Nr 20 FÖRSTA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:20)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 20 FÖRSTA KAMMAREN 1964

24—28 april

Debatter m. m.

Fredagen den 24 april Sid.

Minnesord över herr Lindahl ................................ 5

Svar på interpellation av herr Källqvist om förbättrade studie- och
arbetsbetingelser vid konsthögskolan, m. m................. 6

Stat för försvarets fastighetsfond......... 9

Anslag under åttonde huvudtiteln till högre utbildning och forskning: Om

inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet,

m. .................................................... ®

Om inrättande vid Lunds universitet av en professur i embryologi
och missbildningslära, m. m........................... 25

Om inrättande vid Stockholms universitet av en preceptur i internationell
politik, m. m................................. 29

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet.
................................................ 31

Utbildningsorganisationen vid konsthögskolan................ 32

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m......... 33

Värderingen av varulager vid beskattningen.................... 42

Allmänna riktlinjer för skattepolitiken ........ 46

Anslag under tredje huvudtiteln till internationell biståndsverksamhet: Internationell

biståndsverksamhet ................. 47

Förenta Nationernas Särskilda fond ........................ 68

Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) .................... 69

Nämnden för internationellt bistånd (NIB) 69

1 Första kammarens protokoll 196i. Nr 20

Nr 20

Innehåll

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Skärman ang. ämnet teckning i grundskolans högstadium
... A............ 74

av herr Sundin ang. de allmänna barnbidragens ekonomiskt utjämnande
effekt .................................... 74

av herr Dahlén ang. tryckning av den parlamentariska kommissionens
rapport i Wennerströmaffären .................... 74

av herr Åkerlund ang. svar å förut framställd interpellation .... 74

Tisdagen den 28 april

Svar på frågor:

av herr Sundin ang. de allmänna barnbidragens ekonomiskt utjämnande
effekt ................................... 77

av herr Dahlén ang. tryckning av den parlamentariska kommissionens
rapport i Wennerströmaffären ................... 7g

av herr Skärman om översiktlig planering rörande främst kusttrakternas
användning för fritidsbebyggelse eller industri .. 79

av herr Skärman ang. ämnet teckning i grundskolans högsta dium

................................................... 80

av herr Åkerlund ang. svar å förut framställd interpellation .... 82

Anslag under åttonde huvudtiteln till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m.:

Utbildning av ungdomsledare .............................. 84

Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet .................... 87

Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet .... 90

Om viss utredning rörande oljehandeln, m. m................... 100

Almanacksprivilegiet .................................... H0

Jakten på rådjur ........................................ H2

Interpellation av herr Åkerlund ang. sammanslagningen till kommunblock
....... 445

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 24 april

Val av ledamöter och suppleanter i särskilda utskottet.......... 5

Statsutskottets utlåtande nr 54, ang. stat för försvarets fastighets fond

............................................ g

nr 55, ang. anslag till högre utbildning och forskning........ 9

nr 56, ang. avtal med Stockholms stad rörande vissa markbyten
m- m................................................... 33

Innehåll

Nr 20

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 32, om restitution av skatt på
bensin för motorsågar, m. m................................. 33

— nr 34, ang. rätten till avdrag för kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning
........................................ 42

— nr 40, ang. värderingen av varulager vid beskattningen ...... 42

— nr 41, ang. allmänna riktlinjer för skattepolitiken............ 46

Statsutskottets utlåtande nr 53, ang. anslag till Internationell biståndsverksamhet
........................................ 47

Tisdagen den 28 april

Statsutskottets utlåtande nr 57, ang. lån till Svenska vanförevårdens
centralkommitté för vissa byggnadsarbeten .................. 83

— nr 58, ang. anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. .............................................. 33

— nr 59, ang. fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag 83

— nr 60, ang vissa anslag till civilförsvaret m. m............... 83

_ nr 61, ang. försäljning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna

fastigheter .............................................. 34

— nr 62, ang. anslag till frivilligt folkbildningsarbete, ungdomsverksamhet
m. .......................................... 34

— memorial nr 63, ang. gemensam votering i fråga om anslag till

Utställningar av svensk konst i utlandet.................... 100

Bankoutskottets utlåtande nr 25, ang. val av huvudmän i sparbank 100

— nr 26, om viss utredning rörande oljehandeln, m. m........... 100

Första lagutskottets utlåtande nr 22, ang. ändrade beräkningsgrunder
för löneavdrag vid arrest och disciplinbot .............. 109

— nr 23, ang. förslag till lag om behandling i fångvårdsanstalt . 109

Andra lagutskottets utlåtande nr 43, om införande i arbetarskyddslagen
av bestämmelser om minimitemperatur för arbetslokal .. 109

__ nr 44, om översyn av bestämmelserna rörande utfärdande av

recept .................................................. 410

— nr 45, ang. märkningen av läkemedel........................ 110

— nr 46, ang. almanacksprivilegiet .......................... 110

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26, om viss skärpning av förbudet
mot användande av otillåtna jaktmetoder.................... 112

— nr 27, ang. stängselskyldigheten för järnväg ................ 112

— nr 28, ang. jakten på rådjur...........................112

— nr 29, ang. bostadsförhållandena i Sverige för i utlandet tjänstgörande
svenska medborgare.............................. 114

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21, om kompensation
till kommuner med fritidsbebyggelse ........................ 114

— nr 22, om ersättning av statsmedel för skada på kommunal

egendom ................................................ H4

DS iA

•'' '' *'';e tn<* ££ jut vh /.‘Joi )_><!. t**• -ifiiagftiuilr/r»?!

• • ...... . . .fa .iir ■fii ~i"-; ni/n-jd ‘

*><«'' ''••*« J>!

/it !■> .

V Mi .''itioicf.o (>• v ■ )• .Ui‘\,}V /t >Ji;_->■/ ,u-u (Vi

; . ... <■■ ■■ ;, ■ .<

. • , i : .!»;•«•. i. V/

i'';!;-.»:.

ij-s.ju U;>1 ;T

Av.-tmwryfinht,:-i till -.V* 7«**lw!fehiUu''Ä!-:-U..i.‘ir-!!

■ds. )i!;‘ j i r.i-ziy'' 153 :; i-r.-| • ij;;

•> (i: : .■

"it!’

i’

■ V- ■ 1WO *- ■ ■ ■ . • Ii!f) ■;! :

... - ,

‘ <>t iiiavii ; VII ii. ; ./.<* ff ■

. .1 ''t • .!d'')f,ri•;<■{''.liiv i,‘. . ■

<J ■ !

•.. \ ri nnn

4c/: :4 ! j .''!• j no

i--,nr

■ ■ ■ '' ■

■ vu i VÄ: ■■■7..

j ii.i-. ii- ■ ''..vi \?r.t -.i;c . > ;

■<■ r,;-. ,’)C rasf>P‘;‘iU5:i ;■:■;]!•, 4-'' s.i .,;i ■>-;T
_n:!i:so v« i " 1 :i . },

■ • ! • •!>,;*; rf ■■ <■ .......

i - r: ''i-c.Uif . i, i ;-i 0''_‘

W J‘: ...... ; i- ij .(HfVifc.

, in • ,)

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Fredagen den 24 april

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Herr TALMANNEN yttrade:

I dag på morgonen nådde oss budet
att ledamoten av denna kammare Lars
Lindahl, Laxå, avlidit. Lars Lindahl representerade
Örebro län i andra kammaren
åren 1937—1950 och har tillhört
första kammaren från och med år 1951.
Sammanlagt har han bevistat 31 riksdagar.
Tredje lagutskottet har han tillhört
sedan år 1951.

I sin hembygdskommun Laxå har han
under många år varit den ledande kraften.
Han tillhörde kommunalfullmäktige
sedan 1920 och var bl. a. sedan år
1944 ordförande i kommunalnämnden.

Även inom Örebro läns landsting har
han varit mycket verksam; bland annat
under de senare åren som ordförande
i förvaltningsutskottet och andra centrala
förvaltningsorgan.

Här i riksdagen har vi lärt oss uppskatta
honom som en god arbetskamrat
och medarbetare. Personligen har jag
betraktat honom som en mycket god
vän.

Vi lyser frid över hans minne.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

Företogos val av tio ledamöter och
tio suppleanter i det särskilda utskott,
kamrarna beslutat tillsätta.

Beträffande dessa val begärdes ordet
av herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

För vartdera av de två val som skall
förrättas vid detta plenum ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken
godkänts av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen. Var -

dera listan upptar namn på så många
personer som det ifrågavarande valet
avser.

Sedan herr förste vice talmannen avlämnat
ifrågavarande listor, båda försedda
med partibeteckningen »Den gemensamma
listan», och desamma blivit
var för sig av herr talmannen upplästa
och av kammaren godkända, befanns,
att följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits å respektive
listor, utsetts till

ledamöter i särskilda utskottet:
herr Näsström
» Bergman
fru Hamrin-Thorell
fröken Ljungberg
» Ranmark
herr Larsson, Lars
» Larsson, Thorsten
» Wärnberg
» Stefanson
» Jacobsson, Gösta

suppleanter i särskilda utskottet:
herr Hedström
» Johansson, Tage
» Hilding
» Wallmark
» Palm
» Hjorth
» Carlsson, Eric

» Jansson, Paul

» Skärman
» Holmberg

Justerades protokollet för den 17 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda fram -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om förbättrade studie- och arbetsbetingelser vid konsthögskolan, m. m

ställningar rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 147, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

148, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående förstatligande av
Vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik m. m.;

nr 149, i anledning av Kungl. Majrts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Statistiska centralbyrån
: Centralt företagsregister m. m. och
till Bidrag till skattetyngda kommuner,
in. m. jämte vissa motioner;

nr 150, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av institut
för verkstadsteknisk forskning;

nr 151, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående nybyggnad för
Chalmers provningsanstalt, m. m.; och
nr 152, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till ersättning i anledning
av nedläggning av viss tullstation.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 136, i anledning av dels Kungl.
Majrts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester, m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner;

nr 139, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag; nr

140, i anledning av väckta motioner
om förbättring av folkpensionärernas
ställning inom sjukförsäkringen;
och

nr 141, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen
den 20 juni 1935 (nr 395) om
kontroll över tillverkningen av krigsmateriel
m. m.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 145, i anledning av väckta motioner
beträffande alkohollagstiftningen;
samt

nr 146, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Island för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Om förbättrade studie- och arbetsbetingelser
vid konsthögskolan, m. m.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
EDENMAN, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Källqvists den 11 mars framställda interpellation
om förbättrade studie- och
arbetsbetingelser vid konsthögskolan,
m. m., erhöll ordet och yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Källqvist frågat huruvida jag är
beredd att medverka till att studie- och
arbetsbetingelserna vid konsthögskolan
snarast möjligt förbättras, i första hand
genom att lokal-, material- och verktygsbristen
vid högskolan bringas att
upphöra och att den högre konstundervisningen
i övrigt erhåller bättre villkor.

Den högre utbildningen på bildkonstens
och arkitekturens område utgör en
viktig del av det utbildningsfält, där staten
genom sin nya kulturpolitik under
de senaste åren tagit avgörande initiativ.
I likhet med vad som nu senast
gjorts för skådespelarutbildningen i
landet bör även konstnärsutbildningen

Fredagen den 24 april 1964 Nr 20 7

Om förbättrade studie- och arbetsbetingelser vid konsthögskolan, m. m.

i stort sett var ganska motiverat, även

få ökat stöd. Redan har i årets statsverksproposition
ökade medel föreslagits
för bl. a. fri materiel åt eleverna
vid konsthögskolan. Skolan har även
fått särskilt anslag över lotterimedelsfonden
för en förbättrad pedagogisk
verksamhet. Påtagliga brister vidlåder
otvivelaktigt konsthögskolans lokaler,
med undervisningslokalerna fördelade
på provisoriska utrymmen på Skeppsholmen
och på utrymmen i de gamla
akademilokalerna på Fredsgatan. Konsthögskolans
slutliga förläggning till
Skeppsholmen kommer emellertid att
ta flera år i anspråk och är beroende
av den tid som åtgår för flottstationens
bortflyttning från Skeppsholmen. Redan
i höst kan dock konsthögskolans
avdelning för arkitektur flytta från
Fredsgatan till sjökarteverkets lokaler
på Skeppsholmen, vilket innebär en förbättring
av lokalsituationen. Vidare
diskuteras möjligheterna att för de
större ateljéerna vid målarskolan skapa
utrymme på Skeppsholmen. Vad jag nu
anfört visar, att väsentliga om än ännu
ej tillräckliga förbättringar gjorts och
görs för den högre konstutbildningen i
landet.

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet framför
jag mitt tack för svaret, som ju innehöll
ett erkännande av de förhållanden
som jag påtalat samt även ett löfte
om vissa förbättringar.

Denna fråga har ju akutaliserats bl. a.
genom en allmän debatt som väl hade
till anledning en i bokform utkommen
redogörelse för förhållandena dels vid
Fredsgatan och dels ute på Skeppsholmen.
När man läste denna framställning
fick man kanske först ett intryck
av att det var något av ungdomlig överdrift
i den, både då det gäller saken
och kanske ännu mera i fråga om ordvalet.
Men när man sedan tar litet närmare
del av förhållandena så som de
gestaltar sig måste man medge att det

om man formellt sett skulle kunnat
framföra det på ett annat sätt.

Jag har nämligen tittat litet närmare
på lokalerna på Skeppsholmen, eftersom
jag tyckte det var nödvändigt att
på ort och ställe göra sig förtrogen med
förhållandena, så att man inte talar om
något som man inte vet något om. Jag
måste säga att jag fick ett starkt intryck
av att det rådde mycket svåra
förhållanden där ute. Där fanns en rätt
stor ateljé. I den skulle flera personer arbeta.
Det var stora saker som var på väg.

I den ateljén förvarade man dessutom
allt material. Där låg höga travar och
säckar med material, och dessutom fick
man där förvara de arbeten som man
ställt undan och som var färdiga. Det
var stor brist på lagringsmöjligheter,
och detta inverkade givetvis på förhållandena
vid ateljén. I en liten ateljé
arbetade ensam en elev, som var där
på fjärde året. Men han var föga ensam
i ateljén, ty han hade en hel del
verk som han själv höll på med, och
dessutom hade han en del material.
Det var nästan så att man hade ett intryck
av att det trängde sig in i ateljén.

Givetvis kommer detta att inverka på
elevernas möjligheter att arbeta. Man
fick det intrycket att någon ro kan de
väl knappast räkna med att kunna få
därute.

En annan sak som man nog i detta
sammanhang måste titta litet närmare
på är den tillgång på material som
finns och ävenså verktyg. Jag har
nämnt det i min interpellation. Givetvis
bör en konsthögskola också ge möjlighet
till en viss forskning — man måste
kalla det så. Man försöker därute att ta
vara på nya material. Bl. a. har man
gjort en del försök med plast, och där
har man vunnit en viss erfarenhet. Man
tror att även detta material har möjlighet
att ges en viss konstnärlig utformning,
och dessutom är det ytterst billigt
att använda. Jag såg på en del verk
man höll på med, och jag blev ganska
imponerad över resultaten.

ö Nr 20 Fredagen den 24 april 1964

Om forbattrade studie- och arbetsbetingelser vid konsthögskolan, m. m

Så går jag då över till svaret. Det innehöll
som jag nyss nämnde ett erkännande
av att det råder svåra förhållanden,
och jag själv anser att det är på
det sättet. Men jag måste dock säga att
när jag fick höra de möjligheter som
ecklesiastikministern här redovisade
för att kunna åstadkomma litet förbättringar,
blev jag ganska pessimistisk. I
höst, står det här i svaret, skall konsthögskolans
avdelning för arkitektur
flytta från Fredsgatan till Skeppsholmen,
och just detta förhållande oroar
mig» ty på det sättet kommer ju de lokala
möjligheterna ute på Skeppsholmen
att ytterligare belastas. Jag tror
inte man där har funnit några nya lokaler,
där eleverna vid denna avdelning
kan finna tillräckligt goda förutsättningar
för sina studier. Man har ju diskuterat
olika möjligheter därute. Att
flytta ut avdelningen till Skeppsholmen
innebär alltså i viss män en försämring
av de möjligheter som finns där ute. Givet
är att det ute på Skeppsholmen finns
byggnader som — om de kunde frigöras
—- vore lämpliga för de olika behov
som konsthögskolan har i fråga om
verkstäder och i fråga om ateljéer. Man
fick det intrycket därute att man snabbast
möjligt måste göra upp en plan
för utbyggnad av konsthögskolan, och
enligt vad jag kan förstå måste planen
sikta på att få en nybyggnad till stånd.
Nu är det, som ecklesiastikministern säger,
givetvis svårt att kunna börja med
den, ty det är en hel del saker som
då måste flyttas från Skeppsholmen.
När man gör upp denna plan är det alldeles
nödvändigt att man dock innan
man kan börja bygga en ny skola försöker
ordna de provisorier som är möjliga.
Man löper då givetvis risken att
dessa provisorier försinkar möjligheterna
till en ny byggnad, men man
måste ändå lösa det som är aktuellt.
Jag har ett intryck av att både elever
och lärare gör det bästa möjliga av de
förhållanden som råder.

När man gör upp denna plan är det
väl nödvändigt att det bedrives ett

samarbete mellan dem som projekterar
och att man även får till stånd ett samarbete
mellan lärare och elever. På det
stadium och i fråga om den kategori
elever det här gäller har man mycket
stora förutsättningar att få till stånd
ett sammarbete. Elever och lärare sysslar
ju med konst, och just detta förhållande
är en tillgång då man syftar till
ett samarbete. Det är väl högst få högskolor
där man har så stora förutsättningar
för ett samarbete som här är
fallet. Elever och lärare är bekanta
med varandra, och de umgås på ett speciellt
sätt. Man kan knappast heller
konstatera någon skillnad dem emellan
i viljan att skapa goda förutsättningar
för ett samarbete.

Jag tackar ecklesiastikministern för
svaret och för de möjligheter till förbättrade
förhållanden som han redovisat.
Om jag till sist skulle tillåta mig en
mycket from önskan skulle denna gälla
att ecklesiastikministern i det vackra
vårvädret tar en promenad till Skeppsholmen
för att själv bese förhållandena
där — det är möjligt att ecklesiastikministern
redan har varit där. Jag
skulle tro att det intryck som jag har
fått och det intryck som ecklesiastikministern
kommer att få blir samstämmiga,
och därmed skulle det kanske
bli möjligt att något snabbare få till
stånd bättre förhållanden.

Jag ber alt åter få tacka så mycket
för svaret.

Herr statsrådet ED ENMAN:

Herr talman! Bara en kommentar. Anledningen
till att lokalfrågan är så pass
besvärlig att lösa för vår konsthögskola
är ju de egendomliga äganderättsförhållanden
som tidigare har rått beträffande
byggnaden på Fredsgatan. Sedan
några år är ju detta problem ur världen
genom att det gamla palatset där är —
som det heter — inbokat i byggnadsstyrelsens
fastighetsfond. Därmed kan
byggnaden kontinuerligt bli föremål för
reparationer, men på lång sikt löser inte

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Ang. stat för försvarets fastighetsfond
Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

detta något problem. Förklaringen till
att så litet hänt på detta område är alltså
att staten förut inte haft ansvaret
för byggnaden.

Jag har också, herr Källqvist, flera
gånger varit på Skeppsholmen. Där
finns faktiskt en plan för konsthögskolan.
Det är avsikten att bygga en ny
konsthögskola på det gamla varvsområdet.
Byggnadsstyrelsen räknar härmed,
och det gör också Skeppsholmsutredningen.
Emellertid sitter vi på kultursektorn
fast i avvaktan på att marinen
lämnar Skeppsholmen, vilket, tyvärr,
kommer att gå långsammare än vi
hade beräknat. Någon ändring i planen
föreligger däremot inte.

I avvaktan på den slutliga lösningen
av konsthögskolans lokalfråga genom
förläggning till Skeppsholmen får man
dra sig fram med provisorier. Det provisorium
som kommer till stånd i höst
genom inflyttning i sjökarteverkets lokaler
är enligt min uppfattning ändå
en ganska acceptabel lösning.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. stat för försvarets fastighetsfond

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 54, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till stat
för försvarets fastighetsfond för budgetåret
1964/65 jämte i ämnet väckt motion.

Sedan utskottets hemställan föredragits,
anförde:

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag kan på denna punkt
fatta mig mycket kort och bara hänvisa
till vad jag beträffande kasernupprustningarna
anförde i förra onsdagens försvarsdebatt.
Nu vill jag därför bara
understryka att den långtidsplan statsutskottet
efterlyser bör för att undvika
felinvesteringar även innefatta en ut -

redning om den för framtiden lämpligaste
organisationen av fredsutbildningen
vid krigsmakten.

Jag har, herr talman, intet annat yrkande
än om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 55, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret
1964/65 till högre utbildning och
forskning jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Om inrättande av vissa professurer vid
Uppsala universitet, m. m.

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
1 föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för
Uppsala universitet, som föranleddes av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för
den 3 januari 1964 anfört, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat
för Uppsala universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1964/65, dels ock till Uppsala
universitet: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
36 870 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Edström (1:149) och den andra
inom andra kammaren av herr von
Friesen (11:197),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fröken Ljungberg och herr Hiibinette

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.
(1:276) samt den andra inom andra
kammaren av herr Nordstrandh m. fl.

(II: 332),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Hilding (1:322) och den andra
inom andra kammaren av herr Tobé
m. fl. (II: 340),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
av fröken Ljungberg m. fl. (I: 362) och
den andra inom andra kammaren av
herr Anners m. fl. (11:478),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Wallmark och Ferdinand Nilsson
(I: 363) samt den andra inom andra
kammaren av herr Anners m. fl. (II:
477),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
av herrar Hilding och Nils Hansson (I:
398) samt den andra inom andra kammaren
av herrar Tobé och Hyltander
(11:431),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Holmberg och Kaijser (1:400)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Anners m. fl. (II: 464),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Hubinette m.fl. (1:401) och den
andra inom andra kammaren av herr
Anners m. fl. (11:476),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m.fl. (1:408) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m.fl. (II: 542),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Hultell och herr Kaijser (1:486)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Edlund (11:573),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m.fl. (1:492) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 605),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Svanström (1:499) samt den andra
inom andra kammaren av herrar
Fålldin och Boo (II: 577),

dels en inom andra kammaren av fru
Johansson m. fl. väckt motion (II: 133),

dels en inom andra kammaren av
herr Fröding m. fl. väckt motion (II:
200),

dels en inom andra kammaren av
herr Lundberg m. fl. väckt motion (II:
325),

dels en inom andra kammaren av
herrar Mattsson och Dahlgren väckt
motion (11:328),

dels en inom andra kammaren av
herrar Antonsson och Dahlgren väckt
motion (11:566),

dels en inom andra kammaren av
herrar Björkman och Anners väckt motion
(11:568),

dels ock en inom andra kammaren
av herr Ohlin m. fl. väckt motion (II:
603).

I motionerna I: 149 och II: 197 hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om 1. en
skyndsam utredning om inrättande av
en professur i invärtesmedicin, särskilt
invärtesmedicinsk allergologi, och om
framläggande av det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning samt
2. en allsidig utredning rörande den
hittillsvarande utvecklingen av de resurser
för forskning och undervisning,
som funnes i Sverige på allergologiens
område och om de riktlinjer den fortsatta
utvecklingen på detta område borde
följa.

I motionerna 1:362 och 11:478 hade
anhållits, såvitt bär vore i fråga, att
riksdagen måtte besluta, att den år 1938
beslutade professuren i internationell
rätt vid Uppsala universitet skulle uppföras
på stat från och med budgetåret
1964/65.

I motionerna I: 398 och II: 431 hade
yrkats, att riksdagen skulle i skrivelse

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

till Kungl. Maj:t begära förslag till nästa
års riksdag rörande en fast organisation
av ledningen av idrott och fysisk
fostran vid universitet och högskolor
med utgångspunkt ifrån att minst två
idrottsinstruktörer borde finnas att tillgå
på varje studieort, en för manliga
och en för kvinnliga studenter.

I motionerna 1:400 och 11:464 hade
föreslagits, såvitt här vore i fråga, att
riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj:t 1. hemställa om förslag om inrättande
av en professur i kriminologi vid
vartdera av universiteten i Uppsala och
Lund, samt 2. anhålla om utredning av
utbyggnaden på längre sikt av den kriminologiska
forskningen och undervisningen
jämte därmed sammanhängande
problem beträffande forskarrekryteringen.

I motionerna 1:401 och 11:476 hade
hemställts, att riksdagen måtte a) bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för
Uppsala universitet, som föranleddes av
ett bifall till universitetskanslerns förslag
beträffande tjänsterna vid limnologiska
institutionen; b) godkänna en
därav följande höjning av avlöningsstaten
för Uppsala universitet, utöver vad
Kungl. Maj:t äskat, med 87 200 kronor;

c) besluta, att följande tjänster skulle
inrättas vid limnologiska institutionen
vid Uppsala universitet från och med
budgetåret 1965/66, nämligen 1) en laboratur
i Bo 1 i tillämpad limnologi
(tillika föreståndare för avdelningen
för vattenvårdsfrågor), 2) en tjänst som
forskarassistent i Ae 21, föreståndare
för vattenkemiska avdelningen, 3) en
tjänst som forskarassistent i Ae 21, föreståndare
för bakteriologiska avdelningen,
4) en tjänst som forskningsingenjör
i Ae 21, föreståndare för radioaktiva avdelningen;
d) i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om skyndsam utredning
av åtgärder för att förstärka de
personella och tekniska resurserna vid
limnologiska institutionen i Lund.

I motionerna 1:408 och 11:542 hade
anhållits, med hänvisning till den i de
likalydande motionerna 1:451 och II:
541 anförda motiveringen, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära skyndsam utredning och förslag
rörande inriittande av professurer i geriatrik.

I motionen II: 133 hade yrkats, att
riksdagen skulle besluta att hos Kungl.
Maj:t anhålla om utarbetande snarast
möjligt av förslag till anordnande av
forskning i geriatrik genom inrättandet
av en professur i nämnda ämne vid någon
av rikets medicinska högskolor.

I motionen 11:325 hade föreslagits,
att riksdagen skulle besluta, att en professur
i anestesiologi med docent Martin
Holmdahl som förste innehavare
skulle inrättas vid Uppsala universitet.

I motionen 11:566 hade hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om inrättande av
en professur i geriatrik.

I motionen II: 603 hade anhållits, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om förslag till nästa
års riksdag om en förstärkning av elektronikens
ställning vid universiteten.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 362 och II: 478, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t snarast, helst till 1965 års riksdag,
måtte framlägga förslag om slutligt
inrättande av en professur i internationell
rätt vid universitetet i Uppsala;

II. att motionen 11:325, i vad den
avsåge inrättande från och med den 1
juli 1964 av en professur i anestesiologi
med docenten M. Holmdahl som förste
innehavare, icke måtte bifallas av riksdagen; III.

att motionerna I: 401 och II: 476,
i vad de avsåge en förstärkning av personalen
vid limnologiska institutionen

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

vid universitetet i Uppsala från och
med den 1 juli 1964 samt principbeslut
om en ytterligare personalförstärkning
från och med den 1 juli 1965, icke måtte
bifallas av riksdagen;

IV. att motionen II: 328 om inrättande
snarast möjligt av en laboratur i
tillämpad limnologi vid limnologiska
institutionen vid universitetet i Uppsala
samt om en skyndsam ytterligare
personalförstärkning därstädes icke
måtte bifallas av riksdagen;

V. att motionerna I: 322 och II: 340, i
vad de avsåge omvandling från och
med den 1 juli 1964 av en tjänst som
idrottslärare i Ae 18 vid universitetet
i Uppsala till motsvarande tjänst i Ao
20, icke måtte bifallas av riksdagen;

VI. att motionerna 1:398 och 11:431
om en fast organisation av ledningen av
idrott och fysisk fostran vid universitet
och högskolor icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

VII. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:362 och 11:478,
11:325, 1:401 och 11:476 samt 1:322
och II: 340, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att —
med förbehåll för vad riksdagen komme
att besluta rörande ytterligare ändringar
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1964:50 — vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Uppsala
universitet, som föranleddes av
vad departementschefen föreslagit i
statsverkspropositionen, bilagan 10,
punkten 166;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för Uppsala universitet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1964/65;

c) till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 36 870 000 kronor;

VIII. att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad ut -

skottet i punkten anfört rörande en
prövning av möjligheterna till utvidgning
av systemen med forskargrupper
och särskilda forskartjänster;

IX. att motionerna 1:276 och II: 332
om införande av normer för automatisk
lärarkrafttilldelning vid de teologiska
fakulteterna och utredning om upprustning
av dessa fakulteter icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

X. att motionerna 1:363 och 11:477
om utredning om inrättande av professurer
i rättssociologi vid de juridiska
fakulteterna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

XI. att motionerna I: 149 och II: 197
om utredning om inrättande av en professur
i invärtesmedicinsk allergologi,
in. m. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

XII. att motionerna I: 408 och II: 542
samt 11:133 och 11:566 om särskilda
riksdagsskrivelser till Kungl. Maj:t med
hemställan om förslag till inrättande av
professurer i geriatrik icke måtte bifallas
av riksdagen;

XIII. att motionerna 1:486 och II:
573 om inrättande av professurer i
språk i kombination med litteratur vid
vissa lärosäten icke måtte bifallas av
riksdagen;

XIV. att motionerna I: 499 och II: 577
om utredning om inrättande av professurer
i samhällsplanering icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

XV. att motionerna I: 400 och II: 464,
i vad de avsåge inrättande av en professur
i kriminologi vid vartdera av
universiteten i Uppsala och Lund, icke
måtte bifallas av riksdagen;

XVI. att motionerna 1:400 och II:
464, i vad de avsåge utredning om utbyggnad
av den kriminologiska forskningen
och undervisningen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

XVII. att motionen II: 603 om en förstärkning
av elektronikens ställning vid
universiteten icke måtte bifallas av
riksdagen;

Fredagen den 24 april 1904

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

XVIII, att motionerna 1:492 och II:
G05 om principbeslut om en ny medicinsk
högskola i förslagsvis LinköpingNorrköping
eller Örebro samt omedelbar
planläggning av ytterligare en sådan
högskola in. m. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

XIX. att motionen II: 200 om uttalande
från riksdagens sida om önskvärdheten
av att även mellersta Norrland
komme i åtanke vid utbyggnaden av det
högre undervisningsväsendet icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

XX. att motionen 11:568 om uttalande
från riksdagens sida för förläggning
av ett universitet till Visby icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av fröken Andersson, herrar Ivar
Johansson, Axel Johannes Andersson,
Thorsten Larsson, Per-Olof Hanson,
Åkerlund, Harry Carlsson och Staxäng,
fröken Elmén, herr Larsson i Hedenäset,
fröken Karlsson samt herrar Andersson
i Knäred och Löfroth, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
under XII hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionerna II: 133
och 11:566 samt i anledning av motionerna
I: 408 och II: 542, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om inrättande av
en professur i geriatrik;

b) av fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Per-Olof Hanson,
Åkerlund, Harry Carlsson och Staxäng,
fröken Elmén, herr Larsson i Hedenäset,
fröken Karlsson samt herr Andersson
i Knäred, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del erhålla den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under XV och
XVI hemställa,

XV. att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:400 och 11:464, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om förslag om

inrättande av professurer i kriminologi
vid universiteten i Uppsala och Lund;

XVI. att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna 1:400 och 11:464, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning av
frågan om utbyggnad på längre sikt av
den kriminologiska forskningen och
undervisningen jämte därmed sammanhängande
problem beträffande forskarrekryteringen; c)

av fröken Andersson, herrar Axel
Johannes Andersson, Per-Olof Hanson,
Åkerlund, Harry Carlsson och Staxäng,
fröken Elmén, fröken Karlsson samt
herr Löfroth, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den
avfattning, reservationen visade, samt
att utskottet bort under XVII hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionen
11:603, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om förslag till nästa års
riksdag om en förstärkning av elektronikens
ställning vid universiteten;

d) av herr Hjorth, beträffande en
professur i anestesiologi;

e) av herr Staxäng, beträffande automatisk
lärarkrafttilldelning vid de
teologiska fakulteterna m. m.;

f) av fröken Karlsson, beträffande
personalförstärkning för limnologiska
institutionen, de tre sistnämnda reservationerna
utan angivna yrkanden.

Herr HJORTH (s):

Herr talman! Jag har på denna punkt
i statsutskottets utlåtande nr 55 avgivit
en blank reservation. Den avser moment
II i utskottets hemställan och gäller motionen
II: 325 angående inrättande av
en professur i anestesiologi med docenten
Martin Holmdahl som förste innehavare.

Statsutskottets andra avdelning ansåg
sig inte heller i år kunna tillstyrka framställningen.
Mot en enig avdelning ansåg
jag det därför utsiktslöst att försöka
omvända utskottet i sin helhet,
och jag tänkte därför nöja mig med att

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

anlägga några synpunkter på frågan i
kammaren. Emellertid har jag under
de sista dagarna fått sådana bevis för
det angelägna i denna professurs inrättande,
vilka därtill så väl dokumenterat
docent Holmdahls kompetens, att jag
vill yrka bifall till motionen i fråga.

Förra året förekom samma motion,
undertecknad av 19 ledamöter i andra
kammaren. Utskottet var ganska välvilligt
och skrev bl. a. i sitt utlåtande: »att
anestesiologien sedan ett flertal år varit
en erkänd, självständig specialitet
av stor betydelse för sjukvårdens utveckling.
Ifrågavarande ämne har likväl
hittills icke haft någon akademisk
representation i vårt land, till skillnad
från vad som är förhållandet flerstädes
i utlandet».

Framställningar förelåg föregående
år från vederbörande vid universiteten
i Uppsala och Lund samt från karolinska
institutet om inrättande vid dessa
lärosäten av professurer i ämnet. Universitetskanslern
fann också starka skäl
för att, åtminstone till en början, en
professur i anestesiologi inrättades. Han
förordade att professuren skulle knytas
till karolinska institutet, och såväl departementschef
som utskott och riksdag
följde detta förslag. Utskottet var
av den meningen att det utan tvivel
fanns goda skäl för att professurer i
anestesiologi successivt kom till stånd
vid våra medicinska högskolor. Man
ville dock inte tillstyrka ytterligare en
professur i ämnet utan ansåg att det
borde få ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta om en fortsatt utbyggnad.

Statsutskottet är även i år mycket
välvilligt i sitt utlåtande. På s. 11 säger
utskottet att det kan förtjäna att allvarligt
övervägas att vidga kretsen av
ämnesföreträdare, men man anser att
det närmast bör prövas av kanslern.

Nu var det, enligt vad som upplysts
mig, meningen att denna professur vid
Uppsala universitet skulle upptas i universitetskanslerns
petita i år. Genom någon
olyckshändelse blev dock detta inte

gjort. Det finns flera omständigheter
som nu talar för att det inte bör dröja
ännu ett år. Behovet av narkosläkare —
anestesiologien är läran om bedövningsmedel
och bedövningsteknik •— stegras
oupphörligt, inte minst genom de svåra
skador som inträffar i trafiken.

I årets motion, som 34 motionärer ur
skilda partier står bakom, framhålles
narkosläkarens dominerande roll vid
alla plötsligt inträffade sjukdomstillstånd
och olycksfall. Narkosens utveckling
och många användningsmöjligheter
har vidgat möjligheterna för komplicerade
kirurgiska ingrepp i t. ex. hjärta
och hjärna. Den moderna kirurgiens
snabba frammarsch nödvändiggör en
snabbt utbyggd undervisning och forskning
om narkos. Detta kräver att en lärare-
och institutionsorganisation för
ämnet tillkommer vid samtliga medicinska
fakulteter.

Nu kommer det väl att invändas att
det här måste bli fråga om avvägning
och att alla krav från olika håll inte kan
tillgodoses. Jag vill dock framhålla att
det här gäller att rädda människoliv
och att vi bör stå så väl rustade som det
är möjligt för att möta den tyvärr mörka
olycksfallstrenden.

Det hör också till bilden att den förra
året beslutade professuren vid karolinska
institutet ännu ej tillsatts. Om
detta beror på kandidatbrist eller på
andra omständigheter vet jag inte. Att
en eventuellt beslutad tjänst vid Uppsala
universitet skulle bli besatt tror
jag mig dock veta. Kandidat finns — en
docent som därtill är synnerligen väl
meriterad för tjänsten i fråga. Docent
Holmdahls produktion kännetecknas av
en hög vetenskaplig standard med arbeten
av högt nyhetsvärde som är kliniskt
banbrytande. Han har på ett utmärkt
sätt styrkt sin kompetens som den förste
innehavaren till professuren i anestesiologi.

Jag ber, herr talman, med det anförda
att få yrka bifall till motionen II: 325.

Fredagen den 24 april 19G4

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Det föreligger några reservationer
vid detta utlåtande. Den
första, rtservationen a, gäller en fråga
som torde vara kammaren väl bekant,
nämligen inrättande av en professur i
geriatrik. Denna fråga har, som sagt,
tidigare varit uppe till behandling flera
gånger. Förslagen har avslagits av riksdagen,
men jag har ändå ett intryck av
att man börjar få allt större förståelse
för de problem det här gäller och att
frågan så att säga fallit framåt. Tidigare
har vi motionärer inte representerat alla
partier, men i år föreligger också en
motion från socialdemokratiskt håll, där
man trycker på nödvändigheten av att
en professur i geriatrik kommer till
stånd. Jag skall ta mig friheten att citera
några rader ur den socialdemokratiska
motionen. Man pekar där på att man
visserligen har förbättrat de ekonomiska
villkoren för de gamla genom höjda
folkpensioner, genom sjukpension, genom
bättre bostäder o. s. v., men man
konstaterar att dessa åtgärder i det
långa loppet inte är till fyllest utan att
det väsentliga är ett ökat stöd åt forskningen
och en kontinuerlig hälsokontroll
för att möjliggöra behandling på
ett tidigt stadium, då de s. k. ålderssjukdomarna
ger sig till känna.

Man pekar vidare på att detta är ett
samhällsintresse av utomordentlig betydelse
och att förutsättningen för att
kunna skapa goda och stimulerande arbetsförhållanden
på geriatrikens område
är att en professur i ämnet inrättas.

Det landsting som jag tillhör fattade
i tisdags ett principbeslut om att överta
åldringssjukvården. Det var ett enhälligt
beslut, men under debatten i det utskott
som hade att behandla denna fråga kom
det fram många, ibland rätt motstridiga
synpunkter. Det visade sig helt enkelt
att man egentligen vet mycket litet om
den fråga som vi skulle fatta ett principbeslut
om. Vi visste att det var nödvändigt
att göra vissa saker, men på vil -

ket sätt det bäst skulle kunna ske var
bl. a. de två läkarna, som var med i utskottet,
inte riktigt på det klara med.

Jag tycker alt med så mycket som
det görs för detta inom andra områden,
måste det vara ekonomiskt mycket försvarbart
att här satsa på forskningen.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation a, som går ut på en anhållan
hos Kungl. Maj:t om inrättande
av en professur i geriatrik.

När jag ändå har ordet skall jag också
be att få säga ett par ord om reservation
c. Den gäller elektronikens ställning.

Elektroniken är företrädd hos de tekniska
högskolorna, men ämnet är klart
underförsörjt vid universiteten. Elektroniken
får en allt större betydelse och
tränger in på allt fler områden.

Tredje avdelningen av statsrevisorerna
var i går ute hos Svenska väginstitutet
för att göra sig underkunnig om
vad man där sysslade med. Vi fick också
tillfälle att se på en del av den apparatur
man använde. Bland annat håller
man på med en för trafiksäkerheten
mycket intressant forskning och provning,
som avser att försöka få fram så
halkfria vägar som möjligt. Vi vet ju
vilket problem detta är i vårt land, och
det måste betyda mycket för trafiksäkerheten
om vi lyckas få fram en sådan
beläggning på våra vägar, som i största
möjliga utsträckning minskar halkriskerna.

Man höll också på att prova däck och
inte minst de på senare tid så omtalade
dubbarna, som också skall motverka
riskerna under besvärliga förhållanden
på vägarna.

Man hade själv utarbetat metoder. En
av dessa hade fått så gott betyg att man
nu exporterade apparatur för den till
en rad andra länder i världen.

Det skulle emellertid över huvud taget
inte ha varit möjligt att arbeta på
dessa problem, om man inte hade kunnat
ta elektroniken till sin hjälp, och
det gäller naturligtvis inte bara på detta
begränsade område. På ett otal andra

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

områden utnyttjas elektronikens möjligheter
för att göra betydande landvinningar.

Jag ber, herr talman, med det anförda
att också få yrka bifall till reservation
c, som går ut på en anhållan hos Kungl.
Maj:t om förslag till nästa års riksdag
om en förstärkning av elektronikens
ställning vid universiteten.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Som kammarens ärade
ledamöter kan se finns det under denna
punkt i statsutskottets utlåtande nr 55
en ovanligt stor mängd motioner, och
det är inte särskilt märkvärdigt att så
är förhållandet. Samtliga motioner
handlar om utvidgning på utbildningens
eller forskningens område på det akademiska
planet.

När ifrån regeringen och närmast
ifrån vår värderade chef för ecklesiastikdepartementet
några nya reformförslag
kommer på detta område, så
brukar de vara väl underbyggda. De är
underbyggda också med en klarsyn på
att vi lever i vad som brukar karakteriseras
som utbildningssamhället. Det är
ett exploderande krav ifrån ungdomens
sida på utbildning på olika områden,
och behovet ifrån samhällets sida av
utbildat folk är trots det ännu större.

Det finns intet att säga emot den argumentering
som här förs, den är alldeles
riktig, men när man ifrån riksdagsmännens
sida för fram förslag på
samma område och ofta med samma motivering,
så blir kanske argumenteringen
en annan när avböjandena kommer.
Man har en annan terminologi. Man talar
om överbud och om brist på kontakt
med verkligheten, och man talar inte
så sällan om att tiden ännu inte är inne.

Ja, regeringsrepresentanterna är självklart
i sin fulla rätt att tala på detta
sätt och även då den utskottsmajoritet
som ofta hjälper till att avböja förslag
från oppositionens sida, men, det skall
gärna erkännas, också förslag från det

egna partiets sida. Det har vi just haft
exempel på.

Jag vill när herr ecklesiastikministern
är här konstatera att det finns ett utomordentligt
starkt intresse för dessa frågor
från alla håll, och jag tycker nog
att departementschefen har anledning
att i sin verksamhet känna sig stärkt av
det intresse som han möter från riksdagens
sida på sitt område. Att det sedan
i konkreta fall måste göras avväganden
är självklart, men det är lika
självklart att enskilda motionärer måste
tala med värme och iver för just de
äskanden som de har gjort sig till tolk
för och som kanske gäller områden där
de av alldeles speciella skäl har fått en
särskild inblick i behovet.

Jag föreställer mig fördenskull att
det kommer att bli ganska många talare
här, när vi nu sysslar med frågan
om nya tjänster under punkten »Uppsala
universitet: Avlöningar». Jag är
också alldeles övertygad om att statsutskottets
företrädare i detta ärende får
anledning att säga, att så och så många
nya professurer, laboraturer, forskartjänster
o. s. v. är föreslagna i år och av
utskottet förordade, och så och så
många har begärts från oppositionens
sida etc. Det är alldeles naturligt av den
värderade ordföranden i statsutskottets
andra avdelning att säga så.

Efter denna något syrliga inledning
är det emellertid roligt att kunna konstatera
att det så småningom sker en
hel del. Det finns också sådant som har
understötts från andra partiers sida i
år och som sannerligen inte har partipolitisk
karaktär. Jag vill därför börja
med att varmt yrka bifall till det första
momentet under denna punkt som går
ut på en klar anhållan till Kungl. Maj:t
att snarast, helst till 1965 års riksdag,
lägga fram förslag om slutligt inrättande
av en professur i internationell rätt vid
universitetet i Uppsala. Det vore glädjande
om departementschefen skulle
kunna tillgodose denna klara beställning
så att vi får denna utomordentligt
behövliga professur och förstärkning

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Om inrättande av
på forskningsområdet innan vi kan fira
30-årsjubileum av den vördade kammarledamoten
Undéns initiativ.

Det är också en annan fråga som jag
skulle vilja beröra. Herr Andersson har
nyss talat för två reservationer. Jag ber
att få instämma, herr talman, i vad herr
Andersson på de två punkterna har sagt,
men det finns ytterligare en reservation,
och jag skulle vilja stryka under
något av bakgrunden till denna. Den
handlar om kriminologi och kriminologisk
forskning. Jag åsyftar alltså reservation
b vid punkten 1.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten
vid att departementschefen har
fört fram i årets statsverksproposition
förslaget om inrättandet av en professur
i allmän kriminologi vid Stockholms
universitet, gemensam för den filosofiska
och den juridiska fakulteten vid
universitetet. Detta förslag har utskottet
kommit att biträda. Man kan då fråga
sig om vi inte kunde nöja oss med detta
förslag. Ja, visst kan man väl nöja sig
om man vill att utvecklingen skall stå
stilla, men det vill väl egentligen ingen.
Jag har aldrig hört talas om någon här
i riksdagen som står upp och säger att
vi skall nöja oss med innebörden att vi
skall låta utvecklingen stå stilla.

Även om nu denna professur i kriminologi
kommer till stånd vid Stockholms
universitet, vilket är ytterligt
tacknämligt, så är det alltså på längre
sikt otillräckligt. Det är otillräckligt
därför att behovet av forskning och utbildning
på kriminalvårdens område
ökar med en katastrofal acceleration.
Vi kan inte täcka behovet, om vi inte
försöker planlägga med stor effektivitet.

Motionen nr 464 i andra kammaren
av herr Anners och nr 400 i denna kammare
av herrar Holmberg och Kaijser,
som ligger till grund för den reservation
jag nu talar för, är mycket lång
och mycket detaljerad, och jag har ingen
anledning att referera den i detalj.
Den tar emellertid upp just frågan om
nödvändigheten av att sätta i gång en
planläggning på kriminologiens område

2 Första kammarens protokoll lt)6i. Nr 20

vid Uppsala universitet, m. m.
i vårt land. Bland argumenten, som ju
alla känner väl till, vill jag särskilt
framhäva att den straffrättsliga lagstiftningen
i vårt land i princip bygger på
att personer som har begått brott skall
förbättras genom omhändertagande för
vård, och att den vården skall differentieras
efter brottslingarnas behov —
man talar om kriminalvård i frihet och
kriminalvård på anstalt. Vi har en hel
del vårdformer som skall tillgodose lagens
syften här, men en allvarlig sak är
att vi egentligen inte vet någonting om
den effekt som våra gängse vårdformer
har. Erfarenhetsmässigt kan man
kanske säga en del, men vid en punktundersökning
visar det sig att man inte
vet om det är den eller den åtgärden
som är den väsentliga eller om det är
kombinationen av åtgärder som är det
väsentliga. Eftersom detta område ur
samhällets synpunkt är kostsamt, ur allmänpreventionens
synpunkt viktigt och
ur individualpreventionens synpunkt
ytterst angeläget, så är det viktigt att
man så snart som möjligt verkligen försöker
komma underfund med vilka
vårdformer vi bör satsa på för att, med
de goda avsikter som lagen har, kunna
åstadkomma litet bättre resultat.

Jag vill också dröja vid en annan
sak som berörs i den här motionen. I
den brottsbalk som riksdagen nyligen
har antagit finns en ny vårdform som
heter skyddstillsyn, vilken enligt brottsbalken
skall kombineras med korttidsbehandling
i anstalt under en period
om minst en månad och högst två månader.
Vi skall få ett antal anstalter
med ett visst antal platser för denna
nya vårdform, men det visar sig utomordentligt
svårt att realisera planerna,
eftersom vi i nuvarande läge inte kan
täcka behovet av psykologisk expertis
på fångvårdens område. Det är alldeles
tydligt att kriminologisk forskning är
en viktig förutsättning för en effektiv
utbildning av psykologer på detta nya
område liksom på fångvårdens stora
område över huvud taget.

Det skulle kunna sägas mycket mer

vissa professurer

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid
om denna sak, herr talman, men jag
begränsar mig till detta och yrkar bifall
till reservation b till statsutskottets
utlåtande nr 55, där det föreslås principbeslut
om inrättande av professurer
i kriminologi också vid universiteten i
Uppsala och Lund. Vi har kanske dålig
erfarenhet av principbeslut, men de
har betydelse framför allt på det sättet
att de stimulerar rekryteringen på nya
forskningsområden. Det andra momentet
i reservationen gäller den långsiktiga
planläggningen efter en begärd utredning
om hur den kriminologiska
forskningen skall byggas ut.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna
a, b och c under punkt 1.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
förslag.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag kan i stort sett instämma
i allt vad de föregående talarna
har sagt. Jag vill bara komplettera
med en del ytterligare synpunkter.

Först vill jag då i likhet med fröken
Ljungberg rikta en komplimang till herr
statsrådet Edenman för det krafttag som
han här tagit då det gäller den högre
utbildningens och forskningens utbyggnad,
något som vi är synnerligen tacksamma
för. Utvecklingen är ju synnerligen
intensiv på dessa områden. Det
är svårt att följa med. Här har nu tagits
ett ordentligt krafttag, även om det
naturligtvis vore önskvärt att ännu mer
skulle kunna göras. Ju mer som göres
på detta område, desto bättre för samhällets
framtid.

Fröken Ljungberg talade om de exploderande
krav på ökad högre utbildning
som kommer från såväl ungdomen
som samhället i dess helhet. Jag skulle
vilja poängtera att i ännu högre grad
har vi exploderande krav på ökade resurser
för vetenskaplig forskning. Det
är ju den vetenskapliga forskningen
som skapar vardagssamhället av i morgon.
Ju mer ett samhälle kan satsa på
den vetenskapliga forskningen av i dag,

Uppsala universitet, m. m.

desto bättre får vi det i morgon. I den
högre utbildningen nyttiggör man och
använder praktiskt de resultat, som den
vetenskapliga forskningen har åstadkommit.

Det är därför ganska förklarligt att
antalet motioner under detta avsnitt av
åttonde huvudtiteln är mycket stort.
Det skulle vara synnerligen beklagligt
om så inte vore fallet, ty det skulle betyda
att riksdagen inte förstode vad
som verkligen ligger i tiden.

Jag vill, herr talman, därtill något
närmare beröra ett par delpunkter under
det avsnitt av utskottets utlåtande
som vi nu närmast diskuterar och som
gäller Uppsala universitet.

Delpunkten II gäller inrättande av en
professur i anestesiologi. Jag kan där
helt instämma i herr Hjorths anförande.

Jag vill därefter beröra punkten XI
som gäller inrättande av en professur
i invärtesmedicinsk allergologi samt
punkt XII, gällande inrättande av en
professur i geriatrik.

I fråga om sistnämnda punkt må jag
säga, att jag är högst förvånad över att
utskottet kan skriva som det har gjort.
Utskottet skriver nämligen att utskottet
har »funnit sig böra understryka det
heterogena forskningsfält en professur
i geriatrik skulle ha att spänna över -—
i själva verket torde det allvarligt kunna
ifrågasättas om detta fält någonsin
kan så avgränsas, att professuren skulle
kunna få en helt kompetent innehavare».
Jag tillåter mig att säga — även
om det kanske inte uppfattas så väl —
att utskottet här måtte haft mindre goda
rådgivare. Vi har ämnesområden
inom olika universitetsfakulteter, även
inom så reellt betonade fakulteter som
de medicinska, vilkas forskningsområden
är mycket mer heterogena. Jag kan
inte underlåta att tänka på professurer
som riksdagen speciellt varit synnerligen
angelägen att skapa, nämligen professurerna
i socialmedicin. Forskningsområdet
för dem är väl om möjligt ännu
mera heterogent än det som en professur
i geriatrik skulle få. Jag tycker

Fredagen den 24 april 1904

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, ni. m.

att utskottet här har överskattat sin
kompetens på vetenskapens område.

Sedan vill jag, herr talman, ta upp
den punkt som jag här vill speciellt tala
för, nämligen punkt XI, som gäller en
professur i invärtesmedicinsk allergologi.
De allergiska sjukdomarna har blivit
allt vanligare i vårt samhälle, beroende
på teknikens utveckling. Vi har
nämligen även nackdelar av den fortskridande
tekniken. En mycket stor
nackdel är de överkänslighetsreaktioner
som uppstår mot alla dessa nya kemiska
ämnen. Genom att vi i vårt vardagsliv
umgås med så många artificiella kemiska
substanser drabbas många människor
av överkänslighet för just dessa
ämnen. Dessa kemiska ämnen skapar
stora överkänslighetsproblem. Det gäller
bl. a. vår föda. Vi har ej minst i
pressen diskuterat biocidernas skadeverkningar
både direkt och indirekt.
Men det är inte bara biociderna som
skapar födoämnesallergier och vållar
skador inom organismen, utan även
många andra ämnen som tillsätts våra
livsmedel för att motverka förstöring
av födan. Just denna typ av ämnen
har tyvärr ofta den egenskapen att också
de framkallar allergier. Som läkemedel
används även för närvarande en
mängd kemiska produkter som även de
i mycket större utsträckning än tidigare
skapar allergier.

Allt detta gör att de allergiska sjukdomarna
har blivit allt vanligare i vårt
samhälle. I ett högt utvecklat kultursamhälle
måste de också bli mer vanliga
än i ett underutvecklat samhälle.
Vi har nyligen fått en del påminnelser
om detta problem. 1953 års lärarinneutbildningskommiitté
påpekar i sitt för
kort tid sedan framlagda betänkande
bl. a. den stora betydelse som födoämnesallergierna
fått i vårt samhälle. Vi
har nyligen haft ett sammanträde i
kungl. medicinalstyrelsen, där man med
representanter för medicinalstyrelsen,
huvudmannarådet, centrala sjukvårdsberedningen
m. fl. diskuterade såväl allergisjukdomarnas
stora betydelse för

samhället som allergologiens praktiska
organisation. Där underströks hur viktigt
det var att man fick speciellt utbildade
läkare, invärtesmedicinska allergologer,
vid varje regionsjukhus.

Ännu viktigare anser jag det vara att
vi här i landet får en professur i invärtesmedicinsk
allergologi vilken kan leda
och stimulera forskningen på detta
ytterst betydelsefulla område i vårt
land.

Nu är det ju inte alls någonting nytt
att riksdagen tar initiativ i sådana här
fall. Vi har redan en professur i allergologi
som inrättades för tio år sedan
genom ett motionsinitiativ i riksdagen,
nämligen professuren i allergologisk
dermatologi, ett ämnesområde som är
mycket litet i jämförelse med den stora
invärtesmedicinska allergologien. Därför
skulle riksdagen göra forskningen
en oerhört stor tjänst genom att nu, tio
år senare, gå vidare och fatta ett analogt
beslut om en professur i invärtesmedicinsk
allergologi i vårt land,
speciellt som vi har verkligt kompetenta
forskare på detta område; inte minst
tänker jag på den mycket framstående
forskare som finns här i staden, docenten
Colldahl.

Jag anser att alltsammans ligger mycket
väl till för att vi så snart som möjligt
skall få en sådan professur och
därmed hjälpa forskningen på detta
område framåt. Motionsyrkandet om en
skyndsam utredning och framläggande
av förslag för riksdagen om en sådan
professur så snart som möjligt är alltså
enligt min mening i hög grad motiverat.

Utskottet säger att frågan lämpligen
först bör prövas av vederbörliga universitetsmyndigheter,
men jag tror inte
att det är den alldeles riktiga vägen. I
den situation som nu råder prövar nämligen
universitetsmyndigheterna alla sådana
här frågor först och främst med
tanke på utbildningen och undervisningen.
Vi har ju en rad uppgifter då
det gäller undervisningen som är mycket
krävande och påkallar åtgärder.
Därför måste ett lärarkollegium eller en

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid
fakultet i första rummet praktiskt tänka
på undervisningens krav, medan forskningen
kommer i andra rummet. Ett
önskemål om en sådan bär professur
kommer aldrig fram så fort den vägen,
just därför att man ur undervisningens
synpunkt har angelägnare sektorer att
ta hänsyn till.

Med det anförda skulle jag därför
vilja yrka bifall till motionen under
moment II i denna punkt 1 —- alltså
samma yrkande som herr Hjorth tidigare
har framställt om inrättande av en
professur i anestesiologi — vidare bifall
till motionerna I: 149 och II: 197
beträffande skyndsam utredning om inrättande
av en professur i invärtesmedicin,
särskilt invärtesmedicinsk allergologi,
och slutligen bifall till reservationen
beträffande delpunkt XII som
gäller inrättande av en professur i geriatrik.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag skall också be att
få säga några ord med anledning av de
föreliggande motionerna om inrättande
av olika professurer.

Jag kan förstå att det med hänsyn till
den stora floden av sådana motionsyrkanden
bar varit svårt för utskottet att
välja ut några ytterligare önskemål utöver
dem som Kungl. Maj:t har tillgodosett,
men jag ber i alla fall att på
några punkter få tillstyrka motionsyrkandena.

Man talar ju gärna om det som ligger
en själv allra närmast, och även jag
skulle därför vilja säga några ord om
professuren i anestesiologi. För den
som i sin vanliga gärning arbetar såsom
kirurg står det klart hur betydelsefullt
det varit att anestesiologien fått utvecklas
så som fallet har varit här i Sverige
under det senaste decenniet — det gäller
ju inte bara sövning, bedövning
o. s. v. utan också vården av akuta, livshotande
tillstånd där anestesiologerna
tack vare sin teknik att hålla luftvägarna
fria har genomfört, man kan säga,

Uppsala universitet, m. m.

en helt ny behandlingsprincip som blivit
av den allra största betydelse både
vid olycksfall och i andra sammanhang.
Det är enligt min mening ingen
tvekan om att anestesiologien behöver
utvecklas vidare på det sätt som kan
ske genom den forskning en professur
möjliggör. Även jag ber alltså att få
ansluta mig till det yrkande som redan
har framställts av herr Hjorth och herr
Edström på den punkten.

Jag kommer så till allergologien, som
herr Edström utförligt talat om. Han
sade att särskilt födoämnesallergologien
är högst väsentlig och betydelsefull, och
den som för ett antal år sedan disputerade
om födoämnesallergologi hyser
helt naturligt ett personligt intresse för
den frågan —- jag disputerade för övrigt
samma år som herr statsrådet! Men
det har ju gått en del år sedan dess,
åtskilligt har hänt under tiden, och eftersom
jag kommit att syssla med andra
saker ligger allergologien nu till väsentlig
del utanför mitt verksamhetsområde.
Men betydelsen av allergologien
som sådan — inte bara födoämnesallergologien
utan även allergologi av
annan art — kommer man aldrig ifrån.
Jag har fortfarande mången gång en
viss glädje av att tack vare den kunna
vinna ökad förståelse av sjukdomsfall
som för övrigt inte har klarats upp.

Jag skulle också vilja säga några ord
om professuren i geriatrik, men jag
råkade tala om för herr Edström vad
jag skulle säga, och sedan knöck han
alla mina argument.

Det är emellertid inte riktigt att säga
att en sådan professur skulle få ett så
vidsträckt område, att man aldrig kan
få någon fullt kompetent innehavare.
Här finns i allra högsta grad en gemensam
nämnare, nämligen de förändringar
som följer med åldrandet och
den betydelse dessa förändringar har
för olika sjukdomar, både när det gäller
sjukdomsförloppet och när det gäller
hur man skall behandla sjukdomarna.
Om vi ser på ett sådant ämne som
den invärtes medicinen, så är ju den

Fredagen den 24 april 19(14

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

oerhört vittomfattande, minst lika omfattande
som geriatriken, och på det
området har vi ju professurer. Vi kan
också se på andra fakulteter. Även om
geografien har delats upp i kulturgeografi
och naturgeografi, så omfattar naturgeografien
ändå en mängd olika delområden.
Ämnets omfattning kan därför
inte vara något motiv för att inte
inrätta en professur.

Jag ber alltså att få yrka bifall till reservationen
a, som handlar om inrättandet
av en professur i geriatrik.

Beträffande professuren i kriminologi,
där jag också är motionär, ber jag
att få hänvisa till vad fröken Ljungberg
har anfört.

Herr HOBINETTE (h):

Herr talman! Till detta utlåtande har
fogats en blank reservation av fröken
Karlsson. Den är föranledd av utskottets
ställningstagande till en motion rörande
limnologiska institutionen i Uppsala.

Sedan nu flera mycket kvalificerade
akademiska krafter har diskuterat statsutskottets
utlåtande nr 55, blir jag, herr
talman, en sparv i tranedansen. Jag vill
därför från början säga ifrån att min
befattning med detta ärende och mina
ställningstaganden i frågan får ses mot
bakgrunden av att jag är kommunalman
och praktisk näringsutövare. Som sådan
tycker jag först och främst att om man
bygger en institution för stora pengar,
vilket har skett i Uppsala, och utrustar
den ordentligt, bör man väl rimligtvis
också se till att det finns människor i
den, så att både forskning och undervisning
kan fungera. Det har inte varit
fallet här, trots att det ingivits en personalplan
till departementet, som byggnaden
i stort sett fick utformas efter.
Det är inte riktigt som utskottet skriver
att det är de stora lokalutrymmena som
har tagits till intäkt för en begäran om
mer personal.

Om man ser rent praktiskt på uppgifterna
måste med skärpa framhållas att
hushållningen med våra vattentillgång -

ar hör till det mest angelägna i vårt
moderna samhälle. Det är inom den limnologiska
institutionen som utbildningen
av vetenskapligt kvalificerad arbetskraft
skall ske, vilken sedan skall tagas
i anspråk inom skilda sektorer i samhället
för att i någon mån försöka råda
bot mot den vattenförstöring som redan
skett och för framtiden rädda det som
är orört av våra vattentillgångar. För
allt detta behövs det forskning. Utrymme
och utrustning finns, som jag nyss
sade, men personal saknas. Det förefaller
mig mycket irrationellt.

Med detta lilla inlägg, herr talman,
har jag bara velat uttrycka en förhoppning
om att det viktiga ändamål som
det här faktiskt är fråga om skall kunna
tillgodoses till nästa år.

Fru NILSSON (s):

Herr talman! Jag vill inte underlåta
att säga ett par ord om motionerna rörande
inrättandet av en professur i
geriatrik, eftersom jag år 1962 i denna
kammare väckte en motion i frågan.

Motionen har ju nu kommit tillbaka,
men jag är en smula förvånad över att
det mäktiga statsutskottet i år har ungefär
samma motivering som utskottet hade
i fjol och även år 1962.

Åldrandet och dess problem har onekligen
många aspekter. Den som tillhör
styrelsen för ett hälso- och sjukvårdsutskott
i ett landsting och som där kommer
i kontakt med åldringsvården står
många gånger inför stora problem. Ofta
träffar man läkare och andra sakkunniga
på området som säger: Det finns
ingen professur i geriatrik, vi har ingenting
att tillgå, fru Nilsson får motionera
om den saken. Det har jag gjort och
många flera med mig, men frågan tycks
ändå inte gå framåt.

Med hänsyn till åldrandets problem
och den stora befolkningsförskjutning
mot allt högre åldrar som skett och
som leder till ett ökat behov av en
fullgod hälso- och sjukvård för åldringarna,
ter det sig angeläget att stödet åt

22 Nr 20 Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m,

forskningen rörande åldrandet och dess
sjukdomar kraftigt förstärkes. Här står
vi i själva verket inför frågor som forskningen
hitintills inte lyckats besvara
annat än fragmentariskt. Vad är ett normalt
åldrande? Hur inverkar sjukdomar
på åldrandet, varför leder åldrandet
till en allt större sjukdoinsrisk? Hur
kan åldrandets olika sjukdomar lämpligen
förebyggas och behandlas? Detta
är frågor som var och en av oss nästan
dagligen kommer i kontakt med.

När jag läste årets motioner tänkte
jag att statsutskottet måhända i år skulle
komma med något positivt förslag,
men jag finner samma motivering för
avslag som tidigare. Jag hoppas emellertid
att statsutskottet till ett annat tillfälle,
kanske nästa år, tar sig en grundlig
tankeställare i den här frågan. Jag
har inget direkt förslag att framställa,
därför att jag vet att det inte går att
genomdriva någonting utan statsutskottets
medgivande, och majoriteten har
ju avstyrkt med samma motivering som
utskottet har haft nu i två år. Det är
emellertid min förhoppning, herr talman,
att frågan om en professur i geriatrik
kommer att lösas.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara säga några
ord i anledning av fröken Ljungbergs
intressanta anförande. Hon gjorde
två konstateranden. Det första var
att avdelningen och statsutskottet inte
tog hänsyn till varifrån motionerna kom
utan avslog även socialdemokratiska
motioner. Jag fattar det på det sättet,
att fröken Ljungberg erkände att det
var det rent sakliga innehållet, som var
avgörande för statsutskottet, och var
detta andemeningen som låg bakom så
finns det anledning att vara glad.

Sedan gjorde fröken Ljungberg mig
en stor tjänst. Hon talade också om vad
jag skulle komma att säga, och det förkortar
ju diskussionen avsevärt. Jag
tackar också härför.

Jag vill även säga några ord till herr
Edström. Han framhöll, att avdelningen
var inkompetent att yttra sig om de
saker som herr Edström hade vidrört.
Får jag då påpeka, att vi under flera
år hade förmånen att få räkna med herr
Edström som suppleant i vår avdelning.
Av någon anledning som jag inte känner
till förflyttades han till en annan
avdelning. Nu utgår jag ifrån att de som
förflyttat honom räknade med att det
skulle bli en kvalitetshöjning i båda
avdelningarna.

Vad beträffar de argument, som här
framförts, påstod herr Kaijser, att herr
Edström stulit hans argument. Jag har
för min del ingen anledning att lägga
mig i den striden. Jag måste emellertid
säga, att det är första gången jag från
kammarens talarstol har hört, att någon
här har anklagats för stöld. Detta om
detta.

Vi brukar alltid ha en stor diskussion
på denna punkt, och så har det blivit
även i år. Nu behöver jag som sagt inte
räkna upp de många professurer, docenturer,
laboraturer o. s. v. som tillkommit
— fröken Ljungberg har ju varit
vänlig att göra detta. Får jag bara
nämna att anslagsökningen på denna
punkt sedan föregående år är inte
mindre än 2 760 000 kronor. Även i vårt
tidevarv har vi kanske respekt för miljonerna
— i varje fall har jag det. Jag
skulle ha önskat att vi på samtliga
punkter, som statsutskottet har att behandla,
hade kunnat få göra en så stor
procentuell förhöjning, men alla förstår
att detta inte är möjligt.

Jag tror inte att det egentligen råder
några delade meningar på dessa punkter.
Det är bara frågan om i vilken takt
vi kan komma fram till det mål, som
vi föresatt oss att nå under den närmaste
tiden. Det mera långsiktiga målet
vågar jag inte ha någon mening om.
Jag skulle tro att det kommer att bli
mycket stora förändringar under ett
antal år framåt.

Herr talman! Jag tror inte det är
möjligt att vi från någondera sidan kan

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

övertala någon av kamrarnas ledamöter,
och därför ber jag endast att få
yrka bifall till utskottets samtliga punkter.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag är väldigt glad över
vad fru Nilsson hade att anföra när det
gällde professuren i geriatrik. Däremot
var jag inte riktigt nöjd med den slutsats
hon kom till, nämligen att det inte
finns någon möjlighet att göra någonting
gentemot statsutskottets majoritet.
Jag tror att om fru Nilsson och åtskilliga
andra nu röstar för reservationen,
så kan vi visa att det går att göra någonting
emot statsutskottets majoritet.
Jag hoppas därför att inte bara hon
utan många andra också ansluter sig
till reservanterna. Då kommer det att
hända någonting på den här punkten.

Sedan tycker jag ju också, att det här
lilla gruffet — eller vad man skall kalla
det — mellan de bägge läkarna i stöldfrågan
vittnar om att vi behöver en professur
i kriminologi!

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Den brottsbeskrivning
som också utskottets talesman nyss
gjorde föranleder mig att ta till orda
igen. Även om jag själv skulle anse att
de argument, som jag skulle ha kommit
med, varit oerhört värdefulla, är
jag övertygad om att kammarens ledamöter
inte tycker att det som hänt kan
betraktas som stöld, kanske inte ens
som snatteri — Gud vet, om det inte
bara var litet egenmäktigt förfarande!

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara erinra om
att den s. k. stöldfrågan gäller ett citat
av vad utskottet hade skrivit, vilket jag
kritiserade. Herr Kaijser besparades
därigenom detta citat.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att
med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets i
förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt rörande
ettvart av momenten II, XI, XII,
XV, XVI och XVII samt därefter särskilt
i fråga om utskottets hemställan i
övrigt.

Därefter gjordes enligt de beträffande
mom. II förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall till
motionen 11:325; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Vidare gjordes i enlighet med de avseende
mom. XI framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall
till motionerna 1:149 och 11:197;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

I fråga om mom. XII, anförde nu herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 55 punkten
1 mom. XII, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

24 Nr 20 Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande av vissa professurer vid Uppsala universitet, m. m.

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
in. fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —58;

Nej — 61.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. XV förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med b betecknade
reservationen i förevarande
del; och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Fröken Ljungberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 55 punkten
1 mom. XV, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
in. fl. vid punkten avgivna, med b betecknade
reservationen i förevarande
del.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Ja —62;

Nej — 55.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Med avseende å mom. XVI, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels bifall
till utskottets hemställan, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med b betecknade
reservationen, såvitt nu vore
i fråga.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Fröken Ljungberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 55 punkten
1 mom. XVI, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med b betecknade
reservationen, såvitt nu är i
fråga.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Om inrättande vid Lunds universitet av en professur i embryologi och miss bildningslära,

m. m.

Då emellertid fröken Ljungberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 64;

Nej — 54.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härpå gjorde herr talmannen i enlighet
med de beträffande mom. XVII
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av fröken
Andersson m. fl. vid punkten avgivna,
med c betecknade reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 55 punkten
1 mom. XVII, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna, med c betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Andersson, Axel
Johannes, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröst -

ningens slut rösterna hava utfallit sålunda: Ja

— 73;

Nej _ 43.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i denna
punkt.

Punkterna 2—5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Om inrättande vid Lunds universitet av
en professur i embryologi och missbildningslära,
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för Lunds universitet, som föranleddes
av vad departementschefen i
statsverkspropositionen, bilagan 10,
punkten 171, anfört, dels godkänna av
departementschefen angiven avlöningsstat
för Lunds universitet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1964/65, dels ock till Lunds universitet:
Avlöningar för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 36 011 000
kronor.

I samband härmed hade utskottet -—
utöver vissa för universiteten gemensamma
motioner, som närmare redovisats
under punkten 1 i det föregående
— till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Edström (I: 97) och den andra inom
andra kammaren av herr von Friesen
(II: 130),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Edström (1:98) och den andra inom
andra kammaren av herr von Friesen
(II: 129),

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande vid Lunds universitet av en
ningslära, m. m.

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Edström (I: 99) och den andra inom
andra kammaren av herr Blidfors m. fl.
(II: 127),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Edström m. fl. (I: 100) och den andra
inom andra kammaren av herr Begnéll
m. fl. (II: 140),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Edström in. fl. (1:101) och den andra
inom andra kammaren av herr Regnéll
m. fl. (II: 141),

dels de under punkten 1 redovisade
likalydande motionerna 1:322 och II:
340,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson (I: 360) och den andra
inom andra kammaren av herr Zetterberg
m. fl. (II: 493),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fröken
Ljungberg m. fl. (1:362) och den
andra inom andra kammaren av herr
Anners m. fl. (II: 478),

dels de under punkten 1 redovisade
likalydande motionerna 1:401 och II:
476,

dels en inom andra kammaren av herr
Braconier m. fl. väckt motion (II: 312),
dels en inom andra kammaren av
herr Regnéll m. fl. väckt motion (II:
335),

dels ock en inom andra kammaren av
herr Wachtmeister väckt motion (II:
491).

I motionerna 1:97 och 11:130 hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och förslag i fråga om inrättande
av en lärostol i oligofrenologi (professur
eller laboratur) vid något av universiteten
eller karolinska institutet, i
första förslagsrummet vid Lunds universitet.

professur i embryologi och missbild I

motionerna 1:98 och 11:129 hade
anhållits, att riksdagen måtte besluta, att
från och med den 1 juli 1964 skulle vid
Lunds universitet inrättas en professur
i embryologi och missbildningslära,
vars innehavare tillika skulle vara föreståndare
för Lunds universitets embryologiska
institution, Tornbladinstitutet;
att som förste innehavare av denna professur
måtte kallas docenten, med. dr
Bengt Källén, samt att därav föranledda
kostnader skulle täckas genom motsvarande
höjning av anslaget till Lunds
universitet, avlöningar etc. under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1964/65.

I motionerna I: 99 och II: 127 hade
föreslagits, att riksdagen skulle besluta
om inrättandet från och med budgetåret
1964/65 vid Lunds universitet av
en för teknologie doktor Guy von Dardel
personlig professur i fysik med samtidigt
vakanssättande av laboraturen i
fysik.

I motionerna I: 100 och II: 140 hade
yrkats, att riksdagen skulle vid behandlingen
av ifrågavarande punkt besluta,
att en professur i internationell rätt vid
Lunds universitet omfattande folkrätt
och internationell privaträtt skulle inrättas
från och med budgetåret 1964/65.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att motionerna 1:360 och 11:493, i
vad de avsåge inrättande av en docentur
med företräde för religionsfilosofi
från och med budgetåret 1964/65, icke
måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna 1:100 och 11:140,
i vad de avsåge inrättande av en professur
i internationell rätt vid universitetet
i Lund från och med budgetåret
1964/65, icke måtte bifallas av riksdagen; III.

att motionerna I: 362 och 11:478,
om inrättande av en professur i internationell
rätt vid universitetet i Lund
från och med den 1 juli 1965 eller den
senare tidpunkt som Kungl. Maj:t be -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1904

Om inrättande vid Lunds universitet av en professur i embryologi och miss bildningslära,

in. m.

stämde, icke måtte bifallas av riksdagen; IV.

att motionerna 1:101 och 11:141,
i vad de avsåge inrättande av en preceptur
i processrätt från och med den
1 juli 19''64, icke måtte bifallas av riksdagen; V.

att motionerna I: 98 och II: 129, i
vad de avsåge inrättande från och med
den 1 juli 1964 av en professur i embryologi
och missbildningslära med docenten
B. Källén som förste innehavare,
icke måtte bifallas av riksdagen;

VI. att motionerna I: 99 och II: 127, i
vad de avsåge inrättande från och med
budgetåret 1964/65 av en för teknologie
doktorn Guv von Dardel personlig professur
i fysik, icke måtte bifallas av
riksdagen;

VII. att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i punkten anfört rörande inrättande
av en personlig professur för laboratorn
Guv von Dardel;

VIII. att motionen II: 491, i vad den
avsåge inrättande från och med budgetåret
1964/65 av en tjänst som förste
trädgårdsintendent, icke måtte bifallas
av riksdagen;

IX. att motionerna I: 322 och II: 340,
i vad de avsåge omvandling från och
med den 1 juli 1964 av en tjänst som
lärare i gymnastik och idrott i Ae 18
till motsvarande tjänst i Ao 20, icke
måtte bifallas av riksdagen;

X. att motionen 11:335, i vad den
avsåge anvisande av medel till arvoden
åt ledare av gymnastik och idrott, icke
måtte bifallas av riksdagen;

XI. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:360 och 11:493,
1:100 och II: 140, 1:101 och II: 141, I:
98 och II: 129, I: 99 och II: 127, II: 491,
1: 322 och II: 340 samt II: 335, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att — med
förbehåll för vad riksdagen måtte komma
att besluta rörande ytterligare ändringar
i anledning av KungJ. Majj:ts
propositioner 1964:50 och 1964:73 —
vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för Lunds universitet, som föranleddes
av vad departementschefen föreslagit
i statsverkspropositionen, bilagan
10, punkten 171;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för Lunds universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1964/65;

c) till Lunds universitet: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 36 011 000 kronor;

XII. att motionen 11:312, om inrättande
av en professur i idéhistoria, icke
måtte bifallas av riksdagen;

XIII. att motionerna I: 97 och II: 130,
om utredning om inrättande av en professur
eller laboratur i oligofrenologi
vid i första hand universitetet i Lund,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

XIV. att motionerna 1:401 och II:
476, i vad de avsåge utredning om förstärkning
av resurserna vid limnologiska
institutionen vid universitetet i
Lund, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Den professur som föreslagits
i embryologi och missbildningslära
har avstyrkts av utskottet, om
också med en mycket välvillig skrivning.
Jag tänker inte komma med något
yrkande utöver vad utskottet yrkat. Jag
vill bara, eftersom ecklesiastikministern
är här, framföra hur viktig jag anser
denna professur vara och uttala förhoppningen
att ecklesiastikministern
nästa år skall ta upp frågan till förnyad,
välvillig granskning.

Det gäller här en ur vetenskaplig synpunkt
mycket väl meriterad person.

Fredagen den 24 april 1964

28 Nr 20

Om inrättande vid Lunds universitet av en

ningslära, m. m.

Det gäller också en vetenskap som under
senare år har fått allt större betydelse.
Tidigare har embryologien varit
en vetenskap med i huvudsak rent teoretiskt
intresse. Den har varit av stor
betydelse för förståelsen av utvecklingen,
både sedd ur de enskilda individernas
synpunkt och med hänsyn till
den s. k. fylogenetiska utvecklingen,
alltså rasernas utveckling. I båda dessa
avseenden har den ur rent vetenskaplig
synpunkt ett utomordentligt stort intresse.
Det kan också sägas att den
Tornbladska institutionen i Lund förvaltar
ett mycket värdefullt arv när det
gäller vetenskapliga insatser på just
detta område.

Med den utvidgning som skett genom
att bestämningen »missbildningslära»
tillfogats har emellertid ämnet också
fått en praktisk betydelse, som man tidigare
inte kunnat ana. Neurosedyntragedien
kastade ett blixtljus över våra
bristande kunskaper på detta område.

Vi behöver här satsa på forskning, det
är ställt utom allt tvivel. Redan de insatser
som gjorts i Lund av docent Källén
har varit av stor betydelse, och inte
mindre betydelse har det haft att han
kunnat sammanställa forskningsresultat
som han, som arbetar inom detta
forskningsområde, kunnat värdera och
kritiskt bedöma på ett helt annat sätt
än en som varit alldeles främmande på
området. Vi har kunnat dra nytta av
hans insatser när det gällt att bedöma
just situationen i samband med neurosedynfallen.

Jag vill ännu en gång säga till ecklesiastikministern,
att jag hoppas att
han ser på denna fråga med välvilja
vid nästa års granskning av petita.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Det må vara mig tillåtet
att något tala om Lunds universitet, som
kanske står mitt hjärta närmare än
Uppsala universitet. Petita från Lunds
universitet har blivit något snävare be -

professur i embryologi och missbild handlade

än petita från Uppsala universitet
— det är i varje fall min subjektiva
uppfattning.

Vi har i Lund vissa saker, som vi är
ledsna över att vi inte fått igenom. Det
är särskilt ett par ting som jag vill understryka
här. Det ena är att vi i motsats
till Uppsala universitet inte kunnat
få en professur i internationell rätt. Det
andra är att vi inte fått vad vi i flera
år önskat, nämligen en professur i embryologi
och missbildningslära — även
i år har jag tillsammans med herr von
Friesen motionerat härom. Doktor Kaijser
har redan berört de aktuella problem,
som gäller denna professur. Vi har
dock i år från utskottet fått en så positiv
skrivning som möjligt, och vi hoppas
att Kungl. Maj:t nästa år skall framkomma
med förslag, så att vi verkligen
får denna professur i embryologi och
missbildningslära.

Det är inte bara de rätt nyligen timade
tragedierna med neurosedynskadade
barn som har lärt oss vad teoretiska
forskningar betyder rent praktiskt. Vem
som helst av oss kan få ett olämpligt
läkemedel med skador som inte varit
klarlagda på grund av att vi haft alltför
begränsade vetenskapliga resurser. Det
är ett minimikrav ur forskningssynpunkt
att vi inom landet får åtminstone
en enda professur, som sysslar med
denna för vårt samhälle och framför allt
för det blivande samhället och för våra
barns framtid så oerhört viktiga sak.

Det är inte betydelselöst att vi plötsligt
kan få hundratals missbildade barn
på grund av en otillfredsställande forskning.
Det är en mycket allvarlig sak.

Sedan har vi ett annat problem som
jag också gärna skulle vilja ta upp till
diskussion. Det gäller en lårarbefattning
i oligofrenologi, alltså forskning
över de psykiskt utvecklingsstörda —
idioterna, de imbecilla m. fl. Vi har dör
ett mycket tacksamt forskningsområde
som tyvärr ännu beaktats i alldeles för
liten utsträckning. Till det sjukhus som
är det största och förnämsta i hela nor -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om inrättande vid Stockholms universitet av en preceptur i internationell politik,

ra Europa på detta speciella område,
Vipeholms sjukhus i Lund, finns fortfarande
inte någon akademisk tjänst
anknuten. Det vore i högsta grad önskvärt
med hänsyn till forskningen att så
bleve fallet, så vi därmed finge möjlighet
att använda detta för forskningen så
värdefulla material för att hjälpa oss
själva, vårt samhälle och vår framtid.

Jag vill sluta med att under mom. II
yrka bifall till motionerna I: 100 och
II: 140 angående en professur i internationell
rätt vid universitetet i Lund.

Under mom. XIII, som gäller en professur
eller laboratur i obligofrenologi,
yrkar jag bifall till motionerna I: 97 och
II: 130.

Vad gäller mom. V, som avser inrättande
av professur i embryologi och
missbildningslära, tycker jag att utskottets
skrivning är så positiv att jag inte
har något yrkande.

Beträffande mom. VI, som gäller en
personlig professur i fysik för teknologie
doktor Guy von Dardel, har jag på
grund av utskottets positiva skrivning
inte heller något yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s) :

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
i fråga om vartdera mom. II och
XIII samt därefter särskilt angående utskottets
hemställan i övrigt.

Sedermera gjordes i enlighet med de
rörande mom. II förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall
till motionerna 1:100 och 11:140; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

m. m.

Därefter gjordes enligt de avseende
mom. XIII framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall till motionerna
I: 97 och II: 130; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Härpå bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i denna
punkt.

Punkterna 7—16

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17

Om inrättande vid Stockholms universitet
av en preceptur i internationell politik,
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för Stockholms universitet, som
föranleddes av vad departementschefen
i statsverkspropositionen, bilagan 10,
punkten 182, förordat, dels godkänna av
departementschefen angiven avlöningsstat
för Stockholms universitet, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1964/65, dels ock till Stockholms
universitet: Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag av
22 195 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segersledt Wiberg in. fl. (I: 263) och
den andra inom andra kammaren av
herr Svensson i Kungälv in. fl. (II: 337),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att A. inrätta en preceptur i
internationell politik vid Stockholms
universitet och därtill hörande 500 assistenttimmar
från och med den 1 juli
1964; B. bereda Stockholms universitet
möjlighet att inbjuda en »visiting pro -

Fredagen den 24 april 1964

30 Nr 20

Om inrättande vid Stockholms universitet

m. m.

fessor» inom området freds- och konfliktforskning;
C. uppräkna anslaget
till Stockholms universitet under åttonde
huvudtiteln med 115 000 kronor
för ifrågavarande ändamål,

dels ock de under punkten 1 redovisade
likalydande motionerna I: 322 och
II: 340.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:263 och II: 337, i
vad de avsåge inrättande från och med
den 1 juli 1964 av en preceptur i internationell
politik m. in. samt tillskapande
av möjlighet att inbjuda en »visiting
professor», icke måtte bifallas av
riksdagen;

II. att motionerna 1:322 och 11:340,
i vad de avsåge inrättande av två tjänster
som idrottslärare vid universitetet i
Stockholm, icke måtte bifallas av riksdagen; III.

att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:263 och 11:337
samt I: 322 och II: 340, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att — med
förbehåll för vad riksdagen måtte komma
att besluta rörande ytterligare ändringar
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
1964: 50 —vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Stockholms
universitet, som föranleddes av
vad departementschefen föreslagit i
statsverkspropositionen, bilagan 10,
punkten 182;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för Stockholms universitet,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1964/65;

c) till Stockholms universitet: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 22 195 000 kronor.

Herr WIRMARK (s):

Herr talman! I motionerna I: 263 och
II: 337 har begärts att vid Stockholms

av en preceptur i internationell politik,

universitet skulle dels få inrättas en
preceptur i internationell politik och
därtill hörande 500 assistenttimmar,
dels att man skulle bereda Stockholms
universitet möjlighet att inbjuda en
»visiting professor» inom området
freds- och konfliktforskning.

Även om motionerna icke tillstyrkts,
är jag nöjd med den skrivning, som dessa
motioner föranlett inom utskottet.
Utskottet anför ju att frågan om inrättande
av en högre tjänst, företrädande
ämnesområdet internationell politik och
belysande det utrikespolitiska skeendet,
enligt utskottets mening är värd det
största beaktande. Utskottet anser också
att vägande skäl har framlagts för värdet
av att det utrikespolitiska skeendet
kontinuerligt belyses genom forskning
och undervisning samt tillägger att de
resurser som står till förfogande härför
vid Stockholms universitet för närvarande
icke är till fyllest. Utskottet menar
dock att det bör ankomma på kanslern
att ta initiativ i fråga om på vilket
sätt och med vilken ämnesföreträdare
ämnet internationell politik bör bli representerat
vid Stockholms universitet.

Även frågan om att inbjuda en »visiting
professor» inom området freds- och
konfliktforskning bör enligt utskottets
mening övervägas av vederbörande universitetsmyndigheter.

Herr talman! När man har läst detta
statsutskottets utlåtande, måste man ju
tolka detta så, att det innebär en uppmaning
till universitetskanslern att undersöka
och överväga motionsyrkandena
men också att förbereda och ta initiativ
till förverkligande av den undervisning
och den forskning som har föreslagits.

Herr talman! Jag är fullt tillfredsställd
härmed och har intet annat yrkande
än om bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Ang. bidrag till Svenska diakonisällskapets sociala utbildningsverksamhet

Punkterna 18—53

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 54

Ang. bidrag till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet
för budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag
av 150 000 kronor.

Vid sin behandling av förevarande
anslag hade utskottet förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Ferdinand
Nilsson (1:277) samt den andra inom
andra kammaren av herrar Wahrendorff
och Nilsson i Tvärålund (II: 342),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
vid sin behandling av denna punkt bevilja
ett anslag av 200 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 277 och II: 342, till Bidrag till
Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet
för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av 150 000
kronor.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag har i första kammaren
väckt en motion — likalydande med
en inom andra kammaren av herr Wahrendorff
och herr Nilsson i Tvärålund
väckt motion — som jag tycker har blivit
litet knapphändigt behandlad av utskottet.
Motionen var inte heller ■— det
skall jag villigt erkänna — särskilt utförlig.

Motionen upptar det yrkande, som direktionen
för Svenska diakonsällskapet
framställt och som innebär att bidraget
skall höjas med 50 000 kronor till
200 000 kronor. Höjningen betingas
bl. a. av en inom diakonsällskapet beslutad
förstärkning av lärarorganisatio -

nen för den sociala utbildningsverksamheten.
Föredragande departementschefen
har anfört, att han inte är »beredd»
att förorda en sådan anslagshöjning. Utskottet
har haft litet längre beredskapslid,
men det tycks inte ha använt tiden
i nämnvärd mån. Det säger bara att det
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och har
alltså inte ansett sig böra förorda bifall
till motionerna — således en klar anknytning
till »beredskapen» på ecklesiastikdepartementet.
Det är detta som
föranleder mig att till protokollet foga
några reflexioner.

Det är ju så att Sköndalsinstitutet utbildar
socialarbetare, som det råder
synnerligen stor brist på. Man har där
varit så optimistisk att man har satt i
gång med en förstärkning av denna utbildning.
Man har anställt en ny lektor
för sin verksamhet och har över huvud
taget försökt att i sin mån bidra till att
öka tillgången på arbetskraft på detta
område. Som vi alla vet, är det synnerligen
nödvändigt för kommunernas upprustning
att vi får socialarbetare av den
kvalitet som här utbildas.

Jag skall givetvis inte ställa något yrkande,
herr talman, men jag vill understryka
att den situation, som här föreligger,
är mycket besvärlig för den anstalt
det här gäller, inte minst med tanke
på ofrånkomliga kostnadsfördyringar.
Man har ju gått in för en upprustning
till förmån för ett klart allmännyttigt
ändamål, och man har ganska
stora svårigheter att få det hela finansierat.

Jag hoppas att beredskapen inom ecklesiastikdepartementet
måtte bli så väl
organiserad och utbyggd, att det ett annat
år kan bli en mindre snäv behandling
av en synnerligen behjärtansvärd
framställning om anslagshöjning.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkterna 55—78

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. utbildningsorganisationen vid konsthögskolan

Punkten 79

Ang. utbildningsorganisationen vid
konsthögskolan

I denna punkt hade utskottet på åberopade
grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna 1:275,
av herrar Källqvist och Billman, och
11:322, av herr Keijer och fru Gärde
Widemar,

a) godkänna i denna punkt införd
avlöningsstat för Akademien för de fria
konsterna med konsthögskolan, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1964/65;

b) till Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan: Avlöningar för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 988000 kronor;

II. att motionerna 1:472, av herr
Adolfsson, och II: 589, av herr Hermansson,
såvitt nu vore i fråga, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 de likalydande motionerna 1:472
och II: 589 hade, såvitt nu vore i fråga,
anhållits, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande
av en utredning för att allsidigt pröva
de organisatoriska, administrativa,
pedagogiska och ekonomiska förutsättningarna
för Akademien för de fria
konsterna med konsthögskolan som
akademisk institution och läroanstalt.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Jag hade begärt ordet i
denna fråga, därför att under denna
punkt och under punkt 81 behandlas en
motion, som jag har väckt här i kammaren,
gällande bl. a. utredning om en annan
och bättre organisation för den
nuvarande Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan. Utskottet
har emellertid i båda de frågor denna
motion omsluter i så hög grad instämt
i de synpunkter, som anförts i den, att

det väl skulle vara närmast oförsynt av
mig att här nu börja rada upp den
mängd av delvis mycket beklagliga omständigheter,
som enligt min uppfattning
motiverar en annan organisation
än den nuvarande vid akademien i
fråga.

Låt mig därför bara få notera, att
denna akademis halvfeodala förflutna
inte bör i något avseende få färgsätta
den nya organisation, som vi nu efter
utskottets skrivning har anledning att
hoppas på. Jag vill också hoppas att den
utredning, som jag tycker utskottet
formligen aviserar, i särskilt hög grad
skall ägna sig åt undervisningens uppläggning.

Vad sedan beträffar materialförsörjningen
för konsthögskolan och för dess
elever vill jag bara notera, att det enligt
min uppfattning är en mycket dålig
hushållning att inte ge eleverna de
tekniska resurser som behövs för undervisningen.
De resurser man har motsvarar
inte ens vad varenda någorlunda
ordentlig grundskola i vårt land har i
sin slöjdsal. Herr Källqvist har tidigare
i dag, i debatten i anslutning till hans
interpellation om konsthögskolan, utförligt
beskrivit förhållandena i en del
av undervisningslokalerna, och jag är i
tillfälle att kunna verifiera vad han där
anfört.

Jag vill bara tillägga, att motionens
förslag om fri materiel för eleverna vid
samtliga skolformer inom denna högskola
— alltså inte bara målarskolans
— besvaras av utskottet med att det bör
åligga konstakademien att inkomma
med anslagsäskanden i detta avseende.
Jag vill bara säga, att i den synpunkten
från utskottets sida vill jag verkligen
instämma, men får tillägga att det var
denna underlåtenhet från konstakademiens
sida som var anledningen till att
vj framställde detta yrkande i vår motion.

Vi hoppas, herr talman, på ett gott resultat
av utskottets positiva skrivning
och av dess anvisningar i punkterna
79 och 81 i detta utlåtande. Till följd

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

därav har jag heller inget säryrkande
att nu framställa.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
den nu ifrågavarande punkten hemställt.

Punkterna 80—102

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 103

Lades till handlingarna.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 56, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande
av avtal med Stockholms stad
rörande vissa markbyten m. m., bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Om restitution av skatt på bensin för
motorsågar, m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 32, i anledning av väckta
motioner om restitution av skatt på bensin
för motorsågar, m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:205,
av herr Wanhainen m. fl., samt II: 248,
av herrar Persson i Tandö och Nilsson
i Östersund, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en utredning
syftande till restitution av skatt å bensin,
som förbrukades vid användning av
motorsågar i skogsbruket; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:341,
av herrar Åkesson och Skärman, samt
11:376, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Carlsson i Huskvarna, vari anhållits,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära utredning och för 3

Första kammarens protokoll 196i. Nr 20

slag angående lättnader i fordonsskatten
eller annan kompensation för ägare
till sådana svenska fordon som gingc i
lasttrafik på utlandet, så att skatte- och
tullbestämmelserna för svenska åkare i
utlandstrafik icke bleve sämre än vad
som gällde åkare från andra länder i
trafik på Sverige.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:205,
av herr Wanhainen m. fl., samt II: 248,
av herrar Persson i Tandö och Nilsson
i Östersund, om restitution av skatt å
bensin för motorsågar, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 341,
av herrar Åkesson och Skårman, samt
11:376, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Carlsson i Huskvarna, om vissa lättnader
för svensk lastbilstrafik på utlandet,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr WANHAINEN (s):

Herr talman! Enär jag är en av motionärerna
i denna fråga vill jag framföra
några synpunkter. Jag skulle då
först vilja relatera något av sakinnehållet
i motionen. Jag är nämligen rädd för
att alla kammarledamöter kanske icke
har studerat innehållet så noggrant.

Skatt på bensin jämte skatt på motorfordon
har av riksdagen beslutats för
att anskaffa medel till utbyggande och
underhåll av allmänna vägar.

Enligt 1929 års förordning § 5 kan
restitution av bensinskatt beviljas bl. a.
i sådana fall, där bensinen förbrukas
för ändamål vilka icke har direkt anslutning
till vägväsendet. Riksdagen har
därför vid olika tillfällen tidigare beslutat
att medge restitution av bensinskatt
för jordbruket, trädgårdsodlingen
och fiskerinäringen. Jordbrukarna får
restitution för maskindrivna maskiner,
bl. a. för traktorer, med ett schabloniserat
belopp som för närvarande utgår

34 Nr 20 Fredagen den 24 april 1964

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

med 380 kronor för helt år räknat. Budgetåret
1962/63 återbetalades drygt 9
miljoner kronor till brukare av bensindrivna
traktorer. Dessutom utbetalades
till trädgårdsnäringen 350 000 kronor
och till fiskerinäringen 910 000 kronor.

Motorsågen och dess användning har
i och för sig intet att göra med vägbyggande
och underhåll, varför det syns
rimligt att restitution beslutades av
riksdagen även för den bensin som användes
till motorsågar inom skogsbruket.
Antalet motorsågar har starkt stigit
under de senaste åren, och enligt
beräkningar uppgick antalet motorsågar
1963 till cirka 110 000. Denna siffra
kommer dock efter vad vi kan fatta att
minska genom helårsanställning av
skogsarbetarna.

Förbrukningen av oljeblandat bränsle
beräknas till cirka 1,5 liter per timme.
Hur lång tid motorsågen är i drift
varje dag är svårt att exakt ange, beroende
på olika användningsgrad. Motorsågen
användes numera icke enbart
för fällning utan även för kvistning,
och motorsågens användning därvidlag
kommer med all sannolikhet att ytterligare
öka. Motorsågens användningstid
per dag har genom att bl. a. barkningsarbetet
bortfallit stigit till nära nog det
dubbla. Enligt SOU 1963:63 beräknas
att en huggare presterar cirka 8 kubikmeter
obarkat virke per dag. Vid en anställningstid
av 250 dagar per år beräknas
motorsågkostnaderna till 6 kronor
90 öre per dag. Kostnaderna kommer
säkert att stiga i och med att motorsågen
får en större användningsgrad; jag avser
då att motorsågen kommer att i högre
grad användas till kvistning.

Vi har det förhållandet här i landet,
att skogsarbetarna själva äger sina motorsågar
och ansvarar ekonomiskt för
både anskaffnings- och driftkostnaderna.
Det är ett ganska unikt förhållande
på svensk arbetsmarknad. Det är inte
vanligt i övrigt, vid företagsamheten i
industrien, att så är fallet. Av enbart
detta skäl anser jag det vara orimligt att
skogsarbetarkåren genom bensinskatten

skall skattebelastas hårdare än andra
yrkesgrupper.

För individuell restitution kan det
uppstå vissa administrativa svårigheter.
Jag anser dock att om det har gått att
lösa ett restitutionsförfarande för t. ex.
jordbrukets bensindrivna traktorer individuellt
så bör det sedan ga att lösa
detta för motorsågar. Restitution av
skatt på bensin kan beräknas per avverkad
skogskubikmeter. Kungl. skogsstyrelsen
gör årliga avverkningsberäkningar
över det totala uttaget från landets
skogar. År 1961 beräknades uttaget
till 55,3 miljoner kubikmeter.

Skogsstyrelsen borde med biträde av
skogsbrukets arbetsstudier årligen någorlunda
tillförlitligt kunna beräkna
även bensinåtgangen i liter per avverkad
skogskubikmeter. För kontroll av
bensinåtgången skulle den enskilde för
erhållande av restitution förete intyg
från sin arbetsgivare över antalet avverkade
skogskubikmeter. Jag vill inskjuta,
att reglerna för lönesättningen
enligt kollektivavtalen för närvarande
är sådana att det är mycket enkelt för
arbetsgivaren att ange vilket antal
skogskubikmeter respektive arbetstagare
har avverkat under avverkningsåret. De
egna företagare, d. v. s. jordbrukare
och andra, som själva levererar virke,
skulle kunna förete intyg av virkesköparen.

Det är uppenbart att det finns olika
sätt för restitution. Ett alternativ till det
individuella är en kollektiv restitution.
Man kan efter beräkning av avverkningsvolymen,
som utföres av skogsstyrelsen,
lata skatten på bensin som
användes till motorsågar gå till en särskild
fond. Dessa fondmedel bör reserveras
och användas för ändamål som är
till gagn för skogsarbetarkåren.

Bevillningsutskottet, som behandlat
motionerna I: 205 och II: 248, har i sitt
betänkande över motionerna använt en
hel del vackra ord i skrivningen. Jag
citerar: »Utskottet delar motionärernas
uppfattning att spörsmålet om restitution
av bensinskatt, som erlagts för drift

Fredagen den 24 april 1904

Nr 20

:i5

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

av motorsågar, bör utredas. Utskottet
vill dock inte utan föregående utredning
ta ställning till frågan om formen för
sådan restitution.»

Trots denna välvilliga och vackra
skrivning har utskottet stannat inför att
yrka, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Som motivering
för detta yrkande säger man, att
man under hand har fått veta, att en utredning
förbereds i finansdepartementet
om en översyn av vägtrafikbeskattningen.

I motionerna I: 205 och IT: 248 yrkas
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall begära en utredning, syftande till
restitution för bensin som används till
motorsågar. Det är väl egentligen samma
sak som utskottet föreslår, möjligen med
en liten differens. Anledningen till att
vi i motionen inte direkt har yrkat på
restitution är att vi motionärer själva,
trots att vi har en hel del sakupplysningar
i dessa frågor, är litet tveksamma,
huruvida administrationen blir för
betungande vid en eventuell individuell
restitution, och vi har velat att frågan
utreds och ytterligare penetreras innan
förslag framlägges för riksdagen. Vi motionärer
anser ändock att det är en rättvisefråga
att restitution av skatt å motorsågsbränslet
kommer till stånd.

När man läser utskottets betänkande,
där det sägs så många vackra och medgivande
ord om motionens syfte, hade
man väntat sig ett tillstyrkande av motionens
yrkande om bifall. När nu utskottet
icke har gjort det, ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till motionerna
I: 205 och II: 248.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Det skulle faktiskt inte
vara så mycket att tillägga efter herr
Wanhainens anförande, men eftersom
jag har skrivit under motionen nr 205
i denna kammare, ber jag ändå att få
säga några ord.

Denna fråga om restitution av skatt
å bensin för motorsågar är, som här

har nämnts, ingen ny fråga; den har tidigare
behandlats i kamrarna 1957 efter
en interpellation och 1958 och 1959
efter motioner. Jag anser att frågan är
så viktig, att det är förvånansvärt att
det inte kommit fram ett förslag som
har lett till en positiv lösning.

När det medgivits restitution av skatt
på bensin som använts inom jordbruket,
trädgårdsodlingen och fiskerinäringen,
anser jag att skogsarbetarna ur ren
rättvisesynpunkt borde få samma möjlighet.
Det finns ingen bärande motivering
mot detta. I vanliga fall brukar de
största orättvisorna kunna rättas till.

En skogsarbetare som har sitt arbete
så långt från hemmet, att han måste
färdas till arbetsplatsen med egen bil
eller samåka med någon annan, betalar
bensinskatt dels för att komma till arbetsplatsen
och dels för att använda sin
egen motorsåg under arbetsdagen. Det
förvånar mig inte att skogsarbetarna
reagerar mot detta. Denna extra skatt
har för dem blivit mer betungande under
de senaste åren, såsom också har
nämnts tidigare, därigenom att motorsågen
kommit att användas i större utsträckning
och därigenom att man numera
använder barkningsmaskiner vid
barkning.

Vad denna skatt innebär i pengar för
skogsarbetarna skall jag ej gå närmare
in på, då detta har redovisats utförligt
både här i kammaren och i motionen
och utskottets betänkande. Jag vill emellertid
understryka att inte enbart bensinskatten
är betungande för skogsarbetarna
— inköpet av motorsågen är också
dyrbart, och de får betala ränta och
amortering under flera år. Skogsarbetarnas
stora betydelse för skogsnäringen
är vi alla i kammaren väl medvetna
om, och därför bör de också bli rättvist
behandlade.

Skogsnäringen torde kunna jämställas
med de näringar som nu får restitution
av skatt på bensin. Jag kan heller
inte finna att skogsarbetarna skulle ha
det så mycket bättre ekonomiskt än de
som sysslar med jordbruk, fiske eller

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

trädgårdsskötsel, att de av den anledningen
borde bli ställda utanför. Som
bekant har de ett hårt och tungt arbete
och får säkert göra rätt för sin lön. Då
frågar man sig, varför de företagargrupper
jag här nämnde skall gynnas framför
en arbetargrupp som har ett av de
tyngsta arbetena i vårt land.

Då denna fråga behandlades av riksdagen
år 1958 tillstyrktes motionen av
tio remissinstanser, medan statskontoret
och Svenska vägföreningen avstyrkte,
och första kammaren biföll motionen
med 68 röster mot 65.

Jag vet att det har inlämnats många
motioner i den här frågan till Svenska
skogsarbetareförbundets kongresser.
Svenska skogsarbetareförbundet har alltid
varit mycket positivt inställt till
denna frågas lösning.

Användningen av motorsåg inom
skogsbruket har inneburit en mycket
stark rationalisering av avverkningsarbetet,
och detta har medfört betydande
vinster för hela det svenska folkhushållet.
Man har då anledning fråga sig:
Kan det vara rimligt och riktigt att
skogsarbetarna skall betala en extra
skatt för detta?

Jag har, herr talman, velat ange dessa
synpunkter i denna fråga som motivering
för mitt ställningstagande som
motionär. Jag anser att en fond skulle
bildas av de restituerade bensinskattemedel
det här är fråga om. Pengarna
skulle användas till ändamål som är till
gemensam nytta för skogsarbetarkåren.
Frågan om vem som skall förvalta fonden
m. m. skall jag ej gå in på.

Då 1959 års sammansatta utskott behandlade
frågan om bensin skatterestitution,
hänvisade man bl. a. till att frågan
skulle behandlas av 1953 års trafikutredning.
Riksdagen nöjde sig med
detta och avslog motionen, men — märk
väl — ännu har detta önskemål ej blivit
tillgodosett.

Bevillningsutskottets ärade ledamöter
som i år behandlat frågan är, om jag
inte läst alldeles fel, positivt inställda
till motionsyrkandet. Trots detta har

man avstyrkt motionen. De anser_jag

ber att få citera — »att denna fråga inte
bör tas upp till prövning allenast med
utgångspunkt från förhållandena inom
de näringsgrenar som nu åtnjuter restitution».
Man motiverar sedan detta med
att andra grupper av bensinförbrukare
kan komma och göra anspråk på restitution
av bensinskattemedel. Som exempel
härpå anger man dem som använder
snövesslor, snöscooters m. m. Dessa används
för det mesta som transportmedel
för turister, och jag anser inte att
de kan jämföras med motorsågarna.
Snövesslor och snöscooters har blivit en
turistattraktion. Utskottet vill tydligen
ta bort alla restitutioner av bensinskattemedel
och därigenom förhindra en utvidgning
på detta område. Jag tror att
utskottet här får en mycket svår nöt att
knäcka.

Utskottet gör sedan ett nytt försök i
positiv riktning och framhåller att det
delar motionärernas uppfattning, att
spörsmålet om restitution av bensinskatt,
som erlagts för drift av motorsågar,
bör utredas. Utskottet fortsätter:
»Skulle därvid framkomma att nu utgående
restitutioner för bensinförbrukning,
som icke har samband med vägväsendet,
i stort sett bör bibehållas, synes
det vara skäligt att även bensinförbrukningen
för motorsågar tillerkännes
motsvarande restitutionxrätt. Utskottet
vill dock inte utan föregående utredning
ta ställning till frågan om formen
för sådan restitution.»

\ i motionärer föreslår även en utredning,
som syftar till restitution av skatt
på bensin som förbrukas vid användning
av dessa motorsågar i skogen. Jag
vill också uttala, att vi hade hoppats
på att detta skulle anses vara ett rimligt
krav, som utskottet skulle stödja.
Nu avstyrker utskottet motionen med
att självt uttala en förhoppning.

Jag ber att få avsluta detta anförande
med ännu ett citat: »Enligt vad utskottet
under hand erfarit förbereds frågan
om en översyn av vägtrafikbeskattningen
inom finansdepartementet. Utskottet

Fredagen den 24 april 1904

Nr 20

Om restitution

förväntar att de i motionerna framförda
utredningsyrkandena i detta sammanhang
kommer att bli tillgodosedda.»

Utskottet avslår enhälligt motionen
med en förväntan om utredning; och
man blir faktiskt något besviken.

Med detta ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till motionerna 1:205 av
herr Wanhainen m. fl. samt 11:248 av
herrar Persson i Tandö och Nilsson i
Östersund.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! Man måste säga att bevillningsutskottets
betänkande nr 32 är
ett ganska märkligt dokument. Det omfattar
dels frågan om restitution av
skatt på bensin för motorsågar och dels
frågan om lättnad av skattebestämmelserna
för vissa motorfordon, som går i
trafik i utlandet. Jag vet inte om man
skall tolka utskottets betänkande som
ett utslag av rationalisering av riksdagens
arbete genom att slå samman motioner
i klump, oavsett om de berör
samma område eller inte. Jag måste erkänna,
att jag har svårt att finna någon
gemenskap och något likartat emellan
skogsarbetaren, som i sin ensamhet med
sin motorsåg fullgör sin sysselsättning,
och långtradartåget av svensk härkomst,
som rullar fram nere på de tyska autostradorna.
Nog är det två ganska väsensskilda
områden det rör sig om.

Jag kan inte komma ifrån, att bevillningsutskottets
behandling av dessa frågor
faktiskt öppnar oanade perspektiv
hur vi kan få det i en framtid här i
riksdagen.

Jag skall, herr talman, endast yttra
mig om mitt område, och det gäller
frågan om restitution av skatt på bensin
för motorsågar. Två talare har tidigare
talat för motionen, och det är
kanske inte så mycket att tillägga. Jag
vill dock, med anledning av vad herr
Wikner sade, nämna att den nuvarande
lagstiftningen väl ändå inte har gynnat
jordbruks- och trädgårdsskötseln särskilt
mycket.

av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

Man kan säga att därvidlag skulle
ha åstadkommits eu rimlig rättvisa, om
också skogsarbetare som har använt
sina egna motorsågar finge restitution
av bensinskatten.

Om man ser denna fråga i samband
med de frågor som i övrigt diskuteras
i utskottets betänkande, så är den självfallet,
sedd ur det internationella perspektiv
jag nyss erinrade om relativt
liten. Får jag emellertid säga att detta
är en stor fråga för dem det vederbör,
nämligen skogsarbetarna, för vilka det
här rör sig om ganska stora kostnader.
Det framgår såväl av motionen som av
gjorda utredningar, att det här ändå är
fråga om väsentliga belopp.

Restitution av skatt på bensin medges
bl. a. i viss omfattning när det gäller
fritidssysselsättningar. Från den utgångspunkten
måste det vara rimligt
och riktigt att bensinrestitution ges när
det gäller en grupp av arbetare, som gör
en verkligt nyttig insats.

Det har i utskottets betänkande sagts
att detta är en svår fråga att lösa, och
det har också herr Wikner sagt, även
om han tydligen söker balansera mellan
utskottet, som han väl inte alldeles
ville slå ihjäl, och motionen som han
också ville försvara. Utskottet bär här
gjort det litet för svårt förefaller det
dock. Jag tror att det går att lösa frågan
enligt alternativ 1 i motionen; det
går att klara saken med en individuell
återbäring. Finansministern, som ju är
en praktisk man, kan säkert finna vägar
för att lösa denna fråga, så att rättvisa
kan åstadkommas. Jag hoppas verkligen
att, därest bevillningsutskottets förslag
i dag bifalles, finansministern ändå skall
finna det rimligt att pröva frågan, så
att det blir en sådan ändring av nuvarande
förhållanden, att också skogsarbetarna
får restitution på bensinskatten.

Utskottet har sagt att man förväntar
en översyn av vägtrafikförordningen.
Det är ett ganska märkligt förhållande;
om det inte finns någon utredning att
hänvisa till, hoppas man att det skall
bli en utredning att hänvisa till. Att

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. in.

utredningen ligger på ett annat område
spelar ingen roll. Huvudsaken är att
man kan förvänta att det blir en utredning.
Jag tror, herr talman, att vi inte
skall vänta något resultat därifrån. Jag
hoppas mera på att finansministern
skall kunna finna vägar för att åstadkomma
en lösning av den här problematiken.

Från denna utgångspunkt, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till motionerna
I: 205 och II: 248.

Häri instämde herr Nilsson, Ferdinand,
(ep).

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Till herr Eric Carlsson
får jag säga att det måste ha varit ett
missförstånd när han gör gällande att
jag skulle ha sagt att de nuvarande bestämmelserna
skulle ha gynnat jordbruket.
Jag uttryckte mig aldrig på det sättet;
jag menade att när jordbruket, trädgårdsnäringen
och fiskerinäringen har
tillerkänts bensinskatterestitution, så
skulle det också vara rättvist att skogsarbetarna
finge motsvarande restitution
när det gäller motorsågar.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Det har varit en intressant
debatt, som man kan lära en del
av. Om man tillhör en utskottsmajoritet,
kanske man skulle dra den slutsatsen
att det inte är skäl att skriva välvilligt
i ett betänkande, ty det uppskattas
inte av motionärerna. Det gjorde
inte herr Wanhainen, och inte heller
herr Wikner. De har läst ur betänkandet,
och jag behöver därför inte referera
det mera, och de har talat om att
vi är välvilligt inställda. Så långt är det
riktigt, men herr Wanhainen bör lära
sig att citera riktigt; det gjorde han inte.
Han citerade vad utskottet skriver på
sid. 8 i utlåtandet, där utskottet uttalar
att det delar motionärernas uppfattning,
men utskottet utgår därvid ifrån — och
det är viktigt — att det nuvarande sy -

stemet bibehålies. Den meningen citerades
inte. Utskottet drar alltså slutsatsen,
att om vi skall behålla det nuvarande
systemet, skall även skogsarbetarna
få restitution. Just denna mening
borde ha gett motionärerna anledning
att ställa sig frågan, varför utskottet
skriver på det sättet. Det gör utskottet
helt enkelt därför att nu gällande ordning
inte är tillfredsställande. Det har
också motionärerna påvisat, då de säger
att systemet är orättvist, eftersom för
närvarande såväl jordbruket som fiskerinäringen
och trädgårdsnäringen medges
restitution men inte skogsarbetarna.
Man tar alltså fasta på det förhållandet
att ett system nu tillämpas, som
ger favörer åt vissa grupper, och man
utgår från att ingen restitution skulle
medges. Det är detta som är den stora
frågan i sammanhanget, och det är anledningen
till att vi uttrycker oss så,
att i den mån det nuvarande systemet
skall bibehållas, så bör också skogsarbetarna
få restitution. Men, ärade kammarledamöter,
utvecklingen går snabbt,
och det är väl en självskriven sak att
den rationalisering, som användningen
av motorsågar innebär, är ett stort
framsteg. I och för sig skulle man väl
acceptera ett sådant produktionstekniskt
framsteg och inte tala om kostnaderna
för bensinen, om vi hade ett annat
system när det gäller just bensinskatten.

När herr Eric Carlsson säger att vi
blandar samman saker och ting i ett
utskottsbetänkande, har han alldeles
glömt bort att det här gäller bensinpengarna
och att det inte är vägtrafikförordningen
som vi skall utreda. På
den punkten läser herr Eric Carlsson fel.
Det står i betänkandet »vägtrafikbeskattningens
område», och det är någonting
helt annat.

Får jag vidare tillägga att den utredning
vi hänvisar till — utskottet har
under hand fått kännedom om den, som
vi säger -— enligt min och, hoppas jag,
utskottets mening är mycket angelägen.
Vi kan inte undgå att tänka på att resti -

Fredagen den 24 april 19(54

Nr 20

Om restitution

tutionskrav kan komma från det ena
området efter det andra. Det hela blir
administrativt ohanterligt och tämligen
meningslöst. Allt kommer sig därav att
vi har en s. k. specialdestination; bensinskatten
skall ju gå till automobilskattemedelsfonden.
Det är i och för sig
ingen skillnad på denna skatt och andra
skatter, och vi bör väl sträva efter
att få ett sådant system när det gäller
vår skattläggning, att vi inte animerar
till mer eller mindre lättsinniga anvisningar
av skattepengar. »Mer eller
mindre», sade jag; det här lockar till
sådana anvisningar. Alla som vill objektivt
belysa det nuvarande läget, undersöka
och pröva fördelar och nackdelar,
kommer säkerligen till den slutsatsen
att det är tid för en reform, och
det är den reformen som bevillningsutskottet
hoppas att finansministern skall
förbereda. Därför, herr talman, är jag
inte missnöjd med utskottets betänkande
såsom motionärerna är utan vill sluta
med att säga: Sätt i gång, herr finansminister! Därmed

yrkar jag bifall till bevillningsutskottets
betänkande.

Herr WANHAINEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstod ju mycket
väl att vår ärade ordförande för bevillningsutskottet
skulle komma upp, och
jag ville spara en del av citatläsningen
åt honom själv. Jag citerade nämligen
första och sista meningarna i andra
stycket på s. 8 och sparade meningarna
däremellan åt ordföranden för bevillningsutskottet.

Jag tror för min del inte att bevillningsutskottets
ställningstagande i detta
ärende kommer att leda till några resultat.
Vi har ju tidigare erfarenheter,
som visar att man inte alltid har verkställt
de utredningar som man har lovat.
Jag tror gärna att det kan bli en utredning
i detta fall, men när också motionen
hemställer om en utredning anser
jag att vi kunde ha blivit eniga, både
motionärerna och bevillningsutskottet.

av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

I och med detta, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till motionen.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Får jag först säga till
herr Wikner att han använde ordet
»gynnat» i fråga om jord och skog, och
det reagerade jag emot och antecknade
omedelbart. Jag har utgått från — och
det kan jag säga även till utskottets
ärade herr ordförande — att det borde
vara rättvisa mellan dessa näringar,
som i mångt och mycket har samma bekymmer.
Därför bör man också ge samtliga
dessa grenar den rätt till restitution
som en del har fått.

Utskottets ärade herr ordförande sade
att vi hade citerat felaktigt. Jag har läst
på s. 6 i betänkandet angående motionerna
1:341 och 11: 376, och där sägs
ingenting om restitution av skatt på
bensin och sådana saker, utan det talas
om sådana som i skattehänseende är
sämre ställda än exempelvis tyska åkare.
Det är detta som gjort att jag har
frågat mig: Kan det vara rimligt att man
skall diskutera sådana saker i ett betänkande
som gäller motioner om restitution
av bensinskatt för motorsågar?
Det var detta som enligt min mening innebar
en rationalitet i överkant.

Till slut, herr talman, det finns ett
ord som säger: Lita inte på överheten.
Från den utgångspunkten har jag tagit
ställning i dag och sagt mig att det
finns bara en väg att komma fram på,
nämligen att vi försöker se till att kammaren
bifaller motionerna.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag använde ordet gynnade
i förhållande till skogsarbetarna;
det är en helt annan sak.

Bevillningsutskottets ordförande säger
att vi motionärer inte uppskattar
om man skriver välvilligt. Det gjorde
man år 1959. Även då åberopade man
en utredning, men den kom aldrig till

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Om restitution av skatt på bensin för motorsågar, m. m.

stånd. Också nu åberopar man en utredning.
Finns det någon garanti för
att det blir en utredning denna gång?
Det är detta vi vill ha fram.

Så säger herr Ericsson att man inte
skall ha ett system som animerar till
lättsinniga bensinskatterestitutioner. Ja,
jag anser inte att det är lättsinnigt att
medge restitution då det gäller skogsarbetarna
och deras motorsågar.

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort genmäle: Herr

talman! Motionärerna talar här
om att man inte kan vara säker på att
betänkandet leder fram till något resultat,
och herr Eric Carlsson sade: Lita
inte på överheten! Men det gör han ju
själv i allra högsta grad. Vad yrkar man
på? Är det omedelbara beslut om restitution
av bensinpengarna? Nej, man
skriver artigt och hövligt och begär en
utredning genom Kungl. Maj:t. Det är
ju samma sak som utskottet önskar, men
i detta fall är det en sak som skiljer —.
skiljaktigheter finns kanske även i andra
ting — nämligen att jag återigen och
mycket bestämt hävdar, att om man vill
skapa respekt för riksdagen och dess
skrivelser, skall man inte skriva om allt
som förekommer i kammaren. När man
skriver till Kungl. Maj:t skall man göra
det så att man ger eftertryck åt sin begäran,
och vi har den uppfattningen att
när bevillningsutskottet skriver — i
varje fall gäller det de år jag har, höll
jag på att säga, varit borta från regeringen
— expedieras skrivelserna tämligen
omgående. Jag tror att det är en
väldig styrka om man kan få till stånd
och vidmakthålla en sådan ordning.

Vi säger nu att vi inte vill skriva till
Kungl. Maj:t och begära en utredning,
vilket motionärerna vill, därför att det
nu planeras en utredning. Denna bör
sättas i gång, och när den prövningen är
klar kommer frågan upp på nytt. Jag
tycker att detta är minst sagt lika värdefullt
från skogsarbetarnas synpunkt
som om riksdagen nu skulle skriva till

Kungl. Maj :t och be Kungl. Maj:t sätta
i gång en utredning.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag skulle kanske inte
ha lagt mig i denna debatt eftersom jag
i år inte återfinns bland motionärerna
när det gäller denna fråga, men som de
flesta av kammarledamöterna torde
känna till har jag under såväl 1958 som
1959 varit motionär i denna sak. När
det sammansatta utskottet behandlade
denna fråga 1959, fanns det dock reservanter
mot utskottets förslag. En socialdemokratisk
reservant och samtliga utskottsledamöter
från centerpartiet reserverade
sig då för ett bifall till motionerna.

Det finns väl ingen arbetargrupp som
har en så oerhört dyrbar verktygsuppsättning
som just skogsarbetarna. Enligt
de utredningar som gjorts, och de är
säkerligen fullt riktiga, köps motorsågar
här i landet för drygt 100 miljoner
kronor om året. Det tar ungefär tre år,
innan en motorsåg är utsliten, så det
blir ganska kännbara amorteringar, vilket
också har framhållits här.

På sätt och vis är det ju så, att skogsarbetarna
i detta fall blir utsatta för en
dubbelbeskattning. Dels betalar de skatt
för den bil, med vilken de färdas till
sitt arbete, och dels för den motorsåg
som finns i bagageutrymmet i bilen.
Det är detta som vi tycker är en orättvisa
mot denna arbetargrupp. Därför
har det också åtskilliga gånger sagts
från skogsarbetarförbundets sida, att
det är ett rättvisekrav från skogsarbetarna
att det blir samma förhållande
som för andra grupper som nu får denna
restitution av bensinskatten.

När utskottet talar om den kraftiga
tekniska utvecklingen och finner den
vara ett skäl för att avslå denna motion,
tycker jag för min del att detta är
egendomligt. Skulle man ha dragit ut
konsekvenserna härav, borde man ha
föreslagit, att denna restitution skulle

Fredagen den 24 april 19G4

Nr 20

Om restitution

upphöra även för de grupper som får
denna restitution.

Nu liar det sagts, och det kan jag
hålla med om, att utskottets skrivning
är positiv. Det finns ingen anledning
att säga något annat. Men vi som sitter
med i utskott vet hur mycket man
brukar få ut av positiva skrivningar,
om det inte finns någonting i utskottets
kläm i samma riktning. Jag tycker
att skrivningen i det här fallet är så
pass positiv att den borde ha kunnat
utmynna i en hemställan om skrivelse
till Kungl. Maj:t. Jag anser det vara litet
egendomligt att utskottet inte velat
kosta på sig detta.

Det finns kanske inte anledning att
säga så mycket mer i denna sak, utan
man får väl nöja sig med den förhoppning
som utskottet också har, att det
ändå skall ske en utredning. Blir det
inte någon utredning, finns det möjlighet
att ta upp frågan igen nästa år.

Herr talman! Jag ber att få instämma
i yrkandet om bifall till motionerna.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Som herr Carlsson tidigare
anfört, är det rätt egendomligt
att de två motionspar som behandlas
i detta betänkande har sammanförts
och tagits upp i ett sammanhang. Den
motion som jag har varit med om att
väcka och som behandlas under punkt
2 gäller i första hand kanske inte bensinskatterestitution.
Vi ifrågasätter i
stället i första hand om det inte kunde
ske en lättnad i vissa fall i fråga om
fordonsbeskattningen.

Svenska åkare som kör på utlandet
möter en mycket hård konkurrens på
denna marknad, och vi vill att de i
konkurrenshänseende skall vara jämställda
med sina utländska kolleger.
Man kan ju tycka att en lastbil som går
i trafik utomlands i flera månader under
denna tid skulle kunna t. ex. vara
befriad från fordonsskatt. Den sliter ju
inte svenska vägar under den tiden. Det
finns också andra möjligheter att kom -

av skatt på bensin för motorsågar, m. m.
pensera de svenska åkeriföretagen.
Jag vill, som sagt, hålla med herr Carlsson
om att det är egendomligt att den
här frågan har blivit behandlad tillsammans
med frågor om restitution av
skatt på bensin för motorsågar.

Vi motionärer har i alla fall tagit
fasta på den positiva skrivning som utskottet
gjort, och vi hoppas att utredningen
om vägtrafikbeskattningen snart
kommer till stånd och att det sedan
skall beredas möjligheter för svenska
åkare att bli jämställda med sina utländska
konkurrenter.

Jag har velat uttrycka denna förhoppning,
herr talman, och har inte
något särskilt yrkande på den här
punkten.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen, som
för en stund övertagit ledningen av
kammarens förhandlingar, yttrade, att
med anledning av vad under överläggningen
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vardera
punkten av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
enligt de rörande punkten 1
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på bifall till motionerna
I: 205 och II: 248; och förklarade herr
andre vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Wanhainen begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 32
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. värderingen av varulager vid beskattningen

Vinner Nej, bifallas motionerna I: 205
och II: 248.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
andre vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Wanhainen begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 72;

• Nej — 42.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr Persson, Einar, anmälde, att han
av misstag röstat för ja-propositionen.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 34, i anledning
av väckta motioner angående
rätten till avdrag för kommunal skatt
vid statlig inkomstbeskattning, bifölls
vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Ang. värderingen av varulager vid
beskattningen

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 40, i anledning av väckta
motioner angående värderingen av varulager
vid beskattningen.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet, såvitt nu vore i fråga till behandling
i ett sammanhang upptagna
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 560,
av herr Lundström m. fl., och 11:693,
av herr Ohlin in. fl., vari under 1 hem -

ställts, att riksdagen måtte besluta, att
beskattningsreglerna angående värdering
av varulager skulle ändras så att
nedskrivning tillätes till 30 procent av
lagrets värde, att gälla från och med
1965 års taxering; samt

2) de likalydande motionerna 1:573,
av herr Virgin m. fl., och II: 683, av
herr Heckscher m. fl., vari anhållits, att
riksdagen måtte antaga i motionerna infört
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), vilket förslag bland annat avsåg,
att nedskrivning av varulager finge
äga rum till lägst 30 procent av lagrets
värde.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
på åberopade grunder hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:560,
av herr Lundström m. fl., och 11:693,
av herr Ohlin m. fl., angående allmänna
riktlinjer för skattepolitiken, såvitt avsåge
punkt 1) i motionernas hemställan;
samt

2) de likalydande motionerna I: 573,
av herr Virgin m. fl., och 11:683, av
herr Heckscher m. fl., angående värderingen
av varulager vid beskattningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Ottosson, Magnusson i Borås och Christenson
i Malmö, fru Nettelbrandt samt
herr Darlin, vilka —■ under åberopande
av innehållet i motionerna 1:560 och
11:693 samt motionerna 1:573 och II:
683 — ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till motionärernas förslag, att
varulager vid inkomstbeskattningen
skulle kunna nedskrivas till 30 procent
i stället för lägst 40 procent av anskaffningsvärdet,
och sålunda bort hemställa
att riksdagen måtte med bifall till
förenämnda motioner, i vad avsåge förevarande
fråga, antaga det vid motionerna
1:573 och 11:683 fogade förslå -

Fredagen den 24 april 19(>4

Nr 20

Ang. värderingen av varulager vid beskattningen

get till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Vid betänkandet fanns därjämte fogat
ett särskilt yttrande av lierrar Elofsson
och Vigelsbo.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Den fråga som behandlas
i vår motion i denna fråga är lika
gammal som den nuvarande avskrivningsprocenten
i fråga om varulager.
Frågan har diskuterats i kammaren
många gånger, och det torde därför
knappast krävas att en förespråkare för
reservanterna särskilt utförligt uppehåller
sig vid argument som lär vara
kända sedan tidigare år. Däremot skall
jag be att få nämna något om det sammanhang
vari den aktuella frågeställningen
enligt reservanternas mening
bör ses.

Det ärende som kommer närmast efter
detta, bevillningsutskottets betänkande
nr 41, behandlar en principmotion
från folkpartiet rörande skattepolitiken.
Det yrkande som vi nu behandlar,
alltså under bevillningsutskottets
betänkande nr 40, är framställt i en
följdmotion till principmotionen.

Som framgår av reciten i utskottsbetänkande!
understryker motionärerna
där den centrala betydelse för en dynamisk,
utvecklingsfrämjande politik som
företagsbeskattningens utformning har.
Jag vill erinra om att finansministern
själv i årets statsverksproposition mer
än någon gång tidigare visat uppenbara
bekymmer för att investeringarna inom
näringslivet, främst industriinvesteringarna,
varit oförändrade eller minskat.
Att detta har samband med att företagens
möjlighet till självfinansiering
på senare år i markant grad avtagit är
uppenbart.

Jag har här flera gånger tidigare understrukit
-—- och därom torde de allra
flesta fackmän vara ense — att självfinansiering
aldrig helt kan ersättas av
lånemöjligheter, om nu sådana händelsevis
skulle finnas. Åtgärder som kan

stärka det interna företagssparandet är
därför utomordentligt betydelsefulla
för rationaliseringar, för driftutbyggnader
och för experimentverksamhet
som är nödvändiga för att utveckla näringslivet
och därför också en utomordentligt
viktig förutsättning för att vår
levnadsstandard skall kunna ytterligare
höjas.

Statsmakterna har vid årets riksdag
bidragit härtill genom vissa åtgärder
som åberopas av utskottsmajoriteten i
betänkandet. Dessa åtgärder är emellertid
i viss del temporärt och relativt
kortsiktigt betonade. Framför allt gäller
detta frågan om det s. k. investeringsavdraget,
som i och för sig är utmärkt
men som gäller endast ett år. Motionärerna
nämner nu i den principmotion,
vilken jag nyss talat om, åtskilliga andra
åtgärder som skulle kunna stimlera
företagssparandet. En sådan åtgärd vore
att medge en ytterligare liberalisering
av varulagervärderingen, den fråga
som vi nu behandlar. En ändring av
avskrivningsreglerna för byggnad i rörelse
så att en större del av avskrivningen
kan ske under byggnadens första år
är en annan sådan åtgärd. En tekniskt
acceptabel metod för avskrivning av
återanskaffningsvärdet på maskiner och
byggnader är också, som motionärerna
ser saken, ett värdefullt bidrag, liksom
åtskilliga andra åtgärder som man kan
tänkas vidta. Naturligtvis kan det här
inte vara fråga om någon universalmetod,
lika verkningsfull för alla grenar av
näringslivet, men det gäller olika vägar
som leder mot samma mål, nämligen att
öka företagens konsolidering och därmed
också deras resurser att hävda sig
i den konkurrens som ju blir allt starkare,
inte minst internationellt sett.

Några av de exempel som nämnts i
motionen kräver vissa tekniska utredningar,
och det är bl. a. av detta skäl
som det i reservationen till nästa ärende
föreslås ett mera allmänt uttalande,
innebärande att Kungl. Maj:t vid kommande
reformering av skattelagstiftningen
skall särskilt beakta betydelsen

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. värderingen av varulager vid beskattningen

av åtgärder som ökar företagssparandet.

I den delfråga som vi nu behandlar,
alltså varulagervärderingen, förefaller
saken från motionärernas och reservanternas
synpunkt så klar, att ett direkt
yrkande om en nedskrivning till 30
procent göres.

Jag har, herr talman, i detta anförande
berört de två ärenden som hänger
intimt samman, behandlade i bevillningsutskottets
nu föreliggande betänkande
och i nästa ärende. För tillfället
inskränker jag mitt yrkande att gälla
betänkandet nr 40, och där hemställer
jag om bifall till reservationen.

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! Som herr Lundström
nyss anförde har den fråga som vi nu
behandlar vid ett flertal tillfällen varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet
och behandling, och motiveringarna
för olika ståndpunkter torde vara i huvudsak
kända. Jag skall här i alla fall
försöka att utifrån våra synpunkter peka
på några faktorer som vi anser vara
av betydelse i sammanhanget.

En väsentlig faktor i ett företag utgör
det egna kapitalet, som ju är den
egentliga riskbärande delen av det i företaget
totalt bundna kapitalet. Ju större
andel detta har, desto större möjligheter
kan man säga att det finns till
expansionsförmåga och konkurrenskraft.
Anspråken på storleksordningen
av det egna kapitalet är nu helt andra
än förr i tiden. Den tekniska utvecklingen
har medfört en maskinell utrustning
som är ytterligt kapitalkrävande.
Det gängse finansieringssystemet för företagarna
grundar sig på förutsättningen
att det råder ett visst förhållande
mellan eget och frfämmande kapital.
Det främmande kapitalet utgöres i regel
av långfristiga krediter som kräver
säkerheter. Man kan också säga att ett
företag med god självfinansiering har
större möjligheter att få dessa erforderliga
långfristiga krediter.

Vi är säkerligen alla eniga om att

alla åtgärder som kan befrämja näringslivets
utveckling och höja dess avkastning
bör vidtas. Däremot är kanske
uppfattningarna om den bästa vägen att
nå detta mål något olika. Man kan
kanske här peka på att produktionsökningen
hittills under 1960-talet inte varit
fullt så hög som under 1950-talet,
och det understryker vad vi här anfört
just om självfinansieringens betydelse.
Vi inom högerpartiet anser oss ha belägg
för att företagsbeskattningens utformning
är en av de vägar som kan
leda till det skisserade målet, och det är
mot bakgrunden härav som vi även i år
fört fram olika förslag i fråga om företagsbeskattningen.
Ett av dessa avses i
bevillningsutskottets betänkande nr 40,
som nu är föremål för kammarens behandling,
nämligen reglerna för varulagervärderingen
vid beskattningen.

Vid bedömandet av vilka regler som
bör gälla vid inkomsttaxeringen måste
enligt vårt förmenande särskilt beaktas
varulagrets roll för handels- och produktionsföretag.
Man kan inte driva
sådan verksamhet utan lagerhållning,
och så länge företaget drives är lagerkapitalet
nästan lika hårt bundet som
det kapital som investerats i byggnader
och maskiner. För tre år sedan företogs
som bekant en ändring innebärande att
nedre gränsen för avskrivning av varulager
höjdes från 30 till 40 procent av
anskaffningsvärdet. Jag talar här om
den s. k. huvudregeln — det finns också
sidobestämmelser som tillämpas i
vissa fall. En återgång till de tidigare
gällande bestämmelserna med 30 procent
som lägsta gräns skulle enligt välmening
vara till gagn för alla företag,
men kanske i högre grad för de mindre
s. k. egenföretagen, särskilt för dem som
inte drivs i aktiebolagsform. Detta är
även i år det motiv som ligger bakom
det nu framlagda förslaget, som återfinnes
dels i de motioner som anges i
utskottsbetänkande! och dels i den till
betänkandet fogade reservationen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Ang. vi

Herr MATTSSON (ep):

Herr talman! Centerpartiets inställning
till denna fråga framgår av ett särskilt
yttrande av herrar Elofsson och
Vigelsbo. Jag vill bara återge något av
vad de påpekar om företagens möjligheter
till självfinansiering. I motsats till
herr Enarsson tror jag inte att man löser
de mindre företagens självfinansieringsfrågor
genom regler för varulagervärdering.

Man kan inte komma ifrån att många
mindre företag redan nu på grund av
räntabilitetskravet har svårigheter att
använda den gällande rätten till nedskrivning
av varulager. Problemet är
att få disponibla rörelsemedel. Enligt
vårt förmenande kan man inte få sådana
på bättre sätt än genom att använda
investeringsfonder, vilket nuvarande
regler inte medger. Statistiken
visar också att de mindre företagen inte
kunnat avsätta till konjunktur- och investeringsfonder.
Däremot tror vi att
ett resultatutjämningskonto skulle vara
till stor fördel för de mindre företagen.
Vi har också påpekat att det är en
mängd företag som inte har något lager.
Det är serviceföretag, konsultföretag
och andra, som inte kan tillgodogöra
sig nuvarande rätt till nedskrivning.

Vi har därför inte biträtt motionsyrkandena,
utan vi menar att vi måste
föra fram sådana frågeställningar som
är till gagn för flertalet av de mindre
och medelstora företagen. Det är vår
förhoppning att det skall bli möjligt för
den allmänna skatteberedningen att, när
den skall lösa frågan om företagsbeskattningen,
föreslå beskattningsregler
som är likvärdiga för olika slag av företag.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Det är inget större intresse
i kammaren för dessa saker, och
det förstår man. Det är bara ett halvt

rderingen av varulager vid beskattningen
dussin ledamöter av bevillningsutskottet
som är inne i plenisalen. Vi har diskuterat
dessa ting mängder av gånger,
och ingendera sidan är i stånd att komma
fram med nya synpunkter. Vi har
gått igenom hela registret av önskemål
när det gäller beskattningsreglerna.

Vi inom utskottsmajoriteten vidhåller
vår gamla ståndpunkt att reglerna för
företagsbeskattningen är generöst utformade
i förhållande till vad som gäller
i andra länder, och det kan man
förstå när man ser vilka skattebelopp
som bolag och ekonomiska föreningar
inlevererar till det allmänna. Det har
varit en markant stegring av skatteinkomsterna
från fysiska personer, men
det finns ingen motsvarighet för företagen.
Detta är det bästa beviset för att
våra arrangemang på skatteområdet
medfört vad man här talar om, nämligen
en stark konsolidering av företagen.
Det är bara vad som behövs för
utdelning till aktieägarna som blir beskattat,
och så är det garantiskatten till
kommunerna.

Vi är i stort sett överens om att väl
konsoliderade företag är till fördel för
den enskilde, de anställda och för samhället.
På den punkten råder det inga
delade meningar. När det sedan gäller
reglerna för nedskrivningen av varulager
tycker vi att de nuvarande reglerna
är så generösa att man inte kan gå längre.

Så blir det till slut en avvägningsfråga.
Hur skall man väga önskemålet
om konsolidering mot vad som kan
vara skäligt för samhället att få av dessa
skattebetalare? Den avvägningen råder
det delade meningar om.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i förevarande betänkande hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid betän -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. allmänna riktlinjer för skattepolitiken
kandet avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Lundström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 40,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Lundström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 40.

Därjämte hade 8 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. allmänna riktlinjer för skattepolitiken Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 41, i anledning av väckta
motioner angående allmänna riktlinjer
för skattepolitiken.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 560, av herr Lundström

in. fl., och II: 693, av herr Ohlin in. fl.,
hade bland annat hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
uttala, att vid kommande reformering
av skattelagstiftningen särskild vikt
borde fästas vid sådana åtgärder, som
vore ägnade att öka företagssparande
och därigenom skapa större finansiellt
utrymme för en snabbare utbyggnad,
rationalisering och modernisering av
industriens och övriga företags tekniska,
maskinella och andra resurser.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna I: 560, av
herr Lundström in. fl. och 11:693, av
herr Ohlin in. fl., angående allmänna
riktlinjer för skattepolitiken, såvitt avsåge
punkten 2) i motionernas hemställan,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Stefanson, Elofsson, Lundström, Gösta
Jacobsson, Ottosson, Magnusson i Borås,
Vigelsbo och Christenson i Malmö, fru
Nettelbrandt samt herr Darlin, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att
riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:560 och II: 693, såvitt avsåge
punkten 2) i motionernas hemställan,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
uttala, att vid kommande reformering
av skattelagstiftningen särskild vikt borde
fästas vid sådana åtgärder, som vore
ägnade att öka företagssparande och
därigenom skapa större finansiellt utrymme
för en snabbare utbyggnad, rationalisering
och modernisering av industriens
och övriga företags tekniska,
maskinella och andra resurser.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag yttrade vid behandlingen av föregående
ärende ber jag att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Med hänvisning till vad
utskottets värderade ordförande anför -

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

de i föregående ärende ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen i enlighet
med därunder framkomna yrkanden
gjorde propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid betänkandet avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Lundström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Ja — 65;

Nej — 53.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 53, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen å driftbudgeten
under tredje huvudtiteln gjorda fram -

Ang. internationell biståndsverksamhet

ställningar rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Internationell biståndsverksamhet
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Ang. internationell biståndsverksamhet

I propositionen nr 1 hade föredragande
statsrådet, enligt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden
för den 3 januari 1964,
behandlat frågan om översyn av biståndsverksamheten.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten yttrat följande:

»Under punkten 7 i det följande behandlar
utskottet förslag om vissa organisatoriska
förändringar i nämnden
för internationellt bistånd, som grundats
på resultatet av en av statskontoret
påbörjad översyn av biståndsverksamhetens
inriktning och organisation.
Såsom föredragande statsrådet erinrat
fortsätter denna översyn. Utskottet har
icke något att erinra mot att det får ankomma
på Kungl. Maj:t att i huvudsak
inom den föreslagna kostnadsramen genomföra
de ytterligare åtgärder, som
kunna komma att föranledas av denna
översyn och som icke äro av den omfattning,
att de böra underställas riksdagen.

Utskottet hemställer, att riksdagen må
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört.»

Herr talmannen yttrade, att överläggningen
vid denna punkt jämväl finge
omfatta övriga punkter i utlåtandet.
Eventuella yrkanden borde dock ställas
vid de särkilda punkterna, sedan de
var för sig föredragits.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! När kammaren i fjol
behandlade frågan om u-hjälpen liksom
vid utrikes- och handelsdebatten för en
tid sedan hade jag tillfälle att utveckla
några allmänna synpunkter på u-län -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
dernas situation och på biståndsverksamhetens
lämpliga utbyggnad och målsättning.
Jag kan därför hoppa över
detta nu och begränsa mig till ett par
kommentarer till biståndsprogrammet
för nästa budgetår mot bakgrunden av
denna tidigare deklarerade allmänna
uppfattning.

Det är otvivelaktigt på det sättet, att
en av de allra värdefullaste metoderna
— i många fall den enda möjliga — att
påskynda u-ländernas ekonomiska utveckling
är att tillföra dem kapital. Detta
måste ske dels för vissa bas- eller
grundinvesteringar, exempelvis för vägar
och andra trafikmedel, dels för
uppbyggande av nya produktionsresurser.
Den första typen — grundinvesteringarna
— sker ofta fördelaktigast genom
multilaterala insatser eller genom
statliga bilaterala program, medan den
andra typen — produktionsinvesteringarna
— i regel lämpligast äger rum genom
enskilda, kommersiellt baserade insatser
i u-länderna. Den typen av verksamhet
har klara företräden. För det
första ger den kommersiella inriktningen
en garanti för att produktionen
skall fylla ett rimligt ändamål. Så blir
inte alltid fallet, om nationella prestigesynpunkter
eller ensidigt politiska överväganden
skall fälla utslaget — för att
nu inte nämna riskerna för direkt missskötsel
eller missbruk. För det andra
får kapitalinsatsen fasthet i utformningen
och stöttas under både när den sätts
in och när den i forsättningen nyttiggörs
genom att den vilar på industrilandets
resurser i fråga om erfarenhet
och kunnighet.

Investeringarna i u-länder rymmer
emellertid betydande risker. När det
gäller de rent ekonomiska riskerna är
de i regel större än vid investeringar i
industriländerna men av samma karaktär
som dessa och över huvud taget av
den art som självfallet måste böras av
investerarna själva. Detta ligger i företagsamhetens
natur och kompenseras av
utsikterna till framgång i verksamheten.

Annorlunda ställer det sig med den

typ av risker som brukar kallas politiska,
d. v. s. risker för förluster genom
nationalisering, expropriering eller dylikt,
som kan vidtas av mottagarlandets
regering, kanske direkt i strid med ingångna
avtal. De politiska riskerna har
er, starkt dämpande effekt på investeringsviljan
och minskar för övrigt också
investeringens värde, om den likafullt
skulle komma till stånd, eftersom risken
ju måste kompenseras genom så mycket
bättre villkor.

Internationella handelskammaren och
Världsbanken har gemensamt gjort en
undersökning av dessa förhållanden i
form av en rundfråga till 400 företag
och organisationer i 21 länder. Vid denna
svarade 90 procent av de tillfrågade,
att de politiska riskerna var ett av de
viktigaste hindren för investeringar i
u-länderna. Två tredjedelar av de tillfrågade
uttalade t. o. m., att dessa risker
var huvudhindret.

Ett skydd mot politiska risker är alltså
synnerligen önskvärt. Ett sådant
skydd borde helst vara uppbyggt som
en garanti på multilateral bas. Därigenom
skulle man vinna inte bara en värdefull
utjämning och ett solidariskt tagande
av riskerna utan också en betydande
möjlighet att direkt minska dessa
risker. Om exempelvis länderna inom
OECD skulle enas om solidariska garantier,
skulle naturligtvis denna inflytelserika
grupp av länder kunna utöva
en betydande påtryckning på stater,
som överväger att bryta mot internationell
rätt eller ingångna avtal, och därigenom
ofta kunna hindra att risken utlöses.

Det pågår också försök att finna former
för garantier genom internationella
organ, men sannolikt kan man inte vänta
särskilt snabba resultat. Frågan är
emellertid brådskande, och därför måste
vi tills vidare — i likhet med vad
vissa andra länder redan gör — söka
undanröja de politiska riskerna genom
egna åtgärder, medan vi väntar på att
en internationell garanti kan bli verklighet.
Jag vill alltså kraftigt understry -

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

ka vad utskottet uttalar på denna punkt.

Det pågår just nu utredningar på flera
—• för att inte säga de flesta — delområden
inom biståndsverksamhetens
stora problemkomplex. Samtidigt börjar
en inte obetydlig fond av erfarenhet
om u-hjälpens olika medel att växa
fram. Det torde därför inte behöva dröja
alltför länge, innan tillräckligt material
kan föreligga för att man skall kunna
göra vad jag tror då kommer att bli
nödvändigt, nämligen en samlad genomgång
och bedömning av den fortsatta
svenska biståndsverksamhetens uppläggning
och målsättning i vidaste bemärkelse.
Jag förutsätter att en sådan
utredning då skall komma till stånd
och under så nära samverkan som möjligt
med de organisationer och krafter
i samhället, som verksamt deltar i ulandsarbetet.

Det är viktigt att försöka nyttiggöra
de erfarenheter, som exempelvis missionen
och exportindustrien har förvärvat,
och det är också viktigt att på bästa
sätt samordna olika former av bidrag
och utbildning sinsemellan och med de
kommersiella insatserna, allt naturligtvis
i syfte att uppnå största möjliga
effekt.

En ökad verksamhet kräver även
ökad insyn och ökad kontroll. Utskottet
uttalar sig också bestämt härför, och
jag vill instämma i utskottets uttalande
även på denna punkt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets utlåtande nr 53
på samtliga punkter.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Det finns efter min mening
ingen anledning att i dag återvända
till den storm som blåste kring vårt
lands u-landsbistånd och dess skötsel
förra året. Vi får väl låta den snö, som
föll i fjol, ha fallit och ägna oss åt
framtiden. Men låt mig genast konstatera,
att som ett resultat av den genomvädring
av problematiken, som då skedde,
har vi nu genom olika utredningar
fått till stånd en början till en grundlig

4 Första kammarens protokoll 196i. Nr 20

Ang. internationell biståndsverksamhet
omprövning både med hänsyn till planläggningen,
administrationen, omfattningen
och inriktningen av vår biståndspolitik.

Låt mig också, innan jag går vidare,
konstatera som ett glädjande faktum,
att den förtroendekris, som man med
all rätt kunde tala om i sammanhanget,
inte skadat den allmänna opinionens
vilja att bistå de sämre ställda länderna
i vår värld. Såvitt jag förstår har det
hela lyckligtvis vänts så, att man kan
tala om en målmedveten vilja att pröva
om i saklighetens intresse för att effektivisera
och förbättra biståndsinsatserna.

Hur nu detta skall ske, därom finns
mycket att säga. Jag skulle vilja peka
på några saker.

Låt mig till en början säga några ord
om den tendens, som vi har sett och
som också den föreliggande propositionen
är ett uttryck för, att öppna verksamhet
i allt fler länder. Det finns redovisat
i utskottsutlåtandet hurusom
1962/63 vi hade u-landsbistånd i åtta
länder, medan under nästa budgetår det
kommer att pågå verksamhet i 14 länder.
Man har nog anledning sätta ett
rätt betydande frågetecken för en sådan
utveckling.

Jag kan visserligen se en del skäl för
att utvidga på detta sätt. Vissa typer av
experter har vi endast ett begränsat
antal av, och vill man då öka sitt totala
bistånd, kan det vara ändamålsenligt att
ägna sig åt annan biståndsverksamhet
i länder som inte behöver just den typen
av experter. Det finns också många
andra skäl som leder till denna dragning
mot allt flera länder, men vårt
land är i alla fall litet, och vi bör akta
oss för att splittra oss.

Det är förresten inte bara de små länderna
som bör akta sig för att splittra
sig. Jag har intrycket av att även de
stora länderna har insett faran av att
gå för långt när det gäller att splittra
sina hjälpinsatser. Det kan bli så att
man plottrar bort det hela och inte får
till stånd de samlade, koncentrerade

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
och tillräckligt stora insatser, som behövs
för att arbetet skall leda till några
rimliga utvecklingsresultat.

Därför understryker utskottet i anslutning
till motioner i just denna fråga,
att det är viktigt att få klarlagt, om
man kan vinna fördelar med ytterligare
koncentration av verksamheten i stället
för att ge sig in på allt flera länder.

Särskilt pekar man här på möjligheterna
att få en bättre anknytning till
länder, inom vilka svensk mission eller
svensk exportindustri sedan länge har
byggt upp kontakter och förvärvat erfarenheter
och kunskaper. Det är väl
uppenbart, att de anknytningspunkter
man där fått på olika sätt, har berett
marken för en svensk teknisk eller humanitär
biståndsinsats från det allmännas
sida. Man kan t. ex. från början tillgodoräkna
sig det förtroende som missionen
har byggt upp i åtskilliga av
dessa länder, och man kan utnyttja
språkkunskaper och kännedom om
land och folk som de människor besitter,
som länge varit verksamma där.
Man kan räkna med att den goodwill
svensk industri skapat genom sin verksamhet
kan komma hela den svenska
officiella biståndsinsatsen till godo, och
man bör därför kunna räkna med ett
gott samarbete mellan enskild och offentlig
biståndsverksamhet, mellan givarland
och mottagarland.

Detta bör vara en av utgångspunkterna
för den omprövning, som måste
komma och som delvis redan pågår.
Det gäller att finna de praktiska vägarna
för en tillfredsställande samordning
av de olika typerna av biståndsinsatser.

Så skulle jag, herr talman, vilja säga
några ord också om en fråga, som herr
Virgin redan berört, nämligen skyddet
för utlandsinvesteringarna.

Det har varit ett krav från oppositionens
sida under flera år att man skulle
skapa bättre skydd för svenska investeringar
i u-länderna. Bakgrunden är kort
sagt den, att när kolonialsystemet har
fallit samman, har detta också inneburit

i viss mening ett sammanbrott av det
rättssystem, som kolonialväldet dock
medförde. Detta har ökat osäkerheten
och riskerna för det privata kapital
som har placerats där, vilket lett till
att de privata kapitalplaceringarna i
u-länderna sjunkit avsevärt under ett
antal år. Denna minskning har inte
kunnat motverkas helt ens av den rätt
betydande ökning av officiella kapitalinsatser
som har gjorts. Detta är naturligtvis
en ytterligt olycklig utveckling,
som har onödigtvis försvårat utvecklingspolitiken
i dessa länder.

Här har gjorts olika framstötar, och
standardargumentet från regeringens
sida för att tills vidare inte göra någonting
åt detta har varit, att man skulle
vänta på multilaterala överenskommelser
i form av konventioner, som varit
under utarbetande inom OECD och inom
Världsbanken. Men det tar ju tid,
och svårigheterna är utomordentligt
stora. Vad regeringen framför allt har
väntat på är väl den konvention man
arbetat med inom OECD. Jag kan inte
se att det finns skäl att utan egna åtgärder
fortsätta vänta på en konvention,
vars innebörd vi inte vet särskilt
mycket om. Vi är olyckligtvis inte med
ännu i det centrala organ inom OECD,
som håller på med dessa saker, men vi
vet ändå någonting om vad som där
försiggår, och med de spridda upplysningar
man kan få får man intrycket
att den konvention OECD förbereder
numera har blivit så urvattnad till
sitt innehåll, att den knappast längre
ger några verkliga multilaterala garantier.
Snarare ställer den till förfogande
ett maskineri för att medla och utjämna
och försöka undvika att utländskt kapital
misshandlas i u-länderna.

Därmed vill jag inte ha sagt att en
sådan konvention skulle vara värdelös.
Det tror jag visst inte. Jag tror den
skulle spela en ganska betydande roll,
men jag tror det är viktigt att hålla i
minnet att den antagligen inte löser
våra problem.

Det är mot den bakgrunden ingalun -

Fredagen den 24 april 1%4

Nr 20

da förvånande, att de flesta stater, som
är med i den s. k. DAC-kommittén, redan
har på nationell grund ordnat garantisystem
för kapital, som placeras i
u-länderna. Sverige, som ju inte är med
i DAC ännu, tillhör numera de relativt
få länder, som inte gjort något väsentligt
åt denna fråga, vilket jag anser
vara en allvarlig försummelse. Det är
ändå inte så förtvivlat svårt att göra
detta.

Nu säger utskottet ifrån, att man i
avvaktan på de multilaterala resultat
som skall komma bör kunna genom investeringsgarantier
och investeringsskyddsavtal
stödja de svenska insatserna.
Jag menar att nu gäller det för
regeringen att här verkligen göra någonting
och inte fortsätta att dröja, sedan
den fått denna klara anvisning och
beställning från riksdagens sida.

Jag har redan berört frågan om vårt
medlemskap i DAC. Jag skall inte säga
många fler ord om det. Det har ju varit
en mångårig och på det hela taget
onödig debatt i denna fråga, eftersom
det finns så avgörande skäl för oss att
vara med i denna kommitté att vi inte
behövt dröja så länge. Nu konstaterar
utskottet, att det inte finns några hinder
för att Sverige skulle ansluta sig
som medlem. Det hela kan inte läsas
som något annat än en direkt admonition
till regeringen att anhålla om medlemskap.
Vi kommer att vara mycket
välkomna, och jag är övertygad om
att vi kommer att ha mycket stor nytta
av medlemskapet där för vår biståndspolitik.

Tillåt mig också, herr talman, att
göra ett par reflexioner med anledning
av den allmänna utveckling som ulandsbiståndet
har undergått och undergår
samt de villkor det arbetar under,
inte bara när det gäller vårt land utan
också i fråga om andra givarländer.

Det är på det hela taget inte stor mening
med att ge bistånd, såvida inte
mottagarlandet i fråga självt bjuder till
att svara på detta bistånd med positiva
åtgärder och anstränger sig för att på

Anjj. internationell biståndsverksamhet
sitt sätt kunna motsvara de förväntningar
som sådant bistånd innebär från
givarlandets sida. Man måste därför,
när man granskar huruvida bistånd
skall ges eller ej i olika former, undersöka
om allmänt sett de ekonomiska,
sociala och finansiella förhållandena —
den allmänna miljön för en utvecklingspolitik
— kan lova något rimligt mått av
framgång. Det finns goda exempel på
u-länder som genomför strukturreformer
i administration, ekonomi och samhällsskick,
vilka verkligen innebär att
en god grund för en ekonomisk expansion
lägges. Sådana länder finns
(let i hög grad anledning att hjälpa i
deras egna ansträngningar. Det är klart
att det inte går att diktera, allra minst
kan ett litet land ställa särskilt många
villkor. Däremot bör vi se oss för, när vi
planlägger och förbereder våra biståndsinsatser.
Finns inte denna beredvillighet
från mottagarlandet att anstränga
sig för utvecklingsuppgifterna
varom jag här talat är detta enligt min
mening ett starkt skäl för att underlåta
att hjälpa ett sådant land, ty då kan
hjälpen göra mer skada än nytta.

Jag skall även säga några ord om den
s. k. evalueringsfrågan. Då vi nu i allt
större utsträckning och med stigande
kostnader bistår utvecklingsländerna,
iir det klart att inte minst skattebetalarna
har berättigade krav på att pengarna
skall användas väl, att biståndet inriktas
så att det verkligen leder till positiva
resultat. Det är givet att den granskning
som blir ofrånkomlig stöter på
mycket stora svårigheter. Även om biståndet
får ganska stor omfattning, så
sättes detta in i ett helt komplex av
ekonomiska och sociala sammanhang.
Det kan inte vara lätt att renodla och
säga att det beror på hjälpens ökade
omfattning om man kan skönja glädjande
förändringar. I vissa andra fall
kan det vara lättare. Det är t. ex. möjligt
att mäta läskunnighet respektive analfabetism
i ett område där man satsar
på undervisning, eller att mäta produktionen
av någon speciell vara.

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet

Svårigheterna är emellertid åtskilliga.
Det faktum att så många av givarnationerna
ägnar allt större intresse åt detta
evalueringsproblem, visar hur nödvändigt
det är att komma någonstans på
det området.

Herr talman! Det föreligger till årets
utskottsutlåtande i denna fråga endast
en reservation. Jag skall be att få motivera
dess existens något utöver vad
den själv innehåller, vilket jag i och för
sig tycker är bärande. Det vore mycket
att säga om de hittills framlagda organisations-
och administrationsförslagen,
men jag skall inte fördjupa mig i dem,
tv de innehåller mängder med detaljer.
Den motion som ligger bakom reservationen
och reservationen själv tar sikte
på en förstärkning, dels av anslaget för
ersättning till expertis och tillfälligt anlitad
arbetskraft, som det så vackert
heter, med 150 000 kronor, dels av personalstaten
med ett par hundra tusen
kronor, framför allt med sikte på —
och det vill jag trycka på — ökade insatser
för expertrekrytering och expertutbildning
inom NIB. Utskottet avstyrker
under hänvisning till att den organisation,
som nu är föreslagen av statskontoret
och tillstyrkt av statsrådet, är
provisorisk i avvaktan på de fortsatta
utredningar som sker genom statskontorets
försorg. Ja, det är ju en vanlig
riksdagsattityd och inget att förvåna
sig över. Kan man hänvisa till en utredning,
som ligger i närheten av någonting
som föreslås i riksdagen, så gör
man gärna det och säger att det för närvarande
inte finns någonting att göra.
Jag tycker emellertid att det knappast
är en bärande motivering, om det nämligen
går att visa att det här föreligger
ett starkt behov av att satsa på expertrekrytering
och expertutbildning. Jag
menar att det finns bärande skäl för en
ytterligare förstärkning på denna punkt.

Allmänt sett, och det kan väl knappast
någon vilja förneka, är det lättare att
få fram pengar än personal till biståndsverksamheten.
Låt mig vidare konstatera
att den hittillsvarande personalorga -

nisationen, när det gäller rekrytering
och utbildning, är starkt underdimensionerad.
Det finns inte resurser för
att klara de arbetsuppgifter som ligger

före. Vidare är det obestridligen så _

det framgår av många handlingar i målet
— att vi står inför betydligt ökade
behov och uppgifter, bl. a. därför att
de multilaterala biståndsinsatserna och
biståndsorganen behöver mera experthjälp
också från vårt land. Det är klarlagt,
vilket också framgår av utskottets
skrivning på denna punkt, att de multilaterala
organens utnyttjande av svensk
expertis är klart underdimensionerat i
jämförelse med våra ekonomiska bidrag
till sådan verksamhet. Även de bilaterala
insatserna kräver en starkt ökad
personal. Som exempel kan nämnas
det nordiska Tanganyikaprojektet och
de nya s. k. u-landslagen. Allt detta visar
att vi ytterligare kommer att få anstränga
våra rekryterings- och utbildningsresurser.

Det finns i proposition 145, som handlar
om riktlinjer för biståndsexperternas
anställningsvillkor, en del siffror
som inte saknar intresse i sammanhanget.
Jag kan därur bl. a. konstatera att
det efter NIB:s egen bedömning finns
underlag för en relativt kraftigt ökad
rekrytering av svenska experter. En
höjning av årssiffran från 60 å 80 till
cirka 200 inom tre, fyra år ligger inom
möjligheternas gräns, konstaterar NIB
själv. Med tanke på den nu föreslagna
ganska blygsamma förstärkningen av
rekryterings- och utbildningsmaskineriet,
som redan nu är kraftigt underdimensionerat,
ligger det i öppen dag
att man, om en bättre satsning bär
skall kunna ske, måste utrusta den här
detaljen inom NIB bättre.

Det framgår också av den proposition
jag hänvisade till att ett jämförelsevis
stort antal uppdrag inom den här
verksamheten är av kort varaktighet,
vilket innebär att det blir en stor omsättningshastighet,
som ytterligare höjer
kraven på en aktiv rekrvteringspolitik.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Vidare tror jag ingen kan bestrida
att utbildningens omfattning både måste
utökas och dess kvalitet höjas. Det
kräver personal som sköter detta, men
låt oss också vara på det klara med att
det kräver mycket mer pengar, såsom
folkpartiet i sin motion har föreslagit.
Utskottet har visserligen inte gått med
på att skriva fast sig för några ytterligare
belopp men hänvisar till att man,
i den mån det behövs, kan tillgripa tillläggsstat
för att få fram pengarna under
budgetåret.

Jag tror att detta är en av de springande
punkterna, om man allvarligt vill
planera för en betydande ökning av den
svenska biståndsinsatsen, och jag har
uppfattningen att vi måste göra det. Jag
skall, herr talman, nu be att få sägra
några ord just om den saken.

U-länder är ju inget enhetligt begrepp.
Förhållandena och utvecklingsnivån
växlar utomordentligt starkt. Vi
har en hel skara länder, från de fattigaste
bland de fattiga, de mest stillastående
bland de stillastående, till relativt
progressiva och framåtgående samhällen,
men allmänt sett nödgas man
nog konstatera att det snarast blivit en
vidgad klyfta mellan rika och fattiga
länder på senare år. I vissa områden
växer fattigdomen inte bara relativt
utan också absolut, så att den efter våra
förhållanden otroliga fattigdomen blir
ännu värre och misären ännu djupare.
Det är inte bara så att man där förbättrar
sina förhållanden sakta, medan vi
i de industrialiserade västerländska nationerna
gör snabba framsteg, utan det
är en ren tillbakagång, absolut sett, i
somliga områden.

Svårigheterna med u-landsbiståndet
ligger väl i många fall mera på det psykologiska
och institutionella planet än
på det tekniska och resursmässiga. Man
kunde t. o. in. ställa sig den enligt min
mening rätt fundamentala frågan om
den västerländska framstegsidén över
huvud taget är någon exportvara som
man kan ympa in i främmande kulturer
vilka har en helt annan struktur än

Ant;, internationell biståndsverksamhet
vår. Det finns all anledning att ställa
sig frågan om det går att på få år göra
ett stort språng framåt — det är det vi
försöker med det u-landsbistånd som
på olika sätt pågår. Hur får man i gång
en självgenererande ekonomisk expansionsprocess? Några

hållpunkter ger i alla fall den
hittillsvarande erfarenheten, t. ex. att
man måste börja på en realistisk nivå,
som har kontakt med aktuella faktiska
förhållanden. Man kan inte låta det ske
som i äldre tiders teater, där man snodde
till problematiken så att allting blev
olösligt och sedan släppte ned en gud
uppifrån scentaket, som på någon sekund
löste allting. Så kan det dessvärre
inte gå till när man skall försöka förbättra
förhållandena i sådana här länder.

Jag tror att denna metod att börja på
en realistisk nivå är vad som har präglat
t. ex. den svenska missionens och
den svenska industriens arbete. Man
bär anknutit till de faktiska förhållanden
som man har mött och inte fallit
för frestelsen att börja med vad jag
vill kalla för statusprojekt, d. v. s. sådana
där stora, fina och dyrbara saker
som inte har någon kontakt med utvecklingsnivån
och mänskligt att döma inte
kommer att få det på lång tid men som
många u-länder håller fram såsom ett
slags skylt utåt och inåt för att visa
hur långt komna de är och som bevis
för huir progressiva och bildade ledarna
är.

Det krävs, tror jag, en grundlig prövning
av biståndsformer och biståndsmål
både när det gäller de enskilda nationernas
insatser och när det gäller de
multilaterala organens insatser. Man
behöver en större koncentration på lovande
typer av bistånd inom områden
som visar förmåga att motta bistånd.

En kraftig ökning av biståndets totala
omfattning genom både bilaterala
och multilaterala organ är ofrånkomlig,
och vi måste också få till stånd en
bättre samordning, så att man inte
springer om varandra i den omfattning

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet

som man tycks göra på många håll. Den
allmänna målsättning — en procent av
nationalinkomsten — som Förenta Nationerna
uttalade sig för häromåret
utan att kunna precisera när detta mål
skulle vara nått, säger i och för sig
inte så mycket. Från vår sida — från
folkpartiet — har vi krävt att man som
grund för den svenska planeringen
skulle lägga att Sverige bör uppnå denna
målsättning, en procent av nationalprodukten
till vår biståndsinsats, senast
mot slutet av 1960-talet. Men en sådan
satsning förutsätter självklart en målmedveten
inriktning och planering om
man skall ktinna genomföra den. Att
bara i allmänhet tala om att vi skall
nå en procent av nationalprodukten
utan att ange om detta skall ha skett
1970, 1980 eller 1990 sägre ju ingenting
om vad man vill uppnå. Här måste man
försöka planera och målmedvetet inrikta
sig på en bestämd tidpunkt, om det
hela skall få någon mening. Med den
utvecklingstakt hjälpen nu bär lär vi
hamna in på 1980-talet innan vi når
fram till den procent som riksdagen ju
bär uttalat sig för.

Personligen tror ja att det snart
kommer att stå klart att en procent av
nationalinkomsten är otillräckligt. Det
kommer att framstå som orealistiskt att
stanna vid den målsättningen. Problematiken
kommer att häva sig över oss
med sådan tyngd att vi inte slipper
ifrån att gå ännu längre. När den dagen
är inne vet jag inte, men jag tror att
den kommer. Ty den förändringens
vind, herr talman, som blåser nu växer
i styrka. Djupgående sociala, ekonomiska
och pyskologiska förändringar i
världen påverkar allt detta. Den befolkningsexplosion
som är under full utveckling
medför bl. a. att medan vi
nu har cirka 3 miljarder invånare på
jorden, kommer befolkningstalet innan
seklet är slut att vara mellan 6 och 7
miljarder, alltså en fördubbling på
mindre än 40 år. Inträffar detta i en
värld som redan nu till två tredjedelar
är undernärd måste det få fundamen -

tala återverkningar för hela situationen.

Allt detta måste såvitt jag förstår innebära
ett jordskalv för den politiska
strukturen i världen. Ingen av oss kan
förbli oberörd därav. Jag vet inte,
herr talman, om vi kan rå på dessa
problem med de politiska instrument
vi liar till förfogande i världen i dag.
Jag vet inte om vi kan nå längre än till
att göra en insats på marginalen medan
världsnöden blir allt större. Men
jag är övertygad om att det vore orimligt
och skulle ställa oss under en hård
dom från framtiden, om vi inte satsade
allt intill det möjligas gräns för att
söka rädda oss själva och andra ur en
situation som hotar att bli alldeles
ohållbar.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Vi har i anslutning till
denna fråga väckt ett par motioner som
innebär en generell uppräkning på vissa
bestämda punkter av anslagen till
det dubbla mot vad regeringen föreslår.

Dessa motioner får närmast tolkas
som uttryck för en otålighet över det
tempo med vilket u-landshjälpen, som
det beter, skrider framåt mot det mål
riksdagen tidigare enhälligt har uttalat
sig för. Den målsättningen var ju,
som herr Hanson nyss nämnde, att en
procent av nationalinkomsten skulle
anslås för att i någon mån gottgöra vad
de utvecklade länderna har åstadkommit
i de tidigare koloniala och därför
underutvecklade länderna. Jag vill visst
inte bestrida att den svenska u-landshjälpen
har gått i rätt riktning, även
om tempot inte är vad det borde vara.
Vissa beslut har fattats om att ställa kapital
till förfogande via kreditgarantier,
och detta är kanske det allra nödvändigaste.
Låt mig också erinra om
handelsministerns uttalande här i kammaren
för bara några veckor sedan, att
regeringen kunde överväga att Sverige
ensamt upphävde och avskaffade vissa
tullar på varor från de underutvecklade
länderna.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

.lag skall inte fördjupa mig i problemet
om hur u-landshjälpen skall utgå,
om den skall spridas ut över många
länder eller koncentreras till ett fåtal,
inte heller kan jag uttala mig om huruvida
antalet tjänstemän i NIB är tillräckligt
eller huruvida fler tjänstemän
och experter för u-landshjälpen behöver
utbildas. Jag behärskar inte ämnet
och avstår därför från att yttra mig om
det.

Jag har bara en mening så där i
största allmänhet, nämligen att det väl
inte i första hand behövs flera tjänstemän
i dessa organ, som skall förmedla
den rätt blygsamma u-landshjälpen,
utan vad som först och främst behövs
är ju, såsom har framhållits i en annan
motion, flera skolmåltider, blyertspennor,
skrivhäften och läroböcker in. m.
åt människorna i de länder som vi skall
hjälpa. Materiell hjälp är nog det viktigaste,
och det kan man väl säga utan
att därför bli beskylld för att underskatta
den hjälp som kan ges via experterna.

Vi har som sagt yrkat uppräkning av
anslaget till u-landshjälpen till det
dubbla beloppet på en rad olika punkter.
Jag skall emellertid endast yrka bifall
till våra förslag under punkterna
3 och 4 i utskottsutlåtandet. Riksdagen
kan där ge sin mening till känna, och
den lär inte ändras på de övriga punkterna.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Herrar Virgin och PerOlof
Hanson har ingående uppehållit
sig vid de frågor som här är aktuella,
och jag kan därför fatta mig kort. Det
förefaller också som om kammaren
inte skulle vara så intresserad av dessa
problem, och framför allt tycks man
inte vänta sig några sensationer.

Först skulle jag vilja säga några ord
om u-hjälpens storlek. Det kan vara
intressant att påpeka att Sveriges totala
statliga bistånd till u-länderna sedan

AnR. internationell biståndsverksamhet

budgetåret 1961/62 undergått en mycket
kraftig höjning. Medan biståndet
sistnämnda budgetår uppgick till 52,48
miljoner kronor, föreslås för nästa budgetår
anslag om tillhopa 225,45 miljoner
kronor. Detta innebär en högst väsentlig
höjning. Härvid liar dock inte
räknats med det stöd som ges genom
exportkreditgarantier. Det sagda visar
vår solidaritet med övriga västerländska
stater, och jag tror inte att Sverige i
förhållande till andra givarländer behöver
känna några mindervärdeskomplex.
Vad beträffar FN :s särskilda fond
kan det i sammanhanget påpekas att
Sverige bland bidragsgivarna ligger som
god tvåa, efter USA. Jag kan instämma
med herr Per-Olof Hanson då han säger
att det fortfarande finns ett levande
intresse hos opinionen i vårt land
och här i riksdagen för u-landsfrågorna.

Det stora och alltmer växande intresset
för u-hjälpen har i år liksom under
tidigare år kommit till uttryck i ett flertal
motioner med sammanlagt inemot
ett 40-tal olika yrkanden. Utskottet har
givetvis med största noggrannhet analyserat
motionärernas önskemål och bedömt
behovet i varje yrkande och, därest
fog funnits, sökt att i möjligaste mån
tillgodose syftet i desamma. Utskottet
har därvid lyckats komma fram till ett
praktiskt taget enhälligt utlåtande. Det
är nämligen endast på en punkt som det
föreligger en reservation, och bakom
denna ligger motionen nr 465 i denna
kammare av herr Lundström m. fl. och
en likalydande motion i andra kammaren
av herr Ohlin, vilka här kommenterats
av herr Per-Olof Hanson i egenskap
av reservant. I reservationen hemställes
bl. a. att anslaget till NIB måtte
uppräknas med 350 000 kronor. Då det
visat sig att en konsolidering av arbetet
inom NIB varit behövlig är nämndens
verksamhet för närvarande föremål
för en grundlig utredning av statskontoret.
En första etapp i denna utredning
avser NIB:s personalorganisation
och administration. Statskontoret

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
har därvidlag framlagt ett organisationsförslag,
som i stort överensstämmer
med NlB:s eget förslag till personalplan,
vilket innebär ett tillskott av
ett 30-tal nya befattningar. NIB:s och
statskontorets sammanfallande bedömningar
torde utvisa angelägenheten av
att en kraftig förstärkning sker av de
personella resurserna. Då även Kungl.
Maj:t godtagit dessa båda myndigheters
förslag har utskottet inte funnit anledning
att frångå detsamma. Det är emellertid
härvid att märka att det nu framlagda
förslaget är ett provisorium i avvaktan
på resultatet av statskontorets
fortsatta utredningsarbete. Vi är alla
överens om att NIB bör få den personal
som organisationen behöver. Att emellertid
såsom i reservationen föreslagits
höja NIB:s avlöningsanslag utöver vad
NIB själv begärt kan knappast under
nu angivna förhållanden vara välbetänkt,
såsom jag ser det, särskilt som i
motionen egentligen inte framförts några
bärande skäl härför. Ett av motiven
i motionen är att de kanslitjänster som
skall ingå i den nya organisationen bör
uppflyttas till sekreterargrad. En sådan
omvandling förefaller mig diskutabel,
enär det här är fråga om befattningshavare
som är avsedda att flyttas mellan
UD och NIB.

I motionerna föreslås bl. a. vidare att
anslagsposten Ersättningar till expertis
och tillfällig arbetskraft avsevärt höjes.
Anslagspostens storlek är i hög grad
avhängig av det slutliga förslag till
NIB:s organisation som statskontorets
utredning kan leda till. Jag tror att det
är välbetänkt att inte bygga upp organisationen
i vidare utsträckning än till
den del den varit föremål för statskontorets
grundliga undersökning. Jag vill
än en gång understryka att den nu föreslagna
organisationen är ett provisorium.
För övrigt kan man inte säga att
Kungl. Maj :ts förslag beträffande NIB:s
avlöningsanslag kännetecknas av någon
njugghet. Tvärtom, förslaget innebär
en uppräkning med inte mindre än
890 000 kronor, motsvarande mer än 50

procent. Med samma procenttal bär
även omkostnadsanslaget höjts. Det innebär
som sagt en avsevärd höjning.
Jag kan i detta sammanhang inte underlåta
att erinra om att det är riksdagen
som har att efter förslag av Kungl.
Maj:t fastställa personalförteckningar.
I reservationen överlämnas denna befogenhet
till Kungl. Maj :t. Jag ifrågasätter
om sådant bör ifrågakomma. Jag
tror att det blir svårt för Kungl. Maj:t
att på reservationens vaga motiveringar
fullgöra detta uppdrag.

Dessutom tycker jag nog att utskottet
ställt sig positivt, särskilt när det
gäller expertisen. Därvidlag har utskottet
uttalat att därest det behövs ökade
personalinsatser, så bör tilläggsanslag
kunna tillgripas. I övrigt vill jag hänvisa
till punkten 1, där det står att statskontoret
fortsätter sin påbörjade översyn
av biståndsverksamhetens inriktning
och organisation och vidare att
utskottet icke har något att erinra mot
»att det får ankomma på Kungl. Maj:t
att i huvudsak inom den föreslagna
kostnadsramen genomföra de ytterligare
åtgärder, som kunna komma att föranledas
av denna översyn och som icke
äro av den omfattning, att de böra underställas
riksdagen». Jag vill betona
»i huvudsak». Det bör således vara ett
visst utrymme även här för en förbättring
i vissa avseenden.

Jag skulle också vilka säga att vad
beträffar biståndsgivningens storlek har
riksdagen för ett par år sedan uttalat
sig för att denna successivt ökas till en
nivå som tar i anspråk cirka en procent
av nationalprodukten. Det är ett
mål som man bör sträva efter, men en
annan sak är att på en gång höja anslaget
med 225 millioner, vilket yrkas
i motion I: 359 som herr Lager nyss har
redogjort för. En sådan åtgärd torde inte
utan vidare kunna vidtas. Först och
främst saknas de personella resurserna.
För det ömtåliga och grannlaga arbete
som NIB många gånger har att utföra
krävs av dem som sysslar därmed erfarenhet
och sakkunskap. Det har visat

Fredagen den 24 april 19C4

Nr 20

sig att svårigheter förelegat att i tillräcklig
utsträckning knyta sådana personer
till verksamheten. Vidare krävs
det tid. Varje projekt kräver, innan
det kan färdigställas, ingående och
långvariga förhandlingar med mottagarländerna.
Man måste vidare räkna med
att icke rimligen förutsedda faktorer
på ett avgörande sätt kan komma att
påverka ett projekts genomförande. De
som sysslar med dessa frågor i NIB
känner säkerligen väl till detta. Det är
verklighetsfrämmande att tro att man
endast genom en höjning av anslaget
skall nå den i motionen åsyftade effekten.
Organisation och anslag måste
noga anpassas till varandra. Det går ej
att utan vidare öka anslaget till den
omfattning som här föreslagits.

Vad beträffar expertis och biträdande
experter har i motionen I: 465 yrkats
höjning utöver Kungl. Maj:ts förslag,
vilket herr Per-Olof Hanson alldeles
nyss har redogjort för. Utskottet
har dock inte ansett sig böra tillstyrka
detta förslag. Det väsentliga är emellertid
att utskottet uttryckligen framhållit
att därest möjligheter skulle föreligga
att anställa ett större antal sådana
experter än det antal Kungl. Maj:t
liksom NIB nu räknat med, bör Kungl.
Maj:t hos riksdagen begära ytterligare
medel, om så erfordras på tilläggsstat.

I övrigt, herr talman, vill jag endast
uttala min glädje över att statsutskottet
i år enhälligt har uttalat sig om Sveriges
anslutning till DAC. Jag vill vidare säga
att jag för min del med tillfredsställelse
sett att statsrådet Lindström i år har
föreslagit inrättandet av s. k. u-landslag.
Jag tror att detta är välbetänkt och
betydelsefullt.

Herr talman! Jag skall inte uppta
kammarens tid längre, utan jag vill
med dessa få ord endast yrka bifall till
utskottets utlåtande i samtliga punkter.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! I den debatt som här
har förts om u-hjälpen för nästa bud -

Ang. internationell biståndsverksamhet
getår har talarna varit försiktiga med
omdömen om u-landshjälpens format
och om den ökning som har föreslagits
för nästa budgetår, ehuru herrar PerOlof
Hanson och Lager enats om att
tala om u-hjälpen på lång sikt, såväl
om storleken i procent som om hur den
skall kunna organiseras. Man har i varje
fall inte till det utskottsutlåtande som
här föreligger knutit några yrkanden
om ökningar av enskilda punktanslag
— utöver herr Lagers allmänna »fördubbling»
— och det finns, som vi har
observerat, bara en reservation.

Anledningen till den återhållsamheten
känner vi alla. Den bilaterala hjälpen
genom NIB överansträngde sig i
starten, och NIB har själv begärt en
andningspaus. Praktiskt taget hela den
föreslagna ökningen av hjälpanslagen
hänför sig därför till den multilaterala
hjälpens domäner. Där redovisas dock
flera nyheter, som jag tycker att det
finns skäl att dröja vid några minuter,
då detta bör kunna bidra till ett
ljusare intryck av vår u-landshjälp än
det som förra höstens något uppjagade
u-hjälpsdebatt efterlämnade.

Anslaget till FN:s särskilda fond kommer
sålunda genom det beslut som riksdagen
fattar i dag att höjas till 42,2
miljoner kronor, motsvarande 8 miljoner
dollar. Det gör, vilket herr talmannen
Johansson i Mysinge såsom utskottets
talesman nyss framhöll, att
Sverige blir fondens största bidragsgivare
näst USA. Det förhåller sig emellertid
så, vilket utskottet också har noterat,
att fonden i sin praktiska verksamhet
huvudsakligen betjänas av stora
entreprenörs- och konsultfirmor från
de ledande nationerna och att företag
i småstater som Sverige bara har fått
mindre »påhugg» till bråkdelar av de
belopp, som fonden disponerar över,
och inte tillnärmelsevis i proportion
till det svenska bidraget. Ändå representerar
svenskt näringsliv ett tekniskt
kunnande av hög klass, som borde tas
i anspråk mera och som också kan få
en roll i utbildningen inom vederbö -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
rande u-länder av yrkeskunniga arbetare,
förmän och även företagsledare.

Detta har gjort att vi från regeringen
inlett överläggningar med Särskilda fonden
och träffat en överenskommelse
med denna, att om den eller de FN:s
specialorgan, som utför fondens arbeten,
bland anbuden till ett arbete för
fondens räkning väljer en svensk anbudsgivare,
givetvis i fri konkurrens
med alla andra anbudsgivare, bör fonden
ha möjlighet att vända sig till Sverige
med anhållan om ett marginalbidrag
för något till projektet anknytande
socialt ändamål. De 2,6 miljoner kronor
för sådana aktioner, som utskottet föreslår
godkännande av, är ett helt nytt
anslag under denna huvudtitel. Jag vill
understryka att det är ett experimentanslag
som gör bilaterala hjälpåtgärder
till ett komplement till multilaterala biståndsinsatser.
Det är vår förhoppning
att detta skall bidra till att bryta isen
för svensk företagsamhet, som för närvarande
»lillebrorsbehandlas» i den
krets av stora konsult- och anläggningsfirmor,
som anlitas i den internationella
bidragsgivningen.

Herr Virgin sade i sitt inlägg för en
stund sedan att en av de värdefullaste
metoderna när det gäller att hjälpa uländerna
är att tillföra dem kapital. Jag
vill betona att man inte bör bortse ifrån
att man i första hand måste tillföra uländerna
kunskap — yrkesutbildning
och allmänna kunskaper ■—- för att kapitaltillförseln
skall resultera i nyttigheter
och kapitalet investeras i industrier
och jordbruk på en basis av verklig
kunskap och erfarenhet som kan ge
avkastning. Inte kapital till sådana statussymboler
som herr Per-Olof Hanson
nämnde och som f. ö. aldrig har haft
någon kontakt med svensk bilateral biståndsgivning,
vilket jag vill betona i
sammanhanget. Det tekniska biståndets
uppgift är ju att ge sådan kunskap, och
kunskaperna i sig själva har inte någon
kommersiell anknytning.

Det är det tekniska och humanitära
biståndets olika aspekter som statsut -

skottet har behandlat i detta utlåtande,
fast utskottet har passat på att ta upp
en del allmänna motioner samtidigt —
motioner om DAC, skydd för u-landsinvesteringar
och handelspolitiska åtgärder.
Kanske fick man av herrar PerOlof
Hansons och Virgins inlägg i dag
det intrycket att dessa frågor är huvudsaken
i u-landsbiståndet. Jag tror att
detta skulle vara att ge läsare av det
här debattprotokollet en något snedvriden
uppfattning om hur vi ser på ulandsbiståndet,
och ge u-landsbiståndet
s. a. s. slagsida. Jag ifrågasätter också
om det bör vara huvudtemat i vår debatt
i dag. Den finansiella hjälpen med
alla synpunkter på bundna och obundna
lån, investeringsgarantier m. m. hade
herrarna tillfälle att diskutera, när riksdagen
nyligen behandlade sjunde huvudtiteln.
Jag vet inte om de då riktade
samma adress och beställningar till
finansministern som de rent allmänt
gjort till regeringen i dag. Likaså hade
de tillfälle att diskutera de handelspolitiska
aspekterna på u-landsbiståndet
häromveckan. För egen del tänker jag
därför inte ge mig in i någon debatt
om dessa ting, så mycket mer som handelsministern
är närvarande och kan
svara för detta själv. Jag menar att vi
här främst bör betona det tekniska och
humanitära bistånd, som u-hjälpen under
tredje huvudtiteln handlar om.

Det ligger ju i sakens natur att u-hjälpen
ständigt ställs inför nya behov och
ständigt måste revidera sina metoder,
vilket också har påpekats i debatten.
En tendens i utvecklingen av dessa metoder
är integrationen av olika biståndsformer.
Det tekniska biståndet, som vi
behandlar under denna huvudtitel, det
finansiella biståndet under sjunde huvudtiteln
och det handelspolitiska under
tionde huvudtiteln blir mer och mer
sammanflätade. Vi har praktiska exempel
på det: våra biståndsinsatser i
Tunisien t. ex. Även bilateralt och multilateralt
bistånd är inte längre två sorters
bistånd, utan allt oftare en blandprodukt,
där ett och samma projekt kan

Fredagen den 24 april 1904

Nr 20

bäras upp av uppoffringar, som ett FNorgan
gör tillsammans med ett enskilt
givarland. Vad jag nyss sade om svenskt
bistånd i anslutning till projekt i FNfondens
regi är ett exempel. Jag vill påpeka
att u-landshjälpen själv utvecklas
och att det därför gång efter annan
krävs utredningar om metodiska frågor,
om efterkontroll och hur värderingen
— den s. k. evalueringen — av
uppnådda resultat skall tillgå. Herr PerOlof
Hanson kom i förbifarten in på
detta. Den svenska u-hjälpen är inget
undantag från den regel som i USA,
Frankrike, England och Västtyskland
— för att nu nämna några prominenta
länder -— har skapat täta debatter om
u-hjälpens inriktning och volym och
medfört tillsättande av olika slags kommittéer
för att utreda hur u-hjälpen
egentligen sköts. Detta är en av de allra
svåraste uppgifter man kan gripa sig
an med. När vi här talar om experter
och behovet av sådana, och herr Lager
talar om skolböcker, skolpennor och
skolmåltider och allt annat, som är olika
sidor av u-hjälp, skall vi komma
ihåg att man på alla olika områden
kommer att mötas av streck i räkningen.
Ty det är alltid två parter i u-landsbiståndet
— en mottagarpart och en
givarpart — som ska dra jämnt. Det
händer att pappersleveranser hotas av
tropiska regn, att vissa preventivmedel
smälter i värmen och insamlade medel
till skolböcker kan i ett u-Iand möta
förekomsten av stora oanvända boklager
från en annan givarnation. En
aldrig så välplanerad hjälpinsats kan
riskeras genom en militärrevolt som sätter
tidigare kontaktpersoner ur funktion.
Sådant händer inte sällan, och det
är en sida av de investeringsgarantier
som herr Hanson litet lättvindigt tycktes
mena att man bara totar till. Hittills
bär ju god tur och försiktighet bidragit
till att göra de svenska fältprojekten
i u-länder förhållandevis goda, och fjolårets
kritik av NIB har föga relevans
till dess fältprojekt. Men med ökad

Ang. internationell biståndsverksamhet
hjälpvolym ökar riskerna. U-hjälpsorganet
måste därför få en viss toleransmarginal
av riksdagen att ibland misslyckas
inom. Vi måste lära oss att tolerera
mindre god administration utanför
Sverige — hos mottagarparten —•
samtidigt som vi energiskt försöker förbättra
u-hjälpens centrala administration.

Jag vill innan jag slutar flika in några
ord också om DAC, som Sverige ännu
inte anslutit sig till, vilket herr
Hanson betecknade som en allvarlig
försummelse. Han ansåg att utskottets
skrivning innebar en admonition till
regeringen att rätta sig efter, .lag har
för min del tolkat uttalandet så att utskottet
velat upplysa Kungl. Maj:t om
att dess egen tveksamhet har reducerats
sedan frågan sist behandlades i kamrarna
och att utskottet för sin del inte
längre finner något hinder för en omprövning
av Sveriges ställning till DAC,
när också Schweiz och Österrike omprövar
sin ställning, och under förutsättning
att ett medlemskap inte drar
med sig någon ekonomisk bindning av
den svenska u-hjälpen. Denna utskottets
hållning stämmer väl överens med
svenska regeringens aktuella inställning,
som innebär att man skall pröva
DAC-frågan tillsammans med EFTAbröderna
i det neutrala lägret positivt
men med samma förbehåll som utskottet
gör och med — jag skall gärna erkänna
detta — mindre farhågor än vi
hade i början för att DAC skulle komma
att användas som instrument för en
u-hjälp i tjänst hos NATO-intressen. Det
är riktigt att ingenting i DAC:s verksamhet
hittills indicerar någon sådan
inblandning i den svenska u-hjälpen,
som vi vill hålla oberoende av sådana
intressen. Riskerna synes inte heller
stora just nu, när motsättningarna mellan
öst och väst mildras och förhandlingarna
om den gemensamma marknaden
är ajournerade. Jag tror att handelsministern,
om han skulle yttra sig här,
kan vitsorda att regeringen uppmärk -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
samt följer DAC-frågan och även i fortsättningen
överlägger om den med
Österrike och Schweiz.

Jag återkommer till vad jag nyss sade:
U-hjälpen kan komma att kräva
sina utredningar då och då. Vi har statskontorets
utredning, som herr Johansson
nyss talade om och som arbetar
med rader av hithörande problem och
väntas framlägga sina rekommendationer
vid årsskiftet. Nästa års riksdag
får alltså ett nytt tillfälle till principdebatt
över hela fältet av den svenska
u-lijälpens organisation. Efter överansträngningskrisen
1963 blir 1964 ett
återhämtningens och konsolideringens
år. Det verkar som om utskottet har insett
detta, och jag är tacksam för den
modererande och sakliga inställning
som utmärker det föreliggande utskottsutlåtandet.

Som ledamot av denna kammare kan
jag tillåta mig att instämma med utskottets
talesman i hans yrkande om
bifall till utlåtandet i alla punkter.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet fru Lindström
polemiserade mot att jag sade
att det var en viktig metod för u-landshjälpen
att införa kapital till dessa länder.
Statsrådet sade att det är lika viktigt
om inte viktigare att införa kunskaper.
Jag håller gärna med om att
det kan vara viktigt och kanske lika
viktigt med kunskaper men jag yttrade
mig i sammanhang med investeringsgarantier,
och i den mån man ger investeringsgarantier
och underlättar kapitalutförseln
i form av kommersiella
kapitalinsatser får man faktiskt den
kunnighet som behövs för att utnyttja
dessa insatser på köpet.

Beträffande vad statsrådet fru Lindström
sade om DAC kan man naturligtvis
diskutera vad utskottet exakt menar
med en skrivning som är resultatet av
en kompromiss. Jag kan dock inte gärna
tolka skrivningen på annat sätt än
som ett bestämt ställningstagande från

utskottets sida. Man måste väl ändå
jämföra det med den inställning som
utskottet deklarerat tidigare år. Då är
skillnaden klarläggande.

Vi har från vår sida aldrig accepterat
att man nödvändigtvis måste förutsätta
ett deltagande från vissa andra
neutrala länder i DAC för att vi skall
kunna inträda. Utskottet har inte heller
sagt något sådant utan bara -— för att
ytterligare stärka sitt uttalande — pekat
på att även andra neutrala länder som
Österrike och Schweiz lär umgås med
planer på en omprövning av sitt ställningstagande
till DAC.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Först några ord till
herr andre vice talmannen som bestred
att reservationens förslag om en förstärkning
av möjligheterna för NIB att
rekrytera experter var välgrundat. Jag
konstaterade och jag tror att ingen har
försökt bestrida det, att allt medverkar
till att en betydande utökning behövs
på denna punkt: NIB:s rekryteringsoch
utbildningsapparat är för närvarande
starkt underdimensionerad, man
förutser en stark ökning av behovet,
och det är klarlagt att vår rekrytering
till multilaterala organ inte är tillräcklig,
liksom inte heller den svenska bilaterala
insatsen, därtill kommer rekryteringen
till de nordiska Tanganyikaprojektet
och u-landslagen. Jag tror att
det är ett av nyckelproblemen i hela
vårt u-landsbistånd att utbildad personal
och expertis ställes till förfogande.
Att skaka fram pengar är uppenbarligen
mycket lättare än att få fram personal.

Herr andre vice talmannen tvivlade
på att det skulle vara möjligt för Kungl.
Maj :t att med utgångspunkt från reservationen
fastställa personalstat. Därefter
dementerade han olyckligtvis sig
själv genom att citera ur utskottsutlåtandet
punkt 1, att utskottet med varm
hand har överlämnat sådana problem

Fredagen den 24 april 19(54

Nr 20

till Kungl. Maj:t inom vissa ramar. Det
är ingenting annat reservationen föreslår.

Låt mig sedan tillfoga att det är viktigt
att få ett ökat antal experter, inte
minst i det multilaterala biståndsarbetet.
Därigenom får man nämligen direkta
kontaktmöjligheter som kan öka det
svenska näringslivets utsikter att delta
i leveranser och sådant, något som utskottet
i andra sammanhang gärna uppehåller
sig vid på tal om ett biprojekt
till den multilaterala biståndsverksamheten.

Jag glömde visst, herr talman, att i
mitt första anförande yrka bifall till
reservationen, vilket jag härmed gör.

Till statsrådet Lindström vill jag säga
att det är glädjande att regeringen
har föreslagit nästan exakt de belopp
som vi från vårt håll föreslog förra
året till Särskilda fonden. Anslaget till
denna fond kunde gott ha räknats upp
redan då.

Vidare anförde statsrådet Lindström
att frågorna om investeringsgarantier,
investeringsskydd och DAG inte var
några betydande frågor — man fick
inte överdimensionera dem. Hon försökte
plocka ned oss på jorden igen.
Detta visar ännu en gång hur komplett
statsrådet felbedömt detta ärendes dimensioner.
Jag vill erinra om att så
sent som 1957 gjordes privata investeringar
i u-länderna på 3 363 miljoner
dollar. År 1962 hade denna siffra dalat
till 2 443 miljoner dollar. Det är en
skillnad på nära en miljard dollar,
d. v. s. det rör sig om mycket betydande
belopp här. I stället för att gå den
andra vägen ■— att öka det privata kapitalflödet
— har man fått en väsentlig
minskning, som bara delvis är balanserad
av ökningen i det officiella kapitalflödet.

Jag har visst inte »lättvindigt försökt
tota till» investeringsgarantien. Men här
har regeringen långdraggat med denna
fråga trots förslag, år efter år, från
oppositionens sida. En lång rad länder
har funnit praktiska lösningar på pro -

Ang. internationell biståndsverksamhet

blemen, men Sverige har här inte fått
någonting gjort. Det är klart att det är
alldeles förträffligt om regeringen äntligen
erkänner att detta är viktigt och
att man här faktiskt kan göra en insats
för att få till stånd en ökning.

Slutligen, herr -talman, vill jag om
DAG bara säga att det självklart blir
glädje när någon sig omvänder och
bättrar. Jag hälsar statsrådet välkommen
efter den långa resan i denna
fråga.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Herr Hanson har här
argumenterat starkt för en höjning av
expertanslaget till NIB. Han gjorde det
samtidigt som han yrkade bifall till reservationen.
Han tror inte, att den av
mig begärda och av utskottet tillstyrkta
summan för expertrekrytering räcker
nästa år utan han vill öka den ytterligare.
Jag vill då bara påpeka att jag för
min del har litat på statskontorets bedömning.
Statskontorets bedömningar
i övrigt har man ju allmänt accepterat
och, som jag förstått, med respekt böjt
sig för. Skulle nu just denna detalj i den
stora översynen av NIB:s personalbehov
visa sig vara missbedömd och otillräcklig
till formatet, finns ju den yttersta
möjligheten att hos Kungl Maj:t begära
att få överskrida anslaget. Utskottet har
skrivit på ett sådant sätt att den möjligheten
står öppen.

Jag skall inte gå in på frågan om investeringsgarantier
— handelsministern
har begärt ordet här —- men jag vill
gärna säga ytterligare några saker om
DAC till herr Hanson, som i sitt anförande
nyss framhöll hur medlemsstaterna
i DAC svarar för en stor del av
det bilaterala biståndet till u-länderna
som ett viktigt och nyttigt komplement
till den multilaterala hjälpen. Men vi
har inte anledning att anse att DACländernas
bilaterala hjälp är så märkvärdig
bara för att länderna är sammanslutna
i DAC eller så mycket mera framträdande
än den svenska u-hjälpen. Vi

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
har tidigare blivit slagna i huvudet med
en tabell som OECD har publicerat
över DAC-ländernas u-hjälp i procent
av respektive länders nationalprodukt.
Där har länder som Portugal stoltserat
med höga siffror medan Sverige legat
nära botten. Den skammens rodnad som
många kände inför denna tabell -— den
publicerades visst i u-beredningens betänkande
och, tror jag, i proposition
100 år 1962 — bar aldrig varit befogad.
Att tabellen varit uppställd på ett felaktigt
grundmaterial, har vi nämligen nu
fått klart för oss av en nyligen gjord
analys i The review of Economics and
Statistics. Det är intressant att där kunna
se att den stora bidragsgivning inom
DAC som förts fram som ett starkt argument
för att all erfarenhet på det
bilaterala området finns samlad just
inom DAC-kommittén, bör reduceras
ganska kraftigt. När man — som skett
i den tidskriften — har räknat om alla
former av u-hjälp till gåvovärdet och
mätt de reella uppoffringarna av ulandsbiståndet
efter denna mall har Sverige
kommit ganska högt upp på listan,
ja, har en god ställning i förhållande
till DAC-länderna.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag tar till orda för att
göra ett par smärre påpekanden i anslutning
till utskottets förevarande utlåtande.
Det hade kanske varit naturligast
att finansministern fäst kammarens
uppmärksamhet härpå, men då han
på grund av andra göromål inte är i tillfälle
att vara närvarande har jag tagit
till orda.

Mitt första påpekande hänför sig till
vad utskottet anför beträffande kapitalexport
till u-länderna. Utskottet säger i
detta sammanhang på s. 19 — och jag
skall tillåta mig återge en mening härur:
»Frågan huruvida kapitalexport till uländerna
skall kunna förknippas med
villkor om utnyttjande av svensk företagsamhet
hör också till de problem,
som böra belysas i sammanhanget och
vilka få allt större betydelse i samma

mån som andra kapitalgivande länder
tillämpa s. k. bunden långivning.»

Statsrådet Lindström var i ett sammanhang
inne på spörsmålet, och jag
skulle med anledning av vad hon anförde
bara vilja understryka att strävan
i detta hänseende från den svenska regeringens
sida har varit att slussa kapitalhjälp
till u-länderna så mycket som
möjligt genom multilaterala kanaler.
Detta har vid skilda tillfällen starkt understrukits,
och jag skall tillåta mig att
återge ett uttalande, herr talman, som
chefen för finansdepartementet gjorde
i sjunde huvudtiteln, där han säger följande
— om jag får läsa in det i protokollet:
»Vårt land har i internationella
sammanhang sökt verka mot tendensen
till en ökad bindning av den statliga
biståndsgivningen. Detta har skett i förvissningen
om att obundet bistånd av
både ekonomiska och politiska skäl är
att föredra för u-länderna. Det kan heller
inte råda någon tvekan om att
svenskt näringsliv är bäst betjänt av
största möjliga multilateralism och
obundenhet i alla länders biståndsgivning.
Det skulle vara ägnat att kompromettera
våra internationella strävanden
om vår praktiska politik sammanföll
med de tendenser som vi vänder oss
emot. Uppläggningen av vårt utvecklingsbistånd
har i detta avseende följt
de grundsatser som ligger bakom den
traditionella svenska frihandelspolitiken.
»

Mot detta uttalande hade statsutskottet
inte någonting att erinra — vilket
framgår av dess utlåtande nr 7 — utan
utskottet antog uttryckligen de angivna
riktlinjerna för finansiellt utvecklingsbistånd
sådana som de utvecklats i propositionen,
och det förekom i detta hänseende
inte någon diskussion i riksdagen,
såvitt jag har mig bekant. Nu vill
jag därför inte tolka det uttalande som
görs i föreliggande utlåtande, nr 53, på
annat sätt än att det står i full överensstämmelse
med vad som sagts tidigare
vid behandlingen av dessa frågor av
denna riksdag.

Fredagen den 24 april 19(i4

Den andra saken som jag skulle vilja
framföra hänför sig till ett uttalande av
utskottet i anledning av motioner om
införande av investeringsgarantier. Detta
har ju berörts av några av de talare,
som hittills deltagit i debatten, På denna
punkt har utskottet på s. 38 i utlåtandet
framhållit, att det i avvaktan på
de förslag, som kan komma att framläggas
i internationella organisationer, bör
kunna övervägas att genom investeringsgarantier
och bilaterala investeringsskyddsavtal
stödja de svenska insatserna
i u-länderna. Jag vill då bara fästa
kammarens uppmärksamhet på att man
från samtliga de nordiska ländernas sida
varit angelägen om att, innan några
former för investeringsgarantier utbildas,
de nordiska länderna får tillfälle
att gemensamt utreda hela spörsmålet.
En sådan utredning har därför i slutet
av fjolåret kommit till stånd. Jag vill
bara understryka att jag betraktar det
som ganska uteslutet att vi å vår sida
ensidigt skulle kunna i avvaktan på resultatet
av denna utredning införa någon
form av garantigivning för investeringarna.
Jag tolkar inte heller utskottets
uttalande på denna punkt på annat
sätt än att det står i överensstämmelse
med vad jag här anför. Det skulle annars
innebära att ett önskemål, som
varit gemensamt för de nordiska länderna
på detta område, icke skulle
kunna tillgodoses.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan instämma i den
allmänna tankegång som handelsministern
gett uttryck för och som innebär
att man i största möjliga utsträckning
skall eftersträva obundenhet i samband
med kapitalöverförande till u-länderna.
Utskottet har heller inte krävt annat än
att frågan skall tas upp till undersökning
i samband med en allmän översyn
av u-hjälpens uppläggning. Anledningen
är närmast den att en praxis börjat
utvecklas på så sätt att andra länder
binder sina kapitalinsatser, och om det -

Nr 20 63

Ang. internationell biståndsverksamhet
la får gå alltför långt, är det möjligt att
man åtminstone måste sätta några villkor
för de .svenska kapitaltillskotten.
Det är väl närmast så vi får fatta utskottets
skrivning, nämligen att man
får tillämpa samma metoder i detta
fall som man får göra inom handelspolitiken
i övrigt, där man inte helt kan
frigöra sig från andra länders agerande.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Låt mig till en början
än en gång få understryka den utomordentliga
betydelsen av att någonting
sker på detta område, tv man kan inte
komma ifrån den mycket tråkiga trenden,
allmänt sett, att flödet av privat
kapital till u-länderna går nedåt i
stället för uppåt, vilket ju vore önskvärt.
Kapitalflödet har på några få år
minskat med en miljard dollar, d. v. s.
med 5 miljarder kronor per år. Det är
ett betydande belopp, som verkligen
borde få oss att allvarligt övertänka
detta spörsmål.

Jag vet inte om det var alldeles riktigt
vad statsrådet Lange yttrade om att
något av de nordiska länderna inte borde
vidta några åtgärder beträffande investeringsgarantier
i avbidan på pågående
interskandinaviskt utredningsarbete
rörande detta spörsmål. Förhåller
det sig inte så, att Norge i höstas
bestämde sig för att inom vissa gränser
ställa nationella garantier för investeringar
i u-länderna? I varje fall
har jag fått denna upplysning från en
vederhäftig källa. Norge har sålunda
ansett sig oförhindrat att vidta positiva
åtgärder, och jag kan inte förstå
varför inte Sverige skulle kunna göra
något liknande.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Den sista uppgiften tror
jag inte är riktig. Jag har i varje fall
inte hört talas om något sådant.

Fredagen den 24 april 1964

64 Nr 20

Ang. internationell biståndsverksamhet

Jag vill bara tillägga att ingen har
sagt att inte någonting så småningom
bör ske på detta område, men, herr
Hanson, frågan är när det skall ske.
Det har varit ett samfällt skandinaviskt
önskemål att om möjligt finna en gemensam
form för vad vi skall uträtta på
detta område. Detta önskemål — det
vet jag däremot med bestämdhet — har
Norge varit lika intresserat av som vi
själva.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort

genmäle:

Herr talman! Vi får väl närmare utreda
huruvida Norge påbörjat en verksamhet
av det slag det här gäller eller
inte. Jag har fått en bestämd uppgift
om att man fattade ett positivt beslut
i frågan i det norska stortinget i höstas.

Jag kan ju gå med på att det vore
utmärkt om man kan finna en internordisk
lösning på detta område, ty det
har sina hakar med nationella garantier
av detta slag.

Om det nu förhåller sig så att man
förbereder åtgärder på detta område,
skulle jag vilja allvarligt vädja till regeringen,
som ju måste ansvara härför,
att inte skjuta dem ifrån sig för länge.
Det är i och för sig ett framsteg, att
man börjat överläggningar på det nordiska
planet. Det tyder på att man inte
ställer alltför stora förhoppningar på
det arbete, som pågår inom OECD, vilket,
som jag sagt tidigare, förefaller dra
ut på tiden. Man kan inte heller veta
hur pass värdefull en inom OECD utarbetad
konvention kan bli.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Bara två korta upplysningar.

För det första — om jag minns rätt —
startade den utredning inom ramen för
det nordiska samarbetet, som jag talade
om, i december föregående år. Jag
vet inte om Norge dessförinnan vidta -

git någon enstaka åtgärd. Jag har i
varje fall inte hört talas därom.

För det andra får man inte, herr talman,
av den omständigheten att vi utreder
dessa frågor på nordisk basis dra
slutsatsen att vi inte alltjämt önskar att
vi inom OECD skall komma överens
med ett större antal länder. När vi utreder
någonting gemensamt med de
andra nordiska länderna, gör vi det
inte såsom ett alternativ till möjligheterna
att åstadkomma en vidare överenskommelse.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har heller aldrig
tänkt mig, att regeringen inte skulle
önska att en OECD-konvention kommer
till stånd. Det är emellertid dessvärre
så att man inom OECD tröskat denna
fråga så länge att man kan börja tvivla
på att man över huvud taget kommer
till något resultat. Dessutom är de
spridda upplysningar man kan få om
konventionens nuvarande läge sådana
att man känner sig föga lugnad av innehållet
i en eventuellt kommande konvention.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Under punkten 9 behandlas
ett motionspar, nämligen motionen
95 av mig och herr Wallmark i
denna kammare samt motionen nr 121
i andra kammaren. Detta motionspar
rör frågan om samverkan mellan NIB
och svenska företag i u-länderna. Vi
har velat framhålla att en samordning
av NIB:s och svenska företags verksamhet
i större utsträckning än vad
som ännu kunnat ske i dessa länder
vore myckot önskvärd och ägnad att
gagna båda parter. Utskottet framhåller
emellertid i sitt utlåtande, att enligt
vad utskottet inhämtat sker ett samarbete
på här ifrågavarande område mellan
nämnden för internationell biståndsverksamhet
och Sveriges industriförbund.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Herr talman! Jag vet inte varifrån
det ärade utskottet har inhämtat denna
upplysning. Själv har jag efter förfrågan
hos Industriförbundet fått den
uppfattningen, att man där inte anser,
att samarbetet hittills mellan NIB och
Industriförbundet är till fyllest. Utskottets
utlåtande på denna punkt förefaller
därför litet missvisande.

Industriförbundet har i en skrivelse
till finansdepartementet bl. a. framhållit
vikten av att det tekniska biståndet
koordineras mellan olika organ och att
man därvid tar hänsyn till de svenska
industriföretagens insatser. Vi har också
i utlåtandet fått redovisat vad som
uträttats i Liberia. Upplysningsvis kan
då nämnas, att yrkesskolan i Liberia
hitintills är det enda exemplet på en
sådan samverkan mellan NIB och ett
industriföretag, nämligen LAMCO. Det
skedde efter många påstötningar från
LAMCO :s sida efter vad som meddelats
mig. Sjukhus, butiker och bostäder ligger
helt utanför denna samverkan. Därför
kan man inte säga att exemplet är
väl valt.

Emellertid har utskottsutlåtandet
framhållit, att nämnden har sin uppmärksamhet
riktad på det spörsmål
som berörs i motionerna, varför jag,
herr talman, nu vill nöja mig med att
uttala den förhoppningen, att denna
samverkan mellan NIB och de svenska
företagen genom våra organisationer på
arbetsmarknaden skall bli en realitet
i framtiden och till stor hjälp för den
svenska insatsen i u-länderna.

Herr talman! Jag har inget yrkande
utan har endast velat peka på värdet
av en sådan samverkan i framtiden.

Herr MÖLLER (s):

Herr talman! Det märks, att vi har
kommit på den andra sidan av den
stora NIB-debatten. Stormen har bedarrat,
och i dag har det varit milda sunnanfläktar
i diskussionen om vår utlandshjälp.
Debatten under hösten har
säkert givit värdefulla lärdomar och haft
sin positiva verkan. Den har medfört

5 Första kammarens protokoll 196''t. Nr 20

Ang. internationell biståndsverksamhet
eu utredning och en organisatorisk upprustning,
som i dag kommer att bekräftas.
Detta bör rimligen ge förutsättningar
för en ökning i snabbare takt
av vår utlandshjälp på viig fram emot
den mångomtalade enprocentandelen av
nationalinkomsten, som hägrar som ett
mål.

Det är naturligtvis en risk, att den
enighet, som nu upppstått kring de stora
linjerna i u-hjälpen, kommer att leda
till minskat intresse, minskad debatt
och minskad intensitet i resonemanget
kring u-hjälpen och därmed också en
avslappning i den allmänna opinionens
intresse. Jag vill därför särskilt gärna
trycka på behovet av att NIB får en
uppryckning och att en stark satsning
sker på dess informationsverksamhet.
Jag är glad över att statsrådet Ulla
Lindström så bestämt hävdar kravet på
en öppen och fyllig utåtriktad information,
och jag tror det är värdefullt att
detta har sagts med instämmande av
statsutskottett, när just i dessa dagar
styrelsen håller på att överlägga om informationsverksamhetens
närmare utformning.
Jag tror det är värdefullt
att det har fastslagits, att det skall vara
en aktiv, fyllig och öppen informationsverksamhet
som bedrivs av NIB. Det
är den rätta platsen för att driva fram
en stimulerande debatt och inspirera
till opinionsbildning.

Däremot är det med undran som
man i utskottets utlåtande på olika
punkter ser uttalanden, som jag skulle
vilja beteckna som präglade av en särskild
svenskhet. Det gäller i någon mån
vad föredragande statsrådet säger om
Särskilda fonden, vilket har refererats
på s. 4 och fått instämmande av statsutskottet.
Där har det pekats på hur
Sverige svarar för 7 procent av bidragsbeloppen
till Särskilda fonden, men
t. ex. endast svarar för 1,5 procent av
utrustningen, 2 procent av värdesumman
för kontrakten med entreprenörer
o. s. v. Jag erinrar också om vad statsutskottet
säger på s. 19 och som handelsministern
just erinrade om. Där är

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Ang. internationell biståndsverksamhet
man inne på tanken att förknippa
svensk kapitalexport med en bundenhet
till den svenska företagsamhetens
produkter. Det föreligger en officiell
folkpartimotion, i vilken föreslås att
man skall koncentrera den svenska utlandshjälpen
till länder, där svensk exportindustri
och mission redan har
etablerat kontakter.

Inför sådana tankegångar blir man
nog något undrande. Det verkar som
om en ny ton har kommit in i debatten.
Det är naturligtvis lämpligt och
bra om man kan ha en naturlig samverkan
mellan stat, exportintressen och
svenska företag i utlandet, om nämligen
syftet är detsamma, att främja det underutvecklade
landet. Detta måste alltid
vara det primära syftet: att hjälpa
landet.

Svenska företag kan självfallet göra
viktiga kommersiella insatser, och staten
bör i all möjlig mån underlätta detta
inom ramen för vår traditionella handelspolitik.
Men syftet med u-hjälpen
kan inte primärt vara att underlätta
för svenska exportvaror att finna en
marknad. Företagens syfte är att göra
affärer, att göra vinst. Det är legitimt.
Men statens insatser måste utgå från
mottagarlandets behov, osjälviskt och
utan hänsyn till nationella intressen och
vinstsynpunkter. Det finns alltför mycket
sammankoppling redan mellan de
stora industriländernas utlandshjälp
och de nationella ekonomiska intressena,
där man knyter villkor om leveranser,
entreprenörer o. s. v. till sin hjälp.
Det är minst av allt önskvärt, att vi
slår in på den vägen. Det är tacknämligt
att handelsministern nu erinrade
om den viktiga principiella deklaration,
som tidigare godtagits på finansministerns
förslag.

Jag nämner inte detta för att det
skulle föreligga några allvarliga tendenser
— det är snarare fråga om risker.
Men uttalanden i motioner som
lämnats och uttalanden som görs i utlåtandet
har jag funnit böra motivera
ett varningens ord.

På samma sätt skulle jag vilja resa
ett frågetecken när det gäller missionen.
Även med risk att bli missförstådd
vill jag säga, att det icke skulle vara
lämpligt att med öppna ögon traska in
i och göra en alltför långt gående sammankoppling
mellan statens u-hjälp och
missionens motsvarande arbete. I viss
grad, på vissa punkter, i vissa länder
kan det vara lämpligt att så sker. Missionen
arbetar med hälsovård och socialvård
— naturligtvis med evangelisering
i bakgrunden och som yttersta
syfte — men dess insats särskilt när
det gäller hälsovården sammanfaller åtminstone
delvis med syftet för vår utlandshjälp.
En fruktbärande samverkan
kan alltså ske punktvis, men den
har sin självfallna begränsning.

Jag tycker det är mycket lämpligt,
att utskottet icke har accepterat den
motion man från högerhåll lagt fram
med begäran om att 10 miljoner kronor
från NIB skulle överföras till missionen.
Sådana propåer måste man
starkt ifrågasätta lämpligheten av.

Det skulle på ett olyckligt sätt binda
vår bilaterala hjälp och ge den godtycklig
karaktär, om man alltför mycket
sammankopplade den statliga uhjälpen
dels med det kommersiella bistånd,
som går genom exportindustrien
och företagen i utlandet, dels med missionen,
eller bådadera. Även här är det
klokt att söka skapa en rationell arbetsfördelning,
alltefter parternas syften,
utgångspunkter och förutsättningar.
Självfallet måste den statliga utgångspunkten
alltid vara vad som är bäst
och mest angeläget för mottagarlandet.

Jag har till slut, herr talman, en önskan
eller kanske fastmer en undran, som
jag riktar till statsrådet Lindström och
de vederbörande som har dessa uppgifter
att sköta på högsta nivå. Det är en
fråga om det är möjligt för Sverige att
göra fler insatser för att främja jordbrukets
utveckling i u-länderna. För
överskådlig framtid måste jordbruket
vara den absolut viktigaste och allt
överskuggande källan till arbete, för -

Fredagen den 24 april 19(54

Nr 20

sörjning, hälsa och ekonomisk utveckling
i de flesta av de underutvecklade
länderna. Fn färsk erinran har vi fått
denna vecka genom professor Gunnar
Myrdals nya hok. Det är därför naturligt
att man frågar sig — fastän vi satsar
på de viktiga områdena undervisning
och hälsovård — om inte vi skulle
ha möjligheter att göra väsenliga punktinsatser,
kanske i stil med dem som
gjorts av Sverige på veterinärutbildningens
område. Jag tänker särskilt på
de kurser, som har ordnats här och som
haft stor betydelse för den indiska veterinärutbildningen.

Jag ställer detta mera som en fråga,
ty jag kan för litet om dessa ting, men
jag tror det vore angeläget med en närmare
prövning av den aspekten.

Det hade varit tilltalande, herr talman,
om utskottet hade åtminstone andats
något större otålighet över nuvarande
ökningstakt i u-landshjälpen.
Jag hoppas den organisatoriska förstärkning
som nu sker skall ge bättre
förutsättningar, och att därmed regeringen
och —- får jag anta — även riksdagen
tar dessa gynnsamma möjligheter
till vara.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr UNDÉN (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet i
anledning av några uttalanden, som
herr Per-Olof Hanson gjorde i sitt första
inlägg i denna debatt. Det var när
han framförde sitt klander mot regeringen
för att den inte hade fått till
stånd ett provisoriskt garantisystem
mot politiska omvälvningar i främmande
länder, dit vi exporterar våra produkter.

Jag fick intrycket att herr Hanson
betraktade det som en ordningsfråga,
en lagstiftningsfråga, att inrätta ett dylikt
garantisystem, och han kunde inte
nog uttala sitt klander mot regeringen
för att den inte redan kommit till ett
resultat i den frågan.

Ang. internationell biståndsverksamhet

Det kom inte fram det allra minsta
uttryck för vad det iir för ekonomiska
risker, som ett sådant försäkringssystem
skulle medföra.

Fn sak är det om ett garantisystem
kommer till stånd, vari ett stort antal
stater är med och hjälper till att bära
riskerna. Ett sådant system, om det nu
kan genomföras, är ett sunt system.
Men eu helt annan sak är det, om vi
skulle ha ett nationellt svenskt försäkringssystem.
Det skulle betyda att staten
utan vidare lyfter av riskerna för
investeringskapitalet i u-länder, dit vi
exporterar produkter. Det kan bli högst
betydande belopp, och det kan också
kanske minska ansvaret hos det enskilda
näringslivet när det gäller att planera
sin export till länder, där förhållandena
är oroliga och där det kan
väntas omvälvningar om olyckan är
framme.

Sverige har ju erfarenheter från tidigare
perioder av förluster av investeringskapital
till utlandet. Dessa tidigare
förluster försöker vi om möjligt få ersatta.
Det har ofta gått till på det viset,
att en omvälvning har skett och en ny
regering har kommit till, som principiellt
har en annan inställning till det
enskilda kapitalet och som förklarar sig
obunden av de förpliktelser som en föregående
regim iklätt sig.

Hittills har detta varit det enskilda
näringslivets egna förluster, men staten
har ändå fått komma in och hjälpa
till och klara upp sådana frågor. Vid
handelsavtal med länder, dit vi exporterat
investeringskapital, har det inte
så sällan hänt, att vi fått göra uppoffringar
på andra punkter för att kunna
få någon återbetalning på eftersläpande
skulder från sådana länder till svenska
industriidkare. Visserligen har alltså
det enskilda näringslivet helt och
hållet ansvaret för investeringarna och
har fått bära den direkta förlusten —
det har också kunnat göra det eftersom
man har gjort stora vinster på investeringar
i länder med oroliga politiska
förhållanden — men det har dock inte

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Anslag till Förenta Nationernas Särskilda fond

kunnat undvikas att vi, när vi sedan i
ett annat läge har velat göra handelsavtal
med sådana länder, för att kunna
få någon avbetalning i samband med
liandelsuppgörelsen har fått göra uppoffringar,
som har drabbat den nya normala
handeln.

Jag vill naturligtvis inte motsätta mig
en utredning av denna fråga, men jag
skulle vilja varna — om det nu behövs
— för några förhastade garantiåtaganden
från den svenska statens sida när
det gäller investeringskapital, som har
tillhandahållits av det enskilda näringslivet.
Det är mycket viktigare att verka
för ett internationellt system med så
många deltagande stater som möjligt än
att skapa och improvisera ett nationellt
svenskt försäkringssystem i all hast mot
politiska revolutioner i utlandet.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Vi skulle hamna i en
mycket lång diskussion, om vi fördjupade
oss i tekniska detaljer om hur en
sådan investeringsskyddsgaranti skulle
utformas, vare sig det sker på multilateral
eller bilateral bas. Får jag erinra
om att vi i vårt land redan i princip
har knäckt en fråga, som är inbyggd
i det hela, genom att vi har givit speciella
villkor för exportkreditgarantier
för u-länderna. Det är inget unikt att
försöka gå sådana vägar.

Jag håller med om att det vore en
bättre och mer tillfredsställande lösning
—- »sundare», som herr Undén sade — i
den mån detta kan klaras på multilateral
väg. Eftersom den vägen har visat
sig så utomordentligt svårframkomlig
att vi ännu, trots mer än tio års arbete,
inte har kommit till någon lösning, så
finns det väl skäl att allvarligt pröva
frågan om att lösa detta på nationell
bas, i väntan på de multilaterala lösningar
vi hoppas skall komma.

Jag konstaterar avslutningsvis, herr
talman, att många länder har gått på
den vägen därför att den multilaterala
ännu inte visat sig framgångsrik. Var -

för skulle inte Sverige då också kunna
göra det? Så omöjligt vore det inte,
om vi verkligen tar upp en ordentlig
kamp med de tekniska problemen.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Anslag till Förenta Nationernas
Särskilda fond

I denna punkt hade utskottet på anförda
skäl hemställt, att riksdagen måtte,
med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag samt med avslag å
motionerna I: 359, av herrar Lager och
Adolfsson, samt II: 425, av herr Hagberg
m. fl., såvitt nu vore i fråga, till
Förenta Nationernas Särskilda fond för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
42 400 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:359
och II: 425 hade anhållits, utom annat,
att riksdagen måtte fördubbla ifrågavarande
anslag i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionsparet I: 359 och II: 425.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till de i ämnet väckta
motionerna, såvitt nu vore i fråga; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Anslag till nämnden för internationellt bistånd (NIB)

Punkten 4

Anslag till Förenta Nationernas
barnfond (UNICEF)

Kungi. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Förenta Nationernas barnfond
(UNICEF) för budgetåret 1964/65
anvisa ett anslag av 3 900 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels de likalydande motionerna I: 359,
av herrar Lager och Adolfsson, samt
II: 425, av herr Hagberg m. fl.,

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr T horsten Larsson (I: 464) samt
den andra inom andra kammaren av
herrar Grebäck och Gustafsson i Kårby
(II: 554).

I motionerna 1:359 och 11:425 hade
yrkats, såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
skulle fördubbla ifrågavarande
anslag i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:359 och 11:425, såvitt
nu vore i fråga, till Förenta Nationernas
barnfond (UNICEF) för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av 3 900 000
kronor;

II. att motionerna 1:464 och 11:554
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag har här samma yrkande
som i den föregående punkten.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vartdera momentet
av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan.

Sedermera gjordes enligt de avseende
inom. I framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på bifall till motionerna
1:359 och 11:425 i förevarande
del; och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

Härefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkterna 5 och 6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Anslag till nämnden för internationellt
bistånd (NIB)

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden
för den 3 januari 1964
förordade ändringar i personalförteckningen
för nämnden för internationellt
bistånd, dels godkänna av statsrådet förordad
avlöningsstat för nämnden för internationellt
bistånd, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1964/65,
dels ock till Nämnden för internationellt
bistånd (NIB): Avlöningar för
nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 2 614 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segerstedt Wiberg (I: 252) och den andra
inom andra kammaren av fröken Elmén
(11:308),

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Anslag till nämnden för internationellt bistånd (NIB)

dels de likalydande motionerna I: 465,
av herr Lundström m. fl., och II: 559,
av herr Ohlin m. fl., i vilka hemställts
bland annat att riksdagen måtte

a) dels besluta bemyndiga Kungl.
Maj:t att fastställa personalstat för
nämnden för internationellt bistånd inom
en kostnadsram som vore 200 000
kronor större än enligt Kungl. Maj:ts
förslag, dels besluta höja anslaget till
Ersättningar till expertis och tillfällig
arbetskraft med 150 000 kronor utöver
Kungl. Maj:ts förslag till 400 000 kronor,
dels ock i anledning härav till Nämnden
för internationellt bistånd (NIB):
Avlöningar för budgetåret 1964/65 under
tredje huvudtiteln anvisa ett i jämförelse
med Kungl. Maj :ts förslag med
350 000 kronor förhöjt förslagsanslag
om inalles 2 964 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala,
att det svenska bilaterala u-landsbiståndet
borde så långt som möjligt koncentreras
till länder och regioner, med vilka
Sverige, t. ex. genom industrien eller
missionen, redan hade etablerat kontakter; c)

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande lämpliga vägar
att förbättra granskningsmöjligheterna
och möjligheterna till värdering från
effektivitetssynpunkt (s. k. evaluering)
av u-landsbiståndet,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Sundin och Jonasson (1:467)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Fälldin m. fl. (II: 553), i vilka
föreslagits bland annat, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om prövning av lämpliga vägar
att förstärka riksdagens granskningsmöjligheter
samt möjligheterna till värdering
ur effektivitetssynpunkt av ulandsbiståndet,

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Virgin m. fl. (I: 470) och den
andra inom andra kammaren av herr

Heckscher m. fl. (11:556), i vilka anhållits,
utom annat, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

a) om skyndsam utredning angående
biståndsverksamhetens administration,
planläggning och inriktning;

b) om att statskontoret fortlöpande
måtte få i uppdrag att granska den av
nämnden för internationellt bistånd
(NIB) bedrivna biståndsverksamheten i
vad avser dess fältprojekt.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:252 och 11:308,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:465 och 11:559, såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för nämnden för internationellt bistånd,
som föranleddes av vad föredragande
statsrådet föreslagit i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden
för den 3 januari 1964;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för nämnden för internationellt
bistånd, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1964/65;

c) till Nämnden för internationellt
bistånd (NIB): Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 2 614 000 kronor;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 465 och II: 559, I: 467
och 11:553 samt 1:470 och 11:556,
nämnda motioner såvitt nu vore i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning rörande frågan om
förstärkning av granskningsmöjligheterna
och möjligheterna till evaluering
av u-landsbiståndet;

IV. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:465 och 11:559 samt
I: 470 och II: 556, i skrivelse till Kungl.

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

Anslag till nämnden för internationellt bistånd (NIB)

Maj:t giva till känna vad utskottet i
punkten anfört rörande biståndsverksamhetens
geografiska inriktning m. m.;

V. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 470 och II: 556, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet i
punkten anfört rörande biståndsverksamhetens
administration och planläggning.

Reservation hade avgivits av herrar
Axel Johannes Andersson, Per-Olof
Hanson och Harry Carlsson, fröken
Elmén samt herr Löfroth, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss angiven
del erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under
II hemställa, att riksdagen måtte, i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:465 och
II: 559, såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för nämnden för internationellt
bistånd, som föranleddes av vad föredragande
statsrådet i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden
för den 3 januari 1964 och reservanterna
anfört;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet
med vad statsrådet i förenämnda
statsrådsprotokoll och reservanterna
förordat, inom en kostnadsram av
2 964 000 kronor fastställa avlöningsstat
för nämnden för internationellt bistånd,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1964/65;

c) till Nämnden för internationellt
bistånd (NIB): Avlöningar för budgetåret
1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 2 964 000 kronor.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr andre vice talmannen IVAR JOHANSSON
(ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
beträffande mom. II samt därefter
särskilt i fråga om utskottets hemställan
i övrigt.

Därefter gjorde herr talmannen jämlikt
de rörande mom. II förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Hanson, Per-Olof, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröistningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 53 punkten
7 mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Hanson, Per-Olof,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja •— 93;

Nej —18.

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i
denna punkt.

Punkterna 8—17

Vad utskottet hemställt bifölls.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få lämna ett par meddelanden
angående arbetet under återstoden
av vårsessionen.

En preliminär plan för behandling
i kamrarna av utskottsutlåtanden från
och med den 28 ds till vårsessionens
slut har uppgjorts och utdelats till ledamöterna.
I planen har upptagits samtliga
till utskotten hittills remitterade
ärenden som avses skola avgöras under
vårsessionen. Ytterligare några propositioner
kan komma att avlämnas och
föranleda behandling under våren.

Ärendena har i planen upptagits på
det första arbetsplenum då de med hänsyn
till av utskotten avsedd bordläggning
formellt kan behandlas i kamrarna.
En del ärenden kan i praktiken
komma att bli behandlade på senare
tidpunkt. Exempelvis kommer samtliga
för tisdagen den 28 ds upptagna ärenden
ej att behandlas på tisdagen utan
en del måste uppskjutas till onsdagen.
Även i övrigt kan omkastningar komma
att ske så att en del ärenden tages
tidigare och andra senare än enligt planen.
Särskilt bör framhållas, att sådana
förskjutningar torde komma att ske
i sessionens slutskede. Riksdagsarbetet
torde i enlighet med tidigare delad preliminär
tidsplan få fortgå under hela
maj månad.

I samband med planens uppgörande
har undersökts möjligheterna att under
återstoden av vårsessionen undvika dels
nattplena och dels kvällsplena fredagar.
En plan har uppgjorts och utdelas just
nu. Av planen framgår att jag räknar
med att plena ej skall hållas längre än
till kl. 23.00 och att fredagsplena skall

avslutas i allmänhet kl. 18.00. Jag hänvisar
i övrigt till den utdelade planen.
Begränsningen av plenas längd medför
att ärenden kan få överskjutas till nästa
arbetsplenum i större omfattning än
som hittills tillämpats.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 142, i anledning av väckta motioner
om upphävande av bestämmelserna
om minimimått på torsk;

nr 143, i anledning av väckta motioner
angående förarbevis vid passagerarbefordran
med motorbåt; och

nr 144, i anledning av väckta motioner
om förenkling av fastighetsböckerna.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 154, i anledning av väckta motioner
om lagstadgad skyldighet för politisk
organisation att offentligt redovisa
sin finansiering; och

nr 155, i anledning av väckta motioner
angående traktamentsersättningen
till ledamot av jury i tryckfrihetsmål.

Anmäldes och bordlädes Kung].
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 151, med förslag till lag
angående tillägg till lagen den 28 april
1949 (nr 183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden och memorial
:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom socialdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till Svenska
vanförevårdens centralkommitté för
vissa byggnadsarbeten;

Fredagen den 24 april 1964

Nr 20

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. in.;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1964/65 till civilförsvaret
m. m.;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter; nr

62, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1964/65 till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m. jämte
i ämnet väckta motioner; samt

nr 63, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1964/65 till Utställningar av
svensk konst i utlandet;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 25, i anledning av väckta motioner
angående val av huvudmän i sparbank;
samt

nr 26, i anledning av väckta motioner
om viss utredning rörande oljehandeln,
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade beräkningsgrunder
för löneavdrag vid arrest
och disciplinbot; samt

nr 23, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om behandling i fångvårdsanstalt, dels
ock i ämnet väckta motioner;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 43, i anledning av väckt motion om
införande i arbetarskyddslagen av bestämmelser
om minimitemperatur för
arbetslokal;

nr 44, i anledning av väckt motion om
översyn av bestämmelserna rörande utfärdande
av recept;

nr 45, i anledning av väckta motioner
angående märkningen av läkemedel;
samt

nr 46, i anledning av väckt motion
angående almanacksprivilegiet;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 26, i anledning av väckt motion
om viss skärpning av förbudet mot användande
av otillåtna jaktmetoder;

nr 27, i anledning av väckta motioner
angående stängselskyldigheten för
järnväg;

nr 28, i anledning av väckta motioner
angående jakten på rådjur; samt
nr 29, i anledning av väckt motion angående
bostadsförhållandena i Sverige
för i utlandet tjänstgörande svenska
medborgare; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 21, i anledning av väckta motioner
om kompensation till kommuner
med fritidsbebyggelse; samt

nr 22, i anledning av väckt motion
om ersättning av statsmedel för skada
på kommunal egendom.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 798, av herr Dahlberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 799, av herr Pettersson, Harald,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 138, angående studiesocialt
stöd till studerande ungdom;

nr 800, av herr Wirmark in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 801, av herr Åkesson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 802, av herr Dahlberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
140, med förslag till vissa grundlagsändringar; -

Nr 20

Fredagen den 24 april 1964

Meddelande ang. enkla frågor

nr 803, av herr Enarsson och herr Petersson,
Per, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 140, med förslag
till vissa grundlagsändringar;

nr 804, av herrar Lager och Adolfsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 140, med förslag till vissa
grundlagsändringar;

nr 805, av herr Svanström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 140, med förslag till vissa grundlagsändringar;
och

nr 806, av fru Carlqvist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
141, angående ändrad organisation av
postverket, m. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor framställts, nämligen

den 23 april

av herr Skärman (fp) till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Har Herr Statsrådet uppmärksammat
den uppgift som lämnas i
arbetsmarknadsstyrelsens i år utkomna
handbok ''Studievägar på högstadiet’
(sid. 47) angående teckningsämnet, enligt
vilken detta ämne hänfördes enbart
till hobbyverksamhet, och anser Herr
Statsrådet att den av styrelsen lämnade
uppgiften står i överensstämmelse med
grundskolans målsättning såsom denna

kommit till uttryck i läroplanerna?»;
ävensom

den 24 april

av herr Sundin (ep) till statsrådet fru
Lindström: »Vill Fru Statsrådet redogöra
för hur de allmänna barnbidragens
nuvarande ekonomiskt utjämnande effekt
mellan barnfamiljer och andra förhåller
sig till motsvarande effekt vid
tidpunkten för de allmänna barnbidragens
införande?»;

av herr Dahlén (fp) till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet:
»Vill regeringen medverka till att
den parlamentariska kommissionens
rapport i Wennerströmaffären tryckes i
samma skyndsamma former som juristkommissionens
rapport, så att den
snabbt kan stå till förfogande för allmänheten?»;
samt

av herr Åkerlund (h) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
»Avser Herr Statsrådet att besvara
min med första kammarens tillstånd den
11 februari i år avgivna interpellation
angående sammanslagning till kommunblock
?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.36.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Måndagen den 27 april 1964

Nr 20

Måndagen den 27 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 21 innevarande
månad.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 151, med förslag till lag angående
tillägg till lagen den 28 april
1949 (nr 183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 798—801 till särskilda
utskottet,

motionerna nr 802—805 till konstitutionsutskottet
och

motionen nr 806 till statsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 5 och 57—62
samt memorial nr 63, bankoutskottets
utlåtanden nr 25 och 26, första lagutskottets
utlåtanden nr 22 och 23, andra
lagutskottets utlåtanden nr 43—46, tredje
lagutskottets utlåtanden nr 26—29
ävensom allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 21 och 22.

På framställning av herr talmannen
beslöts att statsutskottets utlåtande nr 5
skulle sättas sist å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr
11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring
i lagen om val till riksdagen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner; samt

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, med förslag till stämpelskatteförordning,
m. in., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440), m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960
(nr 391), m. m.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 807, av herr Andersson, Torsten,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 138, angående studiesocialt
stöd till studerande ungdom;

nr 808, av herr Dahlén, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 138, angående
studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 809, av herr Hanson, Per-Olof, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 810, av herr Lundström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 811, av fröken Mattson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 812, av herrar Nyman och Dahlén,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 138, angående studiesocialt stöd
till studerande ungdom;

Nr 20

Måndagen den 27 april 1964

nr 813, av herr Virgin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
138, angående studiesocialt stöd till studerande
ungdom;

nr 814, av herr Jacobsson, Gösta, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 140, med förslag till vissa grundlagsändringar; nr

815, av herr Larsson, Thorsten,
och herr Mattsson, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 140, med
förslag till vissa grundlagsändringar;

nr 816, av herr Larsson, Thorsten,
och herr Mattsson, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 140, med
förslag till vissa grundlagsändringar;

nr 817, av herr Larsson, Thorsten,
och herr Mattsson, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 140, med
förslag till vissa grundlagsändringar;

nr 818, av herr Lundström, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, med förslag till vissa grundlagsändringar; -

nr 819, av herr Lundström, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
140, med förslag till vissa grundlagsändringar; nr

820, av fröken Stenberg och herr
Arvidson, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 141, angående ändrad organisation
av postverket, m. m.; samt
nr 821, av herr Ottosson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 146,
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober
1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning
av värnpliktstjänstgöring in. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.12.

In fidem
Solveig Gemert

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Tisdagen den 28 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Ang. de allmänna barnbidragens ekonomiskt
utjämnande effekt

Statsrådet fru LINDSTRÖM erhöll ordet
för att besvara herr Sundins fråga
angående de allmänna barnbidragens
ekonomiskt utjämnande effekt, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 24 april, och anförde:

Herr talman! Herr Sundin har bett
mig redogöra för hur de allmänna barnbidragens
nuvarande ekonomiskt utjämnande
effekt mellan barnfamiljer
och andra förhåller sig till motsvarande
effekt vid tidpunkten för de allmänna
barnbidragens införande.

Som svar på detta vill jag erinra om
att sedan barnbidragen infördes år 1948
har de höjts i flera omgångar för att följa
penningvärdeutvecklingen och förskjutningar
inom skattesystemet — under
senare år förskjutningar från direkt
till indirekt skatt. Dessa höjningar av
barnbidragen har utöver kompensation
för penningvärdeförändringarna även
räckt till att följa standardutvecklingen
ett gott stycke på väg. Vid årsskiftet i
år skulle ett barnbidrag på 740 kr. ha
gett full täckning för den allmänna
standardhöjningen under de femton år,
som barnbidragen existerat. Med riksdagens
beslut förra veckan om en höjning
av barnbidragen till 700 kr.
fr. o. m. 1 juli i år får man alltså en
ganska nära överensstämmelse med
standardutvecklingen — det skiljer bara
på högst 50 kr. per år räknat.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! När jag tackar för svaret
vill jag allra först fråga statsrådet,

varför man i detta svar drar växlar på
beslut som skall träda i kraft den 1
juli. Om man gör jämförelsen vid årsskiftet
var barnbidragen 550 kronor per
barn och år, och då blir skillnaden väsentligt
större än den som angavs i svaret.

Vidare vill jag fråga statsrådet, på vilket
sätt man har räknat ut att barnbidraget
med konsumtionsprisindex som
grund och med ett normalindex i vad
det gäller standardutvecklingen och lönerna
skulle uppgå till en summa av
770 kronor. Jag har nämligen sedan jag
läst svaret låtit en expert räkna på det,
och jag förstår att statsrådet har använt
sig av samma principer som jag har
gjort. Men jag har kommit fram till en
siffra som ligger vid 870 kronor. Det är
dessa två saker jag skulle vilja påpeka.

Sedan, herr talman, skulle jag vilja
ställa en fråga till. När frågan om barnbidragen
var uppe till behandling vid
föregående års riksdag i denna kammare
och i medkammaren och det från
centerpartiets sida begärdes ett barnbidrag
på 700 kronor, vilket motsvarar
det som skall träda i kraft den 1 juli i
år, fick vi inte stöd vare sig från fru
statsrådet eller regeringen eller socialdemokratien
i övrigt. Vad var anledningen
härtill?

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Herr Sundin vill veta
hur man räknat ut den uppgift som jag
nämnde — det var för övrigt 740 kronor
och inte 770.

Det går så till att man ställer barnbidragen
i relation dels till konsumentprisindex
— då mäter man penningvärdeförändringen
— och dels till konsumtionsindex,
då standarden mäts i privat
konsumtion per invånare och i lö -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. tryckning av den parlamentariska kommissionens rapport i Wennerströmaffären -

pande priser. Att den uträkning jag gav
är riktig kan herr Sundin förvissa sig
om i ett PM, som blir offentligt i morgon.

Jag vill vidare säga till herr Sundin
som svar på hans andra fråga, att jag
ingalunda kan godta en sådan uppfattning
som att regeringspartiet inte skulle
vara lika barnvänligt som någonsin herr
Sundin och hans parti varit — i år eller
i fjol. Men om man har ansvaret för att
våra skattemedel skall räcka till fördelning
på alla grupper, kan man inte tillgodose
alla intressen på en gång. I fjol
räckte inte pengarna till för en höjning
av barnbidragen. I år är det barnfamiljernas
tur.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Det är möjligt att jag
kan få ta del av den uträkning, som ligger
till grund för detta svar, men om
man bara gör en rent realistisk beräkning
av hur utslaget skulle ha varit och
tar hänsyn till konsumentprisindex och
till den löneutveckling och standardlyftning
som skett sedan 1948, när barnbidragen
infördes, och tar medeltalet
av vad som var medelinkomsten 1948
och vad som var medelinkomsten 1963
och lägger ihop de två faktorerna, så
kommer man enligt mitt sätt att räkna
fram till en summa av 870 kronor. —
I detta sammanhang vill jag be statsrådet
om överseende för att jag räknade
upp det av statsrådet nämnda beloppet
med 30 kronor.

Låt mig sedan, herr talman, när statsrådet
Lindström här påstår att socialdemokratien
skulle vara lika barnvänlig
som exempelvis centerpartiet, än en
gång påminna om den motion i frågan
som lämnades av centerpartiet — och
varför i sammanhanget också inte tänka
på den reservation som avlämnades av
folkpartiet och centerpartiet vid föregående
års riksdag — samt få ställa ännu
en fråga, nämligen denna: Var budgeten
svagare förra året än den budget som
regeringen presenterat detta år?

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Herr Sundin glömmer
att även barnfamiljerna fått del av reallöneförbättringen,
när han kommer
med de olika faktorerna i sin uträkning.
Under den senaste tioårsperioden har
reallönerna för hela befolkningen —
även de familjer som har barn — ökats
med vid pass 30 procent. Herr Sundin
kommer nog att få se att hans uträkning
var litet vidlyftig.

Vad beträffar den sista frågan är det
inte min sak att besvara den. Den frågan
får han ställa direkt till finansministern
när vi diskuterar kompletteringsbudgeten
om några veckor. Då får han nog
ett rejält svar.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Det allra sista var för
mig det allra intressantaste. Med det
råd jag har fått av statsrådet skall jag,
herr talman, låta mig nöja tills saken
skall diskuteras vid nästa tillfälle.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. tryckning av den parlamentariska
kommissionens rapport i Wennerströmaffären Herr

statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet för
att besvara herr Dahléns fråga angående
tryckning av den parlamentariska
kommissionens rapport i Wennerströmaffären,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 24 april, och yttrade: Herr

talman! Herr Dahlén har frågat,
om regeringen vill medverka till att den
parlamentariska nämndens rapport i
Wennerströmaffären tryckes i samma
skyndsamma former som juristkommissionens
rapport, så att den snabbt kan
stå till förfogande för allmänheten.

Svaret är ja.

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Om översiktlig planering rörande främst kusttrakternas användning för fritidsbebyggelse
eller industri

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret. Det var tillfredsställande.

Jag tror att kammaren skulle med
intresse höra ett svar också på en kompletterande
fråga. Det har uppgivits att
kommissionen skulle överlämna sitt betänkande
i dag — det är kanske redan
gjort — och att regeringen i går lär ha
fått ett förhandsexemplar. Hur bedömer
statsrådet frågan om frisläppandet
av kommissionens rapport? Kan statsrådet
svara på om publicering kan
komma att ske i dag eller i morgon?

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Av tekniska skäl går
det tyvärr inte att få fram en stencilupplaga
i dag, men jag räknar med att
den skall finnas tillgänglig i morgon
eftermiddag.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse
att skyndsamheten kommer
att fortsätta även på denna punkt.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Om översiktlig planering rörande främst
kusttrakternas användning för fritidsbebyggelse
eller industri

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND
erhöll ordet för att besvara herr Skärmans
fråga om översiktlig planering rörande
främst kusttrakternas användning
för fritidsbebyggelse eller industri, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 17 april, och anförde:

Herr talman! Herr Skärman har frågat
mig när jag ämnar taga initiativ
till en översiktlig riksplanering av i
första hand våra kusttrakter, så att i
grova drag besked kan lämnas om vil -

ka områden som enbart lämpar sig för
fritidsbebyggelse, som bör naturskyddas,
som möjligen kan komma i fråga
för industrilokalisering och som direkt
är lämpade för oljehamnar och
raffinaderier, tyngre industri etc., varigenom
man skulle kunna undgå sådana
ingrepp och motsättningar som aktualiserats
på flera ställen, nu senast i fråga
om planerad massafabrik i Halland.

Jag måste säga, herr talman, att frågan
är av den beskaffenhet och storleksordning
att den ju näppeligen hör
hemma i det frågeinstitut, som vi just
nu tillämpar. Herr Skårman har nämligen
tagit upp en fråga av mycket stor
räckvidd. Utan tvivel skulle det vara
värdefullt med en översiktlig riksplan
för användningen av våra kustområden.

Planeringen för användningen av
marktillgångarna är emellertid i första
hand en kommunal angelägenhet enligt
gällande lagstiftning. Kommunerna
upprättar översiktliga generalplaner
och utför den interkommunala översiktsplanering
som sker i regionplanens
form, även om staten har viss insyn
och lämnar ekonomiskt bidrag.

Ett omfattande kunskapsmaterial om
de förhållanden herr Skårman avser
finns redan samlat i kustkommunernas
generalplaner och i de regionplaner
som omfattar kustbygder. Det är emellertid
otvivelaktigt så att den interkommunala
översiktsplaneringen i många
fall inte förts fram tillräckligt långt.
Planering i väsentligt större enheter
kan ifrågasättas för att ge underlag för
den kommunala planeringen, för lokaliseringen
och för markförvärv.

Ett omfattande riksplaneringsarbete
bedrivs redan av ett stort antal statliga
organ t. ex. i fråga om vägar, högre undervisning
och sjukvård. Vad som här
främst förefaller angeläget är att samordna
planeringen på de olika områdena
och göra det framkomna materialet
lättare tillgängligt. Värdefulla uppslag
till utrednings- och samordnings -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. ämnet teckning i grundskolans högstadium

åtgärder väntar jag under det här året
bl. a. genom 1962 års fritidsutredning
och 1951 års byggnadsbesparingsutredning.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
få framföra mitt tack för det mycket
utförliga svar jag har fått på min
fråga. Jag är nog villig att erkänna att
frågan är av den stora vidd och betydelse
att man kanske inte skulle räkna
den som »enkel fråga».

I första hand har min fråga föranletts
av ett opinionsmöte som hölls i
Borås den 8 april och var besökt av
inte mindre än 800 personer. Det gällde
Södra Sveriges skogsägares förbunds
avsikt att förlägga en sulfatmassefabrik
vid norra stranden av Klosterfjorden i
Värö kommun.

Men vi har haft mycket stora konflikter
även i andra avseenden på Västkusten.
Jag vill erinra om hur det gick
när Esso« ville anlägga en fabrik vid
Stenungsund.

Vidare har vi den av BP planerade
anläggningen av ett storraffinaderi på
Hisingen. Vid ett diskussionsmöte som
hölls i Göteborg för ett par år sedan
gällde frågan att förlägga raffinaderiet
till antingen Tjolöholm söder om
Kungsbacka eller Kode i Bohuslän. Vid
detta möte blev det mycket tråkiga diskussioner.
Göteborgarna, som slog vakt
om sina fritidsintressen, beskylldes för
att själva vilja ha en industri med de
sorger och bekymmer som detta kan
medföra. Fabriken håller nu på att
komma till Hisingen under protester
från Volvo.

De flesta kommuner, som har en generalplan,
kan säga en industrikund,
som anmäler intresse för etablering eller
utvidgning och frågar efter en tomt,
var det finns möjlighet att få en sådan.
Men om det är en stor utländsk koncern,
som vill anlägga t. ex. en petrokemisk
industri, eller skogsägarintressen
av samma storlek som i Väröfallet, som
uppträder, då finns det ingen rikspla -

nering, som man kan hänvisa dem till.
Dessa intressen får försöka köpa mark,
där sådan erbjudes, och binder sig
ganska hårt redan i början och sedan
uppstår dessa stridigheter.

Fritidsintressena har ju tidigare kanske
haft en underordnad betydelse och
fått vika, men de har med det växande
välståndet fått allt större förståelse.
Enligt min mening gäller det här en
fråga av allra största betydelse, och det
är en fråga som verkligen bör ligga på
regeringsplanet, att här få till stånd en
sammanfattande riksplanering, så att
man vid sådana tillfällen som jag tidigare
nämnt kunde hänvisa industriintressenterna
till lämpliga områden
och därmed skydda fritidsområden och
naturskyddsområden. Det är många
personer, som har lagt ned sparat kapital
och hela sitt intresse på att skaffa
sig en vrå för rekreation. I fall, som
inträffat så många gånger under den
senaste tiden, får dessa människor ju
sina fritidsintressen skadade och deras
förtroende för samhället rubbas.

Jag tackar dock för svaret. Jag hoppas
att det snart skall följas av en översiktlig
riksplanering, så att vi kan hänvisa
olika intressen till områden, som
är lämpliga, och att sedan sådan hänvisning
skett berörda intresen får sitta
i orubbat bo.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. ämnet teckning i grundskolans
högstadium

Herr statsrådet HERMANSSON erhöll
ordet för att besvara herr Skärmans
fråga till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet angående ämnet
teckning i grundskolans högstadium,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 24 april, och
yttrade:

Herr talman! Herr Skärman har frågat
om ecklesiastikministern uppmärk -

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

Ang. ämnet teckning i grundskolans högstadium

sannnat den uppgift som lämnas i arbetsmarknadsstyrelsens
i år utkomna handbok
»Studievägar pa högstadiet» (s. 47)
angående teekningsämnet, enligt vilken
detta ämne, som herr Skärman säger,
hänföres enbart till hobbyverksamhet,
och om den av styrelsen lämnade uppgiften
står i överensstämmelse med
grundskolans målsättning såsom denna
kommit till uttryck i läroplanerna.

Såvitt jag kunnat finna, förekommer
ej ordet hobbyverksamhet i det sammanhang
som åsyftas. Däremot framhålles
rörande tillvalsämnet teckning i
klass 8, att detsamma inte har någon
direkt vrkcsförberedande karaktär.
Dessutom påpekas ämnets värde som
grund för fritidssysselsättningar efter
.skolans slut.

Med hänsyn till den aktuella skriftens
syfte har uppenbarligen ingen fullständig
beskrivning av målsättningen
för ämnet teckning ansetts erforderlig.
Det finns emellertid enligt min mening
ej anledning att ifrågasätta, att författaren
till den åberopade skriften skulle
hr en annan uppfattning om syftet med
teekningsämnet än den som kommer
till uttryck i grundskolans läroplan.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jag skall be att få tacka
statsrådet Hermansson för svaret. Statsrådet
hängde upp sig på att det i den
yrkesrådgivningsbrosc.hyr, som jag syftade
på, inte användes ordet »hobbyverksamhet».
Om man emellertid läser
vad som i broschyren står under rubriken
musik och teckning finner man
där följande: »Undervisningen i musik
och teckning har ingen direkt yrkesförberedande
karaktär. Genom att välja
dessa ämnen kan du i stället lägga
grund för ett fritidsintresse som du kan
ha nöje och trevnad av långt efter skolans
slut.»

Fritidsintressen efter skolans slut är
något som jag kallar hobby, och det tror
jag är en ganska vedertagen beteckning.

6 Första kammarens protokoll 196U. Nr 20

Det är av tre skäl som jag har ställt
denna fråga. För det första blev jag
uppmärksammad på den av en teckningslärare
i Skåne, som under ett synnerligen
verksamt liv försökt göra teckningsundervisningen
intressant och
nyttig. Han hade funnit att det var för
honom deklasserande att rubricera teckningsämnet
som en ren hobbyverksamhet.

För det andra blev jag för ett par veckor
sedan tillfrågad av en fader till två
flickor, som ämnade bli kartritare eller
i varje fall ägna sig åt tekniska uppgifter
där man behöver ritning. Som
statsrådet vet är det ju nästan överallt
ko framför undervisningsanstalterna.
Det gäller därför att kunna visa upp så
många poäng som möjligt. Nu frågade
han oroligt, om flickorna verkligen borde
välja teckning, som är deras huvudintresse,
eller om de i stället skulle välja
ett annat ämne, som man inte såg så
negativt på och som gav bättre poäng i
konkurrensen.

Slutligen vet jag av egen erfarenhet
som tekniker att det föreligger ett oerhört
stort behov av såväl ritbiträden
och kartritare som ingenjörer, vilka alla
för att komma in på undervisningsanstalterna
behöver vara kunniga i
teckning. Jag anser det därför vara
missvisande att i denna rådgivningsskrift
tala om teckning som om det vore
någonting hobbyartat. Även i vardagslivet
är ju teckning jämte det talade
ordet och skriften ett sätt att meddela
sig med varandra. Vill man ha ett skåp
eller en grind utförd av en yrkesman,
bör man kunna rita några streck för att
illustrera hur man tänkt sig det hela
utfört. Teckning är således inte enbart
— det skulle jag vilja framhålla —- en
fråga om hobby eller om konstnärlighet
utan är ett praktiskt sätt att meddela
sig på.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret. Jag tolkar det skedda som ett litet
olycksfall i arbetet från kungl. arbetsmarknadsstyrelsens
sida, som genom
denna diskussion bör rättas till.

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. svar å förut framställd interpellation

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Till en början vill jag
konstatera, att herr Skårman och jag är
ense om att ordet »hobbyverksamhet»
inte användes i detta sammanhang.

Vidare har jag med mitt svar bara
velat framhålla att när man bedömer
vad som står på det ställe, som här hänvisats
till i denna broschyr, måste detta
ses i sitt sammanhang. Det är alltså
fråga om teckning som tillvalsämne.

På raden under i broschyren står: »Observera
att musik och teckning också
kan ingå bland dina obligatoriska övningsämnen.
» I så fall ingår det ju i en
sammansättning av ämnen som mera direkt
avses att vara yrkesförberedande.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. svar å förut framställd interpellation Herr

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
JOHANSSON erhöll
ordet för att besvara herr Åkerlunds
fråga angående svar å förut framställd
interpellation, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll för den 24 april,
och anförde:

Herr talman! Herr Åkerlund har frågat
mig om jag avser att besvara hans
den 11 februari i år avgivna interpellation
angående sammanslagning till kommunblock
i visst fall.

Interpellationen avser ett bestämt regeringsbeslut
och kan därför enligt mitt
bedömande jämlikt 90 § regeringsformen
inte besvaras. Däremot avser jag
att inom den närmaste tiden besvara
ett par frågor av mera allmän natur rörande
kommunblocksbildningen, vilka
framställts i andra kammaren.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få tacka för svaret, ehuru det
är negativt.

Det skulle enligt min mening ha varit
trevligare, om en officiell underrättelse,
utan att jag behövt ställa en särskild
fråga, avgivits med tanke på att interpellationen,
som gällde samtliga beslut
i Stockholms län, framställts med första
kammarens tillstånd. Detta skulle ha visat
större respekt för folkrepresentationen.

Nu föreligger ett besked, och jag skall
återkomma till frågan. Jag hoppas på
herr statsrådets beredvillighet att även
i denna kammare medverka till en allmän
diskussion om kommunblocksbildningen.
Har jag herr statsrådets löfte i
detta avseende?

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag har ingenting emot
att uppträda officiellt, men om jag inte
missminner mig, har jag talat med herr
Åkerlund personligen och sagt honom,
att hans fråga är framställd på det sättet,
att jag inte kan svara på den. Om
han däremot ställer en liknande fråga
av principiell och allmän natur, kan vi
ta upp frågan om kommunblocksbildningen
till allmän diskussion — det har
jag alltså svarat under hand.

Om det sedan är så, att herr Åkerlund
vill ha skriftligt på detta, är jag
beredd att också skriva ett högtidligt
brev om saken, men jag trodde att vi
skulle kunna klara upp det på detta
sätt, eftersom en interpellant i vår medkammare
hade ställt frågan på samma
sätt som herr Åkerlund och jag har
måst under hand lämna honom samma
besked. Sedan har där följt en fråga
av den principiella natur och innebörd,
som medger ett besvarande.

Jag har försökt att i mitt lilla svar
här i dag anvisa den väg, som ger möjligheter
till en öppen diskussion här i
kammaren.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag vill vitsorda, att
herr statsrådet tagit kontakt med mig

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

i denna fråga under hand, men det skedde
i sådana former att det inte blev
riktigt klart, på vad sätt kammaren
skulle få meddelande om denna angelägenhet.
Då första kammaren hade givit
mig tillstånd att ställa interpellationen
i den form som den fått, hade
jag också väntat mig att första kammaren
skulle på något sätt underrätta mig
om förhållandet efter erhållet meddelande
från regeringen. Det var av den
anledningen som denna fråga nu har
framställts.

Jag begär självfallet inte något skriftligt
löfte från herr statsrådets sida om
en diskussion i denna fråga — jag utgår
ifrån att en sådan kommer till
stånd. En interpellation i en något ändrad
form kommer i dag att lämnas i
denna kammare.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill bara framhålla,
att en partikollega till herr Åkerlund,
som var närvarande vid samtalet,
fattade vad jag menade.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Justerades protokollen för den 22 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 153, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts framställningar angående
statligt stöd till jordbrukets rationalisering,
m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 156, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen å driftbudgeten
under tredje huvudtiteln gjorda
framställningar rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Internationell bi 6f

Första kammarens protokoll 196i. Nr 20

Ang. svar å förut framställd interpellation

stån ds verksamhet jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 157, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för
försvarets fastighetsfond för budgetåret
1964/65;

nr 158, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1964/65 till högre utbildning och forskning
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 159, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal med Stockholms stad rörande vissa
markbyten m. m.

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 807—813 till särskilda
utskottet,

motionerna nr 814—819 till konstitutionsutskottet,

motionen nr 820 till statsutskottet
och

motionen nr 821 till behandling av
lagutskott.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 11 samt
bevillningsutskottets betänkanden nr 42,
46 och 47.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lån till Svenska
vanförevårdens centralkommitté för
vissa byggnadsarbeten;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m.;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1964/65 till civilförsvaret
in. m.; och

Tisdagen den 28 april 1964

84 Nr 20

Anslag till utbildning av ungdomsledare
nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter,

varvid utlåtandena nr 58 och 60 företogos
punktvis till avgörande.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 62, i anledning av Kungl.
Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för budgetåret
1964/65 till frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Anslag till utbildning av ungdomsledare

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Risberg in. fl. (I: 160) och den andra
inom andra kammaren av herr Turesson
m. fl. (11:209), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte A. besluta, att statsbidrag
icke skulle utgå för utbildning
av ungdomsledare för politiska organisationer;
B. till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett reservationsanslag av 2 297 000 kronor; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
fru Olsson och herr Suanström (I: 496)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Boo m. fl. (II: 571), i vilka an -

hållits, att riksdagen måtte till Utbildning
av ungdomsledare för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 700 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren
av herrar Westberg och Källstad väckt
motion (II: 85), vari yrkats, att riksdagen
skulle, med bifall till 1962 års ungdomsutrednings
förslag, till Utbildning
av ungdomsledare för budgetåret
1964/65 anvisa ett med 200 000 kronor
förhöjt reservationsanslag av 2 700 000
kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionerna I: 160 och II: 209, i
vad de avsåge ändring av statsbidragsbestämmelserna
för ungdomsledarkurser,
icke måtte bifallas av riksdagen;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:160 och 11:209, såvitt
nu vore i fråga, ävensom 1:496 och
11:571 samt 11:85, till Utbildning av
ungdomsledare för budgetåret 1964/65
anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Ivar Johansson, Edström,
Thorsten Larsson, Widén, Svensson
i Stenkyrka, Gustafsson i Skellefteå,
Andersson i Knäred och Nelander,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under II hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna
1:496 och 11:571 samt 11:85 och med
avslag å motionerna I: 160 och II: 209,
sistnämnda båda motioner såvitt nu
vore i fråga, till Utbildning av ungdomsledare
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett reservationsanslag av 2 700 000
kronor; samt

b) av herr Virgin, fröken Ljungberg,
herr Staxäng och fröken Karlsson, vilka
ansett,

Tisdagen den 28 april 1964

dels att utskottets yttrande i viss del
bort erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits,

dels att utskottet bort under I hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 160 och II: 209, såvitt
nu vore i fråga, besluta, att statsbidrag
icke skulle utgå för utbildning av ungdomsledare
för politiska organisationer; dels

ock att utskottet — under förutsättning
av bifall till yrkandet beträffande
I — bort under II hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag och med bifall till motionerna
I: 160 och II: 209, såvitt nu vore
i fråga, ävensom med avslag å motionerna
I: 496 och II: 571 samt II: 85, till
Utbildning av ungdomsledare för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 297 000 kronor.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Vid denna punkt finns
en reservation, betecknad med b. Vi
reserverar oss i denna mot utskottets
ställningstagande i moment I och II på
denna punkt.

Reservationen är mycket kort. Den är
avgiven av högerrepresentanterna i
statsutskottet och återfaller på en högermotion,
som är nästan lika kort som
reservationen.

Kanske behöver den inte vara längre
heller. De principiella skäl, som åberopas,
rör högerpartiets uppfattning om
de demokratiska partiernas fria ställning,
som inte låter förena sig med principen
om att de politiska organisationerna
skall stödjas med statsmedel. Jag
tror att den ärade kammaren hört de
argument, som högerpartiet därvidlag
framfört, och jag kan kort och gott,
herr talman, yrka bifall till reservationen
b i vad avser momentet I, liksom
också beträffande momentet II under
förutsättning av bifall till det nämnda
reservationsyrkandet beträffande moment
I.

Nr 20 85

Anslag till utbildning av ungdomsledare

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det är så, som fröken
Ljungberg säger, att denna fråga diskuterats
här i riksdagen flerfaldiga gånger
förut, och därför finns det kanske
ingen anledning att nu ta upp eu längre
debatt. Högern vill här inte ha något
anslag till de politiska ungdomsorganisationerna,
och det är en mening högern
framfört vid flera riksdagar utan
att vinna bifall.

Jag ber med detta få yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr LARSSON, THORSTEN, (ep):

Herr talman! Till denna punkt finns
även en annan reservation fogad. Den
har en något annan karaktär än den
förut diskuterade. Vi reservanter vill
ge ungdomsverksamheten ett något större
anslag än vad som nu är föreslaget
från departementets sida.

Den ungdomsverksamhet, som staten
började stöda 1954, har glädjande nog
ökat från år till år. Siffran för fritidsgrupperna
talar ju ett vältaligt språk —
antalet deltagare har ökat med ca
800 000 under de fem senaste åren och
är uppe i ett antal på 1,4 miljon. För
oss, som en gång i tiden satt med i den
första utredningen om dessa ungdomsgrupper,
är det givetvis mycket glädjande
att vi i dag kan konstatera ett sådant
positivt utslag av denna verksamhet.
Det är också säkert mycket väl använda
pengar, som här lägges ned för
en aktiv ungdomsverksamhet.

Att sedan verksamheten behöver ytterligare
stöd tycker jag är ganska
uppenbart. Framgången är emellertid i
mycket hög grad beroende på huruvida
det finns tillräckligt med ledare för
dessa ungdomsgrupper. Utan ledare
står vi oss slätt i dagens kamp om ungdomen
— jag tror att detta ord är den
rätta karakteristiken för situationen.

Utbildningen av ungdomsledare har
ju också varit föremål för ett stort intresse.
Medelsbehovet för denna utbild -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Anslag till utbildning av ungdomsledare
ning har av skolöverstyrelsen anmälts
vara inte mindre än 5,1 miljoner. Det
är tre gånger så mycket som nu utgår.
Departementschefen har även gått med
på en höjning i år, och det är mycket
tacknämligt, men han höjer anslaget
endast till den kvalificerade ungdomsledarutbildningen.
Höjningen gäller
alltså inte den grundläggande ledarutbildningen.

Behovet av ytterligare anslag för
denna har av skolöverstyrelsen uppskattats
till cirka 1 miljon kronor. Här
föreliggande reservation, som baseras
på ett motionsyrkande, stannar vid en
höjning på 200 000 kronor utöver departementschefens
förslag. Förslagsställarna
anser även, att man genom
detta anslag samtidigt ger en möjlighet
till en ökning av kursverksamheten i
övrigt. Detta yrkande baseras egentligen
på en framställning från 1962 års
ungdomsutredning.

Jag förmodar att man är klart medveten
om att det är billigare att satsa
på en sund fritids- och ungdomsverksamhet
än att betala de sluträkningar
av diverse slag, vilka brukar komma
efter vissa ungdomsligisters framfart.
Må vi därtill lägga de ännu större förluster
som uppkommer genom den urspårade
ungdomens svårigheter att länkas
in i ett normalt liv som medlemmar
i samhällets normala funktion.

Herr talman! Väger vi dessa olika
aspekter mot varandra tror jag att intet
tvivel skall råda om att bidrag till
ungdomsverksamheten är en sund och
viktig framtidsinvestering i det dyrbaraste
ett folk äger, nämligen dess ungdom.

Jag vill med detta, herr talman, yrka
bifall till den reservation, som har beteckningen
a och är undertecknad av
herr Ivar Johansson m. fl.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Jag kan hålla med herr
Larsson om det mesta i vad han här
sade. Vi är nog alla på det klara med

betydelsen av denna verksamhet, och
det är fullt riktigt, att man här lämnar
rätt så generösa statsbidrag till ungdomsverksamhet.

Men jag vill också påminna om att
även Kungl. Maj:ts förslag härvidlag
innebär en förhöjning av anslagen i
ganska stor utsträckning. Bara på
punkterna 4, 7 och 8 i föreliggande utlåtande
innebär Kungl. Maj:ts förslag
en anslagshöjning med 2 400 000 kronor.

Vi skiljer oss alltså endast när det
gäller själva beloppets storlek. Den här
frågan får alltså liksom så många andra
ses som en avvägningsfråga. Kungl.
Maj:ts förslag medger redan en mycket
stark utökning av ungdomens fritidsverksamhet.
Bara i det lilla häfte som
vi har att behandla i dag förekommer
stora anslagshöjningar på nästan alla
punkter i jämförelse med fjolåret, så
jag tror vi kan vara till freds med det
förslag som Kungl. Maj:t här har framlagt
och som även är utskottets förslag.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
utskottets förslag på den här punkten.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera momentet av
utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan.

I fråga om mom. I, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels bifall till utskottets
hemställan, dels ock att kammaren
skulle godkänna den av herr
Virgin m. fl. vid punkten beträffande
nämnda moment avgivna reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Fröken Ljungberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Ang. bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 62 punkten
7 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den av herr
Virgin m. fl. vid punkten beträffande
nämnda moment avgivna reservationen.

Då emellertid fröken Ljungberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej —28.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera gjorde herr talmannen i
avseende å mom. II propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr
Ivar Johansson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Larsson, Thorsten, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 62 punkten
7 mom. II, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ivar Johansson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Larsson, Thorsten,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 35.

Därjämte hade 25 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 8

Ang. bidrag till ungdomens fritidsverksamhet Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet
för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000
kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Arvidson m. fl. (1:65) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedin
m. fl. (II: 82),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Billman (1:148) och den andra inom
andra kammaren av herr Broberg m. fl.
(II: 194),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Olsson och herr Nils-Eric Gustafsson
(1:278) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Boo och Larsson i
Borrby (11:313),

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

dels ock en motion, väckt inom första
kammaren av herr Lars Larsson (I:

488).

I motionerna 1:278 och 11:313 hade
hemställts, att riksdagen måtte 1. i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, a) att
nedre åldersgränsen för deltagande i
statsbidragsberättigad fritidsgrupp måtte
sänkas från 12 till 10 år; b) att nu
gällande bidrag till .fritidsgyuppverksamhet
måtte höjas från 2 till 4 kronor
per deltagare, såvitt gällde kostnad för
lokal eller därmed jämförlig utgift, samt
från högst 4:50 till högst 6 kronor per
deltagare, såvitt gällde kostnader för
handledning och materiel; c) att av anslaget
75 000 kronor måtte tagas i anspråk
för pedagogisk forsknings- och
försöksverksamhet i enlighet med vad i
motionerna anförts samt 2. till Bidrag
till ungdomens fritidsverksamhet för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 10 500 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:65 och 11:82, i
vad de avsåge ändring av statsbidragsbestämmelserna,
icke måtte bifallas av
riksdagen;

II. att motionerna I: 148 och II: 194,
i vad de avsåge ändring av statsbidragsbetämmelserna
avseende handledning
och materiel, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

III. att motionerna 1:148 och II: 194,
1:278 och 11:313 samt 1:488, samtliga
motioner i vad de avsåge åldersgräns
för deltagare i fritidsgrupper, icke måtte
bifallas av riksdagen;

IV. att motionerna 1:278 och 11:313,
i vad de avsåge ändring av statsbidragsbestämmelserna,
icke måtte bifallas av
riksdagen;

V. att motionerna 1:278 och 11:313,
i vad de avsåge medel för pedagogisk
försöksverksamhet och vissa undersökningar,
icke måtte bifallas av riksdagen; -

VI. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 65 och II: 82, I: 278
och II: 313 samt I: 488, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till ungdomens fritidsverksamhet för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 7 000 000 kronor.

Reservation hade anmälts av, utom
annan, herr Larsson, Thorsten, som
dock ej antytt sin mening.

Fru OLSSON (ep):

Herr talman! Vi har en hel del problem
med ungdom här i landet —■ det
vet vi alla, och jag skall inte orda om
det. Men erfarna socialarbetare brukar
säga, att de sällan träffar på föreningsungdom
i sina register över ungdom
som har kommit utanför det beteendemönster
som vi alla önskar att de skall
hålla sig inom. Man måste därav dra
slutsatsen att vi bör stimulera och underlätta
arbetet för de ungdomsorganisationer
som sysslar med juniorverksamhet.

Den erfarenhet jag har av ungdomsarbete
säger mig att det är betydligt
lättare att få med en tioåring i en ordnad
ungdomsverksamhet än det är att
få med en tolvåring. I tolvårsåldern har
kanske gänget redan kommit att uppta
en stor del av fritiden, och det är svårare
att intressera vederbörande för
positiv verksamhet. Därför tycker jag
att det skulle ligga i samhällets intresse
att fånga upp ungdomarna i fritidsverksamhet
i tidig ålder och att bevilja
statsbidrag till fritidsgrupper med
medlemmar ned till tioårsåldern, såsom
föreslås i motionerna I: 278 och
II: 313.

Statsbidragen till fritidsgrupper har
varit oförändrade sedan 1954. Vi förordar
i motionen att de uppräknas, och
det är också skolöverstyrelsens förslag.

Det är också angeläget att det bedrivs
forskning och försöksverksamhet
när det gäller åldersriktigt material,
gruppernas sammansättning och storlek.

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Ang.

Herr talman! Jag yrkar bifall till
motionerna 1:278 och 11:313.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Som jag nämnde i mitt
tidigare anförande har Kungl. Maj :t
räknat upp detta bidrag med 800 000
kronor, och skulle nu riksdagen bifalla
det förslag, som har framförts av skolöverstyrelsen,
så skulle vi få vidkännas
en kostnadsökning på 3,5 miljoner kronor.
Eftersom vi måste tillgodose också
andra ändamål än just detta, så förstår
ju var och en att det inte finns några
möjligheter att lämna ett bidrag som är
nära 3 miljoner kronor högre än vad
Kungl. Maj :t har föreslagit. Bidragen till
deltagare i fritidsgrupperna är också
väsentligt höjda i jämförelse med föregående
år.

Av denna anledning ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag, herr talman! Efter

det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan
komme att framställas först särskilt
angående vart och ett av mom. III,
IV och V samt därefter särskilt i fråga
om utskottets hemställan i övrigt.

Härpå gjordes enligt de avseende
mom. III förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare därpå att utskottets
hemställan skulle bifallas med
den ändring, som föranleddes av bifall
till motionerna I: 278 och II: 313, såvitt
nu vore i fråga; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Rörande mom. IV, anförde vidare
herr talmanen, hade yrkats dels bifall
till utskottets hemställan, dels ock att
kammaren skulle bifalla motionerna I:
278 och 11:313, såvitt nu vore i fråga.

bidrag till ungdomens fritidsverksamhet

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Fru Olsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 62 punkten
8 mom. IV, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles motionerna I: 278
och II: 313, såvitt nu är i fråga.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platseir samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid fru Olsson begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —102;

Nej— 11.

Därjämte hade 20 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjordes i enlighet med de
beträffande mom. V framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på bifall
till motionerna 1:278 och 11:313,
såvitt nu vore i fråga; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

På gjord proposition bifölls därpå
vad utskottet i övrigt hemställt i denna
punkt.

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Punkten 9

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
2 961 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Källqvist och Hilding (1:7)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Larsson i Umeå (II: 12),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengt Gustavsson m. fl. (1:270)
och den andra inom andra kammaren
av fru Gärde Widemar m. fl. (11:317),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Hilding och Per-Olof Hanson
(1:399) samt den andra inom andra
kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. (11:429),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Åkerlund och Sveningsson
(1:411) samt den andra inom andra
kammaren av herr Magnusson i Borås
m. fl. (11:487),

dels en inom andra kammaren av
herrar Ståhl och Wedén väckt motion
(II: 490),

dels ock en inom andra kammaren
av herr Lindkvist väckt motion
(II: 596).

I motionerna 1:7 och 11:12 hade
hemställts, såvitt nu vore i fråga, att
riksdagen måtte 1. besluta att bevilja
Sveriges elevers centralorganisation
(SECO) bidrag enligt de grunder, som
föreslagits av 1962 års ungdomsutredning,
således dels med samordnat
grundbidrag och instruktörsbidrag, dels
med rörligt bidrag, på så sätt att grund -

bidrag och instruktörsbidrag utginge
med sammanlagt 40 000 kronor och rörligt
bidrag med 15 000 kronor under
budgetåret 1964/65; 2. till Bidrag till
ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet för budgetåret 1964/65 anvisa
ett i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 55 000 kronor förhöjt anslag
av 3 016 000 kronor.

I motionen 11:490 hade föreslagits,
att riksdagen vid behandlingen av förevarande
anslag skulle besluta, a) att
beloppet 2 961 000 kronor skulle utgå
oavkortat och enligt föreslagna grunder,
dock att grundbidraget borde fastställas
till 25 000 kronor, varvid Kungl.
Maj:t måtte ändra reglerna för de rörliga
bidragen så att det totala anslagsbeloppet
förbleve oförändrat, b) att bidragen,
i den mån de avsåge politiska
ungdomsorganisationer, såsom hittills
skulle administreras och utbetalas via
anslutet studieförbund och avse endast
sådan verksamhet inom de politiska
ungdomsorganisationerna, som enligt
nuvarande grunder kunde komma i
fråga för bidrag, c) att det härigenom
frigjorda beloppet skulle, enligt bestämmelser,
som måtte utfärdas av
Kungl. Maj:t, förstärka anslagen till studieförbunden.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att motionerna 1:411 och 11:487
icke måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna I: 7 och II: 12 samt
1:270 och 11:317, i vad de avsåge bidrag
till Sveriges elevers centralorganisation
enligt i motionerna närmare
angivna grunder, icke måtte bifallas av
riksdagen;

III. att motionerna I: 399 och II: 429,
i vad de avsåge grundbidragets storlek,
icke måtte bifallas av riksdagen;

IV. att motionen 11:490, i vad den
avsåge reglerna för grundbidrag och
rörliga bidrag, icke måtte bifallas av
riksdagen;

V. att motionen II: 490, i vad den avsåge
grunder för bidrag åt politiska

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

ungdomsorganisationer, icke måtte bifallas
av riksdagen;

VI. att riksdagen måtte godkänna av
departementschefen angivna grunder
för bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet, att tillämpas
från och med budgetåret 1964/65;

VII. att riksdagen måtte besluta, att
statsbidrag skulle budgetåret 1964/65
utgå till Riksförbundet Sveriges lottakårers
ungdomsverksamhet i enlighet
med av departementschefen förordade
grunder för bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet;

VIII. att riksdagen måtte, i anledning
av Kung], Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:7 och 11:12,
1:270 och 11:317, 1:399 och 11:429,
nämnda motioner såvitt nu vore i fråga,
samt 11:596, till Bidrag till ungdomsorganisationernas
centrala verksamhet
för budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag
av 3 016 000 kronor.

Reservationer hade anförts, utom av
andra,

a) av herrar Virgin och Edström,
fröken Ljungberg, herrar Staxång och
Ståhl samt fröken Karlsson, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del erhålla den avfattning, reservationen
visade, samt att utskottet bort under
V hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionen 11:490, såvitt
nu vore i fråga, besluta, att bidragen, i
den mån de avsåge politiska ungdomsorganisationer,
såsom hittills skulle administreras
och utbetalas via anslutet
studieförbund och avse endast sådan
verksamhet inom de politiska ungdomsorganisationerna,
som enligt nuvarande
grunder kunde komma i fråga för bidrag,
samt att det härigenom frigjorda
beloppet skulle, enligt bestämmelser,
som måtte utfärdas av Kungl. Maj:t,
förstärka anslagen till studieförbunden;

b) av herr Källqvist, utan angiven
mening; samt

c) av herr Widén, likaledes utan angiven
mening.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Denna punkt i statsutskottets
utlåtande nr 62 betecknar ju ett
nytt anslag. Anslagsäskandet grundar
sig på 1962 års ungdomsutrednings förslag
och innebär egentligen, att det stöd
åt instruktörsverksamhet som tidigare
lämnats skall ersättas av ett bidrag till
central verksamhet inom ungdomsorganisationerna,
vilket i fortsättningen
skall kallas för organisationsbidrag. I
och för sig är det ingenting att säga
härom, men här klargörs att målsättningen
för det statliga stödet till ungdomsorganisationerna
nu definitivt har
vidgats till att omfatta organisationernas
hela verksamhet.

Tidigare när detta anslag till instruktörerna
kommit de politiska ungdomsorganisationerna
till del har det skett
endast under förutsättning att den verksamhet
det gällt varit av allmänt ungdomsfrämjande
karaktär, men specialiserad
för att förebygga missanpassning,
kriminalitet och alkoholmissbruk. Om
det nu skall gälla hela verksamheten
uppstår, vilket utredningen har klargjort,
frågan om vilka organisationer
som i princip bör komma i åtnjutande
av detta anslag, och då har man starkt
velat understryka, att ungdomsorganisationerna
har en gemensam fostrande
uppgift, nämligen fostran av sina medlemmar
till att anamma allmänna demokratiska
ideal och arbetsformer.
Statsbidraget skall således utgå till alla
sorters ungdomsorganisationer som är
uppbyggda enligt demokratiska principer
och som klart tar ställning för demokratien.
Det gör således detsamma
om det gäller politiska, ideella eller
andra ungdomsorganisationer.

Det förslag som utredningen skisserat
har departementschefen anslutit sig
till, varvid han också strukit under att
han menar att tiden är inne att vidga
målsättningen för samhällets stöd till
ungdomsorganisationerna. Han menar
också, att uppfattat på detta sätt är detta
stöd av den arten, att det inte skall
bedömas utifrån administrativa syn -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas
punkter, utan på principiella grunder.
Därför skall stödet inte heller administreras
av statlig myndighet, som tidigare
via skolöverstyrelsen, utan av statsmakterna.
Det är Kungl. Maj:t som i
sammanhang med budgetberedningen
skall ta ställning till huruvida de organisationer
som söker bidrag uppfyller
dessa kvalifikationer, nämligen att ha
ett demokratiskt ideal och ett demokratiskt
arbetssätt.

Herr talman! Det är väl det sistnämnda
som har givit reservanter från höger-
och folkpartihåll anledning till ett
ganska kraftigt genmäle. Utskottets majoritet
har velat ansluta sig till departementschefens
förslag och dennes bedömning
av hur den principiellt sett
ganska besvärliga bedömningen av vad
som är demokrati eller inte demokrati
i detta fall skall avgöras. Reservanterna
har emellertid haft en annan uppfattning.
Vi finner denna vidgning av målsättningen
i hög grad betänklig just
därför att den innebär en statlig subventionering
av allt slags partipolitisk
verksamhet inom ungdomsorganisationernas
ram: partipolitisk agitation, partipolitisk
propaganda. Om man har den
uppfattningen att samhället bör förhålla
sig neutralt i förhållande till de politiska
organisationernas verksamhet, och
den uppfattningen torde reservanterna
ha, så strider utskottsmajoritetens förslag
i detta fall emot en sådan princip.

Man kan hysa allvarliga betänkligheter
mot den underskattning som föreligber
av svårigheterna att bedöma, vilka
politiska ungdomsgrupper som skall
få detta stöd eller icke. Reservanterna
finner det i hög grad betänkligt, att detta
i fortsättningen skall avgöras av ett
politiskt organ. Det finns anledning, förefaller
det oss, att se just principiellt
på detta, vilket också departementschefen
har velat göra gällande. Det är
inget skäl att fördenskull såsom motargument
gentemot reservationen vilja
göra gällande någon sorts misstänksamhet
mot den sittande regeringen eller
dylikt, utan vi som har anslutit oss till

centrala verksamhet
reservationen menar, att det på lång sikt
och principiellt sett är farligt att över
huvud taget dirigera propagandaverksamheten
inom ungdomsorganisationerna
via statsbidrag.

Detta är kanske ännu mera skäl att
stryka under med tanke på hur detta
stöd är konstruerat. Bidraget, som utgår
i tre bidragsformer, ansluter sig till dels
organisationernas föreningstal och dels
deras medlemsantal. Det är en tillämpbar
princip i alla andra fall kanske —
just utom när det gäller politiskt stöd.

Jag ber, herr talman, att få hänvisa
till den reservation som är betecknad
med a vid punkten 9 och som ansluter
sig till moment V. Jag ber att få yrka
bifall till den reservationen.

I fröken Ljungbergs anförande instämde
herr Edström (fp), fru Segerstedt
Wiberg (fp) och herr Schött (h).

Herr KÄLLQVIST (fp):

Herr talman! Under denna punkt tas
också frågan upp om anslaget till SECO
— Sveriges elevers centralorganisation.
Enligt utskottsmajoriteten skulle denna
ungdomsorganisation inte inrymmas i
den grupp som vi talar om och som
1962 års ungdomsutredning har tagit
upp och lämnat vissa förslag om.

När man försöker bedöma huruvida
SECO skall räknas in bland dessa organisationer,
tror jag man kanske skulle
kunna vända sig till den myndighet
som närmast har hand om den centrala
ledningen av vårt skolväsen, kungl.
skolöverstyrelsen, som jag alldeles säkert
vet känner till denna verksamhet.
Kungl. skolöverstyrelsen har haft ärendet
uppe till behandling och har också
föreslagit att SECO skulle få ett anslag.
Och det var inte heller något så litet
anslag man tänkt sig, ty det rör sig
omkring 195 000 kronor.

Vid en närmare granskning av den
verksamhet, som elevråden utför på det
lokala planet, tror jag man skall kunna
finna exempel på att den på flera
punkter helt överensstämmer med an -

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

nan ungdomsverksamhet. Elevråden i
skolorna sysslar med sådan fritidsverksamhet
som t. ex. att starta teatergrupper,
alt bilda idrottsföreningar — på
deras språk heter det idrottsgäng, men
det förändrar dock inte nämnvärt själva
verksamheten — de bildar fotocirklar,
de bedriver studieverksamhet samt
anordnar dansaftnar för ungdomen.
Även sådan verksamhet tror jag har en
viss betydelse i vårt samhälle. Förutom
vad jag nyss nämnde har också elevråden
numera kursverksamhet och studieverksamhet
på sitt program. För den
framtid som de nu planerar lär också
denna studieverksamhet komma att intensifieras
betydligt, och man räknar
med att hålla i gång hundratals kurser
ute i skolorna.

För att sedan kanske få säga något
personligt om elevrådens verksamhet
vill jag gärna inför denna församling
konstatera, hur värdefullt det ändå är
att det finns elevråd i skolorna. De drivs
under en demokratisk form, som har
stort värde. Jag tror att ungdomen genom
dessa elevråd får en alltmer demokratisk
inställning, och jag vågar säga
att lärare och skolledare kanske också
får en mer demokratisk inställning än
de haft tidigare, och detta är säkert
värdefullt för skolans verksamhet. Man
kommer alltså där i beröring med eleverna
under en form som kräver ansvar
av dem, och det är väl det som vi såsom
lärare och skolledare ändå önskar.

Jag kanske också får vittna om att
jag från det rektorsområde, där jag har
min verksamhet, har den allra bästa erfarenhet
av samarbetet med elevrådens
företrädare. Man finner där att man
mycket väl kan tala med ungdomen och
även säga nej till dem, och de förstår
det. Jag tror att det vore svårare att
säga nej om man inte hade elevråden,
vilka liksom understryker det nej vilket
vi har kommit överens om är det
riktiga svaret på den eller den frågan.

Nu har det talats mycket om dessa
saker under den senaste tiden, och det
har även skrivits mycket om dem, men

jag tror inte att det som har skrivits
är så förfärligt väl underbyggt. Mycket
har skrivits mera av sensationslystnad
än med verklig tanke på att lämna ungdomen
hjälp. När vi inom andra avdelningen
hade företrädare för dessa ungdomsorganisationer,
var vi efter den
föredragningen, om jag får kalla den
så, alla överens om att de representerade
en fin ungdom. De kunde sina saker,
och de kunde svara, ibland kanske
litet debattmässigt, som vi gör här i
kammaren, men dock så att man visste
att de hade tänkt över problemen. Jag
tror att dessa organisationer kommer
att rätta till de eventuella misstag som
de har gjort, och jag tror också att det
kommer att betyda någonting för deras
fortsatta verksamhet.

Jag beklagar, herr talman, att jag på
denna punkt inte kan ha något yrkande,
men jag vet att ärendet kommer upp
i annat sammanhang, och då, herr talman,
skall jag be att få återkomma då
det gäller anslagets storlek, vilken ju
skall bestämmas på annan punkt än som
här är i fråga. Jag har alltså, herr talman,
inte något yrkande, men jag vill
gärna inför kammaren vittna om min
fulla förståelse för SECO:s verksamhet.
Jag hoppas att denna förståelse har
spritt sig i kammaren tills vi återkommer
till detta ärende.

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag har vid punkten 9
antecknat en blank reservation, som
gäller bidragskonstruktionen. Ungdomsutredningen
hade föreslagit att grundbidrag
till varje organisation skulle utgå
med 25 000 kronor. Yi har även till
utskottet avlämnat motioner med samma
yrkande. Det förefaller mig vara rätt
befogat att så göra, ty den sänkning
som Kungl. Maj :t har föreslagit ned till
20 000 kronor drabbar ju kanske mest
de små organisationerna, och det hade
nog varit tacknämligt om Kungl. Maj:t
hade kunnat följa ungdomsutredningens
förslag. Jag har dock inte något spe -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas
ciellt yrkande utan vill instämma i utskottets
skrivning här att det kanske blir
möjligheter — ekonomiska betingelser,
som utskottet skriver — så att Kungl.
Maj:t någon vacker dag kan höja detta
bidrag från 20 000 kronor till 25 000
kronor. Vi får väl hoppas att denna dag
skall infinna sig ganska snart. Jag har
därför, herr talman, inte något särskilt
yrkande just på denna punkt.

Sedan har vi den stora frågan som
fröken Ljungberg var inne på och berörde
i ett par inlägg, nämligen de politiska
ungdomsorganisationernas ställning
i jämförelse med övriga delar av
ungdomsrörelsen i vårt land. Det sägs
här i den reservation fröken Ljungberg
pläderar för ■— och hon var även inne
på det i sitt anförande — att det skulle
kunna innebära en »subventionering av
partipolitisk agitation och propaganda».
Detta är, tycker jag, någonting som
man bör ställa sig undrande inför på så
sätt att man ställer sig spörsmålet: Är
nu detta en riktig värdering? Är nu
problemet taget såsom en helhet, eller
kan man se det bara just ur den synvinkel
som reservanterna synes utgå ifrån?

Vi rör oss naturligtvis på rätt stora
fält, och här har framdragits eventuella
följder i framtiden. Det talas om att i
det nuvarande läget, i den nuvarande
demokratien och med den nuvarande
regeringen har man väl kanske inte så
förfärligt mycket att frukta, om man
skulle göra någonting på det politiska
planet även för ungdomsorganisationerna,
men, sägs det vidare, man vet
aldrig hur det slutar. Det verkar alltså
som om det förutsättes att ett helt annat
läge rätt hastigt skulle kunna inträda.
Finns det någon anledning att se så
på framtiden, att den skulle innebära så
pass stora och genomgripande förändringar
mot vad man kan räkna med utgående
från dagens läge?

Jag har fäst mig särskilt vid någonting
beträffande den nutida ungdomen
som jag tror är viktigt i sammanhanget.
Om man nu kallar detta släkte för
ett synnerligen rörligt, synnerligen

centrala verksamhet
okonventionellt och mycket livligt släkte,
är det ett ganska gott betyg i många
avseenden. Jag tror att många av kammarens
ledamöter har blivit imponerade
av vad ungdomen i olika sammanhang
kan prestera, t. ex. i »Vi som vet
mest» och andra frågetävlingar. Nog har
jag för min del blivit djupt imponerad
av vad dessa ungdomar kan, vilket
ofantligt brett kunskapsområde de behärskar,
det må gälla konst, litteratur,
modern musik eller allmänpolitisk orientering,
internationellt och nationellt.
Jag häpnar över att de kan så mycket.

Vi skall inte undervärdera ett sådant
vetande. Man får inte detta gratis,
utan det vittnar om att ungdomarna följer
med sin tid. De läser, de studerar,
de följer med i massmedia och tillgodogör
sig en mängd vetande. Jag tror att
detta är någonting alldeles ofantligt viktigt.
Det tyder på ett starkt och levande
intresse. Finns det i all fostran någonting
mera eftersträvansvärt än att
skapa levande och värdiga intressen för
de nya generationerna? Detta är väl
det väsentliga i hela denna process, och
kan vi skapa, förstärka och mer och
mer utvidga intresset för olika slag av
andlig aktivitet, tror jag att det är oerhört
bra.

Jag hoppas att vi mer och mer skall
kunna minska den delen av vår ungdom
som väcker otrevligt uppseende på
olika sätt. Sådan ungdom finns, det vet
vi alla, men kunde vi vidga det intresse
som finns för andlig verksamhet, så
tror jag att vi därmed kunde komma
in på en god och riktig väg. Nu hjälper
det nu inte med vackra och välmenande
ord i den här världen, och riksdagens
förmåga att genom sina beslut påverka
den enskilde individens livsföring och
allmänna beteende är väl ytterst begränsad.
Det måste till någonting mer.

Här har vi nu ett utlåtande, som på
ett realistiskt sätt försöker gagna värdefulla
intressen, såsom fritidscirklar,
studiecirklar och ungdomsorganisationers
verksamhet av olika slag. Kan vi
göra någonting på det här området, an -

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

ser jag att vi också bör göra det, och
jag tror att vi alla är överens om detta.
Det föreligger ingen avvikande mening
utom när det gäller frågan huruvida de
politiska ungdomsorganisationerna

skall ges paritet med övriga ungdomsorganisationer
i fråga om bidragsgivningen.

Idépolitik och samhällsfrågor har alltid
intresserat stora skaror av ungdomar.
Kan vi gå ungdomen till mötes
även på den punkten, tror jag att vi
gör den en tjänst. Både utskottsmajoriteten
och reservanterna tillåter att
ungdomen sysslar med politisk verksamhet
och att pengar disponeras för
sådan verksamhet. Reservanterna anser
dock att bidrag bör utbetalas via
de erkända studieförbunden.

Att syssla med politisk verksamhet
kan väl åtminstone här i kammaren inte
anses vara något som man bör rygga
tillbaka för. Jag har den uppfattningen,
att om ungdomen sysslar med sådana
frågor som kan tända dess intresse
på ett alldeles speciellt sätt, så är
detta någonting ytterst värdefullt. Det
måste vara bra för ungdomen att kunna
syssla med detta i egna former. Jag
tror att det är viktigt att komma ihåg
att de ungas och vi äldres uppfattningar
i många avseenden inte är varandra
precis lika.

Reservanterna är också gärna med
om att ungdomen sysslar med politisk
verksamhet, men de hesiterar inför den
direkta bidragsgivningen. Jag kommer
dock fram till det resultatet att det härvidlag
också rör sig om en fråga om
ansvar. Varje organisation som får bidrag
av det allmänna har sitt ansvar
för att pengarna används på ett riktigt
och meningsfullt sätt. Jag tror också
att ungdomen känner detta ansvar.
Det enda man möjligtvis skulle poängtera
ytterligare är att verksamheten inte
bara får bli ytliga fraser och propaganda.
Vi äldre måste också se till att
vi inte låter fresta oss att försöka förmå
ungdomarna att göra någonting som de
kanske i grund och botten inte har

tänkt sig alt de skall göra. De vill syssla
med sitt, och jag tycker att vi skall
låta dem göra det. Försöker vi på något
sätt påverka inriktningen av ungdomens
verksamhet så att den skall
tjäna andra syften, då gör vi nog både
oss själva och ungdomen en otjänst.

Med det anförda, herr talman, yrkar
jag bifall till utskottets utlåtande.

Fröken LJUNGBERG (h):

Herr talman! Herr Widéns deklaration
om tro på ungdomen och kärlek
till ungdomen är väl någonting som omfattas,
skulle jag tro, av alla ledamöter
av kammaren. Anförandet var så sympatiskt
framfört, att jag har all anledning
att bara instämma i detta. Men
det är väl knappast det som saken rör
sig om.

Herr Widén hakade upp sig på orden
agitation och propaganda. Låt oss
säga så här: Det ligger i de politiska
ungdomsorganisationernas uppgift att
försöka vidga förståelsen bland medborgarna
för deras respektive partiers
politiska samhällssyn och att få allt
flera människor att omfatta deras politiska
uppfattning. Sedan må man kalla
det agitation eller propaganda eller
vad man vill, men det är organisationernas
uppgift att göra detta, och jag
tycker att det är en stor uppgift. Den
är i hög grad angelägen, även för samhället.
Det är i hög grad angeläget att
vi har alla dessa konkurrerande ungdomsorganisationer
som utför detta arbete.
Nu är de i regel mer eller mindre
intimt knutna till moderorganisationer,
politiska partier.

Riksdagen har väl hittills i varje fall
inte tagit positiv ställning till frågan
om statsstöd till politiska partier. Detta
är faktiskt en början till ett sådant
stöd, och det är väl det som reservanterna
reagerar emot. Reservanterna kan
inte se någon anledning att lägga upp
denna verksamhet på ett sådant sätt atl
staten skall favorisera den politiska
samhällssyn som råkar ha flertalet an -

96 Nr 20 Tisdagen den 28 april 1964

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

hängare i en viss situation. Men detta
anslag är konstruerat på ett sådant sätt
att det blir resultatet. Statliga subventioner
till ungdomsorganisationerna
bör vara politiskt neutrala men kan
ändå vara effektiva.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! När den här debatten
började i dag, hade jag ingen tanke
på att jag skulle delta i den. Sedan jag
hört fröken Ljungberg, som fick en
lång rad instämmanden i sitt anförande,
kunde jag inte låta bli att begära
ordet.

Jag reagerar, jag reagerar därför att
jag växt upp i ett ungdomsförbund, och
jag vet vad en ungdomsorganisation betydde
på den tiden. Det är möjligt att
min generation ser på ungdomsförbundens
verksamhet, såsom jag upplevde
den, på ett helt annat sätt än fröken
Ljungberg och andra gör, beroende
på att vårt utgångsläge var ett helt annat.
Vi var unga i en tid då det inte
fanns skolningsmöjligheter för oss, i en
tid när vi inte hade möjlighet att välja
levnadsbana. För oss gällde frågan:
Finns det arbete att få? Frågeställningen
var inte, om arbetet passade oss,
utan frågeställningen var, om det fanns
arbete så att vi över huvud taget skulle
kunna få någon utkomst.

I en sådan situation frågade man sig:
Hur ser samhället ut? Det bidrog också
till att skapa ett intresse för samhällsfrågorna
i det ungdomsförbund
där vi skolades. Jag tror att vi också
skolade varandra, när vi diskuterade
hur vi såg på samhällsproblemen och
hur man skulle lösa de politiska frågorna.

Det är klart att det ligger mycket
värderingar i den debatt som har förts
här. Man kan också fråga sig: Är all
den inverkan, all den uppfostran, all
den skolning som vi får verkligt objektiv?
Jag tänker på hur våra historieböcker
ser ut nu och hur de sett ut tidigare.
Många saker som vi förr ansåg

vara objektiva och riktiga har prövats
om. När man nu ser på dem på avstånd
och med en vidare blick, måste man
säga att vi skall tala mycket försiktigt
om objektivitet. Jag tror vi kan se likadant
på denna fråga. Man skall vara
försiktig med att göra värderingar om
ungdomsverksamheten och säga att den
är bra om det gäller opolitiska organisationer
men förkastlig om den sker
i politiska organisationer, ty i det senare
fallet, säger man, smyger det sig
lätt in propaganda och agitation i det
hela.

Vad är politisk verksamhet för någonting?
Det är upplysning, och viktig
upplysning, ty det är på grundval av
den upplysningen som människorna
skall bilda sig en uppfattning om hur
man skött de politiska frågorna och
hur man ser på framtiden, och det är
mot den bakgrunden som man går till
valurnorna varlannat år.

Vi har rösträtt från 21 års ålder.
Varje människa som har rösträtt har
därmed möjlighet att med valsedeln i
handen säga ifrån hur man ser på
samhället och hur man vill det skall
formas. Det är ett ansvar, ett förtroende
som man lägger på människorna.
Det måste då också vara naturligt att
man försöker ge ungdomen möjlighet
att skaffa sig de insikter som behövs
för att rätt kunna bruka det förtroende
som det innebär att få gå till val.

Jag behöver inte gå in på alla dessa
frågor som man har att ta ställning till
vid ett val, men jag reagerar när man
diskuterar på det sättet att den som
sysslar med politisk verksamhet och
politisk upplysning blir svart om fingrarna,
att den verksamheten är något
mindervärdigt. Det kan inte vara på det
sättet och det får inte vara på det sättet.
Jag har inte bara växt upp i ett politiskt
ungdomsförbund, utan jag har också
sysslat ganska mycket med idrottsrörelsen,
och jag har fortfarande det intresset
kvar. Om jag verkar inom
idrottsrörelsen är det korrekt och riktigt,
men om jag dagen efter uppträder

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet

i ett politiskt ungdomsförbund, då är
det förkastligt! Jag förstår inte att man
skulle vara sämre sedd för att man ägnar
sig åt den ena eller andra verksamheten.

Det har sagts här att det kan inträffa
olyckor, om man ger ekonomiskt stöd
åt de politiska ungdomsförbunden. Samtidigt
har man också talat om värdet av
vaktslagning kring vår demokrati. Jag
tror att en del av det stöd som vi ger
våra studieförbund syftar till att vi på
den vägen skall skola människor, ge
dem kunskaper och insikter. Detta stöd
till studieförbunden utnyttjas givetvis
i stor utsträckning av de politiska organisationernas
medlemmar — också
av den politiska organisation och den
meningsriktning som fröken Ljungberg
företräder och som har en skola i hennes
eget landskap. Också andra organisationer
har sina egna skolor vilka får
bidrag till sin studieverksamhet. Mot
den bakgrunden måste jag fråga mig,
om det då kan vara fel att ge bidrag
till ungdomens politiska fostran och till
ungdomarnas egen verksamhet, när de
vill skaffa sig politiska insikter. Det är
klart att man ibland kan reagera mot
ungdomarnas beteendemönster. Men vi
kan väl vara överens om att vi har en
bra ungdom. Det finns så många saker
som tyder på detta. Jag skall bara peka
på trängseln vid skolportarna. Men ungdomen
har sitt eget beteendemönster.
Den är radikal och den är uppkäftig
ibland också, och det är tacknämligt.
Den som inte är radikal i sin ungdom,
vad skall han bli när han blir gammal?
Tids nog blir vi gamla, och tids nog blir
vi reaktionära. Vi skall vara tacksamma
att det finns radikala och uppkäftiga
ungdomar som vågar hävda sin mening.

Partier är fria staters liv. Jag tror att
det är väl använda pengar, när man
ger stöd åt verksamhet som syftar till
att ge ungdomen möjlighet att skaffa sig
insikter om hur det samhälle vi har arbetar,
som vi vill förbättra. Ungdomarna
vill göra sin insats för att slå vakt
om vår demokrati och vår folkliga själv -

styrelse. Den säkraste insatsen för att
värna demokratien är att ge ungdomen
möjlighet att fä insikter och kunskaper
om samhällsfrågorna.

Herr talman! Jag ber att få ge min
anslutning till utskottets förslag.

I detta yttrande instämde fru Wallentheim
(s) och herr Carlsson, Oscar, (s).

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag tänker på de ord
som fröken Ljungberg använder rätt
ofta i dag ■—- agitation och propaganda.
Man kan ju ha olika, nyanserade uppfattningar
om vad man lägger i ordens
betydelse här i världen, men har vi nu
på en plats en ungdomsförening som
har en god och driftig ledning — den
kanske rent av är politisk av något slag
och räknas till något av de demokratiska
partierna samt lyckas dra åt sig
uppmärksamheten genom att den har
trevliga program, utflykter, diskussionsaftnar
etc. — så tycker jag att det är en
form av propaganda som den föreningen
bedriver, och en mycket lovvärd propaganda.
Det är ingen sådan där ytlig
affischpropaganda utan en levande och
riktig propaganda. Det tycker jag är
bra. Jag tycker det är en mycket vällovlig
insats, om denna förening lyckas
ta hand om just den del av ungdomen
som vi gärna ibland vill tänka på men
som förut ägnade sig åt helt andra saker,
och göra den intresserad av denna
verksamhet genom en viss agitation.

Denna fråga är så nyansrik, fröken
Ljungberg, att man måste vara mycket
försiktig med orden.

Fröken LJUNGBERG (h) kort genmäle
:

Herr talman! Jag har lyssnat till herr
Carlssons långa tal om ungdomsorganisationernas
värde för ungdomen. Jag
vill säga vad jag sade förut beträffande
herr Widéns inlägg: Jag har ingenting
att genmäla gentemot detta, men kom -

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. bidrag till ungdomsorganisationernas
mer inte herr Carlsson litet långt ifrån
vad vi talar om här? Det är fråga om
det statliga stödet till politiska ungdomsorganisationer,
hur det skall utformas,
hur det skall administreras och
vilka myndigheter som skall bedöma
rätten till bidrag i sammanhanget.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Efter herrar Widéns
och Carlssons anföranden på denna
punkt kan jag fatta mig mycket kort, ty
jag kan instämma i det mesta av vad de
har sagt.

Fröken Ljungberg började sitt anförande
med att erinra om att högern och
folkpartiet har reserverat sig i utskottet.
Det är emellertid endast en halv
sanning, ty det är bara hälften av folkpartiledamöterna
som reserverat sig
mot utskottets förslag.

Jag tror liksom flera av de föregående
talarna att vi bör vara tacksamma
mot statsrådet för det krafttag som här
har tagits för att upprusta den verksamhet
det här gäller. Statsrådets förslag
innebär nämligen en anslagshöjning
på icke mindre än 2 190 000 kronor.
Nu finns det ju de som menar att
höjningen är i minsta laget och å andra
sidan de som anser att höjningen är alldeles
för stor. De som menar att höjningen
är för liten har velat följa 1962
års ungdomsutrednings förslag. Det har
emellertid inte varit möjligt att denna
gång gå så långt, men det är ändå en
mycket god utveckling som påbörjats
på detta område.

Fröken Ljungberg yttrade att anslag
bara borde utgå till sådana ungdomsorganisationer,
som har en fostrande uppgift.
Hon vill tydligen inte räkna in de
politiska ungdomsorganisationerna i
denna skara. Jag går emellertid så långt
att jag påstår att även de rent politiska
frågorna kan ha en fostrande uppgift,
och jag tror inte det finns anledning
för oss, som har en annan politisk uppfattning
än fröken Ljungberg, att biträda
något slags diskriminering av de politiska
ungdomsorganisationerna.

centrala verksamhet

Jag kan vidare erinra om att de allra
flesta remissmyndigheterna har tillstyrkt
förslaget. Detta gäller även de politiska
ungdomsorganisationerna, inräknat
högerns ungdomsorganisation. Denna
tillstyrkan har nog inte bara skett
av rent ekonomiska skäl, utan man har
nog sett på denna fråga även från rent
principiella synpunkter, och dessa synpunkter
har, tror jag för min del, varit
avgörande för ungdomsorganisationernas
tillstyrkan av förslaget.

Jag vill därjämte erinra om att många
landsting i vårt land lämnar bidrag
även till de politiska ungdomsorganisationerna,
och detta tror jag de gör utan
några större betänkligheter.

Fröken Ljungberg anförde att det
skulle uppstå mycket stora svårigheter
ur demokratiska synpunkter att bedöma
vilka politiska ungdomsorganisationer
som skulle få bidrag. Jag vill emellertid
erinra om vad departementschefen uttalat
— uttalandet är återgivet på s. 9
i utskottets utlåtande. Detta uttalande
är så klart och tydligt avfattat, att det
inte bör vålla några större besvärligheter
att avgöra vilka ungdomsorganisationer
som skall erhålla bidrag.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Då jag nu begärt ordet
för att med några ord antyda en uppfattning,
som kanske inte alldeles överensstämmer
med den uppfattning som
min gode vän och partikamrat Eric
Carlsson har, vill jag betona att jag
icke gör det därför att jag på något
sätt inte håller på politiken såsom en
arbetsuppgift av värde. Jag var en gång
i tiden redaktör för en tidning som
hette »Bondeförbundets medlemsblad»,
och det var mig en glädje att åt den
tidningen skaffa en artikel av professor
K. G. Westman betitlad »Arbetets
ära också i politiken». På denna punkt
har Eric Carlsson och jag inga som
helst delade meningar, men därför att

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

149

Ang. bidrag till ungdomBorganisationernaK centrala verksamhet

man har den uppfattningen, har man
ju inte sagt någonting om hur detta arbete
bör båras upp. Det har ju inte
därmed sagts att det inte skall framför
allt åvila de folkrörelser, vilkas vilja
till politisk verksamhet tar sig uttryck
i organisationerna.

Även jag var med i en ungdomsorganisation.
Vi gjorde ett ordentligt arbete
■— det tror jag att jag törs säga — och
vi var därvid särskilt stolta över att
denna på landsbygden verkande organisation
stod på egna ben till stor skillnad
från eu annan ungdomsorganisation
på landet, som i mån som det gick
hölls vid liv med statsmedel. Den organisationen
var inte politisk. Detta hade
inte med den nu diskuterade detaljen
att göra, men det hade att göra med
vår självständighetsvilja och vår önskan
att offra och att försöka ideellt arbeta
fram vår verksamhet.

Vad som här är principiellt framgår
av propositionen, där departementschefen
säger, att han anser att tiden no
är mogen för att målsättningen för
samhällets stöd till ungdomsorganisationerna
vidgas till att omfatta pengar
till såväl deras samhällsfostrande och
idéinriktade verksamhet som deras allmänt
ungdomsfrämjande arbete. Det är
alldeles klart att stödet åt ungdomen
och stödet åt dess opolitiska verksamhet,
i vilka organisationer den än bedrives,
har sitt värde för samhället och
låter sig klart ur den synpunkten motivera.
Men det ligger annorlunda till,
när man bedömer det rent politiska arbetet.
Är det riktigt bra att en låt mig
säga under lång tid härskande partiriktning
skall bli bestämmande för på
vilket sätt och i vilken utsträckning
andra politiska organisationer skall erhålla
ett stöd? Är det inte rimligare, att
det rent politiska arbetet skall skötas
självständigt och att man inte i det fallet
låter statens resurser spela in? Jag
undrar om det inte här måste göras en
distinktion.

Det vore inte bra, om de politiska
oppositionspartierna — ifall jag skulle

använda elt ord som jag ogärna använder,
eftersom jag tycker att sakpolitiken
och inte det politiska spelet är det
väsentliga — alltså om de utanför den
maktägande gruppen stående politiska
partierna skall betalas med pengar och
stödjas med pengar, som voteras av den
grupp som de i mångt och mycket vill
granska. Jag kan inte hjälpa att jag
undrar, om inte ett sådant system kan
ha farliga konsekvenser. Maktväxlingarna
i vårt land har varit sällsynta under
de senaste 40 åren och, såvitt jag
kan bedöma framtiden, inte kommer
att bli alltför vanliga då heller.

Jag kan inte se sakerna annorlunda,
och ur den synpunkten måste jag bekänna
att jag iir mycket tveksam, om
det kan vara rimligt och riktigt att
även ungdomsorganisationernas politiska
arbete skall bekostas med statsmedel.
Min omsorg gäller närmast de
utanför den maktägande gruppen stående
organisationerna, men jag anser
det lika felaktigt och lika förkastligt
om statens resurser missbrukas i en
maktägande grupps intressen för att bevara
dess maktställning. I regel vill vi
ju inte att staten skall la ställning till
sådant. På ett område, där jag i viss
mån har svårt att följa med men där
andra varit så mycket bestämdare, när
det talas om t. ex. den religiösa och
ideella fostran som skall ges vår ungdom,
håller man styvt på att statens insats
skall vara objektiv, att verksamheten
inte får vara propagandistisk, i den
mån den bedrives med statsmedel. Jag
skulle kanske kunna tänka mig en situation,
där krislet och demokratiskt
arbete ansåges vara av så stor betydelse
att det bör stödjas med statsmedel,
men även i det fallet förstår jag att
andra kan ha en annan inställning, och
jag drar konsekvenserna på båda områdena.

Herr PERSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Det finns väl ingen anledning
att ta upp en längre debatt med

100

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Om viss utredning rörande oljehandeln,
herr Ferdinand Nilsson. Jag tror för
min del, att även om de politiska ungdomsorganisationerna
kommer att få
statsbidrag, så kommer detta inte att
påverka organisationernas verksamhetslust
ett dugg, och de kommer att vara
lika oppositionella, även om de får
statsbidrag. Jag vill vidare erinra om
att oppositionen i det engelska parlamentet
är statsavlönad.

överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad under överläggningen
yrkats propositioner komme
att framställas först särskilt beträffande
utskottets i mom. V gjorda hemställan
samt därefter särskilt i fråga om
utskottets hemställan i övrigt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. V förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Virgin m. fl.
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att
hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Fröken Ljungberg begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 62 punkten
9 mom. V, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Virgin m. fl.
vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

i. m.

Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid fröken Ljungberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —101;

Nej — 32.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt i
denna punkt.

Punkterna 10—14

Vad utskottet hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
memorial nr 63, i anledning av
kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
anslag för budgetåret 1964/65 till Utställningar
av svensk konst i utlandet,
godkändes den i detta memorial föreslagna
voteringspropositionen.

Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 25, i anledning
av väckta motioner angående val
av huvudmän i sparbank, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Om viss utredning rörande oljehandeln,
m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av väckta motioner
om viss utredning rörande oljehandeln,
m. m.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 209 i första kammaren av
herr Lage Svedberg m. fl. och nr 255 i
andra kammaren av herr Nilsson i Östersund
m. fl., hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

101

Om vittH utredning rörande oljehandein, m. m.

anhålla om en skyndsam utredning för
komplettering och översyn av 1947 års
utredningsförslag om oljehandein samt
att förslag i ämnet snarast måtte föreläggas
riksdagen.

Vidare hade i två inom riksdagen
väckta, till bankoutskottet hänvisade
likalydande motioner, nr 429 i första
kammaren av herr Adolfsson och nr 517
i andra kammaren av herr Hagberg in.
fl., föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skulle uttala sig för ett
förstatligande av oljehandein inom Sverige
och begära sådana kompletterande
utredningar och förslag, som eventuellt
kunde vara behövliga av denna anledning.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1. att motionerna I: 209 och II: 255
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2. att motionerna 1:429 och 11:517
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! Frågan om statens insyn
i oljehandein och debatter med anledning
av denna fråga har under en
tidrymd av 50 år förekommit här i riksdagen.
Redan omedelbart efter första
världskrigets utbrott restes frågan i
riksdagen, huruvida den då sittande regeringen
hade grepp om lagerhållningen
av oljeprodukter. Det gällde då
framför allt fotogen till belysning samt
smörjoljor. Som många känner till, fick
också svenska folket under världskrigets
första år se att det började tryta
i lagren, och man måste i de svenska
hemmen använda karbid till belysningen.
Man hade även sådan brist på
smörjoljor, att knappast den enkla maskinpark,
som vi då hade i vårt land,
kunde hållas i drift.

Efter första världskrigets slut restes
frågan ånyo här i riksdagen, huruvida
inte samhället borde göra en översyn

7 Första kammarens protokoll 196''i. Nr 20

över oljehandein, eftersom oljeprodukterna
utgjorde nödvändighetsvaror att
säkerställa vid en avstängningsperiod.
Man tillsatte en utredning, som avlämnade
sitt betänkande år 1932. Utredningen
konstaterade, att det fanns stora
brister när det gällde oljeimporten
till vårt land. Moderbolagen tillämpade
priser, som icke stod i rimlig relation
till de priser varorna betingade i de
europeiska länderna, inte ens om man
räknade in fraktkostnaderna.

Denna utredning kom till och avgav
sitt betänkande under en tidsperiod,
när de borgerliga partierna hade majoritet
i riksdagens båda kamrar, men
man spelade bort innehållet i utredningens
majoritets krav, ända tills man
stod inför ett nytt världskrig. Visserligen
hade vi inte då den bilpark, som
finns i dagens samhälle, men när det
senaste världskriget bröt ut yppades
ändock stora betänkligheter om huruvida
man hade en tillräcklig lagerhållning
för att upprätthålla hemmamarknadsindustriens
produktionsförmåga.
Alla som känner till förhållandena
under det sista världskriget vet
att det rådde knapphet praktiskt taget
på alla de delar av oljehandein som är
nödvändiga för samhällsmaskineriets
funktionsförmåga.

Under kriget diskuterade man denna
sak såväl i denna kammare som
i andra kammaren, och man sade sig
att man efter kriget nog skulle se till
att gardera sig för en sådan bristsituation
i framtiden. Det tillsattes en ny
utredning, som i sitt betänkande hemställde
att riksdagen borde besluta om
en översyn av oljehandein här i landet.
Under kriget var ju hela vår biltrafik
avstängd. Det fanns gengasaggregat,
med vilka man nödtorftigt kunde
verkställa vissa transporter utöver dem
som järnvägen kunde sköta, och sjöledes
kunde transitobåtar gå.

Sedan socialdemokratien mer och
mer fick inflytande i den lagstiftande
församlingen slappnade emellertid intresset
för en statlig kontroll av en så -

102

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Om viss utredning rörande oljehandeln,

dan viktig sak som oljehandeln. Högerpartiet
och även folkpartiet och centerpartiet
har kritiserat socialdemokratien
för dess speciella monopolvänlighet.
Ser man på den politiska historien
finner man dock att det enda parti
som i svensk politik har genomfört
ett monopol är en högerregering, som
satt vid rodret när det första världskriget
bröt ut. Motivet för monopolet var
i detta fall att få tillräckliga medel för
att finansiera försvaret. Ingen klandrar
emellertid tobaksmonopolet här i landet,
utan alla säger att det ger en rättvis
fördelning, därför att priserna är
lika, oavsett om affären ligger vid tobaksfabriken
eller på hundra mils avstånd
därifrån.

När det gäller brännoljor eller bensin
vill man emellertid inte vara med
längre. Visserligen kan jag erkänna att
bankoutskottet ger erkännande åt nödvändigheten
av att i framtiden göra en
översyn, och utskottet skriver på sidan
11 i utlåtandet något som jag skulle
vilja stryka under. Utskottet anför:
»Utskottet finner det för sin del diskutabelt
om bensinstationsnätets tillväxttakt
under senare år kan anses välmotiverad.
Enligt utskottets mening bör
det dock i första hand ankomma på företag
och organisationer inom branschen
att bedöma anläggningarnas lönsamhet
och ta initiativ till de branschrationaliseringsåtgärder
som kan vara befogade.
» Längre ned skriver utskottet:
»Det bör framhållas, att utskottet icke
anser det uteslutet att en viss branschrationalisering
för oljehandelns del är
eftersträvansvärd. Frågan om en effektivisering
och samordning inom denna
bransch i syfte att befrämja konsumenternas
intressen behöver emellertid, såsom
Landsorganisationen i sitt remissyttrande
antytt, icke sammankopplas
med frågan om ett förstatligande.» Utskottet
anför så sin motivering.

Men vad säger man ifrån Svenska
transportarbetareförbundet, som har givits
tillfälle att yttra sig över motionens
syfte? Förbundet säger följande: »Re -

m. m.

dan vid mottagandet av oljeprodukter
vid de olika hamnarna föreställer vi oss
att man genom en samordning skulle
kunna planera för tanktonnage och mottagningsförhållanden
på ett betydligt
rationellare sätt än vad som för närvarande
är fallet. Man skulle även kunna
tänka sig att sammanföra mindre oljehamnar
till större enheter.»

Ser man på utbyggnaden av bensinstationer
i landet — jag har hämtat
mina uppgifter från överstyrelsens för
ekonomisk försvarsberedskap bränslebyrå
— kan man notera inte mindre än
13 376 stationer här i landet. Däri är
inte sådana bensinpumpar inräknade
som finns vid lantaffärer och sådana
mindre företag, utan bara pumpar i anslutning
till bensinstationer och reparationsverkstäder.
Jag tar mig friheten att
föredra länsfördelningen av dessa stationer:
Stockholms stad har 419 stycken,
Stockholms län 692, Uppsala län
287, Södermanlands län 432, Östergötlands
län 648, Jönköpings län 570, Kronobergs
län 431, Kalmar län 607, Gotlands
län 168, Blekinge län 230, Kristianstads
län 726, Malmöhus län 1 214,
Hallands län 396, Göteborgs och Bohus
län 587, Älvsborgs län 713, Skaraborgs
län 608, Värmlands län 518, Örebro län
424, Västmanlands län 347, Kopparbergs
län 547, Gävleborgs län 510, Västernorrlands
län 639, Jämtlands län 451, Västerbottens
län 631 och Norrbottens län
581.

Jag nämner dessa siffror för att få
dem i protokollet. Om man redan för
50 år sedan tyckte att tiden var mogen
för en översyn av denna viktiga del
av varutillförseln i vårt land, kan man
nu konstatera, att överdimensioneringen
är ännu mycket större.

Låt oss sedan se på kostnaderna! Jag
går bara tillbaka till 1960. Då var kostnaderna
för nybyggda bensinstationer
drygt 35 miljoner, och räknar jag in
ombyggnader, kommer jag till 36 874 000.
År 1961 uppgick kostnaderna för nybyggnader
till 25 659 761 kronor och de
totala kostnaderna till 26 170 761. År

Tisdagen den 28 april 19G4

Nr 20

103

Om viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

1902 uppgick nybyggnadskostnaderna
till icke mindre än 02 513 000, och med
ombyggnader blev kostnaden 03 535 000.
År 1963, soin är det sista år för vilket
redovisning föreligger, byggde man i
hela riket inte mindre än 245 stationer
till eu kostnad av 39 519 000, och med
kostnaderna för ombyggnad av tidigare
stationer kommer summan upp till
40 747 000 kronor.

Den här frågan är förvisso av intresse
för samhället. Det kan nämligen inte
vara rimligt att bolagen i reklamsyfte
bygger tre, fyra fullständiga bensinstationer
i en vägkorsning, där man knappast
kan sälja till ett netto som täcker
kostnaderna. Med hänsyn till detta förhållande
torde det för den övervägande
delen av de svenska medborgarna
stå klart, att samhället bör göra en utredning
som kristalliserar fram det
verkliga problemet och sedan dra de
slutsatser som bör dras ur samhällelig
synpunkt.

Trots det lilla tillfrisknande som man
kan skönja i bankoutskottets motivering
måste jag säga, att jag hade hoppats att
man i varje fall inte skulle visa någon
rädsla för en översyn, som kan ge en
inblick i de verkliga förhållandena.
Därför, herr talman, måste jag tyvärr
mot bankoutskottets majoritet våga mig
på att yrka bifall till motionerna nr 209
i första och 255 i andra kammaren.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Som herr Svedberg alldeles
nyss framhöll har ju frågan om
andra former för oljehandeln i vårt
land behandlats i flera decennier och
kan väl sägas på sitt sätt ha blivit en
formlig politisk följetong. Argumenten
i de mera praktiskt betonade frågorna
i sammanhanget har luftats så många
gånger att det snart inte återstår mera
att lufta. Den argumentation i de praktiska
frågorna som herr Svedberg anförde
var ju heller inte ny, och det finns
ingen anledning att förebrå honom för

det, eftersom det är sådana saker som
det är naturligt att vid varje tillfälle
dra fram.

Jag kanske får avstå från att alltför
mycket ägna mig åt dessa praktiska frågor
och här noterat att det som har
utkristalliserat sig i frågan är såvitt
jag förstår två vitt skilda åsikter. Den
ena åsikten företräds av bl. a. oss kommunister,
men såvitt man vet också i
mycket stor utsträckning av socialdemokrater,
inte minst ute på det s. k.
fältet. Denna åsikt innebär att utländska
statsmonopol inte bör få behärska den
viktiga del av svensk ekonomi som oljehandel,
oljedistribution och oljeförädling
utgör. Men så finns det en annan
åsikt, tydligen framför allt representerad
av högerpartiet, nämligen den att
de svenska privatbolagen bör få spela
sitt spel helt fritt men att fältet skall
lämnas öppet också för utländska truster,
i detta speciella fall företrädesvis
brittiska och amerikanska truster. Det
är klart att det kan finnas anledning att
diskutera också de praktiska olägenheter
som följer av det nuvarande systemet,
såsom bl. a. också herr Svedberg
bär gjort, men motståndarna till förstatligande,
främst högern, ger sig in på en
sådan praktisk argumentation endast
för att kamouflera sin verkliga politiska
åsikt i principfrågan.

Det påpekades nyss att flera remissinstanser
starkt understrukit att förhållandena
inom oljehandeln i Sverige på
ett antal punkter är mycket otillfredsställande,
men flertalet av dessa instanser
liksom utskottet menar att dessa
frågors lösning inte bör sammankopplas
med spörsmålet om ett förstatligande
av oljehandeln, den fråga som vi i
vår motion framför allt har framlagt.
Jag frågar bara: Kan inte utskottet tänka
sig att dessa missförhållanden är ett
direkt resultat av nu rådande ägandeförhållanden
och att ingen bättring är
att vänta så länge dessa ägandeförhållanden
består? Vi betraktar dem i varje
fall som ett resultat av ägandeförhållandena.

104 Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Om viss utredning rörande oljehandeln,

Jag vill inte här fördjupa mig i dessa
missförhållanden, särskilt som jag tog
mig friheten att utförligt relatera dem
vid fjolårets behandling av denna fråga,
och jag räknar upp endast några av
dem, t. ex. att det inte finns samordning
av import, administration och
distribution, att antalet bensinstationer,
såsom herr Svedberg framhöll, är orimligt
stort, att den geografiska fördelningen
av depåerna är olämplig, att det
råder dåliga förhållanden för oljedistributionens
anställda, att det förekommer
en mycket anmärkningsvärd snedvridning
i fråga om lokalisation av anläggningar
för lagring och förädling av
oljan, vilket inte minst vi på landets
västsida äger kännedom om, och att det
äger rum en betydande skatteflykt.
Dessutom förekommer också andra
missförhållanden som jag nu avstår från
att räkna upp.

Beträffande skatteflykten kanske jag
ändå får notera att svenska taxeringsmyndigheter,
inte ens om de använder
sig av slagruta som redskap, kan utröna
vart de utländska oljetrusternas i Sverige
uppkomna stora vinstströmmar rinner.
Det finns i Sverige etablerade utländska
oljeföretag, som här har 400,
500, 600 miljoner kronor i årsomsättning
men ändå inte redovisar några
vinster i egentlig mening, och i något
fall förekommer t. o. m. att de redovisar
förlust. Det är de svenska skattebetalarna
som får betala vad som här undandras
beskattning.

Det är väl självklart att de orimliga
förhållanden som jag här givit exempel
på har sin grund i ägandeförhållandena
och att man alltså måste koncentrera
sig framför allt på denna fråga: Skall
ägandeförhållandena vara sådana de nu
är?

Redan av dessa mera praktiska skäl
som jag har nämnt finner vi för vår del
ett förstatligande av oljehandeln motiverat.
Däri får vi, såsom man ser, instämmande
av Svenska transportarbetareförbundet
— någon annan instans
liksom snuddar vid frågan om ett för -

in. m.

statligande, men Transportarbetareförbundet
tar upp den direkt.

Får jag så säga några ord om vad jag
skulle vilja kalla den politiska skiljaktigheten
i denna fråga. Att många av
oljebolagen är inne i en hektisk tävlan
att formligen pricka vårt land med bensinstationer
för enmärkesförsäljning är
naturligtvis illa nog, som herr Svedberg
framhållit, men därtill förekommer
från olika utländska oljetrusters sida en
hektisk kapplöpning, hektisk särskilt
under senaste tiden, om vem som starkast
och snabbast skall kunna bita sig
fast i vårt land och i denna betydande
del av vår samhällsekonomi. Det utländska
övertagandet av Koppartrans i
Göteborg och brittiska BP:s nu planerade
stora raffinaderi i Göteborg —
Skandinaviens allra största skall det ju
bil — utgör de två senaste exemplen på
vad jag nu har sagt. Denna hopgyttring
på Västkusten av oljeindustrier kan ju
heller inte ha någonting med en förnuftig
industrilokalisering att göra. Vi anser
frågan om vårt lands möjligheter till
självständigt och oberoende handlande
vara en för samhällsekonomien, och
även för politiken, viktig fråga.

Får jag innan jag avslutar denna plädering
erinra om att kommerskollegium,
i nära likhet med den frågeställning jag
reste, anfört — vilket finns återgivet i
utskottsutlåtandet — att de utländska
oljeföretagen i en krissituation kunde
bojkotta vårt land, om oljehandeln förstatligats.
I ett annat yttrande frainhålles,
att ett förstatligande skulle vara
olyckligt med tanke på ett framtida
svenskt inträde i EEC. Dessa yttranden
är inte intressanta bara på grund av det
alarmerande innehållet, utan de är
också häpnadsväckande för den som begär
en liten smula logik i det som sägs.
Här erkännes alltså oförbehållsamt oljetrusternas
maktposition i vårt ekonomiska
liv. Man bestrider inte detta,
utan tvärtom framhåller man det, men
eftersom denna utländska makt kunde
komma att utnyttjas mot oss som något
slags hämndåtgärd må vi i all rimlig -

Tisdagen (len 28 april 19(14

Nr 20

105

Om viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

hets namn, säger kommerskollegium indirekt,
låta den bibehålla sin maktställning.
Detta har inte mycket med vanlig
sund logik att göra.

För vår del känner vi det soin kränkande
för det nationella medvetandet
och som skadligt för svensk ekonomi att
utländska monopol på detta sätt tillätes
att upprätthålla och utvidga en maktposition
på en av de mest betydande sektorerna
i svensk ekonomi — en maktkoncentration
som kunde komma att utnyttjas
på ett för oss mycket ofördelaktigt
sätt i en situation liknande den som
kommerskollegium framställde såsom
kritisk. Det är här som åsikterna mellan
oss och de principiella motståndarna
till ett förstatligande går isär. Vi betraktar
denna förstatligandefråga som
eu av de allra viktigaste som vi har att
behandla och bedöma.

Herr talman! Vår kommunistiska motion
förefaller mera konkret i själva
förstatligandefrågan än den som herr
Lage Svedberg och några andra har
väckt, fastän läsningen mellan raderna
i deras motion ger intryck av att de
egentligen siktar till detsamma som vi.
De har emellertid liksom kamouflerat
ett och annat.

Jag kan alltså i sista omgången ansluta
mig till det yrkande som herr
Svedberg framställde, men jag ber ändå
att i första hand få yrka bifall till våra
motioner 1:429 och 11:517.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Till en början skulle
jag kanske uttala ett tack till herr Svedberg
som så oförblommerat överlämnade
en blomma till bankoutskottet
med hänvisning till den positiva skrivning
som, enligt herr Svedberg, utskottet
kostat på sig i år. Vi har ändock
inte kunnat gå så långt, att vi kunnat
bifalla herr Svedbergs hemställan. Jag
vill dock försäkra herr Svedberg, liksom
också herr Adolfsson, att vi inom
utskottet har behandlat denna fråga
med mycket stort intresse. Detta fram -

går väl också av den omfattande remissbehandling
som frågan har fatt
även i år, trots att den här i kammaren
behandlades mycket ingående så sent
som år 1962 — även då efter en mycket
omfattande remissbehandling. Jag tycker
att detta är ett uttryck för att vi inom
utskottet anser denna fråga vara
mycket betydelsefull för den enskilde
och även för samhället.

Det är riktigt som motionärerna säger,
att oljan i dag fått en allt större
betydelse i vårt samhälle — inte bara
som drivmedel utan även som bränsle
för uppvärmning av våra bostäder. Vidare
kan nämnas den ökade användningen
inom industrien.

Trots den omfattande remissbehandling,
som utskottet har låtit denna fråga
få, har emellertid inga av remissinstanserna
tillstyrkt de i motionerna aktualiserade
frågorna. Således avstyrker
även Landsorganisationen som, åtminstone
efter vad jag kan förstå, har behandlat
denna fråga med mycket stort
intresse — inte minst från samhällssynpunkt.
Det framgår även tydligt av
de olika remissinstansernas svar, att
den konkurrens som nu förekommer
mellan de olika oljebolagen är till gagn
för konsumenterna.

Utskottet konstaterar även att den
ökade andel som de kooperativa oljeföretagen
har uppnått av de olika försäljningssummorna
och den omfattning
denna verksamhet fått — en ökning
från tidigare 7 procent till i dag över
16 procent — har ett mycket starkt
prisreglerande inflytande på övriga företag
som arbetar inom denna bransch.
Enligt utskottets uppfattning kommer
också de rationaliseringsåtgärder som
alltjämt pågår inom oljebranschen konsumenterna
till godo. Vidare kan utskottet
konstatera att upprepade internationella
jämförelser har givit vid
handen, att den svenska prisnivån för
flytande bränsle och drivmedel genomgående
är bland de lägsta i hela Europa.

Beträffande prisutjämningsfrågan

106

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Om viss utredning rörande oljehandeln,
förutsätter utskottet, att denna kommer
att behandlas på lokaliseringsutredningens
förslag och den proposition
som grundas på detta förslag, vilken
avses komma att föreläggas årets riksdag.
Vi finner därför inte någon anledning
att nu direkt gå in på en prövning
av speciellt denna fråga.

Beträffande bensinstationernas antal
och deras placering inom vägnätet har
utskottet inhämtat, att vägsakkunniga
avser att behandla denna fråga i samband
med andra i anslutning till vägarna
förekommande serviceanläggningar.
Utskottet har således blivit övertygat
om att det i dagens läge inte finns någon
anledning att göra någon ändring i
de statuter som för närvarande är rådande.

Med hänsyn till det anförda, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) kort genmäle
:

Herr talman! När herr Ståhle nämner
att de rationaliseringsåtgärder som
oljebolagen bedriver kommer konsumenterna
till del, måste jag fråga: Är
det rationaliseringsåtgärder att för varje
år öka antalet bensinstationer? Det
finns en uppsjö av bensinstationer, vilket
väl i realiteten måste innebära en
fördyring för oljebolagen, som konsumenterna
får betala. Om man bygger
nya bensinstationer med en kapitalinvestering
på 60 å 70 miljoner per år, tas
ju arbetskraft från marknaden, i synnerhet
från bostadsmarknaden, trots att
man var och varannan dag i tidningarna
läser om köbildningen på detta
område och om de bostadslösas väntan
på möjlighet att få en bostadslägenhet.
Men det finns inte tillräckligt material
och framför allt inte arbetskraft. När
det däremot gäller att mångdubbla bensinstationerna,
då är det tydligen ingen
ransonering på arbetskraften och investeringarna.

m. ni.

Herr ADOLFSSON (k) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber att få salutera
utskottet för att det, som herr Ståhle
framhöll, i år har behandlat denna fråga
med stort intresse, medan det fanns
anledning till kritik i fjol, då utskottet
gjorde motsatsen. Vidare är det klart
att det finns anledning att också notera
att en sådan omfattande remissbehandling
har förekommit. När emellertid
herr Ståhle hävdar att ingen av remissinstanserna
har uttalat sig för motionernas
syfte, måste jag komma med
en gensaga, eftersom jag har uppfattat
Svenska transportarbetarförbundets yttrande
så, att förbundet i hög grad är
anhängare till vad vi har föreslagit i
vår motion.

Herr Ståhle ville också framhålla, att
den konkurrens som förekommer beträffande
bensinhandeln i vårt land är
till förmån för konsumenterna. Det är
alldeles självfallet att man måste bedöma
situationen som något förändrad,
när en kooperativ försäljningsorganisation
har uppstått och tagit hand om en
icke obetydlig del av oljedistributionen
i vårt land. Det är en omständighet
som inte bör underskattas. Likväl är
den konkurrens som förekommer
främst en kamp om kunder och försäljningsställen
och inte så mycket om
priser. Denna kamp om försäljningsställen
leder till att om det ena bolaget
inrättar en enmärkesförsäljning på
den ena sidan om vägen, måste också
det andra bolaget göra det på den andra
sidan av vägen.

Å andra sidan vill jag också framhålla,
att om prisläget på t. ex. bensin
skulle betraktas som någorlunda rimligt
i vårt land, bör man nog också hålla
i minnet Sovjetoljan och den internationella
konkurrensen från Sovjetunionen,
som anmält sig villig att exportera
olja i stor utsträckning också
till vårt land, vilket kooperationen även
har nyttogjort sig utav.

Slutligen finner jag det något anmärkningsvärt
att herr Ståhle i sin polemik
icke vill nämna något om den

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

107

Om viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

politiska aspekt på frågan, som jag ville
fästa huvudvikten vid i mitt anförande.

Herr STÅHLE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill hänvisa herr
Svedberg till det avsnitt i utskottets utlåtande,
som han citerade från talarstolen
och där utskottet säger: »Utskottet
finner det för sin del diskutabelt om
bensinstationsnätets tillväxttakt under
senare år kan anses väl motiverad.» Utskottet
har också den uppfattningen att
det blir en alltför stor utveckling avbensinstationernas
antal.

Utskottet har haft möjlighet att inhämta
att denna fråga kommer att behandlas
av vägsakkunniga, och den
kommer då att bli föremål för en helt
annan bedömning. I det sammanhanget
kommer också frågan om övergång till
högertrafik in i bilden och därmed också
frågeställningen om antalet bensinstationer.

Beträffande herr Adolfssons resonemang
om Sovjetoljan, kan nämnas att
de kooperativa företagen OK och IG köper
ofantligt mycket olja från östblocket.
Utskottet har också konstaterat, att
tack vare denna konkurrens har konsumenterna
fått köpa till billigare priser.
Vi har möjligheter att köpa oljan från
det ställe och vid den tidpunkt då priserna
är mest fördelaktiga. Det är därför
det enligt utskottets uppfattning är
klokt med denna konkurrens mellan olika
företag.

Herr HANSSON, GUSTAF HENRY,
(h):

Herr talman! Efter herr Ståhles anförande
kan jag fatta mig mycket kort.
Jag kan ju inte underlåta att tacka herr
Adolfsson för hans apostrofering av högerns
kritik i detta sammanhang.

Jag skulle kunna förstå både herr
Lage Svedberg och herr Adolfsson om
det hade varit på det sättet att de svenska
bilägarna hade blivit uppskörtade
när det gäller priset på bensin och driv -

medel. Nu framgår det dock av utskottets
utlåtande, att Sveriges bensinhandlares
riksförbund — som kanske herr
Adolfsson inte tillmäter så förfärligt stor
vikt, ändå har konstaterat att det råder
eu mycket hård märkeskonkurrens,
och ser man på vad IC-föreningarnas
riksorganisation har anfört finner man
att priset på drivmedel bara har gått
upp med 20 procent, medan konsumentprisindex
samtidigt har gått upp med
75 procent. Det är ju ganska anmärkningsvärt
att denna huvudorganisation
anser sig kunna skriva att »Riksorganisationen
anser den bild som i motionerna
tecknats av förhållandena inom
svensk oljehandel i väsentliga avseenden
sakna verklighetsunderlag».

Sedan kan jag förstå att herr Adolfsson,
trots att han är göteborgare, inte
tycker om att ha två raffinaderier därnere
och sedan få ytterligare ett mycket
stort raffinaderi. Det som för oss göteborgare
är det mest tragiska är dock
att Koppartrans, som startade som ett
svenskt bolag, har varit nödtvunget att
gå över i utländsk ägo. Först sålde Koppartrans
sina aktier till Stora Kopparberg,
som sedan sålde dem till Shell.
Men vi får väl i alla fall vara ganska
nöjda med att ha dessa oljebolag där,
och skulle jag, på det sätt som herr
Adolfsson vill göra gällande, försöka
komma vid sidan av dem, lär jag nog
vara tvungen att se till att jag får någon
koncession på något ställe där jag
kan ta oljan direkt ur jorden. Det är det
enda sätt på vilket jag kan se att man
kan klara upp priserna för den händelse
man skulle komma därhän att dessa
bolag utnyttjade marknaden på ett felaktigt
sätt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) kort genmäle
:

Herr talman! Jag skulle bara vilja hänvisa
herr Gustaf Henry Hansson till de
utredningar som tidigare har förelegat.

108

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Om viss utredning rörande oljehandeln,
Samtliga dessa utredningar, t. o. in. den
utredning som förelåg år 1932, meddelar
att de priser som tillämpades på vårt
land inte var jämförbara med andra
priser utan låg betydligt högre.

Jag begärde inte ordet närmast för
detta, utan jag ville göra ett påpekande
till herr Ståhle, när han säger att
det är de vägsakkunniga som nu skall
stoppa upp byggraseriet i fråga om bensinstationer.
När man beslöt om högertrafiken,
borde man omedelbart ha stoppat
bensinstationernas tillblivelse, ty
det blir ju til syvende og sidst de vägsakkunniga
som skall utreda hur mycket
staten skall betala för att möjliggöra
flyttningar av de stationer som
har byggts efter beslutet om högertrafik.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag tycker att det är
ett par synpunkter i den här frågan
som både herr Svedberg och herr
Adolfsson har tappat bort, när de talat
om den snabba tillväxten av antalet
bensinstationer. Man måste väl i det
sammanhanget också tala om bilismens
snabba tillväxt. Bilismen har ju vuxit
i en omfattning som de tidigare utredningarna,
vilka herr Svedberg har talat
så mycket om, inte hade kunnat förutse.
Det är självklart att med bilismens
snabba frammarsch följer också
att det krävs flera bensinstationer.

Dessutom tycks det alldeles ha förbigått
herrarna att bensinstationerna också
har en annan uppgift än den att fylla
bensin i tanken och olja i oljetråget.
De utför en service i mycket stor omfattning.
Det gäller inte bara däcken
och batterierna och den elektriska utrustningen
utan många andra saker också.
Därför tycker jag, herr Svedberg,
att det inte vore så dumt, om det hemma
i herr Svedbergs Burträsk råkar finnas
en bensinstation på ena sidan av
vägen och det sedan dyker upp en bensinstation
på andra sidan om vägen. Då

m. m.

blir de två innehavarna nödsakade att
konkurrera med varandra. De kan inte
konkurrera mycket då det gäller priset
på bensinen och oljan, men i fråga
om den service som de lämnar til] bilisterna
kan de konkurrera på ett alldeles
särskilt sätt.

Var och en som har en bil vet ju att
har man blivit kund på en bensinstation,
så kan man få åtskillig hjälp med
både det ena och det andra när man
kommer dit med bilen, och det sätter
man ju oerhört stort värde på, betydligt
mer än om bensinen skulle kosta ett öre
mindre än på något annat ställe.

När man hör herr Svedberg tala om
ett förstatligande av oljehandeln, tycket
man nog att det är litet underligt
att han inte drar en annan parallell i
sammanhanget. Oljan och bensinen får
vi in från utlandet, men inom landet
produceras ju också kraft, i största utsträckning
av ett statligt företag. När
herr Svedberg i sin motion klagar över
att bensinpriset är högre i Norrland än
på andra håll, borde han också tänka
på vad det har lett till att staten har
fått ett sådant övertag när det gäller
elkraften, som produceras i Norrland
och är dyrast i Norrland. Jag tycker ju
att man borde försöka påverka de inhemska
förhållandena, innan man ger
sig på de utländska. Jag fann det faktiskt
rätt roande, när herr Adolfsson
uttalade att det var kränkande för nationalmedvetandet
att man körde omkring
här i landet med bensin och olja
som levererats av utländska företag. Jag
trodde att herr Adolfsson och hans parti
var mycket internationella, men jag
har tydligen missuppfattat herrarna på
den punkten.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s) :

Herr talman! Jag skulle vilja hänvisa
herr Andersson till att titta något på
siffrorna rörande bilparken i Västernorrlands
län och dividera antalet bilar
med antalet bensinstationer, som i

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

109

Västernorrlands län uppgär till 639
stycken. Räkna sedan ut hur lång tid
det tar för en bensinstation att tanka
en bil. Jag tror nog att dessa 639 bensinstationer
i Västernorrlands län skulle
kunna fördelas på flera län. En bensinstation
har för övrigt inte bara en
tankningsmöjlighet. Jag talar nu om
stationer, inte om mackar som finns
t. ex. hos lanthandlare. Den siffra jag
har nämnt omfattar dels stationer som
är inbyggda i bilverkstäder, dels stora
stationer med smörjhallar o. s. v.

Jag tror att om man delar upp de
13 370 bensinstationer som finns i landet
på hela den svenska bilparken, så
skall man finna stort utrymme för reducering
av stationsantalet.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vardera punkten av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de angående punkten 1
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på bifall till motionerna
I: 209 och II: 255; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Svedberg, Lage, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 26 punkten
1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifallas motionerna I: 209
och II: 255.

viss utredning rörande oljehandeln, m. m.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplösts, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Svedberg, Lage,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —104;

Nej— 18.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr Svedberg, Lage, anmälde, att
han vid den nu företagna voteringen
avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt
båda voteringsknapparna.

Sedermera gjordes enligt de avseende
punkten 2 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall till motionerna
1:429 och 11:517; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade beräkningsgrunder
för löneavdrag vid arrest
och disciplinbot; samt
nr 23, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om behandling i fångvårdsanstalt, dels
ock i ämnet väckta motioner.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 43, i anledning av väckt motion
om införande i arbetarskyddslagen av
bestämmelser om minimitemperatur för
arbetslokal;

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. almanacksprivilegiet

nr 44, i anledning av väckt motion
om översyn av bestämmelserna rörande
utfärdande av recept; och

nr 45, i anledning av väckta motioner
angående märkningen av läkemedel.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. almanacksprivilegiet

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 46, i anledning av väckt
motion angående almanacksprivilegiet.

I en inom första kammaren väckt, till
lagutskott hänvisad motion, nr 643, vilken
behandlats av andra lagutskottet,
hade herr Hanson, Per-Olof, hemställt,
att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en förutsättningslös
utredning rörande almanacksprivilegiet
att utgöra vägledning
för det beslut rörande privilegiets fortbestånd
och utformning, som torde
komma att meddelas år 1965.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt,

1) att riksdagen i anledning av förevarande
motion, I: 643, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t såsom sin mening
giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört, samt

2) att motionen, i den mån den icke
kunde anses besvarad genom vad utskottet
under 1) hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Som motionär i denna
fråga har jag ingen anledning att klaga
över vad utskottet har kommit fram
till. Däremot finner jag anledning att
komma med några kommentarer i anslutning
till det föreliggande utskottsutlåtandet.

Bakgrunden till att denna motion har
väckts är att det nu börjar bli tid att
på nytt pröva frågan huruvida detta

mer än 200 år gamla privilegium för
Vetenskapsakademien att utge en almanacka
skall förnyas. Vi behöver väl inte
fastslå här att sådana privilegier ju
förefaller ganska hemlösa i vår tid. Att
man en gång lämnade detta privilegium
berodde på att det tydligen i mitten av
1700-talet gavs ut en del föga vederhäftiga
almanackor. Vidare klagade
man, i den kungl. resolution som ligger
bakom detta privilegium, på att det
på den tiden bedrevs en hel del litterär
verksamhet i almanackorna. Dessutom
klagade man över de ovederhäftiga
väderleksprognoser som synbarligen
var en förutsättning för att man
skulle kunna sälja almanackor på den
tiden.

Som saken nu ter sig har den en del
principiella aspekter. Man kan fråga
sig, om inte den utformning som privilegiet
i dag har går väsentligt vid sidan
om och utanför vad som kunde vara
rimligt ens från de utgångspunkter
som man hade från början. Tanken var
väl att man skulle ha en riktalmanacka,
som skulle vara garanterat vederhäftig
vad kalendariet beträffar. Men i dag
framstår detta som hopplöst förlegat
med hänsyn till att almanackor och kalendrar
utges i en lång rad former som
man inte tänkte sig på den tiden. Det
kan därför ifrågasättas om inte privilegiet
kommit att tillämpas långt utanför
de gränser som den bakomliggande
resolutionen avsåg.

Nu är det tydligt att detta privilegium
ger Vetenskapsakademien betydande
inkomster. Akademien lyfter i
själva verket royalty på 23 procent av
den totala årliga försäljningssumman.
Däremot vet man ingenting om hur dessa
kostnader försäljningsmässigt fördelas
på olika produkter från respektive
företag.

Det finns i utskottsutlåtandet en del
tvivelaktiga uttalanden, t. ex. denna
tankegång att det på något sätt skulle
vara ekonomiskt effektivt att hålla sig
med ett monopol. Men uttalandet är nog
ganska dåligt underbyggt. Prissättning -

Tisdagen den 28 april 1964

Nr 20

111

eu inom denna tryckeribransch bestäms
ju efter olika tryckeriers allmänna
kostnadssituation, t. ex. geografisk
lokalisering, tillfällig beläggning, lediga
maskiner för viss beställning och sådana
saker. Det som skiljer ett monopolföretag
från andra företag är att
monopolföretaget inte behöver göra de
internt bästa och för kunden förmånligaste
dispositionerna för elt visst arbete,
utan man kan arbeta rätt oberoende
av kostnadshänsyn, eftersom man
ändå kan ta ut de priser man sedan
behöver. Det gäller i hög grad specialtillverkningar.
Beträffande halvfabrikaten,
standardprodukterna m. in. — som
alltså säljs i handeln — kan man nå
god ekonomi genom långa serier. Men
varför skall Almqvist & Wiksell, som
fått detta privilegium, ensamma bestämma
hur god denna ekonomi kan
vara''? Jag tror att det finns åtskilligt
för utredningen att titta närmare på.

De enda som har något att invända
mot en ordentlig genomlysning av frågan
är de två parter som har intresse
av att privilegiet fortsätter, nämligen
Vetenskapsakademien å ena sidan och
det tryckeriföretag som har hand om
monopolets praktiska tillämpning å
andra sidan. Nuvarande förhållande har
också lett till flera anmälningar till
ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Av utskottets utlåtande framgår ju att
Vetenskapsakademien i sitt remissvar
bland annat talat om att intäkterna genom
detta privilegium sätter akademien
i stånd att fylla sina i grundstadgarna
fastställda vetenskapliga uppgifter. Jag
kunde förstått den synpunkten om vi
befunnit oss i mitten av 1700-talet, men
att vi skulle dras med ett statligt privilegium,
med ett statligt monopol, för
att understödja viss närmare angiven
vetenskaplig verksamhet i mitten av
1900-talet förefaller mig ganska vilsegånget.
Man framhåller nu ifrån Vetenskapsakademiens
sida att över 90 procent
av dessa intäkter går till olika vetenskapliga
institutioner. Jag har ingen

Ang. almanacksprivilcgiet
anledning att betvivla den summan, men
jag vill göra det tillägget att det inte varit
så helt med de rent vetenskapliga
ambitionerna därvidlag. Det var ju inte
så många år sedan man från Vetenskapsakademiens
sida satsade, efter allt
att döma, ganska många tiotusentals
kronor för att betala advokatarvodena,
när man skulle få professor Selling flyttad
från sin befattning. Det är ju inte
precis vanliga vetenskapliga uppgifter,
tycker man.

Nu ställer sig emellertid Vetenskapsakademien
inte helt avvisande till tanken
på en viss översyn, men det skulle
då vara inom ramen för privilegiet. Ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor
instämmer ju helt i vad jag som motionär
yrkat, nämligen att man skulle genomföra
en förutsättningslös utredning
om formerna för detta privilegium, om
man över huvud taget skall ha detta system
kvar.

Det är mycket som finansieras med
dessa privilegiemedel. Bland annat
framgår av utskottets utlåtande att statskalendern
finansieras med hjälp av
dem. Det är en rätt besynnerlig metod
att finansiera utgivningen av statliga
publikationer. Detta borde väl rimligen
ske på ett annat sätt, och över huvud taget
borde vi väl stödja vetenskapen på
det direkta sättet att vi vet vad vid gör
och inte låta omfånget av detta stöd bli
beroende av ett relativt hasardartat belopp
som kan inflyta genom detta privilegium.

Det finns sålunda en lång rad starka
skäl för att en översyn skall göras. Utskottet
har ju inte precis begärt eu
grundläggande översyn av privilegiet
som sådant utan har skrivit att man vill
ge till känna vissa synpunkter på detta
för Kungl. Maj:t, och det torde väl ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva den
saken. Om jag skulle uttrycka en förhoppning
så skulle det väl vara att man
nu tänker om och funderar över om det
inte vore på tiden att vi gör oss av med
ett privilegium som har existerat i mer
än 200 år och vilket som jag sade före -

112

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. jakten på rådjur
faller ganska hemlöst i vår tid. Det fyller
inte alls längre de syften som man
från början avsåg med det.

Häri instämde herr Palm (s).

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 26, i anledning av väckt motion
om viss skärpning av förbudet mot användande
av otillåtna jaktmetoder; och
nr 27, i anledning av väckta motioner
angående stängselskyldigheten för
järnväg.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. jakten på rådjur

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets
utlåtande nr 28, i anledning av väckta
motioner angående jakten på rådjur.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 228 i
första kammaren av herr Nyman m. fl.
och nr 274 i andra kammaren av herr
Enskog m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
sådan ändring i jaktstadgan, att dels
jakt efter rådjur med drivande hund
ej finge ske med mindre denna vore av
långsamt drivande typ med en boghöjd
av högst 38 cm, dels hund av annan
typ och med en boghöjd överstigande
38 cm, som vanemässigt dreve rådjur,
icke finge begagnas till jakt inom trakt,
där rådjur uppehölle sig.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, I: 228 och II:
274, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! I detta utlåtande har behandlats
ett motionspar angående jakten
på rådjur eller närmare preciserat
hur rådjursrivningar i möjligaste mån
skall kunna undvikas i samband med
jakt. Som motionär vill jag göra några
kommentarer i denna behjärtansvärda
fråga. Den gäller ju dels rådjursvården
ur djurskyddssynpunkt, dels hundhållningen
vid rådjursjakt och annan jakt
och vilka hundar som är lämpliga för
jakt på rådjur, särskilt vintertid, ur
djurskyddssynpunkt. Redan för 16 år
sedan aktualiserades i riksdagen rådjursrivningarna
av hundar, främst av
långbent ras, i en interpellation i andra
kammaren. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld
framhöll, att det var de högbenta, skarpsprungna
hundarna som vid jakt utgjorde
den största faran vid rådjursrivningar.
Detta gäller fortfarande, även om
man kan påvisa att rådjuren icke heller
går helt fria från hundar av lågbent
typ, i synnerhet då skaren icke bär.
Statsrådet Sköld ville då icke gå förbudets
väg utan önskade genom upplysning
och propaganda vinna ökad
förståelse bland hundägare och jägare
för mer noggrann övervakning och
dressyr av hundar i allmänhet och särskilt
av hundar som används vid vinterjakt.
Han ansåg att erfarenheter av
jakt med lågbenta hundar borde avvaktas.

Härefter har upplysningsverksamheten
fortgått, och antalet rivningar har
minskat, inte minst sedan Svenska Dreverklubben
tillkommit och de lågbenta
hundarna ökat i antal och alltmer utnyttjas
vid rådjursjakt. Trots allt vad
som propagerats och trots att det övervägande
antalet jägare är ansvarsmedvetna
och lojala, förekommer enligt utsago
ändå tillräckligt många rivningar,
för att djurvänner och allmänheten skall
känna sig otillfredsställda och uppröras
varje gång en ny rådjursrivning uppdagas.

Rivningar av rådjur i samband med

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

113

jakt är svåra att lokalisera när de inträffar
på barmark eller djupt inne i
skogar med tätningar och moras. Det
är möjligen orsaken till att en del av
dessa rivningar inte registreras. Det
förekommer därför kanske fler rivningar
i praktiken än i statistiken.

Det är emellertid inte endast mot rivningarna
motionärerna vänder sig utan
även mot de störningar på betes- och
viloplatser som rådjuren kan bli utsatta
för av hundar. I vild panik får de fly
för den för dem farliga hunden och söka
skydd i kärr och mossar.

Från djurskyddsliåll omvittnas, att
stövarjakten på rådjur trots allt fortfarande
bedrives. Denna jaktform borde
ej förekomma efter 30 års upplysningsverksamhet
och propaganda. Anhängare
av användande av stövare för rådjursjakt
vill motverka rivningar genom att
endast tillåta s. k. »rådjursrena» stövare
löpa fria i jaktmarkerna. Hur testas
nu stövare i »rådjursrenhet»? Det
sker oftast genom att stövarna släpps
fria i marker där det finns rådjur. Om
de inte följer ett rådjur mer än högst
tio minuter, betraktas de som »rådjursrena»
—■ i sanning anspråkslöst. Under
denna tid hinner ju ett rådjur förflytta
sig 5—8 kilometer med en gläfsande
stövare i hasorna. Dressyren borde endast
få ske genom att hundens reaktion
inför färska rådjursspår registreras.
Detta passar dock icke alla stövarvänner
att döma av en artikel i en jakttidskrift
helt nyligen. Hela frågan om
s. k. »rådjursrenhet» och möjligheterna
därtill borde analyseras mera objektivt.

Domänstyrelsen har föredömligt löst
rådjursvården på sina marker i samband
med jakt av kontraktsbundna jägare.
Därvid tillämpas det i motionerna
föreslagna kravet på viss boghöj d å
hund, något som av remissinstanser kritiserats
som praktiskt ogenomförbart —
åtminstone i en lagstiftning. Motionärerna
har förståelse för att utskottet kan
hysa betänkligheter mot att föreslå
lagstiftning enligt vårt förslag på grund
av svårigheterna att kontrollera efter -

Ang. jakten på rådjur
levnaden av stadgan, boghöjden av hunden
o. s. v. Det borde emellertid finnas
stora möjligheter att i jaktstadgan komma
fram till en skrivning, som klarlägger
vilka typer av hundar som lämpligen
bör användas vid rådjursjakt. Det
är motionärernas förhoppning, att jordbruksministern
tar upp den ånyo aktualiserade
frågan om rådjursrivningar
till omprövning. Fn stark opinion för
djurskydd och rådjursvård, däri inbegripet
alla jägare som lojalt följer organisationernas
förslag till jakt med
lämpliga hundtyper som drever, tax
m. fl., önskar en lösning av frågan. Domänstyrelsen
har visai vägen i handling.
Utskottet har visat förståelse i
skrivning, och motionären har talat för
saken utan att ställa ett särskilt yrkande.
Nu hoppas vi på jordbruksministern! -

Herr KRISTIANSSON, SVANTE, (s):

Herr talman! Med hänsyn till att herr
Nyman inte ställt något yrkande, skulle
jag ha kunnat avstå från att göra något
uttalande, men jag fann ändå att herr
Nyman i viss mån var missnöjd med
det utlåtande, som tredje lagutskottet
har avgett. Jag vill därför gärna ge till
känna att tredje lagutskottet i mycket
stor utsträckning har sympatiserat med
syftet i motionerna — kanske i ännu
högre grad än vad som framgår av utlåtandet.

Det är naturligtvis riktigt, som motionärerna
påpekar i sin motion, att det
föreligger större risk för rådjuren vid
jakt med högbenta och snabbt drivande
hundar. Motionärerna menar att denna
risk skulle kunna elimineras på så sätt,
att man skapade förbud mot användande
av denna typ av hundar under rådjursjakt,
och detta skulle kunna ske genom
en föreskrift i jaktstadgan om en
högsta boghöjd för dessa hundar. Det är
väl just på den punkten som utskottet
inte kan dela motionärernas uppfattning.
Det är ju inte nog med att det införes
en sådan bestämmelse, utan den

114

Nr 20

Tisdagen den 28 april 1964

Ang. jakten på rådjur
måste ju också kunna efterföljas, och
det kan givetvis inte ske utan kontroll.
Utskottet är av den meningen, att det
nära nog skulle vara omöjligt att utöva
någon effektiv kontroll av efterlevnaden
av en sådan bestämmelse.

Utskottet har den uppfattningen, att
det genom upplysning och propaganda
bör kunna skapas ett bättre förhållande.
Som herr Nyman erinrade om, har
t. ex. domänstyrelsen i sina kontrakt
om utarrendering av jaktområde föreskrivit
att enbart dessa mindre hundar
får användas vid rådjursjakt. Jag tycker
nog att detta är någonting att rekommendera
i varje fall för dem som
har jakträtt att utarrendera. Då skulle
man ju kunna uppnå det syfte, som
motionärerna eftersträvar.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr NYMAN (fp):

Herr talman! Jag vill bara betyga, att
jag inte är missnöjd med utskottets
skrivning, men det är givet att jag skulle
ha önskat att man kunde ha kommit
fram till någon lösning så att denna
fråga bringades ur världen. Det är upprörande
varje gång vi får uppleva eller
läsa om en rådjursrivning, och jag tror
att alla känner det på detta sätt.

Jag har emellertid också framhållit i
mitt första anförande —- och jag vill understryka
det -— att det är svårt att i en
lag eller i en stadga skriva in ett förbud.
Idealet är givetvis att man genom
upplysning och propaganda kan vinna
så många som möjligt för denna sak
och helst alla jägare. Jag vill också understryka
att det stora flertalet är förstående
och försöker följa jaktstadgans
anda på den denna punkt.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 29, i anledning
av väckt motion angående bostadsförhållandena
i Sverige för i utlandet
tjänstgörande svenska medborgare, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtanden:

nr 21, i anledning av väckta motioner
om kompensation till kommuner
med fritidsbebyggelse; och

nr 22, i anledning av väckt motion
om ersättning av statsmedel för skada
på kommunal egendom.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

På framställning av herr talmannen
medgav kammaren, att handläggningen
av återstående ärende på föredragningslistan
skulle uppskjutas till kammarens
nästa sammanträde.

Tillika beslöts, på framställning av
herr talmannen, att konstitutionsutskottets
utlåtande nr 11 skulle sättas sist å
föredragningslistan för morgondagens
sammanträde.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

154, angående ytterligare medel
för svensk medverkan i FN:s fredsstyrka
på Cypern; och

nr 155, angående höjning av vissa
postavgifter.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit
särskilda framställningar angående
dels ny voteringsanläggning för riksdagen,
dels ändringar i reglementet för
riksgäldskontoret.

Tisdagen den 28 april 1904

Nr 20

115

Interpellation

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial nr 75, angående
överlämnande till särskilt utskott
av vissa till statsutskottet remitterade
ärenden;

bevillningsutskottets memorial nr 49,
angående överlämnande till särskilt utskott
att vissa till bevillningsutskottet
hänvisade motioner; och

andra lagutskottets memorial nr 49,
angående överlämnande till särskilt utskott
av visst till lagutskott remitterat
ärende.

Interpellation ang. sammanslagningen
till kommunblock

Herr ÅKERLUND (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Regeringens beslut att
till s. k. kommunblock sammanslå kommuner
har väckt undran och oro i
många av de berörda kommunerna. Denna
oro förstärks av att därmed steg tagits
till att söka sammanslå kommuner,
vilka är från många synpunkter naturliga
enheter och visat sig väl i stånd
att förvalta sina angelägenheter var för
sig. När riksdagen på sin tid anvisade
riktlinjer för blockbildningen spelade
önskemålen om frivilliga uppgörelser
stor roll, och i den andan förordade
många kommuner också samgående
sinsemellan i block. Länsstyrelserna har

ang. sammanslagningen till kommunblock
i allmänhet tagit hänsyn till kommunernas
önskemål och format sina förslag
i stort sett i enlighet därmed. Regeringen
har däremot i många fall frångått
länsstyrelsernas förslag och reducerat
antalet block. Härigenom synes regeringen
ha ersatt frivillighetens princip
till förmån för andra principer. Inte
heller har befolkningsstorleken, om vilken
riksdagen uttalade sig, utgjort ledande
princip utan frångåtts i flera
fall.

Av den anledningen är det angeläget,
att regeringen redovisar de principer,
varpå den grundat sina beslut rörande
blocksammanslagningen.

Under åberopande av det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande
fråga:

År herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för de principer
vilka legat till grund för sammanslagningen
till kommunblock?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.33.

In fidem
Fritz af Petersens