Nr 20 ANDRA KAMMAREN 1968 (Riksdagens protokoll 1968:20)

RIKSDAGENS

•-''A

PROTOKOLL

Nr 20 ANDRA KAMMAREN 1968

25—26 april

Debatter m. m.

Torsdagen den 25 april

Sid.

Svar på frågor av:

I herr Turesson (h) ang. trafikförhållandena på Kastrups flygplats.. 5

herr Börjesson i Falköping (ep) ang. åtgärder för att motverka eventuella
amerikanska bojkottaktioner mot svensk export......... o

herr Wennerfors (h) ang. beställningen av biljetter för statliga

tjänsteresor.............................................. ®

herr Sjöholm (fp) ang. behandlingen av för brott misstänktperson.. 8

herr Gomér (ep) ang. begärd utredning rörande en civilrättslig lagstiftning
om mäklarverksamheten........................... 9

herr Ullsten (fp) ang. beviljandet av uppehållstillstånd för zigenare
och ang. eu nordisk eller internationell överenskommelse om zigenares
uppehållsrätt......................................

herr Wennerfors (h) ang. förfarandet vid rekvisition av helikopter

för ambulans- och räddningsflygningar...................... 14

herr Wennerfors (h) ang. samhällsorgans utsändande av handlingar

innehållande uppgifter om personliga förhållanden............ 15

herr Josefson i Arrie (ep) ang. dispensen från vissa bestämmelser om

långa fordon och fordonskombinationer...................... 17

Svar på interpellationer av:

fru Eriksson i Stockholm (s) ang. statlig frivillig sjukförsäkring för

husmödrar och studerande med diabetes..................... 19

herr Rimmerfors (fp) ang. översyn av vissa överenskommelser mellan
försvarsmakten och jordägare........................... 22

herr Lorentzon (vpk) ang. företagsetableringar i Ådalen.......... 24

herr Börjesson i Glömminge (ep) ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen
i oskarshamnsområdet....................... 28

herr Gustavsson i Alvesta (ep) ang. omskolningsverksamheten---- 37

1_Andra kammarens protokoll 196S. Nr 20

Nr 20

Innehåll

Sid.

fru Ryding (vpk) ang. lagstiftning om permitteringslön och avgångsvederlag
............................................ 39

Interpellation av herr Hedlund (ep) ang. polisbevakningen i Stockholm 42
Meddelande om enkla frågor av:

herr Wiklund i Stockholm (fp) ang. tidpunkten för tillsättande av
utredning rörande omläggning av beskattningen av eldningsoljor 42
herr Åberg (fp) ang. upphävande av tullen på svensk fisk som iland föres

i Storbritannien...................................... 42

fröken Wetterström (h) ang. polisens arbetsförhållanden.......... 42

Fredagen den 26 april

Svar på interpellationer av:

herr Krönmark (h) ang. den fortsatta handläggningen av länsindel ningsfrågan.

............................................. 43

herr Nordgren (h) ang. kommunalt ekonomiskt stöd i syfte att påverka
enskilda företags lokalisering......................... 47

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m............................ 49

En allmän arbetslöshetsförsäkring m. m.......................... 94

Sänkt pensionsålder........................................... 96

Propagandakampanj för avsättning av svenska produkter på den

svenska marknaden......................................... 101

Ersättning till skogsägare på grund av storm- och snöskador....... 102

Statsbidrag till byamännen i Vitsaniemi by för bestridande av rättegångskostnad
.............................................. 103

Polisnämndernas arbetsförhållanden, in. m....................... 105

Interpellationer av:

herr Tobé (fp) ang. kontroll över trafiken med översnöfordon...... 111

herr Thylén (h) ang. planeringen av industriområden............. 112

herr Johansson i Skärstad (ep) ang. ökad utbildning av arbetsterapeuter
................................................... 112

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 26 april

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 17, om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen
............................................... 48

Statsutskottets utlåtande nr 64, ang. anslag till bidrag till erkända arbetslöshetskassor
samt ang. särskilt stöd åt äldre arbetslösa m. m. 49
Andra lagutskottets utlåtande nr 27, ang. särskilt stöd åt äldre arbetslösa
m. m. samt ang. ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor,
m. m........................................... 93

Innehåll

Nr 20

Sic

— nr 26, om en allmän arbetslöshetsförsäkring m. m.............. 94

— nr 28, om pension till äldre friställd arbetskraft m. m........... 96

— nr 29, om sänkt pensionsålder............................... 96

Statsutskottets utlåtande nr 65, ang. allmän beredskapsstat (vissa allmänna
frågor)............................................. 100

— nr 66, ang. allmän beredskapsstat (justitiedepartementet)........ 100

— nr 67, ang. allmän beredskapsstat (utrikesdepartementet)........ 100

.— nr 68, ang. allmän beredskapsstat (försvarsdepartementet)...... 100

— nr 69, ang. allmän beredskapsstat (socialdepartementet)........ 100

— nr 70, ang. allmän beredskapsstat (kommunikationsdepartementet) 100

.— nr 71, ang. allmän beredskapsstat (finansdepartementet)........ 100

— nr 72, ang. allmän beredskapsstat (utbildningsdepartementet)... 100

— nr 73, ang. allmän beredskapsstat (handelsdepartementet)...... 100

— nr 74, ang. allmän beredskapsstat (inrikesdepartementet)....... 100

— nr 75, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (försvarsdepartementet).
................................................. 100

— nr 76, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (kommunikationsdepartementet)
............................................ 101

— nr 77, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (finansdepartementet).
..................................................... 101

— nr 78, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (utbildningsdepartementet)
................................................. 101

— nr 79, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (inrikesdepartementet).
................................................. 101

— nr 80, ang. ytterligare utgifter på tilläggsstat II (staten för statens

allmänna fastighetsfond).................................... 101

— nr 81, ang. anslag till byggnadsarbeten samt inredning och

utrustning av lokaler vid universitet, högskolor m. m........... 101

— nr 82, om propagandakampanj för avsättning av svenska produkter
på den svenska marknaden........................... 101

Bevillningsutskottets betänkande nr 36, om ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen,
m. m..................................... 102

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21, om ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen,
m. m., såvitt avser anslag till kompensation för

bensinskatt till rennäringen................................. 102

Andra lagutskottets utlåtande nr 30, ang. ändring av den s. k. 21-års regeln

i studiehjälpsreglementet............................. 102

— nr 31, om ersättningen från den allmänna försäkringen för resekostnader
i samband med sjukvård.......................... 102

— nr 32, om kostnadsfritt tillhandahållande av vissa läkemedel..... 102

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20, rörande ersättning till skogsägare

på grund av storm- och snöskador........................... 102

— nr 22, ang. statsbidrag till byamännen i Vitsaniemi by för bestridande
av rättegångskostnad................................. 103

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29, ang. polisnämndernas
arbetsförhållanden samt ang. tillståndsgivningen beträffande demonstrationer
............................................. 105

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Torsdagen den 25 april

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. trafikförhållandena
på Kastrups flygplats

Ordet lämnades på begäran till

Herr statsrådet GEIJER, som yttrade:

Herr talman! Herr Turesson har frågat
ministern för utrikes ärendena om
han har för avsikt att söka påverka de
danska myndigheterna i syfte att åstadkomma
mera tillfredsställande trafikförhållanden
på Kastrups flygplats.

Frågan har överlämnats till mig för
besvarande.

Jag utgår från att frågan aktualiserats
av uppkomna svårigheter med avseende
på trafikledningstjänsten vid
Kastrups flygplats. Under denna förutsättning
kan jag endast svara att det
inte ankommer på Sveriges regering eller
någon dess enskilda ledamot att ta
initiativ till lösning av vad som i realiteten
är en dansk arbetskonflikt.

Vidare anförde

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Geijer för svaret.

Att jag riktade min fråga till utrikesministern
berodde inte på att jag ville
ha ett excellent svar utan det var närmast
därför att jag tyckte att frågan var
av den karaktären, eftersom den berör
förhållandet mellan Sverige och en
främmande makt, och att vi är mycket
beroende av flygtrafiken från och till
Kastrup. Den ordning som råder på
den flygplatsen kan för närvarande

utan överdrift sägas visa upp rena missförhållanden.

Det är naturligtvis riktigt som statsrådet
Geijer sade att man har en arbetskonflikt
på Kastrup, vilken sannolikt
beror på flera saker, kanske både
lönemässiga och sådana som sammanhänger
med tjänstgöringsförhållandena,
men ytterst blir det i största utsträckning
trafikanter till och från Stockholm
som får sitta emellan. Den lilla
bibanan från Kastrup upp till Stockholm
är man på flygfältet ganska nonchalant
emot, och det är den som det
ibland utövas sabotage mot —‘ jag tvekar
inte att använda det uttrycket.

Om vi skall kunna få rätsida på detta,
så måste danska staten vidta åtgärder
för att undanröja missförhållandena.
Om inte danska staten gör det själv,
anser jag det vara ett svenskt intresse
att stöta på och säga att vi kan inte
ha det på detta sätt. Inte minst med det
nya flygfältet i öresundsregionen i
perspektivet tror jag att det är ytterst
angeläget att vi allvarligt överväger huruvida
vi för all framtid skall vara beroende
av en dansk flygplats och förhållandena
där eller om vi inte i stället
måste försöka ordna en skandinavisk
flygplats, där vi har reella möjligheter
att påverka förhållandena.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. åtgärder för att motverka
eventuella amerikanska bojkottaktioner
mot svensk export

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på fråga ang. beställningen av

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping
har frågat vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att, i syfte
att upprätthålla våra goda handelsförbindelser
med USA, motverka de eventuella
bojkottaktioner mot vår export
som rapporterats från amerikanskt håll.

Vi håller fortlöpande kontakt -med
de amerikanska myndigheterna genom
ambassaden i Förenta staterna och genom
våra myndigheter här i Sverige.
Vi håller oss också på andra sätt underrättade
om utvecklingen i det aktuella
läget, hd. a. genom kontakter på fackligt
håll. Någon diskussion om åtgärder
i en tänkt situation har jag icke
för avsikt ge mig in på.

Vidare anförde

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
handelsministern för svaret på min fråga.
Den var föranledd av den bojkottaktion
mot svensk export till USA som
varslats av de inflytelserika amerikanska
hamnarbetarna och som av naturliga
skä! väckt oro och irritation i vida
kretsar bär i landet. Jag hoppas att de
aviserade bojkottaktionerna skall stanna
vid hotelser och problemet därmed
kan bringas ur världen.

Det inträffade torde emellertid vara
en händelse av sådant slag att den påkallar
ökad varsamhet när det gäller
att upprätthålla goda handelsförbindelser
med USA. Vår export till USA uppgick
för år 1967 till -ett värde av
1 711 700 000 kronor. Bilindustrin svarade
för en stor de! av denna export.
Jag har inte några siffror för bilexporten
under 1967, -men under år 1966
uppgick vår bilexport till USA till ett
värde av 296 469 000 kronor.

Det är med andra ord avsevärda
svenska handelsintressen som en verkställd
bojkottaktion skulle beröra. 1 nuvarande
sysselsättningsläge skulle en
sådan drastisk åtgärd från amerikansk
sida också få mycket ödesdigra kon -

biljetter för statliga tjänsteresor

sekvenser för vår arbetsmarknad, där
problemen ju redan är utomordentligt
stora. — Självfallet skulle en han delsbojkott
även drabba USA, men av allt
att döma har man på det håll från
vilket aktionen aktualiserades inte tillmätt
dylika förluster någon avgörande
betydelse. Därmed torde vi knappast
heller kunna slå oss till ro i förvissning
om att bojkotthotet inte kommer
att upprepas.

Fn intensifierad information från
svenskt håll om bakgrunden till de insatser
Sverige gör när det gäller mera
kontroversiella politiska ställningstaganden
i asylfrågor o. d. är angelägen.
Kunskaperna om Sveriges inställning
till dessa och andra väsentliga problem
torde vara otillräckliga, vilket hotet om
handelsbojkott enligt min mening är
ett exempel på. Som ett led i strävandena
att förebygga händelser av denna
art bör en effektiv information vara av
stort värde, och jag utgår från att regeringen
med anledning av det inträffade
har sin uppmärksamhet riktad på
saken. Av handelsministerns svar har
jag med tillfredsställelse kunnat konstatera
att regeringen håller fortlöpande
kontakt med de amerikanska myndigheterna,
och vi hoppas väl alla att
detta skall leda till att det inte blir
några bojkottaktioner.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. beställningen av biljetter
för statliga tjänsteresor

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Wennerfors har
frågat, om det är förenligt med principen
om konkurrens på lika villkor att
statliga tjänstemän vid beställning av
biljetter för tjänsteresor endast får anlita
SJ :s resebyråer.

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på fråga ang. beställningen av biljetter för statliga tjänsteresor

Enligt kungörelsen den 30 juni 1952
(mr 523) skall den som avser att anlita
resebyrå i samband med resa i statens
ärenden hänvända sig till statens järnvägars
resebyrå, om det kan ske utan
särskild olägenhet. Bestämmelsen har
tillkommit på begäran av riksdagen
(SU 1952:145 p. 27, rskr 293). Det är
naturligt att i första hand statsverkets
egna resebyråer anlitas för resor som
bekostas av statsmedel. Detta kan jag
inte finna stridande mot principen att
konkurrens bör äga rum på lika villkor.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet för svaret.

Det är alltså 16 år sedan riksdagens
revisorer aktualiserade denna fråga och
förordade att de statliga myndigheternas
tjänstemän vid tjänsteresor skulle
åläggas att använda sig av SJ:s resebyråer.
Statsutskottet anslöt sig till förslaget,
och kamrarna följde — såsom
framgår av svaret — utskottet.

Att jag tagit upp frågan beror på att
jag anser att resebyråverksamheten är
en typisk serviceverksamhet och att det
i denna näring krävs konkurrens. Jag
kritiserar inte alls SJ:s resebyråverksamhet
— den fungerar i stort sett bra,
och det lämnas i allmänhet god service.
Men SJ:s resebyråer kan måhända inte
på alla punkter ge den goda service
som man gärna vill ha. Och framför
allt: ingenting är så bra att det inte
kan bli bättre. Konkurrens mellan olika
resebyråföretag tror jag medverkar till
att servicen blir så bra som möjligt.

Kan verkligen alla byråer inom SJ:s
resebyråorganisation bjuda lika god service?
Vi skall ha klart för oss att beställningar
av resor kan vara mycket
olikartade och ställa högst olika krav
på service.

Jag har, herr talman, på min enkla
fråga fått ett svar som jag måste be -

trakta som negativt. Jag kan i och för
sig ha förståelse för herr statsrådets
inställning, att det kan vara »naturligt
att i första hand statsverkets egna
resebyråer anlitas för resor som bekostas
av statsmedel». Man kan emellertid
fråga sig vad som menas med
»i första hand». Kan det möjligen vara
en uppmjukning av vad som stod i
riksdagens handlingar år 1952, nämligen
att man skulle hänvända sig till
statens järnvägars resebyrå, om det
kunde ske utan särskild olägenhet? Är
det riktigt, är jag mycket tacksam för
det. I övrigt får jag väl i vanlig ordning
återkomma i saken.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Wennerfors uppfattade
mitt svar som negativt, och det
är naturligt från hans synpunkt; det
vill jag inte bestrida. Han ställde emellertid
några frågor, som jag skall försöka
besvara, bl. a. om huruvida man
av uttrycket »i första hand» kunde utläsa
någon uppmjukning av ståndpunkten
att statstjänstemännen, då utan olägenhet
så kan ske, skall anlita resebyråerna
hos statens järnvägar. Jag
har inte uppfattat det så. Det är emellertid
klart att vid en del tillfällen
denna regel inte kan följas, t. ex. på en
ort där SJ inte kan ge denna service —
jag känner inte till saken närmare —
men där det finns andra företag i branschen
som skulle kunna hjälpa vederbörande
till rätta genom att ordna hans
resa. Det är på sådana fall jag närmast
har tänkt.

Jag finner det inte vara någonting
från konkurrenssynpunkt störande att
de statliga företagen i första hand anlitas
för att befordra resenärerna. Om
statens företagsamhet ses som en enhet,
är det väl naturligt att man i första
hand anlitar sina egna resurser innan
man vänder sig till andra. Det tror jag
också gäller resebranschen.

Har herr Wennerfors en annan upp -

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på fråga ang. behandlingen av för

fattning, finns möjligheten att motionera.
I sista hand är det ändå — vilket
jag erinrade om i mitt svar på frågan

— ett uttalat önskemål från riksdagen
som ligger till grund för detta ställningstagande,
alldeles oavsett min egen
åsikt att det var ett klokt beslut som
riksdagen fattade den gången.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Att jag inte har motionerat
beror på att denna princip har
gällt i så många år att jag har tyckt att
det kunde vara intressant att höra hur
statsrådet i dag såg på frågan.

Jag kan inte hjälpa att jag uppfattar
skrivningen att statstjänstemänncn i
samband med resa i statens ärenden
skall »hänvända sig till statens järnvägars
resebyrå, om det kan ske utan särskild
olägenhet», som ett undantagsfall.
Herr statsrådets ord i svaret — att det
är »naturligt att i första hand statsverkets
egna resebyråer anlitas för resor»

— betraktar jag emellertid som en uppmjukning,
och den finner jag positiv.
Vad herr statsrådets resonemang i konkurrensfrågan
beträffar har jag däremot,
som sagt, en annan mening.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag är ledsen över att
behöva skingra herr Wennerfors’ optimism
på denna punkt. Jag har inte tänkt
närmare på uttrycket »i första hand»,
men jag avser inte någon ändring i förhållande
till den författningstext som
nu gäller. Den kommer att tolkas på
samma sätt, i varje fall så länge jag
har något ansvar för tolkningen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. behandlingen av för
brott misstänkt person

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

brott misstänkt person

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat
mig om jag finner det vara tillbörligt
att för brott misstänkt person efter
friande rättegång eller nedlagd förundersökning
av officiella rättsliga myndigheter
alltjämt offentligen betecknas
som misstänkt.

Jag förmodar att herr Sjöholm syftar
bl. a. på sådana fall då någon har anhållits
eller häktats såsom misstänkt för
brott och förundersökningen har avslutats
utan att åtal väcks mot honom eller,
om åtal kommer till stånd, detta läggs
ned eller den tilltalade frikänns. I sådana
situationer kan fråga uppkomma
om ersättning av allmänna medel till
den som blivit utan skuld berövad friheten.
Föreskrifter härom är meddelade
i 1945 års lag om ersättning i vissa
fall åt oskyldigt häktade eller dömda
m. fl. Enligt denna lag ankommer det
på domstol att efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall bedöma
om ersättning skall utgå till den
som varit misstänkt för brott. Av lagens
förarbeten framgår att det inte är avsett
att ersättning skall utgå om misstanke
alltjämt kvarstår mot personen
i fråga.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört
kan det uppenbarligen inte undvikas
att i ersättningsärenden av detta
slag ibland finns anledning för åklagare
eller annan att beröra spörsmålet
om misstanke kvarstår mot den som begär
ersättning. Uppgiften om kvarstående
misstanke blir då offentlig.

Det kan naturligen diskuteras om
denna ordning är helt tillfredsställande.
Frågan om en översyn av 1945 års
lag övervägs emellertid i samband med
det skadeståndsrättsliga lagstiftningsarbete
som för närvarande pågår inom
justitiedepartementet.

Vidare anförde

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det var — som alltid
när det gäller justitiedepartementet, är
jag böjd att säga — ett klarläggande

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på fråga ang. begärd utredning rörande en civilrättslig lagstiftning om mäklar verksamheten -

svar, och jag tackar för det. Man kan
naturligtvis säga att detta är en liten
fråga, men en fråga om rättssäkerhet
och om den enskildes rätt mot överhet
och myndigheter är ändå alltid en viktig
fråga.

Som jag ser det bör det bara finnas
två sorters medborgare i det avseende
som vi nu diskuterar: brottsliga och
icke brottsliga. Om man inte inför domstol
kan bevisa att en person är skyldig
bör han enligt min mening betraktas
som oskyldig; något mellanting bör inte
förekomma. Det är ändå ett fruktansvärt
öde att ett helt liv vara stämplad
som exempelvis mördare genom just
uttrycket att misstankarna kvarstår. De
misstankarna tycker jag att åklagaren
skall låsa in i skrivbordslådan och låta
dem ligga där, tills påtaglig anledning
finns att aktualisera dem. I vårt land
bör det inte finnas människor som straffas
utan att vara dömda, och det är
egentligen innebörden i det system som
jag nu har kritiserat.

Statsrådet säger att man kan diskutera
om detta är helt tillfredsställande.
Jag tycker snarast att vi kan vara eniga
om att det är otillfredsställande, och
jag hoppas att eu ändring kommer att
genomföras, såsom i någon mån framskymtar
i svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. begärd utredning rörande
en civilrättslig lagstiftning om
mäklarverksamheten

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Gomér har frågat
mig när jag avser att vidta åtgärder i
anledning av riksdagens skrivelse 1961:
370 om utredning rörande civilrättslig
lagstiftning om mäklarverksamhet.

I ett svar på interpellation av herr Gomér
redovisade jag här i kammaren i
december 1966 skälen för att någon utredning
ännu inte hade kommit till
stånd. Jag framhöll då att eventuella
civilrättsliga regler rörande mäklarverksamhet
borde utarbetas i nordiskt
samarbete men att intresset för saken i
övriga nordiska länder hade visat sig
vara ringa. Jag erinrade också om att
våra utredningsresurser var hårt ansträngda.
Vidare antydde jag att frågor
om mäklarverksamheten möjligen kunde
aktualiseras i samband med det nordiska
utredningsarbetet rörande kommissionslagstiftningen.

Jag kan ännu inte göra något bestämt
uttalande om när åtgärder kan komma
att vidtas med anledning av riksdagens
skrivelse. Vi tvingas fortfarande av hänsyn
till det omfattande reformarbetet
att göra en stark prioritering av lagstiftningsuppgifterna
men jag avser att
vid lämpligt tillfälle på nytt aktualisera
frågan om nordiskt lagstiftningssamarbete
rörande mäklarverksamhet.

Vidare anförde

Herr GOMÉR (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
justitieministern för svaret på min fråga.
Det var ju inte så länge sedan en
av mig framställd interpellation i denna
sak besvarades, men eftersom jag
börjar bli något ålderstigen och ämnar
lämna riksdagen och även den verksamhet
som jag ägnat mig åt på det
nu aktuella området — jag har såväl
tillhört förbundsstyrelsen inom mäklarnas
organisation som innehaft ordförandeskapet
på distriktsplanet — väntar
man sig att jag innan dess skall
åstadkomma något.

Jag har ju från min utgångspunkt
inte precis samma betraktelsesätt som
justitieministern. Statsrådet framhöll
liksom han gjorde vid det föregående
tillfället att det redan pågår så mycket

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på frågor ang. zigenares uppehållsrätt

reformarbete och att en stark prioritering
måste ske av vissa lagstiftningsuppgifter
— och det har jag tidigare
understrukit att jag har förståelse för.
Jag har nu också redovisat skälen till
att jag så snabbt återkommit till denna
frågeställning.

Jag vill dock poängtera att detta
spörsmål inte enbart har betydelse för
gruppen fastighetsmäklare. Det finns
nämligen banker, byggnadsföretag och
andra som ägnar sig åt dessa uppgifter
utan att egentligen ha kunskaper härför.
Detta leder till den ena processen
efter den andra. Jag har själv suttit
med vid tinget och upplevt hur svårt
det kan vara att få reda i sådana ärenden.
Det vore därför tacknämligt om
det kunde bli en något bättre ordning
beträffande den civilrättsliga ställningen
för företag på detta område och
för andra som ägnar sig åt mäklarverksamhet.

Jag kan inte föreställa mig att det
för detta ändamål skulle behövas en
stor och tungfotad utredning. Man måste
givetvis göra en översyn på området
och utföra vissa förarbeten liksom
alltid är fallet i lagstiftningssammanhang.

Jag tar fasta på vad justitieministern
nu har uttalat och skall inte återkomma
i denna sak. Jag hoppas dock att
statsrådet inte därför glömmer den i
fortsättningen. Jag tackar än en gång
för svaret på min fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på frågor ang. zigenares
uppehållsrätt

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Ullsten har frågat
dels om jag vill lämna en redovisning
för de principer som regeringen till -

lämpar vid beviljande av uppehållstillstånd
för zigenare som har invandrat
hit utan att i förväg ha fått arbetstillstånd,
dels om jag avser att ta något
initiativ till sådan nordisk eller internationell
överenskommelse som skulle
underlätta lika behandling i fråga om
zigenares uppehållsrätt i olika länder.
Jag anhåller att få besvara frågorna
i ett sammanhang.

Jag vill först erinra om att frågor
om uppehållstillstånd i regel avgörs av
statens utlänningskommission och kommer
under Kungl. Maj :ts prövning endast
i ett mycket begränsat antal fall.

Ärende om uppehållstillstånd prövas
efter samma principer vare sig sökanden
är utländsk zigenare eller annan
utlänning. Som allmän princip för prövningen
gäller bl. a. att sökandens försörjning
i Sverige skall vara tryggad.
Härför krävs praktiskt taget alltid att
sökanden får arbetstillstånd, vilket i regel
skall ha beviljats före inresan hit.
Saknar sökanden möjlighet att försörja
sig genom eget arbete eller på annat
sätt, kan han ändå få uppehållstillstånd
antingen som politisk flykting eller av
andra humanitära skäl. Uppehållstillstånd
av humanitära skäl för den som
inte är politisk flykting beviljas företrädesvis
i samband med kollektiv överföring
hit av personer som vistas som
flyktingar i annat land. Även i enskilda
fall ges uppehållstillstånd för personer
som inte är politiska flyktingar men
kan åberopa starka humanitära skäl
jämförbara med dem som kan åberopas
för politiskt flyktingskap.

Jag delar den uppfattning, som synes
ligga till grund för herr Ullstens andra
fråga, att problemen med zigenarnas
uppehållsrätt i olika länder inte kan
lösas inom ramen för den interna utlänningslagstiftningen
eller dess tilllämpning
utan endast gemensamt av berörda
länder. Initiativ härtill har redan
tagits. Med anledning av motion
av svenska delegater har frågan om
zigenarnas situation i Europa i hela

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på frågor ang. zigenares uppehållsrätt

dess vidd tagits upp inom Europarådet
förra hösten och behandlas för närvarande
i rådets sociala utskott. Även inom
Nordiska rådet torde frågor om zigenarnas
situation aktualiseras inom
den närmaste tiden. Vidare avses zigenarnas
problem bli behandlade vid en
internationell konferens om social
trygghet som skall hållas i Helsingfors
i augusti detta år. Något initiativ från
min sida anser jag därför inte vara påkallat
för närvarande.

Vidare anförde:

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! När jag kom i kontakt
med den grupp zigenare som närmast
föranledde mig att ställa min fråga till
inrikesministern, fick jag deras situation
ganska klart belyst. I en liten lägenhet
i en av Stockholms förorter satt
elva uppskrämda människor. TV-Aktuellt
hade just meddelat att utlänningskommissionen
stod fast vid sitt beslut
att utvisa de fem som via sin advokat
hade begärt nåd hos Kungl. Maj:t. Vad
skulle nu hända? De vågade inte tala
om var de uppehöll sig, de vågade inte
gå ut på gatan av rädsla att omedelbart
bli tagna av polisen. Och vad skulle
hända med dem i gruppen som beslutet
inte gällde, d. v. s. de som var barn,
syskon, föräldrar etc. till de utvisningshotade?
Skulle familjerna skingras?

Dessa zigenarnas farhågor var i stor
utsträckning överdrivna. Ännu återstod
många turer i myndigheternas handläggning,
men vad visste dessa människor
om det? Ingen av dem kunde
svenska. De flesta kunde varken läsa
eller skriva, och alla var vana vid att
vara jagade — i Österrike, Polen, Finland
eller varifrån de nu kom hade de
upplevt samma situation. De hade kommit
till Sverige inte bara för att skaffa
sig arbete här; Sverige var en av anhalterna
i deras eviga kringflackande.
De flesta av dem var statslösa i både
formell och reell mening. Ingen stat

ville ta emot dem, och även där de hade
rätt att stanna — då i regel på tillfällliga
uppehållstillstånd — var de hårt
diskriminerade.

Det är därför som jag menar att vi
inte kan behandla dessa människor som
vanliga invandrarfall. Det handlar här
om ett ffyktingproblem, och det måste
bedömas som ett sådant. Jag har inget
färdigt program för hur man skall klara
den saken, men låt mig i tre punkter
ange vad jag tycker skulle kunna vara
vägledande principer.

För det första måste vi se på denna
grupp människor som en folkminoritet
och låta beslutet om huruvida de skall
få stanna eller inte bestämmas av humanitära
skäl. Yi får inte betrakta problemet
som en arbetsmarknadsfråga.

För det andra måste denna hållning
klargöras genom en revidering av de
direktiv och bestämmelser som utlänningsmyndigheterna
har att följa, inte
som nu genom regeringsbeslut i enskilda
fall som av en slump eller genom
initiativ från enskilda blir föremål för
allmänhetens och pressens uppmärksamhet.

För det tredje bör det tas initiativ
som gör att man får en liknande syn
på zigenarproblemet i så många länder
som möjligt. Allra helst borde detta
kunna ske inom de nordiska ländernas
ram. Sådana initiativ tycks nu vara på
väg, och det är mycket glädjande.

Nu säger inrikesministern i sitt svar
att man kan bevilja nåd av humanitära
skäl, jämförbara med de skäl som gäller
för flyktingar. Det tycker jag är
fallet beträffande denna zigenargrupp.
Men jag anser fortfarande att vi skulle
behöva mer än ett enskilt beslut i ett
enskilt fall. Yi skulle behöva direktiv
för utlänningsmyndigheterna för den
fortsatta behandlingen av sådana här
ärenden. Jag vore glad om inrikesministern
kunde ge något på hand åt det
hållet.

Jag ber att få tacka statsrådet för
svaret.

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på frågor ang. zigenares uppehällsrätt

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det låter bra när man
säger att vi bör behandla zigenarna som
flyktingar. Det finns en konvention
som bestämmer vem som är att betrakta
som flykting. Vi är inte skyldiga
att iaktta allt som sägs i den konventionen,
som tyvärr inte inrymmer bestämmelser
om zigenarna. De faller,
skulle jag vilja säga, någonstans mellan
det som är flyktingskap och den reglering
av invandringen som vi tillämpar.
Det är svårigheten i detta sammanhang.

Då kan man naturligtvis säga, att vi
skulle väl ändå kunna vara generösa
och ta emot en del zigenare som om de
vore flyktingar. Jag medger att detta
inte är uteslutet, men vi måste i så fall
bestämma oss för i vilken omfattning
det skall ske.

Det är inte så, herr Ullsten, att det
gäller bara 10—15 zigenare som kommer
till oss om året, utan det gäller ett
större antal. Det finns ute i Europa
kanske 200 000—300 000 eller 400 000
zigenare. Vi vet från olika källor att
det nu spritts en uppfattning bland zigenarna
i Polen och en rad andra länder
att i Sverige blir man väl mottagen.
Det finns därför hos en mängd människor
en utomordentligt stark önskan att
få komma hit till Sverige, och vid varje
tillfälle då vi beviljar tillstånd för en
grupp att stanna här sprids beskeden
om generositet från vår sida allt snabbare.

Vi har utrymme för att lämna tillstånd
åt sådana här grupper att stanna
i vårt land. Men frågan är, som sagt,
i vilken utsträckning vi skall kunna tillmötesgå
de humanitära synpunkterna
härvidlag.

Jag har tidigare givit uttryck åt den
meningen, att en del av vårt flyktingbistånd
skulle kunna inriktas på zigenarna.
Vi tar emot mellan 800 och 1 000
personer årligen enligt det flyktinganslag
vi har, och det kan övervägas om

vi i de diskussioner, som förs i Europarådets
organ, skall göra ett erbjudande
om att vi under vissa förutsättningar är
beredda att årligen i organiserad form
ta emot zigenare i en mindre grupp
och bereda dessa uppehälle här.

Jag understryker att detta är en diskussionsfråga.
Men tillströmningen av
zigenare till Sverige förefaller att öka
inte obetydligt, vilket ställer våra myndigheter
inför många besvärligheter.
Problemets europeiska karaktär gör det
angeläget att finna lösningar; varje uppslag
bör prövas. Nu är vi alltså på väg
genom att Europarådets sociala utskott
diskuterar frågan, och de kontakter som
har tagits på nordiskt plan väntar vi
oss också mycket av. Men underskatta
inte problemets storleksordning!

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Nej, herr inrikesminister,
jag underskattar inte problemets
storleksordning. Vad jag efterlyste var
bara klara principer för hur de underordnade
utlänningsmyndigheterna skulle
handla.

Jag tycker inte man kan säga att den
grupp som är aktuell just nu — det har
ju gällt många andra grupper också
— utgör ett gränsfall. De som ingår i
gruppen är helt typiska flyktingfall. Jag
råkar veta att beträffande dem som nu
är aktuella rekommenderade FN :s flyktingkommissarie
i Österrike, där de befann
sig, att de skulle söka asyl i Kanada,
därför att de levde under så bedrövliga
förhållanden i Österrike. Kanada
sade nej. De flyttade då till Italien.
Italien utvisade dem. De kom tillbaka
till Österrike. Förhållanden där blev
inte bättre. De flyttade till Sverige. Här
säger inrikesministern att de faller mellan
flyktingar och något annat; möjligen
kommer regeringen i konselj i
morgon, eller när det kan bli, att bestämma
att de skall flytta vidare —• vart
vet ingen.

Vi kan inte helt lösa detta problem
genom intern lagstiftning — det krävs

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på frågor ang. zigenares uppehållsrätt

internationella uppgörelser för att man
skall få till stånd likartad behandling,
så att vederbörande slipper detta kringflackande.
Men vi bör, tycker jag, kunna
ha klara principer för det sätt på
vilket vi handlar nu och inte försätta zigenarna
i en situation av ovisshet och
fruktan och de underordnade myndigheterna
i en situation av ovisshet om
vad de skall göra.

Den fråga jag ställt till inrikesministern
har egentligen utlänningskommissionen
ställt i sitt remissvar på en fråga
från regeringen. I augusti förra året
beslöt ju regeringen, efter att ha upphävt
både sitt eget beslut och utlänningskommissionens
beslut, att en
grupp zigenare skulle få stanna här i
Sverige. Strax efteråt underställde utlänningskommissionen
på nytt regeringen
ett fall som var ganska likartat. Den
gången beslöt regeringen att beslutet
skulle stå fast och att vederbörande inte
skulle få stanna. Den enda skillnad
man kunnat upptäcka är att i det fall,
där zigenarna fick stanna, hade det
blivit en mycket stor publicitet — några
hade tagit sig an fallet — medan i
det fall, där utvisning skedde, allt ägde
rum i tysthet och ingen visste särskilt
mycket om saken.

•Tåg tycker att det är en rimlig begäran
från utlänningskommissionen att
den får veta vilka direktiv den egentligen
skall hålla sig till. Det är också
ett rimligt krav att vi har bestämmelser
— vilka de än är — som innebär
att det inte skall bero på en slump om
människor skall få stanna i vårt land
som flyktingar eller bli utvisade.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Anspråket på besked om
vilka bestämmelser som skall tillämpas
är berättigat. Jag har bara velat ge uttryck
för den meningen att detta är ett
svårt problem och att vi kanske får
söka lösningen på längre sikt i ett något
vidare sammanhang. Jag hoppas ganska

mycket på de överläggningar som kommer
att äga rum inom Europarådet.

Jag skall inte gå in på enskilda fall;
låt mig bara påpeka att om en grupp
zigenare som bor i Polen flyttar ur
landet till Österrike, kan de vid denna
flyttning bli betraktade som asylfall i
Österrike. De kan emellertid inte sedan
flytta till andra länder och i varje
nytt land som de kommer till bli betraktade
som flyktingar enligt de allmänna
regler som gäller härför. Det
är på den punkten svårigheter har uppstått.
Detta är formaliteter; sedan uppställer
sig frågan om hur mycket av
humanitet man skall lägga in vid bedömningen.

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! I det aktuella fallet vet
vi att förpassningsbeslutet inte gäller
Polen, där vederbörande förmodligen
skulle bli utsatta för politisk förföljelse,
utan är begränsat till Österrike. Vi vet
emellertid också att huvudmannen för
denna grupp har ett österrikiskt s. k.
främlingspass, som snart går ut. Detta
kan mycket väl innebära att han senare
blir utvisad från Österrike till Polen.
Situationen är alltså onekligen ganska
allvarlig.

Jag kan inte se att problemet i och
för sig skulle behöva vara så oerhört
komplicerat som inrikesministern vill
göra det till, även om det är både stort
och invecklat. Om man ger utlänningskommissionen
direktiv att låta de personer
som kan betraktas som flyktingar
— det gäller alla de tre grupper som
har varit aktuella i debatten — stanna
såsom sådana, finns det nämligen möjlighet
att handla från fall till fall. Då
kan man anse vederbörande som flyktingar
och inte som vilka personer som
helst vilka söker arbetstillstånd.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Dessa gruppers situation
är inte enastående, och jag åter -

14 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på fråga ang. förfarandet vid rekvisition av helikopter för ambulans- och
räddningsflygningar

vänder till frågan: I vilken omfattning
skall vi medge att zigenargrupper får
komma till vårt land?

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag tror inte att det går
att svara på frågan om i vilken omfattning
vi skall låta zigenargrupper komma
till vårt land. Vi skall behandla de
zigenare som de facto är flyktingar som
flyktingar. Det är det enda jag begär
och såvitt jag förstår också det enda
som utlänningskommissionen har begärt
besked om.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. förfarandet vid rekvisition
av helikopter för ambulans- och
räddningsflygningar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Wennerfors har
frågat kommunikationsministern, om
han vill medverka till att förfarandet
vid rekvisition av helikopter förenklas
vid ambulans- och räddningsflygningar
i stora skärgårdsområden med bristfälliga
kommunikationer. Frågan har
överlämnats till mig för besvarande.

För att beställa ambulans- eller räddningsflygning
behöver man endast ringa
SOS-numret 90 000. Beställningen går
sedan direkt till flygvapnets centrala
flygsäkerhetsledning — Cefyl — som
ombesörjer att lämpligt civilt eller militärt
flyg sätts in. För ambulansflygning
krävs att en läkare intygar, att den
skadade eller sjuke anses vara i oundgängligt
behov av att snarast få läkarvård.
Denna bestämmelse har kommit
till för att hindra missbruk. Kan en läkare
inte nås, får behovet intygas av
distriktssköterska eller distriktsbarnmorska.

I praktiken går det ofta så till, att
Cefyl direkt beordrar utsändande av
helikopter och — under den tid det
tar för jourhavande helikopterförare att
komma till flygplatsen — själv skaffar
den nödvändiga läkarremissen. I Stockholms
län har en jourtjänst för rekvisition
av helikopter ordnats genom att
jourhavande läkare vid sjukhusen i Danderyd
och Södertälje vid behov verkställer
rekvisitionen.

Räddningsflygning — d. v. s. flygning
för att undsätta personer som befinner
sig i nödsituationer — rekvireras av
polischefen eller länsstyrelsen.

Det är inte praktiskt möjligt att ordna
så, att ambulansflyget i varje ögonblick
skall vara berett att rycka ut och
befinna sig hos den sjuke inom loppet
av flygtiden. Någon tid behövs för att
förare och mekaniker, som under helgdagar
har jourberedskap i sina bostäder,
skall ta sig till flygplatsen. Enligt
gällande bestämmelser skall ambulansflygning
påbörjas senast inom två timmar
efter mottagen rekvisition, men i
praktiken påbörjas flygningarna inom
väsentligt kortare tid.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag tackar socialministern
för svaret.

Ett drunkningstillbud på en av öarna
i Stockholms skärgård har aktualiserat
denna fråga. En 50-årig man måste
snabbt komma till sjukhus och få läkarvård.
Normalt tar en sådan transport
25 minuter, men denna tog tre
timmar. Vad var då orsaken härtill? Jo,
den som ringde fick inte tag i någon
läkare som kunde utfärda rekvisition av
helikopterambulansen.

I allmänhet fungerar denna räddningstjänst
utmärkt, men ett eller några
fall av denna art skapar oro hos skärgårdsbefolkningen,
och jag vet att man
på vissa håll för närvarande står litet

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på fråga ang. samhällsorgans utsändande av handlingar innehållande uppgifter
om personliga förhållanden

undrande. Det kan möjligen bero på
att det system som här har redogjorts
för är relativt nytt, och man har ännu
inte fått tillräckliga informationer om
det. Frågan är emellertid om inte rekvisitionsförfarandet
skulle kunna förenklas.
Bestämmelserna beträffande utryckningar
kan kanske göras liberalare.
Öborna tvekar ibland att anlita helikopterambulans
inför risken att själva få
stå för kostnaderna.

Jag är medveten om att frågan kanske
inte är så angelägen, eftersom vi
nu fått ett system som jag tror kommer
att fungera bra. Med tanke på den
oro som råder här och var har det
emellertid säkerligen varit av värde att
frågan på nytt aktualiserats i riksdagen,
varigenom information kunnat
lämnas om att det nya systemet så småningom
skall fungera bättre.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag har redogjort för de
bestämmelser och regler som gäller. Det
kan synas som om en rad åtgärder
måste vidtas innan en räddningsaktion
sätts in. Jag vill dock betona — och
det är mycket väsentligt — att i och
med att man slår det av mig angivna
SOS-numret och får kontakt med vederbörande
kan man förutsätta att räddningsaktionen
kommer i gång.

Jag har velat betona detta, herr talman,
därför att det är angeläget att allmänheten
har klart för sig att just genom
att slå SOS-numret får man de
råd, anvisningar och upplysningar, som
kan möjliggöra för räddningstjänsten
att träda i aktion.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. samhällsorgans utsändande
av handlingar innehållande
uppgifter om personliga förhållanden

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Wennerfors har
frågat om kommunikationsministern
vill medverka till att sådana försändelser
från olika samhällsorgan som innehåller
pensioner, understöd, livräntor
m. m. eller andra personliga uppgifter
sänds i förseglade kuvert. Frågan har
överlämnats till mig för besvarande.

Sådana utbetalningar som sker genom
vanliga utbetalningskort skall som bekant
passera postgirokontoret för bokföring
före distributionen. Avsändaren
kan därför inte kuvertera utbetalningskorten,
och försändelserna kommer följaktligen
adressaterna till handa utan att
de är inlagda i kuvert. Detta är en allmänt
vetertagen utbetalningsform. Den
används t. ex. av arbetsgivare för löneutbetalningar,
av pensionskassor för
pensionsutbetalningar och av enskilda
vid betalning av underhållsbidrag. När
myndigheterna betalar ut sociala förmåner
genom posten sker det på samma
sätt. Varje månad sänds exempelvis
cirka 200 000 yrkesskadelivräntor och
pensioner till statsanställda genom utbetalningskort.
Ingen har veterligen
ifrågasatt att man på postgirokontoret
skulle lägga in varje utbetalningskort i
förseglat kuvert. Enligt min mening
finns det inte heller tillräckliga motiv
för att ta på sig det arbete och de kostnader
som det av frågeställaren anvisade
förfaringssättet skulle medföra när
riksförsäkringsverket varje månad sänder
ut en miljon pensionsanvisningar
och när barnavårdsnämnderna varje
kvartal utfärdar en miljon barnbidragsanvisningar.

I sammanhanget kan påpekas att en
postfunktionär inte har rätt att meddela
upplysningar om en postförsändelse
eller dess innehåll till någon obehörig
person. Så länge posten ansvarar
för försändelsen får inga utomstående
ta del av dess innehåll.

Vidare anförde:

16 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på fråga ang. samhällsorgans utsändande av handlingar innehållande uppgifter
om personliga förhållanden

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.

Det var en insändare av professor
Biörck i Svenska Dagbladet i höstas
som gjorde mig uppmärksam på det
spörsmål jag nu tagit upp. Jag framställde
inte då någon fråga här i riksdagen
dels emedan jag var tveksam
om möjligheterna att kuvertera alla de
försändelser det gäller, dels emedan jag
antog att insändaren i fråga också skulle
ha uppmärksammats av vederbörande
myndigheter. Vad som föranledde
mig att nu ställa min fråga var en
uppgift som jag fick om att en äldre
dam hade råkat illa ut, antagligen på
grund av att informationen om hennes
inkomstförhållanden hade införskaffats
på den aktuella vägen.

Jag har vidare observerat något ganska
märkligt, nämligen att ett hemligt
telefonnummer egentligen inte är så
särskilt hemligt. På den försändelse som
innehåller telefonräkningen och som utsänds
en gång i kvartalet förekommer
nämligen uppgift om vederbörande
abonnents namn och adress men också
telefonnummer. Telefonnumret kan följaktligen
inte vara särskilt hemligt. Men
det är ju ändå i och för sig ambitiöst
att televerket kuverterar denna försändelse
för alla abonnenter.

Statsrådet anför vidare att det nuvarande
förfaringssättet vid utbetalningar
är allmänt vedertaget. Ja, det har
varit så under många år, men frågan är
nu om vi kan fortsätta längre med detta.
Statsrådet uttalar dessutom: »Enligt min
mening finns det inte heller tillräckliga
motiv för att ta på sig det arbete
och de kostnader som det av frågeställaren
anvisade förfaringssättet skulle
medföra.» För 30 år sedan såg samhället
något annorlunda ut för medborgarna.
De kände sig då mycket tryggare.
Tyvärr är tryggheten i avtagande, och
i dag kan man förstå att många ensamma
och äldre människor finner det

oroande, att utomstående får insyn i
deras ekonomiska och personliga förhållanden.
Tyvärr är risken för våldsbrott
i dag avsevärt större än för många
år sedan.

Vi får ändå komma ihåg att det inte
är vi som är till för myndigheterna utan
att det är dessa som är till för oss. Frågan
är om inte detta spörsmål måste
tas under omprövning, även om jag har
klart för mig att en reform skulle medföra
en mycket stor kostnad.

Jag ber än en gång att för dagen få
tacka för svaret.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon längre debatt med herr Wennerfors
i denna fråga. Det förfaringssätt
som jag föreställer mig föresvävar herr
Wennerfors skulle innebära, att alla utbetalningskort
lades in i förseglat kuvert
och att detsamma skulle ske med
alla pensions- och barnbidragsanvisningar.
På ett år förekommer sammanlagt
omkring 50 miljoner sådana utbetalningar
i vårt land. Jag har velat nämna
denna siffra, ty den ger en uppfattning
om storleksordningen av de administrativa
kostnader som det av herr
Wennerfors anvisade förfaringssättet
skulle medföra.

Jag förstår vidare inte riktigt herr
Wennerfors’ resonemang att utomstående
skulle kunna ta del av uppgifter i
samband med utbetalningarna.

Med hänsyn till postfunktionärernas
tystnadsplikt anser jag att det inte finns
några motiv för att ta på oss de mycket
betydande administrativa merkostnader
som jag har nämnt.

Mycket i politiken består i att prioritera,
herr Wennerfors, alltså att bestämma
sig för att genomföra en angelägen
sak och vänta med en annan,
som man anser vara mindre angelägen.
Och här är det fråga om huruvida vi
inte kan använda pengarna på bättre

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på fråga ang. dispensen från vissa bestämmelser om långa fordon och fordonskombinationer -

sätt än att sätta i gång den mycket stora
apparat som herr Wennerfors föreslår.

Låt mig göra det tillägget att tekniken
i framtiden kan komma att förändra
mycket på det område det här gäller.
Jag är medveten om det. Och i så fall
skall vi naturligtvis utnyttja de möjligheter
som då erbjuder sig. Men för dagen
anser jag att herr Wennerfors’ propå
inte tillhör de mest angelägna.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag känner till den postfunktionärernas
tystnadsplikt som
statsrådet talade om, men vi vet väl alla
att det tyvärr då och då inträffar saker
och ting under en postförsändelses väg
från avsändaren till mottagaren.

Jag är också mycket imponerad av
det mycket stora antal försändelser som
statsrådet nämnde. Jag har tyvärr inte
några uppgifter om antalet av de försändelser
av den typ det här gäller som
i dag skickas i kuvert, men man har
redan börjat gå in för att kuvertera
sådana försändelser. Man kan också
fråga varför televerket skickar sina
räkningar i kuvert.

Statsrådet sade att mycket i politiken
är en fråga om prioritering, och här har
vi verkligen prioriterat på ett sätt sedan
flera år tillbaka. Jag ifrågasätter
dock, om vi inte måste se litet annorlunda
på prioriteringen när det gäller
den här saken, såväl i dag som — och
ännu mera — i morgon.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Så länge posten är ansvarig
för försändelserna är ju ändå
ärendena sekretessbelagda. Det vill jag
ännu en gång betona för herr Wennerfors.

Vidare kan man inte här göra jämförelser
med televerkets utsändning av
räkningar. Det är en helt annan sak.
Här gäller det såsom jag har nämnt
kvantiteter som medför helt andra pro -

blem om vi går den väg som herr Wennerfors
förordar, d. v. s. kuverterar utbetalningsförsändelserna.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på fråga ang. dispensen från vissa
bestämmelser om långa fordon och fordonskombinationer Ordet

lämnades på begäran till

Herr statsrådet GEIJER, som yttrade:

Herr talman! Herr Josefson i Arrie
har frågat kommunikationsministern,
om han är beredd medverka till att
fordonsägare, som vid en senare tidpunkt
än den 1 april 1968 anhåller om
dispens från bestämmelserna i 54 § 1
mom. d och 4 mom. vägtrafikförordningen,
får bruka fordonet intill dess
beslut meddelats i ansökningsärendet.

På grund av kommunikationsministerns
förhinder har frågan överlämnats
till mig.

Den respittid herr Josefson syftar på
är fastställd i en övergångsbestämmelse
till de ändringar i vägtrafikförordningen
som trädde i kraft den 1 januari
i år och som tillkommit efter riksdagens
hörande. Jag är inte beredd att föreslå
någon ändring av bestämmelsen.

Vidare anförde:

Herr JOSEFSON i Arrie (ep):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
för svaret på min fråga, men jag vill
samtidigt säga att jag är något besviken
på svaret.

Det är alldeles riktigt som statsrådet
säger att övergångsbestämmelserna har
fastställts efter riksdagens hörande. Anledningen
till att jag ställde min fråga
var närmast den, att informationen om
de nya bestämmelserna, speciellt då det
gäller 54 § 1 mom. d, inte har nått fram
i den utsträckning som jag tror att vi

2 — Andra kammarens protokoll 1968. Nr 20

18 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på fråga ang. dispensen från vissa bestämmelser om långa fordon och fordonskombinationer -

alla hoppades på när riksdagen behandlade
frågan. Det är väl just denna bestämmelse
om avståndet mellan fordonets
axlar som gjort att en del fordon
inte får användas utan att dispens sökes.
Till en del motorfordonsägares organisationer
har informationer utgått,
medan andra organisationer inte erhållit
några som helst informationer. Det
var först de allra sista dagarna i mars
som skyldigheten att söka dispens uppmärksammades.

Nu är det inte någon större ändring
det gäller — det är närmast fråga om
att ägarna skulle få lov att använda fordonen
under den tid då ärendena ligger
hos vederbörande myndighet för avgörande.
.Tåg hade på denna punkt väntat
mig ett positivt uttalande av statsrådet.
Fordonsägarna har naturligtvis
begått ett fel då de inte bevakat sin rätt
på ett tidigare stadium, men vi vet alla
hur många nya bestämmelser som införs
och hur lätt det då är att göra ett
förbiseende. Stora besvärligheter har nu
uppstått för den rätt stora grupp av
fordonsägare — främst jordbrukarna
•—- som det här gäller och som inte kan
använda sina fordon under den tid
ärendena ligger hos länsstyrelsen.

I vissa län gjorde ifrågavarande organisationer
de sista dagarna i mars en
framställning med begäran om kollektiv
dispens för samtliga organisationers
medlemmar att använda fordonen
under den tid ansökningarna behandlades.
Begäran om dispens har tillstyrkts
i en del län men inte i andra.
Jag hoppas dock att ärendena skall behandlas
snabbt av länsstyrelserna, så
att besvärligheterna inte blir alltför
stora för vederbörande fordonsägare.

Herr statsrådet GEIJER:

Herr talman! Såsom framgår av propositionen
och utskottsutlåtandet i det
aktuella ärendet har både regering och
riksdag ansett att tre månader skulle
vara tillräckligt lång respittid. Detta har

också stått i tidningarna och meddelats
i massmedia. Den som sökt dispens inom
den angivna tiden har också rätt att
bruka fordonet utan hinder av de nya
bestämmelserna till dess att dispensärendet
avgjorts av myndigheten.

Men om det nu ändå skulle förhålla
sig så, att några fordonsägare försummat
att göra ansökan inom ifrågavarande
tid, står det ingen annan möjlighet
till buds för vederbörande än att snarast
söka dispens. Och jag tror, herr Josefson
i Arrie, att vägverket kommer
att behandla sådana ansökningar med
förtur framför ansökningar som gjorts
inom respittiden och beträffande vilka
ägarna alltså fortfarande kan bruka sina
fordon. Det torde också vara formellt
möjligt för vägverket att i ett sådant
ärende ge ägaren ett interimistiskt tillstånd
att bruka fordonet till dess att
slutgiltigt beslut kan meddelas av myndigheten.

Herr JOSEFSON i Arrie (ep):

Herr talman! Det kan ju vara litet
svårt att i några få ord formulera en
fråga så att mottagaren uppfattar den
på det sätt som frågeställaren avser. Jag
får säga, att genom det besked som
statsrådet nu senast gav har jag nått
just det syfte som jag ville nå med min
fråga, nämligen att minsta möjliga besvär
skall åsamkas ifrågavarande grupp
av fordonsägare. Dessa har visserligen
begått ett fel genom att inte uppmärksamma
hur de skulle förfara, men de
bör naturligtvis, trots det beklagliga förbiseendet,
behandlas på ett sådant sätt
att besvärligheterna för dem blir så
små som möjligt. Jag ber alltså att få
tacka statsrådet för detta besked.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Justerades protokollet för den 17
innevarande april.

Torsdagen den 25 april 19G8

Nr 20

§ 11

Svar på interpellation ang. statlig frivillig
sjukförsäkring för husmödrar och
studerande med diabetes

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm
har i en interpellation frågat
mig, om jag är beredd att i likhet med
vad som skett inom den privata försäkringssektorn
liberalisera möjligheterna
till frivillig sjukpenningförsäkring
för husmödrar och studerande
med diabetes.

Bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
finns i 21 kap. lagen
om allmän försäkring. Där ges de kvinnor,
som omfattas av den s. k. hemmafruförsäkringen
inom den obligatoriska
försäkringen, möjlighet att tilläggsförsäkra
sig, så att den sammanlagda sjukpenningen
kommer att uppgå till högst
15 kronor per dag. Även kvinnor som
har förvärvsarbete men i övrigt är likställda
med den nyssnämnda gruppen
har fått samma möjlighet. En motsvarande
frivillig försäkring erbjuds sådana
som till följd av studier eller annan
utbildning av viss varaktighet inte
alls eller endast i ringa utsträckning
ägnar sig åt förvärvsarbete.

Försäkringen meddelas av allmän försäkringskassa.
Statsbidrag lämnas med
20 procent. Studerandeförsäkringen kan
omfatta barntillägg med 75 procent i
statsbidrag. De närmare bestämmelserna
för försäkringen finns i en särskild
kungörelse. Enligt denna skall premiesättningen
vara enhetlig på så sätt, att
bara skillnad mellan de försäkrade i
fråga om ålder och i fråga om försäkringens
omfattning får medföra premieskillnader.
I fråga om rätten till inträde
gäller att frivillig försäkring bara
får meddelas den som är under 55 år
och bär god hälsa. Undantag gäller i
vissa överflyttningssituationer och i de
fall då gruppförsäkring meddelas.

Till ledning för försäkringskassornas

tolkning av föreskriften om god hälsa
bär inom riksförsäkringsverket utarbetats
vissa riktlinjer. För sockersjuka innebär
riktlinjerna att de anses ha gott
hälsotillstånd såvida inte sjukdomen
bär börjat före 40 års ålder eller har
lett till äggviteutsöndring i urinen eller
till grava synrubbningar.

För sockersjuka, som vinner inträde
i sjukförsäkring hos privata försäkringsbolag,
tillämpar bolagen enligt
uppgift premiehöjningar, som varierar
med åldern vid inträdet i försäkringen
och åldern när sjukdomen först yppade
sig. En motsvarande ordning inom den
allmänna frivilliga sjukpenningförsäkringen
skulle komplicera försäkringen
i avsevärd män. Man skulle inte kunna
inskränka sig till att tillämpa en sådan
ordning enbart beträffande sockersjuka.
Även personer som lider av andra sjukdomar
måste behandlas på liknande sätt.
Försäkringskassornas resurser är inte
avvägda så, att kassorna kan administrera
en sådan anordning.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen
genom försäkringskassorna förutsätter
för att kunna fungera en enkel
uppbyggnad och billig administration.
De gällande reglerna om enhetlig premiesättning
och ett enhetligt hälsokrav
står i samband med varandra. De torde
inte kunna undvaras, om de angivna
förutsättningarna skall förbli uppfyllda.

Av den föregående redogörelsen torde
framgå att en betydande de! av de sockersjuka
anses uppfylla kravet på att
ha god hälsa enligt nuvarande tolkning
av bestämmelsen. Det är självfallet att
innebörden av kravet på god hälsa
fortlöpande måste omprövas i ljuset av
den utveckling som fortgår på medicinens
område och de erfarenheter som
vinns inom försäkringen. Ett på så sätt
utformat hälsokrav ger enligt min mening
möjlighet att — inom ramen för
vad som kan göras inom det allmänna
sjukförsäkringssystemet — tillgodose
försäkringsintresset hos de sockersjuka
och andra personer med liknande torsk
kringsproblem.

20 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. statlig frivillig sjukförsäkring för husmödrar och studerande
med diabetes

Vidare anförde:

'' Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret
på min interpellation. Den avsåg att
utröna om den statliga frivilliga sjukpenningförsäkringen
för husmödrar och
studerande möjligen var föremål för
omprövning. Jag önskade en omprövning
i liberaliserande riktning såsom
skett inom den privata försäkringssektorn.
Jag bär tyvärr fått till svar, att
man inte är så villig att pröva om frågan.

Statsrådet upprepar i svaret vad jag
sagt i min fråga, att den frivilliga försäkringen
bara får meddelas den som
är under 55 år och har god hälsa. Men
den tolkning som riksförsäkringsverket
ger begreppet god hälsa är ganska nedslående.
God hälsa har inte den som
bär fått sockersjuka före 40 års ålder
— och det gäller val alla studerande;
den högsta åldersgränsen för den privata
studerandeförsäkringen går just
vid 40 år. God hälsa har inte den hos
vilken sockersjuka lett till äggviteutsöndring''
i urinen — det förefaller mig
mycket egendomligt, att detta skulle
vara avgörande för om man kan få en
försäkring—- och inte heller den som
bär grava synrubbningar — det förstår
jag bättre. Om de har dessa sjukdomssymtom
och inte har fyllt 40 år kan de
inte få någon försäkring.

Till den frivilliga sjukpenningförsäkringen
bidrar staten med 20 procent.
Stäten är tydligen villig att betala dessa
pengar för dem som vill ha försäkringen,
och de har blivit många nu;
särskilt har husmödrarnas antal ökat.
Men villkoret är att de inte har sockersjuka,
ty då bär staten inget intresse.
Den väldiga risk, som en försäkring
för eu sockersjuk som fått sin sjukdom
före 40 års ålder skulle innebära, vill
staten inte ta. Att erbjuda dem som får
sin sockersjuka när vederbörande fyllt
40 år en försäkring är inte särskilt flott,

och det är meningslöst om man skulle
kalla den eu studerandeförsäkring. Vid
den åldern hoppas man verkligen att
alla sockersjuka har fått förvärvsarbete,
och då har de obligatorisk sjukförsäkring
med precis samma förmåner som
andra. Jag förstår inte att man kan sätta
en sådan gräns. Man har därmed sagt:
Studerande med sockersjuka vill vi inte
försäkra.

Just denna grupp är mycket känslig
för att bli utstött. Föräldrarna till sockersjuka
ungdomar tar det hårt när man
stöter bort dem. Har man verkligen
räknat ut hur mycket man skulle förlora
om man lät dem få en försäkring?
De är i allmänhet arbetsdugliga, de kan
studera och genomföra en utbildning
så att de senare kommer in i en obligatorisk
kassa. Jag tycker att man skall
pröva om denna fråga. Statsrådets svar
innebär faktiskt ett blankt nej till studerande
med diabetes.

När statsrådet säger att de privata
försäkringskassorna visserligen tecknar
försäkring men då till förhöjda premier
varvid man tar hänsyn till dels
hur gamla de är vid inträdet i försäkringen,
dels hur länge de haft sin sjukdom,
så är detta fel. Det är just eu av
de liberaliseringar som den privata försäkringsvärlden
varit beredd att göra:
man tar inte längre hänsyn till hur länge
försäkringstagarna haft diabetes.

Statsrådet måste ha fått föråldrade
uppgifter. Jag har nyligen diskuterat
denna fråga med både doktor Tage Larsson,
som är en av de mest kända inom
den privata försäkringsvärlden, och direktör
Åke Svensson i Riskprövningsnämnden.
Den senare sade att man vid
premieberäkningen inte längre tar hänsyn
till om en försäkringstagare haft
sin sjukdom länge eller endast en kort
tid.

Statsrådet säger också i svaret att
om man inom den statliga försäkringen
skulle ha ett system med olika premiesättning
skulle kassan inte kunna admi -

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. statlig frivillig sjukförsäkring för husmödrar och studerande
med diabetes

nistreras. Man har kanske menat att
premierna i så fall skulle behöva höjas
för alla försäkrade. Man avsåg kanske
något sådant, ty administrationen kan
ju inte på något sätt bli svårare för en
statlig än för en privat försäkringskassa.

Jag vet mycket väl att det alltid ställer
sig billigare att ha en försäkring
med enhetliga premier och ersättningar,
men jag anser ändå att man inte skall
vara så bunden vid den typ av försäkring
vi nu har, som ändå byggdes upp
för mycket länge sedan. Till den första
obligatoriska försäkring som infördes
knöts en frivillig försäkring, som hittills
har utnyttjats ganska litet och som
egentligen först nu har observerats ordentligt.
Jag menar att man borde vara
beredd att ompröva detta system.

Detta är inte den sista gången jag
tar upp denna fråga. Jag vet inte om
jag ånyo kommer att ta upp den i riksdagen,
men jag skall i varje fall på annat
sätt försöka att upplysa socialdepartementet
och riksförsäkringsverket
om hur modern sjukvård och moderna
läkare uppfattar diabetes samt också om
hur folk inom den privata försäkringsvärlden
har börjat betrakta denna sjukdom.

Jag är alltså inte nöjd med svaret på
min fråga, men jag uppfattar det som en
yttring av att man inte riktigt satt sig
in i det mest aktuella tänkandet på detta
område.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Ilerr talman! Jag har i mitt svar framhållit
att ett mera individuellt anpassat
försäkringssystem av det slag, som fru
Eriksson i Stockholm måste åsyfta, inte
lämpligen kan inordnas under den frivilliga
sjukpenningförsäkring som handhas
av försäkringskassorna. Genom att
den statliga frivilliga försäkringen lagts
upp så, att den täcker de mera okomplicerade
fallen kan man i denna ha
enkla regler, enhetliga avgifter och

även låga administrativa - kostnader.. Gir
vetvis kan man även i statlig regi —
det vill jag framhålla — ordna mera
individuellt betonade försäkringar. För
detta lämpar sig emellertid inte den
administration som byggts upp, för nu
existerande frivilliga sjukpenningförsäkringar.
Ett statligt försäkringsbolag
skulle väl härvidlag vara, den närmast
till hands liggande lösningen.

Detta problem har alltså, fru ; Eriksson,
aspekter av mycket principiell natur.
Jag har betonat att det nuvarande
systemet är uppbyggt på vissa enkla
regler. Vill man gå över till en mera
individuellt utformad '' försäkring, får
man välja andra vägar.

Jag är vidare, fru Eriksson, angelägen
om att understryka att jag har stor
förståelse för den grupp, som fru Eriksson
företräder, och jag kan väl förstå
att de kanske kan känna det så, såsom
fru Eriksson uttryckte det, att de skulle
vara utstötta ur försäkringen. Jag har
också sagt — och det ber jag fru Eriksson
att ännu eu gång läsa — ätt inne;
börden av kravet på god hälsa självfallet
fortlöpande måste omprövas i
ljuset av den utveckling som fortgår
på medicinens område och de erfarenheter
som vinnes inom sjukförsäkringen.
Jag är övertygad om att de ansvariga
myndigheterna följer utvecklingen också
på diabetesområdet och är informerade
om de framsteg, som där har
gjorts, och om dagens syn på diabefikerns
möjligheter till étt aktivt liv i
yrkes- och samhällssammanhang.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag är angelägen,om att
framhålla att 40-årsgränsen helt enkelt
betyder, att hur okomplicerade fall som
helst av diabetes som inträffat före den
åldern uteslutes från försäkring. Där föreligger
alltså en inkonsekvens. Det sägs
att man kan ta med okomplicerade fall,
men 40-årsgränsen är så hårt spikad
att detta är omöjligt. Det tycker jag är

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. översyn av vissa överenskommelser mellan försvars

makten och jordägare

felaktigt. Jag vill att man prövar om på
den punkten, speciellt som diabetiker i
ungdomsåren får hjälp med studier och
utbildning. De kommer sedan in i den
obligatoriska försäkringen. Man behåller
dem sålunda i den speciella försäkringsformen
under en relativt kort tidrymd.
Jag kan förstå att det är värre
när det gäller en husmor, som tidigt
har fått diabetes och sedan aldrig kommer
in i någon annan försäkring.

Det vore en oerhörd hjälp om man
omprövade just de studerandes frivilliga
sjukförsäkring.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 12

Svar på interpellation ang. översyn av
vissa överenskommelser mellan försvarsmakten
och jordägare

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade
:

Herr talman! Herr Rimmerfors har
frågat mig, om jag är villig att medverka
till en översyn av överenskommelser
mellan försvarsmakten och sådana
jordägare som under ett tidigare skede
och delvis andra betingelser upplåtit
mark för anläggningar i samband med
försvars- och bevakningsändamål —
där ändring har begärts av markägaren.

Inom försvaret har sedan lång tid tillbaka
tillämpats principen att genom
nyttjanderättsavtal tillförsäkra försvaret
dispositionsrätten till sådana huvudsakligen
mindre markområden som behövs
för anläggande av befästningar
samt för vissa bevaknings- och förrådsändamål.
Undantag från denna princip
har huvudsakligen gjorts i sådana fall
där större investeringar planerats, i
vilka fall marken ansetts böra förvärvas
med äganderätt. Särskilt under beredskapstiden
träffades ett stort antal nytt -

janderättsavtal. Uppskattningsvis torde
enbart under denna tid cirka 10 000
sådana avtal ha träffats. Som regel har
skriftliga avtal upprättats och dessa
gäller enligt bestämmelserna i nyttjanderättslagen
mot ny ägare av fastigheten
under förutsättning att kronan före
överlåtelsen tillträtt det arrenderade
markområdet.

Försvarets anläggningar, och särskilt
då befästningar, utgör ibland hinder för
den civila verksamheten. I samband
med ändringar i försvarsplanerna undersöks
i vilken utsträckning försvarets
anläggningar kan flyttas eller raseras
och markavtalen upphävas. Riksdagen
anvisar årligen särskilda medel för rasering
av befästningar.

Militära anläggningar, som utgör hinder
för en från allmänt civil synpunkt
viktig anläggning, t. ex. en större trafikled,
har under årens lopp helt eller
delvis tagits bort i ett flertal fall.

Då ägare till mark, som upplåtits till
försvaret, gör framställning om att en
militär anläggning skall helt eller delvis
tas bort eller flyttas och gällande avtal
upphävas eller ändras, undersöks om
den begärda åtgärden kan medges av
militära skäl och vilka ekonomiska konsekvenser
åtgärden skulle medföra för
staten. Detta har i flera fall lett till att
markägarens önskemål helt eller delvis
har kunnat tillmötesgås, framför allt genom
att minska det arrenderade markområdet.
Däremot har sådana framställningar,
som innehållit begäran om en
höjning av den avtalade arrendeavgiften
på grund av penningvärdets fall eller
på grund av inträdd markvärdesstegring,
genomgående avslagits med
hänsyn till den vittgående prejudicerande
verkan en höjning av en genom
frivillig överenskommelse bestämd ersättning
skulle få för staten. En annan
sak är att arrendeavgiftens storlek kan
omprövas när löpande arrendeperiod
går ut och nytt nyttjanderättsavtal skall
träffas.

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på interpellation ang. översyn av

makten och jordägare

Av vad jag nu har sagt framgår att
man från försvarets sida prövar och
försöker tillmötesgå enskilda markägares
önskemål i fråga om försvarets anläggningar
på upplåten mark under förutsättning
att detta är möjligt och försvarbart
från militär och ekonomisk
synpunkt. Jag anser det inte påkallat
med någon ändring av de normer, som
hittills har tillämpats för behandlingen
av hithörande frågor.

Vidare anförde

Herr RIMMERPORS (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för ett klart och principiellt
vägledande interpellationssvar.

Bakgrunden till min interpellation är
det faktum, att det inom ramen för de
mer än 10 000 nyttjanderättsavtal, som
försvarsministern nämnde, finns en del
som för markägarna kommit att kännas
synnerligen besvärande. Det rör sig
vanligen om avtal som tillkommit under
förhållanden som inte längre är för
handen. Det finns t. o. in. exempel på
att numera bortgångna markägare, delvis
av okunnighet, lovat bort markrätten
till militären för evärdlig tid — och
detta mot en ersättning som i dag får
kallas en spottstyver. Ändå tror jag inte,
herr talman, att det är arrendebeloppet
som i detta fall betyder mest.

När vederbörandes arvingar sedan, i
ett helt nytt läge, velat få till stånd en
förändring, kanske t. o. in. genom anvisning
av ny mark i utbyte, har de
ibland mött ett militärt maktspråk som
uteslutit varje förnuftigt resonemang,
och de har då naturligt nog känt sig
rättslösa.

Nu har jag anledning att tacka försvarsministern
för den anda av generositet
som präglar hans svar. Även om
svaret inte i sak innebär att någon ny
princip införs är det en tolkning som
jag tror kommer att hälsas med mycket

vissa överenskommelser mellan försvars stor

tacksamhet. Jag hade heller ingen
anledning att vänta något annat svar.
Mot bakgrund av dessa principuttalanden
och förtydliganden från försvarsministerns
sida blir det säkerligen betydligt
lättare att resonera och komma
fram till en förnuftig och sakligt riktig
uppgörelse.

Låt mig citera ur svaret! Det heter
där bl. a.: »Då ägare till mark, som upplåtits
till försvaret, gör framställning
om att en militär anläggning skall helt
eller delvis tas bort eller flyttas och
gällande avtal upphävas eller ändras,
undersöks om den begärda åtgärden
kan medges av militära skäl och vilka
ekonomiska konsekvenser åtgärden
skulle medföra för staten. Detta har
i flera fall lett till att markägarens önskemål
helt eller delvis har kunnat tillmötesgås
---—.» I vissa fall har det ta

skett, säger statsrådet, genom att man
kunnat begränsa det område som tidigare
tagits i anspråk.

Statsrådet gör också ett annat intressant
uttalande i svaret, som kan bli vägledande
vid behandlingen av dessa frågor.
Det heter: »Av vad jag nu har sagt
framgår att man från försvarets sida
prövar och försöker tillmötesgå enskilda
markägares önskemål i fråga om försvarets
anläggningar på upplåten mark
under förutsättning att detta är möjligt
och försvarbart från militär och ekonomisk
synpunkt.»

Att den enskilde kan åläggas vissa
uppoffringar för det allmännas skull är
vi medvetna om. Detta kan naturligtvis
också gälla försvars- och bevakningsfrågor.
En liten invändning skulle jag
dock möjligen vilja göra. Statsrådet fäster
avseende vid de ekonomiska konsekvenserna
av ett tillmötesgående i vissa
fall. Jag hör inte till dem som förordar
ett frikostigt spenderande av statsmedel.
Men om det gäller att rätta till ett
avtal som tillkommit under helt andra
förhållanden än de nu rådande och som
nu vållar betydande ohägn för en en -

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1908

Svar på interpellation ang. företagsetableringar i Ådalen

skild markägare får vi väl ändå bortse
från de s. k. statsfinansiella skälen och
framför allt undvika varje samhällelig
snålhet som skulle kunna hindra en för
båda parterna riktig lösning. Med den
försvarsbudget vi lagt upp har vi också
råd med ett generöst handlingssätt i
dessa angelägenheter, som för många
betyder mer än man kan tro.

Det har genom den moderna naturskydds-
och miljövårdspolitiken kommit
in vissa nya intressen också när
det gäller markfrågorna, inte minst i
den svenska skärgården. Dessutom är
det allmänt önskvärt — jag vill till sist
gärna understryka det — att umgängesformerna
mellan militärmyndigheterna
och allmänheten präglas av den öppenhet
och generositet som hör den nya
tiden till. Också i det stycket, herr talman,
är försvarsministerns svar ett uttryck
för den anda av tillmötesgående,
som även på detta område är så utomordentligt
välgörande. Det gör att jag
är tacksam för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Svar på interpellation ang. företagsetableringar
i Ådalen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Lorentzon har
frågat mig, dels om tidigare planer på
industrietablering i Ådalen väsentligen
ändrats eller uppgetts, dels om några
initiativ kan förväntas i syfte att åstadkomma
andra företagsetableringar, i
första hand verkstadsindustri, i Ådalen.

Med hänsyn till interpellationens syfte
vill jag försöka teckna en allmän bild
av de samhällsinsatser i stort som sysselsättningsläget
i Ådalen påkallar. Som
interpellanten framhåller utgör regionens
ensidiga näringsliv en av de viktigaste
förklaringarna till den otillfreds -

ställande utvecklingen på arbetsmarknaden
i området. Ådalens näringsliv har
i stor utsträckning dominerats av näringsgrenar,
där strukturomvandlingen
gått mycket snabbt. År 1960 var sålunda
var femte förvärvsarbetande i området
verksam inom jord- och skogsbruket och
55 procent av de industrisysselsatta arbetade
inom massa-, pappers- och träindustrin.
Sedan dess har det skett en radikal
minskning av antalet sysselsättningstillfällen
i dessa sektorer. Eftersom
bortfallet inte har kunnat kompenseras
av en motsvarande expansion inom andra
delar av näringslivet, har konsekvensen
blivit en omfattande befolkningsutflyttning
och en svårbemästrad arbetslöshet.
Antalet anmälda arbetslösa uppgick
i mars i år till 1 100 personer. Arbetsmarknadsläget
har givetvis i hög
grad påverkats av de omfattande företagsnedläggningar
som skett inom skogsindustrin
under de senaste åren och som
enbart under åren 1966 och 1967 berörde
drygt 500 anställda.

Den oroande sysselsättningsutvecklingen
i Ådalen har sedan länge varit
föremål för arbetsmarknadsmyndigheternas
och regeringens särskilda uppmärksamhet.
Med hänsyn till problemens
art och omfattning har det framstått
som nödvändigt att utnyttja samtliga
de medel som står till förfogande
för att få fram nya sysselsättningstillfällen.
De lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna har
härvid kompletterat varandra.

Sålunda har utflyttningen till områden
med bättre tillgång på arbetstillfällen
underlättats genom olika former av
flyttningsbidrag. Samtidigt har omskolningsverksamheten
byggts ut väsentligt
inom länet. I mars 1968 var 1 700 personer
under utbildning, vilket är drygt
400 fler än vid motsvarande tid förra
året. Också beredskapsarbetena har haft
betydande omfattning. Enbart i kramforsområdet
utfördes under första hälften
av 1960-talet beredskapsarbeten för
en sammanlagd kostnad av omkring 90

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på interpellation ang. företagsetableringar i Ådalen

miljoner kronor. För innevarande budgetår
beräknas kostnaderna för beredskapsarbeten
i ådalsområdet uppgå till
79 miljoner kronor. För att stimulera
sysselsättningen på kortare sikt har vidare
investeringsfondernas användande
i konjunkturpolitiskt syfte stor betydelse.
Hittills har tillstånd meddelats
för utnyttjande av något mer än 1,9
miljon kronor.

Även de lokaliseringspolitiska insatserna
har haft betydande omfattning.
Det finns anledning understryka att de
största investeringarna med stöd av lokaliseringsmedel
görs i Västernorrlands
län. Fram till årsskiftet 1967—1968 har
beslut fattats om lokaliseringsstöd till
investeringar på 302 miljoner kronor i
länet. Därav hänför sig huvudparten till
härnösand-kramforsområdet, där kostnaderna
för de projekt, som fått lokaliseringspolitiskt
stöd, uppgår till 284
miljoner kronor. Lokaliseringspolitiska
insatser av olika slag under perioden
1963—1967 kommer enligt företagens
egna beräkningar ge Ådalen 1 200 nya
arbetstillfällen. Under samma period
har beslut fattats om utbildning vid
företag, som erhållit lokaliseringsstöd,
för 720 personer.

De omfattande och differentierade
åtgärder som sålunda satts in har utan
tvivel bidragit till att begränsa arbetslösheten.
I vissa fall är det möjligt att
direkt registrera effekten av samhällets
insatser. Av de 248 anställda, som berördes
av nedläggningen av Svanö sulfitfabrik,
hade det stora flertalet erhållit
nytt arbete inom 11 månader efter
nedläggningen. Antalet anmälda arbetslösa
uppgick då endast till 20. Vid Hallstanäs
träsliperi berördes 172 anställda,
och av dessa var endast fyra personer
arbetslösa åtta månader senare. Motsvarande
siffror för boardfabriken i
Kramfors var 108 anställda och sex arbetslösa.

Det är emellertid uppenbart att det
krävs ytterligare åtgärder om sysselsättningssvårigheterna
skall kunna över -

vinnas och om den regionala utvecklingen
skall kunna vändas i positiv riktning.
Varken arbetsmarknadspolitiska
eller lokaliseringspolitiska insatser kan
undvaras i detta sammanhang. När det
gäller den lokaliseringspolitiska verksamheten
bör målsättningen vara dels
att skogsindustrin i området baseras på
rationella, ekonomiskt bärkraftiga enheter,
som kan ge en säker försörjning
på längre sikt, dels att Ådalen tillförs
sådana företag, som kan bidra till en
mera differentierad industriell struktur.

Det har sedan länge pågått ett intensivt
arbete för att intressera företag för
en etablering i Ådalen. De hittills uppnådda
resultaten måste betraktas som
goda. Under det senaste året har det
enskilda näringslivets vilja att aktivt
engagera sig i den lokaliseringspolitiska
verksamheten dock märkbart mattats.
Detta har utan tvivel samband med den
allmänna konjunkturutvecklingen, som
medfört att företagen intagit en mera
avvaktande hållning när det gäller större
engagemang. Jag kan därför inte nu
uttala mig om när industrietableringar
i Ådalen, som tidigare diskuterats, kan
komma till stånd. Regeringen följer
emellertid dessa frågor uppmärksamt
och bevakar även övriga möjligheter till
företagsetableringar i Ådalen.

Vidare anförde:

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill framföra mitt
tack till inrikesministern för svaret på
min interpellation. Frågan om sysselsättning
till Ådalen har jag haft möjlighet
att varje år sedan jag kom till
denna kammare diskutera med antingen
inrikesminister Johansson eller något
annat statsråd i anslutning till bl. a. interpellationer.
Frågan är alltså inte ny
och jag tänker i detta sammanhang inte
beskriva förhållandena i Ådalen — jag
har gjort det vid tidigare tillfällen.
Därtill tycks inrikesministern nu

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. företagsetableringar i Adalen

lia klart för sig hur svårt sysselsättningsläget
är i Ådalen; det framgår klart
av svaret.

Inrikesministern är dock i dag betydligt
mer pessimistisk beträffande frågan
om nya industrier till Ådalen än han
var då vi den 12 april i fjol diskuterade
samma fråga. Jag hade väntat mig
ett betydligt positivare svar. Frånsett
de åtgärder, som vidtagits av arbetsmarknadsmyndigheterna
i form av beredskapsarbeten,
har i stort sett ingenting
inträffat under det senaste året. Till
Kramfors har visserligen kommit en
s. k. skyddad verkstad, men det är i
stort sett allt. Några friskare tag eller
djärvare mål har befolkningen i Ådalen
inte märkt.

Sysselsättningssvårigheterna i Ådalen
daterar sig långt tillbaka i tiden och
har egentligen varit aktuella under
hela den tid då socialdemokraterna innehaft
regeringsmakten. Även under
högkonjunkturen med den s. k. fulla
sysselsättningen — ja, den överfulla
sysselsättningen — och även under den
tid då det svenska folket levde i valfrihetens
samhälle har dessa förhållanden
rått i Ådalen. Inrikesministern skall
därför inte förvåna sig över om befolkningen
där känner en viss bitterhet.

I kramforsområdet har arbetarpartierna
haft gemensam majoritet på omkring
80 procent av väljarna — ett av de starkaste
fästena i vårt land. I landstinget
i Västernorrlands län har SAP sedan
1930-talet haft majoritet •— och ändå
dessa svåra förhållanden! Det är självklart
att folket där med denna stora
majoritet för arbetarpartierna väntat
sig några betydelsefullare insatser av
de styrande som skulle skapa ett större
mått av trygghet. I stället har sysselsättningssvårigheterna
undan för undan
ökat.

Vid olika tillfällen har inrikesministern
fått uttalanden från fackföreningar
i Ådalen med krav på större aktivitet
för att skaffa industrier till Ådalen.
Då vi senast diskuterade dessa frågor

hade samtliga träarbetarfackföreningar
i Ådalen sänt ett uttalande till regeringen
med krav på verkstadsindustri
till detta område, och jag kunde referera
till dessa uttalanden under debatten
i fjol. I dag vill jag referera ett uttalande
som Fackliga centralorganisationen
i Kramfors gjorde för kort tid
sedan —- jag förmodar att det ligger på
inrikesministerns bord. Det har följande
lydelse: »Kramfors Fackliga centralorganisation
kräver nya industrier
till Ådalen i stället för de nedlagda.
Det utlovades en industri till Frånö, på
det industriområde som Kramfors stad
och arbetsmarknadsstyrelsen satsat
pengar på. Området som blev klart under
våren 1967 står obebyggt. SCA:s
fabriksbygge låter också vänta på sig.
Det vore på tiden att SCA säger ifrån
hur det skall bli med detta bygge. Utflyttningen
fortsätter i rask takt. Ådalens
arbetare vill ha klart besked. —
Frågan är om förstatligandet av industrin
nu vore aktuell. Den privata industrin
har misskött sina industrier och
sin arbetskraft så länge nu, att tiden
borde vara inne för ett ägandebyte där
man tänker inte bara på vinsten, utan
även på arbetarparten. Man borde vänta
sig krafttag för att minska utflyttningen
från Ådalen. Man språkar mycket
om trygghet men var finns den?
Ådalens fackliga arbetare kräver snara
åtgärder för en tryggare framtid.»

Till dem som lyssnar i denna kammare
eller som senare läser dagens protokoll
vill jag tillägga att samtliga i styrelsen
i Fackliga centralorganisationen
i Kramfors är socialdemokrater, vilket
visar vilken utbredd opinion som råder
även inom det parti som inrikesministern
företräder.

Jag liksom alla i Ådalen beklagar, att
inrikesministern i dag inte har gett något
svar på frågan om nya industrier
till Ådalen, och beklagar att statsrådet
Johansson mera talar i allmänna ordalag.

Jag kan inte utläsa något positivt i

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar pa interpellation ang. företagsetableringar i Ådalen

interpellationssvaret då det gäller nya
industrier till Ådalen. Frågan om verkstadsindustri
går statsrådet helt förbi.
Osökt kommer frågan om vad man från
regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna
i så fall skall orientera sig emot.
Skall det i fortsättningen i stort sett
endast bli som förut: omskolning, avflyttning,
beredskapsarbeten och skyddad
verksamhet? Jag vill upprepa de
fackliga arbetarnas krav att »Ådalens
arbetare vill ha klart besked».

Till sist ytterligare en fråga, herr inrikesminister:
När kan det av Svenska
cellulosabolaget utlovade pappersbruket
påbörjas? Det är nu över sju år sedan
man lovade sätta i gång det.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det är ju riktigt, såsom
herr Lorentzon nyss sade, att vi har
diskuterat problemet Ådalen flera år å
rad. Jag vill säga att jag vore utomordentligt
glad om jag sluppe göra det
igen — inte alls därför att jag tycker
att det är otrevligt att diskutera med
herr Lorentzon, utan därför att jag innerligt
hoppas att vi skall kunna lösa
frågan om sysselsättningen och utkomstmöjligheterna
för människorna i Ådalen.
Om vi lyckades med detta kunde vi
nog vara överens om att lägga ned
denna diskussion. Att vi eftersträvar att
åstadkomma en lösning finns det ingen
anledning att tvivla på, och det har i
och för sig inte herr Lorentzon gjort.
Han efterlyser dock mera av resultat,
och det förstår jag att både han och
många som bor i Ådalen gör.

Nu kan man naturligtvis säga, såsom
herr Lorentzon gör, att när vi diskuterade
detta spörsmål i fjol gav jag uttryck
för en större optimism än vad jag
vågat göra i dag. Jag kunde göra det
därför att vi då hade aktuella diskussioner
med flera företag som visade ett
stort intresse för lokalisering till trakten.
Det var närmast frågan om lokaliseringsbeloppens
storlek och en del

andra praktiska detaljer som återstod
innan vi kunde betrakta lokaliseringen
såsom klar.

Det har emellertid nu inträffat en förändring
i konjunkturläget, som gör att
vi inte får några positiva resultat, utan
företagen drar sig tillbaka och vill avvakta
utvecklingen. Vi kan inte heller
tvinga dem till en lokalisering. Vi kan
inte t. ex. ålägga Cellulosabolaget att
handla på ett visst sätt. Efter våra diskussioner
har vi sagt: Var så god! Här
är det lokaliseringsstöd som vi är beredda
att ge. Det stödet har man funnit
fullt tillräckligt och tillfredsställande.
Vi har varit beredda att medverka till
finansieringen även på annat sätt. Det
är inte på den punkten som det har rått
tvekan. Men det är ju inte obekant för
någon här i kammaren att utvecklingen
även för ett så stort företag som Cellulosabolaget
i det konjunkturläge vi haft
liar varit starkt negativ och att man därför
på företaget iakttar försiktighet.

På den direkta fråga som herr Lorentzon
ställde i slutet av sitt anförande
kan jag inte ge något annat svar än att
planeringen pågår, och med hänsyn till
en del andra utbyggnader har vi anledning
räkna med att det blir ett uppskov.
Hur långvarigt det uppskovet blir
kan jag inte i dag uttala mig om. Men
i den situationen måste vi rikta våra
aktiviteter också mot andra håll. Det
har vi också gjort. Vi har försökt intressera
företag och har i flera fall nästan
varit framme vid en uppgörelse, men
sedan har det visat sig att det inte varit
möjligt att genomföra projekten. Företagen
har beslutat om andra dispositioner,
om uppskov med expansionen eller
om en omlokalisering. Därmed har vi
inte nått de positiva resultat som vi
önskat.

Men ett och annat har ändå tillkommit.
I Härnösand —■ som inte direkt hör
till det område som herr Lorentzon representerar
men som inte heller ligger
så långt avlägset därifrån; staden tillhör
ändå samma storregion — har vi

Torsdagen den 25 april 19G8

28 Nr 20

Svar på interpellation ang-, åtgärder för

hamnsområdet

efter förhandlingar med det stora amerikanska
företaget Great Lake Carbon
och Graningeverken nått ett resultat.
Jag hoppas att utbyggnaden där nu pågår.

Vi har fortfarande diskussioner på
gång med olika företag, men i dag vill
jag vara litet försiktig. Det är möjligt
att en uppgörelse kan träffas inom den
närmaste tiden med åtminstone något
av dessa företag, men det ville jag inte
nämna i mitt interpellationssvar. Jag
talar om det nu men vill inte väcka
några alltför långtgående förhoppningar,
eftersom besvikelsen alltid blir
mycket stor om förhandlingarna inte
leder till positiva resultat. Tillfredsställelsen
blir störst när man ser de praktiska
resultaten av det arbete som pågår
på detta område.

Som jag hade anledning framhålla
här i kammaren i går bedömer vi konjunkturläget
så att vi nu har passerat
botten i en konjunktursvacka och är på
väg uppåt. Vi tror och hoppas att detta
skall betyda att det blir lättare att diskutera
med industrins företrädare,
både när det gäller expansionen inom
befintliga företag och vissa omlokaliseringar.
Jag vill i det avseendet ge uttryck
för en försiktig optimism, eftersom
vi i några delar av landet har
märkt en viss ökning i aktiviteten med
möjligheter att diskutera lokaliseringar
och företags expansion.

Jag vill här slå fast att vi inte har
för avsikt att sluta med våra ansträngningar
att klara problemen i Ådalen. I
den mån vi inte kan förmå privata företag
att lokalisera sig dit får vi överväga
— eventuellt i samarbete med kooperativa
företag — att lokalisera andra företag
dit eller undersöka om det föreligger
möjligheter att dit förlägga någon
statlig verksamhet. En intensifiering av
strävandena i det avseendet kommer
att göras genom att det statliga utvecklingsbolaget
kommer att pröva vilka
uppgifter vi kan ägna oss åt. Jag hoppas

att lösa sysselsättningskrisen i oskars att

det bland de uppslag som där kan
komma fram skall finnas möjligheter
att påverka lokaliseringen av några företag.
Och där står ådalsområdet högt
på vår lista. Men även i det fallet måste
jag iaktta en viss försiktighet, eftersom
jag om en stund kommer att diskutera
med en representant för en annan del
av landet, där det också finns stora problem,
nämligen oskarshamnsområdet.
De problemen kan vi inte heller undgå
att beakta. Men möjligheterna bör ju
finnas att på sikt klara problemen i
Ådalen och även i andra områden. Jag
förtvivlar inte i det långa loppet — det
vill jag gärna säga, herr Lorentzon.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill endast knyta an
till vad inrikesministern nu meddelade,
nämligen att om det inte finns andra
möjligheter kommer staten — eventuellt
i samarbete med kooperativa organisationer
o. d. — att söka etablera statliga
företag i Ådalen. Det är ju sådana förslag
beträffande Ådalen som vi gång på
gång framfört, bl. a. i interpellationer,
men inrikesministern har tidigare inte
velat ge något svar härvidlag. Nu tolkar
jag inrikesministerns besked som ett
positivt svar på de interpellationer som
tidigare har framställts och som ett tillmötesgående
av de krav som framförts
av Ådalens fackligt organiserade arbetare.
Det är alltså ett betydligt bättre och
mera positivt svar som Ådalens arbetare
i dag får än vad de någonsin tidigare
fått. Vi tolkar beskedet på det sättet,
herr inrikesminister.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Svar på interpellation ang. åtgärder för
att lösa sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i öskars

hamnsområdet

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge
har frågat om jag avser att vidta
några åtgärder för att medverka till
att sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet
löses.

De nuvarande sysselsättningssvårigheterna
i oskarshamnsområdet beror
främst på nedläggningen av Aktiebolaget
Oskarshamns varv. Jag vill därför
börja med att redogöra för den utveckling
som ledde fram till företagets nedläggning
sommaren 1967.

Efter att under vintern 1962—1963
ha avskedat cirka 200 personer varslade
företaget i juni 1963 om att varvsrörelsen
skulle läggas ned. Anledningen var
otillräcklig orderingång. Vid varseltillfället
sysselsattes ca 1 000 personer i företaget.
Nedläggningen avsågs ske hösten
1964. Avvecklingsperioden kunde
emellertid förlängas sedan företaget fått
nya order. Personalstyrkan reducerades
dock successivt dels genom att ett 70-tal personer avskedades och dels genom
att den naturliga avgången från företaget
inte ersattes.

För att möjliggöra fortsatt verksamhet
vid företaget beviljades bolaget i
slutet av år 1964 en statlig lånegaranti
om 7,5 miljoner kr. Verksamheten gavs
nu eu annan inriktning. Företaget slutade
sålunda att bygga fartyg och började
i stället tillverka mekaniska verkstadsprodukter.
Avsikten var dessutom
att i viss utsträckning reparera fartyg.
I det med hjälp av den statliga lånegarantin
rekonstruerade företaget skulle
enligt planerna sysselsättas 350—400
personer. Sysselsättningen kom dock att
ligga på en betydligt högre nivå.

Den konjunkturdämpning som började
göra sig gällande mot slutet av år
1965 medförde nya svårigheter för företaget.
Dessa svårigheter tilltog efter
hand och i slutet av april 1967 varslade
företaget om nedläggning. Vid denna
tidpunkt sysselsattes i det närmaste 400
personer i företaget. Större delen av
personalen avskedades i slutet av juni

1967. Efter årsskiftet 1967—1968 har
inte förekommit någon verksamhet vid
företaget.

För att kompensera det sysselsättningsbortfall
som uppstod i Oskarshamn
i samband med att verksamheten vid
varvet började trappas ned år 1962 vidtog
arbetsmarknadsmyndigheterna en
råd åtgärder i syfte att tillföra staden
nya arbetstillfällen. Resultatet blev att
staden fram till april 1967 tillfördes
nära 700 nya arbetstillfällen. Ytterligare
arbetstillfällen kan påräknas framöver.
Redan nu föreligger från ett par av de
företag, som etablerades eller utvidgades
i staden under åren 1962—1966,
besked om att de kommer att utöka sin
personal med sammanlagt cirka 150
man i år.

Antalet arbetslösa i Oskarshamn var
i mitten av april i år 147 mot 206 vid
samma tidpunkt i fjol. Till detta skall
läggas att en större industri i staden
för några månader sedan införde korttidsarbete
för eu del av sin personal.
Härav berördes i mitten av april 115
personer. En annan större industri i
staden varslade för några dagar sedan
om nedläggning av verksamheten om
ca två år. Detta företag sysselsätter för
närvarande 140 personer. Antalet sysselsatta
i beredskapsarbete var i mitten
av april cirka 300, varav ett 40-tal i industriellt
beredskapsarbete.

Arbetet med att söka skaffa nya anställningar
åt de arbetslösa och åt de
i beredskapsarbete placerade bedrivs
med stor intensitet av arbetsförmedlingen.
Enligt vad jag har inhämtat räknar
länsarbetsnämnden med ökad aktivitet
inom väsentliga delar av länets industri
under de kommande månaderna. Nämnden
bedömer därför placeringsmöjligheterna
med viss optimism.

Interpellanten framhåller att frågan
om fortsatt varv&drift bör övervägas på
nytt. På detta vill jag svara att denna
fråga har undersökts ingående av arbetsmarknadsstyrelsen
och inom inri -

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1908

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskars hamnsområdet -

kesdepartementet både i samband med
varslet i april förra året och senare.
Med hänsyn till läget i allmänhet för
varvsindustrin och andra omständigheter
måste emellertid tyvärr konstateras
att de förslag om att återuppta varvsrörelsen
som hittills lagts fram inte har
varit möjliga att realisera. Vi har därför
inte kunnat biträda dem. När det
gäller åtgärder i övrigt för att stärka
sysselsättningsunderlaget i oskarsbamnsområdet
vet jag att arbetsmarknadsmyndigheterna
arbetar intensivt med att
söka lokalisera ytterligare industriell
verksamhet dit. Jag är angelägen framhålla,
att jag kommer att noga pröva
varje realistiskt förslag till lokalisering
i Oskarshamn som kan komma fram genom
detta arbete eller i annan ordning.

Vidare anförde:

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
inrikesministern för svaret på min interpellation.
Situationen är tydligen den
att svårigheterna runt om i landet haglar
över inrikesministern så att han
börjar få svårt att skilja mellan våra
olika frågor och interpellationer.

Svaret på denna interpellation angående
Oskarshamn, är inte så preciserat.
Det ger en historik över varvet och
dess försvinnande från arenan, och det
innehåller ett uttalande om vad arbetsmarknadsstyrelsen
och andra myndigheter
tidigare har gjort. Inrikesministern
slutar med att säga att frågan skall
följas i fortsättningen.

Det är ganska magra förhoppningar
som interpellationssvaret kan inge den
friställda arbetskraften och den kommun
som har drabbats av dessa stora
nedläggningar. Jag förstår att inrikesministern
iakttar mycket stor försiktighet
— han har tydligen gjort det även
när det gäller Ådalens problem — med
tanke på alla de svikna löften och förhoppningar,
som tidigare under flera år

har knutits till arbetsmarknadsfrågorna
i Oskarshamn.

Läget har under den gångna tiden
bara förvärrats. Om jag inte är fel underrättad,
har det i Oskarshamn varslats
om ytterligare friställningar från
senast år 1970 i samband med nedläggning
av det Boliden AB tillhöriga s. k.
kopparverket, R ey m ers h o 1 in.sv e r ken.
Detta varsel lär ha lämnats just vid inrikesministerns
besök i Oskarshamn under
veckan efter påsk. Om denna nedläggning
kommer att verkställas, förvärras
svårigheterna ännu mer.

Jag skall bidra till debatten med ett
tillägg till historiken över förhållandena
i Oskarshamn under senare år. Varvet
var ända till början av 1960 Kalmar
läns största arbetsplats med cirka
1 450 anställda. Företaget var på grund
av sin storlek också normgivande för
lönerna i orten. Av nedläggningen berördes
inte bara de anställda utan även
en mängd underentreprenörer, affärer,
serviceanläggningar o. d.

Arbetsmarknadsstyrelsen gjorde ett
stort nummer av sin insats under vad
vi kallar den första varvskrisen 1962—
1964. Då inspelades en film i Oskarshamn
om hur svensk arbetsmarknadspolitik
löser sina problem, och den filmen
visades i utlandet — den lär t. o. m.,
har det sagts mig, ha visats i USA. Sverige
ville väl visa United States of
America hur saker och ting skulle skötas.
AMS uttalade 1964 att sysselsättningskrisen
i Oskarshamn var löst; det
tillhör också historiken över denna tragedi.

Det är tydligt att statsmakterna på
ett mycket tidigt stadium dömt ut varvet.
De fackliga organisationerna och
varvsarbetarna har haft en annan syn
härpå, men arbetsmarknadsstyrelsen har
tidigt dömt ut det. Enligt vad jag uppfattat
av inrikesministerns uttalanden
under de senaste dagarna har även han
slutgiltigt tagit ställning till att varvet
inte kan restaureras. Man tycker ändå

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet -

att det är egendomligt att det inte skulle
gå att ha ett ordentligt varv i Sverige
vid Östersjön. De övriga varv som
ligger vid den svenska ostkusten —
Finnboda varv, Kalmar varv och möjligen
Karlskrona varv — är inte av den
storleksordning som oskarshamnsvarvet
var. På den östra sidan av Östersjön
finns varvsverksamhet, bl. a. finns
det ett stort varv i Rostock. Jag är emellertid
inte kompetent att bedöma framtiden
för ett varv här, men man förstår
att varvsarbetarna och jobbarna
tycker det är egendomligt att man inte
på den svenska kusten av Östersjön kan
upprätthålla ett varv utan måste koncentrera
allt till Uddevalla och Göteborg.

Den 4 april i år var jag av socialdemokratiska
partiet inbjuden till en
debatt i Oskarshamn vilken ingick bland
de av partiet över hela Sverige organiserade
mötena. Där meddelade den socialdemokratiske
talaren att om inte
sysselsättningsproblemen i Oskarshamn
löstes på annat sätt, som han uttryckte
det, skulle ett statligt företag förläggas
dit. Detta refererades mycket beredvilligt
med stora rubriker i ortens tidningar.
Nu vill jag fråga statsrådet: Ligger
det något i det löftet? Finns det
något sådant företag att tillgå i nuläget?
När sådana uttalanden görs och
när man på det sättet ger näring åt
förhoppningarna och optimismen vill
jag gärna veta hur mycket det ligger
däri.

De i interpellationssvaret redovisade
siffrorna över arbetslösa gör mig förbryllad;
jag kan inte få dem att stämma
med utvecklingen. De förefaller mycket
låga: 147 arbetslösa i april i år och
206 i april 1967. Jag har fått andra siffror
på den friställda arbetskraften —
jag skall inte nämna dem, då jag inte
tillräckligt noga kunnat kontrollera dem.
Det är egendomligt med arbetslöshetssiffrorna
i dagens läge, de verkar inte
alltid vara korrekta.

Det framhålls från de enskilda arbetarna,
från fackföreningarna och även
från andra håll att omkring 1 000 arbetsplatser
i Oskarshamn har gått förlorade
under de två senaste åren, och
man gör därför gällande att det skulle
föreligga ett behov av bortåt 1 000 nya
arbetstillfällen.

Jag har under en rad år motionerat
om att lokaliseringsåtgärder skulle insättas
i östra Götaland, och jag har
därvid tänkt mig en bredare spridning
av företagen. Jag kunde inte då föreställa
mig att det nu skulle bli ett så
stort behov av företagslokalisering på
en enda plats, som nu blivit fallet i
Oskarshamn. Jag vill för inrikesministern
understryka att det är viktigt att
man gör allt vad som kan göras för
att förbättra situationen. Det har gjorts
framställningar i detta sammanhang
från de fackliga organisationerna och
från kommunalt håll. Oskarshamns stad
har offentligt mycket tydligt uttalat att
man nu inte längre orkar klara av problemet
utan endast väntar på åtgärder
från statsmakterna.

Inrikesministern menade i sitt föregående
svar att botten nu skulle vara
nådd på konjunkturkurvan. Jag är inte
övertygad om detta. Jag tvivlar på att
man skall kunna komma över problemen
utan vidare. Jag har svårt att tänka
mig att man så enkelt kan avfärda denna
svåra situation, som naturligtvis har
många orsaker som går längre tillbaka
i tiden.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Det är inte första gången
som vi i andra kammaren talar om
oskarshamnsproblemen, och vi kommer
sannolikt också att få avhandla
dem framöver. Jag hoppas det må vara
mig förlåtet om jag nu till att börja med
säger några ord, som kanske inte riktigt
sammanfaller med interpellantens
uppfattning och som kanske kommer
mig att framstå som något av en dra -

32 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet -

bant till inrikesministern. Jag skall
därefter framföra några andra funderingar,
som väl var den närmaste anledningen
till att jag begärde ordet.

När vi tidigare talat om dessa frågor
har i varje fall jag själv hävdat att
det gällt svåra problem. Vi skall inte
glömma att Oskarshamn tidigare vid
flera tillfällen har kämpat igenom liknande
mycket besvärliga konjunkturer.
Man har där många gånger varit pressad,
och jag tycker att vi också skall
komma ihåg att man där i nuvarande
läge behöver all den hjälp och allt det
stöd man kan få för att klara den kris
man nu råkat in i.

Men jag vill ändå framhålla att tanken
på en fortsatt varvsrörelse i Oskarshamn
måste vila på en realistisk bas.
Det kan inte vara till hjälp vare sig
för kommunen eller för de anställda
att vi förhoppningsfullt satsar på en
fortsatt varvsrörelse, som senare visar
sig vara en felspekulation. Över huvud
taget måste den industri som förläggs
till Oskarshamn innebära en realistisk
satsning, framför allt för de anställdas
och för kommunens skull. Jag är
långt ifrån säker på att sådana seriösa
möjligheter att fortsätta med varvsindustri
i Oskarshamn förelegat, att en
sådan utveckling skulle ha kunnat accepteras.

Däremot tycker jag — för att övergå
till några positiva uppslag — att
inrikesministern allvarligt skall ta i
övervägande möjligheterna att i Oskarshamn
skapa en bas för den oljeletning
som skall igångsättas i Östersjön. Om
det inte föreligger några tekniska hinder,
som jag inte känner till, så tycker
jag att det skulle vara en god början
på hjälpen till Oskarshamn. Den räcker
säkerligen inte, eftersom den val inte
skapar tillräckligt många arbetstillfällen,
men den är ändå en början.

Om vi skall kunna göra de insatser
som behövs, inte bara för Oskarshamn
utan även för Kalmar län och hela

sydöstra Sverige, så får vi inte börja
med att försämra kommunikationerna.
De är alldeles tillräckligt dåliga som
de är, herr inrikesminister. Där får
man hos SJ och vägverket allvarligt
fundera på att göra upp en trafikförsörjningsplan
för sydöstra Sverige, som
inte bara ger de gamla och andra människor
i glesbygderna, som inte har
möjligheter att använda individuella
färdsätt, bättre kommunikationer utan
också gör att industrin och näringslivet
kan acceptera en lokalisering till
dessa delar av landet, där vi så väl
behöver nya företag för att klara sysselsättningen.
Jag tror mig veta att det
i landstingens regi är en organisation
på gång för att få fram en trafikförsörjningsplan,
och den måste komma
till i samarbete med de centrala ämbetsverk
som har hand om trafikfrågorna,
d. v. s. SJ, vägverket, sjöfartsstyrelsen
och Linjeflyg. Då kan vi få
fram en realistisk trafikförsörjningsplan
och genomföra den. När den frågan
tas upp på riksplanet hoppas jag
att vi får det stöd av inrikesministern
som vi behöver ha från kanslihuset
för att få den planen upprättad och
genomförd i praktiken.

Men det räcker inte med bra kommunikationer.
Självfallet hoppas man
i Oskarshamn på att även andra åtgärder
vidtages. Men jag tycker ändå
att det är litet orättvist när interpellanten
skyller alltför mycket på arbetsmarknadsstyrelsen
och dess organ,
i detta fall länsarbetsnämnden och dess
direktör. Han bär ändå uträttat ett
fantastiskt arbete för att komma till
rätta med problemen. Att han inte har
lyckats torde knappast vara hans fel
enbart. Det är ingalunda lätt att klara
problem av detta slag. Men de måste
klaras! Annars får vi en kraftig utflyttning
av en arbetarstam, som i stor
utsträckning har skaffat sig egnahem
i Oskarshamn, slagit rot där, trivs där
och vill bo och arbeta där. Då bör vi

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskars -

Svar på interpellation

hamnsområdet

givetvis också försöka med alla medel
att skapa de arbetstillfällen som behövs.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Även jag hade för kort
tid sedan tillfälle att besöka Oskarshamn
för att orientera mig om läget,
och jag har också i mitt interpellationssvar
försökt att ge en rättvisande beskrivning
av vad som där förekommit.
Jag kan tillägga att vad som betecknas
som den första varvskrisen klarades.
Så sent som 1966 hade Oskarshamns
stad en positiv befolkningsutveckling
med ett nettoöverskott på nära 300.
Det visade ju på en aktivitet, en flyttningsrörelse
mot Oskarshamn av människor
som fann sysselsättning och utkomstmöjligheter.

Men så kommer då »den andra krisen»,
om vi nu skall använda denna
terminologi. Den blir djupare och svårare
och den inträffar vid en tidpunkt
då vi kommer in i en allmän konjunkturnedgång.
Självfallet påverkas därvid
möjligheterna att ersätta de sysselsättningstillfällen
som försvinner med nya
genom lokaliseringspolitiska och andra
aktiviteter.

Låt mig emellertid säga några ord
om »den första varvskrisen» och den
film isom herr Börjesson i Glömminge
talade om. Jag har fått uppgift om att
den filmen tillkom efter framställning
från myndigheter som arbetar på utlandet
med information om svenska förhållanden
och som ville ha ett material
om svensk arbetsmarknadspolitik i
praktisk tillämpning, bl. a. för visning i
USA.

Det var på detta sätt filmen om vad
som gjorts i Oskarshamn kom till. Den
var rättvisande. Något fel fanns inte i
den filmen — det var bara det att den
var färdig någon gång på våren 1966,
om jag inte missminner mig, och så
kom då en ny krisutveckling.

Skulle man under sådana förhållan -

den låta bli att skicka över filmen till
Amerika? Nej, den visade ju vad som
inträffat i fråga om företagsnedläggningar
och omlokalisering av företag.
Den visade hur människorna gick in
i omskolning, hur de fann ny sysselsättning.
Allt detta var en korrekt redovisning.

Jag skulle vilja instämma med generaldirektör
Bertil Olsson och säga att
jag hoppas att man skall kunna visa
en andra avdelning av denna film, när
också de problem som nu är aktuella
har lösts. Ty målet måste, som herr
Hamrin i Kalmar sade, vara att med
gemensamma krafter lösa problemen.
Det är många som arbetat i den riktningen,
och det finns all anledning att
uttala uppskattning av det arbete som
lagts ned av länsarbetsnämnden och
de kommunala myndigheterna. Jag vill
också säga att det inte är dessa instansers
fel om inte allt det arbete som
lagts ned givit det resultat som man
kunde ha önskat.

Men en del är ju ändå på väg. Ty
vad är det som sker i Oskarshamn?
Ja, jag bär funnit att det, om jag så
får uttrycka mig, pågår en industriell
ägarömsning av betydande omfattning.
L M Ericsson har övertagit en del av
verksamheten i befintligt företag, och
även Scania-Vabis har kommit in i bilden.
Det intressanta är att i båda dessa
företag sker nu en utbyggnad, och de
två företagen beräknas under 1968 tillsammans
komma att nyrekrytera personal
till ett antal av ungefär 150. Andra
industrier är också inne i en expansion.

Detta är emellertid inte tillräckligt.
Vi skall dock inte bibringa människorna
den uppfattningen att ingenting
sker, att det är ett stillastående och
att inga aktiviteter förekommer. Men
jag understryker än en gång att vad
som sker inte är tillräckligt. Jag förstår
också varvsarbetarna, därför att
det möjligen är så att de nya industrier

3—Andra kammarens protokoll 1968. Nr 20

34 Nr 20 Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet -

som tillkommit inte ger samma förtjänstmöjligheter
som den ursprungliga
varvsindustrin. Och det är naturligtvis
alltid bekymmersamt att gå ned
från en etablerad inkomstnivå och få
finna sig i att träda in i en verksamhet
där förtjänstläget ligger lägre. Det är
en helt annan sak om man, som i våra
textilorter exempelvis, kan etablera ny
verkstadsindustri som —- även om de
som arbetar inom verkstadsindustrin
inte tillhör de högavlönade ■—- erbjuder
bättre förtjänstmöjligheter än den
tidigare textilindustrin. Därför möter
vi inte samma uppskattning av lokaliseringarna
i Oskarshamn som i exempelvis
Borås och Norrköping. Jag har
som sagt full förståelse för detta, men
det är sådant som man i vissa sammanhang
får finna sig i.

Jag kommer tillbaka till frågan om
varvsrörelsen. Jag har kanske i det
längsta envisats i förhoppningen om att
det skulle vara möjligt att finna en lösning
på varvskrisen som innebar att en
rekonstruktion skulle kunna åstadkommas.
Efter de kontakter som jag har
haft har jag funnit anledning att offentligt
förklara i Oskarshamn att jag
inte anser det realistiskt att räkna med
en möjlighet till rekonstruktion av
varvsrörelsen, utan att andra sysselsättningsåtgärder
bör vidtas där.

Herr Börjesson i Glömminge säger
att han liksom många andra tycker att
man inte skall koncentrera all varvsrörelse
till Göteborg och Uddevalla. Om
det vore så väl, herr Börjesson, att vi
bara hade att ösa på nere på västkusten,
skulle jag känna en viss glädje över
det. Problemet är emellertid inte detta
utan om vi kan driva Uddevallavarvet
i nuvarande omfattning. Det är möjligt
att också andra varv kommer under
diskussion. Detta är ingen hemlighet.
Därför blir problemet ett annat än att
bara överväga hur mycket man skall
bygga ut på västkusten eller på östkusten.
Det är förutsättningarna för varvs -

industrin över huvud taget som står under
debatt, och bedömningen av dem
måste vara realistisk.

Det är nödvändigt att ansträngningen
inriktas på att söka skapa nya sysselsättningsuppgifter,
också i de lokaliteter
som är varvsindustrins tidigare.
Kalmar verkstäder har lagt över en del
av sin sysselsättning dit, bl. a. på grund
av de statsbeställningar som har gjorts.
Det är tänkbart att denna verksamhet
kan utvidgas. Ett 50-tal personer har
sysselsatts i dessa arbeten inom varvsområdet,
och ytterligare ett 15- eller
25-tal tillkommer. Eventuellt kommer
flera beställningar att ge förutsättningar
för en ännu mer utvidgad verksamhet.

Om någon har talat med herr Börjesson
i Glömminge om ett statligt företag,
har jag ingen kännedom om vad vederbörande
åsyftar; jag betvivlar självfallet
inte uppgifterna. Jag tror mig veta
att man har skrivit till statliga myndigheter
om oljeletningen och om basorganisationen,
som herr Hamrin i Kalmar
talade om. Det är möjligt att den
person som herr Börjesson hade i åtanke
räknade med detta projekt, men det
vågar jag inte ha någon mening om.
Här är det fråga om en statlig verksamhet
i samarbete med en del privata
och kooperativa företag.

Jag skulle vilja ge uttryck för den
meningen att i den mån vi har statliga
företag att lokalisera, bör det vara möjligt
att söka rikta lokaliseringen också
mot oskarshamnsområdet. Min bedömning
av Oskarshamns förutsättningar är
att stadens läge är gynnsamt, att där
finns en god service och att tillskapandet
av det nya atomreaktorverket, som
blir färdigt år 1969 eller 1970, kommer
att vara en tillgång för området. Det
har vi redan märkt i de diskussioner
som förekommer på västkusten om
byggande av en reaktor i Ringhals vid
Väröbacka. På västkusten har redan en
efterfrågan uppstått från industrier

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. åtgärder för att lösa sysselsättningskrisen i oskarshamnsområdet -

utanför de hittills nämnda kretsarna.
Atomreaktorverket anses i sig vara en
lokaliseringsfaktor; man vill ligga i närheten
av energikällan. Vad säger att inte
detta kommer att inträffa på östkusten?
Vi har under alla omständigheter den
uppfattningen att det bör vara möjligt
och att det bör påverka regionen gynnsamt.

Ur samhällelig synpunkt är det angeläget
att ge stöd åt Oskarshamn så att
orten och regionen kan erbjuda sysselsättningsmöjligheter
och fullgod service.
Avståndet mellan Kalmar och Västervik
är alldeles för stort; det kan inte
accepteras ur samhällelig planeringssynpunkt.
Ansträngningarna måste därför
intensifieras för att klara problemen
i Oskarshamn.

Herr Börjesson i Glömminge ställde
sig litet undrande till de arbetslöshetssiffror
som jag redovisat. De är alldeles
korrekta. Herr Börjesson i Glömminge
bär tydligen inte uppmärksammat
att jag i mitt svar också har sagt
att vid samma tidpunkt 300 personer
var sysselsatta med beredskapsarbeten.
Jag kan komplettera mitt svar med att
säga att vid samma tidpunkt deltog 125
personer i arbetsmarknadsutbildning.
Om herr Börjesson räknar antalet nedlagda
sysselsättningstillfällen i den
egentliga industrin skall han nog finna
att mina siffror stämmer med verkligheten.

Det är viktiga beredskapsarbeten som
pågår och det är viktigt med utbildning,
men det är lika viktigt för att
inte säga viktigare att vi kan skapa varaktig
sysselsättning för de människor
som blivit friställda.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag har kommit i den
situationen att jag får svara på anmärkningar
från två håll mot vad jag
yttrade i anledning av statsrådets interpellationssvar.

Jag framhöll att jag inte kunde be -

döma möjligheterna för varvet att vara
kvar, men jag uttryckte det så att de
anställda frågade sig varför inte Sverige
skulle kunna ha ett stort varv vid
Östersjön. Jag är emellertid fullt medveten
om svårigheterna.

Herr Hamrin i Kalmar sade att jag
är orättvis mot arbetsmarknadsmyndigheterna.
Det vet jag inte om jag är; jag
har bara relaterat förhållandena. Om
jag är orättvis så är Fackliga centralorganisationen
i Oskarshamn och de lokala
bedömarna också orättvisa. Jag har
här en tidning som socialdemokraterna
gav ut till valet 1966. Statsminister Tage
Erlander har där skrivit en artikel vari
han säger att Oskarshamn är ett praktexempel
på hur samhället numera har
möjlighet att ingripa i kritiska lägen.
Han säger vidare:

»Det är aktioner av detta slag som
stärker förtroendet för den socialdemokratiska
politiken. Vi har visat att
det ligger allvar bakom våra solidaritetsförklaringar,
och det är vår förhoppning
att väljarna skall inse detta.
----—- Tänk framåt! Rösta med socialdemokraterna
!»

Statsministern bedömde naturligtvis
vid den tidpunkten Oskarshamns utveckling
optimistiskt. Men, herr inrikesminister,
hans bedömning höll inte.
Att vi nu har fått ett par år till på oss
för att konstatera hur det har gått med
lokaliseringen i Oskarshamn är en annan
sak. Jag har emellertid inte varit
orättvis mot AMS, ty utvecklingen har
varit den som jag har relaterat. Inrikesministern
sade också att 1966 såg man
positivt på utvecklingen. Jag konstaterar
endast att man felbedömde läget —
det gick inte att infria de förhoppningar
man hade.

Vilka möjligheter en sådan stationering
av oljeletningsorganisationen i Östersjön
till Oskarshamn, som herr Hamrin
i Kalmar har anvisat, kan ge är jag
inte i stånd att bedöma. Men icke förty
går väl de starkaste önskemålen bland

36 Nr 20 Torsdagen den

Svar på interpellation ang. åtgärder för

hamnsområdet

de friställda i Oskarshamn ut på att
få något slag av metallindustri till orten.
Jag har talat med några av fack1''öreningsmännen
och de gamla arbetarna
på varvet i Oskarshamn, och jag
har funnit att deras inställning i huvudsak
är den att detta skulle vara förstahandsalternativet.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge
tycker tydligen att det är mera
intressant att resonera om den av AMS
inspelade filmen och om de uttalanden,
som gjordes under 1966 års valrörelse.
Jag frågar herr Börjesson i Glömminge:
Var det något fel i statsministerns artikel?
Den baserade sig på fakta, nämligen
på utvecklingen till den tidpunkt
som man då kunde blicka fram till.
Svårigheterna inträffade först därefter
och ökade framför allt från april månad
1967 för att sedan växa i omfattning under
det året. Det var ingen som räknade
med detta vid den tidpunkt när filmen
spelades in eller när tidningsartikeln
skrevs.

Staten hade räknat med att lämna
ett bistånd på 7,5 miljoner kronor i
form av en kreditgaranti till ett företag,
som övertog verksamheten, mot en
utfästelse att driften skulle genomföras
i en omfattning som gav 300—400 personer
sysselsättning. Företagets möjligheter
var dock inte tillräckliga. Det var
fråga om ett privat företag. Jag har
ingen anledning att klandra företaget,
jag gör bara detta konstaterande.

Låt mig ge en blixtbelysning av hur
en sådan situation kan uppstå. Det är
alldeles riktigt, såsom herr Börjesson i
Glömminge sade, att jag befann mig i
Oskarshamn samma dag som Bolidenbolaget
lämnade sitt varsel till ungefär
140 anställda vid kopparverket. Företaget
lämnade samtidigt en redovisning
av skälen till den aviserade nedläggningen.

25 april 1968

att lösa sysselsättningskrisen i oskars Bakgrunden

till åtgärden var i korthet
att man såg sig nödsakad att koncentrera
sin produktion till Hälsingborg.
Man skulle bygga ut en produktion
av speciella varor med en kapacitet
av — om jag inte missminner mig
— 250 000 ton. Kopparverket i Oskarshamn
hade en långt mindre kapacitet
och innebar därför ett olönsamt alternativ.
Man konstaterade detta inom
företaget och menade att man inte kunde
fortsätta en olönsam drift. Man kunde
vinna större ekonomiska fördelar
genom den koncentration som man
hade bestämt sig för.

Företaget meddelade alltså att 140
personer skulle bli friställda fram till
år 1970. Bolaget skulle uppenbarligen
erbjuda åtskilliga av de anställda i
Oskarshamn arbete i de nya fabrikerna
i Hälsingborg. Hur många som ommer
att flytta vet jag inte, men jag
skulle tro att ett betydande antal inte
vill göra det.

I den situation som då förelåg var
det inte företagets uppgift att bära ansvaret
för dem som blev friställda utan
detta överlät man på samhället. Stat
och kommun fick ta på sig uppgiften
att försöka klara problemen för de
människor som blev friställda, antingen
genom att hjälpa dem till nya jobb
på annat håll genom omskolning eller
genom att försöka lokalisera företag till
Oskarshamn vilka erbjuder de friställda
nya arbetsmöjligheter.

Det är ju så vi upplever problemen
på många håll i vårt land. Det intressanta
är att det i huvudsak är mot samhället,
staten, regeringen samt arbetsmarknads-
och länsmyndigheterna som
man riktar sina kritiska anmärkningar,
men man glömmer bort företagen som
står bakom besluten. Jag vill inte klandra
detta. Vi får finna oss i dessa koncentrationer.
Men då skall vi också
göra klart för oss varför de har tillkommit
och verkningarna av de beslut företagen
fattar.

Torsdagen den 25 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. om skolningsverksamheten

Vid det tillfälle jag här talat om mötte
jag företrädare för Bolidenbolaget och
gav då uttryck för den meningen att
det under alla omständigheter är bra
att man meddelar besked i så god tid
som möjligt. Omläggningen skall ske
fram till 1970, och det ger rådrum för
myndigheterna vid handläggningen av
dessa problem. Många gånger lämnas
inte besked förrän bara två å tre månader
återstår och i vissa fall ännu kortare
tid. Det ställer samhället inför i det
närmaste orimliga uppgifter. Här behövs
det naturligtvis en bättre samordning
mellan samhälle och näringsliv.
Vi hoppas också att kunna etablera
ett sådant samarbete.

Herr talman! Jag skall nu inte gå in
på dessa vidlyftiga problem närmare,
men eftersom herr Börjesson i Glömminge
nämnde kopparverkets besked
har jag här velat beskriva vad jag fick
uppleva, ty det är på något sätt hela
händelseutvecklingen i ett nötskal på
många håll i vårt land.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 15

Svar på interpellation ang. omskolningsverksamhcten Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta
har frågat om jag vill redovisa
resultaten av omskolningsverksamheten
i följande avseenden, nämligen antalet
personer under omskolning vid ett visst
bestämt tillfälle, åldersfördelningen för
dessa, antalet personer i resp. åldersgrupp
som fått arbete i avsett yrke
omedelbart efter omskolningen samt
anställningens längd. Vidare önskar
herr Gustavsson att jag skall lämna
min egen bedömning av omskolningsverksamhetens
resultat.

Den senaste uppgiften om antalet per -

soner i arbetsmarknadsutbildning avser
läget i mitten av april i år. Elevantalet
uppgick då till cirka 35 000 personer,
vilket är den högsta nivån hittills
för verksamheten. Som jämförelse
kan nämnas att antalet personer under
utbildning i april 1967 var cirka 26 000.
Den senaste uppgiften om åldersfördelningen
bland eleverna härrör från oktober
1967, då 20,7 % av eleverna var
under 21 år, 21,5 % 21—24 år, 25,8 %
25—34 år, 18,1 % 35—44 år samt 13,9 %
45 år och äldre.

De metoder som hittills tillämpats
i det löpande statistikarbetet har inte
möjliggjort kontinuerlig och långtgående
uppföljning av verksamhetens resultat
i de avseenden herr Gustavsson
efterfrågat. Från och med den 1 januari
i år sker emellertid en väsentligt utökad
uppgiftsrapportering om personer
som beviljas arbetsmarknadsutbildning,
och datatekniken har börjat utnyttjas
som hjälpmedel. Dessa förhållanden
bör kunna möjliggöra en väsentligt
bättre och mera ingående kontinuerlig
uppföljning av statistiken över
arbetsmarknadsutbildningen i fortsättningen.
I avvaktan härpå är det bara
möjligt att redovisa de särskilda undersökningar
som har företagits vid olika
tillfällen.

Den senaste undersökningen gjordes
i oktober 1967. Avsikten var att få
fram uppgifter i vad mån eleverna
ännu viss tid efter avslutad arbetsmarknadsutbildning
var arbetslösa.
Undersökningen omfattade dem som avslutat
arbetsmarknadsutbildning under
andra kvartalet 1967, totalt cirka 15 000
elever, och gällde hur många av dessa
som var anmälda som arbetslösa en
viss dag i oktober 1967, alltså cirka
3—6 månader efter utbildningens avslutande.
Det visade sig att totalt 650
av de cirka 15 000 eleverna då var
anmälda som arbetslösa, d. v. s. ungefär
4 % av samtliga. Härav var 72 personer
över 50 år.

De undersökningar som arbetsmark -

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. omskolnings verksam heten

nadsstyrelsen tidigare gjort beträffande
resultaten av utbildningsverksamheten
har i stort sett gett samma positiva
bild. Den övervägande delen av
eleverna har fått anställning relativt
kort tid efter utbildningens slut och
större delen av dem har fått anställning
i utbildningsyrket.

Interpellanten synes förutsätta att
arbetsmarknadsutbildningen alltid måste
avse omskolning till ett nytt yrke.
Så är ingalunda fallet. En betydande
del av verksamheten gäller vidareutbildningskurser
av olika slag som avser
att öka elevernas möjligheter att
hävda sig inom sitt eget yrke. Benämningen
omskolning som en sammanfattning
för de olika formerna av
arbetsmarknadsutbildning är därför
oegentlig.

Herr Gustavsson har avslutningsvis
frågat om min bedömning av utbildningsverksamhetens
resultat. Jag har
i olika sammanhang haft anledning att
uttala att jag ser arbetsmarknadsutbildningen
som ett av de väsentligaste inslagen
i den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
De uppgifter jag har återgett
i det föregående om resultaten av verksamheten
stöder min uppfattning om
arbetsmarknadsutbildningens värde. Utbildningen
är en följdriktig åtgärd med
hänsyn till strukturomvandlingen, och
den underlättar och ger rådrum för den
enskilde som drabbas av omställningens
besvärligheter.

Vidare anförde:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag ber att få framföra
ett tack till inrikesministern för svaret.
Innan jag kommenterar det sakliga
innehållet vill jag, med anledning
av den polemiska udd som jag tycker
finns i slutet på svaret, göra ett klarläggande
för att inga missförstånd skall
uppstå.

Jag vill betona att jag anser att arbetsmarknadsutbildningen
måste äga

rum och att den särskilt i en konjunktur
som den nuvarande är av utomordentligt
stor betydelse. Vi har ju i
stor enighet fattat beslut om betydande
ökningar av anslagen till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, och då är
det naturligt att vi också får en noggrann
redovisning av resultaten av
den verksamhet som vi beviljar pengar
till.

Jag måste säga att svaret inte ger
något besked när det gäller vissa delar
av de områden som min interpellation
avser. När verksamheten är så intensiv
och när vi anslår så mycket pengar till
den vill vi också veta litet om effekterna.
Det är en sådan redovisning som
min interpellation syftade till.

De uppgifter om åldersfördelningen
bland eleverna i arbetsmarknadsutbildning
i oktober 1967 som lämnas i svaret
finner jag något märkliga. Jag betvivlar
i och för sig inte uppgifternas
riktighet, men enligt dessa uppgifter
var 42,2 procent av eleverna under 24
år, medan 13,9 procent var 45 år och
äldre. Jag är förvånad över detta, ty de
som tillhör gruppen 45 år och äldre
gick väl i regel ut på arbetsmarknaden
utan någon yrkesutbildning, och det är
många gånger den gruppen som får
det besvärligt vid nedläggningar och
permitteringar.

Med min interpellation ville jag vidare
få till stånd en uppföljning av
omskolningsverksamheten vid ett visst
tillfälle. Det går ju då inte att som
utgångspunkt ta situationen vid en alltför
näraliggande tidpunkt. Inrikesministern
erkänner de bristande möjligheterna
att följa upp omskolningen,
men statsrådet reagerar tydligen mot
min användning av begreppet omskolning.
Det är emellertid inte jag som
myntat detta ord, utan ursprunget är
väl att söka betydligt närmare statsrådet.
Jag håller med om att exempelvis
vidareutbildning inte är omskolning
i denna bemärkelse utan innebär
utbildning i ett yrke som man redan

Torsdagen den 25 april 1968

Nr 20

Svar på interpellation ang. lagstiftning

har. Det vore angeläget att få veta hur
stor del av dem som varit föremål för
denna form av utbildning som fått
anställning i det yrke för vilket de utbildats.
Det är också viktigt att få veta
hur länge dessa anställningar varat.
Då arbetsmarknadsutbildningen ofta
förutsätter flyttning till annan del av
landet, såväl för att erhålla utbildning
som för att erhålla arbete, kan det även
vara intressant att få veta hur stor
del av dem som flyttar som stannar på
den nya platsen och bur många som
flyttar tillbaka.

Det är siffror rörande dessa förhållanden
som det enligt min mening vore
värdefullt att ha tillgång till. Det borde
vara värdefullt även för inrikesministern
vid bedömningen av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Jag menar,
att skall man kunna göra en riktig
avvägning av utbildningsverksamheten
i förhållande till andra åtgärder,
t. ex. de lokaliseringspolitiska insatserna,
måste man känna till resultatet av
verksamheten. Jag hoppas att vi inom
en inte alltför avlägsen framtid verkligen
får ett bättre material ur vilket
vi kan avläsa effekterna.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte vetat att
herr Gustavsson i Alvesta var så känslig
att han i nästan varje mening som
jag använde såg något slags angrepp
mot honom. Det var sannerligen inte
min avsikt. Det fanns ingen polemisk
udd i mitt uttalande. Jag ville bara
klarlägga min uppfattning om omskolningen
och dess resultat. Och det hade
ju herr Gustavsson efterfrågat.

Beträffande mitt uttalande att uttrycket
»omskolning» är oegentligt, vände
jag mig inte mot herr Gustavsson. Jag
bara gjorde det konstaterandet. Det får
väl bli en av de uppgifter som vi får
ta på oss i kanslihuset eller i arbetsmarknadsverket
att finna ett mera
adekvat uttryck för den verksamhet

om permitteringslön och avgångsvederlag

som här pågår. Därför kan det väl inte
råda några större bekymmer med dessa
två saker.

Beträffande åldersfördelningen i undersökningen
är det givet att man kan
uttrycka en viss förvåning över att det
är så mycket som cirka 14 procent som
är över 45 år. Men är det så förfärligt
märkvärdigt? Det är alldeles riktigt som
herr Gustavsson säger att det är många
äldre som drabbas av friställningens
och arbetslöshetens svårigheter. Men om
de är 45 år eller 50 år har de bakom
sig en 30-årig verksamhet i ett arbete
som gett dem en yrkeskunskap och som
gör att de inte är så benägna att omskola
sig. Det finns ett mer eller mindre
omfattande motstånd i dessa åldersgrupper.
Det är enligt min uppfattning
i och för sig rimligt. Vi har ju också i
morgon att diskutera speciella åtgärder
för den arbetskraft som är över 60 år
och i viss mån även för dem som är
över 55.

I övrigt råder det inga delade meningar
mellan herr Gustavsson och mig
om att vi behöver mer undersökningar
för att få kunskap om effekterna av den
verksamhet som pågår. Som jag meddelat
i svaret har en väsentlig aktivitet
i detta avseende pågått från den 1 januari
1968. Jag skulle kunna tillägga
att vi i dessa dagar kommer att fatta
ytterligare beslut om medelsanvisning
för att intensifiera detta undersökningsarbete.
Jag hoppas att vi då också skall
få fram det resultat som herr Gustavsson
efterlyser.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 16

Svar på interpellation ang. lagstiftning
om permitteringslön och avgångsvederlag Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

Svar på interpellation ang. lagstiftning om permitteringslön och avgångsvederlag

Herr talman! Fru Ryding har frågat
om jag avser att ta några initiativ
till lagstiftning vad det gäller permitteringslön
och avgångsvederlag.

Sedan år 1964 finns det som interpellanten
anför avtal mellan Landsorganisationen
och Svenska arbetsgivareföreningen
om permitteringslön och avgångsbidrag.
Avtalet har alltså ännu endast
varit i kraft relativt kort tid. Det
är under dessa förhållanden i och för
sig förklarligt att en del problem uppstår
vid tillämpningen av avtalet och
att det framförs krav på förbättringar.
Inom LO har man tillsatt ett par arbetsgrupper
som nu studerar avtalet inför
de kommande löneförhandlingarna.
Även inom tjänstemannaorganisationerna
är frågan uppmärksammad.

Regeringen har ingen önskan att reglera
sådana förhållanden mellan de avtalsslutande
arbetsmarknadsparterna
som dessa själva anser sig kunna lösa
på tillfredsställande sätt avtalsvägen.
Ingendera av parterna på arbetsmarknaden
har hittills framfört några önskemål
om att frågan om permitteringslön
och avgångsbidrag skall bli föremål
för lagstiftningsåtgärder. Under
dessa omständigheter har regeringen
inte f. n. anledning att ta något initiativ
till sådana åtgärder.

Vidare anförde

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Först vill jag tacka inrikesministern
för svaret på min interpellation.
Jag framställde den bl. a. därför
att det har diskuterats mycket bland
löntagarna att man måste finna stora
och nya grepp när det gäller de förestående
avtalsförhandlingarna mellan
arbetsmarknadens parter. Anledningen
till att frågan kom att gälla just permitteringslön
och avgångsvederlag är att
det finns stora problem. Nu gällande
avtal har varit i kraft relativt kort tid
— vilket inrikesministern också sade
i svaret — men tyvärr har trots detta

alldeles för många arbetstagare ställts
utanför rättigheter som de självfallet
borde ha. Jag anser för min del att det
är bra att löntagarorganisationerna nu
studerar detta avtal inför förhandlingarna
för att försöka få till stånd förbättringar.

Nu säger inrikesministern att regeringen
inte har någon önskan iatt reglera
vad de avtalsslutande parterna
själva anser sig kunna lösa tillfredsställande
på avtalsvägen.

LO-ordföranden Arne Geijer har under
innevarande månad uttalat sin missbelåtenhet
med de gällande bestämmelserna
i fråga om avgångsvederlag och
permitteringslön och sagt, att de resultat
som nu nås av de arbetsgrupper
inom LO som sysslar med att åstadkomma
förbättringar skall presenteras
inför Svenska arbetsgivareföreningen i
höst. Det är givetvis inget fel i det.

Men den förestående avtalsrörelsen
blir säkerligen inte den lättaste match
som utkämpats mellan arbetsmarknadens
parter. Jag har därför funnit det
naturligt att anta att den socialdemokratiska
regering vi har i Sverige också
skulle kunna tänka sig att på något sätt
ta initiativ för att finna några nya stora
grepp som det har talats om. Dessutom,
herr talman, tror jag att om förberedelser
och undersökningar för en
eventuell lagstiftning på detta område
företogs från regeringens sida, skulle
enbart detta säkerligen få arbetsgivarna
att tolka gällande bestämmelser på ett
betydligt generösare sätt. Det skulle
kanske dessutom gå lättare att förhandla
med dem på denna punkt i höst.

Sedan vill jag'' tillägga att jag inte är
alldeles ensam om att ha tankar om
lagstiftning på detta område i huvudet.
Faktiskt har den socialdemokratiska
partistyrelsen satt precis samma propå
på pränt i motionshäftet inför partiets
extrakongress i höstas. Där står det att
om någon förändring beträffande avgångsvederlag
och permitteringslön
skall ske och detta står i samklang med

Torsdagen den 25 april 1908 Nr 20

Svar på interpellation ang. lagstiftning om permitteringslön och avgångsvederlag

önskemål från arbetstagarnas organisationer,
så synes i så fall i första hand
en offentlig utredning böra komma till
stånd med uppdrag att klargöra förutsättningarna
för en lagstiftning på området.
Om man följer fackförbundspressen
bär i Sverige kan man faktiskt inte
undgå att få reda på att det där från
alla håll uttrycks starka önskemål om
en lagstiftning. Dessa önskemål framförs
ännu inte från några förbund men
från grupper och från enskilda fackföreningsmedlemmar
— tills vidare.

I ett tal på den förut nämnda extrakongressen
sade inrikesministern dessutom
att det klart skall sägas ifrån att
om inte frågan finner en rimlig lösning
genom överenskommelse avtalsvägen, så
bör lagstiftning övervägas.

.lag förstår nu av inrikesministerns
svar att regeringen i varje fall inte för
närvarande anser sig ha anledning att
ta något initiativ till åtgärder eller förberedelser
till lagstiftning. Man vill alltså
tills vidare söka nå erforderliga förbättringar
avtalsvägen. Men med karensdagarna
vid sjukdom och olycksfall och
denna viktiga frågas segdragna behandling
mellan förhandlingsväg och lagstiftningsväg
i friskt minne är det min
varma förhoppning, att den nu aktuella
trygghetsfrågan gällande permitteringslön
och avgångsvederlag inte skall behöva
bli utsatt för samma bollning för
att ändå till sist lösas lagstiftningsvägen.
Jag anser att man redan nu skall
ha klart för sig att detta problem också
kan bli löst genom en lagstiftning.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 17

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 1197.

§ 18

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 64—82, bevill -

ningsutskottets betänkande nr 36, andra
lagutskottets utlåtanden nr 26—32, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 20—22
och allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 29.

§ 19

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
på förmiddagen gjorda men då bordlagda
interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Lothigius (h), till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående kostnadsfria och prisnedsatta
läkemedel för patienter vid vissa enskilda
sjukvårdsinrättningar,

herr Nilsson i Agnäs (h), till herr
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
angående de tekniska
skolorna i Örnsköldsvik, Katrineholm
och Hässleholm,

herr Karlsson i Huddinge (vpk), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående åtgärder mot
skattefusk, samt

herr Hansson i Skegrie (ep), till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående utarrenderingen
av kronan tillhöriga egendomar.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 20

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Jag hemställer, att bland två gånger
bordlagda ärenden på morgondagens
föredragningslista uppföres dels andra
lagutskottets utlåtanden nr 27, 26, 28
och 29 i niu nämnd ordning närmast efter
statsutskottets utlåtande nr 64, dels
jordbruksutskottets utlåtande nr 21 närmast
efter bevillningsutskottets betänkande
nr 36.

Denna hemställan bifölls.

Nr 20

Torsdagen den 25 april 1968

§ 21

Interpellation ang. polisbevakningen i
Stockholm

Ordet lämnades på begäran till

Herr HEDLUND (ep), som yttrade:

Herr talman! Enligt i pressen lämnade
uppgifter har en akut krissituation
uppstått i fråga om polisbevakningen i
Stockholm. Anledningen till det allvarliga
läget skulle vara, att de personalkrävande
lambassadbevakningarna resulterat
i en närmast katastrofal brist
på poliser för andra uppgifter.

Punktbevakningar av detta slag -—
som tidigare inte förekommit sedan
krigsåren — sker för närvarande regelbundet
vid ett tiotal ambassader och
på andra platser. Därtill kommer att
betydande personalstyrkor numera avdelas
för kommenderingar i tunnelbanan.
Det har uppgetts att man avdelar
genomsnittligt mer än 100 man per
dygn för punktbevakning och tunnelbanebevakning.

Självfallet måste specialinsatser av
denna omfattning få allvarliga följder
för den normala polisiära verksamheten.
Det har också omvittnats från flera
av stadens polisdistrikt, att den vanliga
patrulleringen och bevakningen ofta
får nedbringas till ett minimum och
ibland t. o. m. inställas.

För allmänheten innebär även en
mindre reducering av bevakningen på
gator och andra allmänna platser ett
stort mått av otrygghet. Kraftigare reduktioner
i bevakningen torde innebära,
att det redan förut svaga skyddet
för medborgarna blir närmast obefintligt.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande frågor:

1) Vill statsrådet lämna kammaren
en redogörelse för polissituationen i
Stockholm just nu?

2) Avser statsrådet att vidta några
speciella åtgärder med anledning av
den uppkomna situationen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 22

Till bordläggning anmäldes konstitutionsutskottets
utlåtande nr 17, i anledning
av proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 9 § kommunallagen
jämte följdmotion.

§ 23

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 168, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till smittskyddslag, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.

§ 24

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:

herr Wiklund i Stockholm (fp), till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående tidpunkten för
tillsättande av utredning rörande omläggning
av beskattningen av eldningsoljor,

herr Åberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående upphävande av tullen på
svensk fisk som ilandföres i Storbritannien,
och

fröken Wetterström (h), till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående polisens arbetsförhållanden.

§ 25

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.23.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Fredagen den 26 april

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 18 innevarande
april.

§ 2

Svar på interpellation ang. den fortsatta
handläggningen av länsindelningsfrågan

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Krönmark har frågat
om jag kan ge klart besked om den
fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan.
Hian har också frågat hur
den framtida handläggningen av länsindelningsutredningens,
länsförvaltningsutredningens
och länsdemokratiutredningens
förslag kommer att ske
samt huruvida det är meningen att proposition
om länsförvaltningen skall föreläggas
riksdagen innan länsdemokratiutredningen
remissbehandlats.

När det gäller länsindelningsfrågan
har regeringen redan förklarat, att någon
allmän reform inte kommer att föreslås.
Åtskilliga remissinstanser tycks
också ha utgått från detta i sina yttranden.
En hel del mindre justeringar av
nuvarande länsgränser föreslås emellertid
och särskilt gäller det sådana
fall där ett kommiunblock nu består av
områden från flera län. Senast i samband
med kommunsammanläggningen
måste länsgränsen då ändras. I flera
fall är ändringar redan genomförda av
den anledningen. Regeringen har för
avsikt att nu ta upp behovet av sådana
mindre gränsjusteringar till en samlad
bedömning med sikte på att om möj -

ligt få ändringarna genomförda den 1
januari 1971.

De frågor herr Krönmark i övrigt
ställer har vid flera tillfällen behandlats
i denna kammare. Jag vill bl. a. hänvisa
till det svar på en enkel fråga av
herr Hamrin i Kalmar som lämnades
den 14 december 1967 och där följande
sades:

»Det är uppenbart att det slutliga
ställningstagandet till de olika utredningsförslagen
om länsorganisationen
måste ske i ett sammanhang. Även remissinstanserna
kommer att få möjlighet
att göra en samordnad bedömning,
eftersom det förutskickats att dessa vid
behandlingen av länsdemokratiutredningens
kommande betänkande skall
kunna återkomma till de andra utredningsförslagen
och lägga till de synpunkter
på dem som bedömningen av
länsdemokratiutredningens förslag kan
ge anledning till.

Avsikten med denna uppdelning av
remissförfarandet är att de mera långsiktiga
överväganden som länsdemokratifrågan
innefattar inte skall behöva fördröja
sådana ändringar i länsorganisationen
som det anses föreligga ett akut
behov av. Å andra sidan får inte dessa
ändringar ntformas så, att de föregriper
en prövning av samma frågor
i det vidare perspektiv, som kan föranledas
av länsdemokratiutredningens förslag.
»

De riktlinjer för den fortsatta handläggningen
som angavs i detta uttalande
gäller alltjämt.

Vidare anförde:

Herr KRÖNMARK (h):

Herr talman! lag tackar statsrådet

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968
Svar på interpellation ang. den fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan

Lundkvist för svaret på min interpellation.

Som framgår av svaret var interpellationen
preciserad i tre frågor. Den
första fråga jag ville lia ett klart besked
om rörde den framtida handläggningen
av länsindelningen. Det anser jag
vara en mycket väsentlig fråga. Där
förklarar statsrådet »att någon allmän
reform inte kommer att föreslås». Jag
är i och för sig tillfredsställd med det
beskedet men skulle önska en viss precisering.
I vissa områden här i landet
råder det nämligen alltjämt en viss
oklarhet i det sammanhanget. Det besked
som regeringen givit har så att
säga varit en lya med flera utgångar.
Regeringen har i dag närmast gjort
den bedömningen att det är politiskt
omöjligt att genomföra en stor länsreform,
eftersom det ute i bygderna
finns ett alldeles för kraftigt motstånd
däremot. Men principiellt tycks regeringen
inte ha tagit avstånd från tanken
på en reform, vilket jag för min
del redan nu är beredd att göra. Jag
tror nämligen inte att det ur effektivitetssynpunkt
finns några större vinster
att hämta i en sådan reform.

Det finns här i landet vissa län, som
tidigare bär varit i farozonen. Antingen
skulle länet helt uppgå i ett annat län,
eller också — vilket är fallet i det län
jag känner bäst till — skulle det delas
på två län. Jag har nära nog daglig
kontakt med den lokala opinionen. Man
fruktar fortfarande att sådana åtgärder
skall bli aktualiserade någon gång i
framtiden. Jag tycker därför att det
skulle vara värdefullt om kommunikationsministern
nu ville redovisa sin
principiella inställning i dessa frågor.

Man kan å andra sidan konstatera
att det fortfarande finns vissa »storlänsimperialister»
i vårt land, vilka
tydligen hoppas på att utvecklingen
skall gå i riktning mot en stor länsindelningsreform,
och det vore även med
hänsyn till detta av stort värde om ett
klarläggande kunde göras.

Beträffande min andra fråga, om den
framtida handläggningen av de tre länsutredningarna,
uttalas det att remissinstanserna
skall få tillfälle att göra en
samlad bedömning i samband med remissbehandlingen
av länsdemokratiutredningen.
I vissa fall blir det alltså
i praktiken två remissomgångar. Det
kan ju ur praktisk synpunkt anses vara
ett tvivelaktigt tillvägagångssätt, men
jag vill inte kritisera statsrådet för detta,
eftersom det tekniskt är den enda
framkomliga vägen. Emellertid skall
tydligen enligt vad som uttalas i svaret
vissa delförslag beträffande länsindelningen
framläggas.

I min tredje fråga undrar jag om
statsrådet avser att lägga fram proposition
om länsförvaltningen innan länsdemokratiutredningen
har remissbehandlats.
Det är ganska svårt att av interpellationssvaret
utläsa något besked
på denna punkt. Det meddelas att inga
sådana förändringar skall genomföras
som kan komma att strida mot de förslag
vilka eventuellt kommer att framläggas
av länsdemokratiutredningen.
Man undrar då vad som kan göras. De
mest akuta behoven föreligger enligt
vad jag kan förstå på planeringssidan,
och det torde vara en av de väsentligaste
frågorna för länsdemokratiutredningen
att avgöra var länsplaneringen
skall ligga: hos de statliga regionala instanserna
eller hos landstingen. Det torde
därför vara olämpligt att göra några
större förändringar inom nuvarande
länsförvaltning innan klara besked
härvidlag har givits.

Att i dag inrätta särskilda planeringsavdelningar
inom länsstyrelserna
för att sedan om ett eller annat år
eventuellt stå i den situationen att planeringsfrågorna
skall överföras på
landstingen förefaller ganska orationellt.
Jag har givetvis inte tagit ställning
till detta problem, men det kan
ju uppkomma.

Som jag ser det finns det ingen anledning
att genomföra några direkta

Fredagen den 26 april 1968 Nr 20

den fortsatta handläggningen av länsindelningsfrågan

Svar på interpellation ang.

reformer inom länsförvaltningen förrän
länsdemokratiutredningen är färdig.
Det skulle vara intressant att få veta
vid vilken tidpunkt statsrådet förmodar
att länsdemokratiutredningen kommer
att vara klar och när statsrådet kan
tänka sig att i bästa fall framlägga en
proposition om dessa problem i hela
deras vidd.

Med det anförda, herr talman, ber jag
än en gång att få tacka statsrådet för
svaret på min interpellation.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Krönmark försökte
framställa saken så att regeringen
skulle ha skjutit upp sitt ställningstagande
därför att det skulle vara politiskt
omöjligt att för dagen genomföra
en sådan reform som angivits av länsindelningsutredningen.
Jag vill på denna
punkt direkt deklarera, att den ståndpunkt
som vi tidigt gav uttryck åt uteslutande
är sakligt underbyggd. Regeringen
har alltså på uteslutande sakliga
grunder kommit fram till att det inte
med ledning av det förslag som nu föreigger
finns möjlighet att genomföra en
genomgripande reform.

De arbetsuppgifter som länsstyrelserna
har sönderfaller dels i serviceuppgifter
i förhållande till allmänheten,
dels i planeringsuppgifter. Det är klart
att när det gäller de mera servicebetonade
uppgifterna — om jag får använda
det uttrycket — så skulle vi i och
för sig inte vara särskilt betjänta av
större enheter än de som för närvarande
finns. Större enheter skulle ju
kunna innebära större avstånd mellan
å ena sidan länsstyrelsen och å andra
sidan de medborgare som är beroende
av de tjänster som länsstyrelsen skall ge.

Vad planeringsuppgifterna beträffar
kan man ur länsindelningsutredningens
förslag läsa ut att även efter en länsindelning
enligt de linjer som utredningen
tänkt sig skulle det återstå en
råd uppgifter som måste lösas över

länsgränserna. Detta bär lett mig fram
till tanken att vi — i stället för att gå
in för den reform som utredningen föreslagit
— borde pröva under vilka
former det är möjligt att, med bibehållande
i stort av nuvarande länsindelning,
genom ett samarbete över länsgränserna
åstadkomma de bättre förhållanden
beträffande översiktsplaneringen
och samhällsplaneringen över
huvud taget som vi alla är intresserade
av.

Här kommer också ett nytt motiv in
i bilden som gör det naturligt för oss
att vänta med att ta definitiv ståndpunkt
till en rad av dessa stora frågor.
Vi har nu tillsatt en utredning som
skall se över hela vår byggnadslagstiftning.
Även den utredningen kommer
utan tvivel att föreslå åtgärder som
återverkar på den ordning för planeringen
som vi skall ha i framtiden,
inte minst på det regionala planet. Därför
bör denna utredning få slutföra
sitt arbete innan vi ger oss in på en
närmare bedömning av under vilka former
exempelvis länsförvaltningen skall
arbeta.

När det gäller länsdemokratiutredningens
betänkande — som vi bör kunna
hysa förhoppningar om skall framläggas
till hösten — vet vi att det blir
ett principförslag. I den mån det finns
anledning att ta upp utredningens tankegångar
till prövning och inrikta sig
på en utveckling enligt utredningens
riktlinjer måste alltså följ dutredningar
göras för att vi skall kunna få svar på
frågan: Hur skall den statliga förvaltningen
arbeta för den händelse vi i
enlighet med länsdemokratiutredningens
tankegångar flyttar över en rad
viktiga uppgifter, som i dag sköts på
det statliga länsplanet, till landstingen,
och hur kommer detta i sin tur att
återverka på landstingens organisation
och landstingens möjligheter att genomföra
sina uppgifter?

Detta har alltså varit de starka sakliga
motiv — jag betonar det — som

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Svar på interpellation ang. den fortsatta handläggningen av länsindeiningsfragan

givit regeringen anledning att föreslå
den handläggning av frågan som jag
redovisat. — Då frågar herr Krönmark:
Men är det inte så att man dessutom
umgås med tanken att redan nu
göra vissa justeringar i själva länsförvaltningens
organisation och kunde inte
detta tänkas vara olämpligt mot bakgrund
av att man i så fall skulle riskera
att föregripa de åtgärder som länsdemokratiutredningen
kommer att föreslå?
Ja, vi har sagt oss att inom ramen
för den nuvarande statliga länsförvaltningen
finns det ändå brister som skulle
kunna undanröjas, så att det blev
möjligt för oss att effektivisera samhällsplaneringen
under den tid vi väntar
på att få möjlighet att ta definitiv
ställning till de mera långsiktiga utredningarna.
Jag för min del anser att vi
i dagens samhälle inte har råd att avstå
från något som kan innebära förbättringar
av formerna för samhällsverksamheten.
Därför menar jag att vi,
med ledning av de remissyttranden vi
fått in och för närvarande håller på
att bearbeta, skall sikta till att kunna
framlägga en proposition våren 1969.
Den skulle kunna tänkas innehålla de
begränsade förändringar i länsförvaltningens
nuvarande organisation som
man kan ha anledning att föreslå. Förändringarna
skall dock inte vara av
den karaktären att de föregriper möjligheten
att förutsättningslöst diskutera
hela frågan den dag när vi har alla
utredningar på bordet. När en sådan
proposition kommer på riksdagens
bord, blir det tillfälle för herr Krönmark
och kammarens övriga ledamöter
att närmare bedöma de förslag till ändringar
i länsförvaltningen som kan
komma att föreligga.

Herr KRÖNMARK (h):

Herr talman! Jag tolkar statsrådets
anförande så att han har givit en klar
mening till känna, nämligen att det låg
sakliga motiv bakom regeringens inställ -

ning till länsreformen. Det rör sig alltså
inte om en förhalning på grund av
att frågan är en aning politiskt infekterad
i nuläget. Jag hälsar detta med
tillfredsställelse. Vi har alltså precis
samma uppfattning härvidlag. Vi kan
nu avföra den frågan ur denna diskussion,
och det anser jag vara mycket
lyckligt. Jag tycker nämligen att dessa
frågor är besvärliga, men även mycket
väsentliga. De tjänar mycket på att hela
problemet avdramatiseras, vilket blir
fallet när de lokalpatriotiska känslorna
kan skyfflas åt sidan. Jag hälsar alltså
statsrådets besked med stor tillfredsställelse.

Statsrådets senaste inlägg visar att
det tydligen tar avsevärd tid innan vi
kan få en samlande lösning. Jag delar
hans uppfattning att det kanske finns
skäl att vänta exempelvis på översynen
av byggnadslagstiftningen. Det torde
väl innebära att slutgiltig ställning till
dessa problem kan tas allra tidigast i
början av 1970-talet. I det läget är det
rätt naturligt att dessa sektorer av samhällslivet
inte kan lämnas helt åt sidan,
utan att vissa delreformer måste
genomföras.

Jag hade tidigare, liksom många andra,
tänkt mig att en proposition i fråga
om länsdemokratiutredningens förslag
ganska snart skulle läggas fram.
I så fall hade det, enligt mitt sätt att
se, varit olämpligt att nu gripa in i
organisationen. Men med hänsyn till
statsrådets besked att ett dylikt ställningstagande
kommer att skjutas avsevärt
på framtiden är det givetvis,
även ur min synpunkt, acceptabelt att
de nödvändiga rationaliseringarna och
effektiviseringarna görs.

En annan fråga som måste bedömas
i detta sammanhang är hur lösningen
av dessa problem kommer att inverka
på primärkommunerna. Även den frågan
är väsentlig och kanske av den
naturen att ytterligare utredning krävs.

Jag tackar för de preciseringar som
gjorts och vill bara säga att jag i stort

Fredagen den 26 april 1968 Nr 20

Svar på interpellation ang. kommunalt ekonomiskt stöd i syfte att påverka enskilda

företags lokalisering

sett kan instämma i statsrådets synpunkter.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. kommunalt
ekonomiskt stöd i syfte att påverka enskilda
företags lokalisering

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Nordgren har frågat
inrikesministern om han vill redogöra
för åtgärder från regeringens sida
i syfte att hindra att uppenbara felinvesteringar
kommer till stånd som en
följd av att kommuner erbjuder företag
varjehanda förmåner för att dessa skall
etablera sig på orten. Frågan har överlämnats
till mig för besvarande.

Kommunerna har självbestämmanderätt
inom ramen för sin kompetens.
Huruvida viss kommunal åtgärd faller
inom kompetensen eller inte avgörs efter
rättslig prövning som kommer till
stånd på besvär av kommunmedlem
över kommunens beslut.

Genom statsmakternas beslut år 1964
om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
har slagits fast att det är ett
riksintresse och därför väsentligen en
statlig uppgift att verka för den från
samhällssynpunkt lämpligaste lokaliseringen
av näringslivet. I samband med
1964 års beslut uttalade statsmakterna
att kommunala subventioner som syftar
till att påverka enskilda företags lokalisering
och utvidgning inte borde
förekomma. Samtidigt förutsattes att en
utredning om gränserna för kommunernas
kompetens härvidlag skulle komma
till stånd.

Utredningen anförtroddes kommunalrättskommittén,
som år 1965 fick i uppdrag
att göra en översyn av den kom -

munala kompetensen över huvud taget.
Enligt direktiven bör kommittén bl. a.
söka skapa ett regelsystem som hindrar
att kommunala subventioner lämnas i
syfte att påverka enskilda företags lokalisering
och utvidgning.

Statsmakterna har sålunda tagit principiell
ståndpunkt i fråga om kommunala
åtgärder i lokaliseringspolitiskt
syfte. I den mån missförhållanden förekommer
på området måste dessa angripas
i första hand genom lagstiftningsåtgärder.
Först sedan kommunalrättskommittén
lagt fram förslag bör
sådana åtgärder övervägas.

Kommunalrättskommittén — som
jämsides med kompetensfrågan också
arbetar med andra utredningsuppdrag,
av vilka flera redan redovisats — lämnade
i oktober 1967 ett delbetänkande
om den kommunala kompetensen inom
turistnäringen. Kommittén arbetar f. n.
med återstående kompetensfrågor, varvid
frågan om kommunalt stöd åt näringslivet
i övrigt intar en central plats.
Frågorna är emellertid komplicerade
och utredningsarbetet är uppenbarligen
tidskrävande. Det går därför inte att i
dag göra något bestämt uttalande om
när förslag från kommittén kan väntas.

Vidare anförde:

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min
interpellation angående kommunal lokalisering
av företag. Denna lokalisering
har i vissa fall lett till en osund
konkurrens om industrier olika kommuner
emellan och har ur samhällsekonomisk
synpunkt medfört betänkliga
konsekvenser i form av uppenbara felinvesteringar.
Det finns tyvärr flera sådana
exempel att anföra, men jag är
övertygad om att såväl statsrådet Lundkvist
som inrikesministern, generaldirektör
Bertil Olsson och byråchef Bur -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Svar på interpellation ang. kommunalt ekonomiskt stöd i syfte att paverka enskilda
företags lokalisering

man känner till det hela bättre än jag
gör. Jag skall därför inte ta upp kammarens
tid med att anföra exempel,
eftersom vi har rätt mycket annat på
föredragningslistan.

Jag vill dock fråga om statsrådet
Lundkvist delar den uppfattningen, att
dragkampen kommunerna emellan inte
alla gånger är till gagn vare sig för respektive
kommuner, för näringslivet eller
för samhället som sådant. Jag hänvisar
till exempel som jag har skriftligen
här i handen och som vi förmodligen
båda känner till.

Vi är naturligtvis mycket tacksamma
för den sunda lokaliseringspolitik som
bedrivs i stödområdena, inte minst i
de områden jag representerar — Gävleborgs
län — men även i hela Norrland
och litet varstans i landet. Den är
nödvändig i dagens läge, och högerpartiet
har varit positiv till den och
även föreslagit ökade anslag för dessa
ändamål. Vi skulle dock gärna vilja försöka
begränsa de här mer eller mindre
misslyckade investeringarna.

Jag betraktar emellertid statsrådets
svar som positivt. Statsrådet säger: »I
samband med 1964 års beslut uttalade
statsmakterna att kommunala subventioner
som syftar till att påverka enskilda
företags lokalisering och utvidgning
inte borde förekomma.» Det är
ett klart besked.

Därefter säger statsrådet att uppdraget
att överse dessa förhållanden har
anförtrotts kommunalrättskommittén,
som tyvärr också har rätt många andra
uppdrag att sköta. Det gör att statsrådet
för dagen inte alls kan yttra sig om
när utredningen kan tänkas vara färdig
på denna punkt.

Med tanke på de svåra sysselsättningsproblem
som vi för närvarande
har, inte minst i norrlandsområdena,
är det mycket angeläget att dylika felinvesteringar
undvikes. Mot den bakgrunden
får jag kanske komplettera min
interpellation och fråga, om inte stats -

rådet anser detta problem så angeläget
att just detta ärende kunde få viss
prioritet i utredningen.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Nordgren frågade
efter min åsikt om osund konkurrens
mellan kommunerna om företag. Det
svar jag lämnat har gett uttryck för min
uppfattning. Självfallet anser jag det
vara oriktigt att förfara på det sättet,
och dessutom är det lagstridigt att genom
subventioner till enskilda underlätta
för dem att förlägga sin verksamhet
till en bestämd ort.

Beträffande prioriteringen inom utredningen
vill jag säga, att frågan om
den kommunala kompetensen i dessa avseenden
har den allra högsta prioritet
inom kommunalrättskommittén just nu.
Det förhåller sig inte så, att kommunalrättskommittén
låter vissa andra uppgifter,
som den har att syssla med, fördröja
ansträngningarna att lösa problemet,
utan svårigheten att komma till
rätta med problemet beror på uppdragets
art. Jag tror att jag utan vidare
kan säga att denna uppgift är så besvärande,
att vi av detta skäl förmodligen
måste vänta ännu någon tid, innan
vi kan emotse ett förslag.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Jag förstår mycket väl
att dessa problem är synnerligen besvärliga
att brottas med. Samtidigt
uttalar jag min tacksamhet för det
besked som statsrådet lämnade i sitt senaste
anförande, att dessa saker har
den allra högsta prioritet. Därmed är
jag för min del nöjd.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av proposition
med förslag till lag om ändrad ly -

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

delse av 9 § kommunallagen jämte följdmotion.

Sedan kammaren på framställd proposition
bifallit utskottets hemställan
om ärendets företagande till avgörande
efter allenast en bordläggning, bifölls
utskottets i utlåtandet i övrigt gjorda
hemställan.

§ 5

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1968/69 till bidrag till erkända arbetslöshetskassor
samt Kungl. Maj :ts
proposition angående särskilt stöd åt
äldre arbetslösa in. m., i vad den hänvisats
till statsutskottet, jämte motioner.

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen
nr 1 (bilaga 13, punkt B 10) beräknat
medel för bidrag till erkända arbetslöshetskassor
hade Kungl. Maj :t i propositionen
nr 29 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över imrikesärenden
för den 2 februari 1968 föreslagit
riksdagen att, såvitt nu var i
fråga,

a) godkänna i statsrådsprotokollet
anförda förslag rörande särskilt stöd åt
äldre arbetslösa,

b) till Kontant stöd vid arbetslöshet
under elfte huvudtiteln för budgetåret
1968/69 anvisa ett förslagsanslag av
175 000 000 kr.,

e) medge att återstående medel av
det på riksstaten för budgetåret 1960/61
senast uppförda reservationsanslaget
Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor
finge disponeras även under budgetåret
1968/69.’

Andra lagutskottet hade avgivit utlåtande
över propositionen såvitt den
avsåge ändringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens
dagpenndngbe -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

lopp och grundstatsbidrag m. m. jämte
motioner (2LU 27). Utlåtandet redovisas
under nästföljande paragraf.

Beträffande propositionens nr 29 huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

I propositionen föreslås dels särskilt
kontant stöd åt arbetslösa i åldern 60
—66 år, dels förbättringar av den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. Förslagen
avser temporära åtgärder i avvaktan
på resultatet av den pågående
KSA-utredningen.

För arbetslöshetsförsäkrade i nämnda
ålder förlängs ersättningstiden i de erkända
arbetslöshetskassorna med 300
dagar. Denna förbättring bekostas till
93 % av staten och 7 % av kassorna.
Endast obetydliga avgiftshöjningar drabbar
kassamedlemmarna.

Till arbetslösa i åldern 60—66 år, som
har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen
under längsta möjliga tid, utgår
skattepliktigt omställningsbidrag
med 800 kr. i månaden. Arbetslösa i
samma ålder, vilka inte bär tillhört arbetslöshetsförsäkringen,
får omställningsbidrag
efter en väntetid av två
månader från arbetslöshetens början.
Bidraget utgår till både den som varit
anställd och den som varit egen företagare,
under förutsättning att han har
haft sådan förvärvsverksamhet i 24 månader
under treårsperioden närmast före
arbetslöshetens början. Den som äger
förmögenhet över 100 000 kr. blir inte
berättigad till bidrag.

Bidraget skall nedsättas med hänsyn
bl. a. till inkomsten av förvärvsarbete
före arbetslösheten och till inkomst av
kapital mellan 60 000 och 100 000 kr.

Efier särskild dispens kan stöd ges åt
den som har fyllt 55 men inte 60 år
om hans arbetslöshet är eu direkt följd
av strukturförändring av näringslivet i
orten eller, för företag, i branschen.

Förbättringarna inom arbetslöshetsförsäkringen
innebär att lägsta dagpenning
blir 18 kr. och högsta 50 kr. Statsbidragsskalan
görs förmånligare. Marginalen
för överförsäkringsavdrag mins -

Andra kammarens protokoll 1968. Nr 20

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

kas från; Vs till V12 av nettoinkomsten
av förvärvsarbete före arbetslösheten.

Stödet åt de äldre arbetslösa föreslås
kunna börja utgå den 1 juli 1968.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I: 771
av herr Eric Carlsson m.fl. och II: 997
av herr Jonasson m. fl.,

dels de likalydande motionerna I: 772
av herr Per Jacobsson m. fl. och II: 995
av herr Gustafsson i Skellefteå in. fl.
vari föreslagits att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställde

1) att även s. k. hemmadöttrar skulle
komma i åtnjutande av omställningsbidrag
enligt samma regler som arbetslösa
anställda och företagare,

2) att helt omställningsbidrag oavsett
överförsäkringsbestämmelsen icke finge
understiga 600 kr. i månaden,

dels de likalydande motionerna I: 773
av herrar Johan Olsson och Nils Nilsson
samt II: 996 av herr Gustavsson i
Alvesta,

dels de likalydande motionerna I: 774
av herr Werner och II: 99S av fru Ryding
m. fl., såvitt nu var i fråga,

dels motionen 11:999 av herr Svensson
i Kungälv,

dels motionen 11:1000 av herr Åkerlind.

Utskottet hemställde,

1. beträffande kravet på viss tids avlönat
arbete att riksdagen måtte med
bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med
avslag å motionerna 1:772 och 11:995,
såvitt nu var i fråga, godkänna vad i
statsrådsprotokollet föreslagits,

2. beträffande kvalifikationstidens
längd att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:771 och 11:997
godkänna vad i statsrådsprotokollet
föreslagits,

3. beträffande kravet att stå till arbetsmarknadens
förfogande att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag och med avslag å motionerna

I: 773 och II: 996, såvitt nu var i fråga,
godkänna vad i statsrådsprotokollet föreslagits,

4. beträffande väntetid och karenstid
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionen 11:1000, såvitt nu var i
fråga, godkänna vad i statsrådsprotokollet
föreslagits,

5. beträffande nedsättning av omställningsbidrag
med hänsyn till tidigare
inkomst att riksdagen måtte med
bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med
avslag å motionerna 1:772 och 11:995
samt I: 773 och II: 996, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, godkänna vad
i statsrådsprotokollet föreslagits,

6. beträffande nedsättning av omställning,
sbidrag med hänsyn till förmögenhet
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionerna 1:773 och 11:996 samt
II: 1000, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, godkänna vad i statsrådsprotokollet
föreslagits,

7. att riksdagen måtte beträffande
andra frågor än dem som behandlats
under momenten 1.—6. godkänna vad
i statsrådsprotokollet föreslagits rörande
särskilt stöd åt äldre arbetslösa,

8. att riksdagen måtte avslå motionen
II: 999,

9. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:774 och 11:998 såvitt nu var i
fråga,

10. att riksdagen måtte till Kontant
stöd vid arbetslöshet för budgetåret
1968/69 på driftbudgeten, under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
175 000 000 kr.,

11. att riksdagen måtte medge att
återstående medel av det på riksstaten
för budgetåret 1960/61 senast uppförda
reservationsanslaget Särskilt stöd åt erkända
arbetslöshetskassor finge disponeras
även under budgetåret 1968/69.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande kravet på viss tids, avlönat
arbete av herrar Per Jacobsson
(fp) och Edström (fp), fru Elvy Ols -

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

son (ep) samt herrar Johan Olsson (ep),
Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors
(fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Iiällstad
(fp) och Nilsson i Tvärålund (ep),
som ansett att utskottet under 1. bort
hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall
till motionerna 1:772 och 11:995, såvitt
nu var i fråga, godkänna vad i
statsrådsprotokollet föreslagits med den
ändring som reservanterna förordat;

2) beträffande nedsättning av omställninigsbidrag
med hänsyn till tidigare
inkomst av herrar Per Jacobsson
(fp), och Edström (fp), fru Elvy Olsson
(ep) samt herrar Johan Olsson
(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors
(fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),
Källstad (fp) och Nilsson i Tvärålund
(ep), som ansett att utskottet under 5.
bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:772 och 11:995 samt med avslag å
motionerna 1:773 och 11:996, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, godkänna
vad i statsrådsprotokollet föreslagits
med den ändring i fråga om lägsta
bidragsbelopp som reservanterna förordat.

Herr TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande detta utlåtande
må omfatta jämväl andra lagutskottets
utlåtanden nr 27, 26 och 28,
men yrkanden beträffande sistnämnda
utlåtanden framställes först sedan desamma
föredragits.

Statsutskottets hemställan föredrogs;
och anförde därvid:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Jag hade för endast
några dagar sedan tillfälle att här i
kammaren rätt utförligt uppehålla mig
vid arbetsmarknadspolitiken, konjunkturläget,
sysselsättningen m. m., och jag
har därför inget behov av att i dag lik -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

som för att åstadkomma en bakgrund
till de förslag vi nu behandlar gå in
på dessa problem.

Den reform som kammaren nu har
att ta ställning till med anledning av
statsutskottets utlåtande nr 64 kommer
också att beröras av flera talare, varför
jag nu kan fatta mig mycket kort. Det
råder tydligen fullständig enighet om
att reformen bör genomföras. Några yrkanden
i annan riktning har inte framställts
i form av vare sig motioner eller
reservationer.

Jag framhöll i debatten i onsdags att
den konjunktursvacka som vi nu har
haft och den därav följande arbetslösheten
givit oss en rad erfarenheter beträffande
hur vår arbetslöshetspolitik
fungerar. Jag påpekade att det fanns
skäl att ta lärdom av de erfarenheter vi
gjort och undersöka var det fanns svaga
punkter, som gav anledning att vidta
nya åtgärder.

En av dessa svaga punkter har varit
att det ställt sig svårt att ordna sysselsättning
och försörjning för de äldre
nära pensionsåldern, som har svårt att
omskolas och förflyttas och som arbetsmarknadsmyndigheterna
därför har haft
svårigheter att bereda sysselsättning.
Jag är tacksam för att detta förslag har
lagts fram. Det bör i betydande utsträckning
lösa det föreliggande problemet.

Det finns två reservationer fogade till
detta utlåtande. Av dessa rör i varje
fall den ena en utvidgning av tillämpningen.
Det gäller också den grupp människor
vi ofta talat om men inte har
gjort så mycket för. Den andra reservationen
avser gränsen nedåt för bidragsunderlaget.
I övrigt råder fullständig
enighet om att reformen skall genomföras.
Jag skall återkomma till dessa
reservationer men vill först göra ett
par allmänna reflexioner.

Departementschefen har betonat att
tillkomsten av detta stöd till den äldre
ledigblivna arbetskraften inte får minska
arbetsgivarnas ansvar för att bereda

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

den sysselsättning. Detta utttalande har
man all anledning att understryka, ty
det vore ytterst olyckligt om det stöd
vi i dag kommer att besluta skulle verka
i den riktningen. Därför är det angeläget
att man följer utvecklingen för att
se om några sådana tendenser kommer
att visa sig.

Det är väl också anledning att framhålla
att den stödåtgärd som nu beslutas
inte betyder att frågan om en allmän
sysselsättningsförsäkring kommer i ett
annat läge. Det är alldeles självklart att
så inte är fallet. Däremot finns det
kanske större fog att understryka att
kontantstödet inte får åberopas som
skäl för att inte utreda frågan om en
reformering av reglerna för förtidspensionering,
en utredning som andra kammaren
för övrigt begärde i fjol. Villkoren
för att erhålla stödet är sådana, att
inte alla äldre som har försörjningssvårigheter
kan bli hjälpta. Som exempel
kan nämnas frånskilda kvinnor utan
yrkesutbildning, vilka befinner sig i
närheten av pensionsåldern och har
svårt att klara sig på arbetsmarknaden.
I många fall kan de heller inte omskolas
och förflyttas, och det finns nog
fall där förtidspensionering kan vara
enda utvägen — men en utväg som
ibland kan vara svår att tillgripa eftersom
reglerna ställer hinder i vägen. Jag
vill därför ännu en gång understryka
att den utredning som begärdes av riksdagen
i fjol inte blir onödig på grund
av det beslut vi nu kommer att fatta.

För hemmadöttrarna gäller samma
förhållanden som för äldre, frånskilda
kvinnor, men jag tycker nog att de borde
kunna erhålla kontantstöd. Statsutskottets
majoritet anser tydligen att det
också bör vara möjligt, om vårdbidrag
från landsting utgått. Jag noterar detta
med tillfredsställelse, eftersom det hjälper
en del. Det hjälper dock inte alla,
eftersom bidrag inte alltid utgår till
hemmadöttrar. Det skulle inte behöva
medföra särskilt stora administrativa
besvärligheter, om man infogade hem -

madöttrarna bland dem som skall kunna
få detta stöd. Vi vet att det är ett ganska
litet antal som kan komma i fråga och
det blir därför inte någon kostnadsökning
att tala om. Ett beslut om bifall
till reservationen skulle innebära att
man äntligen gjorde något konkret för
att hjälpa dessa människor.

Vi har emellertid ansett att det kan
medföra vissa svårigheter att bestämma
hur stor inkomst den som vårdat föräldrar
eller annan anhörig kan anses
ha haft och föreslår därför i reservationen
2 att ett minimibelopp för bidragets
storlek skall fastställas. I motionen
föreslogs att detta minimibelopp skulle
vara 600 kronor per månad; vi har i reservationen
föreslagit 500 kronor per
månad — det motsvarar ungefär folkpensionen
plus ett litet bostadstillägg.

Det är emellertid inte endast beträffande
hemmadöttrarna som det kan
finnas behov av en minimigräns; en
småbrukare, hantverkare eller innehavare
av en liten lanthandel kan i flera
år ha dragit sig fram på en inkomst som
legat under existensminimum. Det kan
ha skett med hjälp av bidrag från barn,
genom kapitalförtäring eller genom att
underhåll på egen fastighet eftersatts.
Jag tror inte att en så låg minimigräns
som vi föreslagit kommer att ha stor betydelse
i särskilt många fall, och kostnadsökningen
kommer nog att bli ganska
obetydlig. Men om ett lägsta bidragsbelopp
fastställs, avlägsnas risken att
stödet blir orimligt lågt. Dessutom underlättas
administrationen i sådana fall
där inkomsten ligger i närheten av denna
gräns. Utskottet skriver också: »Rent
administrativa skäl skulle möjligen
kunna tala för ett minimibelopp, dock
avsevärt understigande det föreslagna»
— dvs. 600 kronor. Men sedan fortsätter
utskottet: »Dessa skäl väger dock inte
så tungt som risken att bidraget uppfattas
som en förtidspension.» Jag har
svårt att förstå det argumentet. Varför
skall bidraget uppfattas som en förtidspension,
därför att man inför en mini -

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

migräns som bidraget inte får understiga?
Jag tror att det tarvar en närmare
förklaring.

Herr talman! I övrigt har jag inte
mycket att tillägga om förslaget. Beträffande
inkomstprövningen är det väl
närmast sättet att göra avdrag för förmögenhet
som ådragit sig en viss uppmärksamhet.
Förslaget innebär att 5
procent per år på förmögenhet mellan
60 000 och 100 000 kronor skall dras av.
Denna bedömning är generös, såvitt jag
kan förstå; det finns inget skäl att anmärka
på den. Det blir emellertid ett
väldigt trappsteg när man kommer upp
till en förmögenhet på 100 000 kronor,
ty då upphör plötsligt bidraget att utgå.
Det har dock varit omöjligt att föreslå
någon ändring, eftersom man med samma
avtrappning skulle ha kommit upp
till mycket stora förmögenheter innan
bidraget helt försvunnit.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till de vid utlåtandet fogade reservationerna
1 och 2 av herr Per Jacobsson
in. fl.

Herr NILSSON i Tvärålund (ep):

Herr talman. Inte heller jag skall ta
upp någon längre tid med att diskutera
denna fråga, eftersom jag tog upp den
i samband med arbetsmarknadsdebatten
i förrgår.

Bakgrunden till Kungl. Maj:ts förslag
visar att det är utomordentligt angeläget
att vi får en allmän arbetslöshetsförsäkring.
De svårigheter som uppstått
i samband med strukturförändringarna
i näringslivet har särskilt drabbat den
äldre arbetskraften. Arbetsmarknadsinstitutet
har kommit fram till att 25 procent
av dem som friställs har stora svårigheter
att få ny sysselsättning, till och
med i en högkonjunktur och på orter
med god tillgång till arbetstillfällen. Arbetsmarknadsinstitutet
har också funnit
att 2 å 2,5 procent av arbetskraften
i vårt land får känning av strukturförändringarna
på ett negativt sätt.

Yi anser väl alla att strukturföränd -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

ringar är helt nödvändiga för en expansion
av produktionen och för att
åstadkomma en högre levnadsstandard.
De svårigheter som drabbar vissa människor
på grund av dessa förändringar,
vilka är till nytta för samhället i dess
helhet, måste bäras solidariskt av samhället
och av oss alla.

KSA-utredningen har nu lagt fram ett
delbetänkande, och jag vill gärna uttala
min uppskattning över den snabbhet
med vilken utredningen hittills arbetat.
Vid remissbehandlingen av utredningens
förslag framfördes en hel del
kritik, som i många fall anknöt till de
borgerliga ledamöternas särskilda yttrande.
Regeringen har på många punkter
tagit hänsyn till kritiken, och statsutskottet
förtydligar på vissa punkter
regeringens förslag.

I en av de två reservationerna till
statsutskottets utlåtande nr 64 yrkas att
vissa förmåner redan nu bör tillkomma
hemmadöttrar. Den andra reservationen
berör överförsäkringsprinciperna.

En del motioner har väckts i anslutning
till propositionen, och dessa motioner
tar upp främst småföretagarnas,
skogskörarnas och hemmadöttrarnas
problem, vilka inte nämnvärt behandlas
i utredningens förslag.

Jag har själv liksom motionärerna
ställt mig frågande till vissa uttalanden
i Kungl. Maj:ts proposition, uttalanden
som uppfattats som något oklara. Utskottets
skrivning i anslutning till motionerna,
vilken jag tycker är förhållandevis
välvillig, innebär vissa klarlägganden.
På vissa punkter har man
tillmötesgått motionärerna och på andra
punkter klargörs Kungl. Maj :ts förslag.
1 andra fall åter har det överlämnats
till den tillämpande myndigheten att bedöma
frågorna. Jag tror att riksdagsbeslutet
i en del fall inte kommer att ge
tillräcklig ledning för tillämpningen;
många människor i de kategorier som
drabbas kan befinna sig i livssituationer
som inte är förutsedda. Jag vill emellertid
uttala förhoppningen att de tilläm -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

pande myndigheterna skall se positivt
och liberalt på de fall som kan bli
aktuella.

I motionerna 1:771 och 11:997 tar
man upp frågan om kvalifikationsperioden.
Kungl. Maj :t har föreslagit att vederbörande
under två år av tre skall ha
haft sysselsättning. Utskottet påpekar
att under en övergångstid en fyraårsperiod
kan inräknas i detta sammanhang.
Vidare får den som delvis arbetat
för annans räkning och delvis drivit
egen rörelse, t. ex. jordbruk, tillgodoräkna
sig båda slagen av förvärvsarbeten
som kvalifikationstid.

I motionerna 1:773 och 11:996 tar
man upp frågan om rätt till halvt bidrag
för den som haft lika delar inkomst
av rörelse och anställning men
som har förlorat endera inkomstkällan.
Trots den begränsning som ligger i förslagets
utformning avser detta enligt utskottets
mening att öppna möjligheter
till bidrag även vid begränsat arbetskraftsutbud.

Jag vill till sist uttrycka förhoppningen
att KSA-utredningen även i fortsättningen
skall arbeta lika snabbt mot
den trygghet på arbetsmarknaden som
kan åstadkommas genom en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Först vill jag säga några
ord om vårt motionspar I: 693 och
11:882 som behandlas i andra lagutskottets
utlåtande nr 27. I denna motion
hemställer vi att 36 § i arbetslöslietskasseförordningen
ändras så, att
den lokala fackliga organisationen alltid
bereds möjlighet att delta i förhandlingar
om arbetsanvisning då den arbetslöse
tvingats avböja erbjudet arbete.

Utskottet har i sitt utlåtande redogjort
för innebörden av vissa regler
i förordningen, och jag är helt ense
med utskottet om hur de fungerar i dag.
Men det betyder inte att jag anser att
förhållandena är tillfredsställande.

Först och främst vill jag ta upp till

granskning de vaga formuleringar som
inbjuder till många olika tolkningar.
Det sägs t. ex. att erbjudet arbete skall
anses lämpligt under vissa förutsättningar,
att ett arbete inte behöver godtas
om särskilda omständigheter föreligger,
och det talas om den som avvisar
lämpligt arbete eller som utan giltig
anledning lämnar sitt arbete och om
att arbetet skall vara skäligt avlönat.
Vem är det då som får bestämma om
arbetet är lämpligt, vem är det som
skall bedöma om det är skäligt avlönat,
vem avgör om särskilda omständigheter
föreligger, vem skall fastslå om
giltig anledning finns för att lämna ett
arbete o. s. v.? Jo, det blir den enskilde
arbetsförmedlingstjänstemannen som
får påta sig den allvises roll, och det
måtte sannerligen vara besvärligt nog
många gånger. Dessutom måste därvid
onödiga irritationsmoment kunna uppstå
visavi den arbetssökande.

I dagens situation kan gällande bestämmelser
vara krångliga och tungrodda.
Det sker nu en allt snabbare utveckling
mot storavdelningar inom den
fackliga rörelsen. Nuvarande bestämmelser
möjliggör visserligen en form
av representativ demokrati men de medför
samtidigt en byråkrati utan like, en
byråkrati som jag inte tycker att man
skall behålla; vi bör i stället se till att
vi får en ändring till stånd. Får en sådan
byråkrati utbreda sig utan att något
görs åt det, så får detta icke önskvärda
konsekvenser.

Låt mig bara ta ett litet exempel! Vid
en avstängning underrättar arbetsförmedlingen
redogöraren som då endast
har att avstänga den arbetssökande och
rapportera till arbetslöshetskassans styrelse.
Denna styrelse finns väl i regel
där storavdelningen finns. Styrelsen
måste väl sedan, åtminstone i princip,
höra eller remittera fallet till den lokala
sektion som den avstängda arbetslöse
tillhör. Sedan går vägen tillbaka
igen till storavdelningen. Om det sedan
vid undersökning skulle visa sig

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

att medlemmen inte hade rätt att vägra
ta det erbjudna arbetet, skall medlemmen
själv överklaga — han får givetvis
hjälp och stöd av sin fackförening —•
hos tillsynsmyndighet, d. v. s. arbetsmarknadsstyrelsen,
och kan därifrån
gå till försäkringsdomstolen.

Vi anser att den lokala fackliga organisationen,
som bäst känner de lokala
förhållandena och därför kan göra de
klokaste bedömningarna, alltid innan
redogöraren avstänger den arbetslöse
från understöd skall beredas möjlighet
att omgående delta i förhandlingar eller
överläggningar med arbetsförmedlingen
om en arbetsanvisning som inte
antagits av den arbetssökande. Ett sådant
förfarande skulle, förutom att det
skulle vara mycket praktiskt, också eliminera
hela denna stora mycket tröga
byråkratiska apparat som man nu har
och som redan nu leder till icke önskvärda
resultat såsom att den arbetslöse
ger upp. Antingen går han då miste om
28 dagars ersättning från arbetslöshetskassan
eller tar han i ren resignation
ett många gånger dåligt betalt arbete
för att få något arbete alls. På detta
sätt kan man visserligen hjälpa till att
förse låglöneindustrierna med arbetskraft,
men jag trodde att frågan i dag
främst gällde att snarast möjligt försöka
avskaffa låglöneproblemet.

Jag är tyvärr inte överens med andra
lagutskottet som vill avstyrka vår
motion med hänvisning till den redovisning
som finns i utskottsutlåtandet,
även om redovisningen är helt korrekt.
Jag kommer i stället senare att yrka bifall
till motionerna 1:693 och 11:882.

Vidare vill jag, herr talman, i korthet
säga några ord om vårt motionspar I:
774 och II: 998 som också behandlats i
föreliggande utlåtande från andra lagutskottet
till en del och dessutom till
en del i statsutskottets utlåtande nr 64.
Dessa motioner gäller KSA-stödet.

Vi har inte alls väckt dessa motioner
därför att vi vill avslå förslagen i propositionen
nr 29 utan vi har velat un -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

derstryka vad departementschefen har
sagt om att förslagen avser temporära
åtgärder samtidigt som vi har velat ytterligare
poängtera en hel del viktiga
frågor som noga måste beaktas i det
fortsatta utredningsarbetet. Vi anser att
dessa frågor är så viktiga, att det finns
all anledning att poängtera dem inte
bara en gång utan flera gånger.

Både statsutskottet och andra lagutskottet
säger att våra påpekanden redan
är medtagna i direktiven till utredningen
och kommer att beaktas. Jag tycker
det är bra och jag hoppas att utredningen
snarast möjligt kommer att
framlägga kloka förslag. Det är bara en
sak som jag vill påpeka ännu en gång
här i kammaren och det med skärpa,
vilket också andra lagutskottet har gjort
i sitt utlåtande, nämligen att detta äldrestöd
under inga förhållanden får leda
till att företagen i ökad omfattning avskedar
den äldre arbetskraften i tron
att den nu skulle få sin försörjning någorlunda
ordnad. I detta sammanhang
har vi i vår motion sagt ifrån, att det
kanske behövs mer än att bara följa
denna fråga med uppmärksamhet såsom
departementschefen har sagt. Vi
har också skisserat en ytterligare tänkbar
åtgärd för att motverka en sådan
olycklig utveckling. Denna tänkbara åtgärd
skulle vara att ålägga företagen
att första halvåret eller kanske längre
själva få svara för kostnader för omskolningsbidraget.
Vi tror nämligen att ett
sådant åläggande på ett effektivt sätt
kunde medverka till litet större försiktighet
från företagens sida vid avskedande
av den äldre arbetskraften.

Herr talman! Jag har bara velat understryka
betydelsen av just denna fråga.
I anledning av våra motioner I: 774
och 11:998 kommer jag i dag inte att
framställa något yrkande.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Här har redan betygats
den stora enigheten kring förslaget om
stöd åt de äldre arbetslösa som inte kan

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

beredas arbete efter en kortare tids arbetslöshet.
Förslaget innebär bl. a. att
ersättningstiden i de erkända arbetslöshetskassorna
förlängs med 300 dagar.
Vidare har enligt det nya förslaget den
som är utförsäkrad därefter möjlighet
att få ett skattepliktigt bidrag på 800
kronor per månad. Det finns ju grupper
som inte tillhör erkända arbetslöshetskassor
och till dem skall det efter två
månaders karenstid likaledes utgå ett
belopp av 800 kronor i månaden; detta
gäller både företagare och anställda.

Vissa förutsättningar måste föreligga
såsom redan har nämnts i debatten.
Vederbörande måste ha arbetat 24 månader
av de 36 månaderna närmast före
arbetslösheten. Även övergångsbestämmelserna
har redan omnämnts.

Det finns också vissa begränsningar.
Sålunda skall bidraget begränsas till
1V12 av årslönen, och hänsyn skall dessutom
tas till om det finns förmögenhet
som uppgår till mellan 60 000 och
100 000 kronor. Överstiger förmögenheten
100 000 kronor utgår inget bidrag.

Det finns också möjlighet att ge dispens
till dem som är mellan 55 och
60 år, om deras arbetslöshet är en direkt
följd av strukturomvandlingen.

Vi kan väl vara överens om att förslaget
utgör en etapp på vägen mot bättre
förhållanden. Det finns, herr Gustafsson
i Skellefteå, fortfarande människor,
såväl äldre som yngre, som inte
uppfyller förutsättningarna för stöd,
och det finns också oförsäkrade yngre
långtidsarbetslösa som inte kommer
med. Men stödbehovet i dessa fall får
klaras av i samband med den pågående
utredningen, och under övergångsperioden
får deras försörjningsproblem
lösas genom de kommunala bidragen
som dock måste höjas. Detta kan emellertid
inte riksdagen blanda sig i. Kostnaden
för det nu diskuterade bidraget
uppgår till 175 milj. kronor.

Det föreligger ett par reservationer
som enligt min mening är ganska onödi -

ga, eftersom reservanterna tydligen håller
med om att det skall finnas en viss
inkomstgräns. Det framhålles nämligen
i reservation 2 till statsutskottets utlåtande
bl. a. följande: »överförsäkringsprinciperna
måste enligt utskottets mening
upprätthållas även i fråga om omställningsbidrag.
» Alla våra socialförsäkringar
har ju också ett skydd mot
överförsäkring. 500 kronor utgör ju t. ex.
inget minimum då det gäller sjukförsäkringen.
Det finns de som får mindre
om de haft lägre inkomst. Därvidlag utgör
beloppet inte som i det här fallet
Ji/12 utan s/io- Accepterar man principen
om överförsäkring måste också motionerna
anses onödiga.

När det gäller hemmadöttrarna, om
vilka det också föreligger en motion,
har som redan framhållits utskottet
fastslagit, att det »förutsätter att kravet
på avlönat arbete anses uppfyllt i de
fall bidrag utgått från kommun eller
landstingskommun för skötseln av äldre
personer som är i behov av vård».
Vi tycker verkligen att detta är ett direkt
bevis på att deras arbete är sådant
att det kan likställas med avlönat.
Härmed trodde vi faktiskt att vi
löst det problem som tagits upp i motionerna,
men tydligen är det något
som man inte kan acceptera. Trots att
det skrivs om överförsäkringen vill man
inte ha detta kriterium på att vederbörande
haft en inkomst. Om överförsäkringen
har jag redan talat. Då bestämmelsen
om överförsäkring gäller i
de fall då den försäkrade själv betalar
en del av avgiften, bör den väl också
gälla då staten betalar alltihop.

Med det sagda yrkar jag, herr talman,
bifall till statsutskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon stor debatt i denna fråga, som
endast gäller detaljer. Vårt förslag om
en minimigräns anser jag inte behöver

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

innebära ett frångående av överförsäkringsprincipen.
Med så låg minimigräns
som vi föreslagit anser jag det problemet
vara obefintligt.

Herr Fagerlund framhöll att om någon
har erhållit bidrag av landstinget,
så är det ett direkt bevis för att vederbörande
har haft arbete i hemmet.
Jag anser dock inte att det behövs så
starka bevis. Om någon har vårdat sina
föräldrar i hemmet så tycker jag man
kan anse att vederbörande har utfört
ett arbete, även om föräldrarnas situation
inte varit sådan att de kunnat få
bidrag av landstinget.

Slutligen tycktes herr Fagerlund vara
förvånad över att vi har avgivit den
reservation som vi här talar om, men
orsaken är den, att vad utskottet skrivit
bara till en del tillmötesgår vår motion.
Då är det väl rimligt att vi har
reserverat oss.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord om överförsäkringen.
Den lägsta sjukpenningen
vid inkomst av tjänst är 7 kronor. Jag
tar här inte med grundsjukpenningen
utan bara den lägsta ersättning man
kan få, när man har haft inkomst av
tjänst. Enligt förslaget i ifrågavarande
reservation skulle dagbeloppet i stället
bli 16 kronor. Det är dock dubbelt så
mycket som man får, när man själv betalar
en del av avgiften.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Även andra lagutskottet
har anledning att med tillfredsställelse
konstatera att förslaget om särskilt stöd
åt den äldre arbetslösa arbetskraften så
snabbt har kommit på riksdagens bord.
De delar av förslaget som behandlats av
andra lagutskottet har utskottet enhälligt
tillstyrkt.

Andra lagutskottet har huvudsakligen
haft att pröva Kungl. Maj :ts proposition
nr 30, som innehåller förslag till ändringar
i de författningar som gäller för
arbetslöshetskassorna. Vid den pröv -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

ningen har vi i utskottet emellertid inte
kunnat undgå att även behandla vissa
delar av propositionen nr 29 rörande
omställningsbi dragen. Utskottet har som
sagt enhälligt tillstyrkt de båda propositionerna.

I anslutning till behandlingen av propositionerna
har andra lagutskottet också
haft att behandla ett antal motioner
som rör arbetslöshetsförsäkringen, vilka
motioner redovisas i andra lagutskottets
utlåtande nr 26. Till det utlåtandet
är fogat två reservationer och ett särskilt
yttrande, och jag vill här med några
ord beröra reservationen II, som har
avgivits av folkpartiets ledamöter i utskottet.
Innehållet i den reservationen
är inte någon nyhet för kammaren,
eftersom den där upptagna frågan vid
flera tillfällen har varit föremål för debatt
här i riksdagen. Den ansluter sig
till motionsparet 1:681 och 11:885,
väckt av folkpartiet vid denna riksdags
början.

I motionerna understrykes att det
enda som kan garantera alla människors
inkomsttrygghet vid arbetslöshet är eu
allmän sysselsättningsförsäkring, dvs. en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi har
hittills lyckats vidta åtgärder, som skapar
trygghet mot inkomstbortfall vid
sjukdom och vid ålderdom genom sjukförsäkringen
respektive pensionsförsäkringen.
Den situation som vi upplevt
under den senaste tiden och alltjämt
upplever, med en stor kvardröjande
arbetslöshet, ger oss anledning att föra
fram kravet på att man snarast möjligt
griper sig an med att åstadkomma inkomsttrygghet
även vid arbetslöshet.
Få situationer i en människas liv kan
te sig så oroväckande som den när vederbörande
inte längre får inkomstbringande
arbete. Själva grunden för
människans existens glider undan, och
tryggheten utbytes mot ovisshet och oro.

I motionerna liksom i reservationen
föreslår vi att KSA-utredningen skall
erhålla tilläggsdirektiv av den innebörden,
att utredningen skall framlägga för -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

slag till en allmän sysselsättningsförsäkring.
Utskottsmajoriteten anför i utlåtandet
att KSA-utredningen enligt sina
direktiv redan har denna uppgift. Jag
finner dock vid en kritisk granskning
av direktivens formuleringar att detta
är en sanning med modifikation. Utredningen
skall visserligen pröva frågan om
försäkringsskyddets utsträckning till
nya grupper, och den skall vidare enligt
direktiven förutsättningslöst pröva huruvida
problemet kan lösas genom
en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
eventuellt kompletterad med frivillig
tilläggsförsäkring. Men det är ju inte
detsamma som att utredningen skall
lägga fram ett förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring.
Utredningen skall
alltså pröva om behovet av en sådan
försäkring föreligger. Det problemet behöver
i dagens situation inte prövas.

Det finns även andra glidande formuleringar
i direktiven, t. ex. följande:

»Skulle utredningen finna att någon
form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
behövs, bör möjligheterna att
samordna den med den nuvarande frivilliga
försäkringen undersökas.» Det
förefaller som om det ligger i utredningens
eget skön att avgöra huruvida ett
förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
skall framläggas eller inte.
Formuleringarna ger knappast intryck
av att utredningen är skyldig att framlägga
ett förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring.

Vi menar att denna fråga är så viktig
— det visar utvecklingen på arbetsmarknaden
och det nuvarande konjunkturläget
— att utredningen bör åläggas
att prestera ett förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring.
Jag förstår mycket
väl att KSA-utredningens energiske
ordförande till detta kommer att säga,
att utredningen har för avsikt att ta
frågan till allvarlig omprövning och
kommer att lägga fram ett förslag till en
sådan försäkring. Det är gott och väl.
Men om detta är utredningens avsikt,
så bör det ju inte hindra riksdagen att

göra ett uttalande om att så skall ske.
I varje fall tycker vi reservanter att
frågan är så angelägen, att vi vill markera
att de glidande formuleringarna i
direktiven inte får utgöra ett skäl till
att man avstår från att framlägga ett
förslag av angivet slag.

Jag kan erkänna att efter de upplysningar
som lämnades i utskottet och efter
de uttalanden som vid ett par tillfällen
gjorts av inrikesministern har jag
känt en viss tveksamhet huruvida det
skulle vara nödvändigt att avge en reservation
i ärendet. Men efter moget
övervägande har jag funnit att frågan
är av så stor betydelse, att det är motiverat
att markera att vi vill att ett förslag
till allmän sysselsättningsförsäkring
lägges fram. Yi hoppas att förslaget utarbetas
med samma skyndsamhet som
utredningen visade sig kunna prestera
när det gällde förslaget rörande de särskilda
stödformerna för den friställda
äldre arbetskraften.

Jag kommer, herr talman, senare att
yrka bifall till reservationen II vid
hemställan under B i andra lagutskottets
utlåtande nr 26.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! »Rätten till arbete för
envar som vill och kan göra en insats
i förvärvslivet måste enligt vår mening
tillmätas den allra största betydelse.
Det måste noteras med tillfredsställelse
att författningsutredningen uppmärksammat
denna rätt och i sitt förslag
till grundlag principiellt angivit den
som en allmän medborgerlig rättighet.»
Detta citat är hämtat ur en av de partimotioner
som centern under 1960-talet
väckt rörande obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vid förverkligandet av den angivna
principen om rätten till arbete gäller
det, vill jag hävda, i första hand att
klara sysselsättningen. Den första försvarslinjen
mot arbetslösheten måste gå
inom företagen. Sedan gäller det att
med arbetsmarknadspolitiska medel

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

åstadkomma sysselsättning då så behövs,
och när dessa åtgärder inte är
tillräckliga måste vi ha ett försäkringssystem
som ger trygghet åt den enskilde
och hans familj.

Såsom här omvittnats saknar en stor
del av medborgarna ännu ett sådant
skydd. I en reservation till betänkandet
»Arbetslöshetsförsäkringen» (SOU
1963:40) uttalade centerpartiets representant,
herr Fälldin, bl. a. följande:
»Den effektivaste lösningen skulle vara
en allmän arbetslöshetsförsäkring utformad
som en allmän grundförsäkring
och i väsentliga avseenden en motsvarighet
till grundpenningförsäkringen
inom sjukförsäkringen. Härutöver borde
finnas en frivillig påbyggnadsförsäkring.
Den allmänna försäkringen skulle
omfatta i princip alla arbetsföra.» Dessa
tankegångar tog centerpartiet upp i en
partimotion, I: 596 och II: 724, vid 1964
års riksdag. Där ställdes yrkande om en
arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna
hemställde »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam
utredning av frågan om införande
av ett nytt arbetslöshetsförsäkringssystem
— omfattande allmän grundförsäkring,
gällande alla medborgare i lika
mån, och därutöver frivillig arbetslöshetsförsäkring
av nuvarande slag — i
enlighet med de allmänna riktlinjer som
anförts i motionen».

När denna motion behandlades i andra
lagutskottet hänvisade utskottet till
1960 års arbetsmarknadsutredning, som
skulle lägga fram sitt förslag. Man ville
se vad det förslaget innebar.

1966 ställde centern i partimotion —
I: 141 och II: 190 — samma krav på utredning.
Utskottet hänvisade den gången
till att en utredning var tillsatt och
anförde beträffande de likalydande motionerna:
»Det i motionerna uttalade
önskemålet om utredning är alltså redan
tillgodosett. Utskottet anser det för
sin del lämpligt att motionerna överlämnas
till den tillsatta utredningen.»

Bakom detta uttalande stod alla leda -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

möter i andra lagutskottet. Bland dem
fanns inte mindre än tre av de andra
lagutskottets ledamöter som nu reserverat
sig mot andra lagutskottets utlåtande
nr 26. Jag kan inte finna att någonting
har hänt sedan 1966 som skulle
göra det nödvändigt att nu lämna särskilda
tilläggsdirektiv till KSA-utredningen,
eftersom utredningen har fått
till uppgift att utreda denna fråga.
IvSA-utredningen fick tilläggsdirektiv
när det gällde att utreda frågan om stödet
till den äldre arbetskraften, vilken
fråga behandlats av statsutskottet.

Jag har varit med om att foga ett
särskilt yttrande till andra lagutskottets
utlåtande nr 26 för att i någon mån
redovisa våra synpunkter på denna fråga.
Jag har, i likhet med utskottsmajoriteten,
anfört att det nu inte finns
någon anledning att vidtaga några särskilda
åtgärder, utan att man i stället
bör avvakta resultatet av utredningens
arbete. Jag vill understryka nödvändigheten
av att vi får en försäkring av
detta slag, men när nu utredningen arbetar
bör den också få utforma sitt förslag
utan att vi ger den nya direktiv,
som saknar betydelse.

Jag har varit med om utskottets skrivning
att det bör »framhållas att utredningen
med berömvärd snabbhet lagt
fram ett förslag om provisorisk lösning
av de äldre arbetslösas problem». Jag
vill understryka detta, ty jag är av den
bestämda uppfattningen att KSA-utredningen
har arbetat snabbt. Jag vill också
få det sagt i detta sammanhang. Vi
har i andra lagutskottet många kontakter
med denna utredning och vi vet att
den arbetar. Jag vill uttala den förhoppningen
att utredningen på detta område
arbetar med samma intensitet som den
hittills gjort. Jag hoppas också att vi får
ett förslag som ger den grundtrygghet
som krävs i motionerna och i direktiven.

Herr talman! Jag kommer senare att
yrka bifall till andra lagutskottets hemställan
i utskottets utåtande nr 26.

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. in.

I detta anförande instämde herr
Eriksson i Bäckmora (ep).

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag skulle i själva verket
kunna nöja mig med att instämma
med herr Gustavsson i Alvesta och förklara
att jag kommer att ansluta mig
till ett yrkande om bifall till andra lagutskottets
hemställan. Jag skall inte
träta med vare sig centerpartiet eller
högerpartiet. Jag vill bara lugna högerpartiet
— vars representanter i utskottet
i en reservation har begärt att
Kungl. Maj:t skulle ställa erforderlig
expertis till utredningens förfogande •—•
med att vi fått så många experter vi
vill ha. Vi har inte plats för fler experter
för närvarande; kommittén skall
ju också ha plats när vi sammanträder.
Den reservationen behöver vi inte ta
alltför allvarligt. Därmed slutar jag min
träta med högerpartiet.

Däremot måste jag, herr talman, ägna
mig en stund åt folkpartiet och det är
möjligt att jag stannar i talarstolen något
längre än jag brukar. Folkpartiet
kräver i en reservation, vilket herr Anderson
i Sundsvall har framhållit, att
utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet
skall få tilläggsdirektiv att
utreda frågan om en allmän sysselsättningsförsäkring.
Reservationen är mycket
ordkarg och hänvisar till de motioner
som folkpartiet har väckt. Därför
får man botanisera en smula bland
motionerna och i det anförande herr
Anderson i Sundsvall hållit.

Vad är det då folkpartiet vill egentligen?
De begär att KSA-utredningen
skall få »tilläggsdirektiv innebärande
att utredningen får till uppgift att även
framlägga förslag till en allmän sysselsättningsförsäkring».
Jag undrar vad
man menar med ordet »även». Jag bryr
mig inte så mycket om folkpartiets krav
på att utredningen skall ske med största
möjliga skyndsamhet; det är alldeles
självklart att så skall ske. Jag har naturligtvis
ingen lust att uppehålla mig vid

innebörden av ord och uttryck, men
jag utgår ifrån att man, när man talar
om sysselsättning, menar sysselsättning.
Herr Anderson i Sundsvall har sagt att
med sysselsättningsförsäkring menar
folkpartiet arbetslöshetsförsäkring. Varför
säger man inte det då; det hade underlättat
det hela.

Vi har, speciellt under de senaste
tio åren, sökt trygga sysselsättningen i
landet med en målmedveten och mångfasetterad
arbetsmarknadspolitik, som
vi diskuterade ingående häromdagen.
Hela det batteri av åtgärder som kan
vidtas i syfte att trygga sysselsättningen
skall tillgripas. Det kan väl ändå
inte vara folkpartiets mening att sysselsättningen
skall tryggas medelst en
allmän försäkring; det är inte det man
menar. Jag är rätt glad över att herr
Anderson i Sundsvall nu har sagt att
folkpartiet menar en arbetslöshetsförsäkring.
Säg då detta i framtiden och
blanda inte in ordet sysselsättningsförsäkring! Med

arbetslöshetsförsäkring menar vi
att man skall ha kontant stöd om man
blir utan arbete och inte kan få arbete
trots att man är arbetsför, arbetsvillig
och oförhindrad att ta ett arbete. Om
samhällets alla möjligheter att trygga
en meningsfylld sysselsättning har
misslyckats för tillfället skall vederbörande
alltså ha ekonomiskt stöd. Det
stödet vill vi göra så allmänt som möjligt.

Jag kan inte förstå vad folkpartiet
menar med sin reservation. Det är rätt
viktigt att vi får klarhet i detta. Står
folkpartiet bakom Expressen, som i en
ledare den 23 april krävde att man så
snart som möjligt skall avveckla de enskilda
arbetslöshetskassorna? Står folkpartiet
bakom den linjen eller står man
bakom Dagens Nyheters linje, som innebär
att man skall bevara de nuvarande
försäkringarna i det system man bygger
upp? Det har ett stort intresse inte
bara för LO utan även för tjänstemannarörelsen.

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Om man nu vill införa ett helt nytt
system som innebär kontant stöd och
som är helt frikopp lat från arbetsmarknadsorganen,
är man då verkligen beredd
att rasera ett system som har fungerat
bra i 30 år, som har vuxit ut och
blivit effektivt och smidigt i alla avseenden,
ett system som snabbt har
byggts upp i solidaritet? Där riskerna
är stora, där är det effektivast, där är
anslutningen störst. Man har skaffat
sig stor erfarenhet, vilket också är
värdefullt.

För oss ter det sig helt naturligt och
rationellt att bygga vidare på det system
som redan finns. Mitt hjärta är i
detta fall hos Dagens Nyheter, som i en
ledare i dag har skissat upp ett system
som kan utnyttja de nuvarande kassorna.
Detta stämmer också med direktiven
för vår utredning, där det står att det
måste fordras starka skäl för att ett
försäkringssystem, som visat sig så effektivt
som det nuvarande, helt skall
överges. Det måste alltså finnas starka
skäl för det.

Vill folkpartiet förhindra att denna
fråga behandlas i utredningen? Om det
inte är detta som är avsikten, vad är
det då man egentligen vill?

F^år jag erinra om att redan 1948 en
kommitté framlade förslag om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Majoriteten
i denna kommitté slog fast, att
man borde ta vara på den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Den har visat
sig vara värdefull för kontrollen och
för arbetsanvisningen till lämpligt arbete,
och tack vare försäkringstagarnas
inflytande har känsliga och irriterande
problem kunnat lösas. Vi är intresserade
av att få veta var folkpartiet står i dag.
Anser folkpartiet att vi bör utnyttja den
frivilliga försäkringen, eller skall vi inte
göra det?

Får jag lämna några siffror om kassornas
utveckling. Den frivilliga försäkringen
bildades 1935. Då fick vi fem
kassor med 54 000 medlemmar. År 1948
hade den frivilliga försäkringen vuxit
och omslöt 950 000 medlemmar, 1958

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

var medlemsantalet 1,2 miljon och i dag
är vi uppe i 1,7 miljon medlemmar, försäkrade
i arbetslöshetsförsäkringen.

Hur skall man nu bedöma framtiden?
Ja, om något år är hela LO-området genomförsäkrat
och även tjänstemannarörelsen
är intresserad av att skaffa sina
medlemmar ett effektivt skydd. Vi kan
om några år räkna med 2 å 2,5 miljoner
försäkrade kassamedlemmar.

Det visar sig också, herr talman, att
anslutningen för närvarande är störst
där man har bedömt arbetslöshetsriskerna
såsom stora. Inom den egentliga
industrin är för tjänstemännens vidkommande
organisationsprocenten 99,
för arbetarna är den 94. — Av arbetarna
i den egentliga industrin har 94
procent skaffat sig en frivillig arbetslöshetsförsäkring
och av tjänstemännen
har 99 procent gjort det. Det är
sämre med anslutningen inom andra
områden, där man har bedömt arbetslöshetsrisken
vara mindre. Det finns
alltså ingen anledning att slå sönder
den organisation som har visat sig vara
så effektiv och så prisbillig.

Men alla de övriga människorna då,
de som inte är med i försäkringen? Ja,
men utredningen håller ju på med att
försöka klara ut hur alla, som blir arbetslösa,
skall kunna erhålla kontant
stöd vid arbetslöshet. Det äldrestöd som
vi också diskuterar just nu och som
KSA-utredningen har utarbetat förslag
till, visar att det går mycket bra att ordna
ett effektivt allmänt system med
hjälp av dessa två metoder: kassa för
dem som vill vara anslutna till en sådan
och andra åtgärder för dem som
aniser sig inte vilja eller inte kunna vara
med i en kassa.

Man kan alltså skapa effektiv trygghet
vid arbetslöshet, och det gör man
bäst genom att ha kvar den frivilliga
försäkringen och ge andra ett allmänt,
obligatoriskt stöd. Men det skall vara
ett arbetsmarknadspolitiskt betingat
stöd och det skall lämnas från arbetsförmedlingen.

Herr talman! Jag har velat uppehål -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

la mig rätt länge vid detta, därför att
det är frågor som tidigare ingående diskuterats.

KSA-utredningen är en parlamentariskt
sammansatt kommitté till skillnad
från den förra kommittén som herr Gustavsson
i Alvesta åberopade, vilken var
mera expertbetonad. KSA-utredningen
är alltså klart parlamentariskt sammansatt.
Såvitt jag kunnat begripa är tanken
den att när man får en parlamentarisk
utredning till stånd där representanter
för de olika partierna ingår skall
dessa företräda sina partiers synpunkter,
skaffa uppgifter om var respektive
parti står och framföra de uppslag man
vill ha prövade i kommittén. Eljest är
det inte stor mening med parlamentariska
utredningar.

Vid folkpartiets presskonferens i går
gjorde herr Wedén ett påstående som
upprörde kanske inte så mycket mig
som alla medarbetare i KSA-utredningen.
Om folkpartiets studiegrupp gällande
arbetslöshetsförsäkringen sade han:
»En av anledningarna till att vi gjort
detta utredningsarbete själva» — folkpartiet
— »är ju den, att den statliga
utredningen» — KSA-utredningen —
»trots påstötningar från vår sida» —•
d. v. s. folkpartiet — »har varit svår att
få i gång med en verklig penetration av
det föreliggande problemet om man vill
ha en allomfattande försäkring. Nu är
vi i det läget att den statliga utredningen
får naturligtvis såvitt jag förstår ta
över och särskilt noga utreda de olika
premisserna för antingen grundförsäkringsalternativet
med påbyggnad eller,
som jag fortfarande kallar det, sjukförsäkringsalternativet.
»

Herr Wedén är inte inne i kammaren
för närvarande, men jag ser att han
har framstående medarbetare närvarande.
Varpå bygger herr Wedén sitt påstående
om att det skulle ha varit svårt
att få i gång en verklig penetration av
dessa problem? Har folkpartiets representant
i utredningen klagat hos herr
Wedén? Har han inte fått gehör för sina

önskemål om att penetrera dessa frågor,
eller vad bygger man detta fräcka
påstående på? Jag ber att få omtala
att folkpartiets representant i utredningen
ställde sig helt bakom den arbetsplan
som kommittén enhälligt antog
i december i fjol för det fortsatta
arbetet. Jag ber att få citera vad folkpartiets
representant sade. Han sade
ordagrant att »man ännu inte kan ta
ståndpunkt i huvudfrågan; vi måste lära
oss litet mera».

Nu frågar jag om detta skedde för att
folkpartiet skulle hinna före med sin
lilla broschyr eller vad var det som
gjorde att han inte var beredd? Därefter
påstår man att folkpartiet nödgades
tillsätta en arbetsgrupp för att inte
KSA-utredningen penetrerat dessa frågor.
Jag hävdar att herr Wedén ljög och
kräver faktiskt att han i anständighetens
namn offentligen tar tillbaka detta påstående.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Henrikson,
fru Thunvall, herr Svenning,
fru Löfqvist, herrar Almgren och Johansson
i Södertälje, fru Ekendahl, herrar
Trana och Zetterström, fru Ludvigsson,
herrar Johansson i Simrishamn och
Jönsson i Arlöv, fru Johansson, herrar
Bergman och Andersson i Billingsfors,
fröken Anderson i Lerum, fru Lindberg,
herrar Carlsson i Västerås, Hammarberg,
Göransson, Persson i Tandö
och Fredriksson, fru Sundström, herrar
Ekström i Iggesund, Haglund, Sundelin
och Allard samt fru Hörnlund (samtliga
s).

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Det är utomordentligt
bra att KSA-utredningens ordförande,
herr Bengtsson i Varberg, även här i
kammaren starkt understryker att utredningen
har för avsikt att ta upp
denna fråga och så skyndsamt som
möjligt försöka lösa den.

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Herr Bengtsson i Varberg ställde några
frågor som jag skall försöka besvara.
Han hade fäst sig vid det lilla ordet
även i uttrycket även utreda frågan
om en obligatorisk sysselsättningsförsäkring.
Ordet »även» är motiverat
därför att vi bär den uppfattningen att
frågan om en allmän sysselsättningsförsäkring
är ett av flera problem som
KSA-utredningen har att syssla med.
Det utesluter alltså inte att KSA-utredningen
också utreder frågan om en
kombination mellan frivillig arbetslöshetsförsäkring
och tilläggsförsäkring,
men vi vill gärna se hur en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring eller sysselsättningsförsäkring
skulle konstrueras
för att kunna bilda oss en uppfattning
om hur den skall fungera och finansieras.
Vi anser alltså inte att KSA-utredningen
enbart skall studera det obligatoriska
alternativet. Den allmänna
sysselsättningsförsäkringen må bli ett
av flera alternativ som penetreras. Vi
har gått ut från att frågan om en arbetslöshetsförsäkring
av betryggande
värde är ganska komplicerad och att
det kan behövas flera alternativa förslag
att studera.

Jag har aldrig varit med om att folkpartiet
som parti står bakom vad någon
av dagstidningarna skriver. Det har
upprepade gånger sagts i kammaren att
folkpartiet inte äger inflytande på någon
av dagstidningarna. Vi står alltså
inte bakom vad tidningen Expressen
skrivit i denna fråga.

Jag vill till sist, herr talman, understryka
att sedan KSA-utredningen redovisat
sina förslag — jag förmodar att
det kan bil fråga om flera — är det
av stort värde att den slutgiltiga lösning
-som riksdagen stannar inför får
stark förankring i löntagarorganisationerna,
som bör vara särskilt intresserade
av frågan.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Jag deltog inte i den
presskonferens som herr Bengtsson i

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

Varberg talade om och kan alltså inte
diskutera vad som sades eller inte sades
vid det tillfället. Tyvärr är herr
Wedén av sjukdom förhindrad att närvara
här i dag, men jag förmodar att
han ställer sig till förfogande för en
debatt om så anses önskvärt.

Herr Bengtsson i Varberg ställde en
rad frågor till folkpartiet om vi vill
riva upp de nuvarande kassorna o. s. v.
Vad vi framför allt vill är att få en
omfattande försäkring som ger trygghet
åt alla. Frågan är då med vilka medel
man skall uppnå den tryggheten.
Kan man uppnå den genom att bygga
på de nuvarande kassorna, tycker jag
nog att det låter ganska lockande.

När herr Bengtsson i Varberg talade
om detta, tyckte jag att hans argument
verkade bekanta. Detta är precis vad
sjukförsäkringsfolket sade när vi skulle
genomföra den allmänna sjukförsäkringen.
De hade exakt samma motivering
som herr Bengtsson i Varberg nu
har anfört. Jag vill dock medge att jag
tror att herr Bengtsson i Varberg bär
åtskilligt starkare skäl för sin ståndpunkt
än vad sjukförsäkringsfolket hade
för sin.

Men svaret på frågan varför vi motionerat
och varför vi velat ha ett bestämdare
uttalande från riksdagen är
väl framför -allt, att det förekommit så
varierande uttalanden, särskilt från
statsrådens sida, om vad man vill på
denna punkt. Inrikesministern gjorde
ett uttalande som verkade klart positivt
och som vi tolkade så, att han ansåg
att vi bör ha en allmän försäkring som
ger trygghet åt alla. Andra uttalanden
har varit väsentligt mycket blekare på
den punkten, och det är anledningen
till att vi velat ha ett klart uttalande
från riksdagens sida om att det skall
komma ett förslag om en allmän försäkring.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Andersons i
Sundsvall yttrande nyss, i vilket han

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

försökte klara ut varför man skrivit
att vi skall utreda även frågan om en
allmän sysselsättningsförsäkring, visar
att reservationen var fullständigt onödig.
Det finns alltså täckning i direktiven
för vad folkpartiet vill. Jag sade
detta redan förra året när vi tog upp
frågan, och då kunde ni ju inte ha
lockats ut av några statsrådsuttalanden.
Nu vill jag inom parentes säga,
att statsråden ju inte deltar i kommitténs
arbete; det är jag som talar
för kommittén.

Det har av både herr Andersons i
Sundsvall och herr Gustafssons i Skellefteå
anföranden framgått, att reservationen
var totalt onödig. Även herr Gustafsson
säger att man är nöjd om det
blir ett system som ger trygghet åt alla.
Det är vad vi skall försöka åstadkomma,
och jag tror att vi kommer att klara
den saken.

Jag är ledsen att herr Wedén inte
är närvarande här i dag —- jag vet nu
att han är borta på grund av sjukdom.
Men jag vill ändå säga, att hans påstående
i går var grovt vilseledande.
Jag begär nu att herr Mundebo eller
herr Nihlfors verifierar att det var på
folkpartiets landsmöte 1966 som man
med anledning av ett motionsförslag
tillsatte denna studiegrupp. Då var
KSA-utredningen inte tillsatt. Tillsättandet
av studiegruppen kan alltså inte
på något sätt ha motiverats av att vi
arbetat för långsamt. Jag vill ha detta
skrivet till protokollet.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
säger att det finns täckning i direktiven
för vad vi önskar. Det är just
detta som vi bär betvivlat. I direktiven
sägs nämligen att det skall vara en förutsättningslös
utredning. Det föreligger
såvitt jag förstår inte något direkt uppdrag
för utredningen att lägga fram förslag
om en allmän försäkring.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det normala är väl att
en utredning får arbeta förutsättningslöst
när det gäller att finna metoder
och system för lösningen av det problem
kommittén skall utreda. Inte föreskrivs
det i direktiven att lösningen
skall vara så och så. Utredningens förutsättningslöshet
ligger däri att vi skall
försöka finna de lämpligaste metoderna.
Jag är en smula förvånad över folkpartiets
oro. Ni har ju en ledamot med
i utredningen. Varför ser ni inte till
att han aktiverar sin verksamhet, om
någonting är fel? Varför ber ni inte
honom att föreslå att kommittén ändrar
sitt arbete? Har ni fel man i utredningen
eller vad är det fråga om?

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Det finns anledning att
uttala en spontan och odelad glädje
över den stora omsvängning som skett
i de borgerliga partiernas attityd till
sysselsättnings- och arbetslöshetsförsäkringsproblemen.
Den bär kommit till
uttryck här i dag i flera av de borgerliga
representanternas anföranden. Men
för den som minns tidigare arbetslöshetsperioder
med arbetslöshetssiffror,
som tiofalt överträffar årets, framstår
det nu så ofta och starkt uttalade intresset
från de borgerliga partiernas sida
som en fullständigt otrolig seger för de
idéer som vi socialdemokrater framförde
redan i början av detta sekel.

Under de svåraste perioderna på
1920- och 1930-talen talade vi förvisso
för döva öron, och ibland besvarades
våra krav på hjälp åt den arbetslöse
med rena hånet. Vi beskylldes på den
tiden för understödstagaranda, man påstod
att vi inte ville arbeta, man sade
att vi bara ville ha utan att göra rätt
för oss, och rådet från statsmakterna vid
den tiden kan sammanfattas: Vi har
levt över våra tillgångar; nu måste ni
svälta er till balans. Jag kan försäkra att

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

svälten vid den tiden var en daglig gäst
i många tusentals arbetarhem. Det fanns
en fullständigt enhällig borgerlig front
mot socialdemokratin just när det gällde
arbetsmarknadspolitiken. Vi skall inte
glömma 1920-talet med Stripa-direktiven,
vi skall inte glömma den tid då
nödhjälpsarbeten enligt lag inte fick
betalas med högre lön än lägsta på orten
gällande, när en arbetslös kunde anvisas
arbete på arbetsplatser där arbetskonflikt
rådde. Och om den arbetslöse vägrade
att bli strejkbrytare uteslöts han
från alla former av understöd. Förlåt,
ärade kammarledamöter, men vem var
det som utformade den politiken? Det
var de frisinnade, det var bondeförbundet
och det var högern. De frisinnade
har sedan döpts om till folkpartiet och
bondeförbundet kallar sig numera centern,
under det att högern är densamma.

Om det fanns anledning att riktigt
tro på ärligheten i de borgerliga partiernas
agerande när det gäller arbetsmarknadspolitiken
just nu, så skulle jag
betrakta detta som en oerhört stor seger
för den socialdemokratiska politiken.
Men det har vid sidan av riksdagsbehandlingen
hänt så mycket som gör
att man inte helt kan tro på den borgerliga
omsvängningen. Ty från tribuner
och talarstolar uttalar man sig ofta så
öppet hånfullt mot oss för att vi inte
klarat den fulla sysselsättningen. Jag
tror därför att det finns andra bevekelsegrunder
för det borgerliga handlandet.

Varför tror jag inte helt på de borgerligas
omsvängning? Nej, därför att jag
inte kan undgå att påverkas av att man,
samtidigt som man starkt beklagar de
arbetslösas situation, använder alla till
buds stående medel för att övertyga om
att arbetslösheten helt och hållet är en
följd av den socialdemokratiska regeringens
politik. Någon annan förklaring
finns enligt de borgerliga partierna inte,
trots att man borde, ja, helt enkelt måste
förstå att en hel rad olika orsaker med5
— Andra kammurens protokoll 1968. A7,

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

verkat till dagens svårigheter. Envar initierad
måste förstå att den svenska industrins
utveckling och omvandling, rationalisering
och autoinatisering gör oss
i hög grad sårbara när det inträder en
så omfattande konjunkturdämpning som
den vi haft känning av under 1966, 1967
och 1968. Detta är enligt min mening
fullständigt klart för var och en, och
man kan inte undgå att se och förstå
detta. Likväl hör man från borgerligt
håll ingen annan förklaring än att arbetslösheten
är en följd av den svenska
regeringens politik. Det är väl ändå
ganska orimligt att påstå att regeringens
politik har inverkat på hela den industrialiserade
världen, ty vi är visst inte
ensamma om att ha svårigheter. Sådana
finns för närvarande inom hela den
industraliserade världen och det kan
inte vara obekant. Alla industriländer
får nu vidkännas en dämpning av konjunkturerna.
Yår arbetslöshet har en
ganska blygsam roll i detta sammanhang.

Likväl kan det inte vara obekant att
Sverige per individ räknat är en stormakt
vad beträffar utrikeshandel. Vi
har tidigare haft den största utrikeshandeln
per individ i världen, och jag
tror att vi fortfarande har den positionen.
Är det då verkligen så förvånansvärt
att vi kommer i skottgluggen,
när konjunkturerna viker över hela
världen? Detta vill man emellertid inte
tillmäta någon betydelse. Nej, man gör
gällande att det är regeringens politik
som har skulden, och ingenting annat.

Det har i Europa under 1966, 1967
och 1968 förekommit en våldsam valutaspekulation
och en våldsam hamstring
av guld, varvid man i utbytet vid handeln
med Amerika har krävt betalning
i guldtackor som man sedan grävt ned
i bankfack och bankvalv. Finns det
ingen som fattar att detta har sin del
i den omsvängning som skett i konjunkturerna
i Europa? I så fall har man inte
mycket hum om vad det här rör sig om.

Helt nyligen kom det ut en mycket

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

uppmärksammad bok som har titeln
Den amerikanska utmaningen. Boken
är utgiven av en fransman som heter
Servan-Schreiber. Han redogör på ett
mycket intressant sätt för de olika industriländernas
utveckling, och, ärade
kammarledamöter — jag rår inte för
det — han framhåller Sverige som ett
utomordentligt exempel på ett land som
bedriver klok industriell politik. Han
säger på ett ställe i boken att om infe
de övriga länderna i Europa förändrar
sin politik så anser han att det inom
kort endast finns tre länder i världen
som kan få ett dominerande inflytande
som industriländer. Han säger att
dessa tre kommer att ligga på ett plan
för sig själva betydligt över de övriga
länderna och han säger att det måste bli
Amerika, Japan och Sverige. Det är således
inte jag som påstår detta, utan
det är den franske författaren. På flera
ställen i boken framhåller han den
svenska politiken som ett mönster för
övriga länder. Hur stämmer detta med
det starka gnället om hur illa det är
ordnat för företagsamheten i vårt land?

Från olika håll i världen har också
mycket starkt framhållits, hur man beundrar
den snabba rationalisering som
skett inom vårt näringsliv, och man uttrycker
sin förvåning och beundran för
den svenska arbetskraften som varit
mera positiv till rationaliseringar än
vad man varit på andra håll i världen.
Obestridligt är att den svenska fackföreningsrörelsen
haft och har stor
förståelse för rationella arbetsmetoder,
ty vi vet så utomordentligt väl vad de
betyder för hela vårt näringsliv, lika
väl som vi vet att de är grunden för
vår standard. Men vi kan väl inte vara
helt blinda för att denna rationalisering
har berövat oss många tidigare arbetstillfällen.
Det har skett och sker betydande
rationaliseringar inom industrin.
Det sker också betydande rationaliseringar
såväl inom skogsbruket som inom
jordbruket. Det kan väl då inte vara
okänt för dem som speciellt talar för de

glesbygdsproblem som herr Nilsson i
Tvärålund brukar ta upp, att man också
i glesbygden fått problem med sysselsättningen
på grund av den rationalisering
som skett.

Vill man att den svenska fackföreningsrörelsen
skall inta en annan attityd?
Är det det man eftersträvar? Eller
tror man att det hån vi möts av från en
rad tidningar, såväl dagliga som andra,
och även från talarstolar kommer att bli
alldeles utan verkan? Förstår man inte
att den oro man ställer till med, i många
fall överdriven, jag vågar säga mycket
överdriven, också hjälper till att dämpa
konjunkturerna? Människornas tro på
framtiden minskas naturligtvis, om man
dagligen försöker trumma in hur orimligt
vi har det ordnat här i landet.

Man har inte heller någon anledning
åt bli förvånad över om klanket på regeringens
handlande, eller uteblivna
handlande som oppositionen kanske oftast
säger, medför krav på att statsmakterna
mera direkt måste ingripa i näringslivet
för att industrietableringen
skall bli tillräckligt stor, när det nu kan
konstateras att det enskilda näringslivet,
som likväl svarar för 94 procent av det
hela, inte kan lösa uppgiften på ett tillfredsställande
sätt. Är det detta man
eftersträvar på borgerligt håll? Jag bara
frågar. Man brukar säga att kostnadsläget
är för högt för den svenska industrin
och att denna inte kan drivas med
vinst, men om industrin inte har någon
vinst kan inte skattetrycket förlama.
Då säger man: Nej, men löneläget är
så förfärligt högt. Men löneläget har väl
inte bestämts av regeringen, och vi är
väl fullt eniga om att hålla regeringen
utanför härvidlag. Löneläget har ju bestämts
vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Då är det således
den fackliga rörelsen oppositionen vill
komma åt, men i så fall skall den säga
detta och inte skylla på regeringen.

För min del anser jag att oppositionen
är medveten om att det inte är politiskt
matnyttigt att säga att lönerna är

Fredagen den 26 april 1968

Nr 29

för höga, men det kan däremot vara politiskt
matnyttigt att skapa misstro mot
regeringens politik och dess vilja och
förmåga. Kan det möjligen vara därför
oppositionen väljer denna väg?

En mycket prominent centerpartist
har tidigare här i kammaren vädjat om
att den politiska striden skall föras med
blankare vapen. Om så skulle ske, varemot
jag inte har det minsta att invända,
känner jag i varje fall till ett
område där det skulle bli full, ja, nästan
överfull sysselsättning, nämligen i de
fabriker som tillverkar smärgelduk. Enligt
min uppfattning bör man använda
sitt politiska inflytande till att göra
samhällsnytta och inte utnyttja olika
brister i samhället för partipolitik. Jag
kan inte låta bli att framhålla detta och
har i hög grad inspirerats härtill när
jag i går såg ett TV-program om en
uppvaktning beträffande Vindelälvens
utbyggnad. Jag såg till min förvåning
att herr Nilsson i Tvärålund, som stred
så hejdlöst hårt mot utbyggnaden av
Vindelälven vid frågans behandling i
kammaren i december och som var huvuddebattör
då det gällde att omintetgöra
möjligheten att utbygga Vindelälven,
denna gång uppträdde i en delegation
från orten i fråga och förde dess
talan för en utbyggnad av samma Vindelälv.
När det gäller miljöpolitik och
det befinns angeläget att uttala sin tillfredsställelse
över att vara med på den
kanten vill man kamma hem vinsten
där, men när det sedan visar sig att det
föreligger sysselsättningsproblem och
det kan vara populärt att då ge uttryck
för en önskan att tillvarata möjligheterna
att skapa arbetstillfällen, försöker
man också kamma hem den vinsten.
Jag har en känsla av att det är rätt
många som är alldeles för besläktade
med en spansk ädling vid namn Ignatius
av Loyola, som myntade begreppet »ändamålet
helgar medlen». Jag vill gärna
erkänna att jag märkt förståelse härför
vid många tillfällen, men jag måste
säga att jag inte delar denna uppfatt -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

ning och anser det inte politiskt opportunt
att uppträda på detta sätt.

Herr talman! Jag instämmer i yrkandet
om bifall till utskottets hemställan.

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Den reform som riksdagen
nu är beredd att besluta om är
större och betydelsefullare än kanske
många tror vid en ytlig betraktelse.
Den innebär en utvidgning av arbetsmarknadspolitiken
och en solidaritetsförklaring,
varvid samhället tar klar
ställning beträffande vårt gemensamma
ansvar för dem, vilkas trygghet råkar
i fara under en omvandling, som dock
medför bättre utgångsläge och större
konkurrensförmåga för vårt framtida
näringsliv. Historien visar att varje
gång en förändring sker, som i sig innebär
möjligheter till bättre lönsamhet
för produktionslivet — ny teknik, nya
arbetsmetoder, större maskinell utrustning
etc. — så får en grupp människor
offra något av fördelarna härav till kollektivet.
Denna gång har den äldre arbetskraften
fått göra det. De människorna
tillhör den generation arbetstagare,
som i sin ungdom fick sämre utbildning
än senare generationer har fått, och
de bär också bördan vid 1920- och
1930-talens stora arbetslöshetskriser. De
bar även till stor del beredskapsbördorna
under krigsåren. Och ändå var
det den generationen siom genom sina
insatser i produktionen och i det fackliga
och politiska livet skapade det välstånd
som nu gör det möjligt för oss
att hävda oss i konkurrensen med de
större industriländerna. Alla ansvarskännande
medborgare som nu får del
av standardökningen måste väl känna
det som en skuld att betala, när samhället
nu vill ställa resurser till förfogande,
som för de äldre medborgare,
som kommit i kläm, tar bort den största
oron samt ger de ekonomiska möjligheterna
att vidta andra åtgärder, där
rätten till arbete alltid måste stå i förgrunden.

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

Den solidariteten är vi alla skyldiga
dem som oförskyllt blir offer i en yngre
generations kamp för ökat välstånd.
Jäg vill understryka vad som står i proposition
nr 29 och i de utskottsutlåtanden
vi nu behandlar, nämligen att
den föreslagna reformen skall komma
människorna, inte företagen, till godo.
Både departementschefen och utskotten
har bestämt sagt ifrån att det föreslagna
stödet inte får leda till att äldre
människor avskedas. Den saken har
också fru Ryding här understrukit. Den
som på närmare håll har kunnat iaktta
de friställningar av arbetskraft som
förekommer bar säkerligen ibland en
känsla av att det bos arbetsgivarna
finns en tendens att underskatta och
att i onödigt stor utsträckning ge underbetyg
åt den äldre arbetskraften. Det
är mycket viktigt att alla krafter i samhället
motarbetar en dylik tendens.
Den ligger i tiden, ty i alla sammanhang
anses i dag de människor, som
kommit över 50-årsåidern, inte ha samma
värde som den yngre generationen.

lag vill också understryka hur viktigt
det är att vi med det snaraste får
en riktig information om denna nya
reform. Många av de äldre friställda
har gått arbetslösa länge och har kanske
resignerat när arbetsmarknadens
organ inte kunnat anvisa dem nytt arbete.
Denna kategori har inte haft möjlighet
till omskolning, förflyttning o. s. v.
och har förlorat kontakten med arbetsförmedlingen.

Det är synnerligen angeläget att uppmärksamgöra
denna grupp av arbetslösa
på att man, om arhetsansökan inkommer
till arbetsförmedlingen före
den 1 juli i år, får två månaders förkortning
av karenstiden. Den som är
anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen
före den 1 juli får nämligen
tillgodoräkna sig två månaders
karenstid innan systemet träder i kraft.

Jag är glad över att andra lagutskottet
anslutit sig till ett av mig i utskottet
framfört förslag beträffande infor -

mationen till de arbetslösa. Också i förevarande
utlåtande från statsutskottet
framhålles att man förutsätter att erforderliga
åtgärder snarast vidtas beträffande
informationen. Andra lagutskottet
har understrukit »nödvändigheten
av att berörda myndigheter genom
massmedia och i övrigt sedvanliga former
sprider kännedom om reformens
ikraftträdande och betydelsen av kontakt
med arbetsförmedlingen».

Jag menar att det bör vara departementets
uppgift att ta initiativ till att
genom annonsering, genom upplysning
i TV och radio och i andra sedvanliga
former för spridning av information
om förestående reformer i god tid tala
om vad som nu skall komma. Det är
också min förhoppning att den kungörelse
som skall vägleda arbetsförmedlingarna
i deras handläggning i det
nya systemet snarast möjligt kommer.

Jag vill vidare säga några ord till
fru Ryding som tog upp frågan om sättet
för arbetsanvisningen. Jag tror att
fru Ryding lever kvar i en gammal
föreställning, som kanske förr i tiden
var vanlig, nämligen att arbetsförmedlaren
fungerar som ett slags polis med
enda uppgift att försöka tvinga arbetslösa
människor att ta ett arbete oavsett
om detta passar eller inte. Det är ju
inte alls så i verkligheten. Arbetsförmedlingstjänstemannen
är skyldig att
anvisa lämpligt arbete och gör detta
efter samråd med den arbetssökande.

Den statistik som vi har över anmälda
arbetsvägransfall i vårt land visar
att endast en mycket liten del av
de anvisade arbetena inte passar den
arbetssökande och därför inte accepteras
av denne. Det förekommer vidare
i ännu mindre utsträckning att överklagningar
bifalles i de ärenden, som
går till vidare behandling. Det förekommer
nämligen ett samarbete mellan den
arbetssökande och arbetsförmedlaren
innan denne anvisar ett arbete. Det är
inte heller arbetsförmedlingstjänstemannen
som bestämmer i ett sådant

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

fall. Vederbörande tjänsteman har endast
att anvisa arbetet, och det är sedan
arbetslöshetskassan som har att ta
ställning till de omständigheter vilka
har åberopats för en arbetsvägran, och
i styrelsen för arbetslöshetskassan sitter
ju fackföreningsrepresentanter.

Jag tror därför att det, om man började
laborera med förhandlingar mellan
parterna innan man anvisar ett arbete,
skulle bli en ännu större fördröjning
än den fru Ryding påtalar när
hon yttrar såg om den byråkrati som
skulle vara i verksamhet. Men när det
gäller omflyttningen av arbetskraft inom
företagen är jag helt överens med
fru Ryding om att det är nödvändigt
att man på fackföreningshåll har möjlighet
att bevaka de anställdas — och
i detta speciella fall de äldre arbetstagarnas
— intressen. Detta är emellertid
en facklig fråga, som varken KSAutredningen
eller andra lagutskottet
kan bestämma någonting om.

Jag vill helt instämma i herr Rengtssons
i Varberg uttalande rörande det
utspel som folkpartiet gjorde i går. Jag
tror åt! alla som sitter i KSA-utredningen
är upprörda över det sätt på
vilket folkpartiet här har agerat. Personligen
har jag inte, när jag tagit del
av de argument som folkpartiet framför
i sin nya broschyr, kunnat undgå
att få en känsla av att partiets representant
ingår i KSA-utredningen för att
kunna furnera partiets arbetsgrupp med
studiematerial. Det är åtskilligt i detta
material som man känner igen och som
gått igenom KSA-utredningen.

Slutligen vill jag uttala min glädje
över att tankegången att man skulle förtidspensionera
de friställda som var
över 55—60 år — en tankegång som
så många anammade vid denna tid förra
året, då vi förde den stora debatten
om möjligheterna att trygga försörjningen
för den äldre friställda arbetskraften
— nu ersatts av en insikt om
att det är arbetsmarknadsfrågorna och
människornas möjligheter att få ett me -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

ningsfullt arbete som måste stå i förgrunden.
Det beslut vi i dag skall fatta
innebär ju att speciellt stöd ges åt de
friställda, och det är endast eu temporär
åtgärd.

Jag kommer, herr talman, att ansluta
mig till ett yrkande om bifall till andra
lagutskottets förslag.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till fröken Sandell viil
jag först säga, att jag tycker det var
bra att fröken Sandell tog upp frågan
om informationen. Jag kan helt instämma
i vad fröken Sandell yttrade; det är
viktigt att en riktig och omfattande information
ges i tid.

Men sedan sade fröken Sandell att
jag levde kvar i den gafhla föreställningen
att arbetsförmedlingstjän,stemannen
var polis. Nej, fröken Sandell, så
har jag aldrig sagt. Tvärtom har jagbeklagat
arbetsförmediingstjänstemannen
som skulle vara så allvas att lian
skulle ha att tyda alla de vaga bestämmelserna.
Fröken Sandell säger att arbetsförmedlingstjänstemannen
har skyldighet
att anvisa lämpligt arbete och
göra det efter samråd med den arbetssökande.
Detta är jag fullt överens med
fröken Sandell om. Men om en arbetssökande
inte har riktigt samma uppfattning
som arbetsförmedlingstjänstemannen
om ett visst arbete, så uppstår
det ju ett irritationsmoment — jag använder
detta uttryck för att inte dramatisera
saken. Då säger den arbetssökande
nej och arbetsförmedlaren måste
meddela detta till redogöraren. Han
har ingen annan befogenhet än att avstänga
medlemmen under tiden som en
utredning görs — som fröken Sandell
mycket riktigt sade — av arbetslöshetskassans
styrelse, där det finns fackliga
representanter.

Däremot är hennes påstående inte
riktigt att jag skulle vilja att man laborerade
med förhandlingar innan man
gav en arbetsanvisning. Det vill jag absolut
inte, utan endast innan män av -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

stänger den arbetssökande från fortsatt
arbetslöshetsunderstöd. I det läget skulle
den facklige lokale representanten
kunna komma in i bilden. Det kan
hända att den arbetssökande har fel och
att den facklige representanten anser
att han borde ha tagit arbetet. Jag tror
att det vore mycket vunnet om den arbetssökande
kände att den facklige representanten
var närvarande och sade:
Du borde ta detta arbete, ty här har
du fel. Eller tvärtom! Om den facklige
representanten vore närvarande vore
det kanske lättare även för arbetsförmedlingstjänstemannen.
— Det är så
jag vill att det hela skall fungera.

Jag är helt ense med herr Bengtsson
i Varberg, som sade att vi skall behålla
ett system som har byggts upp så snabbt
i solidaritetens namn. Det finns ingen
anledning att slå sönder den organisation
som finns, men jag tycker — det
var därför jag i mitt förra anförande
gav uttryck för dessa farhågor — att
•man inte skall ge motståndarna till denna
organisation, ty sådana finns i Sverige,
en enda liten chans att få vatten
på sin kvarn när de vill slå sönder den.
Vi skall inte blunda för att en byråkratisering
är under utveckling. Det är
inte bra. Om denna byråkratisering går
för långt kan motståndarna till organisationen
till och med få andra att tro
att de har rätt. Det är därför jag skulle
vilja ha dylika lokala förhandlingar. I
övrigt tror jag att fröken Sandell och
jag är överens.

Fröken SANDELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Rvding säger att
hon endast avser att förhandlingar skall
äga ram innan man vägrar att ge arbetslöshetsunderstöd.
Det har jag förstått
hela tiden. Jag anser att de skulle
fördröja respektive ärende ytterligare.
Trots att jag varit ledamot av riksdagen
i många år har jag ändå hållit kontakten
med mitt arbete som arbetsförmedlare.
Med mina erfarenheter därifrån
kan jag inte förstå att dylika för -

handlingar på något sätt skulle förändra
den situation som uppstår mellan arbetsförmedlingstjänstemannen
och den
arbetssökande. Tjänstemannen har ingen
annan befogenhet än att anvisa arbete.
Om den arbetssökande vägrar att
ta arbetet är det arbetskamraterna i styrelsen
för försäkringskassan som har
att ta ställning. De gör en utredning
och diskuterar med den som blivit anvisad
ett arbete innan de fråntar honom
ersättningen från kassan.

Dessutom är det alltid ett mycket
gott samarbete mellan arbetsförmedlingstjänstemännen
och kassaredogörarna
— de som handlägger ärenden rörande
arbetslöshetsförsäkringen. Man
diskuterar verkligen ärendena på ett
tidigt stadium. Det är inte så, som
många tror, att arbetsförmedlaren säger
att eu sökande skall ha ett visst arbete
och måste ta det — annars blir han
avstängd. Det är inte på det sättet, utan
det görs verkligen en förundersökning
som ger full rättvisa åt den som blir
anvisad arbete.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag betvivlar inte på
något sätt fröken Sandells erfarenhet
som arbetsförmedlingstjänsteman. Men
det finns också andra erfarenheter, som
jag har gjort, nämligen att bli avstängd
därför att man inte ansåg sig kunna ta
det arbete som anvisats då arbetsplatsen
legat för långt från bostaden och
ersättningen varit för dålig. Jag tvivlar
inte heller på att samarbetet är gott
mellan arbetsförmedlingens tjänstemän
och arbetslöshetskassan, men jag vet
att avstängning trots detta förekommer.
Det är inte så farligt om det finns
många arbeten att välja på. Nu finns
dock inte så gott om arbeten, speciellt
inte på de platser där en industri läggs
ner; just sådant som vi berört i våra
motioner.

Dessutom kommer i dag det moment
in i bilden som jag talade om tidigare,
nämligen tendensen att i allt större ut -

Nr 20

Fredagen dem 26 april 1968

sträckning införa storavdelningar, som
blir mycket tungrodda. Jag tror inte
alls att det skulle på något sätt behöva
fördröja själva ärendets behandling om
man tillkallade den facklige lokale representanten
för att höra hans uppfattning
huruvida vägran är befogad eller
inte.

Jag tror att man i stället i samförstånd
skulle kunna lösa de konflikter
som kan uppstå och undvika irritationsmoment.
Men jag förstår att fröken Sandell
och jag inte har samma uppfattning
om detta. Jag tror i alla fall att
läget blir sämre ju mer storavdelningarna
breder ut sig. Detta gäller särskilt
glesbygden. Ta t. ex. Norrland som har
så stor arbetslöshet och så långa avstånd.
Därtill kommer att inte heller
arbetsförmedlingskontor skall finnas på
lika många ställen som nu. Det kan bli
nödvändigt att åter ta upp den fråga
vi aktualiserat i dag.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! När vi med anledning
av folkpartimotioner — jag var för övrigt
själv huvudmotionär i denna kammare
— vid höstriksdagen 1966 diskuterade
frågan om en allmän sysselsättningsförsäkring,
kunde jag konstatera
att motionerna fått en välvillig behandling
av utskottet, som föreslog att de
skulle överlämnas till den under sommaren
tillsatta KSA-utredningen. Välvilligheten
underströks ytterligare när
KSA-utredningens ordförande i debatten
å utredningens vägnar lovade att
man skulle pröva värdet av de uppslag
som framförts i motionerna.

Vi kunde vid detta tillfälle konstatera,
att inte fullt hälften av samtliga löntagare
vid denna tidpunkt var försäkrade.
Därtill kom att stora grupper saknade,
och alltfort saknar, möjlighet att
få ansluta sig till en arbetslöshetskassa.
För att lösa de trygghetsproblem det
här är fråga om måste vi få till stånd
en socialförsäkring som verkligen fyller
sin uppgift på detta område. Frågan

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

är hur den skall utformas. Den saken
har KSA-utredningen att klara ut. Vad
som är viktigt är att vi inriktar oss på
att lösa frågan så snart som möjligt. Vi
har vid årets riksdag begärt att riksdagen
skall ge en tydlig beställning på
att utredningen skall lägga fram ett förslag
till lösning av frågan om en allmän
sysselsättningsförsäkring, eller vad
man nu föredrar att kalla den.

KSA-utredningens ordförande har
sagt att detta ingår i uppdraget, men
det finns ju ett förbehåll, nämligen
om utredningen skulle komma fram till
att ett sådant förslag bör läggas. Där
finns alltså en inskränkning, och det är
den inskränkningen vi vill få bort.

När vi nu tar initiativ på detta område
frågar ordföranden i KSA-utredningen,
herr Bengtsson i Varberg, om folkpartiet
vill hindra utredningen av frågan.
Nej, men vi vill att något skall
bli av.

Herr Bengtsson hänvisar till år 1948
och nämner vad som då hände. Ja, det
är 20 år sedan. Varför har vi i dag inte
kommit längre? Nu är vi angelägna att
något verkligen skall göras.

Vi kan väl ändå inte komma ifrån
att tryggheten i detta fall är olöst för
många. Inte minst de unga som kommer
ut från skolor av olika slag för att inträda
i yrkeslivet är i avsaknad av den
trygghet det här gäller.

Vi tycker att det har gått onödigt
sakta, även om herr Bengtsson i Varberg
försäkrar att man arbetar snabbt.
Han upplyste om att utredningen i december
framlade en plan för det fortsatta
arbetet. Detta är visserligen gott
och väl, men varför har inte denna
plan framlagts tidigare? Det var dock
på hösten 1966 som riksdagen beslöt
överlämna förslaget om utredning till
KSA-kommittén. Vad som är angeläget
är alltså att man verkligen skyndar på.

Sedan vill jag säga några ord till
herr Henningsson, som anser att man
inte bör göra politik på bristerna i samhället.
Jag tycker att hans inställning

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

är mycket underlig. Jag skulle i stället
vilja ställa frågan till honom: Får man
använda samhällets förtjänster för att
göra politik? Den möjligheten utnyttjas
åtminstone alldeles utomordentligt väl
från det håll som herr Henningsson företräder!
Nej, det är väl så, att vi politiker
är till för att hortarbeta bristerna
och bygga upp ett bättre samhälle. Skall
vi lyckas med detta måste vi ställa
bristerna under effektiv belysning och
utreda förhallandena och lämna förslag
till rättelse. Jag hoppas att herr
Henningsson delar denna uppfattning.
För mig är det självklart att det förhåller
sig på det sättet. Detta gäller givetvis
också när vi diskuterar trygghetsfrågorna
med utgångspunkt från en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Herr Henningsson ser tillbaka i tiden,
men i dag borde han väl i stället
tala om nya djärva mål. Därom hade
han emellertid inte mycket att säga.

Det sysselsättningsläge som vi upplever,
med en relativt stor arbetslöshet,
ger särskild tyngd åt kravet på en allmän
sysselsättningsförsäkring. Arbetsmarknadsläget
är långt ifrån tillfredsställande
och svårigheterna drabbar alla
åldersgrupper, inte bara den äldre
arbetskraften, som i dag är föremål för
vår omsorg — en alldeles riktig omsorg;
solidariteten kräver att vi ägnar
denna arbetskraft all uppmärksamhet
vi kan. Men vi kan ändå inte komma
ifrån att dagens arbetsmarknadsläge
också drabbar andra grupper i samhället.
Ett ändrat sysselsättningsläge kommer
att ändra förhållandena även för
den äldre arbetskraften. Det måste vara
en förstahandsuppgift för oss att förbättra
läget på arbetsmarknaden. Hur
detta skall kunna genomföras skall jag
dock inte här gå in på, eftersom det
skulle föra alltför långt, men vi är
väl alla medvetna om att vi på detta
område har den mest angelägna uppgiften
just nu.

Det läge vi befinner oss i ställer stora
krav på oss. Här måste vi som sagt

visa solidaritet, inte minst mot den
äldre arbetskraften, men även mot de
arbetslösa över huvud taget. Då kommer
vi tillbaka till kravet på en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Arbetsförmedlingarna behöver också
byggas ut. Vi bör ge dem ökade resurser.
Vi får vidare lov att tänka oss en
utbyggnad av den skyddade och halvskyddade
verksamheten. Men det är inte
minst angeläget att trygga inkomsten
även för sådana som inte kan beredas
arbete i dagens svåra situation på arbetsmarknaden.
De som inte kan få arbete
skall känna att de möts av samhällets
solidaritet. De skall beredas möjlighet
att trots friställningen kunna ge
sin fritid ett positivt innehåll. För att
kunna detta behöver man givetvis inkomster.
Det är en viktig förutsättning.

Solidariteten kräver att både vi som
arbetar i den lagstiftande församlingen
och de som förhandlar ute på arbetsmarknaden
tar ett gemensamt ansvar.
Det gemensamma ansvaret måste gälla
arbetsmarknadens olika parter. Men
för oss är det en förstahandsuppgift
att få till stånd en allmän sysselsättningsförsäkring.
För egen del tror jag
att även en sänkning av pensionsåldern
skulle föra ett långt stycke framåt, men
till denna sak skall jag senare återkomma.

Jag nöjer mig med dessa ord. I första
hand kommer jag att ansluta mig
till reservationen II till andra lagutskottets
utlåtande nr 26.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Westberg påminde
om att en hel rad motioner rörande
arbetslöshetsförsäkring har väckts. Han
påminde också om att riksdagen skickat
dessa motioner till KSA-utredningen.
Det var bra att han påminde om detta.
Det gäller inte bara den folkpartimotion

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

han nämnde om utan även en hel rad
andra motioner. I dessa motioner finns
många uppslag på samma sätt som det
finns sådana i direktiven. Utredningen
har också studerat frågan på andra håll
och där fått flera uppslag.

Herr Westberg kräver ändå att vi skall
ägna oss åt frågan om en allmän sysselsättningsförsäkring.
Vi skall få tillläggsdirektiv
för att utreda den frågan.

Jag har tidigare frågat mig vad det
är som vi inte får utreda för folkpartisterna,
eftersom vi nu bör utreda frågan
om en allmän sysselsättningsförsäkring.
Vad är det vi inte får lov att utreda av
det vi håller på med? Det är en rätt intressant
fråga.

Vad som gjorde att jag begärde ordet
var att det i herr Westbergs anförande
hette: Vå!r motion och reservation har
tillkommit för att något skall bli av.
Det är en typisk folkpartifräckhet. Det
är helt en affär mellan er själva och
er representant i kommittén.

Sedan frågar herr Westberg: Vad är
orsaken till att vi inte kommit längre
sedan 1948 på detta område? Jag hade
nämnt det utredningsresultat som lämnades
1948 av socialvårdskommittén.

Jo, det har hänt en hel del sedan
1948, herr Westberg. Jag anförde själv
en del siffror som belyste vad som hade
hänt. År 1948 hade den frivilliga försäkringen
cirka 950 000 medlemmar. Vi
är snart uppe i två miljoner medlemmar.
På förmånssidan har det skett väsentliga
förbättringar. Vi har ett kommunalt
kontantstöd som kan användas
om det blir en besvärande arbetslöshet
bland dem som inte tillhör kassan. Vi
kommer i dag att besluta om äldrestödet.
Visst har det hänt en hel del sedan
1948.

Herr Westberg gör ett ytterligare påpekande
och säger att vi vill ha en allmän
sysselsättningsförsäkring också
därför att vi måste tänka på dem som
är nyinträdda i arbetslivet, på dem som
har studerat. Hur skall detta kunna lösas
med hjälp av den paradbyggnad som
ni har skisserat i er motion?

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

Det är sådana frågor som vi håller på
att utreda. Det gäller dem som ännu inte
varit inne på arbetsmarknaden. Det är
en besvärlig fråga, och utredningen ägnar
stor uppmärksamhet åt problemet om
hur vi skall kunna ge dessa ekonomisk
trygghet. Det finns inte något försäkringssystem
i hela världen som har löst
denna fråga, men vi håller frenetiskt
på att försöka lösa detta problem.

I detta läge har herr Westberg mage
att säga att han tycker att arbetet i utredningen
går onödigt sakta. Tala med
herr Erik Filip Petersson i första kammaren,
som tillhör kommittén.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag hade tyvärr inte
tillfälle att höra herr Westbergs hela inlägg
— jag försökte få en bit mat vilket
inte lyckades — men jag kom att höra
en del av det, där han rekommenderade
oss att inrikta oss på nya djärva mål.

Jag vågar påstå att jag äger så mycket
kännedom om arbetslöshet att jag
inte önskar någon människa att komma
i den situationen. Herr Westberg sade
att man skall känna att man möts av
hela samhällets solidaritet när man blir
arbetslös. Jag tog mig då friheten att
påpeka den fantastiska omsvängningen
i de borgerliga partiernas uppfattning
av detta problem. När vi framförde
samma uppfattning vid en tid då arbetslösheten
verkligen var betydelsefull och
omfattande — tio gånger så stor som
den är i dag — delade ingen inom vare
sig centerpartiet, folkpartiet eller högerpartiet
den uppfattningen. Jag noterar
med tillfredsställelse att om uppfattningen
nu är ärligt menad är det en
seger för de socialdemokratiska idéerna
och den har jag ingenting emot.

Jag är så väl medveten om de svårigheter
som föreligger för de arbetslösa,
att jag gärna på alla sätt vill medverka
till att problemen löses. Men man kan
inte göra vad som helst utan att ge sig
tid att utreda frågan. Den arbetslöshetsförsäkring
som det talas om, som de

Nr 20

Fredagen den 26 april 19G8

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

flesta löst på frivillig väg, är inte enkel
att ordna för hela samhället, det vet
herr Westberg mycket väl.

Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag blev utomordentligt
förvånad när jag lyssnade till KSAutredningens
talesman; han har infört
en helt ny debatteknik. Om man har en
annan mening än han eller önskar något
utöver vad som är gjort är man »fräck».
Är det värdigt denna församling att föra
debatten på det planet?

Jag sade att vi vill att något skall bli
av, att vi så snart som möjligt skall
uppnå ett resultat. Jag trodde att detta
även var hans åsikt — det kunde man
nästan tro när man hörde honom. Men
jag pekade också på att man i december
hade lagt fram en plan över hur utredningens
arbete i fortsättningen skulle
bedrivas och frågade varför man inte
kunde lägga fram den planen tidigare
— vi diskuterade dock denna fråga på
hösten 1966. Det var utifrån det uttalandet
av honom själv som jag drog mina
slutsatser. Vill han nu förtydliga sig på
den punkten kanske jag kan komma
fram till en annan ståndpunkt.

Herr Bengtsson i Varherg sade också
att mycket har hänt sedan 1948, och
det är gott och väl. Men varför kunde
vi inte också ha fått fram en utredning
som löst den problematik som vi i dag
diskuterar? Tjugo år har dock förflutit
sedan 1948.

Jag talade vidare om att vi skall ta
hand om dem som kommer ut från skolorna
och inte kan få sysselsättning.
Hur skall man lösa det problemet? undrade
herr Bengtsson; vi har ju tillsatt
en utredning, och det är dess uppgift
att lösa det problemet. Var så god, herr
Bengtsson i Varberg, och lägg fram ett
förslag även på den punkten!

Herr Henningsson fortsätter att se tillbaka
och talar om vad som varit tidigare
och om omsvängningar. Jag tror inte
att jag har svängt på den punkten, herr
Henningsson. Solidaritetskravet har för

mig alltid varit utomordentligt angeläget.
Mina motioner om en sänkning av
pensionsåldern t. ex. bygger också på
solidaritetskravet och rättvisetänkandet,
och jag kommer att fortsätta på den
vägen. Jag anser inte att vad som hänt
— så som man här velat göra gällande —■
inneburit en seger för socialdemokratin;
det har varit en seger för solidaritetstänkandet
och det tycker jag är
utomordentligt värdefullt.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag känner inte till att
man i det parlamentariska språket inte
skulle få kalla en fräckhet för fräckhet;
så länge jag varit med i riksdagen har
man fått lov att göra det. Det är ju en
fråga om vad man begär. Jag har ingenting
emot att folkpartiet begär vilka utredningar
som helst av kommittén. I
den mån jag och utredningens medarbetare
förmår att göra dessa utredningar,
så kommer vi också att göra det. Vad vi
efterlyst är positiva, konkreta förslag
från herrarna på den kanten.

Så frågar herr Westberg: Varför har
ni inte gjort någonting tidigare, varför
lade ni denna plan först i december?
Har herr Westberg sovit hela tiden?
KSA-utredningen har ju utarbetat förslag
till äldrestöd. Är det helt obekant?
Ett sådant förslag tar man inte ur innerfickan
på en förmiddag. Det har kostat
våra experter och medarbetare mycken
möda, och det arbetet tycker jag är berömvärt.
Innan vi var klara med denna
utredning, kunde vi inte börja bearbeta
allt annat material. Är det så svårt att
förstå? Hade vi inte behövt sticka emellan
med äldrestödet, hade vi i dag hunnit
mycket längre än vad vi nu gjort.
Men jag och alla i utredningen anser
att det var så viktigt och väsentligt att
vi klarade denna fråga för de äldre som
hade det bekymmersamt, att det var
riktigt att denna utredning fick göras
med förtur. Först sedan den var klar
satte vi i gång med det övriga arbetet.

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Att påstå att vi arbetat onödigt sakta är
en fräckhet, och det kan man säga i
vilken församling som helst.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle
:

Herr talman! Jag vill ändå fråga herr
Westberg: Har det skett en omsvängning
i det borgerliga tänkandet eller
inte? För att belysa den frågeställningen
tog jag fram den uppfattning som
rådde inom högern, de frisinnade och
bondeförbundet på 1920- och 1930-talen.
Jag vet att vi då stod fullständigt ensamma
om vår uppfattning, att samhället
borde visa solidaritet mot den arbetslöse.

När jag nu konstaterar att samtliga
borgliga talare är så förvånansvärt positiva
till tanken att skapa bättre förutsättningar
för den arbetslöse, tar jag
mig friheten att beteckna det som en
mycket anmärkningsvärd omsvängning.
Kan herr Westberg kalla det någonting
annat? Jag noterar denna omsvängning
med glädje, om den är ärligt menad.
Men jag har mina dubier när jag märker
hur man blåser upp olika detaljer på
ett sätt som tidigare inte varit vanligt.
Det är ur den synpunkten jag anser att
detta är en mycket stor seger för de
socialdemokratiska idéerna. Om omsvängningen
inom de borgerliga partierna
varit så markant som det har
getts uttryck för från denna talarstol
och på andra håll, är jag verkligt belåten.
Men jag har orsak att hysa tvivel.

Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna ge ett erkännande
till KS A-utredningens ordförande
för den snabbhet med vilken
man löste den specialuppgift, som man
fick sig förelagd. Jag tycker att det är
värdefullt, och jag är mycket glad åt
att det skedde.

Men vad jag ett ögonblick ville diskutera
med herr Bengtsson är frågan
huruvida det är fräckt att anse att man
kan lösa ett problem på ett annat sätt

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

än vad herr Bengtsson har gjort. Han
säger, att utredningen gjorde undan den
saken och sedan lade en plan. Hade man
inte kunnat tänka sig att lägga planen
på ett tidigare stadium genom att låta
experter arbeta med den saken samtidigt
som man löste denna specialuppgift?
Jag tror att det hade varit möjligt.
Det kan hända att han har en annan
uppfattning, men att kalla min uppfattning
för fräckhet tycker jag är en underlig
debatteknik, det kan jag inte
komma ifrån.

Hade man följt mitt förslag tror jag
att man hade hunnit längre i dag; att
man alltså snabbare hade kommit till
resultat. Det är min uppfattning, och
jag menar, att jag måste ha rätt att hysa
den utan att den får den beteckning
som herr Bengtsson i Varberg gav den.

Vår vän Henningsson återkom sedan
med sitt tal om en omsvängning. Det är
klart att det står honom fritt att tala
om en sådan. Men vad som är angeläget
att konstatera i dag är att solidariteten
kommit till uttryck från olika håll och
att vi alla känner att vi gemensamt måste
ta ansvar på detta område. Det tycker
jag är väsentligt att konstatera, och jag
är angelägen att göra det.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Efter de lovord som
KSA-utredningen fått av flertalet talare
här i dag och efter det att utredningens
ordförande har belyst ärendet och
även redogjort för det fortsatta arbetet
skulle det kanske inte vara nödvändigt
för mig att ta till orda. Jag skall inte
heller uppehålla kammaren så länge,
herr talman. Jag finner det emellertid
angeläget att erinra om att det i varje
fall hittills förekommit ett mycket gott
samarbete inom utredningen och att det
har funnits en bestämd vilja att framlägga
ett bra förslag så snabbt som möjligt.
Och det är väl inte så underligt
att vi är besjälade av den andan när
vi — inte minst vi företagare som kanske
står de anställda allra närmast —

Nr 20

Fredagen den 20 april 1908

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

vet hur bekymmersamt det kan vara
både för företagare och de anställda
att riskera att behöva friställa eller att
bli friställd.

Jag skall, herr talman, bara med några
få ord redovisa högerpartiets synpunkter
på dessa trygghetsproblem —
eftersom alla andra partier redovisat
sin syn på saken ankommer det väl på
mig att göra det för högerpartiets räkning
— eftersom jag representerar högerpartiet
i utredningen och vidare delge
kammaren min egen syn på arbetet
i KSA-utredningen.

Högerpartiet uttalade redan för åtskilliga
år sedan önskemål om en allmän
arbetslöshetsförsäkring, och på senare
år har vi framfört detta krav i
partimotioner. KSA-utredningen tillsattes
1906 och kom igång med sitt arbete,
som så vitt jag kan bedöma lades
upp så som det borde läggas upp. Sedan
fick utredningen tilläggsdirektiv och vi
blev tvungna att huvudsakligast ägna
intresset åt dem för att enligt önskemål
från regeringen så snabbt som möjligt
få fram ett förslag angående äldre
arbetslösa.

Jag har inte varit med i många andra
utredningar, men jag tror att jag vågar
säga att både herr ordföranden, sekreteraren
och experterna — även ledamöterna
i den mån de har kunnat —
försökt göra det arbetet snabbt och effektivt.
Delbetänkandet har nu presenterats
och emottagits välvilligt. I detta
sammanhang skulle jag vilja erinra om
att det var några grupper som inte
omfattades av tilläggsdirektiven. Jagtillät
mig i utredningen påpeka att dessa
grupper — jag tänker då på mindre
företagare, fiskare och jordbrukare —
naturligtvis kan drabbas av precis samma
svårigheter som den som är anställd
hos dem eller i en annan typ av
företag.

Detta vann gehör hos de tre borgerliga
partierna, och vi gjorde ett särskilt
gemensamt uttalande på den punkten.
Det är klart att jag är tacksam för

att vi nu kan konstatera att regeringen
har tagit detta ad notam och fört in
även dessa grupper i det förslag som
vi nu diskuterar. Vi är tacksamma för
att detta önskemål har tillgodosetts.
Ett steg i rätt riktning!

Vidare är det helt naturligt att vi
måste — åtminstone ser jag det så som
medlem i utredningen — när vi nu har
lagt fram detta delbetänkande också
försöka skaffa oss litet erfarenheter från
hur detta fungerar för att kunna fortsätta
arbetet vid sidan av det arbete
som vi redan bedriver i övrigt. Det är
väl ingen som kan förneka den accelererande
takt med vilken arbetet har
bedrivits under senare tid och enligt
ordföranden i KSA-utredningen kommer
att bedrivas. Vi fick i utredningen
förra veckan ett schema över hur vi
skulle arbeta under resten av maj månad
och under sommarmånaderna, och
jag tror inte det finns anledning att
påstå att arbetet skall påskyndas ytterligare.
Det torde inte kunna gå att göra
det ännu snabbare. Att vi vill göra det
snabbt och att utredningens ordförande,
sekreterare och experter skyndar
på är ju alldeles självfallet med tanke
på det läge som nu råder på arbetsmarknaden.
Från högerpartiets sida vill
vi medverka så gott vi kan för alt förbättra
läget.

Vad beträffar motionerna är det självfallet
att inget förslag, naturligtvis inte
heller det som vi har presenterat och
kanske inte heller det som kommer att
presenteras, är hundraprocentigt tillfredsställande.
Ingenting är så bra att
det inte kan göras bättre. Alldeles säkert
finns det många värdefulla synpunkter
i alla de motioner som har avlämnats,
men vår energiske ordförande,
sekreterare och experterna håller
intensivt på att pröva de förslagen. Vi
skall alldeles säkert försöka ta vara på
de synpunkter som framlagts där. Mot
den bakgrunden tycker jag inte det
finns anledning för mig att gå in närmare
på dessa motioner, utan dem skall vi

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

diskutera i lugn och ro i utredningen
och försöka ta fram de uppslag i dem
som är bra och återkomma till dem
i vårt slutbetänkande.

Varje parti har dessutom utöver motionerna
hela tiden möjlighet att framlägga
bra förslag, vilket presidiet för
övrigt har rekommenderat.

Angående reservationerna i det aktuella
statsutskottsutlåtandet nr 64 och
även i de övriga utlåtandena har utskottets
ordförande sagt att vad som påtalas
om hemmadöttrarna, överförsäkringsprincipen
och annat i stort sett är onödigt,
alldenstund utskottet har skrivit
så välvilligt i sin motivering och tillgodosett
motionärernas önskemål vad
beträffar t. ex. hemmadöttrarna m. m.

Inom högerpartiet, i varje fall det nuvarande
moderna högerpartiet — jag
är angelägen att understryka det; vi
skall väl inte gå tillbaka 30, 40, 50 år i
tiden — anser vi det mycket angeläget
att försöka lösa dessa problem vad beträffar
trygghetsfrågorna. Jag kan försäkra
att alla inom högerpartiet är
överens om att de här drabbade måste
hjälpas omedelbart. Inte minst måste
tjänstemännens trygghet förbättras.

Högerpartiet vill snabbt genomföra
flera sådana här åtgärder. Det är kanske
angeläget att säga att som första
punkt på Yngve Holmbergs program då
det gäller att lindra denna kris står införande
av en allmän arbetslöshetsförsäkring
för alla.

Man kan naturligtvis tillägga att detta
skall göras snarast möjligt. Den sanna
tryggheten uppnås emellertid inte
genom denna försäkring, den ger bara
en tillfällig trygghet. Den verkliga tryggheten
uppnås genom skapandet av bättre
möjligheter för näringslivet att säkra
den fulla sysselsättningen och konkurrera
på både inhemsk och utländsk
marknad. Det är detta som är det mest
angelägna näst efter att klara den tillfälliga
krisen.

Jag har nu gjort en kort redovisning
av högerpartiets syn på dessa saker,

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

och jag vet att vår partiledare Yngve
Holmberg står bakom mig eftersom vi
diskuterat dessa frågor med anledning
av mitt arbete i KSA-utredningen.

Jag är emellertid något förvånad över
att herr Henningsson kunde säga att
vår arbetslöshet för närvarande är
»blygsam». Jag tycker att det inte riktigt
stämmer med vad herr Henningsson
sade strax dessförinnan i sitt anförande,
nämligen att den är jämförbar
med 1930-talets. 1930-talets arbetslöshet
betecknade ju herr Henningsson
själv som mycket bekymmersam. Jag
tror att jag fattade honom rätt, och i
varje fall är arbetslösheten i dag ungefär
lika stor, om man räknar med dem
som sysselsätts i beredskaps- och omskolningsarbeten
och de som ej alls är
registrerade på något sätt.

Jag tror också att herr Henningsson
nämnde att »omsvängningen» innebar
en stor seger för socialdemokraterna.
Från mina utgångspunkter skulle jag
inte vilja formulera saken så utan skulle
i stället vilja säga, att det är en stor
lycka för socialdemokraterna att ha
haft förmånen att sitta i regeringsställning
under de decennier då näringslivet
tack vare skickliga arbetare, verkmästare,
företagsledare, jordbrukare
och alla som ingår i det svenska näringslivet
kunnat skapa resurser för genomförandet
av de sociala reformer
som vi nu genomfört och som vi allesammans
vill förbättra — bl. a. genom
införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill för herr Nordgren
gärna klara upp frågan om arbetslösheten
på 1920- och 1930-talen
jämförd med dagens.

Herr Nordgren är inte ensam om att
påstå att det är mycket liten skillnad
härvidlag. Jag mötte en högerman i en

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

diskussion för en tid sedan, som sade
att det för närvarande finns ungefär
122 000 arbetslösa mot 168 000 när det
var som värst på 1930-talet. Jag tycker
att herr Nordgren ändå är så pass gammal
att han borde minnas 1930-talet,
och då bör han också veta att vi vid
denna tidpunkt hade mer än tio gånger
större arbetslöshet än i dag. Känner
man inte till detta finns det möjligheter
att ta reda på det.

Jag vet att det kan hänvisas till statistik
från erkända arbetslöshetskassor
och att man säger sig på grundval av
dessa siffror kunna påvisa, att arbetslösheten
för närvarande är ungefär lika
stor som på 1930-talet. Men, herr Nordgren,
forska i saken och ni kan konstatera,
att erkänd arbetslöshetskassa
beslöts 1934 — jag tror det var det
året. Den rönte mycket hårt motstånd
i början från de fackliga organisationernas
sida, och det var endast ett
mycket litet antal organisationer anslutna
till kassan före 1940. Först därefter
anslöt man sig inom förbunden till
kassorna. Den verkliga arbetslösheten,
herr Nordgren, var emellertid mer än
tio gånger större på 1930-talet än den
var någon gång under 1950- och 1960-talen.

Det är en avsevärd skillnad och det
är därför jag betecknar den omsvängning
som ägt rum som fantastiskt glädjande.
Jag är tacksam för herr Nordgrens
deklaration, att högern ändrat
sin attityd därvidlag och noterar det
som en seger.

Herr NORDGREN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det där sista som herr
Henningsson sade får han gärna notera
som en seger, om han anser att segern
vanns tack vare herr Henningsson. Jag
tror att den vanns tack vare de möjligheter
som det svenska näringslivet
skapade.

Jag är faktiskt tillräckligt gammal för
att komma ihåg hurudana förhållandena
var i söderhamnsområdet på 1930-

talet. Herr Henningsson påstod att vi
då hade en arbetslöshet som var tio
gånger större än i dag. Det skulle betyda
att vi på 1930-talet hade 1 miljon
arbetslösa, och de siffrorna håller väl
ändå inte!

Vi får ju kontinuerliga statistiska
uppgifter över arbetslösheten, och för
inte så länge sedan hade vi tillfälle att
i TV lyssna till generaldirektör Bertil
Olsson, som också angav siffrorna för
arbetslösheten. I ett anförande för några
månader sedan sade han att den
högsta notering vi behöver riskera är
100 000 arbetslösa, och den kommer
sannolikt att nås under vintermånaderna,
men över den noteringen behöver
vi inte riskera att komma. Tyvärr är
emellertid läget nu, herr Henningsson,
att vi har kommit över den noteringen,
om man räknar med dem som är sysselsatta
i beredskapsarbeten och dem som
går på omskolningskurser. Och vi kan
inte i längden leva på beredskapsarbeten
och omskolningskurser. Vi måste
framför allt ha i gång en produktiv verksamhet
här i landet, som gör det möjligt
för oss att konkurrera och sälja
våra produkter både inom och utom
landet.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle
:

Herr talman! De nu aktuella siffrorna
upplyser om att vi har 44 000 arbetslösa,
herr Nordgren. Jag vet emellertid att
man i högerpartiet också vill räkna in
dem som går på omskolning. Men man
får nog på högerhåll vänja sig vid tanken
att den omvandling som nu pågår
i produktionen i vårt samhälle •—- det
förekommer ju omstruktureringar ideligen
— gör det nödvändigt att framdeles
ha en betydande omskolningsverksamhet
i gång för att tillfredsställa den
efterfrågan på utbildad arbetskraft som
kommer att förefinnas. Ingen kan i dag
förfäkta, att om jag är utbildad skräddare,
skomakare eller metallarbetare,
så skall jag förbli det under hela mitt

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

yrkesverksamma liv. Dest är tvärtom troligt
att jag måste se mig om efter en
möjlighet att omskola mig — och det
är i så fall till fördel för näringslivet!
Den saken skall man vara på det klara
med.

Jag har inte i dag tillgång till tidigare
siffror över arbetslösheten, men jag
vågar påstå att jag upplevt den tid då
en fjärdedel —- ja, närmare en tredjedel
— av den organiserade arbetskraften
gick arbetslös. Jag instämmer med
herr Nordgren i att vi inte bör satsa
enbart på beredskapsarbeten och omskolning.
Vi måste försöka få produktionen
i gång. Jag beklagar livligt att
vi inte har lyckats med det. Men jag tycker
man skall hålla sig till de rätta proportionerna,
när man talar om arbetslöshetssiffrorna
på 1930-talet och i dag.
Och glädjande nog är de siffrorna inte
jämförbara i något avseende.

Herr NORDGREN (h) kort genmäle:

Herr talman! Nu tycker jag att det
börjar bättra sig. Herr Henningsson och
jag är tydligen ense om att det mest angelägna
är att hålla hjulen i gång och
verkligen få fart på produktionen. Jag
hoppas att herr Henningsson då också
vill vara med om att skapa en sådan
näringspolitik att vi verkligen får i gång
hjulen, så att vi inte behöver ha det så
bekymmersamt som nu.

Jag håller också med om att det inte
är säkert att vi i detta omstruktureringarnas
tidevarv skall ha samma yrke
hela livet. Men, herr Henningsson, att
omskolas gång efter annan utan att få
någon anställning mellan omskolningstillfällena
är någonting som vi inte vill
vänja oss vid.

Jag vet inte om herr Henningsson
känner till en i vårt land för inte så
länge sedan bildad organisation som
kallas DARO, dvs. De arbetslösas riksorganisation.
Den har i sin matrikel åtskilliga
personer som fått genomgå flera
omskolningskurser utan att ha erhållit
någon anställning mellan dessa kurser.

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

Det har enl. uppgift förekommit ända
upp till sju omskolningskurser efter
varandra. Resultatet av detta är att vederbörande
blivit psykiskt deprimerad.
Det går inte att leva på vare sig omskolning
eller beredskapsarbeten. Det är
lika svårt som att t. ex. leva på att
tvätta skjortor åt varandra.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Detta har blivit en lång
debatt, men jag tror mig ändå om att
kunna tillföra den ett par synpunkter
som inte har diskuterats, Först vill jag
dock säga några ord till herr Henningsson.

Vi talar i dag om sysselsättningssvårigheter
år 1968, men herr Henningsson
tillgriper argument från seklets början.
Han säger att vi då hade en arbetslöshet
som var tio gånger så stor som
dagens. Jag känner inte till att vi skulle
ha haft en arbetslöshet på 20 procent i
vårt land. Det måste vara en felaktig
uppgift.

Nog är det egendomligt att vi skall
dra fram argument som är 60 år gamla
när det gäller att lösa dagens problem.
Dessa argument, herr Henningsson, är
så murkna att de inte kan ha effekt
på någon människa i dag.

Vidare menar herr Henningsson att
de borgerliga anser att arbetslösheten
beror på att lönerna är för höga. Detta
vittnar om att herr Henningsson absolut
inte fattat problemet och inte är
underkunnig om vad saken gäller. Hurudan
är situationen för en företagare
nästa år, herr Henningsson? Vi har beslutat
om en arbetstidsförkortning som
kostar 2 procent av lönesumman. Herr
Henningsson kommer att vara med om
att införa en ny löneskatt om 1 procent,
och en höjning av ATP-avgiften tillkommer
dessutom, som kostar 0,5 procent
av lönesumman. Detta innebär tillsammans
3,5 procent i ökning av kostnaderna
för företagarna 1969.

Vilka krav ställs det då från löntagarna?
Finansminister Sträng har uttalat

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

att en prisstegring med 3 procent per
år är något normalt. För att kompensera
en 3-procentig prisstegring måste eu
vanlig industriarbetare ha 500 kronor
i inkomstökning. Han har emellertid
40 procent i marginalskatt och måste
därför begära 850 kronor i löneförhöjning
för att få behålla 500 kronor. Det
betyder 3,5 procent i ökade lönekostnader
för företagaren. Tillsammans med
kostnaderna för arbetstidsförkortningen,
för den höjda ATP-avgiften och för
löneskatten blir det en kostnadsökning
med 7 procent utan att löntagaren får
en enda krona i reallöneökning.

Det är där problemet ligger, herr Henningsson,
och det är det vi i dag skall
försöka lösa. Det är alltså den realitet
som ligger bakom vårt tal om kostnadsutvecklingen.
Nog är det synd att 7 procent
i ökade kostnader för företagaren
inte skall leda till den minsta förbättring
för löntagaren utom en något förkortad
arbetstid. Det måste vara något
fel på en sådan politik. Det är inte fråga
om att arbetstagarna får för höga löner,
herr Henningsson, utan det gäller att
ge dem löner som det är något värde
med. Det är detta saken gäller.

Behovet av en allmän arbetslöshetsförsäkring
har ökat i och med ATPsystemets
införande. Vi har nu en pension
som grundar sig på inkomst, vilket
folkpensionen inte gör. Detta betyder
att en människa som blir arbetslös också
förlorar ATP-poäng, som skall ge
henne pension i framtiden. Hon hlir
inte bara arbetslös utan får också i
framtiden en sämre ATP-pension. Därför
måste vi ha en allmän arbetslöshetsförsäkring,
så att samtliga arhetare är
registrerade i någon form av arbetslöshetskassor.
Det är speciellt viktigt
för de äldre löntagarna — de yngre gör
det inget om de inte är registrerade,
ty för dem verkar 15-årsregeln utjämnande.
Det är alltså fråga om de äldre
som inte har så många år i ATP-systemet.
— Denna fråga kommer vi att få
ta ställning till litet längre fram i vår.

Jag har emellertid velat beröra den,
eftersom den visar angelägenheten av
att eu allmän arbetslöshetsförsäkring
kommer till stånd.

Det finns en nyansskillnad mellan
folkpartiets och våra motioner. I folkpartimotionen
talas om en sysselsättningsförsäkring,
medan det i vår motion
talas om ett ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet. Man kan aldrig försäkra
sig för att få sysselsättning — man kan
bara försäkra sig för att få ersättning
för det inkomstbortfall som man drabbas
av vid arbetslöshet.

Vi tvivlar inte på KSA-utredningen,
herr Bengtsson i Varberg, men just med
hänsyn till de argument som jag här
redovisat anser vi på högerhåll att det
är högst nödvändigt att frågan om denna
allmänna försäkring löses.

Varför fick KSA-utredningen så mycket
expertis, herr Bengtsson i Varberg,
och varför har man anledning att, som
ni gör i andra lagutskottets utlåtande
nr 26, tala om att utredningen »med
berömvärd snabbhet» framlagt förslaget
om omställningsbidrag? Ja, det kan
vara anledning att erinra om vad som
hände i fjol. Vid riksdagens början
väcktes då en motion från socialdemokratiskt
håll. Tunga LO-representanter
stod bakom motionen: Arne Geijer var
första namn, och Knut Johansson och
Sigrid Ekendahl fanns med. Motionärerna
krävde att problemen för de äldre
arbetslösa skulle lösas.

Men vad inträffade när motionen kom
till andra lagutskottet, herr Bengtsson
i Varberg? Jo, det var såvitt jag vet bara
högern och folkpartiet som yrkade bifall
till den. Socialdemokraterna och
även centerpartisterna uttalade att motionen
icke borde föranleda någon riksdagens
åtgärd. När ärendet behandlades
i kamrarna förklarade centerpartiet, att
det var ett olycksfall i arbetet att partiet
inte hade stött motionen i andra
lagutskottet, och stödde den här i kammaren.
Vi fick också stöd av kommunisterna.
Följden blev att Arne Geijers

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

motion bifölls av andra kammaren men
avslogs av första kammaren med socialdemokratisk
majoritet. Därefter framlades
förslaget rörande omställningsbidrag
-— »med berömvärd snabbhet»,
som det står i det utskottsutlåtande jag
nämnde. Men kom inte och säg att vi
varit ljumma i denna fråga, när det är
uppenbart att vi drivit på även härvidlag.

Jag skall återkomma med yrkande
när herr talmannen uppfordrar mig härtill.

Herr HENNINGSSON (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag tycker att herr
Ringaby borde ta en kurs i matematik.
Han säger att mina »60-åriga argument»
inte är något att fråga efter. Ja, jag
talade om vad som hände på 1920- och
1930-talen, och det kan väl inte vara
händelser som ligger 60 år tillbaka i
tiden. — Trots att herr Ringaby hävdar
att det jag sade inte är någonting att
fråga efter, så har tre talare bemött
mina uttalanden.

Herr Ringaby säger vidare att vi inte
vid något tillfälle haft 20 procents arbetslöshet.
Men tyvärr har vi haft det,
herr Ringaby —- ja, vi hade betydligt
mer än 20 procents arbetslöshet under
den värsta tiden. Då var det ingen som
var så vänlig mot de arbetslösa som i
dag, och jag konstaterar alltså att det
skett en betydande och glädjande omsvängning.

När herr Ringaby talar om näringslivets
utveckling undrar jag om herr
Ringaby hörde vad jag sade i mitt första
anförande. Jag tog mig friheten att
citera vad den franske författaren Servan-Schreiber
skrivit. Han uttalar att
Sverige är ett av de länder i Europa
som verkligen fört en klok industriell
politik, och han hävdar att om inte de
andra länderna i Europa ändrar sin
politik på ifrågavarande punkt, så kommer
det att bli ett litet toppskikt, bestående
av Amerika, Japan och Sverige,

6 — Andra kammarens protokoll 1968. Nr

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

som kan sägas vara industriellt dominerande.
På flera ställen återkommer
han och förmenar att man i Sverige fört
en verkligt klok politik. Det är inte jag
som påstår detta men jag tycker att
de som jämt gnäller borde ha något
slags bakgrund till sitt gnäll om utvecklingen
inom den industriella sektorn
i vårt land. Den är visst inte så
dålig, sedd ur internationell synpunkt,
som många vill göra gällande.

Vi har haft tillgång till arbetskraft
som varit mer positivt inställd till rationaliseringar
och automation än man
haft på något annat håll i världen. Jag
har tidigare framhållit att detta i sin
tur medverkat till resultaten. Vi har
anledning att ta viss hänsyn till vad
utländska bedömare anser om vårt resultat
och inte bara lita på vad som ur
politisk synpunkt anses matnyttigt. Jag
vill inte förneka att vi har ett högt kostnadsläge,
men jag vill gärna erkänna
att den fackliga rörelsen i vårt land kan
notera en mycket framgångsrik verksamhet.

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Egentligen skulle jag
inte behöva bemöta herr Ringabys påståenden.
Herr Nordgren har ju på ett
ypperligt sätt redogjort för hur kommittén
arbetar och vad högern gör i kommittén.

En uppgift av herr Ringaby gav mig
dock anledning att begära ordet. Han
påstod att förra året väcktes en motion
som andra lagutskottet avstyrkte, men
som andra kammaren biföll. Den skulle
gälla äldrestödet. Det är fel, ty den motionen
syftade till att få till stånd en
förtidspensionering av de äldre. Jag
stred som ett lejon i kammaren och
sade att det var oriktigt att förtidspensionera
dessa personer och att de i stället
skulle ha ett arbetsmarknadspolitiskt
utformat bidrag. Det var ett sådant bidrag
som KSA-utredningen kort tid därefter
föreslog.

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. in.

Herr RINGABY (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet mycket väl att
den av herr Bengtsson i Varberg åsyftade
motionen gällde förtidspensionering.
Herr Geijer förordade en sådan
lösning. De borgerliga partierna backade
upp den motionen. Huvudsaken var
emellertid inte bur problemet skulle lösas
utan att det blev löst. Därför har vi
tacksamt tagit emot omställningsbidraget.

Till herr Henningsson vill jag säga
att det var lians kritik mot oss i det
borgerliga lägret för att vi skulle anse
att lönerna är för höga som gjorde att
jag ville lämna en förklaring beträffande
kostnadsutvecklingen.

Herr ELMSTEDT (ep):

Herr talman! Tre utlåtanden ligger
till grund för denna mycket långdragna
debatt. Ett av dem gäller ersättningen
till de äldre arbetslösa. Vid det
utlåtandet finns ett par reservationer
beträffande detaljer. Ett av utlåtandena
från andra lagutskottet är enhälligt
och i ett krävs i ett par reservationer
ytterligare åtgärder som berör områden
vilka redan är under utredning. Ändå
har debatten blivit så omfångsrik.

Vittgående resonemang har förts, och
från olika håll har vittnats om hur arbetet
kan bedrivas i utredningar m. in.
Eftersom jag själv sitter med i den mycket
observerade KSA-utredningen vill
jag slå fast några data, som kanske kan
vara av intresse. Utredningen tillsattes
för ungefär två år sedan och fick i
början, närmare bestämt i april 1967,
tilläggsdirektiv beträffande lösandet av
den äldre arbetskraftens problem. Efter
fem månader — i september —
framlades ett betänkande i anledning
av dessa tilläggsdirektiv. Det är alltså
bl. a. resultatet av detta betänkande
som vi diskuterar i dag. Det dröjde således
endast fem månader från det direktiven
gavs till dess utredningens betänkande
i det avseendet var färdigt.
Det fanns ett särskilt yttrande från någ -

ra av kommitténs ledamöter när det
gällde vissa grupper i samhället, som
också genom den hårda strukturrationaliseringen
försätts i ett bekymmersamt
läge. Herr Nordgren har resonerat
om detta yttrande. Även om vi här
inte skall fördjupa oss så mycket i vem
som gjorde vad i sammanhanget, kan
vi dock slå fast att det fanns ett sådant
yttrande. Att propositionen tog hänsyn
till dessa synpunkter har vi också noterat
— och utredningsarbetet fortsätter.

Inrikesministern har uttalat att det
är nödvändigt och angeläget med en
allmän arbetslöshetsförsäkring, och detta
inger goda förhoppningar för det
fortsatta utredningsarbetet. Jag ser här
en möjlighet till en bred uppslutning
i utredningen kring försöken att i arbetslöshetsförsäkringen
få in så många
grupper som möjligt. Den som av olika
anledningar blir utan inkomst måste
komma in i ett försäkringssystem, när
vi nu planerar att gå utöver de frivilliga
arbetslöshetskassor som redan finns
och som arbetat på ett utomordentligt
sätt under många år.

Svårigheterna för de människor som
blir arbetslösa och därmed utan inkomst
är enahanda, oavsett vilka arbetsuppgifter
de har när de ställs utan
möjlighet till inkomst och försörjning.
Från vår sida är kravet på en arbetslöshetsförsäkring
ett led i det arbete
för grundtrygghet som präglat centerpartiets
handlande sedan årtionden. Det
är inget nytt synsätt vi har anlagt i
detta avseende, utan det är snarare fråga
om en uppföljning och en fortsättning
av en sedan länge etablerad linje.

Herr Henningsson har tidigare i dag
varit flitigt i elden. Han har vid fyra
eller kanske rent av fem tillfällen argumenterat
mycket kraftigt med hänvisning
till situationen på 1920- och
1930-talen, men han har mycket litet
intresserat sig för de problem vi har
i dag. Han har buntat ihop de borgerliga
och flera gånger frågat om det

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

har inträffat någon sinnesförändring
hos de borgerliga partierna, eftersom
de i dag talar så varmt för en allmän
arbetslöshetsförsäkring.

Det torde vara bekant, om inte för
herr Henningsson så i varje fall för
kammarens övriga ledamöter, att centerpartiet
sedan 1930-talets början, då
vi genom den ryktbara krisnppgörelsen
starkt bidrog till att få i gång näringslivets
maskineri, inte vid något tillfälle
ställt sig negativt till åtgärder som haft
som målsättning att ge människor rätt
till arbete. Yi har ibland mött motstånd
från andra partier. När vi aktualiserade
lokaliseringspolitiken första
gången i detta hus var det minsann
ingen allmän uppslutning kring våra
funderingar. De var dock ett led i en
strävan att ge människorna möjlighet
till arbete i de bygder där de hör hemma.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
har vi ställt oss positiva till sedan
de över huvud taget aktualiserades,
och vi har varit pådrivare i många
fall.

Nu föreslås rätt till en viss trygghet
vid förlorad inkomst. Den tankegången
har vi fört fram sedan många år. Vi
menar — kanhända till skillnad från
en del andra — att denna rätt till trygghet
genom försäkring vid förlorad inkomst
skall omfatta så många grupper
som möjligt. Det är just denna uppgift
KSA-utredningen har. Som ledamot
av utredningen har jag kanske en subjektiv
syn på frågan, men jag kan försäkra
att utredningen präglas av en
allmän strävan att nå ett resultat som i
görligaste mån tillgodoser dessa krav
och önskemål.

Herr ÅKERLIND (h):

Herr talman! Vad som har hänt under
en gången tid har ventilerats ganska
mycket i dag, varför jag inte skall
ägna mig åt detta utan i stället tala något
om vad som skall komma.

De utskottsutlåtanden som nu företages
till avgörande behandlar en pro -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

position om kontantstöd i olika former
åt äldre arbetslösa. I anledning av denna
proposition, nr 29, har jag avgivit
en motion som fått nummer 1000 i denna
kammare. Det är med anledning av
de krav, som jag fört fram i motionen
och vilka har avstyrkts av statsutskottet
i dess utlåtande nr 64, som jag
skulle vilja säga några ord.

I propositionen anföres på s. 71: ^>1
fråga om den som, efter att ha fått ömstiiliningsbidrag,
har arbetat eller på
annat sätt kvalificerat sig för semester
oavbrutet under så lång tid som tre
år eller mer och som därefter på nytt
blir arbetslös bör däremot krävas ny
två månaders väntetid.» I det första
yrkandet i min motion har jag i stället
föreslagit, »att vid förnyad arbetslöshet
för den som tidigare erhållit otnställningsbidrag
skall beräknas en karenstid
av fem dagar» på samma sätt som
gäller för dem som inte har arbetat fulla
tre år. Det är dock alldeles riktigt —
såsom också sägs i utskottsutlåtande! —
att man, när man har arbetat under så
lång tid som tre år, har möjlighet att
vara med i erkänd arbetslöshetskassa
och få ersättning därifrån.

Alla tre yrkandena i motionen har
anknytning till vissa tröskelproblem.
Jag skall ta ett exempel. Två personer
har samma arbetsuppgifter inom ett företag,
som läggs ned. Båda har tidigare
fått omställningsbidrag. Den enes arbete
varar två år och elva månader.
Denne erhåller enligt propositionens
förslag omställningsbidrag efter fem dagars
karenstid. Den andre arbetaren
måste kanske gå kvar i företaget ett
par månader ytterligare på grund av
att vissa saker måste göras färdiga. Han
får två månaders karenstid på grund
av att han har haft arbete under längre
tid än arbetskamraten. Där har vi alltså
ett sådant tröskelproblem som jag genom
mitt yrkande velat komma till rätta
med.

Med mitt andra yrkande, »att vid
förmögenhetsberäkning för erhållande

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

av omställningsbidrag: skall medgivas
ett grundavdrag motsvarande taxeringsvärdet
på egen bostad dock högst 25 000
kronor», menar jag att de första 25 000
kronorna av taxeringsvärdet för egen
bostad inte skall medräknas i det belopp
som skali läggas till grund för förmögenhetsberäkningen.
Departementschefen
säger: »En nedsättningsregel bör
konstrueras så att innehavet av förmögenhet
i form av eget hem — eller förmögenhet
till motsvarande värde —
inte föranleder nedsättning av omställningsbidraget.
Endast den del av förmögenheten,
som överstiger ett genomsnittsvärde
för sådana egnahem som
i allmänhet ägs av personer i 60-årsåldern
och som är belägna i industriorter,
bör läggas till grund för nedsättning.
»

På denna formulering, att innehavet
av förmögenhet i form av eget hem
inte skall föranleda reducering, har
man i statsutskottet hängt upp sitt avslagsyrkande.
Men det står också »eller
förmögenhet till motsvarande värde» —
som alltså inte ligger i eget hem. Därigenom
kommer alla förmögenhetsägare
att sitta i samma båt.

Har man en förmögenhet i ett eget
hem, vars storlek kanske i många fall
betingats av att taxeringsvärdet höjts
i olika omgångar — det gäller särskilt
i storstadsområdena — kan man inte
bara sälja en bit av huset om man råkar
bli arbetslös. Men har man förmögenheten
i reda pengar, kan man ta en
del av denna om den ligger i banktillgodohavande
eller något likvärdigt.
Detta är anledningen till att jag framställt
detta yrkande, som emellertid blivit
avstyrkt av utskottet.

När det gäller förmögenheter mellan
60 000 och 100 000 kronor skall 5 procent
av det mellanliggande beloppet
dras av, när man beräknar omställningsbidragets
storlek, med en tolftedel
varje månad, säger departementschefen.
Den som har en förmögenhet på
mer än 100 000 kronor får inte något

alls. Detta skapar onödigt kraftiga tröskeleffekter,
och därför har jag i mitt
tredje yrkande föreslagit att omställningsbidrag
inte skall utgå på förmögenheter
överstigande 125 000 kronor.
Man bör alltså höja det högsta beloppet
med 25 000 kronor och samtidigt
öka reduceringen från 5 till 10 procent
av förmögenheten vid förmögenheter
på mellan 60 000 och 125 000 kronor.
Utskottet invänder att detta skulle medföra
att den som ligger mellan 60 000
och 100 000 kronor i förmögenhet skulle
få ett lägre omställningsbidrag än enligt
propositionen. Det är alldeles riktigt.
Samtidigt skulle emellertid tröskeleffekten
minskas avsevärt och bli
knappt hälften så stor som enligt propositionen.

Enligt propositionens förslag får den
som ligger under 60 000 kronor i förmögenhet
fullt bidrag med 800 kronor
per månad. Den som ligger strax under
100 000 kronor får ungefär 630 kronor
per månad, alltså en minskning
med 170 kronor, medan den som har
något över 100 000 kronor inte får någonting.
Det blir alltså en mycket kraftig
tröskeleffekt, som är särskilt kännbar
för dem som har förmögenhet enbart
eller till största delen i form av
ett eget hem.

Med det system som jag förordar i
motionen skulle alltså tröskeleffekterna
minskas med drygt hälften. Bidraget
vid en förmögenhet på strax under
125 000 kronor skulle bli drygt 3 000
kronor per år jämfört med 9 600 kronor
per år för fullt bidrag. Den tröskeln
är naturligtvis också stor, men
den skulle ändå bli mycket lindrig jämfört
med propositionens förslag.

Med hänsyn till att det nu föreliggande
förslaget avser temporära åtgärder
i avvaktan på resultatet av den pågående
KSA-utredningen skall jag avstå från
att yrka bifall till min motion, men
jag hoppas att de förslag jag framfört
skall prövas av KSA-utredningen i dess
fortsatta arbete.

Nr 20

Fredagen den 20 april 1968

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Vi för denna debatt om
allmän sysselsättningsförsäkring mot
bakgrunden av att vi nu har 45 000 registrerade
arbetslösa — en bakgrund
som ändå inte ger den riktiga bilden.
Wtterligare flera tiotusental personer
är nämligen arbetslösa utan att vara
anmälda som sådana vid arbetsförmedlingarna.
De arbetslösas situation berör
också deras familjer. Det är då,
tycker jag, en ganska märklig debatt
som vi fört här några timmar, och mycket
i inläggen har förvånat mig. Jag
vill framför allt uppehålla mig vid herr
Bengtssons i Varberg inlägg i debatten,
och jag har särskilt reagerat mot två
inslag i hans anförande.

Herr Bengtsson i Varberg framhöll
regeringens stora aktivitet och vilja att
lösa denna fråga så att vi får en i verklig
mening allmän försäkring. Det har
gång på gång understrukits att KSAutredningen
skall vara förutsättningslös.
I direktiven står också: »Skulle utredningen
finna att någon form av obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring behövs,
bör möljigheterna att samordna den
med den nuvarande frivilliga försäkringen
undersökas.» Herr Bengtsson i
Varberg sade själv i en debatt här i
kammaren i början av november förra
året: »Det är möjligt att kommittén
kan lösa frågan utan en allmän försäkring,
men det kan också hända att den
inte kan göra det — det får vi se när
vi har utrett frågan.» Inrikesminister
Rune Johansson kunde i mitten av
mars inte ange om det behövdes en allmän
försäkring. I slutet av mars tyckte
han emellertid att regeringens syfte
var klart, regeringen vill ha ett obligatoriskt
inkomstskydd.

Herr Bengtsson i Varberg är förvånad
över att folkpartiet är oroat i denna
fråga. Det finns anledning till oro.
Vi har under 1967 och 1968 haft en
arbetslöshet på mycket hög nivå. I höstas
var enligt arbetskraftsundersökningarna
ungefär 75 000 människor utan

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

arbete. En tredjedel av dem var försäkrade;
de andra hade inte inkomsttrygghet
genom en allmän försäkring.
Uttalanden från KSA-utredningens ordförande
och från utredningens uppdragsgivare
inrikesministern ger också
anledning till oro. Regeringen har
inte klargjort sina intentioner beträffande
sysselsättningsförsäkringen förrän
i det uttalande som inrikesministern
gjorde i slutet av mars. Jag är glad om
regeringen nu håller fast vid sin senast
uttalade uppfattning, att det behövs
ett obligatoriskt inkomstskydd.

Det andra inslaget i herr Bengtssons
i Varberg anförande som jag reagerade
emot var den demagogiska tillspetsningen.
Den är särskilt onödig i ett läge
då tiotusentals människor och deras
familjer drabbas av arbetslöshet och
inte får trygghet i form av en allmän
försäkring. Det vore bra om man från
socialdemokratiskt håll ville sluta med
att ifrågasätta sina politiska motståndares
ärliga vilja att komma till rätta
med de svagheter i samhället som regeringen
med sin politik inte tillfredsställande
lyckats lösa. När vi kritiserar
regeringen för olika brister i samhället
är det egentligen inte regeringens vilja
utan dess förmåga att komma till rätta
med svårigheterna och problemen som
vi kritiserar. Folkpartiets vilja till .socialt
reformarbete, vilja att ge människorna
trygghet, vilja att föra en aktiv
arbetsmarknadspolitik och — i detta
fall — vilja ätt skapa ett kontantstöd
åt de arbetslösa, den viljan är klar och
behöver inte diskuteras.

Låt oss vara ense om en sak: vi måste
reformera den nuvarande försäkringen.
Jag delar inte herr Bengtssons uppfattning
att den är så effektiv. Den omfattar
inte alla, utan bara hälften av
de förvärvsarbetande. Tidigare kunde
man kanske säga att den hälft som är
oförsäkrad inte löpte så stor arbetslöshetsrisk.
Men utvecklingen under de
senaste två åren har medfört att även de
oförsäkrade grupperna fått en bety -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

dande arbetslöshetsrisk. Den nytillkommande
arbetskraften — människor i
utbildning — har haft svårt att få jobb.
Försäkringen utgår vidare bara under
en begränsad tid — åtskilliga har blivit
utförsäkrade och får inte något bidrag
från försäkringen. I många fall
ger den inte heller tillräckliga ersättningar.
Jag vill gärna medge att försäkringen
ger åtskilliga ett hyggligt
skydd, men den är inte effektiv. Den
räcker inte; vi behöver en reformering
av försäkringen.

Vad är det då vi måste göra? Folkpartiet
liksom centerpartiet och högerpartiet
anser att det behövs en allmän
sysselsättningsförsäkring, och debatten
i dag gäller frågan huruvida riksdagen
bör uttrycka en sådan vilja.

KSA-utredningens ordförande är irriterad.
Jag har svårt att förstå det. År
han irriterad över historieskrivningen
att socialdemokraterna är de enda som
intresserar sig för att tryggheten visar
sig vara falsk? Är herr Bengtsson irriterad
för att inlägg av den typ som herr
Henningsson gjorde är så generande
enkla, att inte ens de egna partikamraterna
tror på dem? Är herr Bengtsson
irriterad för att folkpartiet så starkt engagerar
sig för människornas inkomsttrygghet?
Är han irriterad för att han
känner sig orolig för att vår kritik mot
regeringsdirektiven och handläggningen
av detta ärende ändå är berättigad?
Vär kritik drabbar regeringen, inte utredningen,
inte utredningens hårt arbetande
sekretariat, inte heller utredningens
ledamöter eller ens dess ordförande.
Det finns inslag i herr Bengtssons
anföranden som vi måste kritisera, men
han kritiseras då som ordförande för
den socialdemokratiska riksdagsgruppen
och inte som ordförande i KSA-utredningen.
Och det är hans åsikter
som kritiseras, inte hans kompetens
som ordförande — den sätter jag högt.
Herr Bengtsson borde använda sina
krafter till något bättre än att göra inlägg
av det slag som han haft i dagens
debatt.

Är herr Bengtsson irriterad för att
folkpartiet haft en arbetsgrupp för att
studera frågan om en allmän sysselsättningsförsäkring?
Folkpartiets landsmöte
1966 beslutade att partiet skulle göra
en sådan utredning. Den utredningen
är nu färdig, och resultatet redovisades
i går.

Är herr Bengtsson irriterad för att
den utredningen stör ritningarna för
regeringen och för herr Bengtsson eller
för att utredningen visat att det är
möjligt att genomföra en allmän sysselsättningsförsäkring?
Alla i tidigare
debatter gjorda påståenden — inte i dag
utan i andra sammanhang — om att
det föreligger sådana tekniska svårigheter
att genomföra en sådan försäkring
att det är omöjligt faller. Är herr
Bengtsson irriterad för att det visats
att en sådan försäkring är möjlig att
genomföra utan alltför höga kostnader?
Påståenden om kostnader på mångmiljardbelopp
faller. Är herr Bengtsson
irriterad därför att det visat sig vara
möjligt att genomföra en sådan försäkring
i olika administrativa former?
Påståenden om att folkpartiet egentligen
skulle vara ute efter arbetslöshetskassorna
faller helt till marken. Är det
för att folkpartiet var först med att presentera
ett mera konkretiserat förslag
och för att regeringen och KSA-utredningen
inte fick arbeta i ostördhet på
detta område som herr Bengtsson är
irriterad, och är det därför så många
av hans partikamrater uppenbarligen
delar den irritationen? Är det därför
som det är så svårt att föra en saklig
debatt?

Herr Bengtsson angrep Sven Wedén
som inte är här i dag. Sven Wedén ljuger,
sade han. Nej herr Wedéns och
folkpartiets kritik drabbar regeringen
och regeringens ovilja att klargöra sin
inställning. Det var ju först för ett par
veckor sedan som Rune Johansson gjorde
ett klarläggande.

Herr Bengtsson angrep också folkpartirepresentanten
i utredningen. Det
tycker jag var helt oberättigat. Folkpar -

Fredagen den

tiets representant har partiets förtroende.
Jag måste här inskjuta att fröken
Sandells påstående att han furnerat
material till folkpartiets utredning
är helt oriktig. Jag har personligen
medverkat i skriften också när det gäller
författandet av huvuddelarna. Det
material som hon måhända kan känna
igen är hämtat från statens offentliga
utredningar och arbetsmarknadsstyrelsens
redovisningar av situationen på
arbetsmarknaden. Jag utgår ifrån att
också KSA-utredningen har tillgång till
det materialet. Några informationer den
väg som fröken Sandell antydde har vi
inte fått.

Herr Bengtsson angrep folkpartiet för
fräckhet — han talade om en typisk
folkpartifräckhet. Vad säger då Ingemund
Bengtsson om sitt eget påstående
att folkpartiet hindrar utredningens arbete? Folkpartiet

har redovisat hur en försäkring
kan se ut. Vi har kallat den
en allmän sysselsättningsförsäkring.
Det finns ingen anledning att föra någon
debatt i namnfrågan. Vi säger att
den är oviktig; man kan kalla försäkringen
en arbetslöshetsförsäkring, man
kan kalla den en arbetsmarknadsförsäkring
eller vad man vill — huvudsaken
är att det är fråga om en allmän försäkring
som omfattar alla.

Vi har sagt att denna försäkring bör
omfatta alla löntagare och företagare
och all nytillkommande och återinträdande
arbetskraft, att försäkringen bör
bygga på inkomstbortfallsprincipen, att
den till sin konstruktion bör nära anknyta
till sjukförsäkringen och att man
kan tänka sig olika administrativa former
för en sådan försäkring.

Det är väl framför allt två organisatoriska
huvudalternativ vi diskuterar —
vilket av dem man väljer beror på vilken
väg man tycker sig kunna åstadkomma
den mest effektiva försäkringen
sedan man mera i detalj har studerat
det hela. Det finns goda skäl för
båda lösningarna. Jag tycker att det är

26 april 1968 Nr 20 87

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

något förvånande att herr Bengtsson
på den punkten binder sig och påstår
att det bara finns en utformning som
är tänkbar. Man borde inte på den
punkten binda sig i onödan innan materialet
är redovisat.

Jag tycker också att herr Bengtsson
borde undvika de hårda orden. De kanske
inte får den effekt som avsågs. Var
det inte så med herr Bengtssons inlägg,
att det påminde om det predikomanuskript
som den gamle prosten hade där
han i marginalen hade antecknat: argumenteringen
svag, höj rösten!

I detta anförande instämde herrar
Nihlfors, Larsson i Stockholm, Rimmerfors,
Ullsten och Norrby, fru Nettelbrandt,
herrar Keijer, Hamrin i Jönköping,
Sterne, Hamrin i Kalmar, Löfgren,
Nilsson i Lönsboda, Nelander,
Werbro och Antby, fru Frsenkel samt
herrar Berglund, Andersson i Örebro,
Enskog, Jonsson, Anderson i Sundsvall,
Westberg, Öhvall och Gustafsson i Skellefteå
(samtliga fp).

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Tillåt mig att börja med
att säga att den irritation jag gav till
känna i mitt förra anförande var inte
så mycket för egen del som för medarbetare
i utredningen. Irritationen fick
ökad näring och fart i går då folkpartiet
presenterade sin skrift — inte för skriftens
skull; jag återkommer till den —
utan därför att herr Wedén påstod att
arbetsgruppen inom folkpartiet hade
tillsatts därför att den statliga utredningen,
KSA-utredningen, vägrade att
sätta i gång med att penetrera dessa
viktiga frågor, trots att folkpartiet hade
gjort påstötningar. Herr Mundebo kan
inte förneka att herr Wedén sade det.
Det var en osanning och det reagerade
mina medarbetare mot.

Herr Mundebo vederläde ju själv herr
Wedén under samma presskonferens,

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

då herr Mundebo berättade att arbetsgruppen
hade tillkommit med anledning
av en motion vid landsmötet 1966, en
motion som var väckt av en folkpartist
som heter Envall, och att partistyrelsen
1966 beslöt att verka för att en statlig
utredning om allmän sysselsättningsförsäkring
skulle komma till stånd men att
oberoende härav låta studera frågan.
Den gruppen har alltså funnits och studerat
frågan.

Irritationen var alltså föranledd av
att man påstod att den kommitté som
jag leder ■— det kan ju inte vara någon
kritik mot regeringen — inte bedriver
arbetet tillräckligt skyndsamt och att
detta var anledningen till att arbetsgruppen
hade tillsatts. Det var alltså en
lögn, och det är det som jag har reagerat
mot. Jag hoppas att herr Mundebo
bekräftar att det inte var på grund av
min utredning som arbetsgruppen tillsattes.

Det är så att folkpartiet har fört en
besynnerlig propaganda mot KSAutredningen.
Ni märker väl att det är
irritation inte bara bland de socialdemokratiska
ledamöterna utan det är
likadant med höger- och folkpartirepresentanter.
Man gick alltså för långt i
går under presskonferensen.

Jag har naturligtvis ingenting att invända
mot att folkpartiet tillsätter en
studiegrupp som studerar en viktig social
fråga. Det är mycket värdefullt, om
man kan framlägga positiva förslag —•
det finner jag helt rimligt — och att de
förslagen användes av folkpartiets representanter
i den utredning som är
tillsatt. Vad är det för mening i att folkpartiet
bedriver studiearbete, om inte
dess ledamot i utredningen får nytta av
materialet och tillgodoser kommittén
med det?

Vi skall tänka på att vi i dag diskuterar
en motion från folkpartiet och en
reservation från folkpartiet med önskemål
om tilläggsdirektiv för utredningen.
Om folkpartiet hade velat ha en annan
uppläggning, herr Mundebo, en annan

plan för arbetet frågar jag: Varför har
partiets representant i utredningen inte
föreslagit det? Nej, han säger att tiden
ännu inte är mogen för att ta ståndpunkt
i huvudfrågan, att man måste lära
sig litet mer. Varför tog ni inte med
honom i studiegruppen, så att det hade
kunnat klaras av där?

Vi diskuterar alltså frågan om tillläggsdirektiv,
men folkpartiet har inte
kunnat klara ut vad det menar med
sitt förslag om tilläggsdirektiv. Ni har
faktiskt skyldighet att tala om vad det
är utredningen nu gör som den inte
borde göra. Er representant i kommittén
har inte framfört något önskemål
och har inte haft några kritiska funderingar
om att vi håller på att arbeta med
någonting som är onödigt.

Jag kan försäkra kammarens ledamöter,
att KSA-utredningen inte har ägnat
sig åt någonting som inte är absolut
nödvändigt oavsett vilket system man
än väljer för att lösa den väsentliga
frågan, nämligen inkomsttrygghet för
alla. Folkpartiet menar väl inte att vi
skall komma med ett principförslag, en
rubrik, om vilket det skall fattas ett
principbeslut för att först därefter börja
detaljutforma bestämmelser. Vi måste
väl i rimlighetens namn utarbeta ett
detaljerat förslag om kontant stöd vid
arbetslöshet och ge det ett reellt innehåll.
Det är ju det vi håller på med. Jag
kan förstå att folkpartiet vill komma
åt den socialdemokratiska regeringen —
det kan man inte reagera mot utan är
helt i sin ordning — men det är märkligt
att folkpartiet angriper KSA-utredningen
som arbetar enligt sina direktiv
och som redan har löst en uppgift och
nu är i färd med att lösa huvuduppgiften.

Den här skriften som folkpartiet utarbetat
är intressant och innehåller fem
olika uppslag men dessa finns redan,
herr Mundebo, i de motioner och direktiv
som föreligger. Vi skall pröva
dem i den ordning som är normal vid
utredningsarbete.

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
har inte berört kärnfrågan utan
bara en detalj som gäller KSA-utredningen
och folkpartiutredningen. Kärnfrågan
är tryggheten för de många människor
som är arbetslösa utan att vara
försäkrade och problemet att snarast
möjligt få till stånd en effektiv lösning
för dessa. Jag vill fråga herr Bengtsson:
Har ni fortfarande samma mening som
i november 1967, nämligen att det är
möjligt att lösa frågan utan en allmän
försäkring? Är inrikesministerns uppfattning
från mitten av mars ännu hållbar?
Har herr Bengtsson nu en annan
mening och tar avstånd från uppfattningen
i november?

När skriften i går presenterades angav
partisekreteraren, partiordföranden
och jag bakgrunden till utredningsuppdraget,
nämligen ett landsmötesbeslut.
Sven Wedén tilläde att det finns så
mycket större anledning att studera frågan
eftersom tilläggsdirektiv till KSAutredningen
inte utfärdats, och den uppfattningen
delar jag. Det är emellertid
osanning, herr Bengtsson, att säga att
Sven Wedén betecknade KSA-utredningens
arbete som huvudorsak till att
vår arbetsgrupp tillsattes.

Vi kritiserar inte KSA-utredningen
utan — jag upprepar här vad jag sade
ett par gånger i mitt första inlägg — det
är mot regeringen som kritiken riktas.
Den har inte utfärdat tilläggsdirektiv
och givit utredningen resurser att föra
arbetet vidare när det gäller utformandet
av en allmän, obligatorisk försäkring.
Kärnfrågan är denna: Kommer arbetet
att inriktas på en allmän försäkring
som ger trygghet åt alla dem som
står utanför försäkringen? Är regeringens
oklarhet på denna punkt fortfarande
kvarstående?

Herr BENGTSSON i Varberg (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Mundebo anmärkte
på att jag inte diskuterade det väsent -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

liga, som han sade, nämligen tryggheten
för de arbetslösa. Det ansåg jag emellertid
vara helt onödigt. Tryggheten är
en självklar sak, den ligger ju bakom
hela det utredningsarbete vi håller på
med. Vad vi här diskuterar är statsutskottets
och andra lagutskottets utlåtanden
och den folkpartireservation i
vilken man yrkar på tilläggsdirektiv.

Herr Mundebo frågade om jag har
bytt ståndpunkt. Nej, jag håller alltjämt
fast vid att det är möjligt att åstadkomma
en effektiv trygghet för alla vid arbetslöshet
utan att ha en obligatorisk
försäkring. .lag vill här peka på hur
den frågan har lösts — med det beslut
vi snart kommer att fatta — för dem som
är över 60 år. De som är med i arbetslöshetsförsäkringen
får sitt skydd där;
de andra får ersättning av arbetsmarknadsmyndigheten.
Om man vill kalla det
för en obligatorisk försäkring, så gärna
för mig. Det är emellertid en metod som
kan användas för att lösa problemen.

Vidare tycker jag verkligen alt herr
Mundebo kunde ha kostat på sig att säga
att herr Wedén hade fel i går. Jag har
herr Wedéns yttrande ordagrant upptaget.
Han hävdade att arbetsgruppen
tillsatts för att sätta fart på min utredning
— och det är osanning! Han sade
vidare att oppositionen kritiserat regeringen
för att den inte velat utfärda tillläggsdirektiv.
Ni får gärna gräla på
regeringen, men vi behöver inga tilläggsdirektiv.
Det har hävdats också av såväl
centerpartiets som högerns representanter.
Det har också jag och alla
andra i utredningen hävdat. Vi behöver
inga tilläggsdirektiv för att utreda frågan
om ekonomiskt stöd vid arbetslöshet.
Vi får de resurser vi behöver. Ingen
har nekat oss behövliga experter och
andra resurer. Det är därför helt onödiga
bekymmer ni har på folkpartihåll.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad Ingemund Bengtsson
här talar om, en bisats i Sven Wedéns
inlägg i går, är ju en helt oväsent -

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

lig sak. Den bisatsen har herr Bengtsson
refererat utbruten ur sitt sammanhang.
Herr Wedén gav liksom jag själv
bakgrunden till arbetsgruppens tillsättande,
som var ett uppdrag från landsmötet.
Det är emellertid en bisak. Det
väsentliga är hur tryggheten skall utformas
för de människor som nu inte
omfattas av försäkringen.

Vi anser att tilläggsdirektiv behövs.
De inlägg som gjorts av herr Bengtsson
och inrikesministern samt en del andra
representanter för regeringen och regeringspartiet
bevisar detta. En av de
mera framträdande ledamöterna i regeringen
har för övrigt betecknat det
som »ett illa genomtänkt jippo» att införa
en allmän försäkring på området.
En hel rad sådana inlägg visar att det
behövs ett uttalande av riksdagen om
eu i verklig mening allmän försäkring.
Debatten borde gälla den saken.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! Denna debatt om arbetslöshet
och arbetslöshetsförsäkring
har varit ganska lång, och jag skall nu
inte ta kammarens tid i anspråk alltför
länge. Jag har emellertid ett par saker
att anföra.

Det har talats om arbetslösheten i
gamla tider, om hur det var på 1930-talet men jag har inte blivit helt på det
klara med om man menat att dagens
arbetslöshet är den värsta sedan 1930-talet, eller om arbetslösheten nu till sin
omfattning är fullt jämförbar med 1930-talets. Menar man det senare, så måste
jag säga att det inte stämmer med min
uppfattning. Visst har vi en mycket
betydande arbetslöshet i dag — det
är sannolikt riktigt att den är den svåraste
sedan 1930-talet — men den kan
ändå inte jämföras med arbetslösheten
då, även om det kan hända att statistiken
på grund av sin ofullständighet på
den tiden kan uppvisa siffror som på
något sätt är jämförbara.

Det har vidare sagts att den första
linjen mot arbetslösheten går inom fö -

retagen. Det gäller alltså att stärka näringslivet
för att försöka få ordinarie
arbete för så många människor som
möjligt. Att detta är riktigt råder det
väl inte heller något tvivel om. Det är
säkerligen också riktigt, såsom det har
framhållits, att ett hinder härför har
varit kostnadsuppdrivningen genom
den icke oväsentliga inflation, som vi
har fått dras med under många år och
som har minskat vår konkurrenskraft
på utlandsmarknaden. Men vi skall som
sagt inte i dag tala så mycket om den
frågan och inte heller så mycket om
de andra åtgärderna mot arbetslösheten,
såsom t. ex. beredskapsarbeten och
omskolning, eftersom det utlåtande vi
nu diskuterar gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Innan jag övergår till huvudämnet
vill jag framhålla att jag finner den
positiva inställning till de anställda,
som i dag från så många håll kommit
till uttryck, vara glädjande. För vårt
vidkommande vill jag i detta sammanhang
påminna om tiden för den s. k.
krisuppgörelsen i början på 1930-talet.
Den inträffade i början av min politiska
bana. När jag då var ute i landet
och talade om arbetslöshetsproblemen
tyckte jag att det var mycket värdefullt
att i mina föredrag få tillfälle att tala
om att vårt parti hade en positiv inställning
i den svåra situation som då
förelåg på arbetsmarknaden. Jag tror
att jag vågar säga att vi sedan fullföljt
den linje vi då påbörjade.

Jag vill också gå ett steg längre fram
i tiden och påminna om den utredning
om arbetslöshetsförsäkring som framlade
sitt betänkande år 1963. I denna utredning
yrkade vår representant ensam
bland samtliga på att en allmän
arbetslöshetsförsäkring skulle skapas,
d. v. s. just vad som är aktuellt här i
dag. Märk väl att vår representant då
var ensam om detta krav i utredningen!
År 1964 motionerade vårt parti i
ämnet. Vi återkom sedermera år 1966
och fick då bifall till våra motioner.

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

Vi är därmed tills vidare nöjda i avbidan
på resultatet av den arbetande utredningen.

Vi har dock iakttagit att man på regeringshåll
har anfört skilda meningar
på denna punkt. I varje fall var finansministern
under remissdebatten
mycket tveksam om en allmän försäkring
på detta område. Jag svarade honom
då att jag hade mycket svårt att
förstå honom. Vår tanke var naturligtvis
inte att försämra förhållandena för
någon av de en och en halv miljon
människor som i dag redan har arbetslöshetsförsäkring,
utan det gäller att
med bibehållande av deras förmåner
skapa en motsvarande trygghet för de
eu och en halv miljon människor som
i dag är utan försäkringsskydd i detta
avseende.

Det är naturligtvis också för att undvika
varje missförstånd om motivet till
vårt ställningstagande nödvändigt att
tala om, varför vi har anslutit oss till
majoriteten i andra lagutskottets utlåtande
nr 26 och icke till folkpartireservanterna.
Anledningen härtill är helt
enkelt att vi anser att vi redan år 1966
fick riksdagens bifall till våra yrkanden
på denna punkt i en sådan omfattning
att vi utgår från att det med
säkerhet blir en fullständig utredning
om eu allmän arbetslöshetsförsäkring.
Sedan får utredningen i detalj visa vilken
form försäkringen skall ha etc.
Men att det blir en utredning rörande
allmän försäkring betraktar vi som
självklart efter det bifall våra motioner
vann år 1966, och därför har vi ansett
att vi inte lämpligen i dag kan begära
något nytt beslut i ärendet.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! I det engelska parlamentet
finns en tradition som jag finner
sympatisk, nämligen att någon i
slutet av debatten som varit hård och
frän stiger upp för att »wind up the
debate», som det heter. Jag skall, herr
talman, i all blygsamhet göra ett för -

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

sök att »nysta upp» eller åtminstone
runda av denna debatt.

När jag bevittnade de hårda tag som
togs här i dag, rann mig i minnet ett
uttalande som förre socialminister Gustav
Möller gjorde för många år sedan
■— jag tror det var i ett föredrag i
Lund. Jag kan inte ordagrant återge
uttalandet, men han sade ungefär följande:
Här råder en ädel tävlan mellan
de politiska partierna att komma
främst på den socialpolitiska rännarbanan.
— Debatten om arbetslöshetsförsäkringen
påminner mig något om
kampen om folkpensionerna — eller
kanske snarare om folkpensionärernas
gunst. Varje parti vill gärna framstå
som det mest förutseende, det mest sociala,
det mest ansvarsmedvetna och
det mest aktiva, såsom det parti som
varit och är bäst på arenan. Man vill
gärna inmuta en fyndighet och ha monopol
på utvinningen. Herr Nordgren
nämnde för en stund sedan att frågan
om en arbetslöshetsförsäkring för några
år sedan togs upp även inom högerpartiet.
Lägg märke till att jag säger »även»
— och alltså inte »enbart» — inom
högerpartiet. Jag tror inte att herr
Nordgren sade detta, och jag gör det
inte heller, för att på något sätt framställa
oss som så mycket förnämligare
eller mer förutseende än andra partier.

Denna fråga är ju inte ny. Det framgår
med all önskvärd tydlighet av historiken
i andra lagutskottets utlåtande nr
26 att frågan togs upp i riksdagen redan
år 1908, alltså några år efter det
att folkpensioneringen började bli aktuell.
Sedan har den behandlats i en
lång råd utredningar, bl. a. i 1937 års
stora socialvårdskommitté — alltså just
den kommitté inom vilken förslaget om
den lika, icke inkomstprövade folkpensionen
för alla lades fram. Jag skall
emellertid inte gå in på historieskrivningen
om vad som hände inom 1937
års socialvårdskommitté.

Det är väl med arbetslöshetsförsäkringen
som med folkpensioneringen:

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, in. m.

alla har varit med och dragit sitt strå
till stacken — i regeringsställning, som
experter, i utredningar, som motionärer,
i utskott och i debatter. Mot den
bakgrunden framstår denna ibland
ganska fräna och hårda tävlan på den
socialpolitiska rännarbanan som en
aning ofruktbar.

Alla eftersträvar att åstadkomma ett
så gott skydd som möjligt för dem som
blir friställda, för dem som råkar ut
för arbetslöshet. Därför är det litet trist
när man här i kammaren — om jag
inte alldeles missförstod herr Henningsson
— ifrågasätter vårt ärliga uppsåt
och vår goda vilja. Inte leder sådant
till något samförstånd i en stor och
viktig fråga. Och att detta är en stor
och viktig fråga anser vi ju alla.

Herr Bengtsson i Yarberg kunde inte
underlåta att ge högerpartiet en liten
släng för att vi i en reservation hade
understrukit att erforderlig expertis
skulle ställas till KSA-utredningens förfogande.
Jag skall inte klandra herr
Bengtsson för att han gav också oss en
liten släng — han kunde väl inte gärna
låta oss komma helt undan, när han
delade ut sådana väldiga råsopar åt
annat håll. Men det är inte ofta en
utredningsordförande stiger upp här i
kammaren och betackar sig för mera
hjälp i sitt arbete; motsatsen är nog
vanligare. Vår tanke var endast den,
herr Bengtsson, att om utredningen behövde
få mer expertis till sitt förfogande,
så borde den få de! för att resultatet
om möjligt skulle kunna komma
fram snabbare än eljest.

Herr Bengtsson i Varberg sade att
utredningen inte vill ha mer hjälp utan
har tillräckligt med expertis — man
får knappast rum i utredningslokalen
med alla experter — om jag inte missförstod
hans uppgifter. Då är ju allt
gott och väl i det avseendet. Herr
Bengtsson var nöjd och tydligen de övriga
utredningsmännen också. De har
allt de behöver i fråga om resurser —
jag hoppas det gäller också de ekono -

miska resurserna. Jag tror på uppgiften
från både herr Bengtsson och herr
Nordgren att utredningen arbetar för
högtryck.

Många hårda nötter skall knäckas av
utredningen, och i vår partimotion har
vi endast antytt några av de frågor
som måste lösas. Vi är alltså överens
om målet — och det är bra.

Till sist, herr talman, kan jag inte
underlåta att säga att en allmän arbetslöshetsförsäkring,
hur fulländad
den än blir, knappast kan avse annat
än att ersätta ett bortfall av inkomst
vid arbetslöshet. Den kan inte säkra
eller försäkra sysselsättningen utan kan
endast gardera för det inkomstbortfall
som uppstår vid arbetslöshet. Viktigare
än en arbetslöshetsförsäkring — hur
fulländad den än är — är ändå att de
friställda så snart som möjligt får ett
nytt produktivt, lönsamt, fritt valt och
meningsfullt arbete.

Jag hoppas, herr talman, att denna
debatt ändå kan ha bidragit till att vi
är överens även på den punkten.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
1); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafsson i Skellefteå begärde emellertid
voteiung, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 1) i
utskottets utlåtande nr 64, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Fredagen den 26 april 1968

iir 20

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 128
ja och 55 nej, varjämte 6 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 2—4

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 5

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafsson i Skellefteå begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 5) i
utskottets utlåtande nr 64, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

för ja-propositionen. Herr Gustafsson
i Skellefteå begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 129 ja och 56 nej, varjämte 5 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 6—11

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 6

Särskilt stöd åt äldre arbetslösa, m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition angående särskilt
stöd åt äldre arbetslösa m. m., såvitt
propositionen hänvisats till lagutskott,
dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 14 december
1965 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,
m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom den under nästföregående paragraf
redovisade propositionen nr 29
hade Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att, såvitt nu var i fråga, godkänna av
föredragande departementschefen föreslagna
ändringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens
dagpenningbelopp
och grundstatsbidrag in. m.

Genom en den 2 februari 1968 dagtecknad
proposition, nr 30, vilken i sin
helhet hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet, hade
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) förordning angående ändring i
förordningen den 14 december 1956

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

En allmän arbetslöshetsförsäkring m. m.

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,

2) förordning angående ändring i förordningen
den 14 december 1956 (nr
630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

I samband med propositionerna hade
utskottet behandlat följande motioner,
nämligen

1) de vid riksdagens början väckta
likalydande motionerna I: 693 av herr
Werner samt II: 882 av fru Ryding
m. fl., vari yrkats, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om förslag till sådan ändring
av arbetslöshetskasseförordningens paragraf
36 att den lokala fackliga organisationen
alltid bereds möjlighet att
delta i förhandling om arbetsanvisning
vid de tillfällen som i motionen angetts»; 2)

de i anledning av proposition nr
29 väckta likalydande motionerna
1:774 av herr Werner samt 11: 998 av
fru Ryding in. fl., såvitt nu var i fråga.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen måtte bifalla följande
propositioner, nämligen

1) proposition nr 29, såvitt här var i
fråga,

2) proposition nr 30; samt

B. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 693 och II: 882,

2) motionerna I: 774 och II: 998, såvitt
här var i fråga,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag tidigare anfört ber jag beträffande
mom. B, punkt 1, att få yrka bifall till
motionerna 1:693 och 11:882.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. A

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. B 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
I: 693 och II: 882; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. B 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7

En allmän arbetslöshetsförsäkring in. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 26, i anledning av motioner
om en allmän arbetslöshetsförsäkring
m. m.

Andra lagutskottet hade behandlat sex
till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 405
av herr Holmberg in. fl. samt II: 508
av herr Bohman in. fl. I motionerna
yrkades bl. a. »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa att
Kungl. Maj :t måtte vidtaga sådana åtgärder
att resultatet av KSA-utredningens
uppdrag i vad gäller arbetslöshetsförsäkringen
snarast kan föreläggas
riksdagen».

2) De likalydande motionerna I: 681
av herr Dahlén m. fl. samt II: 885 av
herr Wedén m. fl. I motionerna yrkades,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande
av tilläggsdirektiv till KSAutredningen
med innehåll att utredningens
uppgift skall vara att framlägga förslag
till en allmän sysselsättningsförsäkring
samt att arbetet på detta skall
bedrivas med största skyndsamhet».

3) De likalydande motionerna I: 687
av fru Elvy Olsson och herr Fälldin
samt II: 875 av herr Larsson i Borrby.

Utskottet hemställde,

A. att motionerna I: 405 och II: 508,

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

såvitt nu var i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:681 och 11:885
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C. att motionerna I: 687 och II: 875
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

vid utskottets hemställan under A

av herrar Hubinette och Ringaby (båda
h), vilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna
I: 405 och II: 508, såvitt nu var i
fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t ge till känna vad reservanterna
anfört;

vid utskottets hemställan under B

av herrar Erik Filip Petersson, Blom,
Anderson i Sundsvall och Rimmerfors
(samtliga fp), vilka ansett, att utskottet
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 681 och II: 885 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utfärdande av tilläggsdirektiv till
KSA-utredningen med innehåll att utredningens
uppgift skulle vara att även
framlägga förslag till en allmän sysselsättningsförsäkring
samt att arbetet på
detta skulle bedrivas med största möjliga
skyndsamhet.

Ett särskilt yttrande hade avgivits av
herrar Eric Carlsson och Gustavsson i
Alvesta (båda ep).

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag sagt i denna fråga ber jag att få yrka
bifall till reservationen I vid utskottets
hemställan under A.

En allmän arbetslöshetsförsäkring m. m.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen II av herr Erik
Filip Petersson m. fl. vid utskottets hemställan
under B.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Ringaby begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
A) i utskottets utlåtande nr 26, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av herrar Hubinette
och Ringaby.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.

Mom. B

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Sänkt pensionsålder

Anderson i Sundsvall begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.
B) i utskottets utlåtande nr 26, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen II) av herr Erik Filip
Petersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 147 ja
och 35 nej, varjämte 10 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. C

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 28, i anledning av motioner
om pension till äldre friställd arbetskraft
in. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Sänkt pensionsålder

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 29, i anledning av motioner om
sänkt pensionsålder.

Andra lagutskottet hade behandlat
följande till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:138
av herr Eric Carlsson in. fl. och II: 182
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari
hemställdes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om parlamentarisk
utredning om sänkt folkpensionsålder»,

2) motionen II: 117 av herrar Westbery
och Jonsson, vari yrkades »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om att frågan om sänkt
pensionsålder göres till föremål för utredning».

Utskottet hemställde,

att förevarande motioner

A) I: 138 och II: 182 samt

B) 11:117

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av fru Nilsson
och herr Gustavsson i Alvesta (båda
ep), vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, 1:138 och 11:182
samt II: 117, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla att frågan om en sänkt
pensionsålder bleve föremål för utredning
av en parlamentariskt sammansatt
kommitté.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Det är inte första gången
som vi behandlar frågan om en
sänkning av pensionsåldern. Den har
behandlats flera gånger tidigare på
grund av motioner från vårt håll.

I år säger utskottsmajoriteten att pensionsförsäkringskommittén
kommer att
lägga fram ett betänkande, i vilket bl. a.
behandlas frågan om ett särskilt pensionstillskott
till pensionärer, vilka saknar
eller har låg tilläggspension. Det

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

är bl. a. därför som utskottet nu avstyrker
den föreliggande motionen.

Detta är inte samma sak. Även om vi
kan få en höjning av folkpensionerna
till stånd efter den 1 juli 1968, till vilken
tidpunkt kommittén har till uppgift
att lägga fram förslag, löser det ändå
inte frågan för de grupper som är
aktuella. Vi vet att vi har betydande
grupper av svenska folket som haft ett
hårt arbete och fått prestationsförmågan
nedsatt; de kan helt enkelt inte arbeta
för fullt fram till pensionsåldern
67 år.

Då kanske någon säger: Ja, men de
har möjlighet att göra förtidsuttag. Ja,
det är riktigt, men de som gör detta får
också vidkännas en väsentlig reducering
av pensionen. Vi menar därför att
det finns anledning att för dessa grupper
till prövning ta upp frågan om en
sänkning av pensionsåldern jämsides
med att man diskuterar andra reformer.
Vi har tidigare klart deklarerat
att denna fråga bör behandlas i samband
med spörsmålen om en eventuell
förlängning av semestern eller en kortare
arbetstid. Vi anser att detta bör
komma med i bilden.

I vår reservation heter det: »Då en
sänkning av pensionsåldern ur både social
synpunkt och allmän rättvisesynpunkt
måste anses vara en angelägen
uppgift anser utskottet att frågan bör
upptagas till prövning.»

Herr talman! Med dessa synpunkter
ber jag att få yrka bifall till den reservation,
som finns fogad till andra lagutskottets
utlåtande nr 29.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! I motion nr 117 i denna
kammare har herr Jonsson och jag
tagit upp frågan om en sänkning av
pensionsåldern, och vi har föreslagit
att frågan skulle göras till föremål för
en parlamentarisk utredning. Utskottet,
som behandlat den motionen och samtidigt
även två andra med liknande
yrkanden, föreslår att motionerna inte
7 — Andra kammarens protokoll 1968. Nr

Sänkt pensionsålder
skall föranleda någon riksdagens åt -

gärd.

Det är intressant att ta del av utskottets
motivering. Man hänvisar till
att liknande motioner tidigare avslagits
— alldeles som om det skulle vara
något skäl för avslag även nu. Man
anför att riksdagen har uttalat bl. a.
att en eventuell sänkning av pensionsåldern
måste vägas mot angelägenheten
av andra förbättringar för folkpensionärerna,
och den saken måste givetvis
bli en viktig uppgift för utredningen.
Det kan knappast anses utgöra skäl för
avslag. Man påpekar även att det pågående
reformarbetet jämte den omständigheten,
att antalet ålderspensionärer
är i stigande, de närmaste åren
kommer att medföra ökade anspråk på
samhällets resurser. Det kan ingalunda
förnekas. Men det måste samtidigt observeras
att vi för närvarande avsätter
mer än en halv miljard kronor till vår
arbetsmarknadspolitik, och det råder
väl ingen tvekan om att dessa kostnader
skulle bli väsentligt lägre om vi
genomförde en allmän sänkning av pensionsåldern.

Utskottet hänvisar även till det förhållandet
att det behov av individuell
variation av pensionsåldern, som man
är medveten om, i viss mån kan tillgodoses
genom förtida eller uppskjutet
pensionsuttag. Man säger däremot ingenting
om den reducering av pensionsbeloppet,
som blir följden av ett förtida
uttag, eller om förlusten av bostadsbidraget,
som annars i regel utgår till
folkpensionärer. Förtida pensionsuttag
är visserligen en möjlighet men en för
pensionären kostsam möjlighet.

Herr talman! Självfallet måste en
sänkning av pensionsåldern föregås av
en noggrann utredning, och avvägningen
mellan olika åtgärder bör göras i
samråd med arbetsmarknadens parter.
Detta konstaterande kan emellertid inte
på något sätt minska angelägenheten av
en utredning. Yi kan räkna med att en
sådan behöver avsevärd tid på sig, och
20

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Sänkt pensionsålder

innan den är färdig har de aktuella förbättringarna
för de nuvarande folkpensionärerna
genomförts. Vi kan emellertid
enligt min mening inte i längden
vara till freds med att vissa arbetare i
ett företag, t. ex. de som arbetar på
kontoret, pensioneras vid 65 års ålder
medan de som arbetar i verkstaden får
vänta ytterligare två år på sin pension.
Det förhållandet föreligger nu oavsett
om det är ett statligt eller privatägt företag.

Man kan visserligen hänvisa till att
det är en avtalsfråga att somliga har
lägre pensionsålder, men jag är ändå
övertygad om att vi kommer att se det
som en rättvisefråga som kräver sin
lösning. Genom en sänkning av pensionsåldern
till 65 år skulle även de
grupper som huvudsakligen sysslar med
tungt eller på annat sätt slitsamt arbete
få möjlighet att i större utsträckning
än nu fortsätta sin produktiva insats
fram till uppnådd pensionsålder och
således erhålla full pension.

Det skäl som tidigare anförts mot en
sänkning av pensionsåldern, att det
skulle medföra brist på arbetskraft, lyser
i år med sin frånvaro i utskottets
utlåtande. Det bevisar att när jag vid
ett tidigare tillfälle hävdade, att det
var svårt att med säkerhet uttala sig
om arbetskraftsbehovet för någon längre
tid, hade jag alldeles rätt. Man får
för övrigt räkna med att många arbetstagare
uppskjuter pensionsavgången ett
eller flera år.

Kostnadsfrågan är en svårighet, det är
jag fullt medveten om. Men man kan
tänka sig en sänkning i etapper som
skulle innebära mindre påfrestningar
på ekonomin.

Frågan är värd att omsorgsfullt prövas,
och jag yrkar bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr
Jonsson (fp).

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr tahnan! I de motioner som lig -

ger till grund för andra lagutskottets
utlåtande nr 29 har framställts yrkanden
om utredning av frågan om sänkt
pensionsålder. De skäl som motiverar
en sådan åtgärd har framhållits i bl. a.
motion nr 182 i denna kammare, som
jag har undertecknat. Utskottsreservanten
herr Gustavsson i Alvesta har i
sitt anförande ytterligare understrukit
dessa skäl, och jag kan helt instämma
i de synpunkter som han framfört.

Andra lagutskottet har, som redan
påpekats, avstyrkt motionärernas utredningskrav.
Utskottsmajoriteten hänvisar
till möjligheten av individuell variation
i pensionsåldern genom förtida
uttag. Det är riktigt att den möjligheten
finns. Men för pensionärerna resulterar
som bekant ett förtida uttag i en
lägre pension för all framtid.

I mer än 50 år har pensionsåldern
varit 67 år. Med den reformiver vi har
i detta parlament och i vårt land kunde
det då kanske vara på tiden att vi inriktade
oss på att sänka pensionsåldern
med ett första steg till 65 år. För vissa
grupper gäller redan i dag en lägre
pensionsålder än 67 år. Jag kan inte
finna det vara förenligt med social och
samhällelig rättvisa, att de befolkningsgrupper
i vårt land, som i många fall
har att utföra det tyngsta arbetet,
arbetare, jordbrukare, skogsarbetare
in. fl., och har den längsta arbetsdagen
och inte så sällan har den lägsta inkomsten,
skall behöva vänta till 67 år,
när pensionsåldern för vissa andra
grupper inträder långt tidigare, vid 60,
63 eller 65 år.

.lag tycker att denna fråga mycket väl
skulle kunna tåla en utredning. Vi får
då se vad en sådan skulle leda till.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till den reservation
som har fogats till andra lagutskottets
utlåtande.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Herr Eriksson i Bäckmora
sade bl. a. att vi haft samma pen -

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

sionsålder i mer än 50 år, alltså sedan
1914 då folkpensioneringen infördes.
Ilerr Eriksson ansåg att det nu kunde
vara på tiden att sänka pensionsåldern.
Under den långa tid som gått sedan
1914 har medellivslängden i vårt land
ökat mycket kraftigt. Jag kommer inte
ihåg vilken medellivslängd vi hade
1914, men för närvarande ligger den på
något över 70 år — jag skulle tro att
den vid tiden för folkpensionens införande
låg mellan 50 och 60 år. Denna
kraftiga ökning av medellivslängden talar
snarare för en höjning av folkpensionsåldern
än för en sänkning.

Det finns naturligtvis även skäl som
talar för en sänkning av pensionsåldern
— det vill jag inte förneka. När
en fråga kommer upp till behandling
i ett utskott, måste utskottet med hänsyn
till de ekonomiska möjligheterna
göra vissa avvägningar mellan olika reformkrav.
Vi har tidigare i dag debatterat
en social fråga av mycket hög angelägenhetsgrad,
nämligen frågan om
en arbetslöshetsförsäkring som skapar
trygghet åt alla. I utlåtandet har vi pekat
på en annan reform, nämligen att
förstärka folkpensionerna även efter
1968. För min del sätter jag de två sakerna
långt före kravet på en sänkning
av pensionsåldern.

Jag finner alltså att tidpunkten nu
knappast är den lämpliga att sätta i
gång med en utredning angående en
sänkning av pensionsåldern. Med detta
her jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Utskottets talesman anförde
till sitt försvar att vi har fått en
markant ökad medellivslängd i landet,
och det är alldeles riktigt. Men, herr
Anderson, det kan väl också sammanhänga
med att barnadödligheten kraftigt
minskats —• det är klart att det i
sin tur påverkar också medellivslängden.

Herr Anderson sade att den ökade

Sänkt pensionsålder

medellivslängden snarast skulle tala för
en höjning av pensionsåldern. Det argumentet
hade jag knappast väntat mig.
Jag kan knappast tro att det är herr
Andersons allvarliga mening att vi skulle
ändra pensionsåldern åt det hållet
för dessa grupper. Det finns i dag åtskilliga
människor som har en lägre
pensionsålder, och därför anser jag att
det är både angeläget och rättvist att
sänka pensionsåldern för dem som fortfarande
inte pensioneras förrän vid 67
års ålder.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! När jag påpekade att
det kraftiga höjningen av medellivslängden
snarare talade för en höjning
av pensionsåldern än för en sänkning,
så var det inte något förslag eller yrkande
från min sida; jag ville bara påpeka
att höjningen av medellivslängden
i varje fall inte kan åberopas såsom skäl
för att sänka pensionsåldern. Det avgörande
för utskottets ställningstagande
har varit den avvägningsfråga som jag
berörde i mitt förra anförande. Det
skulle otvivelaktigt bli svårt att genomföra
de förbättringar av folkpensionerna,
som vi väl alla vill åstadkomma,
om man belastade den sociala budgeten
med en sådan utgiftsökning som en
sänkning av pensionsåldern skulle innebära.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag har behov av att
uttala min stora sympati för de tankar
som har framförts i reservationen. Vi
har kostat på oss utredningar på mindre
viktiga frågor än den som här föreligger.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr

7* — Andra kammarens protokoll 1968. Nr 20

100 Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Sänkt pensionsålder

Gustavsson i Alvesta begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 29, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av fru Nilsson och herr
Gustavsson i Alvesta.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsap
parat verkställdes. Därvid avgavs 143
ja och 30 nej, varjämte 13 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 10

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
65, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad avser
vissa allmänna frågor.

Punkten i

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

§ 11

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 66, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom justitiedepartementets
verksamhetsområde,

nr 67, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsistat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 68, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 69, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom socialdepartementets
verksamhetsområde,

nr 70, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 71, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskap
sstat för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 72, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 73, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom handelsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 74, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1968/69 i vad
avser utgifter inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 75, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaden för
budgetåret 1967/68 i vad avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

101

tredagen den 26 april i>o8 Nr 20

Propagandakampanj för avsättning av svenska produkter på den svenska marknaden

nr 76, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstait II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 i vad avser kommunikatiomsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 77, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 i vad avser finansdepartementets
verksamhetsområde,
nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 i vad avser utbildningsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 79, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 i vad avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
nr 80, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 i vad avser staten
för statens allmänna fastighetsfonid,
samt

nr 81, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret
1968/69 till byggnadsarbeten
samt inredning och utrustning av lokaler
vid universitet, högskolor m. in.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 12

Propagandakampanj för avsättning av
svenska produkter på den svenska marknaden Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
82, i anledning av motioner om propagandakampanj
för avsättning av svenska
produkter på den svenska marknaden,

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Under senaste tiden har
vi här i vårt land tyvärr haft en mycket
besvärande arbetslöshet, och riksdagen
har nu ägnat nästan en hel dag
åt att diskutera den saken. Mot bakgrunden
av arbetslöshetsproblemen har
jag och några andra ledamöter av riksdagen
väckt ett motionspar, 1:617 och
II: 775, med förslag om en propagandakampanj
som skall stärka ansvarskänslan
hos människorna här i landet ocli
få dem att i större utsträckning tänka
på vilka produkter de väljer. Det har
givetvis stor betydelse för sysselsättningsmöjligheterna.

Sedan många år har vi känt av en
hård konkurrens från utlandet, vilken
har hårdnat ytterligare under den allra
senaste tiden. Enligt mitt förmenande
kan vi nu inte längre blunda för dessa
förhållanden. Vad som i dag fordras är
en allmän och stark solidaritet med det
svenska arbetslivet för att sysselsättningen
skall kunna upprätthållas bättre
än hittills. Det är en allmän uppfattning
att vi måste öka vår export om vi skall
kunna förbättra vår levnadsstandard,
och visst är det riktigt. Men lika sant
är att vi också måste stärka vår hemmamarknad.
Vi har ytterligt få företag som
arbetar uteslutande för export. De flesta
arbetar både på export och på hemmamarknaden.
Förutsättningen för att
ett företag skall vara starkt på exportmarknaden
är att det har en god bas på
hemmamarknaden att stödja sig på.

Av denna anledning har vi föreslagit
en kampanj under mottot »Satsa på Sverige».
Mycket väl skulle man emellertid
ha kunnat tänka sig ett annat motto,
t. ex. »Satsa på kvalitet». Vi svenskar
är ju ganska svaga för allt utländskt, och
det skulle nog därför inte skada med en
liten tankeställare.

Alla remissinstanser utom en avstyrker
vår framställning och detta gör
även statsutskottet av rädsla för att vi
skulle störa våra utländska förbindelser
genom en sådan kampanj som vi före -

102

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Ersättning till skogsägare på grund av storm- och snöskador

slagit. Men sådana kampanjer förekommer
även på andra håll utan att vi blir
särskilt upprörda över detta. Jag tänker
på Storbritanniens »I back Britain» och
Danmarks »Köp danskt». På andra håll
har liknande aktioner övervägts. Vi har
ju vidare fått acceptera devalveringarna
i Finland, Storbritannien och Danmark.

Jag kan inte underlåta att säga att det
är en viss brist på logik i att vi i andra
länder kan driva en hård propaganda
för köp av svenska varor men inte kan
göra det på den svenska hemmamarknaden.
Vi talar nu ofta om konsumentupplysning.
Ja, visst är allt sådant bra.
Men behöver det vara så neutralt att vi
inte skall ange ursprungslandet för en
vara när den kommer från vårt eget
land?

Herr talman! Jag har givetvis inget
yrkande men har ändå inte velat underlåta
att inför kammaren framföra dessa
synpunkter i den förhoppningen att de
motioner, som kammaren nu står i begrepp
att avslå, kanske i alla fall har
fyllt någon uppgift genom att få människorna
att tänka efter när de gör sitt
inlcöpsval.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! När ett företags försäljning
går ned — inte längre är tillfredsställande
— undersöker man anledningen.
Ofta kommer man till det resultatet
att det finns skäl för att sätta in en
bättre reklam. Det finns anledning att
fråga, om inte samma sak gäller i fråga
om försäljningen av det egna landets
produkter.

Med hänsyn till vad herr Magnusson i
Borås redan har framhållit kan jag inskränka
mig till att dels instämma i
herr Magnussons yttrande, dels beklaga
att utskottet inte har funnit någon form
för ett försök att göra en kampanj för
svenska varor både inom och utom landet,
inte minst en kampanj för turismen
inom landet.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 13

Föredrogs vart för sig

bevillningsutskottets betänkande nr
36, i anledning av Kunigl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,
jämte motioner, såvitt propositionen
och motionerna hänvisats till bevillningsutskottet; jordbruksutskottets

utlåtande nr 21, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 19 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m., såvitt
avser anslag till kompensation för bensinskatt
till rennäringen; samt

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 30, i anledning av motioner angående
ändring av den s. k. 21-årsregeln
i studiehjälp sreglementet,

nr 31, i anledning av motioner om
ersättningen från den allmänna försäkringen
för resekostnader i samband
med sjukvård, och

nr 32, i anledning av motioner om
kostnadsfritt tillhandahållande av vissa
läkemedel.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkande och utlåtanden
hemställt.

§ 14

Ersättning till skogsägare på grund av
storm- och snöskador

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av motioner rörande
ersättning till skogsägare på
grund av storm- och snöskador.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Jag skall redan från
början förutskicka, att jag inte har för
avsikt att hålla något längre anförande.
Jag skall bara något litet kommentera

Nr 20

103

Fredagen den

Statsbidrag till byamännen i Vitsaniemi

vad utskottet säger i sitt utlåtande över
de motioner som är väckta i båda kamrarna.

Utan överdrift kan jag säga, att de
stora skador som orsakades av oktoberstormen
var betydligt svårare än man
från början trodde. Jag har själv aldrig
tidigare vid något tillfälle sett någonting
så fruktansvärt i fråga om förödelse.
Därför hälsar jag med tillfredsställelse,
att motionerna har fått en välvillig behandling
i utskottet.

Jag konstaterar också med tillfredsställelse,
att samtliga remissinstanser
med undantag av domänstyrelsen har
tillstyrkt vår begäran. I sin sammanfattning
förklarar utskottet att det gäller
viktiga saker, och med hänsyn till att
så många remissinstanser har tillstyrkt
motionärernas förslag anser utskottet att
frågan skall bli föremål för utredning.
Mot detta har jag givetvis, herr talman,
ingenting att invända utan ber helt enkelt
att med detta korta anförande få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Statsbidrag till byamännen i Vitsaniemi
by för bestridande av rättegångskostnad

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående statsbidrag till
byamännen i Vitsaniemi by för bestridande
av rättegångskostnad järnte motioner.

1 propositionen nr 58 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 8 mars 1968, föreslagit
riksdagen att på tilläggsstat IT
till riksstaten för budgetåret 1967/68
under nionde huvudtiteln till Bidrag
för bestridande av rättegångskostnad i
visst mål anvisa ett anslag av 140 000 kr.

T propositionen föreslogs att bidrag

26 april 1968
by för bestridande av rättegångskostnad

av statsmedel om 140 000 kr. skulle utgå
till byamännen i Vitsaniemi by till deras
rättegångskostnader i det s. k. Vitsaniemimålet.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat följande motioner, nämligen
dels de vid riksdagens början väckta
likaly dande motionerna 1:10 av herr
Wanhainen in. fl. och 11:12 av iierr
Lindberg m. fl.,

dels den i anledning av propositionen
väckta motionen II: 1053 av fru
Marklund och herr Lorentzon, vari
hemställts att riksdagen måtte besluta
åt t på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln
till Bidrag för bestridande av
rättegångskostnader i visst mål anvisa
ett anslag av 405 725 kr.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag på motionen
11:1053 på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1967/68 under nionde
huvudtiteln till Bidrag för bestridande
av rättegångskostnad i visst mål
anvisa ett anslag av 140 000 kr.,

2. anse motionerna 1:10 och 11:12
besvarade med vad utskottet anfört.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Att Vitsaniemimålet bär
en alldeles speciell karaktär framgår
klart dels av vad som förekommit i målet
och domstolarnas olika bedömningar,
dels av det faktum att samtliga remissinstanser
liksom Kungl. Maj:t ställt
sig positiva till att efterskänka kronans
fordran å ersättning för rättegångskostnader
i målet.

När det gäller Vitsaniemi byamäns
ansökan om att deras egna kostnader i
målet till fullo skall betalas av statsmedel
är däremot meningarna delade.
Riksrevisionsverket anför betänkligheter
med hänsyn till att ett sådant beslut

104 Nr 20 Fredagen den 26 april 1968

Statsbidrag till byamännen i Vitsaniemi by för bestridande

skulle bli prejudicerande, medan remissinstanser
som justitiekanslern och
länsstyrelsen i Norrbottens län anfört
skäl för att bevilja visst bidrag med
hänvisning till värdet av att fiskerätten
i Torne älv blivit rättsligt klarlagd.

Beträffande farhågorna för att ett beslut
som tillgodoser byamännens begäran
skulle bli prejudicerande anser justitiekanslern
inte att detta behöver befaras,
eftersom omständigheterna i fallet
är så speciella. Som JK också framhåller
skulle byamännen dessutom troligen
kunnat föra processen på statens bekostnad
om de känt till möjligheterna
att få fri rättegång. Att de inte gjorde
det och inte blev upplysta om det av anlitad
juridisk hjälp bör, som jag ser det,
inte ligga dessa byamän i fatet utan bör
i stället ses som ett ytterligare skäl för
att nu bevilja dem ett anslag som täcker
deras kostnader i detta mål. Jag finner
justitiekanslerns bedömningar i detta
avseende väsentligt generösare än de
som görs i propositionen. Jag beklagar
att inte utskottet funnit skäl att ansluta
sig till den generösare bedömningen.

Givetvis innebär det nu föreslagna
bidraget på 140 000 kronor en god lättnad
för de människor som berörs. Men
det belopp som ändå återstår av deras
kostnader är stort, i synnerhet om man
ser till de personliga förhållanden som
byamännen redogjort för. Det rör sig om
52 personer med en genomsnittsålder på
över 50 år. Flertalet av dem har sin utkomst
från små jordbruk, och många har
familjer med minderåriga barn. De inledde
rättegången för att få rätten till
laxfisket klarlagd och få reda i de komplicerade
äganderättsförhållandena. Genom
högsta domstolens utslag har dessa
ting klarlagts för hela älvdalen utan att
samtliga byar som haft intresse av saken
behövt ta upp den rättsligt. I länsstyrelsens
yttrande påpekas också att det
närmast torde ha berott på tillfälligheter
att just Vitsaniemi, som inte har de
mest givande fiskena inom sina gränser,
blev den hy som kom att öppna proces -

av rätfegångskostr, ad

sen. Vitsaniemi by har på detta sätt förtjänsten
av att ha åstadkommit en ofrånkomlig
rättslig prövning men får också
stå för kostnaderna i samband med en
sådan prövning.

Vad Vitsaniemi byamän gjort är alltså
att de hävdat vad de ansett vara sin
och andra byars rätt. Jag delar helt
deras åsikt att det inte kan rimma med
lagens mening och den sociala utvecklingen
i stort att de nu skall behöva stå
för en så stor del av kostnaderna för
denna långvariga och kostsamma process.
Dessa sociala synpunkter på frågan
om anslagen till byamännen framförs
också i länsstyrelsens remissyttrande.
Beträffande ersättningens storlek anförs
där siffran 265 000 kronor, dvs.
125 000 kronor mer än vad som föreslås
i propositionen. Även härvidlag borde
utskottet ha kunnat komma fram till
en generösare bedömning.

I utskottsutlåtandet nämns att byamännen
år 1962 fått 100 000 kronor i
ersättning för skada på fisket, ett belopp
som justitiekanslern anser bör beaktas
i första hand när man skall bedöma
byamännens betalningsmöjligheter.
Även om man räknar bort dessa
100 000 kronor från byamännens totala
kostnader på 405 000 kronor, borde
man kunna finna det skäligt att åtminstone
tillstyrka beloppet 265 000
kronor. Då skulle man ha gett byamännen
det handtag som de ärligen förtjänat.

I vår motion har vi yrkat på att
hela beloppet skall beviljas. Detta bl. a.
därför att en ersättning på 100 000 kronor
för skada på fisket inte kan anses
orimlig med tanke på att en eventuell
utbyggnad av Torne älv kommer att
innebära att allt fiske förstörs, inte
bara laxfisket utan också sikfisket och
annat fiske.

Eftersom det förefaller tämligen svårt
att tänka sig att byamännen skulle stå
för kostnaderna i proportion till sin
betalningsförmåga, så måste det ses som
ytterst orättvist att småbrukare med

Nr 20

105

Fredagen den 26 april 1968

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m. m.

låga inkomstmöjligheter och dåliga utsikter
att i framtiden få arbete och
inkomster skall behöva stå för dessa
dryga kostnader. Det har uppgetts att
det i flera fall är fråga om att berörda
byamän måste gå från gård och hem
för att klara de skulder som de ådragit
sig i samband med det här målet.
Även om dessa farhågor skulle visa sig
överdrivna är det dock ett faktum att
svårigheterna är stora. Det har också
upp getts att en grupp kallad Föreningen
Norrländska Uppsalagruppen har
planer på att insamlingsvägen förhindra
en så tragisk utveckling. Nog upprör
det mig att människor som hävdat vad
de trott vara sin rätt mot en så stark
motpart som staten skall räddas kvar i
sina hem genom välgörenhet. Det är
min absoluta mening att dessa människor
har råkat i denna besvärliga situation
helt utan egen förskyllan.

Såsom vi framhållit i vår motion borde
det väsentliga för staten vara att man
nu, tack vare denna process, fått fiskerätten
i Torne älv klarlagd. Detta klarläggande
är dessutom av värde för förhandlingarna
med Finland om en ny
konvention rörande utnyttjande av
gränsälven. Länsstyrelsen anser en sådan
konvention nödvändig för att det
skall kunna skapas realistiska förutsättningar
att tillvarata gränsbygdens utvecklingsmöjligheter.
Staten borde därför
stå för de kostnader som denna rättsliga
prövning inneburit.

Av det skälet vill jag, herr talman,
i-rka bifall till motionen nr 1053 i denna
kammare.

Fru LINDSKOG (s):

Herr talman! När utskottet behandlat
motionerna i detta ärende har det
ingalunda framkommit att det skulle bli
så drastiska resultat av denna process
som fru Marklund här framhåller. Vi
bär aldrig hört talas om att några skulle
behöva gå från gård och grund med
anledning av sina utgifter lör denna
sak. Jag vill påminna om att Vitsaniemi

byamän 1962 fick 800 000 kr. i köpeskilling
för försåld fallhöjd och 100 000
som ersättning för skada på fisket.

Vad som nu kvarstår av deras rättegångskostnader
är 140 000, och Kungl.
Maj:t har föreslagit att dessa 140 000
skall utbetalas på tilläggsstat. Detta har
utskottet ansett sig böra tillstyrka och
jag vill härmed yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Mom. 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
11:1053; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Polisnämndernas arbetsförhållanden,
m. m.

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 29, i anledning av
motioner angående polisnämndernas arbetsförhållanden
samt angående tillstånd
sigivnin.gem beträffande demonstrationer.

Till allmänna beredningsutskottet hade
hänvisats

1) de likalydande motionerna I:U5
av fru Dieseli in. fl. och 11:549 av fru
Heurlin in. fl., vari hemställdes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om förslag för förbättring
av polisnämndernas arbetsmöjligheter;

2) motionen 11:378 av herr Wiklund
i Stockholm;

3) motionen II: 545 av herr Adamsson
m. fl., vari föreslogs, aitt riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställde
om att kommittén för översyn av indelningen
i polis- och åklagardistrikt jämväl
finge i uppdrag att pröva frågan

106 Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m.

om att utvidga och förbättra samarbetet
mellan polisnämnderna och respektive
polischefer;

4) motionen It: 339 av herrar Sjönell
och Johansson i Växjö; samt

5) motionen 11:858 av herr Lindkvist
m. fl.

Utskottet hemställde,

1) att de likalydande motionerna
1:445 och 11:549 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

2) att motion 11:378 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

3) att motion 11:545 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

4) att motion II: 339 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

5) att motion II: 858 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av fru Hultell,
fru Diesen och herr Nilsson i Bästekille
(samtliga h), vilka ansett att utskottet
under 1) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:445 och 11:549
i skrivelse till Kumgl. Maj st måtte hemställa
om förslag för förbättring av polisnämndernas
arbetsmöjligheter.

Ett särskilt yttrande hade avgivits av
fru Eriksson i Stockholm och herr
Svensson i Kunigälv (båda s).

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! I allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 29 har utskottet
bl. a. behandlat motionspiaret 1: 445
av fru Diesel! m. fl. och 11:549 av fru
Heurlin m. fl. Utskottet har prövat frågan
synnerligen noggrant. Vi förnekar
inte att utskottet har visat god vilja,
men vi tror i alla fall att det är nödvändigt
att i dagens läge slå ett slag för att
förbättra polisnämndernas arbetsmöjligheter.

I rikspolisstyrelsens yttrande sägs att
man begärt vissa uppgifter från sand -

in.

liga polisnämnder men att man -innu
inte fått svar från alla. När dessa uppgifter
inkommit skall de bearbetas, och
man säger också att det är rikspolisstyrelsens
avsikt att redovisa undersökningen
»med eventuella förslag till åtgärder».

Herr talman! Just dessa ord, »eventuella
förslag», gör att man inte kan
acceptera detta utan vidare. Vad som
skall göras bör göras så fort som möjligt.
Ett eventuellt förslag kan komma,
men det kan lika gärna hända att det
inte kommer.

I utskottsutlåtandet står att eventuella
förslag skall ligga till grund för hänvändelse
till Kungl. Maj :t. I detta läge
har fru Hultell, fru Diesen och jag till
utskottsutlåtandet fogat en reservation,
i vilken vi vid punkten 1 yrkar bifall
till de likalydande motionerna 1: 445
och II: 549, innebärande att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställes om förslag
till förbättring av polisnämndernas arbetsmöjligheter.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till denna reservation.

Fru HEURLIN (-):

Herr talman! I en av dagstidningarna
kunde man i går bland rubrikerna återfinna
dessa: »Katastroflarm till rikspolisen:
Normal bevakning obefintlig.»
»Station stängdes efter brottslarm.»

Vi förstår att polisens situation är
mycket prekär. Det är synnerligen viktigt
att allt som kan göras verkligen
också görs för att åstadkomma gott samarbete
mellan polisen och allmänheten,
helst på ett sådant sätt att allmänheten
bibringas ökad förståelse för polisens
utomordentligt svåra uppgifter — polisens
arbetsmöjligheter tycks bli sämre
och sämre. Jag tror inte att vi har råd
att dröja längre med att ge polisnämnderna
de resurser som krävs för att på
ett effektivt sätt förbättra arbetsförhållandena
och åstadkomma ökad förståelse
hos allmänheten för polisens arbete.
Vi har inte heller tid, tror jag, att

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

107

alltför mycket ställa utredningar hindrande
i vägen för denna strävan; vi vet
tillräckligt mycket redan i dag om de
besvärliga förhållanden som polismännen
arbetar under för att kunna påstå
att det behövs ökade resurser till förbättring
av polisens arbetsmöjligheter.
Låt polisen få dessa resurser så snart
som möjligt!

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen
vid punkt 1 av fru Hultell
m. fl.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Vid 1967 års riksdag
väckte en del socialdemokratiska ledamöter
en motion, i vilken begärdes särskilda
åtgärder för att åstadkomma ett
bättre förhållande mellan polisen och
allmänheten.

Motionen hänvisades till allmänna beredningsutskottet,
som skickade den på
remiss till Polisförbundet och till rikspolisstyrelsen.
Polisförbundet, som ju
är polismännens fackliga organisation,
tillstyrkte varmt en utredning i denna
fråga, medan rikspolisstyrelsen avstyrkte
motionärernas förslag om en utredning.
Detta ledde så småningom till att
riksdagen avslog motionen; man ansåg
sig inte ha ett tillräckligt underlag för
att åstadkomma eu utredning som skulle
leda fram till ett bättre förhållande
mellan polisen och allmänheten. Och
den gången liksom i dag, herr talman,
var det motionärernas mening att man
bakom detta samarbete skulle samla
hela det aktiva Folkrörelseisverige, företrädare
för hem och skola och ungdomens
många verksamma organisationer.

Sedan 1967 fram till denna dag har
det ingalunda inträtt någon avspänning
i förhållandet mellan polisen och allmänheten.
Vi upplever det särskilt intensivt
i Stockholm, där det ju tidvis
kan sägas råda ett skärpt förhållande
mellan polisen och allmänheten. Detta
har lett till att en del socialdemokratiska
motionärer har hemställt om en
utredning i syfte att få till stånd en

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m. m.

politiskt sammansatt kommunalnämnd
t med uppgift att överta huvudansvaret,
: givetvis i samråd med polisen, för be viljandet

av tillstånd till demonstratiot
ner under sedvanliga parlamentariska
former.

Det som motiverar detta förslag är
! de starka strömningar av internationell
aktivitet som alltså inte bara är en lokal
företeelse för Stockholm utan som vi
1 kan upptäcka på många andra håll över
hela världen. Demonstrationerna riktar
sig huvudsakligen mot kriget i Vietnam.
Det är en stark kritik mot Amerika, det
, är starka sympatiyttringar för Nordvietnams
kamp och det är en stark uppslutning
kring FNL. Det är självfallet
I- att ungdomen skall ha rätt lika väl som
( andra mera fast etablerade organisationer
att få ge uttryck för de uppfattningar
den har när det gäller såväl natio(
nella problem som internationella frågeställningar.
Men det tragiska i en del
t av dessa demonstrationer är de övergrepp
som förekommer och de våld(
samheter i uttrycksformerna som förekommer.
Det är en aggressivitet som
oftast ger ett ytterst dåligt intryck, ett
^ intryck som minskar den goodwill som
, det goda i demonstranternas syfte eljest
skulle ha fört med sig. Denna aktivitet
medför oftast att demonstranterna tap,
par sympatisörer i stället för att genom
l sina demonstrationer vinna nya anhängare
för sina uppfattningar.

, Jag vill ha sagt detta, därför att det i
t vårt rättssamhälle måste finnas regler
som gäller för alla.

Det är väsentligt att vi skapar förutsättningar
för dessa människor att få
ge uttryck för sin uppfattning. Det har
> ofta uppstått ett motsatsförhållande till
polisen, som vi motionärer har velat
avdramatisera. Jag kan påpeka att det
5 vid några tillfällen förekommit att po3
lismyndigheterna vägrat demonstranter i

na tillstånd därför att polischefen »tyc ker

så illa om FNL». Polisen har inte
delat demonstranternas sakuppfattning,
och detta har bildat underlag för av -

108 Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m. m.

styrkande av ansökan att få anordna ;
demonstration, som är garanterad en- \
ligt svensk rättspraxis. :

Från dessa utgångspunkter menade )
jag att det skulle ha funnits ett väl- i
motiverat underlag att överföra detta ]
ansvar till en kommunal politisk-par- ]
lamentarisk nämnd, som kunde medver- 1
ka till att upprätta fasta regler samti- 1
digt som man stöttade upp polisens
många gånger besvärliga arbetsuppgif- i
ter och ändå gav det utrymme för
åsiktsfrihet som ligger i den urgamla 1
rätten i Sverige att få demonstrera för
sin uppfattning. i

Det föreligger, herr talman, ingen an- (
ledning för mig att yrka bifall till mo- ;
tionen ■—■ jag tror att det vore utsikts- <
löst — men jag tror att riksdagen i det
långa loppet inte kommer undan sitt <
ansvar att dra upp riktlinjerna för en c
sådan behandling av denna fråga, att <
den leder fram till en mjukare ton mel- s
lan polismyndigheterna och den stora <
allmänheten. 1

Herr KARLSSON i Huddinge (vpk): 1

Herr talman! Jag ber att till alla delar ‘
få instämma i det motionsledes fram- ^
lagda förslaget om tillsättande av kommunala
politiskt sammansatta nämnder
som kan ta över tillståndsgivningen för ‘

demonstrationer. Jag har själv i annat

° i

sammanhang i kammaren framfört den- J

na tanke.

Det rör sig här om mycket känsliga
och grannlaga politiska bedömningar,
och det är verkligen på tiden att flytta ''
över dem från ordningsmakten till en
politisk instans. Det skulle dessutom
vara ett omisskännligt demokratiskt
framsteg.

Utskottets motiveringar för att av- s
styrka motionärernas förslag, som är en (
upprepning av polischefernas, bottnar t
i en oförmåga alt inse vad som håller på 1
att ske inte minst bland ungdomen, 5
som gudskelov inte tycks finna sig i 5
vad som helst bara för att det är gam- <
malt och vant. I vårt moderna samhälle ;

är det orimligt att statliga tjänstemän
utan pardon skall få bestämma över ett
så viktigt område av vår frihet som
rätten att demonstrera, bestämma hur
denna frihet skall få ta sig uttryck i
praktiken. Dessa tjänstemän har inte de
politiska förutsättningar eller den politiska
utbildning som behövs för att
handlägga sådana frågor.

Utskottet skjuter verkligen frågan
ifrån sig, och det kan man naturligtvis
göra till en tid. Den kommer emellertid
tillbaka precis som varje annan fråga
som hunnit mogna för en lösning. Utskottets
artiga bugningar för polisen —
och tyvärr tyckte jag mig märka något
av det också i herr Lindkvists anförande
— skall jag inte gå in på.

Men jag är för min del helt övertygad
om att det vore bäst för polisen själv
om den sluppe handlägga frågor, som
den inte har rimliga förutsättningar att
sköta på ett tillfredsställande sätt. Som
exempel vill jag peka på demonstrationen
i Stockholm den 20 december
i fjol, då polisen vägrade demonstranterna
att gå på huvudgatorna med hänsyn
till jultrafiken. Ärade kammarledamöter!
Det måste väl ändå vara tio,
hundra, ja, tusen gånger viktigare att
våra ungdomar får demonstrera för väsentliga
politiska ideal än att undvika
litet tillfälliga trafikstockningar under
julkommersen. Beskedet till demonstranterna
var — naturligtvis omedvetet
— ett verkligt inkompetensbevis som
enligt min mening åskådligt belyser att
vi inte längre kan ha det så här. Det är
bara sfi.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag tror att man bör
slå fast en sak ordentligt från början,
och det är att rätt till fria demonstrationer
skall finnas i ett demokratiskt
land och att inga politiska bedömningar
skall göras vid prövningen av demonstrationstillstånd.
Meningsyttringar från
olika håll skall vara tillåtna oberoende
av om det är FNL-grupper eller höger -

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

109

partiet som vill ordna ett demonstrationståg
genom Stockholms stad. Det
avgörande får inte vara vilken åsikt som
skall framföras.

Det har sagts här — jag tror att det
var herr Lindkvist som nämnde det —
att polisen vid något eller några tillfällen
skulle ha vägrat demonstrationstillstånd
därför att polischefen tyckte så
illa om FNL-grupperna. Om så är fallet
måste tjänstefel föreligga och kritik kunna
anföras för att få rättelse. Tyvärr
är det på grund av tidsfaktorn inte möjligt
att få rättelsen i tid för den demonstration
det gäller.

Tidsfaktorn gör det för övrigt litet
besvärligt med dessa polisnämnder som
man har talat om. Vi har polisnämnder,
som har varit i arbete en kort tid. I allmänhet
förefaller dessa nämnder arbeta
långsamt. Utskottets mening är närmast
den, att det är nästan omöjligt för
en stor kommunal nämnd att besluta i
de här frågorna. Jag har själv funderat
på om man inte skulle kunna ha tre
personer, två valda av drätselkammare,
stadskollegium eller kommunalnämnd
och att polischefen skulle bli tredje
mannen Det är något i den vägen som
fru Eriksson i Stockholm och jag har
tänkt oss i vårt särskilda yttrande. Vi
tror alltså inte att det är möjligt för
polisnämnden att fungera tillfredsställande
i de här frågorna, närmast
med tanke på tidsfaktorn i sammanhanget.

Det pågår för närvarande en undersökning
om polisnämndens verksamhet,
och det är detta som ligger bakom utskottets
skrivning. De begärda enkätsvaren
skulle ha varit avlämnade nu.
Alla har dock inte inkommit. Svaren
skall behandlas av rikspolisstyrelsen
och jag tycker att man kan vänta och
se vad den kommer fram till i sin bedömning.

Enligt uppgift från polischefen har
under tiden 1 januari 1965—28 februari
1968 förekommit 96 demonstrationer i
Stockholm. Vederbörligt tillstånd har

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m. m.

utfärdats för 38 av dessa medan 57 demonstrationer
genomförts utan att tillstånd
sökts och en demonstration anordnats
trots att polismyndigheten avslagit
ansökan om tillstånd av orsaker
som ingående redovisats i yttrandet. De
demonstrationer, som anordnats utan
att tillstånd sökts, har inte i något fall
ansetts behöva upplösas. De ingripanden
som polisen tvingats göra har föranletts
av att demonstranter inte beaktat
gällande regler för uppträdande
på allmän plats.

Herr talman! Jag skall inte säga så
mycket mer i denna fråga. Jag vill till
slut bara upprepa, att var och en i en
fri demokratisk stat måste ha rätt att
demonstrera. Tillstånd till demonstrationer
skall inte beviljas efter politiska
bedömningar; det enda man har att ta
hänsyn till är att gällande ordningsföreskrifter
följs. Jag ber alltså att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! Med anledning av vad
som sagts i debatten vill jag framhålla
ett par saker.

Utskottet har konstaterat att polismyndigheternas
praxis i fråga om tillståndsgivning
står i full överensstämmelse
med den av lagen skyddade principen
om församlingsfrihet. Denna ger
mycket vittgående friheter att anordna
demonstrationer. Det är väl ingen som
vill bestrida den fria demonstrationsrätten.
Man kan å andra sidan inte komma
ifrån att det är nödvändigt att polisen
fullgör sin uppgift och försöker hålla
ordning.

Ur rikspolisstyrelsens yttrande vill
jag citera följande passus:

»I samband med tillståndsgivningen
får inga andra inskränkningar göras i
församlingsfriheten än sådana som är
nödvändiga för att upprätthålla ordning
och säkerhet. Vid tillståndsgivningen
till de av motionärerna åberopade demonstrationerna
har heller inga andra
hänsyn tagits eller några andra över -

110 Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Polisnämndernas arbetsförhållanden, m. m.

väganden gjorts än vad som varit betingade
av polisens möjligheter och
skyldigheter att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet. De ingripanden
som polisen tvingats göra har föranletts
av att demonstranter inte beaktat de
regler som statsmakterna antagit för
uppträdandet på allmän plats och de
skyldigheter som ålagts polisen.»

lag kan sluta med att nämna att det
under tiden 1 januari 1965—28 februari
1968 förekom 96 demonstrationer i
Stockholm, varav 38 var anordnade med
vederbörligt tillstånd och 57 utan att
tillstånd sökts, medan en enda demonstration
av skäl som vi alla känner till
inte fått anordnas.

I detta anförande instämde herr Johansson
i Växjö (ep) samt herrar Hamrin
i Kalmar, Andersson i Örebro och
Larsson i Stockholm (samtliga fp).

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag tror att kammaren
vid denna tidpunkt håller mig räkning
för att jag inte tar upp något längre
resonemang om allmänna beredningsutskottets
skrivning med anledning av de
föreliggande motionerna. Det skulle enligt
mina bedömanden i och för sig finnas
mycket att säga om den, men jag
vill speciellt fästa uppmärksamheten på
att rikspolisstyrelsen sagt att man helt
delar »den av samtliga motionärer
framförda uppfattningen att polisnämnden
är rätt forum för uppgiften att på
det lokala planet främja ett förtroendefullt
förhållande mellan polisen och allmänheten».
Det hade enligt min uppfattning
varit angeläget att utskottet
hade tillstyrkt en rad av dessa motioner
i stället för att som man nu gör
bara uttala sig i allmänna ordalag utan
att ta någon klar ställning.

Jag har tillsammans med några kamrater
väckt en motion, nr 545, där vi
hemställer om tilläggsuppdrag till 1967
års utredning, och jag skall, herr talman,
nöja mig med att yrka bifall till
vår motion.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Att jag begärde ordet
var närmast föranlett av att herr Karlsson
i Huddinge hade fått uppfattningen
att jag i mitt anförande hade gjort
artiga bugningar inför polismyndigheterna.
Jag vill säga till herr Karlsson
att jag både 1967 och 1968 motionerat
i riksdagen därför att jag inte är nöjd
med förhållandet mellan polisen och
allmänheten. Jag har också sagt i dag
att inte bara allmänheten har brustit
i omdöme, utan jag anser att polisen
i flera avseenden har utfört sina arbetsuppgifter
otillfredsställande. Om jag
skulle buga mig, skulle det vara för att
polisen ändå för det mesta sköter sina
svåra åligganden. Att polisens uppgift
är utomordentligt besvärlig måste man
medge.

Till herr Svensson i Kungälv vill jag
säga i fråga om det av mig åberopade
exemplet, att polischefernas beslut i de
båda fallen överklagades hos länsstyrelsen,
som i båda fallen undanröjde polischefernas
avstyrkande av de gjorda
framställningarna om att få demonstrera.
Demonstranterna har sålunda fått
rätt, men de har måst gå till den överinstans
som länsstyrelsen utgör.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen! den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Bästekille begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i punkten 1) i utskottets utlåtande nr
29, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Fredagen den 26 april 1968

Nr 20

111

Interpellation ang.

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av fru Hultell m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo''sitionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Bästekille
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 143 ja
och 28 nej, varjämte 11 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
II: 545; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkterna ''i och 5

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 17

Interpellation ang. kontroll över trafiken
med översnöfordon

Ordet lämnades på begäran till

Herr TOBÉ (fp), som yttrade:

Herr talman! Under senare år har
framkomligheten vintertid i våra fjällområden
ökat betydligt genom användning
av olika översnöfordon. Dit räknas
snöbuss, snöbil, snövessla, snöskoter
och annat motordrivet fordon, som
är anpassat för gång i snö utan att

kontroll över trafiken med översnöfordon

fordra särskild iordninggjord vägbana.
Antalet översnöfordon i landet beräknas
vara omkring 10 000 stycken med
en beräknad tillväxt om 2 500 eller mera
under följande år.

översnöfordonen är säkerligen oumbärliga
för fjällbygdens inbyggare och
för de renskötande samerna. Även vid
turisthotell och för tillsyn av fjällstugor
o. d. kan de underlätta nyttiga transporter.
Fjällräddningen har helt naturligt
tagit dessa översnöfordon i sin
tjänst.

Men dessa fordon kan också missbrukas.
Såväl olaga jakt som olaga fiske har
i betydande grad konstaterats ske efter
användning av snöskoter. Den decimering
som skett under senare år av varg,
björn, lo och järv anses mycket bero
på användning av översnöfordon i samband
med jakt. Vidare skadas vegetationen
inom dessa känsliga områden.
Särskild röjning i buskvegetationen har
konstaterats. Stöldgods från övernattningsstugor
i fjällområdena har uppenbarligen
forslats bort med hjälp av
översnöfordon. Märkligt nog är hela trafiken
med dessa fordon helt oreglerad
trots att framstötar gjorts både till
regeringen och till vissa ämbetsverk.
Det är visserligen förbjudet att använda
motorfordon inom nationalparkerna
och det anses innebära att dessa fordon
är förbjudna där.

översnöfordonen är dock inte formellt
klassificerade som motorfordon.
Det finns ingen registreringsplikt, inga
åldersbestämmelser för förare och inte
heller i övrigt några normer för fordonens
användning.

Inför den utveckling som kan väntas
om inte några restriktioner införs synes
det vara nödvändigt att skyndsamt
åstadkomma någon provisorisk reglering,
som kan bli gällande i tid till nästa
vintersäsong. Men samtidigt bör arbetet
med mera slutgiltiga regler för
översnöfordonens användning utarbetas.
Åtgärder lämpliga att vidtaga kan
1. ex. vara klassificering av fordonen

112

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

Interpellation ang. planeringen av industriområden — Interpellation ang. ökad

utbildning av arbetsterapeuter

samt registrering och besiktningstvång.
Åldersgräns bör införas. Snöskotern utnyttjas
nu som leksak av påfallande
unga förare. Spritpåverkad förare av
snöskoter kan inte nu dömas till straff
för rattfylleri.

Myndigheterna står här alldeles handfallna
inför detta nya fortskaffningsmedel,
och ju mer man dröjer med att
försöka få ordning på problemet ju
svårare blir det.

Med stöd av vad som här anförts får
jag anhålla om kammarens medgivande
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande fråga:

Avser statsrådet att vidtaga några
åtgärder för att få kontroll över trafiken
med översnöfordon, därvid behörig
hänsyn tages till nyttotrafiken men
där starka restriktioner införes för annan
trafik med dessa fordon?

Denna anhållan bordlädes.

§ 18

Interpellation ang. planeringen av industriområden Ordet

lämnades på begäran till

Herr THYLÉN (h), som yttrade:

Herr talman! Under de senaste åren
bär industriutvecklingen i vårt land
lett till en ökad koncentration av anläggningar
kring de större städerna.
Den planering som i dag sker synes
ge belägg för farhågor att denna industrikoncentration
kommer att bli än
kraftigare. Det torde här räcka att peka
på offentliggjorda planer på uppbyggnad
av atomvärmekraftverk, anläggning
av massafabriker och petrokemiska
industrier, samt de krav på
nya hamnanläggningar som uppkommer
i samband härmed.

Ännu större områden kommer att beröras
av de luft- och vattenförorening -

ar som de nyuppförda industrierna för
med sig. Det kan således med skäl antagas
att områden som i dag står till
tätorternas befolkning för friluftsliv, vila
och rekreation inom en snar framtid
kommer att tagas i bruk för industriellt
ändamål.

Oron för utvecklingen är givetvis
mycket stor hos dem som redan skaffat
sig eller har planer på att skaffa sig
fritidsbebyggelse inom berörda områden.
Det synes därför angeläget att det
från statsmakternas sida vidtages åtgärder
för att säkerställa tätorternas legitima
behov av fritidsområden.

Då den nu godkända industrialiseringen
av ett av de områden som tidigare
utgjort naturligt fritidsområde för
Göteborgs stad, nämligen Väröbacka,
minskat det disponibla fritidsområdet
för Göteborgs stad framstår det som än
mer angeläget att ytterligare industrialisering
icke får komma till stånd inom
de områden som normalt utgör rekreationsområde
för staden.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till
att vid framtida planering av industriområden
större hänsyn tages till tätorternas
legitima behov av fritidsområden? Denna

anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. ökad utbildning av
arbetsterapeuter

Ordet lämnades på begäran till

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep),
som yttrade:

Herr talman! När det gäller att återanpassa
fysiskt och psykiskt handikappade
i arbete spelar arbetsterapin en

113

Fredagen den 26 april 1968 Nr 20

Interpellation ang. ökad utbildning av arbetsterapeuter

allt större roll. Behovet av arbetsterapeuter
ökar sålunda. För närvarande
råder emellertid en omfattande brist
på arbetskraft av detta slag. Utbildningen
av arbetsterapeuter vilar på ett
riksdagsbeslut av år 1964. Genom detta
beslut kunde utbildningskapaciteten
ökas. Vidare förlängdes utbildningstiden
till tre år. Trots den utvidgning
kvantitativt sett som blev följden av
1964 års beslut kan behovet av arbetsterapeuter
såsom nämnts inte tillgodoses.

Möjligheter synes emellertid finnas
att öka utbildningskapaciteten ytterligare:
det är angeläget att de utnyttjas.
Som exempel kan nämnas, att landstingets
vårdyrkesskola i Jönköping under
flera år bedrivit sådan utbildning
och har planer på att fortsätta under
nästa läsår. Jämte reguljär treårig utbildning
planeras kortare kurser, s. k.
briststyrkesutbildning. Det beror på tillsynsmyndigheten,
skolöverstyrelsen, huruvida
nämnda kurser kan anordnas.
Starka skäl talar för att, i det anförda
exemplet och liknande fall, framställning
om rätt att få anordna här ifrågavarande
utbildning bifalles.

Såsom nämnts skall i enlighet med
riksdagsbeslutet arbetsterapeututbildningen
vara treårig. För att den stora
efterfrågan på terapeuter i ökad utsträckning
skall kunna tillgodoses torde
man under en övergångstid få
räkna med kortare utbildning enligt
ovan nämnda exempel från Jönköping.
Det skall också i detta sammanhang
påpekas, att tillgången på ungdomar
som efterfrågar utbildning till arbetsterapeuter
är stor.

Med hänvisning till vad som ovan
anförts hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för utbildningsdepartementet få
rikta följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till en
ökning i kapaciteten vad beträffar utbildning
av arbetsterapeuter?

Denna anhållan bordlädes.

g 20

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:
nr 83, i anledning av Kungi. Maj :ts
proposition med förslag om uppförande
och drift av en seismologisk multipelstation,

nr 84, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående bidrag till stiftelsen
Skansen jämte motioner,

nr 85, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
avtal om vissa markbyten och fastighetsförvärv
i Stockholm m. m.,

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
statliga företag jämte motioner,
och

nr 87, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående överföring av aktier
i Kalimar Verkstads AB;

bevillningsutskottets betänkande nr
39, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
rätt för Konungen att medge tull- och
skattefrihet m. m. för anläggning som
uppföres vid rikets gräns, m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 28, i anledning av motioner om
översyn av exportkreditfinansieringen
in. in.,

nr 30, i anledning av motioner om
utredning angående de mindre företagen
m. m., och

n;r 31, i anledning av motioner om
utredning rörande möjligheterna att
tillskapa regionala investmentbolag;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 26, i anledning av motioner angående
anisvar för skada i samband med
kontroll av motorfordon,

mr 27, i anledning av motioner angående
respit vid underlåtenhet att betala
försäkringspremie,

mr 28, i anledning av motion om obligatoriskt
stöldskydd på bilar, och
nr 29, i anledning av motioner om
upphävande av förbudet mot offentlig

114

Nr 20

Fredagen den 26 april 1968

nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar; tredje

lagutskottets utlåtande nr 40,
i anledning av motioner om dels utländsk
medborgares rätt till fritidsfiske,
dels tillstånd till fiske för utländsk gäst
vid turistanläggning;

jordbruksutskottets utlåtande nr 23,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående allmän beredskapsstat för
budgetåret 1968/69, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

31, i anledning av motioner angående
vattenvården i mälarområdet,
nr 32, i anledning av motioner om
förhandlingar med Norge för att förhindra
vattenföroreningar i norra Bohuslän,
och

nr 33, i anledning av motioner om
förbud mot utsläppande i vissa fall av
avloppsvatten i Vättern.

§ 21

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från konstitutionsutskottet:
nr 169, i anledning av proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 9 § kommunallagen; samt
från statsutskottet:
nr 167, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1968/

69 till bidrag till de handikappades kulturella
verksamhet;

nr 170, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1968/69 till avsättning till fonden
för idrottens främjande; och

nr 171, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1968/69 i vad avser arbetsmarknad
och lokaliseringsstöd m. m. jämte motioner.

§ 22

Till bordläggning anmäldes skrivelse
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående anslag till fortsatt
utredning om riksdagens lokalfrågor.

§ 23

Anmäldes, motionen nr 1198, av herr
Brandt in. fl., i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 103, angående
effektivisering och samordning av statens
skogsföretag, m. in.

Denna motion bordlädes.

§ 24

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.55.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 68
814342