Nr 22 ANDRA KAMMAREN 1963 (Riksdagens protokoll 1963:22)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 22 ANDRA KAMMAREN 1963

14—15 maj

Debatter m. m.

Tisdagen den 14 maj

Sid.

Svar på interpellationer av:

herr Hermansson i anledning av sammanslagningar av försäkringsföretag
.................................................. 5

herr Vigelsbo ang. mentalsjukhuspatienternas familjevård....... 13

herr Johansson i Norrköping ang. lokaliseringen av Aktiebolaget

Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag........... 15

Svar på frågor av:

fröken Wetterström ang. åtgärder mot försäljning av bilar till

ungdom som saknar körkort....................... 24

herr Larsson i Hedenäset ang. byggandet av en bro över Torne älv

vid Övertorneå........................................... 25

Svar på interpellationer av:

herr Berglund ang. utredningen rörande kanalleden Vänern—

Vättern.................................................. 26

herr Carlsson i Huskvarna ang. rabatterade järnvägsresor för folkpensionärer.
.............................................. 29

herr Rimmerfors ang. trossamfundens vigselrätt................. 31

herr Wennerfors ang. en utvidgad brottsförebyggande verksamhet
inom skolans ram......................................... 33

Onsdagen den 15 maj fm.

Granskning av statsrådsprotokollen:

Undersökning angående handläggningen av ärenden, föranledda av

riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t........................ 40

Tidpunkten för kungörande av allmänna författningar........... 48

Riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande
makt.............................................. 48

Exportlicenser för krigsmateriel........................... 53

1—Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

Nr 22

Innehåll

Sid.

Av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor.. 57

Riksbankschefens förordnande som postbanksfullmäktig......... 68

Handläggningen av två ärenden om statsbidrag åt ungdomsorganisationer
................................................ 70

Ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck.... 75

Vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun............ 80

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på
interpellationer av herr Gustafsson i Borås ang. avveckling av
spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik, herr
Nelander ang. åtgärder i syfte att hindra ungdomar att införa sprit
från utlandet och herr Wiklund ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk
natur.......................................... 95

Onsdagen den 15 maj em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m. (forts.)......... 117

Fackrepresentationen i skolstyrelserna........................... 134

Ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller

jordbruk................................................... 137

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m....... 142

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader........... 152

Vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid beskattning
åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner och inventarier.. 159

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning............. 162

Stöd till barnstugor m. m....................................... 171

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 15 maj fm.

Statsutskottets memorial nr 84, ang. anslag till bidrag till De blindas

förening (gemensam omröstning)............................. 38

— nr 94, ang. anslag till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Avlöningar och Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader
(gemensam omröstning)............................... 38

Konstitutionsutskottets memorial nr 9, ang. granskning av de i statsrådet
förda protokoll....................................... 40

Onsdagen den 15 maj em.

Bevillningsutskottets betänkande nr 41, om ändring i rusdrycksförsälj ningsförordningen,

m. m.................................... 117

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10, ang. fackrepresentationen i

skolstyrelserna............................................. 134

Innehål]

Nr 22

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 93, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II

(kommunikationsdepartementet)............................. 136

Bevillningsutskottets betänkande nr 20, om ändrade avskrivningsregler

för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk.................. 137

— nr 25, ang. vissa åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning
m. m.............................................. 142

— nr 26, om rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader 152

— nr 27, om vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid

beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning å maskiner och
inventarier................................................ 159

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12, om vidgning av kommunernas

bestämmanderätt över hamntaxorna.......................... 162

Statsutskottets utlåtande nr 85, ang. den försvarsmedicinska forskningens
organisation m. m. (ecklesiastikdepartementet).......... 162

— nr 86, ang. den försvarsmedicinska forskningens organisation

m. m. (försvarsdepartementet)............................... 162

— nr 87, om upprättande av en särskild exportmarknadsberedning. 162

— nr 88, ang. stöd till barnstugor m. m.......................... 171

— nr 89, ang. vissa anslag till universitetssjukhusen m. m.......... 189

— nr 90, ang. försäljning av viss allmänna arvsfonden tillfallen fast

egendom.................................................. 189

Val av fullmäktige och suppleanter i riksbanken och riksgäldskontoret

samt ledamot jämte suppleant i styrelsen för riksdagsbiblioteket. 189

i* V

ii fe i

! Ak ■ ’V4:’ • • ‘ ’ ’ ■''

.:ii JU iijflU
st:-> n

Oft£,

i.''s: i

! . :

Oi-T

■, ■ , i „• ,j •; ■- i»ii A■r>Uv.''!

............■.■.■■:■ i tin ;’,:ni.1 Ahi-y

-u;ui. >!< i ■-v.>

cl-. !■ " -;i ''■ f- ;■ .. i ■.iV ■ VA

.i .1 .

, '' ............... . , : ...... ...... . . .''fn :.;;rU;i;vi<''

vi i i ,''.1, ;ui ■-i

'')''il... r ..I. :: . Ns, ..!!■''/ „ > V -

■..ijiV. (Vikit .A i, V;V''i,. ..it.PA> ■■

................. . ,. i..... “vi;is.*iV^/.:u

f»3i l l.i . itiinj,*.. t ‘ 3 t . ’ ‘ iX * i * 1 “»

.-i. fn: t ; :

.>:• iw, v-iViSl ‘J.i -

................. . .tir -t,.-ni ajöV. .id ,;>:r

Av ■ i • s: . '' ■ . .. ■ t ’ rf vv> ‘-8 v.

....... . ........''. tf; ,;i v.vjjAvv ’ ■■ v .5ä_fi(''ö ''UV ■-

; : v v

ci''iJ;Aiiäii ->!t.•• ■ fn: v

■ I I . w WAji.vviiW j;:; it! f

f :eif''

Ufct : ii.; Ad-''

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Tisdagen den 14 maj

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollen för den 7 och
den 8 innevarande maj.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Larsson i Borrby, som vid kammarens
sammanträde den 7 innevarande maj
med läkarintyg styrkt sig tills vidare
vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats
i kammaren.

§ 3

Svar på interpellation i anledning av
sammanslagningar av försäkringsföretag

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Hermansson frågat hur jag ser på
vissa företeelser inom försäkringsväsendet,
däribland koncentrationstendenserna,
och huruvida jag ämnar —- eventuellt
genom statlig utredning — ompröva
försäkringsväsendets organisation
och ställning.

Jag vill svara följande:

Utvecklingen mot större enheter inom
försäkringsbranschen överensstämmer
med lagstiftningens intentioner och får,
allmänt sett, anses vara av värde från
försäkringstagarsynpunkt. De stora företagsenheterna
ger nämligen förutsättningar
för rationaliseringar och besparingar,
som bör komma försäkringstagarna
till godo.

Jag är medveten om att en långt gående
företagskoncentration kan leda till
en från allmän synpunkt skadlig in -

skränkning i konkurrensen. Skulle utvecklingen
gå därhän, är jag beredd att
vidta erforderliga åtgärder. Jag förutsätter,
att försäkringsinspektionen liksom
hittills med uppmärksamhet följer
utvecklingen och tar de initiativ som
är påkallade av försäkringstagarnas intressen.

Samhället har, i första hand genom
försäkringslagstiftningen, ett starkt inflytande
över försäkringsföretagens placeringar,
och kapitalkoncentrationen
inom branschen torde därför för närvarande
inte medföra faror från allmän
synpunkt. Vidare får utredningen rörande
ägandeförhållandena och maktkoncentrationen
inom det privata näringslivet
förutsättas undersöka olika finansintressens
engagemang inom försäkringsområdet.
Någon särskild undersökning
av frågan härom synes mig därför
inte erforderlig.

Inom försäkringsbranschen bär träffats
överenskommelse om förbud mot
viss sammankoppling av lån och försäkringsanskaffning.
För närvarande pågår
en översyn av anskaffningsöverenskommelserna
i kontakt med försäkringsinspektionen.
Skulle behöriga önskemål
inte tillgodoses vid utformningen av
försäkringsbolagens överenskommelser,
ankommer det på försäkringsinspektionen
att hos Kungl. Maj :t aktualisera frågan
om särskilda bestämmelser angående
anskaffningsverksamheten.

I övrigt vill jag erinra om att riksdagen
så sent som för något mer än ett år
sedan tog ställning till lagstiftningen
om de enskilda svenska försäkringsbolagens
verksamhet. Utvecklingen under
tiden därefter kan inte sägas ge anledning
till någon omorganisation av försäkringsväsendet
eller allmän översyn
av tillsynslagstiftningen på området.

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation i anledning av sammanslagningar av försäkringsföretag

Med det anförda, herr talman, får interpellationen
anses besvarad.

Vidare anförde:

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på de frågor
jag ställde till honom den 22 februari.
Denna erinran om datum sker inte för
att klaga över att svaret har dröjt. Det
handlar här om långsiktiga problem,
vilka ingalunda har lösts under mellantiden.

Den 22 februari 1963 är emellertid
ett viktigt datum i det svenska försäkringsväsendets
historia. Det var den dag
då Sveriges genom tiderna största försäkringsfusion
meddelades till allmänheten.
Det är allmänt bekant att koncentrationsprocessen
inom det privata
försäkringsväsendet under de senaste
åren gått i ett mycket snabbt tempo.
Hela antalet svenska försäkringsbolag
uppgår visserligen fortfarande till över
1 000, men en helt övervägande del av
försäkringsverksamheten är koncentrerad
till ett fåtal koncerner och storbolag.
De 20 största enheterna svarade
förra året för inte mindre än 92,5 procent
av alla svenska bolags premieinkomster
i direkt försäkring i Sverige.

95,4 procent av samtliga bolags tillgångar
omhänderhas av de 20 största
koncernerna och bolagen.

Men också inom denna begränsade
grupp dominerar ett fåtal enheter. De
fem största bolagen hade i runt tal 60
procent av alla premieinkomster, och
omkring 70 procent av samtliga bolagstillgångar
låg hos fem stora, SPP, Skandiabolagen,
Thule, Svenska Liv-Hansa
och Framtiden. Samarbetet i tarifföreningarna
ökar den faktiska koncentrationen.

Skandiakoncernen har under de senaste
åren slukat en råd andra försäkringskoncerner
och bolag. Sedan 1960
har anslutits Svea-Nornan-koncernen,
Skåne-koncernen och Öresundsbolagen.

År 1963 var det Thule-koncernens tur.
Den nya försäkringsgiganten beräknas
enligt pressuppgifter få 40 procent av
alla livförsäkringar och 38 procent av
alla sakförsäkringar i landet. Den största
konkurrenten, Folksam, är bara
tredjedelen så stor.

Jättefusionen gav kraftigt eko i pressen.
Från olika håll påtalades den maktkoncentration,
som sammanslagningen
medförde. Enligt Stockholms-Tidningen
hade försäkringsinspektionens chef
ställt sig positiv till sammanslagningen.
Finansministern ställde sig neutral.

Att få klarhet om regeringens syn på
dessa frågor var ett av motiven för min
interpellation. Finansministern svarar
nu att utvecklingen mot större enheter
inom försäkringsbranschen allmänt sett
är av värde, eftersom de större företagsenheterna
ger förutsättningar för
rationaliseringar och besparingar, som
bör komma försäkringstagarna till godo.
Någon skadlig inskränkning i konkurrensen
anser finansministern tydligen
ännu inte föreligga.

Det är rätt klart att stordrift inom
försäkringsbranschen liksom på andra
områden ger möjlighet till kostnadssänkningar.
Om dessa möjligheter verkligen
utnyttjats förefaller emellertid vara
oklart. Bortsett härifrån är säkerligen
koncentrationsprocessen svår att hejda,
här liksom på andra områden av näringslivet.
Jag har i ett par arbeten sökt
skildra dessa tendenser till koncentration,
storföretag, monopol och storfinans
i vårt land. Arbetet med detta material
har lett till att jag anser att det är nödvändigt
att starkare betona kapital- och
maktkoncentrationens betydelse än vad
finansministern gör i sitt interpellationssvar.
Det gäller bär inte endast
koncentrationen inom själva försäkringsbranschen
utan också den ytterligare
maktsamling, som sker genom att
de stora försäkringskoncernerna i sin
tur är lierade med storbankerna.

Tillräckligt är bekant om denna union
för att vi skall kunna bedöma förhållan -

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation i anledning av

dena i stort. Det handlar om avgörande
positioner för storfinansen. Dessa försvagas
inte nämnvärt av de regler samhället
har uppställt för försäkringsbolagens
placeringar. Kontrollen över dessa
väldiga kapitalbelopp — enbart inom
Skandiakoncernen finns nu dubbelt så
mycket pengar som hittills i ATP-fonderna
— ger begränsade finansintressen
en utomordentligt stor makt som är
en hårdhänt realitet.

Det är egentligen förvånande att storbankerna
vill utmana allmänheten på
sätt som sker genom att låta sina representanter
så stort dominera försäkringskoncernernas
styrelser. I Skandiakoncernens
ledning finns exempelvis representanter
för inte mindre än fem banker:
Skandinaviska banken, Stockholms
enskilda bank, Svenska handelsbanken,
Sundsvallsbanken och Skånska banken.
Inte mindre än 14 av de 19 ledamöterna
där är direkt knutna till storfinansen.

Det är ingen överdrift att säga att
storbanker och storindustri har makten
i de stora privata försäkringsbolagen.
I SPP bär exempelvis arbetsgivarna
24 representanter mot arbetstagarnas
18, trots att det egentligen lielt och
hållet är löntagarnas pengar som tillföres
bolaget. På bolagsstämmorna sitter
storbankernas representanter med
kontrollposterna av aktier. Talet om att
de många små aktieägarna t. ex. i fråga
om Skandiakoncernen skulle ha något
inflytande vederläggs effektivt av uppgifter
om hur det faktiskt går till på
årsstämmorna och vilka som sitter i
styrelsen.

Man måste ställa frågan: Varför skall
inte försäkringstagarna ha det avgörande
inflytandet över alla försäkringsbolag?
Det är ju de som äger tillgångarna
och borde därmed också vara utslagsgivande.
Men nu kan storfinansen utnyttja
dessa tillgångar för sin maktutövning
som är odemokratisk och skadlig,
även om finansministern inte för
närvarande i försäkringskoncentratio -

sammanslagningar av försäkringsföretag

nen vill se några faror ur allmän synpunkt.

Om vi inte på annat sätt kan få en
verkligt demokratisk kontroll över försäkringsbolagen
och deras miljardtillgångar
måste man enligt min mening
på nytt ta upp frågan om ett förstatligande
av den privata försäkringsverksamheten.
Alla tycks vara överens om
att stordrift på detta område ger fördelar.
Det finns därför all anledning
att rationalisera verksamheten så att
man får en förnuftig organisationsform.
Försäkringsbranschen är för länge sedan
mogen för samhällsövertagande.
Stora belopp skulle kunna sparas om
försäkringsskyddet kunde ordnas på
icke-kommersiell basis och utan hänsynstagande
till storfinansens intressen.

Finansministern hänvisar i sitt svar
till koncentrationsutredningen. Den kan
säkert ge mera material för att belysa
finansintressenas spel på detta område.
Men redan vad som nu är bekant borde
ge anledning till ingripanden av statsmakterna
för att hindra att medborgarnas
strävan att skaffa sig försäkringsskydd
utnyttjas för att stärka det ekonomiska
fåtalsväldet.

Folksamchefen Seved Apelqvist gav
nyligen ut en liten skrift om förhållandena
inom försäkringsverksamheten.
Apelqvist, som väl får anses vara initierad,
kritiserar i skriften bl. a. flerårsavtalen
— vart tog förresten den av
1962 års riksdag begärda utredningen
om dessa vägen?, den osunda kombinationen
av lån och försäkring, tvångsdirigeringen
av försäkringarna, t. ex.
arbetargrupplivförsäkringen, och den
verksamhet där »samordnade bank-, försäkrings-
och företagarintressen genom
olika åtgärder försöker sätta priset på
försäkringen som konkurrensfaktor ur
spel». Direktör Apelqvist sammanfattar
sina synpunkter på följande sätt:

»Om de företeelser, som jag i det
föregående berört, accepteras och omhuldas
inom försäkringsväsendet, anser
jag det naturligt att vi får nya statliga

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation i anledning av sammanslagningar av försäkringsföretag

utredningar om försäkringsväsendets organisation.
Dessa utredningar kan i så
fall lätt leda fram till en skärpt tillsyn
och kontroll, vars karaktär blir sådan
att ett förstatligande är att föredra.»

Finansministern vill för dagen inte
vidta några åtgärder, vare sig i form av
utredningar eller direkta ingripanden.
Jag vill fråga honom: Är inte denna
skarpa kritik från Folksamchefen riktig
och berättigad? Leder den inte logiskt
fram till att bestämda åtgärder
måste vidtas av statsmakterna? Om koncentrationsutredningen
finner att finansintressena
spelar stor roll inom försäkringsverksamheten,
är finansministern
då beredd att ta initiativ för att
säkra ett avgörande demokratiskt inflytande
över försäkringsföretagen?

På en av de punkter som jag har tagit
upp i min interpellation ger finansministern
ett svar som kan vara positivt.
Han erinrar om den översyn av
anskaffningsbestämmelserna som pågår
i samverkan med försäkringsinspektionen.
I sammanhanget meddelas att en
överenskommelse träffats inom försäkringsbranschen
om förbud mot viss
sammankoppling av lån och försäkringsanskaffning.
Jag måste emellertid
fråga: Avses här någon ytterligare överenskommelse
utöver den som träffades
redan den 24 november 1961? Denna
innebar ju att bolag icke såsom villkor
för lån kan fordra att försäkring överflyttas
från annat bolag till långivaren.
Däremot innebär överenskommelsen
inte att kombinationer av lån och försäkring
över huvud taget utesluts. Denna
osunda verksamhet frodas alltså fortfarande.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag vill inte låta detta
inlägg stå oemotsagt. Inlägget vittnar om
att interpellanten dragit slutsatser litet
för snabbt beträffande ett problem
som bör behandlas mera utförligt.

Det är väl inget tvivel om att det inom

försäkringsbranschen liksom på alla
andra områden råder konkurrens, och
utvecklingen ger vid handen att större
och mera rationellt drivna företag har
bättre möjligheter att hävda sig. Jag vill
inte låta bilan falla över alla småföretag.
Det finns motiv även för deras existens,
men på det hela taget gäller här liksom
annorstädes den ekonomiska lagen att
de större företagen arbetar rationellare
och bättre. Och det är detta vi har att
sträva efter för konsumentenrförsäkringstagarens
skull. Den hårdare konkurrens
vi kunnat iaktta har helt enkelt
pressat fram en fusionering av många
tidigare för små företag. Naturligtvis har
också europamarknadsperspektivet spelat
en viss roll. För den händelse vi får
en integrerad marknad är ju inte heller
försäkringsbranschen något skyddat område
utan för då slåss med de stora
världsomspännande eller i varje fall
lcontinentomspännande koncernerna.

Jag tror också att försäkringsverksamheten
lämpar sig ganska väl för en
rationell stordrift. Det är bekant för
alla som har intresserat sig för dessa frågor
att man mer och mer har byggt ut
automatiseringen på de stora kontoren
med dyrbara datamaskinanläggningar
och liknande attiraljer. Sådana utgifter
har det lilla företaget svårt att ta på
sig, men för det stora företaget är de
naturligtvis en riktig investering i syfte
att förbilliga och rationalisera verksamheten.
De stora företagen har också
möjligheter att skaffa sig den specialiserade
arbetskraft som är erforderlig på
detta område i den nuvarande utvecklingen.

Fusioneringarna har sina positiva sidor
också om man ser på fältorganisationen.
Det kan inte vara riktigt att alltför
många små företag bygger upp konkurrerande
fältorganisationer, där ombuden
springer omkring varandra och
slåss om samma presumtiva försäkringstagare.
Jag har personligen den
uppfattningen att fältorganisationen
inte arbetar rationellt sett ur samhälls -

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation i anledning

ekonomisk synpunkt. För många människor
slåss om försäkringstagarna på
samma områden. Om denna organisation
i någon mån kan effektiviseras, tror jag
att det ligger något positivt i fusioneringarna.

Jag tror inte att man i dagens läge kan
säga att fusioneringarna har gått så långt
att det uppstått risker för konkurrensen
och för en sund utveckling. Interpellanten
citerade några uttalanden ur
Folksamchefen Seved Apelqvists broschyr
och talade om den skarpa kritik
som där kan utläsas mot fusioneringarna.
Det är riktigt att Seved Apelqvist
har kritiserat vissa inslag i utvecklingen,
nämligen införandet av flerårskontrakt
och det sammankopplande av lån och
försäkring som man kunnat iaktta under
senare år. I själva huvudfrågan däremot
har Seved Apelqvist uttalat sig med
mycket större försiktighet än vad som
framgår av interpellantens inlägg. I
den ifrågavarande broschyren, som åberopades
både i interpellaiionen och i det
senaste inlägget, heter det:

»I statistiken räknar man med mer än
ett tusental försäkringsbolag. I själva
verket ligger mer än 90 procent av försäkringsverksamheten
hos ett tiotal stora
försäkringslconcerner. Ett påpekande
som inte utesluter att en ytterligare företagskoncentration
kan vara till gagn
för konsumenterna. Utvecklingen sedan
1945 har inneburit, att verksamheten i
allt större utsträckning kommit att koncentreras
til! de stora försäkringskoncernerna.
Detta är ett resultat bl. a. av
olika sammanslagningar av bolag och
koncerner, s. k. fusioner. De stora företagens
ökade betydelse beror dock inte
bara på fusioner utan de har även procentuellt
ökat sin premieinkomst mera
än de mindre bolagen.» De har följaktligen
i konkurrensen visat sig vara slagkraftigare.
Direktör Apelqvist fortsätter
:

»En ökad företagskoncentration är ur
försäkringstagarsynpunkt önskvärd endast
under förutsättning att den inte le -

av sammanslagningar av försäkringsföretag

der till monopol eller otillbörlig dirigering
från intressen utanför försäkringsvärlden.
Risk för monopol är dock obefintlig,
eftersom det är fullkomligt uteslutet
att Folksam genom fusionering någonsin
förlorar sin självständiga karaktär
och sin rörelsefrihet. Man kan som
allmän slutsats om konkurrenssituationen
på försäkringsområdet säga att den
utgör ett utmärkt exempel på en för konsumenterna
gynnsam situation.»

Och vidare: »Försäkringsrörelsen i
Sverige är — främst tack vare konkurrens
från Folksam — ingen gynnsam
marknad för monopol och karteller.
Premierna har pressats till en nivå, som
är påfrestande även för de bäst rustade.»

Detta är vad Seved Apelqvist säger i
själva huvudfrågan, som gäller risken
för monopolisering och konkurrensbegränsning.
Onekligen ger detta uttalande
en mera nyanserad bild av Seved
Apelqvists uppfattning än den som kammarledamöterna
fått genom herr Hermanssons
inlägg.

Dessutom vore denna debatt inte fullständig
om jag inte erinrade om den begränsning
av bolagens verksamhet som
sker tack vare det allmännas kontroll.
Denna kontroll genom lagstiftning och
genom försäkringsinspektionen är ganska
rigorös. Det finns t. ex. regler för
medelsplaceringen. Det är liv- och sjukförsäkringsbolag
som har de största
placeringarna, förvaltar de ojämförligt
största kapitaltillgångarna. Av en total
kapitalmedelsförvaltning på 18,5 miljarder
kronor ligger 15 miljarder på livoch
sjukförsäkringssidan. Försäkringsinspektionen
har lämnat följande uppgifter
om dessa placeringar: Av de förvaltade
tillgångarna vid utgången av
1961 låg 38,6 procent på statsobligationer
och bostadsobligationer, 33,8 procent
på svenska inteckningslån, 9,6 procent
på kommunlån, 5 procent på fastigheter,
4,7 procent på aktier, 3 procent
på förlagsbevis och andra värdehandlingar,
1,8 procent på kontanta medel
och banktillgodohavanden samt 3,5 pro -

1*—Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation i anledning av sammanslagningar av försäkringsföretag

cent på lån mot säkerhet i försäkringsbrev.

Detta ger en klar bild av hur hårt
bundna bolagen är av den lagstiftning
som finns beträffande dessa kapitalinstituts
placeringsmöjligheter. De tvingas
att sätta försäkringstagarnas pengar i
statsobligationer och bostadsobligationer,
i kommunlån och i fastigheter där
de har inteckningssäkerhet. Inslaget av
spekulation i dessa placeringar rör sig
inte om mera än 5 procent av medlen.
Bankinsättningarna tar ungefär 3,5 procent.
Man har ju inte så stor glädje av
att vara storfinansiär och att sitta i dessa
företags styrelser, om man är så bunden
när det gäller placeringsmöjligheterna
som man onekligen är. Detta bör
i rättvisans namn också framhållas.
Storfinansens män kan inte sitta och
spekulera efter eget huvud med de 18,5
miljarder kronor som dessa kapitalinstitut
förvaltar.

Interpellanten gjorde en jämförelse
mellan dessa kapitalinstitut och ATPfonderna.
Det är riktigt att ATP i dag
blir den mindre parten vid en sådan
jämförelse, men allt talar ju för att bilden
kommer att förändras radikalt. Redan
1970 komer ATP sannolikt att vara
en större kapitalmedelsförvaltare än
hela det svenska försäkringsväsendet
sammanlagt. Om man alltså studerar
problemet på ett mera nyanserat sätt,
måste man konstatera att det är överord
att beskriva läget så som interpellanten
nyss gjorde.

Interpellanten berörde också några
detaljfrågor i interpellationer som jag
skall be att få säga några ord om; det
var kanske inte några så små detaljer.
Systemet med s. k. flerårskontrakt gillas
varken av andra lagutskottet, riksdagen
eller försäkringsinspektionen.
När riksdagen underströk andra lagutskottets
uttalande 1962 att det var lämpligt
att se över dessa flerårsavtal som
inte är så förmånliga ur försäkringstagarens
synpunkt — han kan inte mäla
sig fri från avtalet förrän avtalstiden

gått till ända, även om hans situation så
skulle motivera — fick Kungl. Maj:t anledning
att se närmare på denna fråga.
Den är emellertid föremål för en nordisk
debatt, eftersom den ligger inom den
samordnade nordiska lagstiftning som
även inkluderar försäkringsväsendet.

I de diskussioner vi fört med våra
nordiska grannländers representanter
har man från finsk och norsk sida sagt
att man inte överväger några åtgärder
för att begränsa möjligheterna till tecknande
av flerårskontrakt. I Danmark är
man på det klara med att detta inte är
någon lyckad försäkringsform, men man
säger att man inte vill angripa problemet
med mindre man gör en allmän
översikt av försäkringsavtalslagen, och
man har inte för avsikt att under den
närmaste tiden ta upp denna större fråga.
Under dessa förhållanden har vi
konstaterat att det på det nordiska planet
i varje fall inte omedelbart går att
komma fram till en ensartad lagstiftning.

Under sådana förhållanden är frågan
om vi skall bryta oss ur det nordiska
samarbetet och införa speciella bestämmelser
för Sveriges del. Regeringen har
inte tagit definitiv ställning till den
frågan och därför kan jag inte ge interpellanten
någon upplysning på den
punkten. Jag har bara refererat sakförhållandet.

Den andra frågan gäller sambandet
mellan lån och försäkring i fråga om vilket
man från vissa försäkringsbolags
sida sagt: Förutsättningen för att vi skall
lämna lån är att ni placerar era försäkringar
i bolaget. Detta uttalande är
kanske inte så populärt i dag, då kapitalmarknaden
är annorlunda än för tre,
fyra år sedan, men jag är medveten om
att den situationen åter kan inträda att
vi har en mycket knapp kapitalmarknad.
Nyssnämnda uttalande har emellertid
uppmärksammats, och det finns en
överenskommelse mellan försäkringsbolagens
riksorganisation som ingriper
i begränsande riktning i fråga om den -

Tisdagen, den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation i anledning

na sammankoppling. Försäkringsinspektionen
har inte ansett att den överenskommelsen
är tillfredsställande utan
håller för närvarande på att förhandla
med försäkringsbolagen om en skärpning
härvidlag, så att man inte behöver
ha denna sammankoppling av lån och
försäkring. Då jag hoppas att vi även i
fortsättningen skall kunna räkna med
en bättre funktionerande kapitalmarknad,
blir ju intresset för detta tvillingskap
inte markerat på samma sätt i fortsättningen.

Ja, herr talman, interpellantens inlägg
gav mig anledning att göra detta
kompletterande uttalande.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag befinner mig i den
angenäma situationen att jag kan tacka
en gång till och ännu mera hjärtligt, ty
detta inlägg av finansministern var betydligt
mera innehållsrikt och utförligt
än svaret.

Särskilt är jag tacksam för de upplysningar
han gett med anledning av de
konkreta frågor jag ställt i fråga om flerårsavtal
och kombinationen av lån och
försäkring. Om den saken fick vi veta
mera än i interpellationssvaret. Där uppgavs
att det träffats en överenskommelse
inom försäkringsbranschen om förbud
mot viss sammankoppling mellan
lån och försäkringsanskaffning. Det är
glädjande att försäkringsinspektionen nu
försöker se till att det blir en bättre
ordning på detta område.

Apelqvists bok hade finansministern
och jag kunnat läsa ganska länge ur på
var sin sida om mikrofonen och hitta
uttalanden som stöder såväl min uppfattning
som finansministerns. Jag tycker
emellertid att finansministern var
ännu mera ensidig än jag i sina urval
ur boken. Han hoppade över både början
och slutet av vissa avsnitt i Apelqvists
bok. Jag måste därför till protokollet
läsa in hela det avsnitt han citerade
för att ge mera rättvisa åt detta.

av sammanslagningar av försäkringsföretag

På sid. 31 står det: »Det är inte alldeles
uteslutet att olika mäktiga finansocli
storindustriintressen kommer att
dominera och dirigera vissa stora försäkringskoncerner.
Som bekant finner
privatkapitalet alltid vägar för att på det
ena eller andra sättet begränsa den fria
tävlan mellan olika företagsformer, som
gör ett enskilt näringsliv berättigat.»
Detta läste inte finansministern upp utan
han citerade endast det följande:

»Försäkringsrörelsen i Sverige är —
främst tack vare konkurrensen från
Folksam ■— ingen gynnsam marknad för
monopol och karteller. Premierna har
pressats till en nivå, som är påfrestande
även för de bäst rustade.» Med detta
slutade finansministern att citera men
Apelqvist fortsätter: »Det förefaller nu
som om samordnade bank-, försäkringsoch
företagarintressen genom olika åtgärder
försöker sätta priset på försäkringen
som konkurrensfaktor ur spel.»

Det finns, tycker jag, mera av kritik
i dessa avsnitt om förhållandena
inom försäkringsbranschen än finansministern
vill ge sken av. Men det är
möjligt att vår ömsesidiga uppläsning av
citat kan ge en fullständig bild av Apelqvists
ståndpunkt.

Jag är alldeles överens med finansministern
om att försäkringsbranschen
är mogen för rationell stordrift. Användning
av elektronhjärnor, rationalisering
av fältarbetet o. s. v. kan bli möjlig genom
mera rationellt uppbyggda storföretag.

Men som jag sade i mitt första inlägg
tycker jag att den utvecklingen med fördel
kunde gå längre, så att vi får ett
försäkringsskydd som är ordnat av samhället
och så att medborgarnas intresse
av att skaffa sig ett fullständigt försäkringsskydd
inte skall kunna utnyttjas av
privata profitintressen. Det är för övrigt
inte de små företagen som slagits ut under
den senaste tiden. De finns kvar
och frodas alltjämt; jag vet inte hur de
klarar sig, men de har inte försvunnit.
Yad som har hänt är att ett antal av de

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation i anledning av

stora försäkringsbolagen bär slagits samman
mycket hårdhänt. Det är alltså i
toppen det blivit fusionering. Det är
möjligt att det nu är en hårdare konkurrens,
men det är svårt att bedöma.

Ordet »hårdare» är diskutabelt och
konkurrensen finner numera nya uttryck
som gör det svårt att sammanfatta
ett omdöme i en formel. Men i så fall har
ju denna hårdare konkurrens lett fram
till en fusionering av företag, vilket skapat
mycket större enheter och därmed
ökat risken för att konkurrensen skall
försvinna. Detta är emellertid ett problem
som vi, som jag förut påpekat, har
inom hela samhällsekonomien och vi
kan inte se det bara ur teknisk synpunkt
utan måste också betrakta det ur maktsynpunkt.
Det rör sig om olika värderingar
dels av de svårigheter för en demokratisk
och socialistisk politik som
en stark kapital- och maktkoncentration
skapar, men dels också om hur stor effekt
de nuvarande samhälleliga kontrollåtgärderna
har.

Jag vill inte bestrida att försäkringsinspektionen
utför ett på det hela taget
förtjänstfullt arbete, men frågan är om
reglerna för inflytande över försäkringsbolagens
placeringar är tillräckliga. Dessa
har främst tillkommit för att förhindra
spekulation och att av försäkringsbolagen
förvaltade medel skall rinna
bort, så att bolagen inte kan fullgöra
sina förpliktelser när försäkringstagarna
vill ha ut sina pengar. Det är riktigt
alt vi har en mycket sträng sådan kontroll,
det är jag helt överens med finansministern
om. Men jag har tagit upp problemet
med tanke på den maktkoncentration
som kontrollen av dessa miljardbelopp
innebär. Den maktkoncentrationen
finns, även om det finns regier för
att så och så mycket får placeras i aktier,
så och så mycket måste gå till
byggnadslån o. s. v. Naturligtvis finns
det inskränkningar i förfoganderätten,
men man får inte glömma bort att makten
över dessa medel ■— med dessa inskränkningar
—- fortfarande ligger hos

sammanslagningar av försäkringsföretag

bestämda minoritetsintressen i det
svenska samhället.

Inom försäkringsväsendet har samhället
av och till gjort utredningar och
företagit vissa ingrepp för att få större
kontroll. Vad vi i dag talar om är fortsättningen
på mycket som har sagts under
årens lopp i riksdagen. Vi har haft
många parlamentariska utredningar och
många motioner har väckts i riksdagen.
Sedan några år utser Kungl. Maj :t representanter
i bolagsstyrelserna. Men frågan
är hur långt man kommer på denna
väg. Direktör Apelqvist skriver härom
i sin broschyr på följande sätt:

»Under de år regeringen utsett en
representant för försäkringstagarna i
försäkringsaktiebolagens styrelser har
vi i Folksam inte i något sammanhang
upptäckt någon positiv effekt av detta
arrangemang. Det förefaller som om
dessa försäkringstagarrepresentanter i
de kontroversiella frågorna inom
svenskt försäkringsväsen oreserverat
skulle ha accepterat de ståndpunkter,
som intagits av de till Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund anslutna tariffbolagen.
»

Det är hårda ord. Jag kan inte bedöma
om de är rättvisa, men jag är ganska
övertygad om att de hittills vidtagna åtgärderna
på detta område är otillräckliga
för att säkra ett avgörande demokratiskt
inflytande över hela försäkringsverksamheten.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Att jag i mitt svar citerade
en del avsnitt ur Seved Apelqvists
broschyr berodde helt enkelt på att
herr Hermansson både i sin interpellation
och i sitt inlägg citerat broschyren
på ett sätt som jag betraktar som ytterst
ofullständigt. Nu ville herr Hermansson
komplettera mitt sätt att citera.
Jag kan inte finna att den kompletteringen
gav mitt bemötande någon
annan valör.

Tisdagen den 14 maj 1903

Nr 22

Svar på interpellation ang.

Det är riktigt att Seved Apelqvist säger
att företagarintressena genom olika
åtgärder försöker sätta priset på försäkringen
-som konkurrensfaktor ur
spel. Försöka kan de ju alltid göra —
han bär dock ingen uppfattning om att
de har lyckats. Han skriver vidare:
»Det är inte alldeles uteslutet att olika
mäktiga finans- och -storindustriintressen
kommer att dominera» — en försiktig
general håller alltid en dörr öppen.
Detta ger dock inget intryck av
att företagarintressena nu dominerar,
som herr Hermansson ville göra gällande.
När Apelqvist sedan sammanfattar
säger han att risken för monopol är
obefintlig. Han konstaterar vidare att
dagsläget — och man skall ju bedöma
förhållandena utifrån dagsläget •— är
ingen gynnsam marknad för monopol
och karteller.

På något annat sätt kan jag inte läsa
denna broschyr. Vad Apelqvist sedan
säger om de allmänna representanternas
betydelse får väl stå för hans räkning.
Herr Hermansson har ingen uppfattning
på den punkten; jag har den
uppfattningen att Apelqvist skjuter över
målet. Vi har placerat allmänna representanter,
bl. a. ledamöter av denna
riksdag, i varje bolagsstyrelse. Det finns
ett gammalt uttryck som säger att »blott
hälsan tiger still». Det kanske inte har
funnits så mycket att strida om, eftersom
dessa hedervärda och av alla respekterade
ledamöter, det allmännas
representanter, inte haft någon anledning
att opponera sig. I varje fall har
varken herr Hermansson, herr Apelqvist
eller jag hört någonting -därom.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. mentalsjukhuspatienternas
familjevård

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

mentalsjukhuspatienternas familjevård

Herr talman! Herr Vigelsbo har i en
interpellation frågat inrikesministern
om han har sin uppmärksamhet -riktad
på frågan om mentalsjukhuspatienternas
familjevård och därmed -sammanhängande
mantalsskrivningsförhållanden
samt om förslag till ändring av hithörande
bestämmelser är att vänta. Interpellatio-nen
har överlämnats till mig,
och jag vill svara följande.

Frågan om mantalsskrivning av patienter
på familjevård-shem var i höstas
föremål för en interpellation i denna
kammare. Den 4 -december 1962 besvarade
jag interpellationen, och jag kan
nu hänvisa till vad som då förekom. Jag
framhöll bland annat, att den i detta
sammanhang aktuella frågan är vilken
kommun som skall bidraga till patientens
försörjning och till hans pensionering.
Försörj ningskostnaderna torde
emellertid inte utgöra något större problem.
Enligt 22 § lagen om socialhjälp
får nämligen den kommun, där familjevården
sker, ersättning av tidigare mantalsskrivningskommun
för socialhjälp
till patientens livsuppehälle och erforderliga
vård.

Rörande kostnaderna för folkpensioneringen
gäller det i huvudsak mantalsskrivningskommunens
bidrag till förtidspensionen.
Denna fråga är ett mindre
delproblem i den större frågan om
kommunernas folkpensionskostnader
över huvud taget, och det spörsmålet
är under utredning. Folkpensionskostnaderna
torde nämligen vara en av de
centrala frågorna för 1958 års skatteutj
ämningskommitté, och kommittén
räknar med att under innevarande år
avlämna -sitt betänkande.

Härmed anser jag, herr talman, att
jag bär besvarat interpellationen.

Vidare anförde:

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Jag ber först att få tacka
finansministern för svaret på min interpellation.
Statsrådet åberopar i sitt
svar 22 § lagen om socialhjälp, enligt

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar pa interpellation ang. mentalsjukhuspatienternas familjevård

vilken den kommun där familjevården
sker erhåller ersättning av tidigare mantalsskrivningskommun
för socialhjälp
till patientens livsuppehälle och erforderliga
vård.

På den punkten torde nog allt vara
välbeställt. Den fråga som emellertid
bekymrar både anstalter och familj evårdskommuner
är vad som sker, om en
patient som åtnjuter familjevård friskförklaras
och mantalsskrives i familjevårdskommunen
men sedan råkar få ett
återfall i sjukdomen. Återföres han då
till förnyad sjukvård eller kommer han
att på annat sätt ligga den nya mantalsskrivningskommunen
ekonomiskt till
last? Finns det också i det läget möjlighet
för nämnda kommun att hållas
skadeslös? Så förefaller inte vara fallet.
Även om berörda fall är förhållandevis
få, är de dock tillräckligt många för att
utgöra ett irritationsmoment för vederbörande
vårdform.

Kommunerna närmast sjukhusen är
de som kommer att drabbas. Från sjukvårdsledningarnas
sida önskar man få
patienterna utplacerade så nära sjukhusen
som möjligt för att på det sättet
ha bättre möjligheter att utöva kontroll
över både patienten och familjevården.
Det innebär följaktligen också att det
blir kommunerna närmast vårdanstalterna
som får ta riskerna om en patient,
efter att ha blivit friskförklarad och
mantalsskriven i kommunen, råkar få
återfall. Kommer han då att ligga den
kommun till last, som är belägen närmast
sjukhuset?

Det är svårt att veta hur denna fråga
skall kunna lösas på bästa sätt. Det har
såvitt jag förstår från sakkunnigt håll
inom dessa sjukhus ifrågasatts, om inte
staten skulle kunna överta och garantera
kommunerna de kostnader, som de
åsamkas i sådana bär fall. Vilka möjligheter
som föreligger därvid, är jag inte
den rätte att bedöma, men jag vill i
varje fall allvarligt ifrågasätta, om inte
kommunerna på något sätt kunde garanteras
att hållas ekonomiskt skades -

lösa med anledning av de påtalade förhållandena.

Jag ber emellertid ännu en gång att
få tacka för svaret och uttala den förhoppningen,
att denna fråga kommer
att kunna lösas så att kommunerna
kring sjukhusen inte skall behöva bära
ett ekonomiskt ansvar i den omfattning,
som jag här sökt att belysa. lag tror
inte att skatteberedningen kommer att
kunna lösa frågan.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Enligt min mening var
interpellanten litet för kommunalt ambitiös
i sitt inlägg. I interpellationssvaret
bär jag påpekat att försörjningskostnaderna
för utskrivna patienter återfaller
på hemortskommunen. Frågan om
pensionskostnaderna får vi väl lösa i
ett större sammanhang, eftersom vi räknar
med att under år 1963 få ett förslag
från skatteutjämningskommittén,
som bl. a. sysslar med pensionskostnadernas
fördelning mellan stat och kommun.

Interpellanten befarar vidare att en
av dessa patienter kan bli så frisk att
han hinner mantalsskrivas i en ny kommun
men sedan blir sjuk igen, varvid
försörjningskostnaderna faller på den
nya kommunen. Det får man val ändå
i mänsklighetens namn acceptera. På
samma sätt som vi kan bli kroppsligt
sjuka kan vem som helst av oss bli
mentalsjuk, även om riskerna kanske
är en aning större för den som varit det
tidigare. Att gardera sig mot kostnaderna
för sådana fall är litet under vår
värdighet, tycker jag. Man får nog vara
så pass tolerant i det interkommunala
umgänget och när man diskuterar kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun
att man inskränker sig till den
frågeställning som jag berört i mitt interpellationssvar.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Risken för att en tidi -

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. lokaliseringen

penninglotteriet aktiebolag

gare mentalsjuk person får återfall är
givetvis större än att en frisk person
drabbas av någon form av denna sjukdom.
Följaktligen kan de kommuner,
som är koncentrerade kring sjukhusen,
komma att drabbas ganska hårt, ty det
är inte alla gånger säkert att den sjuke
återförs till sjukhuset. Han kan kanske
ha skaffat sig en kvinnlig partner och
blivit familjeförsörjare. Då åker kommunen
fast även för familjens försörjning.
Ett sådant fall har just förekommit.

Om finansministern kräver att kommunerna
skall vara toleranta så bör
även samma krav kunna ställas på staten
gentemot kommunerna.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. lokaliseringen
av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska
penninglotteriet aktiebolag

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Johansson i Norrköping
har i en interpellation frågat
mig, om jag är beredd att ge riksdagen
en redogörelse för resultatet av Aktiebolaget
Tipstjänsts och Svenska penninglotteriet
aktiebolags undersökningar
beträffande sin lokalisering och vid
vilken tidpunkt ett slutligt beslut i lokaliseringsfrågorna
för bolagen kan
föreligga.

Jag vill svara följande.

Båda bolagen, som helt ägs av staten,
har sitt säte i Stockholm.

Frågan om bolagens framtida lokalisering
behandlades i proposition nr 120
till 1961 års riksdag. Föredragande departementschefen
framhöll därvid, att
bolagen ämnade utföra vissa undersökningar,
bl. a. för att utröna konsekvenserna
i distributionsekonomiskt avseende
vid en utflyttning, samt att det de -

av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

finitiva ställningstagandet till lokaliseringsfrågan
borde anstå till dess resultatet
av dessa undersökningar förelåg.
Dessa uttalanden föranledde icke någon
erinran från riksdagens sida.

De av bolagen föranstaltade utredningarna
är numera avslutade. De har
utförts av sakkunskap, helt fristående
från bolagen. Yttranden bär därjämte
inkommit från kommunala och enskilda
organ.

Undersökningen rörande Aktiebolaget
Tipstjänst har utgått ifrån att bolaget i
enlighet med lokaliseringsutredningens
förslag skulle förläggas till Norrköping.
Vid en förflyttning dit torde bolaget
komma att förlora hela den timavlönade
och större delen av den ordinarie
personalen. I Norrköping finns emellertid
tillgång på arbetskraft, lämpad
för bolagets behov. Bolagets lokalfråga
kan också lösas på ett tillfredställande
sätt. Däremot kan det uppkomma svårigheter
att erhålla erforderlig tryckeriservice.

Engångskostnaderna vid en förflyttning
till Norrköping bär beräknats till
drygt 450 000 kronor. Därjämte torde
de löpande utgifterna komma att öka
med 110 000 kronor om året. Det finns
också anledning räkna med icke obetydliga
kostnader för engångsersättningar
och förtidspensionering av personal
som icke önskar följa med vid en
förflyttning.

En förflyttning till Norrköping medför
osäkrare och långsammare kupongtransporter,
då Norrköping icke i likhet
med Stockholm har direkta flyg- och
järnvägsförbindelser med hela landet.
Alla kuponger hinner därför inte, om
nuvarande inlämningsdag — onsdag —
skall bibehållas, bli förbearbetade före
kl. 15.00 på lördagen, då vissa matcher
börjar. En förflyttning till Norrköping
torde därför få till följd att inlämning
i vissa fall måste tidigareläggas en dag,
något som kan medverka till en nedgång
i tippningsfrekvensen. Erfarenhe -

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

ten visar att tipsintresset ökar ju närmare
matchdagen man kommer.

Förflyttningen försämrar också kommunikationerna
med postgirot, vilket
särskilt vid tipsdagar med många vinnare
kan innebära förseningar av vinstutbetalningen.
En försämring av kommunikationerna
minskar även bolagets
möjligheter att rationalisera verksamheten,
t. ex. genom indragning av ett
antal distriktskontor. En dylik åtgärd
kräver nämligen goda transportförbindelser
med huvudkontoret.

Kuponggranskningen sker nu i viss
utsträckning maskinellt. Under den närmaste
tiden kommer emellertid den maskinella
granskningen att så gott som
helt ersätta den manuella. Genom de
ändringar som hösten 1962 vidtogs beträffande
tipskupongernas utformning
är dessutom mikrofilmning av kupongerna
numera ett nödvändigt led i kontrollen.
Erforderlig löpande service å
granskningsmaskiner samt å kameror
för mikrofilmning och å framkallningsmaskiner
kan enligt uppgift från berörda
firmor icke tillhandahållas å ort
med så stort avstånd från Stockholm
som Norrköping.

Innan det beslutas om en förflyttning
av AB Tipstjänst måste tillses att flyttningen
icke rubbar bolagets effektivitet
eller försämrar dess förhållande till allmänheten.
Det är i hög grad nödvändigt
att bolaget kan erbjuda sin kundkrets
en fullgod service i olika hänseenden.
Hittills företagna undersökningar visar
att dessa krav icke torde komma att
tillgodoses i tillräcklig omfattning vid
en förflyttning av bolaget till Norrköping.
Med hänsyn därtill och till bolagsledningens
bestämda avrådan anser
jag mig icke kunna medverka till en
sådan förflyttning.

Jag är emellertid på det klara med
att bolaget ej nödvändigtvis behöver ha
sin verksamhet förlagd till de centrala
delarna av Stockholm. Med hänsyn härtill
och då önskemål framförts om en

utflyttning av bolaget har jag vid extra
bolagsstämma den 23 april i år yrkat
på en alternativ förläggningsort, vilken
skulle kunna tillgodose dessa önskemål
men så långt som möjligt eliminera de
olägenheter av transporttekniska och
andra slag som en utflyttning från det
centrala Stockholm ändock beräknas
medföra. Enligt min mening synes en
förläggning av bolagets huvudkontor till
Märsta kunna tillgodose dessa krav. Bolagsstämman
uppdrog därför på mitt
förslag åt bolagets styrelse att snarast
utreda möjligheterna för bolagets förläggning
till denna ort. Det beslöts också
att, om Märsta icke skulle visa sig
lämpligt, utreda förutsättningarna fölen
förflyttning till Norrtälje.

Vad beträffar Svenska penninglotteriet
AB har undersökts möjligheten att
flytta detta bolag till Gävle. Man torde
kunna räkna med att närmare hälften
av bolagets heltidsanställda personal
icke kommer att flytta med dit och att
det uppstår ett nyrekryteringsbehov av
omkring 16 personer. Rekryteringsmöjligheterna
anses emellertid vara goda
i Gävle under de närmaste åren. En utflyttning
till Gävle kommer att medföra
engångskostnader å cirka 75 000
kronor och ökade årliga kostnader å
cirka 40 000 kronor. Därtill kommer
290 000 kronor för förtidspensionering
att fördelas på omkring fem år.

Utredningsmännens slutomdöme är
att en flyttning av penninglotteriet till
Gävle icke kommer att medföra några
nämnvärda företagsekonomiska fördelar
för företaget i fråga. De företagsekonomiska
nackdelarna kan förväntas
få relativt liten effekt på penninglotteriets
verksamhet och rörelseresultat,
under förutsättning att vissa åtgärder
vidtas för att anpassa arbetsrutiner och
organisation till de förändrade förutsättningarna
för verksamheten.

Bolaget anser att en förflyttning till
Gävle kommer att medföra vissa nackdelar,
som i sin tur kan få till följd

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. lokaliseringen

penninglotteriet aktiebolag

minskad lottsedelsförsäljning med inkomstbortfall
för staten. En minskad
årlig lottsedelsförsäljning av endast en
procent — räknad på 1961 års försäljning
•— eller en utebliven ökning med
samma procent skulle medföra ett årligt
inkomstbortfall av närmare 1,5 miljon
kronor.

Frågan om penninglotteriets förflyttning
torde få bli föremål för ytterligare
överväganden.

Vidare anförde:

Herr JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få framföra ett tack iför svaret
på min interpellation.

Redan från början kan jag väl omtala,
att jag är nöjd med att ha fått svar på
mina frågor. Jag vet ju att statsrådet
har många andra och viktigare saker
att sköta. Men jag är inte särskilt nöjd
med svarets innehåll och de slutledningar
statsrådet har kommit till. Av svaret
framgår att vissa Undersökningar
nu är slutförda angånde Aktiebolaget
Tipstjänst och Svenska penninglotteriet
aktiebolag. Beträffande Tipstjänsts
förflyttning till Norrköping har man
kunnat konstatera, att det inte erbjuder
några svårigheter att erhålla arbetskraft
och lokaler, och svårigheterna med
tryckeriservicen kan enligt min uppfattning
också lösas. I staden befintliga
tryckerier kan klara den detaljen med
smärre kompletteringar av tryckerimaskinerna.
Jag kan upplysa om att Teknisk
Tidskrift — en av de förnämsta
i landet — tryckes i Norrköping.

Engångskostnader vid förflyttningar
måste man alltid räkna med. Men att
årskostnaderna för Tipstjänst skulle bil
110 000 kronor dyrare efter en förflyttning
till Norrköping bär jag svårt att
förstå. Som vid alla omställningar kan
man ju tänka sig tekniska förbättringar
och rationaliseringar, som i stället kan

av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

minska kostnaderna. Man kan därför
inte säga så kategoriskt, att dessa fördyringar
skulle inträffa.

Sedan påstår man att kupongtransporten
skulle bli sämre efter en flyttning
till Norrköping, men Norrköping ligger
ju inte i någon avkrok av vårt avlånga
land. Till Stockholm är det från Norrköping
cirka 17 mil, och staden har
myckt snabba tågförbindelser både från
söder och norr. Det snabbaste tåget
tar 1 timme och 48 minuter från Stockholm
till Norrköping, och i framtiden
får vi säkert ännu snabbare tågförbindelser.

Dessutom bär vi en bra flygplats,
som vi hoppas skall utnyttjas bättre än
för närvarande. Transportsidan tror jag
därför kan klaras under alla förhållanden
och utan ''att det blir någon sämre
service för den tippande allmänheten.

Vad tipparintresset beträffar hoppas
jag också att Norrköpings fotbollslag
skall skapa ännu större intresse genom
att plocka åt sig lika många guldmedaljer
i fortsättningen som tidigare, och att
fotbollsgeneralen skall komma ned och
dela ut dem i den goda staden Norrköping.

Inte hellre när det gäller vinstutbetalningen
tror jag att det behöver uppstå
några oöverstigliga hinder för eu snabb
utbetalning, om Tipstjänst skulle komma
att ligga 17 mil från Stockholm.

Vad sedan gäller kuponggr anskningen
så sker ju den numera nästan helt maskinellt.
Om den saken säger statsrådet
bland annat, att »erforderlig löpande
service å granskningsmaskiner samt å
kameror för mikrofilmning och å framkallningsmaskiner
kan enligt uppgift
från berörda firmor icke tillhandahållas
å ort med så stort avstånd från Stockholm
som Norrköping». Nu finns det
väl inga granskningsmaskiner i Norrköping,
men mikrofilmning förekommer
både hos företag och enskilda, och jag
kan inte tänka mig annat än att dessa
erhåller god service nu. Då skulle

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstiänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

man väl kunna ordna det även för
Tipstjänst. Den saken tror jag går att
ordna. Att påstå motsatsen är enligt min
uppfattning inte något annat än svepskäl.

Sedan säger statsrådet att om en förflyttning
av Aktiebolaget Tipstjänst
skall ske, så måste det tillses »att flyttningen
inte rubbar bolagets effektivitet
eller försämrar dess förhållande till allmänheten».
»Företagna undersökningar
visar», säger statsrådet, »att dessa
krav icke torde komma att tillgodoses
i tillräcklig omfattning vid en förflyttning
av bolaget till Norrköping.» Sedan
vill statsrådet inte mot bolagets bestämda
avrådan medverka till en sådan
förflyttning. Detta innebär att statsrådet
avstyrker den statliga lokaliseringsutredningens
förslag. Nu skall man i
stället undersöka en förflyttning till
Märsta eller i andra hand till Norrtälje.
Men i det första fallet blir det ju
ingen ändring på lokaliseringen, ty då
är man ju alltjämt inom Stockholmsräjongen.
Det kan man inte kalla för
någon ändring av lokaliseringen.

Jag är inte övertygad om att det är
omöjligt att förflytta Tipstjänst till
Norrköping. En del orsaker till denna
min övertygelse har jag i det föregående
berört. Men en sak är klar, nämligen
den, att om det skall ske någon utflyttning
av företag och industrier, både enskilda
och statliga, så måste det finnas
en god vilja hos berörda parter. Det
går inte om den viljan saknas. Både
Aktiebolaget Tipstjänsts och Svenska
penninglotteriets ledningar har avstyrkt
förslaget om förflyttning, och jag förstår
i viss mån personalens ställningstagande.
Men varken Norrköping eller
Gävle ligger i några avkrokar av vårt
land. Personalen skulle därför säkert
komma att trivas efter en tids vistelse
i dessa städer.

Om man har god vilja att företa förflyttningar,
så får man alltid i inledningsskedet
bereda sig på en del kost -

nader. Detta gäller både staten och
de enskilda. Därför beklagar jag statsrådets
ställningstagande till förslaget
angående Tipstjänsts förflyttning till
Norrköping, men jag hoppas att det
inträffade inte skall sätta stopp för
den statliga lokaliseringspolitiken i fortsättningen.

Herr talman! Det går fler tåg till
Norrköping i lokaliseringsfrågan!

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Det där sista som herr
Johansson i Norrköping sade, att det
går fler tåg till Norrköping i lokaliseringsfrågan
än vad han ansåg svarade
mot de åtgärder jag är beredd att vidta,
vill jag ge honom rätt i.

Herr Johansson beklagar djupt att vi
inte har den goda viljan — som han
uttryckte sig — att lösa lokaliseringsfrågan
och förflytta Aktiebolaget Tipstjänst
till Norrköping. Men jag vill säga
till herr Johansson, om han inte redan
vet det, att det i dagens läge inte är
någon stor lokaliseringsfråga att förflytta
ett tjogtial människor från Stockholm
eller annan ort till Norrköping.
Det är ingen avgörande lokaliseringsfråga
på något sätt. Och jag har gått
till denna fråga utan några som helst
förutfattade meningar. Jag har låtit en
råd experter undersöka förutsättningarna
för en sådan förflyttning, eftersom
jag vet att det finns sympatier för
utredningens förslag. Också med hänsyn
till de tidigare diskussioner jag
haft med herr Johansson i andra frågor
måste jag säga, att jag litar mera
på dessa experter än på herr Johanssons
bedömning av de tekniska frågor
som beröres i interpellationssvaret.

Vad sedan den tryckeritekniska frågan
beträffar är jag inte alls främmande
för att man i Norrköping kan trycka
sådana tidningar som Teknisk Tidskrift,
som ju har en mycket förnämlig typo -

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. lokaliseringen

penninglotteriet aktiebolag

grafisk utstyrsel. Men det är inte den
saken det här gäller. Här är det fråga
om att snabbt trycka och leverera speciella
blanketter.

Vad tranporterna angår har jag
många gånger rest snabbtåg mellan
Stockholm och Norrköping, så jag känner
väl till möjligheterna, herr Johansson.
Men vad herr Johansson här
försummar att ta hänsyn till är att en
mycket betydande del av tipskupongerna
kommer till Stockholm per flyg från
övre Norrland, och flygtiderna passar
inte med de tågtider som gäller för
snabbtågen till Norrköping. Den saken
är redan undersökt.

Jag skall emellertid inte orda mer
om det. Men jag tror mig ha anledning
tillmäta expertisens utredningar större
bevisvärde äni herr Johanssons »tyckande»
i dessa frågor.

Sedan vill jag också säga att den goda
viljan i lokaliseringsfrågan också
finns hos mig. I annat fall hade jag
inte låtit göra så utförliga utredningar
och undersökningar som jag gjort. Men
det finns från min sida ingen god vilja
— såsom ansvarig för den ekonomiska
verksamheten i egenskap av
Kungl. Maj :ts representant i bolagsstämmorna
—• att försämra det ekonomiska
resultatet hos dessa bolag till den grad,
som jag tror skulle bli fallet efter en
förflyttning av det slag som herr Johansson
ifrågasatt och rekommenderat.
Det vill jag inte göra. Därför har jag
sagt att vi skall se om vi ändå inte med
hänsyn till de önskemål som uttalats i
riksdagen kan få bort Tipstjänst från de
centrala delarna av Stockholm till i första
hand Märsta, som ligger fyra mil härifrån.
Den orten har — inte minst med
hänsyn till Arlanda — behov av att få en
del företag förlagda dit, och det har jag
velat medverka till. Men jag är medveten
om att redan den förflyttning som antytts
i interpellationssvaret är förenad
med vissa nackdelar och kostnadsökningar.

av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

Längre än så vill jag inte gå som ansvarig
för att bolaget skötes väl.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Beträffande den ekonomiska
expertisen är jag den första att
understryka, att man skall tro på dess
utredningar och uppfattningar. Jag har
gått igenom en del — inte allt. Norrköpings
stad har också granskat materialet,
och jag hoppas att statsrådet läst
remissvaret, där man bemöter och gendriver
en del av vad de av bolaget tillkallade
experterna från Stockholm anfört.

När det gäller den tryckeritekniska
sidan av saken skall ingen kunna inbilla
mig, att ett tryckeri i Norrköping
inte kan skaffa en snabb maskin och tillhandahålla
kupongerna. Om företaget
kommer till Norrköping uppkommer ett
behov, och jag är övertygad om att man
då också skall kunna klara detaljerna,
och jag är nästan hundraprocentigt säker
på att man klarar det.

I fråga om kommunikationerna anses
flygplansresorna från Norrland till
Stockholm vara en avgörande faktor.
Men man ändrar ju även, flygtider. Jag
vet inte vilka tider utredningen har baserat
,sig på, men det sker ju alltid en
växling mellan sommar- och vinterhalvåret.
Jag är övertygad om att man kan
få flygtider som någorlunda passar
även för Norrköping.

Jag nämnde att vi också kan få flygkommunikationer
till Norrköping. Det
är bara att beklaga, att staten och kommunerna
anlagt en stor flygplats som
praktiskt taget bara står som reserv.
Vi hoppas hos de kommunala myndigheterna
att vi skall få reguljär trafik,
och då kan även transporttiderna
minskas.

Jag hoppas livligt att den goda viljan
finns när det gäller lokaliseringspolitik,
och jag vet att regeringen på
försvarets område och på en del andra
områden har medverkat till förflytt -

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

ningar. Det har därvid gjorts vissa uppoffringar,
och det måste även ske i fortsättningen
om man skall kunna vinna
något med lokaliseringen.

Jag håller med statsrådet om en sak,
nämligen att detta icke är en stor fråga.
Men lokaliseringsutredningen har ju
ändå föreslagit förflyttning till Norrköping,
och detta har statsrådet underkänt
i dag.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Först ett litet observandum.
Det har väl insmugit sig ett
tryckfel i statsrådets svar angående tiden
för Kungl. Maj :ts proposition nr
120. Det var år 1960 den lämnades, inte
1961. Den är daterad den 25 mars 1960.

Men, herr talman, det var inte för att
säga detta som jag begärde ordet utan
det är i egenskap av ledamot av lokaliseringsutredningen
som jag gärna ville
säga några ord i den här debatten. Det
tycks vara så, ätt intet statligt eller halvstatligt
verk av vad slag det vara månde,
som kommer i fråga för lokalisering
till annan ort, har minsta intresse
av saken. Vad gäller Aktiebolaget Tipstjänst
skrev Kungl. Maj :t i proposition
nr 120 så här: »Aktiebolaget Tipstjänsts
behov av samarbete och kontakt med
andra myndigheter, organisationer etc.
liksom allmänhetens kontaktbehov med
bolaget synes kunna bli väl tillgodosett
även i en ort utanför Stockholmsområdet.
»

Jag tillåter mig citera och få infört i
protokollet vad lokaliseringsutredningen
skrev och som med gillande anfördes av
Kungl. Maj:t i propositionen:

»Lokaliseringsutredningen föreslår,
att aktiebolaget Tipstjänst flyttas ut från
Stockholmsområdet.

Lokaliseringsutredningen har funnit,
att Norrköping torde vara den från skilda
synpunkter lämpligaste lokaliseringsorten.
Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen
finns där tillräckliga möj -

ligheter att rekrytera erforderlig arbetskraft,
och de kommunala myndigheterna
har förklarat sig vilja på allt sätt
medverka till en god lösning av bolagets
lokalfrågor och den medföljande
personalens bostadsproblem. Utredningen
förordar därför, att bolaget flyttas
till Norrköping.»

I remissvaren tillstyrkte arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret och länsstyrelsen
i Östergötlands län, medan byggnadsstyrelsen,
generalpoststyrelsen och
järnvägsstyrelsen ingenting hade att erinra
mot detta förslag.

Det kan också tilläggas, att i lokaliseringsutredningen
sitter generaldirektören
för arbetsmarknadsstyrelsen, herr
Olsson, och han har ju givit sitt bifall
till förslaget.

När det gäller penninglotteriet anförde
Kungl. Maj:t i sin proposition:

»Svenska penninglotteriet aktiebolag
har ett mycket klart avgränsat arbetsområde.
Något omfattande samarbete
med andra statliga företag eller ämbetsverk
förekommer icke bortsett från den
service, som postverket ger, och det beställningstryck,
som utföres av riksbankens
sedeltryckeri.»

Kungl. Maj :t ansåg att tryckeriproblemet
väl kunde lösas även på annan
ort i mellersta Sverige och att det i
varje fall inte skulle bereda några större
svårigheter. Likaså in skrevs i propositionen
med gillande vad lokaliseringsutredningen
sagt beträffande denna institution
:

»Lokaliseringsutredningen anser icke
att några större olägenheter kan påvisas
följa av en utflyttning av Svenska penninglotteriet
aktiebolag under förutsättning
att behovet av post-, bank- och
tryckeriservice kan tillgodoses på ett
betryggande sätt. Detta kan enligt gjorda
undersökningar ske i åtminstone tre
mellansvenska städer, Gävle, Norrköping
och Örebro. Av lokaliseringspolitiska
skäl förordar utredningen Gävle som
lokaliseringsort.»

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

Av remissinstanserna tillstyrkte en
del, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, några
hade intet att erinra, under det att
två — Svenska penninglotteriet aktiebolag
och SACO — avstyrkte förslaget. Att
Svenska penninglotteriet avstyrkte var
ju inte så underligt.

Av detta tycker jag det framgår, att
man vid den tiden och efter de omfattande
undersökningar som lokaliseringsutredningen
genomfört ansåg att det
fanns stora möjligheter att genomföra
flyttningen. Jag undrar, herr talman,
om man inte i nära nog alla lokaliseringsförslag
får räkna med att från dem
det gäller alltid få höra, att det är bättre
att vi är kvar här i Stockholm än att vi
flyttar. Har alla de skäl och synpunkter
som legat till grund för en omlokalisering
till andra orter av de aktuella institutionerna
nu me dtagits och har
Kungl. Maj :t prövat alla de svårigheter
som följer med lokaliseringen och kommit
till det resultatet efter en noggrann
undersökning, att ingenting är att göra,
ja, då är det inte så mycket att säga utan
man får då böja sig för denna lösning.
Jag har dock, herr talman, svårt att tro
detta, men skälen kommer väl att redovisas
så småningom.

När statsrådet säger att de gjorda undersökningarna
har pekat på att flyttning
icke bör ske, så varken kan eller
vill jag bestrida dessa undersökningars
riktighet — men uppgift står mot uppgift.
Jag har från ansvarigt håll fått det
beskedet, att de genom bolagens försorg
gjorda företagsekonomiska undersökningarna
knappast ger stöd för lokalisering
i varje fall till Stockholm eller
inte ens till Storstockholm.

När det gäller penninglotteriet får
man väl tolka — i varje fali vill jag göra
det — statsrådetsmågot försiktiga svar
om lokalisering till annan ort så att detta
kan komma i fråga. Men vad det skulle
ligga för finess i en flyttning till
Märsta har jag liksom herr Johansson
i Norrköping verkligen svårt att inse.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Som ledamot av styrelsen
skall jag be att få säga några ord.
Jag skall inte ta upp någon polemik eller
gå i någon närmare diskussion. Jag vill
bara understryka, att Tipstjänsts styrelse
inte på något sätt är emot lokaliseringspolitiken,
tvärtom. Som representant
för landsorten har jag inte någonting
emot att man bedriver en aktiv
lokaliseringsverksamhet.

Då det gäller ett företag som Tipstjänst,
som förvaltar och sköter ett företag
av den karaktär detta har, måste
man emellertid försöka undersöka alla
aspekter på frågan. Detta har också
skett. Såsom statsrådet bär sade har det
gjorts en opartisk utredning av experter,
vilka bl. a. har tagit reda på flyglinjer
och tågförbindelser, personalmöjligheter
och lokalfrågan i alla dess detaljer. De
har frågat olika företag, om de kan
trycka kuponger, om de kan distribuera
kuponger, om de kan utföra service på
de. tekniska maskinerna o. s. v. Med ledning
av detta har styrelsen kommit fram
till att det skulle bli både dyrbart och
ganska svårt att sköta företaget från
Norrköping.

Jag vill att man skall erinra sig att
det inte är materiella ting som här distribueras
utan att det är värdepapper.
Flera miljoner tipskuponger distribueras
i veckan, och varje kupong har ett
presumtivt värde av 350 000 kronor.
Dessa mycket värdefulla papper skall
distribueras från de mest avlägsna och
otillgängliga platser i landet till Stockholm
på en bestämd dag. De skall vara
inlåsta i ett kassavalv i god tid före
kick off på fotbollsplanerna för att iipparna
skall få vara med i tävlingen.

Men det är inte nog därmed, utan kupongerna
skall också tryckas, och de
granskas inom Tipstjänst med moderna
maskiner. Maskinparken kommer säkerligen
att utökas. Jag vet inte om de ärade
ledamöterna känner till hur kupongerna
stoppas in i dessa maskiner, avlä -

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

ses, A^ärderas — tolv, elva, tio, nio rätt

o. s. v. — och sorteras i maskinerna.
Kupongerna mikrofilmas även. Det är
uppenbart att sakkunnig service behövs
för dessa maskiner. Om experterna säger
att man inte klarar detta, ifall Tipstjänst
förlägges till Norrköping, kan inte
styrelsen underkänna detta. Det är fakta
som har serverats oss.

Hänsyn måste också tas till matchprogrammen,
tidningspressen och tipparnas
intressen. Tar man sådan hänsyn
och vill man ha en god omsättning på
tippningen, som man nu tycks kräva enligt
en interpellation här för något år
sedan, måste kupongerna tas emot intill
en tidpunkt som ligger så nära tävlingsdagen
som möjligt, vilket statsrådet tidigare
framhöll. Skall man klara uppgifterna
i Norrköping, säger experterna,
måste man förlägga mottagningen till en
dag längre från tävlingsdagen, vilket
uppenbarligen kan få konsekvenser.

Men för att få verklig klarhet har styrelsen
låtit göra en utredning av alla
dessa omständigheter. Utredningen har
konstaterat, att om man flyttar till Norrköping
får man de konsekvenser jag redogjort
för. Det är inte styrelsens sak
att ta ställning till detta, men den har
ändå ansvaret för att bolaget drivs på
det mest rationella sättet och att allmänhetens
intressen tillgodoses. Man bör
inte glömma bort att det inte är fråga
om varor, där det inte spelar så stor
roll om de över huvud taget kommer
fram eller kommer fram försenade, utan
att det gäller verkligt dyrbara värdepapper,
som måste handhas mycket omsorgsfullt.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! De flesta företag kan
nog ligga på många andra orter än där
de nu råkar ligga. Men om man skall
driva en lokaliseringspolitik här i landet,
är det en sak att lokalisera nystartade
företag, en annan sak att riva upp
företag som redan är etablerade på en

ort och Hytta dem. Genom arbetsmarknadsstyrelsen
och genom den statliga
lokaliseringspolitiken försöker vi på
olika sätt stödja lokalisering på olika
områden. Jag vet inte, om Norrköping
därvid står i centrum och har det största
behovet. Skall man se vidsynt, är det
framför allt norrlandsområdena som har
behov av lokalisering och inte just norrköpingsområdet,
där man har full sysselsättning
och saknar arbetslöshet.

Det är en allmän nylokaliseringspolitik
att icke favorisera stockholmsområdet
utan tvärtom ställa detta i sämre
läge än övriga delar av landet. Att man
försöker lokalisera nya företag till andra
delar av landet är riktigt, och så långt
får man stöd från dem som bor i stockholmsområdet.
Men en annan sak är det
när man skall riva upp industrier och
flytta över dem till kommuner, som
önskar få dem för att förbättra sitt kommunala
skatteunderlag men som inte har
något behov av ytterligare sysselsättningsmöjligheter
och inte har någon arbetslöshet.

I vems intresse sker denna överflyttning?
Den sker med hänsyn till ägaren,
som beslutar att de anställda skall flytta.
Man frågar inte de anställda om de vill
flytta. Så långt sträcker man inte kravet
på ekonomisk demokrati i dessa företag,
utan man vill att ägaren skall ge
ordern: Ni skall flytta! På fackligt håll
och bland de anställda vill man inte ha
det så. Det var helt nyligen ett privat
företag — De I.aA''al — som tvångsförflyttades
på det sättet från Stockholm
till Östergötland, till en ort inte långt
från Norrköping. Det fanns inget stöd
för den flyttningen vare sig från facklig
sida eller från de anställdas sida,
och det finns säkerligen inte heller någon
önskan om förflyttning hos de anställda
i de nu aktuella fallen. Skall man
tvångsdirigera förflyttningen av företag
mot de anställdas önskemål, så ställer
man sig på fel sida om skiljelinjen. I
stället bör man ta största möjliga hänsyn

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. lokaliseringen av Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska

penninglotteriet aktiebolag

till de anställda i sådana fall där man
av företagsekonomiska skäl inte behöver
flytta företaget till en annan ort;
det rimmar bättre med det krav på företagsdemokrati,
som vi för fram i andra
hänseenden.

Det är inte bara det kommunala skatteintresset
som skall vara utslagsgivande,
utan man bör ta hänsyn till de anställda
även när dessa bor inom stockholmsområdet.
1 stället kan man hjälpa
till med nystartande av statliga företag
på platser där de kan göra nytta. Sätt
in krafterna där i stället för att tvångsdirigera
de anställda mot deras egen vilja!
Låt företagen ligga kvar där de ligger
— de anställda vill det och företagen
vill det, och då skall inga andra
komma och sätta krokben för dem. Detta
stämmer bättre med våra krav i andra
sammanhang på företagsdemokrati.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Det var egentligen herr
Gustafssons i Borås anförande som uppfordrade
mig att yttra mig igen. I hans
utförliga anförande fann jag nämligen
en sak som var riktigt betydelsefull. Det
var när han korrigerade det årtal som
angavs i mitt interpellationssvar. 1960
borde det vara i stället för 1961.

Men jag vill samtidigt erkänna, att det
inte var för att säga det som en lustighet
som jag ansåg detta som särskilt viktigt.
Det är nämligen så, herr Gustafsson
i Borås, att det har inträffat mycket
just på detta område sedan 1960 års
proposition skrevs. Hela tipssystemet
är delvis omlagt; vi har fått nya kuponger
och nya tipsområden har tillkommit
sedan dess. Alldeles oavsett dessa förändringar
— men även till följd av dem
— har vi fått en ny maskinell utrustning,
en sådan som fordras i ett modernt företag.
Den tekniken hade inte utvecklats
när lokaliseringsutredningen gjorde
det uttalande som åberopades av herr
Gustafsson och som föranledde den pro -

position som finns omnämnd i interpellationssvaret.

Detta är nya omständigheter som tillkommit.
Jag vill gärna säga till dem
som ställer sig kritiska till åtgärderna,
att de företagsekonomiska skäl som tidigare
anförts mot en förflyttning av företaget
från Stockholm inte har övertygat
mig, men vad som sedan har inträffat
har på ett helt annat sätt givit tyngd
åt betänkligheterna mot en förflyttning,
och det är detta som gör att jag inte anser
att det vore vettigt och rimligt att i
dagens läge medverka till en förflyttning
av företaget till Norrköping.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag tror förvisso att det
har inträffat en hel del sedan propositionen
nr 120 skrevs år 1960, men jag
tvivlar ändå på att vad statsutskottet anförde
vid den tiden har hunnit bli irrelevant
sedan dess. Utskottet skrev: »Utskottet,
som i likhet med departementschefen
föreställer sig att en utflyttning
av de båda bolagen från Stockholms-området
är praktiskt genomförbar .. .»

Jag har sagt, herr talman, och det vidhåller
jag, att om de argument som har
framförts är riktiga, då måste statsutskottet
ha bedömt saken alldeles felaktigt.
Jag undrar, herr talman, om det
kan vara riktigt att en debatt i en lokaliseringsfråga
skall avbrytas bara i
och med att vederbörande verk och institution
säger att man vill stanna kvar
i Stockholm.

Det var ju skada att herr Hagnell inte
hade möjlighet att vara med när regeringen
skrev direktiven för lokaliseringsutredningens
arbete, ty hade hans
tankar dominerat i skrivningen hade
ingen lokaliseringsutredning behövt tillsättas.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Det som föranledde mig
att återigen bestiga talarstolen var att

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på fråga ang. åtgärder mot försäljning av bilar till ungdom som saknar körkort

lierr Hagnell talade om att man skall ha
samförstånd med de anställda och att
man inte skulle göra någon förflyttning
mot deras vilja.

Jag kan i stora delar instämma med
herr Hagnell i vad han sade, men låt
mig ändå påpeka, att denna statliga lokaliseringsutredning
är tillsatt av finansministern.
Efter ingående utredningar
har den kommit med förslag. En
del av dessa förslag har redan behandlats
i riksdagen och en del kommer att
behandlas senare. Andra frågor har förblivit
obesvarade, och det var beträffande
dem jag undrade hur det kommer
att förfaras i fortsättningen. På den frågan
har jag fått svar i dag.

Men har man den uppfattningen —
vilket tydligen herr Hagnell har — att
man inte skall göra någonting mot de
anställdas egen vilja, då får jag lov att
hålla med herr Gustafsson i Borås om
att det inte hade behövts någon utredning.
Skulle det förhålla sig så, att riksdagen
och regeringen har den uppfattningen,
vill jag säga till finansministern,
att då kan han återkalla utredningsuppdraget
och därmed slippa kostnaderna
för denna utredning.

Härmed var överläggningen slutad.

§ G

Svar på fråga ang. åtgärder mot försäljning
av bilar till ungdom som saknar
körkort

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade :

Herr talman: Fröken Wetterström har
frågat mig, huruvida den arbetsgrupp
inom kommunikationsdepartementet
som utreder frågor rörande handeln
med begagnade bilar även kommer att
ta upp frågan om åtgärder för att förhindra
försäljning av bilar till ungdom
som saknar körkort samt när i så fall
förslag kan väntas.

Med anledning härav får jag meddela,
att ifrågavarande arbetsgrupp har att
överväga bl. a. den av fröken Wetterström
berörda frågan men att gruppen
ännu inte tagit ställning till densamma.
Efter vad jag inhämtat beräknas arbetsgruppen
kunna slutföra sin utredning
under de närmaste månaderna.

Yidare anförde

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Skoglund så mycket för det
svar jag fått på min fråga. Jag finner
till min glädje att denna arbetsgrupp
inom kommunikationsdepartementet
kommer att ta upp detta spörsmål till
behandling och att utredningsuppdraget
kommer att slutföras under de närmaste
månaderna.

Jag tror nämligen -att -det är viktigt
att vi kommer till rätta med detta problem.
Min fråga föranleddes av de meddelanden
-som gång efter annan förekommer
i pressen om att ynglingar på
femton, sexton år, alltså ynglingar som
inte har körkort, förvärvar en begagnad
bil och kör ut i trafiken, där de blir
orsak till olyckshändelser.

Det går väl ofta till på det sättet, att
en underårig kommer in för att köpa
antingen en trafikduglig begagnad bil
eller också en utdömd bil, en handelsvara
som vilken annan som helst.
Han har inte körkort, och därför begär
han att bilen skall ställas utanför grindarna,
-så -att den kan forslas bort på
lastbil eller, om bilen är trafikduglig,
köras hem av någon vän eller anhörig
som har körkort.

Även om försäljarna i allmänhet är
ansvarsmedvetna, så finns det inte alltid
möjligheter att kontrollera hur bortförandet
går till, utan den unge pojken
kan sätta sig vid ratten, och så händer
en olycka.

Av trafiksäkerhetsskäl — det gäller
inte bara att skydda den underårige
utan också andra trafikanter — borde

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på fråga ang. byggandet av en bro över Torne älv vid Övertorneå

försäljaren ha rätt att få se körkortet.
Fördenskull behöver han naturligtvis
inte alls göra det annat än i tveksamma
fall, d. v. s. om det finns anledning att
tro att pojken är under arton år och
det gäller ett trafikklart fordon. Nu kan
naturligtvis en pojke som inte har körkort
ha rätt att köpa en bil, som inte
betraktas som ett fordon utan mera som
skrot. Han kan gå i en teknisk skola
och vill kanske som ett led i sin utbildning
göra experiment. Han kanske rent
av vill tjäna litet extra pengar genom
att sälja delar från den gamla skorven,
om jag får använda det uttrycket.

Nu är det naturligtvis inte min mening,
herr kommunikationsminister, att
komma med några förslag till den här
utredningen, men eftersom jag funderat
över dessa saker vill jag gärna begagna
detta tillfälle att säga, att jag
inte tror att det skulle vara så svårt att
komma till rätta med den här saken.

Ett minimikrav borde vara att det
föreligger skyldighet att uppvisa körkort.
Om ynglingen inte har körkortet
på sig, är det ju enkelt att skaffa fram
det; det är väl ändå inte här fråga om
några impulsköp. Om köparen förmodas
vara under arton år och köpet avser
ett utdömt fordon, vore det lämpligt
att han fick förete åldersbevis och
dessutom underteckna en förbindelse,
där han på heder och samvete försäkrar
att han inte skall använda fordonet för
egen del eller bruka fordonet i trafik.
Dessutom bör han få förbinda sig att
forsla bort fordonet från försäljningsplatsen
på ett betryggande sätt. Jag tror
att en sådan åtgärd skulle verka återhållande.
Eftersom straffmyndighetsåldern
är satt till femton år, tror jag att
många av de här aktuella köparna inte
skulle vilja ta risken av att kringgå sådana
bestämmelser.

Det är naturligtvis inte meningen att
dessa enkla åtgärder — i varje fall ter
de sig för en lekman enkla — skall innebära
att försäljaren skulle fungera
som något slags polisiär myndighet. Men

jag tror att en sådan anordning skulle
vara till fördel även för försäljaren, eftersom
han därigenom har möjligheter
att undvika att medverka till annans
brottslighet.

Jag avvaktar med stort intresse det
svar som är att vänta från utredningen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. byggandet av en bro
över Torne älv vid Övertorneå

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Larsson i Hedenäset
har frågat mig, om jag vill meddela
av vilken anledning byggandet av bro
över Torne älv vid Övertorneå ännu ej
påbörjats, trots att beslut härom föreligger
från såväl svensk som finsk sida,
samt när ifrågavarande brobygge kan
beräknas bli igångsatt.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

I anslutning till Kungl. Maj :ts uppdrag
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
utreda frågan om vägförbindelserna
mellan Norrbottens län och angränsande
delar av Finland har genom styrelsens
försorg utförts projektering av en
broförbindelse över Torne älv vid Övertorneå.
Arbetsplanen är numera färdigställd
och vattendom bär meddelats.
Från finsk sida föreligger likaledes färdig
arbetsplan jämte vattendom, vilken
meddelats så sent som den 4 mars 1963.

För utförande av broföretaget måste
överenskommelse träffas mellan Sverige
och Finland. Sådan överenskommelse
har ännu inte träffats, men detta torde
komma att ske inom den närmaste tiden.

Företaget har beräknats kosta sammanlagt
5,2 milj. kronor. Programhandlingar
har upprättats av vägförvaltning -

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

en i Norrbottens län och granskas f. n.
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Avsikten är att företaget om möjligt
skall påbörjas under september månad
i år.

Vidare anförde

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Jag ber att till kommunikationsministern
få framföra ett tack
för svaret på min fråga. Det gäller ju
här en rätt blygsam förbättring av broförbindelserna
över Torne älv, älven
längst uppe i norr som har karakteriserats
som Sveriges fredligaste gräns.
Jag skulle tro att vår debatt här i kammaren
också kommer att bli rätt fredlig,
eftersom jag i det väsentliga är tillfredsställd
med det svar som statsrådet
har lämnat.

Svaret innehåller en redogörelse för
vad som hittills har gjorts i ärendet
och hur frågan för dagen ligger till.
Även om man i och för sig skulle ha
önskat att detta så betydelsefulla bygge
redan hade påbörjats, är det dock bra
att veta hur förberedelsearbetena har
avancerat. Det väsentligaste värdet tillmäter
jag emellertid sista stycket av
statsrådets svar och framför allt den
avslutande meningen, där statsrådet
meddelar att avsikten är att företaget
om möjligt skall påbörjas under september
månad i år. Låt mig i anslutning
till denna betydelsefulla uppgift få uttala
den förhoppningen, att den tidsangivelse
som här meddelats även skall
visa sig -bli verklighet. Härigenom skulle
ett tillskott till den berörda bygdens
försörjningsunderlag erhållas. Kommunikationerna
i denna del av landet
skulle bli jämförbara med vad de är på
många andra håll, och därtill skulle ett
betydelsefullt tillskott ske när det gäller
att bemästra den aktuella krissituation,
som arbetsmarknadsläget längst
uppe i norr skapar.

Jag ber ännu en gång att få tacka för
svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på interpellation ang. utredningen

rörande kanalleden Vänern—Vättern

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Berglund har bett
mig informera kammaren om hur långt
kanaltrafikutredningens arbete fortskridit
och om proposition med förslag om
breddning av kanalleden Vänern—Vättern
är att emotse inom den närmaste
tiden.

Kanaltrafikutredningen tillsattes år
1961 för att verkställa en trafikekonomisk
utredning om godstransporterna
mellan väner- och vätterområdena samt
västkusten. Bakgrunden härtill var bl. a.
att två på lokala initiativ bildade kommittéer
— Vänerkommittén och Vätterdelegationen
— lagt fram förslag om
dels en ny kanal mellan Vänersborg
och Uddevalla, dels en utbyggnad av
Göta kanals västgötadel.

I direktiven för kanaltrafikutredningen
framhölls, att kanalfrågorna måste
ses i ett större transportekonomiskt
sammanhang. Utredningen skall därför
i första hand söka klargöra hur de
tyngre transporterna i berörda områden
i framtiden kan komma att utvecklas
och hur de bör fördelas mellan sjöfart,
järnväg och landsväg för att det
från samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigaste
resultatet skall nås. Det anföres
också i direktiven, att en samlad
bedömning bör ske av de båda kanalprojekten.

Beträffande utredningens arbete hittills
vill jag nämna, att en internationell
översikt av kanalfrågorna och en redogörelse
för utvecklingen av de viktigaste
godsalstrande industribranscherna
har gjorts. Vidare har man kommit
långt med beräkningarna över den förväntade
folkmängden i området. Produktionen
och konsumtionen inom olika
industrier och orter har inventerats och
håller f. n. på att testas mot de lika -

Tisdagen- den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. utredningen rörande kanalleden Vänern—Vättern

ledes snart färdigkarterade godsströmmarna.
Vissa undersökningar har gjorts
om en vidgad järnvägs- och landsvägstrafik.
Något betänkande torde dock
knappast kunna framläggas under innevarande
år.

Enligt min mening är det förklarligt,
att en utredning av denna omfattning
är tidskrävande. Några påtagliga möjligheter
att forcera arbetet torde knappast
finnas, om inte kraven på utredningsmaterialets
kvalitet -skall eftersättas.
Jag vill framhålla, att vad frågan
gäller är kanalinvesteringar av storleken
500—600 milj. kronor, förutom sekundära
kostnader för utbyggnad av
vissa hamnar, farleder, vägar m. m.

Vidare anförde:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! lag vill till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få uttala ett tack för svaret
på min interpellation.

Sedan interpellationen lämnades har
lång tid gått, och under denna har en
uppvaktning från de av kanalfrågan berörda
länen skett hos den statliga utredningen,
varvid tillfälle gavs att framföra
de synpunkter som kunde vara
värdefulla för utredningen utöver dem
som den erhållit vid sina besök i de berörda
orterna. Jag hade personligen
tillfälle att vara med vid den uppvaktningen,
som jag för min del anser vara
mycket värdefull.

De synpunkter som motiverar en utvidgning
av kanalleden, vilka framförts
av Vätterdelegationen och som är utgångspunkt
för den statliga utredningen,
har under den mellanliggande tiden
inte kunnat jävas utan ytterligare förstärkts.
Befolkningsutvecklingen i de
berörda länen visar vissa svaghetstecken,
och lokaliseringen inom näringslivet
företer en icke önskvärd utveckling.
En del områden visar befolkningsminskning.
Lokaliseringen av industrier, som

är beroende av tunga transporter, till
dessa områden visar sig stöta på stora
svårigheter.

I sitt svar säger kommunikationsministern
att den utredning som nu är
på gång skall söka klargöra, hur de
tyngre transporterna i berörda områden
i framtiden kan komma att utvecklas.
Vätterdelegationen, »som bär -avlämnat
sitt betänkande för vidare befordran
till den statliga utredningen,
har genom sin ekonomisk-geografiska
forskningsgrupp beträffande godstrafiken
mellan Vättern-området och utlandet
framhållit, att den beräknats till
cirka 2,3 miljoner ton, varav cirka 57
procent fraktats med järnväg, cirka 35
procent med lastbil och endast cirka
8 procent med kanalbåt. Som jämförelse
kan nämnas, att av den trafik, som
försiggår från Vättern-området till Göteborg,
skedde 7,7 procent av transporterna
på Trollhätte kanal, medan endast
22,3 procent av transporterna skedde
med järnväg och lastbil. Detta ger
alltså vid handen, att den tunga industrien
är oerhört beroende av de billiga
transportleder, som kanallederna
utgör.

Beträffande den gamla kanalleden
kan sägas att det har visat sig att det
tonnage, som nu trafikerar densamma,
är oekonomiskt och att det mer och
mer försvinner men att behov av tonnage
i olika sammanhang gör sig gällande,
vilket behov inte kan tillfredsställas.
Man måste betänka, att det tonnage
som var relevant på 1800-talet i
dag inte är räntabelt. Båtarna kan inte
göras större, men kostnaderna för driften
har mångdubblats. Enligt de uppgifter
som inhämtats föreligger inte någon
brist på frakter, utan svårigheten ligger
i att få fram tillräckligt med tonnage.

I dagens läge gäller det inga större
investeringar i en ny kanalled. De är
ganska överkomliga. I Vätterdelegationens
utredning har man kommit fram
till fyra alternativ. Ett av dem — med
fartyg på 5 500 ton dw — skulle kosta

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. utredningen rörande kanalleden Vänern—Vättern

280 miljoner kronor, ett annat projekt
skulle kosta 175 miljoner, ett tredje
150 och ett fjärde 110 miljoner kronor.

I sitt svar anger kommunikationsministern,
att kanalinvesteringarna skulle
utgöra mellan 500 och 600 miljoner
kronor, förutom sekundära kostnader
för utbyggnad av vissa hamnar, farleder,
vägar m. m. De siffror jag angav
från Vätterdelegationen inkluderar inte
kostnader för marklösen, intrång och
dylikt. Men det bör i detta sammanhang
erinras om att den nu projekterade kanalen
till allra största delen följer nuvarande
kanalsträckning, varvid för
breddningen tages i anspråk huvudsakligen
inom det nuvarande kanalområdet
befintlig mark. I kostnaderna ingår
inte heller kostnaderna för fördjupning
eller nyanläggning av hamnar vid Vättern
och kanalen. Med den betydande
ökning av godsomsättningen, som kan
förväntas för de svenska hamnarna under
de närmaste årtiondena, synes man
nämligen i och för sig böra räkna med
ganska betydande utbyggnadsbehov av
landets hamnar. En utbyggnad av kanalen
torde därför närmast få anses
medföra, att en del av de investeringar
i hamnbyggnader, som eljest är att vänta
i Göteborg eller andra kustorter, i
stället inriktas på hamnar vid Vättern
och kanalen.

Under det att kanalteknikerna håller
på att upprusta det mellaneuropeiska
kanalsystemet förfaller vårt eget kanalsystem.
Vi skulle gärna se att dessa
tekniker även finge tillfälle att ägna sina
krafter åt upprustning av det svenska
kanalsystemet. Utbyggnaden härav skulle
inte minst ge stimulans åt södra och
norra vättersbygderna, men även bli
ett kraftigt stöd för alla orter inom
Vättern-området, t. ex. för Motala med
Motala verkstad, som har den nuvarande
kanalen att tacka för sin tillkomst
och som för sin ytterligare utbyggnad
är beroende av en utvidgning av Göta
kanals västgötadel. Men även för städer
som Huskvarna och Jönköping är
kanalen av väsentlig betydelse.

I mitt hemlän, Örebro län, har vi en
industri som i alldeles särskild grad är
beroende av en utvidgad kanalled och
som alltsedan sin tillkomst i mitten av
1800-talet varit beroende av densamma,
nämligen gruvbolaget Vieille Montagne
vid Åmmeberg. Glädjande nog visar denna
gruvdrift en betydande expansion.
Brytningen av zinkmalm där kommer
under den närmaste tiden att utökas
så att nyanställningar måste göras. Men
transportproblemet kommer då in i bilden
och man måste söka att utvidga
transportmöjligheterna. Man fraktar nu
malm från Åmmeberg till Göteborg på
samma sätt som man gjorde 1857 på båtar
med samma lastkapacitet som då.
Man förstår vad det kommer att kosta
företaget i längden. Det vore beklagligt,
om utvidgningen av driften skulle
hämmas av bristande transportmöjligheter.
Vid en utvidgning av kanalleden
skulle direktlastning på Belgien kunna
ske och stora fraktbesparingar kunna
göras. Inte endast denna industri i den
södra länsdelen utan även det framåtgående
Munksjö med sina sulfatanläggningar
i Olshammar vid norra Vättern
skulle få ytterligare möjligheter för sin
export. För Örebro län skulle — det är
omvittnat — denna möjlighet att komma
i förbindelse med västerhavet betyde
tillfällen till lokalisering av exportindustrier
på samma sätt som gällt för
t. ex. Västmanlands län med dess goda
hamnanläggningar i både Västerås och
i Köping.

Vid vår uppvaktning inför den statliga
utredningen kunde vi inte finna
annat än att det inom kommittén råder
en mycket positiv inställning till hela
kanalprojektet. Om intet oförutsett inträffar
bör vi kunna ha goda förhoppningar
om att dess betänkande i detta
ärende, när det kommer i slutet av detta
år eller i början av 1964, skall förorda
en utbyggnad av kanalleden. Jag
hoppas livligt att vi i så fall kan påräkna
kommunikationsministerns medverkan
vid lösningen av denna för stora
delar av Mellansverige så viktiga fråga.

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. rabatterade järnvägsresor för folkpensionärer

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Jag har begärt ordet
egentligen bara för att stryka under de
synpunkter som interpellanten har
framfört. Frågan om huruvida ett trafikmedel
klarar sig i konkurrensen
hänger ju i hög grad samman med hur
trafikmedlet i fråga följer med i utvecklingen.
Det har skett en väldig utveckling
under senare år. Bilismens
kraftiga frammarsch har tvingat järnvägarna
till krafttag, som givit goda resultat
i konkurrensen om gods och
resande.

Kanaltrafiken i vårt land har väl så
att säga kommit i ett visst »bakvatten».
Vi vet alla att det större tonnaget är
det mest lönsamma. Trafikleder som
inte medger annat än små enheter kommer
alltså att förlora i betydelse. De
stora sjöarna Vänern och Vättern i
hjärtat av Sverige kan genom eu förbättring
av kanalförbindelserna få väsentligt
större betydelse för transporterna
inom detta område. Men det kan
väl inte bli något fullgott resultat utan
att man bygger ut både leden mellan
Vänern och havet och leden mellan
Vänern och Vättern. En utbyggnad till
större kapacitet också av leden mellan
Vänern och Vättern skulle betyda
mycket både för företagen vid kanalen
och för bygderna omkring Vättern.

Jag vill därför understryka att vi
emotser kanalprojekten med det allra
största intresse. Vi behöver en utbyggnad
för att näringslivet skall kunna utvecklas
på ett tillfredsställande sätt
inom dessa delar av landet.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Så långt kan jag helt
instämma med närke- och västgötatalarna,
att jag förstår deras intresse
för en utbyggnad av den del av Göta
kanal som gäller sträckningen mellan
Vättern och Vänern. För västgötarna
och för oss alla andra som bor kring
vänerbäckenet ter det sig emellertid
naturligt, herr talman, att understryka

att vad som först måste ske är att problemet
med utfartsleden mellan Vänern
och Västerhavet löses. Jag vill fästa
uppmärksamheten på att vi med den nuvarande
utvecklingen av trafiken om
åtta eller tio år kommer att vara i det
läget att Trollhätte kanal inte kommer
att kunna ta emot vänertrafiken och
ännu mindre klara eu ytterligare belastning
som kan komma från Vättern.
Det måste därför vara ett centralt intresse
för oss alla som är beroende av
näringslivets tillväxt i dessa delar av
landet att vi först får den gemensamma
utfarten till havet ordnad. Därefter
kan vi också anpassa tonnaget på ett
naturligt sätt till den snabbt växande
trafiken och också till utvecklingen på
fartygsområdet, som mycket hastigt går
mot allt större tonnage.

Jag är tacksam för att kommunikationsministern,
som inte givit en utfästelse
så dock uttalat en förmodan om
att vi kring årsskiftet tydligen kan
emotse utredningen i denna mycket
viktiga fråga. Jag vill gärna vid detta
tillfälle understryka att det måste vara
ett intresse för samtliga län omkring
de stora sjöarna i Mellansverige att
först få den gemensamma utfarten ordnad.
Jag hoppas att kommunikationsministern
som den framsynte man han
i åtskilliga fall visat sig vara skall kunna
lösa frågan om denna gemensamma
utfart på ett för oss alla tillfredsställande
och framtidsdugligt sätt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på interpellation ang. rabatterade

järnvägsresor för folkpensionärer

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Carlsson i Huskvarna
har frågat mig, vilka erfarenheter
som har vunnits av »67-kortet»

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. rabatterade järnvägsresor för folkpensionärer

under år 1962 och vilka möjligheter
jag anser det finns att utvidga kortets
giltighet till att gälla för flera resor,
för resor under sommarmånaderna
och för vissa andra grupper än ålderspensionärer.

Under år 1962 såldes ca 113 000 rabattkort
för ålderspensionärer. I runt
tal 415 000 resor gjordes under samma
år med användande av dessa kort. Medelreselängden
var drygt 200 km. SJ:s
intäkter av försäljningen av kort och
resor uppgick till ca 5,3 milj. kr. Som
allmänt omdöme kan sägas, att rabattformen
synes ha varit attraktiv och att
förväntningarna på dess användning
väl har infriats.

Järnvägsstyrelsen har meddelat mig,
att styrelsen f. n. anser kommersiella
skäl inte föreligger för att utvidga »67-kortets» giltighet. Styrelsen har emellertid
beslutat genomföra vissa fältundersökningar
för att närmare studera
67-gruppens resvanor genom direkta
intervjuer. När detta slutförts torde styrelsen
erhålla ett säkrare underlag för
att ur kommersiella synpunkter bedöma
frågan om ifrågavarande rabattförmåners
omfattning.

Vidare anförde:

Herr CARLSSON i Huskvarna (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min
interpellation, innan han springer sin
väg. Statsrådet har ju svar att ge i första
kammaren också. Jag framställde denna
interpellation någon av de första dagarna
vid denna riksdag och har fått
den besvarad först nu. Jag ber i alla
fall att få tacka för denna redogörelse
för vad som hänt. Jag måste konstatera
att det är en försvarlig mängd »67-kort»
som sålts, nämligen 113 000 kort för
415 000 resor. Ändå får dessa resor inte
företas under de tider då det är mest
lockande att resa. De får ju ske endast
under vintern, hösten och våren och

aldrig på sommaren eller vid helger.
Det är emellertid, alla undantagen till
trots, många som är tacksamma för att
få använda sig av denna möjlighet.

Kommunikationsministern sade i sitt
svar att järnvägsstyrelsen skall göra
fältundersökningar för att närmare studera
67-gruppens resvanor. Detta var
väl svaret på den andra delen av min
interpellation, som avsåg möjligheten
att utvidga kortens giltighet. Enligt min
mening bör inte enbart 67-gruppens resvanor
undersökas. Som jag tidigare
framhållit i riksdagen finns det många
andra grupper: förtidspensionärer, sådana
som har hustrutillägg, invalider,
blinda och vanföra, som bör komma i
åtanke i detta sammanhang. Alla som
över huvud taget har folkpension, borde
få komma i åtnjutande av denna förmån.

En annan angelägen förbättring, som
jag flera gånger tidigare påpekat, vore
att förlänga kortens giltighetstid, så att
resor finge företas även viss tid under
sommarmånaderna. Giltighetstiden utgår
nu den 31 maj. Något hinder borde
inte föreligga för att utsträcka den till
mitten av juni och låta den börja tidigare
på sensommaren. Då bleve det möjligt
för de äldre att resa under den tid
dä vårt land är som vackrast.

Järnvägsstyrelsen håller benhårt på
lönsamheten. Jag tycker att tian borde
räcka ett år och att man skulle få resa
obegränsat på rabatten. Nu får man göra
fyra tur och retur-resor för en tia. Det
är naturligtvis bra i och för sig, men
det hela betalar sig inte så bra om man
inte får resa långt. Den nuvarande ordningen
är alltså inte helt tillfredsställande.
Många äldre kan på grund av
ohälsa inte resa så långt. Det borde inte
vara nödvändigt att hålla så hårt på de
ekonomiska synpunkterna. För många
pensionärer blir tillvaron trist och långsam,
och en resa betyder för dem omväxling
och en stor upplevelse. Vi har
råd att ge de gamla denna förmån.

Herr talman! Det hårda resonemang
som SJ för i denna fråga borde kunna

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. trossamfundens vigselrätt

mjukas upp. Det borde inte vara svårt
för riksdagen att ge SJ ett ytterligare
tillskott för att de gamla och pensionerade
som inte haft så stora möjligheter
att se mycket av sitt land, men som nu
har tid att resa, finge flera tillfällen att
göra det. Det skulle vara en synnerligen
god gärning och kosta staten en liten
penning.

Herr LÖFROTH (fp):

Herr talman! Jag skulle till vad som
här sagts vilja föra fram ett önskemål
från en del folkpensionärer om att detta
»67-kort» även bör gälla för resor i
första klass. Man kan mycket väl förstå
dessa pensionärers önskemål.

Vi riksdagsmän behöver bara gå till
oss själva; när vi lämnar riksdagen och
kommer upp i folkpensionsåldern, vill
vi nog gärna ha en möjlighet att för
halva biljettpriset fortsätta att åka i
första klass. Jag tycker i varje fall att
»67-kortet» bör gälla även i första klass
vid längre resor när sovvagn användes.
Man och hustru skulle då för en jämförelsevis
billig penning kunna åka sovvagn
tillsammans i familjekupé! Vi vet
att många folkpensionärer är mer eller
mindre orkeslösa och behöver hjälp av
varandra i sovvagnen. Den möjligheten
finns inte nu när de är tvungna att
ligga i skilda andraklasskupéer.

Jag skulle alltså vilja att »67-kortets»
giltighet utsträcktes, så att det gåve
samma rabatt i första klass som det nu
ger i andra klass och att rabatt även
utginge på sovplatsbiljetterna.

Statsrådet Skoglund har måst gå till
första kammaren, men jag vill gärna
genom protokollet vädja till honom att
vidarebefordra dessa synpunkter till
järnvägsstyrelsen och varmt tillstyrka
dem, så att de kan beaktas när styrelsen
skall ta ställning till resultatet
av nu pågående fältundersökningar.

Som det framgår av interpellationssvaret
står järnvägsstyrelsen icke heller
främmande inför tanken att utvidga giltigheten
av »67-kortet», vilket vi vet har

åstadkommit så mycken glädje för
många folkpensionärer.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag skall här inte inträda
i kommunikationsministerns ställe.
Jag vill bara upplysa kammaren om
och få till protokollet antecknat att detta
ärende kommer upp i morgon i ett utlåtande
från allmänna beredningsutskottet
i anledning av två motionspar. Kontentan
i det utlåtandet är att SJ skall
drivas efter företagsekonomiska principer
och att, om man vidtar sådana
här sociala åtgärder, så får man lämna
särskilt anslag för det ändamålet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på interpellation ang. trossamfundens
vigselrätt

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KL1NG, som yttrade:

Herr talman! Herr Rimmerfors har
frågat mig, om jag är villig att på nytt
undersöka betingelserna för meddelandet
av vigselrätt och om möjligt vidtaga
sådana åtgärder, att exempelvis Vännernas
samfund (kväkarna i Sverige)
erhåller samma vigselrätt som vissa
andra trossamfund. Herr Rimmerfors
har därvid tänkt på det fall att någon
av eller båda kontrahenterna icke är
svenska medborgare.

Till svar på interpellationen får jag
anföra följande.

Enligt 4 kap. 2 § giftermålsbalken får
kyrklig vigsel äga rum inom annat trossamfund
än svenska kyrkan, om Kungl.
Maj :t har medgivit att vigsel får förrättas
inom samfundet och de trolovade
eller en av dem tillhör detta. Lagrummet
fick sin nuvarande lydelse med ingången
av år 1952, och sedan dess har
vigseltillstånd meddelats ett tjugotal
trossamfund.

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. trossamfundens vigselrätt

Beträffande de principer som ligger
till grund för Kungl. Maj:ts tillståndsgivning
må nämnas följande. Med hänsyn
till vigselns rättsverkningar måste
trygghet finnas för att vigsel förrättas
endast av personer, som besitter erforderliga
kvalifikationer för uppdraget.
Prövningen hos Kungl. Maj :t tar därför
sikte på att vederbörande vigselförrättare
skall ha tillräckliga kvalifikationer
för att i förevarande hänseende fungera
såsom ett rättsordningens organ. Om
kontrahenterna är medborgare i olika
länder, måste ställas större krav på vigselförrättarens
kvalifikationer än om
bägge kontrahenterna är svenska medborgare.
I förstnämnda fall kan uppkomma
svårbedömda rättsfrågor. Därvid
aktualiseras nämligen de internationellt
privaträttsliga bestämmelser,
som reglerar frågan efter vilket lands
lag utländsk medborgares rätt att ingå
äktenskap inför svensk myndighet skall
prövas. En felbedömning härvid av vigselförrättaren
kan få mycket besvärliga
konsekvenser.

På grund av det anförda har i varje
fall sedan miten av år 1952 vid tillståndsgivningen
iakttagits den regeln, att vigselrätten
begränsas till fall, då båda
kontrahenterna är svenska medborgare.
Enligt min mening är denna regel försvarlig.
Den bör emellertid inte upprätthållas
med alltför stor stränghet. I
den mån trygghet finns för att vederbörande
trossamfunds vigselförrättare
besitter erforderliga kvalifikationer för
att bedöma de speciella rättsfrågor som
uppkommer, när inte båda kontrahenterna
är svenska medborgare, bör undantag
kunna medges. Så har också skett
i några fall.

Vidare anförde:

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
för interpellationssvaret.

Bakgrunden till min fråga är ju det

förhållandet, att det för vissa av de
svenska trossamfunden gjorts en inskränkning
beträffande rätten att förrätta
vigsel. Jag har inte gjort gällande
att Kungl. Maj:t därmed velat göra någon
ond åtskillnad till nackdel för somliga
trossamfund och favorisering av
andra. Det sammanhänger uppenbarligen
i viss grad med förekomsten i de
större samfunden av ett pastorsämbete
och en ordnad pastorsutbildning. Det
framgår också av svaret i dag att statsrådet
som villkor förutsätter erforderliga
kvalifikationer för uppdraget.

Man har dock jämte de mera kollektiva
och allmänna tillåtelserna efter särskild
prövning givit vigselrätt även åt
andra samfund, bl. a. Vännernas samfund,
men med vissa undantag, exempelvis
för rätt att viga utlänningar på
svensk mark, eller för att uttrycka villkoret
i mera positiva ordalag: båda de
trolovade måste svara svenska medborgare
för att få vigas i sitt eget samfund.

Det är på den punkten jag har bett
justitieministern om en viss omprövning.
Det svar herr statsrådet har lämnat
måste betraktas som tillmötesgående.
Visserligen avböjer justitieministern
en principiell ändring av villkoren för
kväkarnas vigselrätt, men han ställer i
utsikt individuell omprövning och undantag
i enskilda fall. Detta medgivande
är av värde för ett samfund med så
starka internationella kontakter som
Vännernas samfund. Det är ingalunda
ovanligt att äktenskap ingås i vårt land
av trolovade, av vilka i varje fall den
ena kontrahenten är av utländsk nationalitet.

Sedan finns det, herr talman, i denna
problematik en fråga som man inte kan
undgå att reflektera över. Det är den
vikt ur rent juridisk synpunkt som justitieministern
tillmäter vigselförrättaren.
Statsrådet säger i sitt svar: »Prövningen
hos Kungl. Maj :t tar därför sikte
på att vederbörande vigselförrättare
skall ha tillräckliga kvalifikationer för

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

Svar på interpellation ang. en utvidgad

lans ram

att i förevarande hänseende fungera såsom
rättsordningens organ. Om kontrahenterna
är medborgare i olika länder,
måste ställas större krav på vigselförrättarens
kvalifikationer än om bägge
kontrahenterna är svenska medborgare.

1 förstnämnda fall kan uppkomma svårbedömda
rättsfrågor.» Jag är införstådd
med det, men man frågar sig här vilken
roll lysningsförfarandet spelar i
detta sammanhang. Enligt giftermålsbalken
synes den rättsliga prövningen
ligga i själva lysningsförfarandet. Och
denna procedur ligger ju genom kyrkobokföringen
i samhällets hand. Ingen
vigselförrättare — jag talar här av
mångårig egen erfarenhet — vågar förrätta
en vigsel utan att först ha förvissat
sig om att papperen är fullt klara
från de bokföringsmyndigheter som har
att kontrollera att inga lagliga hinder
föreligger för äktenskapet. Om exempelvis
den ene av kontrahenterna är av
utländsk nationalitet måste vederbörande
förete ett officiellt papper från sitt
lands myndigheter. Hur kan man då tillmäta
vigselförrättaren en så stor betydelse
ur juridisk synpunkt?

.Tåg är medveten om att en vigselförrättare
måste var så omdömesgill att
han rättar sig efter det lysningsbevis
han har tagit emot och att han i övrigt
lägger sig vinn om ett värdigt fullföljande
av sitt uppdrag att med laga verkan
förrätta vigsel. Har jag rätt i denna
min bedömning skulle vigselförrättarens
juridiska kapacitet på ett ganska
betryggande sätt kompletteras av själva
lysningsförfarandet. Därtill kommer att
Vännernas samfund, som saknar egna
pastorer, disponerar lekmannakrafter
av hög personlig integritet, ofta även av
juridisk sakkunskap.

Om nu den utvidgade vigselrätten efter
prövning från fall till fall tills vidare
har undantagets karaktär, kanske
den tiden kommer då man också åt
denna grupp av kristna bekännare vågar
ge eu mera generell vigselrätt.

2 — Andra kammarens protokoll 1963.

brottsförebyggande verksamhet inom sko Jag

ber att än en gång få tacka justitieministern
för svaret.

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:

Herr talman! Det är alldeles riktigt,
som herr Rimmerfors säger, att den
principiella prövningen av om hinder
föreligger mot ett äktenskap mellan de
trolovade skall ske i samband med lysningen.
Men även den som förrättar
vigsel har vissa skyldigheter. Det stadgas
uttryckligen i giftermålsbalken att
vigselförrättaren är skyldig att vägra
vigsel om hinder mot äktenskap är honom
kunnigt. Denna fråga om äktenskapshinder
är generellt sett mera
komplicerad när de trolovade eller någon
av dem är utländsk medborgare
och hindersprövningen skall ske efter
lagen i det land vederbörande tillhör.
För att vigsel skall få förrättas i Sverige
skall i regel lysning ha skett här.
Men under vissa förutsättningar kan, när
det är fråga om vigsel mellan medborgare
i nordiska länder, vigsel förrättas
här i landet, även om lysning skett i
annat nordiskt land. Det bedömande,
som då påkallas, kan vara mycket komplicerat
och ställa stora krav på vigselförrättaren.

För närvarande pågår utredningar på
detta område och de torde, särskilt på
det nordiska planet, komma att leda till
betydande förenklingar. Om så blir fallet
kan man säkerligen gå betydligt
längre i att medge vigseltillstånd än man
för närvarande anser sig kunna göra.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Svar på interpellation ang. en utvidgad

brottsförebyggande verksamhet inom
skolans ram

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:
Yr 22

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. en utvidgad brottsförebyggande verksamhet inom sko lans

ram

heterna också skyldiga att på vissa an -

Herr talman! I en interpellation har
herr Wennerfors frågat, om jag är beredd
att medverka till en utvidgad
brottsförebyggande verksamhet inom
skolans ram med hänsyn till den ökade
butiksstöldsfrekvensen bland barn och
ungdom.

Med anledning härav får jag anföra
följande.

I cirkulär den 11 december 1959
(SFS 1959:604) till skolöverstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning, länsskolnämnderna,
skolstyrelserna samt
andra lokala styrelser för statliga, kommunala
och statsunderstödda enskilda
skolor och utbildningsanstalter har
Kungl. Maj :t erinrat skolmyndigheterna
om deras möjligheter att göra en ökad
insats för ungdomsfostran och i det
brottsförebyggande arbetet. I cirkuläret
framhålles bl. a. att skolan vid sin undervisning
om samhället enligt gällande
kursföreskrifter har att bibringa eleverna
kunskaper om lag och rätt samt
om ordningsmakt och om rättskipning.
Det är av vikt att denna undervisning
konkret belyser betydelsen av att lag
efterleves och ordning upprätthålles, så
att eleverna får klart för sig vilka allvarliga
störningar som brottsligheten
medför för samhällsgemenskapen. Särskilt
måste eftersträvas att hos eleverna
väcka förståelse och respekt för de rättsvårdande
organens uppgifter och arbete.
Det understrykes vidare, att denna undervisning
kan ges en ökad brottsförebyggande
effekt, om orienteringen rörande
brott och brottspåföljder kan ske
under medverkan av personal frän domstolar,
polis och socialvård. Vidare
framhålles vikten av att det för ungdomens
fostran betydelsefulla arbete,
som på frivillighetens väg bedrives av
de ideella organisationerna, ges ett verksamt
stöd genom att lokaler i skolor och
andra utbildningsanstalter upplåtes i
sådan omfattning att organisationerna
får sitt lokalbehov tillgodosett. Enligt
gällande bestämmelser är skolmyndig -

givna villkor upplåta lokaler till frivillig
ungdomsfostran de verksamhet.

Därjämte har skolöverstyrelsen i den
nu föreliggande läroplanen för grundskolan
i de allmänna anvisningarna för
skolans verksamhet erinrat om skolans
uppgift i brottsförebyggande syfte
och angivit en rad riktlinjer för skolans
aktivitet i detta hänseende (s. 29 och
30).

Enligt vad jag erfarit har skolöverstyrelsen
vidare i oktober 1962 deltagit
i en av Sveriges köpmannaförbund tillsammans
med representanter för arbetsgivare
och arbetstagare inom detaljhandeln
anordnad diskussion rörande butiksstölderna
och vad som kan åstadkommas
för att förebygga dessa. 1 överläggningarna
deltog även företrädare
för inrikesdepartementet, riksåklagarämbetet
och socialstyrelsen. I syfte att
utröna vad som från skolöverstyrelses
sida ytterligare kan göras i avsikt att
förebygga butiksstölderna har överstyrelsen
fortsatta kontakter med en arbetsgrupp
bestående av representanter från
detaljhandeln. Det torde därvid i första
hand bli fråga om att till lärarna distribuera
sakuppgifter om den aktuella situationen
och om vilka åtgärder, som
från företagens sida vidtas, när en butikstjuv
ertappas. Detta material kan
sedan användas för att konkretisera den
undervisning om rättsordning och rättsfrågor,
som förekommer på skolans alla
stadier.

Som framgår av det anförda har skolmyndigheterna
således redan uppmärksammat
den av interpellanten påtalade
situationen. Det synes mig inte påkallat
att regeringen f. n. vidtar ytterligare åtgärder.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret.

Tisdagen den 14 maj 1963 Nr 22

utvidgad brottsförebyggande verksamhet inom sko -

Svar på interpellation ang. en

lans ram

Butiksstöldsfrekvensen ökar oroande.
Det visar den statistik som är tillgänglig,
och jag liar också redogjort något
därför i interpellafionen. Det kan också
intygas av representanter för åklagarmyndigheterna,
polisen, skolan och icke
minst detaljhandeln.

Problemkomplexet är mycket stort
och vitt förgrenat på många olika områden.
Det skulle kanske ha funnits anledning
att ställa även andra frågor, men
jag inskränkte mig till att beröra butiksstöldsfrekvensen
bland barn och ungdom
och frågade ecklesiastikministern
om hans syn på en eventuellt utvidgad
brottsförebyggande verksamhet inom
skolans ram.

En mängd vittnesmål från olika håll
skulle kunna illustrera förhållandena i
detta avseende. Här skulle t. ex. kunna
relateras den gängmentalitet som nästan
tvingar barn att stjäla. Inte sällan får
butikskontrollanter ta hand om förtvivlade
barn, som gråtande förklarar: »De
sade att jag skulle ta.»

Många tror att detta är ett storstadsproblem,
men så är dess värre inte fallet.
Jag kan berätta att man i en mellansvensk
mindre stad märkte en rätt avsevärd
ökning av antalet butiksstölder.
Detta förhållande uppmärksammades
bland annat i ett stort upplagt reportage
i ortens tidning. Efter detta igångsatte
ett detaljhandelsföretag en intensifierad
butikskontroll i två och en halv dagar.
Under denna korta tid ertappades faktiskt
tjuguen butikstjuvar, som hade stulit
för sammanlagt över 200 kronor.
Fyra av dessa tjuguen var över 30 år,
medan resten — d. v. s. sjutton stycken
— var under 19 år gamla.

Vi vet alltså att butiksstöldfrekvensen
bland barn och ungdom har ökat avsevärt.
Det kanske också bör sägas i detta
sammanhang att sådana stölder i många
fall är en engångsföreteelse, men dess
värre kan de i andra fall leda barn över
till att bli vanetjuvar.

Mot bakgrunden av dels vad jag har

anfört i interpellationen, dels vad jag
hitintills i all korthet har sagt förefaller
departementschefens svar något förvånande.
På vissa punkter är vi helt
överens; det visar statsrådet genom att
påpeka att det finns ett cirkulär av den
11 december 1959, av vilket det framgår
— och därom är vi ense — att allt
måste göras för att hos de unga inpränta
respekt för lag och rätt, för vad som är
ditt och vad som är mitt. Kanske bör
det även framhållas att det sker en hel
del på detta område. Lärarna gör goda
insatser för att verkligen fostra barnen
till ärlighet.

Statsrådet har också påpekat att en
arbetsgrupp för närvarande sysslar med
dessa frågor. I denna deltar representanter
för detaljhandeln och för vissa
myndigheter. Vi har bara att vänta att
dess arbete så småningom skall ge resultat.
Framför allt kan vi ha anledning
att hoppas att arbetsgruppen skall ge
material för den brottsförebyggande
verksamheten på olika områden.

Det förekommer också en hel del sådan
verksamhet på olika orter. Jag
nämnde i interpellationen, att det i ett
län har förekommit en del försöksverksamhet
i brottsförebyggande syfte i
samråd mellan polis, skola och hem. Jag
har också fått veta, att liknande verksamhet
under några år har pågått i Göteborg,
där polisen gör en verkligt föredömlig
insats, bl. a. i undervisningen
både inom skolan och bland konfirmanderna.
Sådan verksamhet är sannerligen
efterföljansvärd på andra platser i landet.

Trots att det finns ett cirkulär och en
arbetsgrupp som sysslar med dessa problem
samt att dessa uppmärksammats i
den nya grundskolans kursplan, har
ändå butiksstöldsfrekvensen ökat oroväckande
de senaste åren. Jag hade
hoppats, att det från centralt håll hade
sagts något om dessa förhållanden eller
att det t. ex. av svaret hade framgått att
denna fråga måste följas med uppmärk -

Nr 22

Tisdagen den 14 maj 1963

Svar på interpellation ang. en utvidgad brottsförebyggande verksamhet inom sko lans

ram

samhet. Men det kanske också är klokt
att uttala sig försiktigt, och det har jag
i så fall förståelse för.

Jag hoppas emellertid, herr talman,
att jag genom min interpellation har
pekat på ett problem, som vi alla måste
följa synnerligen uppmärksamt.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag utgick verkligen
från att jag i ett interpellationssvar inte
behövde stryka under, att denna fråga
uppmärksamt skall följas. Jag vill bara
erinra herr Wennerfors om att Kungl.
Maj :ts initiativ i denna fråga år 1959
tillkom på min föredragning efter en
stor debatt här i kammaren. Det var
dock före herr Wennerfors’ tid här.

Jag vill också erinra herr Wennerfors
om att även läroplansdelegationen och
skolberedningen ägnade mycken uppmärksamhet
just åt skolans möjligheter
att på detta område göra en insats. Det
är ju alldeles givet att man inte stryker
under någonting så självklart som att
man på alla tänkbara sätt försöker stävja
detta slag av tjuvnad. Även skolans
möjligheter är dock begränsade. Den har
ingen annan möjlighet att förebygga
dessa butiksstölder än att försöka fostra
barnen. Regeringen kan inte heller göra
det på annat sätt än genom att i cirkulär
och andra föreskrifter, i en del fall
i läroplaner fästa lärarnas uppmärksamhet
på detta problem.

Den som inte anser att denna fråga
är uppmärksammad, han har, herr talman,
mycket stora anspråk på uppmärksamhet.

Härmed var överläggningen slutad.

avdrag för belopp, som tillförts Stiftelsen
Petroleumbranschens Beredskapsfond;
samt

till statsutskottet propositionen nr
170, angående statlig lönereglering för
skolledare och lärare vid yrkesskolor,
m. in.

§ 13

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial och utlåtanden
nr 9, 11 och 12, statsutskottets
utlåtanden nr 85—91 och 95—100, bevillningsutskottets
betänkanden nr 35,

40 och 41, bankoutskottets utlåtanden
nr 17 och 18, första lagutskottets utlåtanden
nr 22—27, andra lagutskottets
utlåtanden nr 52—56, tredje lagutskottets
utlåtanden nr 24, 25 och 27 samt
allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 24—30.

§ 14

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hemställer, alt bland två gånger
bordlagda ärenden å morgondagens
föredragningslista dels konstitutionsutskottets
memorial nr 9 angående granskning
av de i statsrådet förda protokoll
och bevillningsutskottets betänkande nr

41 angående ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
m. in. i angiven ordning
uppföres främst, dels konstitutionsutskottets
utlåtande nr 11 uppföres närmast
efter första lagutskottets utlåtande
nr 24, dels statsutskottets utlåtande nr
91 uppföres närmast efter bevillningsutskottets
betänkande nr 35.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 12

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till bevillningsutskottet propositionen
nr 168, med förslag till förordning om
rätt att vid taxering för inkomst njuta

§ 15

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 101, i anledning av vissa i Kungl.
Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64 behandlade
allmänna frågor,

Tisdagen den 14 maj 1963

Nr 22

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde,

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,

nr 105, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 106, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 107, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,

nr 108, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 109, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1963/64, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 110, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1963/64 til! socionomutbildning
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 111, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1963/64 till allmänna barnbidrag
och ersättning till postverket för utbetalning
av allmänna barnbidrag jämte i
ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkande nr
39, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändring i tulltaxeförordningen den 13
maj 1960 (nr 391), m. m.; samt

första lagutskottets utlåtande nr 28, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående ändring i
lagen den 21 december 1945 (nr 872) om
verkställighet av frihetsstraff m. m.

§ 16

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från utrikesutskottet:
nr 159, i anledning av motion angående
FN:s aktioner i Katanga; och
nr 161, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets
rådgivande församling år 1962
och 1963 vid dess fjortonde ordinarie
möte fattade beslut;
från statsutskottet:

nr 208, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående övergång till högertrafik
såvitt nämnda proposition avser
medelsanvisning; samt
från bevillningsutskottet:
nr 209, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om trafikomläggningsskatt.

Vidare anmäldes och godkändes första
lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
til! Konungen:

nr 206, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för åklagare att i
brottmål föra talan för försäkringsgivare
m. fl.; och

nr 207, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändring
i utsökningslagen, m. m.

§ 17

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
943, av herrar Nilsson i Tvärålund och
Börjesson i Falköping, i anledning av

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 163, med
förslag till förordning om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 18

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.41.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 15 maj

Kl. 10.00

§ 1

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen,
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 84 och
94 föreslagna, av riksdagens båda kamrar
godkända voteringspropositioner:

f :a omröstningen
(enligt memorialet nr 84)

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionen II: 505 till Bidrag till
De blindas förening för budgetåret
1963/64 anvisa ett anslag av 680 000 kr.,
röstar

Ju;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt
motionen II: 505 till Bidrag till De blindas
förening för budgetåret 1963/64 anvisa
ett anslag av 730 000 kr.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst,
verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma
med 62 Ja och 148 Nej, varjämte 2 av

kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med . . 60 Ja och 77 Nej,

vadan, då därtill

lades andra kammarens
röster

eller ........ 62 Ja och 148 Nej,

sammanräkningen

visade ...... 122 Ja och 225 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

2:a omröstningen
(enligt memorialet nr 94)

Den, som i likhet med första kammaren
vin,

A. att motionerna I: 230 och II: 281, i
vad de avser inrättande av ett elektroakustiskt
laboratorium, icke må av riksdagen
bifallas;

B. att riksdagen må, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 230 och II: 281, såvitt nu
är i fråga,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckning -

Nr 22

Onsdagen den 15 inaj 1963 fm.
en för karolinska mediko-kirurgiska in -

stitutet, som föranledes av vad departementschefen
föreslagit;

dels godkänna följande avlöningsstat
för karolinska mediko-kirurgiska institutet,
att tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat
Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsvis . .

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis

3. Avlöningar till övrig ic.keordinarie
personal:

a) Avlöningar till vissa

lärare m. in., förslagsvis
................

b) Avlöningar till annan

icke-ordinarie personal,
förslagsvis ......

4. Rörligt tillägg, förslagsvis

5. Kompensation för höjda

folkpensionsavgifter, förslagsvis
..............

Summa kr. 14 225 000

Särskilda uppbördsmedel

1. Bidrag från Malmstenska

donationsfonden ...... 4 600

2. Bidrag från Ekmanska

donationsfonden ...... 9 200

3. Bidrag från Mimi Alt hainz

donationsfond .... 16 200

Summa kr. 30 000

Nettoutgift kr. 14 195 000

dels ock till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 14 195 000 kr.;

G. att riksdagen må, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:230 och 11:281, såvitt
nu är i fråga, till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Omkostnader för

budgetåret 1963/64 å driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 936 000 kr., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat

A. att, med bifall till motionerna
I: 230 och II: 281, såvitt nu är i fråga,
inrätta ett elektroakustiskt laboratorium
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
;

B. att, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna
I: 230 och II: 281, såvitt nu är i fråga,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, som föranledes av vad i nämnda
motioner föreslagits;

dels godkänna följande avlöningsstat
för karolinska mediko-kirurgiska institutet,
att tillämpas tills vidare fr. o. in.
budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat
Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie
tjänstemän, förslagsvis . .

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis

3. Avlöningar till övrig ickeordinarie
personal:

a) Avlöningar till vissa

lärare in. in., förslagsvis
................

b) Avlöningar till annan

icke-ordinarie personal,
förslagsvis......

4. Rörligt tillägg, förslagsvis
..................

5. Kompensation för höjda

folkpensionsavgifter, förslagsvis
..............

Summa kr. 14 405 000

3 637 000

9 000

1 388 000

4 815 000
4 168 000

208 000

3 637 000

9 000

1 388 000

4 930 000
4 233 000

208 000

40 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

Särskilda uppbördsmedel
1. Bidrag från Malmstenska

donationsfonden ...... 4 600

2. Bidrag från Ekmanska

donationsfonden ...... 9 200

3. Bidrag från Mimi Alt hainz

donationsfond .... 16 200

Summa kr. 30 000

Nettoutgift kr. 14 375 000

dels ock till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar för budgetåret
1963/64 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 14 375 000 kr.;

C. att, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna
I: 230 och II: 281, såvitt nu är i fråga,
till Karolinska inediko-kirurgiska institutet:
Omkostnader för budgetåret

1963/64 å driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 052 000 kr.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition,
som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av
första kammaren samtidigt anställd, hade
utfallit med . . 61 Ja och 80 Nej,

vadan, då därtill

lades andra kammarens
röster

eller ........ 78 Ja och 135 Nej,

sammanräkningen

visade ........ 139 Ja och 215 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.

§ 2

Justerades protokollet för den 9 innevarande
maj.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 943.

§ 4

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 101—111, bevillningsutskottets
betänkande nr 39 och
första lagutskottets utlåtande nr 28.

§ 5

Granskning av statsrådsprotokollen

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 9, angående granskning av de
i statsrådet förda protokoll.

Utskottets i avdelning A gjorda anmälan,
att utskottet ej funnit anledning att
mot någon ledamot av statsrådet tillämpa
§ 106 regeringsformen, lades till
handlingarna.

Utskottets i avdelning B gjorda anmälan,
att utskottet vid granskningen beslutat
att ej framställa någon anmärkning
jämlikt § 107 regeringsformen mot
ledamot av statsrådet, lades till handlingarna.

Föredrogs vad utskottet i avdelning
C a) anfört angående förhållanden av
beskaffenhet att föranleda tillkännagivanden
av utskottet utan åberopande av
§ 107 regeringsformen; och yttrade därvid: Ang.

undersökning beträffande handläggningen
av ärenden, föranledda av
riksdagens skrivelser till Kungl. Maj :t

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Årets dechargememorial
innehåller inte några märkliga ting.
Inga verkligt stora frågor bär i år varit

Onsdagen den 15 maj 1903 fm. Nr 22 41

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks -

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

ander debatt inom utskottet. Utskottet
bär emellertid försökt fullfölja sin
grundlagsenliga rätt och skyldighet att
granska regeringens protokoll, och det
har därvid följt en i viss mån ny praxis.
Man kommer mer och mer ifrån det
gamla anmärkningsförfarandet. Som
kammaren observerar finns det i årets
memorial inte ens några reservationsvis
framförda anmärkningar. Man har
i stället, valt en annan form för att meddela
sin uppfattning i olika frågor, vilket
numera har börjat bli en tradition
inom utskottet, nämligen tillkännagivanden.
Man meddelar helt enkelt riksdagen
de resultat som man kommit till
vid sin granskning.

Ett uttryck som förekom i tidigare
memorial så sent som för bara några
år sedan var ordet omförmäla. Detta
har numera försvunnit ur utskottets
vokabulär, och jag tror inte att man
behöver sakna det. Språkligt sett var
det en egendomlighet, och det kan gärna
försvinna utan att man behöver beklaga
det.

EU tillkännagivande såsom liar skett
i årets memorial kan ha en mycket neutral
skrivning, då man inte har funnit
anledning till någon anmärkning. Teoretiskt
sett kan det också innebära ett
visst erkännande av Kungl. Maj ds åtgärder
i någon viss fråga, ehuru jag tror
att denna form mycket sällan kommer
till användning eller bör tillämpas.

Omvänt kan utskottet i sina tillkännagivanden
ge uttryck åt en mening
om att en praxis bör ändras eller uttala
sig om vissa åtgärder, som i själva
verket är vidtagna av ett ämbetsverk
men som klagovägen blivit föremål för
Kungl. Maj ds prövning.

I sak innebär dessa tillkännagivanden
inte något nytt i förhållande till
de gamla omförmälningarna. Såvitt jag
kunnat se är det fråga om samma sak.
Att dessa tillkännagivanden emellertid
inte är alldeles harmlösa framgår särskilt
av konstitutionsutskottets memo2*
— Andra kammarens protokoll 1963.

rial i år, där det förekommer en hel
rad reservationsvis framförda tillkännagivanden
— jag tror inte att det vid
något tidigare tillfälle har förekommit
så många sådana. Majoriteten inom utskottet
har inte velat vara med om ens
de ganska modesta former av klander
som ju i alla fall uttalandet innebär.

Under ifrågavarande punkt, C a) I,
framhålles att utskottet »vid årets dechargearbete
gjort viss undersökning angående
handläggningen av ärenden, föranledda
av riksdagens skrivelser till
Kungl. Maj :t. Efter den företagna undersökningen
får utskottet uttala, att
undersökningen ej givit utskottet anledning
till erinran mot ledamot av
statsrådet, vilket utskottet får för riksdagen
tillkännagiva.»

Jag vill framhålla att det här endast
rör sig om vad man skulle kunna kalla
stickprovstagning på Kungl. Maj :ts relation
till riksdagens uttalanden. Vi har
inom utskottet haft föredragningar av
tre tjänstemän i tre departement —
kommunikationsdepartementet, justitiedepartementet
och socialdepartementet.
Föredragningarna, som var mycket föredömliga,
visade enligt utskottets mening,
att beträffande dessa departement
kunde någon vägande kritik inte framföras
mot regeringens åtgärder i anledning
av riksdagens skrivelser. .Tåg är
angelägen framhålla detta för kammaren,
därför att vi i förra veckan hade
en debatt här som rörde ecklesiastikdepartementet
och där från visst håll
riktades anmärkningar mot regeringen,
som enligt opponenternas mening nonchalerat
ett antal skrivelser från statsutskottet.

Jag anser att frågan är så pass viktig
att utskottet bör fortsätta med denna
form av granskning. Det föreligger
ju en särskild skrivelse från Kungl.
Maj :t med redogörelse för vilka åtgärder
som inom de olika departementen
vidtagits i anledning av riksdagens skrivelser.
Den måste emellertid bli föreATr
22

42 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riksdagens
skrivelser till Kungl. Maj:t

mål för grundlig genomgång inom utskottet,
så att utskottet verkligen får
klart för sig i vad mån Kungl. Maj :t
gått med på riksdagens framställningar
på de olika punkterna.

Herr talman! .Tåg har velat anföra
detta, delvis med en allmän förhoppning
att de i och för sig gynnsamma
resultat som visat sig i fråga om de
nämnda departementen också skall visa
sig vid en granskning av förfarandet
inom andra departement. Frågan är så
central och viktig att jag'' är övertygad
om att utskottet är villigt att fortsätta
denna granskning.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det har under senare
år stått strid om dechargeinstitutet och
dechargedebatten. Sedan länge har diskuterats
att friare former skulle införas,
att konstitutionsutskottet icke skulle
uppträda som något slags domstol,
där varje kritik betraktades nästan som
en förolämpning mot vederbörande
statsråd.

Jag har emellertid i dag inte det intrycket
att statsråden bryr sig särskilt
mycket om dechargeutlåtandet; jag kan
i varje fall inte upptäcka något statsråd
i statsrådsbänkarna. — Man undrar
hur den form av parlamentarism
kommer att te sig som blir följden av
ett genomförande av författningsutredningens
förslag, när statsråden själva i
en fråga, som gäller statsrådets protokoll
inte är intresserade av att höra ens
administrativ kritik. Läser man de intervjuuttalanden
av statsråden som redovisats
i det första av författningsutredningens
betänkanden om regeringsarbetet,
får man annars det intrycket
att statsråden skulle vara mycket intresserade.

Utskottet påtalar felaktigheter i den
administrativa praxis som förekommer.
Men det utlåtande som gäller statsrådens
ämbetsutövning och som även gäller
ansvarigheten för statsrådets leda -

möter -— enligt ansvarighetslagen bär
ju statsråden lovat att följa rikets lagar
och rikets författning — är tydligen
inte längre av något större politiskt
intresse.

Därmed kommer vi in på frågan, om
inte riksdagens kontrollmakt över huvud
taget undergrävs av nuvarande förhållanden.
Det är förvisso ingenting
nytt i dechargeinstitutets mer än hundrafemtioåriga
historia, att en majoritet
praktiskt taget alltid finner att statsrådet
handlat oklanderligt, medan oppositionen
är av annan mening. Men även
om detta inte är någonting nytt, så ger
det understundom ett visst löjligt skimmer
åt dechargedebatten. I pressen heter
det ofta att de talare som uppträder
i dechargedebatten diskuterar subtiliteter.
Men det måste väl ändå sägas att
dessa frågor är betydelsefulla.

Man fick i går en ganska intressant
belysning inte bara av förhållandena
inom den borgerliga oppositionen utan
även av hur det kan gå till när en socialdemokrat
opponerar sig mot Kungl.
Maj:ts uppfattning att allt vad Kungl.
Maj:t gör är riktigt. Jag tänker på gårdagens
debatt om lokaliseringen av
Tipstjänst och Penninglotteriet, i vilken
det var intressant att höra hur medlemmar
av samma parti kan ha olika
uppfattningar om hur regeringen sköter
sina uppgifter.

Något som ibland försvårar möjligheterna
för oss inom konstitutionsutskottet
att granska de vidtagna åtgärderna
är, att vi ibland inte riktigt vet
vilka handlingar som står till buds.
Om det står i en tidningsartikel att det
föreligger en hemlig överenskommelse,
som det sades i samband med Kungälvsavtalet,
och vi inte har tillgång till
denna handling, säger det sig självt att
vi inte kan utöva den granskningsverksamhet
som vi annars kunnat göra.

Ibland har viktiga beslut fattats genom
telefonmeddelanden. Det påpekades
av professor Sture Bolin för några

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 43

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks -

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

år sedan i en festskrift till statsminister
Tage Erlander — jag tror det var
på hans 50-årsdag — att det i själva
verket kan bli mycket svårt även för
framtida historiker att veta vad som
egentligen skett. Detta framgår tydligt
om man vet att förhållandena omkring
permittenttågstrafiken under andra
världskriget -— något som påpekades av
Vilhelm Moberg i en bekant stridsskrift
— över huvud taget inte finns antecknade
i de ordinarie statsrådsprotokollen
utan endast finns som en blyertsanteckning
inom socialdepartementet.
Detta visar att en stor del av den
svenska riksdagen i själva verket många
gånger är ganska ovetande om vad som
händer.

Det var inte bara Vilhelm Moberg
som under krigsåren riktade kritik mot
detta hemlighetsmakeri — även Gunnar
Myrdal har i sin mycket skickligt
utformade skrift »Kontakt med Amerika»
tillsammans med sin maka, som
nu är ledamot av första kammaren, riktat
en förintande kritik mot hemlighetsmakeriet.
Det var alltså en socialdemokrat
som sedermera blev handelsminister,
som sade, att genom hemlighetsmakeriet
i många frågor håller den
svenska rättsstaten på att undermineras.
Detta står i ett av kapitlen i hans bok,
som jag gärna vill rekommendera till
läsning.

Det sägs ofta att vi i konstitutionsutskottet
kommer med mycket överdriven
kritik, men om man studerar konstitutionsutskottets
handlingar under senare
år finner man, att kritiken ofta avser
det förhållandet, att regeringen enligt
vår mening inte följt riksdagens beslut.
Det måste ju vara betydelsefullt för den
svenska riksdagen att se till att regeringen
verkligen följer riksdagsbesluten.
Jag medger dock, att det många
gånger kan bli tal om olika tolkningar.

Nu föreslår författningsutredningen i
sitt betänkande att riksdagen ensam
skall stifta lag, hur det nu skall gå till

med så klena resurser som vi bär i riksdagen
när det gäller kanslipersonal —-det har jag åtskilliga gånger undrat
över. Det förutsätter egentligen att vi i
riksdagen i stor utsträckning gör utredningarna
själva, om riksdagen ensam
skall stifta lagar, vilket man föreslår i
denna utredning. Nu stiftas lagarna av
Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt.
Fru Elisabeth Sjövall påpekade — jag
tror det var i Nordisk kontakt för ett
år sedan — att riksdagen i lagstiftningsfrågor
i mycket ringa utsträckning kan
påverka utvecklingen. Hon tänkte väl
då närmast på brottsbalken, där det är
uppenbart att riksdagen faktiskt inte
alls kunnat åstadkomma vad den kan
göra exempelvis i bland annat skattefrågor,
där den många gånger kan göra
ganska väsentliga ändringar i Kungl.
Maj :ts förslag.

Detta är ju en för hela riksdagsarbetet
mycket besynnerlig ordning. Vi håller
på parlamentarismen, och vilka definitioner
vi än har på parlamentarism,
innebär den i alla fall att regeringen
skall ha riksdagens förtroende. Det är
mycket svårt att på grundval av de
ofta mycket knapphändiga upplysningar
som vi, herr talman, får i konstitutionsutskottet
verkligen kunna bilda sig''
en uppfattning om vad som sker.

Jag hoppas, herr talman, att vi skall
få ett nytt dechargeinstitut. Vad författningsutredningen
hittills presterat i
den vägen inger kanske inte så stora
förhoppningar. Man bär på det hela taget
förbigått mycket när det gäller
riksdagens kontrollmakt. Men det borde
vi väl kunna vara överens om, oberoende
av partimotsättningar, att det
för folkstyrelsen är av fundamental
vikt att riksdagen får tillgång till alla
handlingar och utifrån dessa handlingar
kan bedöma regeringens fögderi. Endast
under sådana förhållanden skapar
vi en parlamentarism som också innebär
en demokrati med en fullödig kontroll
av den verkställande makten.

44 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks.

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Vid behandlingen av
dechargememorialet 1961 hade vi en
principdebatt om konstitutionsutskottets
granskningsarbete. Därvid gav jag uttryck
åt åsikter som i långa stycken
sammanfaller med dem som herr von
Friesen här nyss framfört.

Jag ifrågasätter emellertid starkt om
denna dag är den rätta tidpunkten att
ta upp någon längre debatt om riksdagens
kontrollmakt i framtiden. Visserligen
ligger författningsutredningens
förslag på bordet, men motiveringen
till de förslag man bär beträffande riksdagens
kontroll av regeringen offentliggöres
ju enligt uppgift först på fredag.
Att två dagar dessförinnan ha en
mera fullständig debatt om hur riksdagen
bör utöva sin kontrollmakt finner
jag därför ganska malplacerat.

Jag kan emellertid, herr talman, inte
underlåta att säga ett par ord i anslutning
till vad herr Braconier anförde. Jag
tror att alla hans antydningar om att
det föreligger svårigheter att få in erforderliga
handlingar i konstitutionsutskottet
saknar all grund.

Vidare vill jag vända mig mot det
tema som han gång på gång kommer in
på både i egenskap av talare i denna
kammare och som ledarskribent, där
han framställer socialdemokratiska representanter
i konstitutionsutskottet
som en samling osjälvständiga människor,
vilka ser som sin väsentliga uppgift
att agera försvarsadvokater åt regeringen.
Så spinner herr Braconier
gång efter annan. Detta måste naturligtvis
innebära att han anser högermännen
— i motsats till oss socialdemokrater —
inte som några syndiga människor, utan
fria från alla politiska bevekelsegrunder
när de sysslar med dechargefrågor.

Låt mig, herr talman, i hopp om att
få slut på detta tal återge ett smakprov
på hur objektiv man på högerhåll kan
vara när man skildrar vad som försiggår
på detta område.

Vid 1960 års dechargedebatt hade vi
en reservationsanmärkning som gällde
en utnämningsfråga. Högerpressen hade
under en lång tid försökt att göra denna
utnämning till en politisk fråga, men
något sådant påstående framfördes inte
i debatten här i riksdagen, av skäl som
jag mycket väl kan förstå. Döm därför
om min förvåning när jag dagen efter
debatten i en högertidning fick läsa ett
referat från debatten och därvid fann
att herr Braconier skulle ha yttrat följande:
»Skall partiboken utgöra meriter
som väger tyngre än det objektivt
fastslagna, är det illa ställt med det
svenska samhället.» Denna passus saknas
emellertid i riksdagsprotokollet.
Förklaringen är mycket enkel: Yttrandet
fälldes aldrig. Den tidning som innehöll
detta s. k. referat har herr Braconier
som medarbetare på ledaravdeln
ingen.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Herr Andersson i Linköping
hörde tydligen inte alls på mitt
anförande. Jag sade nämligen att under
alla tider — oberoende av vilka
konstellationer vi haft — har representanterna
för majoritetspartiet i konstitutionsutskottet
tagit statsråden i försvar.

Herr Andersson i Linköping påstod
att jag skulle ha angripit socialdemokraterna.
Men, herr Andersson i Linköping,
jag citerade vad Gunnar Myrdal
sagt.

I fråga om det utnämningsärende,
som herr Andersson i Linköping nu
tvingar mig att ta upp igen, låg det så
till att vi inom konstitutionsutskottet
genom ett intyg från en professor bibringats
uppfattningen, att den person
som fått tjänsten skulle disputera om
ett par år. Men han har ännu inte disputerat!
Vill herr Andersson påstå att
de upplysningar vi fick i konstitutionsutskottet
i denna fråga var riktiga. Ve -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks -

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

derbörande fick sin tjänst trots docentföreningens
protester. Vi utgick ifrån
att intyget om att han skulle disputera
var riktigt. Herr Andersson, som tvingat
mig att ånyo beröra denna fråga,
kanske kan upplysa mig om huruvida
vederbörande har disputerat.

Herr Andersson i Linköping säger
vidare att det skulle vara onödigt att
föra denna debatt. Det skulle alltså vara
onödigt att diskutera frågan om riksdagens
kontrollmakt nu när författningsutredningens
betänkande ligger på
bordet och det till och med talas om
att vi redan nästa år skulle fatta beslut
i författningsfrågan, något som enligt
min uppfattning torde bli svårt! Det
vore väl då mycket angeläget för kammarens
ledamöter att snart nog diskutera
frågan om hur dechargeinstitutet
bör utformas. De debatter vi hade 1960
och 1961 är inte längre relevanta, ty då
förelåg inte författningsutredningens
betänkande, som vi ju fick för endast
ett par månader sedan.

Det är just med tanke på det kommande
författningsarbetet som jag anser
det vara värdefullt med en debatt i frågan.

Konstitutionsutskottets förre ordförande,
prosten Hallén, yttrade vid debatten
1951 eller 1952, att de nuvarande
debattformerna är praktiskt taget omöjliga
och att varje kritik från konstitutionsutskottets
sida betraktas som nära
nog en förolämpning.

När det gäller frågan om pressreferaten
av riksdagsdebatterna har vi ju
ett anonymitetsskydd; herr Andersson
i Linköping kan inte veta ett dyft om
vem som skriver ledarna i en tidning,
och han vet heller inte vem som gör
referaten. Det kan vara svårt att på
pressläktaren uppfatta vad som sägs i
kammaren; det står ibland t. o. m. att
vederbörande talat så otydligt att man
inte kunnat uppfatta det. Inte heller
har frågan om ledarna och referaten i
tidningarna någonting med frågan om

konstitutionsutskottets utlåtande att
göra.

Jag betraktar inte denna fråga som
partipolitisk utan som en allmänt viktig
författningsfråga; det gäller frågan
om riksdagens kontrollmakt och den
svenska demokratiens förmåga att fortleva.
För att över huvud taget inte göra
något partipolitiskt utfall citerade jag
vad som skrivits av en socialdemokrat

— hans maka sitter i första kammaren

— som sedermera blev statsråd och
dessutom är rättsvetenskapsman.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):
Herr talman! Jag konstaterar med
tacksamhet att herr Braconier nu medger
att det i princip inte är någon
skillnad på socialdemokraternas och
högermännens sätt att granska statsrådens
fögderi. Jag noterar detta med stor
tillfredsställelse och hoppas att det
kommer att sätta spår i fortsättningen.

Jag har inte sagt att en debatt om
riksdagens kontrollmakt skulle vara
onödig; en sådan debatt kan aldrig vara
onödig. Vad jag däremot framhöll var
att det kanske är mindre lämpligt att
just i dag — två dagar innan vi får
motiveringen till författningsutredningens
förslag på denna punkt — diskutera
den frågan.

När det gäller den utnämningsfråga
som vi behandlade vid 1961 års dechargedebatt
har jag inte alls berört
själva sakfrågan utan endast tagit upp
vad som förekom i anslutning till behandlingen
för att demonstrera hur
nonchalant man behandlar sådana Saker
på högerhåll. Jag vill endast visa
hur man på högerhåll agerar i sådana
frågor. Nu försöker herr Braconier
svänga sig genom att framhålla hur
svårt det är att på pressläktaren uppfatta
vad som sägs i kammaren. Ja, det
kan vara svårt att uppfatta vad som
sägs, men hur kan man då uppfatta sådant
som inte sägs; det är vad som har
fikett i detta fall.

46 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. undersökning beträffande handläggningen av ärenden, föranledda av riks -

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t
Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ställde en direkt
fråga till herr Andersson i Linköping
när det gällde ett utnämningsärende.
Herr Andersson i Linköping sade att
vi får alla fakta på bordet. Jag omnämnde
hur det var med permittenttågstrafiken
under kriget, något som
man inte kan inhämta uppgifter om i
något statsrådsprotokoll. Kan det då
påstås att vi har fått alla fakta på bordet?
Kan herr Andersson i Linköping
upplysa mig om huruvida vi i konstitutionsutskottet
hade möjlighet att av
gjorda protokollsanteckningar få reda
på innehållet i det hemliga avtalet, det
s. k. Kungälvsavtalet? Men, herr Andersson
i Linköping, vad jag här har
anfört är inte några påfund från min
sida, utan statsvetenskapsmän överallt
är ense om att det kan vara mycket
svårt att få fram dessa uppgifter. Jag
citerade en känd historiker, som i festskriften
till Tage Erlander skrev, att
det är omöjligt att få fram alla handlingar.
Det lcan förflyta år innan riksdagen
över huvud taget får de informationer
som den skulle ha. Det är klart,
herr talman, att detta försvårar konstitutionsutskottets
kontrollarbete.

Sedan hänvisar herr Andersson till
författningsutredningen och menar att
eftersom vi inte har motiveringarna på
bordet finns det inte någon anledning
att diskutera denna sak. För detta yttrande
sätter jag ett stort frågetecken.
Om vi får en författningsproposition
nästa år, vilket väl är tvivelaktigt, är
det av värde att riksdagen nu får möjlighet
till en debatt när det gäller någonting
så väsentligt som kontrollen.
Själva författningstexten bär ju funnits
tillgänglig. I denna har inte gjorts några
stora förändringar. Det är just med
hänsyn till detta, herr talman, som jag
anser att frågan bör närmare dryftas.
Kanske bör vi rent av gå betydligt
längre än vad författningsutredningen
har gjort. Det är eu sak som borde in -

tressera denna kammare, och det är en
sak som är väsentlig för vår folkrepresentations
sätt att fungera.

Herr talman! Jag är inte så säker på
att vi sedan får den tid till debatter i
dessa stycken som vi borde ha. När nu
konstitutionsutskottets dechargeutlåtande
ligger på kammarens bord, För det
vara oss obetaget att mera principiellt
diskutera dessa frågor. Det gör vi många
gånger när det gäller utskottsutlåtanden.
Så oväsentligt är det ändå inte med
kontrollen av regeringens maktutövning.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! När herr Braconier skall
illustrera sitt påstående om hur svårt
det är att till konstitutionsutskottet få
in vissa handlingar, anser han det vara
nödvändigt att gå 20 år tillbaka i tiden,
alltså en tidpunkt då varken herr Braconier
eller jag var ledamöter vare sig
av denna kammare eller av konstitutionsutskottet.
Om jag minns rätt pågick
väl ändå permittenttågstrafiken
under åren 1941—1943.

Beträffande årets granskningsarbete
har herr Braconier inte kunnat visa att
det har förelegat några svårigheter i det
avseendet. Vi har haft uppe en fråga
till diskussion, till vilken en handling
inte infordrats. Men detta berodde på
att herr Braconier inte behagade infinna
sig till det sammanträde som hölls
efter en bordläggning, där en känslig
fråga togs upp. När frågan huruvida vi
skulle infordra en hemlig handling eller
inte sedermera togs upp, var herr
Braconier inte närvarande. Det kan väl
näppeligen vara konstitutionsutskottets
fel att herr Braconier uteblir från ett
viktigt utskottssammanträde.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Vad det senaste yttrandet
beträffar kan sägas att herr Andersson
i Linköping mycket väl vet att man
i samråd med sekreteraren hade fast -

Nr 22

Ang. undersökning beträffande

dagens skrivelser till Kungl. Maj:t

ställt en annan tidpunkt för ifrågavarande
punkt. Vid denna tid diskuterades
emellertid inte saken av utskottet.
.lag hade sagt att jag på grund av ett
annat sammanträde inte kunde infinna
mig, varför det inte finns någon anledning
för herr Andersson i Linköping att
särskilt ta upp den saken. Men jag hade
rest frågan långt innan, och det var utskottet
obetaget att diskutera den och
fatta beslut. Det beror väl inte bara på
mig om konstitutionsutskottet skall fullgöra
sin plikt; jag har ju ändå tagit
upp problemet flera gånger.

Sedan säger herr Andersson i Linköping
att jag går 20 år tillbaka i tiden
för att hämta exempel. Ja, frågan om
permittenttågstrafiken är viktig, även
om denna trafik skedde för 20 år sedan,
men vad Kungälvsavtalet beträffar kan
det framhållas att detta inte ligger mer
än två år tillbaka i tiden.

Herr Andersson i Linköping lovar
att riksdagen skall få alla handlingar
på bordet. Det är minsann ett djärvt
löfte, herr Andersson i Linköping. Det
är inte länge sedan statsrådet Lange i
en debatt här i kammaren erkände att
det hade varit alla skäl till att vederbörande
utskott hade fått alla handlingar
på bordet. Vad jag bär tagit upp
här, herr Andersson i Linköping, gäller
bara en sak som diskuterats sedan
länge, nämligen att statsrådsprotokollet
ofta inte ger en fullödig inblick i förhållandena.

Herr talman! Vi kommer senare i dag
till en fråga som gäller dessa problem,
och då skall jag ytterligare belysa mitt
principiella ståndpunktstagande.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Jag vill bara ännu en
gång konstatera det faktum, att konstitutionsutskottet
med herr Braconiers samtycke
bordläde frågan om att infordra
en viss hemlig handling. När den bordlagda
frågan på nytt togs upp inom ut -

ärenden, föranledda av riks skottet

infann sig inte herr Braconier.
Det är vad som har hänt i denna fråga.
När ingen av de övriga ledamöterna av
konstitutionsutskottet ansåg tillräckliga
skäl föreligga för att infordra denna
handling föranledde herr Braconiers
propå ingen åtgärd.

När jag i min bänk lyssnade till herr
Braconiers senaste inlägg kom en ledamot
av konstitutionsutskottet under
krigsåren fram till mig och viskade i
mitt öra att förhållandet ingalunda var
det som herr Braconier tidigare anfört
under debatten, att konstitutionsutskottet
var dåligt informerat om permittenttrafiken.
Han önskade tvärtom betona att
konstitutionsutskottet hade minst lika
goda informationer på den punkten soni
utrikesnämnden och utrikesutskottet.

Herr BRACONIER (li):

Herr talman! Det hände för två år
sedan att inte alla socialdemokrater var
närvarande vid ett sammanträde och votering
med konstitutionsutskottet. Jag
var närvarande vid det här diskuterade
sammanträdet, dock inte vid den tidpunkt
som hade fastställts i samråd med
sekreteraren för behandlingen av denna
fråga. I konstitutionsutskottet deltar olika
ledamöter, herr talman, bara vid behandlingen
av olika frågor precis som i
andra utskott.

När det gäller perinittenttågen är det
alldeles riktigt att konstitutionsutskottet
fick reda på denna trafik — men
inte via statsrådsprotokollet. Följden
blev att en stor del av riksdagens ledamöter
var ovetande om det förhållande
soin konstitutionsutskottet kände till.
Konstitutionsutskottets yttrande på den
punkten har aldrig riksdagens ledamöter
fått läsa. Det har över huvud taget
aldrig meddelats riksdagens ledamöter
att konstitutionsutskottet kände till denna
sak. Det är en ganska stor skillnad
mellan detta och vad vi här fått höra,
herr Andersson i Linköping.

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

handläggningen av

48 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. tidpunkten för kungörande av allmänna författningar — Ang. riksdagens medverkan
vid slutande av handelsavtal med främmande makt

Ang. tidpunkten för kungörande av allmänna
författningar

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Om själva dechargeförfarandet
har, som inte minst de senaste
inläggen här givit vid handen, sedan
länge rått ganska delade meningar. 1
många fall är det lätt att förstå den kritik,
som riktats mot granskningens art.
Statsråd, som blir föremål för tillkännagivande,
eventuellt anmärkning, kan personligen
vara ganska oskyldig till och
ovetande om det sakförhållande som
framkallat anmärkningen. Avgörandet
har nämligen träffats i en lägre instans,
men statsrådet måste till följd av sin
ställning göras ansvarig för det skedda.

Intill dess riksdagen antagit en annan
form för kontroll är emellertid konstitutionsutskottets
ledamöter grundlagsenligt
skyldiga att granska statsrådets
verksamhet på sätt som sker och framställa
de olika slag av tillkännagivanden,
eventuellt anmärkningar, som de efter
denna granskning finner påkallade.

Efter dessa mera allmänna randanmärkningar
tillåter jag mig att övergå
till den punkt, som har föranlett mig att
begära ordet.

Om ett tillkännagivande har utskottet
enat sig, nämligen det som gäller
ikraftträdandetiden för de i Svensk författningssamling
utfärdade författningarna.
En kungörelse från 1928 innehåller
en bestämmelse om att författning
hör, där ej särskilda omständigheter föreligger,
från trycket utkomma å sådan
tid, att den kan vara vederbörande myndigheter
till handa, innan författningen
träder i kraft. Av de under år 1962 —
det är således granskningsåret -— utkomna
709 författningarna har 41 trätt
i kraft före publicerandet.

Det är ju inte — därom kan vi väl
alla vara ense — som det borde vara.
Utskottet har också redovisat förhållandet.
Emellertid finner utskottet, att förseningen
delvis kan förklaras av sen
riksdagsbehandling. Då granskningen

dessutom visar, att en avgjord förbättring
i fråga om utgivandetiden inträtt
under de senaste åren, nöjer sig utskottet
med att ånyo understryka betydelsen
av att författning utkommer från
trycket i god tid före ikraftträdandet.
Då oppositionen instämt i detta yttrande,
som är enhälligt, har jag inte här anledning
att uttala mig vidare i denna
sak.

Efter härmed slutad överläggning lädes
avdelning C a) till handlingarna.

Föredrogs vad utskottet i avdelning
C b) anfört angående avslagna yrkanden
om tillkännagivanden utan åberopande
av § 107 regeringsformen; och yttrade
därvid:

Ang. riksdagens medverkan vid slutande
av handelsavtal med främmande makt

Herr RRACONIER (h):

Herr talman! På denna punkt föreligger
reservationer, som behandlar en
gammal fråga i den svenska riksdagen,
nämligen när riksdagen skall höras i
fråga om handelsavtal. Som vi vet står
det i regeringsformen, att när frågorna
är av större vikt bör åtminstone utrikesnämnden
få del av dem.

Det är klart, herr talman, att det mycket
kan diskuteras vad ett handelsavtal
betyder. Även små skiftningar i ett handelsavtal
kan i vissa fall ha stor betydelse,
i andra fall kanske inte någon betydelse
alls. Ibland förekommer det upprörda
politiska strider om ett handelsavtal.
Ungdomsorganisationerna säger
t. ex. att vi bör vidta bojkottåtgärder
mot ett visst land. Andra säger kanske
att det är omöjligt att genomföra en bojkottaktion.
De nordiska staterna säger
sig stundom inte kunna göra något ensamma,
när de stora länderna inte gör
någonting o. s. v.

Vi som tillhör kammaren men inte är
ledamöter av utrikesnämnden har ibland
rätt svårt att veta i vad mån ett avtal

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 49

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

har diskuterats. Men som framgår av reservationen
på denna punkt vet vi att en
rad avtal icke prövats av utrikesnämnden.
Det gäller avtal med en giltighetstid
av inte bara ett år utan avtal som
förlängts tre år. Då föregående gång
avtalet förlängdes till att gälla ytterligare
tre år hördes varken riksdagen eller
utrikesnämnden. Det finns avtal kring
vilka man vet att det har förekommit
ganska stora kontroverser mellan Sverige
och det land vi slutit avtal med och
där det från svensk sida har sagts att
motparten inte fullgjort de förpliktelser
som man en gång åtog sig och att i varje
fall det svenska näringslivets intressen
inte har blivit tillgodosedda. Dåvarande
handelsministern förklarade 1946 att
alla avtal, både av större och mindre
vikt, skulle framläggas för riksdagen.
Jag vill även erinra om att när socialdemokraterna
var i opposition krävde
de många gånger en större medverkan
från riksdagen när det gällde handelspolitiken.
Det riktades t. o. m. en anmärkning
mot utrikesministern i en
högerregering för 34 år sedan därför att
han inte hade hört riksdagen i fråga
om ett avtal.

Herr talman! Vi har med vårt tillkännagivande
velat fästa riksdagens uppmärksamhet
på betydelsen av att den
inte avliänder sig sitt inflytande även
när det gäller kontingentöverenskommelser.
Dessa överenskommelser kan ju
tillmätas olika stor betydelse. Avtal som
träffats med vissa länder har av några
experter ansetts ha stor betydelse. Andra
har sagt att de endast utgjort ett fullföljande
av en förpliktelse och att det
därför inte funnits någon anledning att
höra riksdagen. Jag finner det dock
önskvärt att regeringen i större utsträckning
hör utrikesnämnden när det gäller
handelsavtalen, inte minst i den nuvarande
situationen, då handelspolitiken
diskuteras så mycket och man måste ha
eu totalbild av tullsänkningarna o. s. v.
Här i kammaren kan vi naturligtvis inte
alltid diskutera detta ingående, men en

rådplägning med utrikesnämnden tror
jag bara skulle vara till fördel.

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Tillämpningen av bestämmelserna
rörande samverkan i utrikesfrågor
mellan regeringen å ena sidan
samt riksdagen eller eventuellt utrikesnämnden
eller utrikesutskottet å andra
sidan har vid flera tillfällen uppmärksammats
inom konstitutionsutskottet.
Redan vid 1946 års riksdag förklarade
dåvarande chefen för handelsdepartementet
att i fortsättningen både större
och mindre handelsavtal skulle framläggas
för riksdagen, oavsett om regeringsformen
krävde det eller inte. Utrikesministern
uttalade vid samma riksdag
att vi även i detta hänseende borde söka
återgå till den praxis som rådde före
kriget. Fyra år senare, närmare bestämt
vid dechargeöverläggningen 1950, anförde
herr Herlitz och jag i en reservation
till dechargememorialet, efter konstaterandet
att av de under år 1949 ingångna
handelsöverenskommelserna endast
två blivit underställda riksdagens
prövning, bl. a. följande:

»Detta förhållande sticker bjärt av
mot de försäkringar, som för fyra år sedan
avgåvos av utrikesministern .. . Anledningarna
till att handelsöverenskomrnelser
icke förelagts riksdagen . . . skola
här ej diskuteras. Dem förstå vi väl;
riksdagsbehandlingen är ofta olämplig
•— med hänsyn till nödvändigheten att
handla snabbt. Men varför har då icke
den i RF § 12 subsidiärt anvisade utvägen
anlitats: inhämtande av utrikesnämndens
eller utrikesutskottets yttrande?
Detta är frågans kärnpunkt. Det under
nuvarande förhållanden naturliga är
enligt vår mening, att de handelspolitiska
frågorna — i den mån de ej enligt
RF § 12 ovillkorligen ankomma på riksdagen
— handläggas i denna form. Riksdagen
kan icke på allvar följa handelspolitikens
skiftningar, men desto viktigare
är det, att dess utrikespolitiska delegation
gör det.»

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande

Under den nu tilländalupna granskningsperioden
har inget av de ingångna
handelsavtalen med främmande makter
underställts riksdagen för prövning. Åtminstone
vissa av dessa avtal synes vara
av den vikt att de bort prövas av riksdagen
eller att i varje fall utrikesnämnden
eller utrikesutskottet borde ha rådfrågats
innan avtalen träffades. Med hänsyn
till betydelsen av att bestämmelserna
om riksdagens eller dess organs medverkan
vid slutandet av handelsavtal
med främmande makter inte åsidosattes
har reservanterna i detta fall yrkat, att
konstitutionsutskottet utan åberopande
av § 107 regeringsformen borde för riksdagen
tillkännage vad som. förekommit
och sin uppfattning därom.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Efter herr Braconiers
och herr Hammars anföranden är det
skäl att reda ut begreppen litet på denna
punkt. I § 12 och § 54 regeringsformen
regleras hur handelsavtal med
främmande makt skall handläggas ur
konstitutionell synpunkt. I § 12 sägs
att handelsavtal som är av större vikt
skall godkännas av riksdagen, och i
§ 54 stadgas att rådplägning skall ske
mellan Konungen och utrikesnämnden
i alla utrikesärenden av större vikt. Avgörande
för bedömningen av huruvida
regeringen handlat rätt eller orätt ur
konstitutionell synpunkt är alltså hur
pass stor vikt man tillmäter de under
aret ingångna handelsavtalen. Det är i
denna bedömningsfråga som meningarna
inom utskottet gått isär.

Utskott&majoriteten har efter att ha
granskat de avtal som ingåtts inte kunnat
finna att något av dem varit av sådan
beskaffenhet att regeringsformens
föreskrifter blivit åsidosatta trots att
riksdagen inte hörts och trots att avtalen
inte varit föremål för rådplägning i
utrikesnämnden; en del har givetvis varit
det.

Herrar Braconier och Hammar hänger
upp sig på vad som sades 1946, allt -

av handelsavtal med främmande makt

så omedelbart efter kriget, då vi hade
levat under abnorma förhållanden, inte
minst när det gällde handelsavtal. Vad
herrarna bör observera är att vi har
avlägsnat oss från krigs- och efterkrigsårens
abnorma förhållanden på den internationella
handelns område. Det har
inträtt en väsentlig förändring i vår
handel med omvärlden i fråga om både
sättet att handlägga ärendena och omfattningen
av den handel som regleras
av strikta handelsavtal. Vårt framtidsmål
är ju att så småningom få en fullkomligt
fri internationell handel, och
då kommer handelsavtal inte längre att
bli aktuella. Handeln kommer att reglera
sig själv utan att regeringen eller utrikesnämnden
behöver ge sig in i någon
granskning. Och herrarna måste
komma ihåg att vi hunnit en god bit på
den vägen. Svensk utrikeshandel är fri
i dag till 90—95 procent. Det är egentligen
bara handeln med östblocket som
kan sägas vara reglerad genom avtal.
Det ligger i sakens natur —• vilket jag
tycker ni förbiser -— att ju närmare vi
nalkas målet fri världshandel, desto
mindre betydelse får den avtalsbundna
handeln, både till omfattning och innehåll.

Riksdagen bär tagit konsekvenserna
av denna utveckling. Redan 1948 gjorde
utrikesutskottet ett principuttalande,
som vann riksdagens bifall och som
rörde handeln mellan Sverige och Nederländerna.
Utskottet fastslog att man
använde sig av en ny avtalstyp. Vidare
sade utskottet: »Detta innebär, att, så
länge handelsöverenskommelsen förblir
i kraft, riksdagens godkännande av varuutbytets
sammansättning för framtida
årsperioder icke erfordras.»

Den springande punkten i reservanternas
resonemang tycks vara att de utgår
ifrån att regeringen skulle åstunda
att undanhålla riksdagen och utrikesnämnden
möjligheterna att ta del av innehållet
i våra handelsavtal. Detta är
fel, herr Braconier. När någon väsentlig
avvikelse sker från tidigare ingång -

Onsdagen den 15 maj 19G3 fm. Nr 22

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

na avtal redovisas detta. Kontinuerligt
hålls utrikesnämndens ledamöter underrättade
om vad som händer på handelns
område via utrikesdepartementets
översikter, och, herr Braconier, i
publikationen Från departement och
nämnder redovisas alla ingångna avtal
— även ryssavtalet. Dessutom utdelas
till näringslivets organisationer stencilerade
avtalstexter. Herr Braconier lever
i en felaktig föreställning på denna
punkt.

Vi bör vidare komma ihåg att i § 49
av riksdagsordningen stadgas att så
snart sex av utrikesnämndens ledamöter
så begär, utrikesnämnden skall sammankallas.
Reservanterna och oppositionen
bör beakta att det ligger en utomordentligt
stor garanti i detta, att
det alltid finns möjlighet att begära
sammankallande av utrikesnämnden.
Denna möjlighet har inte använts i någon
större utsträckning därför att man
väl inom nämnden bar fullkomligt klart
för sig att man får informationer så
snart det hänt någonting av vikt.

Med vad jag nu bär sagt vill jag naturligtvis
inte göra gällande att majoriteten
av konstitutionsutskottet skulle
vara emot en nära samverkan mellan
regering och riksdag eller dess organ i
frågor som rör handelsavtal. Men det
skall vara frågor av sådan betydelse att
en överläggning verkligen fyller en
uppgift. Utskottsmajoriteten har inte
kunnat finna att sådana omständigheter
förelegat och bär följaktligen avslagit
reservanternas framställan.

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Det är givetvis, som
herr Bengtsson i Halmstad framhållit,
en bedömningsfråga, om man skall fästa
större eller mindre avseende vid vad
en handelsminister yttrat, då det gått
ett antal år efter det yttrandet fälldes.
Vi, som tillhör reservanterna, bygger på
de strikta, klara ordalagen av statsrådet
Myrdal, som då var clief för handelsdepartementet,
att i fortsättningen

både större och mindre avtal skulle
framläggas för riksdagen, oavsett om
regeringsformen krävde det eller ej.
Uttalandet gällde alltså både större och
mindre handelsavtal.

Förre utrikesministern Undén betonade
också vid samma riksdag, att man i
detta hänseende borde försöka återgå
till den praxis som rådde före kriget
samt att avtalen skulle framläggas för
riksdagen i största möjliga utsträckning.
Naturligtvis är det fråga om en
bedömning. Reservanterna stöder sig
emellertid dessutom på av utskottet tidigare
gjorda klara uttalanden, vari
man anmärkt på att utrikesnämnden
hörts på ett allför sent stadium vid utrikesfrågors
handläggning. De betonar,
att nämnden många gånger ställts inför
ett fullbordat faktum och att det
då knappast ltan bli tal om ett verkligt
fruktbärande samråd mellan regering
och nämnd.

Herr talman! Jag tyckte mig finna,
att herr Bengtsson i Halmstad mot slutet
av sitt anförande gav uttryck åt en
ståndpunkt, som inte kan vara så avlägsen
från reservanternas. Han nämnde,
att utskottsmajoriteten givetvis inte
har någonting att invända mot en nära
samverkan mellan regering och riksdag
i dessa frågor. Det är just detta, som
reservanterna med sitt tillkännagivande
velat poängtera.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Herr Bengtsson i Halmstad
gjorde gällande att eftersom utvecklingen
går mot större frihandel
skulle det i stort sett — om jag fattade
honom rätt — inte vara så betydelsefullt
om riksdagen hördes eller inte.
Eftersom det här gäller handelsavtal,
som är mycket besvärliga att diskutera,
vill jag citera ett uttalande av f. d. ambassadör:
Boheman, som ju har en rik erfarenhet
som diplomat. Han yttrade för
ett par år sedan — det finns att läsa
i första kammarens protokoll — att
kontingentöverenskommelser som ryms

52 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. riksdagens medverkan vid slutande av handelsavtal med främmande makt

inom ett ramtavtal ofta kan bli av mycket
vittgående betydelse för den handelspolitiska
utvecklingen.

Herr Bengtsson i Halmstad påpekar
att vi får dessa publikationer av handelsavtalen.
Ja, det är alldeles riktigt,
men de publikationerna innehåller endast
en förteckning. De anger inte alls
kontroverserna. Herr Bengtsson nämnde
ryssavtalet. Yi som bär studerat
handlingarna — vilket riksdagen inte
har möjlighet att göra — vet att det
förekommit långvariga diskussioner om
i vad mån man följt de förpliktelser
man åtog sig när ryssavtalet ingicks.
Detta är ingen kritik av ryssavtalet
utan endast ett återgivande av den mycket
livliga debatt som handelsminister
Lange fått deltaga i rörande den frågan.
Herr Bengtsson anser att det räcker om
utrikesnämnden får handlingarna på
bordet i efterhand, men i så fal! kan utrikesnämnden
inte påverka frågan. Här
bär ett avtal förlängts sex år utan att
utrikesnämnden hörts. När avtalet gick
ut förlängdes det tre år utan att utrikesnämnden
hördes, och nu har det förlängts
ytterligare tre år och utrikesnämnden
bär inte heller denna gång
hörts.

Av alla de långa debatter som de senaste
åren förts i riksdagen rörande
handelspolitiken framgår att det är
mycket ovisst om utvecklingen alltid
går mot frihandel. En råd socialdemokratiska
talare har riktat skarp kritik
mot t. ex. den amerikanska protektionisrnen.
De bär även kritiserat EEC och
sagt att EEC avskärmar den övriga delen
av världen och att det är en skadlig
politik. Sådana uttalanden tyder
inte på någon särskild tro på frihandelns
landvinningar, det kan man inte
påstå. Tvärtom bär denna debatt en
mycket kontroversiell innebörd.

Jag medger att det beträffande en
mängd avtal kan vara svårt för oss att
bedöma om riksdagen verkligen skall
höras, men eftersom även herr Undén
så sent som 1946 eller 1947 enligt hand -

lingarna sade att det var bättre att
återgå till den ordning som gällde före
kriget, tycker jag att det finns all anledning
för riksdagen att hålla fast
härvid. Jag säger detta så mycket mer
som i författningsutredningens förslag
paragrafen återkommer praktiskt taget
oförändrad. Författningsutredningen
bär räknat med att riksdagen skall få
inflytande över handelsavtalen. Det räcker
inte att riksdagen får publikationer
som helt allmänt anger kvantiteter,
när striden föres så att säga på ett inre
plan och där man kanske inte öppet
kan tala om motsättningarna. Detta kan
man dock göra i utrikesnämnden. Där
kan man säga att det svenska näringslivets
intressen inte blivit tillgodosedda,
och där kan handelsministern få
stöd av en stark opinion.

I stort sett är vi nämligen eniga. Här
förekommer ingen partipolitik. En regering
måste kunna känna att den kan
sätta hårt mot hårt i vissa förhandlingar,
och även därför måste riksdagen
vara försiktig med att avhända sig
dessa rättigheter.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Så till vida kan vi
kanske vara överens att man först i
frågor av betydelse bör gå omvägen
över riksdag och utrikesnämnd. Därav
följer att om det inte finns några frågor
av vikt föreligger inte ett sådant
behov. Det är ju detta som inträffat.
Rent allmänt kan sägas att handelsavtalen
numera inte medför att mycket
ändras i förutsättningarna för varuutbytet.

Avtalet är till för att skapa de formella
möjligheterna för svensk export.
Det innebär också ett motsvarande åtagande
att utställa licenser för import,
om eu affär kommer till stånd inom
ramen för den kontingent som är fastställd.
Det är alltså aldrig fråga om
något som rör försäljnings- eller inköpsåtaganden.
Avtalen brukar förnyas
en gång om året. I samband därmed

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

tar man hänsyn till den utveckling som
har ägt rum i fråga om varuutbytet
under det gångna året och försöker
göra en prognos för det kommande året.
Förändringarna är mycket obetydliga
och innebär i stort sett en mindre ökning
av varuutbytet eller att man kanske
tar bort ett hinder som alla är ense
om bör avlägsnas. Vad som är viktigt
i detta sammanhang är att på den frilistade
delen av vår utrikeshandel sker
genom de ekonomiska krafternas fria
spel i många fall mycket större förändringar
än i fråga om den handel vi har
bunden genom handelsavtal.

Vad beträffar frågorna rörande EEC
och EFTA har väl både utrikesnämnden
och riksdagen mycket ingående behandlat
dem. Vi är då också inne på
andra problem än dem diskussionen
gäller.

Herr BltACONlER (li):

Herr talman! Det är givet att herr
Bengtsson i Halmstad bär rätt i väsentliga
stycken vad beträffar vissa avtal.
■lag nämnde ryssavtalet bl. a. därför
att det gått sex år utan att riksdagen
hörts. Herr Bengtsson i Halmstad, som
sitter i utrikesnämnden, vet att i fråga
om ryssavtalet bär det förts mycket
hårda förhandlingar. Därför menar jag
att riksdagen borde bli underkunnig
därom, vilket bör vara ett allmänt intresse,
även om riksdagen kanske inte
hade kunnat påverka detta.

Vidare sade herr Bengtsson att vi
bär fört diskussioner i fråga om EEC
och EFTA. Men även förhållandena till
dessa påverkas av vissa handelsavtal
som förlängs, som jag nämnt, och därför
bör man diskutera dessa avtal. Det
påverkar hela bilden, om praktiskt taget
alla handelsavtal under flera år
undandras riksdagens prövning. Det
var det som handelsministern 1946 avsåg,
när han sade att även om ett avtal
icke är av större vikt skall riksdagen
höras. Han gick alltså utöver § 12 regeringsformen
och sade att till och med

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

om eif handelsavtal är mindre betydelsefullt
skulle riksdagen höras.

Så långt bär vi inte gått, men vi anser
att utrikesnämnden måste höras i
tid. Herr Bengtsson vet mycket väl att
det för två år sedan fördes en mycket
ingående debatt om huruvida riksdagen
verkligen blivit hörd i tid eller inte.
Jag vill inte närmare ta upp den diskussionen,
men jag kan säga att hur
man än betraktar Myrdals skrift 1962
med dess överdrifter så låg dock en
hel del i den kritiken, att den svenska
allmänheten inte får riktig information.
Det var en f. d. handelsminister
som talade, en man med erfarenhet, en
man som lovat att riksdagen skulle höras.
Helt kan vi inte heller förbise betydelsen
ur opinionssynpunkt av att
allmänheten verkligen känner att den
får alla fakta på bordet. Annars blir
den ointresserad av riksdagen.

Statsministern höll i går ett intressant
tal om vikten av att verkligen
skapa en levande debatt hos folket. Där
är handelspolitiken av värde. Jag vill
inte säga att man skall ta upp detaljer
i handelsavtalen, men man måste få en
helhetsbild som visar vart utvecklingen
går.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Den 27 november förra
året innehöll Stockholms-Tidningen en
artikel under rubriken »Sverige stoppar
ej Indien-vapen», och under rubriken
stod följande: »Regeringen har gått med
på en viss uppmjukning av bestämmelserna
om svensk vapenexport, då man
beslutat låta Indien fortsätta att köpa
viss luftvärnsutrustning från Sverige.

Statsminister Erlander bekräftar för
Stockholms-Tidningen, att AB Bofors
fått tillstånd att fortsätta sina kontraktsenliga
leveranser till Indien.»

Tidningen avslutade reportaget med
följande ord:

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

»Beslutet innebär dock, som statsministern
framhåller för ST, en viss uppmjukning
av den restriktiva tolkning
man annars lagt in i licensbestämmelserna,
särskilt då det avser akuta konflikter
som gränstvisten Indien—Kina.»

Jag har velat citera detta pressuttalande
därför att om man läser konstitutionsutskottets
memorial finner man,
att utskottet mumlar något i skägget om
en viss stat eller vissa stater. Det är förmodligen
hänsynen till diplomatisk
praxis som gör att man inte vill tala
om vad det hela gäller. Ansvaret för en
sådan formulering ligger emellertid helt
på utskottsmajoriteten. Det som föranlett
mig och min medkritiker fru Segerstedt
Wiberg att reagera var just
detta uttalande i Stockholms-Tidningen
som innebar att vi måste fråga oss:
Har här inletts en ny praxis beträffande
dessa vapenleveranser, eftersom en
uppenbar uppmjukning ägt rum? Jag
tolkar artikeln i Stockholms-Tidningen
på det sättet att det måste betraktas som
ett auktoritativt uttalande från statsministern,
eftersom det inte sedan förekommit
någon dementi av uttalandet.

Frågan om vår vapenexport hör otvivelaktigt
till en av de känsligaste frågor
som man kan tänka sig. Den är
mycket känslig med hänsyn till vår
alliansfria ställning och vår neutralitetspolitik.
Det är därför med tillfredsställelse
som de olika partierna har
accepterat ett uttalande av statsministern
1956 av den innebörden, att vid
konflikter även kontrakterade leveranser
skall avbrytas. Det förefaller mig
vara en riktig och konsekvent linje,
över huvud taget den enda hållbara.

Jag vill framhålla att i ett fall som
detta går det inte att åberopa sympatier
för eller emot den ena parten i en
konflikt. Det är just sådant vi måste
avhålla oss från, ty om vi av sympati
för den ena eller andra parten gör avsteg
från en viss handlingslinje, upprätthåller
vi inte den traditionella neutraliteten.

Jag tror att det är nödvändigt för vårt
land att bibehålla denna vapenexport av
det skälet att vi därigenom får en fullt
trimmad vapenindustri inom landet till
gagn för vårt försvar. Vi skulle över
huvud taget inte ha varit så välutrustade
som vi är, om vi inte hade haft
tillgång till dessa resurser inom landet.
De kan åstadkommas bara om utländska
köpare anmäler sig. En industri
med enbart svensk marknad skulle
inte ha kunnat visa sig bärkraftig.

Det är detta avsteg som har gjort att
vi båda inom utskottet har velat fästa
riksdagens uppmärksamhet på saken
och samtidigt uttala en förväntan att
man skall återgå till förut gällande
praxis i detta avseende.

Vi skulle komma i alldeles ohållbara
situationer, om vi skulle handla från
fall till fall av hänsyn till uppskattningen
om den ena eller andra parten
i en konflikt. Det skulle på detta sätt
bli omöjligt att handla efter klart principiella
riktlinjer. Jag vill erinra kammaren
om att vi vid olika tillfällen har
debatterat dessa frågor och att det bär
visat sig vilka betydande svårigheter
som i själva verket föreligger när det
gäller att upprätthålla denna princip.
I detta fall har sådana svårigheter knappast
förelegat, och jag är övertygad om
att man i fortsättningen kommer att
iaktta den allra största försiktighet. Om
så inte sker utan vi finner ett upprepande
av denna historia, är det nödvändigt
att vi reviderar de grundläggande
bestämmelserna och klart säger ifrån
att vi numera bortser från statsministerns
uttalande 1956. För min del vill
jag inte tillstyrka en sådan anordning.
Ett försök att tillämpa hittills gällande
principer är enligt min mening den
enda möjliga och enda riktiga vägen för
vårt land.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Fru Segerstedt Wibergs
och herr von Friesens reservation på
denna punkt är märklig så till vida som

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

den baseras på ett tidningsuttalande.
Jag har inte tillräckligt lång erfarenhet
från konstitutionsutskottet för att kunna
ange när något sådant senast förekom,
men jag föreställer mig att det är
rätt ovanligt. Yi vet alla att det är lätt
att bli felrefererad i en tidning och
ännu lättare att bli refererad så att vissa
betydelsefulla nyanser inte kommer
fram. lag vågar inte ha någon som
helst uppfattning om just den tidningsintervju
man här har åberopat.

Inom utskottsmajoriteten har vi ansett
att det vore riktigare att granska
själva sakfrågan och undersöka om det
finns fog för någon erinran mot det
statsråd som handlagt detta ärende. Det
har utskottet gjort, och vad som därvid
framkommit har i varje fall inte gett utskottsmajoriteten
anledning förmoda att
det skulle finnas skäl för en dylik erinran,
inte ens i den mjuka form som
reservanterna har föreslagit.

I detta sammanhang kan det vara anledning
att något dröja vid problemet
svensk vapenexport. Sverige iakttar som
vi alla vet en mycket stor restriktivitet
då det gäller export av vapen, framför
allt till länder som är eller kan tänkas
bli invecklade i kritiska situationer eller
rent av krigslägen. Då konstitutionsutskottet
vid sin årliga granskning går
att ta ställning till hithörande ting sker
detta — och det är i och för sig rätt
underligt — med utgångspunkt i frågan:
»Har regeringen respekterat den princip
som den själv har dragit upp för
den svenska vapenexporten?»

Det vill säga den princip, som statsministern
utformade i ett anförande
den 25 april 1956 i riksdagens första
kammare, och vilken lyder »att i allmänhet
tillämpar regeringen den principen
att över huvud vägra licenser till
stater, som för tillfället är invecklade i
akuta internationella konflikter eller i
vilka inbördeskrig är rådande eller där
det internationella läget eller interna
läget är så hotande, att fara för oroligheter
eller krig föreligger».

Ang’, exportlicenser för krigsmateriel

Den som studerar principförklaringen
noggrant märker att den inte är alldeles
ovillkorlig. Den innehåller de två
i detta sammanhang betydelsefulla orden
»i allmänhet», och detta öppnar såvitt
jag förstår möjligheter till smärre
avvikelser utan att själva grundtanken
rubbas.

Det finns tillfällen då regeringen kan
bedöma situationen så att det skulle
kunna vara obilligt eller av tvivelaktigt
värde att avbryta exporten till ett land
som kanske blivit överfallet eller invaderat
av ett annat. En fortsatt export
kanske är fullkomligt ofarlig för vår
neutralitetspolitik men kan i andra
avseenden leda till skada för vårt land.

Omsorgen om den svenska neutralitetspolitiken
är ju ■— på den punkten
instämmer jag med herr von Friesen —
grunden till denna försiktighet när det
gäller vår vapenexport, och jag tror att
vi alla är fullkomligt ense om nödvändigheten
att vårda och skydda denna
neutralitetspolitik. Men saken kan i viss
mån även ses ur andra aspekter, såsom
för övrigt herr von Friesen själv
vältaligt skildrat. Han har t. ex. erinrat
om att vår vapenexport kan t. o. m.
vara till gagn för den .svenska neutralitetspolitiken.
Det är lättare att följa
med i den vapentekniska utvecklingen,
om de svenska vapenfabrikanterna måste
tävla med konkurrenter på världsmarknaden,
och det kan även av näringspolitiska
och sysselsättningspolitiska
skäl vara önskvärt att upprätthålla
en vapenexport. Jag finner emellertid
ingen anledning att utveckla dessa
synpunkter, eftersom herr von Friesen
och jag tydligen är fullständigt överens
därvidlag.

Det återstår då den allra viktigaste
frågan: Kan den omdebatterade exporten
ha varit till skada för den neutralitetspolitik
som vi önskar föra? Såvitt
jag kan förstå skulle det vara mycket
svårt för reservanterna att göra gällande
något sådant. Den vapenexport
det gäller avsåg inte några färdiga va -

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. exportlicenser för krigsmateriel

pen, utan endast delar till luftvärnspjäser.
Leveranserna var inte heller en
följd av de oroligheter som hade utbrutit
då landet i fråga blev överfallet av
en mäktig granne — jag håller mig till
den princip utskottet använt och nämner
alltså inte några namn. Det var i
stället fråga om fullgörandet av tidigare
kontrakterade leveranser, enligt
ett avtal som ingåtts redan 1958. Vidare
kan ingen påstå att vapensändningarna
skulle kunna användas i offensivt syfte,
eftersom det gällde delar till rent defensiva
vapen. Även detta förhållande
brukar tillmätas ett visst värde vid bedömningen
av sådana bär frågor.

Det finns ytterligare aspekter på det
hela som jag inte bär skall gå in på.
Jag tänker då speciellt på frågan hur
den uppkomna konflikten betraktades
av folkopinionen, inte minst i vår del
av världen. Men så mycket kan jag säga
som att även ett hänsynstagande till
dessa omständigheter leder till den slutsatsen
att regeringen nog iakttagit den
försiktighet som krävdes i det speciella
fallet.

Jag kan förstå de motiv som drivit
fram reservationen, men jag undrar om
inte reservanterna har varit försiktiga
i överkant. Det är dock en rätt orimlig
tanke att regeringen skulle vilja på
detta område föra en politik som strider
mot de riktlinjer den själv dragit
upp. Utskottet har i varje fall ansett att
reservanternas förslag icke kan godtas
och denna uppfattning har samlat en
mycket stor majoritet bland utskottsledamöterna.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Låt mig först säga ett
ord om tidningsuttalanden av statsministrar.
Det är väl både i vårt land och
andra länder praxis att en intervju, i
all synnerhet i ett regeringsorgan, får
betraktas som ett verkligt uttalande av
vederbörande statsman, vilket måste tillmätas
vitsord. Och om nyanser i uttalandet
skulle ha uppfattats oriktigt av

den journalist som gjorde intervjun
med statsminister Erlander, så är jag
övertygad om att tidningen hade tillställts
en dementi.

Det är därför all anledning förutsätta
att ifrågavarande uttalanden av statsministern
är riktigt återgivna. Vederbörande
journalist, med vilken jag kontrollerat
uppgifterna, bär också försäkrat
mig att intervjun hade det innehåll
som sedan återgavs av tidningen.

Detta är, herr Bengtsson i Halmstad,
en principfråga. Enligt min mening
måste uttalanden av detta slag tillerkännas
en avgörande betydelse, och det
är nog inte första gången som man
inom riksdagen tar upp uttalanden av
statsministern eller något annat statsråd
vilka har offentliggjorts i en tidning.

Det är uppenbart att även herr
Bengtsson i Halmstad anser att intervjuuttalandena
i huvudsak var riktiga.
Han framhåller att man mycket väl kan
tänka sig smärre avvikelser från den
uppfattning statsministern deklarerat i
riksdagens första kammare och att det i
stort sett inte är någonting annat som
har påståtts i den omstridda intervjun.

Skulle — frågar herr Bengtsson i
Halmstad vidare — ett fortsättande av
den berörda vapenexporten ha kunnat
äventyra vår neutralitet? Nej, betraktad
som isolerad företeelse skulle den naturligtvis
inte ha äventyrat vår neutralitet.
Herr Bengtsson i Halmstad kanske
också åberopar ordspråket att en svala
gör ingen sommar. Jag skulle vilja åberopa
ett annat: Det är bättre att stämma
i bäcken än i ån. Det är bättre att reagera
inför en sak som är relativt litet
omfattande. Om vi utan varje form av
invändning eller debatt godkänner vad
som förekommit, kan det hända att man
vid den fortsatta prövningen av dessa
ärenden kommer på glid på ett sätt
som i varje fall inte riksdagen bär avsett.

Det är därför jag bär velat uttala ett
litet varningsord samtidigt som jag än

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 57

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

en gång uttrycker en förhoppning att
det inträffade inte måtte upprepas.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Efter herr von Friesens
senaste anförande har jag stärkts i min
uppfattning att inte ens reservanterna
anser att härvidlag något avsteg har
gjorts som på något sätt har äventyrat
vår neutralitetspolitik. Det är väl rätt
väsentligt att i sammanhanget konstatera
det.

Sedan sade herr von Friesen att man
ju kan göra smärre avvikelser. Ja, det
är just det man kan göra, och granskningen
har här skett efter en mindre avvikelse
från huvudprincipen. I principdeklarationen
står ju »i allmänhet», och
då tycker jag att vi står varandra nära
om vi diskuterar själva sakfrågan.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen
innehavda bisysslor

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag skall ta upp en fråga
som tidigare diskuterats här, nämligen
bisysslorna inom byggnadsstyrelsen.
Det var sedan länge känt att tjänstemännen
vid byggnadsstyrelsen i stor utsträckning
hade extrauppdrag, som ofta
gav stora inkomster. Frågan har nu fått
förnyad aktualitet genom den utredning
som återfinnes i JO:s berättelse. Det
är en mycket omfattande utredning om
vad som förevarit sedan frågan senast
var uppe här i riksdagen.

Det gäller här huruvida inte kommunikationsministern
redan innan han
gjorde sitt ingripande kände till att
tjänstemännen vid byggnadsstyrelsen utförde
bisysslor utan att ha begärt och
erhållit tillstånd härtill. Därvidlag har
kommunikationsministern och hans företrädare
hävdat att de inte kände till
åt,t så var fallet. Mot detta påstående
står de uttalanden som gjorts av vederbörande
tjänstemän själva och som är
refererade i JO:s berättelse, att det ter
sig egendomligt om inte departements -

chefen känt till detta, när det har gjorts
uppvaktningar för honom både 1957 och
1959.

Statsrådet Skoglund har hävdat att
han inte förrän på sommaren 1960 fick
ögonen på de förhållanden som påtalades,
och det skedde i samband med de
tidningsartiklar som då förekom. Men
nog är det underliga kommunikationer
inom kommunikationsdepartementet i
så fall. Det har ju gått en mängd handlingar
från privata firmor till departementet,
och de har ofta varit undertecknade
av samma arkitekter som de
på byggnadsstyrelsen anställda. Av de
handlingarna måste ju ha framgått att
tjänstemännen har haft bisysslor i strid
mot gällande regler.

Härtill kommer sedan uppvaktningarna
1957 och 1959. När vederbörande
tjänstemän kom underfund med att de
handlat mot gällande regler och därför
uppvaktade departementschefen, så fick
ju denne kännedom om förhållandena.
Men själv framställde kommunikationsministern
det så att han varit ovetande.
Och det är ju möjligt att han inte fick
kännedom om dessa ting förrän pressen
påtalade dem, men nog verkar det
mycket underligt. Det är den saken vi
har velat peka på med vårt tillkännagivande,
som står helt i överensstämmelse
med vad ett enhälligt konstitutionsutskott
tidigare framhållit, nämligen
att det är av vikt att inga sådana bisysslor
får förekomma utan att tillstånd
härtill givits av regeringen.

Om det i sex å sju år har varit känt att
ämbetsmännen har innehaft uppdrag,
som kunnat inverka på deras arbete i
byggnadsstyrelsen, så är det givetvis av
stor vikt att man i departementet håller
sig underrättad om förhållandena. Därför
har vi, herr talman, velat påtala det
anmärkningsvärda i vad som här har
förevarit.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Konstitutionsutskottet
gjorde 1961 ett påpekande, som hade

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

formen av ett tillkännagivande, rörande
bisysslorna inom byggnadsstyrelsen. Orsaken
till att man började forska i denna
fråga vill jag minnas var några artiklar
i tidningen Expressen, i vilka det
påtalades att ett stort antal tjänstemän
inom byggnadsstyrelsen innehade bisysslor
utan att tillstånd härtill i vederbörlig
ordning meddelats av Kungl.
Maj :t.

Jag skall emellertid gärna erkänna,
att efter dessa tidningsartiklar och sedan
utskottets tillkännagivande publicerats
har förhållandena förbättrats i mycket
hög grad och vederbörande statsråd
har vidtagit en rad åtgärder. Framför
allt har man blivit mera restriktiv
med tillstånden att inneha bisysslor i
alltför stor omfattning. Så långt är allt
gott och väl.

Den fråga vi i dag diskuterar rör inte
heller bisysslorna i byggnadsstyrelsen
i och för sig och vad statsrådet Skoglund
i det fallet har vidtagit för åtgärder
sedan utskottets tillkännagivande offentliggjorts,
utan här gäller det i vad
män statsrådet har ägt kännedom om de
förhållanden som påtalats. Utskottet har
först i år haft tillgång till ett alldeles
nytt material, nämligen justitieombudsmannens
på sommaren 1962 publicerade
utlåtande om dessa frågor. JO hade bl. a.
att pröva frågan eventuellt åtal eller annan
åtgärd mot vissa av dessa tjänstemän.

De uppgifter, som har framkommit
vid justitieombudsmannens utredning,
var delvis kända för utskottet och kända
i största allmänhet, men en hel del av
uppgifterna var inte tillgängliga. Utskottet
har därför velat ta upp denna
fråga och granska den i belysning av
de resultat, som JO-utredningen har givit.
Enligt min mening kan man inte
säga att decharge har vunnits för statsrådet
beträffande hans tidigare uraktlåtenhet
att ingripa, då det borde ha varit
känt för honom att missförhållanden
förekommit. Jag vill i sammanhanget
påpeka, att 1956 års statsrevisorer fäste

uppmärksamheten på dessa missförhållanden.
De borde redan av den anledningen
på ett långt tidigare stadium ha
varit kända i departementet.

Men om man läser JO-promemorian
finner man i uttalanden av en lång rad
tjänstemän — även tjänstemän som inte
är direkt beskyllda för att ha innehaft
bisysslor — hur den ene efter den andre
konsekvent säger ifrån att departementet
borde ha haft kännedom om dessa
förhållanden. Utskottsminoriteten •—
de ledamöter som har velat föreslå utskottet
att göra ett tillkännagivande i
denna fråga — har bibringats den bestämda
uppfattningen, att departementet
i största allmänhet och framför allt
vederbörande statsråd själv faktiskt hade
kännedom om förhållandena, även
om man av olika skäl inte ville ingripa.
Studerar vi detta ärendes historia,
finner vi att det är alldeles uppenbart
att man långt tidigare, innan den nuvarande
kommunikationsministern tillträdde
sitt ämbete, i viss mån hade sett
genom fingrarna beträffande denna
praxis, därför att man menade att det
inte går att få tillräckligt kvalificerade
tjänstemän om man inte medger att de
har vissa bisysslor, trots att detta rent
formellt står i strid med bestämmelserna
om tillstånd hos Kungl. Maj :t för innehav
av privata uppdrag.

Denna dokumentation, som förelåg i
justitieombudsmannens utlåtande, har
varit vägledande för utskottsminoriteten,
när den ännu en gång för riksdagen
tillkännagivit sin mening om vad som
bär förevarit i denna fråga, särskilt med
tonvikt på statsrådets uraktlåtenhet att
ingripa trots att han måste ha känt till
en hel del av dessa förhållanden.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Låt mig först konstatera
att den kritik som i reservationen framföres
mot kommunikationsministern inte
avser granskningsåret 1962. Någon
precisering av tiden ges inte, men det
förefaller som om reservanterna åsyf -

Oasdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

lade tiden 1957—1960. Enligt konstitutionsutskottet
har decharge redan beviljats
för denna tid.

Såsom redan har påpekats behandlade
konstitutionsutskottet 1961 de förhållanden,
som rådde i byggnadsstyrelsen,
och uttalade därvid vissa synpunkter
på det s. k. extraknäcket. När utskottet
behandlade frågan hade man tillgång
till justitieombudmannens material, som
gav information angående omfattningen
av extrauppdrag inom byggnadsstyrelsen
men även redovisning för i vilken
omfattning de anställda sökt och
inte sökt tillstånd att ha dessa extrauppdrag.
I materialet fanns dessutom en redovisning
för byggnadsstyrelsens förklaring
till och försvar för sin eventuella
underlåtenhet. Vid detta tillfälle förelåg
alltså så mycket av fakta i målet, att det
var möjligt att bedöma huruvida statsrådet
under den gångna tiden hade uraktlåtit
något som han rimligen bort
göra.

Vad är det som har hänt efter vårmånaderna
1961? Justitieombudsmannen
offentliggjorde sommaren 1962, några
veckor före valrörelsens början, sitt
utredningsmaterial. Där fanns de uppgifter
som jag tidigare erinrat om, men
dessutom det försvar som vissa tjänstemän
i byggnadsstyrelsen anförde för
att de icke i vederbörlig ordning hade
sökt dispens för sina extrauppdrag.

.lag vill inte uttala mig om sanningshalten
i dessa uttalanden utan bara helt
allmänt konstatera att tjänstemännen
tydligen haft en underbar förmåga att
kollektivt glömma vissa saker men samtidigt
lika stor förmåga att komma ihåg
att anföra en synpunkt som var gemensam
för dem, nämligen att de trodde
sig veta att man inom kommunikationsdepartementet
— lägg märke till det:
kommunikationsdepartementet •—• ägde
kännedom om att tjänstemännen utan
tillstånd hade extrauppdrag.

Nu är det väl ändå rätt anmärkningsvärt
— om man skall använda det uttrycket
i en decliargedebatt — att reser -

vanterna använder såsom bevis vad
tjänstemän, som står inför hotet av åtal,
anför till försvar för sin underlåtenhet
att begära dispens för extrauppdrag.

Jag tror emellertid, herr talman, att
meningsskilj aktigheterna i sak i denna
fråga egentligen är rätt små. Jag tror att
vi alla är överens om att statstjänstemännen
liksom andra medborgare i vårt
fria land i princip skall ha rätt till att
efter eget gottfinnande utnyttja sin fritid.
Jag tror att vi också är överens om
att det många gånger är av stort värde
för samhället att man för uppdrag av
offentlig — ja, även av privat — karaktär
kan utnyttja statstjänstemannens
kunskaper och speciella erfarenheter.
Kanhända vi kan vara eniga på ytterligare
en punkt, nämligen att en alltför
stark begränsning av statstjänstemännens
rätt att motta privatuppdrag kan
medföra svårigheter att rekrytera och
behålla de mest dugliga tjänstemännen
i statsförvaltningen.

Ett par mycket bestämda reservationer
måste dock göras. För det första får
omfattningen av bisysslorna inte bli så
stor, att dessa menligt inverkar på vederbörandes
möjligheter att på ett nöjaktigt
sätt klara sin statliga tjänst. För
det andra får arten av bisysslorna inte
vara sådan, att allmänheten kan misstänka
att obehöriga intressen kan spela
in vid tjänstens utövande. Här kommer
alltså in frågan om förtroendet för myndigheterna
och den enskildes rättssäkerhet.

För att säkerställa att dessa båda krav
blir tillgodosedda måste myndigheterna
känna till vilka extrauppdrag som tjänstemännen
har. Det är mot denna bakgrund
som bestämmelser utfärdats i syfte
att fastställa skyldighet för den enskilde
tjänstemannen att söka tillstånd
för dessa bisysslor. Alla är väl överens
om att dessa bestämmelser också skall
följas.

Frågan om statstjänsts förenande med
andra befattningar eller uppdrag är inte
ett spörsmål som helt plötsligt dök upp,

60 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

när herr Gösta Skoglund från Umeå på
våren 1957 blev statsråd. Det är i stället
en mycket gammal fråga. Tidigare
var det närmast en regel inom statsförvaltningen,
att befattningshavarna för
att kunna få en rimlig inkomst samtidigt
uppehöll flera tjänster. För 107 år
sedan infördes emellertid en regel, som
förbjöd förenande av två eller flera ordinarie
tjänster. Frågan om de privata
uppdragen har vid åtskilliga tillfällen,
inte minst under början av detta sekel,
varit föremål för debatt i riksdagens
kamrar.

Jag kan tillmötesgå reservanternas
önskemål att vi skall föra tillbaka debatten
till en tidpunkt före det nu aktuella
granskningsåret, även om konstitutionsutskottet
anser att decharge bar
getts statsrådet Skoglund beträffande
handläggningen av dessa ärenden. Detta
att decharge vunnits är för övrigt en
uppfattning, som icke delas enbart av
socialdemokraterna och centerpartisterna
i konstitutionsutskottet. .Tåg erinrar
mig att högerns ledande partiorgan
Svenska Dagbladet i sin pressrond under
fjolårssommaren kommenterade ett
uttalande i denna fråga så, att konstitutionsutskottet
redan har behandlat frågan
och därför inte kan ta upp den igen.
Denna mening är vi socialdemokrater
och centerpartister alltså inte ensamma
om. För att inte reservanternas bedömning
skall få stå oemotsagd skall jag,
som jag nämnde, dock gå med på att
föra debatten tillbaka något i tiden.

Åtminstone sedan år 1922 har beträffande
byggnadsstyrelsens ordinarie befattningshavare
gällt, att de måste ha
tillstånd för att åta sig privata arkitektuppdrag.
Generaldirektören har hela tiden
haft skyldighet att hos Kungl. Maj :t
söka sådant tillstånd. För övriga högre
tjänstemän var byggnadsstyrelsen tillståndsgivande
myndighet fram till år
1939. Detta år överflyttades prövningen
till Kungl. Maj :t i fråga om byggnadsråden
och några av de övriga högre
tjänstemännen. Generaldirektörer un -

der tiden 1924—1957 var herrar Tengbom
och Wejke. Båda bedrev privat arkitektverksamhet
i betydande omfattning,
såsom det nu visat sig utan att inneha
vederbörligt tillstånd. Detsamma
gjorde ett stort antal byggnadsråd. Låt
mig alltså slå fast, att generaldirektörer
och byggnadsråd i betydande omfattning
sedan 1922 bedrivit privat verksamhet
utan vederbörligt tillstånd.

Sedan 1922 har vi haft 16 kommunikationsministrar
i vårt land, av vilka
exakt hälften varit socialdemokrater
och den andra hälften tillhört de borgerliga
partierna. Det minsta ansvaret
faller ingalunda på de statsråd som suttit
i början av denna långa period och
som tolererat ett författningsstridigt
system, vilket låtit dessa privatuppdrag
genom praxis framstå för den enskilde
befattningshavaren som i varje fall moraliskt
tillåtna.

1939 genomfördes emellertid en klar
skärpning av bestämmelserna både i avlöningsreglementet
och i instruktionen
för byggnadsstyrelsen. Kommunikationsminister
mellan 1939 och 1944
var herr Gustaf Andersson i Rasjön,
folkpartiets dåvarande ledare. Hur följde
han upp de skärpta bestämmelserna,
om vi nu skall syssla med sådant som
ligger före det i dag aktuella granskningsåret?
Han borde väl ha sett till att
de nya reglerna efterlevdes i praktiken.
Därav blev emellertid intet. I stället utnämnde
han dåvarande privatpraktiserande
arkitekten Wejke till byggnadsråd.
Hr Wejke fortsatte sin privatpraktik.
Och jag kan inte finna i konstitutionsutskottets
protokoll, herr von Friesen,
att någon av ledamöterna av konstitutionsutskottet
vid denna tidpunkt
fann anledning till klander.

Låt mig emellertid betona, herr talman,
att det är inte i avsikt att kritisera
tidigare statsråd eller förutvarande
eller nuvarande ledamöter av konstitutionsutskottet
som jag dragit upp detta.
Det är i stället för att slå fast, att en senare
tids kommunikationsministrar har

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

ärvt ett klandervärt system mot vilket
det i dag, när systemet tillhör det förgångna,
är lätt att vara kritisk. Men nog
förefaller det ändå orimligt att den departementschef,
som verkligen gripit sig
an med problemen om extrauppdrag i
byggnadsstyrelsen, skall prickas för det
arv han har tagit efter tidigare kommunikationsministrar
av växlande partifärg.

Redan ett år efter sitt tillträde av ämbetet
genomförde statsrådet Skoglund
en strängare praxis i de fall då arkitekter
sökte tillstånd att åtaga sig extrauppdrag.
Sedan en huvudstadstidning
är 1960 slagit larm —- jag tror inte det
var Expressen utan Dagens Nyheter,
och jag vill för övrigt gärna ge tidningen
en eloge för denna insats — utfärdades
ny instruktion för byggnadsstyrelsen
med nya och klara regler rörande
extrauppdragen. JO har tidigare uttalat
sin tillfredsställelse med dessa regler,
och om jag förstod herr von Friesen
rätt var även han nöjd inte bara med
reglerna utan även med tillämpningen
av dessa.

På förslag av statsrådet Skoglund har
byggnadsstyrelsen upprustats. Betydande
löneförbättringar har genomförts
för vederbörande tjänstemän, något som
väl ändå i realiteten betyder att behovet
av extraknäck på det hållet reduceras.

Varje objektiv bedömare måste medge,
att ingen kommunikationsminister
före herr Skoglund har varit så aktiv
då det gällt att motarbeta extrauppdragen.
Jag erkänner villigt vilken betydelse
det har haft att tidningarna på
sätt som skedde 1960 tog upp denna
fråga. Men man kanske också skall säga,
att ingen har heller blivit så hårt kritiserad
som herr Skoglund på denna
punkt. Jag har faktiskt svårt att frigöra
mig från misstanken, att angreppen på
herr Skoglund 1962 — som stod i motsats
till den saklighet med vilken vi
kunde behandla frågan 1961 — i viss
mån hängde samman med att JO-betänkandet
kom just i inledningen av en

valrörelse. Jag ser den föreliggande reservationen
i viss utsträckning som en
uppföljning av vad som hände under
1962.

Fn av reservanterna sade att herr
Skoglund borde genom att granska
handlingarna i plane- och byggnadsärenden
ha kommit underfund med att
en del tjänstemän hade dessa uppdrag
utan tillstånd. Men i praktiken avgörs
nog inte ärendena i departementet på
sådant sätt att det är möjligt ens för den
mest nitiske kommunikationsminister
att på denna väg komma till klarhet
härvidlag. Jag har blivit upplyst om att
vid föredragning av planeärenden koncentrerar
man sig av tidsskäl — och
det är för övrigt helt naturligt — till det
väsentliga. En demonstration av hela
planförslaget förekommer bara i speciella
fall, och vem som har upprättat planerna
talar aldrig den föredragande om,
eftersom det är något för sakfrågan fullständigt
ovidkommande. Och jag skulle
inte tro att herrar reservanter är inne
på den tankegången, att det är viktigt
att statsrådet vid prövningen verkligen
skall se efter vem som har upprättat
handlingarna.

Jag vill konstatera, att det finns
ingenting i JO-materialet som styrker
påståendet att kommunikationsministern
har uppmärksammats på problemet,
innan tidningarna slog larm i samband
med vad som uppdagades i anslutning
till operabygget. Däremot är det
väl alldeles uppenbart, att vissa tjänstemän
i kommunikationsdepartementet
har känt till dessa förhållanden men
tydligen inte fört det vidare.

Det har sagts att det skulle ha förekommit
graverande utsagor i ett uttalande
av hyggnadsrådet Snellman. Jag
har vid noggrann upprepad läsning av
hans inlägg inte kommit fram till annat
än att han vid kontakt med en numera
avliden expeditionschef i kommunikationsdepartementet
fått beskedet att det
var nödvändigt att skaffa tillstånd för
dessa extra uppdrag.

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

Konstitutionsutskottets majoritet har
sålunda funnit för det första, att decharge
beviljats för den eventuella underlåtenhet
som här kan föreligga, och
för det andra, att inget klander kan riktas
mot den kommunikationsminister
som i motsats till sina femton företrädare
sedan 1922 verkligen har sett till
att rimliga förhållanden äntligen åstadkoms
på detta område.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! I sin plädering gör herr
Andersson i Linköping gällande, att
man inte har rätt att fästa alltför stort
avseende vid vad som sägs av personer
som är angripna och kan känna sig kritiserade
och som eventuellt kan ställas
under åtal. Det är nog en sanning med
mycket stor modifikation. I promemorian
från JO finner man att samma
konstateranden gjorts av åtskilliga högre
tjänstemän inom departementet som
inte kunnat ha någon nytta eller lida
skada därav. Chefen för byggnadsstyrelsens
administrativa byrå har förklarat,
att han tagit för givet att det för kommunikationsdepartementet
var känt att en
viss generaldirektör hade en av landets
största arkitektbyråer. En av dem vilkas
verksamhet särskilt påtalats har just
gjort gällande, att man inom departementet
borde ha lagt märke till den förteckning
över utförda arkitektarbeten
som han fogade till sina ansökningshandlingar
när han 1957 sökte tjänst
som byrådirektör vid styrelsen.

Men det mest väsentliga förefaller
vara det uttalande som gjorts av den
nuvarande generaldirektören och chefen
för byggnadsstyrelsen, som ju inte
är arkitekt. Han säger att man inom
departementet sedan länge torde ha
känt till att Snellman och andra arkitekter
bedrev privat verksamhet.

Jag tror därför att bevisningen i det
här fallet är ganska fullgod och att vad
som sagts inte bara får tas som uttalanden
från personer som till varje pris
vill freda sig mot åtal.

Herr Andersson i Linköping tog också
upp frågan, huruvida tjänstemännen
inte borde ha rätt till en viss fri verksamhet
vid sidan av den offentliga
tjänsten. Jag tror visst att man vid en
prövning skulle kunna finna, att man
inte bara bör tillåta utan även kan anse
det lämpligt att tjänstemännen får inneha
vissa privatuppdrag; de kan förkovra
sig inom sitt yrke genom att fortfarande
i någon män utöva det, vilket
kan vara till gagn för ämbetsutövningen.
Men vad som i detta fall bär påtalats
är att vederbörande tjänstemän
uraktlåter att såsom författningarna föreskriver
till Kungl. Maj:t inkomma
med begäran att få behålla dessa uppdrag.
Det är Kungl. Maj:t som skall
pröva dessa saker, vare sig det gäller
mindre eller större uppdrag, och det
är det man har uraktlåtit.

Herr Andersson i Linköping kom in
på en hel råd resonemang om tidigare
ansvar, och snuddade till och med vid
tanken att tidigare konstitutionsutskott
bär ett ansvar, eftersom de inte påpekat
denna sak. Det ansvaret får konstitutionsutskottets
ledamöter dela en för
alla och alla för en. Det finns ingenting
i vår författning som säger, att det bara
är representanterna för oppositionen
som skall komma med anmärkningar.
Samma skyldighet föreligger för regeringspartiets
ledamöter, och den kritiken
drabbar alltså samtliga ledamöter
av konstitutionsutskottet. Men vi har
ju att bedöma mellan 50 000 och 60 000
regeringsärenden, och då kan det hända
att man förbiser ett och annat; med
de former under vilka dechargegranskningen
sker ar det inte möjligt att observera
allt.

Men jag fastslår som ostridigt, att det
finns ett dokument som påtalar dessa
förhållanden och som borde ha varit
känt för kommunikationsministern. Det
är statsrevisorernas uttalande 1956. Detta
uttalande borde ju ha studerats i
departementet och borde äga vitsord
före uttalanden i tidningar. (Jag skall

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. av befattningshavare hos

gärna göra den rättelsen, att det inte
var Expressen utan Dagens Nyheter
som slog larm; jag missminde mig på
den punkten.) Men det bör inte vara
så, att det enbart är uttalanden i tidningar
som skall beaktas inom departementet,
utan riksdagens egna uttalanden
bör också beaktas.

Till slut kan jag inte underlåta att
göra den mera allmänna reflexionen,
att den rentvättning av statsrådet som
regeringsanhängarna inom utskottet
försöker göra, inte framställer statsrådet
som om han uppträdde vare sig
med kraft eller klarhet. Majoriteten vill
ju göra statsrådet Skoglund inte bara
blind och döv utan även partiellt förlamad
där han irrar omkring i sitt
departement utan att äga kännedom om
de viktiga ting som tilldrar sig där.
Inom oppositionen däremot — jag kan
bara tala för mig själv —- bär man
den uppfattningen, att det nog är sannolikt
att statsrådet känt till både det
ena och det andra men att han av
samma skäl som gällt för tidigare statsråd
inte gärna velat röra 1 denna sak,
ty då kunde man riskera att tjänstemännen
lämnade sin tjänst och helt ägnade
sig åt privat verksamhet. Såsom oppositionen
framställer det blir bilden av
statsrådet mera sympatisk och mänsklig,
även om det naturligtvis inte fritar
honom från ansvaret att ha sett till att
dessa uppdrag anmälts för prövning
inom departementet, när de blev så
pass kända.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Utskottets talesman herr
Andersson i Linköping hävdade att
statstjänstemannen skall få ha bisysslor,
men det är inte detta som man har
anmärkt på. Vad statsrevisorerna redan
för 40 år sedan anmärkte på var
att vederbörande, anställda i byggnadsstyrelsen,
hade privata uppdrag som de
sedan å tjänstens vägnar skulle ta ställning
till. Det är den frågan som har va -

byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

rit aktuell i riksdagen under denna
långa tid. Nu kan man också säga att
det är rätt anmärkningsvärt, om en anställd
i byggnadsstyrelsen har så mycket
extrauppdrag — som i ett fall har hänt
— att hans inkomster går över 100 000
kronor om året. Man kan fråga, om
statsintresset ar betjänt av bisysslor
av den arten, även om det skulle vara
svårt att få arkitekter. Det beklagliga i
detta är emellertid just att vederbörande
i byggnadsstyrelsen många gånger
har fått ta ställning till .förslag från en
privat arkitektbyrå, vilka han själv
bär varit med om att utarbeta. Och,
herr Andersson i Linköping, jag trodde
att det var en enhällig uppfattning, att
man borde reagera mot sådant.

Sedan säger herr Andersson i Linköping,
att man inte kan begära av
kommunikationsministern att han skall
titta på alla dessa handlingar, som föredrages
av honom underlydande befattningshavare.
Men var inte herr Andersson
i Linköping själv med 1961,
när utskottet skrev, att vederbörande
departementschef skall utöva en allmän
uppsikt över förhållandena? Hur
skall kommunikationsministrar kunna
utöva eu allmän uppsikt över förhållandena,
om de inte får se de akter det
gäller? Då blir ju uttalandet från år
1961 fullkomligt orimligt.

Men statsråden har sitt konstitutionella
ansvar; det är ju statsråden som
är ansvariga. Herr Andersson i Linköping
drar in föregående konstitutionsutskott
i debatten, men det gäller ju
inte att bevilja decharge åt konstitutionsutskottet
—- det brukar inte riksdagen
göra — utan det gäller att bevilja
decharge åt vederbörande statsråd. Sådana
är reglerna.

Vidare säger herr Andersson, att
statsrådet Skoglund inte kunde ha vetat
hur det förhöll sig och att man
inte skall fästa så stort avseende vid
JO:s yttrande. Ja, men så mycket är
uppenbart, ärade kammarledamöter, att
det varit en uppvaktning ii december

64 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 19G3 fm.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

1957 och en uppvaktning 1959 för statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet.
Redan 1957, ett halvt år
efter det att statsrådet tillträtt sin
befattning, ägde alltså den första uppvaktningen
rum, vilket framgår av JO:s
ambetsberättelse.

Det är också en allvarlig sak att
säga, att man inte alltid bör ta för gott
vad kända personer säger i en rättegångsförhandling.
Det är dock fråga
om en JO-skri velse, som bär gått till
riksdagen och som vi bygger på. Jag
tror, herr talman, att det är all anledning
— vilket även utskottet självt tidigare
har sagt —- att beakta de allvarliga
missförhållanden som här bär rätt.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! När konstitutionsutskottet
1961 skrev att vederbörande departementschef
borde utöva en allmän
uppsikt över dessa förhållanden, så
tror jag att det knappast var någon
mer än herr Braconier som i detta lägger
in att statsrådet Skoglund skulle
granska arkitektnamn på varje plankarta
vid behandlingen i kommunikationsdepartementet.

Vad beträffar herr von Friesens inlägg
och hans försök att framställa
vissa svar till justitieombudsmannen
som någonting annat än eu önskan från
vederbörande att freda sig för ett eventuellt
åtal, iså vill jag ändå •— i motsats
till hem von Friesen — påstå, att
chefen för den administrativa byrån i
viss utsträckning var hotad av åtal.
Chefen för den administrativa byrån
är — om jag inte missminner mig —
den som närmast under generaldirektören
är ansvarig för att vederbörande
tjänstemän skaffar sig tillstånd att inneha
eventuella extrauppdrag.

Sedan bär herrarna, av skäl som
kanske är rätt naturliga, mycket lätt
för att vara mindre pregnanta i sin
framställning. Man blandar gärna ihop
kommunikationsdepartementet med

kommunikationsministern personligen;
man säger att i departementet var det
länge känt o. s. v. och sätter likhetstecken
mellan departementet och departementschefen,
vilket är oriktigt.
Man säger, att det måste ha varit känt
att vissa tjänstemän hade privata uppdrag.
Ja, det är väl inte något märkligt
i detta. Det är här inte fråga om
huruvida de hade privata uppdrag eller
inte, utan det är fråga om huruvida
de hade tillstånd att inneha dessa privata
uppdrag.

Vad sedan beträffar konstitutionsutskottets
ansvar vill jag säga att jag inte
anser att vi skall springa ifrån detta.
Jag bär bara velat konstatera, att vi
bär haft missförhållanden inom byggnadsstyrelsen
ända sedan 1922 utan att
konstitutionsutskottet tidigare under
dessa 41 år har angripit någon av de
sexton kommunikationsministrar, som
under denna långa tid bär varit ansvariga
för departementets skötsel.

Jag ställer då frågan: Är det ett riktigt
förfaringssätt att några år efter det
att en kommunikationsminister verkligen
sett till att dessa missförhållanden
försvinner då rikta kritik mot denne
för de underlåtenheter, som begåtts
under tidigare år?

Sedan kan herr von Friesen naturligtvis
diskutera hur idealet av ett statsråd
bör vara. Herr von Friesen upprepar
vad som under valrörelsen skrevs
i tidningarna om statsråd som var både
blinda och döva. Idealet av ett statsråd
är enligt min uppfattning inte en
person, som tar som sin främsta uppgift
att spionera inom de olika verken
för att frå fram huruvida de ansvariga
verkscheferna ser till att de regler och
bestämmelser som gäller verkligen följs.
Men det är självklart — och det har
jag aldrig bestritt — att om det kommer
till statsrådets kännedom att givna
instruktioner och bestämmelser inte
följes, är det statsrådets skyldighet att
ingripa. Det är ju detta som statsrådet
Skoglund bär gjort.

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 65

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Anledningen till att jag
blandar mig i denna debatt är att jag
har reagerat emot att man efter vad
som bär hänt så hårt attackerar statsrådet
Skoglund. Det är allom bekant
att han har gripit in på detta område.
Därom ger konstitutionsutskottets memorial
klar kännedom. Men ändå fortsätter
man att attackera statsrådet
Skoglund och man gör det väsentligen
från två utgångspunkter.

Den ena är att såsom herr von Friesen
har gjort här i debatten förklara,
att statsrådet måste ha vetat om de
missförhållanden som bär rått inom
byggnadsstyrelsen. Detta påstående stöder
reservanterna på en enligt min mening
mycket svag dokumentation. Man
åberopar att ämbetsmännen inom byggnadsstyrelsen
förklarat att de har uppfattat
saken på det sättet, att man inom
departementet borde ha haft kännedom
om deras bisysslor. I denna deklaration
använder man uttrycket borde,
men när herr von Friesen drar sina
slutsatser, ändrar han detta borde till
måste. Ämbetsmännen utgår ifrån att
man borde ha haft kännedom om saken
inom departementet; herr von Friesen
menar att statsrådet Skoglund måste
ha haft kännedom om saken. Det ligger
en väsentlig skillnad i dessa påståenden,
och jag anser att det är en svag
dokumentation att göra på det sättet.

Det andra skäl som åberopas här är
att man inom departementet har tagit
del av plankartor och annat material,
som arkitekter och anställda inom byggnadsstyrelsen
gjort upp på sin fritid.
Jag har suttit och funderat litet över
denna granskning. När man i kommunala
sammanhang blir förelagd sådana
ärenden, granskar man säkerligen mycket
noggrant det inkomna materialet.
Man ser också vem som har gjort planskisserna
och plankartorna, men för
att härav dra den slutsatsen, att vederbörande
bär haft uppdrag på sin fritid

som han inte erhållit tillstånd att ha,
måste man väl också känna till vilka
uppdrag som vederbörande har beviljats
rätt att inneha.

Men man går ett steg längre i sin kritik
av statsrådet Skoglund och det är
den andra utgångspunkten. Man säger
att han borde ha känt till förhållandena.
Ja, det är ett märkligt påstående.
Det förutsätter att statsrådet i detalj
skall följa de centrala ämbetsverk som
lyder under departementet, och det är
egentligen på denna punkt som jag här
vill ta upp en diskussion, ty i Sverige
bär vi alltid hävdat att de centrala ämbetsverken
skall ha en relativt självständig
ställning i förhållande till departementen.
De krav på departementschefen
som kritikerna här ställer innebär,
att han i detalj skall blanda sig i
förhållandena inom de centrala ämbetsverken.
Enligt min mening är det felaktigt.
Den självständighet som kännetecknar
de centrala ämbetsverken representerar
ett värde, som man inte bör
skjuta åt sidan genom att man, för att
ett statsråd inte skall få anmärkning
vid dechargegranskningen, kräver att
han i detalj skall syssla med deras angelägenheter.

Men om man driver den linjen, att
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
borde ha känt till
dessa förhållanden genom att själv i detalj
granska dem inom byggnadsstyrelsen,
faller den anmärkningen tillbaka
på de statsråd som innehaft befattningen
ända från den tidpunkt som herr
Andersson i Linköping pekat på, nämligen
början av 1920-talet. Då måste
man väl också fråga sig: Borde exempelvis
inte herr Andersson i Rasjön ha
ingripit? Om man av statsrådet Skoglund
begär att han i detalj skulle känna
till förhållandena, borde man ju
även begära detta av tidigare kommunikationsministrar
och då skulle man
ha framställt anmärkningarna tidigare.
Jag är inte i den situationen att jag

3 — Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

66 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. av befattningshavare hos byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

haft någon möjlighet att göra detta, men
de som suttit länge i riksdagen har
haft möjlighet därtill, om de ansett att
statsrådet hade bort känna till frågorna
i detalj.

Låt mig slutligen, herr talman, få ta
upp frågan om huruvida man skall diskutera
vad som skett under tidigare år
eller inte, d. v. s. under de år för vilka
decharge redan är beviljad. Det är klart
att det kan komma fram nytt material.
Den samtidshistoriska forskningen ger
oss ofta nytt material. I anslutning till
det inlägg av mera principiell art, som
herr Braconier gjorde i början av dechargediskussionen,
vill jag säga att
det är alldeles uppenbart att genom
historisk forskning kan material framkomma,
som ställer tidigare händelser i
nytt ljus. På grundval av detta material
kan politiska diskussioner om det förgångna
uppstå. Men måste man inte
hålla fast vid att dechargegranskningen
avser det närmast föregående året och
inte år som ligger långt tillbaka i tiden.
Låt mig göra en jämförelse, som åtminstone
för de flesta av oss är mycket
naturlig. Inom föreningslivet har vi
också att granska det gångna verksamhetsåret.
Men vi nöjer oss då med det
senast gångna året. Vi tar inte upp tidigare
års förvaltning av styrelsen till behandling
utan håller oss till det gångna
året, ty för tidigare år har vi redan beviljat
ansvarsfrihet. Nu tillämpar vi delvis
andra former i detta fall, och jag
hoppas att så småningom få tillfälle att
diskutera dessa former med herr Braconier
sedan jag även har läst författningsutredningens
motiveringar. Men
om man fullföljer jämförelsen står det
väl ändå klart, att vi måste hålla oss
till vad som har skett under det gångna
året. Har vi varit i den situationen, att
vi inte haft tillgång till material som
senare blivit känt, får vi finna oss i
detta, men vi har att bevilja decharge
enbart på grundval av de protokoll med
bilagor som gäller granskningsåret och
som vi haft att läsa.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det var en mycket viktig
sak som herr Johansson i Trollhättan
glömde när han diskuterade denna
fråga. Med hänsyn till den glömskan
kan jag förstå hans synpunkt. Han
glömde nämligen att det förekommit
uppvaktningar — inte inför kommunikationsdepartementet
utan för kommunikationsministern
— 1957 och 1959.
Det går ju inte att i detta fall skylla
från sig och hänvisa till andra befattningshavare
än den, inför vilken uppvaktningen
göres. En uppvakning inför
statsrådet själv kan inte vara denne
obekant.

Sedan blir herr Johanssons resonemang
av intresse när författningsutredningens
motiveringar föreligger. Konstitutionsutskottet
uttalade emellertid 1961,
att vederbörande statsråd skall hålla eu
allmän uppsikt över de till departementet
hörande myndigheterna. När herr Johansson
skall konkretisera själva sakfrågan
säger han: Ja, även om det gäller
godkännande av regeringsärenden, alltså
i detta fall arkitektuppdrag, kan inte vederbörande
departementschef veta någonting
om dem, ty det är honom underlydande
tjänstemän som handlägger sådana
ärenden. Har man den uppfattningen
om den konstitutionella kontrollen,
glömmer man bort de regler som vi
har att gå efter, nämligen att den konstitutionella
kontrollen skall utövas gentemot
vederbörande departementschef.
Det är förutsättningen för konstitutionsutskottets
granskning. Jag minns att dåvarande
försvarsminister Sköld många
gånger under andra världskriget fick ta
på sig ansvaret och bli utsatt för mycket
hårda angrepp i fall, där han säkert oftast
helt byggde på så att säga militärernas
uppgifter. Han kunde inte ha vetat
om hur det gick till på exempelvis den
ena eller den andra flygplatsen. Vi hade
exempelvis långa debatter om Lekvattnet.
I de debatter, som han hade, sade
inte herr Sköld att han blivit vilseledd
eller att han byggde på uppgifter från

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. av befattningshavare hos

vederbörande tjänsteman som eventuellt
lurat honom. Nej, han tog det fulla ansvaret.
Såvitt jag vet har också statsrådet
Sven Andersson tagit detta ansvar
i motsvarande debatt.

Herr Johansson i Trollhättan får inte
glömma, att det är statsrevisorerna som
påtalat vikten av att man håller en sådan
uppsikt som konstitutionsutskottet
krävde 1961. Den konstitutionella
granskningen skulle förlora all betydelse,
om vederbörande statsråd bara skulle
kunna säga att han inte känner till
saken i fråga, trots att det gäller regeringsbeslut
som återfinns i de protokoll
som utskottet haft tillgång till.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag är alldeles överens
med herrar Andersson i Linköping och
Johansson i Trollhättan om att våra
statsråd inte skall uppträda som någon
sorts spioner i ämbetsverken. Det tillkommer
inte dem att göra detta, över
huvud taget är hela vår förvaltning
uppbyggd på sådant sätt, att det bör
anses orimligt att de gör något dylikt.

Men om det inträffar att missförhållanden,
i detta fall uraktlåtenhet att anmäla
innehav av bisyssla, uppdagas är
det väl statsrådets skyldighet att iaktta
en skärpt uppsikt. Jag vill här också
hänvisa till det dokument som förelåg
1956, nämligen 1955 års statsrevisorers
uttalande om bisysslorna. Deras undersökning,
som hade karaktären av stickprovsundersökning,
visade att mer än
20 procent av de tjänstemän som innehade
bisysslor av det slag som kräver
tillstånd saknade dylikt. Revisorerna
framhöll bl. a.: »Det vill förefalla revisorerna,
som om myndigheter i fall,
då tillstånd ej meddelats, stundom måste
ha haft kännedom om tjänstemäns
bisysslor.»

Detta är ett av de grundläggande dokumenten
för bedömning av huruvida
vederbörande statsråd kände till dessa
missförhållanden eller inte. Om det skall
vara någon mening med statsrevisorer -

byggnadsstyrelsen innehavda bisysslor

nas verksamhet — det rör sig ju här
om riksdagens egna förtroendemän —
borde också dessa uttalanden läsas i departementen
och efterföljas. Det hade
varit naturligt om den tillträdande kommunikationsministern,
när han hade
kännedom om 1956 års riksdags revisionsberättelse,
också hade gjort en undersökning
för att se efter hur det förhöll
sig inom de förvaltningsgrenar som
låg under hans departement.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Låt mig först med tillfredsställelse
konstatera, att vi tycks
vara överens om att vi fortfarande
skall uppehålla den svenska traditionen
att de centrala ämbetsverken skall vara
relativt fristående och att statsråden
sålunda inte skall spionera på dem.

De två tidigare ärade talarna hänvisade
till statsrevisorernas uttalanden.
Låt mig få fråga: Varför har inte herrarna,
som är framstående ledamöter
av konstitutionsutskottet och som var
det även vid slutet av 1950-talet, tidigare
framställt förslag om anmärkning?
Varför kommer anmärkningen först
1963, sedan statsrådet ingripit?

Jag vill ge herr Braconier en replik
på en enda punkt. Jag är fullt medveten
om det ansvar som grundlagsenligt
åvilar statsråden. Men man kan inte
göra någon ansvarig för saker och ting
som vederbörande inte känner till. Man
har inte kunnat leda i bevis, att statsrådet
Skoglund kände till dessa förhållanden.
Vad man kan säga är att han
borde ha känt till dem. Men då är vi
tillbaka till det som jag tidigare talade
om: kräver man att statsrådet Skoglund
borde ha känt till detta, så måste han
ha fått kännedom om det på grundval
av just den form av spionage på byggnadsstyrelsen
som vi alla anser vara
felaktig.

När det gäller de framtida förhållandena
vill jag påpeka att jag har uppfattat
förslaget från författningsutredningen
på det sättet — herr Braconier får

68 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. riksbankschefens förordnande som postbanksfullmäktig

korrigera mig om jag tagit fel ■— att
konstitutionsutskottet kommer att få ett
färre antal ärenden att granska, av den
enkla anledningen att antalet konseljärenden
kommer att minska betydligt.
Detta gör att konstitutionsutskottet kommer
att få arbeta under bättre betingelser
än nu. Det innebär också, att man
på ett helt annat sätt än nu kan göra
ett statsråd personligen ansvarig, eftersom
det då bara gäller frågor som han
personligen bär att handlägga. Enligt
den nuvarande grundlagen får han ta
ansvaret för alla de frågor som passerar
genom hans departement, även om
han inte kunnat tränga in i alla detaljer.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet endast
för att påpeka att ett felaktigt påstående
från reservanternas sida har
upprepats här från talarstolen. Reservanterna
påstår nämligen att statsrådet
Skoglund uppvaktades av tjänstemän i
byggnadsstyrelsen såväl 1957 som 1959.
Uppvaktningen 1957 skedde emellertid
för den dåvarande expeditionschefen,
som nu inte längre finns i livet. Vid
den uppvaktning, som ägde rum för
statsrådet Skoglund 1959, förekom ingen
allmän överläggning om dessa frågor,
utan syftet med den uppvaktningen från
tjänstemännen var endast att få tillstånd
till nya uppdrag.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Det är givet, herr Johansson
i Trollhättan, att det blir en
helt annan granskning om ärendena
fördelas på ett annat sätt. Jag har tillhört
konstitutionsutskottet endast några
år; jag satt där visserligen också tidigare
ett par år, nämligen 1950 och 1951.
Så fort jag kom in i utskottet begärde
vi emellertid en utredning på denna
punkt. Jag vill inte heller säga annat
än att vi inom konstitutionsutskottet
icke kan hinna med allt. Herr Johansson
vet ju att Östen Undén sagt att det är

omöjligt för oss att av statsrådsprotokollen,
som omfattar över 30 000 ärenden,
bilda oss en uppfattning om alla frågor
som handläggs. Det betydde naturligtvis
mycket för oss att statsrevisorerna påtalade
detta förhållande. Man kan i detta
sammanhang inte tala om spionage, ty
jag avsåg bara de frågor där regeringen
godkänner handlingar med ritningar och
som är regeringsärenden.

Herr Andersson i Linköping säger att
man vid den uppvaktning som nämns
i JO:s ämbetsberättelse inte förde någon
allmän diskussion om dessa frågor. Men
man diskuterade i alla fall frågan om
bisysslorna. Statsrådet Skoglund måste
väl ha uppmärksammat att det förekom
diskussion om dessa bisysslor. Han måste
ha haft intresse av att ta reda på i hur
stor omfattning sådana bisysslor förekom.
Det var ju inte några småsaker.
En generaldirektör tjänade ibland över
100 000 kronor om året på sin privata
verksamhet.

Om det förhåller sig så, som herr Andersson
i Linköping säger, får vi naturligtvis
lägga om hela verksamheten
inom konstitutionsutskottet och begära
helt andra möjligheter än vi nu har. Annars
kan ju statsråden i en mängd frågor
bara säga att de saknar kännedom om
vad som försiggår. Däremot är jag överens
med herr Andersson om att det kan
vara svårt för ett statsråd att ta ansvar
för frågor som inte kommer upp i regeringen.

Ang. riksbankschefens förordnande som
postbanksfullmäktig

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! För inte så länge sedan
ombildade man den sedan många år
existerande postsparbanken till en postbank.
Man ville därigenom markera att
banken skulle få en ställning jämförbar
med övriga kreditinstituts, trots det omfattande
statliga engagemang som ändå
fortfarande skulle bestå. Den nya postbanken
ärvde av postsparbanken tre

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 69

Ang. riksbankschefens förordnande som postbanksfullmäktig

fullmäktige, utsedda av Kungl. Maj:t.
En skulle vara ledamot av riksbanksfullmäktige
och en skulle vara ledamot
av riksgäldsfullmäktige men för den
tredje var kvalifikationerna inte närmare
specificerade. De överfördes från att
vara postsparbanksfullmäktige till att
bli postbanksfullmäktige, och det rörde
sig faktiskt om precis samma personer
som förut. De fick bara sina förordnanden
förnyade.

Det som reservanterna i detta tillkännagivande
har kritiserat är att
Kungl. Maj:t till sådan postbanksfullmäktig,
som skall tas från riksbanksfullmäktige,
har utsett riksbankschefen Per
Åsbrink. Kritiken mot att han valts för
ett sådant uppdrag avser inte på något
sätt hans personliga kvalifikationer. Kritiken
riktar sig mot att Kungl. Maj :t,
då man var bunden att ta en ledamot
av riksbanksfullmäktige, just valde den
som främst är ansvarig för riksbankens
politik, framför allt räntepolitiken. Postbanksfullmäktige
skall nämligen också
handlägga viktiga frågor, bl. a. sådana
som rör räntepolitiken.

Denna fråga blev i viss mån uppmärksammad
i samband med den räntesänkning
som riksbanken senast företog, då
postbanken vägrade att efterkomma de
rekommendationer som iakttogs och att
följa den praxis som tillämpades av
andra motsvarande kreditinstitutioner.
Det är detta faktum som gjort att anmärkningen
mot att just herr Åsbrink
satt som postbanksfullmäktig fått ökad
tyngd. Jag anser fortfarande att det är
mindre lämpligt att han sitter som postbanksfullmäktig.
Jag vill gå så långt
att jag gärna medger, att frågan om postbanksfullmäktige
är av den natur, att
riksdagen bör uppta till förnyad prövning
huruvida man skall bibehålla nuvarande
kvalifikationsbestämmelser. Skall
man ha kvar någon form av speciella
fullmäktige, är det väl inte nödvändigt
att de skall tillhöra de båda nyss nämnda
institutionerna. Jag tror det skulle
vara riktigt att slopa detta villkor.

Vi kan självfallet inte kritisera Kungl.
Maj:t —• i så fall finge man åberopa
§ 107 av regeringsformen — ty Kungl.
Maj :t har otvivelaktigt haft rätt att utse
riksbankschefen till ifrågavarande uppdrag.
Vi reservanter har bara velat ifrågasätta
lämpligheten av den vidtagna åtgärden.

Ilerr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Jag har egentligen begärt
ordet för att betyga vad jag sade
i utskottet, nämligen att jag i mitt hjärta
håller med herr von Friesen och hans
medreservanter på denna punkt. Konstitutionsutskottets
tillkännagivande bör
dock inte användas för framställningar
som borde ha gjorts på annat sätt, främst
genom motioner. Tillkännagivandena får
alltså inte bli substitut för riksdagsledamöternas
aktivitet på andra vägar.

I sak anser jag det vara olämpligt att
riksbankschefen skall sitta som postbanksfullmäktig.
Postbanken är ju numera
en bank som i olika avseenden är
och vill vara jämställd med andra banker.
Att då chefen för centralbanken
skall sitta i ledningen för denna bank
kan inte vara riktigt.

Jag vill också erinra om att konstitutionsutskottet
ägnat rätt mycket arbete
åt den s. k. tvåinstansjäven, som väl
också i viss mån kommer in i bilden i
detta sammanhang.

Det är bestämmelserna som bör ändras.
Man kan enligt mitt förmenande
icke »pricka» ett statsråd som följer de
bestämmelser som finns och som riksdagen
har medverkat till.

Får jag, herr talman, till detta lägga
att det finns anledning till en viss restriktivitet
då det gäller reaktionerna
från konstitutionsutskottets sida, även i
den milda formen tillkännagivande.
Det kan gå inflation och har väl gått inflation
även i detta begrepp. Centerpartiledamöterna
i konstitutionsutskottet
liar i detta ärende liksom i en del andra
följt den mer restriktiva linjen.

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden om statsbidrag åt ungdomsorganisationer

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Reservanterna anmärker
på att chefen för kommunikationsdepartementet
förordnat riksbankschefen
till postbanksfullmäktig. Detta står
dock helt i överensstämmelse med de av
riksdagen godkända bestämmelserna
beträffande vilka som skall utses till
postbanksfullmäktige.

Jag skall inte närmare beröra den historiska
utvecklingen av reglementena i
dessa avseenden —• den har redovisats
ganska utförligt i det föreliggande memorialet,
till vilket jag ber att få hänvisa.
Jag vill endast göra riksdagens ledamöter
uppmärksamma på att det inte
föreligger någon begränsning av Kungl.
Maj :ts fullmakt att bland riksbanks- och
riksgäldsfullmäktige utse någon av de
av riksdagen valda ledamöterna, utan
Kungl. Maj:t har full frihet att välja
bland fullmäktige. Nu har Kungl. Maj:t
till postbanksfullmäktige utsett ledamöter,
som är valda av riksdagen, och jag
tycker därför inte att man kan säga att
regeringen har utnyttjat sin ställning
gentemot riksdagen.

Reservanterna anser att man inte skall
ta i anspråk riksbankschefens sakkunskap
för att tillvarata statens och det
allmännas intresse gentemot enskilda
bankintressen — ty det var ju detta som
skymtade fram mot slutet av herr von
Friesens anförande, där han talade om
att riksbanken skall inta en självständig
ställning. Om jag förstod honom rätt
vände han sig emellertid samtidigt mot
att postbanken i höstas intog en bestämd
ställning gentemot de av övriga banker
utfärdade rekommendationerna. Det var
på den punkten han närmast kritiserade
att riksbankschefen blivit utsedd till
postbanksfullmäktig. Om herr von Friesen
har den uppfattningen kritiserar han
•egentligen riksdagen, som så sent som
1961 behandlade frågan om postbanksfullmäktiges
verksamhet och organisationsfrågorna
över huvud taget. Kritiken
riktar sig därför mot den meningsriktning
som herr von Friesen företrä -

der, eftersom den inte givit sin uppfattning
till känna när riksdagen senast
behandlade denna fråga. Jag har en
känsla av att man från reservanternas
sida resonerar ungefär så att det är
»bättre sent än aldrig». Men inte heller
det kan jag för min personliga de! godkänna.
Vill man få en ändring till stånd
i den gällande ordningen får man använda
sig av det sedvanliga sättet, nämligen
att motionera i ärendet.

Jag vill i varje fall slå fast att uttalandet
av reservanterna att den mest
kompetente är den olämpligaste helt
får stå för reservanternas räkning; i
varje fall kan inte utskottsmajoriteten
dela den uppfattningen.

I sitt inledningsanförande till dagens
dechargedebatt var herr von Friesen
ledsen över att majoriteten inte kunnat
gå med på dessa modesta tillkännagivanden.
Jag tycker det är helt orimligt
att göra någon form av erinran mot
statsrådet Skoglund på grundval av att
han följt av riksdagen godkända bestämmelser
beträffande sammansättningen
av postbanksfullmäktige, allra helst som
det enligt vad jag funnit inte tidigare
gjorts några uttalanden i den riktningen.
De bestämmelser som gäller härrör
från tiden för postbankernas tillkomst,
och jag vill slå fast att 1883 års män synbarligen
hade större intresse för att statens
och det allmännas bästa tillvaratas
gentemot enskilda bankintressen än vad
dagens reservanter tycks ha.

Ang. handläggningen av två ärenden om
statsbidrag åt ungdomsorganisationer

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! I en den 7 februari 1962
till ecklesiastikdepartementet inkommen
skrivelse hemställde Unga Örnars
riksförbund om anslag för täckande av
resekostnaderna för ett antal deltagare
från förbundet till en konferens i Antwerpen.
Vid konferensen utarbetades
riktlinjer för det pedagogiska arbetet

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. handläggningen av två ärenden om statsbidrag åt ungdomsorganisationer

under de närmaste åren. Ansökan, som
av förbundet översänts till skolöverstyrelsen,
tillstyrktes av denna under påpekande
att rörelsen spelade en pedagogiskt
betydelsefull roll. Kungl. Maj :t biföll
— på föredragning och hemställan
av chefen för ecklesiastikdepartementet
— i konseljbeslut den 16 februari
1962 förbundets hemställan.

I en den 5 oktober 1962 dagtecknad,
påföljande dag till ecklesiastikdepartementet
inkommen skrift hemställde Metodistkyrkans
ungdomsförbund om bidrag
för deltagande i Metodistkyrkornas
ungdomsförbunds i Europa ungdomskonferens
i London. I skriften
framhöll förbundet, att redan 1955 hållits
en europeisk ungdomskonferens i
Stuttgart, vilken haft stor betydelse
för intimare samarbete och kontakt
över gränserna och varvid erfarenheter
från ungdomsarbetet i de representerade
länderna utbytts. Kontakt över
gränserna vore enligt förbundet av stort
värde, när det gällde att bygga upp
internationellt förtroende och samförstånd.

Ingen remiss av denna ansökan skedde,
men Kungl. Maj :t avslog — på föredragning
och hemställan av t. f. chefen
för ecklesiastikdepartementet — i konseljbeslut
den 19 oktober 1962 förbundets
hemställan. Det är att märka, att
såväl Unga örnars riksförbund som Metodistkyrkans
ungdomsförbund åtnjuter
statsbidrag ehuru med olika belopp
till utbildning av ungdomsledare, ungdomens
fritidsverksamhet och instruktionsverksamhet
inom ungdomsorganisationer.

När ärendena kom före i departementet
remitterades Unga Örnars riksförbunds
hemställan till skolbyrån, medan
Metodistkyrkans ungdomsförbunds
ansökan lottades till kyrkobyrån. Det
är så mycket intressantare att lägga
märke till denna uppdelning som i själva
verket båda riksförbunden arbetar
för utbildning, närmast då utbildning
av ungdomsledare och ungdomens fri -

tidsverksamhet samt instruktionsverksamhet
över huvud taget.

Utskottet bär uppmärksammat detta
och vid upprepade tillfällen, som i dagens
memorial framhållits, betonat vikten
av att, innan ärendena föredragas
hos Konungen i statsrådet, jämlikt 10 §
regeringsformen nödiga upplysningar
inhämtas från vederbörande ämbetsverk.
Innan ärendet om bidrag till Metodistkyrkans
ungdomsförbund föredrogs
i statsrådet, borde följaktligen
enligt reservanterna genom remiss till
någon ämbetsmyndighet — vi menar då
särskilt skolöverstyrelsen — dennas
uppfattning i frågan ha inhämtats. Enligt
reservanternas mening hade ett sådant
remissförfarande i förevarande
ärende kunnat avsevärt förbättra förbundets
möjlighet att vid föredragning
hos Konungen i statsrådet vinna bifall
till sin hemställan. Under alla förhållanden
anser reservanterna, att då de
båda ifrågavarande ungdomsorganisationerna
i stort sett är likartade och
båda åtnjuter statsbidrag för samma ändamål
och då syftet med konferenserna
i Antwerpen och London varit
i huvudsak lika — nämligen
att åstadkomma kontakt över gränserna
— ärendena om bidrag för bevistande
av konferenserna haft rätt få
en ensartad bedömning. Sålunda hade
även Metodistkyrkans ungdomsförbund
bort tillerkännas bidrag till sina beräknade
kostnader för konferensen i London.

Under inga förhållanden vill reservanterna
förmena de olika ungdomsorganisationerna
statsanslag. Tvärtom anser
vi, att det var fullständigt rätt att
Unga Örnar fick sitt anslag, men vi
menar också, att det varit precis lika
berättigat, att Metodistkyrkans ungdomsförbund
också hade fått anslag.
Det är denna sin uppfattning som reservanterna
framfört i konstitutionsutskottet,
och det är detta de har velat
utan åberopande av § 107 regeringsformen
för riksdagen tillkännagiva.

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag vill först säga att
ur konstitutionell synpunkt är det ostridigt
att prövningen av förevarande anslagsärenden
ligger hos Kungi. Maj:t
och att vederbörande statsråd är i sin
fulla rätt att antingen avslå eller bifalla
framställningar av denna art. Någon
erinran mot vederbörande statsråd
när det gäller handläggningen av nämnda
ansökningar kan alltså icke komma
i fråga.

Utskottet understryker vikten av att
nödiga upplysningar inhämtats från vederbörande
ämbetsverk innan ärendena
föredragas hos Konungen i statsrådet.
Någon tvingande bestämmelse att
så skall ske beträffande alla ärenden
finns däremot inte, och det måste följaktligen
ligga i statsrådens hand att avgöra
om ärendena är av sådan beskaffenhet
att remissyttrande bör inhämtas.
När det gäller Metodistkyrkans
ungdomsförbunds ansökan om bidrag
för deltagande i ungdomskonferensen i
London har utskottsmajoriteten, i likhet
med statsrådet, ansett att remiss
kunnat underlåtas med hänsyn till ärendets
beskaffenhet. Beträffande ansökan
från Unga Örnar är det att märka att
deras framställning översändes direkt
till skolöverstyrelsen av förbundet och
att styrelsen i samband därmed tillstyrkte
visst bidrag till resekostnaderna
för deltagande i den internationella
konferensen i Antwerpen. Lag måste
här få skjuta in den upplysningen att
i konselj avgöres årligen omkring 35 000
å 45 000 ärenden.

Jag undrar, om reservanterna vill införa
den ordningen att alla dessa ärenden
skall remitteras till vederbörande
ämbetsverk innan de slutgiltiga besluten
fattas. Detta system skulle bli orimligt
och skapa ett byråkratiskt krångel
som väl alla i denna kammare vill försöka
undvika.

Beträffande själva sakfrågan måste
jag uttrycka min förvåning över att
reservanterna grundat sitt tillkännagi -

om statsbidrag åt ungdomsorganisationer

vande på ett så tunt underlag. De har
plockat fram endast två ansökningar,
en från Unga Örnars riksförbund, som
har viss anknytning till ABF och arbetarrörelsen,
och en annan från ett frikyrkligt
ungdomsförbund, och satt upp
dessa båda ansökningar som motpoler,
lämpliga att ställa mot varandra. För
att ingen skall dra felaktiga slutsatser
av reservanternas skrivning vill jag försöka
bidra till att nyansera bilden något
genom att redogöra för hur olika
anslagsärenden, gällande deltagande i
internationella sammankomster, behandlats
inom ecklesiastikdepartementet under
år 1962.

Låt mig först ta de ärenden som har
behandlats under skolbyrån. Svenska
scoutrådet ansökte om bidrag för deltagande
i olika scoutkonferenser på Island
samt i England, Holland och Belgien.
Denna ansökan bifölls. Sveriges
flickscoutråd sökte bidrag för en nordisk
flickscoutkonf erens på Island.
Även denna ansökan bifölls.

Kyrkobyrån handlade en ansökan
från Svenska prästförbundet om bidrag
för deltagande i ett nordiskt prästmöte
i Norge. Denna ansökan bifölls. Det
kom även in en ansökan från Arbetsgemenskapen
för kyrklig förnyelse om
bidrag till resor och uppehälle åt utländska
talare vid kyrkodagar i Uppsala.
Den avslogs emellertid.

Min personliga uppfattning är att det
finns en viss gradskillnad mellan Unga
Örnars Antwerpenkonferens och Londonkonferensen.
Unga Örnars riksförbund
är fast anknutet till en internationell
organisation, IFM, och har inom
denna international anförtrotts betydande
arbetsuppgifter av pedagogisk
och organisatorisk art, vilka har åsamkat
förbundet stora kostnader. Det bidrag
organisationen fick täcker endast
resekostnaderna för delegaterna och
uppgår till knappt en tiondel av de
kostnader förbundet haft i samband
med det internationella arbetet. Medan
Unga Örnar begärde ett anslag på 3 520

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 73

Ang. handläggningen av två ärenden om statsbidrag åt ungdomsorganisationer

kronor för 20 deltagare begärde Metodistkyrkans
Ungdomsförbund 4 260
kronor till bidrag för resor och uppehälle
för 9 delegater. Jag har givetvis
ingenting emot det ungdomsarbete som
utföres av Metodistkyrkan eller andra
frikyrkor. Tvärtom tror jag att även
dessa bedriver en oegennyttig och fostrande
verksamhet. I detta fall anser jag
dock att departementschefen gjort en
riktig bedömning när han behandlat de
olika ansökningarna.

Herr talman! Det är i huvudsak dessa
synpunkter som legat till grund för utskottsmajoritetens
ställningstagande beträffande
punkten V i konstitutionsutskottets
memorial nr 9.

Herr IvÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Eftersom jag är medlem
av den kyrka som här är föremål
för debatt och arbetar inom det ungdomsförbund
som nämnes under punkten
V i konstitutionsutskottets memorial
nr 9, som bär sin utgångspunkt i protokollet
över ecklesiastikärenden nr 78
av den 19 oktober 1962, anser jag mig
ha en viss rätt att yttra mig i denna
fråga. Dessutom bär jag under många
år varit aktivt verksam i detta ungdomsförbunds
styrelse och sett det fältarbete
som bedrives när det gäller ungdomens
fritidssysselsättningar, pedagogisk
verksamhet, studiecirkelverksamhet
och inte minst de internationella
kontakter som förbundet söker utveckla.

Metodistkyrkan är ju en internationell
kyrka, och England är metodismens
moderland. Att svenska metodistungdomar
önskar delta i en internationell
konferens i London är därför ytterst
begripligt. Engelsk metodistungdom
har också bidragit till uppbyggnaden
av den s. k. Uppståndelsekyrkan i
Stuttgart. På så vis har internationella
kontakter knutits mellan tysk, engelsk
och nordisk ungdom.

En politisk ungdomsorganisation —
Unga Örnar — har erhållit bidrag till

en internationell konferens i Antwerpen,
medan däremot en religiös ungdomsrörelse
— i detta fall Metodistkyrkans
ungdomsförbund — har fått sin ansökan
beträffande en konferens i London
avslagen. Något remissförfarande
från departementets sida har inte ägt
rum. Jag måste därför uttrycka min anslutning
till den skiljaktiga mening som
framförts av reservanterna, vilka menar
att det borde ha varit möjligt för
departementet att genom ett remissförfarande
underrätta sig om detta ungdomsförbunds
ställning och kvalifikationer.
Detta hade uppenbarligen kunnat
förbättra förbundets möjligheter att vid
föredragning hos Konungen i statsrådet
vinna bifall till sin hemställan.

Hur gick det då i verkligheten? Nio
ungdomar var inbjudna till denna konferens,
men bara sex av dom kunde
resa till London. En fick sin resa bekostad
direkt av Metodistkyrkans ungdomsförbund,
en fick ett kommunalt
bidrag och de övriga fyra fick betala
resan med privata medel. Det blev alltså
tre som inte kunde komma med på
denna internationella konferens, vilket
uppenbarligen var beklagligt. Jag vill
med dessa ord uttala min anslutning
till de synpunkter som framförts av reservanterna
beträffande behandlingen
av Metodistkyrkans ungdomsförbunds
ansökan om resebidrag till den internationella
ungdomskonferensen i London.

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Utskottets talesman herr
Nilsson i Östersund påstod, att en anmärkning
ställts av reservanterna. Jag
hörde icke, om han rättade sig. Här är
emellertid icke fråga om någon anmärkning,
utan om ett tillkännagivande.
Dessutom vill jag stryka under, att
konstitutionsutskottets majoritet rent
principiellt ställt sig på reservanternas
sida, när det gäller frågan om remissförfarandet.
Än en gång vill jag citera
vad utskottet skriver: »Det är, som ut -

3* — Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. handläggningen av två ärenden om statsbidrag åt ungdomsorganisationer

skottet vid upprepade tillfällen framhållit,
av vikt att, innan ärendena föredragas
lios Konungen i statsrådet, jämlikt
10 § regeringsformen nödiga upplysningar
inhämtas från vederbörande
ämbetsverk.»

Jag är fullt på det klara med att
Kungl. Maj :t är suverän och bestämmer
om remiss eller icke. Det är dock att
beakta att utskottet oförbehållsamt ställer
sig på reservanternas sida när det
gäller principfrågan. Herr Nilsson framhöll
— och det är också riktigt — att
Unga Örnar ställt sin ansökan till Konungen
och adresserat den til! skolöverstyrelsen.
Samtidigt som skrivelsen
gick in till departementet följdes
den av skolöverstyrelsens yttrande. Vilket
fel har nu Metodistkyrkans ungdomsförbund
gjort? Det har helt enkelt
inte känt till vägen genom överstyrelsen,
känt till tillvägagångssättet. Det
är ganska hårt, att förbundet skall drabbas
på detta sätt, därför att det inte
vetat om proceduren.

Vidare har herr Nilsson gjort en gradering
av angelägenhetsgraden, när det
gäller Unga Örnar och Metodistkyrkans
ungdomsförbund. Det ligger kanske
nära till hands att göra en dylik gradering,
men i detta fall vill jag för min
del underlåta det. Som jag ser saken
är nämligen bägge organisationerna väl
förtjänta av ett statligt stöd, då det gäller
ett så utomordentligt lovvärt syfte
som här är fråga om, nämligen att slå
bryggor över gränserna till andra länder.

Till sist kan jag inte underlåta att
säga, att en viss sak gjort mig litet
fundersam. Unga Örnars ansökan remitterades
till skolbyrån, där tre organisationer
i följd fått anslag tillstyrkta.
Däremot har Ungdomsförbundet, som
i princip är helt jämställt, d. v. s. har
utbildning på sitt program, fått sin
framställning lottad till kyrkobyrån.
Där hade tidigare avslag beslutats, då
det gällt att ge något slags reseunderstöd
åt människor från främmande land

som kommit till Sverige. Detta kan inte
på något sätt jämföras med här föreliggande
fall, då det varit fråga om vårt
eget lands ungdom som vill resa ut.

Herr talman! Jag har velat säga detta
för att i någon mån förklara de motiv,
som reservanterna stött sig på.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag är angelägen om att
slå fast två saker: för det första, att
det obestridligen är vederbörande statsråd,
som avgör hur ansökningarna skall
behandlas, och för det andra att det
även är vederbörande statsråd som avgör,
huruvida en framställning skall remitteras
till ett ämbetsverk eller inte.
Herr Hammar citerade § 10 regeringsformen.
Jag vill utöka det citatet med
ytterligare några citat ur kommentarerna
till nämnda paragraf. Där står:
»Vanligen är det föredragande departementschefen
som själv avgör om och
till vem ärendet skall remitteras», och
på ett annat ställe i samma kommentarer
står det följande: »Föredragande
statsråds befogenhet att besluta om remiss
är obestridd, så snart det gäller
ärende som utifrån anhängiggjorts hos
Kungl. Maj :t genom ansökan, besvär eller
ämbetsmyndighets framställning.»
Vad de rent konstitutionella erinringarna
beträffar finns det alltså inget fog
för någon anmärkning.

Vidare måste jag reagera när herr
Källstad framställer Unga Örnar och
dess organisationer som en politisk organisation.
Det är ju ändå inte på det
sättet. Det är i stället så, att Unga Örnar
är anknutet till Arbetarnas bildningsförbund,
och Arbetarnas bildningsförbund
är icke partipolitiskt bundet.
Det står tvärtom klart uttryckt i ABF:s
stadgar, att förbundet icke får syssla
med partipolitisk verksamhet. Det måste
alltså vara ett klart misstag, om man
vill framställa Unga Örnar som ett politiskt
ungdomsförbund.

Det undandrar sig min bedömning
huruvida utsikterna för Metodistkyr -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck

kans ungdomsförbund skulle ha varit
.större, om dess framställning hade remitterats
till skolöverstyrelsen. Jag vill
bara säga, att när ett statsråd avgör ett
ärende sker det oberoende av och fristående
från vad remissinstanserna säger
och tycker.

Jag återkommer nu till frågan huruvida
reservanterna skulle vara böjda
för att införa den ordningen, att 40 000
—50 000 konseljärenden ovillkorligen
skulle remitteras för yttrande innan de
avgöres i konselj. Det är en ganska väsentlig
fråga, och jag tycker det är bra
att statsråden på den punkten har rationaliserat
verksamheten så att vissa
ärenden utan större räckvidd kan avgöras
i konselj utan ett omständligt remissförfarande.

Herr förste vice talmannen övertog nu
ledningen av förhandlingarna.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att delta i debatten i själva sakfrågan,
utan jag vill säga något om behandlingsordningen
i utskottet, där utskottsmajoriteten
på grund av tidsnöd
nära nog tvingats till den redovisning
som här förelägges kammaren.

Det hade varit naturligt att reservanterna,
som här begärt in handlingarna,
hade begärt in samtliga handlingar, som
berör ärenden av liknande art, och att
det i detta memorial införts en redovisning,
omfattande inte bara de två här
nämnda organisationerna. Jag vill göra
kammarens ärade ledamöter uppmärksamma
på att reservanterna inte gör
någon invändning mot det anslag, som
tilldelats Unga Örnar, utan att de endast
vänder sig mot att Metodistkyrkans
ungdomsförbund inte har fått anslag.
Man undrar då varför Unga Örnar skall
skymta i denna debatt. Det finns anledning
att uppmärksamma att herr Källqvist
i första kammaren, som har begärt
in dessa handlingar, först i slut -

omgången tog upp frågan på ett sådant
plan att utskottet här måste ta ställning.

Jag vill också till kammarens protokoll
anföra, att herr Källqvist när det
gällde jämförelse mellan dessa två ungdomsrörelser
sade, att Unga Örnar för
det första hade fastare organisatoriska
internationella kontakter än vad Metodistkyrkans
ungdomsförbund hade och
för det andra hade pedagogiskt bättre
upplagda kurser än Metodistkyrkan. Jag
vill ha sagt detta eftersom det är en av
reservanterna som vid diskussionen i
utskottet har gjort dessa uttalanden.

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Gentemot den senaste
talarens påstående vill jag invända, att
det borde ha legat lika nära till hands
för majoriteten i konstitutionsutskottet
att infordra de olika handlingarna i
ärendet som för oss reservanter. Även
vi har ju i viss mån jagats av tidsnöden.

Ang. ensamrätt för Svenska Reproduktions
AB att trycka särtryck

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! I proposition 1961:93
den 10 mars 1961 föreslog Kungl. Maj:t
bl. a. att statens reproduktionsanstalt
— som utvecklats ur en år 1913 inom
lantmäteristyrelsen inrättad anstalt för
reproduktion av lantmäterikartor —
skulle ombildas till aktiebolag. I propositionen
uttalade departementschefen
dessutom bl. a.: »Genom den förordade
ändringen av företagsformen blir anstalten
jämställd med de privata företag
på marknaden som den har att konkurrera
med.»

Propositionen blev också riksdagens
beslut.

Året därpå, i statsverkspropositionen
1962, anförde departementschefen bl. a.:
»Kungl. Maj :t har genom beslut den 30
juni 1961 — — — förordnat dels att
kartverket skall omhänderha förläggan -

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck

det av de officiella kartorna, dels att
tryckningen av kartorna skall ske efter
anbudsförfarande, dels ock att distributionen
och försäljningen av kartorna
skall av kartverket anförtros det statliga
aktiebolag, vartill statens reproduktionsanstalt
den 1 juli 1962 skall ombildas.
»

Den 14 december 1962, konseljärende
nr 51, föreskrev Kungl. Maj:t med giltighet
från och med den 1 januari 1963
tills vidare bl. a., att Svenska Reproduktions
AB — f. d. statens reproduktionsanstalt
— skulle »ensamt äga rätt
att med utnyttjande av de officiella kartorna
och grundmaterialet till dem
framställa, trycka och försälja förlagssärtryck,
tillfälliga särtryck samt kartor
eller särtryck med särskilt påtryck,
dock att kartverket efter bolagets hörande
kan meddela annat företag tillstånd
att mot av kartverket fastställd
ersättning framställa, trycka och försälja
sådana särtryck och kartor när
särskilda skäl därtill äro».

Frågan om Svenska Reproduktions
AB:s rätt liar varit uppe till behandling
i konstitutionsutskottet och återfinnes i
memorialet under punkten VI. Där har
reservanterna gjort ett särskilt uttalande,
som de utan åberopande av § 107
regeringsformen vill för riksdagen tillkännagiva.

Enligt reservanternas uppfattning var
det i proposition 1961: 93 meningen att
det nya bolaget skulle få en med konkurrerande
bolag likartad ställning och
sålunda ej gynnas av monopolställning i
fråga om tryckning av särtryck. Uttrycket
»de officiella kartorna» måste
naturligen, anser reservanterna, omfatta
även särtryck av dessa kartor, enär särtrycken
upptar samma eller del av samma
kartbild som återfinnes på de officiella
kartorna. Dessutom sker framställningen
av särtrycken med hjälp av
originalbilden till den officiella kartan.
Att även särtrycken är officiella kartor
bestyrkes därav att upphovsmannen
till en karta har upphovsrätt även till

särtryck av densamma. Då Kungl. Maj :t
i förordnandet den 10 mars 1961 uttalade,
att förhandlingsdelegationen
skulle arbeta med utgångspunkt från
bland annat att tryckningen av de officiella
kartorna i princip skulle ske efter
anbudsförfarande, utsädes därmed
även, att tryckningen av särtryck skulle
ske efter sådant förfarande. Nämnda
förordnande har redovisats i proposition
1961: 93 och utgör en förutsättning
för ett överförande av karttrycket till
reproduktionsanstalten. Enligt reservanternas
mening kan det därför inte
rimligen vara föremål för någon tvekan,
att tryckningen av särtryck skulle
ske efter anbudsförfarande och att detta
utgjorde en förutsättning för riksdagens
bifall till propositionen.

Vid propositionens behandling i kamrarna
framhölls likaledes av dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att
tryckningen komme att bli föremål för
anbudsförfarande. Riksdagens godkännande
av uttalandet under de ovan anmärkta
punkterna under nionde huvudtiteln
i statsverkspropositionen 1962
kan inte heller — då det ju måste anses
möjligt att det nya bolaget även vid
ett anbudsförfarande skulle kunna erhålla
uppdrag att trycka särtryck —
anses innebära någon ändring i de antagna
riktlinjerna för bolagets verksamhet.

Naturligtvis innebär godkännandet än
mindre, att Svenska Reproduktions AB
skulle erhålla en faktisk ensamrätt på
tryckningen av särtryck. Kungl. Maj ds
beslut den 14 december 1962, varigenom
bolaget i praktiken tillerkänts sådan
ensamrätt, står således enligt reservanternas
mening i strid med av
riksdagen antagna riktlinjer för bolagets
verksamhet, och statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet har därför
genom sin tillstyrkan av beslutet förfarit
felaktigt.

Det är av denna anledning, som reservanterna
för sin del funnit sig böra,
utan åberopande av § 107 regeringsfor -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck

men, för riksdagen tillkännagiva vad
som förekommit.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Herr Hammar har redan
sagt allt väsentligt, när det gäller den
konstitutionella sidan av denna fråga,
och jag kan därför nöja mig med några
allmänna reflexioner rörande riksdagens
beslut om statliga verk.

När departementschefen i debatten
om denna fråga bestämt sade ifrån att
det inte skulle bli något statligt monopol
utan att man skulle konkurrera på lika
villkor, så är det ju betydelsefullt att det
också blir på det sättet. Nu bar det dock
sagts att särtryck är något annat än kartor,
och om så är måste departementschefen
ha gått ifrån den ståndpunkt
riksdagen tidigare intagit när det gäller
upphovsrätten. Där göres nämligen ingen
åtskillnad i det fallet. Och då blir
riksdagen självfallet vilseledd.

Om vi skall ha en enhetlig rättsordning,
måste vi därför först diskutera vad
som menas med konkurrens på lika villkor.
Här har efter långvarig och grundlig
behandling särtryck jämställts med
kartor, och det är givetvis någonting
som vi måste fästa största vikt vid.

Men nu har det mycket underliga förhållandet
inträffat att man frångått den
uppfattning riksdagen tidigare uttalat,
nämligen att det inte skall vara någon
skillnad mellan särtryck och kartor.
Det måste för hela vår behandling av en
lagstiftningsfråga verka förvirrande att
man har olika begrepp i denna fråga.

Självfallet blir, herr talman, även den
konstitutionella granskningen då ganska
egenartad. Man inför i riksdagen helt olika
tolkningar, som strider mot varandra.
Det kan väl bara råda en mening om departementschefens
så klart inför riksdagen
uttalade yttrande, att det skall
vara en konkurrens på lika villkor. Med
utgångspunkt härifrån måste väl riksdagens
ledamöter förutsätta att man
inte skall gynna en part på den andras
bekostnad.

Det får inte uppstå tvivelsmål i denna
viktiga fråga, som gäller överflyttandet
av befogenheter från det enskilda till
det allmänna. Det har i detta fall upprättats
ett avtal mellan staten och de
enskilda företag, som förut tryckte kartorna,
av vilket det icke på något sätt
framgår att det skulle föreligga en skillnad
mellan särtryck och karttryck.

Denna behandling ställer riksdagen
och lagstiftningsarbetet inför mycket
besvärliga problem i framtiden. Man
måste tydligen skriva klämmarna så att
man på alla punkter, där man icke ändrat
uppfattning, anger att man har samma
mening som tidigare. Detta är ett
orimligt tungrott förfarande. Vi måste
varje gång som staten skall utöva någon
form av verksamhet fråga oss, om
de uttalanden som vederbörande statsråd
fällt om konkurrens på lika villkor
egentligen betyder konkurrens på lika
villkor på alla områden. De kan nämligen
enligt den gjorda tolkningen betyda
att statsrådet kan favorisera det statliga
företaget i vissa avseenden och ändå
anse att det är fråga om konkurrens
på lika villkor.

Har man en sådan inställning till den
fria konkurrensen har vi från oppositionshåll
all anledning att ställa oss ytterligt
kritiska när man i framtiden
kanske vidtar liknande reformer. Då
måste vi vid varje tillfälle till departementschefen
ställa frågan, om det gäller
eu konkurrens på lika villkor på hela
fältet.

Under debatten om detta år 1961 påpekade
statsrådet med all kraft att det,
när det gällde tryckningen av kartor,
var fråga om ett anbudsförfarande, vid
vilket man icke skulle favorisera den
statliga anstalten på de privata tryckeriernas
bekostnad.

För att vi skall veta vad vi ger oss in
på i framtiden när det gäller frågan
om statlig och enskild verksamhet är
det, såvitt jag kan förstå, för riksdagen
mycket angeläget att man preciserar
vad man menar i detta avseende.

78 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck

Begreppet fri konkurrens bör motsvaras
av ett enhetligt rättsbegrepp, så att man
inte i t. ex. upphovsrätten tolkar bestämmelserna
på ett sätt och sedan på ett
helt annat sätt när det gäller frågan om
karttryck. I det senare fallet har man
genom en förordning, vid vilkens tillkomst
riksdagen icke haft något medinflytande,
ändrat innebörden av ett formligt
riksdagsbeslut. Därigenom kan rättsligt
sett förordningsmakten komma att
väga tyngre än lagstiftningsmakten och
riksdagens lagstiftningsmakt sättas ur
spel.

Det är, herr talman, all anledning att
för framtiden försöka skapa en verklig
enhetlighet i detta avseende och en lika
behandling av företagen, så att man får
en konkurrens på lika villkor. Jag anser,
herr talman, att det i varje fall från
oppositionens synpunkt varit betydelsefullt
att vi fått denna debatt. Detta visar
att vi i framtiden måste visa mycket
större vaksamhet i fråga om regeringspartiets
tolkning av begreppet fri
konkurrens.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Svenska Reproduktions
Aktiebolaget är en gammal bekant, som
vi har debatterat i riksdagen vid olika
tillfällen under flera år. Jag är väl medveten
om att det vid dessa debatter funnits
två olika principiella synpunkter
på hur statsföretag skall skötas. Det ligger
till stor del ett politiskt syfte bakom
det yrkande som ställts av reservanterna,
vilka tillhör högern och folkpartiet.
Vi måste vara på det klara med att den
tolkning som herr Braconier och herr
Hammar vill lägga in i riksdagens beslut
inte motsvarar verkligheten. Det finns
i detta beslut ingenting nämnt om att
tryck av kartor och särtryck av kartor
skulle vara samma sak. Den frågan har
tidigare ingående behandlats här i riksdagen,
och jag skall inte närmare ingå
på några detaljer. Det har vid ifrågavarande
tillfällen framhållits att en beställning
av »särtryck» kan innebära

att det är fråga om ett mycket litet antal
tryck, vilka dock framställts under
vissa svårigheter. Man kan få ta en del
av ett kartblad eller delar av två, tre
och t. o. m. fyra kartblad för att framställa
ett mindre särtryck som en organisation,
ett företag etc. vill ha utfört.
Förutom att det är besvärligt ställer
det sig ofta mycket dyrt.

Detta har varit orsaken till att jordbruksutskottet
vid sitt ställningstagande
till frågan tidigare ansett att »särtryck»
och »karttryck» inte skall ha
samma betydelse.

För övrigt framställer ju Svenska Reproduktions
Aktiebolaget kartor och
andra trycksaker i konkurrens med
andra företag. Det enda som det lämnats
»halv ensamrätt» för är framställandet
av dessa särtryck, där det grundläggande
arbetet ändå måste göras av
Svenska Reproduktions Aktiebolaget.
Detta har tydligt framhållits av representanter
för jordbruksutskottet, när
frågan behandlats tidigare, och riksdagen
har också tagit ställning till saken.

Under dessa förhållanden kan man
naturligtvis inte påstå att jordbruksministern
handlat fel genom sitt meddelande
till Svenska Reproduktions AB. Tar
man del av vad som beslutats och vad
som står i den av herrar Hammar och
Braconier åberopade propositionen nr
93 av den 10 mars 1961, finner man
ingenting som handlar om huruvida särtrycken
skall framställas efter anbud.
Yad man syftat till, när man givit bolaget
den rätt det erhållit, har varit att
det skall bli jämställt med andra bolag i
redovisningsmässigt hänseende, i skattemässigt
hänseende o. s. v. Man bär velat
få till stånd affärsdrift i bolagsform.

Herr Hammar erinrade om Kungl.
Maj:ts beslut av den 14 december 1962
— omnämnt på s. 37 i utskottets utlåtande.
Enligt detta förbjudes ju inte
andra företag att om särskilda skäl föreligger
framställa, trycka och försälja
särtryck och kartor efter uppgörelse
mellan kartverket och reproduktionsan -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. ensamrätt för Svenska Reproduktions AB att trycka särtryck

slalten. Vad reservanterna måste syfta
på är sålunda att anbudsförfarande skall
vara obligatoriskt även för det allra
minsta särtryck. Det är detta som kan
leda till orimligheter, även i fråga om
kostnaderna. Med tanke på allt detta har
riksdagen fattat det tidigare beslutet.

Jag vill till sist erinra om att så sent
som den 29 mars i år hade riksdagen att
behandla en motion, vari hemställts att
riksdagen skulle uttala att tryckning av
officiella kartor, inklusive särtryck, bör
ske efter anbudsförfarande. Inte ens i
denna motion sades att det skall ske,
men motionärerna uttalar att uttrycket
»officiella kartor» även skulle inkludera
särtryck. Motionen avslogs i första kammaren
med 79 röster mot 43 och här i
andra kammaren med 125 röster mot 71.
Efter detta beslut måste ju var och en
konstatera att regeringens uppfattning
härvidlag helt överensstämmer med
riksdagsmajoritetens. Därför saknas varje
konstitutionellt stöd för ett påstående
att statsrådet har handlat fel i denna
fråga.

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Reservanterna stöder sin
uppfattning på följande ostridiga fakta.

Upphovsmannen till en karta har upphovsrätt
även till särtryck av densamma.
Om den saken behöver inte yttras
många ord. Därav följer att uttrycket
»officiella kartor» måste innefatta även
särtryck av ifrågavarande kartor, enär
särtrycken upptar samma kartbild eller
del av samma kartbild som återfinnes
på de officiella kartorna. Framställningen
av särtrycken sker ju med hjälp
av originalbilden till den officiella kartan.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Ja, jag vet att reservanterna
stöder sig på denna tolkning, som
herr Hammar här har tillkännagivit,
men det gör inte majoriteten av riksdagen,
och det är ju det som är det väsentliga
när man vill göra en konstitutionell

anmärkning mot ett statsråd. Både herr
Hammar och jag känner ju till att det
har funnits en motion med ett direkt
förslag i detta ärende men att detta avslagits
med stor majoritet i båda kamrarna.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Herr Spångberg resonerar
nästan som om man borde gå emot
svensk lag, men det är väl ändå rätt
farligt att inte följa lagarna även om
riksdagen skulle göra ett fel t. ex. Man
måste följa ett riksdagsbeslut så länge
det gäller; om riksdagen faktiskt har
fattat ett beslut kan man inte upphäva
detta förordningsvis. Om lagen om upphovsrätt
säger, att det inte föreligger
ur den synpunkt som här gäller någon
skillnad mellan karta och särtryck, är
det väl naturligt att riksdagen utgick
från gällande rätt på den punkten —
man förutsatte väl inte plötsligt ett rättsbegrepp
som stred mot det man tidigare
antagit.

Det är en viktig principiell fråga hur
mycket man skall respektera riksdagens
beslut 1961. Om statsrådet säger att det
skall råda fri konkurrens på lika villkor,
så menar tydligen herr Spångberg
att det inte behöver vara det i alla avseenden.
Det är ändå fri konkurrens på
lika villkor — om man tar en del av
kakan från den fria sektorn, så är det i
alla fall lika mycket kvar av den fria
sektorn. Det är den logiska innebörden
av herr Spångbergs resonemang.

Men på det viset kan man urholka begreppet
fri konkurrens så, att kanske
bara en hundradel blir verkligt fri konkurrens;
på alla andra områden favoriserar
man de statliga företagen. Riksdagens
beslut skulle bli helt illusoriska, om
det funnes en förordningsmakt som vägde
tyngre än lagstiftningsmakten. Det
är därför, herr talman, som denna fråga
när det gäller riksdagens rättigheter
just ur konstitutionell synpunkt är viktig Jag

vill tillägga att konstitutionsut -

80 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

skottet, oberoende av andra utskotts
tolkning, skall framföra de konstitutionella
synpunkterna. Det har vi också
rätt att göra.

Jag vill även erinra om att riksdagen
många gånger bär fattat beslut som är
konstitutionellt felaktiga och att många
påtalat — som varit intresserade av
riksdagens rättigheter — att riksdagen
själv illa bevakar den författning som
riksdagen har att följa.

Ang. vägran att fastställa landstingets
beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun Herr

LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! I landstingslagens 13 §
finns en bestämmelse om att beslut om
indelning i valkretsar skall, för att vinna
bindande kraft, underställas Konungens
prövning och fastställelse.

Konstitutionsutskottet har funnit anledning
att granska några sådana ärenden
som behandlats under 1962. För
att få en bättre belysning av ärendena
kommer jag här att först referera ett
ärende som ej föranlett skiljaktiga meningar
inom utskottet, nämligen fastställandet
av landstingets beslut om indelning
i valkretsar för Västerbottens
landstingskommun.

Anledningen till ändringsförslaget
från länsstyrelsen var att Umeå stad
överskridit 20 000 invånare och alltså
kunde bilda egen valkrets. Det bör då
observeras att i propositionen angående
1954 års landstingslag står följande,
som utgör dels ett referat av utredningens
förslag och dels propositionens
likalydande förslag:

»Emellertid torde speciella omständigheter
i vissa fall kunna tala för att
även en större stad får bilda valkrets
tillsammans med ytterligare en eller
flera kommuner. Härvid syftas särskilt
på sådana ibland förekommande fall,

där ett visst område — vilket icke i
kommunalt avseende införlivats med
den ifrågavarande staden utan utgör
särskild lands- eller stadskommun —
likväl i fråga om bebyggelse, förbindelser
och arbetsliv nära sammanhänger
med densamma. Om särskilda förhållanden
av denna natur föreligger och
det eljest befinnes lämpligt, bör därför
enligt utredningens mening tillåtas att
även en dylik större stad ingår i en
av flera kommuner sammansatt valkrets.
»

Konstitutionsutskottet tilläde dessutom: »Enligt

utskottets mening bör denna
möjlighet kunna begagnas även t. ex.
då en stad, som hittills inte utgjort egen
valkrets, kommer att överskrida gränsen
20 000 och särskilda skäl finnes att
trots detta låta staden förbliva i sin
gamla valkrets.»

Man kan väl säga att denna utskottets
beskrivning, som riksdagen sedan
bär godkänt, passar som band i handske
på förhållandena i Umeåtrakten.
Det är alltså här fråga om ett område,
vilket icke i kommunalt avseende införlivts
med ifrågavarande stad, utan utgör
särskild landskommun. Tätorten
Umeå omfattar också åtskilliga områden
utanför staden och det angavs att
tätorten skall innefatta ungefär 34 000
invånare, varav alltså Umeå stad har
något över 20 000. Det var redan då
känt att Umeå stad och Umeå landskommun
skulle sammanläggas till en
kommun och att alltså den 1962 beslutade
valkretsindelningen endast skulle
gälla 1962 års val. Härvid bör man
kanske göra en jämförelse med vad utskottsmajoriteten
i dagens utlåtande anför
när det gäller ärendet från Norra
Kalmar län. Där sägs det att »Västervik
inom få år på nytt skulle bilda egen
valkrets», och sedan: »Valkretsindelningen
hade då måst omprövas på nytt.
Uppenbarligen skulle en sådan ordning
ha vållat olägenheter för både myndig -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

heter och väljare.» Precis samma sak
gällde givetvis i Umeå.

Det var alltså inte alls nödvändigt
med särskild valkrets för Västervik,
ifall staden kom upp till 20 000 invånare.

Beträffande Umeå var man dock redan
medveten, såväl inom länsstyrelsen
och landstinget som inom Kungl. Maj :ts
kansli, att man fick ändra fram och
tillbaka, men ändå genomförde man beslutet.
Genom att Umeå stad bröts ut
ur valkretsen fick man svårigheter att
få valkretsar i omgivningen som fyllde
landstingslagens önskemål angående
domstolstillhörighet och annat. Mycket
starka skäl kunde alltså anföras
för att beslutet om den stora umeåvalkretsens
bibehållande vid 1962 års val
skulle ha fastställts. Då nu landstinget
beslutade ändring talar alltså flera skäl
för att Kungl. Maj:t bort vägra fastställelse.
Det finns dock ett skäl — och
det är hänsynstagandet till den kommunala
självstyrelsen — som gjort att västerbottensfallet
fått passera opåtalt, om
ock med tvekan från vår sida.

Och därmed, herr talman, kan vi gå
över till Norra Kalmar landstingskommun.
Västerviks stad bildar egen valkrets
trots att invånarantalet ej uppgår
till 20 000. Redan 1954 efter den nya
landstingslagens tillkomst aktualiserades
frågan om en större valkrets, men
efter att länsstyrelsen »med någon tvekan»
föreslagit oförändrad indelning
blev detta landstingets beslut.

Frågan aktualiserades på nytt 1961.
Då hade invånarantalet i Tjusts domsaga
nedgått under 30 000 och man hade
alltså att välja sju landstingsledamöter,
d. v. s. minimiantalet enligt landstingslagens
bestämmelser, i stället för
åtta som det varit tidigare. Västerviks
stad hade också förenats med domsagan
i judiciellt avseende, vilket var ytterligare
ett skäl för sammanläggningen.

Landstinget beslutade att valkretsar -

na skulle sammanläggas till en. Kommunerna
hördes och länsstyrelsen förklarade
sig intet ha att erinra mot att
Kungl. Maj:t fastställde beslutet.

Kungl. Maj :t fann emellertid skäl att
ej fastställa landstingets beslut med
hänvisning till 11 § fjärde stycket landstingslagen.
Vad står det då där? »Då
särskilda skäl äro därtill, må område
med mindre invånareantal än ovan
sägs» — d. v. s. 20 000 — »utgöra valkrets.
Sådan valkrets skall dock hava
mer än 15 000 invånare.»

Skälet skulle alltså här vara att Västervik
inom få år sannolikt kommer
upp till 20 000 invånare och kan bilda
egen valkrets, också enligt huvudregeln.
Mot detta enda skäl står en råd
skäl som talar för att den större valkretsen
varit riktigare ur alla synpunkter.
Både Västerviks och Tjusts domsagas
valkretsar blir alltså valkretsar av
minimistorlek, med därav följande risk
för mindre god proportionalitet. Den
sidan av saken förtjänar kanske en viss
belysning, och då vill jag gå tillbaka
till Västerbotten sfallet.

Mindre valkretsar ger alltså oftast
sämre proportionalitet än större. Oftast
blir det på det sättet, att de större
partierna eller det stora partiet tjänar
på att valkretsarna är små och att detta
går ut över de mindre partierna. Västerbotlensfallet
är här mycket belysande.
I de tre nya valkretsarna blev partiställningen
3 högermän, 3 centerpartister,
4 folkpartister och 11 socialdemokrater.
Hade man behållit de två
större valkretsarna, hade partiställningen
i stället blivit 3 högermän, 3 centerpartister,
5 folkpartister och 9 socialdemokrater.
Ändringen av valkretsar
fick dessutom den mycket betydelsefulla
effekten, att majoritetsförhållandena
inom landstinget förändrades enbart
genom den ändrade valkretsindelningen
på så sätt, att det i stället för
borgerlig majoritet blev socialdemokratisk
majoritet i landstinget.

82 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

Detta förhållande gör Kungl. Maj ds
prövning av indelningsärendena utomordentligt
grannlaga. I båda de nu aktuella
fallen har Kungl. Maj :t valt alternativet
med små valkretsar, i ena fallet
genom att fastställa landstingets beslut
och i det andra fallet genom att
vägra fastställelse. Därmed har risk förelegat
— medvetet eller omedvetet,
men vi förutsätter att det är omedvetet
— för att det större partiet skulle
kunna bli otillbörligt gynnat. Statsrådet
bör alltså vara ytterligt varsam vid
handläggningen av sådana frågor, på
det att Caesars hustru inte ens skall
kunna misstänkas.

Sammanfattningsvis vill jag alltså se
saken så, att starka skäl kan åberopas
för att valkretsindelningen i Västerbotten
ej hade bort fastställas. Det finns
emellertid ett skäl, nämligen hänsynstagande
till den kommunala självstyrelsen,
som kan förklara att Kungl.
Maj:t fastställt beslutet. Är detta förhållandet
kan vi med tvekan medge att
detta skäl överväger.

Beträffande indelningen av Kalmar
landstingskommun talar praktisk! taget
alla skäl för att Kungl. Maj :t bort
fastställa landstingets beslut, bl. a. det
skälet att Kungl. Maj :t genom ett sådant
ställningstagande också hade respekterat
den kommunala självstyrelsen.

Herr MAGNUSSON i Tumhult (h):

Herr talman! Då jag på punkten om
landstingskommunernas indelning i valkretsar
anslutit mig till reservationen,
vill jag säga några ord.

Som redan framhållits under debatten
gäller ärendet Kungl. Maj ds vägran att
fastställa landstingsbeslut om viss indelning
av Kalmar läns norra landstingskommun
i valkretsar. Då huvudreservanten,
herr Larsson i Luttra, redogjort
för detaljerna och frågans huvudsakliga
innebörd, skall jag inte

nämnvärt uppehålla mig vid de delarna.

Utskottet framhåller emellertid —
som framgår av memorialet — att
Kungl. Maj ds vägran att fastställa
landstingets beslut om ändring av ifrågavarande
valkretsindelning är såtillvida
märklig, som det ej förut lärer
ha inträffat att fastställelse vägrats på
landstingsbeslut som följt de i lagstiftningen
uppställda huvudreglerna för
valkretsindelning.

Utskottet säger vidare att gällande
praxis vid avgörande av underställningsmål
av förevarande slag är, att de
underställda besluiten om valkretsindelning
inte blott fyllt de formella krav
lagstiftningen uppställt utan även i sakligt
avseende varit välgrundade.

Jag kan inte finna annat än att det
underställningsmål det här gäller både
fyllt de formella kraven och varit sakligt
grundat samt att en fastställelse
sålunda borde ha skett.

Jag är också angelägen om att för
kammaren framhålla, att folkmängdsökningen
i Västerviks stad till stor del
sker på bekostnad av den kringliggande
landsbygden. Det kan därför inte
vara oriktigt med den indelning, som
landstinget beslutade, nämligen att
Tjusts domsaga och Västerviks stad
skulle bilda en valkrets. Om det sedan
längre fram i tiden skulle visa sig erforderligt
att tillämpa undantagsregeln
enligt 11 § andra stycket landstingslagen,
föreligger inte heller något hinder
för ett sådant förfarande. Det står
i stället A7äl i överensstämmelse med
den förestående ändringen av de olika
typerna av borgerliga primärkommuner
till en mera enhetlig typ. Man bör
också respektera den kommunala självbestämmanderätten,
när besluten är så
sakligt och formellt grundade som här
är fallet.

Det är, hem talman, mot bakgrunden
av bl. a. dessa synpunkter som jag har
anslutit mig till reservationen och vi

Onsdagen den 15 maj 19G3 fm.

Nr 22

Ang. vägran att fastställa landstingets

i Kalmar läns norra landstingskommun

reservanter har med ett tillkännagivande
velat fästa riksdagens uppmärksamhet
på behandlingen av detta ärende.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Jag är något överraskad
över att denna fråga har blivit föremål
för behandling i konstitutionsutskottets
dechargememorial. Det är nämligen alldeles
obestridligt, att landstingslagen
stadgar, att en valkretsindelning vid
landstingsval för att ha bindande verkan
skall underställas Kungl. Maj ds
prövning och fastställelse. Av motiven
till 14 § framgår att även jämkningar
av redan tidigare beslutade indelningar
är underställningspliktiga.

Det är bara att konstatera, herr talman,
att inrikesministern haft att fatta
det slutgiltiga beslutet i frågan i enlighet
med gällande lag. Av denna anledning
är reservaniernas inställning svårförståelig.

Herr Larsson i Luttra har talat om
den kommunala självstyrelsen, som vi
alla vill vara med och värna om. Men
i en rad ärenden är det fastställt att
Kungl. Maj d skall pröva och vara den
instans som i sista hand har att fatta
avgörande. Därför vill jag ifrågasätta
om indelningen i landstingsvalkretsar
är en fråga som faller inom ramen för
vad herr Larsson i Luttra kallar för den
kommunala självstyrelsen.

I själva sakfrågan kan jag fatta mig
mycket kort. Jag kan huvudsakligen instämma
i den beskrivning av förhållandena
som herr Larsson i Luttra har
gjort. Landstinget beslöt 1954 enhälligt
att Västerviks stad skulle utgöra en
självständig landstingsvalkrets. Då hade
staden IG 133 invånare. Hösten 1961 föreslog
landstinget med 12 röster mot 11
en ändring så att Västervik skulle ingå
i valkrets tillsammans med Tjust. Vid
det tillfället hade Västervik cirka 18 500
invånare. Staden är sålunda på väg mot
att få det invånarantal som enligt landstingslagens
11 § innebär att staden skall

beslut om ändring- av valkretsindelningen

utgöra egen landstingsvalkrets. Med
hänsyn till stadens storlek måste det
således anses vara mera motiverat i valet
1962 än tidigare att Västervik utgjorde
en egen valkrets.

Vad som skett, herr talman, är endast
att några landstingsledamöter suttit och
räknat på valsiffror och genom en ny
valkretsindelning sökt att nå fram till
ett resultat som skulle bli så förmånligt
som möjligt för vederbörande. Det bör
noteras att vid förvaltningsutskottets
behandling av denna fråga röstade högerns
representant för Västervik för ett
bibehållande av stadens ställning som
egen valkrets. Under tiden fram till
landstingets sammanträde upptäckte
emellertid den ärade högerledamoten
de politiska konsekvenserna av sitt ställningstagande
och svängde graciöst under
partipiskan.

Valet 1962 resulterade i 11 borgerliga
och 11 socialdemokratiska mandat i
Kalmar läns norra landsting. Egentligen
skulle de borgerliga ledamöterna
vara ganska tacksamma mot inrikesministern,
eftersom ett bifall till de borgerliga
kraven på indelning med hänsyn
till valutgången skulle ha resulterat
i en socialdemokratisk landstingsmajoritet.
Så äventyrligt kan det vara att
sitta och räkna mandat innan man tar
ställning i indelningsfrågan.

Herr talman! Eftersom några sakligt
motiverade skäl inte kan anföras mot
Kungl. Maj ds handläggning av detta
ärende har konstitutionsutskottets majoritet
inte kunnat biträda förslaget om
tillkännagivande under åberopande av
§ 107 regeringsformen.

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! Som ledamot av det
landsting, vars beslut i valkretsindelningen
nu varit föremål för Kungl.
Maj ds prövning vill jag något ytterligare
beröra utskottsmajoritetens yttrande.

Jag finner det anmärkningsvärt att

84 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

utskottet i detta sitt yttrande har ifrågasatt
landstingets sakliga behandling av
ärendet. Utskottet säger att »de underställda
besluten om valkretsindelning
inte blott fyllt de formella krav lagstiftningen
uppställt utan också i sakligt avseende
varit välgrundade. Huruvida det
senare varit fallet med det i förevarande
ärende fattade landstingsbeslutet kan
med skäl betvivlas.»

Utskottsmajoriteten menar alltså här
att landstinget har fattat detta sitt beslut
utifrån andra utgångspunkter än de
som skulle gagna landstingsområdet i
sin helhet bäst. Jag finner denna beskrivning
nedvärderande av ledamöternas
förmåga att fatta lagliga beslut. Såvitt
jag begriper har det fattade beslutet
tillkommit i laga ordning och efter den
landstingslag som vi har att arbeta
efter.

Vad som aktualiserat ett sammanförande
av Västerviks stad med Tjusts
valkrets var det förhållandet att Västerviks
stad sammanförts judiciellt med
Tjust och att området i dess helhet nu
tillhör Västerviks domsaga samt att Västerviks
stad inte har ett invånarantal
på 20 000. Jag vill gärna erinra om att
när landstinget hade att fatta beslut i
detta ärende var den officiella siffran
för Västerviks stad 18 193 invånare. Det
bör också nämnas att Västerviks stad
1953 hade en folkmängd på 16 133 invånare,
och om man tar ett medeltal för
stadens tillväxt under de senaste tio
åren kommer man fram till siffran 260
per år, vilket då väl får tolkas på det
sättet att Västerviks stad inte ens under
den närmaste fyraårsperioden
skulle ha ett invånarantal som översteg
de 20 000, och att det med samma befolkningsökning
skulle ta i det närmaste
åtta år innan detta tal överskreds.

Jag vill också i detta sammanhang
säga till herr Alemyr att det finns undantag
från 20 000-invånarregeln, om
man skulle komma över den. Från landstingsmajoritetens
sida fanns det en öns -

kan om större rättvisa i fråga om landstingsrepresentation
i förhållande till befolkningsunderlaget
inom landstingskommunen.
Detta skulle ha åstadkommits,
om landstingets fattade beslut hade
stadfästs.

Förhållandet skulle då ha blivit att
bakom varje mandat i den nya valkretsen
Tjust och Västerviks stad det skulle
ha funnits 4 326 invånare och i trehäradsvalkretsen
4 305. Närmare rättvisan
kan man knappast komma. Som förhållandet
nu är finns i tjustvalkretsen
bakom varje mandat 4 314 invånpre, i
trehäradsvalkretsen 4 305 och i Västerviks
stad 3 638. Man kan då säga att
Västerviks stad här har relativt billiga
mandat.

När herr Alemyr nu redovisar förhållandena
inom förvaltningsutskottet och
de beslut som där fattades och säger att
samtliga representanter i förvaltningsutskottet
från Västerviks stad vill ha
kvar den egna valkretsen skulle jag vilja
säga, att i den minoritet inom landstinget
som var av en annan mening när
landstinget fattade sitt beslut och inte
ville ha någon ändring i valkretsindelningen,
fanns det åtminstone två representanter
för herr Alemyrs eget parti,
vilka icke reserverade sig mot beslutet.
Av dessa var en från herr Alemyrs valkrets
och en från min egen. Den senare
förbehöll sig rätten att senare skriva på
den upplästa reservationen, men huruvida
detta har skett kan jag inte säga.

Jag vill i övrigt, herr talman, efter
denna redovisning helt instämma med
vad herr Larsson i Luttra har sagt i
detta ärende.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Herr Alemyr är överraskad
över att denna fråga tagits upp
i detta sammanhang, eftersom det är så,
att Kungl. Maj :t har att pröva och fastställa
besluten. Men det är inte bara fråga
om att Kungl. Maj:t skall fastställa,
utan det är väl fråga om hur Kungl.

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

Maj:t bedömer ärendena. Man skall väl
ha en fastställelse som går ihop med lagens
mening och bokstav.

Lagstiftningen har ju undergått en
lång period av reformering. Dess nuvarande
utformning går väl ut på att man
skall fästa mycket större vikt vid den
kommunala självstyrelsen än tidigare.

Vidare säger herr Alemyr att Västervik
snart kommer att ha 20 000 invånare
och att staden då skall bilda egen
valkrets. Detta är inte säkert, ty utvecklingen
har samtidigt gått i den riktningen
att man nu i en annan utsträckning
än tidigare vill ha sammansatta
valkretsar. Utvecklingen inom lagstiftningen
har ju gått i samma riktning.
Gör man en jämförelse mellan umeåfallet
och västerviksfallet, får man nog
ändå en ny bekräftelse på det gamla
ordstävet att vad som är sanning i Jena
är bara dåligt skämt i Heidelberg.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! För att undvika missförstånd
vill jag till herr Dahlgren säga
att det i utskottets utlåtande inte ligger
någon kritik mot reservanterna för att
de skulle ha varit osakliga och att de
skulle handlat på annat sätt än lag och
laga stadgar ger dem rätt till. Likaledes
är det odiskutabelt att den borgerliga
majoriteten av landstingsledamöterna i
Kalmar läns norra landstingskommun
följt spelets regler. Men jag har velat
framhålla det märkliga i att de borgerliga
landstingsmannen, vilka 1954 godtog
en valkretsindelning med Västervik
som självständig valkrets, som då bara
hade 16 000 invånare, vill ha ny valkretsindelning
när staden har vuxit
med 2 500 invånare några år senare.
Det är motivet för denna ändring som
jag menar är av politisk natur. Jag har
också därför menat att detta inte är någon
fråga som ger anledning till anmärkning
mot Kungl. Maj :t. För vad har
Kungl. Maj:t gjort? Kungl. Maj:t har
följt landstingslagens bestämmelser. Det

finns ingen möjlighet, hem Larsson, att
rikta konstitutionell anmärkning mot
inrikesministern för att han på någon
punkt skulle ha avvikit från gällande
bestämmelser. Möjligen skulle herr
Larsson kunna säga att han icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta. År det
det herr Larsson menar att Kungl. Maj :t
inte har gjort genom att inte vilja följa
med i svängarna, när de borgerliga
landstingsledamöterna 1961 ville ändra
valkretsindelningen ?

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Landstingslagen säger
ju att då särskilda skäl äro därtill, må
område med mindre invånarantal utgöra
valkrets. Det är väl bär fråga om
att pröva styrkan av de särskilda skäl
som föranlett Kungl. Maj :t att göra denna
avvikelse.

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! Herr Alemyr frågar varför
det nu var anledning att sammanslå
Västerviks stad med Tjust och av
dem bilda en valkrets, när Västerviks
stad förut utgjort en egen valkrets. Jag
vill säga till herr Alemyr att förut var
det så, att landstingslagen innehöll en
bestämmelse att stad omfattande mer
än 15 000 invånare skulle bilda egen
valkrets. Antalet har senare höjts till
20 000, och Västervik har i dag inte
20 000 invånare.

Dessutom vill jag citera vad länsstyrelsen
i sin promemoria sagt till landstinget,
när man ifrågasatt en ändrad
valkretsindelning: »Sedan valkretsin delningen

1954 bär Västerviks stad i
judiciellt hänseende förenats med
Tjusts domsaga. På grund härav kunde
ifrågasättas att Tjusts domsaga och Västerviks
stad skulle utgöra en valkrets.
Landstingskommunen skulle vid en dylik
valkretsindelning ha rätt att utse 21
landstingsmän.» Det beslut som nu gäller
och som landstinget har att rätta sig
efter innebär att antalet landstingsleda -

86 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ang. vägran att fastställa landstingets beslut om ändring av valkretsindelningen
i Kalmar läns norra landstingskommun

möter i Kalmar läns norra landsting är
22. Det är i och för sig märkligt, eftersom
man ofta i andra kommunala sammanhang
strävar efter ojämnt antal
mandat, vilket man skulle fått om det
av landstinget fattade beslutet hade
stadfästs.

Herr MAGNUSSON i Tumhult (h):

Herr talman! Herr Alemyr gjorde gällande
i sitt första anförande, att de borgerliga
landstingsledamöterna inte bedömt
frågan sakligt utan spekulerat i
mandat. Jag vill då bara genmäla, att
herr Alemyrs vidare utläggningar visade,
att så inte varit fallet.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Mina vidare utläggningar
visade bara att de borgerliga landstingsledamöterna
inte hade en aning
om hur valet skulle gå. Jag påpekade
det äventyrliga i att göra sådana beräkningar
innan man gör en ny indelning.

Herr Larsson i Luttra säger att Kungl.
Maj :t har att pröva styrkan i skälen för
en ny indelning. Det är ju just vad
Kungl. Maj :t har gjort. Kungl. Maj :t har
prövat styrkan i skälen för en ny indelning
och funnit dessa skäl vara för
svaga. Konstitutionsutskottet har sålunda
inte haft någon anledning att rikta
anmärkning mot Kungl. Maj :t för att
inte ha följt gällande bestämmelser.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Herr Alemyr var förvånad
över att man inom konstitutionsutskottet
över huvud taget tagit upp
denna fråga till behandling, eftersom
ju Kungl. Maj :f skall fastställa indelningen
i landstingsvalkretsar. Jag blev
förvånad när jag hörde detta. Under de
fyra år då jag satt som suppleant i
konstitutionsutskottet trodde jag att
konstitutionsutskottets granskning avsåg
att kontrollera hur regeringen fattar
sina beslut.

Debatten har enligt min mening väl
mycket kommit att röra sig kring de
rent valtaktiska bedömningar som kan
ha förekommit i denna fråga. Detta anser
jag vara ovidkommande. Vad som
är det väsentliga i sammanhanget är
Kungl. Maj :ts olika behandling av västerbottensfallet
och kalmarfailet. Det
är dessa olika fastställelsebeslut som är
det anmärkningsvärda här. Det är på
den grunden som jag inte kan se hur
herr Alemyr bär kunnat försvara regeringen.
Som herr Larsson i Luttra sade
är alltså vad som är sant och riktigt i
Kalmar inte sant och riktigt i Umeå.
Samma förhållanden som utgjorde
landstingsminoritetens i Västerbotten
motiv för att behålla den gamla valkretsindelningen
har varit regeringens
motiv för att i kalmarfailet undanröja
landstingets beslut. Det är den inkonsekvensen
som jag är förvånad över att
herr Alemyr så tappert försöker försvara.

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! De borgerliga ledamöterna
i Kalmar läns norra landsting
har inte spekulerat i mandat utan haft
landstingslagens bestämmelser för ögonen
när den fattade sitt beslut. Att spekulation
i mandat inte förekommit bevisar
ju herr Alemyr själv, när han säger
att om landstingets beslut hade stadfästs
så skulle socialdemokraterna ha
fått majoritet i landstinget.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Jag vill erinra herr
Nilsson i Tvärålund om att vad vi sysslar
med i dag är konstitutionsutskottets
dechargememorial. Detta behandlar frågan
om valkretsindelningen i Kalmar
läns norra landstingskommun. Umeåfallet
är över huvud taget inte aktuellt
i sammanhanget. En av ledamöterna i
utskottet har vid sidan av saken resonerat
om umeåfallet, men det står ingen -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

ting i konstitutionsutskottets memorial
om detta.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Jag vill instämma i vad
herr Larsson i Luttra sade att regeringens
behandling av umeåfallet stod i
överensstämmelse med landstingslagens
anda och ordalydelse, som i princip säger
att landstingets beslut i möjligaste
mån skall vara suveränt. Enligt min mening
har regeringen såväl i princip som
i sak handlagt umeå- och kalmarfallen
olika. Det är detta som konstitutionsutskottets
kontroll och diskussionen under
föreliggande punkt i dag gäller.

Efter härmed slutad överläggning lädes
avdelning C b) till handlingarna.

§ 6

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen,
m. m., tillika svar på interpellationer
ang. avveckling av spritförsäljningen
på SAS:s flygplan i internordisk
trafik, ang. åtgärder i syfte att hindra
ungdomar att införa sprit från utlandet
och ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk
natur

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 41, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr
521), m. in, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 mars 1963 dagtecknad, till
bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 82, hade Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagda i
statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj
1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsföroröningen
den 23 mars 1961
(nr 159);

3) förordning angående ändring i förordningen
den 25 februari 1955 (nr 38)
om försäljning av alkoholfria drycker;

4) förordning om förbud i vissa fall
mot förtäring och förvaring av rusdrycker
och öi m. m.;

5) förordning angående ändring i förordningen
den 26 maj 1961 (nr 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat;

6) förordning angående ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 7)

lag angående ändrad lydelse av 2
och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker
m. m.;

8) lag angående ändrad lydelse av 23 §
lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om
.straff för varusmuggling; samt

9) lag angående ändrad lydelse av
63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om
nykterhetsvård.

Till behandling i detta sammanhang
upptoge utskottet även de delar av proposition
nr 90, som avsåge beskattningen
av teknisk sprit och gåvoförsändelser
av rusdrycker, övriga delar av proposition
nr 90 hade behandlats av utskottet
i betänkande nr 30.

Beträffande det huvudsakliga innehållet
i propositionen nr 82 anfördes följande.

De i propositionen framlagda förslagen
berör ett flertal avsnitt av lagstiftningen
på det nykterhetspolitiska området.
Förslagen bygger bl. a. på de utredningar
som verkställts av 1961 års nykterhetslagkommitté
och 1959 års utskänkningsutredning.
De viktigaste innebär
skärpningar i reglerna för rusdrycksinköpen
och i ansvarsbestämmelserna
för olovlig försäljning av rusdrycker.

När det gäller utminuteringen, förordas
en begränsad inköpsregistrering beträffande
personer som misstänks för
missbruk eller langning. En allmän registrering
av rusdrycksinköpen avstyr -

88 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

kes däremot. Det nuvarande avstängningsförfarandet
föreslås utvidgat. Sålunda
skall den, som inom viss tid gjort
sig skyldig till fylleri eller rattfylleri
vid mer än ett tillfälle, automatiskt avstängas
från inköp. Systemet med spärrlistor
göres effektivare för att motverka
langarnas inköp. I samma syfte rekommenderas
vissa inskränkningar i fråga
om brännvinsförsäljningen.

En obligatorisk allmän legitimationskontroll
avstyrkes. I stället förordas en
väsentlig skärpning av kontrollen inom
de nuvarande bestämmelsernas ram. Legitimationshandlingarna
skall i fortsättningen
vara försedda med fotografi.
Reglerna för ombudsköp skärpes i viss
utsträckning.

Den nu inom vissa områden pågående
försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning
föreslås fortgå ännu någon
tid, innan definitiv ställning tas till måltidstvångets
slopande. Samtidigt förordas
en utvidgning av försöksverksamheten
till att omfatta hela landet. I samband
härmed föreslås vissa bestämmelser,
avsedda att ge bättre tillsynsmöjligheter
och ökade befogenheter för de

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Vid utminutering--- — varan er lagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller försändas
till köpare, skall denne på begäran
styrka sin identitet och ålder medelst
av myndighet utfärdad handling
eller på annat sätt som finnes kunna godtagas.
Samma skyldighet åvilar ombud
för köpare i fråga om såväl honom
själv som köparen. Ombud skall tillika
på begäran styrka sin behörighet medelst
skriftlig fullmakt, i vilken angivas
de varor som skola köpas.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må---

med måltid.

Föreskrifter angående —---första

stycket.

övervakande myndigheterna i fråga om
drinkbarer och självservering av rusdrycker.
De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden
ges en klarare utformning.

Utskänkningsutredningens förslag om
liberalisering av bestämmelserna angående
tillverkning, försäljning och beskattning
av ciderdrycker avstyrkes.

1 syfte att skapa bättre förutsättningar
för bekämpandet av den illegala spritlianteringen
föreslås strängare straffbestämmelser
för langning. Straffet för
grovt brott föreslås sålunda höjt till
straffarbete i högst två år. Förverkande
skall kunna användas i större utsträckning.

Vidare föreslås bl. a. ett förenklat förfarande
med beslagtagna rusdrycker och
ändrade regler om gåvoförsändelser.

De nya reglerna skall enligt förslaget
i huvudsak träda i kraft den 1 oktober
1963.

Förslaget till förordning om ändring
i rusdrycksförsäljningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521) var i följande delar
så lydande:

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Vid utminutering---varan er lagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller försändas
till köpare, skall denne på begäran
styrka sin identitet och ålder medelst
av myndighet utfärdad eller därmed
likvärdig handling försedd med fotografi.
Samma skyldighet åvilar ombud
för köpare i fråga om såväl honom själv
som köparen. Ombud skall tillika på begäran
styrka sin behörighet medelst
skriftlig fullmakt, i vilken angivas de
varor som skola köpas.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må---

med måltid.

Föreskrifter angående —- — — första
stycket.

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i

(Nuvarande lydelse)

Konungen må beträffande viss ort eller
visst område medgiva undantag från
stadgandet i första stycket. Innan sådant
beslut fattas, skola fullmäktige i
därav berörda kommuner genom intendentens
för utskänkningsärenden försorg
erhålla tillfälle att yttra sig i frågan.
Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utslcänkning
av spritdrycker utan samband
med måltid icke bör äga rum i
kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar
Konungen de särskilda föreskrifter
i avseende å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när som
helst återkallas.

rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

(Föreslagen lydelse)
Konungen må medgiva undantag från
stadgandet i första stycket. Innan sådant
beslut fattas, skola fullmäktige i kommun,
som beröres av beslutet, genom
intendentens för utskänkningsärenden
försorg erhålla tillfälle att yttra sig i frågan.
Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige
i kommunen förklarat att utskänkning
av spritdrycker utan samband
med måltid icke bör äga rum i
kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar
Konungen de särskilda föreskrifter
i avseende å utskänkningen som prövas
erforderliga. Medgivandet må när som
helst återkallas.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionerna
nr 82 och nr 90 väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 660
av hem Bengtson m. fl. och 11:825 av
herr Wiklund m. fl., vari hemställts, att
den i propositionen nr 82 föreslagna författningstexten
till 18 § 3) rusdrycksförsäljningsförordningen
skulle avslutas
med orden »... gjort sig skyldig till
brott mot 4 § lagen den 28 september
1951 om straff för vissa trafikbrott eller
fylleri»;

2) de likalydande motionerna 1:661
av herr Bengtson m. fl. och II: 821 av
herr Rimmerfors m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen — med avslag på Kungl.
Maj:ts proposition nr 82 i denna punkt
— måtte besluta att försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning bibehålies
vid nuvarande omfattning och
sålunda icke utvidgas till att omfatta
hela landet samt uttalar sig för en effektivare
kontroll över drinkbarers inrättande,
anordnande i fråga om läge
och lokaler samt över deras skötsel och
inverkan på ortens nykterhetsförhållanden»; 3)

de likalydande motionerna I: 662
av herrar Per-Olof Hanson och Nils -

Eric Gustafsson samt II: 819 av herr
Hceggblom m. fl.;

4) de likalydande motionerna I: 664
av herr Kronstrand och II: 815 av herr
Andersson i Knäred m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
avslå förslaget om att enstaka gåvoförsändelser
av rusdrycker från utlandet
skulle få mottagas tull- och skattefritt;

5) de likalydande motionerna I: 665
av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 820
av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 82 måtte besluta
att starkcider och cider må tillverkas,
försäljas och beskattas i överensstämmelse
med vad 1959 års utskänkningsutredning
föreslagit, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag
till härför erforderliga författningsbestämmelser»
;

6) de likalydande motionerna I: 666
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 824
av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådan liberalisering
av tillverkning och försäljning
av ciderdrycker som utskänkningsutredningen
föreslagit samt att det åt utskottet
måtte uppdragas att föreslå härför
erforderliga författningsändringar»;

7) de likalydande motionerna 1:667

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

av herrar Erik Filip Petersson och Nyman
samt II: 826 av herr Wiklund in. fl.,
vari hemställts bl. a., att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 82
ville besluta att obligatorisk legitimationskontroll
vid rusdrycksinköp skulle
genomföras och antaga den författningstext
härom som nykterhetslagkommittén
föreslagit i sitt betänkande (sid. 9);

8) de likalydande motionerna I: 668
av herr Sundin och II: 816 av herr Börjesson
i Falköping in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 82 i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning
och förslag angående allmän registrering
av spritinköpen genom inköpskort
i enlighet med vad som anförts
i motionerna»;

9) de likalydande motionerna I: 669
av herr Erik Svedberg m. fl. och II: 817
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte vid behandlingen av
propositionen nr 82 införa bestämmelse
om att allmän legitimationskontroll infördes
vid utminutering av rusdrycker
och att vederbörande utskott måtte utarbeta
härför nödvändig lagtext;

10) de likalydande motionerna I: 670
av herr Rikard Svensson in. fl. och
II: 818 av herr Engkvist m. fl., vari hemställts,
att vid behandling av proposition
nr 82 förslaget om självservering av
spritdrycker avvisades och att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför nödvändig
lagtext;

11) motionen I: 663 av herrar Kaijser
och Sveningsson;

12) motionen II: 822 av fru Sjövall och
herr Martinsson;

13) motionen 11:823 av fru Sjövall
in. fl., vari hemställts bl. a., att riksdagen
med anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 82 måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning om vilka åtgärder som erfordrades
för att förstärka polisväsendet
för bekämpande av langningsbrott.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckt
a, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 30 av
herr Erik Svedberg in. fl. och II: 35 av
herr Engkvist in. fl., vari hemställts, »att
åldersgränsen för alkoholutskänkning å
restaurang höjes till 21 år»;

2) de likalydande motionerna I: 52
av fröken Nordström in. fl. och II: 60
av herr Wiklund m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam utredning och
förslag rörande påföljd för den som under
i motionerna angivna förhållanden
bjöde minderåriga på alkoholdrycker;

3) de likalydande motionerna I: 512
av herr Bengtson och II: 619 av herr
Andersson i Knäred; samt

4) motionen II: 55 av herr Dickson
in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa
om sådan åtgärd, att det renade
brännvinet, försöksvis och tills vidare,
upphör att tillverkas och saluföras».

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen — dels med förklarande
att Kungl. Maj:ts proposition nr
90, i vad densamma behandlades i detta
betänkande, ävensom Kungl. Maj :ts proposition
nr 82 icke kunnat av riksdagen
oförändrade antagas, dels med bifall till
de likalydande motionerna I: 660 av
herr Bengtson m. fl. och II: 825 av herr
Wiklund m. fl. ävensom de likalydande
motionerna I: 664 av herr Kronstrand
och II: 815 av herr Andersson i Knäred
m. fl., dels ock i anledning av de likalydande
motionerna 1:661 av herr
Bengtson m. fl. och II: 821 av herr Rimmerfors
in. fl., i vad sistnämnda motioner
avsåge utskänkning i drinkbarer —-måtte

a) antaga följande vid Kungl. Maj :ts
proposition nr 82 fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj
1954 (nr 521) med de ändringar och
tillägg att

Onsdagen den 15 maj 19G3 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

dels ingressen erhölle följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas dels att 54
och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola upphöra
afl gälla, dels att 1 §, 12 § 4 inom., 17,
18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2
inom., 47 § 1 inom., 49 och 55 §§,63 §
2 mom., 64 § 1 mom., 80 § 1 och 4 mom.,
81 § 1 mom. samt 83, 86 och 90 §§ samma
förordning skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

Utskottets förslag

Härigenom förordnas dels att 54
och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 skola upphöra
att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 inom., 17,
18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2
mom., 47 § 1 mom., 49, 51 och 55 §§,
63 § 2 inom., 64 § 1 mom., SO § 1 och
4 mom., 81 § 1 mom. samt 83, 86 och
90 §§ samma förordning skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

dels ock 12 § 4 inom., 18 § tredje stycket vid 3), 51 § och 64 § 1 mom. nämnda
förordning erhölle följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag
12 §.

4 m o in. Utan hinder---riket;

samt

h) rusdrycker, som inkomma till riket
i enstaka gåvoförsändelse till enskild
person för hans eller hans familjs personliga
bruk, tullfritt eller mot erläggande
av stadgad tull införas i enlighet med
av Konungen meddelade bestämmelser.

18 §.

Rusdrycker må---; så ock

3) den som genom laga kraftägande
dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle
inom en tidrymd av tolv månader
gjort sig skyldig till rattfylleri eller fylleri.

Spärriista skall —--sex månader.

Nuvarande lydelse
51 §•

Vid danstillställning, —• -—• — med
danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet
må polismyndigheten medgiva
undantag för särskilda fall.

Sådant medgivande---hava be stämt.

Utskottets förslag
12 §.

4 mom. Utan hinder---riket;

samt

h) rusdrycker, som inkomma till riket
i enstaka gåvoförsändelse till enskild
person för hans eller hans familjs personliga
bruk, mot erläggande av stadgad
tull införas i enlighet med av Konungen
meddelade bestämmelser.

18 §.

Rusdrycker må--- —; så ock

3) den som genom laga kraftägande
dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle
inom en tidrymd av tolv månader
gjort sig skyldig till rattfylleri, brott enligt
4 § 2 mom. lagen om straff för vissa
trafikbrott eller fylleri.

Spärrlista skall---- sex månader.

Utskottets förslag
Öl §.

Vid danstillställning, — — — med
danslokalen.

Från det i första stycket stadgade förbudet
må polismyndigheten medgiva undantag
för särskilda fall, dock ej i fråga
om utskänkning över bardisk.

Sådant medgivande —---hava be stämt.

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.
Kungl. Maj:ts förslag

64 §.

1 m o m. Meddelande om beslut, som
avses i 18 § fjärde stycket förordningen,
skall av kontrollstyrelsen i rekommenderat
brev snarast tillsändas den som beslutet
avser.

Avskrift av — ---nykterhetsnämnd

underrättas.

Utskottets förslag
64 §.

1 mom. Meddelande om beslut, som
avses i 18 § femte stycket förordningen,
skall av kontrollstyrelsen i rekommenderat
brev snarast tillsändas den som beslutet
avser.

Avskrift av— ---nykterhetsnämnd

underrättas.

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen
den 23 mars 1961
(nr 159);

3) förordning angående ändring i
förordningen den 25 februari 1955 (nr
38) om försäljning av alkoholfria drycker; 4)

förordning om förbud i vissa fall
mot förbud mot förtäring och förvaring
av rusdrycker och Öl m. m.;

5) förordning angående ändring i
förordningen den 26 maj 1961 (nr 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga
preparat;

6) förordning angående ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. förordningen den 1
december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 7)

lag angående ändrad lydelse av 2
och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. in.;

8) lag angående ändrad lydelse av
23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418)
om straff för varusmuggling; samt

9) lag angående ändrad lydelse av
63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om
nykterhetsvård;

b) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 90 antaga följande

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom.
förordningen den 24 maj 1957 (nr 209)
om skatt på sprit och vin

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom.
förordningen den 24 maj 1957 om skatt

på sprit och vin skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

3 mom. För teknisk sprit som av
annan än detaljhandelsbolaget inköpes
hos partihandelsbolaget eller soni införes
till riket för att användas i denaturerat
skick för tillverkning av varor
hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C,

33.04 A och 33.06 A eller ock i odenaturerat
skick skall omsättningsskatt utgå
med 2 kronor 70 öre för liter. Sådan
skatt skall dock icke utgå för odenaturerad
teknisk sprit, som

a) under särskild kontroll skall användas
för annat ändamål än tillverkning
av varor hänförliga till ovan angivna
tulltaxenummer;

b) skall användas för tillverkning av
läkemedel, för vilka läkemedelsförordningens
bestämmelser gälla, eller för
tillverkning av sådant medel som avses
i 1 § 3 mom. första stycket läkemedelsförordningen;
eller

c) är avsedd att av apotek utlämnas
mot vederbörligt recept.

Denna förordning träder i kraft den
f januari 1964. De tidigare bestämmelserna
skola alltjämt äga tillämpning beträffande
förhållanden, som hänföra sig
till tiden före ikraftträdandet.

c) i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 90 antaga följande, såsom
utskottets förslag betecknade

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.
Förslag
till

Förordning

om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr V75)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angiven del
erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

Kap. 22. Drycker,
Kungl. Maj:ts förslag

A n m. För -— --volymprocent ..

För spritdrycker eller viner, vilka införas
i den ordning som avses i 12 § 4
mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall, där tullfrihet ej åtnjutes,
tull utgå med av partihandelsbolaget för
rusdrycker fastställt belopp, motsvarande: 1)

tull enligt vad i kap. 22 sägs;

2) omsättningsskatt enligt 2 § 1 mom.
förordningen om skatt på sprit och vin;
samt

3) allmän varuskatt.

Bilaga

alkohol och ättika

Utskottets förslag

... 6: —

För spritdrycker eller viner, vilka införas
i den ordning som avses i 12 § 4
mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall tull utgå med av partihandelsbolaget
för rusdrycker fastställt belopp,
motsvarande:

1) tull enligt vad i kap. 22 sägs;

2) omsättningsskatt enligt 2 § 1 mom.
förordningen om skatt på sprit och vin;
samt

3) allmän varuskatt.

B) att riksdagen — med bifall till motionen
II: 823 av fru Sjövall m. fl., i vad
den avsåge utredningsyrkande om förstärkning
av polisväsendet — måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
beträffande erforderlig förstärkning
av polisväsendet för att bekämpa
langning; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 30
av herr Erik Svedberg m. fl. och II: 35
av herr Engkvist m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 52
av fröken Nordström m. fl. och II: 60 av
herr Wiklund m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 512
av herr Bengtson och II: 619 av herr Andersson
i Knäred,

4) de likalydande motionerna I: 661
av herr Bengtson m. fl. och II: 821 av
herr Rimmerfors m. fl.,

5) de likalydande motionerna I: 662
av herrar Per-Olof Hanson och Nils-Eric
Gustafsson samt II: 819 av herr Hseggblom
in. fl.,

6) de likalydande motionerna I: 665
av hem Yngve Nilsson m. fl. och II: 820
av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 666
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 824
av herr Stiernstedt m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 667
av herrar Erik Filip Petersson och Nyman
samt II: 826 av herr Wiklund m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 668
av herr Sundin och II: 816 av herr Börjesson
i Falköping m. fl.,

94 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. in.

10) de likalydande motionerna I: 669
av herr Erik Svedberg m. fl. och II: 817
av herr Engkvist m. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 670
av herr Rikard Svensson m. fl. och
II: 818 av herr Engkvist m. fl.,

12) motionen I: 663 av herrar Kaijser
och Sveningsson,

13) motionen 11:55 av herr Dickson
in. fl.,

14) motionen II: 822 av fru Sjövall
och herr Martinsson ävensom

15) motionen II: 823 av fru Sjövall
in. fl.,

måtte, i den män de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

Beträffande utminuteringen

I) av herr Sundin, vilken ansett att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 668 av herr Sundin
och II: 816 av herr Börjesson i Falköping
in. fl. i skrivelse till Ivungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning
och förslag angående allmän registrering
av spritinköpen genom inköpskort; II)

av herrar Oscar Carlsson, Wärnberg,
Lundström, Erik Filip Petersson,
Engkvist, Larsson i Umeå, Nilsson i
Tvärålund och Broberg, vilka ansett att
utskottet under punkten A a 1) bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
1:669 och 11:817 samt 1:667 och
II: 826 om allmän legitimation vid rusdrycksinköp
måtte antaga följande förslag
till ändrad lydelse av 17 § rusdrycksförsäljningsförordningen: 17

§.

Vid utminutering — — — varan erlagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller försändas
till köpare, skall denne styrka
sin identitet och ålder medelst av myn -

dighet utfärdad eller därmed likvärdig
handling försedd med fotografi. Samma
skyldighet åvilar ombud för köpare i
fråga om såväl honom själv som köparen.
Ombud skall tillika styrka sin behörighet
medelst skriftlig fullmakt, i vilken
angivas de varor som skola köpas.

Beträffande utskänkningen

III) av herrar Erik Filip Petersson,
Engkvist, Larsson i Umeå och Nilsson
i Tvärålund, vilka ansett att utskottet
under punkten A a 1) bort hemställa,

1) att den i propositionen föreslagna
ändringen av 46 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
av riksdagen måtte
avslås;

2) att riksdagen —- med bifall till motionerna
I: 661 och II: 821 i vad de avsåge
måltidsfri utskänkning — måtte besluta
i enlighet med vad i reservationen
föreslagits;

IV) av herrar Engkvist och Nilsson i
Tvärålund, vilka ansett att utskottet under
punkten A a 1) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 670 och II: 818 och med avslag
å propositionen i denna del måtte antaga
följande tillägg till 46 § rusdrycksförsäljningsförordningen: 46

§.

3 m o m. Utskänkning av spritdrycker
till allmänheten må icke bedrivas
på sådant sätt att gäst därvid betjänar
sig själv.

V) av herrar Erik Filip Petersson,
Engkvist och Larsson i Umeå, vilka ansett
att utskottet under punkten A a 1)
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
1:30 och 11:35 måtte antaga följande Förslag till Förordning angående

ändrad lydelse av 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26
maj 1954- (nr 521)

Härigenom förordnas, att 50 § rus -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. avveckling av spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik

drycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

50 §.

Utskänkning må ej äga rum till den
som kan antagas ej hava fyllt tjugoett år.

Rusdrycker må---alkoholhal tiga

drycker.

Denna förordning träder i kraft den
1 oktober 1963.

Beträffande ciderfrågan

VI) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Sandin och Magnusson i Borås samt fru
Kristensson, vilka — under åberopande
av innehållet i de likalydande motionerna
I: 665 av herr Yngve Nilsson m. fl.
och II: 820 av herr Hansson i Skegrie
m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 666 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och
II: 824 av hem Stiernstedt m. fl. — ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förenämnda
motioner måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte till innevarande års höstriksdag
framlägga förslag till ändringar i vederbörande
författningar innebärande
att starkcider och cider finge tillverkas,
försäljas och beskattas i överensstämmelse
med vad 1959 års utskänkningsutredning
föreslagit;

Beträffande ansvarsbestämmelserna

VII) av herrar Oscar Carlsson, Wärnberg,
Lundström, Siindin, Erik Filip
Petersson, Engkvist, Larsson i Umeå,
Nilsson i Tvärålund och Broberg, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 52 av fröken Nordström m. fl. och
11:60 av herr Wiklund m. fl. måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning och förslag rörande
påföljd för den, som bjöde minderåriga
på alkoholdrycker, varvid jämväl
borde beaktas vad reservanterna i

övrigt anfört i sitt yttrande över motionerna.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet Sträng hade tillkännagivit, att
han hade för avsikt att i samband med
behandlingen av detta ärende besvara
interpellationer av herr Gustafsson i
Borås angående avveckling av spritförsäljningen
på SAS:s flygplan i internordisk
trafik, herr Nelander angående åtgärder
i syfte att hindra ungdomar att
införa sprit från utlandet och herr Wiklund
angående ytterligare åtgärder av
liykterhetspolitisk natur.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därefter:

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! I en interpellation har
herr Gustafsson i Borås frågat kommunikationsministern
om han vill medverka
till omedelbara åtgärder i syfte
att genomföra den avveckling av spritförsäljning
ombord på SAS-plan i internordisk
trafik, som riksdagen enligt
interpellantens mening förutsatte i sitt
beslut år 1961 om rätt för SAS att öppna
s. k. tax-free shops.

Sedan interpellationen överlämnats
till mig, vill jag svara följande.

Det av interpellanten återgivna uttalandet
av bevillningsutskottet vid 1961
års riksdag avsåg inte resande i den
internordiska trafiken. Enligt utskottets
av riksdagen godkända betänkande borde
nämligen försäljning från tax-free
shops ske endast till passagerare, som
avreste till utomnordiska länder. Resande
i den internordiska trafiken blev
fortfarande hänvisade till inköp ombord
på planen. Det åberopade uttalandet
uttrycker för övrigt endast en enligt
min mening naturlig förmodan, att
flygpassagerarna efter ett inrättande av
tax-free shops delvis skulle flytta sina
inköp av skattefria varor från flygplanen
och utländska tax-free shops till de

96 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. in., tillika svar på interpellation
ang. avveckling av spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik

nya svenska butikerna av detta slag.
Detta borde enligt utskottets uppfattning
leda till en begränsning i försäljningen
ombord. Däremot gjorde utskottet
inte något uttalande om att ombordförsäljningen
väntades upphöra eller
att tillkomsten av tax-free shops
förutsatte en avveckling av denna försäljning.
En sådan avveckling hade jag
inte heller för min del förutsatt, när jag
lade fram förslaget om inrättande av
tax-free shops.

Jag kan alltså inte dela herr Gustafssons
uppfattning, att riksdagen vid sitt
beslut år 1961 om inrättande av taxfree
sliops förutsatte en avveckling av
spritförsäljningen ombord på SAS-planen
i internordisk trafik. Bestämmelserna
om försäljning i tax-free shops
har emellertid senare efter framställning
av SAS — motiverad av rationaliseringsskäl
— och efter riksdagens hörande
år 1962 ändrats så, att de medger
försäljning från tax-free shops även
till passagerare på internordiska linjer.
I den av riksdagen godkända propositionen
i ämnet uppställdes som villkor
för en sådan utvidgning av försäljningen
i tax-free shops, att ombordförsäljningen
på motsvarande linjer avvecklades.
SAS har ännu inte ansett
sig kunna utnyttja medgivandet att flytta
försäljningen från flygplanen till
marken. För de internordiska trafikanterna
gäller därför alltjämt den ordning,
som förutsattes vid 1961 års riksdagsbeslut,
d. v. s. de kan inte göra
några inköp i tax-free shops men däremot
ombord på flygplanen.

Med detta, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag ber först att få
tacka statsrådet för vänligheten att svara
på min interpellation. Jag vill till
sista delen av statsrådets svar knyta
några reflexioner.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 140
1962 fick vi veta att SAS den 17 augusti
1961 till regeringen inlämnat en skrivelse
i den fråga vi här diskuterar.
Annars var det väl så att initiativet till
tax-free shops emanerar från regeringen.
Som skäl för sin framställning om
rätt att sälja obeskattade varor i taxfree
shops även till passagerare i internordisk
trafik anförde SAS att man därmed
skulle kunna rationalisera sin verksamhet
genom att slopa försäljningen
av sådana varor ombord på flygplanen
som i stället skulle kunna köpas i taxfree
shops. Man säger även att försäljningen
av sprit och tobak ombord på
flygplanen, med hänsyn till den korta
restiden, menligt inverkar på den service
i övrigt som skall lämnas till alla
passagerare under flygningen. För den
meningen fanns det och finns sannerligen
underlag i vad som sker på planen.
Det skulle alltså bli en bättre service
för alla, om denna art av kommers
försvann från planen, och dessutom
skulle man göra en ekonomisk
besparing på en och en halv miljon
kronor genom minskning av kabinpersonal,
detta enligt den nordiska kommitté
som inkom med betänkande.

Departementschefen anslöt sig till
denna tankegång och skrev att om förslaget
genomfördes kunde motsvarande
försäljning i flygplanen på de skandinaviska
linjerna slopas och kabinpersonalen
på dessa linjer avsevärt reduceras.
Den föreslagna ordningen skulle
inte heller enligt departementschefen
öka möjligheterna till skattefria inköp.
Finansministern förmodade att inköpen
skulle bli mindre, om passagerarna
fick köpa varorna på marken i stället
för i flygplanen. Hur har det nu gått
och hur har det blivit?

Bevillningsutskottet tillstyrkte 1962
propositionen då enligt utskottet »avsikten
är att den skattefria försäljningen
i flygplanen på de skandinaviska
linjerna skall slopas». Det var främst

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. avveckling av spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik

besparingssynpunkterna som vann utskottets
gillande, men även andra outtalade
vinster kunde tänkas.

Herr talman! Om jag rätt fattat innehållet
i SAS’ skrivelse av den 17 augusti
1961 och vad kommitterade sagt, så
skulle följande bli resultatet av systemet
med tax-free shops! Det skulle bli
bättre service för alla. Fick man taxfree
shops skulle spritförsäljningen på
planen slopas. Man skulle tjäna in ca
1,5 miljon. Om detta var allvarligt menat,
varför har man inte genomfört vad
man ställt i utsikt? Det var ju SAS som
offentligt i skrivelsen tog initiativet till
slopandet av spritförsäljning på planen?
Varför har inte SAS förverkligat
vad man i skrivelsen förde fram? Var
det inte så att man, när man i finansdepartementet
utarbetade förslaget om
rättighet för SAS att inrätta skattefria
butiker på flygplatserna — efter utländska
förebilder — utgick ifrån att
SAS skulle infria sin utfästelse att avskaffa
försäljningen ombord på planen,
så fort de skattefria butikerna blev färdiga? Såvitt

jag är rätt informerad har sådana
butiker upprättats på alla flygplatser.
På Arlanda och Bulltofta har
dessa varit i verksamhet i över ett år
och i Kastrup ännu längre. Det är bara
Oslo som inte har butik, men trots
detta fortsätter sprit- och tobaksförsäljningen
på planen i oförändrad omfattning.
På SAS får man veta att butiken
i Oslo måste bli färdig först, innan det
heia kan fungera. Är detta även finansministerns
mening och kan statsrådet
ge riksdagen någon upplysning om vilka
åtgärder som vidtages för att snarast
bringa butikskedjan att fungera —
detta för att alla de fina frukter SAS
aviserade skall bli åtkomliga både för
SAS självt och de resande. Det har inte
gått att få närmare besked om orsaken
till dröjsmålet med butiken i Oslo. Och
varför handeln på planen mellan Kö -

penhamn och Stockholm inte avvecklas
är för mig eif frågetecken.

Under tiden, herr talman, fortsätter
inte minst utlandsturister att med häpnad
iakttaga, hur praktiskt taget ail
normal service åt passagerarna ombord
på planen upphör under färderna vissa
sträckor och ersätts med att personalen
ägnar sig åt diversehandel med tobak
och sprit. Det måste vara en lukrativ
affär, ty på vissa plan går det inte att
få serverad en flaska juice på linjen
Stockholm—Köpenhamn, enär kabinpersonalen
nätt och jämnt hinner klara
av spritförsäljningen.

Jag har hört från som jag tror vederhäftigt
håll att man kan inte slopa
försäljningen på SAS’ plan förrän andra
internationella linjer gjort detsamma.
Är detta riktigt? Jag är säker på att finansministern
håller med mig om att
vad som nu sker inte är god ordning.
Kan finansministern ge en upplysning
om varför inte SAS ansett sig kunna
flytta spritförsäljningen från luften til!
marken, men samtidigt säljer på marken
både i Arlanda, i Bulltofta och i
Kastrup? Jag vore tacksam för ett ytterligare
klarläggande.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det är väl alldeles klart
för kammarens ledamöter och även interpellanten
att försäljningen från taxfree
shops på flygplatserna sker endast
till passagerare som reser längre bort än
till våra skandinaviska broderländer. Att
SAS ännu inte har effektuerat vad som
avsågs med den framställning som låg
till grund för beslutet 1962, d. v. s. att
man inte har flyttat ned försäljningen
från flygplanen till marken, har man
motiverat med att — jag svarar eftersom
interpeilanten särskilt efterlyste det
— man för det första vill avvakta inrättande
av butiken i Oslo på Fornebu flygplats.
Man ansåg det mindre rationellt
att tolerera försäljning på vissa skandi -

4-—Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. avveckling av spritförsäljningen på SAS:s flygplan i internordisk trafik

naviska linjer från de stationära butikerna
på marken men förbjuda den på
en annan skandinavisk linje, och det ligger
ju ganska mycket av rationella skäl
i en sådan ståndpunkt. För det andra
har det skälet anförts att man borde
kunna uniformera bestämmelserna i fråga
om de kvantiteter sprit och tobak
som får tas in i de respektive länderna
tull- och skattefritt. Den uniformeringen
har man efter många mödosamma diskussioner
mellan generaltullstyrelserna,
i Nordiska rådet och i olika sammanhang
nu äntligen kommit fram till,
så att den frågan är löst om jag minns
rätt fr. o. m. den 1 mars innevarande år.
Det hindret skulle således inte nu föreligga.

Men kvar står att man ännu inte har
tax-free shops på alla de nordiska flygplatserna.
Dessutom är det möjligt att
SAS har blivit mera fundersamt i fråga
om den ursprungliga framställningens
ekonomiska motivering, eftersom SAS
ju inte har någon möjlighet att flytta
ned försäljningen på de intereuropeiska
och amerikanska linjer som trafikerar
Arlanda eller Oslo eller Köpenhamn.

Där säljer man dessa varor tull- och
skattefritt, oavsett om planen håller sig
över Atlanten eller över Sverige, om
man i ett sådant tänkt fall har Arlanda
som slutmål. Jag vet således inte om SAS
är lika angeläget, när man har tänkt
närmare på detta, som man var då riksdagen
gav SAS möjligheten att flytta
ned försäljningen. I varje fall står löftet
kvar, men på det uttryckliga villkoret
att man inte får sälja varorna både på
marken och i luften. Man får välja det
ena eller det andra vad beträffar den interskandinaviska
trafiken. Av skäl som
jag anfört har SAS ännu inte kommit
fram till ett slutligt ställningstagande.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Får jag tolka finansministerns
svar så att Oslo för SAS utgör

flaskhalsen? Kan man lösa frågan om
butik i Oslo skulle därmed en ny tingens
ordning kunna verkställas ganska snart.
Det vore rätt intressant att få veta vilka
åtgärder som vidtas för att så snart som
möjligt få till stånd butiken i Oslo så
att hela systemet kan börja fungera.

Kvar står under alla förhållanden att
av det myckna talet om att om bara riksdagen
biföll systemet med taxfree shops
skulle spritaffärerna på flygplanen försvinna
har intet blivit —- det kan man
vid det här laget konstatera. På SAS säger
man att tiden är så knapp att butikerna
på Arlanda i Stockholm och Bulltofta
i Malmö stormas av köplystna och
många blir utan dessa varor. Men nog
skulle väl SAS, om man verkligen ville
det, kunna bemästra även den svårigheten.

Utan att på något sätt förfalla till fanatism
borde vi kunna vara överens om
att spritaffärer under aila förhållanden
inte hör hemma på flygplanen.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag vill inte bli åberopad
som kronvittne på att SAS, därest
det kommer en butik på Fornebu i Oslo,
därmed skulle vara berett att flytta
försäljningen av sprit och tobak från
luften till marken. Jag tillät mig att anföra
de skäl som SAS åberopat och sade
vidare att det naturligtvis kan tänkas
att SAS av rent företagsekonomiska orsaker
är mera betänksamt i dag beträffande
den omflyttningen än man var när
framställningen gjordes. Anledningen
härtill skulle kunna vara den konkurrens
som SAS har från de europeiska och
amerikanska linjerna, där SAS inte har
något inflytande.

Rent personligen tycker jag att det
ur passagerarsynpunkt är en sekundär
fråga, om passagerarna i den internordiska
trafiken köper sprit och tobak
på marken eller i luften. Däremot har
jag tagit den ståndpunkten — och den är

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. åtgärder i syfte att hindra ungdomar att införa sprit från utlandet

regeringen beredd att hålla — att det är
onödigt att passagerare i den interskandinaviska
trafiken köper dessa varor
såväl på marken som i flygplanen. Vilket
alternativ man väljer tycker jag dock
inte har någon avgörande betydelse.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Ilerr talman! I en interpellation har
herr Nelander fråga mig vilka åtgärder
jag anser påkallade i syfte att hindra
ungdomar under 21 år att på olika vägar
införa sprit som köpts i utlandet.

Jag vill svara följande.

Resande som är bosatt i Sverige får
införa rusdrycker endast om han fyllt
21 år. Rusdrycker som medförts av underårig
resande får inte utlämnas från
tullverket till annan person. Vederbörande
tullmyndighet har meddelat direktiv
för att hindra ett upprepande av
den i interpellationen omnämnda händelsen.
Självfallet är det av vikt att i
detta syfte vederbörlig uppmärksamhet
ägnas underåriga resande. Några särskilda
åtgärder härutöver torde knappast
behövas.

Med detta, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Herr NELANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! För det erhållna svaret
ber jag att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få uttala ett
tack.

Det har i svaret klart medgivits att ett
fel blivit begånget, då under spritstrejksperioden
en 14-årig pojke i Hälsingborg
från Helsingör sfärjan fört i land rusdrycker,
som beslagtagits men en kort
stund senare av tullen utlämnats till pojkens
mamma. Enligt tidningarna skulle
pojken ha givit följande förklaring:
»Mamma och pappa jobbar hela dagarna,
och de tyckte att vi skulle ha något
starkt hemma att bjuda på när jag konfirmerats.
»

Det sägs i svaret att tullmyndigheten
meddelat direktiv för att något sådant
som det skedda inte skall upprepas. Jag
är helt till freds med detta svar.

Tillåt mig emellertid, herr talman,
att i anledning av det inträffade få göra
ett par små reflexioner.

I denna tid, då vi har så stora bekymmer
med ungdomsfylleri och ungdomsbrottslighet,
är det häpnadsväckande
vilken ansvarslöshet som ibland kommer
till synes i hemmen. Bara detta att
servera spritdrycker vid de festtillfällen
som brukar åtfölja konfirmation,
studentexamen och andra ungdomshögtider
tycker jag vittnar om omdömeslöshet.
Det finns ju så många andra, alkoholfria
drycker som betydligt bättre
kan bidra till den festliga yttre ram
som man vid sådana tillfällen eftersträvar.
Det torde inte råda något tvivel om
att exemplets makt i sällskapslivet är av
mycket stor betydelse när det gäller
ungdomens tillvänjning vid spritdrycksförtäring.

I detta sammanhang kan jag inte uraktlåta
att påtala den till hysteri gränsande
omdömeslöshet som under spritstrejkens
dagar kom till uttryck här och
där, inte minst vid öresundshamnarna.
Man blev beklämd när man såg de scener
som utspelades på båtarna och i
hamnarna då i dubbel mening överlastade
endagsresenärer återvände från
Danmark. Sådant bidrar i sanning inte
till att förbättra svenskarnas rykte i utlandet.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Iierr talman! I en interpellation har
herr Wiklund frågat mig, om jag är villig
att låta verkställa en snabb opinionsundersökning
till klarläggande av vilka
ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk
karaktär som i dagens läge — med

100 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation
ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk natur

hänsyn till erfarenheterna av spritstrejken
— kan väntas få största möjliga
stöd av allmänheten.

Jag vill svara följande.

De synpunkter interpellanten anfört
innebär en upprepning av tankegångar
som med jämna mellanrum återkommit
och troligtvis även i framtiden återkommer
i den fortlöpande nykterhetspolitiska
debatten. Det nu framförda uppslaget
att genom punktuellt insatta åtgärder
avskaffa alkoholbruket inom vissa sektorer
av samhällslivet skulle knappast
stå i principiell överensstämmelse med
den nuvarande i huvudsak fria rätten till
inköp av rusdrycker och torde inte heller
kunna praktiskt realiseras med ett
samtidigt bibehållande av den fria inköpsrätten.
En opinionsundersökning
för att belysa frågan om sådana speciella
inskränkningar i användningen
av rusdrycker som interpellanten ifrågasätter
måste därför anses obehövlig.
Jag kan inte heller finna att det från
samhällets sida föreligger ett så starkt
intresse att utforska alkoholkonsumenternas
användning av de medel som genom
spritstrejken friställts för annan
konsumtion att jag anser mig ha anledning
ta initiativ till en särskild undersökning
härav.

Med detta, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationer

Herr WIKLUND (fp):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
framföra mitt tack för svaret på interpellationer Bakgrunden

till denna interpellation
angående en nykterhetspolitisk opinionsmätning
är det särskilt på vissa
punkter otillfredsställande nykterhetsläget.
Jag erinrar om en opinionsundersökning
genom Sifo före det senaste valet,
vilken visade att SO procent av de
tillfrågade ansåg att spritfrågan var ett
av de tre samhällsproblem, som det
just då var viktigast att få bukt med. De

andra var bostadsfrågan och de allmänna
ungdomsproblemen.

Till bakgrunden hör också de smått
dramatiska förändringar i positiv riktning,
som spritstrejken medförde. Inga
särskilda åtgärder vidtogs speciellt mot
alkoholmissbruket, men ändå försvann
fylleriet nästan helt, brottsligheten
sjönk, sjukhus och vårdanstalter fick en
lättnad och förhållandena på gator och
vägar kalmerades. Liksom vid ett laboratorieexperiment
bieffekter kan avläsas
fick man en för många överraskande
nykterhetspolitisk erfarenhet av
spritstoppei vid sidan om strejkens
egentliga syfte och effekt. Många tycktes
gnugga sig i ögonen, glömska av att samhällsvetenskapliga
undersökningar tidigare
gett tydliga anvisningar om sammanhanget
mellan konsumtion och missbruk.
Jag tänker främst på 1944 års stora
alkoholvaneundersökning, som väckte
nästan lika stor uppståndelse, när den
publicerades, som spritstoppets verkningar.
Den talade i samma riktning:
alkoholbruket är alkoholskadornas omedelbara
förutsättning. Nykterhetsrörelsen
och dess talrika sympatisörer bygger
sin uppfattning på liknande erfarenheter
och på samhällsforskningens
antydda resultat, som alltså nu på ett för
många oväntat sätt verifierats.

På grund av att spritstrejken pågick
bara en ganska kort tid skall man givetvis
inte — det vill jag gärna understryka
— dra för hastiga och långtgående
slutsatser, särskilt inte i andra avseenden
än vad som gäller sambandet mellan
konsumtion och missbruk. Just för att
undgå för vittgående slutsatser är det
enligt min mening angeläget med en officiell,
samlad bild av spritstrejkens effekter.
Eftersom jag till min glädje ser
att socialministern är närvarande, tilllåter
jag mig uttala ett beklagande av att
min enkla fråga till honom om denna
sak hittills inte har besvarats.

Genom strejken stimulerades uppenbarligen
den nykterhetsp olitiska debat -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

101

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar pa interpellation

ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk natur

ten kraftigt. Mera markerade åtgärder
till konsumtionsbegränsning aktualiserades
och bl. a. vad som kallas punktnykterhet,
d. v. s. en torrläggning av
områden av samhällslivet, där man från
skilda utgångspunkter kan enas härom
och få stöd av en samlad opinion. Finansministern
anser det dock inte realiserbart
att, med tanke på den fria inköpsrätten,
punktuellt avskaffa alkoholbruket
exempelvis, så som jag antytt i
interpellationen, inom en del områden,
sora är speciellt känsliga för onykterhet
och beträffande vilka det skulle kunna
nås stor enighet om att mera officiellt
utdöma alkoholbruket.

Men det finns ju redan, herr talman,
sådana i stor utsträckning avalkoholiserade
zoner i samhället. Jag tänker
t. ex. på motortrafiken. När den nuvarande
rattfyllerilagstiftningen skärptes
1957, gjorde regering och riksdag det
uttalandet, att tiden syntes mogen »att
i lagstiftning ge uttryck för att alkoholförtäring
och förande av motorfordon
i princip är oförenliga med varandra».
Nog är tiden mogen för att
statsmakterna skall göra åtminstone liknande
uttalanden eller ställningstaganden
rörande, låt oss säga, de andra
trafikområdena. Ett sådant område har
alldeles nyss berörts här, och jag ber
att få ansluta till vad interpellanten herr
Gustafsson i Borås anfört angående
alkoholförsäljningen i flygplan. Det är
just ett område, där jag tror man kunde
komma längre. Jag vet, att det
finns betydligt strängare bestämmelser
beträffande alkoholförsäljning och
alkoholförtäring vid flygtrafik i ett sådant
land som Amerika.

Det finns emellertid andra områden
som kan nämnas i detta sammanhang,
exempelvis de stora arbetsplatserna,
särskilt inom den högmekaniserade produktionen,
där samma nykterhetsproblematik
föreligger som inom trafiken.
Beträffande dessa arbetsplatser är det
ju f. ö. så, att flera företag inom den

privata sektorn bär skapat utmärkta
anordningar i avalkoholiseringssyfte,
där kvalificerad hjälp kan lämnas anställda
med alkoholproblem. Vore det
inte något att ta upp inom ett eller
annat av de statliga företagen?

Jag kan nämna ett annat exempel.
På offentliga nöjes- och idrottsplatser
råder faktiskt nu ett punktförbud enligt
den nya ordningsstadgan. Men det
finns ju andra ungdomssammanhang
också!

Kunde inte staten också bestämma
sig för en hel eller partiell avalkoholisering
av sin representation, som man
gjort i en hel råd kommuner? Vad säger
den allmänna opinionen om en sådan
sak? Representationsspriten ger
uppenbarligen officiell sanktion åt alkoholseden
och åt konsumtionen av
även starksprit. Man kunde kanske
rent av ta upp frågan — jag vet att det
är ett känsligt kapitel — om en eventuell
utvidgning av det kommunala vetot.
Det kanske också vore värt att få
höra vad den allmänna opinionen just
i dagens läge säger om detta vetos funktion.
lag tar givetvis ingen ställning i
denna fråga, men jag nämner den som
ytterligare exempel på vad man kunde
ta upp vid en opinionsmätning.

Om man inte anser sig kunna ta upp
dessa frågor i en sådan opinionsmätning,
skulle jag gärna vilja veta vad
folket just nu tyckter om 1954 års
idéer om positiva och förebyggande åtgärder
— åtgärder som jag utan tvekan
ställer mig bakom. Det gäller upplysning,
forskning, förbättrad vård av de
alkoholskadade, stöd åt det frivilliga
ungdomsarbetet o. s. v. liksom frågan
om hur dessa idéer fullföljts.

Från vårt håll har vi senast i vår
föreslagit kraftigt ökade åtgärder i
överensstämmelse med dessa idéer, men
utan framgång.

Herr talman! Opinionsmätningar på
detta område är ingenting nytt. År
1909, under intryck av en liknande er -

102 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation
ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk natur

farenhet som den vi gjort under spritstrejken,
frågade man folket, om det
ville ha spritstopp. 1922 gjordes en
verklig folkomröstning härom. Även
1942, och jag tror också 1962 har enskilda
opinionsmätningar förekommit
rörande spritstopp, och finansministern
själv har ju för närvarande i gång något
slags opinionsmätning beträffande
alkoholreklam. En råd mätningar av
konsumtionsmönstret inom olika folkgrupper
har också förekommit — jag
tänker bl. a. på dem som gjorts bland
gymnasister.

Min tanke var, att när nykterhetsintresset
nu är ovanligt stort, skulle
det vara värdefullt att få reda på hur
den stora allmänheten ser på några av
de viktigaste nykterhetspoliiiska frågorna.
I min interpellation skrev jag
att man skulle kunna hänga på även
frågan om vartill människorna har använt
de pengar, som under spritstrejken
inte gick till inköp av sprit. Jag
bara framkastade, att den frågan »om
möjligt» kunde las med i sammanhanget,
men jag menade då inte en särskild
undersökning om saken, vilket finansministern
tycks förmoda. Jag har inte
alls avsett att ställa något sådant yrkande.

Jag anser att opinionen för bättre
nykterhetsförhållanden just nu är så
värdefull, att vi borde bereda den tillfälle
till konkretion och precisering. ]
så kontroversiella frågor som de nykterhetspolitiska
bör vi inte arbeta alltför
mycket efter intuition och så att
säga i lufttomt rum. Några enkla frågeställningar
rörande nykterhetspolitiska
förbättringar genom en opinionsmätning
skulle nog ge värdefulla besked
om vilka åtgärder som kunde få
största möjliga stöd från allmänhetens
sida. .Tåg skulle vara tacksam, om finansministern
ville överväga den saken
ytterligare.

Med herr talmannens medgivande vill
jag härefter även knyta några reflexio -

ner till den proposition som nu skall
behandlas. Jag skall emellertid fatta
mig mycket kort.

Propositionen bygger främst på två
betänkande^ ett av 1961 års nykterhetslagkommitté
och ett av 1959 års utskänkningsutredning.
Tendenserna i
dessa båda betänkanden tycks mig en
smula strida mot varandra. I det första
är det fråga om en skärpning av lagstiftningen
— för all del begränsad till
utminuteringens område — medan det
andra betänkandet gäller förslag till
uppmjukningar i utskänkningen. Jag
bortser då ifrån ciderfrågan.

Dessa motstridiga tendenser kan givetvis
förklaras med att huvudproblemet
i nykterhetspolitiken väl ligger på
utminuteringssidan, eftersom konsumtionen
där är störst. Men lagda bredvid
varandra tycker jag att de båda betänkandena
utgör en illustration till den
oklarhet, som för närvarande råder i
nykterhetspolitiken. Man vilt försöka
förbättra förhållandena med hjälp av
en skärpt lagstiftning, samtidigt som
man på vissa punkter vill lätta på försäljningsregleringarna.
Målsättningen
där är opreciserad, och vi fick inte
heller målsättningen klart angiven, när
vi tidigare här i kammaren debatterade
alkoholfrågan. Saken blir inte bättre av
att alla vet hur svårt det är att med
försäljningslagstiftningen som medel
åstadkomma några stora vinster ur nykterhetssynpunkt.
Redan med insikt härom
är det angeläget att nykterhetspolitikens
målsättning tydligt och klart anges.

För min egen och nykterhetsrörelsens
del är målsättningen klar: en väsentlig
minskning av totalkonsumtionen bör
eftersträvas. Jag konstaterar dock med
tillfredsställelse att finansministern har
sållat ganska starkt bland förslagen i de
båda utredningarna genom att motsätta
sig eller inte ta upp en del föreslagna
bestämmelser, t. ex. i fråga om cidern
och rörande rusdrycksutskänkning i

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

103

Ändring i rusdryclcsförsäljningsförordningen, in. m., tillika svar på interpellation

ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk natur

samband med dans eller offentlig föreställning.

Man bär ett allmänt intryck av att
flera av senare års utredningar på försäljningslagstiftningens
område, som
varit rena ämbetsman nautredningar
utan parlamentarisk förankring, har
blivit ganska kritiserade under remissbehandlingen
och att en återgång till
tidigare utredningsordning på detta
område därför nu nog vore påkallad.

Utöver vad jag här anfört skall jag
också — bl. a. som motionär — be att
få beröra några av reservationerna till
bevillningsutskottets betänkande. Jag
gör det helt kort, eftersom jag vet att
andra talare kommer att uppehålla sig
vid dem mera ingående.

Jag anser att en obligatorisk legitimationskontroll
med krav på tillfredsställande
legitimationshandlingar skulle
vara av värde i kampen mot langningen.
Människor är numera så vana vid
att legitimera sig, att en sådan kontroll
inte behöver bli betungande eller ge anledning
till irritation. Jag yrkar därför
bifall till reservation II av herr Oscar
Carlsson m. fl.

Någon utvidgning av försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning anser
jag inte tillrådlig eller behövlig.
Jag ber därför att få yrka bifall till reservation
III av herr Erik Filip Petersson
m. fl.

Jag ber också att utan särskilt uttalande
få yrka bifall till reservation IV
av herrar Engkvist och Nilsson i Tvärålund
rörande självbetjäningsprincipen
vid utskänkning av rusdrycker samt till
reservation V av herr Erik Filip Petersson
m. fl. angående bestämmelser
om samma åldersgräns för utskänkning
som för inköpsrätt, d. v. s. 21 år.

Slutligen anser jag det vara ett fattigdomsbevis,
herr talman, att inte ens
en utredning om hur skydd skall kunna
lämnas åt barn mot påtrugning eller
bjudning av alkohol anses påkallad och
att förslag därom därför inte bär till -

styrkts av utskottsmajoriteten. Det finns
säkert möjligheter att på ett juridiskt
tillfredsställande sätt ringa in de omständigheter,
då bjudning av rusdrycker
till barn med stöd av någon bestämmelse
i lagen bör kunna brännmärkas
ordentligt genom åtgärd av något offentligt
organ.

Jag ber därför till slut, herr talman,
att få yrka bifall också till reservation
VII av herr Oscar Carlsson m. fl.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag vill närmast göra
några kommentarer till interpellationssvaret.

Interpellanten talade i expressiva
formuleringar om de »dramatiska förändringar»
som kunnat avläsas under
den spritkonflikt vilken nu är avslutad.
Med utgångspunkt från dessa iakttagelser
vill interpellanten ha till stånd ytterligare
en rad utredningar — utöver
dem som redan arbetar — för att studera
de förändringar i alkoholkonsumtionen
som strejken medförde.

Jag har frågat mig vad interpellanten
menat med det s. k. punktuella avskaffande
av spritbruket som han talar
om, för all del mycket kort, i interpellationen.
Interpellanten har emellertid
närmare kommenterat detta i sitt
senaste inlägg. Han talar bär om att
man helt skulle göra trafiken till lands,
till sjöss och i luften spritfri, och det
skulle gälla för såväl personal som passagerare.

När man funderar över detta, frågar
man sig först viika regler som redan
finns för den flygburna trafiken. Den
flygande personalen bär i sina tjänsteföreskrifter
ett förbud mot förtäring
av alkohol åtta timmar före en flygning
och är dessutom enligt sina anställnings-
och tjänstevillkor underkastad
mycket starka begränsningar även under
tiden före de åtta timmarna. Dessa
bestämmelser har varit föremål för

104

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Andrmg i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspolitisk natur

manga överväganden, och man har enligt
min mening funnit en ganska rimlig
lösning på problemet. Jag tror därför
inte att en undersökning skalle
leda till något nytt resultat.

Vad landsvägstrafiken beträffar har
ju trafik- och alkoholfrågorna åtskilliga
gånger analyserats och diskuterats
utomordentligt ingående i den svenska
riksdagen. Vi har hela vår prohibitiva
lagstiftning med begreppen rattonykterhet
och rattfylleri, anknutna till vissa
promillesatser av alkohol i blodet.
Dessa bestämmelser skärptes för några
år sedan efter ytterst noggranna undersökningar
och överväganden i både
utredning och lagutskott. Jag bär svårt
att tänka mig att det skulle finnas gehör
för en allmän omprövning av dessa bestämmelser,
som onekligen är ganska
färska.

Interpellanien förmenar vidare att en
opinionsundersökning skulle kunna leda
till en bättre begränsning av alkoholkonsumtionen
på arbetsplatserna
och under arbetsdagen. När jag har
funderat igenom denna fråga, bär jag
sagt mig att vad som kan göras för nykterheten
på arbetsplatsen naturligtvis
måste ske på den frivilliga propagandans
väg. Därvidlag är fackföreningsrörelsen
engagerad, även för framtiden.
Några specifika förbud med straffpåföljd
bär vi inte velat ta konsekvenserna
av.

När interpellanten talar om spritförbud
under arbetsdagen, kommer man
in på ganska intressanta frågeställningar.
Siktar interpellanten till ett förbud
för alla restauranger att servera alkoholhaltiga
drycker före t. ex. klockan
fem eller klockan sex på eftermiddagen,
när arbetsdagen är över? Det skulle
då för en viss näringsgren bli fråga
om ett utomordentligt radikalt ingripande,
som vi ännu inte och knappast
heller i fortsättningen är beredda ta
konsekvenserna av.

Något slags uppdelning av arbetare i

detta ords vidare bemärkelse med förbudsregler
för den som arbetar i blåblus
eller overall och tillåtelseregler för
den disponent, direktör eller handelsresande,
som på en restaurang intar sin
lunch med åtföljande spritkonsumtion,
bär jag förtvivlat svårt att tänka mig.
Det blir då en diskriminering mellan
medborgarna beroende på vad de utför
sitt arbete, som jag inte tror att
man står till svars med.

Jag har velat anföra dessa synpunkter
på de punktuella avgränsningar, som
interpellanten har velat starta genom
den utredning eller opinionsundersökning
som han anser bör sättas i gång
för detta ändamål.

Ett liknande problem, som då och då
diskuteras mycket livligt i de kommunala
församlingarna, är frågan om spritfrihet
vid representationstillfällen. Relativt
få kommunala församlingar har
bestämt sig för sådan spritfrihet; i allmänhet
har tanken avvisats. Jag tror
också att vi härvidlag skall låta den
kommunala självbestämmanderätten och
suveräniteten gälla.

Men bör då inte staten avskaffa spriten
i sin representation? Det finns nog
inget allmänt gehör för ett yrkande i
den riktningen heller. Jag vågar säga
detta från den utgångspunkten, att vid
de tillfällen det här är fråga om förekommer
knappast något missbruk, och
bruket har vi ju accepterat i och med
att varje svensk medborgare som så
önskar har rätt att bruka alkohol och
att staten tillverkar varan. Det är missbruket
vi vill åt, och jag anser mig
kunna säga att den officiella representationen,
oavsett om den sker i statlig
eller kommunal regi, innebär inte vad
man i allmänhet lägger in i begreppet
missbruk.

Med dessa utgångspunkter, herr talman,
har jag sagt mig att finansministern
inte bör begära ytterligare utredningar
och opinionsundersökningar utöver
dem som redan pågår. Den för -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 105

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., tillika svar på interpellation

ang. ytterligare åtgärder av ungdomar

ändring i spritkonsumtionen som arbetskonflikten
föranledde granskas för
närvarande genom kontrollstyrelsens
kontinuerliga uppgiftsinsamling — kontrollstyrelsen
har ju att föra en löpande
statistik över fylleriförseelserna. Vidare
gör medicinalstyrelsen vissa undersökningar,
också dessa med utgångspunkt
från den konfliktsituation vi nyligen
haft. Medicinska forskningsrådet har
förklarat sig berett att satsa pengar på
närmare studier av problemen, och
Centralförbundet för nykterhetsundervisning
har gjort upp ett omfattande
program, upptagande inte mindre än
sex opinionsundersökningar, vilka alla
skall dra slutsatser ur den situation
som konflikten gav upphov till.

Jag tycker det är tillräckligt med
dessa undersökningar och anser inte att
finansministern skall begära ytterligare
en del allmänna opinionsundersökningar.
Det kan bli för mycket av undersökningar
—■ reaktionen kan bli en annan
än den man avsett, om man envisas
med att fråga folk många gånger om
samma sak.

Detta är en rent personlig uppfattning.
Det är emellertid inte denna som
varit avgörande, när jag ställt mig ovillig
till att starta de av interpellanten
begärda allmänna opinionsundersökningarna.
Bestämmande därvidlag har
helt enkelt varit att det varken här i
riksdagen eller ute bland folket finns
något gehör för de båda radikala ingripandena:
ett totalförbud eller återinförande
av motboken.

Skulle jag våga mig på en jämförelse
mellan uppfattningen i alkoholfrågorna
hos riksdagens ledamöter och hos den
breda allmänheten, bleve väl slutsatsen
snarast den, att riksdagen är mera
skärpt och mera ambitiös i sitt sätt att
se på alkoholbruket än den breda allmänheten.
Jag vågar emellertid säga,
att varken den kammare jag nu bär
äran tala inför eller medkammaren är
beredd att tillgripa någon av de radi4*-—Andra
kammarens protokoll 1963.

att införa sprit från utlandet

kala metoderna. Därför måste nykterhetsarbetet
fortsätta i de banor vi hittills
varit inne på. Vi får inte förtröttas
i det hänseendet, men jag vill också
understryka att frågorna inte kan lösas
genom något Alexanderhugg.

Herr talman! Jag har som sagt velat
göra dessa kommentarer till själva interpellationssvaret.
På detta tidiga stadium
av debatten skall jag inte gå in
på propositionsförslaget och de olika
reservationerna, utan jag återkommer
därtill om så erfordras.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Wiklund beklagade
att han inte hade fått svar på en till
mig riktad enkel fråga. Denna ställdes
i ett ömtåligt förhandlingsläge och gällde
huruvida jag ville ta vissa initiativ
för den händelse arbetskonflikten vid
Vin- och spritcentralen bleve långvarig.

Jag är, herr talman, övertygad om att
herr Wiklund har sig bekant att socialministern
svarar för förlikningsväsendet
här i landet. Det skulle då ha tett sig
egendomligt om jag i det aktuella läget
hade gjort uttalanden som kunde
ha uppfattats såsom en profetia angående
arbetskonfliktens längd. Som nu
framgått av finansministerns interpellationssvar
är en rad undersökningar i
gång, och jag föreställer mig att dessa
kommer att ge en viss belysning av den
situation som -rått under konflikten. Resultaten
kommer självfallet att redovisas.

Jag vill emellertid i sammanhanget
betona att de undersökningsresultat det
kan bli fråga om avspeglar extraordinära
förhållanden, vilket helt naturligt
måste begränsa möjligheterna att dra
mer allmängiltiga slutsatser av undersökningsmaterialet.

Herr talman! Jag har velat avge denna
deklaration med anledning av det
påpekande herr Wiklund gjorde i sitt
inlägg.

Nr 22

10G

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, in. m., tillika svar på interpellation

ang. ytterligare åtgärder av nykterhetspoiitisk natur

Herr WIKLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte så alldeles
vanligt att en interpellant får förmånen
att höra två regeringsledamöter yttra
sig med anledning av en enkel utläggning
i samband med en ställd interpellation.
Jag ber att få tacka för
de utförliga kommentarer, som utöver
interpellationssvaret, lämnats av finansministern
och nu även av socialministern.

Jag skall inte låta locka mig att gå
in på en diskussion om de olika tänkbara
åtgärder, som skulle kunna vidtagas
på detta område. Jag är nämligen
för egen del nu inte benägen att
i förväg ge till känna någon bestämd
uppfattning i dessa frågor. Med min interpellation
avsåg jag att få veta vad
folk i allmänhet anser om dessa frågor.
Vi har fått höra vad finansministern
anser om dem, och själv har jag
nämnt några tänkbara alternativ i detta
sammanhang. Frågan gällde emellertid
inte vad vi här i riksdagen tycker
utan att man skulle få reda på lite om
folkets mening.

Jag vill, herr talman, begagna tillfället
att säga att det alls icke har förespeglat
mig att exempelvis nu införa
något totalförbud och inte heller ett
återinförande av motboken. Ett av mina
motiv för att ställa interpellationen
var dock att få klarlagt att något allmänt
förbud inte kan anses aktuellt,
och särskilt efter den deklaration som
finansministern lämnat är det uppenbart,
att det inte heller kan vara fråga
om en återgång till motbokssystemet.

Jag är för min del helt och fullt övertygad
om att den politik som beslöts år
1954 i stället måste med kraft fullföljas.
Jag tycker att vi i nuvarande läge
skall satsa ännu mer på denna politik.
Förhållandena i n3''kter,hetsavseende är
trots allt icke tillfredsställande.

Jag vill alltså inte nu lägga fram några
förslag till åtgärder av annat slag
förrän jag bättre känner till inställning -

en hos den allmänna opinionen. Då
först kan jag avgöra vilka praktiska
möjligheter som finns att företa åtgärder
av olika slag i alkoholfrågan. Mitt
syfte var att man skulle få reda på detta
genom en snabbt genomförd opinionsmätning
med hjälp av modern intervjumetodik.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Man skulle av reservationernas
mångfald i bevillningsutskottets
betänkande kunna tro att det föreligger
mycket stora motsättningar inom
utskottet. Jag tror att så inte är förhållandet.
I vad gäller målsättningen råder
det synnerligen stor enhet. Tvistefrågan
gäller väl närmast med vilka
medel man skulle kunna komma fram
till det bästa resultatet. Jag vill börja
med att säga några ord om reservation

II.

Utskottet anser att en obligatorisk
legitimationskontroll skulle medföra betydande
nackdelar och fördyrade kostnader,
och av denna anledning avstyrker
utskottet motionerna på denna
punkt.

Jag skulle vilja påpeka några förhållanden
i detta sammanhang som motsäger
den uppfattning utskottsmajoriteten
stannat för. Först och främst måste
över huvud taget alla köpare i fortsättningen
vara försedda med legitimationshandling,
eftersom man redan nu vid
spritköp kan bli ombedd att uppvisa
sådan. Jag skulle föreställa mig att de
som besöker butikerna för att inköpa
spritvaror alltid har med sig en legitimationshandling
för att vara säkra
på att kunna göra sina inköp. En obligatorisk
kontroll innebär inte något annat
än att kunderna visar fram sitt legitimationskort,
som de ändå medför.
Det tarvar inte någon omständlig procedur,
och det bör gå rätt snabbt att
konstatera kundens identitet.

Med detta system tror jag också att
man kan undvika mycken irritation.
Det nuvarande systemet kan medföra

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 107

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

irritation i sådana fall då en försäljare
är tveksam och fordrar att en kund
skall legitimera sig. Den som uppmanas
att visa legitimationshandling kanske
inte alls har gjort något galet, utan
det kan mycket väl vara fråga om ett
misstag från personalens sida, vilket
i så fall måste kännas mycket obehagligt
för den som blir utsatt därför.

Vidare skulle personalen vid ett system
med obligatorisk legitimation få
mycket lättare att känna igen köparna.
Vårt kontrollsystem bygger i stor utsträckning
på personalens iakttagelseförmåga.
De anställda skall framförallt
bevaka att langarna inte ges möjlighet
att göra för stora inköp, och därför
måste tjänstemännen kunna känna igen
dessa personer. Har personalen möjlighet
att ständigt få se legitimationshandlingarna
lär man sig känna kunderna
bättre. Vad vi vill komma åt genom att
kräva legitimation är ju de illegala inköpen,
speciellt langarnas.

Jag övergår nu till reservation III,
som rör måltidsfri utskänkning. Därvidlag
har utskottsmajoriteten följt finansministern
i hans förslag att låta
försöksverksamheten omfatta hela landet.
Men utskottet tillfogar en brasklapp:
Det allmänna nykterhetsläget påkallar
försiktighet även när det gäller
utskänkning och den måltidsfria utskänkningen
kan ofta öva skadligt inflytande
på ungdomens alkoholvanor.

Jag tycker inte att majoritetens skäl
att vidga försöksverksamheten är särskilt
starka. När vi redan har en försöksverksamhet
som omfattar nära nog
hälften av restaurangerna, skall det väl
inte vara nödvändigt att utöka den med
motiveringen att det skall vara en försöksverksamhet
i hela landet. Det vore
riktigare att såsom 1959 års utskänkningsutredning
säga rent ut, att man
vill slopa måltidstvånget över huvud taget
utom för brännvin.

Departementschefen har varit tveksam
och utskottet är tveksamt beträffande
denna utökning. Men denna form,

att med motiveringen att man utökar
försöksverksamheten genomföra en helt
ny princip, kan inte vara riktig. Inga
skäl har påvisats att försöksverksamhet
i större omfattning är erforderlig
för att få säkrare bedömningsgrunder.

Utskottet har tagit ett eget initiativ
vad beträffar drinkbarerna. Där skall
enligt utskottets förslag inte få ske någon
servering i samband med dans.
Jag tror den bestämmelsen är värdefull.
Ungdom, dans och sprit hör inte
tillsammans.

Jag kommer sedan till reservation V
som gäller åldersgränserna. Reservanterna
har velat sätta åldersgränsen för
utskänkning på restaurang till 21 år,
medan majoriteten har velat bibehålla
den nuvarande gränsen vid 18 år.

Det måste ligga en inkonsekvens i att
man måste vara 21 år för att få köpa
sprit i en butik men 18 år för att bli serverad
sprit. Reservanterna har också
påpekat att det kan vara svårt att bedöma
huruvida en person är 18 år eller
inte och att det kanske skulle vara lättare
att bedöma om han är 21 år. Det kan
givetvis göras lika mycket fel vid bedömningen
om gränsen sättes vid 21 år
eller 18 år, men därest gränsen går vid
21 år är i varje fall risken mindre för
att man skall servera sprit till 16- eller
17-åringar, som inte bör få förtära alkoholdrycker
på restaurang. Det har påvisats
att ungdomarna ofta berusar sig
just på restaurangerna. Något som det
finns enighet om i nykterhetsfrågan är
just det att vi måste söka komma till
rätta med ungdomsfylleriet. Man löser
naturligtvis inte problemet med att
flytta åldersgränsen från 18 till 21 år —
det tror i varje fall inte jag på —• men
man gör det i varje fall svårare för ungdomar
att köpa sprit vid alltför unga
år.

I reservation VII har reservanterna
begärt en utredning med förslag till påföljd
för dem som bjuder minderåriga
på alkohol. Det förslaget har inte tillstyrkts
av utskottets majoritet, som åbe -

108

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

ropat praktiska svårigheter. Det föreligger
givetvis stora svårigheter, men å
andra sidan är det mycket stötande att
det skall vara möjligt att bjuda minderåriga
på alkoholdrycker på offentliga
platser utan att man på något sätt kan
komma åt dessa personer. Det är en allvarlig
förseelse, ja, enligt min uppfattning
en brottslig gärning, och det vore
skäl att straffbelägga den. Reservanterna
begär ju en utredning, och den skulle
kunna visa vilka svårigheter som skulle
uppstå. Blir svårigheterna sådana att
man inte kan bemästra dem, får vi väl
acceptera att det inte går att komma åt
missbruket, men man bör väl inte skylla
på svårigheter utan att undersöka hur
allvarliga de är.

I detta sammanhang vill jag beröra
den allmänna syn vi har på alkoholbruket,
på inköp och försäljning av alkoholvaror
och de misshälligheter som
följer med detta. Enighet råder ju på en
del områden. Det gäller närmast att vi
alla vill komma till rätta med ungdomsfylleriet
och med alkoholmissbrukarna.
Men jag ifrågasätter om de åtgärder som
vidtas är tillräckliga för detta. Det utskottsbetänkande
vi i dag har att behandla
rör bara vissa tekniska förbättringar.
När folk har rätt att köpa sprit,
uppstår det alltid ett problem med missbrukare.
För att komma till rätta därmed
måste man vidta kraftåtgärder. Sådana
kraftåtgärder måste bl. a. innebära
att man sätter resurser i händerna på
ungdomsorganisationerna som kan nå
ungdomarna, lära dem bättre vanor och
även få en del att låta bli att använda
sprit.

Men det allvarligaste problemet är
kanske hur man skall komma åt missbrukarna.
Jag bortser nu från lagliga
åtgärder som gör det svårare för dem
att få tag i sprit. Den missbrukare som
vill ha sprit äger en otrolig förmåga att
skaffa sig den på något sätt, oavsett vilka
lagar och förordningar vi har. Men
när det gäller att söka bota sådana människor
visar staten mycket stor kall -

sinnighet. Det är kommunerna som får
ta hand om detta klientel och kommunerna
är också rätt kallsinniga. Man
resonerar som så att det är staten som
plockar in alla slantarna på spritskatter,
medan kommunerna får bära kostnaderna
och ta hand om de missbrukare
som måste få vård eller på ett eller annat
sätt hjälpas.

Nu får visserligen kommunerna statsbidrag
i rätt stor omfattning, men det
vore inte mer än skäligt att staten svarar
för kostnaderna för de skador som uppkommer
till följd av den alkoholtillverkning
och alkoholförsäljning som staten
bedriver. Generösare statsbidrag till
kommunerna för hjälp åt dessa människor
skulle kunna ge goda resultat och
skapa förutsättningar för att återföra i
varje fall en del av dem till produktivt
arbete. Det är inte möjligt om man såsom
nu försöker övervältra kostnaderna
på den ena parten och låta den andra
få fördelarna.

Med detta ber jag att få yrka bifall
till reservationerna II, III, Y och VII
samt i övrigt till vad utskottet har föreslagit.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr ENGKVIST (s):

Herr talman! Det betänkande från bevillningsutskottet
som vi nu har att behandla
omfattar viktiga nykterhetspolitiska
frågor som har aktualiserats i finansministerns
proposition nr 82.

De förslag som föreligger är på sitt
sätt en illustration till den nu aktuella
allmänna debatten i nykterhetsfrågan.
Det är framför allt ett par drag i utvecklingen
som inger oro och bekymmer
— de har tidigare berörts här. Jag
syftar på det ökande alkoholbruket i
allt yngre åldersklasser och på svårigheterna
att komma till rätta med spritlangarna.

Då det gäller bedömningen i stort av
det nykterhetspolitiska läget, vill jag
obetingat ansluta mig till vad finansmi -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

109

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

nistern anfört i proposition nr 82 och
som han tidigare här i dag har givit
uttryck åt. Det är en bedömning, som
också utskottet har delat och som i korthet
skulle kunna innefattas i följande
ord i bevillningsutskottets betänkande:
»Tyngdpunkten i de direkt nykterhetsfrämjande
strävandena bör därför alltjämt
ligga på en fortsatt utbyggnad av
de positiva och förebyggande åtgärderna.
» Det är ingen tvekan om att inte
denna synpunkt alltjämt bör vara riktgivande
för nykterhetspolitiken.

Det finns dock i den allmänna nykterhetsdebatten
röster som talar för rätt
långtgående restriktiva åtgärder och
som menar att motboken i en eller annan
form bör komma tillbaka. Utan att ta
upp någon vidlyftig debatt i denna sak
vill jag ändå säga ett par ord.

Jag delar den uppfattning finansministern
nyss redovisat i denna fråga.
Enligt min mening har vi nu inte samma
läge som år 1954, och det går inte
att återinföra motboken med de regler
som då gällde. Situationen har framför
allt i ett par avseenden blivit en helt
annan. Tidigare förekom det endast i
undantagsfall att personer i åldern 21—
25 år tillerkändes motbok, medan dessa
åldersgrupper nu har fri inköpsrätt. Jag
kan emellertid inte tänka mig att det
skulle vara politiskt möjligt att vid ett
återinförande av motboken få med en
bestämmelse om inköpsrätt först vid 25
års ålder. Och kvinnorna hade ju inte
heller under motbokstiden inköpsrätt,
med mindre de var ensamstående med
eget hushåll eller familj. Jag kan inte
föreställa mig att denna regel skulle
kunna bibehållas vid ett återinförande
av motboken.

Men oavsett hur man skulle förfara
i dessa avseenden tror jag inte att själva
motbokssystemet har det värde som
många på nytt tycker sig finna och som
skulle ge oss anledning att gå tillbaka
till detta system. Det fanns ändå redan
vid den tidpunkten mycket stora svårigheter.
När man nu i diskussionen ute
bland folk — jag syftar alltså inte på

diskussionen här i kammaren •— säger
att man genom motboken skulle få ett
medel att hålla tillbaka spritmissbruket,
bör man komma ihåg att 75 procent av
alla de missbrukare som under motbokstiden
fälldes till ansvar inte hade
motbok. Motboken var således inte någon
effektiv broms, inte ens i detta avseende.
Nej, de positiva och förebyggande
åtgärderna är tydligen de medel
som vi alltjämt måste tillgripa, om vi
skall nå det resultat som vi väl alla
eftersträvar.

Jag skulle med instämmande i vad
herr Wiklund tidigare sagt vilja framhålla,
att man i de positiva och förebyggande
åtgärderna också måste inrymma
ökad alkoholforskning, stöd åt ungdomsarbetet
och åtgärder för att minska skadeverkningarna
av alkoholmissbruket.
Samtidigt som jag ansluter mig till denna
allmänna riktpunkt vill jag betona
nödvändigheten av att söka tillskapa
en lagstiftning, som på olika punkter
underlättar möjligheterna att uppnå resultat
i det positiva, förebyggande arbetet
för en ökad nykterhet, ett tillbakaträngande
av spritmissbruket och en
minskning av alkoholskadorna. Som ett
gott resultat i strävandena att uppnå
en sådan lagstiftning betraktar jag propositionen
nr 82 och bevillningsutskottets
betänkande nr 41, som vi nu behandlar.

Till utskottets betänkande har fogats
en rad reservationer, av vilka jag har
biträtt inte mindre än fem. Det är reservationer
som ger uttryck åt meningar
som finns inom nykterhetsrörelsen.
På en rad andra punkter, som jag anser
mycket betydelsefulla i nykterhetsavseende
och som även speglar opinionen
inom nykterhetsrörelsen, har utskottsmajoriteten
avlämnat förslag, vilka jag
helt instämmer i och även har biträtt
i utskottet. Jag är således i stort sett
mycket nöjd och, skulle jag vilja tillfoga,
även tacksam för bevillningsutskottets
ställningstagande i dessa delar av dess
utlåtande.

De reservationer jag biträtt avser del -

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 19G3 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

frågor, beträffande vilka jag anser att
en bättre lösning skulle kunna vinnas
genom att man följer reservanternas
linje. Jag vill först säga några ord beträffande
legitimationsförfarandet vid
utminuteringen.

Finansministern har granskat denna
fråga och kommit till den slutsatsen,
att han inte gärna vill biträda förslaget
om ett obligatoriskt legitimationsförfarande.
Emellertid förordar han skärpta
regler inom den nuvarande ramen
för legitimationskontrollen. Detta biträds
också av utskottet, som på s. 33
i betänkandet anför: »Enligt utskottets
mening måste de från nykterhetssynpunkt
relativt obetydliga fördelar, som
kan vinnas genom en obligatorisk allmän
legitimationskontroll, vägas mot
de betydande nackdelar, som en sådan
anordning medför för den stora allmänheten
med måttliga alkoholvanor,
och de kostnader, som är förenade därmed.
»

Som herr Larsson i Umeå redan har
påpekat kan det emellertid inte bli så
särskilt stora olägenheter för allmänheten,
eftersom redan utskottets förslag,
som bygger på finansministerns proposition,
innefattar att varje kund i en
systembolagsbutik måste vara försedd
med legitimationshandlingar av precis
det slag vi förordar i reservation II. Vi
har i denna reservation framhållit att
den »skärpning av legitimationskontrollen
som föreslås i propositionen
medför att alla måste vara försedda med
legitimationshandlingar vid inköp av
rusdrycker». Vi menar därför att denna
skärpning inte behöver medföra någon
speciell svårighet för allmänheten. Kravet
på en allmän legitimation kan också
verka återhållande på personer, vilkas
spritinköp ger dem anledning att känna
sig särskilt observerade. Inte minst bör
den utgöra ett hinder för ungdomar,
som icke har uppnått föreskriven ålder
för att få göra inköp. I reservationens
förslag till lagtext har även angivits
skyldighet för ombud att legitimera så -

väl sig själv som köparen. Denna föreskrift
är en följd av reservationens huvudyrkande
om allmän legitimationskontroll.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till reservation II av
herr Oscar Carlsson m. fl.

Vad gäller utskänkningen av rusdrycker
har jag på några punkter en gentemot
utskottsmajoriteten avvikande mening.
Jag skall mycket kort beröra dessa
delfrågor.

Beträffande reservation III, som gäller
utvidgning av den måltidsfria utskänkningen,
ansluter jag mig till reservanternas
uppfattning, att den nuvarande
försöksverksamheten på detta
område ej bör utvidgas. Jag yrkar således
bifall till denna reservation.

Jag kommer sedan till ett förslag,
som i fråga om sina praktiska konsekvenser
är nära knutet till frågan om
den måltidsfria utskänkningen, nämligen
självservering av spritdrycker. Vi
är två reservanter, som på denna punkt
har följt den linje 1959 års utskänkningsutredning
anslöt sig till. I reservationen
anföres att man bör avvakta
utvecklingen på utskänkningsområdet
innan slutlig ställning tas till förslaget
om självservering av spritdrycker.

Herr talman! Med det anförda yrkar
jag bifall till reservation IV av mig
och herr Nilsson i Tvärålund.

Jag kommer därefter fram till en
annan delfråga, som jag tillsammans
med några medmotionärer aktualiserade
vid riksdagens början detta år. Jag
syftar på höjningen av utskänkningsåldern
från 18 till 21 år. Detta yrkande
har upptagits i reservation V. Som motivering
för denna reservation har bl. a.
anförts den alltmer oroande bilden av
nykterbetsjförhållandena i vårt land,
där det ökande ungdomsfylleriet är särskilt
bekymmersamt. Intervjuer med för
fylleri anhållen ungdom har också visat,
att en stor del av dessa unga missbrukare
berusat sig på restauranger.
Även om man inte kan täcka alla gräns -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

Ändring i

fall, som säkert kommer att uppstå, tror
vi ändå att det blir större möjligheter
för serveringspersonalen att avgöra, om
den unge gästen är över 21 år än om
vederbörande är över 18 år. Det bör
kunna ge en bättre garanti för att ungdomar
i de särskilt känsliga tonåren
inte får samma möjlighet till alkoholkonsumtion
som de bär med 18-årsgränsen.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till reservation V.

Beträffande reservation VII av herr
Oscar Carlsson m. fl. vill jag i all korthet
anföra, att jag finner det vara angeläget
att komma fram till möjligheter
att effektivt kunna beivra att äldre
personer bjuder minderåriga på alkoholdrycker.
I reservationen yrkas utredning
av frågan, och jag vill, herr
talman, ansluta mig till reservation
VII och yrka bifall till densamma.

Slutligen vill jag säga några ord om
en annan fråga, där jag har anslutit
mig till majoriteten. Den gäller rätten
att tillverka och försälja cider.

Jag betraktar denna fråga som det
viktigaste av alla de delproblem, som
behandlas i bevillningsutskottets betänkande
nr 41. Jag har därför med
stor tillfredsställelse noterat utskottets
ställningstagande. När ungdomens alkoholvanor
medför så stora bekymmer i
vida kretsar av vårt folk, kan det inte
anses försvarbart att införa en ny alkoholhaltig
dryck som direkt konkurrerar
med läskedryckerna och som kan
befaras bli en lillvänjningsdryck till
alkoholvanor för ungdomen. På denna
punkt vill jag oförbehållsamt yrka bifall
till utskottets förslag. På alla de
övriga punkter, som jag här inte har
berört, vill jag yrka bifall till utskottets
betänkande.

I detta anförande instämde fru Torbrink,
fru Svensson och fru Lindskog
(samtliga s).

rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Spritstrejken blåste av
helt naturliga skäl nytt liv i debatten
kring alkoholproblemet. Jag vill i egenskap
av motionär — motion nr II: 816,
som är en s. k. fyrpartimotion — anföra
några synpunkter. Jag vill dock
genast framhålla, att denna motion
ingalunda var framsprungen under någon
som helst strejkpsykos. Eftersom
det registreringssystem av spritinköpen,
som begärs i motionen, på sina håll
ofta uppfattas som något slags ransonering
eller som ett återinförande av
den gamla motboken, vill jag redan från
början intyga att motionskravet inte
innefattar något av dessa alternativ.

Det är här inte fråga om att man skall
införa ett motbokssystem av den gamla
typen. Nej, här är det endast fråga om
en obligatorisk registrering av spritinköpen.
Själva ransoneringen, som var
förknippad med motboken, hörde enligt
min mening till de avgjorda nackdelarna.
Personer som i vanliga fall
inte brydde sig om att inhandla sprit,
ville trots allt ta ut sin ranson, eftersom
detta liksom hörde till saken.

Vårt förslag om en allmän inköpsregistrering
bygger helt på övertygelsen,
att man genom ett dylikt system
kunde få effektivast möjliga medel att
motverka den illegala langarverksamheten
och missbruken. Dessutom skulle
man, vilket är det inte minst viktiga,
härigenom söka nedbringa det ökande
ungdoms- och kvinnofylleriet. Ett registreringssystem
måste ha en klart
konsumtionshämmande effekt. Om man
bär ett inköpskort, på vilket datum
och kvantitet av starksprit stämplas,
vill man inte alltför ofta frekventera
systembutikerna. Framför allt kan inte
langarna som nu sker införskaffa så
stora lager av spritvaror —• väl är att
märka att bland dem finns det i. o. m.
många som inte använder sprit själva
utan inhandlar sprit enbart i affärssyfte.
De s. k. väntjänstöverlåtelserna,
vilka torde vara mycket vanliga främst

112

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m,

bland ungdomen, bör också genom en
registrering kunna reduceras. Hur tuffa
och bussiga ungdomar, som fyllt 21 år,
än vill vara inför sina yngre kamrater
och tillmötesgå deras önskningar om
sprit, vill de inte få en stämpel i sitt
kort för kompisens skull. Med andra
ord, de vill sköta sitt kort så, -att det
återspeglar deras egna spritvanor på ett
rattvisande sätt. Man »offrar» sig inte
för andras skull.

Till de invändningar som gjorts mot
ett införande av allmän -inköpsregistrering
hör det något underliga argumentet,
att det skulle innebära stora olägenheter
för -allmänheten. Att visa upp
ett inköpskort kan inte medföra några
större besvär eller olägenheter •—- men
däremot mycket stora olägenheter för
dem som i vinstsyfte vill skaffa sig
orimliga kvantiteter. Och det är ändå
dem vi måste komma åt.

Herr talman! Det ökade ungdomsoch
kvin nofylleriet bär ingett stark oro.
Jag anser att de i och för sig välmenta
och för all del också kostsamma kampanjer
etc., som anordnas för -att stävja
den olyckliga utvecklingen, icke tillnärmelsevis
haft eller har den avsedda
effekten. Samtidigt med vad som görs
i förebyggande syfte anslås allt större
summor för det ökade behov som anmäler
sig inom alkoholistvården. De övergångssvårigheter
efter motbokens slopande,
vilka redan borde vara ett passerat
kapitel, bär blivit permanenta
svårigheter med ytterst olyckliga konsekvenser.

Man bär också invänt att ett införande
av allmän registrering skulle
medföra stora kostnader. Jag är inte
kapabel att bedöma hur stora de kan
bli, men en sak är klar: mot de väldiga
summor som nu föreslås för att
rätta till de många missförhållanden
som följer i spritens spår, måste kostnaderna
för ett registreringssystem
framstå såsom ganska blygsamma. De
torde bli -av den storleksordningen att
de icke behöver utgöra något hinder

för införande av ett sådant system.

Finland är mig veterligt det enda
land, där detta system har prövats. I
vårt land anförs ofta superiet i Finland
som ett slags tröstegrund när
våra egna problem diskuteras. Jag tror
för min del att svenskar och finnar
kan ta varandra i hand i detta avseende.
Det bör dock uppmärksammas att
av de olika system, som prövats i vårt
grannland, allmän registrering visat sig
ge det bästa resultatet, främst i fråga
om att stävja yrkeslangning och ungdomsfylleri.
Under långa tider restes i
Finland motstånd mot systemet. Man
ansåg, inte minst på nykterhetshåll, att
full inköpsfrihet skulle införas. Enligt
uppgift från Finland bär motståndarna
blivit allt färre. Man anför utvecklingen
i Sverige som varnande exempel.
Detta låter paradoxalt med hänsyn
till den allmänna uppfattningen här om
alkoholvanorna i Finland. Icke förty
är det sant.

Vi är oerhört rädda för förmynderskap
i ett eller annat avseende, och det
må gärna erkännas att det kan -smaka
beskt. Men olyckligt vore att dra sig för
att ta den illasmakande medicinen i en
så allvarlig situation som denna. Beträffande
förmynderskap eller ingripande
i enskild persons vanor — i detta
fall skulle det således gälla alkoholkonsumtionen
— kunde en lång råd lagstiftningsåtgärder
åberopas, som också
inskränker vår frihet att handla efter
impulser eller på ett för omgivningen
stötande sätt.

Vi motionärer har ingalunda varit så
blåögda att vi trott, att man med de
nu föreslagna åtgärderna skulle lcunn-a
eliminera alla de missförhållanden som
rader pa detta område. För min egen
del vill jag deklarera, att jag anser att
hittills vidtagna åtgärder varit alltför
vaga för att en bättring skulle kunna
åstadkommas. Som nykterhetsman är
jag villig erkänna, att man på nykterhetshåll
varit angelägen framhålla värdet
av att spriten hålls fri. Man ansåg

Onsdagen den 15 maj 1963 fm. Nr 22 113

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

att övergången från ransonering till fri
inköpsrätt var ett steg i rätt riktning.
Utvecklingen har visat, att man även
på nykterhetshåll bär anledning att tänka
om. Man har där gjort alltför många
goda insatser i ideellt avseende för att
vilja vara med om något, som kan
konservera det tillstånd vi i vår verksamhet
med alla krafter velat bekämpa.

Än en gång, herr talman, vill jag understryka
att det föreslagna registreringssystemet
icke innebär någon ransonering
men väl enligt vår mening en
nödvändig kontrollåtgärd. Hur ett inköpskort
skall se ut lämnar jag därhän.
Jag bär dock den uppfattningen, att
det till sin konstruktion bör vara mycket
enkelt.

Sammanfattningsvis vill jag anföra
att inköpsregistrering samt ökad alkoholupplysning
säkerligen kommer att
verksamt bidra till minskad alkoholkonsumtion.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation I i bevillningsutskottets
betänkande nr 41.

I detta anförande instämde herrar
Persson i Heden (ep) och Westberg
(fp).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Som departementschefen
framhåller berör föreliggande proposition
en rad betydelsefulla avsnitt
av den nykterhetspolitiska lagstiftningen.
Den berör såväl utminuteringen och
utskänkningen som ansvarsbestämmelserna
för olovlig försäljning av rusdrycker.
Om jag förstod nykterhetsfolkets
talesman herr Engkvist rätt, så var han
mycket belåten med förslaget. Han kände
sig t. o. in. tacksam — jag förmodar
att det var efter den hyfsning som utskottet
gjort av propositionen. I främsta
rummet kommer naturligtvis de för närvarande
centrala nykterhetspolitiska
problemen, nämligen det oroväckande
alkoholmissbruket bland ungdomen och

den omfattande langningen, i blickpunkten.

Beträffande principerna för den samhälleliga
nykterhetspolitiken konstaterar
propositionen inledningsvis, att den
tendens till nedgång som skönjdes under
senare delen av 1950-talet och fram till
slutet av 1960 nu förbytts i en uppgång.
Förändringen tycks emellertid inte vara
av mera djupgående natur, och spritkonsumtionen
ligger fortfarande inte
över den nivå som rådde före motbokens
avskaffande. Detta bör man kanske notera,
eftersom levnadsstandarden ju har
höjts väsentligt under denna tid. Med
höjd levnadsstandard brukar följa en
ökad konsumtion, inte minst på detta
område. Tar man hänsyn till detta
kanske man inte behöver se så mörkt
på situationen.

Försäljningsökningen, som huvudsakligen
berör utminuteringen, var mindre
1962 än 1961. Ett positivt drag utgör
det förhållandet, att försäljningen av
brännvin — och det är ju brännvin som
är den främsta missbrukskällan — fortfarande
tycks vara på tillbakagång eller
i varje fall stagnera. Den totala konsumtionen
av alla alkoholhaltiga drycker,
mätt i ren alkohol, har dock under de
senare åren kommit över nivån vid motbokens
avskaffande. Det har dock skett
en förskjutning från spritdrycker till
vin, vilket också är värt att notera och
kanske med tillfredsställelse, eftersom
vinet väl är att föredra framför brännvinet.

Problemet är tyvärr ungdomens rusdrycksvanor.
Det är där den största faran
ligger, och det är där som åtgärderna
främst bör sättas in. Med hänsyn
till utvecklingen under de senare åren
anser emellertid departementschefen, att
ingenting av verklig betydelse står att
vinna genom mera radikala ingrepp i
den fria inköpsrätten eller i andra
grundläggande principer för den gällande
rusdrycksförsäljningslagstiftningen.
Tyngdpunkten bör därför alltjämt
ligga på en fortsatt utbyggnad av de posi -

114

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsforordningen, m. m.

tiva och förebyggande åtgärderna, menar
departementschefen, och i detta instämmer
utskottet.

Om man ser på fyllerifrekvensen -—
och det kan vara intressant — så kan
man konstatera, att den sedan 1956 i
stort sett varit stadigt nedgående. Det inträffade
visserligen en uppgång 1961,
men den förbyttes mot slutet av året
återigen i en fortsatt nedgång. Vidare
bör noteras att konsumtionen är ytterst
ojämnt fördelad. Den alldeles övervägande
delen av allmänheten brukar inte
alkohol över huvud taget eller gör det
måttligt. En oproportionerligt stor del
av inköpen faller på begränsade grupper
av köpare. Det är deras alkoholmissbruk
och den stigande spritkonsumtionen
bland ungdomen som pockar på
åtgärder. En betydande del av ansvaret
för de rådande missförhållandena faller
på den omfattande spritlangningen. Propositionen
syftar också främst till att
genom skärpta bestämmelser i reglerna
för spritinköpen i görlig mån hindra
ungdomar och missbrukare från att
komma över rusdrycker och att försvåra
langarnas verksamhet.

Vad först beträffar utminuteringen
föreslås begränsad inköpsregistrering
för personer som misstänks för alkoholmissbruk
eller langning, utvidgning
av nuvarande avstängningsförfarande
samt inskränkning i fråga om brännvinsförsäljningen.
Vidare föreslås en väsentlig
skärpning inom de nuvarande
bestämmelsernas ram av legitimationskontrollen.
Departementschefen har
däremot inte velat vara med om införande
av någon allmän inköpsregistrering
och obligatorisk legitimationskontroll.
Bevillningsutskottet understryker
behovet av en skärpning av utminuteringsbestämmelserna
främst med hänsyn
till ungdomens spritkonsumtion och
spritlangningens omfattning. Utskottet
tillstyrker därför i allt väsentligt propositionens
förslag men har på ett par
punkter, som jag strax skall komma
till, gjort vissa avvikelser.

Propositionen förordar automatisk
avstängning av vissa missbrukare som
dokumenterat misskötsamhet, exempelvis
när någon enligt lagakraftägande
dom gjort sig skyldig till fylleri eller
rattfylleri vid mer än ett tillfälle under
loppet av tolv månader. Avstängningstiden
föreslås till sex månader. Enligt
utskottet finns det inte skäl att göra
någon åtskillnad mellan personer som
enligt trafikbrottslagen gjort sig skyldiga
till rattfylleri och personer som
gjort sig skyldiga till rattonykterhet.
Den sistnämnda bör jämställas med rattfylleri
och därför föreslår utskottet
detta, vilket intagits i lagtexten.

I samband med behandlingen av nykterhetslagskommitténs
förslag om ökad
befogenhet för systembolagets personal
att vägra inköp har departementschefen
understrukit betydelsen av att strävandena
från butikspersonalens sida att
söka hindra langarnas inköpsverksamhet
i största möjliga utsträckning fullföljes.
Han säger sålunda, att det enligt
lians uppfattning i regel inte kan möta
någon berättigad invändning, om inköp
vägras vid beställning av mer än en
eller annan halvbutelj brännvin åt gången.
Regeln bör då vara, menar han, att
en sådan kund tillfrågas om varför han
köper så mycket. Lämnar han inte nöjaktigt
svar så bör inköp vägras.

Alldeles bortsett från det otillfredsställande
i att butikspersonalen skall
tjänstgöra som något slags spritpoliser
med alla de obehag detta kan medföra,
så kan man fråga sig, var man skall
finna en sådan kund, som inte kan ge
ett godtagbart svar på frågan varför
han köper två halvbuteljer. Väntar man
sig att han på en sådan retorisk fråga
skall svara, att »det skall jag sälja härutanför
eller ge till en grabb, som väntar
och som inte själv får köpa»? Detta
är — höll jag på att säga — barnsligt.

Detta vill utskottet inte vara med på.
Självfallet måste det åvila personalen att
iaktta en viss restriktivitet vid försäljningen,
men det är till fyllest med nu -

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Nr 22

115

Ändring i

varande handlingsregel, nämligen att en
kund bär förete godtagbar förklaring,
varför han köper renat brännvin i kvantiteter
över det normala — i synnerhet
om det rör sig om halvbuteljer. Då kan
man undra vad han skall ha dem till.
Det kan ju då vara fråga om langning.
Detta står i överensstämmelse med departementschefens
uttalande i propositionen
till 1961 års riksdag. Detta borde
vara nog även i fortsättningen. Utskottet
föreslår detta och kan inte tillstyrka
departementschefens ändrade skrivning.

Utskottet förordar i syfte att komma
åt sådana kunder eller langning i stället
enligt motionen 823 i denna kammare
skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan
om utredning rörande förstärkning av
polisen för att ernå effektivare bekämpning
av langningen. Det är säkerligen
enda sättet att komma åt den. Systembolagets
expediter har nog ganska små
möjligheter att åstadkomma någon förbättring
på detta område. Det är enligt
vår mening endast polisen som kan göra
något effektivt härvidlag.

Med ovannämnda ändringar tillstyrker
utskottet propositionen i vad avser
utminuteringen.

I detta sammanhang nämnde jag allmän
inköpsregistrering, som föreslagits
i motioner och tillstyrkts i reservation
samt förordats av talesmän här. En sådan
registrering ville nykterhetskommittén
inte vara med om, och så gott
som samtliga remissinstanser instämde
med nykterhetslagkommittén och gav
den sitt stöd. Bevillningsutskottets majoritet
har inte heller funnit att det föreligger
någon anledning att tillgripa en
sådan åtgärd utan avstyrker motionen
och vill inte vara med om någon skrivelse
till Kungl. Maj :t härom.

Obligatorisk legitimationskontroll påyrkas
också i motioner och reservationer
och av några talesmän här. Utskottet
menar att en sådan kontroll
skulle vara förenad med ringa fördelar
men betydande nackdelar. Man har
erfarenhet om den saken från motbokstiden,
även om det då var motbo -

rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

ken som var grunden för en sådan kontroll.
En av anledningarna till att man
avskaffade motboken var just, att man
ville komma ifrån ett sådant kontrollsystem.
Om det vore något att vinna på
ett dylikt system, skulle jag också gärna
ge det min anslutning. Nu säger exempelvis
herr Engkvist, att en sådan kontroll
skulle verka besvärande för missbrukare
och resultera i att de inte besöker
systembutikerna. Jag skall inte
förneka detta, men det får väl ändå
en ganska ringa betydelse och skulle
vålla betydande krångel och besvär för
butikspersonalen. Allmän eller obligatorisk
legitimation går naturligtvis att
införa, men om en sådan skall få någon
effekt och ha någon praktisk betydelse,
så måste butikspersonalen varje gång
en kund visar sin legitimation se efter
i spärrlistan, såvida inte expediten känner
kunden förut eller lärt sig namnen
på spärrlistan så väl, att han absolut
vet att kunden inte finns där. Det är
detta krångel, som är det avgörande och
som man inte kan förbigå när man diskuterar
införande av allmän legitimation.
Förslaget är enligt min och utskottets
mening helt enkelt inte praktiskt
genomförbart.

Så kommer jag till frågan om utskänkningen.
Beträffande denna föreslår propositionen
utvidgning av försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning
till att omfatta hela landet, bättre tillsynsmöjligheter
och ökade befogenheter
för de övervakande myndigheterna
i fråga om drinkbarer och självservering
av rusdrycker, klarare utformning
av de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden
samt möjlighet till utskänkning
i speciella fall på tåg och andra
färdmedel i inrikes trafik.

Utskottet har i princip intet att erinra
mot förslagen i denna del och tillstyrker
sålunda även att försöksverksamheten
med måltidsfri utskänkning
utvidgas och kan ej tillstyrka bifall till
motionerna om avslag på denna del av
Kungl. Maj.ds förslag.

Beträffande servering vid drinkbarer

116

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 fm.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

föreslår utskottet, att undantaget från
det principiella förbudet för utskänkning
av rusdrycker i samband med
dans inte får avse utskänkning över disk
i drinkbar. Det har på senare år blivit
alltmera populärt att i samband med
dans inta förtäring av rusdrycker vid
bardiskar. Då det främst är ungdomen,
som under danskvällar dras till dessa
barers servering, anser utskottet att det
med hänsyn till just ungdomens bästa
inte bör få förekomma sådan servering
i samband med dans.

Däremot kan utskottet inte tillstyrka
motionerna om förbud mot utskänkning
av rusdrycker i form av självbetjäning.
Erfarenheterna hittills av denna
har inte visat, att sådan utskänkning
skulle medföra ökad rusdryckskonsumtion
eller andra nykterhetspolitiska
olägenheter. Det finns anledning
anta att bristen på personal och strävan
att rationalisera tvingar restaurangföretagen
att alltmera övergå till
sådan självservering, och då bör inte
statsmakterna utan bärande skäl motsätta
sig en sådan utveckling.

Utskottet har till behandling även
haft motioner om höjning av åldersgränsen
vid rusdrycksutskänkning från
nuvarande 18 år till 21 år. Detta har
man talat varmt för här tidigare. Riksdagen
avslog emellertid ett likadant yrkande
1954. Departementschefen hade
då framhållit, att inga nämnvärda fördelar
skulle vinnas härmed. Dessutom
skulle det föranleda svårigheter i tilllämpningen,
sade han. Även om missbruket
hos ungdomen under senare år
ökat anser utskottet att departementschefens
uttalande i huvudsak alltjämt
äger giltighet och avstyrker därför motionerna.

Så har vi den eviga frågan om tillverkning
av starkcider och cider. Reservanterna
tillstyrker skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om förslag
härom till höstriksdagen. Inom nykterhetsrörelsen
råder det ett bestämt motstånd
mot tillverkning och försäljning

av sådana drycker. Detta gäller emellertid
inte bara nykterhetsrörelsen, utan
enligt vad jag erfarit är det en utbredd
uppfattning även inom andra grupper
av vårt folk, att man inte skall införa
en helt ny typ av alkoholdryck, som
dessutom har karaktär av läskedryck,
vilket skulle kunna bidraga till ökad
alkoholkonsumtion kanske främst hos
ungdomen. Det vore väl ändå inkonsekvent
om man gjorde detta just nu, när
det föreligger en proposition med förslag
om en rad åtgärder för att skydda
ungdomen för alkoholkonsumtion. Därför
yrkar utskottet också avslag på motionerna
härom.

Beträffande ansvarsbestämmelserna
kan utskottet inte biträda motionerna
om en skrivelse till Kungl. Maj :t om
skyndsam utredning och förslag rörande
påföljd för den, som på offentlig
plats eller under liknande förhållanden
bjuder minderåriga på alkoholdrycker,
som det heter. Både utskottet och reservanterna
erinrar om departementschefens
svar på en enkel fråga i detta
ämne av herr Hamrin i Jönköping.
Departementschefen svarade då att han
skulle beakta frågan i samband med
den proposition han just nu har framlagt.
Vid övervägandet har han emellertid
tydligen kommit till den uppfattningen,
att bl. a. en utvidgning av det
straffbara området är förenat med så
stora praktiska svårigheter att något
förslag inte kunnat framläggas. Inte
heller utskottet har ansett sig kunna
tillstyrka motionen. Jag tror att det är
förenat med oöverstigliga praktiska
svårigheter, vilket väl också är anledningen
till att varken reservanterna
eller motionärerna vågat sig på att lägga
fram ett förslag om hur denna fråga
i praktiken skall lösas.

Utskottet har gjort ytterligare en avvikelse
från propositionen. Det gäller
förslaget om att enstaka gåvoförsändelser
med rusdrycker, som kommer från
utlandet till enskild person för hans eller
hans familjs personliga bruk och

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

117

med ett värde av högst 100 kronor, skall
få införas tull- och skattefritt. Detta anser
utskottet vara alldeles för generöst,
för att använda ett milt uttryck. Utskottet
föreslår därför att tull- och skattefriheten
slopas men att förslaget i övrigt
bifalles.

Jag har nu gått igenom denna fråga
i all korthet, även om det tagit tid. Huruvida
de föreslagna åtgärderna får någon
större betydelse för de syften vi vill
nå är inte alldeles klart. Men någonting
måste göras, och framtiden får
utvisa, om försöken kommer att leda till
önskat resultat.

Med detta ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta behandlingen av förevarande
ärende samt övriga på föredragninglistan
upptagna ärenden till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta
plenum komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.43.

In fidcm

Sune K. Johansson

Onsdagen den 15 maj

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till eu början av herr
förste vice talmannen.

§ 1

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen,
m. in. (forts.)

Herr förste vice talmannen meddelade,
att överläggningen rörande bevillningsutskottets
betänkande nr 41, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring
i rusdrycksförsäljningsförordningen den
26 maj 1954 (nr 521), m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, nu komme att fortsättas;
och lämnades därvid ordet, jämlikt
förut gjord anteckning, till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade: Herr

talman! Några nykterhetsärenden,
mer eller mindre förknippade med
dagens utskottsutlåtande, har redan på

ett klarläggande sätt behandlats i interpellationsdebatten
mellan finansministern
samt herrar Gustafsson i Borås,
Nelander och Wiklund i Stockholm,
och senare har en del andra spörsmål
i närmare anknytning till utskottsbetänkandet
tagits upp i debatten.

Vad jag principiellt skulle vilja säga
är följande: Nykterhetsfolket i riksdagen
har anledning att med större tillfredsställelse
än på mycket länge ta del
av ett bevillningsutskottsutlåtande om
ett komplex av nykterhetsfrågor. Det
finns naturligtvis punkter där vi inte
är nöjda; annars skulle det ju inte finnas
några reservationer; men tonen
och tendensen är så klart ansvarsmedveten,
jag skulle vilja säga i bästa mening
nykterhetsvänlig, även från nykterhetsrörelsens
synpunkt, att man har
anledning att notera den.

Bakgrunden är säkerligen det aktuella
läget på detta område. Jag tycker att
det hedrar bevillningsutskottet, att det
dragit vissa konsekvenser av det läge

118

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

som uppstått. Jag syftar då främst på
två iakttagelser.

Det är först den obestridliga problematiken
i den fortgående stegringen av
ungdomsfylleriet och kvinnoalkoholismen.
Till bilden hör enligt min mening
också den allmänna tendens som
skulle kunna betecknas med orden
»sprit till varje pris och sprit i varje
sammanhang». Det har kommit en
spritglädjens renässans i det svenska
kultur- och sällskapslivet, vilken försvårar
upplysningsarbetet i våra hem, våra
skolor och vårt föreningsliv. Det
gäller tyvärr både radio, TV och vissa
delar av vår press. Jag hör inte till
dem som i tid och otid klankar på
och klandrar våra massmedia. Jag inser,
att det är mycket svårt att hålla
balansen och att sköta dem på ett sätt
som tillgodoser många meningsriktningar,
men man är ändå något förvånad
över vad som bjuds. Trots alla påpekanden,
jag skulle vilja tillägga alla
löften om bättring, fortsätter Sveriges
Radio och TV att låta spritdrickandet
inta en så central ställning, att man
får det intrycket, att det är, om inte
precis propaganda så i varje fall ett
godtagande av seder som onekligen inbjuder
till kritik. De kabaréprogram,
teaterföreställningar och andra underhållsprogram,
som saknar mer eller
mindre smaklösa anspelningar på spritglädjen,
är numera lätt räknade. Det
förefaller som om radioledningen så
helt har accepterat den svenska »alkoholkulturen»,
att den är oförmögen att
själv fatta det socialt anstötliga i dessa
ständiga påminnelser.

Om jag däremot ser på konsumtionen
som sådan, tycker jag inte att ökningen
förefaller direkt skrämmande.
Den totala alkoholkonsumtionen har
visserligen under förra året ökat med
tre procent. Omräknat i liter ren alkohol
betyder årskonsumtionen per invånare
över femton år en ökning från

5,04 liter 1961 till 5,11 liter 1962. Den
totala konsumtionen är sålunda fortfa -

rande lägre än 1955, då motsvarande
siffra var 5,36. Diskussionen om motbokstidens
välsignelser tycker jag återförs
till normala proportioner, om man
besinnar att vi sålunda ännu inte, trots
betydande »friheter», kommer upp till
1955 års totala alkoholkonsumtion. Hur
hög konsumtionen varit i dag om ransoneringspsykosen
fått fortfara och med
nutida goda tillgång på pengar vet ingen
av oss. Det är dock illa nog, herr talman,
att vi inte lyckats få konsumtionen
att sjunka. Därför har vi ett alkoholproblem
i landet, som varken finansministern
eller utskottet eller någon
av oss här velat förneka.

Det gäller som jag antydde problemet
med vår ungdom. Vi talar om det så
ofta att det kan verka tjatigt, men det,
som ligger tungt på vårt sinne, kan vi
inte heller uraktlåta att påpeka.

När det gäller den studerande ungdomen
har skolöverstyrelsen nyligen
gjort en utredning, som redovisades i
våra tidningar under mars 1963. Det
framgår av denna, att spritkonsumtionen
ökat bland både manliga och kvinnliga
gymnasister sedan 1956. Det är nu
inte längre någon större skillnad mellan
pojkars och flickors konsumtion.
Större delen av de gymnasister, som
dricker vin, dricker också starksprit.
Bland flickorna har det skett en övergång
från vin- till spritkonsumtion.
Detta är belagt med klara siffror, och
man kommer naturligtvis inte ifrån att
det ger anledning till bekymmer.

Andra fakta som säkerligen bidragit
till att stämma utskottet och oss alla
till allvar är de erfarenheter vi gjorde
under spritstrejken, även om vi inte
skall överbetona deras värde. Jag delar
den mening som både finansministern
och herr Wiklund uttryckte när de debatterade
denna fråga. Det skall bli intressant
att se vilken slutsats vi kan
dra. När bara en så tillfällig inskränkning
av spritkonsumtionen som den det
här var fråga om medförde så värdefulla
förbättringar i det sociala läget

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

119

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

måste vi uppenbarligen fråga oss ■—■
som herr Wiklund gjorde — om vi ändå
inte på några områden skulle kunna
försöka sanera ytterligare ett litet stycke.

Jag hör heller inte till dem som törs
drömma om ett totalförbud med nuvarande
underlag i folkmeningen, men
jag tror att vi skulle kunna våga oss
fram med delreformer, gärna under
herr Wiklunds rubrik »punktuella framstötar»,
för att se om vi inte kunde nå
vissa förbättringar. Det förefaller mig
nödvändigt. Till och med Svenska Dagbladet,
som inte direkt brukar propagera
för helnykterhet, konstaterade under
denna tid att fylleriet gått tillbaka
och att vissa typer av brott — särskilt
stölder och inbrott — avsevärt reducerats.
Jag citerar gärna ett par rader
ur en annan tidning, Expressen för den
4 april: »En ny samhällsbild följer i
spritstrejkens spår. överallt där spriten
spelar roll, från Medelsvenssons
torrlagda tvårummare till alkoholforskande
vetenskapsmän, har situationen
plötsligt blivit annorlunda. Kriminaliteten
har minskat. I stora supardistrikt
spyr knappast någon i finkorna. Lägenhetsbråk
och hemfridsbrott börjar
bli ovanliga. De halvfulla gubbarna i
gathörnen har försvunnit. Kvinnofriden
i storstäderna har blivit bättre. Det beror
på att fylleristernas antal allmänt
minskat med 50 procent eller mer i

hela landet.---Permittenter och

utskrivna från anstalter har chans att
få en bra och nykter start utanför portarna.
»

»Polisen är förbluffad», fortsätter tidningen
och slutar: »För första gången
sedan 1909 (med storstrejk och spritstopp)
har man möjlighet att bedriva
speciell alkoholforskning.»

Dessa erfarenheter har givit nykterhetsrörelsen
en ny frimodighet. Jag
skulle tro att de också påverkar oss i
den lagstiftande församlingen.

Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning
skrev under strejken: »Situationen

är märklig, ja, man frestas nästan att
tillgripa det så missbrukade ordet unik.
Vem vågade stänga spritkranen mitt för
näsan på det rytande folket? Inte regering
och riksdag och naturligtvis ingen
annan heller. Men det räckte med en
relativt obetydlig tvist om semesterförmåner
för att det oerhörda skulle inträffa.
»

Så verifierar också denna tidning
den oerhörda förbättring av det sociala
tillståndet som inträffade under dessa
få veckor. Nog är det, jag hade så
när sagt trosstärkande för oss som
drömmer om att man skulle kunna nå
litet längre på detta område. Jag ger
emellertid finansministern fullt rätt i
att vägarna inte är så särdeles enkla
att finna.

När jag studerar propositionen och
utskottsbetänkande! måste jag först och
främst erkänna att vi har anledning
att hålla finansministern räkning för
många av hans ställningstaganden redan
i propositionen nr 82. Jag tänker
bl. a. på hans förnyade avvisande av
cidertillverkningen. Herr Sträng brukar
vanligen inte inta några utpräglade
nykterhetsståndpunkter, sett ur den absolutistiska
nykterhetsrörelsens synvinkel.
Å andra sidan har vi hos honom
kunnat märka ett växande hänsynstagande
till rusdrycksfrågans sociala
aspekter, och det skall erkännas med
tacksamhet. Detta kommer till uttryck
också i behandlingen av ciderfrågan.
Det är intet tvivel om att den utredning,
som nykterhetsrörelsen lät företa
i ciderfrågan med många utländska
aspekter på problemet, bär betytt enhel
del, även om finansministern också
tidigare har intagit samma ståndpunkt.

Mot bakgrunden av att propositionen
så klart går mot cidertillverkning
av svensk frukt är det dubbelt förvånande
att konstatera den iver med vilken
några motionärer och motsvarande
reservanter framhärdar i sin mångåriga
kamp för att den svenska ungdomen
måtte välsignas med ännu en

120 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 19G3 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

alkoholdryck. Alla som har sysslat med
ciderproblemet — och många av oss i
denna kammare har gjort det i åtskilliga
år — tror sig veta att en ny alkoholdryck
av svensk frukt skulle betyda
en mycket blygsam för att inte
säga tvivelaktig hjälp åt fruktodlarna
men också att den säkert skulle bli en
god ersättning för juice och läskedrycker.

Tidningen Arbetet har nyligen ägnat
frågan ett par rader, som jag tillåter mig
att citera: »Man kan också med skäl
fråga sig, om rätta vägen att skapa ökad
nykterhet är att tillverka ytterligare en
rusdryckssort. Säkerligen har finansministern
skäl för sina befaranden, att
cidern skulle för åtskilliga ungdomar
komma att ersätta de alkoholfria läskedryckerna.
»

Eftersom fru Kristensson i Stockholm
är i kammaren nu, tillåter jag mig att
ge uttryck för den känsla som jag fick
när jag läste utskotisbetänkandet — en
känsla av förvåning över att också en
kvinna så helhjärtat tycks gå in för att
skaffa vår ungdom denna nya alkoholdryck.
Fru Kristensson kan ju inte
gärna vara okunnig om att denna problematik,
särskilt i England, har varit
alldeles särskilt brännande på kvinnosidan.
Det har visat sig att ciderproduktionen
i England har tagit speciellt
sikte på kvinnorna och lyckats så till
den grad, att ciderdrickandet i kvinnokr
etsar na hav blivit inkör sporten till
kvinnoalkoholism.

Jag tillåter mig att redan nu yrka bifall
till utskottets förslag på den punkten
och därmed givetvis avslag på reservationen.

Att sedan statsrådet tidigare bär sagt
nej till järnvägsstyrelsens och AB Trafikrestaurangers
begäran om brännvin
i tågens serveringsvagnar var väntat
och välbetänkt men inte desto mindre
tacknämligt.

Utskottet bär på ett positivt sätt behandlat
ett flertal av nykterhetsgruppernas
motioner. Detta noteras med

tacksamhet, och eftersom det inte förekommer
några reservationer i motsatt
riktning annat än beträffande cidern,
kan jag förbigå dessa avsnitt.

Låt mig däremot till sist, herr talman,
beröra ett par av reservationerna.
Jag biträder givetvis fyrpartireservationen
nr II om obligatorisk legitimation
vid spritinköp. Jag vill ingalunda
medverka till ett meningslöst krångel,
som alltså inte har någon nykterhetsfrämjande
effekt, men i detta fall är
jag övertygad om att en vanlig enkel
legitimering faktiskt skulle komma att
begränsa vissa spritinköp, exempelvis
när unga människor chansar på ett inköp
utan att ha åldern inne. Framför
allt tänker jag på återförsäljare, för att
använda ett alltför fint ord för langarfolket,
samt de alkoholskadade. Utskottets
invändning, att kravet på legitimering
skulle vara olämpligt, kanske rent
av kränkande för den lojala allmänheten,
och dessutom kostsamt, väger enligt
min mening mycket lätt mot de
fördelar som dock möjligen kunde vinnas.
Pengar skall vi inte tala alltför
mycket om i detta sammanhang, där
det gäller angelägenheten av att nedbringa
skadeverkningarna.

Vi är så vana vid — det har också
påpekats tidigare i debatten — att vid
anfordran uppvisa en legitimationshandling
av aldrig så enkelt slag på
postkontor, banker o. s. v., att ingen
av oss reagerar negativt på en sådan
vänlig anmodan. Det händer mig och
det händer oss alla dagligen, och vi finner
oss i den behandlingen. Denna fyrpartireservation
tror jag emellertid hör
till dem som i dag borde bifallas och
borde ha utsikt att bifallas.

Jag vill ytterligare tillägga, att detta
för mig är en väsentlig sak. Varför skulle
vi inte kunna pröva denna väg och därmed
kanske undgå kravet på längre
gående kontrollåtgärder? Här kräves
ju bl. a. i dag registrering och ute i
pressen talas det om ett återinförande
av motboken. Jag tycker att om man

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

121

Ändring i

vill tillmötesgå önskemålet om införande
av ett enkelt legitimationsförfarande,
så har man säkert sållat bort en
hel del icke önskvärda alkoholinköp.

Reservationen nr III är mig också
utomordentligt angelägen. Den bygger
på en motion för vilken jag själv är
medansvarig. Vi bär yrkat avslag på finansministerns
förslag om en utvidgning
av försöksverksamheten med måltidsfri
utskänkning. Man kan naturligtvis,
inte minst mot bakgrunden av vetenskapligt
fysiologiska uttalanden om
alkoholens minskade skadeverkningar i
samband med förtäring, vara kritisk mot
måltidsfri spritservering över huvud
taget. Vi bär dock accepterat den försöksverksamhet
på detta område som
pågått sedan den 1 juli 1956. Den första
etappen av denna försöksverksamhet
omfattade bara några kommuner, några
industristäder och ett antal turistorter.
Två år senare utökades försöksverksamheten
till att omfatta vissa delar av
tre län och en av våra storstäder, och
sedermera bär området ytterligare utvidgats.

Nu vill finansministern riva upp hela
gärdet och låta hela landet få denna
försöksverksamhet. Det förefaller mig
svårt, herr talman, att efter ett sådant
beslut kalla detta för försöksverksamhet
längre. Jag tycker nog att, innan
man går med på ett så betydelsefullt
steg i liberaliserande riktning, borde
man först avsluta försöksverksamheten
med spritutskänkningen och redovisa resultaten
av försöken på de olika försöksområdena
och under olika betingelser.

Det mest oroande momentet i hela
denna problematik är ju de s. k. drinkbarerna.
Barsystemet bär uppstått som
en direkt följd av försöksverksamheten.
Både statsrådet och utskottet erkänner
att drinkbarerna »ofta kan utöva ett
olyckligt inflytande på ungdomens alkoholvanor».
Icke desto mindre anser
både finansministern och utskottet att
försöksverksamheten nu bör utsträckas

rusdrycksförsäljningsföroröningen, m. m.

till att omfatta hela landet. Med hänvisning
till bl. a. statsrådets egna farhågor
yrkar vi i nykterhetsgrupperna
avslag på förslaget och bifall till reservation
nr III.

Jag kommer också, herr talman, att
rösta för reservationerna nr IV, V och
VII.

Till sist: Vad är det då vi vill, om vi
varken vågar oss på att kräva ett totalförbud
eller tro att det skulle vara någon
som helst välsignelse med ett återinförande
av motboken? Jag skulle i
detta sammanhang i likhet med herr
Wiklund vilja säga, att vi står fast vid
1954 års beslut, trots vissa bakslag och
tillkortakommanden. Jag tror alltjämt
att det är den enda tänkbara utvägen.
Skulle man sedan önska en precisering
av vissa uppgifter, så kunde jag nöja
mig med att till sist citera en serie åtgärder
som omnämndes nyligen d Blå
bandet, organ för Sveriges Blåbandsförbund,
där det bl. a. säges: »Vad önskar
vi då? Jo, bl. a.: 1) Nya miljoner
till nykterhetsrörelsen, vars arbete behöver
bli mer utåtriktat, 2) större anslag
åt Länkrörelsen, 3) stopp för all
alkoholreklam, 4) genomgående högre
alkoholpris, gärna avpassat efter berusningseffekten,
5) alkoholfri representation
i stat, kommun och landsting, 6)
torrlagda firmafester, 7) utvidgad nykterhetsinformation
på arbetsplatserna,
8) mer sjukvård och förebyggande åtgärder
inom alkoholistvården, 9) jättekampanj
för de alkoholfria fest- och
sällskap sdryckerna, 10) kraftigt och permanent
stöd från TV och radio åt alla
slags nykterhetsåtgärder och en klart
avböjande inställning till alkoholtraditionerna.
»

Låt oss inte förtröttas, utan låt oss
också i dag genom våra beslut medverka
till något som vi är övertygade
om gagnar vårt folk!

Därefter anförde:

122

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningeii, m. m.

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! lag hade inte tänkt att
delta i denna debatt, men eftersom ett
par tidigare talare bär snuddat vid ciderfrågan
vill jag säga något om den.

Den siste ärade talaren behandlade
den mera utförligt och uttalade sin förvåning
över att människor fortfarande
framhärdar i sina försök att välsigna
ungdomen med en ny alkoholdryck. Om
jag inte minns fel, hade herr Rimmerfors
och jag i denna kammare en längre
debatt om cidern den 12 december
1961. Det säger sig självt att jag inte
här på tre minuter kan bemöta allt vad
herr Rimmerfors sade i sitt 25 minuter
långa anförande, men jag vill rekommendera
honom att studera protokollet
från vår debatt 1961. Jag tror att det
skall ge honom belägg för påståendet
att den ståndpunkt jag då intog och som
herr Rimmerfors erkände var riktig
är precis samma ståndpunkt som jag
har i dag.

Resonemanget om de engelska kvinnornas
ciderdrickande kommer jag ihåg
från 1961. Det bär återkommit i dag.
Men jag vill understryka en sak, herr
Rimmerfors, nämligen att min och mina
meningsfränders strävan går ut på att
föra över konsumtionen av starksprit
till alkoholsvagare drycker. Jag anser
nämligen att det är starkspriten som
förorsakar de stora -alkoholproblemen.
Och där tror jag att vi kan mötas i
våra strävanden att ändra på alkoholvanorna.

Jag är emellertid mycket förvånad
över -att varje gång vi diskuterar dessa
problem vill man göra cidern till en
dryck, som är farlig för -alkoholvanorna
och som därför bör stoppas. Detta
är fullständigt felaktigt, och det vet
herr Rimmerfors mycket väl. Dagens
spritproblem är ett problem för hela
landet, och speciellt är det ett -storstadsoch
stockholmsproblem. Vad som tilldragit
sig här under spritstrejkens dagar
tycker jag är en skam för Stock -

holms stad. Det övriga landet bär där
inte bidragit i samma utsträckning.

Sedan uttalade herr Rimmerfors sin
förvåning över att en kvinna har stött
förslaget i reservationen. Det förvånar
mig inte alls, ty fru Kristensson har
samm-a uppfattning som jag och många
andra, nämligen den att om vi kan få
över alkoholkonsumtionen på alkoholsvagare
drycker, så blir -det till välsignelse
för framtiden — för att här använda
samma -ordval som herr Rimmerfors.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att
det ligger ärlig vilja bakom vad -absolutisterna
förfäktar bär i riksdagen. De
bär i stort sett samma mål -som vi nykterister,
som inte är absolutister, och
vi skulle därför kunna mötas på många
punkter och uträtta något gott gemensamt.

Slutligen vill jag poängter-a -att vi
känner ett lika stort ansvar för svenska
folkets -framtid som någon -annan av
dem som här talat i denna fråga.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Jag vill göra herr Nilsson
i Bästekille uppmärksam på -att det
inte är j-ag eller -mina meningsfränder
som i år har tagit upp ciderfrågan. Det
är väl bl. a. han själv -som bär ansvaret
-för det. Och när den nu har förts
fra-m, trots ett klart avstyrkande i propositionen
och trots starka betänkligheter
ute bland vårt folk, så får han
väl finna sig i -att bli bemött.

Jag finner det också ganska lätt att
bemöta de framkomna synpunkterna.
Det sägs sålunda att man bara vill medverka
till att få en -alkoholsv-agare
dryck, som kan nedbringa konsumtionen
-av starkare spritdrycker. Ja, om
något är ett önsketänkande, så är det
väl det! Det är helt och hållet en trossak.

Mot det kan man visserligen invända
att här på ömse håll står tro mot tro.
Jag vill dock erinra om -att erfarenhe -

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

12.

Ändring i

terna från andra länder, där man har
cider av den alkoholstyrka som det här
är fråga om, talar för att utvecklingen
blir en annan, nämligen den alt cidern
konkurrerar ut inte de starkare dryckerna
utan de svagare. Det är det som
vi tycker är olämpligt och onödigt, och
vi ser inte något nykterheisfrämjande i
att skapa en ny alkoholdryck till alla
de övriga. Erfarenheterna av starkölet
visar ju också vart det kan bära hän.
Det sades att starkölet skulle konkurrera
ut spriten och vinet. Men det har
ju blivit så att starkölet konkurrerar
ut det vanliga ölet — förbrukningen av
vanlig pilsner minskar medan förbrukningen
av starköl ökar.

Införande av ciderdrycker skulle leda
till en ny dryckesvana, lagd till de tidigare.
Utan att på något sätt ifrågasätta
uppriktigheten hos herr Nilsson
i Bästekille och hans medmotionärer
är jag tämligen övertygad om att en
ciderdryck — med ett par olika grader
av alkoholstyrka — skulle av många
ungdomar betraktas som en finare läskedryck
och få en väldig genomslagskraft.
Låt oss försöka undvika det!

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! Om det vore så väl att
vi — som herr Rimmerfors sade nyss —
genom tillhandahållande av en ciderdryck
kunde få ungdomen att avstå från
alkohol, så vore detta verkligen någonting
värdefullt. Men i sitt första anförande
sade herr Rimmerfors att den
kvinnliga ungdomens alkoholkonsumtion
börjat bli ungefär densamma som
den manliga ungdomens. Dessa två påståenden
står bjärt mot varandra —
det är en lucka någonstans i resonemanget.

Trossatsen är att de alkoholsvagare
dryckerna skulle kunna konkurrera ut
de starkare. Och det är ju tron vi skall
leva på, herr Rimmerfors. Om vi hjälps
åt bör vi kunna få ett stort antal människor
att övergå från starksprit till al -

rusdrycksförsäljningsförordmngen, in. m.

koholsvaga drycker. Då har vi •— nykterister
likaväl som andra — gjort en
insats för svenska folket som är värd
erkännande.

På vissa håll anser man sig tvungen
att säga direkt nej så snart det gäller
en dryck som kan framställas här i Sverige
av inhemska råvaror, medan det
går lättare att skaffa tillstånd för försäljning
av starka alkoholdrycker. Dessutom
vill jag säga att de som år 1954
— jag minns ej om herr Rimmerfors
fanns här då •— var med om att släppa
lös hela starkspritsfloden inte skall ställa
sig upp i denna debatt för att hindra
den alkoholsvaga cidern.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
säger att det, om vi hjälps åt att
propagera för de alkoholsvagare dryckerna,
skulle vara märkligt om vi inte
kunde få bukt med den stora konsumtionen
av alkoholstarka drycker. Låt
mig fråga om man kan tänka sig någon
effektivare propaganda än den som bedrivs
för vinkonsumtionen? Ändå har
denna propaganda inte haft något annat
resultat än att den ökat vinkonsumtionen
utan att minska starkspritkonsumtionen.
Jag tror att en sådan propaganda
för övergång till alkoholsvagare
drycker, hur intensivt den än bedrivs,
inte hjälper oss något på vägen. Det ligger
i sakens natur att man inom alkoholkonsumtionen
tenderar mot starkare
drycker, inte tvärtom.

Herr Nilssons i Bästekille yttrande att
vi alla mer eller mindre får lov att leva
på tro vilt jag gärna instämma i, men
med detta tillägg: den rättfärdige skall
leva av tro, men inte nödvändigtvis a^
sprit.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman! Den tid som förflutit
sedan motboken avskaffades har givit
oss åtskilliga erfarenheter. Dessa ligger
nu till grand för de beslut angående rus -

124

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

dryckslagsliftningen som riksdagen står
inför.

Stor enighet kan sägas råda rörande
målsättningen för nykterhetspolitiken,
nämligen att det är de förebyggande
åtgärderna som är det primära men att
det samtidigt behövs en komplettering
med restriktioner utöver dem vi nu har.
Det får väl också sägas att de förväntningar,
som på många håll hystes inför
motbokens avskaffande, knappast har
infriats. Ändå finns det inte anledning
att måla i alltför mörka färger, även om
det nu anses nödvändigt med en skärpning
av restriktionerna, främst i fråga
om utminutering och åtgärder mot illegala
överlåtelser av sprit, i första hand
till ungdom. Det är dessa två punkter
jag i huvudsak tänker uppehålla mig
vid.

Som jag ser problemet får man inte
göra spriten alltför lättåtkomlig för
spritmissbrukare, langare och andra som
är ett svårt samhällsproblem, inte minst
på grund av att dessa existenser på illegal
väg överbringar sprit till ungdom
och minderåriga. Det är framför allt
mot missbruket av friheten att i princip
fritt få köpa rusdrycker som lagstiftningen
måste rikta sig. Tyvärr blir det
så att därvid även de många som inte
genom sina spritköp utgör något problem,
träffas av restriktionerna och får
något större besvär än hittills. Dess
bättre tror jag att förståelsen härvidlag
är mycket stor. Enligt min mening vilar
de skärpningar som utskottet föreslår
på en mycket bred folkopinion. Det är
inte minst viktigt för att effekten av en
lagstiftning av denna art skall bli den
avsedda. En ytterligare skärpning utöver
vad utskottet föreslagit, främst i
fråga om utminuteringen och åtgärder
för bekämpande av den illegala sprithanteringen
framför allt hos ungdomen,
tror jag också skulle vila på en betydande
majoritet inom folkopinionen.

Till utskottsutlåtandet har fogats en
med I betecknad reservation av herr
Sundin, vari förordas en allmän in -

köpsregistrering för sprit. Som jag ser
det skulle man genom en registrering
otvivelaktigt få en bättre kontroll av
personer med misstänkt stora spritinköp.
Erfarenheterna från spritstrejken
anser jag har ökat tyngden i argumenten
för en obligatorisk registrering.
Ändå anser jag inte dessa argument så
vägande, att jag velat ansluta mig till
meningen, att en sådan allmän inköpsregistrering
skall införas.

Det i och för sig onödiga intrång i
de många skötsamma köparnas privataffärer,
som det med rätta kan anses
att en registrering av deras inköp av
sprit utgör, kan bli alltför irriterande
för många. Systemet sägs ju dessutom
bli förhållandevis dyrt och tidskrävande.
— I sanningens intresse torde dock
ett frågetecken få sättas för dessa argument
mot en registrering. Jag tror
afl det mycket väl skulle kunna ordnas
en registrering som inte vore så
besvärlig. Nykterhetsutredningen har
emellertid avvisat förslaget, liksom
nästan alla remissinstanser.

Det gäller att finna en lämplig medelväg
som inte är alltför irriterande för
dem som samhället inte behöver kontrollera
och ändå i möjligaste mån
fångar in missbrukarna. Jag anser att
nykterhetskommitténs förslag om en
obligatorisk legitimationskontroll, som
också förordats av de flesta remissinstanserna,
är en sådan acceptabel medelväg.

Oavsett sin spritkonsumtion torde var
och en numera vara medveten om att
riskerna med en för stor spritkonsumtion
kan vara ödeläggande såväl för enskilda,
familjer som — och det inte
minst — för ungdomen. Jag är övertygad
om att den allmänna vetskapen
om detta ödesdigra förhållande garanterar
att i varje fall måttlighetsförbrukare
utan större knot finner sig i det
ringa besvär som en legitimation skulle
innebära.

En allmän legitimation i kombination
med en begränsad registrering i vissa

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

125

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. in.

fall enligt propositionens och utskottets
förslag skulle någorlunda effektivt sortera
bort obehöriga köpare, och därmed
skulle åtskilligt vara vunnet. Utskottet
hesiterar nu för besväret och
kostnaderna i samband med denna allmänna
legitimation. Herr Brandt sade
till och med att en allmän registrering
av spritköparna skulle vara praktiskt
ogenomförbar. Detta vill jag dock påstå
är en mycket stor överdrift av utskottets
talesman.

Jag tror faktiskt att utskottsmajoriteten
överdriver olägenheterna. Legitimationshandlingen
är numera inte dyr
att skaffa sig. Det finns i dag upp emot
två miljoner körkort, och det blir fler
för varje dag. De allra flesta människor
har alltså redan legitimationshandlingar.
Det är numera vanligt att visa upp
dessa i olika sammanhang, exempelvis
på banker och postkontor. Om legitimationen
är allmän vid spritköp, vinnlägger
sig kunden om att ha den i ordning,
varför kontrollen kan ske snabbt och
smidigt.

Utskottet föreslår en punktvis utförd
legitimationskontroll kombinerad med
registrering i vissa fall. För att således
vara säker på att få göra spritinköp bör
varje kund — såsom också har påpekats
tidigare i dag under debatten —• vara
försedd med legitimationshandling även
enligt utskottets förslag. Jag föreställer
mig att en punktvis utförd legitimationskontroll
kan väcka åtskillig irritation
och undran hos vederbörande
kund, liksom även och kanske framför
allt hos kringstående kunder. Denna
kontroll måste i det enskilda fallet väcka
ett visst uppseende, och vederbörande
kund måste känna sig i någon mån utpekad,
oavsett om legitimationskontrollen
är befogad eller inte. Detta anser
jag vara en uppenbar olägenhet med
den punktvis utförda legitimationskontrolien,
vilken utskottet nu föreslår riksdagen.

Utskottets förslag kan också innebära
att personer, som av olika anledning -

ar är avstängda från rätten till spritköp,
slinker igenom i en otålig spritkö.
En allmän legitimationskontroll tror
jag inte skulle genera någon, och den
skulle avskräcka från försök till illegala
spritköp.

Utskottets ärade talesman sade att
han, om han vore övertygad om att något
kunde vinnas genom en allmän legitimationskontroll,
skulle stödja denna.
Jag hoppas att vad jag nu sagt visat
att något kan vinnas genom den allmänna
legitimacionskontrollen.

Jag skall bara med några ord beröra
ett par ytterligare frågor. I reservation
IV går herr Engkvist och jag emot självbetjäningen
av rusdrycker. Motivet är
för mig det som jag tidigare nämnt,
nämligen att spriten inte bör vara alltför
lättåtkomlig, så att den animerar
till ett flitigt bruk, vilket många gånger
leder till missbruk.

I reservation VII yrkas på en skyndsam
utredning rörande påföljd för den
som bjuder minderåriga alkoholhaltiga
drycker. Denna fråga är till sin natur
mycket svår och dessutom mycket
grannlaga i många situationer. Det förvånar
mig därför inte att finansministern
inte velat framlägga något förslag
i samband med den proposition som vi
nu behandlar. Icke desto mindre anser
jag att frågan är värd en utredning och
måste utredas just därför att den är så
svår och så grannlaga. Det är ändå —•
hoppas jag — uppenbart för alla att det
— som det stod på affischerna som
nykterhetsrörelsen spridde i samband
med en kampanj för något år sedan •—■
är ett brott att bjuda ungdom på sprit.

För oss reservanter är det stötande
att samhället för närvarande står maktlöst
mot dem som bjuder minderåriga
på alkoholhaltiga drycker. Utredningen
bör därför ta sikte på inte endast de
omständigheter, under vilka bjudning
av alkoholdrycker till minderåriga bör
föranleda straffpåföljd, utan även på
vilka särskilda åtgärder i övrigt som kan
vidtagas från samhällets sida till stäv -

126

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

jande av förfaranden av det slag som
det nu är fråga om.

Det varmhjärtade tal som utskottets
talesman höll tycker jag borde ha lett
till att han i stället för att yrka avslag
på motionen om en utredning i detta
avseende skulle ha yrkat bifall till reservation
VII. Jag är faktiskt förvånad
över att bevillningsutskottet, som ändå
på så många andra punkter varit välvilligt
inställt mot det förslag som riksdagens
nykterhetsgrupper framfört när
det gäller den nykterhetspolitiska lagstiftningen,
inte velat tillstyrka förslaget
om en utredning i detta fall.

Reservation III skall jag inte beröra,
utan jag kan nöja mig med att instämma
med vad herr Rimmerfors sagt under
denna punkt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationerna II, III, IV och
VII och i övrigt till utskottets hemställan.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag har huvudsakligen
begärt ordet för att återföra i minnet
motion nr 55 här i kammaren, vars
innehåll de flesta kanske har glömt.
Kvintessensen i denna motion är en
passus som jag skall läsa upp: »Det renade
brännvinet är en vätska som fortares
så gott som uteslutande för att nå
en högre eller lägre berusningseffekt.
Den fyller intet annat ändamål, och tusentals
människor här i landet skulle ha
gott av om det inte funnes till.»

Utskottet har inte alls polemiserat
mot detta, och jag förmodar att ingen
egentligen kan göra det. Det renade
brännvinet är en dryck som så gott som
endast användes för att man skall nå
berusningseffekt, och en massa människor
skulle ha gott av att det inte funnes
till.

Nu säger sig utskottet ha konstaterat,
att det renade brännvinet alltjämt intar
en alltför dominerande ställning i vår
spritkonsumtion. Men man vill inte göra
någonting åt det, eftersom det skulle

strida mot den regel som hittills varit
vägledande i fråga om alkoholhaltiga
drycker, nämligen att konsumenternas
efterfrågan av olika sortiment såvitt
möjligt bör tillgodoses. Det är kanske
en bra regel om man bär att göra med
människor som har självdisciplin nog
att sköta sig. Men vi har ju under den
senaste tiden fått så många bevis för att
det inte förhåller sig så med en del av
det svenska folket, och i ett fall som
detta får väl de ordentliga lida för de
oordentliga. Jag för min del gör det
gärna om jag därigenom kan hjälpa
dessa.

Den förnedrande anblick som Öresund
företedde under inledningen till
påsken och som utlandspressen lät hela
världen få del av — underblåst av pressen
här hemma som med de största stilar
den hade och med massor av trycksvärta
ytterligare underströk vilket
centralt problem det rörde sig om — är
en påminnelse som borde stämma till
eftertanke.

Jag har inte möjlighet att förstå att en
regel som varit vägledande hittills skall
följas även i fortsättningen, ifall regeln
är dålig. Jag har haft den uppfattningen
att vi sitter i det här huset för att stifta
kloka lagar. Lagar behövs tyvärr ofta
för att hålla människorna inom de rätta
skrankorna. Jag tror att kammarens
ledamöter har klart för sig att vad jag
helst av allt önskar — och jag tror också
att de flesta delar den uppfattningen —
är att människor av sig själva gör det
som är riktigt. Då behöver vi ingen lagstiftning.
Men som det nu är kan i vissa
fall en sådan behövas. Vi har t. ex. stiftat
lagar mot narkotika. Det finns en
massa människor som vill ha sådant,
men man har funnit att det är skadligt
och att det därför inte skall tillhandahållas.
Jag hävdar att det renade brännvinet
bör behandlas på samma sätt. En
dryck som är till bara för att människor
skall få berusa sig är inte till nytta. Jag
skulle vilja fråga utskottets talesman:
Vilket är till svenska rikets sannskyldiga

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

127

Ändring i

nytta, att ha renat brännvin i landet såsom
det nu sköts eller att upphöra med
tillverkningen av det?

Svaret är väl ganska klart: det är inte
till någon nytta för någon, men det skapar
ett helvete på jorden för tusentals
människor. Jag har fått en del brev. Det
är modernt att visa upp brev, men jag
skall avstå från att göra detta. Jag kan
emellertid försäkra att det är gripande
att läsa dessa brev som med ovan handstil
har skrivits av hustrur som pinats
just på grund av denna dryck och som
kanske knutit förhoppningar till att
denna lilla motion skulle leda till ett
positivt resultat. Vi har fått ett elände
här i landet på grund av att vi tillverkar
och tillhandahåller denna dryck,
och jag tycker att det är en ganska rimlig
begäran att man försöksvis, som det
heter i motionen, tills vidare upphör
med tillverkningen varigenom även
saluförandet skulle upphöra. Jag tror
att detta skulle vara till rikets sannskyldiga
nytta intill dess människor lär
sig den självdisciplin som är erforder lig Herr

talman! Jag yrkar bifall till denna
motion och ber också att få instämma
i yrkandena om bifall till reservationerna
II, III, IV, V och VII.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! 1954 års beslut i fråga
om nykterhets- och alkohollagstiftningen,
som bl. a. innebar att vi avskaffade
motbokssystemet, fattades väl därför
att man med det regleringssystem
som dittills använts inte lyckats nedbringa
spritkonsumtionen på det sätt
som man hade hoppats. Man hade inte
heller med motbokssystemet kunnat förhindra
att ungdomar och andra personer
som inte hade motböcker i mycket
stor utsträckning skaffade sig sprit; majoriteten
av de beivrade fyllerifallen
gällde personer som inte hade motbok.

Mottot för beslutet var »Frihet under
ansvar», och man trodde att det skulle
leda til! bättre förhållanden; man räk -

usdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

nade med att det svenska folkets ansvarskänsla
skulle hålla ett gott stycke.
Man satsade på upplysning och propaganda,
och man skulle vidta åtgärder för
att förbättra alkoholistvården, forskningen
o. s. v. En hel del har väl också
gjorts i förebyggande syfte och även när
det gäller vården. Men vi måste väl
ändå erkänna att de flesta av oss som
var med om beslutet 1954 i dag är
ganska besvikna. Vi har i dag en konsumtion
som ligger på ungefär samma
nivå som då, en konsumtion som utan
tvivel är alltför hög för att man skall
kunna tala om ett tillfredsställande nykterhetstillstånd
i synnerhet när det gäller
ungdomen. Onekligen har det skett
en förskjutning i konsumtionen så att
konsumtionen bland ungdomarna har
ökat. Även antalet missbrukare har blivit
större och missbruket har blivit allt
svårare.

Vi har i stort sett tre medel för att
komma till rätta med problemet: priset,
restriktioner och kontroll, upplysning
och propaganda. Både statsrådet och utskottet
framhåller bestämt, att det
främsta instrumentet fortfarande är
upplysning och propaganda. Häremot
finns det väl i och för sig inte mycket
att invända. Men man kan konstatera
att det inte satsats på upplysning och
propaganda i den utsträckning som vi
väl litet var räknade med skulle bli
fallet. Upplysning och propaganda har
heller inte gett det resultat som vi hade
hoppats på.

Prisinstrumentet skall jag inte nu beröra;
det diskuterade vi för ett par
veckor sedan. Vad vi i dag skall diskutera
är de restriktiva åtgärderna, de polisiära
åtgärderna o. s. v.

Det kan väl inte sägas att propositionen
och utskottsutlåtandet innehåller
några revolutionerande förslag. Det är
ett försök att göra förbättringar där
bristerna är som störst. Få av oss skulle
ej heller vilja gå avsevärt längre; vi
hoppas fortfarande att vi med de metoder
vi nu använder skall kunna hyfsa

128

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

till detta problem på ett någorlunda
hyggligt sätt.

I en reservation till utskottsutlåtande!
föreslås införande av ett system med
registrering av inköpen. Det är alltså
inte fråga om återinförande av motbokssystemet
med exakt kvantitativ begränsning.
Jag har stora sympatier för den
uppfattning som ligger bakom det förslaget,
men jag tror i likhet med herr
Nilsson i Tvärålund att vi ännu inte är
mogna att gå över till den ordningen.
Å andra sidan tror jag att vi inom få år
kommer att ställas inför eif avgörande
på detta område; utsikterna att vi skall
kunna bemästra detta problem är inte
överväldigande stora.

Ett led i strävandena att åstadkomma
bättre förhållanden skulle i alla fall ha
varit införande av obligatorisk legitimation,
och jag måste uttrycka min förvåning
över att statsrådet och utskottsmajoriteten
inte har tagit steget fullt ut.
Jag har svår att tro att en obligatorisk
legitimation skuile vara besvärligare än
den legitimation som statsrådet och utskottsmajoriteten
förordar. Jag tror
tvärtom att denna begränsade legitimation
kommer att medföra betydligt större
irritation.

Jag vill uttala min tillfredsställelse
över utskottsbehandlingen av en fråga
som jag förut inte hört någon beröra.
Den gäller ordningen vid systemaffärerna.
Därvidlag brister det för närvarande
åtskilligt. Det är utanför butikerna som
langningen i stor utsträckning sker.
Man gör där s. k. vänskapsköp åt andra
kunder, ofta minderåriga, vilka inte har
möjlighet att själva köpa sprit. Det
finns distriktschefer som förmenat, att
systembolagen själva skall stå för ordningen
i affärernas närmaste omgivning,
men detta har inte Nya Systemaktiebolaget
velat acceptera, eftersom
detta anser det här är fråga om en polisiär
åtgärd. De kommunala myndigheterna
är å andra sidan relativt ointresserade,
eftersom de anser att det är
staten som tar förtjänsten av spritför -

säijningen. Den oordning som uppstår i
systembolagens närmaste omgivning bör
enligt deras uppfattning betalas av
statsmedel. Men detta kontroversiella
problem blir mycket litet eller försvinner
helt när polisväsendet blir förstatligat.
Jag har här bara velat konstatera
att behov av en väsentligt förbättrad
polisbevakning föreligger för att hindra
langare och andra ombud från att köpa
sprit. Om jag har tolkat skrivningen
rätt, är utskottet inne på samma linje,
vilket jag är tillfredsställd med.

Det finns kanske inte någon anledning
att här ta upp frågan om cidern
till särskild debatt. Faran för att kammaren
skulle anta reservation VI, som
rör cidertillverkningen, betecknar jag
som minimal. Jag tror att de svenska
fruktodlarna skuile bli mycket besvikna
över det blivande resultatet om vi
släppte cidern fri, ty säkerligen skulle
marknaden erövras av importerad cider
från de länder som har en högst betydande
fabrikation och inte av svensk
cider. De svenska fruktodlarnas möjligheter
att konkurrera skuile säkerligen
bli mycket liten. De bör enligt min mening
söka sig andra vägar för att få
avsättning för sin frukt, och därtill har
de också betydande möjligheter.

Herr Dickson pläderade för sin motion,
som gäller förbud mot försäljning
av renat brännvin. Jag skulle tro att vi
ganska snart till verkligt avgörande får
ta upp frågan om vi inte borde sänka
alkoholhalten i åtskilliga starkspritsorter.
Detta skulle säkerligen vara den
riktigaste vägen. Jag erinrar om att det
1954 fanns åtskilliga ledamöter i kamrarna
— bl. a. herr Fast i denna kammare
—• som pläderade för svagare
spritsorter som en metod att hyfsa
alkoholvanorna. Jag tror att dessa
tankegångar skulle behöva aktualiseras
ganska snart. Vi har ju inte lyckats
komma någon vart med propagandan
om användningen av vin i stället för
sprit. Det har som herr Rimmerfors
förut påpekade blivit så att vi har fått

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 129

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

nya vinkonsumenter. Vi har fått vinkonsumenter
bland kvinnor och ungdom,
d. v. s. från grupper som tidigare
inte använde alkohol, medan starkspritkonsumtionen
inte bara blivit kvar
utan t. o. in. har ökat. Om vi skall komma
fram till någon verklig lösning härvidlag,
måste vi nog sänka alkoliolhalten
eller t. o. m. förbjuda vissa starkare
spritsorter. I och för sig hyser jag starka
sympatier för herr Dicksons motion,
men jag tror att det är realistiskt att
räkna med att vi ännu inte har nått så
långt att vi kan inregistrera några framgångar
den vägen, men jag är säker på
att problemet kommer att anmäla sig
på nytt.

Herr talman! Det har sagts så mycket
tidigare under denna debatt, att jag inte
har möjlighet att i någon nämnvärd utsträckning
berika debatten med några
nya synpunkter. Jag nöjer mig därför
med att yrka bifall till reservationerna
II, III, IV, V och VII och i övrigt bifall
till utskottets betänkande.

Ilerr MAGNUSSON i Borås (h) :

Herr talman! Jag har för min del
kunnat ansluta mig till förslagen i det
utskottsbetänkande som vi här diskuterar
på samtliga punkter utom en. Den
gäller ciderfrågan som helt nyligen har
varit föremål för uppmärksamhet från
denna talarstol. Jag skall i all korthet
be att få motivera den ståndpunkt som
jag och mina medreservanter här har
intagit.

Det är sant, som det tidigare har
sagts, att det är en fråga som under
årtionden har diskuterats i vårt land.
Det var väl också anledningen till att
utskänkningsutredningen fick uppdraget
att utreda denna fråga. Utskänkningsutredningen
har lagt fram ett förslag
som innebär att man bör påbörja
en svensk cidertillverkning. Finansministern
har emellertid inte nu funnit
anledning att ta upp detta förslag, men
det finns upptaget, som tidigare har
sagts, i olika motioner.

Ett av de motiv som kan anföras för
påbörjandet av denna cidertillverkning
är att vi har ett mycket stort fruktöverskott
i detta land. Det skulle vara
önskvärt att denna överskottsfrukt kunde
komma till användning. För närvarande
är det väl ingenting som hindrar
att ciderdrycker importeras. Vad
frågan i dag gäller är därför uteslutande
huruvida det skall få förekomma
en svensk cidertillverkning eller inte.

Jag har för min del sett frågan på
det sättet att det inte kan vara rimligt
att ha mera rigorösa bestämmelser för
denna dryck, som tillverkas av rent
svenska produkter, svensk frukt, än
dem som tillämpas vid tillverkning av
t. ex. maltdrycker. Jag menar att man
bör kunna vara med om att tillåta också
en sådan här tillverkning.

Nu har det sagts att orsaken till att
man inte skulle gå med på detta förslag
vore nykterhetspolitiska hänsynstaganden.
Men faktum är att den utredning
som utrett dessa frågor bl. a.
har uttalat att nykterhetspolitiska skäl
inte kan åberopas som hinder för att
ta upp en svensk cidertillverkning.

När man från denna talarstol försökt
göra gällande att reservationen på denna
punkt i betänkandet skulle vittna
om mindre god ansvarskänsla ber jag
bara att få åberopa det förhållandet,
att utredningens förslag om påbörjandet
av en cidertillverkning har tillstyrkts
av majoriteten av länsstyrelserna
i detta land, eller med andra ord
inte mindre än 14 länsstyrelser. Bland
de tillstyrkande myndigheterna finns
också socialstyrelsen. Inte någon torde
råga göra gällande att man inte inom
dessa instanser skulle känna det ansvar
som erfordras för att handlägga denna
fråga på ett sådant sätt att inte nykterhetspolitiska
intressen kommer till
skada. Jag vågar därför påstå att vi
reservanter befinner oss i gott sällskap.

Jag ser närmast frågan på det sättet,
att man här har möjlighet att flytta
över konsumtionen till att i större

5—Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

130 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

utsträckning avse drycker med lägre
alkoholhalt. Utredningen säger också
bl. a. att det inte finns någonting som
talar för att man skulle få en konkurrens
emellan läskedryckerna och ciderdryckerna.
Det skulle i stället kunna
bli till fördel om man fick över konsumtionen
av alkoholhaltiga drycker
till drycker med mindre alkoholkoncentration,
som t. ex. ciderdryckerna.

Jag kan inte finna annat än att det
är fullständigt på sin plats att man
tillåter att en sådan dryck som cider
får tillverkas här i landet med användandet
av svenska produkter, svensk
frukt, och att den får ta upp konkurrensen
med den stora floran av alkoholdrycker
i form av bl. a. alla de importerade
vinerna. Yad det här är fråga
om är egentligen inte någonting annat
än ett fruktvin, framställt i Sverige.

När man nu också säger att man
inte längre tror på möjligheten att åstadkomma
en övergång till svagare drycker
innebär detta att man därmed också
tvivlar på hela den linje som det
nykterhetspolitiska tänkandet i detta
land för närvarande är uppbyggt kring.
Jag tror för min del, herr talman, att
vi utan några som helst risker kan
tillåta påbörjandet av en svensk cidertillverkning.

Jag ber därför att få yrka bifall till
utskottets betänkande på samtliga punkter
utom i fråga om cidertillverkningen,
där jag ber att få yrka bifall till reservationen
nr VI.

I detta anförande, under vilket herr
talmannen övertog ledningen av förhandlingarna,
instämde herr Stiernstedt
(h).

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Låt mig mycket kort
få kommentera den föregående ärade
talarens i och för sig mycket respektabla
motivering, innebärande att man
borde gynna svenska produkter och

söka finna avsättning för det svenska
fruktöverskottet.

Man trodde för några år sedan att
den svenska frukten passade för cidertillverkning.
Men den övertygelsen är
inte längre så grundmurad, herr Magnusson
i Borås. Bl. a. har Vin- & spritcentralen
i sitt yttrande klart påvisat
att den svenska frukten inte passar för
cidertillverkning.

I utlandet har man som bekant specialodlingar
av frukt för cidertillverkning.
Det skulle mycket väl kunna tänkas
att man t. o. m. fick lov att importera
särskild frukt för att hålla vår
ciderproduktion vid liv, därest vi började
en sådan verksamhet här i Sverige.

Det är säkerligen inte i fruktodlarnas
intresse att vi går in för att skapa en
ny alkoholdryck av detta slag. Jag vill
i det sammanhanget ytterligare erinra
om att vi från nykterhetshåll har sökt
att tillgodose fruktodlarintresset i Sverige
genom att på allt sätt föreslå stödåtgärder
till fruktodlingen så att den
inte skulle behöva gå denna tveksamma
väg utan i stället få leverera sin frukt
till sådana fruktdrycker som vi kan
använda med förtroende.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Tillåt mig bara i all
korthet säga, att enligt utredningen går
det mycket väl att använda den svenska
frukten till cidertillverkning. Expertisen
har i varje fall på senare tid kommit
till den uppfattningen.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Ett lika kort genmäle
på den punkten! Man har visserligen
sagt att det skall vara möjligt att få
fram svensk frukt som passar till denna
tillverkning, men då blir det specialodlingar,
och ingalunda någon förbrukning
av det som vi kallar fruktöverskottet.
Man får kosta på specialodlingar
i Sverige för att få fram så -

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 131

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

dan frukt, och jag kan inte tänka mig
att det är mycket vunnet med det.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Herr Rimmerfors har
fullständigt fel när han säger att det
inte går att använda svenska äpplen
vid cidertillverkning. Man får inte tillverka
cider här i Sverige för försäljning
med den alkoholhalt jag nämnt,
men man har från Kronobergs län skickat
cider till England för att få den
prövad. Efter tre respektive sex månader
kom utlåtanden som klart och tydligt
visade att det inte är något fel på
den produkt som tillverkas med svenska
äpplen. Jag är angelägen om att
rätta till detta så att människor inte
skall få den uppfattningen att det som
vi producerar i Sverige inte duger någonting
till.

Ingen har talat om för oss vad vi
skall göra av det stora fruktöverskott
som brukar komma vartannat år. Mustfabrikerna
kan inte ta det. Att låta
denna frukt ligga och ruttna vore att
förstöra en produkt som kunde bli till
nytta här i Sverige. Det är därför vi
anser att dessa möjligheter borde finnas.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har rätt i att det går att göra cider
av svensk frukt. Men experterna är
lika överens om att kvaliteten inte blir
godtagbar. Därtill kommer att det —- såsom
också påpekats, jag vill minnas av
herr Magnusson i Borås — är tillåtet
att importera cider, och konkurrensen
mellan importerad högklassig cider och
den som vi möjligen kan åstadkomma i
Sverige blir hård.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Herr Rimmerfors hänvisar
fortfarande till sina experter. Jag
har hänvisat till praktiska försök som
gjorts. Jag vet inte hur det förhåller
sig, men det kan tänkas att den här

mannen i Kronobergs län har kvar sina
intyg från England och att herr Rimmerfors
kan få läsa dem, så att han får
klart belägg för att det går att tillverka
cider av svenska råvaror.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Utskottets hemställan företages till
avgörande momentvis, mom. A) på sådant
sätt, att propositioner först gives i
fråga om varje stadgande, beträffande
vilket under överläggningen framställts
annat yrkande än om bifall till utskottets
hemställan, varefter momentet i övrigt
företages till avgörande i ett sammanhang.

Mom. A

Rusdrycksförsäljningsförordningen
17 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Engkvist begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 41, såvitt avser
17 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
röstar

Jb|

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Oscar Carlsson
m. fl.

132 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 103 ja och 107 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
II) av herr Oscar Carlsson m. fl.

46 § 2 mom.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Larsson i Umeå begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 41, såvitt avser 46 §
2 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
III) av herr Erik Filip Petersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 127 ja och 79 nej,
varjämte 6 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

1 reservationen IV) föreslaget tillägg
till 46 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,

dels ock på bifall till reservationen av
herrar Engkvist och Nilsson i Tvärålund;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

I reservationen V) föreslagen ändring
av 50 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Engkvist begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 41, såvitt avser
föreslagen ändring av 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
V) av herr Erik Filip Petersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Engkvist begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
130 ja och 78 nej, varjämte 4 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Utskottets hemställan i övrigt under
mom. A

Bifölls.

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 133

Ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m.

Mom. B

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. C 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. C 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
VII); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Engkvist begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
C 2) i utskottets betänkande nr 41, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
VII) av herr Oscar Carlsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Engkvist begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
98 ja och 110 nej, varjämte 4 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
VII) av herr Oscar Carlsson
in. fl.

Mom. C 3—C 5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. C 6 och C 7

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen VI);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
C 6) och C 7) i utskottets betänkande nr
41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
VI) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 151 ja och 48 nej, varjämte
13 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Mom. C 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. C 9

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I) av
herr Sun din; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. C 10—C 12

Vad utskottet hemställt bifölls.

134

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Fackrepresentationen i skolstyrelserna

Mom. C 13

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 55;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Dickson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
C 13) i utskottets betänkande nr 41, röstar Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit motionen
II: 55.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Dickson begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 141 ja och 31 nej, varjämte 39 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. C 14 och C 15

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 2

Fackrepresentationen i skolstyrelserna

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition till riksdagen angående
fackrepresentationen i skolstyrelserna
jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! I Kungl. Maj:ts av konstitutionsutskottet
biträdda proposition
nr 119 föreslår ecklesiastikministern,
på beställning av 1962 års riksdag, en
avsevärd begränsning av fackrepresentationen
i skolstyrelserna, innebärande
att det nuvarande antalet rektors- och
lärarrepresentanter visserligen i princip
bibehålles — alltså högst tre från
vardera personalkategorien jämte suppleanter
för dem — men att rätt att
närvara vid sammanträde med skolstyrelserna
eller avdelning av dem skall
tillkomma endast en representant för
rektorerna och en representant för lärarna,
varvid det skall ankomma på
representanterna själva att utvälja vem
av dem som skall inställa sig.

Den tämligen stora omfattning av
fackrepresentationen, som trädde i
funktion 1958 i samband med den
genomgripande omdaningen av skolväsendets
yttre organisation, förestavades
— som särskilda utskottet i sitt utlåtande
nr 2/1962 uttryckte det — av
önskemålet att med fullföljande av en
äldre tradition bibehålla kontakten mellan
förvaltning och den inom de olika
skolorna under skolstyrelsen förefintliga
pedagogiska erfarenheten, som inte
återfanns samlad hos en enhetlig lärarkår.
Denna organiserade och kontinuerliga
breda kontakt mellan skolstyrelse
och lärarkår har, efter vad jag kan
bedöma, visat sig vara av ett mycket
stort värde för skolväsendets utveckling
i innevarande brytnings- och omdaningstider.
Värdet torde icke minska
utan snarare öka inom den närmaste
framtiden, som kommer att medföra
•bl. a. en grundlig gymnasier ef orm och
införandet av en ny skoltyp, fackskolorna.
Hos lärare av alla kategorier föreligger
ett synnerligen stort intresse för
att på bästa sätt medverka vid vårt
skolväsendes fortsatta uppbyggande,

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

135

och det finns all anledning att ta vara
på det lärarintresse och den lärarerfarenhet,
som lärankåren är villig att
ställa till skolstyrelsernas förfogande. Så
länge inga andra bättre former för det
önskvärda fasta samarbetet mellan skolstyrelse
och lärarkår skapats, torde det
vara i hög grad oklokt och till men
för skolan att begränsa fackrepresentationens
omfattning så starkt som föreslås.

De invändningar, som gjorts mot det
nuvarande systemet med fackrepresentation
i skolstyrelsen, är icke särskilt
bärkraftiga, såvida man inte utgår från
den grundståndpunkten, att fackrepresentation
över huvud taget är oförenlig
med den kommunala förvaltningens
utformning. Då är ju allt vidare resonemang
meningslöst. Att lärarrepresentanterna
uppfattar sig själva som partsrepresentanter,
vilket gjorts gällande,
torde icke vara riktigt. De väljs dessutom
icke av sina fackliga organisationer
utan av den samlade lärarkåren
på orten, som icke är en fackorganisation.
Benämningen fackrepresentation
är sålunda något oegentlig och får icke
förleda till oriktiga föreställningar om
lärarrepresentatlonens verkliga innebörd.

Den tungroddhet i h-andläggningsformerna,
som — det skall givetvis inte
förnekas — den omfattande fackrepresentationen
kan medföra i kommuner
med ett rikt differentierat skolväsen
och en ännu icke tillräckligt effektiv
skolförvaltning, kan undvikas, om suppleanternas
närvarorätt slopas. Personalorganisationerna
bär förklarat sig beredda
att, i det läge som uppstått genom
riksdagens uttalade önskemål om
en begränsning av fackrepresentationen,
acceptera ett slopande av suppleanternas
närvarorätt. Högst sex fackrepresentanter
mot tidigare tolv skulle
då kunna vara närvarande.

I motionerna 1:719 och 11:874 bär
pekats på en — som jag har velat se
det--moderat medelväg mellan Kungl.

Fackrepresentationen i skolstyrelserna

Maj :ts och personalorganisationernas
ståndpunkter, innebärande att utöver
Kungl. Maj:ts förslag jämväl två suppleanter,
en för rektorerna och en för
lärarna, borde ha närvarorätt. Närvaron
av två representanter för vardera
rektorer och lärare, alltså sammanlagt
fyra, skulle hjälpligt täcka hela skolväsendet,
å ena sidan den obligatoriska
9-åriga grundskolan, tills vidare med parallellformer,
och å andra sidan den
icke-obligatoriska skolans olika utformningar,
främst gymnasiet. Visserligen
förutsättes, att fackrepresentanterna —
det står på sid. 12 i proposition nr 119
— »böra informeras om ärendena i
ungefär samma omfattning som tillämpas
beträffande skolstyrelsernas egna
ledamöter. På grundval av de informationer
som sålunda erhållits och efter
övervägande sinsemellan bör fackrepresentanterna
därefter bestämma, hur
de skall låta företräda sig vid sammanträdet».
Vidare förutsättes, att byte av
representant skall kunna ske under pågående
sammanträde, dock endast i
undantagsfall.

Jag är inte lika optimistisk som departementschefen
och utskottet beträffande
uppfyllandet av dessa förutsättningar,
som skall lindra olägenheterna
med den kraftiga inskränkningen av
representanternas närvarorätt. Här
kommer att uppstå en hel del trassel
och skapas mycken irritation till men
för den av alla önskade intima kontakten
mellan skolstyrelse och skolpersonal.
Jag skall inte resa ett utsiktslöst
yrkande om bifall till nyssnämnda
motioner. Utskottet är samlat i en kompakt
enighet utan ens en blank reservation
— en enighet större än vid
ärendets tidigare behandling i annat
sammanhang.

Däremot skulle jag — och kanske
andra också — bra gärna vilja veta vad
som avses med att den nya ordningen
skall (propositionen sid. 12) »visa vägen
till etablerande av andra former
för samarbete mellan skolstyrelsen och

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

136

Fackrepresentationen i skolstyrelserna

dess fackrepresentanter än som består
i kontakten på sammanträdena». Är det
företagsnämnder eller liknande, som
börjar skymta vid horisonten? Och
skall, i så fall, det vara bättre än fackrepresentation?
För skolstyrelse och
för skolförvaltning? Sådana och liknande
frågor inställer sig följdriktigt.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! I motsats till herr Nordstrandh
tror jag inte, att man gagnar
några förnuftiga intressen, och allra
minst skolans sak, genom att i dag söka
ta upp den debatt som vi hade den 22
och 23 maj förra året. Jag kan emellertid
förstå herr Nordstrandh, för vilken
denna riksdag är den första och som
därför inte varit i tillfälle att lägga
fram sina mer eller mindre tungt vägande
argument i debatten.

Som de flesta av kammarens ledamöter
torde erinra sig, förordade
andra kammaren att fackrepresentationen
i skolstyrelser skulle avskaffas.
Detta uttalande för ett avskaffande av
fackrepresentationen beslutade andra
kammaren med en majoritet på inte
mindre än 50 röster, medan första kammaren
med en mycket blygsam majoritet
förordade status quo. Resultatet av
sammanjämkningen i skolutskottet blev,
att man hos Kungl. Maj :t hemställde om
en reform i två etapper, varvid den
första skulle innebära en reducering av
antalet representanter från lärare och
skolledare. Det är denna beställning
hos Kungl. Maj:t som statsrådet Edenman
bär effektuerat i den proposition
vi nu skall behandla — en proposition
som konstitutionsutskottet enhälligt har
tillstyrkt och dessutom, jag vill erkänna
inte utan svårigheter, kommit fram till
en enhällig motivering.

Jag vill sluta med att upprepa vad
jag inledningsvis sade, nämligen att jag
inte tror att man gagnar något förnuftigt
intresse genom att dra upp en ny
debatt i denna fråga. Jag vill hänvisa

herr Nordstrandh, om han vill ha ytterligare
argument för den ståndpunkt
som var andra kammarens i fjol, att
läsa protokollen av den 22 och 23 maj
1962.

Herr NORDSTRANDH (h):

Herr talman! Det är inte min mening
att sätta i gång en ny debatt i frågan.
Dessutom vill jag säga, att jag inte behöver
någon föreläsning om vad som
har skett här tidigare. Detta har jag
studerat, så vi kan lägga det åt sidan.

Vad jag velat framhålla både med
vad jag sagt här och med vad jag skrivit
i min motion är, att detta första steg,
som jag menar att vi är ense om måste
tas, har blivit för kraftigt, innebärande
risker för trassel och besvärligheter i
samarbete mellan skolstyrelse och lärarkår.
Det är ju möjligt, att det inte
uppstår olägenheter, men jag befarar
det, och jag förbehåller mig rätten att
få lov att säga det och uttrycka mina
farhågor. Frågan är, om det inte är
klokare och riktigare på längre sikt,
att fackrepresentationen avskaffas och
ersätts med någonting annat. Det är
emellertid inte detta diskussionen i det
här sammanhanget rör sig om utan om
hur stort steg man skall ta i den första
etappen. Jag ber att få upprepa, att
man enligt min mening har -tagit ett
för stort steg, som kan ställa till en hel
del olägenheter i samarbetet mellan
skolstyrelse och lärarkår.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 3

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
93, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ytterligare utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1962/63, i vad propositionen avsåge
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

137

§ 4

Ändrade avskrivningsregler för byggnad
som ingår i rörelse eller jordbruk

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 20, i anledning av väckta motioner
om ändrade avskrivningsregler
för byggnad som ingår i rörelse eller
jordbruk.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 158
av herr Thorsten Larsson m. fl. samt
II: 183 av herrar Hansson i Skegrie och
Larsson i Borrby, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning
av frågan om värdeminskningsavdrag
för byggnad som ingår i rörelse och att
förslag till nya regler härför och för
värdeminskningsavdrag för driftbyggnader
i jordbruket snarast framlades i enlighet
med vad i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 437
av herr Hagberg m. fl. och II: 527 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att särskilda sakkunniga
utsåges för teknisk utredning om sådan
reformering av avskrivningsreglerna
för byggnad som ingår i rörelse eller
jordbruk att en ökad avskrivning kunde
medgivas under byggnadens första tid;
ävensom

3) de likalydande motionerna 1:520
av herr Lundström m. fl. och II: 632 av
herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts,
att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl.
Maj:t i avvaktan på en vidare översyn
av avskrivningsreglerna avseende byggnader
inom rörelse (industribyggnader

o. likn.) till innevarande års höstriksdag
framlade förslag om rätt till avskrivning
intill tio procent av byggnadens
värde under första året.

Utskottet hemställde,

av herr Thorsten Larsson m. fl. samt
II: 183 av herrar Hansson i Skegrie och
Larsson i Borrby angående värdeminskningsavdraget
för byggnad som ingår i
rörelse eller jordbruk,

2) de likalydande motionerna 1:437
av herr Hagberg m. fl. och II: 527 av
herr Heckscher m. fl. om ändrade avskrivningsregler
för byggnad som ingår
i rörelse eller jordbruk, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 520
av herr Lundström m. fl. och II: 632 av
herr Ohlin m. fl. i vad de avsåge yrkande
om ändrade avskrivningsregler för
byggnader i rörelse,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg, Stefanson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Sundin, Gustafson i Göteborg,
Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Christenson
i Malmö och Magnusson i Borås, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
I: 158 av herr Thorsten Larsson
m. fl. och II: 183 av herrar Hansson i
Skegrie och Larsson i Borrby, motionerna
I: 437 av herr Hagberg m. fl. och
II: 527 av herr Heckscher in. fl. samt
motionerna 1:520 av herr Lundström
in. fl. och II: 632 av herr Ohlin m. fl. -—
de senare såvitt avsåge förevarande fråga
— måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att särskilda sakkunniga utsåges
för teknisk utredning om sådan reformering
av avskrivningsreglerna för
byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk
att en ökad avskrivning kunde medgivas
under byggnadens första tid.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! I föreliggande betänkande
behandlas tre motionspar, som alla
utmynnar i ett yrkande om ändrade avskrivningsregler
för byggnader i rörelse.
I två av motionsparen beröres även
avskrivningsregler för jordbrukets byggnader.
Yrkandena i motionerna har fullföljts
i en gemensam reservation av de

att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 158
5* — Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

138 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk

borgerliga utskottsledamöterna, vari
hemställs att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att särskilda
sakkunniga utses för teknisk utredning
rörande ifrågavarande avskrivning
på byggnader i rörelse och jordbruk.
Det är emellertid ganska länge
sedan motionerna behandlades i utskottet.
Sedan dess har särskilda utredningsmän
inom skattelagsakkunniga avlämnat
ett betänkande med förslag om ändrade
avskrivningsregler för byggnader
i jordbruk.

I förhoppning om att finansministern
efter vederbörlig remissbehandling tar
upp frågan om avskrivning på byggnader
i jordbruk i en proposition, begränsar
jag mig nu till att endast beröra
avskrivningarna på byggnader i rörelse.

Jag konstaterar härvidlag att utskottsmajoriteten
inte direkt vill bestrida, att
avskrivningsreglerna för byggnader i
rörelse är otillfredsställande, men säger
att detta får ses med hänsyn till att vi
inom andra områden av företagsbeskattningen
har generösa regler för värdeminskningsavdrag.

Jag skall inte här ta upp en diskussion
beträffande värdeminskningsavdragen
i allmänhet utan vill endast konstatera
att vad det gäller värdeminskningsavdrag
för byggnader i rörelse
och jordbruk finns det knappast på något
annat håll i Europa så restriktiva
bestämmelser som vi har i vårt land.
Detta framhålls både i högermotionerna
och i motionerna från folkpartiet och
centerpartiet.

De gällande avskrivningsreglerna vilar
i stort på byggnadernas fysiska eller
tekniska livslängd. Detta anser såväl
motionärerna som vi reservanter vara
felaktigt. I stället borde den ekonomiska
livslängden och byggnadernas
verkliga värdeminskning ligga till grund
för avskrivningsprocentens storlek. Därav
följer att avskrivningsprocentcn borde
vara högst de första åren efter byggnadens
uppförande. I Danmark har man
en sådan avskrivningsmetod som grun -

dar sig på byggnadens ekonomiska livslängd.
Där medges avdrag med sammanlagt
50 procent under de första
fyra åren, och återstoden får avdras
under loppet av tjugu år.

Herr talman! I de tre motionsparen
och i reservationen finns utförliga motiveringar
för vårt yrkande. Jag hemställer
om bifall till reservationen av
herr Hagberg in. fl., dock med den ändringen
att orden »eller jordbruk» utgår.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Frågan om ändring av
avskrivningsvillkoren för byggnader
som används i rörelse återkommer år
efter år. Om den faller nu, kan jag utlova
att den kommer igen en gång till.
Motionärerna liksom reservanterna,
som ju omfattar precis halva utskottet,
är nämligen övertygade om att de mycket
restriktiva regler som nu gäller i
vårt land inte är förenliga med en modern
syn på företagsbeskattningen.

Som herr Nilsson i Svalöv påpekade
börjar man även på majoritetssidan
tycka att en ändring måste ske, men
man menar att den särskilda tekniska
utredning som begärs i reservationen
inte behövs, därför att allmänna skatteberedningen
ändå kommer att ta upp
denna fråga.

Låt mig, herr talman, som ledamot
av allmänna skatteberedningen tala om
att vi har ett så utomordentligt omfattande
arbetsprogram att vi inte inom
rimlig tid ens kan påbörja en sådan
utredning. Yi har fått instruktioner från
finansministern att i första hand lägga
fram ett förslag om de fysiska personernas
beskattning. Detta kommer att
ta tid att utarbeta, och därför kan vi
inte ägna oss åt denna fråga förrän
efter en ganska lång period. Fördenskull
är det väl rimligt att man gör en teknisk
utredning på denna punkt, så att de
tekniska svårigheter som onekligen är
förbundna med en förändring är klart
utredda när skatteberedningen skall ta
upp problemen.

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 139

Ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk

Med detta, herr talman, ber jag att få
ansluta mig till herr Nilssons i Svalöv
yrkande.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Det var inte alls min
avsikt att hålla något längre anförande
i detta ärende. Eftersom de ärade reservanternas
inlägg av alldeles särskilda
orsaker var föredömligt korta kan
jag också fatta mig mycket kort.

Vad har hänt? Herr Nilsson i Svalöv
anför att reservanterna vill fullfölja
sin reservation men önskar ha den ändrad
så att yrkandet gäller enbart rörelse
och inte jordbruk, eftersom skattelagssakkunniga
har framlagt förslag till
nya avskrivningsregler på detta område.
Reservanterna hoppas, säger herr Nilsson
i Svalöv, att detta förslag snart skall
förverkligas i en proposition.

Det är emellertid just detta, ärade
kammarledamöter, som bevillningsutskottets
majoritet skriver på sidan 7
i det betänkande som kammaren nu behandlar.
Vi framhåller att skattelagssakkunniga
arbetar med frågan om avskrivning
på byggnad som används i
jordbruk och förväntar att de snart
skall ha slutfört sin utredning. På den
grunden avstyrker vi motionen.

Herr Nilsson i Svalöv förklarar att
det är ganska länge sedan vi behandlade
detta ärende i bevillningsutskottet,
fast det kommit till riksdagen först nu.
Det är ändå inte så särskilt länge sedan,
herr Nilsson i Svalöv. Men. nog måste
jag säga att bevillningsutskottets majoritet
har rätt när den framhåller, att
det inte kan finnas anledning att starta
en särskild teknisk utredning beträffande
även jordbruket, när man väntar att
ett förslag snart skall framläggas. Det
är alldeles klart att motionärerna och
reservanterna har varit för otåliga.

Herr Gustafson i Göteborg säger att
motionen kommer igen år efter år, och
om den skulle bli avslagen nu lovar han
att komma igen ännu en gång. Vad som
skett på jordbrukets område tycker jag

inte skall uppmana herr Gustafson i Göteborg
att så tvärsäkert säga att motionen
skall komma igen. Han är ledamot
av skatteberedningen och förklarar
att den har så mycket att göra att den
inte har tid att syssla med denna fråga.
Då får väl utredningens ordförande förklara
detta för Kungl. Maj :t. Men ännu
har jag inte hört att det har kommit
något från den utredningen som skulle
kunna föranleda en delning av utredningen,
och så länge får man vara lugn.

Jag vill också upprepa vad som liar
skrivits i motionerna och vad som har
sagts förut här — jag erkänner, herr
talman, att det blir en upprepning. Herr
Nilsson i Svalöv sade att vi har särskilt
restriktiva avskrivningsregler i vårt
land. Herr Gustafson använde inte exakt
samma ord, men han underströk också
att det var nödvändigt med generösare
regler. Både i motionen och här i debatten
har anförts exempel på att man
har generösare regler i våra nordiska
grannländer, bl. a. i Danmark, där man
får avskriva mer i början. Men inte kan
man rycka ut den detaljen; den är
ganska värdelös som argument. Alla
dylika jämförelser blir haltande, när de
inte åtföljes av konkreta upplysningar
om hur skattesystemet för rörelse är utformat
i sin helhet i de länder det
gäller.

Jag tror att det är ganska känt att
vi tillhör de länder som har de mest liberala
beskattningsreglerna för företag.
Om man isolerar fastighetsbeskattningen
och säger att den är gynnsammare i
Danmark, skulle det kanske vara möjligt
att visa att vi har en mycket liberalare
beskattning på något annat område
av rörelsebeskattningen. Ett generellt
uttalande att vi har sämre och att
andra länder har bättre beskattningsregler
tycker jag inte har något egentligt
bevisvärde. Man måste vara beredd
att konkret bevisa att företagsbeskattningen
eller rörelsebeskattningen i vårt
land är betydligt restriktivare i sin helhet.

140 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk

Jag tror för övrigt inte, herr talman,
att reglerna är så särskilt restriktiva
hos oss. Vid taxering av industrifastigheter,
den större formen av rörelse,
värderar man till nuvärdet. Anläggningskostnaderna
framräknas så, att man specifierar
dem och uppräknar dem till
dagens pris med utgångspunkt från
byggnadskostnadsindex. Därefter medges
avdrag för värdeminskning på fabriksbyggnader,
industrifastigheter, med
mellan 2 och 5 procent och för maskiner
med omkring 10 procent. När taxeringsmyndigheten
och industrisakkunniga
har räknat fram anläggningskostnaden,
justerar man för vissa onormala
kostnader, som kan läggas till grund för
taxering. I vanliga fall beskattas en industribyggnad
till 70—80 procent av
anläggningskostnaden. Det är från denna
grund man har avskrivningar på mellan
2 och 5 procent beroende på hur
byggnaderna och särskilt maskinerna är
utsatta för nedslitning.

Jag tror alltså inte man kan säga att
vi har ovanligt restriktiva avskrivningsregler.
Det är enligt min mening riktigt
som utskottsmajoriteten säger, att skattelagssakkunniga
bör ta upp denna fråga
till behandling. Eftersom de redan
arbetar, finns det ingen anledning att
tillsätta en specialutredning.

Vi har i bevillningsutskottet just nu
börjat behandla propositionen angående
nya bestämmelser för investeringsfonder.
Även om denna proposition inte
direkt är knuten till den fråga vi nu
diskuterar, har den samband med byggnader
och inverkar i vissa fall direkt
på detta område.

Med det anförda, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! I första delen av sitt
anförande ville herr Kärrlander göra
gällande att reservationen om avskrivningsregler
för byggnader i jordbruket
var en okynnesreservation, eftersom det

i dagarna har lagts fram en utredning
rörande dessa avskrivningsregler. Men,
herr Kärrlander, när vi behandlade
dessa motioner i februari månad, visste
varken motionärerna eller utskottsmajoritetens
representanter i bevillningsutskottet
att betänkandet skulle framläggas
redan i vår. Det är ju också mycket
vanligt att den socialdemokratiska
utskottsmajoriteten hänvisar till en sittande
utredning och säger att enligt
vad man inhämtat skall betänkandet
läggas fram under den närmaste tiden.
Utskottsmajoriteten kunde inte vid utskottsbehandlingen
precisera när betänkandet
skulle framläggas utan har
bara använt den vanliga formuleringen,
att en utredning arbetar med dessa frågor
och vi väntar resultat därifrån inom
den närmaste tiden.

Herr Kärrlander sade att vi måste se
avskrivningsreglerna inom företagsbeskattningen
som helhet. I det sammanhanget
nämnde herr Kärrlander bl. a.
investeringsfonderna, vilket jag hade
väntat mig att han skulle göra. Men, herr
Kärrlander, investeringsfonderna gäller
ju endast för juridiska personer. Vi har
ett mycket stort antal skattskyldiga rörelseidkare
som driver sin rörelse som
fysiska personer, och det är framför
allt för dessa skattskyldiga som avskrivningsreglerna
är otillfredsställande.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Vad jämförelserna med
andra länder beträffar är det intressanta
i sammanhanget att man i våra grannländer
har liberaliserat skattelagstiftningen
på dessa områden och alltså infört
lättnader. Detta har skapat en relativ
försämring för oss här i landet.

Vad sedan gäller investeringsfonderna
kan jag instämma i vad herr
Nilsson i Svalöv sade, och jag vill tilllägga
att dessa fonder ju användes för
konjunkturutjämning, under det att avskrivningsreglerna
skall gälla under alla
förhållanden. Vad vi dessutom beklagar
är att vi har väntat förgäves på att fi -

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

141

Ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk

nansministern skulle framlägga förslag
som gjorde det möjligt även för dem
som bedriver sin verksamhet som fysiska
personer att få göra avsättningar till
investeringsfonder. Dessa förväntningar
har inte infriats, och därför kan man
inte använda investeringsfonderna som
argument när det gäller den stora grupp
av företag som bedrives av fysiska personer,
alltså inte i form av aktiebolag
eller ekonomisk förening.

Om jag uppfattade herr Kärrlander
rätt, så är han relativt nöjd med de nuvarande
avskrivningsreglerna för byggnader.
Det tror jag i så fall att han är
ganska ensam om. Det finns långt in i
det socialdemokratiska ledet —• även
inom den socialdemokratiska utskottsmajoriteten,
herr Kärrlander — många
som anser att här måste ske en ändring.
Herr Kärrlanders uppfattning kan delvis
bero på att han tydligen har missförstått
skatteförfattningarna på en
punkt. Det är riktigt som herr Kärrlander
säger, att om man gör avskrivningar
på taxeringsvärdet, så underskrider
detta värde i regel anskaffningskostnaderna.
Men det vanliga nu för tiden
är att man inte gör avskrivning på
taxerings- utan på anskaffningsvärdet,
och då får man skriva av på hela anskaffningsvärdet.
Det går inte att förneka
att den nuvarande lagstiftningen
på detta område är oerhört restriktiv i
jämförelse med de regler som gäller på
andra håll.

Slutligen sade herr Kärrlander att
med tanke på vad som skett på jordbrukets
område borde jag inte vara så
säker med att utlova att komma igen
med en ny motion, om det blir avslag
denna gång. Detta skulle innebära att
Kärrlander tror att det nästa år från
något håll kan komma ett förslag från
någon teknisk utredning. Om kammaren
nu bifaller den reservation som är
avlämnad av samtliga tre oppositionspartier,
så är det väl klart, herr Kärrlander,
att en teknisk utredning tillsättes,
och då kan den bli underlag för

skatteberedningens arbete på detta område.
Och när man nu kunnat göra en
teknisk utredning om jordbrukets byggnader,
trots att skatteberedningen finns,
så kan jag inte begripa varför man inte
kan göra en liknande utredning beträffande
de byggnader som användes i
rörelse.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Herr Nilsson i Svalöv
sade att ingen kunde veta — inte heller
utskottsmajoriteten, när den skrev sitt
utlåtande — när skattelagssakkunniga
skulle lägga fram sitt betänkande. Men
på sidan 7 i utskottets betänkande står
ju bl. a.: »Vad först gäller avskrivning
å jordbruksbyggnader vill utskottet
erinra om att frågan härom för närvarande
är föremål för utredning av en
särskild sektion av skattelagssakkunniga.
Enligt vad utskottet erfarit avser de
sakkunniga att slutföra utredningen
inom den närmaste framtiden.»

Utskottets skrivning stämmer sålunda
exakt med skattelagssakkunnigas åtgöranden.
Skattelagssakkunniga har sagt
att de skulle vara färdiga inom den
närmaste framtiden, och om utskottets
betänkande skrives i april och ligger på
riksdagens bord nu i maj, så är väl det
en alldeles riktig beskrivning av vad
som skett.

Sedan sade herr Gustafson i Göteborg
att jag nämnde att investeringsfonderna
kan ha ett visst samband med
denna fråga. Herr Gustafson ville emellertid
inte godta detta och sade att det
inte var något argument. Nej, men jag
sade det ju bara i förbigående och gjorde
inte gällande att det var ett argument,
som i sig självt var ett tillräckligt
motiv för avslag på motionen, som ju
också syftar till mycket annat.

Inom parentes vill jag nämna att jag
inte alls känner mig berörd av herr
Gustafsons i Göteborg personliga uppfattning
att jag har missförstått denna
skattebestämmelse. Vidare, herr talman,
gör herr Gustafson en jämförelse med

142 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

andra länders skattenivå, varvid slutresultatet
blir så här magert: andra länder
har under den senaste tiden genomfört
liberaliseringar i skattehänseende
och detta har gjort att vi kommit att
ligga relativt sett sämre. Det är det magraste
argument man kan framföra i detta
sammanhang. Självfallet kan Danmark,
Norge eller något annat land göra kraftiga
skattesänkningar, och i USA t. ex.
har president Kennedy föreslagit en
stor skattesänkning -— om han får igenom
den är mer osäkert — varigenom
USA skulle kunna närma sig en skattenivå
som ligger i närheten av den nuvarande
svenska beskattningen.

Att andra länder genomfört liberaliseringar,
så att vi relativt sett kommit
att ligga sämre till, är som jag tidigare
sagt ett argument utan något som helst
bevisvärde. Det är inte sådant vi skall
diskutera, herr Gustafson i Göteborg.
Vi skall hålla oss till reella fakta.

Jag har vidare aldrig sagt att jag personligen
är fullständigt nöjd med skattelagstiftningen.
Varför skulle jag uttala
ett så personligt omdöme om skattelagstiftningen
som att jag är nöjd med
den som den är? Däremot har jag sagt
att det är en överdrift att påstå att den
är så restriktiv, att den är betungande
för just de kategorier som det här gäller,
nämligen rörelseidkarna.

Kanhända kommer emellertid allmänna
skatteberedningen när den är färdig
med sitt arbete att framlägga förslag
som innebär förbättringar i detta avseende.
Jag kan försäkra herr Gustafson
att om det föreslås vettiga förbättringar,
skall jag medverka till att genomföra
dem. Jag litar emellertid härvidlag inte
på herr Gustafsons i Göteborg omdöme
utan på mitt sunda förnuft.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels och på bifall till reservationen
med av herr Nilsson i Svalöv under
överläggningen föreslagen ändring, inne -

bärande att orden »eller jordbruk» utginge;
och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Hagberg m. fl. med
av herr Nilsson i Svalöv under överläggningen
föreslagen ändring.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 109 ja och 105 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 5

Åtgärder i syfte att främja företagens
kapitalförsörjning m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 25, i anledning av väckta
motioner angående vissa åtgärder i syfte
att främja företagens kapitalförsörjning
m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:431
av herr Hagberg in. fl. och II: 526 av
herr Heckscher in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

143

Åtgärder i syfte att främja

Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
genom vidgade direktiv till allmänna
skatteberedningen måtte ge denna i
uppdrag att utreda frågan om en successiv
avveckling av dubbelbeskattningen
å aktiebolag och ekonomiska föreningar»; II)

de likalydande motionerna 1:436
av herr Hagberg m. fl. och II: 529 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte antaga ett vid motionerna
fogat förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), innebärande sådan
ändring av huvudregeln för varulagervärderingen,
att nedskrivning av
varulager finge äga rum till lägst 30 procent
av lagrets värde, ävensom förmånligare
procenttal än som nu gällde vid
tillämpning av den ena av supplementärreglerna; III)

de likalydande motionerna I: 520
av herr Lundström in. fl. och II: 632 av
herr Ohlin in. fl, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta

1. att beskattningsreglerna avseende
värdering av varulager ändrades så att
nedskrivning tillätes till 30 procent av
lagrets värde, att gälla fr. o. in. 1964
års taxering,

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att Kungl. Maj :t i avvaktan på en
vidare översyn av avskrivningsreglerna
avseende byggnader inom rörelse (industribyggnader
o. likn.) måtte till innevarande
års höstriksdag framlägga
förslag om rätt till avskrivning intill tio
procent av byggnadens värde under
första året, samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om tillsättande av särskild beredning
för att utarbeta förslag till sådana reformer
av skattelagstiftning och annan
lagstiftning, som vore ägnade att öka
företagssparandet och därigenom skapa
större finansiellt utrymme för en snabbare
utbyggnad, rationalisering och modernisering
av industriens och övriga
företags tekniska, maskinella och andra
resurser.

företagens kapitalförsörjning m. m.

Utskottet hemställde,

A. beträffande avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar

att de likalydande motionerna I: 431
av herr Hagberg in. fl. och II: 526 av
herr Heckscher in. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B. beträffande varulagervärderingen
vid inkomstbeskattningen

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:436
av herr Hagberg m. fl. och II: 529 av
herr Heckscher m. fl., samt

2) de likalydande motionerna I: 520
av herr Lundström m. fl. och II: 632 av
herr Ohlin in. fl.,

samtliga motioner i vad avsåge förevarande
fråga, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd; ävensom

C. beträffande särskild beredning i
sgfte att främja företagens kapitalförsörjning att

de likalydande motionerna 1:520
av herr Lundström m. fl. och II: 632 av
herr Ohlin in. fl., i vad avsåge förevarande
fråga, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

Beträffande avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar

I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:431 av
herr Hagberg in. fl. och II: 526 av herr
Heckscher m. fl. — ansett att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till förenämnda
motioner måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t genom
vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen
måtte ge denna i uppdrag att
utreda frågan om en successiv avveckling
av dubbelbeskattningen å aktiebolag
och ekonomiska föreningar;

II) av herrar Lundström, Billman,

144

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 19C3 em.

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

Gustafson i Göteborg och Christenson
i Malmö, utan angivet yrkande;

Beträffande varulagervärderingen vid
inkomstbeskattningen

III) av herrar Hagberg, Lundström,
Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson i
Göteborg, Christenson i Malmö, Magnusson
i Borås och Björkman, vilka — under
åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 436 av herr Hagberg
m. fl. och II: 529 av herr Heckscher
m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 520 av herr Lundström m. fl.
och II: 632 av herr Ohlin in. fl. — ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall
till motionärernas förslag, att varulager
vid inkomstbeskattningen skulle kunna
nedskrivas till 30 procent i stället för
lägst 40 procent av anskaffningsvärdet,
och sålunda bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förenämnda
motioner, i vad avsåge förevarande
fråga, antaga det vid motionerna
1:436 och 11:529 fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

Beträffande särskild beredning i sgfte
att främja företagens kapitalförsörjning

IV) av herrar Lundström, Billman,
Gustafson i Göteborg och Christenson i
Malmö, vilka ansett att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 520 av herr Lundström
m. fl. och II: 632 av herr Ohlin
m. fl., i vad de avsåge förevarande fråga,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om tillsättande av särskild beredning
för att utarbeta förslag till sådana
reformer av skattelagstiftning och
annan lagstiftning, som vore ägnade att
öka företagssparandet och därigenom
skapa större finansiellt utrymme för en
snabbare utbyggnad, rationalisering och
modernisering av industriens och övriga
företags tekniska, maskinella och
andra resurser.

Ett särskilt yttrande beträffande särskild
beredning i sgfte att främja företagens
kapitalförsörjning hade avgivits
av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås och Björkman.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi
nu behandlar rör frågan om näringslivets
kapitalförsörjning i dess helhet.
Det som vi diskuterade under det föregående
betänkandet från bevillningsutskottet
var så att säga en liten förövning
till detta.

Jag tror att det kan vara nyttigt att
först slå fast vad vi är överens om i
detta avseende. För det första är vi
överens om det som står i utskottsmajoritetens
betänkande på s. 14. Där står:
»Enligt utskottets mening är det av
utomordentligt värde inte blott för företagen
utan även för det allmänna att
företagen har goda möjligheter till konsolidering
och en god likviditet.» I detta
avseende är alltså hela utskottet enigt.

Jag tror att vi för det andra kan vara
överens om att utvecklingen under den
senaste tiden har varit sådan att möjligheterna
till konsolidering har försämrats.
Jag tror att jag kan få bekräftat
av utskottsmajoritetens talesman att vi
är överens om att företagens finansieringssituation
har försämrats genom
den under senare tid skärpta konkurrensen.
Man kan också tillägga att de
minskade möjligheterna t. ex. till avsättningar
till pensionsstiftelser har
verkat i samma riktning. Att finansministern
har vissa bekymmer för detta
visar ett uttalande som gjordes i årets
finansplan.

Vad krävs då av näringslivet i detta
läge, i vilket vi kan konstatera att den
skärpta konkurrensen har försämrat
företagens finansieringssituation? Jo, då
krävs det av det svenska näringslivet
en verklig kraftansträngning för att öka
j>roduktionen.

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 145

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

Den senaste långtidsutredningen har
ju lagt fram ett betänkande rörande utvecklingen
under den första hälften av
GO-talet. Det heter där att för att den
uppsatta målsättningen skall infrias bör
industriproduktionen i landet öka med
i genomsnitt 5 procent per år under
perioden.

Vad har då hänt? I kompletteringspropositionen
finns en mycket intressant
bilaga — det är den sista bilagan
och det kan därför hända att inte alla
ledamöter hunnit fram till den vid sin
läsning av propositionen. Den är betecknad
som Bih. F och gäller den ekonomiska
långtidsplaneringen. Bl. a.
finns på s. 9 en tabell som visar industriproduktionens
utveckling hittills.
Under förra året ökade industriproduktionen
med 1,4 procent per år enligt
den officiella statistiken i stället för
med 5 procent som var den genomsnittliga
målsättningen. Enligt ett annat index,
uppgjort av konjunkturinstitutet,
var ökningen 2,7 procent — fortfarande
att jämföra med 5 procent.

Men det intressantaste är att när man
gör en överblick över vad som händer
under åren 1960—63 — varav det som
gäller 1963 delvis blir en prognos •—
visar det sig att man får en genomsnittlig
årlig ökning av produktionen med

3,5 procent. Det innebär, att för att uppnå
den målsättning som långtidsutredningen
har angivit behöver man öka
industriproduktionen under åren 1964
och 1965 med 7 procent per år. ökningen
måste alltså fördubblas i förhållande
till ökningen under tiden 1960
—1963. Det är en synnerligen ambitiös
målsättning.

Den genomsnittliga ökningen av industriproduktionen
under 50-talet var
3 procent. Det krävs alltså nu av näringslivet,
för att den fastställda målsättningen
skall uppnås, att industriproduktionen
1964 och 1965 skall öka
med 7 procent per år. Det går inte utan
vidare, utan särskilda åtgärder erfordras.

Nu kanske någon invänder att den
målsättning som långtidsutredningen
ställt upp på denna punkt kanske inte är
så viktig, ty på en del områden — t. ex.
anläggnings- och byggnadsarbeten och
offentliga tjänster — har ökningen varit
något större än långtidsutredningen beräknat.
Men jag vill fråga kammarens
ledamöter om vi i längden kan leva på
en ökning av offentliga tjänster, även om
vi är glada åt att ha dem. Industriproduktionen
är dock grunden för hela vårt
framåtskridande, och det är därför som
ett uppfyllande av långtidsutredningens
målsättning ställer så stora krav på näringslivet.

Vi har för närvarande ingen arbetskraftsreserv
av nämnvärd omfattning,
utan man får räkna med att öka kapitalintensiteten
i näringslivet — det belopp
som investeras per anställd — och fördenskull
behövs garantier för kapitalförsörjningen.
Det är detta vi på folkpartihåll
velat understryka, när vi i vår
motion begärt att man för att få ett
samlat grepp på denna fråga skall tillsätta
en särskild beredning i syfte att
främja företagens kapitalförsörjning
■— en »särskild beredning för att utarbeta
förslag till sådana reformer av
skattelagstiftning och annan lagstiftning,
som är ägnade att öka företagssparandet
och därigenom skapa större
finansiellt utrymme för en snabbare
utbyggnad, rationalisering och modernisering
av industriens och övriga företags
tekniska, maskinella och andra resurser».

I dessa åtgärder ingår en del som
denna beredning bör ta upp: rätten till
avskrivning på åtenanskaffningsvärdet,
avsättning till pensionskostnadsutjämningsfond,
vissa skattelagstiftningsåtgärder
och åtgärder som stimulerar
vinstandelssystem, vidgad återlånerätt
ur ATP-fonderna och en hel del annat.

Vad har man då att invända mot detta
förslag? Man säger att skatteberedningen
kan behandla dessa frågor.

Därmed skjuter man för det -första

146

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

hela frågan framåt i tiden. Kapitalförsörjningsfrågan
är inte särskilt brådskande,
menar man, eftersom skatteberedningen
inte kan beräknas avlämna
något betänkande rörande företagsbeskattningen
ännu på ett par år och de
åtgärder som resulterar ur den beredningens
förslag därför inte gärna kan
påverka industriens produktionsökning
under åren 1964 och 1965.

Vad vi bär föreslagit är för det andra
ett samlat grepp på kapitalförsörjningens
område, inte bara skattemässiga åtgärder
utan också andra, som skall ge företagen
bättre kapitalförsörjning. Skatteberedningen
kan dock inte ta upp
andra åtgärder än dem som berör själva
skatteområdet och det är därför som
en särskild beredning är nödvändig.

Med denna motivering vill jag yrka
bifall till reservation IV under punkten
C, av herr Lundström m. fl.

I detta betänkande tar man också
upp ett par andra frågor. Det finns ett
förslag i eu motion att man skall ge
vidgade direktiv till den allmänna skatteberedningen
att utreda frågan om en
successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Vi bär för vår del inte stött
den motionen av den enkla anledningen
att detta är en sak som skatteberedningen
redan nu kommer att ta upp; det
behövs ingen skrivelse. Skatteberedningen
måste ta upp frågan därför att
den provisoriska lagstiftningens — den
s. k. Annellska lagstiftningen —■ giltighetstid
kommer att upphöra.

I detta betänkande behandlas också
frågan om bättre regler för varulagervärdering.
Dessa regler bidrar till möjligheterna
att konsolidera företagen.
Särskilt för de mindre företagen, som
inte bär några maskiner att göra avskrivningar
på, är det viktigt att få en
möjlighet till konsolidering genom nedskrivning
på varulagren.

Denna fråga bär behandlats så många
gånger förut och är så väl motiverad
att jag inte skall anföra ytterligare skäl

för bifall till reservationen på denna
punkt utan jag nöjer mig i detta sammanhang,
herr talman, med att yrka
bifall också till reservation III av herr
Hagberg in. fl.

Herr MAGNUSSON i Borås (li):

Herr talman! Efter herr Gustafsons
anförande skall jag förkorta debatten
på det sättet att jag ber att få instämma
i allt vad herr Gustafson bär har
anfört.

Beträffande kravet på en specialutredning
som herr Gustafson talar om
har vi gjort ett särskilt yttrande. Det
har vi gjort av den anledningen att vi
i flera olika sammanhang under denna
riksdag har väckt ett flertal konkreta
förslag just på de punkter som beröres
av detta utredningskrav. Vi har naturligtvis
sedan våra yrkanden avstyrkts
ingenting emot att stödja den
reservation som avlämnats från folkpartiets
sida, och jag kommer för min
del i voteringen att rösta för denna reservation.

I detta utlåtande behandlas emellertid
också tvenne sådana konkreta förslag
som vi bär framställt. Det ena gäller
dubbelbeskattningen. De vinster
som bolagen nu delar ut beskattas med
ca 40 procent statlig skatt, vilket jämte
kommunalskatt blir ca 50 procent.
Därefter beskattas den utdelade vinsten
såsom inkomst för aktieägaren. Det beror
på dennes inkomstläge hur stor inkomstskatten
blir, men säger vi 40 procents
skatt på utdelningen hos mottagarna
är det inte för mycket tilltaget.
Det motsvarar inte någon särskilt stor
inkomst. Det blir en mycket blygsam
del av den vinst som uppstår i bolaget
som kommer att stå kvar när skatterna
i sin helhet har betalats.

Jag tror också att man inom utskottets
majoritet bär den uppfattningen att
förhållandena inte är tillfredsställande.
Vi har så sent som för ett par år sedan
här i riksdagen behandlat en proposition
med förslag om en bestämmelse

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

147

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

om att en begränsad del av utdelningen
under vissa förutsättningar skulle
bli fri från denna dubbelbeskattning.
Allt detta tyder på att man även på det
hållet förstår att det inte längre går att
upprätthålla de nu gällande bestämmelserna.

Vad sedan gäller varulagervärderingen
bär vi vid varje riksdag sedan de nuvarande
bestämmelserna kom till krävt
att avskrivningar skall få ske ned till
30 procent av varulagret. Jag vill liksom
herr Gustafson säga att detta är
särskilt värdefullt för företag som inte
är aktiebolag. De har i dagens läge
eljest inte stora konsolideringsmöjligheter.

Det är fullkomligt felaktigt när man
i debatten ibland söker göra gällande
att varulagervärderingsreglerna inte
skulle ha någon större betydelse för den
mindre företagsamheten. Det är inte
företagets storlek som är avgörande för
i vad mån avskrivningsbestämmelserna
är av betydelse eller inte. Därför tror
jag att det är angeläget att vi nu också
söker ändra denna bestämmelse som
kommit till av olyckliga omständigheter.

Det är synnerligen angeläget att vi
får ett större riskbärande kapital, om
vi i framtiden skall kunna upprätthålla
en produktion som skapar underlag
för en bättre standard. Vi kan
inte höja industriproduktionen på annat
sätt än att vi skapar möjligheter för
industrien att i större omfattning göra
investeringar. Jag tror inte att vi i det
här landet i det långa loppet kan höja
vår standard genom att tillämpa metoden
att borsta skorna åt varandra.

Jag yrkar bifall till reservationerna
I och III.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Även om det har sagts
tidigare skall jag inledningsvis erinra
om vad som yrkas i reservationer från
högern och folkpartiet.

Representanterna i utskottet för dessa
båda partier har varit ense om att föreslå
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa att allmänna skatteberedningen
får i uppdrag att utreda
frågan om en successiv avveckling av
dubbelbeskattningen å aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Vidare föreslår
man att varulager vid inkomstbeskattningen
skall kunna nedskrivas till 30
procent av anskaffningsvärdet.

Folkpartiets representanter i utskottet
yrkar dessutom att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
tillsättande av en särskild beredning
för att utreda förslag till sådana reformer
till skattelagstiftning och annan
lagstiftning som är ägnade att öka företagssparandet.
De frågor som beredningen
enligt motionärernas uppfattning
bör överväga är reglerna om avskrivning
av industribyggnader, reglerna
för värdering av varulager, avskrivning
på återanskaffningsvärde för maskiner
och inventarier, avskrivning
inom rörelse för utjämning av pensionskostnad,
andel i vinst samt återlåning
inom ATP.

Som herr Magnusson i Borås sagt bär
högern inte velat vara med om den
sistnämnda reservationen, eftersom högern
i egna motioner tagit upp dessa
frågor. Man späder emellertid på med
ytterligare önskemål: rätt till avsättning
till självfinansieringsfond, effektivare
resultatutjämning för egenföretagare,
gynnsammare avskrivningsmöjligheter
beträffande skogsvägar, modifikationer
i gällande arvs- och förmögenhetsskatter
m. m.

Det är alltså digra listor på önskemål
som högern och folkpartiet har.

Varför har vi över huvud taget dubbelbeskattning?
Den infördes 1928,
d. v. s. långt innan socialdemokraterna
fick något större inflytande här i riksdagen.
Anledningen var att man ansåg
att ingen del av bolagens inkomster borde
gå fri från skatt. Man ansåg att även
vinst som inte utdelades borde beskat -

148 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

tas, d. v. s. latt hela vinsten skulle beskattas
dels i bolagen, dels hos dem
som fick utdelning. Det är förunderligt
att riksdagen med den sammansättning
den då hade ansåg att detta var
rimligt och riktigt.

Nu har vi hittat på så många avskrivningsregler
och andra regler, att det
sannerligen inte blir så stora vinster
som bolagen redovisar och betalar skatt
för. Men nu vill man tydligen ta bort
all öppen vinst för bolagen, så att de
inte behöver betala någon skatt alls.
När dubbelbeskattningen infördes hade
man den uppfattningen, att inkomster
som förvärvats genom bolag bär större
skattekraft än på annat sätt förvärvad
inkomst.

Vid beskattning av fysiska personer
blir avvägningen av skattebördan för
de skatteskyldiga beroende av den bärkraft
som anses föreligga i varje inkomstläge.
Man kan naturligtvis ha
olika uppfattning om hur stor bärkraften
är hos den ena och den andra, men
det är väl odisputabelt att man när det
gäller fysiska personer i de flesta fall
utan större svårighet kan konstatera
inkomstens storlek och därmed bärkraften.
En fråga av intresse i detta
sammanhang är hur förräntningen av
de pengar som placeras i bolag förhåller
sig till förräntningen av på annat
sätt placerade pengar. Jag tror att förräntningen
på de pengar som placerats
i bolag under en följd av år varit gynnsammare;
de börsnoterade aktiernas
värde har från 1946 till 1960 stigit med
174 procent.

1960 fattades beslut om provisoriska
bestämmelser för beskattning av aktieutdelningar.
Detta beslut innebär ett
tillfälligt upphävande av dubbelbeskattningen
så till vida som aktiebolag fram
till 1973 års taxering kan få avdrag för
utdelning å nyemitterat aktiekapital
med 4 procent av vad som inbetalts.

Man räknade då med att det skulle
bli en stimulans till nyemissioner och
att man därmed bl. a. skulle hämma

aktiespekulationer. Hur det gått vet jag
inte då jag inte nu bär några siffror att
tillgå, men det visade sig åtminstone
till att börja med gynnsamt. Jag vill
erinra om att anledningen till att företagen
tidigare bär gjort så små nyemissioner
och i stället lånat pengar inte
enbart varit att lånevägen är fördelaktigare.
Bolagsskattesakkunniga påpekade
att främsta orsakerna härtill var
en gynnsam vinstutveckling, liberala
avskrivningsregler och möjligheter till
skattefria avsättningar till pensionsstiftelser
och investeringsfonder. Allt detta
bär underlättat självfinansieringen.
Flertalet företag har därför inte behövt
låna i större utsträckning och inte heller
haft behov av emissioner. Men jag
skall gärna erkänna att dubbelbeskattningen
naturligtvis har medfört att företagen
tidigare hellre lånat än gjort
nyemissioner när kapital har behövts.

När vi fattade beslut om denna rätt
till nyemissioner ifrågasatte Kooperativa
förbundet i sitt remissvar huruvida
en sådan långt driven självfinansiering
hos företagen var ur samhällsekonomisk
synpunkt odelat fördelaktig. Det
är inte uteslutet, sade förbundet, att
kapitalet ur just den synpunkten bär
kommit till mer räntabel användning
än vad som faktiskt skett, om denna
självfinansiering varit mindre. Man menar
att resultatet har blivit felinvesteringar
ur samhällsekonomisk synpunkt,
ryckighet på kapitalmarknaden och
snedvridning i förhållandet mellan
börsvärden och aktuell avkastning.

Riksbanksfullmäktige anförde att
konsolideringssträvandena bör uppmuntras
men ansåg det å andra sidan
värdefullt att företagsvinsterna kanaliseras
till en öppen kapitalmarknad, på
vilken de företag som har de största utvecklingsmöjligheterna
kan skaffa tillräckligt
med kapital. Det ligger väl
mycken sanning i att självfinansieringen
inte är någon som helst garanti
för att kapitalet kommer till det bästa
utnyttjandet ur samhällsekonomisk syn -

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 149

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

punkt, ehuru självfinansieringen kan
vara fördelaktig för just de företag som
kan tillämpa en sådan.

Motionärerna medger nu att de provisoriska
lättnader som jag här nämnt är
fördelaktiga. Men de är inte nöjda utan
vill ha mera långtgående reformer, bl. a.
ytterligare en rad lättnader i företagsbeskattningen.

Jag vill understryka, herr talman, att
utskottet inte har tagit någon ställning
i vare sig den ena eller den andra riktningen
till dessa yrkanden. Yrkandena
är inte nya utan har återkommit med
jämna mellanrum och avslagits av riksdagen.
Utskottet nöjer sig med att hänvisa
till allmänna skatteberedningen och
den därtill knutna företagsskatteberedningen.
Den är enligt sina direktiv oförhindrad
att uppta hela nettovinstbeskattningssystemet
till omprövning. Det
heter i direktiven att utredningen vid
sin prövning av frågorna skall ta hänsyn
till allt som har diskuterats och
som kommer att diskuteras i detta ärende.
Utredningen skall även pröva erfarenheten
av den provisoriska lagstiftning
jag här talat om.

Hur blir det då med familjeaktiebolagen?
frågar man. Deras dubbelbeskattning
är knappast betungande. Det understryker
också utskottsmajoriteten.
Om det förekommer vinstmedel i dessa
företag — vilket man ofta får höra inte
är fallet — uttas de i flertalet fall lönevägen,
och då får företagen fullt avdrag
för vad som utbetalats.

Som jag förut sade är företagsskatteberedningens
uppdrag förutsättningslöst
och utredningen har fria händer att
pröva alla uppslag. Då måste det väl
ändå vara oriktigt att, som reservanterna
vill, binda den för vissa speciella
lösningar. Bevillningsutskottet yrkar
därför avslag på motionerna i denna
del.

•Tåg kommer nu till den gamla frågan
om varulagervärderingen som vi diskuterat
så många gånger. I det fallet envisas
man med att vilja ha en nedskriv -

ningsrätt till 30 procent och anser att
det skulle vara så betydelsefullt. Jag
vill endast erinra om att den nedskrivning
till 40 procent som är medgiven
är ett konjunkturpolitiskt instrument
och ett instrument för att lämna trygghet
mot prisfallsrisker. Det räcker med
en nedskrivning till 40 procent —- det
tror jag inte någon enda företagare kan
förneka. Men nu vill man gå längre och
säger att man vill ha detta som ett instrument
för resultatutjämning.

Det kan jag för all del förstå. Men det
var inte den ursprungliga avsikten. Vi
vill inte vara med om detta. Vi anser
inte att ett sådant arrangemang har någon
större företagsekonomisk betydelse
och inte heller någon samhällsekonomisk
betydelse. Snarare kan det under
vissa förhållanden vara en fara när det
gäller att hålla balans i samhällsekonomien.
Vi har nu ändå den gynnsammaste
avskrivningsrätten i världen. Men
även denna fråga ligger på företagsbeskattningsutredningens
område. När
nu utskottet yrkar avslag på reservationen
är det inte främmande för behovet
av konsolidering och god likviditet
hos företagen. Jag tror att just herr
Gustafson i Göteborg underströk att vi
var ense på den punkten. Det visas väl
också därav att man redan har vidtagit
en hel del åtgärder för att åstadkomma
en dylik konsolidering och likviditet.

Vad beträffar reservationen om en
särskild beredning för att utreda frågan
om olika skattelagstiftningsåtgärder och
andra åtgärder för att främja sparandet
inom företagen kan utskottsmajoriteten
inte tillmötesgå reservanternas önskemål.
Det kan knappast vara till gagn för
syftet att utreda dessa ting vid sidan av
allmänna skatteberedningens arbete.
Den kommer att pröva alla dessa skatterättsliga
problem i ett större sammanhang,
vilket måste vara en betydande
fördel.

Men redan nu finns möjlighet till
konsolidering och självfinansiering genom
avskrivning av varulager, avskriv -

150

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

ningar på maskiner och inventarier
samt •— något som jag skulle vilja trycka
särskilt på — avsättning till investeringsfonder.
Där blir det inom kort
ännu generösare regler än för närvarande.

Även fysiska personer — rörelseidkare
och jordbrukare — kommer att fä
rätt till initialavskrivning med 30 procent
på maskiner och inventarier plus
ett särskilt investeringsavdrag på 10
procent av anskaffningskostnaderna.
Insättningsskyldigheten till riksbanken,
som nu är 46 procent av fondavsättningen,
föreslås sänkt till 40 procent.
Ändå är det ett faktum att de företagare
som har möjligheter att göra avsättningar
till investeringsfonder kan ta ut av
fonderna, men de kan samma år de gör
detta göra en lika stor avsättning. Gäller
detta byggnader, som ändå har en varaktighet
på 30 år, har de praktiskt taget
en hundraprocentig skattelättnad. Jag
kanske kan tillåtas säga så i detta sammanhang.

Enligt ATP-systemet kan företagen
dessutom i kapitalförsörjningssyfte
återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna
pensionsfonden.

Men hur går det då med de mindre
företagen? frågar man. Då vill jag erinra
om att staten sedan lång tid tillbaka
aktivt har medverkat i kreditgivningen
till de mindre och medelstora företagen.
Jag skall inte upphålla mig längre vid
denna sak, då jag redan nu har tagit
kammarens tid mer i anspråk än jag
avsåg.

Visst är utskottsmajoriteten medveten
om att det föreligger skillnader i fråga
om skattebestämmclserna mellan olika
företagsformer och att aktiebolagen och
de ekonomiska föreningarna har gynnsammare
kapitalförsörjningsmöjligheter
än de enskilda företagarna. Men detta
har allmänna skatteberedningen i sina
direktiv fått alldeles särskilt poängterat.
Utskottet utgår ifrån att företagsskatteutredningen
även kommer att ta ställning
till eventuellt betingade ändringar

i annan lagstiftning, därest dess egna
förslag skulle motivera eller kräva detta.

Herr talman! Med denna redogörelse
för utskottets ståndpunktstagande ber
jag att få yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Till herr Brandt ber jag
att få säga att på den tid dubbelbeskattningen
tillkom var såväl bolagsbeskattningen
som skatten på fysiska personer
mycket låg. I dag befinner vi oss alltså
i ett helt annat läge med den höga beskattning
som socialdemokratien sett till
att vi har fått. Likadant är det i fråga
om avkastningen på aktier. Om denna
i någon mån har varit bra, beror det på
att man har drivit en inflationspolitik
som åstadkommit detta.

Beträffande konsolideringen med den
40-procentiga avskrivningen å varulager
säger herr Brandt att detta räcker.
Ja, det är naturligtvis olika i olika
branscher. I vissa branscher är det tillräckligt
med 40 procent ur prisfallsrisksynpunkt,
men i vissa andra
branscher kan det vara för litet. Men
det är framför allt ytterligt angeläget
att vi har möjligheter till konsolidering,
ty därmed ges företagen möjligheter
att också kunna utvidga och effektivisera
hela sin produktionsapparat och
därmed också öka produktionen. Finansministern
är i årets statsverksproposition
också orolig för de minskade
konsolideringsmöjligheterna.

Hela problemet med de mindre företagarnas
möjligheter till bättre konsolidering
och bättre skattebestämmelser
kommer att bli föremål för allmänna
skatteberedningens särskilda uppmärksamhet,
säger herr Brandt. Jag är mycket
glad att herr Brandt nu önskar, om
jag inte missförstod honom, förbättrade
beskattningsbestämmelser i framtiden
när det gäller de problem som vi har
diskuterat. Jag skulle vara mycket glad
om den sittande skatteberedningen kom -

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22 151

Åtgärder i syfte att främja företagens kapitalförsörjning m. m.

mer att lägga fram förslag som i viss
mån kan tillfredsställa oss.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Herr Brandt vill inte ha
en särskild beredning rörande kapitalförsörjningen,
eftersom vi har allmänna
skatteberedningen. Låt mig då få påpeka,
att detta — som jag sagt tidigare —■
innebär för det första att man skjuter
frågan ytterligare på framtiden och för
det andra att man förbiser det faktum,
att i motionen finns upptagna andra
frågor än de skattemässiga och som därför
inte kan behandlas av skatteberedningen.

Herr talman! När vi nu är överens
om att det är av utomordentligt värde
inte bara för företagen utan även för det
allmänna att företagen har goda möjligheter
till konsolidering och god likviditet,
när vi är överens om att företagens
finansieringssituation försämrats och
när vi är överens om att man av företagen
kräver att de 1964—1965 skall
fördubbla ökningen av sin produktion,
är det viktigt att man nu gör någonting.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Till herr Magnusson i
Borås vill jag säga att även om bolagsskatten
var lägre när man införde dubbelbeskattningen,
hade man inte de
gynnsamma avskrivningar som sedan
infördes. Vad jag särskilt poängterade
var att man principiellt ansåg det vara
större skattekraft hos de pengar som
var placerade i företagen än annan kapitalplacering
och att hela vinsten borde
beskattas. Det viktigaste var, som
jag poängterade, själva principen.

Till herr Gustafson i Göteborg vill jag
säga, att jag fortfarande inte förstår och
helt enkelt inte kan tro att det kan ligga
i företagens eget intresse att man tillsätter
en särskild utredning vid sidan
av skatteberedningen. Det skulle krångla
till det hela och försvåra arbetet för
skatteberedningen, som ju skall utreda

hela skattekomplexet: företagsbeskattningen,
fysiska personers beskattning,
huruvida vi skall ha direkt eller indirekt
beskattning, om vi skall ha definitiv
källskatt för vissa grupper av skattskyldiga
o. s. v. Det borde väl ändå vara
ett intresse även för företagen att denna
skatteberedning får behandla hela
komplexet och väga det ena mot det
andra, så att vi kan få en ordentlig
utredning att bygga vår lagstiftning på.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.

A) i utskottets betänkande nr 25, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 162 ja och 39 nej, varjämte
14 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Nr 22

152

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

Ordet lämnades på begäran till

Herr DICKSON (h), som yttrade:

Herr talman! Jag ber att få anmäla att
jag röstade fel vid omröstningen beträffande
bevillningsutskottets betänkande
nr 25, mom. A.

Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.

B) i utskottets betänkande nr 25, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
III) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 138 ja och 74 nej, varjämte
4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. C

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen IV);
och fann herr talmannen den förra pro -

positionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.

C) i utskottets betänkande nr 25, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
IV) av herr Lundström
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 137 ja och 75 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 6

Rätt till avdrag vid beskattningen för
pensionskostnader

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 26, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för pensionskostnader.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 262
av herr Stefanson in. fl. och II: 299 av
herr Darlin m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte antaga följande

153

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

Förslag

till

lag om ändring av punkt 2. a. av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas att punkt 2. a. av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar
till 29 §

2. a. Skattskyldig må---53 §.

Avdrag må---till pensionsför säkring.

För rätt till avdrag kräves vidare
---stiftelsens pensionsreserv.

För rätt till avdrag kräves jämväl
—--ovan sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1964; dock att äldre bestämmelser alltjämt
skola gälla vid 1964 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år
1964 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 434
av herr Hagberg m. fl. och II: 528 av
lierr Heckscher m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
med beaktande av vad i motionerna anförts
företaga utredning samt till 1964
års riksdag framlägga förslag om rätt
för rörelseidkare att oavsett företagsform
under ATP-systemets uppbyggnadsperiod
göra skattefri avsättning till
konto inom rörelsen för utjämning av
pensionskostnader.

Utskottet hemställde, att följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna I: 262
av herr Stefanson in. fl. och II: 299 av
herr Darlin in. fl. om rätt till avdrag vid
beskattningen för avsättning inom familjebolag
till pension, samt

2) de likalydande motionerna 1:434
av herr Hagberg m. fl. och II: 528 av

herr Heckscher m. fl. om rätt till viss
skattefri avsättning för utjämning av
pensionskostnad,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Hagberg, Stefanson, Yngve
Nilsson, Sundin, Erik Filip Petersson,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,
Christenson i Malmö, Magnusson i Borås
och Eriksson i Bäckmora, vilka — under
åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 262 av herr Stefanson
m. fl. och II: 299 av herr Darlin
m. fl. — ansett, att utskottet bort tillstyrka
motionärernas förslag om rätt för
familj ebolag att göra skattefri avsättning
för pensionering även av huvuddelägare
och sålunda under punkten 1)
hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till
nämnda motioner antaga det vid motionerna
fogade förslaget till lag om ändring
av punkt 2. a. av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

II) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:434 av
herr Hagberg m. fl. och II: 528 av herr
Heckscher in. fl. — ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionerna och
sålunda under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte med beaktande av vad i motionerna
anförts företaga utredning samt till
1964 års riksdag framlägga förslag om
rätt för rörelseidkare att oavsett företagsform
under ATP-systemets uppbyggnadsperiod
göra skattefri avsättning till
konto inom rörelsen för utjämning av
pensionskostnaderna;

III) vid punkten 2) av utskottets hemställan
av herrar Stefanson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg och
Christenson i Malmö, utan angivet yrkande.

154

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr DARLIN (h):

Herr talman! Vid årets riksdag har
frågan om avsättning till pensionsstiftelse,
där även huvudaktieägare skall
kunna pensioneras, ånyo aktualiserats.
Detta ärende har debatterats i riksdagen
under ej mindre än sju år i följd
utan att riksdagsmajoriteten därvid tagit
hänsyn till de i detta avseende diskriminerade
familj eföretagarnas berättigade
önskemål.

Vid 1955 års riksdag yttrade utskottets
talesman, herr Sundström, på tal
om rätt till avsättning till huvuddelägares
egen pensionering, bl. a. följande:

»Jag medger att detta är en känslig
sak, och jag skulle vilja säga att utskottet
inte har saknat förståelse härför.
Med hänsyn till de invändningar som
har kunnat göras, har det emellertid
på sakens nuvarande ståndpunkt inte
varit möjligt för utskottet att tillstyrka
en ändring härvidlag. Jag vill emellertid
erinra om att en huvuddelägare i ett
familjeföretag ju kan ta denna pensionsförsäkring
och få avgifterna avdragsgilla.
»

Detta var den 18 maj 1955.

Trots de insinuationer om olaglighet,
som riktats mot familj ef öretagarna i utskottsutlåtanden
och debatter, kan man
dock här observera en viss positiv inställning
till företagarnas problem.

Den allmängiltiga rätten att teckna
pensionsförsäkring har därefter varje
år använts som argument mot familjeföretagarna
i denna fråga.

Tyvärr måste jag konstatera, att även
1956 års utskottsutlåtande hänvisade till
missbruk från företagarnas sida. 1957
års utskott vidhöll anklagelserna trots
att utskottsminoriteten bestämt framhöll,
att länsstyrelserna enligt 1955 års
lag hade skärpt sin kontroll av just
denna typ av pensionsstiftelser.

I bevillningsutskottets betänkande nr
34 sades bl. a.:

»Gentemot vad motionärerna anfört
därom att missbruk numera torde vara
omöjligt, enär pensionsstiftelses kapital
och avkastning får disponeras endast
för pensionering på grund av tjänst, vill
utskottet påpeka att de nya bestämmelserna
i detta hänseende inte föreskrivit
någonting nytt i förhållande till vad
som gällde tidigare. Trots detta villkor
har sålunda, enligt vad taxeringsmyndigheterna
påtalat, missbruk förekommit
i berörda avseende.»

Herr talman! Dessa insinuationer och
anklagelser mot familjeföretagarna om
brottsliga gärningar har år för år, senast
1962 och 1963, framförts av utskottsmaj
oriteten.

Det är mer än förvånansvärt, att utskottsmajoriteten
kan gå med på att
hundratusentals familjeföretagare utsätts
för så grava beskyllningar som
här är fallet. Jag har faktiskt låtit undersöka
förhållandena i en del län och
av länsstyrelserna fått till svar, att med
den noggranna kontroll som tillämpas
för familjeföretagarnas pensionsstiftelser
i enlighet med 1955 års lag måste
de av utskottet framförda påståendena
anses vara felaktiga, för så vitt det ej
gäller någon enstaka notorisk skattefuskare,
vilken väl i så fall tar till andra
åtgärder än fonderingar i pensionsstiftelser.

Herr talman! Utskottsmajoriteten fortsätter
även i år med sina felaktiga påståenden,
på s. 7 tredje stycket i betänkande
nr 26. Som jag tidigare framhållit
är dessa beskyllningar av så allvarlig
art, att det är ett allmänt och oeftergivligt
krav att få vederhäftigheten i
anklagelserna klarlagd. Jag ställer därför
följande fråga till utskottets talesman:
I hur många företag och i vilka
län har av utskottet påtalade brottsliga
förfaranden kunnat konstateras under
de senaste fem åren? Det är för mig och
för Sveriges familjeföretagare samt för
kammarens övriga ledamöter av vikt att
denna fråga blir helt klarlagd.

Visserligen har vi i årets motion inte

155

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

tryckt så hårt på självfinansieringsprobleimet,
men även detta intar en central
ställning i detta sammanhang. Utskottets
talesmän rekommenderar familjeföretagarna
att teckna pensionsförsäkringar
och påpekar att premierna för
sådana försäkringar utgör avdragsgilla
kostnader. Om nu utskottsmajoritetens
representanter har möjlighet att investera
stora belopp i pensionsförsäkringar,
är det inte säkert att familjeföretagarna
har samma förutsättningar. Jag konstaterar
endast att det synbarligen ännu
ej gått upp för utskottsmajoriteten vilka
stora problem som förefinns på finansieringssidan
just i familjeföretagen. Denna
rekommendation kan därför lätt uppfattas
som ett hån mot denna grupp
företagare. Herr talman! Jag ber att
få citera några rader från utskottsmajoritetens
förbluffande svaga motivering
för sitt avslagsyrkande:

»Utskottet vill med anledning härav
framhålla, att gällande skattelagstiftning
erbjuder företagen stora möjligheter
till konsolidering och självfinansiering
både genom omfattande avsättningar
till investeringsfonder, långtgående
nedskrivningar å varulager och icke
obetydliga avskrivningar å maskiner
och inventarier. Företagen har härjämte
enligt ATP-systemet möjlighet att i
bl. a. investeringssyfte återlåna erlagda
pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden.
Slutligen må erinras om att 1962
års riksdag bemyndigat Kungl. Maj :t att
träffa avtal om inrättande av två nya
kreditinstitut, ett för långfristig kreditgivning
till mindre och medelstora näringsföretag
(Aktiebolaget Företagskredit)
och ett för exportkrediter (Aktiebolaget
Exportkredit).»

Detta citat belyser ju hur verklighetsfrämmande
utskottsmajoriteten är i sina
bedömningar. Hur är det i realiteten
med företagarnas möjligheter till självfinansiering
och konsolidering?

Vad först beträffar avsättning till investeringsfonder
vill jag framhålla, att
de mindre och medelstora företagarna,

både familjeföretagare och egna företagare,
inte har några möjligheter att
binda kapital i investeringsfonder. Var
skall de få pengar därtill? Det är en
fråga som jag vill ställa till utskottets
talesman.

Vad beträffar avskrivningar å maskiner
vill jag säga, att med hänsyn till
den starka konkurrensen här i landet
och de stora anspråk som därför ställs
på rationaliseringar o. s. v. måste man
utbyta ett flertal maskiner vart femte
år. Någon nämnvärd konsolidering genom
avskrivning å maskiner kan därför
inte åstadkommas av dessa företagare.

Vidare pekas på rätten till återlån av
ATP-medel. Som bekant vill socialdemokraterna
i princip upphäva denna
rätt enligt ett uttalande i denna kammare
den 6 mars i år.

Vad beträffar kredit och lån från Aktiebolaget
Företagskredit måste jag säga,
att detta företags kreditverksamhet
inte alls motsvarar förväntningarna.
Jag vill också nämna Aktiebolaget Industrikredit
i detta sammanhang. Båda
dessa företag -— i varje fall Industrikredit
-— kräver som regel dels botteninteckningar
i fabriksfastighet, dels
också förlagsinteckningar i maskiner
och inventarier, d. v. s. dubbel säkerhet.
Aktiebolaget Företagskredit begär så stora
säkerheter, att en av våra storbanker
har sagt att säkerhetskraven är hårdare
än bankerna ställer. På en enda
punkt kan man säga att något liberalare
villkor gäller, nämligen i fråga om avskrivningar
å varulager vilket vi tidigare
har diskuterat. Emellertid kan vi
inte säga att varulagervärderingen är
så liberal, om vi tänker på de problem
företagarna har att brottas med i form
av ökade utgifter för ATP, ökade utgifter
för sjukförsäkringen, ökade utgifter
för frakter och porton, bestämmelserna
om upplösning av pensionsstiftelser,
ökade kostnader på grund av
beslutet om fyra veckors semester, vilket
enbart detta innebär en treprocen -

Nr 22

156

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

tig löneökning som riksdagen påtvingat
arbetsgivarna utöver den löneökning de
avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden
kommit fram till, en hård förmögenhetsskatt
och sist men inte minst
de årliga kraftiga löneökningarna, samtidigt
som flertalet varor på grund av
konkurrensen måste säljas till lägre priser
än tidigare varit fallet.

För att återgå till de små och medelstora
företagarnas lånemöjligheter vill
jag ånyo påpeka, att vi i Sverige under
1920- och 1930-talens depressionstider
fick den nu gällande lånelagstiftningen,
som är den hårdaste i världen, med krav
på att man måste lämna inteckningar i
fast egendom som säkerhet för att kunna
erhålla långfristiga lån. Då flera tiotusen
och åter tiotusentals familjeföretagare
ej alltid kan prestera dessa säkerheter
skulle en avsättning till egen
pension för huvudaktieägare vara en
hjälp till självhjälp för företagen, för
den anställdes trygghet och för företagens
fortbestånd.

Med hänsyn till att ATP-avgifterna
årligen kommer att öka är det enligt
mitt förmenande ett rättvisekrav, att
familjeföretagen i enlighet med vårt motionsyrkande
skall äga rätt att fondera
medel för framtida ATP-avgifter.

Till slut, herr talman, vill jag uttrycka
min tillfredsställelse över att
centerpartiet i denna fråga äntligen
slutit upp på vår sida.

Med det anförda yrkar jag bifall till
reservationerna I och II av herr Hagberg
m. fl.

Herr andre vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Sedan kammaren avslagit
ett yrkande om särskild beredning
i syfte att främja företagens kapitalförsörjning,
som behandlades i föregående
betänkande, kommer jag för min del att
rösta även för reservation II av herr
Hagberg m. fl.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! De båda motionspar
som utskottet behandlar i sitt betänkande
nr 26 berör företagarnas problem.
I det första motionsparet yrkas att huvuddelägare
och honom närstående bör
likställas med övriga anställda i företaget
i vad avser rätt till avdrag för avsättning
till pensionsstiftelse. I det
andra motionsparet yrkas att rörelseidkare
oavsett företagsform under ATPsystemets
uppbyggnadsperiod skall få göra
skattefria avsättningar tillkonto inom
rörelsen för utjämning av pensionskostnaderna.
Det senare motionsparet utmynnar
i ett förslag om att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t med beaktande
av de i motionerna anförda synpunkterna
företar utredning samt till 1964
års riksdag framlägger förslag i ämnet.

Hur välvilligt man än betraktar både
motioner och reservationer kan man
inte med bästa vilja i världen påstå,
att dessa motionspar bär något av nyhetens
behag. De bär behandlats tidigare,
senast 1962, då riksdagen på utskottets
förslag avslog dem.

Jag kan ge motionärerna och reservanterna
rätt i att möjligheterna att
göra skattefria avsättningar till pensionsstiftelser
steg för steg bär begränsats
under de senaste 25 åren. Anledningarna
härtill är två. Dels bär man
velat förhindra, att bestämmelserna utnyttjas
i syfte att nå icke avsedda skatteförmåner,
dels bar alltför liberala avsättningsmöjligheter
inte ansetts förenliga
med en konjunkturstabiliserande
ekonomisk politik.

Den reform — och det var väl den
herr D ar lin närmast avsåg — om avdragsreglerna
som skedde 1955 innebar,
att vid beräkning av avdragsgill avsättning
till pensionsstiftelse i familjeföretag
hänsyn icke får las till pensionsförmån
avseende huvuddelägare eller honom
närstående. Det beslut som fattades
1961 påverkade inte det nyssnämnda
förhållandet. Avdrag för pensions -

157

Onsdagen den 15 maj 1963 em. Nr 22

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

avsättning får således icke gälla sådana
personer. Det är mot detta förhållande
som det första motionsparet och reservation
I vänder sig. Något nytt har inte
inträffat utan argumenten är ungefär
desamma som när vi senast behandlade
denna fråga.

Med anledning av herr Darlins fråga,
om utskottets talesman kunde peka på
om några företagare hade smitit från
sina skatter, varvid han även beskyllde
u t.skott smajoriteten för att rikta sådana
anklagelser mot de mindre företagarna,
vill jag citera vad utskottet anför
härom:

»Utskottet vill med anledning härav
erinra om att anledningen till att denna
regel infördes år 1955 var att det från
taxeringsmyndigheternas sida framhållits,
att pensionsstiftelseavsättningar i
betydande omfattning skett endast för
att vinna obehöriga skattefördelar samt
att detta missbruk av avsättningsmöjligheterna
förekommit främst bland familjeföretagen.
Det ansågs på grund
härav lämpligt att beträffande avdragsrätten
för avsättningar till pensionsstiftelse
likställa familjeföretagen med enskilda
rörelseidkare, vilka saknar möjlighet
att göra pensionsstiftelseavsättningar
för egen pensionering.»

Utskottet citerar alltså vad som sagts
från skattemyndigheterna, vilket inte
blivit jävat.

I det andra motionsparet hemställes
om en skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om utredning beträffande skattefri
avsättning till konto inom rörelsen
för utjämning av pensionskostnaderna.
Man påpekar att A11P-systemet
bygger på fördelningsprincipen med efter
hand stigande avgiftsinbetalningar
under uppbyggnadstiden. Arbetsgivaren
bör ha rätt att skattefritt avsätta medel
för sin egen pensionering med belopp,
som erfordras för att täcka de
pensionsförpliktelser som åvilar honom
utöver avgifterna för tilläggspensioneringen.

Utskottet erinrar också om att finan -

sieringen av ATP är uppbyggd på fördelningsprincipen.
Den innebär, att ett
företag som ej utfäst sig att betala pensioner
vid sidan av ATP inte kan anses
ha någon pensionsskuld utöver de författningsenligt
föreskrivna avgifterna
för tilläggspensioneringen.

I motionerna bär också åberopats,
att ett dylikt arrangemang skulle vara
av värde, därför att företagarna därigenom
skulle få ökade möjligheter till
självfinansiering, till att skapa ett eget
riskvilligt kapital m. m. Jag tror att det
var herr Darlin som själv nämnde vad
utskottet framhållit beträffande de åtgärder
och de omständigheter som står
företagarna till buds, och jag skall därför
inte upprepa det.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets
förslag i båda punkterna.

Herr DARLIN (li):

Herr talman! lag kunde inte uppfatta
att herr Andersson i Essvik svarade
mig på min fråga, hur många familj
ef öretagare som överskridit sina
befogenheter under de senaste fem åren
och vidtagit så att säga brottsliga åtgärder.
Herr Andersson pekade på vad
som förevarit före år 1955, men det
hör väl inte till saken. Om några företagare
då gjorde felaktiga avsättningar
skall väl företagarna i dagens Sverige
inte behöva lida för det. Om en människa
begått ett fel och fått svida för det,
fått sitt straff, skall han väl inte efteråt
få nya reprimander.

Bevillningsutskottet redovisar ett förhållande,
som enligt min mening vittnar
om en viss nonchalans mot hundratusentals
svenska företagare. Utskottet
skriver: »I det betänkande av pensionsstiftelseutredningen,
som låg till grund
för 1961 års lagstiftning rörande pensionsstiftelser,
hade utredningen främst
av tidsskäl inte tagit upp till behandling
den speciella frågan om pensionsavsättning
i fåmansbolag.» Av »tids -

Nr 22

158

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för pensionskostnader

skäl» kan man alltså inte behandla en
så viktig fråga, vilken gäller företagare
som sysselsätter flera hundratusen människor
och betalar ut hundratals miljoner
i arbetslöner.

Utskottet fortsätter: »I propositionen
nr 178 till 1961 års riksdag med förslag
till ändrade bestämmelser i fråga
om rätt till avdrag vid taxeringen för avsättning
till pensionsstiftelse m. m. förutsatte
emellertid departementschefen
att utredningen i sitt fortsatta arbete
skulle pröva huruvida behov alltjämt
kunde anses föreligga att bibehålla nu
ifrågavarande begränsningsregel eller
om avsättning för huvudaktieägarens
pensionering kunde göras avdragsgill
utan risk för att reglerna missbrukades.
»

Man pekar alltså ännu en gång ut en
viss kategori företagare, som på något
sätt inte skulle vilja eller kunna följa
lagar och bestämmelser. Det är beklagligt
att sådana uttalanden skall stå att
läsa i riksdagstrycket och jag hoppas
att det skall bli en ändring till det bättre
härvidlag. Taxeringsmyndigheter och
länsstyrelser känner till de verkliga
fakta.

Herr ANDERSSON i Essvik (s):

Herr talman! Varken jag eller någon
annan här i kammaren kan avgöra hur
många företagare av den här kategorien
som har på ett otillbörligt sätt
utnyttjat avdragsreglerna. Det är sådana
saker som man inte uttalar sig
om med mindre man har bevis i sin
hand.

Både herr Darlin och jag är ense
om vad som är det väsentliga härvidlag,
nämligen att förhållandena åtminstone
fram till 1955 var sådana, att någon
ändring måste göras om allt skulle
gå just till. Herr Darlin citerade också
vad jag hade tänkt påpeka, nämligen
att pensionsutredningen inte hade tid
att fullfölja sin behandling av frågan
samt att departementschefen i propo -

sition nr 178 vid 1961 års riksdag har
sagt, att utredningen skall fortsätta och
att det sannolikt kommer att bli en lagstiftning
på området. Detta beror helt
på huruvida det finns någon risk för
att reglerna i framtiden kommer att
missbrukas eller icke.

Jag vill understryka att varken jag
eller utskottet har riktat några anklagelser
mot någon av dessa rörelseidkare.
Jag har citerat vad ansvariga myndigheter
sagt beträffande denna kategori
av företagare och jag har ingen
anledning betvivla riktigheten av deras
påståenden, åtminstone inte fram till
den nyss nämnda tidpunkten.

Herr DARLIN (h):

Herr talman! Jag har citerat utskottsmajoritetens
ord och inte vad en enskild
person har sagt.

Om pensionsberedningen fått i uppdrag
av regeringen att företa en utredning
för att en skatt hastigt och lustigt
skulle kunna höjas hade det säkerligen
funnits tid, men när det gäller en
förmån till företagsamheten finns det
ingen tid.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Darlin
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 26,
röstar

Ja j

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

159

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Darlin begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 109 ja och 104 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Darlin begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 26, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.

§ 7

Vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare
att vid beskattning åtnjuta avdrag
för värdeminskning å maskiner och
inventarier

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 27, i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt för jordbrukare
och rörelseidkare att vid beskattning åtnjuta
avdrag för värdeminskning å maskiner
och inventarier.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 252
av herr Arvidson m. fl. och II: 308 av
herr Magnusson i Tumhult m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om införande
av rätt att vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet enligt den s. k. kontantprincipen
avdraga kostnad för anskaffande
av maskiner och redskap genom
värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan»;
samt

2) de likalydande motionerna I: 435
av herr Hagberg m. fl. och II: 530 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte antaga ett vid motionerna
fogat förslaget till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), avseende ändring
av punkt 3 c av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen av innebörd,
att avdrag för beräknad framtida prisstegring
å maskiner och inventarier
medgåves med visst schablonmässigt
bestämt belopp.

Utskottet hemställde, att följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:252
av herr Arvidson m. fl. och II: 308 av
herr Magnusson i Tumhult m. fl. angående
värdeminskningsavdrag å maskiner
och redskap vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet enligt den
s. k. kontantprincipen, samt

160 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid beskattning åtnjuta avdrag
för värdeminskning å maskiner och inventarier

2) de likalydande motionerna 1:435
av herr Hagberg in. fl. och II: 530 av
herr Heckscher m. fl. angående avdrag
vid beskattningen av inkomst av rörelse
för beräknad framtida prisstegring å
maskiner och inventarier,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: 252
av herr Arvidson m. fl. och 11:308 av
herr Magnusson i Tumhult m. fl. — ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall
till motionerna och sålunda under punkten
1) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om införande av rätt
att vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
enligt den s. k. kontantprincipen
avdraga kostnad för anskaffande
av maskiner och redskap genom
värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan; II)

av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: 435
av herr Hagberg m. fl. och 11:530 av
herr Heckscher m. fl. — ansett, att utskottet
bort tillstyrka motionärernas
förslag om rätt till avskrivning å maskiner
och inventarier i förhållande till beräknat
återanskaffningsvärde och sålunda
under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte antaga det vid motionerna
fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

III) vid punkten 1) av utskottets hemställan
av herrar Sundin och Eriksson
i Bäckmora, utan angivet yrkande; samt

IV) vid punkten 2) av utskottets hemställan
av herrar Slefanson, Lundström,
Gustafson i Göteborg och Christenson

i Malmö, likaledes utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Under åberopande av
innehållet i de likalydande motionerna
nr 252 i första kammaren av herr Arvidson
in. fl. och nr 308 i andra kammaren
av herr Magnusson i Tumhult
m. fl. yrkar jag bifall till reservation I
av herr Hagberg m. fl. Vidare ber jag
med hänvisning till innehållet i de likalydande
motionerna nr 435 i första
kammaren av herr Hagberg m. fl. och
nr 530 i andra kammaren av herr Heckscher
in. fl. att få yrka bifall till reservation
II av herr Hagberg m. fl.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Till punkt 1 i bevillningsutskottets
betänkande nr 27 har
jag fogat en blank reservation. Jag vill
något motivera mitt ställningstagande.

Till motionens innehåll ställer jag
mig inte avvisande på annat sätt än
att jag tror att det knappast är lämpligt
eller möjligt att vid sidan av den gällande
kontantmetoden också införa
planenlig avskrivning. Om man skulle
införa sådana bestämmelser så är jag
rädd för att jordbrukarna så småningom
får dras med tvingande bestämmelser
om bokföringsmässig redovisning, och
en sådan åtgärd skulle bereda dem betydande
svårigheter.

De jordbrukare som så önskar har
redan nu möjlighet till planenlig avskrivning
å maskiner och inventarier
genom att övergå till bokföringsmässig
redovisning, men denna möjlighet bär
endast ett litet fåtal velat begagna —
företrädesvis väl de större jordbrukarna
— medan det övervägande antalet
jordbrukare fortfarande deklarerar enligt
kontantprincipen. Det tolkar jag
så, att de flesta jordbrukare anser kontantprincipen
fördelaktigare. Därför

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

161

Vidgad rätt för jordbrukare och rörelseidkare att vid beskattning åtnjuta avdrag
för värdeminskning å maskiner och inventarier

tror jag att vi skall vara försiktiga, så
att vi inte riskerar tvångsvis övergång
till bokföringsmässig redovisning.

Som jag ser det bär kontantprincipen
så många fördelar, i synnerhet för
det mindre jordbruket, att jag av den
anledningen inte anser mig kunna biträda
motionsyrkandet. En sådan utvidgad
rätt skulle kunna få andra, från
skattepolitisk synpunkt mera betänkliga
konsekvenser.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Med hänvisning till bevillningsutskottets
fylliga motivering och
även till herr Erikssons i Bäckmora inlägg
ber jag att få yrka bifall till bevillningsutskottets
betänkande.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Nilsson
i Svalöv begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 27,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herr Hagberg m. fl.

rens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Svalöv begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 163 ja och 41 nej,
varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Nilsson
i Svalöv begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 27, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 152 ja och
42 nej, varjämte 20 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

6 — Andra kammarens protokoll 1963. Nr 22

162 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

§ 8

Föredrogs vart för sig
konstitutionsutskottets utlåtande nr
12, i anledning av väckta motioner om
vidgning av kommunernas bestämmanderätt
över hamntaxorna; samt
statsutskottets utlåtanden:
nr 85, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående den försvarsmedicinska
forskningens organisation m. m.,
i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, och
nr 86, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående den försvarsmedicinska
forskningens organisation m. m.,
i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 9

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
87, i anledning av väckta motioner om
upprättande av en särskild exportmarknadsberedning.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Hagberg
m. fl. (I: 310) och den andra inom
andra kammaren av herr Heckscher
m. fl. (II: 363), hade hemställts att riksdagen
måtte dels i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om upprättande av en
särskild exportmarknadsberedning, innefattande
företrädare för regeringen,
riksdagen, näringslivet och de stora organisationerna,
dels ock på X. huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 150 000
kr. för att täcka de därmed förenade
kostnaderna.

Utskottet hemställde,
a) att motionerna I: 310 och II: 363,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

b) att motionerna I: 310 och II: 363, i
vad de avsåge medelsanvisning, icke
måtte av riksdagen bifallas.

Ett särskilt yttrande hade avgivits av
herrar Per Jacobsson, Edström, PerOlof
Hanson och Ståhl, fröken Elmén
samt herrar Eliasson i Sundborn och
Svensson i Ljungskile.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Virgin, Staxäng
och Bohman, vilka ansett

dels att viss del av utskottets yttrande
bort ersättas med annan, i reservationen
angiven text,

dels ock att utskottet under a) bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 310 och II: 363,
såvitt nu var i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder i enlighet
med vad reservanterna föreslagit.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Den högermotion vi nu
har att behandla rörande inrättande av
en särskild exportmarknadsberedning
har en allmän principiell bakgrund, som
jag här i första hand vill uppehålla mig
vid.

Det är betecknande för dagens politiska
situation, att regeringen uppenbarligen
känner ett starkt behov av att
kunna basera sina åtgärder och sin planering
på utomparlamentariska förhandlingar
inom mer eller mindre fasta
delegationer som saknar konstitutionell
förankring. Efter eller vid underhandsöverenskommelser
med arbetsmarknaden
eller näringslivets organisationer,
överläggningar på Harpsund, debatter
och beredningar i olika delegationer
som tillsatts för behandling av betydelsefulla
frågor — det må vara på integrationsområdet
eller i fråga om den
ekonomiska politiken i stort — utmejslas
numera ofta huvuddragen i den politik
regeringen följer i olika hänseenden.

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

163

Upprättande

Ett sådant förfaringssätt kan naturligtvis
sägas ha praktiska fördelar, och
man kan utan nämnvärda svårigheter
begripa, att regeringen gärna väljer sådana
vägar för att nå resultat. Man kan
ju på det sättet dra nytta av den sakkunskap
och den erfarenhet, som finns
representerad på olika håll i dagens
organisationsväsende och i näringslivet.
överläggningarna sker obundet
och regleras inte av några formföreskrifter.
De deltagande företrädarna för
arbetsmarknad och näringsliv är inte
bundna av ämbetsmannaansvar, och det
informella förfarandet binder inte regeringen.
Den har full handlingsfrihet och
kan dra nytta av det som den finner
vara bra. Synpunkter och förslag som
inte accepteras kommer i regel inte ut
till offentligheten. Vilka diskussioner
och meningsbrytningar som föregått
eventuella beslut vet man i regel ingenting
om.

Detta förfarande möjliggör också för
regeringen att på förhand binda upp
betydelsefulla opinionsbildande grupper
i samhället både direkt och indirekt;
indirekt därför att organisationernas
mest representativa företrädare
ofta har deltagit i överläggningarna. Regeringen
kan alltså på det sättet försäkra
sig om gisslan i de svåra bedömningar
som det många gånger är fråga
om, och därigenom blir det svårare att
i efterhand kritisera regeringen, om det
på något sätt skulle gå galet.

Som jag nyss framhöll kan man alltså
mycket väl förstå motiven för dessa allt
mer markerade tendenser i dagens
svenska politik. Men inte desto mindre
har man anledning att från konstitutionella
och demokratiska synpunkter rikta
kritik mot detta förfarande. Det leder
lätt till att den insyn och den allmänna
och öppna politiska debatt, som utgör
nödvändiga inslag i varje sund demokrati,
försvåras och att besluten i realiteten
inte fattas av vederbörliga parlamentariska
instanser.

Oppositionens och riksdagens möjlig -

av en särskild exportmarknadsberedning

heter att påverka händelseutvecklingen
begränsas och kan i praktiken ofta sättas
ur spel. Då ärendena presenteras här
i riksdagen, är situationen redan låst.
Vad som skall göras är allaredan gjort.
Vad riksdagen har att göra är i sådana
frågor strängt taget bara att konfirmera
de beslut som fattats på ett tidigare
stadium.

Man skall naturligtvis inte generalisera
eller överdriva de farhågor och risker,
som ligger i detta förfarande. Men
de är ändå rätt uppenbara. Och det råder
väl ingen tvekan om att det korporativa
inslaget i dagens politik är betydande
och att det, om utvecklingen får
fortsätta, kan få mycket otillfredsställande
konsekvenser för demokratien.
Att vi saknar varje form av författningsmässig
reglering av dylika frågor gör
ju inte problemet mindre utan tvärtom.
Som bekant har även författningsutredningen
gått förbi den problematik varom
här är fråga.

Såvitt jag förstår kommer det inte i
längden att vara möjligt att låta bli att
angripa dessa spörsmål. Hur och när de
skall angripas vågar jag inte uttala mig
om, men vad som är viktigt är att man
alltid är medveten om de motsättningar
som finns mellan de utomparlamentariska
inflytelserna och de hittillsvarande
demokratiska spelreglerna.

Herr talman! Nu kan man naturligtvis
fråga sig var någonstans i detta
sammanhang den nu aktuella högermotionen
om skapande av ett nytt specialorgan,
en exportmarknadsberedning,
kommer in i bilden. Skulle inte ett
sådant organ i själva verket vara ägnat
att försvaga i stället för att förstärka
riksdagens ställning? Skulle inte, kunde
man fråga sig, genom en dylik beredning
för viktiga handelspolitiska och
allmänekonomiska spörsmål i själva
verket riksdagens betydelse ännu mera
begränsas?

Svaret på den frågan är enligt min
mening ett klart nej. Genom att alla de
demokratiska partierna blir represen -

164 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

terade i beredningen skulle man vinna
full insyn i arbetet. Debatter, meningsbrytningar
och utredningsdirektiv
skulle kunna följas av partiernas representanter,
och därigenom skulle man
skapa ett underlag för fruktbringande
debatter här i riksdagen. Benägenheten
att göra upp på ett tidigt stadium och
att låsa sina positioner skulle helt säkert
minska, och oppositionens talesmän
här i riksdagen skulle få samma underlag
för debatterna som regeringspartiet.
I dag saknar oppositionen det
underlaget. Jag tror också att det för de
berörda intressena ute i organisationsvärlden
skulle vara en styrka, att förhandlingarna
och överläggningarna ägde
rum i närvaro av representanter
även för oppositionen.

I den nu aktuella konkreta frågan
har remissinstanserna över lag varit
kritiskt inställda mot att inrätta ett nytt
organ för exportmarknadsfrågor. Man
har menat att ett sådant organ inte behövdes.
Flertalet av remissinstanserna
har ansett att det nuvarande beredningsförfarandet
för dessa frågor i stort sett
är bra. Det är egentligen bara Sveriges
lantbruksförbund som klart har tillstyrkt
det nya organet.

Det väsentliga är emellertid enligt
min mening att de flesta av de organisationer,
som vi har hört, inte har bedömt
frågan från de principiella utgångspunkter,
som jag här har framfört,
utan sett den mera praktiskt. Den enda
remissinstans som faktiskt tagit upp
principiella synpunkter har varit LO.
LO har i detta sammanhang dock visat
en — skulle jag vilja påstå — anmärkningsvärd
brist på förståelse för den
problematik som det i själva verket är
fråga om, nämligen riksdagens och riksdagsgruppernas
möjlighet att praktiskt
följa, påverka och avgöra frågor av
grundläggande betydelse för vår ekonomi.

Det är såvitt jag vet, herr talman, inte
vanligt att vi inför kammaren kritiserar
remissyttranden. Jag skall därför i stort

sett bara citera några av de uttalanden
som LO gör i sitt yttrande — jag tycker
att de talar för sig själva.

LO skriver bl. a.: »En av de grundläggande
principerna för svensk statsförvaltning
är att regeringen bereder
frågorna och riksdagen fattar beslut på
grundval av regeringens beredning»....
»Anspråk från riksdagen att därutöver
få delta i denna beredning av frågorna
skulle emellertid introducera en helt ny
princip i statsförvaltningen. I de fall
regeringen önskar skaffa sig en politisk
förankring vid beredningen av någon
fråga står den fritt att engagera representanter
för de politiska partierna i
arbetet, men det är regeringens sak att
avgöra vilka som skall utföra det arbete,
för vilket den har ansvaret.» ... »Ramen
för riksdagens handläggning och
avgöranden är konstitutionellt reglerad
och inom denna ram ankommer det på
riksdagen själv att i besluten hävda sitt
inflytande.»

Sedan brister det helt i logiken när
LO tillägger: »Motionärernas uttalande
att det ej kan ankomma på dylika beredningsorgan
att dra slutsatser eller ta
ställning finner LO helt missvisande.
Inom ramen för deras uppdrag är det
tvärtom deras uppgift att göra detta.»

Dessa citat föranleder två korta egna
reflexioner. För det första är det inte
själva beredningsförfarandet som vi har
kritiserat, utan det är att man de facto
tar ställning utan att det underlag som
föreligger för ställningstagandet läggs
fram för oppositionens insyn och
granskning och att riksdagen på så sätt
även då det gäller beslutet i själva verket
ställs åt sidan.

För det andra bekräftar citaten att
LO, i varje fall vid författandet av remissyttrandet,
varit helt främmande för
att den sunda utvecklingen av demokratien
löper faror vid detta helt oreglerade
korporativa förfaringssätt.

LO slutar med följande fras: »Vad
slutligen gäller det föreslagna organets
uppgift att undanröja misstro finner

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

165

Upprättande

LO det vara enklare att underlåta att
skapa misstro än att skapa särskilda
organ för att undanröja den.»

Den sista meningen, som för att stå i
ett remissyttrande är ovanligt näsvis
och arrogant, behöver jag väl inte kommentera.

Herr talman, minoriteten i statsutskottet
har nu tagit fasta på de sakliga
remissyttrandenas sakliga kritik och
därför inte tillstyrkt motionen. Minoriteten
har i stället anknutit till ett förslag
som väckts av vissa andra remissinstanser,
nämligen Arbetsgivareföreningen,
Exportföreningen och Industriförbundet.
Dessa organisationer säger: »Organisationerna
finner emellertid att syftet
med den av motionärerna föreslagna
exportmarknadsberedningen i huvudsak
skulle kunna ernås genom ett till riksdagen
utsträckt samråd mellan regeringen
och näringslivet medelst en utvidgning
av den av Kungl. Maj :t den 1
december 1961 inrättade rådgivande
kommittén som har till uppgift att överlägga
om frågor av central betydelse för
Sveriges medverkan i en västeuropeisk
ekonomisk integration. Därest en sålunda
utvidgad kommitté gåves ett vidare
uppdrag, skulle den bliva av värde som
ett forum för överläggningar rörande
utrikesekonomiska frågor av väsentlig
betydelse och principiell räckvidd även
utanför själva integrationsområdet.»

Minoriteten har tagit fasta på detta
förslag och ansett, att riksdagen bör
skriva till Kungl. Maj:t och begära att
förslaget förverkligas.

Vissa folkparti- och centerpartiledamöter
i statsutskottet har emellertid avgivit
ett särskilt yttrande. Det är naturligtvis
deras sak att bestämma, om de
vill gå med reservanterna eller göra sådana
här särskilda uttalanden — det
har jag ingen anledning att lägga mig i.
Men jag vill påpeka att den borgerliga
oppositionen tydligen i sak är enig i
denna fråga. Av vilken anledning folkparti-
och centerpartiledamöterna sedan
valt att formellt gå sin egen väg skall

av en särskild exportmarknadsberedning

jag inte spekulera över. Några skäl
måste de ju ha haft, även om de undandrar
sig min fattningsförmåga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av fröken Andersson
m. fl.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Det är inte bara den
omständigheten, att det särskilda yttrandet
från ledamöter tillhörande folkpartiet
och centerpartiet sammanfaller
med den reservation, som herr Bohman
här ganska utförligt berört, som
kommit mig att begära ordet. Nej, även
den bristande fattningsförmåga, som
herr Bohman nyss erkände var för
handen kan ge anledning till en förklaring.

När det särskilda yttrandet lämnades
i avdelningen förelåg högermotionen,
som gick ut på att en särskild exportmarknadsberedning
skulle upprättas,
innefattande företrädare för regeringen,
riksdagen, näringslivet, de stora organisationerna
o. s. v. -— ett yrkande
som praktiskt taget samtliga remissinstanser
hade gått emot. Att då ta upp
denna högermotion i en reservation
föreföll oss alldeles omöjligt. Eftersom
vi emellertid i sak hade samma mening,
som högern utvecklat i motionens
motivering, nämligen att även företrädare
för oppositionen borde komma
med i något av de organ — det är ju
flera —- som redan finns på detta område,
ansåg vi det riktigaste vara att
göra ett särskilt yttrande. Allt detta
skedde under ärendets behandling å avdelningen.

När ärendet kom före i utskottet in
pleno, fanns det särskilda yttrandet
med. Det visade sig då att högern hade
en reservation med helt nytt innehåll,
som anslöt till den i det särskilda yttrandet
framförda uppfattningen. Man
hade slopat motionens kläm och utformat
en annan kläm som gick ut på att
vad utskottet anfört skulle framföras
till Kungl. Maj :t.

166 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

Detta är förklaringen till att det särskilda
yttrandet kom att stå kvar. Hade
det rört sig om en motion, som vi redan
från början kunnat vara med om
att ta in i en reservation, hade det varit
möjligt att ge reservationen gemensam
utformning.

Låt mig emellertid understryka, herr
talman, att det väsentliga är att nu av
en bred riksdagsopinion så starka sakliga
skäl framförts till regeringen för
att ändra sammansättningen av något
av de organ, som bereder och i övrigt
handlägger utrikeshandelsärendena, att
tidpunkten bör vara inne för regeringen
att vidtaga en ändring härvidlag.
Jag vill med all kraft understryka att
detta är ett gemensamt intresse inte bara
för dem, som står för det särskilda
yttrandet och för reservationen, utan
ett gemensamt intresse för hela vårt näringsliv
och hela vår export.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Efter vad som redan
har yttrats kan jag fatta mig mycket
kort. Jag har anslutit mig till det särskilda
yttrandet under de förutsättningar
som också herr Ståhl angivit för
sitt ståndpunktstagande.

Jag vill understryka att jag delar herr
Bohmans synpunkt att det är märkligt
att man inom författningsutredningen
har förbigått den utomordentligt viktiga
frågan om organisationernas ställning
och inflytande i samhällslivet. Jag
tillhör ingalunda dem som vill begränsa
organisationernas inflytande, men
detta problem har fått en särskild aktualitet,
eftersom regeringen i detta
fall har ställt oppositionspartierna utanför
överläggningarna.

Regeringen träffar som bekant uppgörelser
med vissa grupper om deras
inkomstförhållanden. Detta gäller t. ex.
statstjänarna och jordbrukarna. Den
planlägger vidare kulturpolitiken genom
en delegation inom ecklesiastikdepartementet,
gör upp avtal med varvsindu -

strien och har ett planeringsråd för näringslivet.

Jag är medveten om att det finns
praktiska skäl för att ha kontakter mellan
regeringen och olika grupper inom
vårt samhällsliv. Detta är emellertid
en fråga som borde bli föremål för väsentligt
större intresse i debatten om en
författningsreform. Man bör skriva den
nya författningen på ett sådant sätt att
samarbetsformerna och kontakterna
med dessa grupper ovanför partierna
inte tenderar att övergå till ett slags
regerande, varvid man de facto ställer
riksdagen inför fullbordade överenskommelser
och oppositionen har
mycket begränsade möjligheter att över
huvud taget påverka besluten. Detta är
inte som jag ser det i första hand en
taktisk maktpolitisk fråga, utan det är
ett allvarligt spörsmål som ingår i den
stora frågan om en författningsrevision.

Beträffande spörsmålet om oppositionspartiernas
möjligheter att följa de
förberedelser, som har gjorts och som
pågår när det gäller Sveriges begäran
om association till EEC och integrationsfrågorna
i övrigt, undrar jag möjligen,
om herr Bohman hade anledning
att uttala sig så starkt om andras fattningsförmåga.
Jag vill erinra om att
det var företrädare för vårt parti som
på ett mycket tidigt stadium här i riksdagen
hävdade att man borde ta upp
dessa frågor på ett annat sätt än som
nu sker. Vi har i själva verket begärt
att oppositionspartierna och riksdagen
över huvud taget borde få helt andra
möjligheter att följa förberedelsearbetet.
Om mitt minne från diskussionerna
i bankoutskottet är riktigt motsatte
man sig då från högerns sida mycket
starkt detta förslag. Man önskade helt
enkelt att det skulle vara ett samarbete
mellan administrativa experter och näringslivets
företrädare, medan de politiska
kontakterna, d. v. s. oppositionspartiernas
deltagande i förberedelsearbetet,
borde ske i utrikesnämnden.

Nr 22

1G7

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

Jag medger gärna att mina erfarenheter
från utrikesnämnden är begränsade;
jag har endast deltagit i ett sammanträde.
Men jag tror mig ändå kunna
påstå att företrädarna för centerpartiet
på ett tidigt stadium krävt en
annan ordning därför att de icke ansett
utrikesnämnden vara ett lämpligt
forum för att ge oppositionen möjligheter
att ta del av förberedelsearbetet.
Jag tror att de som motsatte sig dessa
förslag från centerpartiet nu har anledning
att begrunda konsekvenserna
härav.

Jag vill i detta sammanhang påpeka
att de danska riksdagsmännen har helt
andra möjligheter än vi att följa frågornas
handläggning.

Det vore rimligt att regeringen med
hänsyn till den opinion som nu föreligger
undersökte möjligheterna att låta
företrädare för oppositionspartierna
mera i detalj följa förberedelsearbetet,
förslagsvis inom den s. k. Malmforsdelegationen
eller den rådgivande kommittén.

Jag har med hänsyn till vad som inträffat
under utskottsbehandlingen och
till den utformning högerns reservation
fått inte någon anledning att motsätta
mig den utan kommer att stödja
den vid voteringen. Jag har med dessa
ord velat motivera min anslutning till
det särskilda yttrandet.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! När man nu hör företrädare
för oppositionen gör man lätt
reflexionen att oppositionspartierna
tycks ha uppgivit sin strävan att bilda
regering och därmed själva komma
i åtnjutande av all den utredning och
den beredning som göres innan ett förslag
presenteras för riksdagen. Det förefaller
som om man vill finna en form
för att i alla fall få vara med om det
förberedande arbete som pågår inom de
olika organ som har till uppgift att efter
kontakter med företrädare för näringsliv
och arbetsmarknadsparter utarbeta

förslag som riksdagen sedermera får ta
ställning till.

Det utlåtande som bildar underlag för
denna diskussion bygger på den partimotion
som högern har väckt med begäran
om upprättande av en särskild exportmarknadsberedning.
Denna beredning
skulle innefatta företrädare utom
för regeringen även för riksdagen, näringslivet
och, som man säger, »de stora
organisationerna». Syftet skulle vara att
bereda framför allt riksdagen ökade
möjligheter till insyn och inflytande vid
handläggningen av viktiga handelspolitiska
spörsmål. Om en sådan beredning,
fortsätter man i motionen, inte kommer
till stånd, innebär detta att riksdagens
ställning i vårt statsliv äventyras. Riksdagen
kan komma att ställas utanför avgöranden,
som kan bli resultat av förekommande
kontakter mellan regeringen
och näringslivets företrädare.

Det är alltså detta som är själva kärnan
i den föreliggande motionen, där
det alltså på fullt allvar görs gällande
att riksdagen hittills har ställts utanför
alla de avgöranden som har träffats i
olika förberedande utredningar och undersökningar.

Denna motion har i alla fall inom avdelningen
behandlats mycket allvarligt.
Vi har ägnat mycken tid åt den och vi
har remitterat den till en hel rad olika
remissinstanser. Den utsatta remisstiden
har inte tillfredsställt vissa remissinstanser,
varför avdelningen har måst
förlänga remisstiden för att få del av de
olika synpunkterna på detta spörsmål.
De som har varit remissinstanser är
kommerskollegium, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund,
Landsorganisationen, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet
och Tjänstemännens centralorganisasion.
Av alla dessa är det bara en, Lantbruksförbundet,
som har tillstyrkt motionen
i dess helhet. Ingen av remissinstanserna,
inte heller Lantbruksförbundei,
har haft någon som helst kritik

168 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

att rikta mot den nuvarande formen för
handelspolitiska överläggningar i vårt
land.

Det är självfallet inte min mening att
trötta kammaren med någon redogörelse
över tillvägagångssättet vid utredningar
och ställningstaganden i handelspolitiska
frågor. Jag hänvisar till kommerskollegii
yttrande, som återfinnes
i utlåtandet. Jag konstaterar bara att i
de handelspolitiska utredningar, som
fortlöpande pågår, medverkar företrädare
för staten, exportnäringarna, hemmamarknadsnäringarna
och arbetsmarknadsorganisationerna.
Kontakter
tas alltså på mycket bred basis när man
förbereder de förslag som sedan presenteras
för riksdagen.

Så sent som i december 1961 tillsatte
regeringen en rådgivande kommitté som
fick i uppdrag att vara organ för överläggningar
i frågor av central betydelse.
Även i denna kommitté var både näringslivet
och arbetsmarknaden väl företrädda.
Av remissvaren framgår klart
och tydligt att man inom näringslivet
är av den uppfattningen att samarbetet
mellan kommerskollegium och de båda
nämnda organen varit synnerligen värdefullt.
Man tillägger i ett av dessa remissvar:
»Våra organisationer finner
därför icke några skäl tala för en ändring
av denna samarbetsform, som berett
näringslivet och arbetsmarknadens
företrädare möjlighet att framföra sina
synpunkter. Ej heller synes man böra
överväga en ändring av det nytillsatta
Planeringsrådets sammansättning eller
uppgifter.»

Vi kan inte komma ifrån det faktum
att i svensk statsförvaltning är det regeringen
som bereder frågorna och riksdagen
som fattar beslut på grundval av
regeringens beredning, påpekar LO i
sitt yttrande. LO fortsätter: »Till beredningen,
som sålunda är regeringens och
regeringspartiets politiska prerogativ,
hör givetvis också att ta kontakt med
och diskutera frågorna med berörda
parter i samhället, varvid näringslivet

och arbetsmarknadens parter vid handläggningen
av exportfrågorna är de viktigaste.
» Nu skall man kanske inte tillmäta
LO så stor betydelse i remissavseende,
eftersom herr Bohman var ganska
kritisk mot de synpunkter som LO har
tagit sig friheten att framhålla. Jag anser
självfallet att LO:s remissvar i detta
och andra sammanhang är fullt jämbördigt
med övriga organisationers svar.

LO redogör också för den uppfattning
som LO och troligen flertalet ledamöter
i denna kammare har angående de principer
som tillämpas i vår statsförvaltning.
Dessa principer återges alldeles
riktigt i LO:s yttrande. Vad som är litet
besvärande är väl när LO tillåter sig
uttala att det bör vara de borgerliga partiernas
uppgift att söka komma i regeringsställning
och därmed också tillgodogöra
sig de möjligheter till utredningar
i olika avseenden som man vill
bli delaktig av.

Ett känt faktum som också har framhållits
i remissvaren är att oppositionen
i de länder, där man har borgerliga regeringar,
inte är företrädd i olika beredningar
på samma sätt som oppositionen
här i landet önskar vara.

Som redan framhållits är oppositionen
inte heller nu helt utesluten. Den har
alla möjligheter att här i riksdagen, i
utrikesutskottet och i utrikesnämnden ta
del av alla upplysningar, och den bereds
tillfälle att diskutera inte minst våra
handelspolitiska spörsmål.

Därför förefaller det mig som om högerpartiet
med denna motion i viss mån
har visat att det för närvarande har
vissa svårigheter att få närmare kontakt
med näringslivets företrädare. Syftet
med den här motionen är alltså
kanske att man på detta sätt lättare skall
kunna få den kontakt som man tidigare
hade.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

169

Upprättande

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Som kammarens ledamöter
torde ha konstaterat har herr
Mellqvists resonemang legat litet vid
sidan av det principresonemang jag
fört. Herr Mellqvist har repeterat innehållet
i de remissyttranden som jag själv
redogjort för. Han har klart och tydligt
på nytt framhållit att remissinstanserna
har haft praktiska motiv för sitt avstyrkande.
De har framhållit att ett sådant
här organ inte behövdes och att
det nuvarande beredningsförfarandet
fungerat i stort sett bra. Däremot har
remissinstanserna inte anlagt de principiella
synpunkter som jag tycker väger
tyngst i detta sammanhang.

Den enda organisation som fört in resonemanget
på principfrågan är LO,
men LO:s principiella synpunkter är,
med förlov sagt, så bakvända att jag
tyckte att jag borde citera dem för att
kammarens ledamöter skulle få en uppfattning
om hur man där resonerat. LO
har alltså helt utgått ifrån att vi kritiserade
regeringens beredning av ärendena
och önskade medverka däri. Vårt
och mitt resonemang har i stället förts
från den förutsättningen att det här i
stor utsträckning var fråga om ett beslutsförfarande
på ett tidigt stadium, vilket
direkt eller indirekt medförde risker
för att debatten i riksdagen bands
och att riksdagens möjligheter att fatta
självständiga beslut låstes.

Då herr Mellqvist själv citerar LO:s
yttrande säger han att LO har väl utvecklat
de gällande principerna för
svensk statsförvaltning. Men de tendenser
som kommit till uttryck särskilt under
senare år och som jag har kritiserat
står inte i överensstämmelse med principerna
för svensk statsförvaltning. Det är
i själva verket fråga om ett oreglerat
förfarande som inte har stöd i vår författning.
Det finns inte heller någonting
härom i det förslag som författningsutredningen
har lagt fram.

Det avgörande för oss har alltså varit
eu önskan att stärka riksdagens möj6*
— Andra kammarens protokoll

av en särskild exportmarknadsberedning

ligheter att göra sig gällande. Detta är
det väsentliga problemet och det har
LO och även herr Mellqvist gått helt
förbi.

Gliringen i slutet av herr Mellqvists
anförande för förment bristande kontakt
mellan det parti jag representerar
och näringslivet behöver vi kanske inte
uppehålla oss vid denna sena timma.

Jag skall med samma motivering inte
heller ta upp en debatt med herr Ståhl
om förhistorien till det särskilda yttrandet
till utskottets utlåtande, och jag
skall inte heller med herr Eliasson i
Sundborn diskutera vem som egentligen
tagit initiativet till att förstärka oppositionens
möjligheter att få vara med
vid sådana här överläggningar på ett
tidigt stadium. Det väsentliga är väl
ändå att vi i sak är överens. Det är
glädjande att herr Eliasson i Sundborn
dragit konsekvenserna härav och nu förklarat
sig beredd att rösta för reservationen.
Eftersom vi är överens i sak
när det gäller syftemålet utgår jag ifrån
att också herr Ståhl och hans partikolleger
kommer att rösta för reservationen.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Det var herr Mellqvists
anförande som gav mig anledning .att
uttala en förhoppning om att regeringen,
när den nu går att överväga och ta
ställning till de propåer som finns i det
särskilda yttrandet och i reservationen
— som ändå bygger på en bred riksdagsopinion
•— samt de tre betydelsefulla
remissyttranden som finns fogade
till detta utlåtande, skall anlägga en
mera generös och mindre småskuren
partipolitisk synpunkt än vad herr Mellqvist
här tyvärr bär gjort.

Jag kan, herr talman, med hänsyn
till den sena timmen nöja mig med
dessa synpunkter. Jag vill rikta en vädjan
till regeringen att handla på detta
sätt, så att basen för dessa organ breddas
på ett annat sätt än tidigare.

1963. Nr 22

170 Nr 22 Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Upprättande av en särskild exportmarknadsberedning

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Om man för in i bilden
frågan om huruvida oppositionspartierna
kan bilda regering eller inte, tycker
jag, herr Mellqvist, att man reducerar
det hela till ett partipolitiskt-taktiskt
problem. Frågan om regeringens ökade
kontakter med näringslivet är ett alldeles
för allvarligt principiellt problem,
som borde ägnas större uppmärksamhet
i författningsdiskussionen. Riksdagen
ställs gång efter annan inför överenskommelser,
i fråga om vilka regeringen
själv har fört förhandlingarna.
Jag har inte alls velat göra gällande
att oppositionen skulle vara företrädd
vid alla dessa förhandlingar, men detta
kanske leder till att vi, när det gäller
lönefrågor, får en riksdagens lönedelegation,
som har riksdagens bemyndigande
att träffa avgörande. På andra
håll kan det ske på annat sätt än det
sker nu. Men vad jag, herr talman, i
detta sammanhang bär velat markera är
att ett flerårigt arbete med ytterst komplicerade
problem, som gäller hela vårt
näringslivs framtid, nämligen integrationsfrågorna
och hur dessa skall lösas,
inte ger oppositionspartierna möjlighet
att ens med observatörer följa detta arbete
på nära håll. Detta är enligt min
uppfattning både ur principiell och
praktisk synpunkt en stor brist. Ur regeringens
synpunkt kan det inte vara
någon nackdel om oppositionen kan
hållas å jour med vad som händer.

Jag ber, herr talman, att än en gång
få hänvisa till att man i Danmark bär
ett helt annat system med ett stort utskott
som följer detta. Det är kanske
förklaringen till att de danska riksdagsmännen
i allmänhet — det måste
vi tyvärr erkänna — är betydligt bättre
informerade om dessa problem än vi
i allmänhet är bär i den svenska riksdagen.

Herr STÄHL (fp):

Herr talman! Det bär nu blivit klart
hur det särskilda yttrandet och reser -

vationen har tillkommit, och herr Bohman
har inte bestritt riktigheten av den
beskrivning som här bär lämnats. För
att jag inte själv skall drabbas av den
anmärkning för partipolitisk småskurenhet,
som nyss riktades mot herr
Mellqvist, ber jag att i klarhetens intresse
få yrka bifall till reservationen
av fröken Andersson m. fl.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. a

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Bohman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. a) i
utskottets utlåtande nr 87, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av fröken Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Bohman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
123 ja och 85 nej, varjämte 7 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. b

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

171

§ 10

Stöd till barnstugor m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
88, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående stöd till barnstugor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 (bilaga 7, punkten
50) hade Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Bidrag till driften av
barnstugor för budgetåret 1963/64 beräkna
ett reservationsanslag av 5 300 000
kr.

Sedermera hade Kungl. Maj :t i propositionen
nr 62, under åberopande av bilagt
utdrag ur statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 1 mars 1963, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av
föredragande statsrådet förordade regler
för bidrag till anordnande och drift
av barnstugor, dels ock för budgetåret
1963/64 under femte huvudtiteln anvisa
till Bidrag till anordnande av barnstugor
ett reservationsanslag av 5 000 000
kr. samt till Bidrag till driften av barnstugor
ett förslagsanslag av 11 000 000
kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Mattson m. fl. (I: 645) och den andra
inom andra kammaren av fru Ekendahl
m. fl. (11:796), i vilka hemställts
att riksdagen med frångående av förevarande
proposition fastställde att statsbidraget
till barnstugor skulle utgå med
25 procent av driftkostnaderna samt 50
procent av byggnadskostnaderna;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Kaijser (I: 651) och den andra inom
andra kammaren av fröken Wetterström
m. fl. (11:807), i vilka hemställts att
riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte besluta att driftbidraget
till barnstugeverksamhet skulle
för tid fr. o. m. den 1 juli 1963 utgå till
avlönande dels av föreståndare, som

med godkända vitsord genomgått statsunderstött
förskoleseminarium eller av
socialstyrelsen förklarats skickad att förestå
barnstugor, dels av övriga befattningshavare
som ägde sådan utbildning
med ett belopp för befattningshavare
och år av 8 000 kr. i fråga om daghem
och fritidshem samt 4 000 kr. i fråga
om lekskolor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson (I: 652) och den andra
inom andra kammaren av herrar
Gustavsson i Alvesta och Fålldin
(11:805), i vilka hemställts att riksdagen
vid behandlingen av förevarande
proposition i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om allsidig utredning av
frågan rörande ekonomiskt stöd till hemarbetande
mödrar med barn i förskoleålder,
avsett att utgå som alternativ till
och i stället för samhällsstöd för barntillsyn
genom daghem o. d. och i syfte
att för berörda kvinnor skapa bättre
förutsättningar för fritt val mellan förvärvsarbete
och barnomvårdnad i hemmet; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segerstedt Wiberg och fru Hamrin-Thorell
(I: 653) och den andra inom andra
kammaren av fru Gärde Widemar och
herr Helén (11:806), i vilka hemställts
afl riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte

1. besluta att fastställa statsbidragen
till dag- och fritidshem så att anordningsbidrag
utginge med Va och driftbidrag
med V4 av faktiska kostnader efter
vissa i motionerna närmare angivna
riktlinjer,

2. besluta att som formellt kompetenskrav
för rätt till driftbidrag till
barnstugor skulle gälla, att föreståndarinna
och eventuellt vissa övriga befattningshavare
skulle ha förskollärarexamen,
dock att inledningsvis dispens från
detta krav skulle kunna erhållas, samt

3. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
förslag om statsbidrag till familj edaghemsverksamheten; -

172

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Svanström in. fl. (I: 654) och
den andra inom andra kammaren av
herr Gomér m. fl. (II: 804), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen av
förevarande proposition i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsammast
möjliga prövning av frågorna
rörande förbättrad och ökad familjedaghemsverksamhet,
kombinerad verksamhet
familjedaghem-daghem-lekskola
m. in., en till nämnda barntillsynsverksamhet
knuten serviceorganisation för
tillsyn av barn som till följd av sjukdom
ej kunde vistas i skola eller daghem
samt statsbidrag till familj edaghemsverksamheten.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 651 och II: 807,
I: 653 och II: 806 samt I: 654 och II: 804,
förstnämnda fyra motioner såvitt nu var
i fråga, godkänna vad utskottet anfört
rörande omfattningen och inriktningen
av statens stöd till barnstugeverksamheten
m. in.;

II. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 651 och II: 807 samt
I: 653 och II: 806, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, godkänna vad utskottet
anfört i fråga om kompetenskrav för
befattningshavare vid barnstugor;

III. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Majt ds förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 645 och II: 796,
I: 651 och II: 807 samt I: 653 och II: 806,
sistnämnda fyra motioner såvitt nu var i
fråga, godkänna av föredragande statsrådet
i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 1 mars 1963 förordade
regler för bidrag till anordnande och
drift av barnstugor;

IV. att riksdagen måtte

a) till Bidrag till anordnande av barnstugor
för budgetåret 1963/64 å driftbud -

geten under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.;

b) till Bidrag till driften av barnstugor
för budgetåret 1963/64 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 11 000 000 kr.;

V. att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 652 och II: 805 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört i fråga om ekonomiskt
stöd till hemarbetande mödrar.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande omfattningen och inriktningen
av statens stöd till barnstugeverksamheten
in. m.

a) av herrar Virgin, Kaijser, Staxäng
och Nilsson i Göingegården, vilka ansett
att utskottet under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna I: 651 och II: 807 ävensom
med avslag å motionerna I: 653 och
II: 806 samt I: 654 och II: 804, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu var i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad reservanterna anfört angående
omfattningen och inriktningen
av statens stöd till barnstugeverksamheten
m. in.;

b) av herrar Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Per Jacobsson, Edström
och Nils-Eric Gustafsson, fröken Elmén
samt herrar Svensson i Ljungskile, Andersson
i Knäred, Gustafsson i Kårby
och Källstad, vilka ansett att utskottet
under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
I: 654 och II: 804 samt I: 653 och II: 806
ävensom med avslag å motionerna I: 651
och II: 807, sistnämnda fyra motioner
såvitt nu var i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam prövning
samt förslag rörande dels statsbidrag
till familjedaghemsverksamheten
m. m., dels en till barntillsynsverksamheten
knuten serviceorganisation för
tillsyn av barn som till följd av sjukdom
ej kunde visas i skola eller daghem;

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

173

2) beträffande kompetenskrav för befattningshavare
vid barnstugor

a) av herrar Virgin, Kaijser, Staxäng
och Nilsson i Göningegården, vilka ansett
att utskottet under II. bort hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna 1:651 och II: 807 ävensom
i anledning av motionerna I: 653
och II: 806, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad reservanterna anfört
i fråga om kompetenskrav för befattningshavare
vid barnstugor;

b) av fröken Elmén och herr Källstad,
vilka ansett att utskottet under II. bort
hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna I: 653 och II: 806 ävensom
i anledning av motionerna I: 651
och II: 807, samtliga motioner såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad i denna reservation
anförts i fråga om kompetenskrav för
befattningshavare vid barnstugor;

3) beträffande utformningen av reglerna
för bidrag till anordnande och
drift av barnstugor

a) av herrar Virgin, Kaijser, Staxäng
och Nilsson i Göingegården, vilka ansett
att utskottet under III. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna I: 651 och II: 807 ävensom
med avslag å motionerna I: 653 och
11:806 samt 1:645 och 11:796, förstnämnda
fyra motioner såvitt nu var i
fråga, godkänna av reservanterna förordade
regler för bidrag till anordnande
och drift av barnstugor;

b) av herrar Axel Johannes Andersson,
Per Jacobsson och Edström, fröken
Elmén samt herrar Svensson i
Ljungskile och Källstad, vilka ansett att
utskottet under III. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:645 och 11:796 samt med bifall till
motionerna 1:653 och 11:806 ävensom

Stöd till barnstugor m. m.

med avslag å motionerna I: 651 och
II: 807, sistnämnda fyra motioner såvitt
nu var i fråga, godkänna i denna reservation
förordade regler för bidrag till
anordnande och drift av barnstugor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Den fråga som nu ligger
på riksdagens bord till avgörande
är frågan om bidrag till anordnande
och drift av barnstugor. Det är vidare
fråga om daghems- och familjedaghemsverksamhet
och kompetensfordringar
för befattningshavare vid barnstugorna.
Allt detta är angelägna frågor, därför
att det gäller att skapa så goda utvecklingsbefrämjande
sysselsättningar som
möjligt för våra barn i förskoleåldern.

Det är väsentligen ekonomiska frågor,
som bär skall avgöras, men de saknar
inte en viktig barnpsykologisk sida. Det
antal utredningar som vi har haft på
detta område har, såvitt jag kan förstå,
inte lett till sådana positiva resultat som
man skulle kunnat förvänta. Vi bär haft
en befolkningsutredning, vi bär haft en
utredning om barnstugor, om barnfamiljerna
och samhället, om förskoleseminarier
och nu också familjeberedningen,
som verkligen bar sökt bedöma
platsbehovet vid daghemmen och fritidshemmen
och också räknar med en
fördubbling av platsantalet. Uppenbarligen
är detta en nödvändig utbyggnad.

Nu säger statsutskottet på sidan 3 i
utlåtande nr 88 att vid en av familjeberedningen
företagen undersökning om
mödrarnas önskemål när det gäller
barntillsynen bar framkommit att hälften
av de sökande avvisar placering i
familjedaghem eller anser sådan placering
som ett sämre alternativ än daghemsvård.
Vidare bär det konstaterats
att det föreligger svårigheter att i någon
större omfattning öka tillgången av familjedaghem
med tillfredsställande kvalitet.

I stället förhåller det sig på det sät -

174

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor in. m.

tet att vid den av familjeberedningen
företagna undersökningen om husmödrarnas
önskemål när det gäller barntillsynen
har det framkommit att i runt
tal en fjärdedel av sökandena avvisar
placeringar i familjedaghem och en arnan
fjärdedel föredrar daghem men kan
acceptera också familjedaghem. Återstoden,
d. v. s. ungefär hälften, anser
att familjedaghem är ett lika gott alternativ
som daghem eller till och med
bättre än daghem. Dessa omständigheter
talar för att familjedaghemsverksamheten
betraktas som ett med daghemsverksamheten
likvärdigt alternativ.
Dessutom bör en till barntillsyningsverksamheten
knuten serviceorganisation
för tillsyn av barn, som på
grund av sjukdom inte kan vistas i skola
eller daghem, komma till stånd.

För vår del anser vi att klara skäl
talar för att också familjedaghemsverksamheten
bör bli statsbidragsberättigad.
Det avgörande skälet synes mig
vara att denna verksamhet åtminstone
för närvarande och under den närmaste
framtiden fyller en stor uppgift vid
sidan av institutionsvården för att tillgodose
behovet av barntillsyn.

När nu initiativ förutsättes komma
till stånd för att höja familjedaghemmens
kvalitet genom information och
utbildning, så är detta ytterligare en
anledning till att införa statsbidrag. Det
behövs enligt min uppfattning en snabb
utbyggnad av barntillsynen, och den
kan bäst förverkligas genom tillstyrkande
av reservationen 1 b) av herr
Axel Johannes Andersson m. fl. lag
vill alltså yrka bifall till denna reservation.

Den andra frågan gäller kompetenskrav
för befattningshavare vid barnstugor.
Det anmärkningsvärda är nu att
utskottet håller med motionärerna om
att det är betydelsefullt att förtroendet
för barnstugeverksamheten inte rubbas
och att kvaliteten på barnstugevården
upprätthålles. Vidare heter det i utlåtandet
att det är angeläget att den reella
utbildningsstandarden inte eftersättes

— detta poängteras särskilt. Det heter
dessutom, att i stadgan för barnavårdsanstalter
finns allmänna bestämmelser
om personalen och dess utbildning
m. m., men såvitt jag kan förstå är dessa
stadganden alltför allmänt hållna.

Utskottsmajoriteten vill dock inte dra
den följdriktiga slutsatsen av speciellt
påståendet om att den reella utbildningsstandarden
inte bör eftersättas.
Propositionen liksom utskottets majoritet
önskar slopa kompetenskraven.
Här bär invändningar rests från skolöverstyrelsen,
från socialstyrelsen och
från Sveriges förskollärares riksförbund,
och det borde väl vara angeläget
att ta dessa invändningar på allvar. Saken
är väl helt enkelt den, att vi har
misskött hela frågan om förskollärarutbildningen,
och det verkar nu som om
vi finge skörda frukterna av vår försummelse
på hela detta område, ty nu skall
kompetenskraven slopas. Detta måste
jag betrakta som något ytterst olyckligt.
Man kan nämligen befara att slopandet
av kompetensfordringarna kommer att
utgöra ett starkt incitament för kommunerna
att icke begära förskollärarexamen
av vissa befattningshavare vid
barnstugorna, vilket kan leda till en
kvalitetsförsämring framför allt av daghemsvården.
En sådan utveckling vore
mycket olycklig i det skede av kvantitativ
upprustning av barnstugeverksamheten
som nu förestår.

Propositionens förslag på denna
punkt bör alltså inte genomföras. I
överensstämmelse med socialstyrelsens
förslag bör riksdagen i stället besluta
att i en statsbidragskungörelse låta införa
även en bestämmelse om formell
kompetens för föreståndarinna och
eventuellt vissa andra tjänster. På grund
av den rådande bristen på förskollärare
bör dock, som också socialstyrelsen
framhåller, dispens inledningsvis kunna
erhållas från denna bestämmelse. —
Jag vill därför också yrka bifall till reservationen
2 b) av fröken Elmén och
undertecknad.

Mitt tredje yrkande slutligen gäller

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

175

reglerna för bidrag till anordnande och
drift av barnstugor. Här följer utskottet
propositionen, som fastställer eu
viss bestämd summa till anordningsbidrag
och driftbidrag till dag- och fritidshem.
Men detta medför ju bara att
en omprövning av bidragsreglerna
måste bli aktuell kanske redan om några
få år. Det tyckes mig därför nödvändigt
att den i propositionen förordade
bidragskonstruktionen avvisas och att
i stället den konstruktion genomföres
som bl. a. har förordats av Landsorganisationen.
Vi föreslår alltså att bidragen
fastställes till en viss procentsats av
ett bidragsunderlag, omfattande de genomsnittliga
faktiska kostnaderna för
investering respektive drift av daghem
och fritidshem under budgetåret. Jag
tror att detta kommer att bidraga till att
statsbidraget blir mera värdesäkert. Vi
föreslår alltså att anordningsbidrag
fastställes till en tredjedel av de faktiska
investeringskostnaderna och att
driftbidrag utgår med en fjärdedel av
driftkostnaderna.

Jag vill, herr talman, slutligen yrka
bifall även till reservationen 3 b) av
herr Axel Johannes Andersson m. fl.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Efter motioner från
samtliga partier beslöt riksdagen föregående
år att hemställa om snara åtgärder
för att väsentligt förbättra stödet
åt barnstugeverksamheten. Familjeberedningen
har snabbt lagt fram ett
förslag, som nu i form av proposition
ligger på riksdagens bord. Jag tänker
inte på någon punkt opponera mig mot
vad som föreslås i propositionen, utan
min invändning är den som framförs i
reservation 1 b. Reservationen avser något
som inte har presenterats i propositionen,
nämligen förbättring av familjedaghemsverksamheten
genom statligt
stöd. Såsom herr Källstad anmärkte,
har utskottet såväl som statsrådet gått
litet lättvindigt förbi denna punkt. Jag
tycker också att man har dragit för -

Stöd till barnstugor m. m.

hastade slutsatser av den enkät som familjeberedningen
gjort rörande intresset
för familjedaghemsverksamheten.
Om man läser ut resultatet av denna
enkät riktigt, måste det betyda att tre
fjärdedelar av de tillfrågade kan acceptera
familjedaghem, även om en tredjedel
av dessa anser att det skulle vara
bättre med direkta daghem.

Något väsentligt är också att möjligheten
att över huvud taget ordna barntillsyn
på mindre orter sammanhänger
med möjligheten att ordna familjedaghem,
därför att annan daghemsverksamhet
inte lär gå att ordna på dessa
orter. Det skulle därför vara skäl i att
stimulera familjedaghemsverksamheten
genom stöd från statens sida, i all synnerhet
som det över huvud taget måste
ligga i det allmännas intresse att stimulera
till så många familjedaghem som
möjligt, ty denna form måste bli väsentligt
billigare. Dessutom skulle man
kunna tillvarata en del arbetskraft, som
annars inte kan utnyttjas. Jag tänker
på de mödrar som förutom sina egna
barn även kan ta hand om andras barn
i viss utsträckning. Barntillsynen i
barnhem, ordnade i kommunal regi med
bidrag från företag och bidrag från
staten, blir kolossalt dyrbar. Som driftkostnad
räknar man med cirka 25 kronor
per barn och dag. Lägger man därtill
kapitalkostnaden kommer man upp
i belopp som onekligen ter sig skrämmande,
även om vi naturligtvis måste
acceptera dem på vissa områden. Där
det råder stor brist på arbetskraft får
man faktiskt betala vad som helst ■—•
om det nu går att lösgöra den erforderliga
arbetskraften.

Herr talman! Jag skall inte vidare utveckla
detta resonemang, eftersom vi
— som jag nämnde i början av mitt
anförande ■— frånsett familjedaghemsverksamheten
kan acceptera propositionens
förslag, vilket har tillstyrkts av
utskottet.

Beträffande kompetenskravet för personal
vid daghemmen tycker jag att

170

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

statsrådet har sett realistiskt på situationen
och inte hängett sig åt ett önsketänkande,
som skulle ta den formen
att man ställer upp formella kompetenskrav,
vilka huvuddelen av dem som
skall anställas icke kan uppfylla, varför
dispens måste bli regel och inte
undantag. Under sådana förhållanden
kan dylika kompetenskrav knappast anses
rimliga. Jag är övertygad om att
kommunerna i alla fall kommer att se
till att bästa möjliga arbetskraft rekryteras
för uppgifterna.

Herr talman! Med detta ber jag få
yrka bifall till reservation 1 b.

I detta anförande instämde herr Gomér
(ep).

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Det kan förefalla som
om den fråga vi nu i natt debatterar
närmast är av ekonomisk art, där vi
uteslutande har att ta ställning till den
höjning av statsbidraget till daghem
och fritidshem »om bär föreslagits i
propositionen. Men ur konservativ synpunkt
går frågan djupare. Det gäller
helt enkelt hur långt det kollektiva omhändertagandet
av barnen skall ekonomiskt
stödjas av samhället. Det är av
vikt att göra en riktig avvägning mellan
denna tillsyn och den individuella
som det enskilda hemmet kan erbjuda.
Enligt vår uppfattning får därför de
statliga subventionerna inte vara så stora,
att de ensidigt kommer att gynna
den kollektiva vårdformen, medan de
föräldrar missgynnas, vilka kan och
vill ordna barntillsynen hemma.

Med detta, herr talman, har jag ingalunda
sagt — det ber jag att få poängtera
— att jag skulle mena att daghemmen
är obehövliga. De behövs och de
behöver säkerligen också utbyggas för
att i första hand tillgodose de barnförsörjare
för vilka det är en ekonomisk
nödvändighet att skaffa sig förvärvsarbete.
Hit hör alltså de ensamma barnförsörjarna.
Men också inom fullständiga
barnfamiljer kan inkomsten bli

otillräcklig, om inte hustrun går ut i
förvärvslivet. För övriga kategorier
finns det ju större möjligheter till valfrihet,
både i fråga om eventuellt förvärvsarbete
och i fråga om barntillsynen.
Den av socialdemokraterna i detta
avseende förda politiken kommer att
fungera så att den kollektiva barntillsynen
favoriseras under det att kostnaderna
för vård i hemmet inte annat
än i ringa utsträckning är avdragsgilla.
Enligt vår uppfattning, som vi motionsledes
framfört och ofta givit uttryck
för här i kammaren, borde förvärvsavdraget
vara utformat så att rätt medgavs
för avdrag av de verkliga kostnaderna.
Det får inte finnas någon dirigering
vare sig från statens eller kommunernas
sida som får till följd att den
enskilda människans valfrihet inskränkes.

Om vårt förslag skulle vinna gehör
skulle det innebära att även de verkliga
utgifterna för daghemsvård bleve
avdragsgilla. — Detta skulle också medföra
att behovet av subventioner minskade.
■— Dessa kostnader kan mången
gång bli avsevärda när avgifter skall
erläggas för flera barn.

Barnstugorna innefattar som bekant
tre olika former: daghem, fritidshem
och lekskolor. Härtill kommer familjedaghemmen.
I propositionen föreslås en
förändring av -statsbidragsbestämmelserna
bl. a. så att rätten till driftbidrag
skall utgå per plats och år med 1 200
kronor för daghem och 500 kronor för
fritidshem men oförändrat med 100
kronor för lekskolorna.

En väsentlig avvikelse från nuvarande
bestämmelser är att det formella utbildningskravet
slopas som villkor för
att driftbidrag -skall utgå. I avvaktan på
att ändrade bestämmelser genomföres
för förvärvsavdraget är vi beredda att
medverka till den totala ökningen av
statsbidragen, som föreslås i propositionen.
Vi tycker emellertid inte att det
är lämpligt att så kraftigt öka bidragen
till den dyraste vårdformen, daghem -

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

177

men, att bidragen kommer att täcka tre
å fyra gånger så hög andel av kostnaderna
som bidraget till lekskolorna. Vi
anser att familjedaghemmen är ett ytterst
värdefullt komplement till daghemmen
och i vissa fall utan tvekan är
att föredraga. Detta gäller bl. a. infektionskänsliga
barn, som man inte kan
ta emot på daghem, och även andra
barn för vilka daghemskollektivet kanske
är för stort. Det gäller också i fråga
om barn till föräldrar som har oregelbunden
eller obekväm arbetstid.

Till familjedaghem har vi inte ansett
oss kunna gå med på statsbidrag därför
att man då inte kan undvika att
med statsbidraget förbinda vissa krav
beträffande tillsynstiden per dag, antal
tillsynsdagar m. m. På det sättet skulle
den speciella fördel som familjedaghemmen
erbjuder, den smidighet som
gör denna vårdform så tilltalande, försvinna.

Beträffande kompetenskraven delar vi
socialstyrelsens uppfattning att de nuvarande
utbildningskraven bör bibehållas.
Detta är anledningen till att vi
från vår sida föreslagit att bidraget
alltjämt skall knytas till antalet kvalificerade
befattningshavare i stället för
till platsantalet som nu föreslås. I dagens
läge, då det råder stor brist på
förskollärare, är det naturligtvis ofrånkomligt
att möjligheter till dispens medges
efter socialstyrelsens prövning.

Både statsrådet Lindström och statsutskottet
räknar med att en utbyggnad
av lekskolorna bör kunna påräknas utan
att statsbidraget ökas. I det sammanhanget
ställer jag mig frågande till formuleringen
av en mening i utskottets
utlåtande som lyder: »Lekskolornas

jämförelsevis höga expansionstakt anses
även beskära möjligheterna för daghemmen
och fritidshemmen att disponera
över en skälig andel av tillgängliga
personalresurser.» Det förefaller
mig som om man på det sättet ville
hindra en utbyggnad av lekskolorna eller
i varje fall dirigera den kvalificera -

Stöd till barnstugor m. m.

de tillgängliga arbetskraften i större utsträckning
till daghemmen. Tyvärr har
ju familjeberedningen inte gjort några
undersökningar beträffande hur stor efterfrågan
egentligen är på lekskolor,
men otvivelaktigt är utbyggnaden av
lekskolorna mycket angelägen. Detta
har också vitsordats av de kommuner
som tillfrågats av beredningen.

Det förefaller som om varken statsrådet
Lindström eller utskottet tillräckligt
beaktat det pedagogiska värde som
lekskolorna har. De är ju särskilt värdefulla
med hänsyn till att skolpliktsåldern
ligger högre i vårt land än i ett
flertal med oss jämförbara länder. Det
synes inkonsekvent att samtidigt som
man förordar att stödet till daghem
och fritidshem höjes till samma nivå
som genomsnittligt gäller för statsbidrag
till skollokaler inom det obligatoriska
skolväsendet anser man sig inte
böra medge någon som helst utökning
av bidraget till lekskolorna, som ändå
är den med det obligatoriska skolväsendet
närmast jämförliga institutionen.

Effekten av vad vi har föreslagit
skulle bli att i fortsättningen lekskolor,
daghem och fritidshem skulle få ungefär
lika stor del av sina driftkostnader
täckta av statsbidrag, närmare bestämt
15 å 16 procent. I fråga om anläggningsbidragen
biträder vi Kungl. Maj :ts
förslag.

Med vad jag här har sagt ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till reservationerna
1 a, 2 a och 3 a av herr Virgin
m. fl. Skulle emellertid reservation 2 a
bli utslagen kommer jag för min del att
stödja reservation 2 b av fröken Elmén
och herr Källstad.

Fru RYDING (k):

Herr talman! De förslag vi nu behandlat
och som innebär ökat statligt
stöd till barnstugeverksamheten —
främst daghem och fritidshem —■ ser
jag som ett positivt steg i riktning mot
en förbättring av familjepolitiken. Att
familjeberedningen tagit detta område

178

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

som en förstahandsfråga visar, att problemen
här sedan lång tid tillbaka är
brännande och pockar på sin lösning.

Målsättningen, att fram till 1970 åstadkomma
en fördubbling av daghemsplatserna
upp till 20 000, är vid första betraktandet
ett stort steg framåt, men jag
ifrågasätter dock, om detta kommer att
förslå för den händelse man verkligen
vill skapa större frihet för kvinnan att
välja arbetsuppgifter, och om man vill
utnyttja näringslivets möjligheter att tillgodoräkna
sig den stora resurs i vårt
land, som den kvinnliga arbetskraften
utgör. Jag vill emellertid uttrycka min
förhoppning, att om det skulle komma
att visa sig att daghemsplatserna trots
denna målsättning ändock inte skulle
bli tillräckliga, man då snabbt vidtar
ytterligare åtgärder från myndigheternas
sida för att täcka efterfrågan. Det
får inte komma att upprepas i framtiden
att bristen på daghemsplatser, stor eller
liten, håller sig konstant år efter år,
vilket ju enligt utförda undersökningar
varit fallet de senaste nio åren, alltså
från år 1954.

Men låt oss nu anta, att myndigheterna
genom vidtagna åtgärder verkligen
täcker efterfrågan på daghemsplatser.
Då är detta enligt min mening och erfarenhet
bra, men dock otillräckligt för
att helt tillgodose familjernas rättmätiga
krav. Men det är bara en detalj i det
stora problemkomplexet. Och här kommer
hela familj eservicen in i bilden.

Främst måste åtgärder vidtagas för att
stimulera kommunerna, så att man i
samband med daghemmen äntligen kan
lösa problemet med passningstjänst åt
sjuka barn. På sina håll, fastän i mycket
ringa omfattning, har man kunnat
lösa denna viktiga fråga genom en samordning
med till barndaghemmet knuten
vakttjänst. Givetvis kommer kostnadsfrågan
in i bilden här också, och i detta
fall måste man finna en väg, så att det
statliga stödet kan stimulera kommunerna
att utan undantag ordna sådan
passningstjänst. I detta avsnitt är jag

överens med vad reservanterna på de
sista raderna skriver i reservation nr
1 b, där man framhåller angelägenheten
av att denna tillsynsfråga bringas till sin
lösning.

Det är min varma förhoppning att familjeberedningen
tar allvarligt på detta
problem i sitt fortsatta arbete och snabbt
kommer fram till en positiv lösning.
Frågan är inte ny för riksdagen. Senast
genom motion II: 624 från vårt håll togs
problemet upp.

Reservanternas mening om familjedaghemmen
kan jag däremot inte dela
utan är på denna punkt helt ense med
utskottsmajoriteten. Det bör finnas familjedaghem
som komplement till daghemmen.
De bör finnas som alternativ
för de föräldrar som önskar använda sådana
och för de barn, som av någon anledning,
infektionsrisk eller annat, inte
lämpligen kan vistas på ett vanligt daghem.
Men att ge familjedaghemmet någon
som helst prioritet framför en utbyggnad
av institutionsvården är enligt
mitt förmenande felaktigt. Vid gjorda
undersökningar har det ju också visat
sig att hälften av de tillfrågade avvisat
familjedaghemmen och av dem kunde
hälften tänka sig familjedaghem i brist
på annat, men föredrog ett vanligt daghem.

Kommunernas nettokostnader för daghem
—• även efter den nu företagna
statsbidragshöjningen — är större än deras
kostnad för familjedaghem. Omvårdnaden
av våra barn får emellertid
aldrig ses ur krasst ekonomisk synvinkel.
I den mån det är den ekonomiska
sidan som reservanterna främst tänkt
på, är detta betraktelsesätt därför förkastligt,
och framför allt till skada för
barnen, då familjedaghemsvården har
uppenbara nackdelar och brister, som
man inte kan bortse från.

På grund av dess instabilitet kan det
hända, att barnet flera gånger under
året får byta familjedaghem och således
komma i helt ny miljö — och inte
minst växlar tillgången på platser med

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

179

årstiderna. Det kan också uppstå konflikter
mellan föräldrar och dagmamma,
och barnet får många gånger känslan
av att få ytterligare en mor. Barnet måste
uppleva detta som en otrygghet, då
det inte vet var det hör hemma. Dagliemsvården
vill däremot helt inrikta
barnet på att sätta sitt eget hem och
sin familj i centrum och stärka barnets
trygghetskänsla i tillvaron. Och man
har givetvis mycket större förutsättningar
att göra detta på daghemmet, där
man förfogar över utbildad personal.
I familjedaghemmet kan ju heller inte
barnet få den pedagogiska fostran som
det kan få i ett daghem trots att familjedaghemsmamman
kan ha de allra bästa
ambitioner. Gruppsamvaron är dessutom
nyttig och nödvändig, inte minst för att
barnet senare skall klara påfrestningarna
i vårt samhälle —• i gruppsamverkan
får barnet redan från början lära sig
att visa ömsesidig hänsyn. Daghemmet
är ingen bagageinlämning, utan det har
stort positivt värde.

Jag vill emellertid understryka vad
jag förut sagt att familjedaghem bör finnas
såsom ett komplement men att de
inte får utbyggas på bekostnad av vanliga
kollektiva daghem. Familjedaghem
är enligt min uppfattning kanske lämpligare
för barn i skolåldern såsom eftermiddagshem.

I likhet med skolöverstyrelsen, socialstyrelsen
och Sveriges förskollärares
riksförbund är jag betänksam mot att nu
helt släppa anknytningen till vissa behörighetskrav
när det gäller de ökade
statsbidragen. Härigenom övervältrar vi
ett stort och tungt ansvar på berörda lokala
myndigheter som har att garantera
att en försämring av standarden i daghemmen
inte uppkommer. Men såsom läget
är i dag, med rådande brist på förskollärare,
är jag trots detta beredd att
ansluta mig till utskottets synpunkter.
Jag har emellertid ett bestämt krav: vi
måste noga följa utvecklingen så att kvaliteten
på daghemsvården alltjämt upprätthålles
och förtroendet för denna

Stöd till barnstugor m. m.

vård inte rubbas genom att man, sedan
behörighetskraven släppts, använder
mindre lämplig personal.

Sedan skulle jag vilja efterlysa, om
familjeberedningen har gjort någon
sammanställning av erfarenheterna från
den försöksverksamhet med smådaghem
som sedan någon tid tillbaka bedrivits
på en del håll ute i landet. Det
skulle vara intressant och säkerligen
mycket nyttigt för framtiden, om man
även i andra kommuner fick ta del av
dessa rön.

Att lekskolorna inte i denna omgång
kommit med i bilden måste jag beklaga
då bristen på platser vid dessa skolor
också är mycket stor. På en del håll,
bl. a. i Göteborg, är kön vid lekskolorna
längre än vid daghemmen. Jag vet att
man inte kan få allt på en gång och jag
vill därför ta fasta på vad som framhålles
från utskottets sida, att familjeberedningen
förklarar att den framdeles
skall behandla frågan om lekskolans utveckling.
Jag har bara den önskan att
denna framtid inte skall vara alltför avlägsen.

Vad slutligen själva formen för statsbidrag
beträffar hade det varit mycket
bra, om utskottet gått på den linje som
framföres i motion nr 796 av fru Ekendahl
m. fl., nämligen att statsbidraget
skall fastställas att utgå med 25 procent
av driftkostnaden och 50 procent av
byggnadskostnaden — inte med Va såsom
reservanterna föreslår. När man nu
i stället förordar fasta belopp, är det
nödvändigt att, såsom utskottet också
skriver, vederbörande myndighet noggrant
följer utvecklingen på hithörande
område, så att stimulanseffekten av det
statliga stödet kan upprätthållas. Vi har
ute i kommunerna dåliga erfarenheter
av hur det sker en urholkning av det
statliga stödet, så afl till slut ingenting
kvarstår av en från början bra sak —
jag erinrar exempelvis om skolmåltiderna.

Till slut, herr talman, vill jag uttrycka
eu förhoppning om att familjeberedning -

180

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

ens arbete kan fortskrida på ett sådant
sätt att vi snabbt får ta ställning till nya
propåer om en ändamålsenlig, i takt med
tiden avpassad familjepolitik.

Fru EKENDAHL (s):

Herr talman! I detta ärende som vi
nu behandlar har jag så många gånger
yttrat mig både här i kammaren och på
andra håll och jag har därvid framställt
krav om ökade resurser både när det
gäller daghem och övrig familj eservice
för förvärvsarbetande föräldrar. Dessa
krav har ända till i dag förklingat nästan
ohörda. Det är med stor tillfredsställelse
jag nu säger några ord om den
proposition som här föreligger och som
vittnar om ett positivt intresse för behovet
av sådana ökade resurser.

Statsrådet Lindström kan vara övertygad
om att många förvärvsarbetande
föräldrar sänder henne en tacksamhetens
tanke för den föreslagna väsentliga
ökningen av statsbidragen till kommunerna
vilken borde medföra att kommunerna
på allvar sätter i gång med att
bygga i kapp vad som eftersatts under
gångna år. Det finns många kommuner,
där det råder brist på daghemsplatser
och där det alltför ringa daghemsbyggandet
säkerligen sammanhänger med
det låga statliga stöd som har lämnats
för ändamålet.

I detta sammanhang vill jag säga att
jag personligen skulle ha varit ännu
mer tillfredsställd med förslaget, om
statsrådet Lindström hade följt de
tankegångar som framförts bl. a. av LO
vid remissbehandlingen av familjeberedningens
PM om barnstugor, nämligen
att statsbidraget borde fastställas
att utgå i procent. Under åren 1954—
1960 har det hittillsvarande statsbidraget
urholkats från 13 till 8,5 procent,
och jag är rädd för att en sådan risk
föreligger också i fortsättningen, även
om både statsrådet Lindström och utskottet
är angelägna om att framhålla
att avsikten är att behålla ett hyggligt
statsbidrag.

När utskottet behandlar de motioner,
som jag och några partivänner väckt
och där vi hemställer att statsbidraget
skulle utgå i procent och icke såsom ett
fast tillägg, har utskottet en så positiv
skrivning att den borde ha lett fram
till en tillstyrkan och icke en avstyrkan
av motionerna. Jag vill gärna till kammarens
protokoll läsa in denna positiva
skrivning: »Enligt utskottets mening är
det angeläget, att stimulanseffekten av
det statliga stödet till daghem och fritidshem
kan upprätthållas. Utskottet
förutsätter därför, att Kungl. Maj :t och
vederbörande myndigheter noggrant
följer utvecklingen på hithörande område
och därvid har uppmärksamheten
riktad på de av motionärerna aktualiserade
spörsmålen.»

Jag tycker — som jag sade — att utskottet
borde ha hemställt om bifall till
motionerna, vilket det dock inte har
gjort. Jag kommer i detta fall, herr talman,
att yrka bifall till reservation nr
3 b av herr Axel Johannes Andersson
m. fl. och också att rösta för den i den
kommande voteringen. Även om reservationen
inte direkt fyller de krav vi
ställer i motionen, innebär den i princip
att bidraget skall utgå som procentandel
i stället för som ett fast tillägg.

Fröken Wetterström — och kanske
också andra talare — beklagade att man
inte hade räknat upp även statsbidraget
till lekskolorna. Om vi har råd, skall vi
naturligtvis göra det. För dagen vill jag
emellertid ge statsrådet Lindström en
speciell eloge för att just daghemmen
och fritidshemmen kommer i åtnjutande
av en förbättring. Det innebär att man
på ansvarigt håll haft klart för sig att de
förvärvsarbetande föräldrarnas krav
står högst uppe på dagordningen.

Denna fråga kan — som LO har gjort
— betraktas som ett arbetsmarknadsproblem,
ty föräldrarna — jag vill gärna
räkna med både far och mor i detta
sammanhang •— kan utföra sitt förvärvsarbete
mera tillfredsställande, om de
har möjlighet att känna trygghet för

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

181

barnen. Genom det väsentligt ökade
statsbidraget blir det nu möjligt att få
kommunerna att agera mera positivt i
detta avseende.

Herr talman! Jag vill säga några ord
beträffande en detalj i propositionen
som jag tror att utskottet inte har nämnt
men som har ganska stor betydelse för
planeringen, nämligen familjeberedningens
förslag om tillsättande av samarbetsgrupper.
På initiativ av familj eberedningen
har på det centrala planet
tillsatts en sådan grupp med representanter
för socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
och bostadsstyrelsen som
skali vaka över att dessa frågor verkligen
hålles aktuella. Gruppen har skrivit
till vissa orter och hemställt att samarbetsgrupper
skall tillsättas också där.
Statsrådet säger i propositionen att detta
skulle kunna ske efter ungefär samma
grunder som gällt för den centrala gruppen.
Kanske borde representanter för
kvinnorganisationerna på respektive
orter också ingå.

Här vill jag anknyta till vad både LO
och TCO har påpekat i sina remissvar,
nämligen att arbetsmarknadsorganisationerna
eller vad jag skulle vilja kalla
konsumenterna av daghemsplatser borde
vara företrädda i dessa samarbetsgrupper.
Var finns konsumenterna av
daghemsplatser? Jo, i de fackliga organisationerna.

Det vore nog bra, om man toge med
representanter inte bara för fackorganisationerna
utan också för företagarna,
som ju har det allra största intresse av
att arbetskraften kan fullgöra sina uppgifter
på ett så tillfredsställande sätt
som möjligt. Det kan ske bl. a. om de
anställda känner trygghet för sina barn
under arbetsdagen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag på alla punkter
utom punkt III, vid vilken jag redan
har yrkat bifall till reservation nr 3 b.

I detta anförande instämde herr Carbell
samt fru Torbrink och fru Eriksson
i Ängelholm (samtliga s).

Stöd till barnstugor m. m.

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Som framgått av vad
som tidigare här anförts har framför allt
tre punkter diskuterats, nämligen avvägningen
mellan daghem, familjedaghem
och lekskolor, kompetenskraven för personal
vid barnstugor och slutligen statsbidragets
utformning.

Vid den undersökning som familjeberedningen
har gjort har det visat sig
att det totala antalet daghemsplatser varit
i stort sett oförändrat sedan år 1954.

En helt annan utveckling har familjedaghemmen
genomgått. Antalet platser
vid av barnavårdsnämnd godkända familjedaghem
har ökat från omkring
1 800 år 1954 till omkring 5 000 år 1962
-—• alltså nära nog en tredubbling.

Även lekskolorna har hävdat sig bra.
Under de senaste fem åren har antalet
lekskoleplatser sålunda ökat med i genomsnitt
800 per år.

Familjeberedningen konstaterar också
att de senare årens utbyggnad av samhällets
insatser för barntillsynen i huvudsak
gällt lekskoleverksamheten, medan
utbyggnaden av möjligheterna till
heldagstillsyn av barn till främst förvärvsarbetande
mödrar inskränker sig
till ett ökat antal familjedaghem, trots
att undersökningar både år 1954 och år
1962 visat avsevärda vänteköer till plats
vid daghem.

Av familjeberedningens undersökningar
framgår — som redan nämnts —-att omkring hälften av sökandena avvisar
alternativet familjedaghem eller
anser denna tillsynsform sämre än daghem.
Behovet av heldagstillsyn bör därför
i första hand mötas med en kraftig
utbyggnad av institutionsvården.

Det har visat sig att driftkostnaderna
och i viss mån även investeringskostnaderna
för ett stort antal kommuner varit
en återhållande faktor för utbyggnad
av daghemsverksamheten. Andra områden
av den kommunala verksamheten
har ställt stora krav på ekonomiska och
personella resurser, samtidigt som en i

182

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

flera fall kraftig befolkningsökning skett
och efterfrågan på daghemsplatser ökat.

Såväl lekskolor som familjedaghem,
barndaghem och fritidshem har stora
uppgifter framöver. De kompletterar
varandra, och olika vägar bör prövas
när det gäller barntillsynen. Men för
att man skall få någorlunda balans i
de olika formerna för barntillsynen är
det nödvändigt att barndaghemmen och
fritidshemmen får ökat statligt stöd.
Även efter den föreslagna ökningen av
statsbidraget till daghemmen kommer
dessa att ställa sig dyrare för kommunerna
än familjedaghemmen. Ett förbättrat
statsbidrag för daghemmen kommer
därför säkerligen inte att verka
hämmande på utbyggnaden av familjedaghemsvården.

Som framhållits i propositionen bör
även energiska ansträngningar göras
för att öka familjedaghemmens antal
och höja deras kvalitet genom information
och utbildning. Det bör ankomma
på kommunerna och arbetsmarknadsmyndigheterna
och de samarbetsorgan,
som skall komma till stånd,
att verka för detta.

Familjeberedningen konstaterar att
lekskolorna har en egen inneboende
växtkraft. De ökar hastigt i antal även
med nuvarande statsstöd, varför några
ytterligare stimulansåtgärder inte anses
behövliga för närvarande.

Driftbidraget till barnstugorna utgår
för närvarande i form av lönebidrag för
personal med viss kompetens. Avsikten
med denna anknytning var från början
att försäkra sig om att huvudmännen
skulle anställa kvalificerad personal.
Numera råder det emellertid allmän
enighet om önskvärdheten av att utbildad
och kompetent personal tar
hand om barn i den kollektiva heldagsvården.
Att anknyta rätten till statsbidrag
till en viss formell kompetens
hos personalen vid den verksamhet
som understödes är ovanligt. Utvecklingen
har på senare år gått i motsatt
riktning. Med hänsyn till detta och till

det aktuella utbildningsläget samt den
rådande bristen på förskollärare anser
utskottet det inte tillrådligt att för närvarande
uppställa formella kompetenskrav
för rätten till statsbidrag. I stadgan
för barnavårdsanstalter finns allmänna
bestämmelser om personal och
deras utbildning m. m. Dessa bestämmelser
gäller också personalen vid
barnstugorna.

Säkerligen kommer kommunerna —
oavsett om formella kompetenskrav
uppställs eller inte — att vara angelägna
att få utbildad och kompetent
personal att handha vården av barnen,
om det bara är möjligt att uppbringa
sådan arbetskraft i lämplig omfattning.

När det gäller motionskraven på att
de nu ifrågavarande statsbidragen värdesäkras
på så sätt att bidragen fastställes
till vissa procentsatser av investerings-
och driftskostnader för
barnstugorna, har utskottet skrivit mycket
positivt.

Fru Ekendahl har här alldeles nyss
till kammarens protokoll läst in vad utskottet
sagt. Vi framhåller bl. a. som
angeläget, att stimulanseffekten av det
statliga stödet till daghem och fritidshem
kan upprätthållas. Det är en skrivning
som kommer att innebära att vi gång
efter annan har möjlighet att höja beloppen
så att de behåller sitt reella värde.

Slutligen vill jag uttrycka tillfredsställelse
över att denna viktiga verksamhet,
som barntillsynen utgör, nu
kommer att få ett rejält stöd. Bidraget
från staten kommer sedan det varit i
kraft något år att utgå med 25 miljoner
kronor om året. Detta innebär en
höjning med 20 miljoner kronor, vilket
är en femdubbling av anslaget — bidraget
är för närvarande 5 miljoner kronor.

Det är att hoppas att kommuner och
andra huvudmän kommer att planera
för att snabbt bygga ut barnstugeverksamheten
så att det stora behov av barntillsyn,
som finns och som kan väntas

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

183

bli ännu större till följd av utvecklingen
på arbetsmarknaden, kan tillfredsställas.

Herr talman! Jag ber att med det sagda
få yrka bifall till utskottets förslag.

Fru HOLMBERG (s):

Herr talman! Jag har varit med vid
denna frågas behandling i statsutskottet
och vill här ansluta mig till de synpunkter
utskottets talesman anfört, men härutöver
vill jag också anföra ett par saker.

Jag kan hålla med herr Andersson i
Knäred och herr Källstad när de talar
om familjedaghemmens betydelse. Familjedaghemmen
är ett alternativ, som i
synnerhet på de mindre orterna är en
god lösning på problemet med barntillsynen.
Men man kommer inte ifrån att
familjedaghemsverksamheten kan bedrivas
endast i begränsad omfattning.
På de expanderande orterna där fler och
fler mödrar vill ha och kan erhålla förvärvsarbete,
blir det färre gifta kvinnor
som vill binda sig med tillsyn av barn,
och helt naturligt blir det då mindre
möjligheter till fullgoda familjedaghem.

För vissa barn är familjevård helt säkert
att föredra, nämligen för barn som
behöver särskild och individuell tillsyn.
Men i många fall — i synnerhet
när det gäller barn utan syskon, och de
utgör en mycket stor del — kan det vara
mycket viktigt med kollektiv vård. Den
ena vårdformen utesluter inte den andra,
även om jag tycker att utbyggnaden av
daghemmen nu framstår som det mesi
angelägna.

Den ändring av bidragskonstruktionen
som utskottet förordar i enlighet med
propositionen vill jag ansluta mig till.
I reservation nr 2 b) av fröken Elmén
och herr Källstad yrkas att det i bidragskungörelsen
skall införas en bestämmelse
om formell kompetens för föreståndarinnorna
och även för vissa andra
befattningshavare vid daghem. Utskot -

Stöd till barnstugor m. m.

tet föreslår däremot att driftbidraget
skall utgå utan formella kompetenskrav.
Att man knyter driftbidraget till dessa
krav kan inte i önskvärd utsträckning
stimulera den utbyggnad av barndaghemmen
som vi ändå syftar till, i
synnerhet som vi är medvetna om att vi
under de närmaste åren kommer att ha
knappt om utbildade förskollärare.

I likhet med herr Andersson i Knäred
vill jag understryka att det dispensförfarande
som rekommenderas i reservation
nr 2 b) blir avgjort mera regel än
undantag i en situation då det saknas
förskollärare, och det åsamkar bara huvudmannen
onödiga besvär. Det synes
emellertid angeläget, säger man i utskottsutlåtandet,
att den reella utbildningsstandarden
inte eftersättes och att
kvaliteten på barnstugevården upprätthålles.
Detta är självklart, och både utskottet
och reservanterna är eniga om
att kravet på en fullgod barntillsyn inte
får eftersättas.

Från andra vårdområden som byggts
ut har vi erfarenheter av att det inte har
funnits tillgång till formellt utbildad
personal men att man där i ett nödläge
ändå under en övergångstid har kunnat
få väl kvalificerad personal utan formell
kompetens. Utskottet delar inte reservanternas
uppfattning att statsbidraget
behöver bindas vid vissa preciserade
kompetensvillkor för att få en god
kvalitet på barntillsynen.

De allmänna bestämmelserna om personalen
vid barnavårdsanstalter, de anställdas
utbildning och den tillsyn som
berörda myndigheter tillsammans med
ansvar skänn ande huvudmän utövar, är
efter vad jag förstår en god borgen för
att standarden kommer att upprätthållas.
Trygghet för de barn som skall omhändertagas
medan modern utför en för
samhället nödvändig arbetsinsats är ett
centralt krav, som vi ansvariga aldrig
får ge avkall på.

Herr talman! Jag ber att på samtliga
punkter få yrka bifall till utskottets
hemställan.

184

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor in. m.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Eftersom det är sent
skall jag inskränka mig till en del randanmärkningar.

Utbyggnaden av daghemmen stagnerade
under 1950-talet. Samtidigt ökade
antalet lekskolor i raskt takt. Motionärerna
i denna fråga har menat — och
det fanns också en liten underton av det
i herr Källstads anförande — att det är
regeringens passivitet som är skulden
till stagnationen i daghemsverksamheten.
Det har däremot inte sagts någonting
om ansvaret för ökningen av antalet
lekskolor. I själva verket ligger ansvaret
i båda fallen hos kommunerna.
Det är de som föredragit att anordna lekskolor
framför att inrätta daghem. Statsmakterna
kan bara stimulera verksamheten
med större eller mindre bidrag.
Redan nuvarande statsbidrag är ungefär
tre gånger så stora för daghemmen
som för lekskolorna, men daghemmen
har ändå inte kunnat hävda sig vid jämförelsen
med lekskolorna, vilka har utvecklats
i sin egen snabba takt och har
en inneboende livskraft som endast
tycks hållas tillbaka av bristen på personal.
Vi har alltså ökat statsbidraget
i fjol med 40 procent till förskollärarlöner
vid daghemmen men ändå inte lyckats
få de vidgade möjligheter till heldagsvård
som vi i dag vet skulle behövas.
Därför ligger nu detta förslag om
ytterligare förstärkningar på riksdagens
bord. Det är närmast det starka tryckket
från arbetsmarknaden och de gifta
kvinnornas under de senare åren ökade
benägenhet att ta förvärvsarbete, som
har åstadkommit denna förändring i attityderna
hos både kommunerna och
statsmakterna. Den känsligaste barometern
härvidlag har helt naturligt varit
kvinnornas egna fackliga organisationer,
»konsumenterna av daghemsplatser»,
som fru Ekendahl uttryckte det.
Det är odiskutabelt, att det är Landsorganisationen,
som genom sin alarmsignal
i fjol har den egentliga förtjänsten av
att den allmänna opinionen vaknat i

detta avseende och nu skjuter på utvecklingen.
Regeringen har för sin del
tacksamt noterat den saken och sänder
tillbaka denna »lilla tacksamhetens
tanke» till fru Ekendahl. Vi vill med
föreliggande förslag ge kvinnoopinionen
ett bättre ekonomiskt instrument för
daghemspropaganden inom kommunerna.

Jag vill vidare säga några ord om
statsbidragens realvärde. Utskottet föreslår
nu fasta belopp både i anläggningsoch
driftbidrag. Vi vet att både anläggnings-
och driftkostnader har en benägenhet
att stiga. Vi vet att särskilt byggnadskostnaderna
vill stiga, ibland ofrånkomligt
men ibland också på grund av
ambitioner hos byggherrarna att åstadkomma
det absolut modernaste i fråga
om byggnads- och inredningsstandard.
Statsmakterna måste hålla igen med
skattebetalarnas pengar, och deras politik
måste vara att i stället försöka gynna
rationaliseringsverksamhet, vilken
kan ge förbättringar till samma eller
sänkta kostnader. Om statsbidragen skulle
direkt indexregleras och däremot vara
motståndslöst följa kostnadsutvecklingen
uppåt, blev det inget incitament
till rationaliseringar. Detta gäller även
ehuru i mindre grad driftkostnaderna.
Detta har alltså varit en orsak till att
riksdagen gång på gång avvisat förslag
om procentberäknade statsbidrag till
statsunderstödda verksamheter på detta
område. Ett annat skäl har emellertid
varit, att det skulle bli administrativt
mycket tungrott att omräkna bidragen
för varje budgetår. Det är därför
man föredragit att omräkna bidragen
med längre intervaller. Jag är dock
medveten om att det ibland blivit för
långa sådana intervaller.

Driftbidragens anknytning till lär arlönerna
eller till platsantalet har gjorts
till en fråga om hur man skall bevara
daghemspersonalens kompetens på nuvarande
nivå och motverka eventuella
försämringar. Detta är två olika frågor,
som inte behöver hänga samman. Att

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

185

det föreslagna statsbidraget lösgöres
från förskollärarlönen för att i stället
läggas på platsantalet är en rent teknisk
fråga i den administrativa enkelhetens
intresse. Det innebär däremot
inte, som herr Källstad trodde, att kompetensfordringarna
»slopas». De skall i
princip alltjämt gälla. Nuvarande system
äi emellertid krångligt. Om t. ex. en
barnstuga öppnar eller stänger under
budgetåret, räknas statsbidraget per månad
och utgår endast om behörig eller
dispenserad person upprätthållit tjänsten
mer än halva månaden. Detta krångliga
system finns det inte någon anledning
att behålla, eftersom metoden med
formella kompetenskrav blivit allt sällsyntare
på alla områden. Det innebär
för övrigt en misstro mot kommunerna
— den misstron att kommunerna inte
skulle själva vårda sig om sina barninstitutioners
goda standard och inte vara
angelägna om att ge dem en kompetent
ledning. Jag är helt övertygad om att
detta är eu ogrundad pessimism i fråga
om den kommunala ansvarskänslan och
att riksdagen, som i så stor utsträckning
har aktiva kommunalmän inom sig, ger
mig rätt i denna förmodan.

Så till sist har vi frågan om statsbidrag
till familjedaghemmen. Jag har ingen
anledning att gå närmare in på frågan,
huruvida familjedaghemmen är ett
likvärdigt alternativ till daghemmen eller
inte. Det räcker att säga att familjedaghemmen
behövs som komplement till
småbarnsinstitutionerna. Den enkät
bland mödrar i kön till daghemmen, som
familjeberedningen företog i höstas och
som herr Andersson i Knäred ansåg vara
ett lättvindigt underlag för ståndpunkten
att inte ge familjedaghemmen statsbidrag,
har inte varit avgörande för
ICungl. Maj :ts ställningstagande att inte
införa bidrag för familjedaghemmen.
Hela statsbidragsutvecklingen går mot
en avveckling av särskilda statsbidrag,
där de inte är nödvändiga som stimulansbidrag,
och anslagen sammanförs i
stället till klumpanslag. Att införa ett

Stöd till barnstugor m. m.

nytt bidrag till familjedaghemmen skulle
inte kunna motiveras med denna stimulanssynpunkt,
eftersom familjedaghemmen
inte kostar kommunerna mer
än hälften av daghemmen och kommunerna
alltså rent ekonomiskt tjänar på
att ha familjedaghem i stället för daghem.

Jag skall inte gå in på att — om statsbidrag
införes — en rad villkor måste
sättas upp för hemmen som skulle komma
att åtnjuta statsbidrag. Det skulle
innebära kontroll, inspektion av hemmens
standard, av tillsynstidens längd,
av mathållningen etc., och det skulle bli
fråga om ett betydande administrativt
merarbete.

Jag skall inte säga mycket med anledning
av vad fröken Wetterström yttrade
om förvärvsavdragets betydelse för kvinnornas
valfrihet i ena eller andra avseendet.
Men jag har mycket svårt att
dela fröken Wetterströms uppfattning.
De förvärvsavdrag »med de verkliga
kostnaderna för barnens tillsyn», som
högerreservanterna önskar, skulle komma
att variera rätt avsevärt, beroende
på om barnen placeras i daghem, i familjedaghem
eller om särskild barnflicka
anställes. Den mycket stora inkomsttagaren
får kanske i skattevinst 75 procent
av sitt kostnadsutlägg, medan den
mer behövande familjen med små inkomster
och en skattesats på kanske
20—25 procent får betala så mycket mer
av kostnaden för barnens tillsyn själv.
Jag kan inte se någon rättvis valfrihet
i ett sådant system.

Kvinnans valfrihet förutsätter att man
vidgar samhällets service till familjerna
på många områden. Service kan inte utportioneras
i absolut lika kvantiteter •—
för några blir det alltid fråga om en
viss subventionering. Men individens
valfrihet är ett större värde än vad som
kan taxeras direkt i form av statsbidrag.
Det är det centrala för den reformgiv,
som utbyggnaden av barninstitutionerna
innebär.

186

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

Fröken WETTERSTRÖM (h):

Herr talman! Det bereder mig en
glädje att på en punkt helhjärtat kunna
instämma med statsrådet Lindström.
Det gäller hennes yttrande att det är angeläget
att vi bör hålla igen med skattebetalarnas
pengar. Yttrandet fälldes i anslutning
till den motion, som fru Ekendahl
avlämnat, i vilken det föreslagits
att man procentuellt skulle anknyta
statsbidragen till de faktiska kostnaderna.
På denna punkt delar jag helt och
fullt statsrådets uppfattning.

När det gäller kompetenskraven säger
fru Lindström att den frågan inte hör
ihop med statsbidragen. Kompetenskraven,
så tror jag orden föll, kommer för
den skull inte att slopas utan skall i
princip bibehållas. Ja, det vore glädjande
om det ligger så till. Man har dock
från olika håll under debatten åberopat
stadgan för barnavårdsanstalterna. Jag
har läst igenom den, men den är som
påpekats tidigare, verkligen så allmänt
hållen, att jag inte finner att man kan
utläsa några verkliga fordringar på kompetens
ur den.

Statsrådet Lindström låter samtidigt
förstå att föreskrift om kompetenskrav
skulle innebära en viss misstro mot
kommunerna. Jag skulle emellertid i
detta sammanhang vilja åberopa vad
socialstyrelsen skrivit i sitt remissvar:
»Styrelsens direkta praktiska erfarenheter
vid statsbidragsgivningen och kontakterna
med kommunerna och andra
huvudmän visar, att enighet ingalunda
råder om önskvärdheten av utbildad och
kompetent personal på daghem. Tvärtom
framför huvudmännen i stor utsträckning
den uppfattningen att det
räcker med en föreståndare med föreskriven
utbildning och att det för övriga
anställda inte erfordras särskild utbildning.
»

Jag har fäst mig vid detta uttalande,
som kommer från den myndighet som
väl känner till hur förhållandena är.
Detta med kompetenskrav måste alltså
vara något för socialstyrelsen så vä -

sentligt, att man inte vill göra avkall på
det. Då vi helt delar den uppfattningen
är det anledningen till att vi från
vårt håll velat knyta statsbidragen, som
nu är förhållandet, till anställda med
kompetens.

Jag skall inte heller nu ta upp någon
debatt om förvärvsavdragen, statsrådet
Lindström, men jag måste, helt kortfattat
bemöta vad statsrådet sade om att de
verkliga kostnaderna varierar och att
om förvärvsavdrag medgavs till fulla beloppet
skulle detta komma att medföra
orättvisor. Som sagts så oändligt många
gånger från vårt håll är ju det förhållandet
i och för sig inte märkligare än
när det gäller ortsavdragen, avdrag som
vi får göra på våra skattsedlar för resekostnader,
för böcker eller vad det kan
vara. Progressiviteten i beskattningen
medför ju variationer. Låt mig ta ett
exempel för att belysa hur mycket mer
en hög inkomsttagare måste tjäna än
eu person med lägre inkomst för att
kunna förvärva samma vara.

Om en person har så hög marginalskatt
som 65 procent och skall köpa en
vara för låt mig säga 35 kronor, måste
vederbörande först förtjäna 100 kronor.
Därifrån avgår 65 kronor i skatt. Kvar
är 35 kronor att köpa varan för. Men
om en person med en skatt på 25 procent
skall köpa samma vara —• den kostar
alltså 35 kronor — behöver han bara
förtjäna 48 kronor. Skatten blir 12 kronor
och han har 36 kronor kvar.

Jag förstår alltså inte hur man kan
säga att dessa förvärvsavdrag leder till
orättvisor.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 1 a) av herr
Virgin m. fl.; samt 3:o) bifall till reservationen
1 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

187

Källstad begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Jämväl beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Källstad
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen angående
mom. I) i statsutskottets utlåtande
nr 88 antager reservationen 1 a) av
herr Virgin m. fl., röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 1 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för nej-propositionen.
Fröken Wetterström begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 38 ja och 72 nej, varjämte 102 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. I) i
utskottets utlåtande nr 88, röstar

.Ta;

Stöd till barnstugor m. m.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Källstad begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 105 ja och 76 nej,
varjämte 31 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 2 a) av
herr Virgin m. fl.; samt 3:o) bifall till
reservationen 2 b) av fröken Elmén och
herr Källstad; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Källstad begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Jämväl beträffande
kontrapropositionen begärde dock herr
Källstad votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående mom. II) i statsutskottets utlåtande
nr 88 antager reservationen
2 a) av herr Virgin m. fl., röstar

Ja;

188

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Stöd till barnstugor m. m.

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 2 b) av fröken Elmén och
herr Källstad.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 38 ja och 37 nej,
varjämte 136 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. II) i
utskottets utlåtande nr 88, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2 a) av herr Virgin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Wetterström begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 151 ja och 40 nej,
varjämte 21 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 111

Herr talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 3 a) av herr
Virgin in. fl.; samt 3:o) bifall till reservationen
3 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Fröken
Wetterström begärde likväl votering, i
anledning varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets mening
för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Källstad votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen angående
mom. III) i statsutskottets utlåtande
nr 88 antager reservationen 3 a)
av herr Virgin m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 3 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 44 ja och 70 nej,
varjämte 98 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

Nr 22

189

varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. III) i
utskottets utlåtande nr 88, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
3 b) av herr Axel Johannes
Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Källstad begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 115 ja och 60 nej, varjämte
37 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. IV och V

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1963/64 till universitetssjukhusen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 90, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående försäljning av viss
allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

Stöd till barnstugor m. m.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan upptagna
ärenden till kammarens sammanträde
fredagen den 17 innevarande maj.

§ 12

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att statsutskottets utlåtande
nr 110 skulle uppföras närmast efter
statsutskottets utlåtande nr 95 bland två
gånger bordlagda ärenden på morgondagens
föredragningslista.

§ 13

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1963 den 15 maj sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt §§70
och 71 riksdagsordningen utse dels riksdagens
fullmäktige i riksbanken för valperioden
1963—1966 efter herrar R. V.
Persson och P. V. Åsbrink, vilka voro i
tur att avgå, jämte två suppleanter, dels
en suppleant för återstående delen av
valperioden 1962—1965 efter herr Gösta
Tore Edvin Bengtsson, som avsagt sig
uppdraget att vara suppleant för den
förut av riksdagen valde fullmäktigen i
riksbanken, herr Karl Emil Ahlkvist;
och befunnos efter valens slut ha blivit
utsedda till

fullmäktige

för valperioden 1963—1966:

herr Persson, Ragnar Valdemar,
ledamot av första
kammaren ...... med 48 röster,

herr Åsbrink, Per Valfrid,
riksbankschef .... med 48 röster;

suppleant för herr Persson, It. V..-

herr Bengtsson, Gösta Tore Edvin,
ledamot av andra
kammaren ...... med 48 röster;

190

Nr 22

Onsdagen den 15 maj 1963 em.

suppleant för herr Åsbrink, P. V.:

herr Vilhelmsson, Edvard Emanuel,
sekreterare ...... med 48 röster;

suppleant för herr Ahlkvist, K. E.:

för återstående delen av valperioden
1962—1965:

herr Nilsson, Elis Birger,
ledamot av andra
kammaren ...... med 46 röster.

Olof Nilsson Oscar Malmborg

Gustaf Elofsson Carl Eskilsson

År 1963 den 15 maj sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt §§ 70
och 71 riksdagsordningen utse riksdagens
fullmäktige i riksgäldskontoret för
valperioden 1963—1966 efter herrar A.
W. Strand och K. T. Fredriksson, vilka
voro i tur att avgå, jämte två suppleanter;
och befunnos efter valets slut hava
blivit utsedda till

fullmäktige

för valperioden 1963—1966:
herr Strand, Axel Wilhelm,
förste vice talman i
första kammaren . med 47 röster,
herr Fredriksson, Karl Torsten,
ledamot av andra
kammaren ...... med 47 röster;

suppleant för herr Strand, A. W.:

herr Nilsson, Ernst Hjalmar,
ledamot av första
kammaren ...... med 47 röster;

suppleant för herr Fredriksson, K. T.:

fru Holmqvist, Anna Mary Sylvia,
ledamot av andra
kammaren ...... med 47 röster.

Olof Nilsson Oscar Malmborg

Gustaf Elofsson Carl Eskilsson

År 1963 den 15 maj sammanträdde de
valmän, som av kamrarna fått i uppdrag

att utse fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, för anställande av val
av en ledamot i styrelsen för riksdagsbiblioteket
under återstående delen av
valperioden 1961—1965 efter herr A. H.
Munktell, som avlidit, jämte en suppleant;
och utsågs härvid till

ledamot:

herr Braconier, Jean,
ledamot av andra
kammaren ...... med 47 röster;

suppleant:

herr Gustafsson, Gustaf Einar,
ledamot av andra
kammaren ...... med 47 röster.

Olof Nilsson Oscar Malmborg

Gustaf Elofsson Carl Eskilsson

Protokollen lades till handlingarna;
och skulle riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om dessa val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnanden för de
valda, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om de verkställda valen.

§ 14

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 210, till Konungen i anledning av
dels Kungl. Maj:ts proposition angående
övergång till högertrafik, i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, dels
ock i ämnet väckta motioner.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 1.49 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 63
312792