna namnförändring.
Tillståndstvång innebär enligt hittillsvarande
terminologi prövning av frågan,
om ett visst byggnadsföretag över
huvud taget eller tills vidare skall släppas
fram eller inte. Igångsättningstillstånd
innebär däremot en prövning
av vid vilken tidpunkt ett byggnadsföretag
lämpligen bör igångsättas med
hänsyn till önskemålet av säsongutjämning.

Den nu föreliggande propositionen
innebär, att man i den gällande lagen
om igångsättningstillstånd inför en
prövning av angelägenhetsgraden av
vissa byggnadsföretag, således en prövning
av det slag som brukar kallas för
byggnadstillstånd och inte igångsättningstillstånd.
Propositionen innebär
sålunda en ändring av lagens principiella
innebörd.

Men frånsett denna mera formella
lagtekniska anmärkning innebär förslaget
ett frångående av den grundsyn på
frågan om byggnadstillstånd, varom
enighet här i riksdagen förelåg både
1961 och 1963, d. v. s. för bara ett år
sedan.

Vi i folkpartiet menar, att någon anledning
att så snabbt byta åsikt inte
framkommit. Vi är angelägna att understryka
att vi är fullt ense med departementschefen
i fråga om vikten av
att bostadsbyggandet fullföljes i största
möjliga omfattning. Men vi tror inte
att det bör ske genom sådan individuell
prövning av vissa byggnadsföretags
angelägenhet som här föreslås. Eu sådan
prövning är i och för sig till hin -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

der för byggnadsverksamhetens effektivitet.
Det har erfarenheten under
krigstiden och rätt lång tid därefter
klart visat. I första hand bör man därför
inrikta sig på att genom utbildning
och omflyttning öka arbetskraftstillgången
på de orter där brist föreligger.

För övrigt är det inte klart, att det
just är tillgången på arbetskraft som
begränsar bostadsbyggandet. För närvarande
synes bristen på kapital vara
den faktor som betyder mest. Om åtgärder
vidtages för att förbättra kapitaltillgången
för just bostadsbyggandet,
torde detta medföra en mycket effektivare
stimulans än den föreslagna
lagen.

Den föreslagna lagbestämmelsen i
och för sig är mycket diffus till sin innebörd.
Man kunde verkligen kräva att
departementschefen på ett mera konkret
sätt anger hur han tänkt sig att
lagen skall användas. Vilka slag av
byggnader skall betecknas som mindre
angelägna ur allmän synpunkt? Man
har under förarbetena bl. a. nämnt kyrkobyggnader
och bensinstationer. Men
bortsett från att det är tvivelaktigt om
man bör uttaga två så speciella kategorier
till särbehandling är det uppenbart,
att härmed icke mycket är att
vinna ur rent kvantitativ synpunkt.

Den föreslagna lagtexten innebär att
visst slag av byggnadsarbete, som är
mindre angeläget ur allmän synpunkt,
skall kunna läggas under tillståndstvång.
I departementschefens anförande
ges inga exempel på dylika objekt.
Däremot talas det om vissa slag av
byggnadsföretag som skall tillerkännas
prioritet. Det uppväcker vissa farhågor
för att lagen, om den antages, kan
komma att tillämpas på det sättet, att
alla byggnadsarbeten med vissa angivna
undantag beläggs med tillståndstvång.
Detta vore emellertid uppenbart
i strid med lagbestämmelsens formulering
och skulle innebära en olustig
återgång till mera kristidsbetonade förhållanden.
Jag hoppas därför att, om

lagen antages, den också tillämpas i
enlighet med sin ordalydelse, så att
de mindre angelägna byggnadsobjekt
som belägges med tillståndsplikt också
uttryckligen specificeras i förordnandet.

Emellertid bör det egentligen vara
överflödigt att tala om vad som skall
hända, om lagen antages. Utskottet har
med en stark motivering — jag ber om
ursäkt, herr Karlsson, om jag har en
helt annan uppfattning än han om motiveringens
styrka — yrkat avslag på
propositionen. Jag ber, herr talman, att
få yrka bifall till denna utskottets hemställan.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag noterar att herr
Alexanderson i stort sett har hållit sig
till vad folkpartimotionen talar om,
men inte på något sätt sökt argumentera
för vad utskottets majoritet har
skrivit. Det är inte folkpartimotionen,
som vi behandlar här, utan det är det
utskottsutlåtande som föreligger. Därför
tillåter jag mig att säga, att även
om herr Alexanderson i slutet av sitt
anförande uttalade att han hade starkare
tilltro till utskottets utlåtande än
jag hade, så har det inte övertygat mig
om att han har rätt. Det hade i så fall
varit rimligare om herr Alexanderson
argumenterat för utskottets utlåtande i
stället.

Sedan kan man rent sakligt säga, att
utskottet förordar en halvmesyr. Man
talar om åtgärder som måste tillgripas,
men man vill inte ge Kungl. Maj:t de
befogenheter som behövs. Det tycker vi
är en orimlighet.

Därför vill jag än en gång yrka bifall
till reservationen.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! Herr Karlsson framhöll
att vi nu behandlar utskottsutlåtandet.
Visst gör vi det! Men vi behandlar ju

Onsdagen den 0 maj 1ÖÖ4

Nr 22

Anr. lnån(fsäUnin({iitiHMtånd för visaa byggnadsarbeten

också Kungl. Maj:ts proposition om
återinförande av byggnadsreglering.

Då iir det först en sak jag vill erinra
om. Det iir att denna proposition och
dess behandling här i riksdagen är ett
tecken på att man från regeringens och
riksdagsmajoritetens sida försöker dela
upp bostadsfrågorna i sina enheter för
att vi inte skall kunna få en samlad
överblick av hela bostadskomplexet.

Byggnadsregleringen var ju tidigare
motiverad av krig och krigsfara. 1 dag
har vi inget krig, och vi hoppas att
krigsfaran åtminstone inte är överhängande.
Men vi har en bostadsbrist som
tydligen regeringen med denna proposition
tror sig kunna lösa genom att man
återgår till ett extraordinärt regleringsförfarande.
Det är man beredd göra
trots att den bostadsbrist som vi för
närvarande har i stor utsträckning iir
ett direkt resultat av det ålderdomliga
och konkurrensbegränsande statliga
kontrollsystemet.

Vi har från vårt håll i väckta motioner
och i utskottets majoritetsyttrande
redan av principiella skäl avvisat tanken
på att återinföra denna krisreglering;
jag behöver efter herr Alexandersons
utförliga motivering inte gå närmare
in på det utan vill bara ytterligare
understryka, att de principiella betänkligheterna
är tillräckligt starka för
att man skall avvisa propositionen.

Men det finns naturligtvis också rent
praktiska, tekniska skäl som talar för
att byggregleringen på sätt som föreslagits
i propositionen inte bör återinföras.
Om man granskar motiven för förslaget
finner man att det bygger, för det
första på att man genom byggregleringen
skall kunna öka —- och jag betonar
ordet öka — bostadsproduktionen och
för det andra på att bebyggelsens totala
omfattning här i landet skall med hjälp
av byggregleringen kunna anpassas till
arbetskraftstillgången.

Såvitt jag förstått efter en mycket
noggrann läsning av den tunna propositionen
och av reservanternas uttalande
saknas varje bevis för att bostadsbebyg 3

Första kammarens protokoll 196i. Nr 22

gelsen kommer att öka genom detta förslag.
Jag förstår inte hur bebyggelsen
skall öka bara genom att man förklarar
vissa byggnadsobjekt här i landet
såsom ur allmän synpunkt mindre angelägna.
Det är en lek med ord så länge
förslaget inte fått praktisk tillämpning.

Vad iir det nu för objekt som skall
anses ur allmän synpunkt mindre angelägna?
Ja, det fick man inte reda på
i propositionen, och det fick man inte
heller reda på i den promemoria som
låg till grund för propositionen. Det
kröp så småningom fram i en arbetspromemoria
som fanns instucken i departementsakten.
Diir har räknats upp
följande tolv områden: profana kyrkliga
samlingslokaler, bensinstationer, garage,
varuhus, parkerings-, kontors- och bankhus,
kommunala förvaltningsbyggnader,
sporthallar och andra dylika byggnader,
enfamiljshus av lyxkaraktär och
fritidsbostäder.

I och för sig är intressant att vi nu
fått reda på att kyrkobyggena och garagen
är mindre angelägna ur allmän
synpunkt. Men det avgörande är ju hur
mycket man i nuläget investerar i objekt
som kyrkor, garage, parkeringshus,
bankhus etc., hur många sådana objekt
det finns samt huruvida man verkligen
påverkar bostadsbyggandet om man begränsar
bebyggelsen på detta område.

Om vi tar ett exempel från Stockholm
— det är väl troligt att regleringen
är avsedd att gälla för Stockholm —
byggs det ett s. k. bankpalats vid Sergels
torg i Stockholm. Man kan ha delade
meningar om det är fråga om ett
bankpalats, eftersom banken i detta
mycket stora hus bara skall ha två eller
tre våningar, medan de övriga våningarna
upptas av affärer och kontor
för att det hela skall kunna fungera.

Detta bygge sysselsätter cirka 300
byggnadsarbetare. Det är klart att om
man stoppade bygget skulle man möjligtvis
kunna friställa alla de 300 byggnadsarbetarna
och använda dem för
andra objekt i Stockholm eller stockholmsområdet.
Emellertid är det ju full -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

ständigt omöjligt att tänka sig att man
skulle stoppa ett sådant bygge. Det
skulle förvåna mig mycket om regeringen
verkligen tänkte sig att man skulle
kunna begränsa byggen av denna art.
Man skulle då inte bara åstadkomma
ett stort hål i marken, utan man skulle
helt enkelt slå sönder hela den välplanerade
återuppbyggnad och nyuppbyggnad
av Stockholms stad, som staden
har arbetat med under så många år.

Detta är bara ett exempel för att visa
hur hart när omöjligt det måste vara
att i praktisk tillämpning använda denna
byggreglering.

Jag kan ta ett annat exempel. Man
nämner fritidsbebyggelsen. Det är klart
att finansministern eller inrikesministern
har fäst ögonen på fritidsbebyggelsen
eftersom den har fått en så ökad
omfattning under de senaste åren. Mellan
1960 och 1962 byggde man cirka
45 000 fritidshus. Om man gör ett räkneexempel
och säger, att varje sådant
fritidshus lågt räknat kostar 10 000 kronor
samt att man bygger 15 000 om året,
så ger det en summa om 150 miljoner
kronor. I och för sig skulle man naturligtvis
genom att förhindra den bebyggelsen
kunna lösgöra detta kapital och
kanske också viss arbetskraft för bostadsbebyggelse.
Men här är det ändå
huvudsakligen fråga om personligt sparande,
som de som ägnar sig åt fritidsbebyggelse
under många år har gnott
ihop. Det är också fråga om personliga
arbetsinsatser i utomordentligt stor utsträckning,
rent självbyggeri. Det kan
väl ändå inte vara meningen att man
skall hejda detta genom denna byggreglering? Då

kan man tänka sig att det är något
annat område inom fritidsbebyggelsens
sektor som man vill begränsa. Är
det t. ex. campingplatserna? Det är riktigt
att det görs utomordentligt stora
investeringar nu för tiden i kollektiva
fritidsanläggningar, exempelvis campingplatser
och båthamnar. En modern
campingplats av normal storlek kostar
kanske nu för tiden cirka 1 miljon kro -

nor i investeringar. Men det skulle
verkligen förvåna mig om man å ena
sidan medvetet — och där är alla partier
överens — inriktar sig på att ge
människorna mera fritid, längre semester
och mera tid för egna önskemål,
medan man å andra sidan genom att
begränsa exempelvis denna typ av fritidsbebyggelse
också skulle begränsa
människornas möjlighet att utnyttja sin
fritid.

På detta sätt kan man gå igenom område
efter område och då finna, att
denna byggnadsreglering med den uppläggning
den har är mycket illa genomtänkt.
Förslaget är ett uttryck för regeringens
klåfingrighet. Kanske man
kan säga: regeringens panik över att
man inte har lyckats klara bostadsfrågorna.
Och därför försöker den nu med
allsköns ytterligare regleringsåtgärder
att täcka över sitt misslyckande.

Vi reservanter tror inte på denna metod,
och det är orsaken till att vi också
är ense om att — kanske från något
olika utgångspunkter — yrka avslag på
propositionen. Detta yrkande har ju
också blivit ut.skottsmajoritetens förslag,
till vilket jag därför yrkar bifall.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Om man — som herr
Yngve Holmberg — tror att regeringen
skall använda en sådan här fullmaktslagstiftning
till att stoppa byggen som
redan är igångsatta, exempelvis bankbygget
vid Sergels torg, så kan jag förstå
att man har den inställning till regleringen
som herr Holmberg har. Men vi,
som tror och räknar med att regleringen
skall tillämpas med förnuft, har en
annan syn på frågan än herr Holmberg.

Herr Holmberg säger, att denna reglering
är ett bevis för att regeringen
vill kamouflera att det inte byggts flera
bostäder. Men, herr Holmberg, om vi
bygger låt oss säga ett varuhus i varje
medelstor svensk stad och om vi byg -

Onsdagen den 6 maj 19(>4

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd

ger garage i stor utsträckning och bensinstationer
lite varstans utefter våra
vägar, där det redan finns tillräckligt
med bensinstationer, måste väl dessa
byggen ändå dra arbetskraft från bostadsbyggandet.
Skulle man följa herr
Holmbergs exempel att inte tillåta en
reglering, innebär det i realiteten att vi
får ett mindre bostadsbyggande. Logiken
talar här sitt tydliga språk.

När herr Holmberg kommer in på fritidsbebyggelse
och campingplatser så
förstår jag, att han måste ha avledande
manövrer för att motivera det avslagsyrkande,
som utskottsmajoriteten har
ställt.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag bara konstaterar,
att herr Göran Karlsson från den uppräkning,
som här har gjorts, tog bort
bankpalatsen och att han tydligen inte
heller vill ha med fritidsbebyggelsen.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om herr
Holmberg lyssnade på vad jag sade,
men jag talade om att när det gällde
speciellt bankpalatset vid Sergels torg,
så fanns det inte någon tanke på att
avbryta detta bygge.

Men nog kan det vara skäl i att det
bygges litet mindre med banker, än
vad nu är fallet, i varje fall tills vidare.
Det finns ingen rimlig anledning att
man bygger bankpalats i sådan utsträckning
som nu sker i en svensk stad, där
det pågår flera nybyggen av bankhus
efter en enda gata. Jag tycker, att om
man skall stoppa statliga byggen, så är
det rimligt att bankerna får en ungefär
likvärdig behandling i det hänseendet.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:
Herr talman! Stockholm är ju en
ganska stor stad, och där bygges gans 3j-

Första kammarens protokoll 196i. Nr 22

för vissa byggnadsarbeten
ka många banker, ty folk har nu checklön
i större utsträckning. Jag skulle vilja
höra, om herr Karlsson kan nämna
något exempel på ett byggande av bankpalats,
som herr Karlsson vill avbryta,
eftersom stoppandet av bankbygget vid
Sergels torg inte var aktuellt.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har inte velat avbryta
byggandet av något bankpalats.
Den reglering vi nu diskuterar gäller
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
— om herr Holmberg inte förut
läst det i propositionen, bör han
göra det nu. I den mån det finns igångsatta
byggen, finns det ingen anledning
att stoppa dem.

Herr JOHANSSON, KNUT, (s):

Herr talman! Jag tror inte att denna
fråga är så stor som man har gjort den
till i debatten — både här i kammaren
och tidigare omedelbart efter det att
förslaget blev framlagt. Man tycks vara
ense om motiven. Bakgrunden till det
hela är att man vill bygga mer än vad
de samlade resurserna medger. Det gäller
inte bara bostäder utan praktiskt
taget hela byggnadsmarknaden — det
är fråga om skolor, sjukhus, större eller
mindre byggnader för olika ändamål
och inte minst om industriens utbyggnad.
Man är också ense om att det i en
sådan situation är nödvändigt med åtgärder
för att i någon mån styra utvecklingen.
Så långt är man ense.

Det är först när det blir fråga om
valet av medel för att bemästra situationen
som oenigheten uppstår. Här har
utskottsmajoriteten liksom motionärerna
påyrkat generella medel, och i detta
sammanhang har man exemplifierat förslaget
med bl. a. finans- och penningpolitik.

Då kan ju den frågan ställas, huruvida
detta medel är effektivt. Herr
Holmberg har själv erinrat om att lä -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa
get för dagen är beroende på kreditsituationen.
Om det instrumentet skall
användas, är det mycket stor risk för
att olika slag av byggnader får prioritet
framför bostäder och även annat
byggande, som enligt vad vi kan vara
ense om tillhör det slag som bör ha
förtursrätt.

Man har även talat om att arbetsmarknadens
parter bör i samverkan
kunna svara för en uppdelning av byggen
med hög prioritet och sådana byggen
som med hänsyn till knapphetssituationen
bör kunna anstå.

Detta förslag kan väl inte vara allvarligt
menat. Det är väl ingen som
begär att företagarna inom byggnadsindustrien
skulle åta sig att säga till
sina kunder — och kunder hos byggnadsföretagarna
är ju alla, vare sig det
gäller profana eller kyrkliga samlingslokaler,
bankpalats, bensinstationer eller
bostäder — att de får lov att vänta
ett år, eller åtminstone till dess situationen
är en annan. Jag är övertygad
om att varje företagare inom denna
bransch ber att få betacka sig för ett
sådant uppdrag, vilket jag — det vill
jag livligt understryka -— finner vara
alldeles riktigt. Det är en orimlig uppgift.

Man kan inte sammankoppla denna
uppgift med turordningen för igångsättning
av byggen, som ju är en helt
annan fråga. Igångsättningstillstånden
avser ju inte någon planering av vilka
projekt, som skall byggas, utan den
är till för att förhindra att alla sätter
i gång sina byggen på sommaren eller
vid ungefär en och samma tidpunkt.
Den skall i stället medverka till att
man får en spridning under året av
igångsättningen. Denna senare uppgift,
som väsentligen skiljer sig från den
förra, är arbetsmarknadens parter ense
om att påtaga sig, och detta har
också redan skett på ett flertal orter
i landet tillsammans med representanter
för kommuner och arbetsmarknadsorganen.

byggnadsarbeten

Ett annat medel säges utbildningen
vara. Man gör gällande att om det är
arbetskraften, som utgör flaskhalsen,
så bör man öka utbildningen. Utskottet
förordar snabbutbildning. Det är
gott och väl! Emellertid utbildas ju redan
över huvud taget alla de som man
kan utbilda för uppgifter inom byggnadsbramschen.
Det gäller utbildning
av okvalificerad arbetskraft till yrkesarbetare.
Utbildningen löser dock ingalunda
läget i dag, utan först på något
längre sikt.

I likhet med herr Göran Karlsson
konstaterar jag, att sedan utskottet anfört
dessa synpunkter såsom motiv för
ett avslag på propositionen, så förefaller
man i utskottet ha kommit till
en något annan mening och säger sig,
att denna medicin säkerligen inte är
den rätta och att det nog är lämpligast,
att Kungl. Maj:t får ordinera den
medicin, som är nödvändig för patienten
i rådande läge.

Det är ju just vad som redan är intaget
i förslaget rörande utökning av
den lag som gäller. Det enda man kan
hävda är, att förslaget i denna del är
alltför begränsat, enär det endast tar
hänsyn till arbetskraften. Herr Holmberg
m. fl. har ju klart understrukit
kreditsvårigheterna, och personligen
anser jag, att man borde ha tillagt brist
på även andra för byggandet nödvändiga
resurser. Det är inte bara arbetskraft
och pengar, som kan vålla svårigheter.
Det kan vara materialbrist
o. s. v.

En annan sak, som understrukits i
reservationen och som jag i detta sammanhang
särskilt vill peka på, är den
praktiska tillämpningen av lagförslaget.
Denna tillämpning bör ske på sätt,
som reservanterna har yrkat, nämligen
i samråd med byggrådet, så att man
inte enbart får kännedom om var åtgärderna
skall sättas in geografiskt
sett, utan också vilka begränsningar
som skall göras. Det är inte säkert att
begränsningarna blir likformiga på al -

Onsdagen den 0 maj 1964

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

la de platser, där lagen måste komma
i praktisk tillämpning. Det är därför
synnerligen angeläget, att de intressegrupper,
som finns församlade i byggrådet
och diir har stora intressen att
bevaka i sammanhanget, får tillfälle att
noga genomdiskutera de åtgärder som
skall vidtas.

Herr Alexanderson menar, att det
inte skulle finnas någon konsekvens i
reservanternas handlande. Han drar
då en parallell mellan reservationen
och uttalanden i tidigare, enhälliga
utskottsutlåtanden. Det föreligger dock,
herr Alexanderson, en väsentlig skillnad.
Vi är ense om att lagen i sin
tidigare form inte längre bör ligga
till grund för avgörande av om ett
byggnadsföretag skall komma till stånd
eller iinte. Det är inte heller avsikten
att så skall ske. Det är en mycket
stor skillnad mellan den praktiska
tillämpningen av den tidigare lagen
fram till år 1959 och vad det nu är
fråga om.

Det har vidare sagts, och herr Alexanderson
underströk det, att tillämpningen
av denna lag får till följd att
man inte får samma effektivitet i byggandet
som tidigare. Utskottet anser, att
lagen skulle komma att »motverka en
bättre produktivitet». Förhåller det sig
inte i själva verket tvärtom? Kan det
medföra bättre effektivitet eller bidraga
till något ökad produktivitet, om man
sätter i gång fler arbeten än man har
arbetskraft och andra erforderliga resurser
för, så att tidsplanerna blir förskjutna
och en del byggnadsföretag
kanske får drivas för halv maskin just
på grund av dessa svårigheter? Mig förefaller
det som om man skulle få en
större effektivitet i byggandet och medverka
till en ökad produktivitet om
man redan på planeringsstadiet visste
att de byggen, som man sätter i gång,
kan genomföras med hjälp av tillgängliga
resurser.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
yrka bifall till reservationen.

Herr ALEXANDERSON (fp) kort genmäle: Herr

talman! Herr Knut Johansson
säger, att det är en oerhörd skillnad
mellan denna lag och den vi tidigare
har haft. Jag hoppas att det skall bli
så i praktiken, om lagen nu genomföres.

I själva verket ger lagbestämmelsen
dock utrymme för praktiskt taget samma
tillämpning som den tidigare lagen
gav. I den här föreslagna lagen står,
att ett visst slag av byggnadsarbete på
vissa orter skall beläggas med tillståndstvång.
Den tidigare lagen uttryckte
detta mer positivt, ty där hade
man gjort undantag för vissa slag av
byggnadsarbeten och senare också vissa
delar av landet, där det inte skulle
krävas tillstånd.

Frågan är här bara var man drar
gränsen. Med båda dessa sätt att skriva
kan gränsen dras på övre eller nedre
delen av detta område. Det är väsentligen
en tillämpningsfråga.

Herr JOHANSSON, KNUT, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Skillnaden är väl ganska
uppenbar. Den tidigare lagen ägde
generell tillämpning över hela landet
och för allt byggande, som lagen vid
varje tidpunkt gällde för. I den nya
lagen finns flera begränsningar, först
geografiskt och sedan med hänsyn till
byggandets karaktär och prioritetsgrad
samt även med hänsyn till om det är
brist just på arbetskraft. Därefter kommer
Kungl. Maj:ts prövning, om lagen
skall sättas i kraft eller inte.

Med det tillägg, som jag ännu en
gång vill understryka och som reservanterna
har anfört och som innebär
att det före Kungl. Maj:ts prövning om
lagens tillämpning skall vara en behandling
av byggrådet, tror jag att även
herr Alexanderson kan känna sig ganska
nöjd.

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstand för vissa byggnadsarbeten

Herr ALEXANDERSON (fp) kort genmäle: Herr

talman! Vi har tidigare erfarenhet
av lagstiftningar, som på papperet
kan se ganska ofarliga ut men som ger
möjlighet till en mycket extensiv tilllämpning.
Ett sådant exempel har vi
också här.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag skulle egentligen
kunna nöja mig med att sitta stilla och
tiga och rösta för reservanternas förslag,
men eftersom jag tidigare deltagit
i debatten om denna lagstiftning vill
jag ändå ta kammarens tid i anspråk
några minuter, dels för någon polemik
och dels för att med ett par ord illustrera
behovet av den lagstiftning som här
föreslås.

När byggherrarna vid den tidigare
lagstiftningens avveckling fick en s. k.
fri marknad väntade de kanske själva
— i varje fall borde de borgerliga partiernas
talesmän ha väntat det —• att
det nu skulle bli en verklig uppryckning
inom bostadsbyggandet så att bostadsbristen
kunde avskaffas. Som bekant
bär den fria byggegenskapen inte lyckats
med den uppgiften. Det är därför
att det råder en mycket svår situation på
bostadsmarknaden, som dessa extra åtgärder
har föreslagits.

Nu anför utskottet när det gäller frågan
om omfattningen av begränsad
byggnation, att det har upprättats en
rätt stor katalog över sådana byggnadsobjekt
som skulle vara att betrakta
som mindre angelägna. Det gäller
samlingslokaler av olika slag, bensinstationer,
garage och varuhus, som
inte utgör bostadskomplement, vidare
parkerings-, kontors- och bankhus, kommunala
förvaltningsbyggnader, sporthallar
och andra idrottsanläggningar,
enfamiljshus av lyxkaraktär samt fritidsbostäder.

Utskottet anför längre ned i sin skrivning,
att av de objekt som finns uppräknade
i denna katalog är det endast

enfamiljshus av lyxkaraktär, som tills
vidare skulle kunna betecknas som
mindre angelägna, och herr Alexanderson
menade, att det inte blir mycket
att vinna därest man använder denna
lagstiftning till att stoppa vissa byggen.
Jag håller med honom för den händelse
att man håller sig till det som utskottet
här skriver, nämligen att endast lyxvillor
skall betecknas som mindre angelägna.
Då är det sannolikt inte så mycket
att vinna vare sig i fråga om kapitaltillgång
eller arbetskraft. Men då måste
man ju pröva katalogen och se om de
angivna objekten är angelägna eller inte,
och det var här jag ville lämna ett par
exempel ifrån den allra närmaste omgivningen.

I går stod det i Svenska Dagbladet en
liten notis om att man hade firat taklagsfest
vid ett storbygge vid Regeringsgatan.
Bygget är ett parkeringshus, i
vilket man skall ge tak över huvudet åt
850 bilar. Garaget anslutes till Nordiska
Kompaniet — det ligger bara på andra
sidan Regeringsgatan — genom en särskild
gångtunnel under Regeringsgatan,
så att fröknarna som skall in och shoppa
på NK skall kunna gå torrskodda
mellan bilen och varuhuset.

Är ett sådant parkeringshus angeläget
när tiotusentals människor står utan tak
över huvudet här i staden? Jag anser
att det inte är nödvändigt. Vad har det
dragit till sig av arbetskraft och kapital?
Vad representerar ett sådant bygge i fråga
om lägenheter? Bygget uppges ha
kostat 22 miljoner kronor. Räknar man
med en kostnad av 60 000 kronor för
en normal lägenhet, så räknar sakkunskapen,
så motsvarar detta bygge 350 ä
370 normala lägenheter.

I taklagsfesten deltog 150 byggnadsarbetare.
Det är väl så många som har
varit engagerade i byggandet av NK:s
parkeringshus.

Jag måste säga att jag inte förstår hur
de tänker, som menar att ett sådant
bygge icke är ett lyxbygge utan ett angeläget
byggnadsobjekt jämförligt med
bostäder, skolor, sjukhus och annat.

Onsdagen den (i maj 1904

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

Låt mig ta ytterligare ett exempel;
det år inte för sent att stoppa det därför
att det inte är påbörjat utan endast
annonserat. Vid infartsparkeringen i
Årstadal skall det anläggas en bensinstation,
och den kommer sannolikt inte
att bli av det mindre formatet. Är detta
nödvändigt? Endast 300 meter längre
upp vid Hägerstensvägen ligger det en
bensinstation, 500 meter längre upp vid
Södertäljevägen ligger det en och ytterligare
200 meter därifrån ligger ännu
en stor bensinstation. De bilar som skall
ned till infartsparkeringen eller ut från
infartsparkeringen i Årstadal kan inte
komma andra vägar än Södertäljevägen
och Hägerstensvägen. De måste passera
dessa bensinstationer, och nog kan man
beräkna så pass mycket när det gäller
bränsleförrådet i tanken att man kan
fylla på bensin 200 eller 300 meter innan
man kommer till den punkt där man
skall stanna och parkera.

Det var någon som sade i debatten ■—
jag tror att det var herr Holmberg ■—
att det inte byggs för mycket banker.
Jo, jag tror att det byggs för mycket
banker. I praktiskt taget varje väl trafikerat
gathörn här i staden ligger ett
mer eller mindre pampigt bankkontor.
Om man skulle bygga banker, och det
kan nog behövas i och för sig med hänvisning
bl. a. till vad herr Holmberg
anförde, så byggs de på alldeles fel
ställe. Den mycket tätbefolkade vtterstadsringen
i Stockholm är sannerligen
inte bortskämd med bankkontor och
andra serviceinrättningar, under det
att allting hopas här i city. Det gör för
det första city väldigt svårt och tungt
ur funktionssynpunkt och skapar för det
andra en mängd andra problem, men
de hör hemma i andra sammanhang.

Jag ville med dessa exempel endast
illustrera behovet av en reglering på
detta område så att den fria byggenskapen
med spekulation som huvudsynpunkt
— det är väl den som dominerar
— inte ges alldeles fria händer.

Med detta, herr talman, vill jag yrka
bifall till reservationen.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep) :

Herr -talman! Den fulhnaktslag vi i
dag diskuterar har stora likheter med
den regleringsapparat på byggnadsområdet,
som vi hade under krigsåren och
som var kvar ända fram till år 19C3.
Det finns väl ingen som vill bestrida
att lagen den gången hade sitt berättigande,
sett från de extraordinära förhållanden
som då rådde, men då den
föregående år, nästan 20 år efter fredsslutet,
sattes ur kraft mottogs detta med
en allmän tillfredsställelse. Det bör från
dessa utgångspunkter inte förvåna att
regeringens förslag om att återinföra
något liknande möts med en viss olust.

När vi inom centerpartiet diskuterade
denna fulhnaktslag och även motionsledes
yrkade avslag på densamma,
så innebär detta inte att vi från rent
principiella utgångspunkter i varje situation
och under alla förhållanden
skulle motsätta oss en viss reglering på
området. Jag tror att historien därvidlag
rätt väl visar, att vi också tagit ansvar
när vi så har ansett erforderligt.
Det är snarare från den utgångspunkten
att detta lagförslag — låt vara
till sin utformning oskyldigt och avsett
att endast ha en marginell effekt
på byggnadsmarknaden — ändå innebär
en långt gående möjlighet till detaljreglering
av denna marknad, en
reglering där lokala och individuella
bedömningar måste få ett mycket fritt
spelrum, enär det som det också anges
i propositionen, är mycket svårt
att på förhand precisera vad som i
varje situation skall räknas som mindre
angelägna byggnadsobjekt liksom vad
som i sammanhanget skall prioriteras.

Man stärks i den uppfattningen av
att det i Kungl. Maj :ts proposition tydligen
inte har varit möjlighet att ange
vad som skall vara att betrakta
som »mindre angeläget». Det är egentligen
först vid utskottsbehandlingen av
frågan, som dessa objekt exemplifierats.
Om i propositionen en klarare
precisering gjorts och därtill en klar
områdesbegränsning, så till vida att inte

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

endast umbärlighetsregeln följts utan
också hänsyn tagits till den faktiska
roll i sammanhanget, som respektive
objekt spelar för arbetskraften, skulle
måhända en annan bedömning vid riksdagens
realbehandling från vårt håll varit
möjlig. En annan bedömning hade
också kanhända kunnat ske, om lagen
haft en tidsbegränsad karaktär.

Från dessa utgångspunkter kommer
jag in på frågan om bedömningen av
dagens faktiska läge, om nödvändigheten
av att vidta så drastiska åtgärder,
liksom vad som orsakat den aktuella
situationen. Det talas ofta om att vi har
en överhettning, och det är ju möjligt
att det bränns här och där. Men är det
inte ändå på det sättet att man ibland
eldar på litet för obetänksamt för att
sedan någon tid därefter kanske i panik
ropa på släckningshjälp?

Jag tänker närmast på situationen
hösten 1962, då investeringsfonderna
släpptes fria och även andra åtgärder
vidtogs för att sätta fart på byggnadsverksamheten.
Det kan ifrågasättas om
inte det var en alltför pessimistisk bedömning
av läget den gången. Jag tror
för min del, att om man så noga avläser
sysselsättningsbarometern, att
man influeras till åtgärder av ett så
litet utslag som i praktiken endast innebär
att viss arbetskraft som av skilda
orsaker inte passar in i det normala
produktionslivet, ej är sysselsatt
då är man i onödan klåfingrig på ett
instrument som ändå inte låter sig helt
bemästras. Man råkar då ofta in i en
situation lik den vi nu är i och vill
komma ur. Det kan diskuteras om det
inte är för dyrbart för samhället att
med konjunkturpolitiska medel inrangera
denna svårinspassade arbetskraft
i näringslivet via den öppna arbetsmarknaden.
Det bör finnas andra möjligheter
att lösa detta mycket stora
samhällsproblem.

Den stora uppladdningen hösten 1962
fick ingen egentlig effekt förrän sommaren
1963. I rättvisans namn skall erkännas
att vintern 1962/63 var en ur

byggnadsverksamhetens synpunkt mycket
ogynnsam period.

Sammanfattningsvis kan således sägas,
att dagens besvärliga läge på byggnadsmarknaden
i viss utsträckning beror
på en felbedömning hösten 1962
och därtill också på besvärliga byggförhållanden
under den därpå följande
vintern. Om inte dessa saker upprepas,
bör mänskligt att döma en normalisering
och halans ligga inom nära räckhåll
i tiden. Det andrum som behövs
för att åstadkomma detta bör vara möjligt
att uppnå med det bemyndigande
som finns i 1963 års lag.

Vi ställer oss också frågan om inte
samhället, nära 20 år efter det krig som
vi inte direkt berördes av, bör ha normaliserats.
Om så inte har skett, när
skall det då ske? Den gamla tesen att
det är säkrare att arbeta sig ur en
kris än att reglera sig ur den gäller
alltjämt. Självklart måste härvidlag och
allt framgent beaktas, vilka rationaliseringsmöjligheter
som finns inom byggnadsverksamheten.
Utan att gå närmare
in på orsakssammanhanget kan konstateras
att önskvärda resultat inte nåtts
på detta område. Jag vill också understryka
vikten av ökad utbildning av arbetskraft
liksom vikten av att därvidlag
inga spärrar reses vare sig från den
ena eller andra parten när det gäller
att få till stånd nödvändig rekrytering
till utbildningsanstalterna.

Herr talman, jag vill med det här anförda
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Av herr Kristianssons
anförande förstod jag att det närmast
är ett olycksfall i arbetet som gjort
att centern hamnat på denna linje vid
utskottets behandling av frågan. Herr
Kristiansson säger att om man litet mera
utförligt fått reda på vad regeringsförslaget
egentligen syftade till, så skulle
han kunnat tänka sig att gå med på
det. Men det fick man ju vid realbe -

Onsdagen (ten (i maj 1964

Nr 22

Ang. igångsättningstillståml för vissa byggnadsarbeten

handlingen i utskottet, där alla besked
lämnades, och det hade inte varit för
sent att då gå med på en lagstiftning,
som man ju i realiteten argumenterar
för. När herr Kristiansson nu tar upp
frågan om en tidsbegränsning av lagbestämmelserna,
vill jag säga, att det
kanske inte hade varit alldeles omöjligt
att få majoritet för den saken. Varför
kom inte det förslaget fram i utskottet?
Då hade man kunnat få en bättre
prövning av det än vad som nu kan
ske här i debatten.

Sedan tog herr Kristiansson upp läget
på hösten 1962 och den besvärliga
vintern för byggnadsverksamheten 1962
—1963. Herr Kristiansson säger, att om
inte sådana onormala förhållanden på
nytt uppträder, så kan man räkna med
att allt skall gå lugnt och bra i fortsättningen.
Men, herr Kristiansson, vi
kan få besvärliga vintrar även i fortsättningen.
Vi kan få en överhettning
på byggnadsområdet och är förresten
på väg att få det på vissa håll i landet,
och det är ju därför man måste ha
medel att tillgripa för att dämpa det
hela och få en utjämning till stånd. Jag
tycker att hela det anförande herr Kristiansson
höll visar, att man från centerns
sida hade kunnat ta en annan
ställning i frågan, om man hade sett
det hela litet nyktrare och inte rusat
i väg och lagt fram motioner i ärendet.

Sedan saknade jag en sak i herr Kristianssons
anförande, och det var lokaliseringspolitiken.
Den drogs fram
i centerns motion, men nog är det
egendomligt att man från centerns sida
här inte tar hänsyn till de lokaliseringsaspekter
som föreligger.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Göran Karlsson
bedömer fel om han tolkar vårt ställningstagande
i utskottet som ett olycksfall
i arbetet. Så är ingalunda fallet.
Med vad jag här sagt har jag velat antyda,
att vi ingalunda under alla för -

hållanden är obenägna att diskutera sådana
åtgärder, och jag tycker det är
riktigt att detta slås fast.

Svåra vintrar kan visst återkomma
— sådana kommer ju med jämna mellanrum
—- men det är inte säkert att de
alltid kommer ovanpå en situation sådan
som den hösten 1962. Gör de inte
det, blir olyckan inte så stor som denna
gång.

Sedan tog herr Karlsson upp en annan
aspekt, nämligen lokaliseringspolitiken.
Man kan mycket väl lägga in
denna fråga i lokaliseringsdebatten, och
det är mycket tacknämligt att man i
reservationen gjort en skrivning, som
tyder på att man också från herr Göran
Karlssons håll är intresserad av en aktiv
lokaliseringspolitik. Men denna förordning
kan också användas på ett sätt
som ger rakt motsatt effekt. Allt beror
på handläggningen. Låt mig ta ett exempel! Om

man i en större stad, låt oss säga
Göteborg, hindrar vissa byggen, t. ex.
kyrkor och samlingslokaler, som egentligen
inte drar något nytt folk till Göteborg,
utan enbart ger service åt de
människor som finns där, och om man
för den därmed ledigblivna byggvolymen
släpper loss ett industribygge, då
verkar denna fullmaktslag i omvänd
riktning evad det gäller lokalisering.
Det blir då i varje fall tvärtemot den
riktning som vi från vårt håll vill förespråka.

Denna lag är alltså tveeggad ur lokaliseringssynpunkt,
det måste nog herr
Göran Karlsson erkänna.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Beträffande skillnaden
mellan kyrkobyggen och industribyggen
vill jag bara säga, att man väl också
måste ta hänsyn till att när det gäller
viktiga industrier så är det ur produktionssynpunkt
sannerligen angeläj
get att man bygger dem.

Skillnaden mellan socialdemokrater -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

na och centern när det gäller lokaliseringspolitiken
är att vi försöker handla
och ge samhället de resurser som behövs,
medan centern bara talar om saken.
Det är en ganska väsentlig skillnad.

Herr KRISTIANSSON, AXEL, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag ger herr Karlsson
rätt i frågan om kyrkor och samlingslokaler
å ena sidan och industribyggen
å den andra, men vad som också är
viktigt i sammanhanget sett ur lokaliseringssynpunkt
är var dessa industribyggen
kommer till stånd.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! I ett normalt arbetande
samhälle är det inte önskvärt med fullmaktslagar,
och därför ställer man sig i
regel kritisk till ett förslag från regeringens
sida om en fullmaktslag. Detta
förslag var ju också så utformat, att
man inte fick någon riktig klarhet om
vad frågan gällde, vilket tidigare här i
debatten har påvisats. Det har redan
anförts en del kritiska synpunkter, och
jag skall inte så mycket lägga mig i vad
som sagts tidigare. Herr Göran Karlsson
har dock betonat ett par saker så
pass starkt, att jag vill göra en anknytning
där.

Han talade om lokalisering, och herr
Kristiansson har svarat honom på det.
Men vad är det för en lokalisering man
tänker sig från reservanternas sida i
detta sammanhang? Det står i reservationen,
att läget på byggnadsmarknaden
kännetecknas, särskilt inom storstadsregionerna,
av en stark efterfrågan på
arbetskraft. Är det storstadsregionerna
det framför allt gäller? Vad är det i så
fall för en lokalisering?

Men jag kan ju tacka för herr Karlssons
blomma åt centern i hans första
anförande för att vi verkligen har intresse
för lokaliseringsfrågorna.

Det är också att observera, att finansministern
skulle ge 100 miljoner för ytterligare
byggande i en storstadsregion,
nämligen Stockholm. Hör det också till
socialdemokratisk lokaliseringspolitik?

Herr Karlsson sade, att skillnaden
mellan centern och socialdemokraterna
i lokaliseringsfrågan är den, att socialdemokraterna
verkligen handlar, medan
centern bara talar om det. Det var intressant,
hem Karlsson! Jag har här ett
citat från Industriåret 1963 där man
säger: »I Sverige har staten alltsedan
kriget haft vissa möjligheter att genom
byggnadsregleringen påverka industriföretagens
lokalisering. Dessa möjligheter
har dock inte utnyttjats i någon
större utsträckning. Företagens val av
lokaliseringsort har i stället påverkats
av en allmän rådgivnings- och informationsverksamhet,
som ytterst syftat till
en företagsekonomiskt lämplig lokalisering.
» Man har alltså haft detta instrument
i den tid som redan har varit,
och det är så socialdemokraterna handlat
i lokaliseringshänseende enligt dessa
uppgifter.

Var syftet med denna proposition att
tillgodose lokaliseringssynpunkter? Jag
undrar om inte det var ett nödord, herr
Karlsson tog till i detta sammanhang.
För all del, från centerns sida är vi
mycket angelägna att väcka intresse för
lokaliseringsfrågor, men vad som i detta
sammanhang kan ifrågasättas är om
selektiva åtgärder av det slag man nu
tänker sig kan ha den avsedda effekten.

Driver regeringen en politik som i
många andra avseenden är alldeles felaktig,
lägger man i ett överhettningstillstånd
upp en budget av det slag vi
nu behandlar, använder man då medlen
på ett riktigt sätt? Har man inte gjort
precis motsatsen till vad man egentligen
borde göra? Och när man sedan gjort
dessa misstag, försöker man lappa på
med fullmaktslagar. Jag tycker inte detta
är logiskt och konsekvent, och jag
ber, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Onsdugcn den 6 mai 19G4

Nr 22

Ang. igångsättningst il Istånd för vissa byggnadsarbeten

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det är självklart att
denna lagstiftning avser att se till att vi
rätt använder den arbetskraft som vi
har tillgänglig. Men, herr Bengtson, man
kan ändå inte komma ifrån, att det betyder
åtskilligt även ur lokaliseringssynpunkt,
om man låter överhettningen
fortsätta på de stora orterna utan att
göra någon begränsning. Begriper inte
herr Bengtson, att arbetskraften i så
fall rusar till de orterna och avfolkar
de områden i landet, som det redan nu
är en utflyttning ifrån? Har inte herr
Bengtson det klart för sig, då tjänar det
inte mycket till att diskutera lokaliseringspolitik.
Lokaliseringspolitiken är
emellertid inte det primära i den här
saken, men den hör in i sammanhanget.

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag läste upp vad som
stod i reservationen, och det kan ju
hända att jag inte begrep den, men jag
undrar om reservanterna i så fall begriper
den själva. Det står ju i ett av de
första styckena att efterfrågan på arbetskraft
är stark särskilt inom storstadsregionerna.
Då är det väl speciellt detta
ni haft i åtanke. I den riktningen pekar
ju också de 100 miljonerna som
satts till för Stockholms del.

Jag finner det rätt anmärkningsvärt
att reservationen uttrycker sig så. Har
inte herr Karlsson läst den?

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Vi behöver väl knappast
diskutera vem som har läst reservationen
— det är bara det att jag har
läst den så som den skall läsas, medan
herr Bengtson tolkar den på sitt speciella
sätt.

Om vi har en överhettning av byggkonjunkturen
i storstadsregionerna och
arbetskraft flyttar dit från de avfolkningsområden
dit man enligt centern

skall lokalisera företag, kan jag inte finna
något annat, herr Bengtson, än att
det blir en dragning till storstäderna
och att man därmed uttunnar landsbygdens
befolkning. I varje fall indirekt
är det fråga om en lokaliseringspolitik
som jag anser värdefull.

Herr SUND1N (ep):

Herr talman! Fullmaktslagar över huvud
taget är på inget sätt angenäma
vare sig för samhället eller för de enskilda
människor som eventuellt kommer
att drabbas. Vi har tidigare haft en
fullmaktslag av det slag Kungl. Maj:t nu
begär. I början av 1960-talet ansågs det
att den lagen måste avskaffas därför att
en stor arbetslöshet kunde befaras. Till
det kan man väl bara göra den reflexionen,
att den arbetslöshet, som sades vara
orsaken till att lagen upphävdes och
försvann, inte blev av den storleksordning
regeringen kanske tidigare hade
siat om.

Ser vi på orsaken till att man eventuellt
skulle ha eu fullmaktslag av detta
slag nu, kan vi nog säga, herr talman,
utan att på något sätt överdriva,
att vad som förorsakar denna åtgärd är
en inhemsk inflation — och vi kan väl
tillägga att regeringen i viss mån har
skulden till den inflationen. Det finns
inte anledning att vid detta tillfälle tala
om vare sig finansministerns budgetförslag
eller den nyligen framlagda
kompletteringspropositionen, men man
skulle kunna fortsätta med att uttrycka
en viss undran på olika områden. Inte
minst tänker jag här på den proposition,
som innebar att vissa industrier fick
en lindring då det gäller investeringar
i maskiner. Man kan även sätta ett stort
frågetecken för den senaste diskontohöjningen,
som jag förstår var välsignad
även av finansministern. Det är också
givet att man ställer sig undrande inför
frisläppandet av investeringsfondsmedel
i detta läge. Men inte heller den frågan
skall jag orda om nu; det blir väl tillfälle
att senare komma tillbaka till den.

44 Nr 22 Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

Utskottet säger på sid. 13, i slutet av
sitt utlåtande, att vi för närvarande har
en överhettning i konjunkturen. Man
går vidare i texten och säger, att vissa
åtgärder bör vidtagas i ett sådant läge.
Man har även skrivit, att rent generella
åtgärder kan vara behövliga. Inför detta
sista ställer jag mig bara frågan: Vilka
generella åtgärder är det då som utskottet
i detta sammanhang tänker på?
Det kan väl inte röra sig om någonting
annat än penningpolitiska åtgäder. Och
ser man det mot den bakgrunden och
mot vad utskottet i övrigt har skrivit, är
det väl med en viss förvåning man finner
att utskottets slutsats har blivit att
propositionen skall avslås.

Jag sade inledningsvis att jag på inget
sätt var vän av regleringar och en
lagstiftning av denna art. Men det är ju
ett känt faktum att vi upplever en inflation,
och även om man kan säga att
den i stor utsträckning har påverkats av
de åtgärder jag nyss talat om, kommer
man ändå inte ifrån det faktum att vi
befinner oss mitt uppe i ett ekonomiskt
överhettat klimat.

Av den anledningen, herr talman,
skulle jag vilja fråga regeringens närvarande
representanter — endera finansministern
eller inrikesministern,
båda i mycket hög grad ansvariga för
det förslag vi nu behandlar — om man
skulle kunna tänka sig en tidsbegränsning
av lagen exempelvis till utgången
av 1965. I väntan på svaret, herr talman,
vill jag bara tillkännage att jag just nu
icke har något yrkande.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Den sista frågan var ju
intressant. Vi har inte lagt fram propositionen
i avsikt att få en fullmaktslag
för tid och evighet. Men vi har ansett
att läget just nu och kanske sedan något
år tillbaka är sådant, att det finns
anledning att pröva en lagstiftning som
ger oss vissa möjligheter till en angelägenhetsgradering
av byggobjekten. Ut
ifrån dessa synpunkter kan vi mycket

väl ansluta oss till tanken att man gör
denna lagstiftning tidsbegränsad. Vi får
då tillfälle att pröva den, och självfallet
kommer vi att förbehålla oss rätten, i
den mån vi sitter i regeringsställning,
att begära riksdagens godkännande av
en förlängning, om vi finner en sådan
erforderlig. Jag skulle alltså som svar
på herr Sundins direkta fråga vilja säga,
att vi inte har någonting emot att lagen
antas med en tidsbegränsning som utgår
med den 31 december 1965.

Men, herr talman, sedan jag har sagt
detta är det väl rimligt att jag också
säger någonting om denna lagstiftning
och motiven för densamma och att jag
ger svar på några frågor som har ställts.

Jag kan mycket kort säga, att skälet
till vårt förslag varit, att den nuvarande
lagstiftningen inte ger möjligheter
till en angelägenhetsgradering av
byggobjekten. När vi i fjol sommar befann
oss i det läget, att vi hade en mycket
överhettad konjunktur, som inte
minst berörde byggmarknaden, måste
vi under sommarmånaderna registrera
en sådan aktivitet i byggverksamheten,
framför allt i våra storstadsregioner, att
vi fick en uppenbar brist på arbetskraft
och därmed också tydliga tendenser till
en stegring i byggkostnaderna.

Arbetsmarknadsmyndigheternas bedömningar
visade att i exempelvis
Malmö—Lund-regionen saknades cirka
700 byggnadsarbetare för de objekt
som var i gång och som planerades. I
Göteborgs-området var det en brist på
mellan 300 och 400 och i Stockholmsregionen
en förväntad brist på något
hundratal byggnadsarbetare.

I det läget bestämde vi oss i regeringen
för att sätta en byggreglering i tilllämpning.
Denna byggreglering kom
emellertid att bli ytterst ensidig, eftersom
våra förutsättningar att åstadkomma
en begränsning i igångsättningen av
vissa byggnadsföretag bara kunde träffa
de statliga och, efter överläggningar
mellan finansdepartementet och kommunförbunden
samt vissa kommuner,
de kommunala institutionerna, framför

Onsdagen den 6 maj 1904

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

allt i våra storstäder. När vi tog ställning
till frågan om en begränsning av igångsättningen
av vissa företag fick vi lov
att göra en gradering också mellan de
statliga företagen. Jag vill bara erinra
om att i Stockholm slogs ut ett kontorshus
och ett telebygge, i Stockholms län
en byggnad för FOA, en matinrättning
i Karlberg, eu matinrättning och ett avloppsverk
i Västerhaninge, en televerkstad
i Nynäshamn, en sjukavdelning på
Svartsjö och en rangerbangård i Solna.

1 Malmö—Lund-regionen stoppades en
försvarsanläggning, arbeten vid S:tLars
sjukhus, en telestation i Malmö och en
institution vid Lunds universitet, som
man väntat på länge, den s. k. Fysiken.

I Göteborg stoppades elevbostäder vid
S:t Jörgen, en telestation och Chalmers
avdelning E, ett skolprojekt som hade
diskuterats, om jag inte missminner
mig, under fem år men som nu var
klart att sätta igång. Sak samma i fråga
om ett husligt seminarium i Göteborg.
I det sistnämnda fallet fick vi
uppvaktningar från en rad kvinnoorganisationer,
som mycket bestämt protesterade
mot att vi uppsköt ett enligt
deras uppfattning så utomordentligt
viktigt projekt. På den kommunala sidan
gjordes, som jag sade, frivilliga
begränsningar i Stockholm. Där stoppades
byggnadsobjekt för 18,5 miljoner
och i Göteborg för 63 miljoner, varav
samlingslokaler för 27 miljoner, kyrkor
för 4,5 miljoner, skolor för 3 miljoner,
sjukhus för 1,2 miljoner, hamnanläggningar
och förvaltningslokaler för 26
miljoner. Malmö stad stoppade byggobjekt
för 10,2 miljoner kronor, däribland
brandstation, skyddsrum och gymnastiklokaler.

Jag har velat redovisa dessa siffror
därför att när man nu diskuterar frågan
om huruvida det är nödvändigt att
göra en viss uppbromsning i fråga om
igångsättningen så kommer också det
spörsmålet upp, om dessa objekt som vi
stoppat upp med tillämpning av denna
»byggreglering» har varit de minst angelägna.
Vi stoppade upp dem därför

att vi ville inrikta ansträngningarna på
att fortsätta ett så högt bostadsbyggande
som möjligt och möjliggöra för industrien
att kunna bygga de objekt som
var aktuella inom dessa områden. Därmed
har jag också angett att den prioritering
som vi ville åstadkomma avsåg
bostadsbyggandet. Bostäderna skall ju
då vägas emot de objekt som vi bestämt
oss för att skjuta framåt i tiden, och tyvärr
har vi inte ännu kunnat sälta i
gång en del av dem, utan vi har varit
tvungna att förlänga uppskovet beträffande
dessa företag därför att det fortfarande
råder en överhettning i dessa
områden.

Vilka andra objekt skall man då väga
emot? När vi utarbetade vårt förslag
angav vi några exempel, som här har
redovisats. Jag skulle från våra preliminära
diskussioner om denna lagstiftning
vilja ange några av de tilltänkta
objekten, som skulle kunna bli föremål
för en eventuell tillståndsgivning, nämligen
bensinstationer och parkeringshus,
varuhus, hus som helt eller till huvudsaklig
del inrymmer kontors- eller
banklokaler, kommunala förvaltningsbyggnader,
byggnader som helt eller till
huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller
andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,
speciellt sporthallar eller andra
idrottsanläggningar, och enfamiljshus
där byggnadskostnaderna beräknas
överstiga 250 000 kronor. Det är några
av de områden, inom vilka vi vill att
författningen skall bli tillämplig.

Då frågar man sig självfallet: Har
byggandet med denna karaktär en sådan
omfattning att det spelar någon
roll? Herr Yngve Holmberg försökte
nonchalera problemet genom att säga
att det visserligen byggs ett bankhus vid
Sergels torg, som kanske sysselsätter
300 man, och så ytterligare något företag.
Nej, herr Holmberg, det är inte så
enkelt. Vid en byggnadsinventering som
gjordes den 14 februari i år har för
Stockholms A-region redovisats att det
pågår byggnadsföretag, omfattande serviceanläggningar
för biltrafik, affärs -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa
hus, kontorshus, hotell och restauranger,
kommunala förvaltningsbyggnader,
kyrkor, församlingshem, samlingslokaler
m. m., vid vilka sysselsättes 4 700
man. Samtidigt pågår inom samma område
en flerfamiljsbyggnation, som sysselsätter
7 563 byggnadsarbetare. Totalt
sysselsattes inom Stockholms stad och
län vid detta inventeringstillfälle 20 956
byggnadsarbetare. Av dessa är således
36 procent sysselsatta med byggande av
flerfamiljshus.

Jag frågar: År byggandet av bankhus,
affärslokaler, församlingshem, församlingslokaler
och andra motsvarande
institutioner det viktigaste just nu med
den bostadsbrist vi har i Stockholmsregionen?
Måste ändå inte ansträngningarna
inriktas på att så skyndsamt
som möjligt komma till rätta med de
problem som bostadsbristen innefattar?
Herr Holmberg försökte med en avledningsmanöver
och sade att regeringen
har råkat i panik och nu med byggnadsregleringens
hjälp söker åstadkomma
någonting av försök till en lösning.
Jag säger inte att detta förslag löser
problemet, men jag säger att det är ett
led i ansträngningarna att skyndsamt
lösa problemet att inrikta arbetskraft,
kapital och material på de åtgärder som
avser att komma till rätta med bostadsbristen.

Vad är det nu vi möter från oppositionen?
Jo, det är en räddhågsenhet,
där man inte vågar diskutera om detta
är objekt som vi vill slå ut, som kan
betraktas som mindre angelägna än att
få till stånd ett så omfattande bostadsbyggande
som möjligt samt att få industriens
nybyggnadsbehov tillgodosett.
Det var ju en liten debatt häromkvällen
i TV. Där medverkade en av oppositionens
företrädare, som ville tala om
att regeringen egentligen bara ville vidtaga
åtgärder som är populära. Jag är
inte så övertygad om att det vi nu föreslår
är en i och för sig populär åtgärd
i alla kretsar, men hur ställer sig
oppositionen om vi antar att åtgärden
inte är populär? Jag förmodar att op -

byggnadsarbeten

positionen bedömer åtgärden på det
sättet att den inte är populär och att
man alltså inte vill vara med om den.
När oppositionen inbjudes till att deltaga
i ett beslut, som vi räknar med
skall ge effekt, springer oppositionen
räddhågset undan och vill inte vara
med utan vill tala om något annat,
ungefär som här skedde när herr
Bengtson talade om budgetpolitik, lokaliseringspolitik
och andra ting i stället
för att ta ställning till frågan om
huruvida vi skall bygga affärshus, banker
och samlingslokaler eller bostadshus.
Detta undviker oppositionen att
svara på. Man går andra vägar och säger:
Det är klart att man i stället skall
rikta uppmärksamheten på att utbilda
mera arbetskraft och att rationalisera.
Men det är ju det som görs. Vi utbildar
oavlåtligt flera byggnadsarbetare.
Vi försöker omflytta arbetskraften till
de områden där vi har den största bostadsbristen
och den största efterfrågan
på byggnadsarbetare. Till Malmö
och Lund har på något över ett år
flyttats 600 byggnadsarbetare från
andra delar av landet. Till Göteborgsområdet
har flyttats 450 byggnadsarbetare
och till Stockholms-området något
över 200 byggnadsarbetare i detta nu.
De ansträngningar som görs på detta
område räcker emellertid inte. Parallellt
med alla dessa ansträngningar vill
vi därför ha en möjlighet till en angelägenhetsgradering
i situationer då våra
resurser är så ansträngda som de
nu är.

Ja, herr talman, jag skulle kunna också
redovisa en del av motsvarande siffror
för Göteborg, Malmö och Lund, där
vi har de mest påtagliga bristerna och
den största efterfrågan på byggnadsarbetskraft,
men jag tycker att det jag
sagt är tillräckligt för att visa på hur
angeläget det ändock är att vi verkligen
får tillfälle att göra en sådan här
prövning av angelägenheten av de
skilda objekten, om vi vill komma till
rätta med de svårigheter bostadsbristen
medför.

Onsdagen den G maj 19G4

Nr 22

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

Med detta, herr talman, har jag dock
inte velat säga att affärshus, banklokaler
och samlingslokaler av profan eller
kyrklig karaktär är några onödiga ting.
Det är inte detta det gäller. Frågan är
om de är mera nödvändiga än bostäderna;
det är den frågan ni skall ställa
er inför, inte om det ena eller det andra
är nödvändigt. Vi har dessutom —
och det vill jag starkt framhålla — i
propositionen skrivit, att när man gör
den här graderingen så måste man ha
klart för sig att om bostadsbyggandet
ges högsta prioritet så måste däri också
inräknas ett för bostadsområdena
nödvändigt anläggningsarbete. Man
måste se till att det finns skolor, fritidsområden,
samlingslokaler etc. Allt
detta tycks ha undgått dem som läst
propositionen.

Omflyttningen av arbetskraft och våra
ansträngningar att försöka komma
till rätta med problemen på det sättet
är i och för sig ett intressant kapitel.
Jag uppmärksammade att i det utlåtande
som innefattar statsutskottets yttrande
över våra förslag då det gällde bostadsbyggandet
har utskottet skrivit om
nödvändigheten av att till de tre storstadsområdena
flytta arbetskraft i så
stor omfattning som möjligt. Jag skulle
vilja ställa en fråga till centerpartisterna,
som vänt sig mot propositionens
förslag och som vill diskutera också
lokaliseringsaspekterna — det är klart
att man kan diskutera också den saken,
ty den hör till bilden, och vi bedriver
ju en aktiv lokaliseringspolitik
med de medel och de resurser som står
till förfogande. Den frågan lyder: Skall
man därför glömma bort det förhållandet,
att det finns människor i denna
stad och i våra övriga storstäder som
inte har någon bostad? Skall man alldeles
bortse ifrån detta?

Det går inte att komma förbi det problemet.
Man skall inte ställa upp det
ena problemet mot det andra. Vi kan
väl vara överens om att det är samtidiga
åtgärder som behövs, utbildning
av arbetskraft, omflyttning, rationalise -

ring och lokalisering, inen trots detta
krävs det den möjlighet till angelägenhetsgradering
av byggobjekten som vi
har föreslagit.

Det är inte bara i vårt land man har
en motsvarande situation. I Schweiz
har man diskuterat precis samma sak.
Där har förbundsrådet föreslagit parlamentet
att en del byggen helt skall förbjudas
under vissa år. Man begär inte
ens en möjlighet att få pröva objekten,
utan man har begärt förbud mot uppförande
av nöjeslokaler, museer, utställningshallar,
sportanläggningar, offentliga
och privata förvaltningsbyggnader,
fritidsbostäder, enfamiljshus och
bensinstationer. Dessutom begär man
att andra kategorier av inte särskilt
nödvändiga byggen skall underkastas
byggnadsreglering. Man gör det därför
att man anser det nödvändigt att dämpa
överkonjunkturen. Det är således
inte så märkvärdigt, om vi här tar upp
en diskussion om en möjlighet till angelägenhetsgradering
av byggobjekt som
ger oss förutsättning att rikta våra ansträngningar
på det sätt som ändå får
bedömas som mest angeläget.

Jag skulle vilja sluta med att ställa
frågan: Är det inte det mest angelägna
just nu, att vi inom de expansiva områdena
får tillfälle att bygga bostäder
och att vi också får tillfälle att låta näringslivet,
d. v. s. industrierna, utvecklas
och att ge dem en förtursrätt? Vill
man inte vara med om det, tycker jag
att man skall säga ifrån. Jag har uppfattat
herr Sundins inlägg så, att man
från en del håll inom oppositionen vill
vara med om en sådan bedömning. Detta
har jag anledning att hälsa med tillfredsställelse,
och jag upprepar vad jag
sade inledningsvis: Från regeringens
sida har vi ingenting emot, om lagen
ges den tidsbegränsning som herr Sundin
föreslagit.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:
Herr talman! Innan jag ställer det yrkande
som jag siade om i mitt förra

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igangsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

anförande, vill jag bara förmoda att
man, om man får detta instrument, tar
nödig hänsyn till vissa byggnader. Jag
vill tro att de som skall handha instrumentet
skall göra en sådan bedömning.
Jag tänker då i första hand på
kyrkor och liknande. Dessutom tror jag
att det bör ske en mycket noggrann bedömning
i fråga om samlingslokaler på
vissa platser i vårt land.

Därefter, herr talman, skulle jag vilja
framställa mitt yrkande enligt följande,
nämligen att riksdagen med avslag
å motionerna nr 1:704 och II:
861, 1:705 och 11:863 samt 1:706 och
II: 862 måtte för sin del antaga det genom
förevarande proposition, nr 95,
framlagda lagförslaget med den ändringen
att ikraftträdandebestämmelsen
erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och gäller till och
med den 31 december 1965.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för de
allmänna ordalag som inrikesministern
använde om behovet av angelägenhetsgradering,
men det var inte den frågan
vi ställde — det var åtminstone
inte den jag ställde — utan det var om
det över huvud taget går att göra en
angelägenhetsgradering på det sätt som
är föreslaget i propositionen. Herr Johansson
tycks tydligen sväva litet grand
på målet nu igen, ty i den uppräkning
av de tilltänkta objekt som skulle kunna
bli föremål för inskränkningar glömde
herr Johansson fritidsbostäderna.
Skall jag tolka detta på det sättet att
fritidsbostäderna nu är försvunna ur
diskussionen, eller är det bara ett utslag
för vad vi numera vet, nämligen att
inrikesministern har litet svårt att avsluta
sina anföranden och har lätt för
att glömma bort åtminstone de sista meningarna? Sedan

är det bara en sak till. Herr

Johansson säger, att det är en impopulär
åtgärd och att det är därför som
vi inte är beredda att gå med på den.
Jag tror att det inte har med popularitet
att göra, utan det har att göra med
den principiella skillnaden i bedömningen
av om en byggnadsreglering
har effekt eller inte har effekt. I nuvarande
läge har varken i propositionen
eller i inrikesministerns anförande
gjorts några som helst antydningar om
hur många bostäder, hur mycket arbetskraft
och hur mycket pengar som eventuellt
skulle kunna ytterligare ställas
till förfogande för detta byggande. Är
det för att bygga upp till 85 000 lägenheter
som man behöver byggreglering?
Eller är det på det sättet att man syftar
till ett ökat bostadsbyggande, över
85 000, och i så fall, kan man öka bostadsbyggandet
genom byggregleringen?
Den frågan går inte att besvara,
och det är därför som herr Johansson
inte har besvarat den.

Herr LAGER (k) kort genmäle:

Herr talman! I denna debatt har
skymtat vad man också talar om i den
offentliga diskussionen, att städerna
och alldeles speciellt storstäderna skulle
ha någon sorts förtursrätt och gynnas
av statsmakterna på landsbygdens
bekostnad. När det gäller bostadsbyggandet
är förhållandet det motsatta.
Bostadsstyrelsens statistik visar att
åren 1952—1956 i medeltal producerades
53 700 lägenheter och att av dessa
föll i runt tal 41 000 på städer och köpingar
och 12 800 på landskommuner.
År 1963 producerades 81 400 lägenheter,
och av dem kom 57 500 på städer och
köpingar och nära 24 000 på landskommuner.
Landskommunerna har sålunda
fördubblat sin bostadsproduktion,
under det att städernas har vuxit obetydligt.
Procentuellt förhåller det sig
så att under de fem första åren på
1950-talet fick städer och köpingar 76
procent och landskommunerna 24 procent
av de nybyggda lägenheterna. I

Onsdagen den (i maj 1964

Nr 22

Ang. igangsättmngstillstånd för vissa byggnadsarbeten

fjol ändrades förhållandet till 71 procent
för stiider och köpingar mot 29
procent för landskommunerna. Det är
alltså inte så att landskommunerna blir
lidande på städernas expansion, utan
bostadsproduktionen i landskommunerna
går snabbare och tar större andel
av den samlade produktionen än tidigare.

Någon sade att man skulle flytta arbetskraften.
Det har också sina besvärligheter.
Vi beslutade för ett par timmar
sedan att anslå ett antal miljoner
kronor till nya kasernbyggnader
för Ing 1 och I 1. Av de miljoner som
anslogs skall enligt utskottet 8 miljoner
användas för att uppföra förläggningsbostäder
för arbetskraften, alltså 8 miljoner
för att bygga bostäder åt dem
som skall bygga kasernerna. Det är situationen
när det gäller att flytta arbetskraft.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Endast en kort replik
till herr Holmberg. Jag är övertygad
om att kammarens ledamöter uppmärksammade,
att han inte med ett enda
ord tog upp själva huvudfrågan, förslaget
att gradera byggobjekten med
hänsyn till angelägenhetsgraden, utan
han gick förbi den väsentligaste frågan.
Han försökte att tala om någonting annat,
lika räddhågad som tidigare.

Det bör väl vara möjligt för herr
Holmberg att räkna ut, att om man begränsade
det statliga byggandet på det
sätt som skett i Malmö-Lund-området,
där det fattades 700 byggnadsarbetare,
gjorde man det för att det inte skulle
bli ytterligare brist, för att få en balans
mellan den tillgängliga arbetskraften
och den efterfrågan som förelåg.
Man ville fortsätta det bostadsbyggande
och industribyggande som pågick
och om möjligt öka det.

De statliga åtgärderna innebar att under
första kvartalet 1964 minskades efterfrågan
på byggarbetskraft med 779
byggnadsarbetare. De står ju genom

dessa åtgärder till förfogande för bostadsbyggandet
och för industribyggandet.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Jag skulle först vilja
säga några ord om det uppslag som har
kommit fram, att denna lag skulle antas
som tidsbegränsad till 1965 års utgång.
För min del ställer det inte frågan
i annat läge. Det sades ju också
här av inrikesministern att om så blir
fallet, får man räkna med att lagen
blir förlängd — vi har haft sådana lagar
som förlängts år efter år — och
jag bedömer inte situationen annorlunda
denna gång. För övrigt kan ju
lagen, oavsett om den är i gällande
kraft, upphöra att tillämpas genom att
den inte användes av Kungl. Maj:t.

Jag tar emellertid inte detta yrkande
så särskilt på allvar. Med hänsyn till de
yrkanden som i övrigt ställts här i debatten
från centerpartiets sida betraktar
jag tills vidare herr Sundin som en ensam
trast i bondeskogen.

Jag är tacksam för inrikesministerns
exemplifiering av de objekt som skulle
komma i fråga. Särskilt är det tillfredsställande
att man tänker sig de tillståndsbelagda
objekten specificerade
och att man inte skall använda uteslutningsmetoden.
En del av dessa objekt
ger dock anledning till betänkligheter.

Jag tänker bl. a. på dessa kyrkor och
samlingslokaler som rimligen måste behandlas
med stor försiktighet. Det rör
sig ju i stor utsträckning om församlingar,
som har planerat kyrkor under
långa tider, samlat pengar o. s. v. Allting
är färdigt, men om dessa byggen
skulle stoppas skulle det föranleda stora
besvärligheter. Med den fortskridande
inflationen är det inte heller säkert
att kapitalet är tillräckligt några år senare.

Över huvud taget är denna angeliigenhetsgradering
utomordentligt svår att
göra. Det har talats om byggnadsverksamheten
i Stockholms city. Hur ange -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. igångsättningstillstånd för vissa byggnadsarbeten

lägen bostadssituationen än är måste
det emellertid ändå framhållas att det
också är mycket angeläget att Stockholms
city bringas att fungera på ett
rimligt sätt och att det arbete och de
planer som igångsatts där fullföljs, över
huvud taget får man betänka vad resultatet
blir av en sådan tillståndsprövning.
Vi har ju stor erfarenhet av detta
från tidigare år. Om som det nyss sades
hus med en viss procent banklokaler
inte skulle få byggas utan tillstånd måste
vederbörande revidera sina planer så
att procenten banklokaler minskas för
att man skall kunna bygga utan igångsättningstillstånd.
Detta betyder att man
får offra ytterligare arbetskraft på omarbetning
av projekten. Man binder på
det sättet särskilt den planerande arbetskraften
samt kanske också byggnadsfirmor
som är engagerade. Det tar
lång tid att skaffa entreprenadanbud.
Om det visar sig att bygget sedan inte
får fullföljas som beräknat måste arbetet
kanske göras om. Om man förbjuder
varuhusbyggen, blir det större behov av
utrymme för mindre enskilda affärer att
tillgodose i bostadshus eller kontorshus
eller andra hus. Det skulle föranleda
omläggning av planerna och kanske
även en mindre rationell utformning av
dessa lokaltillskott.

Vi menar att alla dessa svårigheter
kan leda till så stor försämring av effektiviteten
att nettotillskottet av bostäder
blir inget eller praktiskt taget inget.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Utskottets ärade talesman
säger här att jag skulle vara en ensam
röst i bondeskogen — eller kanske
det var ett ensamt träd. Till det skulle
jag vilja säga, att herr Alexanderson
inte ser skogen för trädens skull, och då
kan han dra de slutsatser som jag lägger
i detta.

Man befarar här att denna lag skall bli
permanent. Då vill jag fråga herr Alexanderson:
Tror han att socialdemokraterna
kommer att vinna även det val som

vi skall ha i höst, eftersom han har den
bestämda uppfattningen att denna lag
över huvud taget inte går att avskaffa?
För mig är det en övergående sak dels
på grund av det läge som vi nu befinner
oss i, dels även med tanke på att det politiska
klimatet kanske i viss mån kan
bli annorlunda. Jag ser att finansministern
ler djupt och vill instämma med
mig i att vi får ett annat politiskt klimat
i vårt land så småningom.

Sedan vill jag bara, herr talman, säga
att vi kan påminna oss om att vi haft
en liknande lag förr som avskaffats, vilket
jag även påpekade i mitt inledningsanförande.
Det skulle väl kunna ge anledning
till en realistisk förmodan att
det — även om det som varken herr
Alexanderson eller jag vill skulle inträffa,
nämligen att herr Sträng och
kompani kommer att sitta kvar — när
den tiden kommer, då denna lag inte
behövs, ändå skall finnas möjlighet att
avskaffa den. Jag tror, herr talman, att
det är bättre att gå den vägen än att inte
gå någon väg alls.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Utan att fördjupa mig i
politiska klimat — vi vet ju i alla fall
hur det klimat ser ut som vi nu befinner
oss i, och det är ju efter de premisserna
som vi skall ta ställning — är
jag för min del med hänsyn till det yrkande
som framställts av herr Sundin
och den deklaration som gjorts av inrikesministern
beredd att rösta för en
tidsbegränsning av lagen. Jag vill göra
denna deklaration för att det inte skall
bli några missförstånd när vi skall rösta.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt beträffande utskottets i förevarande
utlåtande gjorda hemställan
utom i vad avsåge ikraftträdandebestämmelsen
till den föreslagna lagändringen
samt därefter särskilt i fråga om
ikraftträdandebestämmelsen.

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

Ang. igångsättningtitillstånd för vissa byggnadsarbeten

Därefter gjorde herr talmannen rörande
utskottets hemställan utom i vad
avsåge ikraftträdandebestämmelsen till
den föreslagna lagändringen propositioner,
först på bifall till denna hemställan
samt vidare därpå att kammaren
skulle antaga det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen
i motsvarande del; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan i denna del, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Karlsson, Göran, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad tredje lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 30 utom i
vad avser ikraftträdandebestämmelsen
till den föreslagna lagändringen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen i motsvarande del.

Då emellertid herr Karlsson, Göran,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja—61;

Nej—78.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vidkommande ikraftträdandebestämmelsen
till ifrågavarande lagändring,
fortsatte herr talmannen, återstode efter

utgången av föregående omröstning följande
yrkanden, nämligen

dels att den vid utlåtandet fogade reservationen
i denna del skulle godkännas,

dels ock att kammaren skulle bifalla
ett av herr Sundin under överläggningen
framställt yrkande, enligt vilket stadgandet
skulle erhålla följande lydelse:
»Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad uppgift
utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med
den 31 december 1965.»

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på godkännande av reservationen i denna
del vara med övervägande ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en ornröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som godkänner den vid tredje
lagutskottets utlåtande nr 30 fogade reservationen
i vad avser ikraftträdandebestämmelsen
till ifrågavarande lagändring,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles herr Sundins under
överläggningen ställda yrkande i
denna del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för nej-propositionen.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 31, i anledning
av dels Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m., dels ock väckt motion om utjämning
genom kyrkofonden av pastoratens

Nr 88

Onsdagen do» 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga em lantbruksbyggnader, m. m.

avlöpingskostnaden, bifölls vad utskott till Lantbrukshögskolan: Inredning
tet i detta utlåtande hemställt. och utrustning ett reservationsanslag av

--- —: : 500 000 kronor.

Ang. försöksverksamheten i fråga om
lantbruksbyggnader, m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 10, i anledning av Kungl,
Maj ds framställningar angående viss
omorganisation av jordbrukstekniska
institutet och statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.

I Arets statsverksproposition hade
Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen alt, i avbidan på
särskild proposition i ämnena, för budgetåret
1964/05 beräkna till Statens
forskningsanstalt för tantmannabyggnader:
Avlöningar, Omkostnader och Försöksverksamheten
respektive förslagsanslag
av 501 000, kronor, förslagsanslag
av 181 000 kronor och reservationsanslag
av 150 000 kronor samt till bidrag
till jordbrukstekniska institutet ett anslag
av 400 000 kronor.

Vidare hade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln
bland annat, föreslagit riksdagen att för
budgetaret 1964/65 anvisa

till Lantbrukshögskolan: Avlöningar
ett förslagsanslag av 11 920 000 kronor,
till Lantbrukshögskolan: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 001 000 kronor,

till Lantbrukshögskolan: Materiel ett
reservationsanslag av 1 308 000 kronor,
till Lantbrukshögskolan: Nyanskaffning
av apparater m. m. ett reservationsanslag
av 1 210 000 kronor,

till Lantbrukshögskolan: Bokinköp

och bokbindning ett reservationsanslag
av 200 000 kronor,

till Lantbrukshögskolan: Försöksverksamheten
ett reservationsanslag av

3 295 000 kronor,

till Lantbrukshögskolan: Lantbruksdriften
vid försöksstationerna in. m. ett
förslagsanslag av 1 000 kronor,

Sedermera hade Kungl. Maj :t i en den
6 mars 1964 dagtecknad proposition, nr
65, vilken hänskjutits till jordbruksutskottet,
föreslagit riksdagen att

1) dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
godkänna vid statsrådsprotokollet fogat
avtal med Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk
forskning angående drift av
jordbrukstekniska institutet,

2) dels godkänna de framlagda förslagen
rörande organisationen m. m. av
försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader,

3) dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
fastställa personalförteckning för statens
lantbruksbyggnadsförsök i enlighet
med vad som i propositionen föreslagits,

4) dels fastställa i utlåtandet införd
avlöaingsstat för statens lantbruksbyggnadsför&ök,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1964/65,

5) dels å riksstaten för budgetåret
1964/65 under
visa

a) till Statens lantbruksbyggnadsförsök:
Avlöningar ett förslagsanslag av
522 000 kronor,

h> till Statens lantbruksbyggaadsförsök:
Omkostnader ett förslagsanslag av
250 000 kronor,

till, Statens lantbruksbyggnadsförsök;:
Försöksverksamheten ett reservationsanslag
av 150000 kronor,

d) till Bidrag till jordbrukstjekaiska
institutet ett förslagsanslag av 500 000
kronor,

6) dels medgiva avskrivning i enlighet
med vad som i propositionen förordats
av lån ur fonden för förlag till
statsverket till jordbruksdriften m. in.
vid statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

I förevarande sammanhang hade utskottet
behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

1); de likalydande motionerna I: 230,
av herr Isacson och herr Kristiansson,

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

Axel, samt II: 281, av herrar Grebäck
och Anlby, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att, utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit,

a) institutionens forkningsavdelningar
skulle tillföras 1 laborator i Bo 1,
placerad vid institutionen för viixtpatologi
i Alnarp, från den 1 juli 1965,

b) institutionens försöksavdelningar
skulle tillföras 1 försöksledare i Ae 23
(institutionen för växtodling), kronor
33 150, 1 försöksledare i Ae 23 (institutionen
för husdjurens utfodring och
vård), kronor 33 150,

c) till Lantbrukshögskolan: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av kronor 11 986 300,

d) anslaget till lantbrukshögskolans

försöksverksamhet skulle uppräknas
med ytterligare 500 000 kronor, att till
Lantbrukshögskolan: Försöksverksam heten

för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av kronor 3 795 000;

2) de likalydande motionerna 1:443,
av herr Larsson, Thorsten, och herr
Pettersson, Harald, samt II: 535, av herr
Skoglösa m. fl., i vilka motioner anhållits,
att riksdagen till Lantbrukshögskolan:
Försöksverksamheten under nionde
huvudtiteln måtte anvisa ett reservationsanlag
av 4 995 000 kronor;

3) de likalydande motionerna 1:682,
av fröken Stenberg m. fl., och 11:834,
av herr Lundmark m. fl., i vilka motioner
yrkats, att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj:ts proposition nr 65
skulle besluta att, utöver vad i propositionen
föreslagits,

a) inrätta en befattning såsom försöksledare
i lönegrad Ae 27 vid statens
lantbruksbyggnadsförsök med placering
vid Röbiicksdalen,

b) inrätta en befattning såsom försökstekniker
i lönegrad Ae 17 med samma
placering,

c) inrätta en befattning såsom kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång
med samma placering,

d) anvisa till Statens lantbruksbyggnadsförsök:
Omkostnader 20 000 kronor,
samt

4 Första kammarens protokoll 106i. Nr 22

e) anvisa till Statens lantbruksbyggnadsförsök
: Försöksverksamheten

50 000 kronor;

4) de likalydande motionerna 1:683,
av herr Virgin m. fl., och II: 833, av
herr Fliasson i Moholm m. fl.; ävensom

5) motionen II: 832, av herr Sköld.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna
vid statsrådsprotokollet fogat avtal
med Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk
forskning angående drift av jordbrukstekniska
institutet;

IL med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 683 och II: 833 godkänna, att försöksverksamheten
i fråga om lantbrukets
byggnader tills vidare måtte kvarbliva i
Lund;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 682 och II: 834, såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna de framlagda förslagen
i övrigt rörande organisationen m. m.
av försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
personalförteckning för statens
lantbruksbyggnadsförsök i enlighet med
vad som föreslagits i det föregående;

IV. a) fastställa i utlåtandet införd
avlöningsstat för statens lantbruksbyggnadsförsök,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1964/65;

b) å riksstaten för budgetåret 1964/
65 under nionde huvudtiteln anvisa till
Statens lantbruksbyggnadsförsök: Av löningar

ett förslagsanslag av 522 000
kronor;

V. med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 682 och II: 834, såvitt nu vore i fråga,
å riksstaten för budgetåret 1964/65 under
nionde huvudtiteln anvisa

a) till Statens lantbruksbyggnadsförsök:
Omkostnader ett förslagsanslag av
250 000 kronor,

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

b) till Statens lantbruksbyggnadsförsök:
Försöksverksamheten ett reservationsanlag
av 150 000 kronor,

VI. å riksstaten för budgetåret 1964/
65 under nionde huvudtiteln anvisa till
Bidrag till jordbrukstekniska institutet
ett förslagsanslag av 500 000 kronor;

VII. medgiva avskrivning i enlighet
med vad som förordats i det föregående
av lån ur fonden för förlag till statsverket
till jordbruksdriften m. m. vid
statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader; VIII.

lämna motionen II: 832 utan åtgärd; IX.

med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 230 och II: 281, såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantbrukshögskolan, som föranleddes
av vad som föreslagits i det föregående,

b) godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat
för lantbrukshögskolan, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1964/65,

c) å riksstaten för budgetåret 1964/

65 under nionde huvudtiteln anvisa till
Lantbrukshögskolan: Avlöningar ett

förslagsanslag av 11 920 000 kronor;

X. å riksstaten för budgetåret 1964/65
under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbrukshögskolan: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 091 000
kronor,

b) till Lantbrukshögskolan: Materiel
ett reservationsanslag av 1 308 000 kronor,

c) till Lantbrukshögskolan: Nyanskaffning
av apparater m. m. ett reservationsanslag
av 1 210 000 kronor,

d) till Lantbrukshögskolan: Bokinköp
och bokbindning ett reservationsanslag
av 200 000 kronor;

XI. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts framställning samt
med avslag å motionerna 1:230 och II:

281, såvitt nu vore i fråga, ävensom motionerna
1:443 och 11:535, å riksstaten
för budgetåret 1964/65 under nionde
huvudtiteln anvisa till Lantbrukshögskolan:
Försöksverksamheten ett reservationsanslag
av 3 295 000 kronor; samt

XII. å riksstaten för budgetåret 1964/
65 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbrukshögskolan: Lantbruksdriften
vid försöksstationerna m.
m. ett förslagsanslag av 1 000 kronor,

b) till Lantbrukshögskolan: Inredning
och utrustning ett reservationsanslag
av 500 000 kronor.

Reservationer hade anförts

1) av herrar Isacson, Hedin och
Heeggblom (såvitt avsåge punkten II i
utskottets hemställan), utan angiven
mening;

2) av herrar Isacson, Weibull, östlund
och Stiernstedt„ vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under IX
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
samt motionerna 1:230 och 11:281, såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantbrukshögskolan, som föranleddes
av vad som föreslagits i reservationen; b)

godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för lantbrukshögskolan,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1964/65;

c) å riksstaten för budgetåret 1964/

65 under nionde huvudtiteln anvisa till
Lantbrukshögskolan: Avlöningar ett

förslagsanslag av 11 953 000 kronor;
samt

3) av herrar Isacson, Weibull, östlund
och Hedin, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort under XI hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av

Onsdagen ilen (i maj 1964

Nr 22

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

Kungl. Maj:ts framställning samt motionerna
1:443 och 11:535 ävensom med
bifall till motionerna 1:230 och 11:281,
såvitt nu vore i fråga, å riksstaten för
budgetåret 1964/65 under nionde huvudtiteln
anvisa till Lantbrukshögskolan:
Försöksverksamheten ett reservationsanslag
av 3 795 000 kronor.

Vid utlåtandet fanns därjämte fogat
ett särskilt yttrande av herrar Lage
Svedberg, Hansson i Skegrie och nimås.

Herr WEIBULL (h):

Herr talman! Jag skall be att med
några ord få beröra min reservation vid
punkten IX i jordbruksutskottets hemställan
i utlåtandet nr 10.

Reservationen replierar på en motion,
som väcktes i början av detta års riksdag.
Den har också ett stöd i det särskilda
yttrande, som är fogat till utskottets
utlåtande och där en del av
riksdagens ledamöter, som varit ledamöter
av trädgårdsnäringsutredningen,
tagit upp den fråga som här föreligger.
Reservationen berör i ett betydande avsnitt
upprustningen på växtpatologiens
område och då speciellt ett yrkande
om att det skall inrättas en laboratur i
växtpatologi med placering i Alnarp och
med arbetsuppgift att syssla med trädgårdsväxternas
sjukdomar.

Historiken när det gäller denna tjänst
och behovet av den har ganska väl utvecklats
i reservationen. Jag kanske bara
skall erinra om att jordbrukshögskoleutredningen
redan 1960 var inne på
tanken att man skulle ha en speciallärare
och forskare på detta område och att
han såsom överassistent skulle placeras
i Alnarp. I lantbrukshögskolans petita
har detta tagits upp under några budgetår,
men resultatet har bara blivit att
man fått tillgång till speciallärare med
avlöning på arvodesstat. Trädgårdsnäringsutredningen,
som studerade denna
fråga mycket ingående, föreslog 1963 att
en laboratorsbefattning skulle inrättas
och placeras i Alnarp, och i sitt remissutlåtande
har lantbrukshögskolans sty -

relse tillstyrkt detta. Förslaget har nu
upptagits i petita av institutionen för
växtpatologi budgetåret 1965/66.

Vad skall nu denne laborator syssla
med? I första hand självklart med
forskning rörande trädgårdsväxternas
speciella sjukdomar. Det finns i dag
inte någon forskare, som ägnar sig åt
den grundläggande forskningen rörande
trädgårdsväxternas sjukdomar, vilket
enligt vår mening är en betydande
brist. Laboratorn skall givetvis även
syssla med undervisning. Nu är den
grundläggande undervisningen på detta
område för agronomer och hortonomer
sammanförd till Ultuna. Undervisningen
där kan mycket väl ske gemensamt,
men på högstadiet är det nödvändigt
att få till stånd en specialundervisning
på trädgårdsväxternas område.
Det är viktigt att man får någon, som
direkt inriktar sig på detta ämnesområde
och som kan ta hand om de botaniska
delarna av växtpatologien när
det gäller trädgårdsväxterna. På detta
område finns för närvarande ingen
specialist.

Självklart skall laboratorn också stå
till tjänst för konsultationer på detta
specialområde och betjäna de olika delarna
av lantbrukshögskolans Alnarpsdel.
Placeringen av tjänsten bör enligt
motionärernas och reservanternas uppfattning,
som också delas av trädgårdsnäringsutredningen,
vara Alnarp. Bortåt
hälften av trädgårdsväxtodlingen
sker ju i Skåne. Det är därför nödvändigt
enligt vår mening, att laboratorn
befinner sig mitt i odlingsområdet. Det
är också nödvändigt för att få till stånd
ett verkningsfullt samarbete med andra
institutioner, som tillhör lantbrukshögskolans
Alnarpsdel, men också för
att etablera ett intimt samarbete med
andra i Skåne belägna institutioner,
som är verksamma på trädgårdsområdet.

När det gäller trädgårdsväxterna utesluter
ju tyvärr klimat och miljö odlingen
i stora delar av landet. Det är därför
orealistiskt att tänka sig att man skulle

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m

kunna bedriva forskning och specialundervisning
på detta område vid lantbrukshögskolan
i Ultuna.

Jag skulle slutligen, herr talman, vilja
betona, att det är utomordentligt viktigt
att man på allt sätt ökar trädgårdsnäringens
konkurrenskraft. Detta bör
ske med olika medel. Ett mycket betydelsefullt
sådant medel är enligt min
mening den växtpatologiska forskningen
och rådgivningen. Det är mycket väsentligt
inför de vidgade marknadsförhållanden
som vi står inför. Det är ju
uppenbart, att just en odling av denna
karaktär, som är ytterligt intensiv och
som bedrivs med växtslag vilka i många
fall är ömtåliga, lätt drabbas av sjukdomar
och parasitangrepp av olika
slag. Det är därför som den växtpatologiska
forskningen just bär kan väntas
få en mycket betydande positiv verkan.
Man skulle kanske på detta sätt kunna
komma ifrån skador som annars lätt
uppstår och kan bli förhärjande.

En annan viktig faktor när det gäller
undvikande av växtsjukdomar är
självklart resistensförädlingen, d. v. s.
framställandet av växter med genetisk
motståndskraft mot sjukdomar. Det gäller
således nya sorter, där man inte behöver
tillgripa bekämpningsmedel av
olika slag mot sjukdomar utan som i
sig själva är resistenta mot dessa. Det
är emellertid för denna forskning nödvändigt
att kunna repliera på en växtpatologisk
forskningsinstitution av detta
slag.

Till slut vill jag bara erinra om den
debatt som förts och väl kommer att
föras om användningen av bekämpningsmedlen.
Det är viktigt att vi kan
nedbringa den till ett minimum och
därigenom också kan minska risken
för att få för höga restvärden av diverse
kemiska medel, mer eller mindre
giftiga, i de varor som skall konsumeras.
Det är här i allmänhet fråga om
färskvaruförbrukning, varvid alltså
tidsskillnaden mellan bekämpningsmedlens
insättande och konsumtion av produkten
ofta är mycket ringa.

Med dessa ord skall jag, herr talman,
be att få yrka bifall till reservation nr 2
vid punkten IX i jordbruksutskottets
utlåtande nr 10.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Mot bakgrunden av
den byggnadspolitiska debatt som förts
tidigare bär i dag, kan kanske frågan
om jordbrukets byggnadsverksamhet ha
ett visst intresse. Vi har att ta ställning
till frågan om byggnadsforskningen
rörande jordbrukets ekonomibyggnader.
Medan vi kan se hur byggnadsverksamheten
är mycket intensiv i städer
och tätorter — och vi har också
erfarit under denna debatt vilken oerhörd
konkurrens som råder mellan
olika intressen på detta område — så
har det när det gäller jordbrukets ekonomibyggnader
skett en betydande eftersläpning
under de senaste åren. Den
är så påtaglig att den nästan ger ett
kusligt intryck av att här håller på att
ske en fullständig kapitalförstöring. Jag
tycker man får ha detta alldeles särskilt
klart för sig då man tar del av
den av statens offentliga utredningar
som är betecknad nr 8 år 1964 och i
vilken kapitalgruppen inom 1960 års
jordbruksutredning har redovisat bland
annat investeringsverksamheten i jordbruket.

Jag kan inte låta bli att i detta sammanhang
ange några belysande siffror.
År 1950 uppgick nybyggnadsverksamheten
inom jordbruket till 78 miljoner
kronor, medan den år 1961 löd på 57
miljoner kronor. Samtidigt har byggnadskostnadsindex
ökat från 100 till
190, d. v. s. vi har i dag nu mindre än
hälften så stor nybyggnadsverksamhet
inom jordbruket som år 1950. Jordbruksministern
konstaterar i sin proposition
att det skulle åtgå ungefär 20
miljarder kronor för att förnya ekonomi6yggnadsbeståndet
inom jordbruket.
Det motsvarar en byggnadstakt på 400
år. Den siffran säger en hel del om
vad som sker och inte sker.

Onsdagen den G maj 19G4

Nr 22

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, in. in.

Underhålls- och reparationskostnader
m. in. uppgick år 1950 till ungefär
samma belopp som i dag, d. v. s. omkring
2G0 miljoner kronor. Denna siffra
skall då ställas i relation till att
byggnadskostnadsindex har ökat från
100 till 190. Det är skrämmande siffror
som visar att någonting måste ske,
om det inte skall inträffa en verklig
olycka på detta område. Det är mot
den bakgrunden som man får hälsa
med tillfredsställelse att något kommer
att ske på byggnadsforskningens område
i det nya byggnadsforskningsförsök
som nu kommer att beslutas av riksdagen.

Orsaken till denna nedgång i nybyggnadsverksamheten
måste naturligtvis
vara dels bristande lönsamhet inom
jordbruket och dels en stor tveksamhet
inför den strukturrationalisering
och tekniska utveckling vi har att vänta.
Det är nog också i mycket hög grad
och kanske i högsta grad en fråga om
kapital, men dessutom är tveksamhet
inför hur byggnaderna inom det svenska
jordbruket skall se ut i framtiden
en av de mest bromsande faktorerna.
På detta område måste försöksverksamhet
och forskningsverksamhet av en
helt annan intensitet än hittills komma
till stånd. Statens forskningsinstitut
för lantmannabyggnader har hittills arbetat
utan ett egentligt forskningsprogram,
och det har brustit i samarbetet
med många andra institutioner på detta
område, där man skulle ha kunnat
inleda ett betydelsefullt samarbete för
att lösa tekniska frågor.

Vi skall emellertid inte tala om det
som varit. Jag skulle vilja se på det
som kommer. Jag tror att helt nya
grepp måste till på detta område. Det
är därvid att hälsa med tillfredsställelse
att man kommer ifrån systemet
med egna försöksgårdar och i stället
lägger ut försöken på praktiskt jordbruk
överallt i landet. Det får inte bli en
sådan experimentverksamhet som det
hittills varit, utan det måste ordnas på
ett mer praktiskt sätt med en anknyt -

ning till de praktiska jordbruken. Hänsyn
måste också tas till de erfarenheter
och det tekniska kunnande som de
praktiska jordbrukarna bär. Jag tror att
man gott kan säga i dag att det nya som
kommer fram inom det svenska jordbruket
när det gäller byggnadsverksamheten
inte främst har kommit via
forskningen utan i mycket hög grad genom
praktiska jordbrukare som sett det
hela på ett nytt sätt och utnyttjat tekniska
förutsättningar för att lösa byggnadsproblemen.
Därför är just anknytningen
till det praktiska jordbruket
oerhört viktig.

När det gäller själva förläggningen
av institutionen har jordbruksministern
sagt att anstalten tills vidare bör
ligga kvar i Lund, och detta »tills vidare»
anser vi vara ett förhoppningsfullt
uttryck. Jag skulle bara vilja säga att
det hade varit bättre om man hade
skrivit att den på något längre sikt bör
flyttas till lantbrukshögskolan. Detta
är en fråga där formuleringen kanske
inte har så stor betydelse. Men det samband
som måste finnas mellan lantbrukshögskolans
husdjursavdelning och
veterinärhögskolan samt inte minst
jordbrukstekniska institutet gör att det
måste vara opraktiskt att ha denna institution
liggande i Lund, i synnerhet
som den lärare som skall undervisa i
byggnadslära vid lantbrukshögskolan
samtidigt skall vara anställd inom byggnadsförsöken.
Så snart det går att skapa
lämpliga lokaler vid lantbrukshögskolan
hoppas jag att verksamheten
skall förläggas dit. Det skulle innebära
ökade möjligheter till att förbättra samarbetet
över hela fronten för att snabbare
kunna komma fram till goda lösningar.
Detta samarbete tror jag är en
förutsättning för att man skall få ut
mesta möjliga av denna försöksverksamhet.

Herr talman! Jag har velat peka på
dessa saker, och jag skulle vilja slå fast
att det halva löfte som givits från jordbruksministerns
sida är något att ta
fasta på, nämligen att lian är beredd att

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

ompröva denna sak så snart det finns
möjlighet att göra det för att komma
till en så god lösning som möjligt.

Försöksgårdarna måste ju ligga spridda
över hela landet, såvitt jag förstår.
Byggnadsproblemen är mycket olika i
Skåne och i Norrland. Uppsala ligger
därför betydligt bättre till än vad Lund
gör för att sköta denna försöksverksamhet.

En annan sak som är mycket viktig i
detta sammanhang är avskrivningsreglerna
beträffande byggnader. Detta är
visserligen något som inte handhas av
jordbruksdepartementet, men jag skulle
ändå till statsrådet Holmqvist vilja säga
att frågan om avskrivningsreglerna
för nya jordbruksbyggnader är nästan
lika viktig som forskningsarbetet, om
man vill göra det möjligt för jordbrukarna
att bygga. När man nu i finansdepartementet,
som jag hoppas, förbereder
en verkligt positiv proposition
på detta område, skulle jag vilja be
statsrådet Holmqvist att i god tid se
på dessa förslag och göra de positiva
ändringar som ur jordbrukets synpunkt
är värdefulla i detta sammanhang, ty
utan positiva avskrivningsregler när
det gäller jordbrukets byggnader tror
jag att det blir en halvmesyr av vårt
försök att få i gång den nybyggnadsverksamhet
som ett rationellt jordbruk
ovillkorligen kräver.

Herr talman! Jag har intet yrkande
på denna punkt. Jag har endast velat
säga detta, ty jag tror att det är en väsentlig
sak i sammanhanget och att man
inte så att säga bör tiga ihjäl detta
problem.

Det finns också en annan reservation
som herr Weibull har varit inne på.
Han har på ett vältaligt sätt behandlat
de problem vi har tagit upp i den reservationen.
En annan sak som jag också
skulle vilja ta upp i detta sammanhang
är frågan om försöksledare för
foderkonservering. Vi har tagit upp
även detta i reservationen. Många anser
kanske att detta är en liten fråga,
och utskottet har inte velat biträda vår

beställning även om utskottet har varit
positivt i sin diskussion i frågan.
Jag anser emellertid att denna fråga är
så väsentlig att jag vill understryka
vad som anförts i motionen och i reservationen
på denna punkt.

Inom den rationalisering som är på
gång och som vi även från statens sida
på olika sätt vill medverka till och
förbättra är foderkonserveringen en
mycket viktig faktor. Vi har nu fått
bättre tekniska möjligheter än tidigare
att genom foderkonservering ta hand
om en stor del av vallskörden, men
likväl är foderkonservering ett mindre
vanligt sätt att ta hand om skörden.
Det mesta blir hö, och endast ca 10
procent går till foderkonservering. Varför?
Jo, därför att det råder stor tveksamhet.
Många har försökt och misslyckats.
Det finns inga entydiga anvisningar.
Det talas om olika slags inblandningspreparat
för att nå ett bättre
resultat. Det finns olika sorters ensileringsbyggnader,
men det finns inga
entydiga anvisningar. Det finns för litet
resurser då det gäller försöksverksamhet
för att komma till rätta med
dessa praktiska frågor och komma till
rätta med dem snabbt. Därför tror vi
att det skulle vara till utomordentlig
nytta att få en försöksledare som uteslutande
fick syssla med dessa problem
och fick göra de försök som är möjliga
för att ge jordbruket bättre anvisningar
när det gäller foderkonserveringens
stora problematik.

Denna fråga berör inte enbart jordbruket.
Jag tror att den i mycket hög
grad också berör livsmedelskemien och
livsmedelstekniken samt över huvud taget
den forskning som rör ett senare
led än själva framställningen av råvaran,
framför allt då mjölken.

I fråga om försöksanslaget har vi
från reservanternas sida begärt en höjning
med en halv miljon kronor. Vi anser
detta belopp vara ganska blygsamt
i förhållande till vad lantbrukshögskolan
begärt — 1,7 miljon tror jag det
var. Jag sitter som ledamot i en dis -

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

triktsförsöksnämnd, och jag har funnit
hur en rad, enligt mitt sått att se,
viktiga spörsmål för det praktiska jordbruket
måste ställas på framtiden eller
avskrivas ur försöksprogrammet, därför
att det inte finns pengar.

Jag måste uppriktigt säga att jag inte
är helt säker på att fördelningen är
den riktiga, men jag kan säkert påstå
att just på husdjurssidan fattas det alltför
mycket pengar för att man skall
kunna angripa vissa problemställningar
på det sätt man vill göra. Att medelstilldelningen
har ökat med en miljon
innebär egentligen inte några möjligheter
till förbättring när det gäller försöksverksamheten
på husdjurssidan,
och det är detta jag finner betänkligt.

Vi har här ett förhållande som jag
tycker är orimligt. Ungefär 75 eller 80
procent av jordbrukets samlade inkomster
kommer från animalieproduktionen.
Om man nu ser på hur staten
bidragit till försöks- och forskningsverksamheten
på detta område, konstaterar
man att växtförädlingen har 3,5
miljoner, medan det totala beloppet på
husdjurssidan -— det gäller forskningsförsök
samt husdjursförädling — rör
sig i runt tal, skulle jag tro, om en
halv miljon; då har jag räknat ihop
försökspengar och lönekostnader.

Nu säger jag inte detta därför att
jag tycker att växtodlingssidan får för
mycket. Det vill jag inte ha sagt. Men
jag anser att relationerna är egendomliga.
Många av de problem som finns
på husdjurssidan kan av brist på medel
inte tas upp på det sätt man skulle
önska.

Jag vet att vi kommer att lida ett
nederlag i denna omröstning. Vi har
inte förutsättningar till annat. Men jag
säger detta därför att jag vet att statsrådet
Holmqvist är positivt intresserad
av dessa saker. Jag hoppas innerligt att
när vi får se nästa års budget skall det
visa sig att han har beaktat dessa saker,
och därmed skulle det positiva
vara vunnet som jag hoppas skall vinnas
med mitt lilla inlägg i detta sam -

manhang. Vi väntar oss alltså att någonting
skall ske fram till nästa års
statsverksproposition.

Med de orden, herr talman, her jag
att få yrka bifall till samtliga reservationer
vid detta utlåtande.

Fröken STENBERG (h):

Herr talman! Det är med anledning
av jordbruksutskottets utlåtande nr 10,
punkt III och motionsparet 1:682
och II: 834 som jag ber att för en kort
stund få ta de närvarande ledamöternas
uppmärksamhet i anspråk. Vi motionärer
har i denna motion begärt att
i anslutning till proposition 65 om utvidgad
forskning beträffande bl. a.
lantbruksbyggnader, sådan försöksverksamhet
för norra distriktets del skulle
förläggas till och ledas från Norrlands
lantbruksförsöksanstalt, Röbäcksdalen.
1961 års jordbrukstekniska utredning
har också i sitt betänkande SOU 1962:
45 framlagt förslag om att till Norrland
förlägga lokal verksamhet på byggnadsområdet
genom att föreslå, att en specialrådgivare
placeras på Röbäcksdalen
samt att någon av försöksledarna eller
assistenterna vid huvudinstitutionen
för kortare perioder får sin verksamhet
förlagd dit. I den föreslagna personaltablån
finns dessutom ett kontorsbiträde
upptaget. Men intet av dessa förslag
har beaktats i den framlagda propositionen.
Det var också därför vår motion
väcktes, i vilken vi föreslår att
riksdagen måtte besluta inrätta vissa
befattningar — nämligen en försöksledarbefattning,
en försöksteknikerbefattning
och en kontorsbiträdesbefattning
med placering vid Röbäcksdalen —
samt att riksdagen till statens lantbruksbyggnadsförsök
skall anvisa 20 000
kronor till omkostnader och 50 000 kronor
till försöksverksamhet.

Utskottet har avstyrkt vår motion,
men i dess motivering skönjer vi motionärer
en stråle av hopp. Utskottet skriver
på sidan 19: »Allteftersom systemet
med försöksvärdar utbygges bör möjlig -

60 Nr 22 Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m

heter skapas att tillgodose även det med
sistnämnda motionsyrkanden avsedda
syftet. De för speciellt Norrlands vidkommande
aktuella problemen svnes
därvid få prövas med beaktande av det
riksförsöksprogram, som upprättas i
fråga om försöksverksamhet i övrigt på
lantbrukets område.» Det är med anledning
av denna skrivning som jag
skulle vilja framlägga ett par synpunkter.

Vi motionärer konstaterar med tillfredsställelse
att forskningen på detta
område byggs ut. Men vi anser att försöksledare
för Norrlands del bör vara
placerade på Röbäcksdalen, som är
Norrlands lantbruksförsöksanstalt. Den
är ju en central försöksinstitution på
jordbrukets område, beslutad av riksdagen
1949, alltså för 15 år sedan. Riksdagen
uppdrog då åt en särskild kommitté
att lägga upp ett arbetsprogram.
Den programförklaringen är kort och
kärnfull och lyder i ett avsnitt: »Genom
sammanförande av olika forskningsoch
försöksorgan till en central plats
i övre Norrland skapas en organisation
med uppgift att grundligt undersöka
det norrländska jordbrukets förutsättningar
och utvecklingsmöjligheter.
Genom en fördjupad kännedom om
Norrlands jordbruksförhållanden bör
organisationen kunna ange lämpliga åtgärder,
ägnade att befordra det norrländska
jordbrukets produktion och
förbättra dess ekonomiska resultat.»

Verksamheten skall alltså ta sikte på
allmännorrländska jordbruksproblem,
främst för de fyra nordligaste länen.
Vid Röbäcksdalen finns nu praktiskt taget
alla delar av jordbruksforskningen,
och det noterar vi tacksamt. Men den
viktiga del som byggnadsforskningen
utgör saknas. Där finns, under lantbrukshögskolan
sorterande, för det
första jordbruksförsöksstationen med
avdelning för norrländsk växtodling,
för det andra husdjursförsöksstationen,
för det tredje trädgårdsförsöksstationen
och för det fjärde specialrådgivning
med en befattningshavare på växtod -

lingsområdet. Under lantbrukshögskolan
sorterar också Röbäcksdalens egendom.
Där finns även andra institutioner
som är filialer till statens växtskyddsanstalt,
statens centrala frökontrollanstalt
och statens maskinprovningar.
Proposition nr 78 föreslår dessutom
att statens lantbrukskemiska laboratorium
förläggs till Röbäcksdalen.

Under den senaste tioårsperioden har
alltså ett jordbruksforskarteam vuxit
fram, ett team som representerar en allsidig
fackkunskap. Vad som saknas är
byggnadsforskning. Detta tomrum kunde
ha fyllts och blivit ett påtagligt exempel
inte bara på horror vacui utan
även på framsynthet och uppföljande
av tidigare riksdagsbeslut — allt detta
om proposition 65 hade beaktat den
jordbrukstekniska utredningens önskemål
i betänkandet SOU 1962:45.

I den utredningen framhåller man
också det stora värde som byggnadsfrågorna
har för jordbruksnäringen och
att tillgängligt byggnadsbestånd och
tillgängliga resurser måste utnyttjas rationellt
till fromma för jordbrukets lönsamhet.
Vederbörande forskningsinstitutioner
söker sig tydligen fram på olika
vägar för att erhålla medel till forskning
— man har enligt uppgift även
begärt stöd hos Norrlandsfonden. Om
anslag beviljas därifrån bör det betyda
byggnadsforskning på lantmannabyggnader
i landets norra delar. Detta skulle
väl då också vara en del av det riksförsöksprogram
som omnämnts i utskottets
utlåtande, och när den verksamheten
kommit i gång vore det värdefullt
om statsmakterna ville medverka
till att genom inrättandet av de begärda
befattningarna vid Röbäcksdalen
skapa en forskningens samordning, som
ger stadga och kontinuitet.

Departementschefen har för övrigt
med all rätt påpekat vikten av att beträffande
driftsbyggnader finna vägar
att genom ändringsarbeten utnyttja det
äldre byggnadsbeståndet i nutida driftsformer
och att finna användning för
sådana byggnader som blir överflödi -

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

ga i samband med jordbrukets rationalisering.
När det gäller landets nordligare
delar gör ju bl. a. klimatfaktorn
att byggnadsfrågornas betydelse blir
mer markant och påtaglig där än i södra
och mellersta Sverige. Det är gott
och väl att förlägga en del av riksförsöksprogrammet
till de norra delarna
av landet, men ett mer rationellt utnyttjande
av forskningsresurserna vore
enligt motionärernas mening att låta
denna verksamhet ledas av befattningshavare
vid Röbäcksdalen. En försöksledare
som skall arbeta med byggnadsfrågor
i Norrland bör bo och verka i
den landsändan, bl. a. för att så att
säga växa in i miljön.

Herr talman! Jag har inget yrkande
men kommer med uppmärksamhet att
följa ärendets vidare utveckling och
vill tills vidare tyda utskottsutlåtandet
till det bästa för Norrlands del.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Kungl. Maj:ts förslag
angående viss omorganisation av jordbrukstekniska
institutet och statens
forskningsanstalt för lantmannabyggnader
har helt tillstyrkts av jordbruksutskottets
majoritet. De föregående talarna
har även givit sitt erkännande
åt det förslag som jordbruksministern
har lagt fram på denna punkt. Vad som
skiljer är väl endast att i den ena reservationen
vill man ha ytterligare en
tjänst, och i den andra vill man ha ytterligare
ett anslag på 500 000 kronor.

Argumenten framfördes även i utskottet,
när motionerna föredrogs. Efter
den överläggning som fördes i utskottet
ansåg inte majoriteten att man
kunde bifalla framställningarna. Vi ansåg
förslagen i proposition nr 65 väl
avvägda, och de innebär en förstärkning
på olika områden. Vi kunde alltså
helt enkelt för närvarande inte bifalla
någon av motionerna.

Jag skall inte närmare gå in på vad
de tidigare talarna sagt. Dock vill jag
gärna säga något till herr Isacson med

anledning av att jag hörde honom berätta
att nybyggnationen när det giiller
lantmannabyggnader sjunkit rätt avsevärt
sedan 1950. Han nämnde med hur
många miljoner den hade sjunkit. Som
orsak angav han dels bristande lönsamhet
inom jordbruket och dels kapitalbrist.
Men sedan kom han med sina
önskemål, och jag lade märke till att
lian vädjade till jordbruksministern att
vid det övervägande som sker på det
skattetekniska området se till att det
blev andra och friare avskrivningsregler
för nybyggnader inom jordbruket.

Jag skulle vilja fråga herr Isacson:
Hur kan det gå ihop? Om man får generella
och bättre avskrivningsregler
för lantmannabyggnader, måste man
väl också ha inkomster för att kunna
göra dessa avskrivningar. Och i så fall
är väl ändå lönsamheten inte så dålig
eller inkomsterna så små, eftersom man
ständigt kräver ökade avskrivningsmöjligheter? Jag

tror att logiken i ett resonemang
bjuder, att man är konsekvent i de argument
man framför, i detta fall för att
skapa förutsättningar för ett stöd till
jordbruket. Jag är medveten om att vi
bör ge jordbruket ett stöd i fortsättningen,
men man måste ha ett reellt
underlag för sina krav. Då skall man
inte först kräva en sådan sak som bättre
avskrivningsmöjligheter och sedan
tala om att man inte har förutsättningar
till lönsamhet heller. Herr Isacson
bör nog vara mera försiktig i resonemangen
på den ekonomiska sidan när
det gäller att söka argument för att öka
utgifterna med 500 000 kronor.

Jag ber, herr talman, att med detta
få yrka bifall till utskottets hemställan
i samtliga punkter.

Herr ISACSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Det var inte mycket
herr Hjalmar Nilsson hade att säga,
men han ville i alla fall tala om för mig
att jag var inkonsekvent i mitt resonemang;
och det var ju alltid något. Då

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

skulle jag bara vilja svara att jag tror
att det är herr Hjalmar Nilsson som är
inkonsekvent, om vi nu skall diskutera
den saken.

Jag yttrade att en av orsakerna till
den ringa byggnadsverksamheten i
jordbruket är dess bristande lönsamhet.
Andra förklaringar är stor tveksamhet
om strukturutvecklingen och
om hur jordbrukets byggnader tekniskt
kommer att ordnas i framtiden. Men
om man över huvud taget skall ha
kvar ett jordbruk här i landet — och
det är väl herr Hjalmar Nilsson och jag
överens om — måste vi sträva efter att
skapa förutsättningar för en hygglig
ekonomi inom jordbruket. Det blir ju
1960 års jordbruksutredning som skall
reda ut den problematiken, men jag
vet att bl. a. den Hjelmska gruppen har
kunnat framlägga ett material som visar
att ett jordbruk med nuvarande
priser och kostnader har möjlighet att
få driften ekonomisk, förutsatt att stora
investeringar görs. Sådana investeringar
kräver dock stora amorteringar, och
skall man kunna klara dem måste man
ha möjlighet att göra avskrivningar på
de byggnader och maskiner som man
investerar i. Den nuvarande avskrivningsrätten
när det gäller byggnader
är i detta fall uråldrig och passar inte
in i ett modernt samhälle. Här behövs
det en reform som möjliggör en helt
annan avskrivning än nu. Byggnaderna
måste kunna avskrivas i en takt som
motsvarar den tekniska förslitningen,
vilket nu inte alls är möjligt.

Därför är det med glädje jag ser att
finansministern är inne i kammaren
och kan konstatera att vi är missbelåtna
med dessa avskrivningsregler. Jag
hoppas, mot bakgrund av finansministerns
förståelse för dessa tankegångar,
att vi skall kunna få rationella avskrivningsregler.
Det är just vad som behövs
om vi skall kunna komma till
rätta med detta delproblem i ett stort
problemkomplex. Detta vill jag vidhålla,
och jag tror att det är ytterst viktigt
att vi kan slå fast det.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Det är med anledning
av herrar Weibulls och Isacsons anföranden
som jag bett om tillfälle att få
avge en kort förklaring; utskottets talan
i stort har inte uppdragits åt mig.

Rent principiellt är jag emot att utskott
begär inrättande av mera kvalificerade
tjänster, t. ex. forskartjänster,
vid en bestämd tidpunkt. Anledningen
är att ett utskott enligt min erfarenhet
sällan har den överblick att det kan
avgöra om kompetent sökande finns,
om tidpunkten är lämplig och om förutsättningar
i övrigt är för handen. Naturligtvis
finns dock undantag från en
sådan regel, exempelvis om det gäller
att rädda en erkänd vetenskapsman åt
landet och tillförsäkra honom tillfredsställande
möjligheter att här bedriva
sin forskning.

I reservationerna till jordbruksutskottets
föreliggande utlåtande finns
exempel på det jag först berörde, nämligen
en begäran om inrättande av vissa
tjänster. Jag åsyftar i första hand
trädgårdsnäringsutredningens förslag
att en underavdelning av institutionen
för växtpatologi inrättas i Alnarp med
en laborator som föreståndare. Det är
ingen tvekan om att en utvidgad forskning
rörande trädgårdsväxternas sjukdomar
och skadeinsekter är ytterst angelägen.
Herr Weibull har motiverat
det utförligt och sakkunnigt, och på den
punkten ger jag reservanterna helt rätt.
Nu har till utlåtandet fogats ett särskilt
yttrande av herrar Svedberg, Hansson
i Skegrie och Rimås. De tre herrarna
har det gemensamt att de samtliga
varit ledamöter i trädgårdsnäringsutredningen,
och det är väl därför de
hållit ihop och avgivit detta särskilda
yttrande. Herr Hansson, utskottets ordförande,
var nyss inne i kammaren,
och jag förebrådde honom då att han
i utskottet hade hemlighållit detta särskilda
yttrande. Han svarade att de tre
känt behov att freda sina samveten
men inte tagit kontakt med några andra
ledamöter av utskottet. Jag vill be -

Onsdagen den (i maj 1904

Nr 22

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

klaga att man inte gjorde det, eftersom
jag och även min partikamrat herr
Gunnar Pettersson oreserverat skulle
ha anslutit oss till detta särskilda yttrande.
Speciellt skulle vi ha instämt i
sista meningen, där det heter: »Vi förutsätter
därför, att Kungl. Maj :t framdeles
tar upp frågan om förstärkning av
institutionen för växtpatologi på sätt
trädgårdsnäringsutredningen föreslagit.
» Jag vill alltså, herr statsråd, helt
instämma i den förhoppningen.

Detsamma skulle jag vilja säga om yrkandet
i reservation 2, som återges på
sid. 24 i utskottets utlåtande. Yrkandet
avser inrättandet av en tjänst som
försöksledare vid institutionen för husdjurens
utfodring och vård. Jag anser
att denna tjänst bör tillsättas så snart
förhållandena det medger. Reservanterna
vill att tjänsten skall inrättas från
och med den 1 juli 1965. Tidpunkten
vågar jag inte på något sätt fixera, men
jag hoppas att statsrådet redan till nästa
års riksdag —- herr Isacson har också
uttalat den förhoppningen — skall
inse oumbärligheten av denna tjänst.

Skillnaden mellan min och reservanternas
uppfattning är väl närmast en
fråga om tillit till statsrådet. Det är
inte här fråga om ett omedelbart tillsättande,
utan det begäres att tjänsterna
skall tillsättas den 1 juli 1965, alltså
om drygt ett år. Vi har kanske rätt att
vänta att det kommer propåer uppifrån
om dessa tjänster. Jag vill som
sagt här bara understryka att jag finner
dem nödvändiga för att forskningen
på de olika områdena skall bli tillfredsställande.

Eftersom jag ändå har ordet skulle
jag kanske också säga något om reservationen
nr 3, som berör anslaget till
den statliga fältförsöksverksamheten på
jordbrukets område och hushållningssällskapens
medverkan därvidlag.

Kungl. Maj:t har i år höjt anslaget
med en miljon kronor, och det har vi
all anledning att tacka statsrådet för.
Hälften av summan beräknas gå till
hushållningssällskapen för deras med -

verkan i försöken. Om anslagshöjningen
är till fyllest eller inte är mycket
svårt att avgöra. Mitt ställningstagande
i detta fall har påverkats av att utskottet
i sitt utlåande nr 1 i år har föreslagit
en uppräkning av anslaget till
sällskapens omkostnader med 337 000
kronor utöver vad Kungl. Maj:t har velat
anvisa. Denna anslagshöjning gjordes
under särskilt påpekande av att utskottet
inte funnit anledning att höja
anslaget till sällskapens egen försöksverksamhet.
Om dessa 337 000 kronor
anvisas -— det blir ju gemensam votering
om den saken i nästa vecka, och
vi vet därför inte utgången — bör högskolan
och sällskapen vara till freds.

I övrigt har jag, herr talman, kanske
inte så mycket att tillägga. Jag skulle
dock vilja göra en invändning mot herr
Isacsons förslag om förflyttning av
lantmannabyggnadsförsöken till Ultuna.
Vi skall nog i det fallet vila något på
hanen. Det är min övertygelse att försöken
ännu så länge ligger bra där de
ligger, men om det förebringas motiv
för en förflyttning skall jag ta dem i
övervägande; ännu är jag övertygad
om att anstalten lämpligen bör bli kvar
i Lund. Det är ju meningen, fröken
Stenberg, att praktiska försök skall förläggas
till Röbäcksdalen, men de vetenskapliga
försöken skall inte förläggas
dit. Fröken Stenberg citerade vad utskottet
skrivit på sid. 18 och 19 i utlåtandet,
och nog har vi skrivit snällt
om Röbäcksdalen, som avses bli en*
gård som fungerar som försöksvärd.
Längre tror jag inte ni skall sträcka
edra förhoppningar; de rent vetenskapliga
försöken bör utföras där den vetenskapliga
institutionen är belägen.
Även om det är kallt i Norrland och
där även i övrigt råder ett speciellt
klimat så kan man i ett sydsvenskt laboratorium
skapa ett sådant norrländskt
klimat för vetenskapligt bruk.
Sedan får man i Röbäcksdalen praktiskt
pröva de vetenskapliga resultatens halt.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
förslag på alla punkter.

Nr 22

Onsdagen den 6 maj 1964

Ang. försöksverksamheten i fråga om lantbruksbyggnader, m. m.

I detta anförande instämde herr Pettersson,
Gunnar, (fp) och herr Hermansson
(ep).

Herr WEIBULL (h):

Herr talman! Herr Hansson, som talade
för utskottet, ansåg att ett utskott
i princip inte skulle begära inrättande
av högre tjänster av det slag som vi i
reservationen har dristat oss att på litet
längre sikt föreslå. Motivet härför
var att ett utskott inte kan ha någon
överblick över problemen. Jag skulle
vilja fråga: Skall ett utskott över huvud
taget bara ägna sig åt de lägre
tjänsterna? År över huvud taget de
lägre tjänsterna något som ett utskott
skall ägna sig åt? Jag anser att utskottets
möjlighet att överblicka även de
högre tjänsterna i detta fall är mycket
väl underbyggda genom de utredningar
som har förekommit. På grund härav
ger ju också herr Hansson till slut reservanterna
rätt, liksom även de ledamöter,
som avgivit det särskilda yttrandet.

Jag tror, herr talman, att vi alla är
ganska överens, såväl utskottsmajoriteten
som reservanterna och de som
skrivit det särskilda yttrandet. Även vi
reservanter har därför säkert anledning
att hysa tillit till att herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
till ett kommande år villfar den
önskan som vi har framställt.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande utlåtande gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
beträffande punkterna I—VIII
samt därefter särskilt i fråga om envar
av punkterna IX—XII.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkterna I—VIII hemställt.

Sedermera gjordes enligt de rörande
punkten IX framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets

hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Isacson m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 2 betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Härefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten X hemställt.

Vidare gjordes i enlighet med de avseende
punkten XI förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som inefattades
i den av herr Isacson m. fl. vid utlåtandet
avgivna, med 3 betecknade reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten XII hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 11, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
organisationen av statens lantbrukskemiska
laboratorium, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 152, angående statstjänstemännens
löner under åren 1964 och
1965 in. in.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
delegerade för riksdagens verk inkommit
framställning rörande ändrad tjänste-
och löneställning för byrådirektörerna
vid riksdagens revisorers kansli.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Hjorth under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad, av honom in. fl.

Onsdagen den 6 maj 1964

Nr 22

undertecknad motion, nr 822, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
148, med förslag till naturvårdslag
in. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Wanhainen (s) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
»Vilka åtgärder ämnar Herr
Statsrådet vidtaga för att bereda sysselsättning
åt de c:a 5 000 arbetslösa i
Norrbottens län?»;

av herr Bengtson (ep) till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena:
»Vill Ers Excellens taga under övervägande
ytterligare åtgärder för underlättande
av bostadsanskaffningen för
sådan personal vid utrikesdepartementet,
som efter kommenderad tjänst i utlandet
åter förflyttas till Stockholm och
då möter stora svårigheter att skaffa
bostad?»;

Meddelande ang. enkla frågor

av herr Bengtson (ep) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Anser Herr Statsrådet,
att automobilskattemedlens specialbudget,
som enligt statsverkspropositionen
kan beräknas uppvisa en behållning av
över 1 miljard kronor vid slutet av innevarande
budgetår, bör tagas i anspråk
under de närmaste åren för en snabbare
vägupprustning?»; samt

av herr Åkerlund (h) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Kan Herr Statsrådet ge
besked om när nya färjelägen på leden
Furusund—Köpmanholm kan väntas
bli färdiga, så att en enligt uppgift befintlig
ny och större färja kan insättas
i trafik?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.34.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 22

Fredagen den 8 maj 1964

Fredagen den 8 maj

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 30 nästlidne
april.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 165, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440), m. m.;

nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr
391), m. m.; och

nr 167, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stämpelskatteförordning,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nybyggnad av kasernetablissement
m. m. för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente;

nr 177, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppsättande av en
svensk beredskapsstyrka för FN-tjänst
m. m.;

nr 178, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till markförvärv
för övningsfält m. m. för budgetåret
1964/65 m. m.;

nr 179, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till vissa ombyggnadsarbeten
vid Norrbackainstitu -

tet m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

180, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stämpelskatteförordning,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till statsutskottet; och

nr 181, i anledning av väckt motion
om pension till förre vaktmästaren vid
de svenska institutionerna i Liitzen, förvaltaren
Hans Svensson.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 183, till Konungen i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om bidragsförskott, m.
m., i vad propositionen hänvisats till
lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
152, angående statstjänstemännens löner
under åren 1964 och 1965 m. m.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från delegerade för riksdagens
verk inkommit framställning rörande
ändrad tjänste- och löneställning
för byrådirektörerna vid riksdagens revisorers
kansli, hänvisades framställningen
till bankoutskottet.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 822.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

150, angående komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1964/65
m. m.;

Fredagen den 8 maj 1904

Nr 22

Interpellation om åtgärder för att förebygga olyckor till följd av bristfälliga

kopplings- och draga

nr 157, angående avveckling av vissa
av städernas särskilda rättigheter och
skyldigheter i förhållande till staten,
in. in.;

nr 158, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av2§2:o),4:o),ll:o),
16: o) och 17: o) lagen den 26 maj 1909
(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
samt

nr 159, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § sjukvårdslagen den 6 juni
1962 (nr 242).

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets memorial nr
12, angående granskning av de i statsrådet
förda protokoll;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 37, i anledning av väckt motion
angående bostadsrättshavares ställning
i skatterättsligt hänseende;

nr 38, i anledning av väckta motioner
om avdrag vid inkomsttaxering för
kostnader för reparation och underhåll
av byggnad o. d.; samt

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391), m. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 41, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring, i
vad propositionen hänvisats till lagutskott,
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 42, i anledning av väckta motioner
om ökat stöd åt handikappade; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

29, i anledning av väckta motioner
om en näringsgeografisk utredning angående
kanalförbindelserna i Sverige;

nr 30, i anledning av väckta motioner

ordningar mellan lastbil och släpvagn
om tillvaratagande av husmödrars sakkunskap
beträffande miljöfrågor in. in.;

nr 31, i anledning av väckt motion
om ökad utbildning för första hjälp vid
trafikolyckor;

nr 32, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att trygga sysselsättningen
för de mellansvenska gruvarbetarna;
samt

nr 33, i anledning av väckta motioner
om utredning angående filmcensuren.

Interpellation om åtgärder för att förebygga
olyckor till följd av bristfälliga
kopplings- och draganordningar mellan
lastbil och släpvagn

Herr WIKNER (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Trafiktätheten på våra
landsvägar ökar varje år. Den tunga trafiken
—- lastbilstrafiken med släpvagnar
— har ökat kraftigt de senaste
åren, och detta beror väl på att denna
typ av transporter är smidigare i förhållande
till de transportanordningar
man tidigare haft att tillgå. På grund
av detta har olycksriskerna för biltrafikanterna
ökat. Svåra bilolyckor har
förorsakats på grund av att fel uppstått
på kopplingen eller draganordningen
mellan lastbilen och släpvagnen.
Dessa olyckor blir förödande med
mänskligt lidande och många gånger
med dödlig utgång samt stora materiella
skador. Det är olyckor där bilföraren
som kör på en släpvagn som lossnat ej
har någon direkt skuld till och i de
flesta fall ej går att undvika.

Jag vet att stor uppmärksamhet ägnats
dessa frågor, och i vägtrafikförordningen
24 a § säges: »Har Konungen
förordnat att släpvagnar av visst slag
skola undergå särskild kopplingsbesiktning,
må efter utgången av tid, som angives
i förordnandet, sådan släpvagn ej
dragas av bil, med mindre bilen och
släpvagnen samtidigt inställts hos besiktningsman
och släpvagnen av denne

Nr 22

Fredagen den 8 maj 1964

Meddelande ang. enkel fråga
godkänts för koppling till bilen.» Till
ledning för besiktningsmännen har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen utfärdat
anvisningar om vad som särskilt skall
tillses vid besiktning av kopplingsanordning
mellan bil och släpvagn.

Statens trafiksäkerhetsråd har för år
1960 gjort en sammanställning över antalet
olyckor där tunga fordon varit inblandade.
Olyckor med tunga fordon
inblandade 1 230 st., därav tekniskt fel
78 och bristfällig koppling 11 st.

Besiktningsåläggandet är en laglig åtgärd
enligt vägtrafikförordningen som
syftar till att avhjälpa bristfälligheter
hos kopplings- och draganordning mellan
fordonet och släpvagnen och därigenom
minska olycksfallsriskerna.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 132
1964 behandlas besiktning av vissa fordon
samt kopplingsanordningar m. m.
I 24 a § sägs att »närmare föreskrifter
om särskild kopplingsbesiktning meddelas
av Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer».

Då påfrestningarna på kopplings- och
draganordningen mellan lastbilen och
släpvagnen är mycket stora räcker det
inte enbart med besiktningar efter vissa
tidsintervaller. En extra draganordning
(reserv) som fungerade när fel uppstår
på kopplings- och draganordningen
skulle ytterligare bidraga till att minska
här påtalade olyckor.

Jag anser att denna viktiga fråga bör
följas upp och åtgärder vidtagas för att
skydda lastbilägare, chaufförer, övriga
bilförare och passagerare, som färdas
efter våra landsvägar.

Jag ber att till statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet få
framställa följande interpellation: Kommer
några ytterligare åtgärder att vidtagas
för att förebygga olyckor som har
samband med bristfälliga kopplingsoch
draganordningar mellan lastbil och
släpvagn utöver det som nämnts i
Kungl. Maj:ts proposition nr 132/1964?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Weibull under sammanträdet till herr
förste vice talmannen avlämnad, av honom
m. fl. undertecknad motion, nr 823,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga denna dag framställts av herr Nyman
(fp) till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet: »Vilka åtgärder
anser Herr Statsrådet bör vidtagas
för att ge skolungdomen under ferierna
ett ökat antal arbetstillfällen, som är
meningsfyllda och hälsosamma?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.10.

In fidem
Fritz af Petersens

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020