Nr 20 ANDRA KAMMAREN 1961 (Riksdagens protokoll 1961:20)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 20 ANDRA KAMMAREN 1961

17 maj

Debatter m. m.

Onsdagen den 17 maj fin.

Sid.

Utgifter under riksstatens åttonde huvudtitel:

Skolöverstyrelsen: Anslag till upplysningsfilm angående rökningens

skadeverkningar m. m..............''........................ ®

Folkskolor m. m.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.......... 7

Allmänna läroverken: Avlöningar............................. 13

Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk................ 14

Bidrag till bergsskolan i Filipstad m. m........................ 18

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m...... 18

Bidrag till kostnader för granskning av utförda gesällprov.------- 26

Folkhögskolor: Bidrag till driften av folkhögskolor.............. 27

Vidareutbildning av folkskollärare............................. 29

Studiebidrag och stipendier........................ 30

Bidrag till anordnande av skolmåltider......................... 32

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning.................. 36

Understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård................... 44

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun................. 46

Anslag till investeringsbidrag (åttonde huvudtiteln):

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet 70

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor.............. 77

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor.................. 78

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. ....................................... ''9

Onsdagen den 17 maj em.

Lån till sällskapet Eugeniahemmet.............................. 94

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige............. 96

Automobilskatten för lastbil.................................... 123

1—Andra kammarens protokoll 1901. Nr 20

Nr 20

Innehåll

Sid.

Avlösning av vissa servitut......Wfi............................ 125

Värdebeständig placering av kyrkliga fonder............... 127

Ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt å jordbruk................ 130

Åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs
län, m. m............................................. 133

1 <M Tillskapande ay eu ny svensk edition av bibeln. /, y............... 135

Utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m. 139
Effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet:

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation......... 144

Särskild konsumentupplysning i prisfrågor...................... 160

Anslag till vissa forskningsråd m. m.............................. i6i

Anslag ur kyrkofonden m. m., i vad avser underhållsarbeten i lokalerna

för domkapitlet i Göteborg/.................................. 161

Bidrag till viss busstrafik m. m.................................. 163

• ro* i>: _^cb-’<!>

hi>.

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 17 maj fm.

Statsutskottets utlåtande nr 8, ang. utgifter under åttonde huvudtiteln

(ecklesiastikdepartementet)........... 6

— nr 90, ang. ny organisation av krigsmaktens högsta ledning...... 36

— nr 91, ang. understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård...... 44

— nr 92, ang. anslag till industriell Verksamhet i Töre kommun..... 46

— nr 93, om anslag till investeringsbidrag (åttonde huvudtiteln)____ 70

— nr 94, ang. vissa avtal med Göteborgs stad berörande Göteborgs

universitet....... 79

— nr 95, ang. anslag till studiehjälpsnämnden.................... 79

— nr 96, ang. organisation för undervisning och vård av barn med

komplicerad utvecklingshämning m. in.............:........... 79

Onsdagen den 17 maj em.

Statsutskottets utlåtande nr 97, ang. vissa anslag till universitetssjukhusen
m. in............................................ 94

— nr 98, ang. tillägg till investeringsplanen för statens järnvägar... 96

— nr 99, ang. godkännande av vissa avtal om överlåtelse av fastig heter

m. m. inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
................................................... 96

— nr 100, ang. vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsför fattningar,

m. in......... 96

— nr 101, om pension eller understöd åt vissa personer............ 96

nr 102, ang. partiell tjänstledighet eller deltidstjänstgöring för
folk- och småskollärare..................................... 96

— nr 103, om tillgodoräknande såsom tjänsteår för uppflyttning i

löneklass och för pension av viss tjänstgöring utomlands........ 96

Andra lagutskottets utlåtande nr 35, om utredning ang. införande av

högertrafik i Sverige........................................ 96

Innehåll

Nr 20

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 18, ang. automobilskatten för

lastbil....................................................

— nr 44, ang. godkännande av avtal mellan Sverige och Marocko för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande direkta

skatter....................................................

— nr 54, ang. förordning om tillverkning av sprit och vin, in. m.....

Bankoutskottets utlåtande nr 25, ang. regleringen av utgifterna under

huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m.....................

_ nr 27, ang. delvis ändrad befordringsgång för riksbankens vaktmästare.
..................................................

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22, ang. avlösning av vissa servitut. .

— nr 23, ang. värdebeständig placering av kyrkliga fonder.........

— nr 25, ang. ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt å jordbruk..
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28, ang. särskilda åtgärder för rationalisering
av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. m.

_ nr 30, rörande vissa åtgärder i anledning av kronhjortens skadegörelse
i Skåne.............................................

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28, om tillskapande av en

ny svensk edition av bibeln..................................

_ nr 30, om utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden
m. ..............................................

Statsutskottets utlåtande nr 104, ang. vissa avlönings- m. fl. anslag
under riksstatens fjärde huvudtitel...........................

— nr 105, ang. effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet.
...........................................

— nr 106, ang. anslag till vissa forskningsråd m. m................

_ nr 107, ang. vissa anslag ur kyrkofonden in. m., i vad avser underhållsarbeten
i lokalerna för domkapitlet i Göteborg.............

— nr 108, om anslag till Religionspedagogiska institutet...........

_ nr 109, om arvode av kyrkofondsmedel till blivande präst.......

_ nr 110, ang. handelsgymnasieutbildningen samt anslag till de

statsunderstödda handelsgymnasierna.........................

— nr 111, ang. vissa frågor rörande rektorstjänsterna inom skolväsendet
m. ...................................................

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 1, ang. bidrag

till viss busstrafik m. ......................................

123

125

127

130

133

134

135

139

144

161

162

163

'''' :• /.

Jy)&

> i

:< t

u,;;

éU 1

•):

• : ■ i''1 ■■ Miv-iiJ.l--,.: i, i

.............. * - ■ . ......... !ii.;

■ /.!;•: .V >..r , , • r. >r t •,,, .

iani:;‘K! ''J- • 1 ■ hili;

wi- : ■■■- ,-(! ■ ,-f

■..............■........... . ''i

/ii i?r^i *;-.o :,t.'' :;r -

'' ''■■■■■ tf! -i''.-.''t:_____ *

.....*■* ‘ **-fj ■ft K r- ‘ ''''''■‘a f!";j - '' (I ;.‘f !i I.H. / j, 1

isil''.<ii&K(t«;th -Jo"* I . - . it,!;., *| /)>>[» rf- ..

;........................- ..........: ''jt : • •.

■ : ''• ■ -v ''■

■■''-.‘■Ii ! / ,: 7f- ! ''■ - '' i ’ • • . ! ■'' . , . ! i! ; - ,

. '' *■:!> .•>. >; ;-it-•,<!•:> Mit i: i '' , , .i, ,! f,*.! :t. -fa

■'' " ''■ *'' '' 1 -■ - ■.■Al., i ■, ..... . '' .

• f’tii *■- : ■■'' ■:-...((• -i ; 1 ./!■•■! Sr. jf J.rt-hivi y,;

i !t''ia ’i\ aniiih -in» . t u -, , å, n-*i/ n ji;, --

.......... ........... : * i t

: ■■ ohsyrryiij,,! IM- y.i tf; Mai!,;-, .-t -■. <:> n»m$ v ■ A.s.- [ L.

........• ■ i vi: i ..''ti,ii>t; }! -n <v;-.

''tv. , it u-y i . ra- AV. M

........ '' ■ ’ ........................ -i, i .?}•)

‘r> ... . r.,..! ia, / V.-Ji; .i !! a: »\j,p

..............1‘»! äi{! v;''t ii,

:’*( i i i.ji t.!:-:11 // ,''t ;■><, . r. ■ * J .

,........ • ■ ...... : ■. '' . ;.<■ • r*. : i

■ ''■’< ; ät ; ■ I i-.ily It:!.; -(a -

- -t '' ..... ■'' ... ; i ... '' .,

• - >’; I ” ■ , ■ .-;■■■ ■'' rti.R {*;j ,..wr- >,J|

Öl '' ''t;; r,, ■■■,:.■■ n,r^.V)l -n

ftinv rtiina; .:;-f

. , - . . a f-»ir. - - ,r !f

f98<; t. ; 1 ., ; .. ...,,

•»<!;, i. i ■

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 5

Onsdagen den 17 maj

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 10 innevarande
maj.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Riksdagens andra kammare

Härmed intygas, att riksdagsman
Svante Lundkvist, f. 20.7.19., Biljegatan
9, Eskilstuna, sedan den 15.5 1961
vårdas å Örebro centrallasaretts kir. klinik
för en hjärnskakning ådragen vid
en trafikolycka den 15.5. Han beräknas
vara helt arbetsoförmögen minst
t. o. m. den 22.5.

Örebro den 16.5 1961

Lennart Högman
2:e underläk.

Herr Lundkvist beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen från och med
den 15 innevarande maj tills vidare. §

§ 3

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman och talmanskonferensen får jag
beträffande riksdagsarbetet under återstoden
av innevarande session meddela
följande.

Om så befinnes erforderligt för att
ett tillräckligt stort antal ärenden skall
föreligga till slutligt avgörande vid
kammarens arbetsplenum tisdagen den
23 maj, som tar sin början kl. 11.00,
kommer bordläggningssammanträde att
anordnas lördagen den 20 maj kl. 10.00.

Vid kammarens plenum fredagen den
26 maj kl. 11.00 avses skola upptagas
bl. a. frågorna om hjälpen till utvecklingsländerna
samt om kapitaltillskott

till SAS. För behandling av eventuellt
kvarstående ärenden anordnas plenum
lördagen den 27 maj kl. 10.00. Måndagen
den 29 maj, då sammanträdet i
enlighet med vad som tidigare meddelats
börjar kl. 11.00, kommer den ekonomiska
debatten i anslutning till behandlingen
av kompletteringspropositionen
m. m. att äga rum. Även tisdagen
den 30 maj anordnas arbetsplenum,
denna dag med början kl. 10.00, och om
så erfordras till följd av skiljaktiga
beslut hålles sammanträde jämväl onsdagen
den 31 maj kl. 10.00.

§ 4

Vid nu skedd föredragning av den på
bordet vilande motionen nr 801, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
150, angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1961/62,
in. in., hävisades motionen, såvitt avsåge
plan angående successivt återställande
av realvärdet av de till kommunerna
utgående statsbidragen, till statsutskottet
och i övrigt till bevillningsutskottet.

Härefter föredrogos var för sig följande
å bordet vilande motioner; och
hänvisades därvid

till bevillningsutskottet motionen nr
802;

till statsutskottet motionen nr 803;
samt

till bevillningsutskottet motionerna
ni 804—813.

8 5

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 113—117, bevillningsutskottets
betänkanden nr 56

® Nr 29 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Skolöverstyrelsen: Anslag till upplysningsfilm angående rökningens skadeverkningar
m. m.

och 61, första lagutskottets utlåtanden
och memorial nr 35—39 samt andra
lagutskottets utlåtande nr 45.

§ 6

Föredrogs den av herr Elmwall vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående tillämpningsföreskrifterna
i fråga om stödlånen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Hamrin i
Kalmar vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
i anledning
av planer på anläggande av ett storflygfält
på ön Saltholm i Öresund.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag hemställer, att andra lagutskottets
utlåtande nr 45 samt statsutskottets
utlåtande nr 115 måtte i nu angiven
ordning uppföras främst bland två
gånger bordlagda ärenden på morgondagens
föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

§ 9

Utgifter under riksstatens åttonde
huvudtitel

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
8, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under åttonde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner
in. m.

Punkterna 1—8

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9

Skolöverstyrelsen: Anslag till upplysningsfilm
angående rökningens skadeverkningar
m. m.

Sedan punkten föredragits anförde

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att ställa något yrkande utöver
det, som utskottet har ställt. Jag vill
bara i största korthet ge till känna, att
jag på en punkt har en från utskottet
avvikande mening — till den verkan
det nu hava kan. Det gäller punkt 9 i
statsutskottets utlåtande nr 8.

Fyrpartimotionen på denna punkt
med herr Schött i första kammaren
och mig själv i andra kammaren som
huvudmotionärer syftade till att få till
stånd ett beslut om bidrag till den
utomordentligt nödvändiga kampen
mot tobakseländct bland skolbarnen
och den studerande ungdomen. De båda
största anslagskraven gällde ny upplysningsfilm
för skolorna och en folder
för utdelning.

Utskottet instämmer med motionärerna
när det gäller angelägenheten av
att det här bedrives en effektiv propaganda
mot rökningen »bland ungdom
i olika åldrar», som det heter. Så långt
är utskottet och vi motionärer överens.
Behovet är obestridligt, och det är faktiskt
ett skrämmande tillstånd som nu
råder. Men sedan skriver utskottet en
mening, som i samband med motionen
inte bör få stå alldeles oemotsagd: »I
vad avser skolungdomen förutsätter utskottet,
att vederbörande ansvariga
skolmyndigheter vidtager de åtgärder
i förevarande hänseende, som står dessa
myndigheter till buds och i övrigt
må befinnas lämpliga och ändamålsenliga.
»

Det är, herr talman, precis vad vi har
föreslagit. Utskottet vill att de ansvari -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20 7

Folkskolor m. n

ga skolmyndigheterna vidtar de åtgärder,
som står dessa myndigheter till
buds. Motionärerna har velat tillgodose
skolmyndigheternas möjligheter att
vidta de åtgärder, som utskottet förväntar!
Vi har föreslagit att anslaget
till film och andra stödåtgärder förvaltas
av skolöverstyrelsen. Givetvis
har vi dessförinnan rådgjort med representanter
för skolöverstyrelsen. Att
de av oss anvisade åtgärderna är väl
motiverade kan mycket väl ledas i bevis,
liksom att det borde finnas statsmedel
för ändamålet. Av den ganska
lvxiga årsberättelse från AB Svenska
tobaksmonopolet, som har delats på
kamrarnas bord, får vi veta att staten
för närvarande inhöstar en årlig inkomst
av tobakshanteringen på inte
mindre än 914 miljoner kronor och att
detta innebär en ökning jämfört med
föregående budgetår på i runt tal 58
miljoner kronor.

Jag ställer för dagen, som jag förut
sade, inget yrkande. Jag förbehåller
mig emellertid rätten, herr talman, att
få återkomma ett annat år i hopp om
att statsutskottets klart uttalade intresse
för frågan då skall leda till litet
större frimodighet också när det gäller
praktisk handling.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 10—18

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 19

Folkskolor m. m.: Bidrag till driften
folkskolor m. m.

Kungl. Maj :t hade i propositionen
nr 1 under åttonde huvudtiteln (punkt
116, s. 188—197 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade grunder för
statsbidrag till svensk undervisning åt

i.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.

svenska barn i utlandet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1961/62, dels ock till Folkskolor m. m.:
Bidrag till driften av folkskolor m. m.
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 833 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Fahlander och Osvald (1:120) och
den andra inom andra kammaren av
herr Ekström i Björkvik m. fl. (II: 149);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Källqvist (1:314) och den andra inom
andra kammaren av fru Lewén-Eliasson
m. fl. (II: 480);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Källqvist m. fl. (I: 316) och den andra
inom andra kammaren av herrar Larsson
i Hedenäset och Helén (11:378),
i vilka hemställts 1) att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till
känna, att enligt riksdagens uppfattning
dels i A-klasser samt i B 1-klasser, anordnade
vid A-skolor, i folkskolans årskurs
3 och högre, samt i försöksskolans
årskurs 3—6 klassavdelningen skulle
utgöra utgångspunkten för uppdelning i
slöjdgrupper samt att lägsta talet för
delning i två grupper skulle sänkas från
25 till 20, dels i första klassen av den
treåriga realskolan samt i årskurs 7 av
folkskolan och försöksskolan antalet
lärartimmar — utan ändring av antalet
elevtimmar — måtte ökas med en i ämnet
modersmålet, om elevantalet i klassen
uppginge till högst 21, dels delningstalet
i realskolans högsta klass skulle
utgöra 30, dels ock att länsskolnämnderna
(skolöverstyrelsen) måtte befullmäktigas
att då särskilda skäl därtill
vore medgiva upprättande av ny klassavdelning,
samt 2) att riksdagen måtte
medgiva att i den utsträckning medel
erfordrades för dessa åtgärders genomförande
under budgetåret 1961/62 kost -

8 Nr 20

Onsdagen den
Folkskolor m. m.: Bidrag till driften av

naderna påfördes åttonde huvudtiteln
under rubrikerna Bidrag till driften av
folkskolor m. m. och Allmänna läroverken:
Avlöningar;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Thorsten Larsson m. fl. (I; 317) och den
andra inom andra kammaren av herrar
Larsson i Hedenäset och Helén (II: 379);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Ragnar Bergh och Sveningsson
(I: 403) och den andra inom andra kammaren
av herrar Edlund och Magnusson
i Borås (11:467), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen vid
behandlingen av förevarande punkt
måtte a) besluta att tillhandahållande
av fri undervisningsmateriel icke skulle
vara obligatoriskt för skoldistrikten,
b) besluta att från och med 1961/62
vid beräkning av det i anslaget till Folkskolor
m. m.: Bidrag till driften av folkskolor
m. m. ingående lärarlönebidraget
hänsyn icke skulle tagas till avlösta
bidrag och avdragsbeloppet sålunda
festställas till i liyresgrupp 1 960 kronor,
i hyresgrupp 2 1 200 kronor, i hyresgrupp
3 1 380 kronor, i hyresgrupp
4 1 620 kronor och i hyresgrupp 5 1 850
kronor per statsbidragsberättigande lärartjänst,
c) till Folkskolor in. in.: Bidrag
till driften av folkskolor in. in. för
budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 19 000 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren
av fröken Karlsson m. fl. väckt motion
(II: 84).

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:120 och 11:149
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionerna 1:314 och 11:480
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att motionerna I: 403 och II: 467,
i vad de avsåge tillhandahållande av
fri undervisningsmateriel, icke måtte
av riksdagen bifallas;

IV. att motionerna 1:317 och 11:379
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

17 maj 1961 fm.
folkskolor m. m.

V. att motionen 11:84 icke måtte avriksdagen
bifallas;

VI. att riksdagen måtte

a) medgiva, att ur förevarande anslag
finge övergångsvis under budgetåret
1961/62 utgå statsbidrag till kombinerad
korrespondens- och radioundervisning
i tyska i försöksskolans årskurs
7 (alternativkurs 2);

b) godkänna av departementschefen
förordade grunder för statsbidrag till
svensk undervisning åt svenska barn i
utlandet, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62;

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1.403 och 11:46/, såvitt de avsåge medelstilldelningen,
till Folkskolor m. m.:
Bidrag till driften av folkskolor in. in.
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 833 000 000 kronor;

VII. att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad
utskottet anfört rörande frivillig musikundervisning
på försöksskolans högstadium; Vin.

att motionerna I: 316 och II: 378,
såvitt här vore i fråga, icke måtte till
annan riksdagens åtgärd föranleda än
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t gåve till känna vad utskottet anfört
rörande tillämpningen av gällande
bestämmelser om elevantalet i klasserna
och om gruppindelning vid slöjdundervisning.

Reservationer hade avgivits

a) av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Kilsson i
Göingegården, vilka ansett att utskottet
under III) bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna 1:403
och II: 467, såvitt här vore i fråga, besluta,
att tillhandahållande av fri undervisningsmateriel
icke skulle vara obligatoriskt
för kommunerna samt att vid beräkning
av det i anslaget till Folkskolor
m. m.: Bidrag till driften av folkskolor
in. in. ingående lärarlönebidraget
hänsyn inte skulle tagas till avlösta
bidrag och avdragsbeloppet sålunda

Onsdagen den 17 mai 1961 fm. Nr 20 9

Folkskolor m.

fastställas till i hyresgrupp 1 960 kronor,
i hyresgrupp 2 1 200 kronor, i hyresgrupp
3 1 380 kronor, i hyresgrupp
4 1 620 kronor och i hyresgrupp 5 1 850
kronor per statsbidragsberättigande lärartjänst; b)

av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka under förutsättning
av bifall till reservationen a) ansett att
utskottet under VI c) bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:403 och 11:467, såvitt de avsåge medelstilldelningen,
för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 814 000 000
kronor;

c) av herrar Thorsten Larsson, Källqvist,
Widén och Larsson i Hedenäset,
utan angivet yrkande.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Fröken KARLSSON (li):

Herr talman! Vid behandlingen av
punkt 19 anser jag mig ha dubbel anledning
att säga några ord. Dels vill
jag knyta några reflexioner till en motion.
nr 84 i andra kammaren, som jag
dock icke skall yrka bifall till, dels
vill jag med några ord motivera yrkandet
om bifall till reservation nr 2 a)
av fröken Andersson m. fl.

Men först till motionen. I denna
hemställes att riksdagen måtte besluta
att maximera barnantalet i klasserna
till 24 på lågstadiet och 30 på högstadiet,
d. v. s. överge en nu tillämpad
medeltalsberäkning, som medför mycket
otrevliga konsekvenser. I de fall då
man har flera klasser med lågt barnantal
måste det med nödvändighet medföra
att det ingår ända upp till 39—40
barn i andra klasser.

I)Qt bör för alla dem som har någon
som helst erfarenhet av, Intresse för eller
omsorg om samtliga arbetspartner i
en klass — alltså elever och lärare —
stå klart att ett relativt lågt barnantal

m.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.

är en förutsättning för att resultatet
skall bli fullgott. Endast under den förutsättningen
kan läraren ge det mesta
möjliga. Han kan då hinna med att vara
både kunskapsgivare och fostrare, både
kurator och pedagog.

Under förra året uppvaktade lärarorganisationernas
representanter statsrådet
Edenman just i den här berörda
frågan. Det var, såvitt jag vet, talesmän
för en enig lärarkår, enig om det
låga barnantalets betydelse. De framhöll
då att de siffror jag tidigare nämnt,
24 resp. 30, vore att betrakta som optimala.

Visserligen har det här och var i
pressen under de senast gångna åren
sagts att det inte skulle finnas något
samband mellan skolprestationerna och
barnantalet i klasserna, att kunskapsresultatet
sålunda inte på något sätt
skulle vara beroende av klassernas storlek.
Nåja, tror man att barnen är mer
eller mindre likartade robotar med
samma receptivitet och lika stor vilja
att använda den, kanske man kan föreställa
sig att det går lika lätt att portionera
ut kunskaper till 40 som till 20.
Men om man vet att barnen dess bättre
är små personligheter som, om de skall
trivas, måste ha känslan av att de var
och en är föremål för lärarens tankar
och omsorg, då är den stora klassen en
belastning. Jag har alltid föreställt mig
att det just är det goda samspelet mellan
elev och lärare som ger skolan dess
innehåll. Berövas läraren förutsättningen
för ett gott samarbete med varje
elev, då har samhället fråntagit skolan
dess bästa hjälpmedel.

Utskottet har avfärdat motionen med
hänvisning till 1957 års skolberedning.
Utskottets skrivning är den knapphändigast
möjliga, men optimist som jag
är föreställer jag mig att utskottet liksom
jag förväntar sig stora ting av
skolberedningen, åtminstone i det avseendet
att vi får ett lågt barnantal i
våra klasser. Bakom sina knapphändiga
ord har utskottet säkerligen velat ge

10 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Folkskolor m. m.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.

en känsla av att ett sänkt barnantal
är en angelägen skolreform. Jag tror
att jag härvidlag direkt citerar statsrådet
Edenman. Jag vill också tro att
beredningen kommer att motsvara förväntningarna.

Så några ord om den reservation som
finns på denna punkt. Det är som kammarens
ledamöter ser en reservation
som vi har haft tidigare och som rör
statsbidraget till läroböckerna. Av principiella
och ekonomiska skäl har vi i år
liksom tidigare med reservationer velat
säga att vi menar allvar med motionen.

Med dessa enkla ord, herr talman,
vill jag yrka bifall till reservationen
vid punkt 19 av fröken Andersson m. fl.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep) :

Herr talman! Vid denna punkt av utskottsutlåtandet
har jag tillåtit mig att
foga en blank reservation. Ingen misstänker
väl att bakom denna skulle ligga
några dolda sympatier för det nedprutningsförslag
som presenteras i reservationen
av fröken Andersson m. fl.
Det må ändock sägas ifrån, jag och
mitt parti tar bestämt avstånd från de
försök till kostnadsövervältring på
barnfamiljerna och kommunerna som
i detta och andra sammanhang presenteras
från det hållet.

Den blanka reservationen anknyter
närmast till behandlingen av motionsparen
1:316 och 11:378 samt 1:317
och II: 379. I dessa motioner har aktualiserats
och förordats vissa delreformer
på vägen mot mindre klassenheter.

Allmän enighet råder väl om önskvärdheten
av mindre klassavdelningar
i våra skolor. Därmed befrämjas en undervisning
anpassad efter elevernas individuella
behov och förutsättningar.
I motionerna I: 316 och II: 378 och även
i utskottsutlåtandet ges prioritet åt angelägenheten
av att ernå minskat elevantal
i folkskolans slöjdavdelningar.
Det synes mig dock att utskottet i någon
mån ger kostnadsfrågan alltför

stort utrymme. Här är det inte blott
fråga om vilka kostnader som uppstår,
utan också om en undervisning skall
kunna ordnas, där eleverna får den
hjälp som behövs för att undervisningen
skall framstå som meningsfull. Det
är fråga om den balans som många elever
behöver mellan teoretiska lektioner
och mera manuellt betonade sysselsättningar.

Vad beträffar motionerna I: 317 och
II: 379 vill jag endast konstatera att det
här ej är fråga om att få någon prioritet
för skolor av B-form i försöksdistrikten.
Avsikten är endast att sådana
skolor skall ges möjligheter till förstärkningar
motsvarande vad redan gäller i
B-skolor utan försöksverksamhet. Det är
fortfarande fråga om undervisning där
i samma läraravdelning undervisas mer
än en klass. De svårigheter som följer
med denna arbetsform bör inte nonchaleras.

Herr talman! Jag har i avdelning och
utskott i sista omgången avstått från att
ställa något särskilt yrkande. Jag har
gjort detta i den förhoppningen att departementschefen
skall ägna angelägenheten
av mindre klassavdelningar, och
då särskilt de två detaljavsnitt jag här
aktualiserat, all uppmärksamhet och söka
och finna utvägar till positiva lösningar.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Att vi har alltför stora
skolor och alltför många stora klasser
i många av dessa skolor är de båda
föregående talarna ingalunda de första
att notera. Det är glädjande nog en
iakttagelse, som riksdagen själv vid
flera tillfällen har slagit fast — glädjande
på det sättet att den lovar att
så snart de faktiska möjligheterna föreligger
verkliga krafttag skall tas på
detta område.

Statsutskottet gjorde en första insats
i den önskade riktningen i fjol genom
att anvisa vägar för att »kapa toppar -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20 11

Folkskolor m. m.: Bidrag till driften av folkskolor m. m.

na», d. v. s. minska elevantalet i de
allra största klasserna. Vi motionärer
har i år kunnat redovisa, att genom
detta statsutskottets uttalande på vår
tillskyndan i fjol redan nu 48 klassavdelningar
av klasstyp a och 59 av typ
A har tillkommit genom utnyttjande av
statsutskottets skrivning i fjol. Vi har
velat gå vidare på den vägen i våra
motioner (316 och 317 i första kammaren)
som i andra kammaren väckts
av herr Larsson i Hedenäset och mig.
Vi har också kunnat glädja oss åt att
statsutskottet nu anser att man kan gå
vidare i den andan genom en så extensiv
tolkning av de i fjol gjorda skrivningarna,
att också motionärernas önskemål
kan beaktas beträffande sådana
speciella svårigheter, som uppkommer
på grund av upprepade lärarbyten till
följd av lärarens sjukdom eller vikariatsförordnanden,
påtaglig nedgång i
undervisningsresultaten eller stark tillströmning
av nyinflyttade elever. Vid
de allra största elevtalen i klasserna
skall sådana omständigheter kunna utgöra
skäl för en ny uppdelning.

Såsom fröken Karlsson redan har påpekat
är den allra väsentligaste delen
av utskottsutlåtandet dock den, som
innebär en beställning hos Kungl. Maj:t
av ett fortsatt arbete i riktning mot
mindre klasser, närmast på grundval
av 1957 års skolberednings förslag. Jag
vill då notera, att utskottets skrivning
måste innebära, att utskottet förväntar
sig åtgärder inte bara för det omdiskuterade
högstadiet utan även för mellanstadiet.
Jag avslöjar ingen hemlighet
om jag konstaterar, att vid den uppgörelse
som träffades i Visby i fjol mellan
företrädare för de demokratiska
partiernas riksdagsgrupper utgjorde
minskningen av elevantalet i klasserna
ett huvudvillkor för det samförstånd,
som där kunde uppnås. Det är självklart
att de förbättringar, som skall genomföras,
måste ske i samband med
ikraftträdande av den nya stadgan och
den nya läroplanen.

Beredningen har därvid kunnat anknyta
till vad riksdagen redan de facto
bundit sig för, nämligen att elevantalet
i sjunde och åttonde årskurserna skall
bygga på ett delningstal av 30, när
klasserna är i princip sammanhållna
—- en princip som utnyttjats i ett antal
försökskommuner och som i fortsättningen
enligt den nya stadgan kommer
att bli en regel. Men det är givet, att
den bestämmelsen då också måste vidgas
till att gälla nionde årskursen. Delningstalen
för de olika undervisningsgrupperna
skapar dock i 9:an ännu
mindre undervisningsenheter än de som
skapas av delningstalet 30.

När man godtar delningstalet 30, betyder
det i praktiken att man på högstadiet
får klasser under detta antal.

I synnerhet för lärare, som tidigare har
undervisat i läroverken med klasser
på inemot 40 elever, innebär det i detta
hänseende en högst väsentlig förbättring
att få undervisa i den kommande
grundskolan med dess mindre klassavdelningar.

Det är emellertid beklagligt, att utskottet
har velat sätta den kvarvarande
realskolan i viss särställning. Man säger,
att eftersom den står inför sin avveckling,
finner utskottet icke skäl biträda
de yrkanden som berör denna
skolform. Det är ingalunda så, att realskolan
bara har några få år på sig. I
vissa kommuner kommer realskoleklasser
att finnas kvar ända till läsåret
1972—73. Mot den bakgrunden kommer
de förbättringar som genomföres
att verka under en hel tioårsperiod.
Jag beklagar därför att utskottet för sin
del inte där har velat intaga samma
positiva ställning som till de övriga
skolformerna.

Herr talman! Jag har intet yrkande.
I avvaktan på det förslag, som Kungl.
Maj :t måste lägga fram till nästa års
riksdag, får vi i år nöja oss med de
relativt små förbättringar, som här
bär kunnat nås. .lag hoppas att länsskolnämnderna
nu känner det ansvar,

12 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Folkskolor m. in.: Bidrag till driften av

som statsutskottet lägger på dem, och
att de också tar de praktiska konsekvenserna
av den uppkomna situationen.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Vi har i år i utskottet
haft att behandla ett avsevärt antal motioner
— cirka 130 — med anknytning
till åttonde huvudtiteln. I och för sig
är det inget uppseendeväckande att skolan
tilldrar sig ett mycket stort intresse
bland riksdagens ledamöter. Många är
ju direkt engagerade genom tjänster inom
skolans verksamhet och åtskilliga
har styrelseuppdrag och nämnduppdrag
inom skolans olika grenar. Ett stort antal
av de motioner som vi haft att behandla
i år har varit kopior av motioner,
i vilka under ett flertal år framförts
samma yrkanden.

Jag skall inte spilla många ord på den
reservation om de fria läroböckerna
som fröken Karlsson här har yrkat bifall
till. Det har knappast hänt någonting
sedan vi i fjol behandlade frågan
om de fria läroböckerna. Man kan visserligen
säga att det har hänt någonting,
nämligen att vi under förra hösten
hade ett val, där väljarna fick ta
ställning till högerns besparingsprogram
på skolans område. Vi vet emellertid
att resultatet blev att högern inte
fick något positivt gensvar från väljarnas
sida. Vi har från utskottets sida
inte intagit någon annan ståndpunkt än
tidigare. Vi anser att ett bifall till motionerna
inte skulle innebära någonting
annat än en övervältring av kostnaderna
på de borgerliga kommunerna.

Vad sedan beträffar frågan om elevantalet
i våra skolor råder det inga
principiella motsättningar mellan utskottet
och motionärerna. Jag vill bara
erinra om •— det har sagts här tidigare
— att riksdagen i fjol anvisade vägar,
varigenom länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen
skulle få möjlighet att
»kapa topparna». Det har också skett
och givit goda resultat. Vi bär poäng -

folkskolor m. m.

terat att vi inte har något emot att denna
verksamhet får fortsätta, så att elevantalet
inom de olika avdelningarna
successivt minskas. I motionen av fröken
Karlsson m. fl. yrkas att riksdagen
skulle besluta att fr. o. m. 1963 elevantalet
utom i undantagsfall icke skulle
få överstiga 24 i småskolans och 30 i
folkskolans klasser. Om talmannen skulle
klubba ett sådant beslut händer emellertid
ingenting, ty även om vi skulle
klara det ekonomiskt, så behövs det lärare
och lokaler för att kunna genomföra
en dylik reform.

Vi kommer strax till frågan om anslag
till skollokaler. I de expanderande
städerna och tätorterna finns som bekant
en avsevärd lokalbrist, som ingalunda
kommer att vara undanröjd vare
sig på ett eller två år, och vi anser därför
att man måste gå sakta fram med
att utöka antalet avdelningar. Vi är
emellertid överens med motionärerna
om att i den mån tillgången till lokaler
och lärare förbättras, bör antalet elever
i de olika avdelningarna minskas.

Även när det gäller förstärkningsanordningar
för slöjd- och matematikundervisningens
del har utskottet skrivit
på ett sådant sätt — därom vittnar också
anförandena här i kammaren — att
det icke har ställts några särskilda yrkanden
utöver vad som i reservationen
föreslagits beträffande statsbidrag till
läroböcker och undervisningsmateriel.

Herr talman! Jag har därför inte anledning
att längre uppehålla mig vid
denna punkt, utan jag ber att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I och II

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. III

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 2 a); och fann

Onsdagen den 17 maj 1901 fm.

Nr 20 13

herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Karlsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
19 :o) mom. III i utskottets utlåtande
nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
2 a) av fröken Andersson m. fL

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Mom. IV—VIII

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 20—29

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 30

Allmänna läroverken: Avlöningar

Sedan punkten föredragits anförde

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Under den här punkten
föreligger en motion med yrkanden om
upprustning av kuratorsverksamheten
vid läroverken. Denna motion är föranledd
av departementschefens kallsinniga
inställning till frågan under ett flertal
år. Jag skulle vilja säga några ord
om saken med utgångspunkt från utskottets
välvilliga skrivning, som gör
att man kan hoppas att frågan har fallit
framåt.

Allmänna läroverken: Avlöningar

Sedan en del år tillbaka pågår vid läroverken
en försöksverksamhet med
skolkuratorer. Det har visat sig ganska
nödvändigt med sådana kuratorer och
det finns för närvarande fyra heltidstjänster
och en del arvodestjänster, låt
vara med begränsad arbetstid. Skolöverstyrelsen,
som i anslutning till denna
försöksverksamhet verkställt en utredning
rörande behovet av kuratorstjänster
och en ytterligare upprustning i detta
avseende, har flera år i följd gjort
framställning om utökat anslag till verksamheten.
För närvarande finns det
som sagt inte mer än fyra heltidstjänster
och av dem är tre knutna till läroverken
i Stockholm, medan det vid läroverken
i landsorten bara finns en enda
heltidstjänst.

Det brukar anföras två skäl för att en
upprustning inte kommer till stånd.
Det ena skälet är att man hänvisar till
en sittande eller kommande utredning.
Detta skäl kan inte åberopas i detta
fall, eftersom det redan genom skolöverstyrelsens
försorg har kommit till
stånd en utredning, varvid man ställt
sig starkt positiv till en upprustning.
Det andra skälet brukar vara av statsfinansiell
art. Man säger att det måste
ske en avvägning mellan olika utgifter
och att pengar saknas för ändamålet i
fråga.

Jag förstår lika litet det första skälet
som det andra. Det är här fråga om en
förebyggande ungdomsvård och de
pengar, som satsas på en sådan vård,
är väl använda pengar. Jag har i andra
sammanhang haft anledning att erinra
om nödvändigheten av att ungdomsvården
upprustas, och det gäller att slå
vakt om de uppslag och krav på ytterligare
medel i sådant syfte som kommer
från olika håll. De pengar som satsas på
en förebyggande ungdomsvård får dock
samhället rent ekonomiskt tillbaka —
om vi nu skall se så krasst på dessa
frågor.

Såsom jag redan konstaterat har utskottet
i sin skrivning ställt sig välvil -

14 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk

ligt till en upprustning av kuratorsverksamheten
vid läroverken, och jag har
med dessa ord bara velat understryka
nödvändigheten av att ett kommande
år ytterligare medel ställes till förfogande
för detta ändamål. Jag har alltså
inte något yrkande.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 31—35

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 36

Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk Kungl.

Maj:t hade (punkt 140, s. 266
och 267) föreslagit riksdagen att till
detta ändamål för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 770 000 kronor,
innebärande en anslagshöjning med
85 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Eskilsson m. fl. (I: 119) och den
andra inom andra kammaren av herr
Almgren m. fl. (11:156), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte bevilja
för läsåret 1961/62 av skolöverstyrelsen
äskat bidrag av 80 000 kronor till Mariannelundsskolan; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Axel Johannes Andersson
(1:195) och den andra inom andra
kammaren av herr Sundelin (11:320).

Utskottet hemställde att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag på motionerna
1:119 och 11:156 samt 1:195 och
11:320, till Privatläroverk: Bidrag till
vissa internatläroverk för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
770 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herr Boman,
fröken Andersson, herrar Källqvist,
Eric Carlsson, Staxäng, Almgren
och Nilsson i Göingegården, fröken Elmén
samt herr Nelander, vilka ansett
att utskottet bort hemställa att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifalltillmotionernal: 119
och II: 156 ävensom med avslag å motionerna
1:195 och 11:320, till Privatläroverk:
Bidrag till vissa internatläroverk
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 850 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Sedan flera år tillbaka
bär skolöverstyrelsen i sina petita hemställt
att bidrag måtte utgå till driften
av Mariannelundsskolan, taget ur anslaget
till bidrag till vissa internatläroverk.
Så har även skett i år avseende kommande
budgetår. Kungl. Maj :t har dock
inte heller nu funnit för gott att bifalla
skolöverstyrelsens hemställan.

Förra årets riksdag beslöt att i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna
vad utskottet denna gång anförde i anledning
av då väckta motioner i ärendet.
Utskottet hänvisade bl. a. till att
socialstyrelsen i sitt remissvar särskilt
pekat på att en internatskola av Mariannelundsskolans
typ fyller ett verkligt
behov, som kommer att bestå även efter
en utbyggnad av den obligatoriska skolan,
detta inte minst beroende på att
elevklientelet vid skolan numera i så
stor utsträckning kommer från hem
med problematiska förhållanden. Socialstyrelsen
förordade också varmt att
Mariannelundsskolan måtte tillerkännas
bidrag. Utskottet ansåg att vad socialstyrelsen
anfört tillsammans med skolöverstyrelsens
sakliga framställning var
ett mycket starkt motiv för att statsbidrag
skulle utgå till nämnda skola.

I år stöds i en fyrpartimotion med
herr Almgren i denna kammare som
första namn på nytt skolöverstyrelsens

Nr 20 15

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk

förslag. Hittills utgår till skolor av denna
typ — såsom Restenässkolan, Viggbyholmsskolan,
Solbacka läroverk och
Sigtunaskolan — bidrag ur här ifrågavarande
anslag. Det kan inte hjälpas
att man tycker att Mariannelundsskolan,
som nu d över 50 år har meddelat undervisning
och utbildning åt tusentals
och åter tusentals ungdomar, är mer
än väl berättigad att i likhet med nämnda
skolor erhålla stöd åt sin verksamhet.
Även om all möjlig sparsamhet bör
iakttas med våra skattemedel är det
här ingen överväldigande stor slant det
gäller, sett mot det samlade anslaget i
budgeten för vårt skolväsen. För Mariannelundsskolans
budget är dock dessa
80 000 kronor i bidrag till dess driftkostnader
av stor betydelse.

Med tanke på att alla elever som vid
denna skola inhämtat realkunskaper under
årens lopp inte har ökat trängseln
vid våra läroanstalter i övrigt, samtidigt
som de givetvis under årtiondena
liar besparat statsverket miljontals kronor,
borde skolan ha ett erkännande
härför i form av ett statligt stöd av
denna relativt sett blygsamma omfattning.

För sin yrkesutbildning, som omfattar
handels- och husmorsskola, har Mariannelundsskolan
sedan länge erhållit
fullt statsbidrag efter samma grunder
som kommunala skolor i övrigt. Det synes
mig vara minst lika befogat att
skolan erhåller statsbidrag för den betydligt
större sektorn av sin verksamhet,
nämligen realskolan, vilken numera
även har examensrätt.

Ja, herr talman, jag skulle gärna vilja
bli mångordig på denna punkt efter
alla de framställningar som under årens
lopp gjorts, där statsutskottet år för år
i mycket positiva ordalag visat sin välvilja.
.lag skall emellertid nöja mig med
detta, och ber herr talman, att få yrka
bifall till reservationen nr 3) vid punkten
3G av herr Boman m. fl.

I detta anförande instämde herrar
Helén (fp), K c i jer (fp), Gomér (ep),

Carlsson i Tibro (fp) och Berglund
(fp).

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Som motionär i denna
fråga vill jag gärna säga några ord.

Mariannelundsskolan är, som nämnts,
av gammalt datum. Den grundades redan
år 1904 och har inom det svenska
skolväsendet gjort en verklig pionjärinsats.
Skolan har allt sedan sin tillkomst
fungerat som ett läroverk för
vuxna, och detta långt innan staten
själv organiserade sådana läroverk.

Verksamheten inom skolan är av betydande
omfattning. Sammanlagda antalet
elever vid skolan under läsåret
1960/61 är inte mindre än 266, därav
177 på läroverksavdelningen, som inte
åtnjuter något statsbidrag och 89 på
yrkesavdelningen, som sedan lång tid
erhåller bidrag från staten. Att skolan
fortfarande fyller en viktig uppgift som
läroanstalt för vuxna framgår av att
under innevarande läsår inte mindre än
83 elever på läroverksavdelningen och
69 elever på yrkesavdelningen är i åldern
18 år och däröver.

Skolöverstyrelsen har understrukit
skolans betydelse genom att flera år i
rad tillstyrka statsbidrag åt Mariannelundsskolan.

Skolan har också under det senaste
decenniet allt mer kommit att göra en
insats av socialt slag. Detta bär också
uppmärksammats av socialstyrelsen,
som i ett remissyttrande varmt tillstyrker
ett anslag och bl. a. framhåller, att
skolan fyller en dubbel uppgift. Dels
ger den möjlighet till undervisning åt
bygdens barn, som annars skulle sakna
sådana utbildningsmöjligheter, dels
mottar den i internat barn och ungdomar,
som av olika skäl behöver få sin
utbildning borta från hemorten. Internatets
elever kommer i stor utsträckning
från problematiska hemförhållanden
eller har personliga problem av olika
slag — som herr Nilsson i Göingegården
redan har framhållit.

16 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk

Det är femte året i rad som Mariannelundsskolan
motionsvägen är uppe i
riksdagen. För varje år har riksdagen,
på utskottets förslag, intagit en alltmer
positiv ställning till ansökningen om
bidrag. Särskilt sedan inte endast skolöverstyrelsen
utan även socialstyrelsen
kraftigt stött framställningen har utskottets
skrivning blivit mycket stark.

När frågan var uppe vid förra årets
riksdag anförde utskottet bl. a. »att vad
socialstyrelsen sålunda anfört utgjorde
ett starkt motiv för att statsbidrag i
någon form tilldelas Mariannelundsskolan».
Riksdagen förutsatte att Kungl.
Maj:t — så snart möjligheter härtill bedömdes
föreligga — för riksdagen skulle
framlägga förslag i ämnet.

I år skriver utskottsmajoriteten: »Utskottet,
som icke anser sig böra biträda
yrkandet i motionerna I: 119 och II: 156,
vidhåller emellertid den uppfattning,
varåt utskottet i fjol gav uttryck.»

Det är gott och väl med en starkt positiv
skrivning, men det räcker inte
med att år efter år komma med en välvillig
skrivning. Vi motionärer anser
att frågan nu bör vara mogen för sin
lösning och att skolan bör beviljas sitt
för sin verksamhet så betydelsefulla
statsbidrag. Det gäller 80 000 kronor
som skolöverstyrelsen föreslagit för läsåret
1961/62 och detta bör vi kunna gå
i land med.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen nr 3) av
herr Boman m. fl. som innebär bifall
till motionerna 1:119 och 11:156.

I detta anförande instämde herrar
Hamrin i Jönköping (fp), Carlsson i
Huskvarna (fp) och Elmwall (ep), fru
Ekroth (s), herrar Rask (s) och Magnusson
i Jönköping (ep), fröken Bergegren
(s), hem Svensson i Kungälv (s),
fru Holmberg (s) samt hem andre vice
talmannen von Selh (h).

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Hem talman! Det är alldeles riktigt
att frågan om anslag till Mariannelunds -

skolan har diskuterats sedan flera år
tillbaka. Det är också riktigt att utskottet
tidigare skrivit positivt i ärendet och
i år uttalat att utskottet vidhåller sin
uppfattning från i fjol.

Men man skall komma ihåg att det
finns åtskilliga andra skolor som inte
har statsbidrag till den teoretiska undervisningen.
Om man läser snabbprotokollen
från första kammaren, som behandlade
dessa frågor i fredags, finner
man att det där gavs besked om att det
kommer att framläggas förslag till nästa
års riksdag beträffande de enskilda
skolorna. Hur den propositionen kommer
att utformas, därom vet ingen någonting
ännu. Vi måste avvakta vad
skolberedningen kommer att föreslå beträffande
de privata skolorna.

I sitt anförande för några minuter
sedan tryckte hem Almgren starkt på
att socialstyrelsen nu uttalat sig så positivt
i denna fråga. Herr Almgren är
inte riktigt konsekvent i sitt sätt att
resonera. Han har suttit med i statsutskottet
vid beredningen bland annat av
de frågor som hör till femte huvudtiteln.
Där fanns en rad anslagsäskanden
från socialstyrelsens sida men som det
inte ansetts finnas ekonomiskt utrymme
för. I det fallet var socialstyrelsen
inte någon auktoritet för herr Almgren,
utan därvidlag följde han propositionen.
Men nu när socialstyrelsen har
skrivit så välvilligt om Mariannelundsskolan,
som ligger herr Almgren så
varmt om hjärtat, har socialstyrelsen
plötsligt blivit en väldig auktoritet.

Det finns ingenting som säger att Mariannelundsskolan
bör ha prioritet
framför andra skolor som inte har statsbidrag.
När vi nu fått ett löfte om att
riksdagen skall få ett samlat förslag beträffande
dessa skolor, anser jag att
riksdagen kan ge sig till tåls till nästa
år. Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! När nu hem Karlsson

Nr 20 17

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Privatläroverk: Bidrag till vissa internatläroverk

drar in i diskussionen upplysningar
som lämnats i första kammaren vill jag
bara konstatera, att när jag instämde
i herr Nilssons i Göingegården anförande
var det just med utgångspunkt
från vad jag tror mig veta om vad nästa
års proposition i detta ämne kommer
att innehålla. Jag menar att mot bakgrunden
av det kommande förslaget är
det angeläget att i år fatta ett beslut
om Mariannelundsskolans inplacering
bland de statsbidragsberättigade skolorna.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Efter det sista inlägget
får jag väl upprepa i stort sett vad jag
sade i första kammaren i förra veckan.

Själva argumenteringen för statsbidrag
till Mariannelundsskolan är relativt
stark; den skolan tillhör utan tvivel
de bättre av de privata skolorna. Men
vi har ett besvärligt problem framför
oss när vi skall ta ställning till statsbidrag
till enskilda utbildningsanstalter.
En av anledningarna till att departementet
under höstens budgetarbete
över huvud taget inte ville ta upp
frågan om statsbidrag till enskilda skolor
var att nästa års riksdag kommer att
få tillfälle att ta ställning till hela problemet
om bidrag till enskilda skolor.

I vilken riktning ett beslut i denna fråga
kommer att gå kan varken herr Helén
eller jag ha någon bestämd uppfattning
om. Jag vill dessutom tillägga att
det är fråga om övergång till nioårig
grundskola, en förändring som kommer
att gälla också de privata realskolorna.

Vi har hela internatskoleproblemet
olöst. Detta kommer också att tas upp
i den proposition som nästa års riksdag
får ta ställning till.

Allt detta sammantaget gör att man
borde kunna bära med visst lugn herr
Almgrens kritik att ett utskott inte år
efter år skall behöva upprepa sam 2—Andra

kammarens protokoll 19C>t. Nr

ma ting utan att Kungl. Maj:t rättar
sig därefter.

Det har faktiskt denna gång varit
även andra skäl som vägt tungt när vi
nu inte tagit ställning till de enskilda
skolorna. Det är i första hand inte de
enskilda skolornas ställning det gäller
utan sättet att över huvud taget ge bidrag
till privata och enskilda skolor.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Jag konstaterar att ecklesiastikministerns
beskrivning helt
håller sig till det principiella, och det
är ju dessa principfrågor som nästa års
riksdag har att ta ställning till. Ett beslut
om bidrag till Mariannelundsskolan
på samma grunder som nu gäller för
så många andra privata skolor föregriper
inte på något sätt riksdagens principiella
ställningstagande nästa år.

I detta anförande instämde herr Hedlund
(ep).

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmanen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på bifall till den vid punkten fogade
reservationen 3); och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Göingegården begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
36 :o) i utskottets utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
3) av herr Boman in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång upp 20 -

18 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till bergsskolan i Filipstad m. m,

hantverkmästare m. m.

läst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 91 ja och
126 nej, varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den vid
punkten fogade reservationen 3) av
herr Boman m. fl.

Punkterna 37—30

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 51

Bidrag till bergsskolan i Filipstad m. m.

Sedan punkten föredragits anförde

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! I motion nr 11:83 har
vi motionärer framhållit behovet av
ökat statligt stöd till bergsskolan i Filipstad.
Departementschefen har emellertid
endast ansett sig kunna tillstyrka
en uppräkning av anslaget med
5 000 kronor till 100 000 kronor. Inte
heller statsutskottets majoritet har velat
gå längre. Men utskottet har gjort en
skrivning, som inger förhoppningar för
framtiden. Jag vill också slå fast, att
denna utskottets skrivning måste betyda,
att bergsskolan i Filipstad kan förvänta
ett avsevärt högre belopp för sin verksamhet
nästa gång denna fråga behandlas
här i riksdagen.

Herr talman! Jag har inte något yrkande.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 52—56

Vad utskottet hemställt bifölls.

— Främjande av lärlingsutbildning hos

Punkten 57

Främjande av lärlingsutbildning hos
hantverksmästare m. m.

Kungl. Maj :t hade (punkt 161, s. 307
—309) föreslagit riksdagen att för detta
ändamål för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 1 552 000 kronor
eller 228 000 kronor mindre än för
innevarande budgetår.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Stefanson m. fl (I: 93) och den
andra inom andra kammaren av herr
Nordgren m. fl. (II: 115), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte fastställa antalet
bidragsrum till hantverksmästare
in. m. till 1 900 för budgetåret 1961/62
och i anledning härav till Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
m. m. för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 1 823 000 kronor; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Stefanson (I: 421) och den andra
inom andra kammaren av herrar
Nordgren och Magnusson i Borås (II:
485).

Utskottet hemställde,

a) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
på motionerna 1:93 och 11:115, till
Främjande av lärlingsutbildning hos
hantverksmästare m. m. för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
1 552 000 kronor;

b) att motionerna 1:421 och 11:485
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Axel Johannes Andersson,
Ragnar Bergh, Thorsten Larsson,
Källqvist, Eric Carlsson, Widén,
Staxång, Malmborg, Svensson i Stenkyrka
och Nilsson i Göingegården, frö -

Nr 20 19

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

ken Elmén samt herrar Larsson i Hedenäset
och Nelander, vilka ansett att
utskottet under a) bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
I: 93 och II: 115, till brämjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
m. m. för budgetåret 1961/62
anvisa ett förslagsanslag av 1 823 000
kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! I en tid, då vårt samhälle
är i så stort behov av yrkesutbildad
arbetskraft på näringslivets alla
områden som fallet är nu, synes det mig
vara värdefullt att vi genom lärlingsutbildning
hos hantverksmästarna avlastar
det allmänna utbildningsväsendet en
avsevärd del av arbetet och kostnaderna
härför. En påfallande ökning av intresset
för denna form av yrkesutbildning
har också kunnat förmärkas efter
förra årets riksdagsbeslut om en höjning
av bidragen för lärlingsutbildning
både hos hantverksmästarna och inom
byggnadsindustrien.

Enligt de beräkningar, som överstyrelsen
för yrkesutbildning gjorde under
1960 och som ligger till grund för förslaget
i årets statsverksproposition,
skulle 1 500 bidragsrum erfordras under
budgetåret 1961/62, varav 1 100 för
hantverkslärlingar och 400 för lärlingar
vid byggnadsföretag. Reservanterna
anser emellertid att även dessa siffror
är för låga och föreslår därför en höjning
till 1 600 bidragsrum för båda kategorierna
elever.

Om man till nämnda siffra lägger underskottet
för nu löpande budgetår —•
cirka 300 — så är vi uppe i inalles
1 900 bidragsrum för det kommande
budgetåret. Följer vi departementschefens
förslag att ta befintliga reservationer
på 228 000 kronor i anspråk, så
skulle denna ökning till 1 900 bidragsrum
betyda en kostnadsökning på en -

dast litet över 40 000 kronor jämfört
med innevarande budgetår.

Herr talman! Med hänsyn till kostnaderna
och önskvärdheten av att snabbt
åstadkomma en ökning av yrkesutbildningsmöjligheterna
för ungdomen ber
jag att med det anförda få yrka bifall
till den vid utskottets utlåtande vid
denna punkt fogade reservationen av
fröken Andersson m. fl.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Som herr Nilsson i
Göingegården betonade har utvecklingen
i dagens samhälle inte minst med
tanke på vår konkurrenskraft på såväl
hemmamarknaden som eventuellt nya
marknader, medfört allt större krav på
effektiviteten i företagen. Detta bar i
sin tur ytterligare ökat behovet av väl
kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft.

Vi kan också med tillfredsställelse
konstatera, att det inom hantverket och
den mindre industrien under det gångna
året i allmänhet varit god sysselsättning.
Produktionskapaciteten har på
de flesta håll varit fullt utnyttjad, men
mycket tyder på att en större kapacitet
inom vissa områden varit önskvärd.
Detta har emellertid icke kunnat
åstadkommas bl. a. på grund av fortsatt
knapphet på kvalificerad yrkesutbildad
arbetskraft.

Vi kan med tillfredsställelse konstatera,
att ungdomen med glädje och tacksamhet
utnyttjar de yrkesutbildningsmöjliglieter
som samhället och näringslivet
erbjuder, men vi måste med beklagande
också konstatera, att befintliga
utbildningsresurser alltjämt är
otillräckliga i förhållande till ungdomens
utbildningsbehov och näringslivets
efterfrågan på yrkeskunnig arbetskraft.
Alla möjligheter bör därför
utnyttjas och framför allt den som ur
samhällets synpunkt är ekonomiskt fördelaktigast
och likväl ur utbildningssynpunkt
minst lika bra som övriga utbildningsformer,
nämligen lärlingsutbildningen.

20 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

För nästa budgetår höjes anslagen till
bidrag till driften av centrala och lokala
verkstadsskolor med 12 635 000
kronor. Det är, herr statsråd, en välkommen
förstärkning. Vi måste bringa
yrkesutbildningen i takt med tidens
krav. Vi är inom näringslivet helt beroende
av yrkeskunniga arbetare, av
tekniker o. s. v. Utan den arbetskraften
har vi ingen möjlighet att tillfredsställande
klara den alltmer tekniskt krävande
produktionen.

Men, herr talman, skall detta bli möjligt
måste all yrkesutbildning utvecklas
och breddas. Den automatiserade
produktionen, som vi börjar skymta,
innebär nämligen inte att människan i
produktionen blir av mindre betydelse
utan tvärtom, ökade krav kommer att
ställas på yrkesskicklighet, och detta
gäller för hela näringslivet.

Jag ställer mig därför frågande till
de motiv, som legat till grund för utskottets
ställningstagande att dels höja
det av mig nämnda bidraget till verkstadsskolorna,
dels minska anslaget till
främjande av lärlingsutbildningen hos
hantverksmästare med 228 000 kronor.
Visserligen bär antalet bidragsrum ökat
med 100, vilket medför en kostnadsökning
av 43 000 kronor, men anslaget i
sin helhet minskas de facto med
228 000 kronor.

Jag är fullt övertygad om statsrådet
hdenmans brinnande intresse för yrkesutbildningen
och för att i skolberedningen
och i samråd med närings- och
yrkesorganisationer finna lämpliga lösningar
på detta svåra men för oss alla
så viktiga problem. Jag är lika övertygad
om att det skall lyckas — det måste
helt enkelt lyckas — men det tar naturligtvis
tid.

Under tiden måste vi, enligt min mening,
utnyttja nuvarande utbildningsformer
i största möjliga utsträckning.
Yrkes- och verkstadsskolor byggs och
drivs i den utsträckning som är möjligt
och det är vi tacksamma för, även
om vi i tilläggspropositionen kan läsa,

att på driften av dessa förväntas en besparing
på cirka 16 miljoner. Vi har
inbyggda verkstadsskolor och kurser av
olika slag. På dessa punkter tror jag
det i stort sett görs vad som i nuvarande
läge kan göras. Jag skulle möjligen
vilja fråga, om inte många yrkes- och
verkstadsskolor och deras många gånger
dyrbara utrustningar skulle kunna
utnyttjas rationellare. Det är möjligt att
det är svårt, men däremot är jag numera
säker på att en ökad yrkesutbildning
kan åstadkommas via lärlingsutbildningen.

Bevis härför har vi i de utredningar
som olika länsdistrikt inom Sveriges
hantverks- och industriorganisation har
verkställt, och det bästa beviset har vi
i resultatet av det enligt min uppfattning
förutseende beslut riksdagen fattade
i fjol i denna fråga. Beslutet om en
höjning till 2 000 kronor för fullständig
utbildning av en lärling — vilket
belopp naturligtvis inte täcker kostnaderna
för utbildningen — stimulerade
trots detta till ökat intresse för denna
utbildningsform, så att antalet bidragsansökningar
ökat så väsentligt, att det
av riksdagen för innevarande år beslutade
antalet bidragsrum är otillräckligt.

Herr Nilsson i Göingegården redovisade
de beräknade siffrorna och kom
fram till ett behov av 1 900 bidragsrum
för 1961/62, varför jag inte behöver
upprepa dem. Jag vill bara tillägga, att
de dagsaktuella siffrorna tydligt visar
att dessa beräkningar inte var överdrivna.
I dag föreligger 1 725 ansökningar,
två månader före ansökningstidens
utgång. Cirka 1 000 av dem är
beviljade, de andra cirka 725 är ute på
remiss.

Bakom motionerna om en ökning av
antalet bidragsrum till 1 900 ligger följaktligen
ett aktuellt och konkret behov.
Merkostnaden för att utbilda ytterligare
600 lärlingar skulle stanna vid ett så
blygsamt belopp som cirka 271 000 kronor.
Jag är medveten om att även den

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 21

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

summan i en ekonomiskt ansträngd situation
bör stämma till eftertanke, men
om man ser den i sitt sammanhang, som
utbildningskostnad och som alternativ
till att det skulle kosta omkring 3 miljoner
kronor att utbilda samma antal
elever vid centrala verkstadsskolor, får
den en helt annan betydelse. Då framstår
den som en i hög grad lönande
statlig investering.

Här föreligger den situationen, att
utskottet föreslår en utbyggnad av den
ena formen av yrkesutbildning, den för
staten dyrare, med över 12 miljoner
kronor, men avstyrker en utbyggnad
av den andra, billigare formen. Det är
olyckligt, om det bakom dessa förslag
ligger en medveten nedvärdering av
lärlingsutbildningen. Så kan det nämligen
tolkas när utskottet som motivering
för avslag på motionerna hänvisar
till »att utskottet redan i det föregående
tillstyrkt höjningar av bland
andra anslagen till centrala och lokala
yrkesskolor med avsevärda belopp, allt
i avsikt att möjliggöra en snabb utbyggnad
av yrkesskolväsendet». Det måste
jag, herr talman, tolka så, att man är
beredd att utbygga den ena formen på
bekostnad av den andra. Ökningen av
bidragsrummen med 100 stycken ändrar
ingenting i denna min uppfattning.

Jag vill framföra mina allvarliga
erinringar mot denna tendens. Den har
inget stöd av praktiska erfarenheter
och den kan komma att medföra betydande
rubbningar av de intressen
för yrkesundervisning och yrkesutbildning,
som för närvarande finns hos de
företagare som här berörs.

Enligt de beräkningar, som kungl.
överstyrelsen för yrkesutbildning gjort
under 1960 och vilka ligger till grund
för förslaget till bidragsrum i årets
statsverksproposition, skulle 1 500 bidragsrum
erfordras under budgetåret
1961/62, varav 1 100 för hantverkslärlingar
och 400 för lärlingar vid byggnadsföretag.
Med hänsyn till den tendens
till ökad lärlingsutbildning som

nu kan konstateras bör antalet bidragsrum
alltså beräknas till minst 1 600 men
även den siffran kan — med stöd av
de tidigare redovisade dagsaktuella
siffrorna — antas bli för liten. Det antal
bidragsrum, som skulle erfordras
för att utjämna underskottet på 300 bidrag
för det löpande budgetåret och
för att tillgodose ett behov av 1 600 bidrag
under budgetåret 1961/62, skulle
således komma att utgöra 1 900. Statsrådet
har beräknat, att en höjning av
antalet bidragsrum med 100 skulle medföra
en merkostnad av 43 000 kronor.
Efter samma beräkningsgrund skulle
höjningen av antalet bidragsrum från
1 200 till 1 900 således komma att draga
en kostnad av 300 000 kronor. I stället
för den av statsrådet förordade kostnadsminskningen
med 228 000 kronor
skulle resultatet bli en kostnadsökning
med drygt 40 000 kronor jämfört med
innevarande budgetår.

Herr statsråd, ärade kammarledamöter!
Här har vi en möjlighet att utan
stora kostnader för statsverket skapa
god yrkesutbildning för ytterligare 600
pojkar och flickor, som därefter säkerligen
kan bli en värdefull tillgång för
produktionen. Låt oss vara lika förutseende
i år som i fjol och gripa chansen
att ge denna ungdom den yrkesutbildning
som den så gärna vill ha och
som näringslivet så väl behöver.

Med det sagda ber jag, herr talman,
att i likhet med herr Nilsson i Göingegården
få yrka bifall till reservationen
vid punkten 57, vilket innebär bifall
till motionsparet 1:93 och 11:115.

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Det är glädjande att
konstatera i vilken stor utsträckning
ungdomen varit beredd att utnyttja de
möjligheter till breddad och fördjupad
yrkesutbildning, som yrkesutbildningens
expansion i vårt land har erbjudit.
Centrala verkstadsskolor, kommunala
yrkesskolor, inbyggda verkstadsskolor
och andra utbildningsformer

22 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

har arbetat intensivt sida vid sida, och
samtliga dessa former har haft samhällets
stöd i mycket hög grad. Det är
anledning att känna tillfredsställelse
och tacksamhet härför.

Den traditionella yrkesutbildningen
är ändock den yrkesutbildning som
förmedlas genom hantverksmästarna.
Riksdagens beslut föregående år att
höja bidragen för yrkesutbildning hos
hantverksmästarna var ett mycket positivt
inslag i lärlingsutbildningen över
huvud taget; man gav ett erkännande
åt denna form av lärlingsutbildning.
Därför förvånar det att statsutskottets
majoritet i år som motivering anfört —
vilket herr Nordgren ingående behandlade
— att man efter att ha föreslagit
så stora höjningar av anslagen till de
centrala och lokala yrkesskolorna för
att möjliggöra en snabb utbyggnad av
yrkesskoleväsendet kan biträda statsrådets
förslag om en nedskärning, i
kronor räknat, av anslaget till lärlingsutbildning.

.lag tycker som sagt, att det är en
något underlig argumentering. Här får
väl ändå riksdagen ta konsekvenserna
av sitt fjolårsbeslut. Då riksdagen genom
det beslutet, som enligt mitt sätt
att se var riktigt och positivt, faktiskt
ytterligare stimulerat denna form av
utbildning, skall väl beslutet också fullföljas
genom att de ekonomiska resurser
lämnas som behövs för att ungdomar,
som vill välja denna utbildningsväg,
också skall kunna göra det. Det
är detta vi motionärer vill när vi begär
ett ökat antal bidragsrum.

Jag tror att denna utbildning, som
äger rum inom näringslivet, är mycket
bra och värdefull. Jag skall kanske
inte säga att den under alla förhållanden
är överlägsen den centrala yrkesutbildning
som ges, men ser jag
till såväl kostnaderna som det kvalitativa
resultatet tror jag mig våga påstå,
att den är överlägsen den centrala
utbildningen.

Det har i den allmänna skoldebat -

ten framskymtat, att grundskolan inte
kommer att ge utrymme för särdeles
många linjer inom den yrkesförberedande
utbildningen. Då är det angeläget
— ja, nödvändigt — att för
yrkesbestämda ungdomar ha utbildningen
hos hantverksmästarna att tillgå.
Genom denna form av utbildning
får vi också en mycket kraftig differentiering,
som helt naturligt kommer
att utgöra ett starkt stöd för låt mig
kalla det de mindre yrkena, som i annat
fall säkerligen skulle komma i kläm
genom att det inte kan bli så många
utbildningslinjer inom själva grundskolan.

Vi motionärer har också tagit fasta
på vad som sagts i petitaframställningen
från överstyrelsen för yrkesutbildning.
Det heter där bl. a. att »lärlingsutbildningen
torde komma att bli den
vanliga yrkesutbildningsformen inom
stora delar av landsbygden och inom
mindre orter, där det av olika anledningar
är svårt att bygga ut yrkesskolorna,
så att dessa kan tillgodose näringslivets
starkt differentierade efterfrågan
på arbetskraft. Särskilt inom
vissa delar av landet möjliggör lärlingsutbildningen
att ungdomar kan erhålla
sin utbildning medan de bor kvar
i hemmet. Därtill kommer att lärlingsutbildningen
i regel är den enda utbildningsformen
för en rad mindre yrken.
»

Herr talman! Jag har med detta velat
understryka, att vi måste ta konsekvenserna
av fjolårsbeslutet och fullfölja
det, så att de ungdomar som vill
använda sig av denna utbildningsform
också får möjlighet att göra det. Den
har ju också visat sig vara attraktiv.
Vi måste också tänka på att det behövs
en kraftig differentiering av yrkesutbildningen,
och en sådan kommer
lämpligast till stånd genom denna
utbildning i näringslivet. Den gynnar
också i allra högsta grad landsbygdens
ungdom, som inte har så stora
möjligheter till central utbildning. Det -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 23

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmastare m. m.

ta är de skäl som i dag föranleder mig
att yrka bifall till reservationen vid
punkten 57 i statsutskottets utlåtande
nr 8.

I detta anförande instämde herr Nelander
(fp).

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! När vi i fjol behandlade
denna fråga uttalade jag, att jag
inte trodde att statsrådet Edenman
trots sina många förtjänster någonsin
skulle bli så skicklig, att han kunde
framlägga ett förslag rörande stödet till
lärlingsutbildningen hos hantverksmästarna
som inte skulle komma att överbjudas.
Denna min förutsägelse har
verkligen besannats. Det har i år under
åttonde huvudtiteln föreslagits en
ökning av antalet bidragsrum med 100
— från 1 200 till 1 300. Detta har emellertid
vissa riksdagsledamöter inte nöjt
sig med utan motioner har väckts dels
om höjning av ersättningen, dels om
ökning av antalet bidragsrum. Man har
tagit till ordentligt genom att begära
en ökning med 600 bidragsrum till
1 900.

Jag vill erinra kammarens ärade ledamöter
om att har det på något område
skett en snabb utveckling så är
det på detta. För tio år sedan, när
staten började lämna stödet, var antalet
bidragsrum 300. Sedan har en
successiv ökning skett, och för nästa
budgetår föreslås antalet bidragsrum,
som jag sade, bli 1 300. Det är en synnerligen
snabb utveckling. Principiell
enighet har också rått om att utbildningen
bör stödjas.

När det görs gällande att utbildningsformen
är den bästa och billigaste för
samhällets vidkommande kan jag hålla
med om att det är den för staten
billigaste utbildningsformen, men det
är inte alltid den bästa. Det beror på
att många hantverksmästare icke har
möjlighet att ge lärlingarna någon teoretisk
utbildning, eftersom vederböran -

de mästare själva icke gått igenom några
skolor och sålunda inte själva har
någon teoretisk utbildning.

Jag fick för några dagar sedan en
publikation, som herr Nordgren säkerligen
känner till, nämligen Hantverk
och Industri nr 5 för innevarande år,
i vilken en högre tjänsteman i överstyrelsen
för yrkesutbildning har skrivit
en artikel med rubriken: »Varifrån
kommer lärlingarna? Hur lyckas utbildningen?»
Denna artikel bygger på
en nyligen företagen utredning om hur
lärlingsutbildningen hos hantverksmästare
utfallit, och jag hoppas att inte
någon vill göra gällande att denna utredning
är felaktig. Av utredningen
framgår, att under åren 1951—1957
icke mindre än 25 procent av lärlingarna
hos olika hantverksmästare avbröt
sin utbildning. Det är ju en synnerligen
stor procent. I utredningen ingår
även en undersökning om orsakerna
till att lärlingarna avbrutit sin utbildning.
Jag skall inte trötta kammaren
med att läsa upp alla rubriker, men
jag vill nämna att 52,5 procent av lärlingarna
angivit »misshälligheter mellan
företagare och lärling» som orsak
till att de avbrutit sin utbildning. Huruvida
detta sedan beror på hantverksmästarna
eller lärlingarna skall jag inte
yttra mig om; i många fall beror
det säkerligen på båda parter.

Jag tror att vi skall se denna fråga
i ett större sammanhang. Vi är alla
överens om att detta är en utbildning
som vi är beredda att stödja, även om
inte alla vill marschera i samma takt
som motionärerna och reservanterna.
Vi bör se denna fråga i relation till de
anslag som ges till de centrala verkstadsskolorna
och de kommunala yrkesskolorna.
Ecklesiastikministrarna
har under de gångna åren framlagt förslag
— och årets statsverksproposition
utgör inget undantag — som ger möjligheter
till eu alltmer utvidgad utbildning
inom dessa olika områden, och
det finns väl ingen anledning att tro

24 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

annat än att denna utveckling kommer
att fortsätta.

Jag ber med detta, herr talman, få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NORDGREN (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Olofström
erinrade om att de här motionerna
kommer tillbaka då och då. Det är
alldeles riktigt, men de skulle naturligtvis
inte ha kommit i år, om inte behovet
av dessa bidragsrum med anledning
av fjolårets riksdagsbeslut blivit
så stort.

Herr Karlsson understryker också att
det skett en rask ökning på detta område
under de sista tio åren. Det är också
riktigt, och det är vi naturligtvis
tacksamma för. Men jag har den uppfattningen
— och jag hoppas att den
delas av hela kammaren — att det är
riktigt att vi på alla tänkbara sätt försöker
tillskapa yrkesutbildningsmöjligheter.
Det är statsrådet Edenmans stora
intresse och det är allas vårt intresse.
Det är nödvändigt för att vi
skall kunna hävda oss i konkurrensen
och hålla våra näringar i gång.

Herr Karlsson erkänner att detta är
den billigaste formen av yrkesutbildning,
men hänvisar i detta sammanhang
till en utredning, vars resultat presenterats
i Hantverk och Industri, nr 5.
Jag har händelsevis den tidningen med
mig. Det är klart att det finns exempel
på fall, där allt inte är som det borde
vara. Ingenting är fullkomligt — icke
heller yrkes- och verkstadsskolorna.
Fullkomlighet kan vi inte uppnå någonstans.
Herr Karlsson förmodar, att ingen
ifrågasätter att kungl. överstyrelsens
för yrkesutbildning utredning är riktig.
Nej, absolut inte, herr Karlsson! Jag
tror att den är riktig. Och jag skall i
min tur be att få citera vad samme utredningsman
i samma utredning säger
om kvalitén på denna utbildning. »Detta
är den kvalitativt bästa utbildning
vi bär i landet.» Att sedan några ungdomar
inte orkar hålla på i hela fyra år

är kanske inte så märkligt. Det är ju
fråga om en frivillig utbildning, och
eleverna har ju rätt att avbryta den.
Skulle inte den grundläggande skolan
vara obligatorisk, kunde det hända att
inte heller alla elever skulle fullfölja
den.

Jag kan till slut berätta om ett fall
från min egen rörelse. Förra sommaren
kom två trevliga ungdomar och bad att
få börja som lärlingar. Vi behövde arbetskraft,
och de fick först arbeta på
prov i tre månader. De anställdes sedan
under hösten, och någon gång i
oktober skickade vi in ansökan om lärlingsbidrag
för dessa ungdomar. Till
dags dato har vi inte fått något svar.
Många sådana fall föreligger och jag
skulle vilja fråga: Hur skall det bli med
de 600 å 700 ungdomar som påbörjat
sin utbildning, om vi inte får fler bidragsrum? Herr

NILSSON i Göingegården (h)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Karlsson i Olofströrn
säger att man nu har tagit till
ordentligt i de ständigt återkommande
motionerna. Det hänger givetvis samman
med att efterfrågan på denna utbildningsform
nu är så stor, att det
finns behov av dessa bidragsrum. De
stora årskullarna från 1944 och 1945
har nu kommit upp i den åldern att de
tränger på, och i den mån vi inte har
möjlighet att bereda dessa stora ungdomsskaror
plats vid andra yrkesutbildningsanstalter
så är det naturligt
att ge dem denna utbildning hos hantverksmästarna
i ökad omfattning. Det
finns möjligheter att komma i gång
snabbt med utbildningen, och den blir
samtidigt billigare. Vi som sitter i
landstingen och sysslar med detta vet
ju att det tar ett år att få fram en svarv
och tio år att åstadkomma en central
verkstadsskola. Detta är därför en genväg
som ger samma möjligheter.

Den avgång från utbildningen, som
herr Karlsson nämnde, av elevkliente -

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Nr 20 25

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverkmästare m. m.

let hos hantverksmästarna hänger givetvis
samman med den starka sugning
från näringslivet som finns. Eleverna
kan gå direkt ut i näringslivet och tjäna
pengar, och det är naturligtvis det
som i många fall lockar till att avbryta
utbildningen hos hantverksmästarna.

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Herr Karlsson i Olofström
började med att säga att han under
föregående års riksdagsdebatt hade
tillåtit sig att göra det antagandet,
att det säkerligen inte finns någon ecklesiastikminister
som kan framlägga ett
förslag när det gäller yrkesutbildningen
som man inte kan bjuda över i motioner.
Men de som motionerat i denna
sak under några år är nog ändå ganska
tillfredsställda med ecklesiastikministerns
positiva inställning. När han
emellertid i år föreslår en anslagsminskning
så bör det väl inte förmenas
dem att komma med sina synpunkter
och erinra om att det skulle behövas
en något vidare ram för att kunna bereda
fler tillträde till denna utbildning.

Det var emellertid inte för att säga
detta som jag begärde ordet utan det
var därför att herr Karlsson fäste uppmärksamheten
vid den avgång av elever
som man kan konstatera från denna
utbildning. Jag har ingen statistik till
hands, men jag vill göra herr Karlsson
uppmärksam på att det är bortfall även
vid de centrala och de lokala och framför
allt vid de inbyggda skolorna. Man
får försöka komplettera undan för undan
för att få kurserna fulla. Det är
bortfall också vid realskolorna och
gymnasierna. Man får inte fästa så stor
vikt vid det.

Att det har skett en höjning av bidraget
till hantverksmästarna — även om
den är liten — innebär en uppskattning
av deras insatser. Då får man också
förutsätta att de kommer att ägna
större intresse åt vården av dessa ungdomar.
Därmed föreställer jag mig att
även bortfallet kommer att sjunka.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Det är riktigt att det
blir bortfall även vid de centrala verkstadsskolorna
och de kommunala yrkesskolorna.
Det beror i icke ringa utsträckning
på att arbetsgivarna under
högkonjunktur nära nog bokstavligt talat
kommer och friar till eleverna och
säger: »Kom till mig i stället, så får ni
bra betalt, och ni skall få lära ert yrke
lika bra som ni får göra här i verkstadsskolan
där ni inte får någon ersättning.
» Sådant har hänt och det finns
väl ingenting som säger att det inte
kommer att hända även i fortsättningen.

Anslagsbelastningen på detta område
varierar ju beroende på om lärlingarna
får enbart praktisk utbildning eller om
de även får teoretisk utbildning. Man
kan inte i förväg räkna ut hur denna
anslagsbelastning kommer att utfalla.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Får jag bara konstatera
att jag av herr Karlsson inte fick
något svar på min fråga vad det skall
bli av de 600—700 ungdomar, som redan
påbörjat sin utbildning och som
det inte finns bidragsrum för.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. a

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 4); och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Stenberg begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
57 :o) mom. a) i utskottets utlåtande
nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

26 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Bidrag till kostnader för granskning av utförda gesällprov

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
4) av fröken Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 110 ja och
113 nej.

Kammaren hade alltså bifallit den vid
punkten fogade reservationen 4) av fröken
Andersson m. fl.

Mom. b

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 58

Bidrag till kostnader för granskning av
utförda gesällprov

Kungl. Maj :t hade (punkt 162, s. 310
och 311) föreslagit riksdagen att till
detta ändamål för budgetåret 1961/62
anvisa ett reservationsanslag av 20 000
kronor, vilket vore 15 000 kronor mer
än för innevarande budgetår.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Stefanson m. fl. (1:94)
och den andra inom andra kammaren
av herr Nordgren (II: 114), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
till Bidrag till kostnader för granskning
av utförda gesällprov för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
50 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionerna
1:94 och 11:114, till Bidrag till kostnader
för granskning av utförda gesäll -

prov för budgetåret 1961/62 anvisa ett
reservationsanslag av 20 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NORDGREN (h):

Herr talman! Till min stora glädje
har kammaren alldeles nyss beslutat att
öka antalet bidragsrum till 1 900. Lärlingsutbildningen
avslutas i regel med
avläggandet av gesällprov, och staten
stöder denna gesällprovsgranskning genom
att lämna bidrag till resekostnader
och 18 kronor i traktamente för bedömning
av gesällprov som skett på annan
ort. Anslaget för gesällprovsgranskning
är för närvarande 5 000 kronor
från att tidigare år ha varit 10 000 kronor
och dessförinnan 25 000 kronor.
Faktum är att antalet avlagda gesällprov
ökat så starkt, att disponibla medel
helt enkelt tömts. Redan vid årsskiftet
1960/61 var såväl anslaget som
reserverade medel förbrukade.

För närvarande finns alltså inga som
helst anslag för kostnaderna i samband
med gesällprovsgranskningen. överstyrelsen
för yrkesutbildning har en skuld
till enskilda och organisationer på cirka
5 600 kronor för verkställda gesällprovsgranskningar.
Därtill kommer att
det under våren brukar uppstå en anhopning
av granskningsuppdragen.

Jag skulle nu bara vilja fråga: Vem
skall betala denna skuld och den fortsatta
gesällprovsgranskningen, när anslaget
är slut? Mot bakgrunden av det
starkt växande intresset för lärlingsutbildningen
hade det varit rimligt att
höja detta anslag i stället för att sänka
det, så att de ungdomar, som verkligen
söker sig in på denna väg och får utbildning,
också får avsluta denna med
granskning och erhållande av gesällbrev.

Vi har i motionsparet II: 114 och
I: 94 pekat på dessa synpunkter, och jag
ber, herr talman, att med stöd av tidigare
beslut som fattats här i kammaren
få yrka bifall till motion II: 114.

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Nr 20 27

Folkhögskolor: Bidrag till driften av folkhögskolor

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Såvitt jag kan finna
borde motionärerna ha anledning att
vara belåtna med det förslag överstyrelsen
har framlagt på denna punkt.

Jag vill därför, samtidigt som jag
måste säga att jag är litet förvånad över
herr Nordgrens yrkande på denna
punkt, utan närmare motivering för utskottets
i och för sig mycket kortfattade
ställningstagande yrka bifall till utskottets
hemställan.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till de i ämnet väckta
motionerna; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkten 59

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten f>0

Folkhögskolor: Bidrag till driften av
folkhögskolor

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Med anledning av de
nya signaler beträffande skolsystemets
utformning, som Visbykommunikén innebar,
har det inom folkhögskolekretsar
uttalats oro för skolformens framtid.
Flertalet av folkhögslcoleeleverna avser
att utnyttja sina kurser såsom förberedelse
för vidareutbildning vid sjuksköterskeskolor,
lärarutbildningsinstitutioner,
socialinstitut, tekniska gymnasier
etc. Genom planerna på de alternativa
påbyggnadskurserna på enhetsskolan
kan huvuddelen av det elevklientel,
som nu söker sig till folkhögskolan,
i framtiden beräknas få sitt utbildningsbehov
tillgodosett inom ramen för det
ordinarie skolsystemet.

Personligen hälsar jag en sådan utveckling
med tillfredsställelse och delar
inte den på sina håll utbredda pes -

simismen beträffande morgondagens
folkhögskola. Det kommer alltid att behövas
skolor med allmänorienterande
inriktning, där utbildningssynpunkterna
underordnas kravet på allmän medborgerlig
bildning. Det finns anledning
räkna med att ständigt nya grupper
inom samhället kommer att söka sig
till folkhögskolorna med deras fria
studiegång och starkt personlighetsdanande
inslag.

Men, herr talman, jag är inte säker
på att det i framtiden kommer att behövas
ett lika stort antal skolor som
för närvarande. Det kan komma att
bli nödvändigt att reducera antalet i
viss utsträckning. Hur det än kommer
att gå härmed är det utomordentligt angeläget
att understryka statsutskottets
uppmaning till återhållsamhet, då det
gäller att starta nya folkhögskolor. En
rad organisationer umgås med planer
att starta nya skolor, och dessa bör manas
till största försiktighet och att vänta
tills det blir litet större klarhet beträffande
skolformens ställning, när
ungdomskullarna minskar och den nya
obligatoriska skolan i praktiken helt
genomförts. Jag vill gärna uttala förhoppningen
att de skolor, som redan
är i drift och av skolöverstyrelsen godkänts
för statsbidrag, snarast får sina
anslag, och att byggnadsbeståndet i de
nuvarande skolorna skyndsamt upprustas.
Men jag tror att det är nödvändigt
att de som planerar nya skolor får klart
för sig, att det är ytterligt tveksamt
om de kan räkna med statsbidrag för
sin del. Statsutskottets hänvisning till
möjligheten att med filialskola täcka
platsbehovet under nuvarande besvärliga
överbelastning bör understrykas
och av skolöverstyrelsen meddelas dem,
som tänker starta nytt.

Härutöver vill jag med några ord beröra
två aktuella frågor. Det har vid
tidigare tillfällen i kammaren påpekats,
att folkhögskolans elever har svårt att
i konkurrens med ungdomar med realexamcn
vinna inträde vid exempelvis

28 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Folkhögskolor: Bidrag till driften av folkhögskolor

sjuksköterskeskolor. Det kan noteras en
klar och ofta helt omotiverad diskriminering
av folkhögskoleeleverna. Jag
känner fall, då väl meriterade flickor
med långvarig praktisk erfarenhet och
väl vitsordad skolvistelse avvisas från
sjuksköterskeskola, därför att de inte
kan uppvisa realexamensbetyg. Statsmakterna
och sjuksköterskeskolornas
huvudmän måste här gripa in. I avvaktan
på utbyggnaden av det obligatoriska
skolväsendet är folkhögskolans medverkan
i den förberedande yrkesutbildningen
nödvändig och får inte försvåras
genom prestigemässiga fördomar.

Kammaren har tidigare i dag i anledning
av en motion uttalat sig om
folkhögskoleinspektörens ställning. Jag
vill endast här passa på tillfället att
uttala önskemålet om en snar lösning av
den komplicerade frågan. Den nuvarande
inspektören kan tvingas lämna
sitt uppdrag för att återgå till sin ordinarie
rektorsbefattning, eftersom inspektörsbefattningen
är av tillfällig natur.
Det är synnerligen värdefullt med
kontinuitet på posten, och det tar några
år innan innehavaren är helt inne i
sina uppgifter. Täta byten kan då knappast
gagna de angelägenheter folkhögskoleinspektören
har att handha. Jag
riktar en enträgen vädjan till statsrådet
Edenman att till nästa års riksdag
framlägga förslag till permanent lösning
av frågan om folkhögskoleinspektörens
ställning.

Herr talman! Jag noterar att statsutskottet
beträffande driftbidraget för
helgdagarna har skrivit i enlighet med
motionärernas önskemål, och jag räknar
med att den frågan till nästa år
kommer att lösas. Jag vill dock varna
för att alltför mycket likställa lantmannaskolorna
och folkhögskolorna; dessa
båda skolformer blir alltmer olika varandra
och kan knappast i framtiden betraktas
som helt jämförbara.

Jag är tacksam för en mot folkhögskolan
välvillig skrivning på praktiskt
taget alla punkter och bär, herr talman,

intet yrkande utöver bifall till utskottets
hemställan.

I detta anförande instämde herrar
Jacobsson i Sala (s) och Almgren (s).

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Under den punkt vi
nu behandlar förekommer bl. a. statsbidragen
till nya folkhögskolor. Kungl.
Maj:ts förslag innebär att statsbidrag
skall beviljas till eu ny folkhögskola.
Skolöverstyrelsen har begärt att tre nya
folkhögskolor skall få statsbidrag, och
motionerna på denna punkt går på samma
linje.

Under de senare åren har vi fått en
växande ko av folkhögskolor, som får
bedriva sin verksamhet utan statsbidrag.
Det gäller såväl rörelseskolor som landstingsskolor.
Kungl. Maj:ts restriktivitet
på denna punkt synes mig vara ganska
obegriplig. Det gäller här ett belopp av
omkring 100 000 kronor för varje skola.
Man kan säga att utskottets skrivning
angående yrkandena i motionerna
är minst sagt lika obegriplig. Jag citerar:
»Utskottet är icke berett att biträda
dessa yrkanden. Utskottet vill
emellertid erinra om departementschefens
positiva uttalande i propositionen
1957:146 beträffande den takt, i vilken
det för statsmakternas del skulle
vara möjligt att medgiva statsunderstöd
åt nya folkhögskolor, d. v. s. med två
å tre skolor per år, emot vilket uttalande
någon erinran icke riktats från riksdagens
sida. Med hänsyn härtill finner
utskottet det skäligt, att statsbidrag i
fortsättningen må kunna medges i något
större utsträckning än vad som varit
fallet de senaste åren, detta i syfte
att förhjälpa de folkhögskolor, som påbörjade
sin verksamhet i förlitande på
nyssnämnda uttalande, till statligt bidrag
utan alltför långt dröjsmål.»

Borde inte denna utskottets skrivning
leda fram till att man i stället hade
gått på den linjen att man tillstyrkt vad
skolöverstyrelsen och motionärerna här
har föreslagit? Med varje år som går

Nr 20 29

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

ökas kön och minskas möjligheten att
hinna fatt med bidragsgivningen. Staten
drar sig alltså undan sina skyldigheter
och överlämnar åt ekonomiskt svaga
huvudmän att svara för åtagandena.
Det gäller här ungdomsfostrande insatser
av en betydelse som inte kan
överskattas.

Då denna fråga behandlades i fjol
fanns till statsutskottets utlåtande en
reservation som gick ut på att två nya
folkhögskolor skulle få statsbidrag. Ett
betydande antal av riksdagens ledamöter
röstade för detta yrkande.

I år finns ingen reservation. Man har
i utskottet tydligen låtit sig nöja med
den välvilliga skrivningen. Med beklagande
av att regering och riksdag inte
redan i år vill vara med om denna angelägna
förbättring av de nya folkhögskolornas
villkor är det bara att konstatera
detta. Jag uttrycker dock säkerligen
en allmän mening i denna kammare
om jag säger att vi i nästa års
statsverksproposition förväntar ett generösare
förslag på denna punkt.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

I detta anförande instämde herr Nyberg
(fp).

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Jag vill framhålla att
vi inom utskottet och framför allt inom
avdelningen inte alls är till freds med
förhållandena på detta område. Vi menar
i likhet med den siste talaren att
tidigare utfästelser från Kungl. Majtts
sida bör i fortsättningen infrias. Vi har
sagt att vi med vår positiva skrivning
givetvis inte avser att nya folkhögskolor
bör komma till i alltför stor utsträckning.
Men med hänsyn till den tidigare
gjorda utfästelsen att 2 å 3 folkhögskolor
per år bör godkännas har
man naturligtvis anledning att vara besviken,
om inte dessa löften hålles. I
likhet med föregående talare skulle jag
också som ledamot av utskottet vilja
vädja till ecklesiastikministern att vara
litet välvilligare på detta område med

Vidareutbildning av folkskollärare

hänsyn till vad som tidigare har lovats.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 61—72

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 73

Vidareutbildning av folkskollärare

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! I punkten 73 i detta
utlåtande har jag låtit anteckna en blank
reservation för att få tillfälle att framföra
några synpunkter på frågan om vidareutbildning
av folkskollärare — speciellt
vad gäller lärare i ämnet kristendomskunskap.
Under de senaste åren
har dylika kurser varit anordnade i de
flesta ämnen men inte i kristendomskunskap.
Skolöverstyrelsen har tidigare
begärt anslag för dylika kurser, och
det ger belägg för att styrelsen är fullt
införstådd med behovet av desamma.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter
för de två senaste höstterminerna
tillsattes för undervisning i kristendomsämnet
105 resp. 125 lärarkrafter.
Av dessa var 59 resp. 62 pensionerade
lärare eller lärarkrafter utan formell
kompetens. Det var alltså 50 procent
och därutöver som inte hade formell
kompetens för denna undervisning.

I några motioner II: 319 av herr Hamrin
i Jönköping m. fl., samt 1:69 och
II: 81 av respektive herr Thorsten Larsson
m. fl. och herrar Gomér och Larsson
i Borrby, har starkt understrukits behovet
av denna vidareutbildning och
även begärts anslag härför. Själv är jag
undertecknare av en av dessa motioner
och anser att det varit rimligt att ett anslag
tillstyrkts av utskottet. Så har dock
inte skett. Utskottet har emellertid sagt
att det är angeläget att åtgärder vid -

30 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Studiebidrag och stipendier

tages för att motverka lärarbristen i
kristendomsämnet inom försöksskolan,
liksom i andra skolformer.

I utskottets skrivning hänvisas till ett
tidigare uttalande i utlåtandet nr 57,
punkt 9, antaget av riksdagen, med anledning
av motioner från riksdagens
Kristna grupp om vidtagande av förstärkningsanordningar
vid de teologiska
fakulteterna liksom skett vid andra
fakulteter. Vi är givetvis tacksamma för
utskottets starka skrivning i detta avseende,
men vi tror att ytterligare åtgärder
är befogade och borde vidtagas
på detta område.

Som det nu ligger till har jag inte
velat ställa något speciellt yrkande. Jag
har emellertid med min blanka reservation
velat starkt understryka behovet
av dessa vidareutbildningskurser i kristendomsämnet
och förutsätter, liksom
för övrigt utskottet gjort i sin skrivning,
att ecklesiastikministern har sin uppmärksamhet
riktad på spörsmålet och
snarast möjligt skall försöka tillgodose
behovet av dessa vidareutbildningskurser.

I detta anförande instämde herr Gomér
(ep).

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Jag skulle som motionär
ha kunnat nöja mig med att instämma
i herr Nelanders yttrande, men
jag vill ändå med några få ord därutöver
— och kanske med en aning större
skärpa än han gjorde — ge uttryck åt
den förvåning man måste känna över
att just kristendomsämnet skall i ett
sammanhang som detta ställas på undantag.

Utskottet säger att det undandrar sig
dess bedömande, huruvida dessa fortbildningskurser
är den rätta vägen att
gå fram på, när man vill häva bristen
på goda kristendomslärare och garantera
återväxten av kristendomslärare.
Detta uttalande förvånar mig i någon
mån, därför att när det gäller andra
ämnen, humanistiska och naturveten -

skapliga, betraktar man det som självklart
att möjlighet till vidareutbildning
ges i form av en omfattande kursverksamhet.
Jag har verkligen svårt att förstå,
att man skall göra ett undantag just
för kristendomsämnet och där anlägga
sparsamhetssynpunkter.

Låt mig så bara tillfoga, att anser man
som jag att kristendomsämnet med all
kraft måste hävdas — jag tycker nog
att undermineringen därvidlag redan
gått för långt — måste man se det som
särskilt angeläget, att det sörjs för en
god undervisning i detta ämne och att
det inte får komma i skymundan. Utbildningsfrågorna
måste då tillmätas en
central betydelse.

Det är självfallet meningslöst att emot
ett enhälligt statsutskott ställa något yrkande,
och av det skälet — men också
bara därför — skall jag avstå därifrån.
Jag skulle dock vilja vädja till ecklesiastikministern
att verkligen ta upp denna
fråga till förnyad prövning från de
synpunkter som jag här har velat anlägga.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 74—82

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 83

Studiebidrag och stipendier

Kungi. Maj:t hade (punkt 322, s. 700
—703) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 105 000 000
kronor, innebärande en anslagshöjning
med 22 930 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herrar Ragnar Bergh och
Sveningsson (1:403) och den andra
inom andra kammaren av herrar Edlund
och Magnusson i Borås (11:467),
i vilka, såvitt nu vore i fråga, i moti -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 31

veringen uttalades, att det allmänna studiebidraget
borde upphöra den 1 juli
1961 och att det särskilda studiebidrag,
som utgår med det belopp varmed resekostnaden
för månad överstiger 10
kronor, dock först när den uppgår till
minst 12 kronor, ändras till 13 kronor
respektive 15 kronor per månad, varvid
anslaget borde uppföras med ett
25 000 000 kronor lägre belopp än vad
departementschefen äskat. Något yrkande
i förevarande avseende inginge dock
icke i motionernas kläm.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte till Studiebidrag och stipendier
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 105 000 000 kronor.

Reservationer utan angivna yrkanden
hade avgivits

a) av herr Ragnar Bergh;

b) av herr Nilsson i Göingegården.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Göingegården (li):

Herr talman! Alltsedan de allmänna
studiebidragen infördes, har vi inom högerpartiet
principiellt varit emot dessa.
Vi anser nämligen att de är att betrakta
som en ren studielön. Även i år har i
motioner från högerhåll förordats, att
några allmänna studiebidrag inte skall
utgå efter den första juli utan ersättas
med reformer på beskattningens område.

Genom ett, som man brukar säga, tekniskt
missöde har emellertid något yrkande
i motionernas kläm inte framställts
om minskning av anslagen — en
minskning som för nästa budgetår beräknas
uppgå till 23 miljoner kronor.

Motionärerna har också tagit upp frågan
om ändring av bidragsreglerna beträffande
vissa resekostnader. I detta
avseende vill jag inte nu framställa något
yrkande utan nöjer mig med att
yrka, att det allmänna studiebidraget
bör upphöra och anslaget till följd diirav
minskas med 23 miljoner kronor.

Studiebidrag och stipendier

Med anledning härav ber jag, herr
talman, att här i kammaren få ställa
följande yrkande:

Att riksdagen må, i anledning av motionerna
I: 403 och II: 467 samt med avslag
å Kungl. Maj :ts förslag vad angår
posten »allmänna studiebidrag» under
anslaget till Studiebidrag och stipendier
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 82 miljoner kronor.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Herr Nilsson i Göingegården
har redan talat om, att motionärerna
råkat ut för olycksfall vid motionsskrivandet
och glömt att få med
något yrkande i motionens kläm. Jag
skall därför inte ta upp tiden här med
att gå in på de i och för sig mycket väsentliga
frågorna om ungdomens möjligheter
till studier utan skall nöja mig
med att yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till det av herr
Nilsson i Göingegården under överläggningen
framställda yrkandet; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Göingegården begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
83 :o) i utskottets utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
av herr Nilsson i Göingegården under
överläggningen framställda yrkandet
om anvisande av ett förslagsanslag å
82 000 000 kronor.

Sedan kammarens ledamöter härefter

32 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till anordnande av skolmåltider

intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 84 och 85

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 86

Bidrag till anordnande av skolmåltider

Kungl. Maj:t hade (punkt 327, s. 712
—714) föreslagit riksdagen att till detta
ändamål för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 19 700 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Eric Carlsson m. fl. (1:406)
och den andra inom andra kammaren
av herr Svensson i Stenkyrka m. fl. (II:
490), i vilka hemställts, att riksdagen
vid sin behandling av förevarande
punkt måtte besluta, att till Bidrag till
anordnande av skolmåltider för budgetåret
1961/62 anvisa 60 000 000 kronor
samt att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om förslag till höjning av Bidrag
till anordnande av skolmåltider
för budgetåret 1962/63 i enlighet med

riksdagens tidigare gjorda uttalanden i
denna fråga.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna I: 403 och II: 467,
såvitt de avsåge avskaffande av statsbidrag
till skolmåltider och medgivande
för kommunerna att uttaga avgift för
skolmåltid, icke måtte av riksdagen bifallas; II.

att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:403 och 11:467
samt I: 406 och II: 490, samtliga motioner
i vad de avsåge medelstilldelningen,
till Bidrag till anordnande av skolmåltider
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 19 700 000 kronor;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna I: 406 och II: 490, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet anfört rörande statsbidragsgivningen.

Reservationer hade avgivits

a) av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka ansett att utskottet
under I) bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 403
och 11:467, såvitt här vore i fråga, besluta,
att statsbidrag till skolmåltidsverksamhet,
som anordnades efter den
1 juli 1961, ej längre skulle utgå.

b) av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka under förutsättning
av bifall till den med a) betecknade
reservationen ansett att utskottets hemställan
under II) bort ha följande lydelse: »II.

att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med bifall
till motionerna 1:403 och 11:467
samt med avslag å motionerna 1:406
och II: 490, samtliga motioner i vad de
avser medelstilldelningen, till Bidrag
till anordnande av skolmåltider för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 14 800 000 kronor;»

c) av herrar Thorsten Larsson, Eric

Nr 20 33

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Carlsson, Svensson i Stenkyrka och
Larsson i Hedenäset, vilka ansett att utskottet
under II) bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag ävensom med bifall till
motionerna I: 406 och II: 490 samt med
avslag å motionerna I: 403 och II: 467,
samtliga motioner i vad de avsåge medelstilldelningen,
till Bidrag till anordnande
av skolmåltider för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
60 000 000 kronor.

d) av fröken Andersson samt herrar
Ragnar Bergh, Staxäng och Nilsson i
Göingegården, vilka under hänvisning
till vad som anförts i reservationen a)
ansett att utskottet under III) bort hemställa,
att motionerna I: 406 och II: 490,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

e) av herrar Thorsten Larsson, Eric
Carlsson, Svensson i Stenkyrka och
Larsson i Hedenäset, vilka under hänvisning
till vad som anförts i reservationen
c) ansett att utskottets hemställan
under III) bort ha följande lydelse:

»III. att riksdagen må, i anledning av
motionerna 1:406 och 11:490, bemyndiga
Kungl. Maj :t att för budgetåret
1961/62 utlämna statsbidrag till skolmåltider
i överensstämmelse med de
grunder, som föreslagits av de sakkunniga
för översyn av vissa statsbidrag
på skolväsendets område.»

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Det finns inte någon
som helst anledning att förringa den
värdefulla service som skolmåltiderna
innebär. Sett mot utvecklingen av vårt
skolväsen, som leder mot en allt större
centralisering, ökar till och med behovet
av denna serviceverksamhet undan
för undan.

Det är heller inte verksamheten Som
sådan som vi från högerhåll vänder oss
emot i motionen under denna punkt.

3—Andra kammarens protokoll 1961. Nr

Bidrag till anordnande av skolmåltider

Man kan dock fråga sig, om det statliga
anslaget till verksamheten — med den
uppläggning som denna har fått — över
huvud taget hör hemma under åttonde
huvudtiteln och om det inte i stället
borde föras till socialhuvudtiteln. Ett
flertal kommuner får inte ett öre till
denna verksamhet, och statsbidragens
storlek är för närvarande endast 18 procent
av hela kostnaden, om man slår ut
det landet över.

Reservanterna anser i likhet med motionärerna
att det med statsbidragets
nuvarande utformning vore bättre att
kommunerna finge rätt att uttaga en avgift
av de elever som deltar i skolmåltiderna.
Den höjda standarden och den
ökade inkomsten för människorna i allmänhet
bör ge utrymme för en blygsam
avgift. Kommunerna bör också ha möjlighet
att avgöra, om de behöver träda
emellan i ekonomiskt avseende.

Herr talman! Jag skall inte orda vidare
i denna fråga utan ber att få yrka
bifall till reservationen nr 7) vid punkten
86 av fröken Andersson m. fl. i vad
gäller moment a), b) och d).

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Herr Nilsson i Göingegården
har sin plikt likmätigt yrkat bifall
till den reservation som han själv
har skrivit under, och jag skulle kunna
instämma med honom i de första raderna
i motiveringen, där det heter:
»Den centraliserade skolverksamhet,
som förekommer särskilt på landsbygden,
utgör ett starkt skäl för skolmåltidernas
fortsatta verksamhet. Genom
utformningen av statsbidragsbestämmelserna
kommer emellertid många av landets
kommuner icke i åtnjutande av bidrag,
medan det för åtskilliga andra
kommuner har en mycket ringa betydelse.
»

Reservanterna slutar med att praktiskt
taget yrka avslag på statsbidragen
och föreslår att kostnaderna för skolmåltiderna
principiellt överflyttas på
kommunerna och barnfamiljerna. Såväl

34 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till anordnande av skolmåltider

utskottsmajoriteten som reservanterna
från centerpartiet har en rakt motsatt
mening, men jag skall inte här ta upp
någon diskussion med herr Nilsson i
Göingegården om principerna.

Skolmåltiderna är ett av de verksamhetsområden
där statsbidragen till kommunerna
under senare tid urholkats på
ett anmärkningsvärt sätt. Jag har tidigare
nämnt några siffror i detta sammanhang,
och jag vill upprepa dem. År
1948 svarade staten för 70 procent av
kostnaderna och kommunerna alltså för
30 procent, men år 1957 fick kommunerna
betala 85 procent och staten bidrog
endast med 15 procent. Kommunernas
kostnader har från år 1948 till
år 1957 ökats från 6,7 miljoner kronor
till 127,9 miljoner kronor, medan statens
kostnader för ändamålet endast
ökat från 15,7 miljoner kronor till 22,1
miljoner kronor. Under de senaste åren
har statens bidrag minskats inte bara
procentuellt utan även i kronor räknat,
främst till följd av dess för kommunerna
ofördelaktiga konstruktion. För nästa
budgetår har ecklesiastikministern föreslagit
ett statsbidrag på 19,7 miljoner
kronor, vilket också utskottsmajoriteten
har tillstyrkt även om den har föreslagit
en särskild skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om att statsbidraget
skall höjas i enlighet med utredningsförslaget
från år 1958.

Det borde vara självklart att skolmåltiderna
är något som vi alla bör bekosta
så solidariskt som möjligt. Det är därför
nödvändigt att statsbidraget snarast
återställes till den storlek som avsågs
när skolmåltiderna infördes. Den utredning,
som jag tidigare talat om, lade år
1958 fram förslag i detta syfte. Förslaget
innebar en väsentlig höjning av skolmåltidsbidraget;
normalbidragsprocenten
skulle höjas till 40. Bidraget skulle
vidare differentieras efter kommunernas
skatteunderlag och högsta statsbidrag
utgå med 80 procent. Dessutom
föreslog utredningen viss indexreglering
av bidragsunderlaget i syfte att

göra bidraget någorlunda värdebeständigt.

Riksdagen har redan för två år sedan
i ganska bestämda ordalag sagt ifrån att
detta utredningsförslag snarast borde
genomföras. Regeringen har emellertid
inte efterkommit beställningen, och
man ämnar tydligen inte — enligt vad
som framgår av ett interpellationssvar
som ecklesiastikministern lämnade sistlidne
februari — ta upp frågan om ett
förbättrat skolmållidsbidrag förrän
skatteutjämningskommittén lagt fram
sitt förslag, vilket ju kan dröja åtskilliga
år.

Nu har utskottsmajoriteten som sagt
än en gång uttalat önskemålet om att
regeringen skall finna det möjligt att
till kommande riksdag framlägga förslag
om ett förbättrat skolmåltidsbidrag
i enlighet med utredningsförslaget av
år 1958. Man kan väl säga att denna beställning
till sin utformning är kraftigare
än den som utskottet föreslagit och
riksdagen beslutat under föregående år.
Men med hänsyn till ecklesiastikministerns
negativa besked i det interpellationssvar,
som jag tidigare åberopat,
förefaller det önskvärt att riksdagen redan
nu tar ställning till frågan om höjda
statsbidrag.

Detta skulle visserligen innebära en
kostnadsökning för staten på 40 miljoner
kronor, men en motsvarande kostnadsminskning
för kommunerna, och
den statsfinansiella situationen är ju sådan
att ett återställande av den tidigare
kostnadsfördelningen mellan staten och
kommunerna inte gärna kan möta någon
gensaga. För många kommuner utgör
omkostnaderna för skolmåltiderna en
mycket hård belastning. Det finns kommuner
som för detta ändamål får betala
fyra, fem gånger så mycket per skattekrona
som andra kommuner. En utjämning
av kostnaderna är ett rättvisekrav,
men den är också angelägen från
den synpunkten att den bör kunna stimulera
kommuner som ännu inte ordnat
skolmåltider att införa sådana.

Nr 20 35

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen under
mom. c) och e).

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Jag kanske inte skulle
störa den idylliska diskussion, som här
förts mellan representanter för högern
och centerpartiet och som utgör ett litet
skolexempel på hur enkelt och
smärtfritt dessa båda partier skulle kunna
samregera.

Från högerns sida föreslås att de
statsbidrag som utgår till skolmåltidsverksamheten
skall helt upphöra efter
den 1 juli i år. Centerpartiet föreslår att
beloppet skall höjas till 60 miljoner.

Utskottsmajoriteten är fullt medveten
om att detta bidrag till kommunerna
förlorat i värde under de gångna åren.
Vi har tidigare understrukit angelägenheten
av att Kungl. Maj:t, så fort ske
kan, skriver upp bidraget så att man
får en bättre relation mellan statens och
kommunernas kostnader. Detta understryker
vi även i år. Jag vill här uttrycka
en förhoppning om att det skall bli
möjligt för ecklesiastikministern att till
ett kommande år villfara detta önskemål.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Inledningsvis gjorde
herr Karlsson i Olofström en insinuation
beträffande samregerande. Det hör
väl knappast hit. Jag misstänker dock
att det var brist på sakliga argument
i denna fråga som fick honom att göra
detta uttalande.

Sedan hoppades herr Karlsson i
Olofström att det skall bli möjligt för
ecklesiastikministern att lägga fram
förslag nästa år. Det där »om möjligt»
har vi haft med i utskottets skrivning
i tre år. Även i år har vi en liknande
formulering. Hade ordet »möjligt» inte
varit med, så hade vi kanske varit eniga
på denna punkt, och det hade blivit

Bidrag till anordnande av skolmåltider

en starkare anvisning till ecklesiastikministern.
Men även med den skrivning
vi nu får — om inte kammaren
bifaller reservationen — förmodar vi
att det läggs fram en proposition i detta
ärende till nästa års riksdag.

Jag vet inte om jag läste rätt i tidningarna,
men vid förstamajtalen i år
betonades det mycket kraftigt — jag
tror inte att det var ecklesiastikministern
utan kanske en annan departementschef
— att kommunerna ekonomiskt
skulle tillgodoses. Dedta var en
angelägen uppgift, och jag tyckte att
det lät förhoppningsfullt för kommunerna,
om det vore mening med talet.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Jag beklagar om herr
Svensson i Stenkyrka tog illa upp att
jag här helt stillsamt påpekade, hur
högerns och centerpartiets representanter
velat utforma den ekonomiska
politiken vid stödet åt kommunerna för
skolmåltiderna.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 7 a); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Göingegården begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
86 :o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
7 a) av fröken Andersson m. fl.

36 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ny organisation av krigsmaktens högsta

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Johansson i Norrköping begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 184 ja och 36 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 7 c); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Svensson i Stenkyrka begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
86 :o) mom. II) i utskottets utlåtande nr
8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
7 c) av herr Thorsten Larsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Svensson i Stenkyrka begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställ -

ledning

des. Därvid avgåvos 157 ja och 42 nej,
varjämte 23 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. III

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 7d); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Göingegården begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
86 :o) mom. III) i utskottets utlåtande
nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
7 d) av fröken Andersson m. fl.

Punkterna 87—90

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 91 och 92
Lades till handlingarna.

§ 10

Ny organisation av krigsmaktens högsta
ledning

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts pro -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 37

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

position angående ny organisation av
krigsmaktens högsta ledning jämte i
ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 109 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 10 mars 1961,
föreslagit riksdagen att besluta, att
krigsmaktens högsta ledning skulle organiseras
enligt de riktlinjer, som angivits
i berörda statsrådsprotokoll.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Gunnar Berg och Ernst Olsson
(1:636) och den andra inom andra
kammaren av herrar Wedén och Hedin
(11:757), i vilka hemställts, att riksdagen
vid behandling av proposition nr
109 måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
om principbeslut nu beträffande ändring
av försvarsgrenschefernas chefskap
över respektive försvarsgrenars
tygförvaltande verk,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Ferdinand Nilsson och Nils-Eric
Gustafsson (I: 637) och den andra inom
andra kammaren av herrar Jansson i
Benestad och Elmwall (II: 758),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Ollén (1:638) och den andra inom
andra kammaren av herr Hammar
(II: 759),

dels ock en inom andra kammaren
av herr Wachtmeister väckt motion
(II: 756), vari hemställts, att förslaget
om ny organisation av krigsmaktens
högsta ledning enligt proposition nr
109 icke måtte bifallas av riksdagen, innan
redogörelse lämnats om organisation
och kostnader för totalförsvarets
högsta ledning, försvarsgrensstabernas
organisation samt den regionala ledningen
av krigsmakten.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte

a) beträffande ändring av försvarsgrenschefernas
chefskap över respektive
försvarsgrenars tygförvaltande verk,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 636 och II: 757, godkänna vad departementschefen
i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 10 mars
1961 anfört;

b) beträffande Kungl. Maj :ts förslag
rörande krigsmaktens högsta ledning,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna 1:637 och
11:758 samt 1:638 och 11:759, samtliga
dessa motioner såvitt nu vore i fråga,
ävensom II: 756, besluta, att krigsmaktens
högsta ledning skulle organiseras
enligt de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden
för den 10 mars 1961;

II. att motionerna 1:637 och 11:758,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 638 och II: 759,
i vad de icke behandlats under I. b),
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar
Boman, Axel Johannes Andersson,
Lundström, Malmborg, Ståhl och Wedén,
vilka ansett att utskottet bort under
I a) hemställa, att riksdagen måtte beträffande
ändring av försvarsgrenschefernas
chefskap över respektive försvarsgrenars
tygförvaltande verk, med
avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 636 och II: 757,
godkänna vad reservanterna anfört.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Det viktigaste i det utlåtande
som nu ligger på riksdagens
bord — om krigsmaktens högsta ledning
— är den fullständiga enighet
som föreligger om det väsentliga. Det
väsentliga är ju, att de i egentlig mening
operativa delarna av flygets och

38 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

marinens staber flyttas in i försvarsstaben
så att denna blir en i ordets
verkliga mening arbetsduglig försvarsstab
för hela det militära försvaret.

Jag tror att det är ett mycket betydelsefullt
framsteg som här görs. Man
koncentrerar ledningen av och ansvaret
för dels de militära operationerna
under krig — om en sådan fruktansvärd
eventualitet skulle inträffa, vilket
vi varmt hoppas inte skall ske — dels
det operativa krigsförberedelsearbetet.

Däremot innebär ju förslaget att försvarsgrenscheferna
och deras staber
skall behålla hela ansvaret för truppernas
utbildning. Det är klart att med
utbildningen hänger utrustningen mycket
nära samman. Inte minst av den
anledningen har vi nu under en lång
följd av år haft vad man kallat försvarsgrenschefernas
dubbelchefskap —
dels har de varit chefer för försvarsgrenarna,
dels har de varit chefer för
de olika försvarsgrenarnas tygförvaltningar.
Den anordningen infördes bl. a.,
tror jag man kan säga, därför att under
ett tidigare skede, då man inte hade
detta klara förhållande mellan försvarsgrenarna
och de olika tygförvaltningarna,
utan tygförvaltningarna intog
en fristående ställning, hade slitningar
inträffat beroende på att bedömningsgrunderna
på försvarsgrenssidan och
på förvaltningssidan inte alltid hade
sammanfallit.

Men eftersom utrustning och utbildning
hänger så nära samman, måste naturligtvis
den som skall ha ansvaret
för utbildningen enligt det förslag som
nu ligger på riksdagens bord också ha
ett mycket vittgående inflytande på förvaltningssidan
och utrustningssidan.
Bedömningsgrunderna måste här helt
enkelt bringas att sammanfalla.

Det är därför, herr talman, som jag
för min del på denna enda punkt, som
inte är av liten betydelse utan tvärtom,
inte har kunnat biträda majoritetens
utlåtande. Jag tycker nämligen att det
är ologiskt till sin karaktär.

Man har fullt klart för sig, även de
som står för utskottsutlåtandet, att försvarsgrenschefernas
inflytande på förvaltningssidan
måste vara väsentligt.
Man har t. ex. sagt att större materielprojekt,
mera omfattande försök, större
beställningar, särskilt från utlandet,
materieltyper som är färdiga för serietillverkning
osv. skall underställas försvarsgrenscheferna
för godkännande.
Vidare har man sagt att försvarsgrenschefcrna
skall ha direktiv- och anvisningsrätt
gentemot försvarsgrensförvaltningarna.

Denna rätt vill jag uppehålla mig vid
ett ögonblick. Den utredning, som ligger
bakom försvarsministerns proposition,
har gjort en som jag tror i och
för sig nyttig och värdefull precisering
av begreppen direktiv och anvisningar
i detta sammanhang. Försvarsgrenscheferna
skall alltså för det första ha möjlighet
att ge direktiv till förvaltningarna.
Jag skall bara återge, herr talman,
att man avser att med direktiv skall
förstås sådana mera allmänt formade
riktlinjer för verksamhetens eller viss
verksamhetsgrens inriktning, omfattning
och målsättning, som kan vara
nödvändiga.

Anvisningar, säger man för det andra,
går mer i detalj och kan direkt föranleda
särskilda förvaltningsbeslut och
andra åtgärder. Anvisningar skall dock
vara utformade så att de medger viss
frihet i fråga om verkställigheten. Även
för anvisningar bör gälla att de organisatoriska,
tekniska och ekonomiska förutsättningarna
för deras efterkommande
skall vara i huvudsak klarlagda, och
de bör i första hand utformas i samförstånd
med den berörda myndigheten.
Man kan emellertid av praktiska
skäl knappast kräva att anvisningar alltid
skall lämnas skriftligt, även om detta
förfaringssätt bör vara den allmänna
regeln.

Herr talman! Den främsta anledningen
till att jag vänt mig mot majoritetens
uttalande i detta avseende, vid

Nr 20 39

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

sidan av att jag tycker att det på ett
onödigt sätt bryter en klar ansvarslinje,
har varit att jag tror att detta
är en väg som leder till onödigt krångel,
onödig byråkrati och onödiga tvister.
Såvitt jag förstår kommer nu försvarsgrenscheferna
att sitta och skriva brev

till försvarsgrensförvaltningarna, dels

med allmänna direktiv och dels med
mera preciserade anvisningar. Jag
skulle tro att man kommer att bli angelägen
om att utforma dessa anvisningar
ganska mycket i detalj för att vara säker
på att den mening man hyser blir
klart uppfattad.

Att ersätta den nuvarande ordningen,
som såvitt jag förstår har fungerat
under lång tid utan några olägenheter,
med detta brevskrivande kanske i och
för sig kan framstå som en teoretiskt
god lösning, i varje fall om man anlägger
en byråkratisk synvinkel —
men det skall man inte göra.

Sedan har man tydligen ändå föreställt
sig att det kan uppstå tvister,
och då skall de slitas i departementet
och hos Kungl. Maj:t. Jag vet inte hur
man tänker sig att det skall gå till.
Det kan ju inte vara så att försvarsministern
och hans närmaste medarbetare
bara kan tycka något i största allmänhet
om dessa saker. Utan för att
bedöma en meningskonflikt, som kan
uppstå mellan en försvarsgrenschef och
en försvarsgrensförvaltning, måste väl
kvalificerad sakkunskap ställas till departementets
förfogande. Jag är rädd
för att man måste bygga upp en överinstans,
som i själva verket är onödig
_ alldeles oavsett att många tvistefrågor
med den tilltänkta ordningen
inte torde kunna slitas på departementsplanet
utan måste gå till Kungl.
Maj :t i konselj, vilket av flera skäl kan
vara olämpligt.

En av anledningarna till att man valt
denna väg har tydligen varit att man
trott att man med denna ordning undanröjer
hinder, som annars skulle föreligga,
för eu utveckling mot vad man

kallar fackförvaltningar eller en utveckling
som skulle kunna utmynna i en
sammanslagning av alla nuvarande tygförvaltningar.
Jag vill emellertid bestrida
att det förhåller sig så. Jag tror inte
att det går att på sakliga grunder göra
gällande att den utveckling av huvudförvaltningsprincipen
som här tagit
sin början — och som alla är överens
om är en god början som bör fullföljas
_ skulle på något störande sätt
hindras av den nuvarande ordningens
fortsatta existens.

Försvarsministern har, kanske i en
känsla av tveksamhet, endast föreslagit
ett principbeslut, och han vill dröja
med det praktiska genomförandet. Under
sådana förhållanden tycker jag det
finns allt skäl för riksdagen att vila
på hanen och att över huvud taget
inte träffa något principiellt avgörande
på denna punkt — desto mera som
departementschefen är av den uppfattningen
att något genomförande av denna
princip ändå inte kan komma i fråga
under den närmaste tiden.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande, under vilket herr
förste vice talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde herrar
Hedin (h), von Sydow (h) och Fröding
(h).

Herr WACHTMEISTER (li):

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera
kammarens ledamöter att göra
en pingstresa till Lolland i Danmark,
där bokskogarna nu står som
allra vackrast och kanske rent av en
och annan Rhododendron har gått i
blom i Knuthenborgs park. Ett besök
i Knuthenborgs park kan vara lönande
även av en annan anledning. Det kan
vara inte bara intressant utan också
lärorikt.

Parken omgärdas av en välbyggd
och kraftig stenmur, i vilken man
byggt in grindvakts- och trädgårdsmästarbostäder.
Men något corps de

40 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

logi till denna magnifika ram finns
inte. När man skulle börja med det,
var pengarna slut. Man hade inte från
början gjort klart för sig precis hur
man ville ha det en gång och inte heller
vad det skulle kosta.

Jag kan inte komma ifrån en obehaglig
förnimmelse av att vi nu är
beredda att gå fram på ungefär samma
sätt som Knuthenborgs byggherre.
Staberna blir med andra ord så dyrbara,
att varken pengar eller folk blir
över till de stridande förbanden. Det
kan enligt min mening inte vara riktigt
att tvinga riksdagen att på detta
sätt ta ställning till en enda del av ett
mycket stort problemkomplex.

För undvikande av missförstånd
kanske jag bör påpeka, att det inte i
och för sig alls är fel att besluta om
försvarsstabens organisation och att
låta övriga staber komma in i senare
sammanhang. Men gör man så, då måste
man också tala om för de beslutande
organen hur man tänkt sig fortsättningen.
Det har man som bekant inte
gjort. Nu skall försvarsstaben omorganiseras,
sedan skall försvarsgrensstaberna,
som det heter, »studeras och undersökas»
för att tidigast om något år
kunna fixeras — och sedan kommer
turen till de regionala staberna. Någon
samlad överblick har vi aldrig fått.

Att försvarsministern och andra
tyckt och funnit att totalförsvarets
högsta ledning, försvarsgrensstaberna
och de regionala staberna kan anstå,
är en klen tröst. De senare årens alltmer
accentuerade snedvridning av proportionerna
mellan staber och trupp
bidrar sannerligen inte till att skingra
farhågorna för att det hela i alla
fall går ut över truppen, trots utskottets
försäkran om motsatsen. Och hur
skulle det för övrigt kunna gå på annat
sätt, när kostnadsramen är fast?

Vad försvarsministern och utskottet
anfört om beredskapssynpunkten som
skäl för principbeslut redan nu har
jag för min del svårt att ta riktigt på

allvar, när man tänker på vad som
nyligen skett med våra repetitionsövningar,
vilka ur beredskapssynpunkt är
oändligt mycket viktigare.

Nej, för en oinvigd förefaller det
närmast som om man på högsta ort
ansåge staberna som det viktigaste på
slagfältet.

1942 års försvarsbeslut innebar en
ökning av antalet officerare i de centrala
staberna från 200 till 350, främst för
att klara den under beredskapen ökade
organisationen. Efter krigets slut och
efter beredskapsorganisationens nedkrympning
till fredsförhållanden har
staberna bara fortsatt att växa. 1958
års förvarsbeslut minskade arméns brigader
med 15 procent, flottans enheter
med 50 procent och flygvapnets antal
flygplan med 25 procent. Om någon
nedskärning av staber och förvaltningar
var det givetvis inte tal — tvärtom talades
om en ytterligare ansvällning. Enligt
statsverkspropositionen i år har vi
bara i de centrala staberna över 6 000
befattningshavare — civila och militära
— alltså två fältstarka regementen,
och nu skall det bara i försvarsstaben
bli 18 nya befattningar för 400 000
kronor. Det är sant att man låtit skymta
att arbetsfördelningen kommer att bli
sådan att man kan krympa en av försvarsgrensstaberna,
men hur mycket
man kan krympa dem får vi inte veta.

Det finns skäl att citera förre arméchefen
general Ehrensvärd när han säger:
»Även det bästa stabsarbete nyttar
föga, om inte krigsförbanden mäkta
lösa sina uppgifter.»

Hur ser det då ut ute på truppen? En
tredjedel av utbildningsbefälet saknas
på grund av vakanser och kommenderingar.
Vi har 400 vakanser enbart bland
officersbeställningarna och naturligtvis
enbart på trupp. Staberna hålls alltid
välfyllda genom kommenderingar — och
dessutom är ju stabsarbetet egentligen
det enda som räknas såsom meriterande
för befordran inom och till regementsofficersgraderna.
Än så länge har vi

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 41

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

inte sett någon uppvärdering av trupptjänsten.
Tvärtom — försvarsministern
framhärdar i sin vägran att återinföra
den honnörsbefordran, som statsrådet
tydligen anser bör vara självklar för generalspersoner,
även för lägre grader.
Det vore frestande att ta upp en diskussion
i denna fråga, som är av mycket
stor betydelse, om man vill låta den
Holmqvistska befälsutredningen få ett
positivt resultat. Men jag skall inte nu
gå närmare in på saken.

Jag kan dock inte låta bli att tycka
att utskottets resonemang är något verklighetsfrämmande,
när utskottet påstår
att den föreslagna förstärkningen av försvarsstaben
inte är avsedd att ske på
bekostnad av trupputbildningsarbetet,
något som skulle ordnas genom att antalet
beställningar på försvarsstabens
stat ökas. Men någonstans skall ju dessa
officerare tagas, och det blir från förbanden
i sista hand. År det då underligt
att utbildningstiden ibland kanske inte
kan utnyttjas såsom önskvärt vore, när
allt det bästa befälet tas bort till staberna?
Att försvarsstaben kvantitativt förstärkes
härigenom är förvisso riktigt.
Hur det på lång sikt blir med den kvalitativa
förstärkningen vill jag låta vara
osagt, men nog finns det plats för tvivel.
Officerskurserna krymper ju år från
år, och dessa krympande kurser måste
medföra minskade urvalsmöjligheter
och därmed sänkt kvalitet på staberna,
som ständigt växer — och så länge nuvarande
befordringsprinciper tillämpas
tyvärr än sämre kvalitet på det viktigaste
befälet, truppbefälet, det som blir
över sedan alla platser kring stabernas
köttgrytor blivit besatta.

Det föreligger i denna fråga två motionspar
och en enskild motion som alla
— med något olika motiveringar — yrkar
att beslut om ny organisation av
krigsmaktens högsta ledning måtte anstå
till dess att översikt erhållits över
problemets andra delar. Till alla motionerna,
vilka kan koncentreras till den

enskilda motionen, nr 756 i denna kammare,
ber jag att få yrka bifall.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Redan 1955 års försvarsberedning
framhöll att krav på en
mera enhetlig ledning av det militära
försvaret och totalförsvaret snarast torde
komma att aktualiseras, inte minst
mot bakgrunden av ett framtida krigs
totala karaktär samt att försvarssystemen
blir alltmer invecklade i tekniskt
hänseende. Vid behandlingen av 1958
års försvarsproposition anslöt sig riksdagen
till dessa synpunkter och uttalade
önskemål om en ökad samordning
och en enhetlig ledning av det militära
försvaret liksom av hela totalförsvaret.

Utskottet noterar att det nu föreliggande
förslaget till sin allmänna innebörd
överensstämmer med av riksdagen
uttalade önskemål. Departementschefen
ansluter sig till utredningarnas förslag
rörande krigsmaktens högsta ledning i
krig, innebärande att ledningen utövas
av en ensamt beslutande överbefälhavare
biträdd av en allsidigt sammansatt
försvarsstab. Krigsmaktens högsta ledning
i fred skall utövas av överbefälhavaren
såsom ensam beslutande under
Kungl. Maj :t, och överbefälhavaren skall
leda och ansvara för de viktigaste funktionerna,
såsom operativt krigsförberedelsearbete
och långsiktsplanering, med
biträde av en allsidigt sammansatt försvarsstab.
De operativa uppgifter som
nu åvilar marin- och flygstaberna skall
i fortsättningen handläggas i försvarsstaben.
— Utskottet, som delar departementschefens
uppfattning, vill särskilt
understryka att den största betydelse
tillmäts kravet på att den högsta ledningen
redan i fred måste ha en hög beredskap
för att kunna genomföra krigsmaktens
operativa ledning. Utskottet anser
också att fredsorganisationen bör överensstämma
med krigsorganisationen så
långt hänsynen till ekonomiska och andra
faktorer gör detta rimligt och möjligt.

42 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 19G1 fm.

Ny organisation av krigsmaktens högsta

Icke minst praktiska skäl talar för att
frågan om krigsmaktens högsta ledning,
som anses brådskande och angelägen,
löses vid årets riksdag, och icke minst
ur heredskapssynpunkt måste detta anses
särskilt önskvärt. Inga bärande skäl
talar för att uppskjuta ett ställningstagande
till departementschefens förslag
i avvaktan på ytterligare utredning av
de övriga spörsmålen i detta sammanhang
— vilket vissa motionärer har
gjort sig till talesmän för.

Utskottet har vid sin behandling av
Kungl. Maj:ts förslag varit enhälligt så
när som på frågan om försvarsgrenschefernas
chefskap för försvarsgrensförvaltningarna.
Majoriteten anser i likhet
med departementschefen att försvarsgrenschef
icke längre skall vara
chef för sin försvarsgrens tygförvaltande
verk utan i andra former öva det
inflytande som erfordras på dess verksamhet.
Icke minst vår tids tekniska
omställning inom försvaret innebär att
en försvarsgrenschef med nuvarande
ordning såsom chef för sin försvarsgrensförvaltning
har att handlägga frågor
som direkt påverkar en annan försvarsgrens
verksamhet. Om icke en ändring
nu kommer till stånd, innebär detta
att en försvarsgrenschef som chef i förvaltningen
skall kunna vända sig direkt
till Kungl. Maj :t och på så sätt erhålla
en friare ställning som chef för tygförvaltningen
än i sin egenskap av försvarsgrenschef.
Det är därför utskottet
har kommit fram till sitt ställningstagande,
vilket innebär att vi delar departementschefens
uppfattning att försvarsgrenschef
i fortsättningen kommer
att erhålla ett tillfredsställande inflytande
över inte minst anskaffningsverksamheten
och förvaltningstjänsten i fråga
om tygmateriel. Vid bestämmande
av större materielprojekt förutsattes
att dessa skall underställas försvarsgrenschef
för godkännande.

I fråga om huvudförvaltningsprincipen
tillstyrker utskottet en utvidgning
av just denna princip för att åstadkom -

ledning

ma ytterligare samordning inom hela
tygförvaltningsområdet. Spörsmålet om
det s. k. dubbla chefskapet bör också
enligt utskottets mening bedömas även
mot denna bakgrund.

Vad det slutligen gäller försvarsstaben
i framtiden ansluter sig utskottet
till departementschefens förslag att staben
icke skall ha andra uppgifter än att
vara överbefälhavarens stab och icke
betungas med detaljarbete. Detta innebär
att ärenden av operativ art, som nu
handläggs i marin- och flygstaberna,
kommer att överföras till försvarsstaben.

Jag har vidare inledningsvis framhållit
att utskottet vid behandlingen av
denna proposition kunnat nå enighet i
vad gäller krigsmaktens högsta ledning
och den organisation som den hädanefter
kommer att få. Det är närmast i vad
gäller andra delen av utlåtandet, som
handlar om försvarsgrenschefs inflytande
på tygförvaltande verk, som meningarna
har gått isär. Vi hävdade, inte
minst mot bakgrunden av vad jag redan
framhållit, att utvecklingen på det tekniska
området har medfört att olägenheter
redan nu har visat sig på så sätt,
att en försvarsgrenschef har att handlägga
ärenden som rör en annan försvarsgrenschefs
angelägenheter. Det är
icke minst med anledning av denna
mycket opraktiska metod som vi nu
önskar komma fram till en mera praktisk
— och vi vågar också säga logisk
— lösning av hela detta problem.

Med det sagda, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Herr Mellqvist underströk
ånyo den vikt som även majoritetssidan
fäster vid att försvarsgrenscheferna
skall kunna utöva ett väsentligt
inflytande på tygförvaltningarna.
Han understryker också att man har
försökt tillgodose det kravet. Den fråga
som jag då vill ställa, herr talman, är
tämligen enkel. Om man är överens —
vilket uppenbarligen är fallet — om att

Nr 20 43

Onsdagen den 17 maj 1901 fm.

Ny organisation av krigsmaktens högsta ledning

utbildning och utrustning hänger samman
på sådant sätt att försvarsgrenscheferna
måste ha detta inflytande på
förvaltningssidan, varför skall man då
nödvändigtvis ändra en ordning som
fungerat väl i praktiken och införa ett
system, som visserligen teoretiskt kan
te sig mer eller mindre fulländat men
som ändå säkerligen kommer att fungera
under utvecklande av ett betydligt
större mått av byråkrati och krångel
än vi haft förut?

Herr Mellqvist sade något om att den
tekniska utvecklingen på något sätt
skulle inverka här och menade, tror jag,
att försvarsgrenscheferna — om de skulle
bibehålla sin egenskap av förvaltningschefer
— i väsentlig utsträckning
skulle få att handlägga angelägenheter
som rörde andra försvarsgrenar än deras
egen. Får jag då, herr talman, upprepa
att herr Mellqvist inte har gjort
gällande — jag har över huvud taget
inte funnit någon som på allvar gjort
gällande — att den växande tillämpningen
av huvudförvaltningsprincipen
skulle ha hindrats av den nuvarande ordningen.
Denna princip innebär ju att anskaffning
av materiel, som är gemensam
för alla försvarsgrenar, anförtros
åt den förvaltning som använder det
mesta av den materielen eller som av
något annat skäl anses särskilt lämplig
att handha den. Det har inte från något
håll, såvitt jag har kunnat finna, på
allvar gjorts gällande att den nuvarande
ordningen varit till hinder för denna
i och för sig mycket värdefulla utveckling.
Varför skall man då, herr talman,
ta risken av en växande byråkratisering,
ta risken av ett större antal
tvistigheter av det slag som vi känner
till från tiden före dubbelchefskapets
skede? Riksdagen har anledning att
tänka sig för här.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Jag tror, herr Wedén,
att det finns praktiska exempel på att
den nuvarande ordningen inte heller är

så tillfredsställande i alla avseenden.
Den tillkom redan 1944 och har alltså
tillämpats i 17 år. Sedan dess har det
hänt en hel del på det tekniska området.
Helikopterköpen exempelvis har
ställt försvarsgrenscheferna inför problemet
att fördela nya resurser på andra
försvarsgrenar.

Framför allt är väl detta snudd på
det s. k. försvarsgrenstänkandet. Det är
också en motivering för att vi nu söker
oss fram mot en ny ordning, en
fackförvaltning, så att vi på ett mera
objektivt och rättvist och kanske också
mera praktiskt sätt än hittills skall kunna
fördela den kommande materielen
på de områden där den bäst behövs.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Jag tror att det håller
på att gå troll i ordet fackförvaltning.
Det har blivit ett slags symbol för allt
som är fint och bra på detta område.
Vi bör göra klart för oss vilken betydelse
vi inlägger i ordet fackförvaltning.
Jag vet inte om herr Mellqvist
med fackförvaltning menar ett slag av
förvaltning, som har hand om alla ingredienser
i ett visst vapensystem. Men
visst kan man tänka sig att vapensystemen
ändras, så att man får fram vapensystem
som inte passar in i de nuvarande
försvarsgrenarna eller försvarsgrensförvaltningarna,
utan att det uppstår
så att säga ett nytt fack. Men jag
tror att denna utveckling, som säkerligen
kommer att äga rum, blir parallell
på försvarsgrenssidan och på förvaltningssidan.
Även om det uppstår
ett nytt fack — en ny försvarsgren kan
man säga — tror jag alltså att det måste
finnas en klar ansvarsförbindelse mellan
försvarsgrenen och motsvarande
förvaltning.

Herr Mellqvist menar tydligen att det
skulle vara ologiskt, att försvarsgrenscheferna
i egenskap av chefer för förvaltningen
men inte i egenskap av försvarsgrenschefer
kan vända sig till
Kungl. Maj:t. Mot bakgrunden av det

44 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

ansvar försvarsgrenschefen i alla fall
måste ha både för utbildning och utrustning
tycker jag att det är ännu
mera ologiskt att chefer för förvaltningarna,
som är helt fristående, direkt
vänder sig till Kungl. Maj:t. En sådan
chef för en förvaltning har ju dock endast
en del av det dubbla ansvar för
utbildning och utrustning, som enligt
min mening måste vara odelat.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1 a

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ståhl begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. I a)
i utskottets utlåtande nr 90, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Wedén begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 171 ja och
43 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. I b

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
II: 756; och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Wachtmeister begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. Ib)
i utskottets utlåtande ur 90, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen II: 756.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Wachtmeister
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 189 ja och
5 nej, varjämte 14 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II och III

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11

Understöd åt båttrafiken i Stockholms
skärgård

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 91, i anledning av Kungl. Maj:ts pro -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 45

Understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

position angående understöd åt båttrafiken
i Stockholms skärgård jämte i ämnet
väckt motion.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr KEIJER (fp):

Herr talman! Som motionär i frågan
om organisationen av trafiken i Stockholms
mellersta skärgård skulle jag vilja
göra några kommentarer till statsutskottets
utlåtande nr 91.

Det bör allra först sägas att det är
med tillfredsställelse man noterar att
trafiken i en viktig del av Stockholms
skärgård har säkerställts för de närmaste
åren. Situationen var ytterst oroande
under den tid då det tidigare trafikföretaget
hotade att lägga ned större
delen av förbindelserna på grund av
vikande trafikunderlag.

Det är förklarligt om det vid uppgörandet
av en snäv och ekonomiskt
rationell trafikplan för ett så mångskiftande
område som Stockholms skärgård
blir en del öar som missgynnas.
Men när det allmänna, såsom i detta
fall, träder in med subventioner bör
de som gör upp trafikplanerna lyssna
till önskemål från den befolkning som
skall få skälig hjälp med sina förbindelser
med yttervärlden. Sådana hittills
obeaktade önskemål finns beträffande
det avtal som gällt och som nu i stort
sett blir det som avses gälla fram till
1964. Det gäller framför allt trafiken
vintertid, när isförhållandena gör det
omöjligt för den bofasta befolkningen
att själv ta sig över till fastlandet eller
till andra Öar. Så har t. ex. Mjölkö vägförening
i år inlämnat en skrivelse till
handelsdepartementet och påpekat de
svårigheter som vintertid drabbar denna
och en del andra Öar. I denna skrivelse
heter det hl. a.: »Den så gott som
fullständiga isolering som under större
delen av vinterhalvåret 1959—1960
drabbade detta område medförde stora
svårigheter för de bofasta, då de långa
tider var avstängda från såväl postgång

som möjligheter att få ut livsmedel.»
Det påpekas att det varit i och för sig
riktiga åtgärder, nämligen ordnande av
färjetrafik för en annan del av området,
som minskat frakt- och passagerarunderlaget
så att Vaxholmsbolaget inte
med de nu utgående subventionerna ansett
sig kunna upprätthålla vintertrafiken
på traden.

Man klagar en smula bittert: »Så lämnas
den befolkning, som alltjämt förblivit
bofast på dessa öar, helt åt sitt
öde av såväl statsmakterna som de kommunala
myndigheterna, oaktat de betalar
skatt på samma sätt som befolkningen
i andra delar av skärgården, som får
sin trafikfråga ordnad under vinterhalvåret
genom avtalet.»

Länsstyrelsen i Stockholms län anser
också att det finns önskemål beträffande
trafikavtalet, vilka bör beaktas. I ett
remissvar den 22 februari i år över avtalsförslaget
heter det bl. a.: »Länsstyrelsen
vill emellertid beträffande den
trafikplan som ligger till grund för avtalen
framhålla, att trafiken på öarna i
västra Saxarfjärden varit föremål för
mycken kritik från öbornas sida. Enligt
planen trafikeras dessa öar ej under
tiden 1 nov.—31 mars. Under en del av
denna tid, då ishinder icke förelegat,
har väl med kommunalt stöd en viss
trafik ändock förekommit. Men öbornas
önskemål går ut på att erhålla en
genom avtal garanterad trafik för hela
den tid, då is ej hindrar. Länsstyrelsen
vill varmt stödja denna berättigade
önskan. Det är av stort intresse för hela
stockholmsregionen att skärgården erhåller
någorlunda tillfredsställande
kommunikationer. Om så ej sker kommer
den att läggas öde, till stort förfång
inte minst för dem som vill nyttja
skärgården som rekreationsort.»

Man vill kanske invända att det i det
område, som varit särskilt i blickfältet,
rör sig om bara ett litet antal personer.
Det är dock ett femtontal familjer, som
bor diir och de, som kanske i generationer
varit bosatta på en ö, odlat mar -

46 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

ken och haft och har sin bärgning av
den och av fiske, bör få största möjliga
hjälp att upprätthålla förbindelserna
med omvärlden.

Statsutskottet har gjort en välvillig
skrivning och framhåller i sitt utlåtande
att i den av Kungl. Maj:t äskade medelsanvisningen
för nästa budgetår är
inräknat ett belopp av 25 000 kronor,
avsett att möjliggöra bl. a. smärre jämkningar
i de till avtalen fogade trafikplanerna,
exempelvis insättande under
någon del av vinterhalvåret av en extra
tur i västra Saxarfjärden. Utskottet tilllägger
också, att vid den förutsatta trafikomläggningen
för år 1964 dessa öars
behov av fastlandsförbindelser torde
komma att tillgodoses i samma omfattning
som för närvarande gäller för övriga
ögrupper inom Waxholmsbolagets
nuvarande trafikområde.

Herr talman! Det är en förhoppning,
som vi motionärer och som framför allt
den skärgårdsbefolkning det gäller hyser,
att de som får i uppdrag att praktiskt
utforma vintertrafiken i Stockholms
skärgård skall låta dessa uttalanden
bli vägledande vid trafikplanens
uPPgörande. Jag har därför inget särskilt
yrkande beträffande denna del av
motionen.

I motionen har vidare hemställts om
en utredning av läget för den kollektiva
skärgårdstrafiken inom andra områden
av skärgården. Detta yrkande har
helt avvisats av statsutskottet med motivering
att inga framställningar om bidrag
från det allmänna gjorts för upprätthållande
av denna trafik. Till detta
bör dock sägas, att länsstyrelsen i
Stockholms län, som väl måste anses ha
kännedom om läget, i sitt nyss citerade
remissyttrande ifrågasätter, huruvida
inte även trafiken inom de delar av
skärgården, som ej innefattas i avtalet
med Waxholmsbolaget och Blidösundsbolaget,
nu borde bli föremål för närmare
utredning. Som motivering anför
länsstyrelsen, att »svårigheterna att där
bemästra trafiken, särskilt vintertid,

med förefintligt båtmaterial har visat
sig stora, och på vissa delar av denna
skärgård har trafiken, då ishinder uppstått,
helt nedlagts och sedan fått ligga
nere under åtskilliga månader». Detta
uttalande, herr talman, synes inte stödja
statsutskottets slutsatser på denna
punkt. Det torde därför finnas anledning
att återkomma till denna fråga.

Att just nu yrka bifall till motionen
i dess senare del är verkningslöst. Jag
ställer därför inte något yrkande beträffande
motionens hemställan om en
utredning av trafikförhållandena i södra
delen av skärgården.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Då motionären herr
Keijer inte har ställt något särskilt yrkande,
vill jag inskränka mig till att
kort och gott yrka bifall till utskottets
förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 12

Anslag till industriell verksamhet i Töre
kommun

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
92, i anledning av Kungl. Majits proposition
angående anslag till industriell
verksamhet i Töre kommun jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 81 hade Kungl.
Maj:t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961, föreslagit
riksdagen att dels till Förvärv av
aktierna i Törefors aktiebolag för budgetåret
1961/62 under kapitalbudgeten,
fonden för statens aktier, anvisa ett investeringsanslag
av 862 000 kronor, dels
till Bidrag till Törefors aktiebolag för
budgetåret 1961/62 under driftbudgeten,
tionde huvudtiteln, anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor, dels
till Lån till Törefors aktiebolag å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 47

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

1960/61 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor, dels
ock till Lån till Törefors aktiebolag för
budgetåret 1961/62 under kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd, anvisa
ett investeringsanslag av 2 500 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Pcr-Olof Hanson in. fl. (I: 581)
och den andra inom andra kammaren
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
(II: 692),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Svärd (I: 583) och den andra inom
andra kammaren av herr Bohman
rn. fl. (11:694), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte dels avslå bl. a. förevarande
proposition, dels i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Aktiebolaget
Statens skogsindustrier måtte anmodas
utreda förutsättningarna för produktion
i egen regi av mineralullsplattor
i Töre kommun och i andra hand
möjligheterna att omplacera arbetskraften
vid Törefors sågverk till andra
arbetsplatser i Norrbotten,

dels en inom första kammaren av
herr Helmer Persson väckt motion
(1:582), vari hemställts, att riksdagen
måtte, med i övrigt bifall till propositionen,
besluta att Törefors aktiebolag
skulle ombildas till Aktiebolaget Statens
metallindustrier med huvuduppgift
att i Norrbotten bygga upp en allsidig
verkstadsindustri,

dels ock en inom andra kammaren
av herr Rydén väckt motion (11:693),
vari hemställts dels att riksdagen beviljade
Företagareföreningen i Norrbottens
län ett belopp på 1 milj. kronor,
som av föreningen finge användas till
stimulerande av företagsamheten i Töre
kommun, samt att långivningen skedde
till en räntesats som med Va % under -

stege den av företagareföreningen annars
tillämpade, dels att riksdagen beslutade
uppdraga åt arbetsmarknadsmyndigheterna
att i möjligaste mån ordna
arbetsmöjligheter för de inom Töre
kommun bosatta friställda arbetarna vid
Norrbottens järnverk och att resekostnaderna
mellan bostadsorten Töre och
Luleå bekostades med statsmedel, dels
att riksdagen beslutade uppdraga åt arbetsmarknadsmyndigheterna
att i övrigt
söka finna lämpliga former för
flyttningsbidrag och engångsersättningar
samt för att förtidspensionera de
äldsta anställda vid Aktiebolaget Törefors
vid en avveckling av detta företag,
dels ock att riksdagen avsloge förevarande
proposition.

Utskottet hemställde,

I. att motionen 1: 582 icke måtte avriksdagen
bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 583 och II: 694
samt 11:693, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till Förvärv av aktier
i Törefors aktiebolag för budgetåret
1961/62 under fonden för statens aktier
anvisa ett investeringsanslag av 862 000
kronor;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:583 och 11:694
samt II: 693, samtliga motioner såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till Törefors
aktiebolag för budgetåret 1961/62
under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 300 000 kronor;

IV. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:583 och 11:694
samt II: 693, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga,

1) till Lån till Törefors aktiebolag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1960/61 under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av
1 000 000 kronor;

2) till Lån till Törefors aktiebolag
för budgetåret 1961/62 under fonden för

48 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre

låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor;

V. att motionerna 1:581 och 11:692
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

VI. att motionerna I: 583 och II: 694,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj :t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

VII. att motionen 11:693, i vad den
icke behandlats under II.—IV., icke
måtte av riksdagen bifallas.

Reservationer hade avgivits
1) av herr Ragnar Bergh, som ansett
att utskottets hemställan i nedan angivna
delar bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anvisande av medel till förvärv av aktier
i Törefors aktiebolag;

III. att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:583 och 11:694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, till Bidrag till Törefors aktiebolag
för kompletterande utredningar
och försöksverksamhet för budgetåret
1961/62 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 300 000
kronor;

VI. att riksdagen må, i anledning av
motionerna I: 583 och II: 694, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om ytterligare utredning rörande
lämplig produktion i Törefors;»

2) av fröken Andersson samt herrar
Staxäng, Stdhl och Heckscher, vilka ansett
att utskottets hemställan i nedan
angivna delar bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt
II: 693, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anvisande av medel till förvärv av aktier
i Törefors aktiebolag;

III. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu är

kommun

i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anvisande av medel till bidrag till Törefors
aktiebolag;

IV. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:583 och 11:694 samt
11:693, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga,

1) avslå Kungl. Maj:ts förslag om anvisande
av medel å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1960/61 till
lån till Törefors aktiebolag;

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag om anvisande
av medel för budgetåret 1961/62
till lån till Törefors aktiebolag;

VI. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 583 och II: 694, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Aktiebolaget Statens
skogsindustrier måtte anmodas utreda
förutsättningarna för produktion i egen
regi av mineralullsplattor i Töre kommun
och, i andra hand, möjligheterna
att omplacera arbetskraften vid Törefors
sågverk till andra arbetsplatser i
Norrbotten;»

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Vårt motstånd mot det
förslag, som propositionen innehåller,
bottnar inte i någon ovilja att stödja
företagsamheten i Töre, och naturligtvis
inte heller i någon obenägenhet att
försöka lösa de svåra sysselsättningsproblem,
som föreligger i denna del av
landet. Vi tror emellertid inte att den
metod, som man här har valt, är den
riktiga. Vi tror inte att den metoden utgör
någon lösning. Den innebär bara
att svårigheterna förskjutes och kanske
förvärras samt att man kanske skapar
nya besvikelser för människorna i Töre
kommun.

Det förhåller sig ju på det sättet, att
både arbetsmarknadens parter och de
politiska partierna är överens om att
en subventionering, statlig eller kommunal,
åt näringslivet på en viss ort
inte bör komma i fråga. Om det saknas

Nr 20 49

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

ekonomiska förutsättningar, leder en
sådan subventionering till fellokalisering
av företagen — en fellokalisering
som i längden måste bli alltmer ohållbar.
Målsättningen för företagspolitiken
måste vara att åstadkomma det mest
effektiva utnyttjandet av de resurser,
som står till vårt förfogande. Konstlade
stöd åt företag, som inte är bärkraftiga,
blir ännu mera felaktiga och ännu mera
uteslutna i ett skede, då liberaliseringen
av den internationella handeln ökar
förutsättningarna för en fri konkurrens
över gränserna och gör konkurrensen
hårdare och besvärligare för företag,
som inte är effektiva.

Jag vill gärna ansluta mig till ett uttalande
i denna riktning, som gjordes
år 1952 av dåvarande departementschef
i samband med framläggandet av propositionen
om näringslivets lokalisering.
Han sade: »Lokaliseringspolitiken bör
samordnas med strävandena att maximalt
utnyttja tillgängliga arbetskraftsresurser
och stödja utbyggnaden av näringslivet
på de platser där totalkostnaderna
är lägst.» Detta uttalande är naturligtvis
riktigt och har fortfarande
full giltighet.

Dessa principiella synpunkter måste
enligt vår uppfattning leda till att vi
bör räkna med en rörlig arbetsmarknadspolitik,
något som alla torde vara
överens om. Varken den enskilde eller
en kommun kan utgå ifrån att näringslivet
på en ort alltid skall ha samma
struktur och samma omfång. En successiv
anpassning efter förhållandena,
som snabbt ändras, måste komma till
stånd, och statens och arbetsmarknadspolitikens
uppgift måste vara att hjälpa
till att underlätta en övergång i ett
sådant skede, att m. a. o. se till att övergångssvårigheterna
inte blir alltför
markanta. Meningen kan inte vara att
med konstlade medel mer eller mindre
tillfälligt försöka spärra en utveckling,
som ur allmänekonomisk ocli företagsekonomisk
synvinkel bedöms vara den
mest ändamålsenliga.

4—Andra kammarens protokoll 1961. Nr

Om jag sedan, herr talman, ifrån
dessa principiella synpunkter skulle gå
över till det konkreta fall som vi nu
diskuterar, kan jag först konstatera att
det är uppenbart — på den punkten
är alla överens —- att det inte finns
några förutsättningar för en fortsatt
sågverksrörelse vid Törefors aktiebolag.
Bruket är nedslitet, och skall man
tänka på fortsatt drift måste man göra
genomgående rationaliseringar av verket.
Men det tjänar inte mycket till,
eftersom skogstillgångarna där uppe inte
räcker till för att ge bruket tillräckligt
med råvara. I detta sammanhang
skulle jag vilja skjuta in en erinran
om att vi för några år sedan, när
vi just diskuterade ASSI:s utbyggnad,
varnade för minskade råvarutillgångar,
en varning som då inte väckte nämnvärt
gensvar.

Frågan är nu: Kan man i Töre få
i gång någon annan lönande rörelse?
Det är kanske inte uteslutet, men det
är svårt för mig och andra här i riksdagen
att bedöma den saken. Men vad
som är klart är att det projekt som
man nu har lagt fram i propositionen
i varje fall är utomordentligt tvivelaktigt.
ASSI, som har gjort en utredning
om den nya tillverkningen, har hyst tvivel
rörande tillverkningens lönsamhet.
ASSI har till och med varit så tvivlande,
att det inte självt velat bära ansvaret
för den föreslagna nya tillverkningen.
Departementschefen har också tvivlat
och detsamma har utskottet gjort och
ändå har man lagt fram förslaget, och
utskottet har tillstyrkt det. Motiveringen
är helt enkelt att man anser det
otänkbart att lägga ned sågverksdriftcn
utan att i detta sammanhang sätta
någonting annat i dess ställe. Ett sådant
resonemang strider onekligen mot
de allmänna principer jag redogjort för
och som vi alla varit fullständigt överens
om tidigare.

De mincralullsplattor som den nya
tillverkningen skall omfatta är en helt
ny produkt. Den är tidigare inte prö 20 -

50 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre

vad i vårt land. Den finns i Förenta
staterna. Det är fråga om en eldhärdig
platta, som är mycket lämplig för samlingslokaler
och andra liknande utrymmen.
Den har en begränsad användning,
men hur stor konsumtionen blir
vet man ännu ingenting om.

Avsättningsförhållandena är alltså i
dag inte alls klarlagda. På samma sätt
förhåller det sig med produktionsförutsättningarna.
Man skall nu pröva dem
under en övergångstid, och under denna
skall bolaget av staten få 300 000
kronor utan återbetalningsskyldighet.
Det kan vara värt att erinra om att
Kooperativa förbundet vid Karlholms
Bruk under många år förberett en sådan
tillverkning och för några månader
sedan där satt i gång en tillverkning
av mineralullsplattor. För denna
verksamhet har Kooperativa förbundet
investerat bortåt 10 miljoner kronor,
en siffra som jag tycker vi bör
ha i minnet när vi bedömer de sifferuppgifter
som nu lämnas i propositionen.

Man har, som sagt, inte gjort några
marknadsundersökningar; tiden har
val inte medgivit detta. Man vet alltså
inte hur mycket av dessa plattor som
kommer att konsumeras. Karlholms
Bruks årskapacitet beräknas bli ungefär
10 000 ton, och enligt propositionen
räknar man med att man i Töre
skall kunna tillverka ungefär 7 000 ton.
Hur mycket Cellulosabolaget, som också
tänker sätta i gång sådan tillverkning,
skall kunna framställa vet vi
ingenting om. Frågan är emellertid om
sådana här stora kvantiteter kan tänkas
få avsättning på den svenska marknaden.
Det vet vi heller ingenting om.
Det kan leda till att de företag, som
nu skall börja tillverka mineralullsplattor,
inte kan arbeta med full kapacitet,
vilket medför att produkten
måste bli dyrare än eljest. Om ett företag
arbetar med begränsad kapacitet,
innebär detta ett dåligt utnyttjande av
produktionsresurserna och att den till -

kommun

verkade varan blir dyrare för konsumenten.

Att ASSI inte är intresserat av projektet,
framgår klart av handlingarna.
Det är väl på det sättet att regeringen
helt enkelt har förmått ASSI
att framlägga ett projekt, och den beställningen
har resulterat i det vi nu
behandlar. Men ASSI vill själv inte
hålla i det. Om något visar väl detta,
hur svagt motiverat det hela är.

Då några högermotionärer och vissa
reservanter i statsutskottet velat att
ASSI skulle behålla Törebolaget och
själv fortsätta utredningarna om den
nya tillverkningen, har detta berott på
att man då får i varje fall vissa garantier
för att tillverkningen inte sätts
•S^ng, om den inte är företagsekonomiskt
motiverad. Dessutom har ASSI
naturligtvis som företag trots allt ett
ansvar för de anställda liksom andra
stora företag har. ASSI kan utan tvekan
på annat håll sysselsätta de 55
personer det här är fråga om.

Statsutskottet har sagt att Törefors
AB bör säljas till staten av två skäl.
Det ena skulle vara att den nya tillverkningen
har ingen, som det heter,
»direkt anknytning» till ASSI, och det
andra är de arbetsmarknadspolitiska
aspekterna. Jag medger att man kan
acceptera det sista argumentet. Men det
innebär ett erkännande av att det här
är fråga om en rent social och icke
affärsmässig transaktion. Det första argumentet
håller däremot inte. Jag vill
påminna om att vi här i riksdagen i
andra sammanhang har klagat över att
ASSI inte har en tillräckligt differentierad
produktion. För det andra finns
det ett direkt samband mellan mineralullstillverkningen
i det av ASSI ägda
Laxå bruk och den blivande mineralullsplattillverkningen.
När varan förts
fram till mineralull har i själva verket
halva ledet av produktionsprocessen
till den färdiga varan passerats.
För det tredje har ASSI en försäljningsorganisation
för bl. a. board, och

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 51

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

det är en organisation som ligger ovanligt
bra till för samtidig försäljning
av sådana här plattor. Alla sakliga skäl
talar alltså för att Törefors bolag borde
ligga kvar hos ASSI. Finner ASSI
att projektet är förlustbringande skall
det naturligtvis inte sätta igång tillverkningen.
Men det är ASSI som skall
göra det på eget ansvar. Blir inte tillverkning
igångsatt, bör ASSI flytta över
den arbetskraft det är fråga om till
sina övriga anläggningar. Det är naturligtvis
också tänkbart att man kan
förtidspensionera en del av den äldre
personalen.

Reservanterna i statsutskottet förutsätter
dessutom, att arbetsmarknadsmyndigheterna
undersöker möjligheterna
till andra rörelsestimulerande åtgärder.
Man säger härom: »Skulle det
sålunda i Töre eller i dess närhet dyka
upp praktiska möjligheter att igångsätta
industriell verksamhet av mer lönande
och för de anställda på längre
sikt säkrare art, bör det ankomma på
statsmakterna att på olika sätt främja
tillkomsten därav.»

Herr talman! Jag anser att propositionen
är principiellt felaktig. Jag tror
inte att ett genomförande av förslaget
skulle hjälpa. Det finns risk för att
det i stället kommer att stjälpa och
att det kommer att ytterligare försvåra
en kanhända nödvändig anpassning av
förhållandena i Töre efter utvecklingen.

Jag ber att få yrka bifall till den reservation
på vilken fröken Andersson
står som första namn.

Herr RYDÉN (fp):

Herr talman! Oftast är det väl så att
om ett företag inte kan klara sig i konkurrensen
försvinner det. I varje fall
gäller det privata företag. Men hur går
det med ett statligt företag? Ja, det kan
variera. Mycket ofta förekommer det
nog att ett statligt företag fortsätter, även
om det blir i ny skrud och med nya

statligt tillskjutna pengar. Ett exempel
härpå är vad vi nu skall behandla, det
s. k. Törefallet.

Aktiebolaget Statens skogsindustrier
vill lägga ner Törefors sågverk, som inte
kan drivas lönsamt, såsom ju herr Bohman
sagt. Handelsministern föreslår då
startande av en ny industri i Töre inom
Törefors sågverks murar. Den skall
framställa hårda mineralullsplattor. Meningen
är att företaget skall sysselsätta
omkring 55 arbetare. Statens kostnader
beräknas för närvarande bli cirka 4,5
miljoner kronor. Härtill bör även fogas
den upplysningen att huvudmotivet för
det nya företaget är det besvärliga sysselsättningsläget
i Töre kommun.

Regeringens förslag, som statsutskottets
majoritet helt anammat, löser emellertid
ingalunda problemet Töre ur sysselsättningssynpunkt.
Det ger på sin
höjd en galgenfrist. Under några år
garanteras ett femtiotal sysselsättning,
men det hjälper inte alla dem som nu
har beredskapsarbeten däruppe. Det lär
vara ett 150-tal man som är sysselsatta
med diverse skogsarbeten och grävandet
av s. k. statskommunala diken i Töre.
Och samtidigt skall vi komma ihåg, att
det nästan överallt råder brist på arbetskraft
i detta land. Alldeles särskilt prekärt
är läget i södra Sverige och i göteborgsdistriktet.
Jag ber att få hänvisa
till statsrådet Strängs kompletteringsproposition,
där arbetsmarknadsläget
får en blixtbelysning.

Vad jag alldeles särskilt reagerat emot
är, att handelsministern synes betrakta
Töre närmast som ett industriellt socialfall
och inte som ett företagsekonomiskt
problem. Kalkylerna som föregått
förslaget förefaller minst sagt tvivelaktiga.
Jag vågar nästan säga, att de ligger
i klass med kalkylerna för operaombyggnaden.
Men nog torde det vara
ostridigt att vi här har ett nytt fall, där
dåligt underbyggda kalkyler och gissningar
fått ligga till grund för en föreslagen
mångmiljoninvcstering, som har
alla förutsättningar att bli ett skolexem -

52 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 19C1 fm.
Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

pel på hur en insats skall förberedas för
att bli oräntabel. Och vad värre är: sedan
blir det ännu svårare att reparera
den skada som skett inte bara för kommunen
Töre utan för alla dem, som nu
skall beredas sysselsättning inom det
planerade företaget. Jag hyser nämligen
avsevärt större pessimism beträffande
detta nya företag än vad till och
med departementschefen gör. Detta beror
dels på att jag har kunnat konstatera,
att samtliga de åtgärder, som vidtagits
i tidigare skeden för att rätta till
sysselsättningsgrunderna i Töre, varit
omdiskuterade ur företagssynpunkt och
även blivit klara misslyckanden, och
dels på att det nuvarande statliga företaget
ASSI inte vill stå som huvudman
för det nya experimentet. Detta måste
väl hänga ihop med att man där inte
tror på det nya projektet. För övrigt har
ASSI i en av sina utredningar om förutsättningen
för genomförande av olika
projekt för att klara sysselsättningen i
Töre kommit till det resultatet, att det
saknas ekonomiska förutsättningar för
att genomföra mineralullsprojektet. Detta
nya projekt är ju inte — det vill jag
gärna framhålla — särskilt stort, men
det är symptomatiskt för hur man kan
låta det allena saliggörande vara att skapa
arbetstillfällen just för befolkningen
i kommunen Töre. Det måste få samhällsekonomiskt
besvärliga konsekvenser,
om regeringen fortsätter på denna
väg, inte minst om man betänker behovet
av omstrukturering genom det vidgade
europeiska handelssamarbetet.

I detta sammanhang vill jag gärna
återge en artikel, som jag läste för några
månader sedan, av docent Kurt Samuelsson
angående startandet av nya
storföretag. Han återgav där en historia
om bankdirektören, som berömde
sig av att han hade räddat många dåliga
företag, och då fick till svar: »Ja, visst
är det bra, men hur många mycket bättre
företag kom aldrig till stånd, därför
att Du lade ner så stora pengar på att
rädda just de dåliga?» Det kanske kan

vara en tankeställare även för handelsministern.

I ett konjunkturläge som det nuvarande
med stor knapphet på arbetskraft
och på riskvilligt kapital — som dessutom
bara blir allt dyrare genom nya
riksbanksåtgärder — blir man utomordentligt
betänksam inför det föreliggande
förslaget. Jag anser också att det
båtar föga att återvisa hela ärendet till
ASSI, som herr Bohman har gjort sig
till talesman för, eftersom detta företag
klart har tagit avstånd från det föreslagna
projektet.

Utskottsutlåtandet är sakligt sett synnerligen
knapphändigt. En passus bör
dock särskilt uppmärksammas. På sid. 15
säger nämligen statsutskottet: »Mot projektet
kan visserligen anföras, att produktionsbetingelserna
och marknadsförhållandena
ännu icke slutligt klarlagts.
Utskottet har dock vid sina överväganden
av vad som har inhämtats
om projektet funnit tillräcklig grund för
att tillstyrka dess genomförande.» Det
skulle vara intressant att få erfara, varav
denna »tillräckliga grund» består.
Det förtjänar noteras att utskottet i
samma stycke anser sig kunna konstatera,
att ett visst risktagande anses försvarligt
med hänsyn till de ekonomiska
insatser från det allmännas sida, som
en skärpning av sysselsättningsläget
skulle medföra. Och därför föreslår man
att investera omkring 80 000 kronor per
arbetare. Samtidigt binder man dem
vid, som det förefaller, ett svagt företag.
Jag kan svårligen inse, att man på
det sättet skapar någon sysselsättningstrygghet.
Tvärtom tror jag att det ganska
snart kommer att uppstå nya svårigheter,
som det blir allt besvärligare
att lösa.

I motion nr 693 har jag yrkat avslag
på Kungl. Maj:ts proposition nr 89, och
samtidigt har jag anvisat olika vägar,
på vilka man bör ha möjligheter att
kunna lösa denna fråga. Därvid har
jag naturligtvis alldeles särskilt utgått
från, att staten bör vara generös emot

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 53

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

de anställda däruppe som frigörs genom
att Törefors sågverk måste läggas ned.
Jag har då föreslagit, att man i första
hand bör erbjuda dessa anställda -—
och främst då de som har egnahem —
arbete så nära Töre som möjligt.

Därvidlag finns det uppe i Norrbotten
möjligheter att bereda arbetskraften
sysselsättning vid Norrbottens järnverk,
som ju är ett statligt företag och starkt
progressivt. I detta fall bör enligt min
mening staten och icke Norrbottens
järnverk träda emellan och betala de
extra resekostnader som uppstår.

Samtidigt har jag ansett att riksdagen
borde besluta att uppdra åt arbetsmarknadsmyndigheterna
att i övrigt söka
finna lämpliga former för flyttningsbidrag,
engångsersättningar och eventuellt
förtidspensionering av de äldsta
anställda vid Aktiebolaget Törefors.

Vidare menar jag att företagarföreningen
i Norrbottens län bör erhålla en
större förstärkning på 1 miljon kronor
att användas till stimulerande av företagsamheten
i Töre och angränsande
kommuner. Man bör också se till att
företagarföreningen kan tillämpa en något
lägre ränta än den nu gällande.

Mot detta har utskottet anfört att det
kan tänkas att företagsamheten gynnas
genom den nya s. k. Norrlandsfonden,
och det har jag ingenting att invända
mot. Kan man på detta sätt ytterligare
stimulera företagsamheten däruppe är
det all right. .lag är dock inte säker
på att man snabbt nog kan lösa problemet
på detta sätt. Det riktigaste är att
ge företagarföreningen, som är sysselsatt
med dessa frågor, tillräckligt med
pengar för att klara saken.

Jag har inga möjligheter att ansluta
mig vare sig till utskottet eller till reservationen.
Därför ber jag att få yrka
bifall till motionen nr 693 i denna kammare.

Herr LÖFROTH (fp):

Herr talman! I flera årtionden har
Töre kommun pendlat mellan hopp och

fruktan. Kommunen är en av de ekonomiskt
hårdast drabbade och tillhör
gruppen de mest skattetyngda i landet.
Arbetslösheten inom kommunen har
städse varit hög, och kommunen har
offrat jämförelsevis stora summor på
investeringar för att bereda arbete och
inkomster åt de arbetslösa. Allt är prövat
av olika slags beredskapsarbeten,
men det går blott till en tid innan andra
åtgärder måste vidtas. Att flytta på folk,
särskilt när de kommit över femtioårsåldern,
är inte så lätt som det är för en
sörlänning att prata om det. Skall sysselsättningsproblemet
ordnas i denna
kommun på ett någorlunda tillfredsställande
sätt, måste vi söka åstadkomma
något arbete åt folket som är bättre än
de vanligen förekommande beredskapsarbetena
— även om vi måste offra en
del investeringsanslag under de närmaste
åren. Jag tvekar icke att ge min
röst för långt gående åtgärder för att få
bättre ordning på sysselsättningsfrågorna
inom berörda kommun.

Då Törefors sågverksaktiebolag år
1954 övertogs av staten och staten i sin
tur gav det åt AB Statens skogsindustrier
med den uttryckliga ordern att ASSI
nu skulle göra något av saken, ingavs
självfallet kommunens invånare de allra
vackraste framtidsförhoppningar.
Regeringen levde säkert också i den
tron att Törefors nu hade kommit i
säkra händer. För Töreborna blev hoppets
tid mycket kortvarig. Snart inträdde
en tid av fruktan och nya bekymmer.
Efter några år gav ASSI klart besked
om att det bästa som kunde ske
vore att nedlägga Törefors sågverk.
ASSI:s offentliga motiv har hela tiden
varit ett enda: »Det är brist på råvara,
d. v. s. på sågtimmer».

Detta påstående är mycket svårt att ta
på allvar när man ser hur sågtimmer
årligen transporteras från Norrbotten
nedåt landet efter offentliga skogsauktioner
och andra försäljningar som domänstyrelsen
ordnat. Vid fjolårets skogsauktioner
såldes till och med timmer -

54 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

poster till Finland. Från ASSI:s sida
har man aldrig varit sen att framhålla
att bolaget måste köpa timmer också
från annat håll, bl. a. från Finland, för
att täcka sitt virkesbehov. Detta är sant,
men köp av timmer från detta grannland
har skett länge — minst ett halvt
sekel innan ASSI såg dagens ljus.

Viljan att söka upprätthålla något
slags skogsindustri i Törefors har icke
funnits hos dem som anförtrotts uppdraget.
Vad har ASSI under de gångna sju
åren lyckats med? Ingenting, inte den
minsta investering för att hålla företaget
i stånd! Sågverket och övriga anläggningar
i Törefors var visserligen
nedkörda då ASSI övertog rörelsen, men
tyvärr har de fått förfalla ytterligare.

Förre ledamoten av denna kammare,
herr Jansson i Kalix, vilken som bekant
inte var sen att rycka fram och
beskydda ASSI, yttrade i maj 1957 i
riksdagsdebatten om Töreproblemet
följande drastiska ord: »ASSI har inte
investerat för 10 öre till ombyggnad av
Törefors industrianläggningar, det väntar
vi alltjämt på.» Vid samma tillfälle
framhöll finansministern att den investeringsplan,
som bolaget upprättat och
enligt vilken regeringen begärt anslag
för sågverksproduktionen åren 1957—
1960, beräknades dra en kostnad av
31,9 miljoner kronor, varav visst belopp
var avsett till utbyggnad av företaget i
Törefors. Riksdagen biföll regeringens
förslag.

Men vad hände sedan? Jo, utbyggnader
och moderniseringar av ASSI:s övriga
anläggningar genomfördes programenligt,
men det lilla Törefors kom
bort och lämnades igen åt sitt öde,
trots regeringens och riksdagens tydliga
uttalanden att en del av dessa 31,9
miljoner kronor också skulle användas
till ombyggnad av anläggningarna i Törefors.

Behandlingen av Törefrågan från
ASSI:s sida har illa berört befolkningen
i ifrågavarande trakter, och detta kan
man förstå. Det var många som trodde

att det för Törebygdens del var ett lyckokast
när regering och riksdag lät
ASSI få hand om Törefors sågverksaktiebolag,
men denna åtgärd har sedermera
visat sig vara ett fullständigt missgrepp.
Ser man på vad som hänt och
på dagens situation, då ASSI vill hoppa
av och tacka för lånet av Törefors,
måste man fråga sig: År det så klokt
att ASSI i fortsättningen skulle på något
som helst sätt ha med detta företag
att skaffa? Har inte ASSI genom sju års
handläggning av ifrågavarande problem
givit sig självt en inkompetensförklaring
som inte kan missförstås?

Regeringens här föreliggande förslag
till en första lösning av Törefrågan, då
man äskar ett anslag av sammanlagt 4,5
miljoner kronor för upprättande av en
fabrik för tillverkning av plattor av mineralull,
har jag i statsutskottet varit
med om att tillstyrka. Men jag anser att
vad som sålunda föreslås måste vara ett
minimiprogram. Det statliga bolag som
skall komma till stånd — såsom jag hoppas
utan samröre med ASSI — måste
erhålla ekonomiska möjligheter att i
fortsättningen pröva och följa upp
andra värdefulla uppslag som framlagts
i syfte att få till stånd en verklig industriell
uppryckning inom nämnda
kommun och närliggande bygd.

När viljan att göra något totalt har
saknats hos ASSI, är det tacknämligt
att regeringen har insett situationens
allvar och nödvändigheten av att åtgärder
företas. Vad regeringen nu föreslagit
utgör en god start, men jag vädjar
till handelsministern att skyndsammast
pröva även andra uppslag som under
den senaste tiden framkommit.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! I denna diskussion, som
kanske med en viss överdrift kan sägas
gälla Töre kommuns framtid, må det
vara mig tillåtet att säga några ord, eftersom
jag under många år haft tillfälle

Onsdagen den 17 maj 19G1 fm.

Nr 20 55

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

att på nära håll följa utvecklingen inom
denna kommun.

När den privatägda industrien i Töre
för några år sedan efter växlande öden
helt lades ned, kom den lilla kommunen
i mycket stora svårigheter. Staten ingrep
ju då och genom ASSI:s försorg
har därefter sågverksdriften delvis hållits
igång, medan utredningar verkställts
om olika möjligheter att lösa försörjningsproblemet
inom kommunen. Utredningarna
har varit många och tidskrävande,
och befolkningen i Töre har
sett med en viss pessimism på framtiden.
Många människor, särskilt ungdomar,
har flyttat från kommunen och
sökt sig utkomstmöjligheter på annat
håll, men kvar finns alla de som inte
kunnat få arbete på annan ort eller som
på grund av fastighetsinnehav och andra
skäl inte gärna kan flytta från Töre
utan att göra stora förluster. Inom Töre
kommun har också genom samhällets
och enskildas insatser byggts serviceanordningar
av olika slag, skolor, bostäder,
affärslokaler, samlingslokaler
och andra gemensamhetsanläggningar
för många miljoner kronor. Om industrien
i Töre skulle helt nedläggas, skulle
dessa investeringar helt eller delvis
utgöra felinvesteringar och innebära
stora förluster för såväl samhälle som
många enskilda.

Det av handelsministern nu framlagda
förslaget, som syftar till en uppbyggnad
av industrien efter nya linjer, har
därför hälsats med stor tillfredsställelse
av alla invånare i Töre. Orten kan leva
vidare och de många miljoner som investerats
för olika serviceändamål kan
komma till nytta. Utflyttning måste visserligen
förekomma även i framtiden,
men bygdens näringsliv erhåller en viss
stabilitet. De många utredningarnas och
den långa ovisshetens tid kan äntligen
avlösas av en period med positivt arbete
för framtiden.

För dem som närmast berörs av detta
förslag ter det sig därför synnerligen
förvånande, att man i reservationerna

säger att frågan hör bli föremål för ytterligare
utredning. Utredningar har
sannerligen inte saknats i Törefrågan,
och det projekt till industriuppbyggnad,
som nu framlägges i propositionen,
måste dock anses tillfredsställande utrett,
eftersom den privata industrien
kan driva liknande företag och även
planerar nya av detta slag. Varför skall
det då anses uteslutet att man skall lyckas
driva en sådan anläggning i Töre?

Vi är väl alla överens om att samhället
efter vad som varit har ett särskilt
ansvar för den framtida utvecklingen i
Töre. Även detta gör att det inte kan anses
anmärkningsvärt att staten där
igångsätter en tillverkning av en ny produkt
som kanske inte är helt utprovad.

Den privata industrien satsar väl ofta
med stor framgång på nya oprövade
projekt till nytta för vårt industriella
liv. Skall inte staten som företagare
också i viss mån få uppträda som experimentator
och nydanare? I föreliggande
situation syns det mig helt riktigt
att så sker. För övrigt kan det ju
vara en tröst för dem som pessimistiskt
tror att de medel som nu satsas i
Töre i det långa loppet ej skall visa sig
vara räntabla att veta, att dessa pengar,
om de inte satsas för industriell utbyggnad,
måste satsas för beredskapsarbeten
för att ge sysselsättning åt den
äldre eller eljest svåromplacerade arbetskraften
i Töre.

Det sägs också i en reservation att
man inte bör sikta till en industriell
uppbyggnad i Töre, utan att man bör
flytta människorna därifrån till andra
orter, bl. a. till ASSI:s anläggningar i
Norrbotten. Resonemanget om den rörliga
arbetskraften och om principerna
för förflyttning av arbetskraft från
överskotts- till underskottsområden, vilket
ju inte minst förs av arbetsmarknadsmyndigheterna,
är naturligtvis i
princip riktigt. Här som överallt annars
gäller det dock att allt måste tillämpas
med sunt förnuft.

Det finns ett amerikanskt talesätt som

56 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Anslag till industriel] verksamhet i Töre kommun

säger: »Inget företag är så dåligt, att
inte en bra chef kan sätta det på fotter
igen, men inget företag är heller så bra,
att inte en dålig chef kan köra ikull
det.» Jag skulle vilja travestera detta
och säga, att ingen idé är så bra, att den
inte genom en absurd och dogmatisk
tillämpning kan bli till skada. Att flytta
arbetskraften från Töre till andra arbetsplatser
i Norrbotten, främst då
ASSI:s anläggningar, är i praktiken
omöjligt. Att flytta dem till ASSI:s anläggningar
i Kalix löser inga problem
ty där finns redan flera hundra arbetslösa.
Delvis likadant är förhållandet
i Piteå.

I hela Norrbotten råder mitt under
denna högkonjunktur arbetslöshet på
grund av ringa differentierat näringsliv.
I mars i år fanns mellan 4 000—
5 000 arbetslösa i länet, trots att under
1960 mer än 3 000 arbetslösa placerats
på arbetsplatser utom länet, och under
de två första månaderna 1961 placerades
900 personer på arbetsplatser utom
länet. Återstår alltså att flytta arbetskraften
utom länet. Att lägga ned driften
helt i Töre och flytta all arbetskraft
söderut innebär inte bara problem och
förluster för de anställda, utan det innebär
ju också att det välordnade samhället
Töre praktiskt taget överges och
alla dess serviceanordningar blir mer
eller mindre värdelösa.

Att flytta folket från Töre till annan
ort för att där kanske uppta den tillverkning
som nu planeras i Töre, ter
sig väl ur nationalekonomisk synpunkt
mindre välbetänkt. Töre med dess mångmiljoninvesteringar
överges, för att man
kanske skall göra samma investeringar
i serviceanordningar på den nya platsen.
En vettig kombination av omflyttning
av arbetskraft och av dirigering
av industriutbyggnader till orter med
arbetskraftsöverskott, som nu i Töre,
ter sig ur många — inte minst nationalekonomiska
— synpunkter vettigt.

Det sägs också i en av reservationerna,
att man skall vidmakthålla ASSI:s

sågverksdrift i Töre även i fortsättningen
och sedan undersöka vad som kan
göras för Töre. Detta säger man samtidigt
som man hårt kritiserar ASSI för
dess engagemang just i sågverksdriften.
Konsekvensen är inte särskilt framträdande.

Handelsministern och statsutskottet
är värda all heder för sitt förslag till
industri i Töre. De praktiska problemen
där kräver snabba åtgärder, och
staten kan ej undandra sig sitt ansvar.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets utlåtande i alla delar.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Jag tillhör en av de
många som en sommardag 1953 vid
riksdagens norrlandsresa på sågverksbacken
i Töre fick lyssna till ett gripande
tal som hölls av kommunalnämndens
ordförande om de problem, som
Töre kommun då hade att brottas med,
och de problem man där visste sig få
att brottas med under den närmaste tiden
om inget radikalt skedde. Det gamla
enskilda företaget hade gjort bankrutt,
och man såg ingen annan utväg än att
staten trädde in på något sätt för att
hålla hjulen i gång. Som vi vet fick också
ASSI 1954 i uppdrag att driva den
sågverksrörelse som allt fortfarande
pågår där uppe, låt vara att den inte
kunnat upprätthållas i den omfattning
som skulle ha varit önskvärd.

När nu ASSI med sina bedömningsgrunder
anser att sågverksrörelsen inte
längre kan upprätthållas, detta inte
minst med tanke på svårigheterna att
få den råvara som är förutsättning för
driften i de mängder som anses nödvändiga
för att driften skall bli ekonomisk,
har läget kommit i ny dager. Staten
måste träda in genom att lämna
stöd i annan form för att skapa levnadsbetingelser
för de människor som ännu
bor kvar inom Töre kommun. Jag vill
erinra om att under perioden 1953 till

Nr 20 57

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

1960 har 700 människor avflyttat från
kommunen. De som i dag bor kvar är
till övervägande del medelålders och
äldre anställda, som inte har större möjligheter
att få sig anvisat nytt arbete
utom Töre kommuns område utan som
är hänvisade till beredskapsarbete eller
sysselsättning vid denna form av ny
industriell verksamhet som utskottet nu
har föreslagit riksdagen att besluta om.

Det är ingen mera omfattande rörelse
det gäller. Den är avsedd att sysselsätta
cirka 50 man. Det är en försöksrörelse,
säger man. Javisst är det det, men det
är en försöksrörelse som kanske har
framtiden för sig, och i varje fall vi
inom utskottsmajoriteten hoppas på en
sådan utveckling.

När nu herr Bohman och herr Rydén
ganska lättvindigt rekommenderar omflyttningar
i en skala som det måhända
inte finns praktiska förutsättningar att
genomföra är detta väl samma tongångar
som vi alltid fått höra, när man
på borgerligt håll resonerat om frågor
som rör samhällets möjligheter att skapa
betingelser för människor att vara
verksamma på olika orter. Dessbättre
har utvecklingen visat att där samhället
av olika anledningar tvingats ingripa,
har det också i regel kunnat skapas underlag
för livskraftiga industrier. Jag
vill erinra om exempelvis ASSI:s anläggningar
på andra håll inom Norrbotten,
NJA och andra liknande industrier
såväl i denna landsdel som i andra. Därför
tror vi inom utskottets majoritet att
den verksamhet vi nu vill skapa förutsättningar
för skall ge upphov till en
industri, som har framtiden för sig och
som framför allt kan ge de människor
som fortfarande bygger och bor i Töre
kommun möjlighet till försörjning.

Jag vill också erinra om att såväl
länsstyrelsen i Norrbottens län som
länsarbetsnämnden varmt har tillstyrkt
departementschefens förslag om denna
nya industri.

Med det sagda, herr talman, ber jag
all få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Även vi reservanter kan
helt och hållet instämma i de varmhjärtade
ord som här yttrats från norrbottensbänken
och senast från utskottets
talesman om det allvarliga och delvis
tragiska läge som Töre kommun
befinner sig i samt om det behov av
stöd som här funnits och som tydligen
alltjämt kommer att finnas i denna
kommun. Därom råder inga delade meningar.

För att få ett riktigt grepp på denna
fråga måste man en smula dämpa de
motsättningar som här uppmålats men
som faktiskt inte finns. För det första
finns det inga motsättningar beträffande
inställningen till hjälpbehovet. För
det andra finns det här ingen uppdelning
av partierna med de borgerliga på
ena sidan. Som synes står inte bara socialdemokraterna
bakom förslaget utan
antagligen hela centerpartiet och —
skulle jag tro — huvudparten av folkpartiet.
Inom högern är meningarna
delade, vilket framgår av reservationen.
Detta är således ingen partifråga —
det har de ärade talesmännen missuppfattat.
Jag tycker att detta är angeläget
att understryka.

För min del gick jag till behandling
av denna proposition i den ganska bestämda
förvissningen — och även förhoppningen
— att jag skulle kunna stödja
den. Det som kommit mig att ändra
mening är de fakta, de enkla sakliga förhållanden,
som under utskottsbehandlingen
lagts på bordet och som övertygat
mig om att de projekt som handelsministern
här presenterat och som
han vill ha riksdagens stöd för inte
blir till någon hjälp för Töre kommun
utan i stället en ny stor besvikelse. Om
man har den uppfattningen, varför skall
man då av en missledd välgörenhetsiver
gå med på att ge sitt stöd till ett
projekt, som — allting tyder på detta

_ inte har någon möjlighet att leda

till framgång?

Töre kommun kommer att klara sig

58 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

ändå. Kommunens kommunalhus och
Övriga bebyggelse, vägar och åtskilligt
annat är till stor del tillkomna med
hjälp av beredskapsarbeten. Det är givet
att Töre kommun och invånarna
där kommer att hållas skadeslösa. Men
varför skall de hållas skadeslösa med
projekt som bara leder till ny besvikelse?
Detta är utgångspunkten för mitt
resonemang, och jag skall nu be att få
ange några av de fakta som lett mig till
dessa slutsatser.

Först vill jag hänvisa till den förteckning
jag här skaffat från företagarföreningarna
och kommerskollegium
över de stödlån och de lån från arbetsmarknadsstyrelsen
samt de garantilån
som under de senaste åren lämnats till
Råneå och Töre — de båda kommunerna
som ligger intill varandra. Åtta företag
har här fått hjälp med 3,6 miljoner
kronor. Flera av dessa företag är
redan borta. De övriga arbetar med sådana
svårigheter att de knappast torde
ha möjligheter att utan mera hjälp fortsätta.

Här har vidare sagts — bl. a. från
norrbottensbänken — att ASSI har blivit
en besvikelse för Töre därför att man
inte kunnat fortsätta sågverksdriften.
Jag vill vädja till den erfarenhet kammarens
ledamöter har från andra delar
av landet med skog. Har vi inte under
de senaste decennierna fått uppleva,
att praktiskt taget alla mindre sågverk
måst rationaliseras bort?

Det har gått så överallt, och det har
gått så i Töre. Då säger man, att stora
mängder virke fraktas från Norrbotten
till sydligare trakter. Jag vill lämna
den upplysningen, att ASSI:s ledning
på anmodan av handelsministern köpt
extraavverkningar verkställda genom
domänstyrelsens försorg och betalat
dem med dryga extra kostnader för
att hålla Töre sågverk i gång på detta
konstlade sätt. Man satte emellertid
gränsen till den 1 april i år. Det gjordes
i mycket god tid — i varje fall i god
tid. Man kan ju inte på det sättet skö -

ta tillförseln av råvaror genom extra
utgifter för att hålla sågverket i gång.

Här påtalas av herr Svanberg — jag
vågar inte återge siffrorna — att det
rörde sig om tusentals man i Norrbotten
som under de senaste åren fått söka
arbete i sydligare delar av landet. Det
har gått bra utan några framställningar
till riksdagen — det har i varje fall
gått. Hur många man gäller det här, mina
damer och herrar? Jo, det gäller
45 man. Det är ju en förkrossande disproportion
mellan detta uppmärksammade
fall och den anpassningsprocess
som har försiggått i det tysta på ett naturligt
sätt med den rörliga arbetsmarknadspolitik,
som vi skall ha och som
man inte minst från regeringens sida
berömmer sig över att ha. En sådan här
liten sak lyfts ut som något slags besvärjelseformel
— detta skall man acceptera
om man inte vill störta Töre
kommun i elände och olycka. Vi kommer
inte ifrån att detta relativt sett är
en liten sak för Töre och Norrbotten.
Man kan då svara, att många bäckar
små gör en stor å. Jag hänvisar emellertid
till vad som här relaterats om
den naturliga omflyttning som skett.

Jag har nu redogjort för något av bakgrunden.
Det blev klart att sågverket
måste läggas ned på samma sätt som
mängder av småsågverk har fått läggas
ned på andra håll. Man kunde inte utöka
sågverket, ty då hade man, som
ASSI-ledningen framhållit inför utskottet,
blivit utan virke vid andra, större
sågar som man redan har i gång.

Då fick man direktiv från handelsministern
att försöka finna ett nytt uppslag
för en tillverkning för framtiden i
Töre. Man letade efter olika uppslag och
fann att man kanske skulle kunna börja
en tillverkning av dessa mineralullsplattor.
Det är emellertid betecknande —-herr Rydén snuddade vid det — att ASSI
förklarar sig i så fall bestämt vilja yrka
på att detta företag ombildas till ett fristående
statligt bolag utanför ASSI, eftersom
ASSI redan, som vi alla vet,

Nr 20 59

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

tyngs av en allvarlig och kännbar skuldbörda.

När man nu försöker ta reda på vad
denna fabrikation har för framtidsutsikter,
skall jag bara nämna några fakta.
Redan nu vet vi att konkurrensen
blir mycket hård inom denna bransch.
Jag kan som exempel nämna, att en stor
kooperativ fabrik startar en liknande
tillverkning, såvitt man vet i stor skala.
Men denna fabrik blir i hög grad rationaliserad
och drivs maskinmässigt, vilket
kan ske just tack vare att man har
haft tillgång till det betydande kapital,
som åtgår för att sätta upp en maskinpark
av det slag som behövs för att
man skall kunna få en högrationaliserad
tillverkning.

I en stad här i Mellansverige har under
några år på senare tid — det torde
inte vara handelsministern obekant —
drivits en liknande tillverkning. Fabriken
har haft stöd av länets företagarförening,
den har haft en ledning som
ansetts vara i hög grad kvalificerad,
men den har för kort tid sedan tvingats
stoppa sin tillverkning och överlåta den
till en större koncern, som nu kommer
att med sina större kapitaltillgångar rationalisera
företaget och driva det vidare.
Här blir det alltså ännu en konkurrent
till den planerade fabriken i
Töre.

Kommer nu därtill — det tror jag inte
är någon hemlighet här i kammaren

_ att ett av de största trävarubolagen i

vårt land, beläget i Norrland, också
planerar en stor fabrik, i varje fall en
betydande tillverkning, inom denna
bransch, så måste vi nog säga att man
här står inför en konkurrens, som gör
att ett företag av den relativt ringa omfattning,
som det i Töre kan bli fråga
om, har mycket små chanser att klara
sig men däremot löper risk att bli
handikappat redan från början, kanske
innan tillverkningen kommer i gång.

Prognoserna för denna företagstyp är
således tämligen pessimistiska. Från
sakkunnigt håll förklarar man dessutom

att endast om Töreföretaget kunde finna
en marknad för avsättning i övre
Norrland, dit frakterna bleve rimliga,
skulle det möjligen ha en chans att klara
sig. Därtill kommer att löneläget i
Töre är mellan en krona och 1: 50 per
timme högre än i mellersta och vissa
delar av södra Sverige. Detta företag,
som redan är pressat av trånga marginaler
och kommer att utsättas för mycket
allvarlig konkurrens, tyngs alltså
från början av en extra belastning i
form av större omkostnader än konkurrenterna.
Man måste därför sätta prognosen
än mer pessimistiskt och säga
sig att här torde icke Töre ha några
större möjligheter att klara sig. Därför
är det bättre att ge Töre någon annan
chans. Det är det vi velat göra med
denna reservation.

Jag är angelägen att betona, herr talman,
vad jag började med: Det är sannerligen
inte av brist på förståelse för
Norrbotten eller Töre, det är tvärtom
för att rädda Töre undan ett nytt misslyckande
och en ny besvikelse som vi
råder till att utreda och försöka få
fram ett bättre och mera lovande projekt
än vad det nu föreliggande måste
sägas vara.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till reservationen av fröken
Andersson m. fl.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Utan att här vilja förlänga
debatten så mycket vill jag erinra
om vissa ting, som jag anser vara av betydelse
för bedömningen av den fråga
som nu behandlas.

Till herr Ståhl vill jag säga att allmänna
deklarationer och löften om utredningar
hjälper inte i nuvarande situation.
Som alla vet har sådana uttalanden
gjorts och utredningar pågått
om Töre i många år, och situationen är
fortfarande ytterligt bekymmersam för
kommunen.

Statens skogsindustrier fick 1954 —

60 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.
Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

mycket emot bolagsledningens vilja —
överta det privatägda Törefors aktiebolag.
Någon särskilt lönsam affär har rörelsen
inte varit under den tid bolaget
drivits i ASSI:s regi. Om sågverksdriften
skall fortsätta, måste sågen förbättras
och moderniseras, det är uppenbart
för alla som känner till saken. Och det
kommer att kosta pengar. Jag vet inte
exakt hur mycket det skulle kosta att
sätta sågen i stånd, men det torde i
varje fall erfordras omkring 1 miljon
kronor. Med tanke på den relativa
knapphet på sågtimmer som anses föreligga
i orten har ASSI ansett att någon
sådan investering inte borde komma i
fråga. Även herr Ståhl bedömde råvarutillgångarna
på samma sätt som bolaget
och andra sakkunniga har gjort.

Alternativet har för ASSI därför blivit
att lägga ned sågverket. Härigenom
skulle cirka 50 man bli friställda och då
anmäler sig frågan, huruvida dessa människor
inte skulle kunna beredas sysselsättning
på andra håll, där arbetskraftsbrist
föreligger. Jo, en viss nedgång
i folkmängden i Törefors är väl
naturlig, och en befolkningsminskning
har också försiggått under de senaste
tio åren. Sedan 1953 har invånarantalet
minskat med 700 personer och uppgår
nu till ungefär 4 500. Inte mindre än
1 014 personer har mellan åren 1954—

1900 erhållit anställning utanför kommunen,
därav 175 utanför Norrbotten.
Men man kan inte gå hur långt som
helst på den vägen. Många av människorna
i Töre är bundna till trakten av
olika skäl, t. ex. av sina egnahem, som
de i en kommun med sysselsättningssvårigheter
har svårt att bli av med utan
att göra ganska betydande förluster.
Härtill kommer att av dem som går utan
arbete eller är sysselsatta med beredskapsarbeten
är 50 procent över 40 år.

Redan nu går över 200 människor arbetslösa
i Törefors eller också är de
sysselsatta med beredskapsarbeten.
Länsarbetsnämnden har uppskattat att
det skulle kosta 2,5 miljoner kronor år -

ligen att sysselsätta den arbetskraft som
friställes, om Töreforsbolaget nedlägges.
Samtidigt har man framhållit att
det blir allt svårare att finna lämpliga
projekt för beredskapsarbeten. Med den
situation som rått på arbetsmarknaden
i Töre har förefintliga beredskapsinöjligheter
där utnyttjats ganska långt redan.
Jag ger gärna herr Ståhl rätt i att
Töre härigenom i många hänseenden
har blivit en mönsterkommun vad beträffar
de sociala och kommunala anordningarna.

Det är kanske skäl i att jämföra dessa
2,5 miljoner kronor med de 3,8 miljoner
som äskats i propositionen och som utskottet
för sin del tillstyrkt. Det finns
ju också vissa utsikter för att produktionen
av denna typ av mineralullsplattor
kan komma att bli lönsam. Jag vågar
inte ha någon bestämd mening på
den punkten, men de undersökningar
som gjorts tyder på att vissa utsikter till
en lönsam produktion bör föreligga.
Jag vill säga detta som motvikt till det
intryck, som herr Ståhls anförande skapade.

Man bör också komma ihåg att det här
rör sig om en ny produkt. Den fabrik
i Kooperativa förbundets regi som herr
Ståhl talade om lär enligt de uppgifter
jag erhållit inte komma i gång med
verksamheten förrän om en månad. Och
beträffande det andra företag som herr
Ståhl nämnde gäller produktionen där
en helt annan typ av mineralullsplatta.

I åtminstone två av de tre exempel
herr Ståhl anförde har alltså andra företag
ansett, att en produktion av denna
typ under vissa förutsättningar bör vara
så pass lovande att man varit beredd
att satsa pengar för ändamålet. Det är
därför — som jag säger — inte uteslutet
att detta projekt inte bara kan ge sysselsättning
under kortare tid åt dem som
nu blir friställda vid sågverket utan
också har möjlighet att på längre sikt
ge ett godtagbart ekonomiskt resultat.

Man begär, som sagt, i reservationer
en utredning, bl. a. genom ASSIts för -

Nr 20 61

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

sorg, om något lämpligt alternativ. Men,
ärade kammarledamöter, det är ju detta
som skett — ASSI har på min anmodan
undersökt möjligheten av annan tillverkning
och funnit sig vilja ge förord
åt mineralullsplattor. Det är därför det
projektet fått ligga till grund för framställningen
i propositionen. Den omständigheten
att här ifrågavarande företag
sätts i gång innebär inte att det
inte alltjämt i Törefors finns utrymme
för enskilda initiativ. Jag erinrar om
vad jag sade nyss, nämligen att över
200 människor antingen går arbetslösa
eller sysselsätts i beredskapsarbeten.

Ur arbetsmarknadssynpunkt möter
det alltså inte något hinder för att starta
företag i enskild regi. Men tyvärr lyser
sådana initiativ alltjämt med sin frånvaro.
Skälen härtill skall jag inte gå in
på, men läget är sådant och detta har
vi fått utgå ifrån när vi lagt fram detta
förslag. Jag tror inte heller — vilket jag
tyckte mig höra herr Rydén antyda —
att man skulle kunna lösa problemet genom
att förstärka företagareföreningens
resurser. Ty för att dessa resurser skall
komma till användning erfordras enskilda
initiativ och vilja på privat håll
att engagera sig. Dessa förutsättningar
har ju inte förelegat i Törefors. Detta
har gjort det nödvändigt för regeringen
att ta det steg vilket vi har föreslagit
riksdagen att godkänna.

Till slut vill jag också göra ett påpekande.
Väljer vi att låta ifrågavarande
företag drivas, inte av ASSI eller som
ett dotterföretag till ASSI, betyder detta
ändå inte att inte ett intimt samarbete
bör komma till stånd mellan företagen.
.lag ger gärna herr Rydén rätt i att det
skulle vara till nytta för det nya företaget
att få dra fördel av de erfarenheter
i fråga om marknadsförande av
byggnadsprodukter som ASSI besitter.
Och jag kan försäkra kammaren att
ASSUs bolagsledning också är inställd
på att i det hänseendet göra sitt yttersta
för att bistå det nya företaget, om riksdagen
möjliggör dess inrättande.

Herr LÖFROTH (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ståhl anförde några
siffror och talade om hur mycket företagareföreningen
i Norrbotten hade
fått satsa på sju, åtta företag i Töretrakten.
Jag vet att han också avsåg
Råneå kommun — alltså två kommuner.
Men av beloppet 3,6 miljoner bör
den s. k. Töre-utredningen ta ansvaret
för 1,5 miljon. Man lyckades nämligen
stimulera ägaren av ett välskött företag
i Morjärv inom Töre kommun,
Hjalmar Nilssons träförädling, att utvidga
sin rörelse. Borgen ställdes med
1,5 miljon kronor, men företaget gick
över styr.

När ett välskött företag kan ge arbete
och bröd åt 40—50 familjer i en
by, skall inte staten blanda sig i saken
och försöka åstadkomma utvidgning i
syfte att dölja att den inte själv vill
göra någonting. Det är det inträffade
som har fört fram Morjärv i blickpunkten.
Nämnda företag har nu övertagits
av annan firma, i rörelsen sysselsätts
nu 50—60 arbetare. Det finns också ett
välskött företag i Törefors, en spikfabrik
som ägs av Gunnebo Bruks aktiebolag
och med omkring 25 man anställda.
Fabriken tar sin råvara från
NJA. För en tid sedan talade jag med
chefen för denna spikfabrik och han
sade att rörelsen ekonomiskt går mycket
bra. Av de fyra fabriker som finns
inom Töre kommun går alltså två mycket
bra.

Herr Ståhls siffror finner jag sålunda
något vilseledande. Här gäller det en
planlagd fabrik som skall ge arbete åt
55 man plus arbetsledare och tjänstemän.
Det är inte 40—45 man, som herr
Ståhl sade.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ståhls sätt att använda
siffrorna rörande utflyttningen
från Norrbotten kan jag inte godta. Vad
jag ville visa var att en anpassning
sker i Norrbotten. En mängd människor
flyttar, men den utflyttningen kan

62 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

inte drivas hur långt som helst. Man
kan inte låta Töre tömmas till 100 procent
utan att mycket stora skadeverkningar
uppstår. Redan nu har man det
problemet i många norrbottenkommuner
att de gamla blir kvar — det för
med sig stora pensionskostnader — en
del av barnen finns kvar, men folk i
produktiv ålder finns endast i mycket
ringa utsträckning, och dessa sysselsätts
i allmänhet i beredskapsarbete. Vi
ha för närvarande 4 000—5 000 arbetslösa
i Norrbotten.

Ser man siffrorna sådana de är måste
man säga, att uttunningen i Norrland
inte kan drivas längre. I stället borde
de utomordentliga serviceanordningar
som finns i samhällena där inbjuda till
investeringar i industrier av detta slag.
Det löser visserligen inte alla problem,
men det får vara en första början, och
med industrierna följer annan verksamhet.
Resonemanget att staten inte skall
engagera sig, utan att det skall byggas
privat och att helst inga nya företag
skall startas kan jag inte ansluta mig
till.

Herr STÅHL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först mera parentetiskt
säga till herr Svanberg, att
det är väl inte att förvanska siffrorna
att ange en oomtvistlig proportion.

Vi fick nu bekräftat av handelsministern,
att det sedan 1953 utflyttat 700
personer av en folkmängd på 4 500. För
oss som är vana vid utflyttning från
landsbygdskommuner är detta i och för
sig inte någon häpnadsväckande siffra
ens för mera avlägsna bygder i mellersta
Sverige. Men det bortser jag från i
detta sammanang. Vad jag ville visa var
att det pågått en anpassning i det tysta
och utan några smärtans skrin. Det går
alltså inte att tala om förkrossande siffror
när det skett en utflyttning av 700
personer under sju, åtta år — det blir
100 personer per år. Man får mot denna
bakgrund inte stirra sig blind på det
företag som sysselsätter långt färre

människor; vi har i utskottet fått uppgiften
att det skulle röra sig om 45, men
det är möjligt att siffran får korrigeras
till 50. I här angivna belysning blir
den ännu mindre än som isolerad.

Jag fäste mig vid hur försiktigt handelsministern
uttryckte sig om prognoserna
för företaget. Det är klokt av honom
att tala på det sättet, ty prognoserna
kan verkligen ge anledning till
bekymmer. Till bilden hör, att när
ASSI lämnade sitt svar till handelsmiinstern
hade man inte reda på att denna
nya tillverkning planerades av det
norrlandsföretag jag nämnde. Dessa
uppgifter har kommit in sedan dess och
ytterligare förmörkat bilden. Enligt bestämda
uppgifter som lämnades under
föredragningarna är det ingen sådan
skillnad mellan tillverkningarna, att de
vänder sig till olika marknader. Vad
jag är rädd för är att man skapar ett
företag som måste hållas i gång med
konstlade medel för att inte stupa och
bli en ny besvikelse.

Låt mig till sist fråga handelsministern:
Har man undersökt möjligheterna
att bereda ökad sysselsättning åt de
människor det här är fråga om vid
Karlsborgsverken, som ju är ett stort
statligt företag i närheten och dit resvägen
inte är längre än att det borde
vara möjligt för sådana som bor i Töre
att ha sitt arbete där? Många anställda
i mellersta delarna av landet reser dagligen
betydligt längre till och från sin
arbetsplats.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Med anledning av herr
Ståhls fråga vill jag upplysa om att redan
nu är en del av dem som bor i Törefors
sysselsatta Vid Karlsborgsverken.
Det har varit flera förut, men inom
statens skogsindustrier pågår även vid
Karlsborgsverken en viss rationalisering,
varför man i varje fall inte inom
de närmaste åren kan räkna med ny
sysselsättning där för sådana som bor

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 63

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

utanför Kalix. Det är anledningen till
att Törefors sågverk efter mitt bestämda
ingripande gentemot bolaget fortfarande
får upprätthålla sågverksdriften
så länge inte annan verksamhet funnits.

När jag ändå har ordet vill jag också
säga, att riktigt så mörk är inte bilden
i dag som herr Ståhl ville göra gällande.
Utredarna var medvetna om att ett
projekt av denna typ kunde te sig lockande
och att man därför borde räkna
med att tillverkning på andra håll kunde
komma i gång och ytterligare skärpa
konkurrensen samt göra marknadsläget
svårare än det var när utredningen pågick.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna upprepa
att utgångspunkten för vårt ståndpunktstagande
varit, att om man skall
sätta i gång en verksamhet för att hjälpa
Töre kommun, då måste man vara
övertygad om att verksamheten är ekonomiskt
motiverad och verkligen lönande
— annars skapar man bara nya
besvikelser för Töre kommun.

I propositionen har departementschefen
bl. a. sagt, att man bör »inte bortse
från riskerna att verksamheten utvecklar
sig i mindre gynnsam riktning». Åtskilliga
faktorer är säger han »så osäkra»
att man inte kan »utesluta förlustrisker».
Marknadsläget för den ifrågasatta
produkten anges vara inte mera
ingående undersökt, och de tekniska betingelserna
siiges vara i behov att ytterligare
klarläggas genom försökstillverkning.
Vidare måste — säger han —
»beaktas att en fabrik i Törefors redan
av geografiska skäl befinner sig i ett
förhållandevis ogynnsamt konkurrensläge».

Ett på så osäkra premisser tillkommet
företag skall alltså konkurrera med
bl. a. Karlholms bruk, som i dagarna
satt i gång sin tillverkning. Om handelsministern
läst tidningarna för i går
mera fullständigt skulle han ha sett en
annons om de nya plattorna.

Låt mig sluta med följande citat:
»Samhället kan dock inte garantera
den enskilde sysselsättning hela livet
med samma arbetsuppgifter, inom samma
yrke, inom samma ort och samma
företag lika litet som samhället kan garantera
ett företag att få fortsätta i samma
bransch under skiftande marknadsoch
konkurrensförhållanden. Samhällets
ansvar är att det totala antalet arbetstillfällen
är tillräckligt högt. Det kan
också bli fråga om en ökad rörlighet
från ett området med svagt utvecklat
näringsliv.»

Det citatet är inte hämtat ur någon
borgerlig partideklaration. Det är hämtat
ur LO:s remissvar rörande Tornedalsutredningens
betänkande.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! I anledning av det sista
herr Bohman sade vill jag återigen erinra
om att över tusen personer, bosatta
i Töre, har beretts sysselsättning
på annat håll under de senaste åren. Av
dessa har inte mindre än 175 fått flytta
från Norrbotten. Trots detta föreligger
alltjämt en arbetslöshet som, om man
tar hänsyn även till dem som är sysselsatta
i beredskapsarbete, omfattar över
200 personer.

Till herr Ståhl vill jag säga, att Kalix
också har sysselsättningsbekymmer.
Där lär 300 man gå utan arbete i dag.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet poängterar
nu igen, att det råder en stor arbetslöshet
inom Töre vid sidan av den som
uppstår genom att Törefors sågverk
läggs ned. Statsrådet sade att det för att
lösa detta problem även fordras enskilt
initiativ och vilja från privat håll
att göra en insats. Det tycker jag är en
riktig reflexion, men eftersom det är
alldeles speciella förhållanden där uppe,
så tror jag att det även fordras möjligheter
för dessa enskilda att få medel,
och det tror jag de enklast kan få ge -

64 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

nom företagarföreningen. Därför vill jag
särskilt poängtera betydelsen av att man
förstärker företagarföreningen där
uppe. Det är nämligen inte ett problem
som rör 55 man utan ett problem som
rör 200 plus 55 man.

Varför vill inte statsrådet och norrlandsrepresentanterna
tala något om
Norrbottens järnverks möjligheter att
sysselsätta en del av dem som friställs?
Man talar om Karlsborgsverket, men
där är det precis såsom statsrådet har
sagt, att ASSI inte kan sysselsätta fler.
Man är där inne i en rationaliseringsdrive
och kommer alltså t. o. m. att friställa
folk. Man har sagt att läget kanske
hade varit annorlunda 1956 och
1957. Nu har det däremot blivit besvärligare.

Herr Mellqvist sade inte ett ord om
hur utskottet hade kunnat finna tillräckliga
skäl föreligga för att tillstyrka
genomförandet av detta nya projekt.
Det vore väl ändå inte ur vägen att man
finge höra litet om den saken. Enligt
herr Ståhl fanns det ju inte alls någon
grund för att tillstyrka utan tvärtom
för att avstyrka hela projektet.

Till sist vill jag fråga om det verkligen
är riktigt som statsrådet säger, att
det enligt länsarbetsnämndens beräkningar
skulle behövas omkring 2,5 miljoner
kronor årligen för att klara sysselsättningen
för dessa 55 anställda vid
Törefors om sågverket läggs ned. Var
det en missuppfattning? Det skulle nämligen
bli 45 000 å 46 000 kronor per man
och år.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Den sista siffran är riktig.
Det är inte fråga om att det går åt
46 000 å 47 000 kronor per år och person
i lön, men det fordras också utrustning
för att sysselsätta folk i beredskapsarbete.
Herr Rydén kan kontrollera
siffran på annat håll.

Jag trodde att herr Rydén visste, att
inte så få av de människor som flyttat

från Törefors beretts arbete vid Norrbottens
järnverk och att det alltjämt
finns vissa möjligheter därtill. Detta till
trots går 200 människor och litet till
arbetslösa i Törefors. Även om man
skall vara inställd på att en ytterligare
nedgång i befolkningen är trolig så kan
man inte snabbt gå hur långt ned som
helst.

Att inte enskilda företag i någon
nämnvärd utsträckning kommit i gång
i Töre beror inte på att företagarföreningen
haft otillräckliga medel till sitt
förfogande. Det är inte där man får
söka orsaken.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det undgick mig att
statsrådet menade, att länsarbetsnämnden
skulle sysselsätta dessa i beredskapsarbete.
Jag vet mycket väl att det
kostar stora pengar. Därför tror jag att
det är alldeles fel att fortsätta på den
bogen där uppe.

Jag har en annan uppfattning än statsrådet
om företagarföreningen. Enligt
en del norrlandsrepresentanter och
även enligt vad som framkommit här i
riksdagen har företagarföreningen inte
tillräckligt med medel för att kunna
stödja de olika insatser som behövs för
att främja tillkomsten av nya industrier
o. s. v.

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! För att försöka lugna
herr Rydén vill jag meddela, att utskottsmajoriteten
också har lyssnat till
de föredragningar som förekommit både
från länsstyrelsens och från ASSI:s sida.
Av dessa föredragningar fick vi den
uppfattningen, att goda förutsättningar
föreligger att sätta i gång denna industri
i Töre kommun och att detta också
skulle vara företagsekonomiskt försvarbart.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Kan herr Rydén ge kam -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 65

Anslag

maren ett exempel på ett enda företag,
som velat förlägga sin verksamhet till
Töre och som begärt stöd från företagarföreningen
men inte fått något? Jag
känner till ett fall. Men där var den egna
insatsen praktiskt taget obefintlig. Det
gällde en framställning om ett kreditgarantilån.
Men när herr Rydén är så
säker på den saken att svårigheterna
ligger däri, att företagarföreningen inte
har tillräckliga resurser, tycker jag att
herr Rydén skall begagna tillfället att
tala om vilka företag i Töre som fått
sina kreditansökningar avslagna på
grund av brist på medel i företagarföreningen.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det kan förefalla märkligt
att Töre-frågan tilldrar sig så stort
intresse utanför Norrbotten. Förutom
uppmärksamheten från motionärer, reservanter
och en lång rad talare från
andra delar av landet har regeringsförslaget
i Töre-frågan varit ledarämne i
en mängd tidningar även söderut.

Det framgår alldeles tydligt, att det
intresset inte beror på den omdiskuterade
anslagssummans storlek. Det beror
inte på omfattningen av den verksamhet,
som regeringen föreslår i Töre,
att denna fråga fått dignitet av storpolitisk
stridsfråga; mycket större anslagskrav
liar godkänts av riksdagen
utan att det framkallat nämnvärda lidelser
ens i sådana fall där de som diskuterat
frågan haft diametralt motsatta
ståndpunkter.

Den borgerliga ståndpunkten, att ett
företag som inte bär sig snarast möjligt
bör upphöra med sin verksamhet och
att man enbart bör anlägga lönsamhetssynpunkter
är väl i verkligheten en
ganska luftig konstruktion. Många borgerliga
ledamöter av denna riksdag har
varit med om att ge statssubventioner
även till industrier i Töre, men då har
det varit fråga om industrier som drivits
av privata företagare. Just nu ligger
på riksdagens bord ett förslag om

till industriell verksamhet i Töre kommun

en verklig jättesubvention till ett privat
företag. Det skall bli intressant att se,
om de borgerliga reservanterna i Törefrågan
tänker driva sin s. k. principfasthet
så långt, att man kommer att
föreslå att även SAS skall upphöra med
sin verksamhet, eftersom företaget i
varje fall för närvarande inte är lönande.

Nej, det är inte principer av det slaget
som dikterat de borgerligas ställningstagande.
Men Töre-frågan hör
onekligen i principiellt hänseende till
de verkligt stora stridsfrågorna i
svensk politik. Det gäller en del av frågan,
huruvida demokratiska tankegångar
skall få göra sig gällande även
när det är fråga om näringspolitiska
åtgärder. De borgerliga reservanterna,
framför allt högerreservanterna, är realiter
även i denna fråga ute för att fäkta
för den ståndpunkt, som de haft i
alla liknande frågor, nämligen att på
det ekonomiska området små grupper
av rikt folk skall bestämma. Staten och
regeringen skall hålla sig helt utanför
och inte ställa till några besvär genom
att på sådana här frågor anlägga befolkningspolitiska
och sociala synpunkter.
Herr Mellqvist har naturligtvis alldeles
rätt i att det är detta, som är
kärnfrågan i den borgerliga attacken
också på detta område. Det är också
från den utgångspunkten som regeringens
förslag är mest intressant.

Töre-frågan har under många år varit
en påle i köttet på de styrande. Efter
kraschen för kommunens två stora
industriföretag har det företagits en
mängd utredningar, som handelsministern
för övrigt har erinrat om. Det har
varit otaliga uppvaktningar i kanslihuset
och andra former av opinionsyttringar.
Dessutom har riksdagen gjort
besök på ort ocli ställe. Men nu har
hela detta väldiga utredningsberg bara
fött en liten råtta. Så till vida bär nämligen
herr Ståhl rätt, att detta är en
utomordentligt bagatellartad historia i
jämförelse med det behov av statsingri -

5- Andra kammarens protokoll 1901. Nr 20

66 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

panden som föreligger både i Töre och
Norrbotten i övrigt. Som ersättning för
de kapsejsade företagen, som hade flera
hundra anställda, skall Töre kommun
försöka dra sig fram med ett företag på
55 man. Det är naturligtvis alldeles
otillräckligt, och det har påtalats i den
kommunistiska motionen. Vi anser att
man för dagen skall acceptera denna
försöksverkstad. Vi anser att det trots
allt är ett bidrag till att förbättra försörjningsläget
i Töre. Men dessutom bör
man omedelbart ta itu med att försöka
åstadkomma företag av mycket större
omfattning, förslagsvis någon form av
manufakturföretag inom metallbranschen.
Det handlar nämligen också om
att ge Norrbotten ett differentierat näringsliv.
Det handlar inte bara om att
fortsätta på de en gång inslagna vägarna.
Den stora bristen i Norrbotten, bortsett
från den otillräckliga omfattningen
av företag av olika sorter, är att näringslivet
är så otroligt ensidigt uppbyggt.

Eftersom det i denna debatt har talats
ganska mycket om förutsättningarna
alt i Töre och på andra håll bygga upp
mera träindustri och råvarutillgångarna
därvidlag har kommit att spela en
mycket framträdande roll, ber jag att
få säga några ord också om den saken,
även om den inte berör de förslag som
vi har ställt i den kommunistiska motionen,
enligt vilken man bör försöka
slå ett slag för en mera differentierad
industri. Handelsministern bör nog ta
herr Ståhls sakkunskap i fråga om råvarutillgångarna
för skogsindustrien
med en nypa salt. Det finns nämligen
andra, som besitter en betydligt större
sakkunskap än herr Ståhl och som
av den anledningen har kommit till helt
annan uppfattning än han. Landshövding
Näslund, som på sin tid var skogsvårdsinstitutets
chef har efter sin ankomst
till Norrbotten satt sig i spetsen
för en mycket omfattande undersökning
just i fråga om skogstillgångarna och
det förhållande mellan skogstillgångar -

na och den förädlingsindustri som vi
bör ha. Han har kommit till det resultatet,
att det utan förfång för skogarna
kan ske en mycket större avverkning
än vad som för närvarande förekommer.
Jag vill minnas att han fixerade denna
ökning till omkring 20 procent. Det är
enligt landshövding Näslund inte bara
möjligt utan till och med nödvändigt
från skogsvårdssynpunkt, att en sådan
ökad avverkning sker. Detta skulle också
möjliggöra en mycket betydande ökning
av träindustrien i de former som
den nu bedrivs. Landshövding Näslunds
siffror har för övrigt åberopats av socialministern
i ett interpellationssvar
— om jag inte minns fel i början av 1960
-— och detta borde också herr Ståhl ha
uppmärksammat.

När det gäller Töre är det som sagt
inte främst den saken vi siktar på. Vi
menar, att man på grundval av bland
annat Norrbottens järnverks halvfabrikat
skulle kunna bygga upp en järnmanufakturindustri
i dessa bygder. Till
saken hör nämligen, att sysselsättningsläget
i Töre kommuns omgivningar är
lika katastrofalt som i själva Töre kommun.
Det rör sig alltså om åtgärder av
mycket större omfattning än vad själva
läget i Töre kommun skulle motivera.

Herr Ståhl har nu sagt att detta inte
är någon partifråga; vi borgerliga är
också varmt intresserade. Ja, det är
bara det felet på intresset, att man inte
vill göra någonting alls annat än att ytterligare
utreda frågan med de resultat
som kommer att bli följden. Det är väl
bara, skulle jag tro, en förhalningslinje,
som innebor att ingenting göres för
Töre och ingenting för ett uppbyggande
av ett mera differentierat näringsliv
i Norrbotten. Det hela måste vara förestavat
av den principiella inställning
man från borgerligt håll har till statsdrift.
Det är nämligen ingen tvekan om
att det som hädanefter skall ske i Norrbotten
måste ske i statsdriftens form.
Vi har redan för 30 år sedan uppgivit
varje tanke på att privatkapitalismen i

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 67

Anslag

någon större omfattning skulle etablera
sig i detta län. Den har uppenbarligen
för all tid framåt vänt Norrbotten ryggen.
För närvarande finns bara ett enda
privatkapitalistiskt företag av större
betydelse. Om man vill göra någonting,
som verkligen ger bestående försörjningsmöjligheter
för Töre och bygden
däromkring, är det därför inte
möjligt att bara nöja sig med vad regeringen
nu har föreslagit. Det kan som
någon talare här sade — jag tror att det
var herr Svanberg — bara betraktas
som en första början, och man måste
mycket snabbt och i mycket större omfattning
gripa sig an med denna fråga.

Beträffande det alternativ som uppställts
från borgerligt håll, nämligen att
folk skall flytta bort i stället för att staten
engagerar sig för ytterligare ingripanden
i näringslivet, vill jag helt instämma
i vad herr Svanberg sade, nämligen
alt det är en absurd metod. Men
tyvärr har också regeringen eller i varje
fall arbetsmarknadsmyndigheterna
redan försökt praktisera denna absurda
metod, och jag ser den borgerliga attacken
härvidlag — senast genom herr
Bohmans föreläsning om de principer
som arbetsmarknadsmyndigheterna bör
följa — som ett försök att pressa regeringen,
arbetsmarknadsmyndigheter och
andra statliga institutioner att gå ännu
längre på denna väg.

Vi menar att man just i Norrbotten
dock har fått bevis för hur man bör ta
itu med sådana här frågor. Ingen annanstans
i Sverige har de destruktiva
resultaten av de privata företagens
verksamhet nått sådana proportioner
som i Norrbotten, där praktiskt taget
hela landsdelen höll på att ruineras.
Ingen annanstans har man fått exempel
på hur man kan bota sådant genom
storstilade ingripanden. Det som därvidlag
bär kunnat ske i Seskarö och Båtskärsnäs,
i Karlsborg, I Luleå, i Pitebygden,
det som håller på att ske i
Svappavaara, det som vi hoppas skall
ske i Kaunisvaara betriiffande gruvdrif -

till industriell verksamhet i Töre kommun

ten och utbyggnaden av kommunikationerna
i statens regi, allt det som varit
möjligt i denna omfattning borde kunna
gå också i Töre och angränsande
bygder. Men då måste man, som sagt,
gripa sig an denna fråga på ett mera
storstilat sätt än vad som nu sker. Ur
denna synvinkel betraktar jag regeringens
förslag som en dilettantmässig
metod, som man inte kan nöja sig med.

Detta var, herr talman, vad jag ville
säga som motiv för att yrka bifall till
den kommunistiska motionen i denna
fråga, nr I: 582.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Dagens debatt bär gällt
en fråga, där riksdagen i viss mån skall
fungera som en bolagsstämma. Riksdagen
skall ta ställning till frågan om
nedläggandet av en verksamhet och nystartandet
av en annan verksamhet. Har
riksdagen alla de informationer som behövs
för att kunna fungera som en sådan
bolagsstämma och göra dessa ställningstaganden? Riksdagen

står inför att bedöma och
besluta om det är lämpligt att satsa
4,5 miljoner kronor på ett projekt, avseende
tillverkning av mineralullsplattor.
Är nu mineralullsplattor ett lämpligt
objekt, är 4,5 miljoner kronor,
d. v. s. 75 000 kronor per anställd, ett
väl avvägt belopp? Vilka konsekvenser
för Töre får de likartade tillverkningar,
som planeras av andra företag? Dessa
frågor är betydelsefulla i sig själva,
men de är detaljartade företagsfrågor.

Den här gången gäller det sysselsättningen
för 50 å 60 man och jag undrar:
Hur många av de få, som nu är närvarande
i kammaren, känner sig till freds
med denna form av ägarinflytande? Här
finns i kammaren företagschefer. Skulle
de vilja ha sina egna företags investeringsplaner
diskuterade i denna form?
.lag tror att de skulle känna det som
ett stort straff att få sina investeringsplaner
diskuterade på det siitt som de

68 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

statliga företagens investeringsplaner
diskuteras.

Jag tror att detta är ytterligare ett
exempel som visar, att det finns behov
av en reform på detta område. Vad är
det riksdagen vill ha? Är det detaljinflytande
i sådana här frågor, och kan
vi ta vara på ett sådant detaljinflytande
och känna oss till freds med det? Är
det ett sådant detaljinflytande vi vill
ha? Jag tror inte det. Är det inte i stället
kontroll över pengarna och de stora
linjerna, som riksdagen vill ha?

Törebolaget är ett av de många exempel
som visar, att det finns behov av
effektivare företagsformer för den samhällsägda
företagsgruppen, moderniserade
företagsformer efter andra riktlinjer
än de nuvarande. Efter fyra år av
partiutredning och åtta år av offentlig
utredning finns det anledning att hoppas
på att regeringen snart måtte framlägga
förslag till effektivare, mera affärsmässiga
och smidigare företagsformer
för den statliga företagsgruppen.
Det gäller då att se till — med den erfarenhet
som också dagens diskussion har
givit oss — att riksdagen får kontroll
över dessa saker med hjälp av skickliga
revisorer, som kan bedöma läget ute
i företagen. Sedan skall regeringen ha
det politiska ansvaret för denna verksamhet
men dessutom fungera såsom
ägare till denna företagsgrupp och låta
verksamheten ske i affärsmässiga former
och i samma former som andra
företagsgrupper använder, antingen de
är privata eller kooperativa. Vi behöver
— det visar om igen denna debatt
— andra former för de statliga företagen.
Vi kan gott tillämpa samma former
som andra företag använder: ett förvaltningsbolag
som svarar för de löpande
affärsmässiga, industriella och kommersiella
åtgärderna inom den statliga
företagsgruppen i samverkan med regeringen.

Dagens situation, sådan den har utvecklat
sig i denna debatt, är inte till -

fredsställande vare sig för riksdagen
eller för det statsägda företaget.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Jag skall inte ta upp det
perspektiv, som herr Hagnell utvecklade.
Jag har bara ett behov av att efter
denna debatt mycket kort motivera, varför
jag har anslutit mig till utskottsmajoritetens
förslag.

Det har skett främst av den anledningen,
att jag inte anser att Töre-fallet
kan tas till utgångspunkt för de
principiella resonemang, som herr Bohman
och andra talare bär har fört. Det
är självklart — det är även min mening
— att den ekonomiska utvecklingen,
stormarknaderna etc. ställer anspråk
på en ökad rörlighet på arbetsmarknaden
och kräver större anpassningsförmåga
inom näringslivet, en företagsekonomiskt
riktig placering av
nya tillverkningsenheter o. s. v. I det
fallet föreligger det inte någon meningsmotsättning
mellan mig och de
talare jag här syftat på. Jag tror också
att det finns mycket starka skäl för att
just mot bakgrunden av sådana principiella
resonemang och de slutsatser som
bör dras av dem betrakta hela Norrbottens-problemet.

Det oroväckande i det problemet är,
som jag ser det, först och främst det
förhållandet, att Norrbottens folkmängd
faktiskt ökar i hastigare takt än genomsnittet
för hela riket. Av herr Svanbergs
anförande här tidigare i debatten
kunde man nästan få det intrycket att
det pågår en befolkningsuttunning av
mycket oroväckande slag i Norrbotten.
Så är inte fallet, utan Norrbottens folkmängd
ökar som sagt hastigare än genomsnittet
för riket, och såvitt jag förstår
ökar även befolkningen på Norrbottens
landsbygd, om man ser den som en
enhet, vilket är ett relativt unikt förhållande
i landet.

Den stora fråga som här reser sig
framöver är naturligtvis i vilken utsträckning
det kan finnas möjlighet

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Nr 20 69

Anslag till industriell verksamhet i Töre kommun

att i räntabel företagsamhet bereda sysselsättning
åt denna ganska hastigt
växande befolkning. Jag vill inte, herr
talman, sticka under stol med att därvidlag
tror jag att det kan finnas anledning
att känna en viss pessimism. I den
mån man gör det, växer anspråken på
förutseende från statsmakternas sida
och från alla de myndigheters sida, som
över huvud taget har något inflytande
på utvecklingen. Det gäller för dem att
verkligen underlätta rörligheten och
omflyttningen, inte bara inom Norrbotten
utan även mellan Norrbotten och
det övriga landet. Kraven härpå kommer
att stiga. Det tror jag man kan
utgå ifrån.

Men när jag sade, att man inte med
utgångspunkt från Töre-fallet hade anledning
att draga upp ett så vittsyftande
principiellt resonemang, som här
har förts, är orsaken den, att Töre och
för övrigt hela Kalix domsaga — om jag
inte fått felaktiga siffror, och det tror
jag inte — uppvisar, som handelsministern
tidigare har berört, en från befolkningsutvecklingen
i Norrbotten som
helhet alldeles avvikande tendens. Här
är det fråga om en kraftig befolkningsuttunning.
Även med rätt högt ställda
anspråk på rörlighet på arbetsmarknaden
har jag för min del kommit till den
slutsatsen, att Töre, i varje fall i nuvarande
skede, har, om jag får använda
det uttrycket, lämnat sin tribut till denna
rörlighet på arbetsmarknaden på ett
sätt, som gör det ytterligt svårt att begära
fler prestationer av det slaget just
i det nuvarande läget.

Av de skäl, som jag här har anfört,
kommer jag att stödja utskottsmajoritetens
förslag.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
1:582; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. II

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
i motsvarande del; och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Bohman begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. II) i
utskottets utlåtande nr 92, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
av fröken Andersson m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Bohman begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 177 ja och 41
nej, varjämte .3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. III

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
av fröken Andersson in. fl. i motsvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

70 Nr 20

Onsdagen den 17 mai 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

Mom. IV

Mom. V

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. VI

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 2)
av fröken Andersson in. fl. i mosvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. VII

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
11:693 i motsvarande del; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Rydén begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. VII)
i utskottets utlåtande nr 92, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen 11:693 i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

ning. Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Herr andre vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

§ 13

Anslag till investeringsbidrag
(åttonde huvudtiteln)

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
93, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln
gjorda framställningar om anslag
för budgetåret 1961/62 till investeringsbidrag
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom
det allmänna skolväsendet

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
1 under åttonde huvudtiteln (punkt 166,
s. 315—326 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 84 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 318) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:373), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte 1) till Bidrag till vissa
byggnadsarbeten inom det allmänna
skolväsendet för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 95 000 000 kronor,
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
önskvärdheten av sådana åtgärder,
att en väsentligt större andel av investeringsutrymmet
för skolbyggande än hitintills
toges i bruk för uppförande av
skolpaviljonger;

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 71

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Ratjnar Bergh och Sveningsson (I:
403) och den andra inom andra kammaren
av herrar Edlund och Magnusson i
Borås (II: 467), i vilka hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande punkt måtte a)
besluta att bidragsunderlagets grundbelopp
i de permanenta skollokalerna per
kvadratmeter nettogolvyta, nu utgörande
900 kronor, skulle vara 750 kronor
för byggnadsföretag, beträffande vilket
beslut i bidragsfrågan fattades av statlig
myndighet efter utgången av juni
månad 1961, b) till Bidrag till byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 79 000 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Ragnar Bergh m. fl. (I: 404) och
den andra inom andra kammaren av
herrar Edlund och Hedin (11:468), i
vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att statsbidrag till provisoriska
skollokaler skulle utgå med ett grundbelopp
av 325 kronor per kvadratmeter
nettogolvyta av lokaler för undervisning,
förvaring av skolmateriel, administration
och skolmåltidsverksamhet
samt uppehållsrum för elever, att
grundbeloppet skulle omräknas med
hänsyn till de särskilda olikheterna i
fråga om byggnadskostnader som funnes
mellan skilda orter samt att därvid
till ledning skulle tjäna bostadsstyrelsens
ortsindex, omräknat med uteslutande
av tomtkostnad;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Svanberg m. fl. (II: 387) väckt motion,
i vilken hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam prövning och förslag
beträffande reglerna för statsbidrag
till provisoriska skollokaler, så att
dessa statsbidragsregler toge hänsyn till
den stegring av byggnadskostnaderna
som skett sedan 1956 samt till den olik -

het i fråga om byggnadskostnader som
funnes mellan olika delar av landet.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:403 och 11:467,
i vad de avsåge bidragsunderlagets
grundbelopp, icke måtte av riksdagen
bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 318 och II: 373 ävensom
motionerna I: 403 och II: 467, samtliga
motioner i vad de avsåge medelstilldelningen,
till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 84 000 000 kronor;

III. att motionerna I: 318 och II: 373,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

IV. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört rörande skolbyggnadsproduktionen; V.

att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:404 och 11:468 samt
11:387, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört rörande
statsbidragsgivningen till provisoriska
skollokaler.

Reservationer hade avgivits

a) av fröken Andersson, herrar Ragnar
Bergh och Slaxäng samt fröken
Karlsson, vilka ansett att utskottet bort
under I) hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionerna I: 403
och 11:467, såvitt nu vore i fråga, besluta
att bidragsunderlagets grundbelopp
i de permanenta skollokalerna per
kvadratmeter nettogolvyta, nu utgörande
900 kronor, skulle vara 750 kronor
för byggnadsföretag, beträffande vilket
beslut i bidragsfrågan fattades av statlig
myndighet efter utgången av juni
månad 1961;

b) av herrar Boman, Axel Johannes
Andersson, Källqvist och Malmborg,
fröken Elmén samt herr Kelander, vilka
ansett att utskottet bort under II)

72 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 318 och
II: 373 ävensom med avslag å motionerna
I: 403 och II: 467, samtliga motioner
i vad de avsåge medelstilldelningen,
till Bidrag till vissa byggnadsarbeten
inom det allmänna skolväsendet för
budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 95 000 000 kronor;

c) av fröken Andersson, herrar Ragnar
Bergh och Staxäng samt fröken
Karlsson, vilka under förutsättning av
bifall till den med a) betecknade reservationen
ansett att utskottets hemställan
under II. bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 403 och II: 467 ävensom
med avslag å motionerna 1:318
och II: 373, samtliga motioner i vad de
avser medelstilldelningen, till Bidrag
till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna
skolväsendet för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
79 000 000 kronor.»

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

KARLSSON (h):

Herr talman! Till denna punkt i utskottets
utlåtande nr 93 är knuten en
reservation, och jag skall be att få säga
några ord i anledning av den.

Bidragsunderlaget för skolbyggen inom
såväl allmänna skolväsendet som
yrkesskolväsendet har enligt motionärernas
uppfattning kommit att alltför
mycket betraktas som en normalkostnad.
Det visar sig emellertid också, att
man dess bättre på sina håll lyckats med
att på ett förtjänstfullt sätt uppföra
goda skolbyggnader till väsentligt lägre
kostnader än det s. k. enhetspriset. Man
ser emellertid också tyvärr exempel av
motsatt slag. Det är från alla synpunkter
värdefullt och riktigt, att man får
fram så många skollokaler som möjligt
till lägsta möjliga kostnader utan att något
för skolan väsentligt eftersättes.

Det är med hänsyn till dessa synpunkter,
som reservationen nr 1 a) av
fröken Andersson m. fl. framförts, och
jag ber att få yrka bifall till denna.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Vi har tidigare behandlat
ett statsutskottsutlåtande, som siktar
till att göra det möjligt att få fram mindre
klasser i skolorna. Alla förstår att en
av förutsättningarna härför är, att det
över huvud taget finns lokaler för dessa
mindre klasser. Beträffande de kostnader,
som stat och kommun måste taga
på sig för skolbvggandet, tillkommer
emellertid också det förhållandet, att
riksdagen står i begrepp att nästa år
besluta om det allmänna genomförandet
av en nioårig skola — en betydande
ansträngning, som stat och kommun gemensamt
måste bära.

Kommunerna önskar nu en omedelbar
övergång till nioårig skola. Skulle
man följa den takt, i vilken de själva
önskar förverkliga denna skolform,
skulle den vara genomförd över så gott
som hela landet redan år 1965. Men
den väldiga kulmination under så kort
tid av anspråk på pengar för byggande
av de oundgängligen erforderliga högstadieskolorna
som detta skulle föra
med sig har stat och kommun inga möjligheter
att klara. Det är därför nödvändigt
att tänka sig att tillkomsten av de
nya högstadieskolorna sträcks ut över
hela den period som riksdagen själv
förutsåg, när den år 1957 fastlade en
tidtabell, som innebär att om början
sker år 1962 den sista kommunen först
år 1968 kan beräknas få påbörja genomförandet
av den nioåriga skolan.
Även med en sådan jämnare fördelning
av skolbyggnadskostnaderna uppkommer
med nödvändighet under de 3—4
eller kanske 5 närmaste åren en puckel
av skolbyggnadsärenden, som skall slussas
genom skolöverstyrelsen och Kungl.
Maj:t för godkännande och leda till ett
faktiskt byggande ute i kommunerna.

Det är mot denna bakgrund — när

Nr 20 73

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

Knngl. Maj :t har vetskap om denna kolossala
ökning av anspråken — ganska
märkligt, att regeringen i år inte har
kunnat föreslå en större höjning än till
en samlad investeringsvolym av 225
miljoner kronor. Vi har från folkpartiets
sida begärt att den skulle ökas till
300 miljoner kronor, vilket bör vara
fullt möjligt även med ett strängt hänsynstagande
till de kreditmöjligheter
och arbetskraftsresurser som står till
förfogande.

Jag vill i detta sammanhang särskilt
peka på den möjlighet att förbilliga
skolbyggandet som de s. k. skolpaviljongerna
har gett exempel på under
senare år. Ännu när vi vid 1950-talets
mitt diskuterade dessa frågor här i
kammaren ruskade de flesta på huvudet.
Man menade tydligen, att även om
det kunde vara bra att på ett eller annat
ställe få hjälp genom att i stället
för en kostsam och tidskrävande permanent
byggnad uppföra en paviljong
i trä, kunde detta inte betyda något avgörande
i det stora hela. Vi har nu kunnat
konstatera, att paviljongernas andel
av det totala skolbyggandet har stigit
avsevärt från budgetår till budgetår.
Nu är vi för första gången framme i ett
läge, där den för paviljongbyggande avsedda
delen av skolbyggnadsanslaget är
förbrukad redan tre månader före budgetårets
utgång. Inte mindre än 31 miljoner
kronor har kunnat utnyttjas av
stat och kommun för ett sådant byggande,
vilket är sex gånger så mycket
som kom i fråga det första budgetår
då paviljongerna lades utanför byggnadskvoten.

Byggnadsärenden för ytterligare ett
15-tal miljoner kronor väntar i skolöverstyrelsen
på godkännande, och man
söker tydligen med Kungl. Maj:ts goda
minne nödtorftigt klara denna situation
genom att tjuvstarta med nästa års anslag.
Det är i och för sig ett exempel
på en rekommendabel smidighet i anslagsgivningen,
men det visar också, att
statsmakterna inte helt har utnyttjat

den möjlighet att pressa kostnaderna
som föreligger om paviljongerna ges en
ännu större andel av det totala byggandet.
Lägger man — som finansministern
har gjort i det ena offentliga anförandet
efter det andra — huvudsakligen
arbetskrafts- och kreditsynpunkter på
denna fråga och menar att allt som kan
göras inom ramen för en balanserad ekonomi
också skall göras, tvingas man att
acceptera, att paviljongbyggandet får
expandera på det övriga byggandets bekostnad.
För varje krona och varje arbetstimme
utvinner man via paviljongbyggande
betydligt mera än via ett byggande
i sten och tegel.

Jag vill notera, att det här inte bara
är fråga om enstaka paviljonger uppförda
som komplement till fasta byggnadskroppar.
På många håll — inte
minst i de större städerna och deras
snabbt växande ytterområden — har
man genom att bygga särskilda paviljongskolor
under de s. k. provisoriebestämmelserna
kunnat skapa en mycket
god försörjning av lokaler.

Jag vill verkligen vädja till både finansministern
och ecklesiastikministern
att fördomsfritt pröva dessa frågor inför
den väldiga påfrestning som skolväsendet
står inför. Menar man allvar
med att genom ett genomförande av nioårig
skola ge vårt lands ungdom en ytterligare
förstärkning av den grundläggande
utbildningen — och detta allvar
måste förutsättas existera i kanslihuset
— måste man också ta de praktiska
konsekvenserna och se till att inte
den ena kommunen efter den andra får
avslag på sin ansökan om övergång från
äldre skolform till ny. Just i dagarna
har vi kunnat konstatera, att av 142 ansökningar
från kommuner, som till hösten
vill gå över till nioårig skola, har
skolöverstyrelsen inte kunnat tillstyrka
mer än ett 50-tal på grund av att det
fattas pengar för att ge statsbidrag till
byggande av högstadieskolor. Kungl.
Maj :t förefaller vara piskad att följa
skolöverstyrelsen. Såvitt jag vet har

JNr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

man endast i ett enstaka fall, där mycket
speciella omständigheter förelegat,
gått emot skolöverstyrelsen och trots
byggnadssvårigheterna medgivit startandet
av den nioåriga skolan i den
kommunen.

Det läge som nu uppkommer innebär,
att riksdagen nästa år skriver ut ett
löfte till kommunerna att de skall kunna
ta i anspråk den skolform som den
nioåriga skolan utgör utan att man från
regeringens sida är beredd att ta de
fulla ekonomiska konsekvenserna.

Jag hoppas verkligen att ecklesiastikministern
i denna situation agerar i
den anda, varmed han inom skolberedningen
har handlagt dessa ärenden. Men
han lär inte ensam kunna klara saken,
om det inte inom regeringen råder en
allmän insikt om att regeringen har till
de svenska kommunerna utställt ett förpliktande
löfte att i en av riksdagen
själv fastställd takt få genomföra sitt
nya skolväsen.

Mot denna bakgrund ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till reservation
nr 1 b) av herr Boman m. fl.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Jag skall gärna hålla
med den föregående ärade talaren om
att det är ett både stort och besvärligt
problem som möter när det gäller att
anskaffa tillräckligt med skollokaler i
städerna och även på landsbygden. Men
vi befinner oss i en sådan situation, att
det måste bli fråga om en avvägning mellan
hur mycket man skall satsa på skol^ygg*mdets
område och hur mycket
man skall satsa på andra områden. Jag
tror inte att frågan om anslagsbeloppets
storlek i dag är det avgörande. Antingen
riksdagen följer regeringen och
beslutar ett anslag på 84 miljoner kronor
eller folkpartireservanterna, vilkas
förslag innebär en ökning av detta anslag
med 11 miljoner kronor, kommer
inte detta att förändra någonting i fråga
om tillgången på arbetskraft. Arbetskraften
kan ju inte utnyttjas på mer än

ett ställe i taget, och jag tror inte att
man vare sig från folkpartiets eller från
nagot annat partis sida är beredd att
mer väsentligt strypa produktionen av
bostäder eller lägga ned byggandet av
fabriker, verkstäder o. s. v. Jag tror inte
heller att vi är beredda att till kommunerna
säga ifrån, att de inte får utföra
några anläggningar för vatten och avlopp
o. s. v., eller att till främst landstingen
men även till städer som ligger
utanför landsting säga ifrån, att man
inte får bygga några sjukhus o. d.

Det finns säkerligen inte på något
håll en önskan att stoppa någonting av
allt detta. Samtidigt råder det, såsom vi
alla vet, mycket stor brist på arbetskraft
både inom byggnadsverksamheten
och på andra områden. Häromdagen
läste jag i tidingarna, att en stor industri
i min hemtrakt hade beslutat skicka
några representanter till Värmland
och Dalsland för att söka värva arbetskraft
till företaget. Liknande situation
föreligger på en rad olika områden.

Inom utskottsmajoriteten har vi ingalunda
varit ljumt intresserade för frågan
om producerandet av skolbyggnader.
Jag vill citera följande passus i utskottsutlåtandet:
»Utskottet finner det
synnerligen angeläget, att under de närmaste
åren skolbyggnadsproduktionen
får en sådan omfattning, att tidsschemat
för enhetsskolans genomförande
icke förskjutes på grund av lokalbrist.»
Vidare erinrar utskottet om att det
finns en investeringsreserv på 100 miljoner
kronor, som kan användas för
byggandet av skollokaler. Frågan är
bara, om det finns tillgång till arbetskraft
eller icke.

Enligt den reservation som avgivits
från högerhåll vill man minska bidragsunderlagets
grundbelopp från 900 till
750 kronor för permanenta skolbyggnader.
Reservanterna har räknat ut att
därigenom skulle inom den statliga sektorn
kunna sparas 5 miljoner kronor.
Jag är inte övertygad om att det i realiteten
blir fråga om någon besparing,

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 75

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

utan kostnaderna kommer i stället att
överflyttas på kommunerna. Visserligen
varierar byggnadskostnaderna inom olika
landsändar — det kan vara rätt vitt
skilda orsaker härtill — men i en situation
då det finns synnerligen gott
om arbetsobjekt, är det inte så lätt för
en skolstyrelse eller den kommitté, som
står såsom byggherre, att pressa priserna.
Det kan emellertid hända, att man
genom att utnyttja en tidigare utförd
pannanläggning kan få värmeinstallationen
billigare utförd på den ena platsen
än den andra. Det kan också vara
fråga om en utbyggnad av en tidigare
utförd anläggning, varvid man kan begagna
sig av vissa redan förefintliga
anordningar. Ur dessa synpunkter finns
icke anledning att ändra de bidragsgrunder
som för närvarande gäller.

I vilken utsträckning man skall bygga
skolpaviljonger eller vad vi kallar
för permanenta skolbyggnader bör bli
en avvägningsfråga som måste bedömas
från fall till fall. Jag tror att det skulle
tas ganska onådigt upp ute i landet
om vi här skulle fatta några mera generella
beslut om att kommunerna inte
får bygga permanenta skollokaler mera
utan skall bygga paviljonger. Jag är
övertygad om att det i många fall går
mycket väl att lösa lokalproblemet med
paviljongsystemet, men i många kommuner,
där man kanske planerar för
att bygga en centralskola för den kommande
nioåriga skolan, är det inte alls
säkert att man skulle bli trakterad av
att det »från Stockholm» skulle bestämmas:
Här skall ni inte bygga en permanent
skola utan ni skall bygga paviljonger.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Herr Karlsson i Olofström
bär pekat på en rad punkter där
statsutskottets majoritet och reservanter
har samma uppfattning. Ingenting
gläder inig mera än att vi nu har kom -

mit därhän att vi nu har den gemensamma
grundsynen att vi skall bygga
billigt och rationellt och ta till vara
alla de olika möjligheter paviljongbyggandet
erbjuder.

Men sedan sade herr Karlsson i Olofström
att det inte vore lyckligt om man
från Stockholm föreskreve att kommunerna
inte skulle få bygga flera permanenta
skolhus utan måste bygga enbart
paviljonger. Självfallet vore detta
olyckligt, men varför kasta sig från
den ena överdriften till den andra? Vad
vi från vårt håll önskar är bara att
kommunerna skall få möjlighet till ökad
andel paviljongbyggande av det totala
skolbyggandet. De kommunalmän som
var uppe i skolöverstyrelsen i februari
för att höra sig för om denna sak och
då fick veta att det fanns gott om pengar
till paviljongbyggande och som sedan,
när de i slutet av april kom tillbaka
med färdiga projekt, fick höra att
paviljongbyggnadskvoten var förbrukad,
de blev inte alls glada, det kan jag
försäkra. Däremot var det tillfredsställande
för dem att erfara att man genom
att ta ut förskott på nästa års anslag
kan ge kommunerna möjlighet att sätta
i gång paviljongbyggen. När man alltså
vet att det redan nu finns så stort intresse
att bygga enskilda kompletteringspaviljonger
eller paviljongskolor
som ersätter permanenta skolor, hade
statsutskottet bort ta konsekvensen och
föreslå Kungl. Maj:t att en ökad andel
av skolbyggandet borde utgöras av paviljongbyggande.

Herr Karlsson i Olofström tar sedan
också upp finansministerns resonemang
att om vi bara hade pengar och arbetskraft
så skulle han inget högre önska
än att det byggdes flera skolor. Men i
det resonemanget förbiser man att vi
genom att peka på paviljongbyggandet
har visat på en metod som för varje arbetstimme
och investerad krona ger
större effekt än vad man får med mera
traditionellt byggande. Jag tycker
därför att det vore finansministerns

/6 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet

Mom. I

skyldighet, om han i fortsättningen skall
driva detta resonemang, att verkligen
gå i diskussion rörande dessa frågor
och inte bara i största allmänhet tala
om en överhettad konjunktur som gör
det omöjligt för oss att tillgodose de
önskemål som kommunerna med all rätt
har ställt.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Herr Helén slår in öppna
dörrar. Jag vill erinra honom om
vad vi sagt i utskottets utlåtande: »Utskottet
delar motionärernas uppfattning
om önskvärdheten att provisoriska skollokaler
uppföres i den usträckning detta
med hänsyn till i varje särskilt fall
föreliggande omständigheter bedömes
vara den från ekonomisk och praktisk
synpunkt lämpligaste lösningen». Med
denna skrivning har vi inte låst departementschefen
eller några myndigheter,
utan frågorna får bedömas från fall
till fall, så att den på varje ort bästa
lösningen kan genomföras.

Herr Helén har inte anvisat ett enda
område där man enligt honom kan stopPa
bjggnads- och anläggningsverksamheten.
Jag väntar mig inte heller kunna
få något besked om ett sådant område.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Nej, herr Karlsson i
Olofström, en anledning till att jag inte
har behövt göra något sådant påstående
och inte har behövt välja ut någon sektor
av vare sig det offentliga eller det
enskilda byggandet, där man skulle
stoppa verksamheten för att i stället
kunna bygga mera skolor, är just att
man genom paviljongbyggandet per arbetstimme
och per krona får ut större
effekt. Paviljongbyggandet ger en rationaliseringsvinst
och är därför väl förenligt
med fortsatt investeringsverksamhet
inom både den enskilda och den
offentliga sektorn. Denna rationaliseringsvinst
kan komma skolan till godo.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid punkten fogade reservationen 1 a);
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Fröken Karlsson
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
1 :o) mom. I) i utskottets utlåtande
nr 93, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
1 a) av fröken Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Därvid befanns, att flertalet
av kammarens ledamöter röstat
för ja-propositionen, vadan kammaren
bifallit utskottets hemställan.

Mom. II

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid punkten fogade reservationen 1 b);
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Helén begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
l:o) mom. II) i utskottets utlåtande
nr 93, röstar

Nr 20 77

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
1 b) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Helén begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 144 ja och
46 nej, varjämte 29 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. III—V

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 2—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid
yrkesskolor

Kungl. Maj :t hade (punkt 172, s. 330
och 331) föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva,
att statsbidrag för byggnadsarbeten
finge utgå till stiftelsen iSunerdahls
praktiska ungdomsskolor och föreningen
praktiska hushållsskolan i Lund, dels
ock till förevarande ändamål för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 47 700 000 kronor, innebärande en
anslagsökning med 7 700 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom förs -

byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor

ta kammaren av herrar Ragnar Bergh
och Sveningsson (I: 403) och den andra
inom andra kammaren av herrar
Edlund och Magnusson i Borås (II:
467), i vilka hemställts, såvitt nu vore
i fråga, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande punkt måtte besluta, att
bidragsunderlagets grundbelopp i de
permanenta skollokalerna per kvadratmeter
nettogolvyta, nu utgörande 900
kronor, skulle vara 750 kronor för byggnadsföretag,
beträffande vilket beslut i
bidragsfrågan fattades av statlig myndighet
efter utgången av juni månad
1961, samt till Bidrag till byggnadsarbeten
m. m. vid yrkesskolor för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 45 700 000 kronor.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att medgiva, att statsbidrag
för byggnadsarbeten finge utgå till
stiftelsen Sunnerdahls praktiska ungdomsskolor
och föreningen praktiska
hushållsskolan i Lund;

II. att motionerna 1:403 och 11:467,
i vad de avsåge bidragsunderlagets storlek,
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:403 och 11:467, i
vad de avsåge medelstilldelningen, till
Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid
yrkesskolor för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 47 700 000
kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson, herrar Ragnar Bergh och
Staxäng samt fröken Karlsson, vilka ansett
att utskottets hemställan under II)
och III) bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, med bifall till
motionerna 1:403 och 11:467, såvitt
nu är i fråga, besluta att bidragsunderlagets
grundbelopp i de permanenta
skollokalerna per kvadratmeter nettogolvyta,
nu utgörande 900 kronor, skall
vara 750 kronor för byggnadsföretag,
beträffande vilket beslut i bidragsfrå -

78 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor

gan fattas av statlig myndighet efter utgången
av juni månad 1961;

III. att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1: 403 och II: 467, i vad
de avser medelsanvisningen, till Bidrag
til1 byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 45 700 000 kronor.»

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Fröken

KARLSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 2 av fröken Andersson
m. fl.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till utskottets
berörda hemställan med den ändring
däri, som föranleddes av bifall till
den vid punkten fogade reservationen
2); och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Fröken Karlsson
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten 7:o)
i utskottets utlåtande nr 93, röstar

Ja;

Oen, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen 2) av fröken Andersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voterings -

propositionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Därvid befanns, att flertalet
av kammarens ledamöter röstat för
ja-propositionen, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan.

Punkten 8

Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor Kungl.

Maj :t hade (punkt 173, s. 331
och 332) föreslagit riksdagen att till
detta ändamål för budgetåret 1961/62
anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kronor, vilket innebure dels
ändrad anslagsrubrik, dels ock oförändrad
medelstilldelning jämfört med
innevarande budgetår.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Sandin (1:422) och
den andra inom andra kammaren av
herr Svensson i Stenkyrka m. fl.
(II: 489), i vilka hemställts, att riksdagen
till Bidrag till byggnadsarbeten vid
folkhögskolor för budgetåret 1961/62
måtte anvisa ett reservationsanslag av
4 000 000 kronor.

Ltskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:422 och 11:489, till Bidrag till byggnadsarbeten
vid folkhögskolor för budgetåret
1961/62 anvisa ett reservationsanslag
av 2 500 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Bengtson, Thorsten Larsson, Svensson
i Stenkyrka och Larsson i Hedenäset,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:422 och 11:489, till
Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor
för budgetåret 1961/62 anvisa
ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20 79

Organisatio* för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

Punkten föredrogs; och anförde där- behållning på anslaget av cirka 4,5 milvi(1.
joner kronor, och under dessa förhål landen

har vi inte ansett att det funnits

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep):

Herr talman! Utskottsmajoriteten har
tillstyrkt Kungl. Maj:ts proposition att
till bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor
anvisa 2,5 miljoner, d. v. s.
samma belopp som för innevarande
budgetår.

I den reservation vi fogat till utskottsutlåtandet
har vi föreslagit bidrag med
4 miljoner kronor, vilket överensstämmer
med vad skolöverstyrelsen äskat
och ansett nödvändigt. Enligt skolöverstyrelsens
uppfattning kommer de anvisade
medlen att till fullo fördelas under
innevarande år. Det återstående aktuella
behovet har av skolöverstyrelsen
beräknats till 12,5 miljoner kronor. Det
sammanlagda behovet beräknas för närvarande
till en total kostnad av minst
52 miljoner. Ett bidrag av 4 miljoner
kronor för nästkommande budgetår
måste betraktas som ett minimum.

Det är som känt platsbrist vid folkhögskolorna,
och denna brist måste följaktligen
med det snaraste avhjälpas. Utskottsmaijoriteten
hänvisar emellertid
till att pengar för ändamålet upptagits
i beredskapsstaten. Detta är ju i och för
sig tacknämligt, men det är inte troligt
att det under nästkommande budgetår
kan bli aktuellt med sådana beredskapsarbeten
i någon större utsträckning.

Jag ber därför att få yrka bifall till
den vid denna punkt fogade reservationen.
Jag gör det även med risk att komma
i delo med herr Alemyr, som vid
debatten tidigare i dag beträffande
driftbidraget höjde ett varnande finger
inför nybyggnader. På mig verkade varningen
så enträgen som om han skulle
ha iklätt sig ecklesiastikministerns rock.

Herr KARLSSON i Olofström (s):

Herr talman! Som framgår av utskottsutlåtandet
fanns det vid ingången
av innevarande budgetår en medels -

tillräcklig anledning att ändra på Kungl.
Maj :ts förslag om ett reservationsanslag
på 2,5 miljoner för nästkommande budgetår.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till
den vid punkten fogade reservationen
3) av herr Bengtson m. fl.; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 14

Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:

nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa avtal med
Göteborgs stad berörande Göteborgs
universitet, och

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till studiehjälpsnämnden.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 15

Organisation för undervisning och vård
av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till organisation
för undervisning och vård av barn
med komplicerad utvecklingsbämning
in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 72 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 3 mars 1961, föreslagit
riksdagen att godkänna av de -

80 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1901 fm.

Organisation för undervisning och vård

hämning m. m.

partementschefen förordade förslag rörande
organisationen för undervisning
och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Per-Olof Hanson (1:578) och den andra
inom andra kammaren av herrar
Källstad och Himmerfors (11:688), i
vilka hemställts, att riksdagen vid sin
behandling av förevarande proposition
måtte föreslå att upprustningen av skolhemmen
för undervisning och vård av
barn med komplicerad utvecklingshämning
skedde med sikte på en vårdorganisation
av storleksordningen högst 210
platser, därav 46 för Sävstaholmshemmet; dels

en inom första kammaren av
herrar Ringaby och Eskilsson väckt
motion (1:579), vari hemställts, att
riksdagen måtte 1) avslå Kungl. Maj:ts
förevarande proposition i vad den avsåge
förläggande av skol- och yrkeshem
för flickor till Laxå, och 2) besluta att
i enlighet med mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och utrustningsdelegations
förslag skol- och yrkeshemmet
förlädes till Lillåns samhälle i Axbergs
kommun;

dels ock en inom andra kammaren av
herrar Berglund och Brandt i Aspabruk
väckt motion (11:687), vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå den föreliggande
propositionen till den del densamma
avsåge förläggandet till Laxå
köping av ett skol- och yrkeshem för
flickor samt besluta om ny förutsättningslös
utredning rörande möjligheterna
att lokalisera ifrågavarande hem till
Askersunds stad.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna

av barn med komplicerad utvecklings 1:578

och 11:688 godkänna vad departementschefen
i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 mars
1961 anfört rörande platsantalet vid
hem för undervisning och vård av barn
med komplicerad utvecklingshämning;

IL i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 579 och II: 687
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört rörande förläggningen
av ett nytt yrkeshem för
flickor;

III. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet i övrigt anfört
rörande organisationen för undervisning
och vård av barn med komplicerad
utvecklingshämning m. m.

I motiveringen yttrade utskottet bland
annat:

»Av vad departementschefen anfört
framgår att det nuvarande flickhemmet
i Vänersborg på grund av sitt läge och
även i övrigt inte är lämpligt för sitt
nuvarande ändamål. Utskottet kan därför
ansluta sig till förslaget att detta
hem lägges ned och ersättes med ett
nytt. Däremot är utskottet tveksamt,
när det gäller frågan om den lämpligaste
platsen för det nya hemmet. Såsom
framgår av propositionen har delade
meningar framkommit rörande lokaliseringen.
Medan departementschefen
forordat Laxå köping har sålunda
mentalsjukvårdsberedningens byggnadsoch
utrustningsdelegation föreslagit
Axbergs kommun och arbetsmarknadsstyrelsen
närmast uttalat sig för Askersund
samt i övrigt även andra orter
varit aktuella. Med hänsyn till de skilda
uppfattningar som sålunda framkommit,
anser utskottet att ytterligare överväganden
bör ske i fråga om lokaliseringen.
Därvid bör enligt utskottets
mening även ytterligare undersökas huruvida
möjligheter föreligger att alltjämt
ha hemmet förlagt till Vänersborg,
ehuru på annan plats inom staden eller
i dess närhet. Utskottet förutsätter, att
frågan efter den sålunda förordade kom -

Onsdagen den 17 mai 1961 fin.

Nr 20 81

Organisation för undervisning och vård

hämning m. m.

pletterande utredningen ånyo underställes
riksdagen.»

Reservation hade avgivits av herrar
Petterson i Degerfors, Gustafsson i
Stockholm, Karlsson i Olofström och
Johansson i Norrköping, vilka ansett
att utskottet bort tillstyrka förslaget i
propositionen rörande förläggningen av
ett nytt yrkeshem för flickor och att
därför

dels ovan intagna stycke i utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

dels ock att utskottet under mom. II
bort hemställa, att riksdagen måtte med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna 1:579 och 11:687
godkänna vad reservanterna anfört rörande
förläggningen av ett nytt yrkeshem
för flickor.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Jag skulle givetvis kunna
nöja mig med att här endast yrka
bifall till utskottets förslag i vad avser
moment II i dess yttrande över placeringen
av det skyddshem för flickor det
nu gäller. Utskottet anser nämligen att
ärendet behöver ytterligare utredas och
tar fasta på det förslag härom, som motion
nr 687 i denna kammare angiver.

.lag förstår mycket väl utskottets uttalande,
att utskottet är tveksamt när

6- Andra kammarens protokoll 1901. Air

av barn med komplicerad utvecklings det

gäller placeringen av detta hem.
Utskottet säger bl. a.: »Som framgår av
propositionen har delade meningar
framkommit rörande lokaliseringen.
Medan departementschefen förordat
Laxå köping har sålunda mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och utrustningsdelegation
föreslagit Axbergs
kommun och arbetsmarknadsstyrelsen
närmast uttalat sig för Askersund.
---Med hänsyn till de skilda uppfattningar
som sålunda framkommit, anser
utskottet att ytterligare överväganden
bör ske i fråga om lokaliseringen.»

Vad Laxå beträffar är det ju en mycket
stor industrialiserad köping, och
man beundrar den framåtanda, som varit
rådande i Laxå och som gjort att
köpingen kunnat uppnå den storleksordning
den nu har. Däremot finns det
en del mindre städer och orter i vårt
land, dit det är mycket svårt att lokalisera
industrier och dylikt, beroende på
en del förhållanden som är dem till
hinders. Till dessa förhållanden kan
man hänföra bristande kommunikationsmöjligheter,
brist på lämplig arbetskraft
och bristande möjligheter till
bostadsbyggande. För Askersund har
det första skälet varit dominerande,
även om en del företag inte för sin verksamhet
är beroende av järnvägsförbindelse
utan mycket väl kan betjäna sig
av de utomordentliga landsvägsförbindelser
som numera finns. Det tycks
emellertid vara en psykologisk företeelse,
att en ort med järnvägsförbindelser
ligger bättre till vid lokaliseringen
av industrier. De järnvägsförbindelser
Askersund tidigare hade uppehälles
nu av SJ:s buss- och lastbilstrafik.

Det är självklart att man söker efter
och vakar över alla möjligheter att tillföra
staden statliga och andra institutioner,
som kan uppväga bristen på
industrier o. d. Därför hade vi hoppats
att inrikesministern skulle medverka
till att här ifrågavarande skyddshem
för flickor förlädes till Askersund. De
20

8- Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

skäl som i motion nr 11:687 framförts
för hemmets förläggning till Askersund
är enligt vår mening bärande, och vi
har förstått att utskottet har varit av
samma uppfattning.

Jag vill här i korthet beröra några
av dessa skäl och jämföra Askersunds
möjligheter med vad Laxå köping har
att erbjuda. Som jag tidigare nämnde är
Askersund en föga industrialiserad stad.
Den är en typisk småstad med småstadens
idyller och fördelar. Vad som fått
inrikesministern att stanna för Laxå
säges bland annat vara köpingens goda
sjukvårdsmöjligheter. Laxå har en tvåläkarmottagning,
men endast den ena
tjänsten är besatt. Askersund däremot
har en väl utbyggd och nyligen renoverad
sjukstuga, försedd med ultramoderna
anordningar och betjänad av två
läkare. Dessutom finns det provinsialläkare
och privatpraktiserande läkare
i staden. Landstingets förvaltningsutskott
har också beslutat att sjukstugeläkaren
skall få tillkalla den medicinska
expertis han behöver vid utövandet av
sin sjukhustjänst. Ävenså finns psykiatrisk
läkare som besöker sjukstugan och
ger vård. Jag anser därför att Askersund
är fullt jämbördigt med Laxå i det fallet.
Ja, vi bär kanske till och med bättre
sjukvårdsmöjligheter än Laxå.

Det har också sagts att Laxå ligger
nära Örebro, dit man har goda förbindelser.
Vi har emellertid samma möjligheter
i det fallet och ligger precis lika
långt från Örebro. Vi har också numera
den utomordentliga riksväg 8 att tillgå,
på vilken man reser mellan Askersund
och Örebro på cirka 40 minuter.

Till skillnad mot vad fallet är i Laxå
har vi också goda badmöjligheter. Om
detta skyddshem för flickor förlägges
till Askersund, kommer det att ligga alldeles
i närheten av sjön.

Till kammarens kännedom har nu
kommit en skrivelse från dem som har
hand om ifrågavarande skyddshemsklientel,
och jag är väl medveten om att

dessa barns föräldrar självklart är angelägna
om att skyddshemmet placeras
på den bästa platsen. Men man är orolig
för att ett dröjsmål med hemmets
uppförande kan menligt inverka på
klientelet, vilket jag i så fall skulle beklaga
på det livligaste. Enligt vad jag
förstått kan dock projekteringen av
hemmet inte bli av förrän hösten 1962,
och om detta ärende därför remitteras
för vidare utredning, så bör vi ändå ha
ganska goda möjligheter att hinna bygga
hemmet inom rimlig tid. Vi bör nog
inte heller forcera ärendet för mycket,
om detta kan innebära att hemmet blir
förlagt till någon annan plats än den
allra bästa. Det är mycket viktigt att
det inte placeras på en ort som man
sedan finner olämplig. Utskottet har
här föreslagit återremiss för vidare utredning,
och om så sker är jag fullt
övertygad om att Askersunds stad kommer
att ligga bra till för uppförande
av detta hem.

Herr talman! Med dessa få erinringar
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr PETTERSON i Degerfors (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet
för att göra några kommentarer till
den reservation som är fogad till utskottsutlåtandet.
Jag skall inte — som
herr Berglund gjorde — gå in på sockenpolitiken
mellan Laxå och Askersund,
utan reservanterna har lagt mer
principiella synpunkter på denna fråga.

I proposition nr 72 tar inrikesministern
upp hela frågan om vård och undervisning
av barn med komplicerad
utvecklingshämning.

Av de utredningar och undersökningar
som föregått propositionen framgår,
att det är angeläget att frågan kommer
till avgörande så snabbt som möjligt.
De två statliga anstalterna är båda
hårt nedslitna och fyller inte de krav
som i dag ställs på en dylik inrättning.
Enligt propositionen skulle den i Säl -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 83

Organisation för undervisning och vård

hämning m. m.

bohed, för pojkar, upprustas och moderniseras.
Däremot skulle skolhemmet
i Vänersborg, för flickor, nedläggas.
Det är olämpligt för sitt ändamål och
ligger dessutom så till, att någon utbyggnad
inte är möjlig. Om detta har
såväl utredningen som de hörda instanserna
varit tämligen ense. Även de lokala
organ i Vänersborg som har hörts
går på samma linje.

Enligt utredningen skulle — eftersom
hela landet blir upptagningsområde —
det nya hemmet förläggas till en central
ort i Mellansverige med goda kommunikationer,
så att både elever och anförvanter
lätt kan resa dit och därifrån.
Utredningen hade stannat för Axbergs
kommun utanför Örebro. Arbetsmarknadsstyrelsen
har gjort en undersökning
om förläggningsort och kommit
till att Askersund möjligen, herr Berglund,
skulle fylla kravet på närhet till
expertis och på kommunikationer med
landet i övrigt. Departementschefen har
stannat för Laxå, som ligger mitt på
järnvägssträckan Stockholm—Göteborg.

Reservanterna har den uppfattningen
att majoriteten inom utskottet och
framför allt dess tredje avdelning nog
har tagit litet för lätt på denna fråga,
då de föreslagit återremiss och ny utredning
med nytt förslag angående förläggningsort.
Utskottsmajoriteten tillstyrker
att skolhemmet i Vänersborg
läggs ned, men då det gäller ny förläggningsort
hänvisar utskottet till de
två motioner som har väckts. Jag skulle
inte ha sagt så mycket om i utskottsutlåtandet
hade förekommit några av
de orter som har nämnts i motionerna,
men så är inte fallet. Utskottet föreslår
med hänsyn till att det förekommit
skilda uppfattningar ytterligare överväganden.
Så går det tillbaka till Vänersborg
igen och siiger att det även
bör undersökas huruvida möjligheter
föreligger att alltjämt ha hemmet kvar
i Vänersborg eller på ort i stadens
närhet. Men både utredningen och alla

av barn med komplicerad utvecklings remissinstanser

har varit ense om att
det nya hemmet borde förläggas till en
central ort i Mellansverige. .lag hänvisar
till vad sinnesslövårdssakkunniga
anför: »Då hemmets upptagningsområde
omfattar hela landet, krävs att förläggningsorten
är belägen i Mellansverige
och har tillgång till goda kommunikationer
med landet i övrigt för att
underlätta elevernas och de anhörigas
resor till och från hemmet.» Dessa synpunkter
anser delegationen vara av
grundläggande betydelse för lokaliseringsfrågans
bedömande.

Drätselkammaren i Vänersborg anför
att någon ytterligare bebyggelse inom
hemmets tomtområde inte lämpligen
bör komma till stånd med hänsyn till
att gällande stadsplan upptar ett större
bostadsområde intill hemmet. Staden
vill överta hemmet för inrättande av
yrkesskola. Dövstumskolan vill överta
hemmet enär dess elever är spridda
på fyra olika ställen i staden, överstyrelsen
för yrkesutbildning har inspekterat
hemmet och anser det passande
för en husmodersskola. Olika institutioner
formligen slåss om att få överta
dessa skollokaler. Varför skall man då,
som utskottsmajoriteten envist vidhåller,
ha hemmet kvar i Vänersborg?
Detta har ju ingen remissinstans förordat.
Jag lyssnade på debatten i första
kammaren, och där underströks att man
undersökt förläggningsmöjligheterna på
vissa andra platser, även i närheten
av Vänersborg.

Vi reservanter tycker att departementschefen
har rätt starka skäl försitt
resonemang då han på sid. 61 i propositionen
anför: »Inom Laxå köping
finns emellertid ett område, som skulle
lämpa sig väl som förläggningsplats
för det nya flickhemmet. Laxå har ett
ur kommunikationssynpunkt fördelaktigt
läge. I köpingen finns vidare ett
sjukhem samt en tvåläkarstation. Med
hänsyn till de goda kommunikationerna
mellan Laxå och Örebro förutsätter

84 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
ni. m.

jag, att det inte skall möta några större
svårigheter att anlita psykiatrisk expertis
från Örebro. Då vidare det föreslagna
området ligger relativt centralt
men ändå väl avskilt från bostadsbebyggelsen,
finner jag, att en förläggning
av det nya flickhemmet till Laxå
i första hand bör övervägas.» Jag ber
att få understryka vad departementschefen
har sagt. En ny utredning här
betyder en förhalning — man brukar ju
föreslå nya utredningar när man vill
förhala ett ärende — och detta kommer
icke att kunna behandlas under
årets riksdag utan möjligen först i slutet
av nästa år, om ens då.

Med denna måhända alltför knapphändiga
motivering, herr talman, ber
jag få yrka bifall till den reservation
som föreligger i detta ärende.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag skall inte yttra mig
om lokaliseringen av skolhemmet i Vänersborg
utan i stället säga några ord
om platsantalet vid den kedja av skolor
det här gäller, speciellt Sävstaholmsskolan.
Herr Rimmerfors och jag har
väckt en motion i frågan, nr II: 688.

I propositionen förutsättes att Föreningen
Sävstaholmsskolorna skall fortsätta
att driva Sävstaholins skolhem under
ytterligare några år. Under den
tiden skall en undersökning göras för
att klarlägga, om en upprustning bör ske
med sikte på att använda skolhemmet
för nuvarande ändamål även i framtiden
eller om ett nytt hem med cirka 36
platser för skolelever bör uppföras inom
västra Vingåkers kommun.

Så sent som 1955 godkände Kungl.
Maj:t Sävstaholms skolhem såsom en
riksanstalt. Där skulle ges undervisning
och vård åt psykiskt efterblivna som
är särskolepliktiga men som av olika
skäl svårligen kan undervisas och vårdas
tillsammans med andra psykiskt
efterblivna. Det är med glädje jag konstaterar
att mentalsjukvårdsberedning -

ens byggnads- och utrustningsdelegation
inte har funnit skäl att låta Sävstaholms
skolhem utgå ur organisationen utan
menat att hemmet kan förutsättas ännu
för lång tid ha en betydelsefull uppgift
vid tillgodoseendet av det manliga klientelets
utbildningsbehov.

Jag anser det också synnerligen värdefullt,
att utskottet betonat, att den
framtida organisationen bör iiformas
så, att en tillfredsställande differentiering
av eleverna kan ske. Däremot framgår
det att platstantalet vad beträffar
pojkklientelet sammanlagt skall utgöra
100, varav 36 platser för Sävstaholm.
Detta anser jag vara en ödesdiger minskning,
och det är denna fråga som upptagits
i motion 11:688, vilken utskottet
emellertid avstyrkt.

Man har anledning befara att platsantalet
36 för Sävstaholm beror på en
missuppfattning av det aktuella läget
den 1 april 1960. Det godkända platsantalet
har för Sävstaholms del sedan
1955 varit 40. I en del trängande fall
har skolöverstyrelsen medgivit överbeläggningar.
Som framgår av tabellen på
sid. 7 i propositionen har skolan också
varit fullbelagd alltsedan den fick sin
nuvarande funktion, med undantag för
år 1960, då skolan temporärt inte ansåg
sig kunna ta emot nya elever. Skolhemmets
läkare ansåg sig inte kunna tillstyrka
nyintagning på grund av vissa
personalproblem. Jag vill helt kort ange
tre skäl till att platsantalet bör vara
sammanlagt 210, varav 46 platser för
Sävstaholmsskolans del. Jag bygger i
första hand på de skäl som skolans barnpsykiater,
doktor Wedholm, angivit.

Doktor Wedholm framhåller, att i
fråga om Sävstaholm är de i betänkandet
angivna beläggningssiffrorna missvisande
så till vida som ej klart framgår
att de tillgängliga platserna hela
tiden varit helt utnyttjade. Siffran 36
för år 1960 beror på en av medicinska
skäl framtvingad intagningsspärr. Någon
väntelista i egentlig mening kan av

Onsdagen den 17 maj 1961 fm. Nr 20 8.)

Organisation för undervisning och vård
hämning m. m.

olika skäl inte förekomma vid denna
typ av skolhem — placeringsbehovet
är vanligen akut, och förfrågningar om
plats görs oftast i första hand per telefon.
Erfarenheterna från Sävstaholm talar
inte för ett avtagande platsbehov.
Vidare heter det i doktor Wedholms redogörelse:
»Däremot har en tydlig förskjutning
skett mot ett allt svårare klientel,
bl. a. har antalet hjärnskadade ökat.
Orsakerna härtill kan vara flera, bl. a.
strängare urval på grund av vårdområdets
bristande resurser. Teoretiskt
måste man även räkna med möjligheten,
att det procentuella antalet hjärnskadade
tilltar parallellt med de förbättrade
resurser inom förlossningsoch
barnsjukvården, som gör det möjligt
att rädda livet på många barn, som
tidigare skulle ha avlidit i olika hjärnskador
och sjukdomar. De hypoteser
om avtagande platsbehov, som tidigare
framförts vid diskussioner om denna
vårdorganisation och som också mentalsjukvårdsberedningens
delegation ansett
sig böra ta hänsyn till, är sålunda
långt ifrån invändningsfria.»

Jag anser att dessa medicinska skäl är
mycket tungt vägande.

Det andra skälet är det pedagogiska.
När det gäller undervisningen är det angeläget
att eleverna i en klass kunskapsmässigt
står på så likartad nivå som
möjligt för att undervisningen skall
kunna genomföras. De beteenderubbningar
som eleverna har är i och för
sig av sådan art, att de pedagogiska
resultaten äventyras. Antalet lärare vid
Sävstaholm möjliggör för närvarande
nöjaktig differentiering i klassavdelningar.
En höjning av platsantalet enligt
motionen torde medföra ökat antal
klassavdelningar med åtföljande bättre
undervisningsresultat. Detta tillsammans
med den stora efterfrågan på platser
talar för en höjning av elevantalet
i motsats till inrikesministerns förslag
om minskning.

Därmed har jag kommit fram till det

av barn med komplicerad utvecklings tredje

skälet — nämligen efterfrågan på
platser. Inrikesministern anför på sid.
59 i propositionen: »Såsom framhållits
i flera remissyttranden torde det vara
i det närmaste omöjligt att numerärt
avgränsa ifrågavarande klientel och därmed
även att mera exakt beräkna vårdplatsbehovet.
Detta förhållande finner
jag mana till viss försiktighet vid bestämmandet
av vårdplatsantalet.» Samma
synpunkter anförs av utskottet. Jag
förstår inrikesministerns och också utskottets
försiktighet, men det är otvivelaktigt
egendomligt att nedskärningen av
platsantalet också skall gå ut över den
skola i organisationen som hela tiden
haft efterfrågan på platser utöver sina
resurser. Man kan befara att en minskning
av platsantalet dels kommer att
leda till att man i en sådan mindre skola
tvingas till överbeläggning och dels att
personalreduceringar kan bli följden.
Det är oundgängligen nödvändigt att
en skola för barn med komplicerad utvecklingshämning
har möjlighet att differentiera
eleverna i för dem passande
smågrupper. Detta gäller såväl i fråga
om förliiggning, under fritid som vid
undervisning. En personalreducering
måste försvåra en nödvändig differentiering.

I praktiken förhåller det sig väl dessutom
på det sättet att man för de barn,
som har beteenderubbningar av nervös
art, i det längsta har dragit sig för att
göra anmälan till de .statliga skolorna,
där atmosfären med rätt eller orätt har
ansetts karg. I fråga om barn med beteenderubbningar
av mera kriminell natur
har situationen ofta blivit sådan
att intagning på ett .statligt hem varit
enda utvägen. Det är då att märka att det
är den lättare graden av beteenderubbningar,
om jag så får säga, som hittills
hänförts till Söderhaga och Sävstaholm,
varför efterfrågan på platser vid dessa
båda hem snarare kommer att tillta än
minska. Något minskat platsbehov har

8G Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingsliämning
m. m.

alltså inte kunnat iakttas vid Sävstaholms
skolhem.

Slutligen vill jag påpeka att uppgifter
om antalet sökande på väntelistan vid
cn skola som Sävstaholm inte ger besked
om föreliggande platsbehov. Intagningen
måste i de flesta fall ske utan
dröjsmål. Det betyder i praktiken att,
för den händelse plats vid Sävstaholms
skolhem inte kunnat ordnas omgående,
har man måst vidta nödåtgärder. Det
förefaller därför som om det behov
av 210 platser, som delegationen framräknade
1956, är mer adekvat än siffran
172, som propositionen har stannat vid.

Herr talman! De medicinska skälen,
de pedagogiska skälen och likaså de skäl
som hör samman med efterfrågan talar
för att det bör vara en vårdorganisation
på sammanlagt 210 platser, därav 46
för Sävstaholms del. Jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till motion
nr II: 688 som uttrycker dessa intentioner.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Frågan om vården och
undervisningen av barn med komplicerad
utvecklingshämning har ju sedan
många år tillbaka varit föremål för en
rad utredningar. När statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet nu lägger
fram ett förslag i denna sak så är han
vård allt erkännande för den ambition
han visar. Detta är en fråga som väntat
på sin lösning i många år. Jag skall inte
ge någon utförlig redogörelse för förslaget.
Herr Petterson i Degerfors har
delvis redan gjort detta, och jag vill inte
upprepa vad han har sagt.

Jag vill redan nu passa på att beröra
herr Källstads anförande och yrkande.
Jag skall kort och gott nämna vilken
ståndpunkt utskottet intagit och återge
vad det skrivit på denna punkt. Varje
bedömning av det framtida platsbehovet
måste bli synnerligen osäker. Det
har anförts en rad skäl därför tidigare.
Med hänsyn härtill och i avvaktan på

närmare erfarenheter anser utskottet eu
viss försiktighet befogad när det gäller
att bestämma det framtida platsantalet.
Enligt utskottets mening bör den av departementschefen
angivna storleken av
skol- och yrkeshemsorganisationen kunna
godtas. Vi gör här så som vi ofta
gör — vi vill invänta erfarenheter innan
vi bygger ut ytterligare. Jag tror att det
är en klok väg.

Jag skall begränsa detta anförande så
mycket som möjligt, herr talman, ocli
bara gå in på den punkt där utskottet
inte helt kunnat följa departementschefens
förslag. Det gäller inte organisationen
som sådan. Vi har bejakat departementschefens
förslag nästan över hela
linjen. Det är endast på en punkt som
vi har tillåtit oss att skriva till Kungl.
Maj:t och begära en kompletterande undersökning,
nämligen i fråga om förflyttningen
av det nuvarande yrkeshcmmet
i Vänersborg till Laxå.

Herr Petterson i Degerfors påstod att
vi tagit för lätt på denna uppgift. När
en enhällig avdelning samlats kring ett
förslag så kan man nog inte säga att den
tagit för lätt på uppgiften. En ledamot
av en annan avdelning bör inte
uppträda så tvärsäkert mot denna avdelning.
När en avdelning är enhällig
måste det finnas skäl för dess ståndpunkt.

När det gällt att bestämma plats för
detta yrkeshem fick mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och utrustningsdelegation
uppdraget att företa en
undersökning. Den stannade då vid en
plats i Axbergs kommun i närheten av
Örebro, närmare bestämt ett område
nära Hovsta kyrka i Lillåns samhälle
tre kilometer från stadens centrum. Då
emellertid såväl skolöverstyrelsen som
arbetsmarknadsstyrelsen ställt sig tveksamma
till detta förslag — arbetsmarknadsstyrelsen
föreslår också en annan
plats, nämligen Askersund — så har
departementschefen ansett en ny undersökning
erforderlig. Departements -

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 87

Organisation för undervisning och vård
hämning m. m.

chefen stannade vid att förorda en plats
i köpingen Laxå. Dit skulle alltså yrkeshemmet
i Vänersborg flyttas. Det är endast
på den punkten som utskottsmajoriteten
inte är beredd att gå till definitivt
beslut. Att Vänersborgshemmet
på sin nuvarande plats och i sin nuvarande
form bör läggas ned råder det
inga delade meningar om. Men platsen
Vänersborg — jag säger uttryckligen
platsen Vänersborg, inte det ställe där
hemmet nu ligger — har dock goda
kommunikationer. Det ligger nära mentalsjukhus
och kroppssjukhus. Vi har
genom de informationer vi fått och de
undersökningar vi gjort fått en bestämd
känsla av att man inte uttömt alla
underhandlingsmöjligheter, innan man
föreslagit denna flyttning från Vänersborg.
Man brukar ju inte gärna flytta
en statlig institution från en ort utan
att det föreligger mycket vägande skäl
härför. Jag skall inte gå in på någon
karakteristik av de olika platserna, men
det torde vara uppenbart, att ingen av
platserna uppfyller alla fordringar. I
detta avseende har utskottet skrivit följande:
»Med hänsyn till de skilda uppfattningar
som sålunda framkommit,
anser utskottet att ytterligare överväganden
bör ske i fråga om lokaliseringen.
Därvid bör enligt utskottets mening
även ytterligare undersökas huruvida
möjligheter föreligger att alltjämt ha
hemmet förlagt till Vänersborg, ehuru
på annan plats inom staden eller i dess
närhet. Utskottet förutsätter, att frågan
efter den sålunda förordade kompletterande
utredningen ånyo underställes
riksdagen.» Vi förutsätter därvid att
detta kan ske redan i höst.

Vad är nu huvudsaken? Jo, huvudsaken
för oss alla är väl att detta yrkeshem
skall få den bästa möjliga placeringen.
Vad utskottet gör är att på
starka grunder, som jag här redovisat,
hemställa att riksdagen i skrivelse skall
anhålla att departementschefen gör en
ny undersökning beträffande denna lo -

av barn med komplicerad utvecklings kalisering

och kommer med förslag till
hösten.

Nu kan man givetvis invända — det
har gjorts av departementschefen i
första kammaren och i en skrivelse som
vi fått, och jag förmodar att det även
kommer att ske i yttranden här i kammaren
— att det kommer att ta över
ett år, innan vi kan fatta ett beslut
i denna fråga.

Ja, vad är det som hänt under den
senaste tiden? Departementschefen har
med berömvärd snabbhet kunnat arbeta
fram vissa detaljer. När mentalsjukvårdsberedningens
byggnads- och
utrustningsdelegation hade föreslagit
platsen för detta yrkeshem den 26 juni
förra året, gick sedan hela sommaren
åt för remissförfarandet. Först långt
fram på hösten kunde departementschefen
behandla ärendet. Departementschefen
kunde inte acceptera förslaget,
och efter tre, fyra månader kunde
han för riksdagen presentera ett
nytt förslag. Då frågar jag kammarens
ledamöter, om de tror att det skulle
vara omöjligt för departementschefen
att med samma snabbhet kunna lägga
fram ett nytt förslag för höstriksdagen.
Jag tror det inte!

Sedan beslut nu fattats i första kammaren
om bifall till utskottets förslag
med nära 20 rösters övervikt, skulle jag
vilja vädja i första hand till departementschefen
och även till kammarens
ledamöter att bifalla utskottets förslag,
eftersom det ju obestridligen råder delade
meningar om vart detta yrkeshem
skall förläggas. Detta bör inte vara någon
prestigesak för departementschefen,
det kan jag försäkra honom. Jag
vädjar alltså till kammarens ledamöter
att ansluta sig till utskottets förslag, så
att vi under sommaren får denna översyn
och ett nytt förslag till höstriksdagen.
Det är möjligt att förslaget då
blir detsamma som departementschefen
nu framlagt, men det blir dock i
så fall cn ny översyn.

88 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Statsutskottets ordförande
var litet upprörd över att en ledamot
av en annan avdelning inom utskottet
vågade ha en annan uppfattning
än den avdelning inom statsutskottet
som behandlat detta ärende. Vad
skall då statsutskottets ordförande säga,
när en riksdagsledamot, som inte alls
tillhör statsutskottet, har en mening i
denna fråga? Jag vågar inte tänka på
vilken dom han kommer att fälla över
dem som är intresserade av ärendet
men som inte tillhör statsutskottet. Det
finns nämligen sådana!

Att vi har en mening i frågan beror
på att detta ärende hänger mycket nära
samman med en del andra som har,
skulle jag tro, plågat riksdagen denna
vår. Jag tänker på de s. k. skandaler,
som förekommit på olika statliga och
andra anstalter. Vi har kanske vetat
om det tidigare, men plötsligt har det
stått alldeles klart för oss, att det förekommer
förhållanden som inte borde
få förekomma i ett hyggligt samhälle.
Då har vi kunnat anklaga oss för att
vi inte bär försett dem med personal,
att vi inte har byggt nya anstalter och
för att vi inte har sett hur det har
varit tidigare. Någon har då kanske
interpellerat, och det har gjorts sensation
av saken. Jag undrar, om det är
rätta vägen att föra ett ärende till riksdagen
för att få gehör för förändringar?

I dag har vi ett förslag om byggande
av en anstalt, vilken fråga borde vara
den angelägnaste av dem som vi i dag
har på kammarens bord. Det är ett anstaltsbehov
som sannerligen inte är
nytt. Jag har sett det under tio års tid.
Det är från början en provisorisk anstalt,
en träbyggnad i mycket dåligt
skick. Man har sagt att vården är god. Ja,
tack vare hart när otroliga ansträngningar
av en utomordentlig personal har

man kunnat sköta anstalten med det klientel
som där finns. Den är i så dåligt
skick att den egentligen skulle ha varit
något av en skandal, om man inte haft
en personal som tar ut sig till det
yttersta. Klientelet består av flickor
med komplicerad utvecklingshämning.
De är i 14—18-årsåldern. Många av dem
är rent sinnessjuka med svåra raseriutbrott,
många är svagt utvecklade och
många är vanartiga. Det sägs att man
ofta får föra flickorna ifrån anstalten
till Västra Mark. Detta gäller dem som
är klart mentalt sjuka. Den som känner
till någonting om Västra Mark frågar
sig om förhållandena skall behöva
vara sådana att man skall behöva föra
dit en flicka som kanske inte är mer
än 15 år.

Inrikesministern har nu efter mycket
lång tid av utredningar och funderingar
uttalat farhågor för att man skall skynda
för hastigt. Det finns ingen risk för
att man skall göra så. Man har över
huvud taget inte skyndat med denna
anstalt. Det är nu tio år sedan man var
övertygad om att denna anstalt borde
ersättas. Här finns egentligen inga utrymmen
för en riktig skola och inga
utrymmen för en riktig yrkesutbildning.
Det finns heller inga förrådsutrymmen.
Man använder de vindsrum
som man har och försöker att göra dem
åtminstone hyggliga att se på.

Man har heller inga möjligheter att
ge flickorna motion. Om man skall ha
dem utanför anstalten, får de skocka
sig in i ett hörn och där får de hålla
sig väl samlade för att man över huvud
taget skall kunna ha kontroll över dem.
När de är ute på stan går de hand i
hand. Är det någon som tror att detta
är en god skylt för en statlig anstalt
att ha det på det sättet när det gäller
att ge motion för en grupp flickor i
14—18-årsåldern som ofta har ett mycket
egendomligt beteende och väcker
undran bland folk?

Byggnaderna är synnerligen eldfar -

Nr 20 89

Onsdagen den 17 mai 1961 fm -

Organisation för undervisning och vård
hämning m. m.

liga. På natten har man en nattvakt,
en rätt egendomlig människa som kan
stå ut med att vid en så dålig anstalt
ha uppsikt över ett så besvärligt klientel.
över huvud taget är det så svåra
vårdförhållanden att jag vågar påstå att
om den rektor som nu tjänstgör där
skulle tröttna, går det inte att driva
anstalten vidare.

Någon som helst differentiering
finns naturligtvis inte heller. Det rör
sig om ett mycket blandat klientel, och
det brukar också vara försvårande när
man skall ha ett sådant klientel samlat
på en anstalt. Föräldraföreningen för utvecklingsstörda
barn fick nytt hopp
när den i år såg en proposition om en
ny anstalt. Detta hopp skall nu grusas.
Varför? Ja, som jag ser saken har det
inte framkommit några verkliga anmärkningar
mot möjligheterna att göra
en bra anstalt i Laxå. Det har heller
inte från något håll sagts att denna anstalt
skulle kunna köra vidare i det
skick som den nu befinner sig i. Man
har anfört — jag tror att det var herr
Berglund som sade det — att Askersunds
stad skulle behöva skatteobjekt
eller något dylikt. Men har man inte
en landshövding som kan ordna för
Askersunds stad på något sätt, så att
det inte nödvändigtvis skall gå ut över
denna grupp som är så vanlottad och
åsidosatt som den är?

Herr Berglund sade att Askcrsund är
en typisk småstad, och det kanske den
är. Det är som man har sagt typisk
sockenpolitik som blandat sig i denna
fråga. Kan man inte låta det slags kommunala
strider gå ut över en annan
fråga, där det inte blir oskyldiga människor
som får lida? Kan man när det
gäller denna fråga inte se på vad det
gäller? Det gäller att lösa anslagsfrågan
snabbt. Visserligen blir det sent,
men man borde i alla fall ordna saken
så snabbt som möjligt, så att inte en ny
anstaltsskandal uppstår och riksdagen
plötsligt vaknar upp genom att någon

av barn med komplicerad utvecklings interpellerar.

Man skäms då för saken,
när tidningarna broderar ut den.

Om man har sett anstalten — och
det borde de ha gjort som yttrar sig
om den — kan man inte skjuta ifrån
sig frågan som ett nytt undersökningsoch
utredningsobjekt. Jag har sett andra
anstalter för ömtåligt klientel, vilka år
efter år blivit sådana här utredningsobjekt.
Det kan ha gällt anstalter, vilkas
klientel haft ett komplicerat lyte och
dessa har man skjutit ifrån sig. De har
undan för undan fått vänta på nya
löften, och så har man kastat in nya
funderingar. Anstaltsfolket och klientelet
står där och blir efter i den allmänna
utvecklingen. Jag tycker att det
faller ett alltför stort ansvar på riksdagen
om denna endast därför att några
nya funderingar har kommit fram beträffande
förläggandet av anstalten —
funderingar som delvis redan har varit
under inrikesministerns granskning —
endast fördenskull skall åsidosätta ett
så klart socialt krav och ett så klart
behov av en ny anstalt. Det gäller en
grUpp _ och det kan alla vara övertvgade
om — som inte fatt den vård
den borde få. Det är ett alltför tungt
ansvar för att man skall ga denna uppskovsväg.
Det finns nog en räddning
för Askersund och möjlighet att skaffa
fram en anstalt på de platser man har
föreslagit, men låt denna fråga, som
är en fråga för de utvecklingshämmade
barnen och för ett ovanligt svarartat
och vanlottat klientel nu få sin
lösning.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen,
som innebär den snabbaste
lösningen på frågan.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Så här strax före middagsrasten
skall jag fatta mig kort. .lag
kan göra det så mycket mer som fru
Eriksson i sitt inlägg i huvudsak har

90 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård

hämning m. m.

tecknat den mera känslobetonade bakgrund,
mot vilken man ändå måste se
detta problem.

Jag har all anledning att känna tillfredsställelse
över den vänlighet, med
vilken herr Staxäng berört denna fråga
och bemött mig. Jag vill bara säga att i
och för sig behöver inte jag den vänligheten;
vänligheten skall riktas mot
de människor, vilkas vård det här är
fråga om, och deras föräldrar. Det är
dem vi skall ta hänsyn till. Det är deras
situation vi skall bedöma. Det är till
det, som riksdagen just nu har att ta
ställning.

Jag delar härvidlag fru Erikssons
uppfattning om att det är fråga om ett
riksdagens ansvar. Det är riktigt, att
vi har haft upprepade debatter om
vårdområden, på vilka vi måste erkänna
att vi har det besvärligt och där
förhållandena inte är ordnade på ett
tillfredsställande sätt. Vi försöker att
lösa problemen för område efter område.
Här har vi nu fått fram förslag till
lösning för ett område. Vi håller på att
arbeta med planer för ett annat område,
vilka vi hoppas kunna presentera
för riksdagen om några dagar. Det gäller
cp-området. Vi får ta det sektionsvis
för att på det sättet kunna bygga
upp något nytt och få det tillfredsställande
ordnat på områden, som är så
utomordentligt besvärliga.

Vi kommer nu till den fråga vi här
har att ta ställning till. Man säger då att
det är platsen, som är det kontroversiella.
Man är helt överens om att det
skall byggas en ny anstalt — och det är
tacknämligt i och för sig. Sedan 1936
bär nämligen denna fråga varit föremål
för uppmärksamhet och utredningar.
1939 fattade riksdagen beslut
om att ersätta den nuvarande anstalten
och bygga ett nytt arbetshem i Vänersborg,
men effektuerandet av det beslutet
måste skjutas upp på grund av
kriget. Det har sedan inte tillkommit
något nytt. Det är således en utom -

av barn med komplicerad utvecklings ordentligt

besvärlig vårdanstalt det här
gäller, och den måste ersättas med något
nytt.

Då det gäller förläggningsplatsen har
denna gång inte någon myndighet föreslagit
Vänersborg. Då det nu är fråga
om att bygga en helt ny anstalt, har
man sökt att lägga andra synpunkter på
saken. Arbetsmarknadsstyrelsen har
kommit in i bilden liksom andra organ
och framfört rekommendationer och anvisningar
om prövning även av andra
platser. Jag kan väl förstå, att arbetsmarknadsstyrelsen
i och för sig inte
har något önskemål om att återigen förlägga
anstalten till Vänersborg med
hänsyn till att vi där har två stora
sjukhus, Källshagen och Restad, med
inte mindre än 1 020 anställda. Där
finns vidare ett stort sjukhus, Vänersborgs
stads centrallasarett, med 630 anställda.
Det är alltså sammanlagt 1 650
anställda vid dessa tre sjukhus. I det
fall vi nu diskuterar är det fråga om en
liten anstalt med 20 anställda. Det är
således ur den synpunkten inte någon
större fråga.

När vi diskuterat och berett denna
fråga i departementet, har vi slutgiltigt
stannat vid att föreslå riksdagen
Laxå som lämplig förläggningsplats.
Det är riktigt att den först beredande
myndigheten kom fram till Lillån. Vi
har emellertid beträffande Lillån funnit,
att dess omedelbara närhet till en
stad av Örebros storlek och karaktär
och med dess tillväxthastighet samt
närheten till den nya landsvägen o. s. v.
gör, att man i så fall kommer i samma
situation som man är i för Vänersborgs
del.

Beträffande Vänersborg vill jag ytterligare
tillägga, att man först tog upp en
diskussion med Vänersborgs stad och
utredde fem olika alternativ till förläggning,
som man inte fann möjligheter
att acceptera. Det var först därefter
som man sökte sig ut till andra
områden.

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Nr 20 91

Organisation för undervisning och vård
hämning m. m.

Vad innebär då uppskovstanken ifrån
statsutskottets sida? Jo, säger statsutskottets
talesman, den innebär ett uppskov
till hösten. Ja, ärade kammarledamöter,
ni har säkerligen läst statsutskottets
utlåtande, som innebär att man
underkänner regeringens, d. v. s. departementets,
förslag om förläggningsplats.
Man anvisar återigen regeringen att
på nytt överväga frågan om lokaliseringen,
och ett av de alternativ man på
nytt skall pröva gäller Vänersborg. Är
det någon som då kan räkna med annat
än att vi måste låta en utredning få
tillbaka ärendet för att granska möjligheterna
för Vänersborg, Askersund och,
som jag hoppas, också Laxå och de nya
alternativ, som kan tas med i denna
bild? Det är en vänlig förhoppning att
denna sak skall kunna komma tillbaka
till hösten. Jag kan inte lämna någon
garanti för det. Som jag ser saken måste
uppskovet gälla minst ett år. Herr
Berglund säger att vad riksdagen än beslutar
i dag, måste det bli ett uppskov
till 1962. Nej, herr Berglund! Om riksdagens
andra kammare följer reservanternas
förslag och det blir en sammanjämkning
med första kammarens
beslut samt Kungl. Maj:t får avgörandet,
kommer vi omedelbart att sätta i gång
projekteringen av utbyggandet av hemmet
i Laxå.

Det betyder alltsa, att riksdagens
andra kammare här ställes inför valet
att antingen låta påbörja en projektering
av den nya vårdanstalten, som är
så väl behövlig, med omedelbar verkan
eller också att acceptera ett uppskov på
minst ett år. Det bör vara alldeles klart,
innan kammaren går till votering, att
ansvaret nu ligger just hos andra kammarens
ledamöter när det gäller om det
skall bli ett uppskov på minst ett år
eller inte för detta vårdklientel, för
vilket det ändå är så angeläget — och
det är vi alla överens om — att få fram
nya vårdmöjligheter.

av barn med komplicerad utvecklings Herr

STAXÄNG (h) kort genmäle:

Herr talman! Bara några få ord till
fru Eriksson i Stockholm. Jag kan försäkra
fru Eriksson att hon inte alls behöver
ta åt sig den beskyllning hon
talade om. Den gällde en annan avdelning.
Fru Eriksson sade inte att vi tagit
för lätt på frågan. Det har däremot
min vän herr Petterson i Degerfors
gjort.

Vad beträffar departementschefens
argumentering skall jag inte stanna vid
inledningen av hans anförande. Jag
tyckte att han på ett egendomligt sätt
turnerade min uttalade tacksamhet för
att han fört fram denna fråga till ett
snabbt avgörande.

Jag har inte framfört alternativet
Vänersborg som ett definitivt förslag
utan endast i den formen att en undersökning
även skulle kunna ske av detta
alternativ. Jag sade i mitt första anförande
att vi inom tredje avdelningen
fick en bestämd känsla — för att använda
ett milt ord — av att man av
underhandlingarna inte till fullo fått
ut det som man önskat beträffande Vänersborg.
Vi har belägg för det inte
minst genom att man i en deputation
i departementet bara ett par veckor tidigare
fick den uppgiften att Vänersborgsalternativet
inte alls på något sätt
var avsågat. Sedan kom propositionen
14 dagar efteråt. Den uppgiften lämnades
i första kammaren. Nu vill jag bara
säga att vad vi vill är att man skall
kunna underhandla även om Vänersborg
i denna sak vid den undersökning
som vi har begärt. Jag sade också i
mitt första anförande att ingen plats
hade visat sig kunna fylla alla fordringar.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om en
sak. Har statsrådet underställt den delegation,
som gjorde undersökningen och
som hade inom sig expertis, Laxåalternativet?
Vi har inte fått belägg för att
så har skett.

92 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård av barn med komplicerad utvecklingshämning
m. m.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag skall begränsa mitt
anförande.

Fru Eriksson i Stockholm talade om
att det är angeläget att hemmet kommer
till stånd så snabbt som möjligt. Vi är
alla angelägna om det, men vi är också
angelägna om att det kommer att förläggas
till rätt plats. Hur är det med
Laxå? Jo, mentalsjukvårdsdelegationen
har prövat det alternativet och inte ansett
det vara lämpligt. För dessa flickor
med komplicerade utvecklingshämningar
anser jag den medicinska vården
vara av utomordentligt stor betydelse.
Vi har lärt oss att för detta klientel
måste man ha psykiatrisk expertis
och tillgång till fullständigt lasarett. Det
finns i Vänersborg. Man frågar sig, om
departementet har prövat med verkligt
allvar, om Vänersborg kan erbjuda
lämplig tomt, ty om det går, skulle ju
Vänersborgsalternativet vara det bästa.

Vad sker med personalen vid förflyttning
av en statlig anstalt eller ett
statligt hem? En hel del kunnig och
van personal kommer att av familjeskäl
stanna på platsen, i detta fall i
Vänersborg, och inte flytta med till den
nya platsen. Jag anser att personalfrågan
är en väsentlig fråga i detta fall
som man måste ta hänsyn till.

Jag menar alt man skall pröva de
olika förslag som här föreligger. Då
man kunde få fram Laxåförslaget sä
snabbt, borde man inom departementet
snabbt kunna pröva även de olika alternativen,
så att förslag kunde föreläggas
höstriksdagen.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr BRANDT i Sätila (ep):

Herr talman! Jag råkar vara med i en
utredning, som då och då reser och tittar
på anstalter. Vi har besökt en hel
del statliga anstalter och även den nu
berörda. Intrycket är otvivelaktigt, att
speciellt för denna institution åtskilligt

är att önska i fråga om standard och
förbättring av de förhållanden, varunder
patienterna lever och personalen arbetar.
Jag vill instämma med fru Eriksson
i Stockholm i hennes beskrivning
av personalens problem. Det råder ingen
tvekan om att på de statliga anstalternas
område så mycket finnes eftersatt,
att det är anledning att hälsa med tillfredsställelse
varje initiativ som tages
till en snabb förbättring.

Jag kan inte finna några bärande skäl
för att underkänna det utredningsarbete,
som gjorts via departementet. Att
hastigt avfärda alla förberedelser som
ligger framför departementets slutliga
ställningstagande och rekommendation,
är så mycket mera svårförståeligt som
de instanser, som skall arbeta på länsplan
på den ort, dit institutionen blir
förlagd, också sympatiserar med departementets
förslag.

Jag vill fördenskull, herr talman, trots
att jag tillhör det län där Vänersborg
är residensstad, för sakens skull yrka
bifall till reservationen.

Herr PETTERSON i Degerfors (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Staxäng började
sitt anförande med att ge departementschefen
ett erkännande för den snabbhet,
varmed han gripit sig an dessa frågor.
Men då skall man inte på det sätt
som utskottsmajoriteten gjort sätta
krokben för möjligheten att lösa denna
fråga på ett anständigt och vettigt
sätt.

Herr Staxäng var mycket ledsen för
att jag hade sagt, att utskottsmajoriteten
tagit för lättvindigt på denna fråga
och förnekar att så är fallet. Han hänvisar
till att avdelningen var enhällig.
Men, herr Staxäng, det säger ingenting.
När jag påstår att majoriteten tagit för
lättvindigt på problemet, bygger jag det
på det faktum att praktiskt taget hälften
av utskottets medlemmar efteråt
sagt, att de blivit lurade. Hade de vid

Nr 20 93

Onsdagen den 17 maj 1961 fm.

Organisation för undervisning och vård
hämning m. m.

behandlingen av denna fråga vetat så
mycket, som de vet nu, hade de intagit
en helt annan ståndpunkt.

Sedan måste jag sätta ett frågetecken
för uttalandet att statsrådet kan komma
igen i höst. Kan man verkligen komma
igen samma år med samma fråga?

Om utskottsmajoriteten ansåg, att
Laxåförslaget var för litet utrett, hade
det varit en enkel sak för utskottet, som
— om jag inte är fel underrättad — för
några veckor sedan var i Örebro, att åka
till Laxå och studera förhållandena på
platsen.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Jag ber så mycket om
ursäkt för att jag yttrar mig — det skall
bli i telegramstil.

Jag beklagar att jag inte kan visa den
upphöjdhet över alla ortsintressen, som
fru Eriksson i Stockholm gjorde. Men
hon representerar förstås Stockholm,
och man behöver inte kämpa för att
några inrättningar skall komma dit —
snarare tvärtom.

Att herr Berglund och jag motionerat
i denna fråga beror på att arbetsmarknadsstyrelsen
hade förordat att detta
hem skulle förläggas till Askersund.
Herr Berglund har nämnt en hel rad
skäl för lämpligheten härav. Jag skall
inte upprepa dem.

Det var emellertid närmast en passus
i propositionen som föranledde mig
att begära ordet. Jag reagerar emot följande:
»Det må i detta sammanhang
även nämnas, att Laxå köping utfäst
sig att kostnadsfritt upplåta det berörda
området samt utlovat fri anslutning
till vatten, avlopp och gata. Därjämte
bär köpingen åtagit sig att genom sin
bostadsstiftelse uppföra erforderliga bostäder
för hemmets personal.»

Alldeles bortsett från att det här gäller
Laxå anser jag, att jag inte kan acceptera
en sådan princip. Det gör heller
inte arbetsmarknadsmyndigheterna.
Skall den principen följas lär det bli

av barn med komplicerad utvecklings alldeles

hopplöst för småorterna att
hävda sig i fortsättningen.

.lag tackar för ordet.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! Låt mig kort och gott
få instämma i det anförande som fröken
Elmén hållit.

överläggningen var härmed slutad.
Mom. I

Mom. 11

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Petterson i Degerfors
begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. II) i
utskottets utlåtande nr 96, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Petterson i Degerfors in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu eu gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

94 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

ning. Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
nej-propositionen. Herr Staxäng begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 88 ja och 115
nej, varjämte 12 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den vid
utlåtandet fogade reservationen av herr
Petterson i Degerfors m. fl.

Mom. III

Utskottets hemställan bifölls.

Som tiden nu var långt framskriden,
beslöt kammaren på förslag av herr
andre vice talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta
plenum komme att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.33.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 17 maj

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Anslag till universitetssjukhusen
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag till universitetssjukhusen
m. in.

Punkterna 1—9

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 10

Lån till sällskapet Eugeniahemmet

Sedan punkten föredragits anförde

Fröken ELMÉN (fp);

Herr talman! Med min blanka reservation
vid denna punkt vill jag inte rikta
någon kritik mot utskottet. Jag ber
tvärtom att få yrka bifall till utskottets

hemställan på denna punkt som gäller
ett välbehövligt lån till Eugeniahemmet
och en utökning av antalet tjänster där.

Vad jag ville passa på att i detta sammanhang
ta upp är den utredning som
gjorts av förhållandena på hemmet. Det
betänkande som utredningen har framlagt
har emellertid refererats och kommenterats
på så många olika sätt i radio
och i pressen.

Radion har gjort två olika uttalanden
om betänkandet. Den 2 maj innehöll
middagsutsändningen ett TT-referat
där saken framställdes så, att denna
utredning på väsentliga punkter tillbakavisade
den kritik som hade riktats
mot hemmet. I Dagens eko behandlades
utredningen också. Där gavs ett helt annat
intryck av betänkandet. Lyssnarna
fick nog uppfattningen att all den kritik
som hade riktats mot hemmet i radiointervjun
varit befogad.

Tidningarna lämnade likaså motstridiga
uppgifter. Den ena tidningen skrev
att man av betänkandet fick uppfattningen
att vantrivsel är genomgående
och allmän på hemmet, under det att en

Onsdagen den 17 mai 1961 em.

Nr 20 95

annan tidning sade att vantrivsel förekom
i enstaka fall.

Med anledning av detta liar jag velat
något beröra vad betänkandet i själva
verket innehåller. Om man läser igenom
betänkandet och tar del av vad som anföres
å den ena och den andra sidan,
av de brev som återges från föräldrar
som är negativt inställda och från föräldrar
som är positivt inställda och slutligen
av utredningens eget ställningstagande,
så får man när man sammanfattar
sina intryck den alldeles bestämda
uppfattningen att utredningen på de
väsentliga punkterna tillbakavisar kritiken.
Det gäller trivseln, personalen, kontakten
mellan personalen och barnen
och mellan personalen och föräldrarna,
agan och straffliggningen för att nu ta
några av de punkter där anmärkningarna
framställts.

Trivsel är, heter det i betänkandet,
allmänt rådande på hemmet, men i vissa
enstaka fall förekommer vantrivsel. Vantrivsel
kan förekomma särskilt i vissa
åldersgrupper. Det kan ju vara vanligt
också bland andra barn men är givetvis
ännu naturligare bland dessa svårt handikappade
barn.

Kontakten mellan personalen och barnen
är, sägs det, genomgående bra, och
likaså kontakten med föräldrarna. I
vissa fall har det dock brustit i kontakterna.

Agan sägs inte på något sätt ha varit
obefogad annat än i något enda fall.
När ett barn har gjort sig skyldigt till
något har man ibland straffat barnet
genom att låta det gå till sängs och
lugna sig, och detta anser inte utredningen
vara något fel, men den uttalar
att straffliggningen kanske i något fall
har gått till överdrift.

Utredningen framhåller att de materiella
resurserna är dåliga. Det har från
många håll framhävts att hemmet måste
byggas ut och rustas upp i olika avseenden.
Utredningen föreslår också vissa
materiella förbättringar för att förhållandena
skall bli gynnsammare. Flera

Lån till sällskapet Eugeniahemmet

av de förslag som kommer fram i betänkandet
är man emellertid redan i färd
med att förverkliga på hemmet, och dessa
förbättringar har man i själva verket
arbetat med sedan flera år. Det förefaller
egendomligt att utredningen skall
lägga fram dessa kända idéer som nya
förslag. Det är också åtskilliga i och för
sig bra förslag som framlagts i betänkandet
men som är omöjliga att förverkliga
vid hemmet med den byggnad och
utrustning detta förfogar över.

De personliga kontakterna mellan barnen
och personalen beror i hög grad på
om personalstyrkan är tillräcklig för att
de anställda skall kunna ge sig tid med
barnen. Den vård det här är fråga om är
oerhört påfrestande och arbetsam.

Det har i allmänhet framhållits att
personalen varit för liten och differentieringsmöjligheterna
ytterst små på
grund av hemmets bristande utrustning
och på grund av att det varit en blandning
av yngre och äldre klientel.

Nu vill man från tidningshåll i många
fall lasta styrelsen för alla missförhållanden.
Men om man ser efter vad styrelsen
har begärt, finner man att den
faktiskt liar begärt åtskilliga anslag för
förbättringar som sedan skurits ned av
medicinalstyrelsen och vidare av regeringen
och riksdagen. Jag undrar om det
inte blir regering och riksdag som får
bära ansvaret för att personaltillgången
vid hemmet varit så dålig och att
förhållandena varit sådana som de har
varit.

Det har framhållits att det på senare
år skett förbättringar och att dessa skulle
ha sin orsak i radiointervjun. Hör
man då mera på en radiointervju än
man lyssnar till en ansvarig styrelse för
en institution av detta slag? Det förefaller
mig ytterst egendomligt.

Nu begär styrelsen ytterligare tio
tjänster, som vi har att fatta beslut om
under denna punkt. Sådana som förhållandena
för närvarande är, är det
svårt att få tjänsterna besatta. Att det
för närvarande saknas sökande till tjäns -

96 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

terna vid hemmet kan bero dels på det
tunga arbetet, dels naturligtvis också på
den allmänna kritik som på senare tid
har kommit fram mot Eugeniahemmet
— denna har gjort det svårare för hemmet
att besätta även de tjänster som f. n.
finns.

Vad hemmet för närvarande behöver
är nog framför allt arbetsro. Men vad
som är särskilt intressant för riksdagen
att veta är när de nya planerna på en
utbyggnad kommer att föreläggas riksdagen.
Medicinalstyrelsen har planer
uppgjorda till nytt hem, och det vore
då naturligtvis intressant att få veta nätvi
får ta ställning till dessa.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2

Föredrogos vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillägg till investeringsplanen
för statens järnvägar,
nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
vissa avtal om överlåtelse av fastigheter
in. in. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m., jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 101, i anledning av väckta motioner
om pension eller understöd åt vissa
personer,

nr 102, i anledning av väckta motioner
angående partiell tjänstledighet eller
deltidstjänstgöring för folk- och
småskollärare, samt

nr 103, i anledning av väckta motioner
om tillgodoräknande såsom tjänsteår
för uppflyttning i löneklass och för
pension av viss tjänstgöring utomlands.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 3

Utredning angående införande av högertrafik
i Sverige

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av väckta motioner
om utredning angående införande
av högertrafik i Sverige.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! I anslutning till den debatt
som nu skall ta sin början vill jag
gärna lämna kammarens ledamöter några
upplysningar rörande det problem
som denna debatt kommer att röra sig
om.

Till en början vill jag erinra om det
faktum, som väl alla känner till, nämligen
att motorismen expanderat mycket
kraftigt i vårt land under 1950-talet. Antalet
motorfordon har nära femdubblats
och motorfordonstrafiken nära nog fyrdubblats.
En fortsatt expansion är att
vänta under de närmaste åren. Samtidigt
med att motorfordonstrafiken expanderat
har utvecklingen också kännetecknats
av en växande internationalisering
av trafiken.

Antalet fordon som passerade de
svenska gränserna var sålunda 3—4
gånger större år 1960 än i början av
1950-talet. Jag kan nämna, att antalet
överförda fordon över Öresund ökat
från knappt 200 000 år 1952 till nära
500 000 år 1959. En rad nya färjeförbindelser
mellan Danmark och det
svenska landet har öppnats under de
allra senaste åren. Vidare har trafiken
mellan Sverige och Finland över Äland
ökat väsentligt liksom trafiken över
landgränserna till Norge och Finland.

Det är självfallet inte enbart svenskar
som reser till andra länder. Strömmen
av utländska bilar till Sverige stiger
också år från år. Man kan räkna
med att trafiken över gränserna kommer
att successivt öka de närmaste åren.
Det finns också anledning att räkna

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 97

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

med att biluthyrning till utländska turister
i Sverige liksom till svenska turister
i utlandet kommer att få en allt större
omfattning. Utvecklingen i Amerikas
Förenta stater pekar klart i en sådan
riktning.

Samtliga här nämnda faktorer talar
enligt mångas mening för att frågan om
vänster- eller högertrafik i Sverige inte
längre kan betraktas uteslutande som ett
internt svenskt problem. Det är naturligt,
att utvecklingen av motorfordonstrafiken
och dess internationalisering lett
till att frågan om en övergång till högertrafik
på nytt kommit att aktualiseras
i den allmänna debatten.

För övervägandena om en övergång
till högertrafik spelar bl. a. kostnadsfrågan
en mycket betydande roll. Med
tanke på den strukturförändring inom
hela trafikapparaten, som skett under
senare hälften av förra decenniet och
som man måste räkna med kommer att
fortsätta i stegrad takt under 1960-talet,
erbjuder de kostnadsberäkningar, som
verkställdes av 1954 års högertrafikkommitté,
inte längre en tillfredsställande
grundval för diskussionen. Jag fann det
därför redan i höstas angeläget att kostnadsfrågan
på nytt utreddes, så att den
offentliga debatten i frågan skulle kunna
grundas på tillförlitliga och aktuella
kostnadsberäkningar, baserade på prognoser
rörande trafikutvecklingen på
lång sikt. Den 2 december i fjol begärde
jag därför och erhöll också regeringens
bemyndigande att tillkalla en sakkunnig
för att utreda kostnaderna vid
en övergång till högertrafik.

Det har ibland ifrågasatts om inte
den tillsatta kostnadsutredningen fått
sitt uppdrag alltför snävt begränsat. Enligt
min mening är detta inte fallet.
Utredningsmannen kommer nämligen
att ta upp även frågor om detaljproblem
vid eu eventuell trafikomläggning
och om administration av en sådan.
Detta är nödvändigt för att utredningsmannen
skall kunna få fram eu fullständig
kostnadsberäkning.

7—Andra kammarens i>rotokoll 1961. A’r

Vad det alltså gäller för närvarande
är att få fram ett underlag av så objektiv
och aktuell karaktär som möjligt
för att man på grundval av detta skall
kunna bedöma frågan om en övergång
till högertrafik på nytt.

Jag vill sluta mitt inlägg med att understryka,
att den av regeringen i höstas
beslutade nya kostnadsutredningen givetvis
inte innebär något ställningstagande
till frågan, huruvida en trafikomläggning
bör äga rum. Men det är självfallet
min avsikt att sedan kostnadsutredningen
slutförts ta upp frågan om
övergång till högertrafik till förnyat
övervägande i regeringen.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag har för min del
ingen större anledning att vara missnöjd
med andra lagutskottets behandling
av motionen om högertrafik. Om
jag bortser från några mindre väsentliga
punkter i utskottsutlåtandet så kan
jag i det mesta ansluta mig till utskottets
uppfattning.

Det är inte heller min avsikt att här
»blåsa i Hornet» — som det hette i en
förordning från 1718 — för en övergång
till högertrafik, även om jag är
stark anhängare av en dylik övergång.
Den uppgiften får anstå till dess att vi
har ett sådant förslag liggande på riksdagens
bord. För mig är det för dagen
mest avgörande, att riksdagen så snart
som möjligt ges tillfälle att ta ståndpunkt
till körriktningsfrågan. Jag kan
i det avseendet helt ansluta mig till
andra lagutskottets uttalande om den
stora betydelsen av »att snabbt få ett avgörande
beslut i saken».

Det är också den synpunkten som varit
avgörande för oss motionärer. Vi
måste här i Sverige bestämma oss —
och göra det snart — hur vi i framtiden
skall ha våra trafikregler utformade.
Osäkerheten på detta område är
ägnad att försvåra en vettig trafikplananläggning.
Även eu intensifierad trafikupplysning
och ett aktivare trafik 20 -

98 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

säkerhetsarbete försvåras av den nu rådande
osäkerheten.

Det är därför ur alla synpunkter nödvändigt
att vi får ett snabbt beslut i
denna sak. Då vi motionärer lade fram
vårt förslag om en skyndsam utredning
av samtliga de frågor, som sammanhänger
med en omläggning till högertrafik
i Sverige, så var avsikten den att
vi så fort som möjligt skulle få fram
det underlag som är nödvändigt för ett
ståndpunktstagande här i riksdagen. Vi
ansåg det inte vara tillräckligt med
bara den utredning av kostnaderna som
nu pågår. Vi pekade därför i motionen
på en rad andra områden, där vi menade
att behov förelåg av en närmare
penetrering av problemen.

Nu anser emellertid utskottet, att något
sådant behov av ytterligare utredningar
knappast föreligger, och att om
det skulle bli nödvändigt för ett principavgörande
i huvudfrågan, så förutsätter
utskottet att Kungl. Maj:t utan
tidsutdräkt skall föranstalta om erforderlig
komplettering. Eftersom väl andra
lagutskottet besitter betydligt större
trafikteknisk sakkunskap och erfarenhet
än jag, skall inte jag tvista med
utskottet på denna punkt, även om det
är en av de punkter i utlåtandet, om
vilken jag inledningsvis antydde, att jag
har en mot utskottet något avvikande
uppfattning.

Men jag skall som sagt inte tvista om
det. Låt mig i stället taga fasta på att
enligt andra lagutskottets klart uttalade
uppfattning kan riksdagen — på
grundval av den Hallska kostnadsutredningen,
eventuellt med någon komplettering,
som inte behöver betyda någon
ytterligare tidsförlust -— taga ett principavgörande
i högertrafikfrågan.

Av vad jag nu sagt torde framgå, att
jag inte har för avsikt att ställa något
yrkande, utan att jag kan ansluta mig
till utskottets hemställan, allra helst som
denna närmast måste fattas som en beställning
av riksdagen till Kungl. Maj:t
att snarast möjligt bringa frågan om en

omläggning till högertrafik under riksdagens
prövning.

Herr talman! Med det anförda, vilket
jag hade tänkt säga oberoende av
televisionens närvaro, kan jag med tillförsikt
yrka bifall till andra lagutskottets
utlåtande nr 35.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! När man tar del av högertrafikfrågans
tidigare öden i vårt
land är det — förutom trafiksäkerhetssynpunkterna
— i synnerhet två argument
som genomgående anföres till förmån
för införande av högertrafik; två
argument som vinner i styrka allteftersom
tiden går. Det ena argumentet
är det numera allmänt kända, att det
blir dyrare att lägga om till högertrafik
ju längre vi dröjer med reformen.
Om det argumentet kan väl numera sägas
att det är historiskt dokumenterat.
I början på 1940-talet beräknades omläggningen
kosta 16 miljoner kronor, i
mitten på 1950-talet 215 miljoner kronor
och i fjol verkställdes en beräkning
som slutade på drygt 300 miljoner kronor.
Ingenting är alltså säkrare än att
ju längre vi dröjer, desto mera komplicerad
blir omläggningen av trafiken och
desto större blir också kostnaderna.

Det andra argumentet, och det enligt
min mening starkaste, är kravet att
även vi i vårt land skall ansluta trafiksystemet
och trafiklagstiftningen till de
regler, som gäller såväl i våra nordiska
grannländer som i alla övriga länder
på den europeiska kontinenten. Allteftersom
biltätheten ökar och trafikintensiteten
växer blir det ohållbart att
vi ensamma bibehåller vänstertrafiksystemet.
Att trafikintensiteten stigit
kraftigt det senaste årtiondet har vi redan
hört av kommunikationsministerns
anförande. Vi har även av kommunikationsministern
fått upplysning om
vad vi redan förut anat eller vetat, nämligen
att trafiken till och från utlandet
har ökat i snabbt tempo.

För närvarande torde det totala an -

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 99

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

talet motorfordon, som passerar våra
gränser, kunna beräknas till närmare 4
miljoner per år. I andra avseenden,
kulturellt och kommersiellt, strävar vi
efter ett ökat samarbete med andra länder
men inte på vägtrafiklagstiftningens
område. Enligt min mening blir vi dock
förr eller senare av internationella skäl
tvingade att på allvar ge oss i kast med
vårt speciella trafikproblem, även om
det skall erkännas att det är svårbemästrat.
Det är de tankarna som föresvävat
motionärerna, när de skrivit sin
motion, och det kan inte förnekas att de
då varit ute i ett angeläget ärende.

När jag nu övergår till att redogöra
för andra lagutskottets ställningstagande
och utlåtande med anledning av motionen,
vill jag först understryka att
motionärerna icke syftar till att riksdagen
redan nu skall fatta något beslut
i själva principfrågan. Detta har
också redan huvudmotionären i denna
kammare, herr Gustafsson i Stockholm,
understrukit. Det är inte fråga om att
omedelbart ta ståndpunkt till frågan,
huruvida vi skall behålla vänstertrafiken
eller övergå till högertrafik. Andra
lagutskottet har ansett sig böra understryka
detta för att ingen tveksamhet
skall råda på den punkten.

Då motionen väcktes, hade kommunikationsministern
redan förordnat en
särskild utredningsman, som fått i uppdrag
att beräkna kostnaderna för en
trafikomläggning. Det är den utredningen
som chefen för kommunikationsdepartementet
nyss talat om.

Motionärerna pekar emellertid på att
det inte enbart är kostnaderna som behöver
utredas utan även en rad andra
spörsmål. Det är frågor som berör vilka
åtgärder som behöver vidtagas för
att öka trafiksäkerheten under och efter
en trafikomläggning, det gäller frågor
om upplysning och propaganda och
frågor som rör den administration, som
skall byggas upp och ta hand om den
mångfald problem, som uppkommer i
samband med en trafikomläggning av

denna storleksordning. Motionärerna
vill alltså ha till stånd en särskild utredning
om dessa ting, en utredning
som skulle arbeta jämsides med kostnadsutredningen
och komplettera
denna.

Utskottet har inhämtat yttrande över
motionerna från myndigheter och organisationer,
som har anknytning till
eller intresse av trafikfrågor. Vad motionens
utredningskrav beträffar tillstyrker
samtliga motororganisationer,
under det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsråd
och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande anser att den begärda
utredningen inte för närvarande
är erforderlig.

Vidare har utskottet inhämtat att utredningsmannen,
överdirektör Hall —
alltså den utredningsman som chefen
för kommunikationsdepartementet har
tillsatt — torde bli färdig med sina beräkningar
redan instundande höst. Det
har också upplysts, vilket kommunikationsministern
nyss här verifierat, att
utredningsmannen för att kunna verkställa
en så utförlig kostnadsberäkning
som möjligt måste ta upp till behandling
flertalet av de problem som redovisats
i motionen. När alltså de spörsmål
som motionärerna pekat på under
alla förhållanden blir föremål för studium
av utredningen har vi inom utskottet
vågat förutsätta att det material,
som utredningsmannen i sinom tid
kommer att redovisa, blir tillräckligt
omfattande för att kunna läggas till
grund för ett principbeslut i frågan.

Utskottet anser sig således inte kunna
tillstyrka att den begärda utredningen
kommer till stånd. Utskottet är
emellertid överens med motionärerna
om att det är betydelsefullt att utredningsmaterialet
snarast möjligt presenteras
och att det presenteras i så pass
fullständigt skick, att det kan läggas
till grund för ett avgörande i sakfrågan.
Alldeles oavsett vilken inställning man
har i själva principfrågan, vänster- el -

100 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

ler högertrafik, bör intresset för att få
det material, som behövs för ett sakligt
bedömande av frågan, vara lika stort.
Det är bl. a. detta sistnämnda som utskottet
vill att riksdagen genom skrivelse
till Kungl. Maj:t skall ge till känna,
liksom att frågan bör behandlas
med all möjlig skyndsamhet.

Det utskottsutlåtande, som kammaren
har att ta ståndpunkt till, avhandlar ett
mycket begränsat område av detta stora
problemkomplex. Därför animerar väl
utlåtandet knappast heller till någon
större principdebatt — vi har ju ännu
inte det sakmaterial, varpå en sådan
rimligtvis bör grundas.

Jag vill till sist konstatera, att av
vad som redan anförts förefaller det
som om såväl utskottet som motionärerna
i stort sett är inne på samma väg
som kommunikationsministern när han
tillsatte sin utredning. Det märkliga inträffar
alltså, att ehuru vi inte ansett
oss kunna helt bifalla motionen har vi
nått ett resultat som synes tillfredsställa
motionärerna. Detta har också varit
vårt syfte inom utskottet, när vi i den
första punkten av vår hemställan yrkat
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t som sin mening giva till
känna vad utskottet anfört.

Herr talman! Med detta ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Kommunikationsministern
har redogjort för frågan sedd ur
departementets synpunkt, herr Gustafsson
i Stockholm har redogjort för den
ur motionärernas synpunkt och nyss
fick vi andra lagutskottets aspekter på
frågan genom herr Anderson i Sundsvall.
I denna situation är det faktiskt
inte mycket att tillägga. Vi har ju ett
enhälligt utskottsutlåtande framför oss,
och det kan ingalunda förväntas att
några från utskottet avvikande yrkanden
kommer att framställas i kammaren.

Under sådana förhållanden brukar
det ju inte bli några större debatter i
riksdagen. Men i dag har jag sett att
det är 15 förhandsanmälda talare, så
intresset för frågan tycks vara stort
bland de ärade kammarledamöterna —
av någon anledning . ..

Herr Gustafsson i Stockholm var tämligen
nöjd med utskottets behandling
av hans motion, trots att den blivit avstyrkt.
Och i själva verket är det inget
märkligt med det, tv i vissa stycken —
jag säger i vissa stycken, herr talman
— har utskottet faktiskt gått längre än
motionärerna. Motionärerna vill ha högertrafik
införd så snart som möjligt,
och de har då sagt sig: Vi behöver en
utvidgad utredning. Men i utskottet blev
vi snart på det klara med — och det
konstaterades ju också av herr Anderson
i Sundsvall — att en sådan utredning
ingalunda erfordras. Den utredningsman
som nu arbetar kommer rimligtvis
att skaffa fram det material som
riksdagen behöver för ett principbeslut
i denna fråga. Därför har vi i utskottet
ansett, att en utredning som den
av motionärerna begärda bara skulle
fördröja frågans behandling. Det finns
ett gammalt ordspråk som säger, att
när Hin onde vill att ingenting skall
ske, så sätter han till en kommitté. Men
i utskottet ville vi just att någonting
skulle ske — vi ville att frågan så snart
som möjligt skulle komma tillbaka på
riksdagens bord för realbehandling.

Som saken ligger till befinner vi oss
i en mycket underlig situation. Vi som
i utskottet har sysslat med denna fråga
och vi som nu i kammaren diskuterar
den tänker alla: Skall vi ha kvar vänstertrafiken
eller skall vi övergå till högertrafik?
Men den saken hör inte till
dagens överläggningsämne. Jag vill i
alla fall gratulera motionärerna till motionerna,
jag vill gratulera herr Gustafsson
i Stockholm. Jag var över i
första kammaren i förmiddags och fick
där veta, att herr Gustafsson i Stockholm
hade stolta företrädare.

Onsdagen den 17 maj 19C1 em. Nr 20 101

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

Den verklige föregångsmannen för
högertrafik i Sverige var Karl XII. Sedan
denne hade irrat runt i Europa
och via Stralsund kommit tillbaka hem,
var det första han gjorde att införa
högertrafik. Men så kom frihetstiden —
jag är inte säker på, herr Heckscher,
att min historieskrivning är riktig —
men då ville man väl vanligen göra
tvärtemot, vad som gjorts tidigare: det
blev alltså vänstertrafik här i landet.
Och det har vi nu haft i över 200 år
och har inte alls mått illa av det förrän
under de senaste årtiondena. Tv då
kom motorismen, och så föddes frågan
om höger- eller vänstertrafik. Om ett
par hästskjutsar tornade ihop ute på
landsvägen blev det ingen katastrof.
Men motorismen kom, som sagt, och
den ökade utlandstrafiken. Tog någon
nu fel på körriktning blev det, om olyckan
var framme, svåra följder, ofta
frontalkrockar under hög hastighet.

Jag hinner inte redogöra för högertrafikfrågans
behandling i riksdagen.
Den har blivit mer och mer aktuell. Vi
trodde 1953 att nu skulle vi komma
fram till en lösning. Men si, så blev det
inte. Det har berättats mig att man inte
kunde samsas i regeringen, vissa statsråd
ville ha högertrafik och andra statsråd
ville ha vänstertrafik. Först då befanns
det mycket lämpligt att efterhöra
folkets mening. Och nu kommer jag
fram till mitt egentliga ärende i denna
debatt.

Folkomröstningen år 1955 gav klart
och entydigt resultat. Bara mellan 10
och 17 procent som röstade för högertrafik,
83 procent röstade för vänstertrafik.
Det var ett klart valutslag, och
jag måste erkänna att den saken har
gjort mig ganska betänksam — och
gjort mig betänksam länge. Jag vill inte
utan vidare vifta bort ett sådant utslag
för folkmeningen som 1955 års folkomröstning
representerar. Det är de som
säger att här ifrågavarande trafikspörsmål
är så tekniska till sin art att de
inte lämpar sig för folkomröstning, och

det kan ligga mycket i det. Det finns de
som säger att man inom vänsterkommittén
år 1955 tillämpade — det är inte
jag som säger det — fördomsfria metoder.
Jag skulle vilja uttrycka saken så
att man inom vänsterkommittén givetvis
var mycket skickliga propagandister
— och innebörden av det uttalandet
behöver inte vara enbart positiv.

Nej, vi kan inte negligera utslaget av
folkomröstningen. Skulle vi, herr talman,
1955 ha haft en decisiv, en beslutande
folkomröstning i högertrafikfrågan,
skulle jag absolut ha yrkat på en
ny folkomröstning. Men den folkomröstning
vi hade 1955 var konsultativ,
rådgivande, och detta medför inte samma
obligation. Jag vill till detta lägga
—- det är dock en sekundär argumentation
— att opinionen tvivelsutan har
svängt mycket kraftigt under de senaste
åren, vilket är naturligt. Statsrådet
Skoglund nämnde nyss en hel del siffror
som visade hur oerhört trafiken på
utlandet har vuxit, både från Sverige
och till Sverige.

Jag skall anföra ett par siffror ur
samma material, som herr statsrådet
förfogar över, där jag utgår från folkomröstningsåret
1955. Detta år passerade
1 800 000 motorfordon över landets
gränser, frånsett mopeder. Men 1960
var siffran, såsom vi hörde av statsrådet,
uppe i 3 700 000 bilar. Vi ser alltså
att motorfordonstrafiken på dessa få
år faktiskt har fördubblats. Tittar vi på
siffrorna rörande persontrafiken skall
vi också där finna en fördubbling från
1955 till 1960. När svenskarna sålunda
alltmer reser utomlands, är det förklarligt
att de också alltmer börjar förstå
det orimliga -— jag säger orimliga — i
att ha olika trafikbestämmelser i olika
länder.

Det har faktiskt också utförts opinionsundersökningar
på området. Det
gjordes en undersökning i oktober 1959,
där 32 procent gav uttryck för att de
ville ha högertrafik. Men i en undersökning
utförd på exakt samma sätt i

102 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

oktober 1960 uppgick siffran till 50
procent.

I anslutning till vad utskottets ärade
vice ordförande sade nyss vill jag uttala,
att man bör kunna acceptera utskottsutlåtandet
vare sig man går in för
högertrafik eller vill behålla vänstertrafiken.
I utlåtandet framhålles vikten
av att få fram ett snabbt beslut; herr
Odhe kommer nog mycket snart att tala
om hur han ser på den saken.

Vad jag som anhängare av högertrafik
lägger särskild vikt vid är kostnadsutvecklingen.
Det blir dyrare och dyrare
med en trafikomläggning ju mer
vi väntar. En sak är jag för min del
säker på, herr talman, och det är att vi
i vårt land helt enkelt tvingas att övergå
till högertrafik med hänsyn till den
växande internationella trafiken och
med hänsyn till våra internationella
obligationer. Eftersom vi tvingas till
det är det ur kostnadssynpunkt befogat
att vi gör det så snart som möjligt. Motionärerna
har gjort en del kostnadsberäkningar.
Jag vill inte gå i god för
dem, men jag är säker på att samma
utvecklingstendens kommer att visas
vid den officiella undersökning som nu
är i gång. Vid en övergång till högertrafik
år 1959 skulle kostnaderna ha
blivit 210 miljoner kronor. Vid en övergång
1965 skulle kostnadssumman bli
325 miljoner kronor. Om man tar hänsyn
till penningvärdets fall innebär det
att man från 1959 till 1965 får räkna
med en ökning av kostnaderna på 30
procent. Väntar vi t. ex. 15 år med trafikreformen
får vi räkna med ungefär
dubbla kostnader.

Det är sådana ting som har varit avgörande
för mitt ståndpunktstagande i
denna fråga, och jag kan, herr talman,
också för min del yrka bifall till andra
lagutskottets utlåtande.

Fröken WETTERSTRÖM (li):

Herr talman! Låt mig först säga att jag
tror det hade varit lämpligare om
denna TV-utsändning hade sparats till

det tillfälle då riksdagen har att avgöra
själva sakfrågan. Det kan väl nämligen
lätt bli så att svenska folket får
den föreställningen — i den mån man
inte följt med hela debatten — att vi i
dag i riksdagen skall fatta beslut, huruvida
högertrafik skall införas eller ej.
Så är ju, som vi vet, inte alls förhållandet,
utan frågan gäller endast om de
ytterligare utredningar som motionärerna
föreslår utöver den nu pågående
kostnadsutredningen skall anses behövliga
eller inte. Jag skulle önska att vi
så mycket som möjligt i denna debatt
höll oss till vad saken nu gäller, men
det kan förmodligen inte undgås att
vars och ens inlägg kommer att färgas
av den personliga inställning vederbörande
har till ett bibehållande av
vänstertrafiken eller en omläggning till
högertrafik.

Må det tillåtas mig, herr talman, att
för egen del deklarera att jag hör till
den del av svenska folket, som genom
att inte vara bilägare inte bidrar till att
få fram en förnämlig statistik av biltätheten
i vårt land och därmed inte
heller bidrar till den standard, där innehav
av bil och en del andra ting blivit
en värdemätare. Men även den som
inte själv är bilägare är ändå trafikant
på gator och vägar både som kolli i
taxi och buss och som fotgängare. Jag
tror att man ofta är benägen att underskatta
olägenheterna av olika trafikregler
just för de gående. Man behöver
bara resa över till Köpenhamn för att
omedelbart finna hur svårt det är att
göra omställningen, hur svårt det är att
komma ihåg att man skall se sig för i
motsatt riktning mot vad man är van
vid.

Oavsett hur vi färdas är vi emellertid
alla beroende av all den säkerhet i trafiken
som kan skapas. Att enhetliga trafikregler
i den internationella vägtrafiken
i hög grad måste bidra till att
minska olycksfallsriskerna anser jag
obestridligt, alldeles särskilt i en tid då
bilismen ökar och ökar, då vårt land är

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 103

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

genomgångsland för trafiken söderut
från våra grannländer och söderifrån
till dessa och då det blir allt vanligare
att svenskar företar sin semesterresa
med bil i främmande länder.

Kanske bör jag också, herr talman,
tala om att jag tidigare varit anhängare
av vänstertrafik men att jag efter moget
övervägande hamnat på högersidan —
en sida som i andra sammanhang alltid
tett sig naturlig och säker för mig att
färdas på. Skälen för min ändrade uppfattning
kan jag bespara kammaren att
lyssna till nu, ty de hör inte hemma i
denna debatt — det blir tids nog den
dag frågan om övergång till högertrafik
skall avgöras.

För mig liksom för de övriga utskottsledamöterna
har det avgörande
varit, då vi i andra lagutskottet haft att
ta ställning till motionerna, att efter de
avgivna remissvaren och de upplysningar
vi erhållit i utskottet söka bedöma,
om ytterligare utredningar just
nu är erforderliga. Jag delar utskottets
uppfattning, att några ytterligare utredningar
inte behövs. Den Hallska utredningen,
som i höst skall framlägga
sitt förslag om kostnaderna för en eventuell
omläggning, kommer att behandla
en hel del av de spörsmål som motionärerna
aktualiserat. De ytterligare
utredningar, som därefter säkerligen
kan vara påkallade, kan hinnas med
under den tidsintervall som måste uppstå
mellan ett eventuellt beslut om övergång
till högertrafik och den dag då de
nya bestämmelserna skall träda i kraft.
Det väsentliga är att riksdagen snart
ges tillfälle att definitivt avgöra den segslitna
fråga, som högertrafiken visat sig
vara. Ytterligare utredningar i dagens
läge tror jag kunde få till följd att ett
beslut kunde fördröjas, och det är det
väl ingen som önskar.

Vad kostnaderna beträffar är utvecklingen
skrämmande, från det första förslaget
på 16 miljoner kronor till det
senaste på 325 miljoner kronor. Vilken
siffra som kommer att presenteras av

den nuvarande utredningsmannen vet
vi inte. Med bestämdhet vet vi endast
en sak, och det är att kostnaderna med
varje års ytterligare förhalning kommer
att stiga än mer. Hur stor vikt man
än har anledning att fästa vid utgifterna,
får de dock inte bli den enda avgörande
faktorn då frågan skall avgöras.
Mot kostnaderna måste givetvis
vägas de fördelar på lång sikt som en
omläggning kan medföra, och då tänker
jag främst på möjligheterna att
nedbringa olycksfallsriskerna. Man kan
inte väga kostnader mot människoliv.

Jag är glad över att alla i utskottet
varit eniga om att det — oavsett vilken
uppfattning man än må ha i sakfrågan
— är angeläget att frågan om en eventuell
trafikomläggning förs fram till ett
skyndsamt avgörande.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ODHE (s):

Herr talman! Vid det här laget har det
väl sagts alldeles tillräckligt, kanske
redan för mycket, i denna fråga. Men
mot denna något ensidiga och unisona
lovsång till den välsignelsebringande
högertrafiken må det kanske tillåtas
mig att framföra åtminstone några kritiska
synpunkter, även om de, såsom
hittills varit fallet, kan komma att uppfattas
som en ropandes röst i öknen.
Men jag kan försäkra att jag inte känner
mig så ensam som det kanske hittills
sett ut. Jag vet att det finns åtskilliga
i det här huset som trots allt
liksom jag fortfarande vill hålla till
vänster. Jag tror också med stor säkerhet
att det utanför det här husets väggar
fortfarande finns en överväldigande
majoritet för ett bevarande av det
trafiksystem vi har nu.

Vi befinner oss bär i en unik situation.
Det har sagts förut. Vi har ett enhälligt
utskottsutlåtande framför oss,
men ändå råder det tydligen en viss
förvirring när det gäller tolkningen av
detta utlåtande. Jag är den första att

104 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

medge att utlåtandet kan bli föremål
för olika tolkningar. Jag har deltagit i
utskottsbehandlingen och även varit
med om att godkänna utskottets skrivning.
Men jag vill icke vara med om att
tolka skrivningen så positivt, att den
skulle betraktas som en beställning. Jag
har i stället den uppfattningen att det
är en neutral skrivning, i varje fall
tillräckligt neutral för att jag och många
med mig skall kunna känna sig fria
och obundna vid den fortsatta behandlingen
av frågan.

Det är klart att denna fråga tilldrar
sig ett stort intresse. Det har den gjort
varje gång den varit uppe till behandling,
och förhållandena kring frågans
behandling denna gång är väl sådana,
att den med nödvändighet måste tilldra
sig intresse. Herr Wahlund undrar, om
det var av någon anledning som intresset
var så stort. Det var väl kanske
den där någon som föranledde herr
Wahlund att uppträda i debatten — jag
vet inte.

För min del har jag känt ett behov av
att uppträda här, då jag under utskottsbehandlingen
tillkännagivit en något
annan mening än utskottets övriga ledamöter.
Jag är angelägen om att framhålla
detta, även om jag givetvis önskar
understryka att frågan nu inte befinner
sig i det läget att den kan föranleda ett
ställningstagande för eller emot en trafikomlöggning.
Jag vill betona detta,
då flera talare både i första och andra
kammaren enligt min mening dragit ut
konsekvenserna av utskottets skrivning
väl mycket i vad man kallar positiv
riktning. Det skulle också enligt mitt
förmenande ha varit oriktigt att driva
frågan så långt som en del kanske
skulle ha önskat.

Under utskottsbehandlingen har jag,
som sagt, redovisat mina skäl och synpunkter,
och jag tillåter mig nu att anföra
några av dessa. Ett av skälen är
att jag fortfarande är anhängare av
vänstertrafiken och, om man så vill,
kan betraktas som motståndare till en

trafikomläggning. Därvidlag kanske jag
kan passa på att lugna mina vänner och
medvandrare på vänsterkanten med att
jag inte har ändrat mening. Jag har varit
med om att godkänna utskottets
skrivning, vilken jag betraktar som en
produkt av en kompromiss. Skrivningen
är emellertid enligt min tolkning ändå
tillräckligt neutral för att åtminstone
jag skall kunna känna mig fri och
obunden när frågan på nytt kan bli
aktuell.

Motionärerna har ju inte begärt annat
än en utredning, och det skulle ha varit
att gå vida därutöver, om skrivningen
hade gjorts mera positiv. Ett utskott har
initiativrätt, men det är sällan som den
brukas, och det fanns väl ingen anledning
att här göra ett undantag; i varje
fall betraktar inte jag denna fråga som
märkvärdigare än många andra frågor
som vi har att handlägga i detta hus.

Jag hävdade också under utskottsbehandlingen
att det vore rimligt att kräva
ett klart besked om kostnaderna.
Jag vet inte, om det i dag är så många
som tror på den i motionen angivna
siffran, 325 miljoner. För min del tror
jag att den kommer att bli betydligt
högre. Men hur därmed än förhåller
sig, har vi naturligtvis ett stort intresse
av att i förväg få veta vad det hela
kommer att kosta, så att vi inte binder
oss för utgifter som vi inte känner till.

Det finns givetvis en del andra saker
som det vore intressant att få veta litet
mera om. Hur skall det hela hetalas
och vem skall svara för kostnaderna?
Skall vi allesammans hjälpas åt eller
skall bara en viss grupp i samhället betala
kalaset? Det har sitt stora intresse
att på förhand få ett så klart besked
som möjligt om den saken. Vidare är
det värdefullt att få veta litet närmare
om hur pass besvärligt det kan bli för
vårt lands invånare — och det gäller
dem alla •— att lära om i trafiken.

Det har sagts att genom den utredning
som nu arbetar kommer vi att få
bättre kännedom om dessa saker. Man

Nr 20 105

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

har då bara att uttrycka sin tacksamhet
över det löftet och en förhoppning om
att det material, som lägges till grund
för en vidarebehandling av denna fråga,
skall bli så rikhaltigt och klargörande
som möjligt. Det är säkerligen viktigt
att vi har ett sådant material som
grund, om vi en gång tvingas att ta
ställning till frågan om högertrafik.

I detta sammanhang finns det, herr
talman, ytterligare en sak som jag skulle
vilja peka på och som jag anser att vi
inte får gömma undan eller glömma
bort. Jag är tacksam och glad för att
herr Wahlund berörde den år 1955
företagna folkomröstningen. Jag vet att
han åtminstone vid ett tillfälle har bekänt
sig vara en varm anhängare av
folkomröstningar. Han förklarade nu
också att resultatet av den företagna
folkomröstningen i denna fråga inte
finge viftas bort. Men jag blev litet
överraskad över den slutsats han
drog, nämligen att en rådgivande folkomröstning
inte vore så värst mycket
att ta hänsyn till. Det är möjligt att
jag missuppfattade honom, men jag
har i varje fall den uppfattningen att
vi inte har rätt att låta bli att ta hänsyn
till vad som hände 1955, tv den
folkomröstning, som då företogs, hade
tillkommit såvida jag minnes rätt på
begäran och tillskyndan även av högertrafikanhängarna.
Den gav ett resultat
som väl var det klaraste besked ett val
någonsin givit i vårt land. 82,9 procent,
alltså nära 83 procent, av väljarna
sade ett klart och otvetydigt nej till
en trafikomläggning, medan endast 15,5
procent röstade ja. Vi kan inte komma
förbi detta faktum den dag vi skall ta
ställning till denna fråga, och vi har
enligt min mening inte rätt att nonchalera
en så klart uttalad folkmening. För
in ig är 1955 års valsiffror aktuella än
i dag, och de är aktuella så länge som
vi inte på nytt har prövat folkets mening.

Herr talman! Jag skall inte ta ytterligare
tid i anspråk. De synpunkter jag

här framfört har jag tidigare framfört
under utskottsbehandlingen, men jag
har som sagt känt ett behov att få
ge dem till känna även här. Trots den
uppfattning, som jag alltså hyser, har
jag ändå varit med om att godkänna utskottets
skrivning. Jag har, som jag
förut sade, gjort det därför att det nu
inte är fråga om ett avgörande och
därför att jag betraktat utlåtandet som
neutralt.

Med det anförda tror jag mig, herr
talman, kunna med tämligen gott samvete
yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag undvek mycket
nogsamt i mitt inlägg i början av debatten
att ge mig in på någon sakdiskussion.
Men efter det inlägg, som den
siste ärade talaren har gjort, kan jag
inte underlåta att knyta några sådana
reflexioner till hans anförande.

Herr Odhe säger att det finns en
överväldigande majoritet för ett bibehållande
av vänstertrafiken. Jag skulle
vilja fråga: Hur vet herr Odhe det?
Det fanns en sådan majoritet år 1955,
men herr Odhe har tydligen inte uppmärksammat
att det sedan den tidpunkten
har skett en betydande förskjutning
i folkopinionen.

Herr Odhe säger vidare att det föreliggande
utlåtandet inte innebär någon
beställning. Ja, det är klart att utlåtandet
är mycket skickligt skrivet och
att man ifrån olika utgångspunkter kan
däri tolka in vad man själv önskar. Men
för mig är meningen ändå tämligen
klar, när utskottet skriver: »Utskottet
inskränker sig därför till att i detta
avseende uttala att frågan om en trafikomläggning
snarast möjligt bör
bringas i sådant skick, att den kan föreläggas
riksdagen.» Om inte detta, att
man snarast möjligt vill få frågan underställd
riksdagen, är en beställning,

106 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.
Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

vet inte jag vad som skall läggas in i
begreppet beställning.

1 ill slut kom herr Odhe även in på
kostnadsfrågan. Låt mig säga att för
mig är inte kostnadsfrågan avgörande.
Jag menar att även om en omläggning
kommer att kosta en hel del pengar,
kommer utvecklingen att tvinga oss till
en övergång till högertrafik. När man
försöker att göra gällande, att kostnadernas
höjd skulle få bli den enda avgörande
faktorn vid ett ställningstagande,
vill jag hänvisa till att dessa
kostnader har stigit under hela den
tid, som denna fråga varit aktuell —
jag vet inte hur många år det är. Och
även då kostnaderna inskränkte sig till
27 miljoner kronor, anfördes de som ett
skäl för att inte vidtaga denna omläggning.
Kostnaderna bör vara en faktor
i sammanhanget, men det är även
andra faktorer, som spelar en avgörande
roll då det gäller att ta slutlig ställning
till frågan.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är en sak i herr
Odhes anförande, som jag bär önskar
rätta till. Jag tror att kammarens ärade
ledamöter lade märke till att jag var
särskilt angelägen att framhålla, att ett
folkomröstningsresultat — och då speciellt
resultatet 1955 — är någonting
som inte får viftas bort.

Men sedan skiljer man ju på beslutande
och på rådgivande folkomröstningar.
Vid beslutande folkomröstningar
är folket suveränt, men i begreppet
rådgivande folkomröstning ligger
att man har möjlighet och rättighet
att ta hänsyn till andra omständigheter.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det är ganska naturligt,
om en och annan åhörare som lyssnat
till herr Odhes anförande frågar
sig, hur det varit möjligt för herr Odhe
att biträda utskottets förslag till utlå -

tande. Att herr Odhe ändå slutade sitt
anförande med att yrka bifall till utskottets
hemställan behöver emellertid
inte innebära någon inkonsekvens från
hans sida, även om jag tror, att herr
Odhe inte tolkat utskottsutlåtandet riktigt,
när han förnekar att det här skulle
vara fråga om en beställning.

Utskottet använder på två ställen en
ordalydelse som i varje fall tangerar
en beställning. Det ena uttalandet, vilket
nyss citerades av herr Gustafsson
i Stockholm, återfinns på sid. 20 i utlåtandet
och lyder: »Utskottet inskränker
sig därför till att i detta avseende
uttala, att frågan om en trafikomläggning
snarast möjligt bör bringas i sådant
skick, att den kan föreläggas riksdagen.
» Längre ned på samma sida förekommer
en formulering som herr
Odhe säkerligen väl känner igen. Den
gäller frågan om en eventuellt behövlig
kompletterande utredning till det
utredningsresultat som den särskilde utredningsmannen
i sinom tid kommer att
presentera. Där säger utskottet: »Om
så ej skulle bli fallet, förutsätter utskottet
att Kungl. Maj:t utan tidsutdräkt
föranstaltar om sådan komplettering,
som befinnes erforderlig för ett dylikt
principavgörande.»

Vi har emellertid inte därmed beställt
ett förslag till införande av högertrafik,
utan endast det utredningsmaterial
som är behövligt för att riksdagen
skall kunna ta ställning till principfrågan
och avgöra, huruvida man i
framtiden skall bibehålla vänstertrafiken
eller övergå till högertrafik. Med
den förklaringen av vad beställningen
innebär är det åtminstone för mig
fullt klart att herr Odhe kunnat yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr ODHE (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stockholm
undrade, hur jag kunde veta att det
här i landet fortfarande fanns majoritet
för ett bibehållande av vänstertrafiken.
Det kan jag naturligtvis inte alldeles

Nr 20 107

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

tvärsäkert säga — man kan egentligen
aldrig vara riktigt säker på någonting.
Men jag vill ställa den motfrågan: Hur
vet herr Gustafsson, att uppfattningen
har svängt? Man säger ju ibland, att
den skulle ha svängt så väsentligt, att
vi nu skulle kunna utan att bry oss om
folkomröstningsresultatet 1955 fatta beslut
om högertrafik. Det finns naturligtvis
ett sätt att ta reda på vem som
har rätt i detta fall, nämligen genom
att fråga folket på nytt.

Vidare framhåller herr Gustafsson
att kostnaderna inte får vara det avgörande.
Ja, det kan man naturligtvis
säga, men när vi vet hur ansträngt
kostnadsläget alltid är, då det skall
beslutas om någonting, så kan man väl
inte bortse från kostnadsfrågan.

Det har även riktats anmärkningar
mot mig för att jag inte vill tolka utskottets
skrivning såsom en beställning
av ett utredningsmaterial. Jo, det
innebär givetvis utskottets skrivning,
som jag ju har kunnat ansluta mig till.
Men jag tycker mig ha förstått, att en
del av talarna velat lägga in litet för
mycket i skrivningen och nära nog betraktat
den som en beställning av ett
principbeslut. Som någon beställning
i den riktningen anser jag inte att vi
kan tolka skrivningen.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Odhe svarade på
min fråga med en motfråga, nämligen
hur jag kan veta att det har skett en
förskjutning i opinionen. Den saken
finns det, herr Odhe, siffermässigt belägg
för. Såsom herr Wahlund redovisat
har man under en period gjort
SIFO-undersökningar i denna fråga.
Det senaste resultatet var fifti-fifti för
höger- och vänstertrafik. Är inte detta
ett belägg för att det skett en förskjutning? Fru

GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Liksom herr Gustafsson
i Stockholm är jag ganska nöjd med

utskottets ställningstagande med anledning
av de motioner som vi jämte andra
riksdagsledamöter väckt i denna fråga.
Det är bara glädjande att höra att överdirektör
Hall, samtidigt som han gör
kostnadsberäkningarna för en övergång
till högertrafik, kommer att ta upp flera
av de problem som berörts i motionen.
Huvudsaken för mig är att frågan inte
förhalas längre, utan snarast möjligt
återkommer till riksdagen i sådant
skick att ett principbeslut om övergång
till högertrafik kan fattas.

Redan de sakkunniga, som år 1927
tillkallades för att revidera den då endast
fyra år gamla vägtrafikstadgan, var
på det klara med att den tilltagande motortrafiken
mellan länderna skulle komma
att kräva likartade trafikregler över
hela världen. Då man inte kunde överblicka
kostnaderna för en omläggning
till högertrafik sköts frågan emellertid
på framtiden. De flesta av de kommittéer,
som sysslat med saken sedan dess,
har haft en positiv inställning till en
övergång till högertrafik men tvekat
inför bl. a. kostnadsfrågan.

Det är klart att det blir dyrt att lägga
om hela trafiken, men det får inte vara
avgörande när så många andra värden
står på spel. Och en sak vet vi i alla
fall alldeles säkert: det blir dyrare ju
längre man väntar. Som herr Anderson
i Sundsvall nyss nämnde skulle en omläggning
till högertrafik år 1943 ha kostat
16 miljoner kronor. Redan år 1946
hade summan stigit till 27 miljoner,
år 1955 var man uppe i 215 miljoner
och nu senast räknas det, som flera
talare förut nämnt här i kväll, med
325 miljoner. Full klarhet angående
den aktuella kostnaden kommer vi först
att få till hösten, då den Hallska utredningen
beräknas bli färdig. Kostnaderna
har alltså ökat efter hand och har
hittills alltid ansetts vara för höga,
t. o. in. år 1943 då det rörde sig om
16 miljoner, vilket i och för sig är ett
stort belopp men dock litet i förhållande
till kostnaden i dag.

108 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

Det avgörande skälet för mig att
önska högertrafik här i landet snarast
möjligt är, att vi inte längre kan å ena
sidan uppmuntra internationell samfärdsel
och å andra sidan ha en trafikregel,
som avviker från vad som gäller
i våra grannländer och på kontinenten.
Man kan inte bortse från de ökade
olycksfallsrisker som är en oundviklig
följd av vår avvikande körregel. Att
det inte är fråga om någon obetydlig
trafik över våra gränser, framgår av
några siffror jag nyligen fått. Under år
1960 var totala antalet gränspasseringar
— alltså inte bara fordon — inte
mindre än 27 miljoner, varav 15 miljoner
över Öresund och 10,5 miljoner
över landgränserna, över enbart Öresund
passerade t. ex. 1960 mer än
500 000 fordon. Allt talar för en fortsatt
stark ökning av trafiken över gränserna.
Vi kan ju tänka oss, vilken ansvällning
det skulle bli av öresundstrafiken,
om den planerade bron eller tunneln
kommer till stånd och Sverige
alltså får landsvägsförbindelse med Danmark.
Det vore orimligt att sätta upp
en spärr mitt i sundet och där låta
trafikanterna växla över till den andra
väghalvan.

Jag kan i det sammanhanget inte
underlåta att erinra om att det tilltagande
antalet svenska resenärer till utlandet
inte endast är bilister. Tänk på
dessa oräkneliga svenskar utan bil
som ger sig ut på sällskapsresa till en
mängd olika länder, som alla har högertrafik.
Vi är rädda att fotgängarna här
hemma inte skall klara en omläggning
och anser det därför nödvändigt med
extra trafikövervakare i stor mängd för
att hjälpa dem. Svenskarna utomlands
är betydligt sämre ställda, vana som de
är vid vänstertrafik. Det finns inga
varningsskyltar eller trafikövervakare
som säger till dem att se åt rätt håll,
då de skall över en gata i Paris t. ex.,
där trafiken snurrar betydligt snabbare
än här hemma. Jag vet själv, hur
dum man känner sig, då man stiger av

en buss utomlands och tittar åt fel håll,
då man skall över gatan.

Det finns många skäl för oss att övergå
till högertrafik, som kommer att
innebära väsentliga fördelar framför
allt med hänsyn till olycksfallsrisken.
Både Europarådet och Nordiska rådet
har också uppmanat oss att medverka
till ett enhetligt trafiksystem. Förr eller
senare blir en omläggning till högertrafik
nödvändig av internationella hänsyn.
För min del anser jag att riksdagen
snarast bör fatta ett sådant principbeslut.

Till herr Odhe skulle jag vilja säga
att värdet av folkomröstningen är diskutabelt,
då endast 53 procent av väljarkåren
deltog.

Herr talman! Enligt min mening innebär
utskottets utlåtande, även om herr
Odhe genom sitt uttalande här i dag har
velat fästa en liten brasklapp vid det, ett
steg i rätt riktning mot en övergång
till högertrafik. Jag har därför intet annat
yrkande än om bifall till utskottets
hemställan.

Herr talmannen tog nu ledningen av
förhandlingarna.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Jag kan liksom de andra
motionärerna helt ansluta mig till
andra lagutskottets hemställan, och jag
skall inte upprepa motiven för ståndpunktstagandet.
Jag skall bara konstatera,
att när utredningsmannen är klar
med sitt arbete i oktober i år, bör vi
ha tillräckligt material för att fatta det
principbeslut som i längden inte kan
anstå.

Jag skall inte fördölja att jag själv anser
att en övergång till högertrafik är
nödvändig och i längden ofrånkomlig.
Frågan om vad ett principbeslut skall
innehålla är visserligen inte aktuell just
nu, men jag vill ändå gärna säga ifrån
att jag personligen tycker att utskottet
— trots herr Odhes avståndstagande —
i realiteten argumenterar för en över -

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 109

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

gång till högertrafik, och det är jag glad
för. Jag är också glad över att så många
andra i kammaren tydligen nu börjar
närma sig den ståndpunkt, som herr
Domö hävdade redan under kriget, då
han som kommunikationsminister försökte
få till stånd en övergång till högertrafik.

Vi måste ha ett snabbt avgörande,
säger utskottet. Och det är naturligtvis
riktigt. Ju längre vi dröjer, desto
högre blir kostnaderna för en övergång
och desto större blir svårigheterna vid
en övergång. Det enda sättet att få till
stånd ett verkligt avgörande av frågan
är att besluta om övergång till högertrafik.
Bara ett sådant beslut blir ju
definitivt. Ett beslut om bibehållen
vänstertrafik kan däremot aldrig bli
avgörande, aldrig definitivt. Frågan om
högertrafik kommer ändå alltid att aktualiseras
på nytt, troligen rätt snart
efter ett eventuellt principbeslut i motsatt
riktning. Det internationella handels-
och transportsamarbetet, turisttrafiken
och samfärdseln över gränserna
kommer att leda till ständigt nya
krav på en trafikomläggning. Det kommer
med andra ord att föreligga ovisshet
med tv åtföljande olägenheter för
vår planering av vägar och trafikanordningar
ända till dess man har bestämt
sig för högertrafik. Det skall vi här i
riksdagen ha klart för oss.

Vi får inte heller glömma bort att
vi inte kan binda kommande generationer.
Det nya släktet är mera motorsinnat
och mera inställt på ett fritt
utbyte över gränserna än de äldre.
Den bilburna nya generationen kommer
inte i längden att acceptera ett
eventuellt om något år fattat principbeslut
om bibehållen vänstertrafik.

Utvecklingen på den internationella
samfärdselns område går utomordentligt
snabbt — det har de flesta strukit
under och det kan jag också göra. Låt
mig bara komplettera de siffror som
andra talare har lämnat med några
uppgifter om den internationella varu -

trafiken över våra gränser under de
två senaste åren. Jag har plockat fram
några siffror som rör lastbilstrafiken
från Sverige till Danmark och länderna
söder ut. År 1959 var antalet lastbilsresor
1 977 och år 1960 3 056; alltså på
ett år en ökning med 55 procent. Det
totala antalet laster var år 1959 3 683
och år 1960 5 032. Godsmängden uppgick
år 1959 till 45 782 ton och år 1960
till 75 044 ton, d. v. s. en ökning med
inte mindre än 60 procent på ett enda
år. Denna utveckling herr talman, kommer
att förstärkas. De siffror som jag
nämnt gäller också bara sydgränsen.
Samma tendens gör sig gällande åt väster
och i ännu högre grad åt öster, där
den nya färjtrafiken till Finland har
skapat nya förutsättningar för lastbilstrafik
över gränsen.

Då vi här talat om höger- eller vänstertrafik
har jag stundom fått en känsla
av att en stor grupp har blivit bortglömd,
nämligen fotgängarna. Man har
ibland uppträtt som om frågan gällde
enbart bilisterna. Fröken Wetterström
har med rätta framhållit att enhetliga
trafikregler rör oss alla och påvisat vilka
risker den bristande enhetligheten
medför. Ju mer det internationella umgänget
vidgas, desto större blir dessa
risker. Vi har därför enligt min mening
inte rätt att fostra nya vänstertrafikgenerationer
i en värld av högertrafikanter.
Som sagt, herr talman, kommer
vi inte heller att lyckas med det.
Det är min övertygesle att en trafikomläggning
under alla förhållanden måste
komma till stånd. Därför är det viktigt
att det sker så fort som möjligt.

Får jag, herr talman, sluta med att
återge en liten episod, berättad av
skärgårdskännaren Evert Wallert. Den
handlar om hur lotsförmannen Jan Erik
Rosenberg från Söderarms fyrplats i
Stockholms norra skärgård en vinterdag
i början av detta sekel under färd
med häst och släde på isen utanför
Rådmansö i det smala sundet innanför
Kapellskär mötte dåvarande fidcikom -

110 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

missarien på Riddersholm Ivan Ridderstad.
Rosenberg höll till höger och var
nära att tvinga upp Ridderstads släde
på klipporna. På dennes ursinniga fråga:
»Vad är du för drulle som inte vet
på vilken sida du skall köra?» svarade
lotsen tryggt: »Jag är lotsförman Rosenberg.
I hela mitt liv har jag hållit styrbord
på sjön, och de tänker jag fortsätta
med också.»

I anslutning till denna sunda och
kloka syn på behovet av enhetliga trafikregler
ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Jag har inte direkt begärt
ordet i egenskap av motionär och
inte heller som före detta ledamot av
1954 års kommitté för utredning om
högertrafiken. Jag vill främst göra den
bekännelsen, att jag redan i slutet av
30-talet blev anhängare av högertrafik.
Vid denna tidpunkt gjorde jag en ganska
lång resa på kontinenten och blev i
praktiken övertygad om att högerkörning
borde införas på land, liksom
detta system råder till sjöss och i luften.
Denna bilresa genom fem länder i
Europa gav mig en bestämd övertygelse
om att högertrafiken innebär större
trafiktrygghet.

Högertrafiken verkar för mig naturligare
än vänsterkörningen. De värsta
bilkatastroferna inträffar som bekant
vid omkörningar, men en vänsterstyrd
bil i högertrafik skänker större trygghet
och bättre sikt. När jag återvände
på svensk botten efter denna resa var
högerreflexen så inarbetad och naturlig,
att jag på hemvägen mellan Hälsingborg
och Landskrona nära nog hade
kolliderat i ett backkrön. Varje gång
det händer en bilolycka i Sverige, i vilken
utländska bilister är inblandade,
tänker jag på denna episod.

Den svenska opinionen blev upprörd
och beklämd, när tvenne större bilolyckor
med endast några dagars mellanrum
inträffade i fjol. Vid Margrete -

torp i Skåne och Älvsbyn i norr och
med en italienare respektive en norrman
som bilförare skedde bilkatastrofer
på grund av ovana vid det svenska
trafiksystemet. Därvid dödades fem
personer, åtskilliga skadades och flera
barn blev föräldralösa.

Varje trafiktragedi i Sverige, i vilken
utländska bilister är inblandade, väcker
stor uppmärksamhet i den utländska
pressen. Från de nordiska grannländerna
har, som här tidigare nämnts i
debatten, riktats allvarliga maningar
till Sverige att övergå till högertrafik.
Ett sådant svenskt trafiksystem bör
emellertid vara genomfört innan man
planerar en Öresundsbro. I annat fall
torde detta projekt böra skrinläggas.

Jag vill dock även betona, att man
bör ta hänsyn till gamla bilister, som
under årtionden kört i vänstertrafiken.

Den internationella landsvägstrafiken
har under senare år fått allt större omfattning.
Med hänsyn till denna utveckling
ansåg 1954 års högertrafikutredning
att enhetliga trafikregler länderna
emellan var nödvändiga, och majoriteten,
som bestod av representanter för
samtliga demokratiska partier, föreslog
att övergång till högertrafik borde ske
i vårt land. Den utvidgade samfärdseln
mellan Sverige och utlandet kommer
stadigt att ökas. 1954 års sakkunniga
konstaterar att på längre sikt synes
högertrafiken vara fördelaktig ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Motionärerna har
framfört liknande synpunkter i den motion,
som nu behandlas av kammaren.

Utskottets skrivning är litet dunkel
när det gäller upplysning och propaganda
vid en trafikomläggning. Jag förförutsätter
att en upplysningskampanj
samtidigt blir en allmän propaganda
för bättre trafikkultur. Strängt taget
borde dessa propagandamedel inte belasta
den tekniska trafikomläggningen.
Vi behöver en propagandaverksamhet
av stora mått för större trafiksäkerhet,
men denna bör inte bekostas i samband
med högertrafikomläggningen.

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 111

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

Det torde vara ett observandum, att
antalet gränspasseringar av utländska
fordon till och från Sverige under år
1953 uppgick till 428 800. Den utländska
motortrafiken har sedan dess i detta
hänseende åttafaldigats, och gränspasseringarna
uppgick för 1960 till över 3,7
miljoner, såsom kommunikationsministern
tidigare har redovisat. Det betyder
att år 1960 nära 2 miljoner utländska
motorfordon rullade på våra
vägar och gator med bilförare som till
största delen är vana vid högertrafik.
Vilka risker ovana utländska vänstertrafikbilister
innebär för den svenska
trafiksäkerheten ligger i öppen dag. Det
är ett problemkomplex, som herr Odlie
bör studera närmare.

Regeringen har tillsatt en utredningsman
i denna fråga, och man får hoppas
att högertrafikfrågan förelägges nästa
års riksdag. Jag tyckte mig märka optimistiska
tonfall därvidlag i kommunikationsministerns
anförande.

Herr talman! Folkomröstningen år
1955, som bekostades av statsmedel, var
rådgivande och kan inte läggas till
grund för ett parlamentariskt beslut på
1960-talet. Jag tror att högertrafiken är
ett led i ett bättre trafiksystem och en
bättre internationell anpassning. Vi står
inför en period av enorm utveckling
på olika områden. Avstånden mellan
länderna krymper alltmer i motorismens
och rymdskeppens tidsålder.

Herr CARLSSON i Stockholm (fp):

Herr talman! Det är glädjande att
högertrafikfrågan tagits upp till förnyad
diskussion i en positiv anda —
och även om det är en ödets nyck att
denna debatt äger rum på Norges nationaldag,
vill jag tolka detta som ett
tecken på att högertrafikfrågan i dag
kommer att falla framåt. Det är verkligen
av allra största betydelse att vi
snabbt får ett definitivt beslut om övergång
till högertrafik.

Inom niotororganisationerna — och
detta gäller såväl alla de stora motor -

organisationerna M, MHF och KAK som
den gemensamma sammanslutningen
Motororganisationernas samarbetsdelegation
— har under många år rått nära
hundraprocentig enighet om att högertrafik
snarast möjligt bör införas i
Sverige, så alt praktiskt taget hela
Europa får ett enhetligt trafiksystem.
Vi kan som bilister icke ta ansvaret för
att denna reform uppskjuts. Det är ju
ändock bilisterna, vilka i första hand
är beroende av det trafiksätt som tilllämpas
och som drabbas hårdast av
att olika trafikregler används i skilda
länder.

Jag vill, herr talman, med hänsyn till
den framskridna tiden och den långa
talarlistan endast ta upp ett av de
många starka skäl, som talar för en omläggning
till högertrafik, nämligen trafiksäkerhetsmotivet.

Varje omställning från höger- till
vänstertrafik eller från vänster- till högertrafik
medför vissa olycksrisker.
Detta gäller såväl de gående som motorfordonstrafikanterna.
Vi kommer
inte ifrån detta problem, förrän Sverige
anpassat sig till det internationella trafiksystemet.

Det har alltid visat sig svårt att få
klarhet om hur många olyckor som beror
på ovana vid vänstertrafik respektive
högertrafik. I tidskriften Nordisk
Medicin har överläkaren Stig Lindgren
i Falun redovisat att Svenska trafikförsäkringsföreningen
år 1960 hade 966
skadefall, där utländska motorförare
var inblandade. År 1959 var siffran
761, och det har alltså skett en betydande
ökning. Vid analyser av dessa fall
har man kommit fram till att olyckorna
i en tredjedel av fallen inte har med
vänster-högerreglerna att göra; i en
tredjedel är sambandet tveksamt, medan
det i en tredjedel rör sig om säkra felmanövrer
av vänsterolyckstyp. År 1960
inträffade, fortfarande enligt Nordisk
Medicin, i Sverige vänsterolyckor med
inalles 20 döda och 60 svårt skadade.
Hur många svenskar, som av likartade

112 Nr 20 Onsdagen den 17 inaj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

reflex- eller vanemåssigt betingade felmanövrer
förorsakar olyckor utomlands,
är mycket svårt att få siffermässigt
belyst.

På samma sätt som nu de enskilda
mångmiljonomställningarna varje år
mellan vänster- och högertrafik skapar
bekymmer, kommer självfallet en omläggning
av trafikriktningen i Sverige
att medföra problem och även vissa
olycksrisker. Det förefaller mig därför
helt naturligt att motionärerna understrukit
behovet av särskilda utredningar
rörande omläggningens organisation
bl. a. ur trafiksäkerhetssynpunkt. Utan
tvivel förfogar vi i dag över avsevärt
bättre resurser att lösa dessa problem
än tidigare då frågan diskuterats. Det
bedrivs en omfattande trafiksäkerhetsforskning,
trafiktekniken har utvecklats
och trafikövervakningen utbyggts. Vi
har skaffat oss erfarenheter rörande
tillfälliga hastighetsbegränsningar och
andra liknande åtgärder. Trafikundervisningen
i skolorna har utvecklats.
Samtidigt förfogar vi över nya effektiva
media för upplysning och propaganda.
TV kominer här att spela en betydelsefull
roll. Inte minst väsentligt är det att
vårt lands invånare i allt större utsträckning
blivit mer trafiksinnade och
intresserade för trafikfrågor än någonsin
tidigare. Detta har bl. a. visat sig
genom den markanta omsvängning i opinionen
i högertrafikfrågan som uppenbarligen
ägt rum sedan 1955.

Jag tror därför inte att man behöver
hysa någon större oro för att en väl
planerad och väl genomförd omläggning
inte skulle kunna genmföras på
ett ur trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande
sätt. Självfallet bör de trafiksäkerhetsbetingade
särskilda åtgärderna
bibehållas en ganska lång tid efter själva
omläggningen, så att återfall i
vänsterregeln undvikes.

Om vi alltså är på det klara med att
denna fråga måste lösas i för högertrafiken
positiv riktning — och för min
del är jag bergfast övertygad om att så

måste ske förr eller senare — då är det
önskvärt att ett principbeslut fattas
snarast möjligt, så att arbetet med frågan
om när och hur genomförandet
skall äga rum kan påbörjas genast och
slutföras fortast möjligt. Ty det finns
många detaljuppgifter, som visserligen
icke är olösliga men som fordrar noggranna
förberedelser. Jag delar dock utskottets
uppfattning att det kan anstå
med alla dessa detaljfrågor tills principbeslutet
är fattat. Det väsentliga är
att principfrågan föres fram till ett
skyndsamt avgörande.

I detta anförande instämde herrar
Wiklund i Stockholm (fp) och Rimmerfors
(fp).

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Av den förda debatten
i den här omstridda frågan har jag fått
det intrycket — om jag gör undantag
för herr Odhes anförande — att det är
eu tämligen väl inövad lovsång till införandet
av högertrafik i Sverige, som
en blandad politisk kör har presterat
från den här estraden.

Mot den bakgrunden blir det kanske
något litet av disharmoni av vad jag har
att säga i den här frågan. Om således mina
tongångar går litet mera i moll, så är
det dock inte min avsikt, att alltför mycket
störa den harmoniska upptakt som
skett i den här frågan. Men nog blir man
en aning betänksam inför de stora kostnader,
som en övergång till högertrafik
för med sig, och likaså inför riskerna
för en ökning av trafikolyckorna efter
en sådan omläggning. Hur stora kostnaderna
blir har vi väl i dag inget klart
begrepp om, men det får vi väl snart
besked om av den utredningsman som
sysslar med detta. Att det kommer att
röra sig om åtskilliga hundratals miljoner,
är vi väl ändå på det klara med.

Som frågan nu ligger till, så behöver
väl den här debatten icke föras med
argument för eller emot högertrafik.
Andra lagutskottet har ju i sitt utlåtande
icke tagit ställning till huvudfrågan,

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 113

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

huruvida en trafikomläggning skall ske
eller ej, utan endast hemställt, att Kungl.
Maj :t snarast måtte aktualisera frågan
för riksdagen.

Men i den allmänna debatten möter
man ibland något överdrivna förhoppningar
om att en övergång till högertrafik
skall lösa alla våra trafikproblem.
Ett skäl som man ofta möter och som
skymtat i denna debatt är den ökade trafiksäkerhet
på längre sikt som är att
vinna genom en övergång.

För min egen del tror jag att så icke
blir fallet, vare sig på kortare eller längre
sikt. Just vid övergången till en trafikomläggning
tror jag att vi i stället får
räkna med en kraftig ökning av olycksriskerna.
Frågan om vänster- eller högertrafik
är enligt min mening inte enbart
en bilistfråga utan också en fotgängarfråga.
Svårigheterna vid en övergång
till högertrafik kommer därför att
drabba dem som är sämst rustade att
klara sig i trafiken, nämligen barn och
gamla.

Vad så gäller frågan om trafiksäkerheten
på längre sikt, som man knyter
vissa förhoppningar till, så visar den internationella
statistiken att olyckssiffrorna
är betydligt större i länder med
högertrafik än exempelvis i Sverige
och England som ju har vänstertrafik.

Vill man åstadkomma en ökad trafiksäkerhet
på våra vägar tror jag, att
ett mera effektivt sätt vore att använda
pengarna till att öka takten i vägbyggandet,
att bygga planskilda järnvägskorsningar
och att undanröja farliga trafikfällor,
som vi fortfarande har gott om
på våra svenska vägar.

Utan att för egen del ha tagit definitiv
ställning till frågan om vänster- eller
högertrafik så har jag, herr talman, velat
redovisa några av de negativa sidor
som finns i fråga om högertrafiken.
Men det finns även positiva sidor,
och det starkaste skälet för övergång
till högertrafik, som jag ser det, iir de
enhetliga trafikregler, som vi därmed
skulle få med många andra länder, inte

8—Andra kammarens protokoll 1961. Nr

minst de nordiska, vilket kan vara en
betydande fördel.

Vad som främst föranledde mig att ta
till orda i den här debatten, det var
egentligen en helt annan synpunkt, en
synpunkt som jag sökt förgäves efter i
andra lagutskottets utlåtande, nämligen
frågan om en folkomröstning. Jag anser
att frågan om vänster- eller högertrafik
är av den storleksordningen, att den
borde göras till föremål för en ny folkomröstning.
Fn så genomgripande förändring
i medborgarnas trafikvanor,
som en omläggning innebär, betecknar
jag som en fråga av största vikt för allmänheten.
Därför bör också allmänheten
beredas tillfälle att säga sin mening.
Jag skulle därför, herr talman, till sist
vilja framföra en vädjan till regeringen,
att innan något beslut om övergång
till högertrafik sker, frågan först måtte
göras till föremål för en rådgivande folkomröstning.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

I detta anförande instämde herr Vigelsbo
(ep).

Herr NILSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet tog
redan i december i fjol initiativ till nu
pågående utredning, och motionärernas
förslag kom så att säga på sladden.
Andra lagutskottet hade därför strängt
taget inget annat att göra än att avslå
motionerna. Den blomma, som herr
Wahlund ville överräcka till motionärerna,
borde därför statsrådet egentligen
ha fått.

Utredningsarbetet pågår, och vi får
någon gång mot årets slut veta priset för
en övergång till högertrafik. Att kostnaderna
blir höga, bör inte fördöljas.
De blir säkert högre än vad som uppgivits
vid tidigare tillfällen, då vi här i
riksdagen har överlagt om övergången
till högertrafik, som inte minst har betydelse
för att skapa enhetliga körregler
i Europa.

114 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

I dagens debatt har gjorts en råd bekännelser
till högertrafiken. Detta måste
ju glädja den som här tidigare varit
rätt ensam om att propagera för högertrafik.
Under min snart trettioåriga
verksamhet i riksdagen har jag deltagit
i nästan samtliga debatter om denna
fråga, och varje gång har förespråkarna
för högertrafik lidit nederlag. Man har
blivit ganska ärrig under denna långa
kamp för enhetliga körrcgler. Varje gång
har vi förutspått — och det har också
bekräftats av utvecklingen — att kostnaderna
för en övergång till högertrafik
undan för undan skulle stiga. Första
gången, 1939, beräknades kostnaderna
för en omläggning till 16 miljoner kronor.
Det blev avslag. 1945 var jag med
och motionerade. Då hade kostnaderna
stigit med 11 miljoner till 27 miljoner,
en rätt väsentlig ökning. Riksdagen ansåg
det vara alltför äventyrligt att företa
en omläggning, och det blev avslag.
1953 blev det bifall till en utredning. 1
den utredning, som Kungi. Maj :t då tillsatte,
var bl. a. herr Christenson i
Malmö, som tidigare i dag stått i denna
talarstol, och jag ledamöter. Kommitténs
majoritet kom fram till en kostnadsberäkning
på 250 miljoner, medan
herr Christenson och en medreservant
kom med ett lägre bud på 170 miljoner
kronor.

Så kom den ödesdigra folkomröstningen
1955, då en betydande majoritet avvisade
en omläggning till högertrafik.
Det valutslaget skall jag inte här kommentera.
Jag skall endast säga, att kostnadsfrågan
kom att i vänsteranhängarnas
propaganda bli den betydande faktorn
och det viktiga debattämnet, medan
trafiksäkerhetsfrågan, som vi högertrafikanhängare
fäste stor vikt vid,
kom i skymundan.

Hur en folkomröstning i detta nu
skulle utfalla har man tvistat om här i
dag. Jag vet inte. Den som är van vid
bakslag i denna fråga vågar inte spå.
Men en sak vill jag nog säga dem som
är alltför optimistiska: ni skall inte lita

alltför mycket på högeranhängarna,
även om det nu gäller bara högertrafikfrågan.

Spörsmålet om folkomröstningen har
redan berörts av ett par talare. Herr
Odhe hade nog misstagit sig, när han påstod
att det var högertrafikanhängarna
som skulle ha tagit upp den frågan. Nej,
så var det inte, ty i direktiven för den
utredning av 1954, som jag här tidigare
nämnt, sade statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet ifrån, att
utredningen tidsmässigt borde planera
sitt arbete med tanke på att frågan kunde
befinnas böra underställas en allmän
folkomröstning. Det hade också
1945 års andra lagutskott sagt ifrån vid
behandlingen av de dåvarande högertrafikmotionerna.
Utskottet menade då, att
frågan borde bli föremål för en folkomröstning
med hänsyn till de delade meningar
som fanns bland befolkningen
ute i landet. Då vi arbetade i utredningen
var frågan om en folkomröstning helt
allmänt aktuell i den politiska debatten,
där det framfördes förslag — jag tror
det var från högern — inte enbart om en
rådgivande utan också om en beslutande
folkomröstning.

Det var därför som jag i ett särskilt
yttrande till utredningen 1954 ansåg det
vara lämpligt att rekommendera en folkomröstning
under den förutsättningen,
att kostnaderna för en omläggning till
högertrafik till betydande del skulle bekostas
av andra medel än dem som kunde
inflyta i bilskattemedel.

Huruvida en folkomröstning bör komma
till stånd i framtiden önskar jag inte
uttala mig om nu. Den frågan får prövas
vid det aktuella tillfället. Rent allmänt
säger mig erfarenheten, att den
sem vill genomföra reformer inte synes
ha framgångar genom att anordna allmän
na folkomröstningar.

Vi har nu att avvakta utredningens besked
om kostnaderna. Att dessa stigit
kraftigt från 1954 är säkert. Ett annat
viktigt spörsmål, som vi skall observera,
är läget på arbetsmarknaden och till -

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 115

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

gången på arbetskraft. Det privata näringslivet,
staten och kommunerna har
febriga krav på betydande investeringar
redan nu. Jag vill som exempel nämna,
att enbart i Göteborg med omgivningar
har företagen och kommunerna investeringsobjekt,
som måste genomföras de
närmaste fem åren, för kostnader på
över 900 miljoner kronor. Även om man
är en aldrig så ivrig anhängare av högertrafik,
måste man ta hänsyn till övriga
nödvändiga reformer.

Men å andra sidan har vi den snabba
utvecklingen av trafiken. Det har här
tidigare sagts, att motorfordonstrafiken
över gränserna har ökat starkt. Jag vill
bara nämna, att frän 1951 till 19G0 har
den trafiken ungefär femdubblats, och
gränspasseringarna av motorfordon har
från 1951 ökat från (ISO 000 till nära 4
miljoner.

Då jag konstaterar denna väldiga trafikökning
över gränserna och ökningen
i den internationella trafiken över huvud
taget, menar jag att det inte är underligt
att Sveriges övergång till högertrafik
återkommer gång efter annan till
behandling i riksdagen. Men i dag, herr
talman, gäller det ju inte principfrågan,
och därför kan jag inskränka mig till att
yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Nu är det väl inte längre
så många utanför riksdagshuset som
lyssnar till denna debatt eller följer den
i TV, och därför är det kanske inte så
farligt om en enkel vänstertrafikanhängare
-—• som inte har något själsliv
att vända ut och in på och förklara
varför hon avfallit från tidigare tänkesätt
— tar till orda. Jag kan väl inte
här förvilla någon, speciellt som debatten
hittills har varit ganska blockerad
av högerargument.

Herr Nilsson i Göteborg beklagar att
högertrafikens anhängare hade så dålig
propaganda 1955, men då får han
väl i stället vara nöjd med den propaganda
han lyckats få i gång nu. Och

herr Nilsson bör kanske inte skylla på
propagandan att han inte fick så många
anhängare förra gången. Det kan ju
ha varit djupt liggande skäl som kom
människorna att välja vänstertrafik
1955. Propagandan rår inte på allt.

Vidare bör det också anmärkas att
vi i dag bär att ta ställning till ett utskottsutlåtande,
som säger direkt nej
till motioner från högertrafikanhängare
som vill att vi trots pågående utredning
skall sätta i gång en ny utredning
om vänstertrafikens vara eller inte vara.
Ty på de motionerna föreligger såvitt
jag förstår ett klart avslagsyrkande.
Herr Gustafsson i Stockholm gick
nog därför litet längre än sanningen tilllät,
när han alldeles nyss sade att han
av utskottsutlåtandet hade läst ut en
beställning på att högertrafikfrågan
skall föreläggas riksdagen med det snaraste.
Den uppfattningen fick inte jag,
när jag lyssnade till utskottets ordförande
herr Strand i första kammaren.
Jag har också talat med honom efteråt,
och han förklarade då mycket bestämt
att vad utskottet skrivit inte alls vore
någon försäkran om att frågan skulle
lösas i högertrafikriktning. Tvärtom hade
meningen varit att alla utredningar
skulle bli klara, så att man visste vad
man grundade sin uppfattning på, vare
sig man var vänstertrafik- eller högertrafikanhängare.
Det skulle finnas så
mycket klara papper som möjligt.

Den uppfattningen kan ingen gärna
ha någonting att invända emot, hur
frälst han än är för någon viss meningsriktning.
Därför tror jag att herr
Gustafsson i Stockholm får lov att lugna
ner sig litet. Han var kanske en
smula överhettad.

Det skall inte heller döljas att motionerna
är ett led i en mycket intensiv
högertrafikpropaganda. Det är ingen
tvekan om att motionärerna syftar till
att på smidigaste, lindrigaste, snabbaste
och flottaste sätt få högertrafiken genomförd
utan för starkt motstånd från
allmänheten. Tonen i motionerna är

116 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

ungefär: Låt oss klara av detta oss emellan,
vi som bestämmer!

Argumenten i motionerna är också en
direkt upprepning av vad högertrafikanhängarna
sade 1955. Där är ingenting
nytt. Det nya skulle i så fall vara
det påstående som här gjorts om att
människorna hade ändrat mening. År
1955 ville bara 15 procent ha en övergång
till högertrafik. Nu är herr Gustafsson
i Stockholm övertygad om att
dessa 15 procent alltjämt är högertrafikanhängare,
och efter vad jag förstår
menade han — eftersom han hänvisade
till folkmeningen som vägledande —
att en stor del av de övriga 85 procenten
bestode av sådana människor som
hade ändrat uppfattning i lika stor utsträckning
som de talare som här deklarerat
sin personliga ståndpunkt. Men
det vet herr Gustafsson ingenting om.
Han har bara sin tro att lita till. Den
är stark, men den kan ändå inte övertyga
andra.

Man behöver inte misstänka att de
82 procent — eller något mera — som
inte ville ha högertrafik 1955 och de
övriga som var ovissa är särskilt »lösa
i köttet». Jag tycker det är litet oförskämt
att förutsätta att en stor del av
vårt folk skulle vara så vankelmodig
att den hux flux ändrade mening därför
att den högertrafikpropaganda som
fördes 1955 och som då inte var särskilt
effektiv nu har tagit ny fart. Vi
får väl ändå ha litet respekt för människors
uppfattning i det fallet. Om
man på högertrafikhåll verkligen är så
angelägen om att följa folkmeningen
som man tycks vara, så tag ett nytt blodprov!
Låt oss få en ny folkomröstning.
Då behöver vi inte gissa längre.

Fru Gärde Widemar sade att hon gav
inte mycket för folkomröstningen och
tillmätte den inte så stort värde i dag.
Nej, man kan ju inte säga att högertrafikanhängarna
hade så mycket att
hämta vid den senaste folkomröstningen.
Men jag vill fråga: Hur i all sin
dar kan man då på »högerhåll» ha en

sådan oerhörd respekt för de små stickprovsundersökningar
som Sifo gjort och
på vilkas resultat högertrafikanhängarna
grundar sin mycket bestämda uppfattning
att det nu är dags att lägga om
körreglerna?

Nej, man får nog ha litet respekt för
folkomröstningen även om man tycker
att den är obehaglig.

Herr Wahlund, som annars är en passionerad
förespråkare för folkomröstning,
sade att detta var ju bara en rådgivande
folkomröstning, så den vore
inte mycket att fästa sig vid. Men om
det varit en beslutande folkomröstning
hade man väl röstat på samma sätt. Hade
det då varit något att bry sig om?
Folk hade väl inte ändrat mening, därför
att det var en beslutande folkomröstning,
och den mening som uttalats är
värd respekt, oavsett om folkomröstningen
varit rådgivande eller beslutande.
Att man inte är tvungen att ta hänsyn
till 1955 års omröstning är en sak,
men då skall man inte kalla den ens
rådgivande.

1955 tog i alla fall regeringen råd av
folkomröstningen. Jag tycker det var
klokt, ty skall man ha ett folkomröstningsinstitut
får man inte vara hur oförskämd
som helst, om folkomröstningen
händelsevis går en emot, utan säga:
Detta är ett folkopinionsinstrument som
kan gå mig emot, men jag, som vill att
folket skall komma till tals, använder
det ändå och har respekt för det.

Det är ett par uttryck i utskottsutlåtandet
som jag tycker är intressanta och
om vilka jag har en annan mening än
de som talat här. Det står i utlåtandet,
att körregeln bör ändras så snart som
möjligt och att svårigheterna blir mycket
större om man väntar. Då frågar
jag: Varför skulle svårigheterna bli så
mycket större om man väntar?

Herr Wahlund sade också att det blir
dyrare om man väntar. Ja, det kan ju
bli dyrare i pengar räknat, men jag
räknar också olycksfallsrisken som en
kostnad. Då är frågan om det kommer

Onsdagen den 17 mai 1961 em.

Nr 20 117

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

att bli farligare och på det sättet dyrare
att vänta något med att ta upp
frågan. De som tillhör den generation
som nu är i femtio—sextioårsåldern har
i regel inte fått någon trafikfostran, om
de inte tagit körkort på äldre dar. De
unga människorna däremot får trafikfostran
i skolan och tar körkort ganska
tidigt — de har alltså större möjligheter
att klara situationen, om det
krävs av dem att de skall övergå från
vänster- till högertrafik.

Jag tror alltså att omläggningen skulle
gå mycket lättare om man väntade,
ifall man nu vill ha omläggningen och
tycker att den är nödvändig. Jag tror
att man skulle löpa mindre risk att misslyckas,
om man väntade tills femtio—
sextioåringarna avlösts av ungt och
krytt folk, som lärt sig köra bil låt
mig säga redan i vaggan.

Därför reagerar jag mot detta tal om
att det är så stor brådska att få till
stånd ett avgörande, och jag reagerar
mot påståendet att svårigheterna skulle
bli så mycket större. Jag tror de skulle
bli mycket mindre, och om man i svårigheterna
räknar in riskerna för
olycksfall anser jag också att det skulle
bli billigare.

Skälet för att ändra körregeln är väl
i alla fall att man väntar sig att vinna
större trafiksäkerhet. Men underligt nog
har inte någon av dem, som här redovisat
sin passionerade högerinställning,
med ett ord berört de risker som uppstår
vid en omläggning av trafiken.
Man har talat om de risker som finns
när vi har vänstertrafik, medan man i
våra grannländer och i andra länder i
Europa har högertrafik. Man har farit
till Köpenhamn, man har glidit ned mot
Rivieran och känt sig modern, samtidigt
som man talat om hur riskfyllt det
är att vara så lantlig att man kör till
vänster. Men inte ett ögonblick bär
man dröjt vid den situation som skulle
uppstå om vi skaffade de vanliga människorna
i Sverige bekymret att plötsligt
få lov att följa en annan körregel.

Är det riktigt ärligt att se bort från
detta faktum, som man inte ens på den
mest outrerade högerkanten kunnat
komma ifrån, att det blir en kraftig
ökning av olycksfallen vid övergång till
högertrafik? Man räknar med många tusen
döda, som inte med nuvarande regler
kommer att råka ut för trafikolycksfall,
och man räknar med många tusen
skadade. Det anses genant att nämna
detta — det är mycket roligare att tala
om internationellt samarbete, nordiskt
samarbete etc. Man är dock inte
ärlig när man inte med ett ord talar
om, att vi i Sverige vid en ändring av
körregeln får räkna med en övergångstid
som innebär stora risker i synnerhet
för de gamla och för barnen. Om
man redovisat saken har man rätt att
säga: Jag anser att detta är ett mindre
ont än det som nu råder. Men om man
inte redovisat övergångstidens risker
har man oärligt tagit ställning och gått
förbi svårigheterna. I verkligheten kommer
man inte förbi dem, och i verkligheten
får man inte hyssja åt dem som
för fram obehagliga fakta, även om dessa
fakta inte passar en, utan man får
ta med även dem i bilden.

Trots att jag är ivrig anhängare av
vänstertrafiken, faller det sig inte svårt
för mig att säga ja till utskottets hemställan,
ty den har för mig innebörden
att vi väntar på en utredning av kostnaderna
för omläggning av trafiken. Vi
är beredda att även ta andra utredningar
som kan klargöra för oss hur en
sådan omläggning kommer att gestalta
sig. Sanningen är det bästa rättesnöret
när man skall ta ställning till något
så ingripande som detta. Jag är inte
rädd för några som helst utredningar,
jag är inte rädd för en vetenskaplig belysning
av någon del av detta problemkomplex.
Jag tror att det tjänar både
vänster- och högertrafikens sak att vi
får veta så mycket som möjligt om dessa
ting. Därför har jag ingenting emot
att undersökningarna forceras och intensifieras
och att de redovisas för riks -

118 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

dagen. Däremot anser jag att det är
fullkomligt ovetenskapligt och ansvarslöst
att innan dessa noggranna undersökningar
har skett vara inne på tanken
att redan nu acceptera en omläggning,
ett principbeslut vars följder man
nu i princip inte vill ens misstänka något
om bland högertrafikens anhängare.

Jag är alltså med på detta utskottsutlåtande,
men jag kan inte vara med
på den tydning som herr Gustafsson i
Stockholm ansåg sig ha rätt att göra,
utan jag håller mig till den tydning som
utskottets ordförande har gjort, ty jag
har fullt förtroende för hans kunskap
om vad utskottsutlåtandet innebär.

I detta anförande instämde herrar
Jansson i Benestad (ep), Svenungsson
(h), Gustafsson i Uddevalla (s) och Johansson
i Torp (s).

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Beträffande att lugna
ner sig kan jag med varm hand överlåta
åt denna kammares ledamöter och
åt alla, som under tidigare år har hört
fru Nancy Erikssons argumentation i
denna fråga, att avgöra vem som har
det största behovet av att lugna ner
sig.

Fru Eriksson säger att detta utlåtande
inte är någon beställning av högertrafik,
vilket hon påstår att jag skulle
ha gjort gällande. När vi diskuterar
denna fråga, kan vi väl ändå vara överens
om att försöka hålla oss till vad
vederbörande talare har sagt. Jag har
sagt: Utlåtandet är en beställning, och
här läser jag innantill i utlåtandet att
frågan om en trafikomläggning snarast
möjligt bör bringas i sådant skick, att
den kan föreläggas riksdagen. Med detta
har jag inte tagit ställning till huruvida
beslutet skall avse att vi skall ha högertrafik
eller att vi skall behålla den
vänstertrafikregel vi nu har. Det är ju
det som skall avgöras när frågan blivit
utredd.

Vidare, fru Eriksson, är det inte jag
som från början blandat in denna sifferlek
i resonemanget, utan det har
skett från annat håll, där man gjort
gällande att siffrorna från 1955 fortfarande
skulle vara relevanta. Mot detta
har jag sagt att de utredningar, som
herr Wahlund här tidigare har presenterat,
ger ett klart belägg för att en
markant förskjutning i folkopinionen
har ägt rum efter denna tidpunkt. Fru
Gärde Widemar har också påpekat att
endast 53 procent av de röstberättigade
deltog i folkomröstningen 1955.

Låt mig till slut, herr talman, med
anledning av fru Erikssons resonemang
om folkomröstningen, säga att jag tillhör
dem som är principiella motståndare
till hela folkomröstningsinstitutet.
Detta har jag inte tidigare berört i
denna diskussion, men jag deklarerar
det gärna nu. Jag menar att detta är en
fråga av samma art som ett otal andra
frågor vilka riksdagen har att behandla,
och riksdagen bör också ha mod
nog att ta ansvar för de beslut som den
fattar.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Slutet av fru Nancy
Erikssons i Stockholm anförande gladde
mig, ty hon ville att sanningen skulle
vara rättesnöret, och hon sade att vi
bör inrikta oss på att samla in så mycket
material som möjligt, så att frågan
blir sakligt belyst ur olika aspekter.
Detta är ju, som redan herr Gustafsson
i Stockholm har sagt, syftet med
den hemställan som utskottet har gjort.
Fru Erikssons och utskottets intentioner
sammanfaller alltså i detta avseende.

Men jag begärde ordet, herr talman,
egentligen för att svara på den fråga
som fru Eriksson ställde. Hon hade
fäst sig vid att utskottet uttalat, att utredningsmaterialet
snarast möjligt borde
bringas i sådant skick att frågan kan
föreläggas riksdagen. Hon undrar var -

Nr 20 119

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

för det är så bråttom. Skälen till att vi
inom utskottet anser att frågan med
det snaraste bör bringas till riksdagen
för ett avgörande — i vilken riktning
det än går — är anförda längre ner
i samma stycke. De bar flera gånger
understrukits i debatten, nämligen att
ju längre vi dröjer, desto större blir
kostnaderna. Vi måste få ett avgörande,
och det bör även intressera vänstertrafikanhängarna
att få ett avgörande
till stånd, eftersom det f. n. otvivelaktigt
råder en viss tveksamhet, när det
gäller investeringar i gator och vägar
och kanske inte minst när det gäller
trafikplatser, tveksamhet om efter vilket
trafiksystem man bör konstruera
trafikanordningarna.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde att det skulle
ha framgått av vad jag har sagt att jag
har den största respekt för den opinion,
som framkommer vid folkomröstningar,
också konsultativa. Att jag i mitt anförande
härvidlag skulle ha använt någon
»nedvärderande ton» — det existerar
endast i fru Nancy Erikssons fantasi.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Frågan huruvida Sverige
skall övergå till högertrafik diskuteras
— och diskuteras med rätta
— också utanför vårt lands gränser. Vi
har i färskt minne den debatt som förekom
i Nordiska rådet i år. Frågan
har också varit upp i Europarådet, och
eftersom jag hade anledning att delta
i den debatt som ägde rum i denna fråga
i Europarådet i Strasbourg för precis
tre veckor sedan, vill jag med några
ord beröra frågans läge i Europarådet.

Debatten där baserades på en rapport
som utarbetats gemensamt av den engelske
delegaten Matthew och cn svensk
delegat, konstitutionsutskottets ordförande
Bengt Elmgren. Så till vida sammanfaller
denna rapport med föreliggande
utskottsutlåtande som det där inte

fanns något direkt förord för vare sig
vänster- eller högertrafik. Men Europarådets
beslut, som var enhälligt, gick
dock ett steg längre än var andra lagutskottet
vågat gå. Man sade nämligen att
den ständigt ökande internationella trafiken
motiverar enhetliga regler på det
här området i hela Europa.

Nu är det klart att man kan uppnå
detta på två olika vägar. Den ena vägen
är att de få länder som nu har
vänstertrafik övergår till högertrafik.
Den andra vägen är att de länder som
har vänstertrafik säger: Vi behåller vår
vänstertrafik; vi skall ha enhetliga regler,
men då får de andra ändra sig. Även
om en och annan engelsman har den
uppfattningen, tror jag att vi i vårt land
är tillräckligt realistiska för att inse,
att om vi godtager att det i Europa bör
vara enhetliga regler på detta område,
så finns det bara en väg att gå, och
det är att vi övergår till högertrafik.

Den engelske rapportören i debatten
sade, att han anser att det är oundvikligt
att vi kommer fram till ett läge där
vi har enhetliga regler på detta område
i hela Europa. Han sade vidare: Tiden
arbetar inte för oss; för varje år vi
dröjer kommer det att kosta mer
pengar.

Herr talman! Om det nu är så att det
är oundvikligt att vi får till stånd enhetliga
regler, om det är så att det kostar
mer för varje år vi dröjer, då faller
ju alla de argument, som fru Nancy
Eriksson kommit med, till marken.

Fru Nancy Eriksson säger att det är
oförskämt att förutsätta, att folk som
röstade för vänstertrafiken 1955 nu
skulle ha ändrat mening. Men det har ju
framkommit så mycket nya synpunkter
sedan dess, fru Eriksson! Vi har
ett helt nytt läge på trafikområdet, och
om det blir nya förhållanden att ta hänsyn
till tycker jag att man inte skall
klandra en människa, om hon omprövar
sin ställning.

Fru Nancy Eriksson sade vidare, att
frågan om trafiksäkerheten i detta sam -

120 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

manhang inte hade berörts med ett ord.
Fru Eriksson kanske var så sysselsatt
med att förbereda sitt anförande att
hon inte lyssnade till herr Carlssons i
Stockholm utförliga motivering till varför
man bör göra en trafikomläggning
just från trafiksäkerhetssynpunkt.

Att sedan fru Eriksson tycker att
man kan vänta tills alla människor lärt
sig köra bil redan i vaggan, var väl
en överdrift bland de andra överdrifterna
i fru Erikssons anförande.

Herr talman! Jag vill sluta med att
säga att jag tycker att det är mycket
välkommet, att utskottet här klart säger
ifrån, att frågan om en trafikomläggning
snarast bör bringas till sådant
skick, att den kan föreläggas riksdagen.
Ty om vi får tillfälle att så snart som
möjligt besluta om en övergång till högertrafik
kommer vi att spara pengar,
och vi kommer att spara de människoliv
som eljest går förlorade på grund
av vänstertrafiken.

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Denna fråga har debatterats
ganska länge, och olika synpunkter
har framförts av vänster- respektive
högertrafikanhängare. Det har också
diskuterats vad utskottets skrivning
och hemställan innebär. Jag hade tillfälle
att under middagspausen lyssna på
radio, och där meddelades att en talare
i första kammaren klart hade sagt
ifrån att utskottsutlåtandet innebure en
indirekt beställning av en proposition
om införande av högertrafik. Utlåtandet
vore så skrivet att man möjligen
kunde komma till olika tolkningar, men
enligt vederbörandes åsikt hade utskottet
gjort just en indirekt beställning till
regeringen av en proposition om övergång
till högertrafik.

Det är tre saker man bör diskutera i
detta sammanhang, och de har redan
berörts av flera talare, nämligen trafiksäkerheten,
kostnaderna och den
hänsyn man skall ta till människornas
i en folkomröstning uttalade önskan.

I fråga om trafiksäkerheten har vi i
kväll sluppit höra det påstående som
så ofta upprepades i 1955 års agitation,
att bara vi kommer över på högra sidan
av vägen så löser sig trafiksäkerhetsproblemen
nästan i ett enda ögonblick.
Så enkelt är det ändå inte. Oavsett
om ett land har höger- eller vänstertrafik
inträffar olyckor. Det är inte
tu tal om att det är beklagligt att utlänningar
skall mista sina liv här på
grund av ovana vid vänstertrafiken,
men när vi talar om dessa utlänningar
som förolyckas så bör vi också ägna
en tanke åt de svenskar som vid en
övergång till högertrafik säkerligen
skulle få offra sina liv. Vi får alltemellanåt
statistik från en rad länder. För
en månad sedan kom statistiken från
Västtyskland, och jag vågar säga att jag
efter att ha läst denna har kommit underfund
med att detta land med sin
högertrafik har mycket fler trafikolyckor
än Sverige med sin vänstertrafik.
Det viktigaste är sålunda inte på vilken
sida av vägen vi kör. Många andra
faktorer spelar in när det gäller trafiksäkerheten.

Låt mig så övergå till frågan om kostnaderna!
Högertrafikanhängarna har
sagt att ju längre vi dröjer med att övergå
till högertrafik, desto dyrare blir
det. Ja, men vem har sagt att vi skall
gå över till högertrafik? Svenska folket
sade klart ifrån 1955 med över
80 procents majoritet att det inte önskade
någon omläggning. Högertrafikanhängarna
säger nu att det har skett
en förskjutning av opinionen. Å la
bonne heure! Låt oss då pröva detta
i en ny folkomröstning, så får vi se
hur mycket de bär vunnit sedan dess.
Jag tror inte att det är så mycket som de
försöker inbilla sig i sina bästa stunder.

Vi vet nu att vi kommer att få en
utredning. Jag vill klart säga ifrån, att
när kostnaderna har räknats fram men
innan riksdagen tar ställning till om
vi skall köra på högra eller vänstra
sidan av vägen, så bör svenska folket

Onsdagen den 17 mai 1961 em. Nr 20 121

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

få möjlighet att än en gång säga sin
mening antingen i en folkomröstning
eller genom att frågan föres ut i en
valrörelse. Här sitter ingen som har
fullmakt att rösta för det ena eller det
andra förslaget. Väljarna har en gång
sagt ifrån i en folkomröstning. Så länge
vi inte har något annat att bygga på
anser jag att vi har skyldighet att rätta
oss efter den.

Det sades att den nya generationen
vill ha högertrafik. Om så skulle vara
fallet får den genomföra den och betala
vad det kostar. I fråga om kostnaderna
vill jag också framhålla att
det var någon som frågade — jag tror
det var herr Odhe — vem som skall
betala. Ja, mina vänner, det behöver
vi inte tveka om. När kammaren fattar
beslut om högertrafik så kommer högertrafikanhängarna
att förklara att det
är skattebetalarna som skall stå för
kostnaderna. Vi skall göra klart för
människorna att så ligger saken till.

Jag tror för min del att en ny hänvändelse
till människorna kommer att
ge precis samma resultat som 1955. Högertrafikanhängarna
har i kväll sagt
att deras propaganda inte var tillräckligt
stark. Men på den propagandans
intensitet var det nog inget fel. Innehållet
var sådant att svenska folkets majoritet
inte ville godta det, och det är
en helt annan sak.

Det skulle finnas mycket mer att säga,
men jag vill sluta med att när vi nu
får en utredning till hösten och regeringen
på grundval av den lägger ett
förslag på bordet så anser jag att den
har skyldighet att låta svenska folket
säga sin mening än en gång. Vi har inte
fått fullmakt att ändra trafikreglerna.

Det skulle vara intressant att fördjupa
sig ytterligare i denna debatt, men
som flera talare redan sagt så skall vi
inte avgöra frågan definitivt i dag. Den
gång frågan kommer på kamrarnas
bord igen för ett beslut kommer det
säkert att bli en betydligt hårdare debatt
än i dag.

Jag har velat framhålla detta därför
att jag har ett föregående i denna sak.
Jag tillhörde kommittén för vänstertrafikens
bibehållande 1955. Ingen har
med faktiska bevis kunnat visa att jag
den gången hade fel. Ända tills någon
kan visa att vi får en ökad trafiksäkerhet
och att det blir bättre på alla vis
om vi övergår till högertrafik, kommer
jag att vara vänstertrafikanhängare. Jag
är övertygad om att jag har majoriteten
av svenska folket bakom mig, hur mycket
man än sjunger kärlekens höga visa
till högertrafiken.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Eftersom denna monstruöst
misskötta fråga i ett, jag höll på
att säga, skandalartat sammanhang föreläggs
årets riksdag och nästan presenteras
som detta års viktigaste politiska
fråga, må det ursäktas mig att jag
vill säga ett par ord.

Det parti jag företräder är säkert lika
splittrat som alla de andra partierna i
frågan om högertrafik eller vänstertrafik.
För min egen del har jag alltid
varit anhängare av högertrafiken. Jag
röstade också för högertrafiken vid
folkomröstningen. Jag har ansett att
det förr eller senare är oundvikligt att
genomföra en sådan omläggning och
att ju längre man dröjer desto dyrare
blir det.

De skäl som bestämt denna min uppfattning
är desamma som har redovisats
av många talare tidigare här i
kväll, och jag behöver inte uppehålla
mig vid dem. Huvudskälet har varit att
Sverige är en del av den europeiska
kontinenten. Sverige är det enda land
där som bär vänstertrafik. Sverige är
också ett genomgångsland. Det är inte
bara så att någon miljon svenska motorfordon
årligen kör i högertrafikländer,
utan det är också så, att någon
miljon motorfordon från högertrafikhinder
årligen kör på de svenska landsvägarna.
Ju snabbare motorismen utvecklas,
desto större problem medför

122 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående införande av högertrafik i Sverige

detta. Därför har det för mig framstått
som ganska självklart, att frågan har
behandlats på ett olyckligt sätt, och
allra olyckligast var, att man 1955 genomförde
en folkomröstning under
mycket hafsiga betingelser.

Nu har utskottet snickrat ihop ett utlåtande
som egentligen varken är fågel
eller fisk, som både anhängare av vänstertrafik
och anhängare av högertrafik
förklarat sig vara belåtna med och som
man kan ge vilken uttolkning som helst.
Jag är ganska säker på att svenska folket,
när det hört på denna diskussion
och studerat det beslut som riksdagen
skall fatta, frågar sig vad det innebär.
Innebär det ett steg mot högertrafik
eller vad innebär det? För min del
måste jag dock säga att jag inte kan
läsa ut någon annan mening ur utlåtandet
än att det, även om det avstyrker
motionen, ändå advocerar för att vi
skall övergå till högertrafik. Utskottet
levererar nämligen argument i den riktningen
men inget argument mot högertrafiken.

Vad som är mest anmärkningsvärt,
och däri kan jag verkligen instämma
med bl. a. fru Nancy Eriksson i Stockholm
och några andra som talat här, är
att vi dock har haft en folkomröstning,
i vilken 83 procent av det svenska folket
bara för några år sedan uttalade sig
emot högertrafik, och att utskottet inte
haft ett enda ord att säga därom. När
utskottet försöker redovisa problemen
argumenterar det så att till och med
motionärerna verkar vara mer omsorgsfulla
och noggranna när det gäller förberedelsen
till en eventuell övergång
till högertrafik. Om 83 procent av det
svenska folket så nyligen har uttalat sig
för en sak, kan man väl inte som herr
Gustafsson i Stockholm gjorde hänvisa
till gallupsonderingar som skulle visa
att opinionen svängt, ty man kan väl
inte ersätta en folkomröstning med en
gallupundersökning. Man må vara anhängare
av eller motståndare till en
folkomröstning — i det fallet kan jag

förstå herr Gustafssons ståndpunkt —
men en folkomröstning har dock ägt
rum och folket har givit sin mening till
känna. Jag menar att den svenska riksdagen
har frånhänt sig avgörandet i
denna fråga genom denna illa organiserade
folkomröstning. Om man med de
utredningar som regeringen har satt i
gång — och utskottet gör ingenting
annat än blåser under regeringens åtgärder
— kommer fram till en sådan
ståndpunkt att det vore bäst att övergå
till högertrafik, har man därmed inte
löst frågan om hur man skall göra med
det faktum att det stora folkflertalet har
uttalat sig mot högertrafik. Jag kan inte
förstå annat än att riksdagen måste finna
en form för att återta beslutanderätten,
ty denna har vi frånhänt oss genom
den företagna folkomröstningen.

Det är på detta sätt jag ser denna
fråga, och för min del kan jag, herr
talman, säga som övriga kammarledamöter
att jag inte känner något behov
att vare sig yrka bifall till eller avslag
på detta utskottsutlåtande. Om jag kunde
yrka avslag på någonting, skulle det
ha varit på det sätt som man tidigare
handlagt denna fråga. Den får alltså
passera för mig.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort.

Under debatten har det givits många
bevis på de olägenheter som är förenade
med att Sverige har andra trafikregler
än våra nordiska grannländer, och
det är uppenbart att dessa olägenheter
har ökat och alltjämt ökar med den tilltagande
trafiken över gränserna. Det
är klart att det speciellt för våra nordiska
grannländer ter sig irrationellt
att Sverige tillämpar körregler, som
inte överensstämmer med dem som gäller
för de flesta länder i vår del av
världen.

Jag tycker att det är viktigt att understryka,
att det ställningstagande som
här skett innebär att man önskar få ett

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 123

fullständigt utredningsmaterial på bordet
för att bedöma om man skall gå
över till högertrafik eller behålla nuvarande
körregler. Det finns anledning
att understryka att detta inte är något
ställningstagande i huvudfrågan om vi
skall gå över till högertrafik eller inte.

Varför jag har begärt ordet är inte
bara för att understryka detta. För egen
del skulle jag också vilja säga, att ett
ställningstagande i denna fråga inte bör
baseras enbart på de kostnader, som en
övergång till högertrafik kan föra med
sig, och på en bedömning av de speciella
trafiksäkerhetsproblem och andra
tekniska frågor, som kan uppstå vid en
övergång. Vad som i varje fall för min
del är viktigt vid ett ställningstagande
till om vi skall övergå till högertrafik
och när vi skall göra detta, är det sätt,
på vilket man tänker finansiera reformen.
Det kommer att röra sig om flera
hundra miljoner kronor. Det är inte
bara en fråga om beloppets storlek utan
också om på vilket sätt pengarna skall
skaffas. Skall de anskaffas via en kraftig
minskning av vägbyggandet eller
skall de anskaffas genom en kraftig
höjning — och kanske enbart den vägen
— av bilbeskattningen? På vilka
vägar tänker man anskaffa pengarna?

Det bör understrykas i denna debatt,
att man måste ta hänsyn även till dessa
synpunkter, när man så småningom
skall ta ställning till denna fråga. Även
om jag personligen anser, att det finns
starka skäl för att inte undan för undan
uppskjuta ett beslut om högertrafik och
undan för undan ställa sig inför ständiga
kostnadsökningar, därest man
önskar göra en reform i detta fall, tror
jag inte, att det skulle vara särskilt
överensstämmande med de principer
vi följer i riksdagen att fatta principbeslutet
enbart med hänsyn till kostnadernas
storlek. Vi bör också ha klarhet
om finansieringsviigarna.

I detta anförande instämde herr Börjesson
i Falköping (ep).

Automobilskatten för lastbil

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 4

Automobilskatten för lastbil

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 18, i anledning av väckta
motioner angående automobilskatten för
lastbil.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 483 av herrar Ringaby
och Sveningsson samt 11:562 av herr
Hedin hade hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning i syfte att åstadkomma
en modernisering av vägtrafikförordningens
bestämmelser angående
bils tjänstevikt samt att förslag framlägges
till de ändringar i beskattningsreglerna
för lastbil som kan föranledas
därav».

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:483 av herrar
Ringaby och Sveningsson samt 11:562
av herr Hedin angående automobilskatten
för lastbil icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Vare sig det i framtiden
blir höger- eller vänstertrafik här
i vårt land är den fråga, jag nu i korthet
skall beröra, av mycket stor betydelse
för många nyttotrafikanter på
våra vägar — för lastbilägarna.

Vägtrafikförordningens bestämmelser
angående en bils tjänstevikt har varit
desamma sedan 1922, alltså i nära 40
år. Det säger sig självt, att bestämmelserna
inte kan anses motsvara nutida
krav efter den utveckling som skett
inom transporttekniken och varuhanteringen.

Beskattningsreglerna för lastbil baseras
på tjänstevikt och medför i många

124 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Automobilskatten för lastbil

fall en mycket hög skatt, som inte kan
anses motiverad med hänsyn till en
rättvis fördelning av kostnaderna på
olika fordonstyper. Framför allt blir
det en orättvis skattebelastning för dem,
som har tillbehör av olika slag, t. ex.
monteringsbara tankar eller lastkranar.

Vid ett åkeriföretag är det ofta så,
att en monteringsbar tank kan användas
alternativt till ett stort antal olika
lastbilar. Tanken måste emellertid för
att få användas räknas in i tjänstevikten
för varje bil, som skall utnyttja den
vid något tillfälle, även om det bara
sker någon gång då och då. Orättvisan
i beskattningshänseende blir särskilt
markant genom att skatten är progressiv.
Man kan som exempel anföra en
lastbil, vars tjänstevikt är 6 500 kg. Om
man på den monterar en kran, som
väger 500 kg, blir tjänstevikten alltså
7 000 kg, och skatten ökar genom att
kranen har monterats med 64 x 5,
d. v. s. 320 kronor. Om samma kran
monteras på en annan lastbil, som redan
från början har en tjänstevikt av
7 000 kg, blir beskattningen ökad med
5 X 120, d. v. s. 600 kronor. Man kan
alltså säga att för samma kran utgår
i ena fallet en skatt av 320 kronor och
i det andra fallet en skatt av 600 kronor,
även om det i senare fallet är så,
att kranen utnyttjas mindre än i det
förra fallet.

Ett sätt att lösa frågan rättvist är
att basera beskattningen på totalvikten.
Därigenom skulle man komma ifrån
alla diskussioner om utrustning med
kranar etc. Under alla förhållanden behövs
det här snarast ändrade, tidsenliga
och rättvisa bestämmelser.

Utskottet ger också motionärerna rätt
i att förhållandena inte är bra, men
kryper som vanligt bakom en utredning
— 1953 års trafikutredning — som
under åtskilliga år har hindrat utvecklingen
på bl. a. fordonsbeskattningens
område. Mot den bakgrunden har man
anledning att vara tacksam för den uppgift,
som lämnas i utskottsbetänkandet,

att utredningen mycket snart, redan i
maj månad, kommer att lägga fram
ett principbetänkande. Men jag har
mycket svårt att inse, att det betänkande,
som kommer att läggas fram
och som behandlar riktlinjerna för den
statliga trafikpolitiken, i och för sig kan
utgöra ett hinder för att snarast rätta
till de missförhållanden, som berörts
i min motion. Jag tycker därför att det
finns fullt fog för att, som gjorts i motionen,
yrka på att Kungl. Maj:t utreder
dessa frågor och lägger fram förslag
om lämpliga ändringar i beskattningsreglerna
för lastbil.

Även om utskottets avstyrkan är
ganska mjuk och det heter: »Med hänsyn
härtill anser utskottet skäl icke föreligga
för riksdagen att nu tillstyrka
skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet»," vill
jag ändå, herr talman, yrka bifall till
motionerna I: 483 av herrar Ringaby
och Sveningsson och 11:562 av mig
själv.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Den grundläggande
principen för automobilbeskattningen
är, att ägare skall gälda den kostnad
för trafikväsendet, som fordonet förorsakar.
1954 års riksdag skärpte skatten
för den tyngre trafiken, och det ansågs
motiverat med hänsyn till denna
trafiks större krav på vägväsendet och
en kraftigare förslitning. Utskottet uttalar
att det är medvetet om, därest
uttrycket tillåtes, dessa reglers ofullständighet
när det gäller tjänstevikten
och beskattningen av de tyngre fordonen.
Under vissa omständigheter resulterar
de i annan skattebelastning än
vad som motsvarar avsikten med dessa
regler i beskattningen. Men det är synnerligen
svårt att i praktiken undvika
dessa konsekvenser av det nuvarande
beskattningssystemet. När frågan nu är
under utredning av 1953 års trafikutredning
— som efter vad herr Hedin
själv här har understrukit inom kort
skall framlägga ett förslag — torde det

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 125

inte finnas anledning för riksdagen att
nu bifalla motionerna.

Jag ber, herr talman, att med dessa
få ord få yrka bifall till utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till de i ämnet väckta
motionerna; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 5

Föredrogos vart efter annat
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 44, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Marocko för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter, och

nr 54, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om tillverkning av sprit och vin, m. m.;
samt

bankoutskottets utlåtanden:
nr 25, angående regleringen för budgetåret
1961/62 av utgifterna under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk
m. m., samt

nr 27, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning angående delvis
ändrad befordringsgång för riksbankens
vaktmästare.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkanden och utlåtanden
hemställt.

§ 6

Avlösning av vissa servitut

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av motioner
angående avlösning av vissa servitut.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 81 i första
kammaren av herr Erik Svedberg m. fl.

Avlösning av vissa servitut

och nr 102 i andra kammaren av fru
Thunvall.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hemställdes att i samband med proposition
i anledning av lagberedningens
förslag till jordabalk måtte utarbetas
ett tillägg till servitutslagen i syfte att
vidga möjligheterna att få till stånd
utbrytning av vissa servitut, vilka innefattade
rätt till skogsfång och mulbete.

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner 1:81 och 11:102 icke måtte
föranleda annan riksdagens åtgärd än
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att motionerna
jämte detta utlåtande överlämnades till
1954 års fastighetsbildningskommitté.

Reservation hade avgivits av herrar
Ebbe Ohlsson, Åkesson, Ernst Olsson,
Nyberg, Johansson i öckerö, Jansson i
Benestad och Turesson, vilka ansett att
utskottet bort hemställa, att förevarande
motioner 1:81 och 11:102 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr TURESSON (h):

Herr talman! I de motioner det här
gäller hemställes att Kungl. Maj:t i samband
med proposition i anledning av
lagberedningens förslag till ny jordabalk
måtte utarbeta ett tillägg till servitutslagen
i syfte att vidga möjligheterna
att få till stånd utbrytning av vissa
s. k. skogsfångs- och mulbetesservitut.
Ett sådant yrkande borde uppenbarligen
f. n. inte kunna föranleda någon
som helst åtgärd från riksdagens sida.
Utskottsmajoriteten föreslår emellertid
att motionerna överlämnas till 1954 års
fastighetsbildningskommitté.

Nu är det dock så att de reformer
motionärerna åsyftar huvudsakligen
förverkligats dels år 1931 genom ändringar
av 3 § i jorddelningslagens 20
kap., dels år 1937 då § 7 a infördes i
servitutslagen.

Inte heller i övrigt innehåller motio -

126 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Avlösning av vissa servitut

nerna några synpunkter, uppslag eller
faktiska upplysningar, som inte är
väl kända och sedan lång tid utgjort
pålitliga ingredienser i debatten i dessa
frågor. Lika litet av nytt stoff eller
av önskemål har tillförts ärendet i utskottet.
Det måste därför vara meningslöst
att lämna motionerna till fastighetsbildningskommittén.

Minoriteten i tredje lagutskottet har
ansett, att dessa motioner av såväl formella
som reella skäl bör avslås. Jag
ber, herr talman, att få yrka bifall till
denna minoritetens reservationsvis
framförda hemställan.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Skillnaden mellan vad
utskottet har föreslagit och vad reservanterna
yrkar är tämligen obetydlig.
Det är givet att de stora och viktiga frågorna
om utbrytning av servitut kommer
att handläggas av fastighetsbildningskommittén,
även om motionen
och utskottets utlåtande ej överlämnas
dit. Då såväl lantmäteristyrelsen som
kammarkollegium föreslagit, att ärendet
skall överlämnas till nämnda utredning,
har emellertid utskottet inte funnit
någon anledning att förfara på annat
sätt. Därmed har utskottet givetvis
inte tagit någon som helst ställning
till de i motionen framställda yrkandena,
vilket också tydligt framgår av
utskottets skrivning.

Reservanterna säger — och det är
väl riktigt — att motionärernas önskemål
i viss mån redan är tillgodosedda.
Jag tyckte det lät som om herr Turesson
ansåg att motionärernas önskemål
inte bara i viss mån utan i hög
grad var tillgodosedda. Det är väl ändå
så, herr Turesson, att de härskande
fastigheterna har ganska små möjligheter
att få till stånd en utbrytning av
servitut. Visserligen kan det ske i samband
med t. ex. laga skifte, men annars
kan det endast genomföras efter
överenskommelse. Vad motionärerna
har yrkat på är, att man skulle ge stör -

re möjligheter åt de härskande fastigheterna
att begära och få till stånd
en utbrytning av servituten. Jag vet
inte, om det vare sig är möjligt eller
ens lämpligt att skapa sådana möjligheter.
Utskottet har heller inte på något
sätt tagit ställning till den i motionen
väckta frågan, men utskottet har ansett,
att man kunde gå den väg som remissinstanserna
har föreslagit.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Reservanternas talesman
anser det inte behövligt att överlämna
motionen till 1954 års fastighetsbildningskommitté
bl. a. därför att
han menar att detta skulle försena kommitténs
arbete.

Jag tycker mig ha märkt att frågan
om avlösning av servitut mest berör
den del av landet där jag är bosatt,
men där kan servitutsrätten och dess
tillämpning verkligen vålla stor irritation,
det kan jag försäkra. Om frågan
kan lösas tillfredsställande genom att
man granskar spörsmålet inom 1954 års
fastighetsbildningskommitté, där frågor
av denna art är under utredning, så
tror jag inte det behöver fördröja kommitténs
arbete alltför mycket, att man
också får denna motion att handlägga.
Det är inte säkert att det går att lösa
frågan så som vi önskar, men i så fall
får vi återkomma.

Det framgår ju av utskottets utlåtande
att denna fråga har varit uppe till behandling
flera gånger förut men också
afl — även om det finns sådana servitut
som det här gäller också på andra
ställen — avigsidorna med detta instrument
tycks vara störst just i Gävleborgs
län liksom i en del andra norrlandslän.

Såväl lantmäteristyrelsen som kammarkollegiet
föreslår att motionerna
överlämnas till 1954 års fastighetsbildningskommitté,
och det har också blivit
utskottsmajoritetens förslag.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 127

Värdebeständig placering av kyrkliga fonder

Jag har visserligen fått min motion
avstyrkt, men jag är för tillfället ändå
ganska nöjd med utskottets skrivning
och ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Turesson begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 22, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Ebbe Ohlsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Turesson begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 113 ja och 94 nej, varjämte
11 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan. §

§ 7

Värdebeständig placering av kyrkliga
fonder

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 23, i anledning av motioner

angående värdebeständig placering av
kyrkliga fonder.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 108 i första
kammaren av herr Sveningsson in. fl.
och nr 136 i andra kammaren av herr
Hedin in. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hemställdes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en
allsidig utredning angående kyrkliga
fonders placering på sätt, som skyddar
dem mot värdeförlust i följd av ändringar
i penningvärdet».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 108 och II: 136, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motiveringen yttrade utskottet bland
annat följande:

Ehuru det är vanskligt att sia om
den kommande ekonomiska utvecklingen
i vårt land föreligger enligt utskottets
mening starka skäl för motionärernas
uppfattning såvitt avser att de
av statliga och kyrkliga organ förvaltade
donationsmedlen bör placeras i
realvärden i större utsträckning än vad
för närvarande i allmänhet är fallet.
Medlens placering i fastigheter kan i
särskilda fall vara utesluten av förvaltningstekniska
skäl. Mot aktieförvärv
bör sådana skäl icke utgöra hinder.
Den förlustrisk som måste vara förbunden
med en sådan placering kan
i viss mån motverkas genom spridning
av aktiesortimentet.

Ehuru utskottet således i stort sett
ansluter sig till motionernas syfte, finner
utskottet en särskild utredning i det
av motionärerna angivna hänseendet icke
nu vara påkallad.

Reservation hade avgivits av herrar
Grym, Kristiansson, Åke Larsson, Levin
och Johansson i Torp, vilka ansett att
utlåtandet i ovan intagna del bort ha
följande lydelse:

Någon särskild utredning för frågan
om en bättre värdemässig säkerhet

128 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Värdebeständig placering av kyrkliga fonder

lämpligen kan ernås är emellertid enligt
utskottets mening icke för närvarande
påkallad.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Jag har tillsammans med
några andra av utskottets ledamöter fogat
en liten reservation till vad utskottet
här har föreslagit. Vi reservanter
har inte något annat slutyrkande än utskottsmajoriteten,
men vi skulle vilja i
någon mån ändra utskottets skrivning.

Som utskottet redovisar pågår utredningar
om fondmedlens placering. Dessutom
föreligger ett betänkande från 1956
års fondutredning, till vilket Kungl.
Maj:t ännu inte tagit ställning. Under
sådana förhållanden anser vi reservanter
att det ej kan vara lämpligt att riksdagen
nu gör något uttalande till förmån
för vad som i motionen föreslagits.
Utredningsarbetet bör få bedrivas förutsättningslöst.
Till Kungl. Maj :ts förslag
i anledning av fondutredningens yttrande
får väl riksdagen i sinom tid ta ställning
när ärendet kommer på kammarens
bord.

Visserligen är kanske detta en liten
och obetydlig sak, men, herr talman,
jag yrkar dock bifall till vad reservanterna
har föreslagit.

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Såväl utskottsmajoriteten
som reservanterna har samma hemställan
i detta ärende, nämligen att motionerna
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Från den synpunkten
är det alltså inte så mycket att diskutera.
Nu har dock herr Levin yrkat
bifall till sin reservation, och detta föranleder
mig att säga några ord. Jag kanske
inte blir fullt så kortfattad som herr
Levin varit.

Det yrkas i motionerna »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om en allsidig utredning angående
kyrkliga fonders placering på sätt,

som skyddar dem mot värdeförlust i
följd av ändringar i penningvärdet».
Det har icke rått några delade meningar
inom utskottet om att motionerna berör
ett ganska allvarligt problem. Detta har
också kommit till uttryck i den del av
utskottets utlåtande, som är gemensam
för utskottsmajoriteten och reservanterna.
Utskottet yttrar att frågan vid olika
tillfällen och i skilda sammanhang har
uppmärksammats av riksdagen och vidare
att problemet, som motionärerna
framhållit, varit föremål för uppmärksamhet
vid 1958 års kyrkomöte.

Motionernas syfte är sålunda, synes
det oss, värt allt beaktande. Nu avstyrker
utskottet motionerna av vissa skäl,
som herr Levin också har berört i sitt
anförande. En del utredningar har
igångsatts på detta område, och det föreligger
också förslag från fondutredningen,
som ännu icke har behandlats av
riksdagen. Dessutom finns det även nu
vissa möjligheter att placera kyrkliga
medel i realvärden. Detta har gjort att
vi ansett att något skäl för att tillstyrka
en särskild utredning, som motionärerna
har begärt, inte föreligger.

Reservanterna har i stort sett anslutit
sig till utskottsmajoritetens utlåtande.
Även reservanterna menar sålunda
— för att citera utskottet — att »frågan
om kapitalförstöring genom fallande
penningvärde av medel, som placerats
i fordringar till nominellt fixerade belopp,
har blivit ett allvarligt problem i
dagens samhälle». Detta oaktat vill reservanterna
icke gå med på den formulering
i utskottets utlåtande, där det
sägs att starka skäl föreligger för motionärernas
uppfattning såvitt avser att
de av statliga och kyrkliga organ förvaltade
donationsmedlen bör placeras
i realvärden i större utsträckning än
vad för närvarande i allmänhet är fallet.
Jag måste nog säga att reservanterna
här inte är konsekventa. Om man
betraktar kapitalförstöring genom fallande
penningvärde som ett allvarligt
problem, bör man väl också ha stort

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 129

Värdebeständig placering av kyrkliga fonder

intresse av att kapital placeras i realvärden
för att motverka denna kapitalförstöring.

Vad utskottet har skrivit om medlens
placering i fastigheter eller aktier vill
reservanterna också utesluta. Även detta
är, synes det mig, en ganska egendomlig
ståndpunkt. Vad utskottet här
skrivit är ju inte någon rekommendation
att fondmedel bör placeras i aktier
utan en — låt vara kortfattad — redogörelse
för de möjligheter som redan
föreligger i detta hänseende. Vissa kyrkliga
medel kan ju — som bl. a. statskontoret
har påpekat — placeras i aktier
även med nu gällande bestämmelser.
Jag skulle ha förstått reservanterna,
om det varit så att utskottet velat binda
riksdagen vid ett uttalande om att fondmedel
i första hand bör placeras i aktier.
Men detta är ju inte fallet. Man bör
också uppmärksamma att utskottet är
medvetet om förlustriskerna vid sådan
placering och endast gör en reflexion
om hur dessa risker i viss mån kan motverkas.
Mera konsekvent hade reservationen
varit, om reservanterna icke »i
stort sett», som utskottet skriver, velat
ansluta sig till motionernas syfte. Men
då skulle också reservanterna vänt sig
mot införandet av värdebeständigare
placering över huvud taget, och detta
måste dock vara en mindre väl genomtänkt
synpunkt.

Jag skulle inte tro att det är många i
denna kammare som har samma uppfattning
som den, vilken synes framgå
av den här föreliggande reservationen.
Det måste vara ett allmänt önskemål
att kyrkliga medel kan få en värdesäker
placering.

Herr talman! Med dessa reflexioner
ber jag få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr LEVIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Varken jag eller de andra
reservanterna har tänkt att nu i sak
behandla vad som har föreslagits i motionerna.
Beträffande den lilla del där

9—Andra kammarens protokoll 1961. Nr

vi skiljer oss från utskottet har vi sagt
ifrån, att vi reserverar oss därför att utredningar
är i gång som berör vissa av
dessa frågor och dessutom 1956 års
fondutrednings förslag är under Kungl.
Maj :ts prövning. Då har vi reservanter
inte ansett det vara riktigt att kammaren
nu skall ta ställning för eller mot
vad som har föreslagits i motionerna.
Vi menar att detta ställningstagande
skall göras när resultatet av Kungl.
Maj:ts prövning föreligger på kammarens
bord. I vad det gäller den del som
är föremål för utredning anser vi att
utredningen skall ske förutsättningslöst
liksom utredningar över huvud taget.

Herr NYBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Inte heller utskottsmajoriteten
tar definitiv ställning i de
frågor, som här nu behandlas. Utskottsmajoriteten
redovisar endast genom sitt
yttrande vissa sakförhållanden i detta
sammanhang. Det synes oss egendomligt,
att inte reservanterna har kunnat
gå med på detta.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! Som framgår av utskottets
utlåtande uppgår de kyrkliga fondmedlen
till högst betydande belopp. Vi
har kyrkofonden på ungefär 80 miljoner
kronor, prästlönefonderna på 75
miljoner kronor och domkapitlens fonder
på cirka 11 miljoner kronor. Hur
stora församlingarnas fonder är har
man inte kunnat påvisa, men man nämner
att de enligt en uppgift enbart i
Linköpings stift uppgick till 13 miljoner
kronor år 1954. Dessutom finns det andra
kyrkliga fonder, vilkas storlek man
inte kan ange. Det är alldeles klart att
det är av allra största vikt att pengarna
i dessa olika fonder kan få en värdebeständig
placering. Detta har också utskottet
understrukit.

I sin inledning uttalar utskottet på
sidan 1 följande: »Svårigheten att överblicka
detta såvitt utskottet kunnat finna
i stor utsträckning ej närmare kart 20 -

130 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

lagda område samt brist på faktiska
uppgifter rörande storleken av olika
fonder m. m. gör att denna redogörelse
icke kan göras fullständig och uttömmande.
»

Oetta yttrande är i och för sig en anledning
till att det borde göras en särskild
utredning på detta område, även
om vissa av fonderna berörs av pågående
eller avslutade utredningar. Man har
i varje fall inte något samlat grepp över
området. Under alla förhållanden är det
givetvis ytterst värdefullt att riksdagen
gör ett uttalande i denna fråga som är
positivt så till vida att utskottet anser
det viktigt att pengarna kan placeras
värdebeständigt. Eftersom utskottsutlåtandet
innehåller ett sådant uttalande
vill jag som motionär uttrycka min stora
tillfredsställelse över skrivningen, närmast
då på sidan 12 i betänkandet. Den
negativa inställning till placering i aktier
som måhända tidigare varit rådande
tycks glädjande nog ha övervunnits.
Ett bifall till utskottsutlåtandet innebär
därför om inte en rekommendation så
i varje fall ett påpekande till domkapitel
och andra berörda att de kan göra placering
i aktier, bara de ser till att aktieinnehavet
får lämplig spridning.

Med hänsyn till den positiva skrivning
som utskottsutlåtandet har fått
skall jag, herr talman, avstå från att
yrka bifall till motionen. Jag tycker
dock att utskottets kläm lika väl hade
kunnat vara att motionerna kunde anses
vara besvarade med vad utskottet
anfört.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring av
motiveringen, som föranleddes av bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Grym m. fl.; och biföll
kammaren utskottets hemställan
med oförändrad motivering.

§ 8

Ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt
å jordbruk

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 25, i anledning av Kungl. Majrts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 30
juni 1947 (nr 288) om uppsikt å jordbruk.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att ställa något annat yrkande
än utskottets utan för att ställa en fråga
till jordbruksministern, närmast med
anledning av ett uttalande som han
gjort i den proposition som behandlats
i detta utskottsutlåtande.

Det är väl uppenbart för alla som
känner till ägosplittringen och de oklara
äganderättsförhållandena i den s. k.
storskiftesbygden i Kopparbergs län att
statsmakterna härvidlag måste på olika
sätt öka sina ansträngningar om vi inom
rimlig tid skall kunna komma til] rätta
med de besvärliga problem som denna
bygd har att brottas med. Bland
annat krävs ökad personal inom skiftesorganisationen
för att skifte skall
kunna genomföras inom godtagbar tid.
Jag vill i detta sammanhang beklaga att
riksdagsmajoriteten i fjol beslöt minska
statsbidragsmöjligheterna vid nya skiften.
Vill man stimulera jordbrukare och
skogsägare till laga skifte bör man inte
genomföra ändringar som medför att
sakägarna får ökade kostnader för skiftet.
Detta sagt en passant.

Med nuvarande ägosplittring och
oklarhet i fråga om äganderätten på
många håll, som naturligtvis främst
vållar utomordentligt stora besvär för
jordbrukare och skogsbrukare men som
också verkar hämmande för utvecklingen
över huvud taget i dessa bygder, är
det angeläget att på olika sätt minska
den nu tyvärr mycket långa tid som
laga skifte i allmänhet tar i anspråk

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 131

Ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt å jordbruk

och att hålla sakägarnas kostnader för
skiftet på rimlig nivå.

Lantmäteristyrelsen har för några
månader sedan lagt fram ett förslag om
äganderättsutredningar i Kopparbergs
län i syfte bland annat att klarlägga de
oklara äganderättsförhållandena och
därmed göra det möjligt för ägarna att
få lagfart på sina fastigheter. Härmed
skapas också möjligheter för ägarna att
belåna fastigheterna om de så skulle
önska. Om sådana äganderättsutredningar
genomförs kan tiden för genomförande
av eventuellt laga skifte därefter
naturligtvis förkortas.

Såvitt jag har kunnat finna har remissinstanserna
i länet givit detta förslag
ett mycket positivt mottagande. Det
har från många håll kraftigt understrukits
att förslaget snarast bör föreläggas
riksdagen, men något förslag har
ännu inte kommit till riksdagen. Det
har berott på att vissa remissinstanser
har velat ha mera tid på sig för att bedöma
förslaget och självfallet fått sin
begäran härom bifallen av departementet.
Jordbruksministern har nu i propositionen
nr 139 uttalat att någon proposition
i ärendet inte torde kunna föreläggas
årets riksdag. Jag är angelägen
att framhålla för statsrådet att jag
självfallet inte är beredd att ta ställning
till alla dessa detaljfrågor, som
lantmäteristyrelsens förslag inrymmer,
innan jag fått ta del av alla de synpunkter
som remissinstanserna kunnat framföra,
men jag har ett bestämt intryck av
att även de som på någon punkt har anfört
kritik har riktat invändningar mot
detaljfrågor och inte mot förslaget i
princip. Jag har funnit i de remissvar
jag har kunnat se återgivna i pressen
ett mycket starkt understrykande av angelägenheten
av att detta förslag snarast
möjligt kan komma på riksdagens
bord. Jag bär ingen anledning att rikta
någon som helst kritik mot statsrådet
för försummelse i det hänseendet,
ty man bör tillmötesgå remissinstanser

som begär längre tid för att granska
ett förslag.

Min fråga, herr statsråd, är nu bara
denna: Om de återstående remissvaren
kommer in inom rimlig tid, är då statsrådet
med hänsyn till den höga angelägenhetsgrad
som denna fråga har beredd
att söka lägga fram denna proposition
redan vid höstriksdagen? Jag vore
tacksam om jag vid detta tillfälle
kunde få svar på denna fråga som intresserar
inte bara mig utan många enskilda,
organisationer och institutioner
i mitt län.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Jag vill omedelbart begagna
tillfället att tillmötesgå herr Eliasson
med att försöka svara på hans
fråga.

Det är riktigt som han säger att en
praktiskt taget entydig opinion tillstyrkt
detta förslag.

Det som emellertid återstår och som
nödvändiggjorde den förlängda remisstiden
är att söka knäcka åtskilliga juridiskt-tekniska
problem, som inte bara
är detaljfrågor. Remisstiden utgår
den 1 juni och jag kan självklart inte
uttala mig om vad remissyttrandena kan
komma att innehålla. Men om remissyttrandenas
innebörd är tveklöst och
entydigt stöd för förslaget skall det från
min sida inte fattas vilja och ambition
att om möjligt framlägga förslag redan
till höstriksdagen. Härmed har jag upprepat
vad jag egentligen har sagt i propositionen
att jag snarast möjligt skall
söka efterkomma det allmänna önskemålet
om förslag i detta ämne.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Inte heller jag har för
avsikt att ställa något annat yrkande i
denna fråga än bifall till utskottets hemställan.
Jag vill emellertid gärna återföra
resonemanget till den fråga som
propositionen verkligen gäller, nämligen
en ändring i uppsiktslagen.

132 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändrad lydelse av 1 § lagen om uppsikt å

Jordbruksministern har i denna proposition
visat ett mycket gliidjande och
positivt intresse för en av de kanske
största och viktigaste frågorna för jordbruket
i Kopparbergs län. Jag vill gärna
understryka vad statsrådet uttalade
i propositionen, att här gäller det inte
i första hand att skydda vissa enskilda
brukningsenheter från vanhävd, utan
fastmer att skydda och bevara sådana
sammanhängande jordbruksområden,
som man bedömer bör bestå i framtiden.
Det är enligt min mening just angelägenheten
av att åstadkomma detta
skydd, som kan försvara den ökning av
möjligheterna för det allmänna till ingrepp
i den enskilde jordägarens rätt,
som lagförslaget innebär.

Med jordäganderätt följer obönhörligen
vissa skyldigheter. En av dessa
måste ju vara att jordägaren undviker
sådana åtgärder som medför skadeverkningar
för andra. Varje jordägare där
uppe i storskiftesbygden i Dalarna har
sina mycket få hektar åker fördelade
på flera tiotals platser utspridda över
stora områden. När en jordbrukare i
dessa områden lägger ner sitt jordbruk
och alla hans fläckvis spridda åkertegar
växer igen med plantor av tall,
björk och gran, som efter några få år
står som flermeterhöga, tjocka och ogenomträngliga
häckar, då omöjliggörs
jordbruk på de angränsande tegarna.
Denna utveckling har redan gått mycket
långt och i vissa trakter alldeles
för långt. Därigenom försvåras den kommande
fastighetsreglering som måste
till, för att vi skall få lämpliga brukningsenheter.

När jag står här och ser ut över kammaren
slår det mig, att man skulle kunna
åskådliggöra effekten av vanhävd i
detta avseende i Dalarna i jämförelse
med andra delar av landet genom att
säga, att om vanhävd uppstår på en fastighets
jord i övriga delar av landet
medför det ungefär samma effekt som
om alla kamrater på en länsbänk reser
sig. Uppstår däremot vanhävd på en

jordbruk

fastighet i Kopparbergs län medför det
samma effekt som vi ser i kammaren,
när en partigrupps ledamöter reser sig.
Beskuggningen kommer ju i det senare
fallet att drabba många fler än i det
förra fallet. Därför är vådorna av vanhävd
i Kopparbergs län mycket allvarligare
än någon annanstans.

Man får bara hoppas att den av jordbruksministern
föreslagna och av tredje
lagutskottet tillstyrkta lagändringen
skall få den avsedda effekten.

Jag har många års erfarenhet från
verksamhet där uppe och av ägosplittring
och äganderättstrassel. Den erfarenheten
säger mig, att man kanske inte
alldeles oreserverat så här i förväg
vill tro, att någon myndighet skall kunna
hålla den uppsikt som avses över
dessa tusentals tegar enbart på grund
av sin ställning som myndighet. Däremot
tror jag det finns möjlighet att
nå resultat, om vederbörande myndighet
genom lämpligt upplagd upplysning
och genom ett gott psykologiskt handlag
kan vinna jordägarnas förtroende
för denna angelägenhet samt väcka deras
intresse och förståelse för behovet
av ett effektivt värn av deras bygd.

Med de skäl som jag här anfört och
övertygad om att de nya reglerna skall
tillämpas på ett förnuftigt och omdömesgillt
sätt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Det har inte gått att vid
behandlingen av detta ärende i utskottet
få någon större entusiasm för saken.
Det är inte bara herr Turesson
som har känt sig litet betänksam, vi
bär allesamman haft våra betänkligheter
mot det föreliggande förslaget, även
om dessa har varit av olika slag. Jag
tror inte —• och det är väl ingen i utskottet
som tror — att den föreslagna
lagändringen kommer att kunna ge något
större resultat. En uppsiktslag är
ju alltid svår att tillämpa. Med den besvärliga
ägosplittringen i dessa bygder

Nr 20 133

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. m,

måste det bli alldeles särskilt svårt.
Men denna lag är ju avsedd som ett provisorium
i avvaktan på effektivare åtgärder
för att äntligen råda bot på de
välkända missförhållandena.

Jag förväntar, och inom utskottet förväntar
vi, att de nya bestämmelser som
vi räknar med skall komma om äganderätt
och lagfart där uppe skall komma
att ge en helt annan effekt än vad
det nu föreliggande lagförslaget gör. Att
det behövs vidtas radikala åtgärder är
vi väl alla överens om. Vad som hittills
har kunnat åstadkommas under de
35 år som vi haft de särskilda bestämmelserna
för storskiftesbygden i Dalarna,
kan inte på något sätt anses stå
i rimligt förhållande till det nedlagda
arbetet och kostnaderna härför. Jag är
emellertid övertygad om att denna lag
kan bli en liten inkörsport för vad som
skall komma och vad vi förväntar skall
komma, när vi får de nya lagbestämmelser
som jordbruksministern har
signalerat möjligen kommer redan till
hösten.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande
än bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan. §

§ 9

Åtgärder för rationalisering av jordbruket
och skogsbruket i Kopparbergs
län, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående särskilda åtgärder
för rationalisering av jordbruket och
skogsbruket i Kopparbergs län, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Det föreliggande utskottsutlåtandet
behandlar en fråga som
rör Dalarnas fastighetsrationalisering
liksom det ärende vi alldeles nyss be -

handlade. Behovet av en sådan fastighetsreglering
är ju välkänt och av ingen
bestritt. Man kan bara konstatera att
insatserna länge varit och alltjämt är
stora då det gäller både personal och
insatser i övrigt för att få ordning på
fastighetsindelningen i Dalarna. Det har
nedlagts mycken omtanke och omsorg
från olika håll på försök att komma till
rätta med dessa problem. Det gäller
inte minst lagstiftningen. Vi har ju särskild
dalalag, vi har alldeles nyss antagit
en ändring av vanhävdslagen, vi
väntar på en särskild lagstiftning då
det gäller myrslogar, o. s. v.

Jag skall bara här i likhet med herr
Eliasson i Sundborn enträget efterlysa
en särlagstiftning rörande äganderättsoch
lagfartsutredning i Dalarna. Jag är
tacksam för det svar som herr Eliasson
fick av jordbruksministern nyligen, och
jag hoppas bara att den ifrågavarande
propositionen kommer så fort som möjligt.
Jag hoppas också att propositionen
inte kommer att alltför mycket
krångla till saker och ting som måste
få en snabb och effektiv lösning.

Beträffande rationaliseringspropositionen,
som vi behandlar under detta
ärende, vill jag bara understryka att
skogsbruksområden inte kan ersätta en
fastighetsreglering. Det är det väl heller
ingen som har tänkt sig. De utgör
ett komplement till en bättre fastighetsindelning,
ett steg på väg till en
rationellare lösning av skogsbrukets
frågor.

.lag vill också understryka vikten av
att byten kommer till stånd, framför
allt då det gäller skogsbruket. Det behövs
också en ökad insats för vägnätets
utbyggnad.

Men det är inte närmast för att påpeka
dessa ganska självklara saker, herr
talman, som jag begärt ordet, utan det
gäller en passus i utskottets utlåtande
på sidan 10, som jag skall be att få
citera: »Den fortsatta rationaliseringsverksamheten
i Kopparbergs län, sådan
den här beskrivits, kräver enligt mitt

134 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 19G1 em.

Åtgärder för rationalisering av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, m. in.

bedömande — det är departementschefen
som talar — »gemensamma åtgärder
från lantbruksnämndens, hushållningssällskapets,
lantmäterimyndighetens
och skogsvårdsstyrelsens sida. Riktlinjer
för verksamheten bör därför, såsom
i lantmäteristyrelsens och lantbruksstyrelsens
av länsmyndigheterna tillstyrkta
skrivelse angivits, lämpligen behandlas
vid det organiserade samråd
inom länsrådets ram, som jämlikt beslut
av 1959 års riksdag bör äga rum mellan
nämnda organ.»

Om man nu ser litet närmare på vad
som krävs då det gäller en rationalisering
av fastighetsbeståndet för jordbrukets
och skogsbrukets del, inte bara
i Dalarna utan rent generellt, måste
man konstatera att det behövs för det
det första en medverkan från jordbrukarnas
sida, för det andra en lämplig
lagstiftning och för det tredje en rationell
organisation. Jag tror för min del
inte att det räcker med det samråd som
departementschefen här har åberopat
och som ju inte är avsett att gälla enbart
Dalarna utan jämväl landet i dess
helhet.

Jag skulle vilja påpeka att vi har två
utredningar som har med dessa saker
att göra, en redan verksam och en
som snart kommer att träda till. Det
är jordbrukskommitténs arbete som jag
i första hand tänker på. Enligt direktiven
kan man utläsa, att man där avser
att undersöka möjligheterna för en rationellare
organisation av lantbruksnämnder
och hushållningssällskap. Jag
skulle vilja göra en vördsam hemställan
till statsrådet, som inte nu är här
närvarande men kanske får tillfälle
att läsa riksdagens protokoll, att den
utredningen utvidgas till att avse en
rationell organisation av samtliga de
myndigheter på länsplanet, som har
med dessa frågor att göra. Jag skulle
tro att man mycket väl kan komma fram
till en sådan rationell lösning av detta
problem. Lantbruksnämnd, hushållningssällskap,
skogsvårdssjtyrelse och

lantmäteri har samtliga med frågorna
att göra, och det behövs mer än väl
att man äntligen kommer fram till en
rationell organisation för att lösa fastighetsproblemen,
inte bara för Dalarna
utan för landet i dess helhet.

Den andra utredningen som jag tänker
på är den som inrikesministern
signalerat och som kommer att påbörja
sitt arbete ganska snart. Den är ännu
inte tillsatt, men enligt direktiven kommer
också den att syssla med länsorganisationen,
kanske mest med de sociala
nämnder som finns på länsplanet. I direktiven
nämnes dock också jordbrukskommitténs
arbete. Man tänker tydligen
göra en översyn av länsorganisationen
i sin helhet.

Jag skall inte här fördjupa mig i
vad en dylik utredning kan komma till
för resultat och vad man kan tänka sig
för lösningar på detta problem. Men
man kan mycket väl tänka sig att det
på länsplanet tillskapas en lekmannanämnd
med t. ex. landshövdingen som
ordförande, till vilken man kan knyta
de Iänsexperter på olika områden som
var och en på sitt område besitter de
kunskaper som behövs. Det skulle underlätta
arbetet inte bara för nämnderna
själva utan också för allmänheten.
Den samordnade nämnden kunde också
hjälpa kommunerna att klara upp sina
problem och underlätta samarbetet i
dessa frågor över huvud taget.

Jag tycker att vi nu borde vara mogna
för ett radikalt grepp på denna fråga
och äntligen få en samordning till
stånd.

I detta anförande instämde herr
Brandt i Sätila (ep).

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 10

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 30, i anledning av väckt motion
rörande vissa åtgärder i anled -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 135

Tillskapande av en ny svensk edition av bibeln

ning av kronhjortens skadegörelse i
Skåne.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Tillskapande av en ny svensk edition av
bibeln

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 28, i anledning av
väckt motion om tillskapande av en ny
svensk edition av bibeln.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Här föreligger ett enhälligt
utskottsutlåtande över en motion
av herr Ståhl rörande tillskapande
av en ny svensk edition av bibeln. Det
kan då tyckas omotiverat att här ta
till orda, men då vi här har att göra
med en ganska unik fråga, kan det vara
skäl i att ändå säga några ord.

Detta är en fråga som inte bara angår
religiösa kretsar här i landet. Den är
också av allmänt kulturellt intresse. Vi
fick den senaste svenska översättningen
av bibeln 1917. Det var den s. k.
kyrkobibeln. Och det är intressant att
lägga märke till att Zetterstéens översättning
av koranen kom samtidigt. Vissa
delar därav var översatta av Nathan
Söderblom. Märkligt nog har det just
i år kommit en ny översättning av koranen,
gjord av doktor Åke Ohlmarks.
Borde då inte frågan om en ny översättning
av den svenska bibeln vara
än mer angelägen? Sverige är ju ändå
inte muhammedanskt utan ett land där
kristendomen betraktas som den fundamentala
religionen.

Som jag sade har vi här att göra med
en allmän kulturell fråga av intresse
inte minst för den svenska skolan. Detta
har också Frikyrkliga Samarbetskommittén
påpekat i sitt remissuttalande.

Det kan också vara på sin plats att
här nämna, att det sker ganska myc -

ket på denna front i andra länder just
nu. I Norge fick man t. ex. 1960 en
ny översättning av Nya testamentet,
den s. k. ungdomsöversättningen. Och
i England har nyligen utgivits The
New English Bible, som har gått ut i
1,5 miljoner exemplar och blivit något
av en bestseller.

I Amerikas förenta stater pågår också
för närvarande ett forskningsarbete
med ett 30-tal forskare, representerande
katolicismen, protestantismen och judendomen,
och med den internationellt
kände bibelforskaren och arkeologen
professor Albright som ledare.
Det beräknas att det arbetet, som påbörjades
1959, skall vara slutfört 1966.

Detta visar, att det alltså sker en hel
del på denna front i andra länder just
nu. Till det utskottsutlåtande som nu
ligger på riksdagens bord har också
fogats de synpunkter som professor
Wifstrand redogjorde för inför utskottet.
Han framhöll då tre skäl för en ny
bibelöversättning. Det första var de nya
och revolutionerande handskriftsfynd
som gjorts. Det andra var den nya syn
på det nytestamentliga språket som
framkommit under det senaste decenniet,
och det tredje och inte minst viktiga
skälet var svenska språkets utveckling.

Det kanske också har sitt intresse
att nämna några andra språkforskare
och teologer, som har uttalat sig i denna
fråga. Jag tänker här på professor
David Tabachovitz, som för närvarande
är föreståndare vid Uppsala universitets
institution för klassisk filologi.
Han var f. ö. min lärare i nytestamentlig
grekiska för i det närmaste
25 år sedan. Han har personligen
för mig poängterat att en bibelrevision
bör begränsas till från filologisk
synpunkt absolut nödvändiga ingrepp
i den föreliggande översättningen.

Går vi sedan till teologerna här i landet,
så vill jag nämna att Ivan Engnell,
professor i gammaltestamentlig exege -

136 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

bibeln

Tillskapande av en ny svensk edition av

tik i Uppsala, har sagt att hans licentiatseminarium
kan stå till förfogande.
Man har där speciellt ägnat sig åt Psaltarforskning,
varför en viktig del av
arbetet här synes vara förberett.

Vidare vill jag nämna professor
Harald Riesenfeld i Uppsala, som är
nytestamentlig exeget och som också
menar att planerna på en ny bibelöversättning
bör komma till utförande.

Han menar att det är ganska klart att
de vetenskapliga framstegen, främst
inom textkritiken, ger oss möjlighet att
nå mera precisa översättningar och
större säkerhet i bedömningen av läsarter,
även om han menar att någon
större nyöversättningsapparat inte är
befogad. Men det utan jämförelse viktigaste
i detta sammanhang är enligt
hans förmenande den svenska bibelöversättningens
språkliga dräkt. Där är
en förnyelse och förbättring av nöden.
1917 års bibelöversättning är för
»slapp», menar han, för att fängsla de
nutida läsarna. Men för att åstadkomma
en förbättring krävs ett kommittéarbete
i stil med vad som gjorts i England,
d. v. s. med fackmän på översättningsspråket
och författare av erkänd kvalitet
som medlemmar.

Jag kan också nämna att professor
Hugo Odeberg nyligen i tidskriften Tro
och Liv framhållit, att vad vi behöver
är inte bara en översättning utan flera.
Det skulle behövas en för skolans krav,
en för dem som ägnar sig åt bibelstudium
och en kyrkobibel med ett högtidligt
och vårdat språk.

De remissvar som nu föreligger från
de teologiska fakulteterna, från Nämnden
för svensk språkvård och från Frikyrkliga
Samarbetskommittén går allesammans
i positiv riktning när det gäller
frågan om en ny edition av den
svenska bibeln. Diakonistyrelsen ställer
sig mera tveksam men anser att frågan
inte saknar aktualitet. Diakonistyrelsen
hänvisar också till att förhållandet mellan
stat och kyrka är under utredning.
Jag anser emellertid att den frågan inte

bör sammankopplas med frågan om en
svensk bibelöversättning.

Vidare säger diakonistyrelsen, att det
finns anledning förvänta, att kyrkomötet
kommer att ta initiativ till en ny
översättning. Det bör dock framhållas,
att detta är en fråga som angår alla
kyrkor och trossamfund i Sverige. Det
är också ett kulturhistoriskt intresse av
betydande mått och inte minst en angelägenhet
för de svenska skolorna. Dessutom
har biskopsmötet, som nyligen avslutats,
hänvisat till 1951 års kyrkomötes
förslag och tillstyrkt nyöversättning
främst av Nya testamentet.

Alla dessa uttalanden vittnar om att
det finns skäl att ta upp frågan om en
nyöversättning av den svenska bibeln.
Utskottet har också ansett att tillräckliga
skäl föreligger för att frågan skall
kunna föras vidare genom en undersökning
av förutsättningarna för och
behovet av en ny översättning av bibeln
eller delar därav, så att man möjligen
skulle kunna komma till förbättringar
av tolkningen och språkstilen. Denna
undersökning skulle också innefatta en
undersökning av de personella resurser
som finns och även de ekonomiska
konsekvenser som är förknippade med
frågan. Utskottets utlåtande är alls inte
en beställning av en ny översättning
av den svenska bibeln utan i stället
en önskan om att en undersökning av
förutsättningarna för och behovet av en
översättning skall kunna komma till
stånd.

Herr talman! Jag vill mot denna bakgrund
yrka bifall till utskottets utlåtande.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Såsom sagts tidigare
brukar det sällan göras några kommentarer
till ett enhälligt utlåtande. Men
det är väl ganska unikt att en enskild
motionärs framställning leder till ett
enhälligt utskottsutlåtande och — som
det kan förmodas — till en enig till -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 137

Tillskapande av en ny svensk edition av bibeln

styrkan av motionsförslaget från kamrarnas
sida.

Att vi kunnat bli eniga beror på att
giltigheten av de skäl som redovisats
varit uppenbar även för den som är
lekman. Det har påvisats att nya grundtexter
upptäckts, att språket inte är
modernt och att det från olika håll
föreligger önskemål om en nyöversättning.
Det kan förefalla egendomligt att
vi, när vi vill ha en nyöversättning,
inte bestämt oss för en utredning därom
med en gång. Det vågar vi emellertid
inte. Vi kan inte avgöra, även om vi
får aldrig så många utlåtanden, huruvida
såväl Gamla testamentet som Nya
testamentet skall nyöversättas, om endast
en del av bibeln skall nyöversättas,
om endast den engelska bibeln skall
nyöversättas till svenska, om man bara
skall ändra på den svenska språkdräkten
och inte gå till grundtexterna o. s. v.
Vi vet inte heller vilka människor som
skall anlitas och om det finns människor
att tillgå som går i land med
uppgifterna. Vidare tycker vi det är väsentligt
att veta hur lång tid arbetet
kommer att ta och hur mycket det kommer
att kosta. Först när vi känner till
alla dessa ting kan vi bestämma oss för
en nyöversättning.

Det finns ett alldeles speciellt skäl
för riksdagen att inte anse att detta helt
och hållet är kyrkomötets sak. Det skälet
är, som jag ser frågan, att bibeln är
en skolbok, och det lär inte finnas någon
skolbok som inte undergått en revision
på 60 år. översättningen är ju
från 1917, och även om vi i dag skulle
sätta i gång en utredning torde det komma
att dröja cirka 15 år innan en nyöversättning
kan föreligga. Dä skulle
alltså den bibel, som är en skolbok,
vara 60 år innan den ersätts med en
ny. Detta skäl får anses tillräckligt för
att vi i riksdagen skall anse det som
vår plikt att befatta oss med frågan.
Ilur man än ser på bibeln måste det
sägas, att så länge skolorna undervisar
i kristendom och så länge den största

delen av svenska folket tillhör statskyrkan
är det en angelägenhet för staten
att se till att bibelöversättningen är
den riktiga. Det kan inte överlåtas åt
ep sekt inom den kristna kyrkan att
befatta sig med översättningen, utan det
är en allmän kulturfråga.

Dessa skäl har gjort att vi, utan att
ha så stora insikter i detta ämne, vågat
vara eniga om att be Kungl. Maj :t tillsätta
några som förstår saken bättre
för att undersöka, vilka förutsättningar
som finns för en nyöversättning av
bibeln.

Herr ZETTERBERG (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att jag ville gripa tillfället att få tacka
allmänna beredningsutskottet och dess
ordförande för det omsorgsfulla arbete
som har lagts ned på herr Ståhls motion.
Om inte ett initiativ här hade tagits
på riksdagsplanet, skulle denna fråga
ha blivit mer fördröjd än vad som
hade varit behövligt. Jag skulle nog kunna
fullständiga den lista, som herr Källstad
gav av länder där man just har
fått eller arbetar med en ny bibelöversättning.
Jag har mig bekant att
detta är fallet i Holland, i Tyskland och
även på andra håll. Orsaken är precis
densamma som hos oss, nämligen att
det har framkommit nytt material som
ger ny belysning på de översättningsmöjligheter
som föreligger. Dessutom
går språkutvecklingen så snabbt, att ord
som var välbekanta bara för 15—20 år
sedan i dag ter sig som främmande ord.

Om vi inte gör något har vi anledning
befara att vi råkar i precis samma
läge som England, där en gammal kyrkobibel
obestritt har använts för kyrkan,
under det att ett antal skilda översättningar
har använts av de enskilda
— den mest bekanta är väl Moffats
översättning. Om vi inte får eu ny
officiell bibelöversättning, kan man på
skilda håll helt enkelt bli tvungen att
skaffa fram översättningar som är mera
lättillgängliga.

138 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Tillskapande av en ny svensk edition av

Jag vill bara skjuta in ett litet fridens
ord till herr Källstad som citerade att
1917 års bibelöversättning utmärktes av
»ett slappt språk». Frans G. Bengtsson,
som med sin i och för sig mycket roliga
och dräpande kritik av 1917 års
bibelöversättning, har anklagat den för
detta, har nog ändå gått ett bra stycke
för långt. Ty 1917 års översättning hade
bakom sig ett team av några av våra
främsta kännare på erforderliga språkområden,
och den i sista hand ansvarige
för den språkliga utformningen var
Esaias Tegnér d. y. — en av detta århundrades
allra förnämsta språkkännare.
Med hänsyn till det material som då
förelåg och de svårigheter man hade att
kämpa med fick man nog ändå fram en
ganska god produkt. Detta hindrar dock
inte att den behöver undergå en revision.

Det kanske också finns skäl att säga
några ord om det som återfinns i ett av
remissyttrandena i denna fråga, vilket
också har berörts av de båda föregående
talarna. Det gäller sambandet mellan
bibelöversättningen och utredningen
rörande förhållandet mellan kyrka och
stat. Det är rimligt — så antyds det i
detta remissyttrande — att vänta tills
frågan om relationerna mellan kyrka
och stat är utredd, innan man sätter i
gång med arbetet på en ny bibelöversättning.
Det bör då först erinras om att
i den riksdagsskrivelse, som åstadkom
utredningen om förhållandet mellan
kyrka och stat, mycket energiskt i anslutning
till ett förslag av konstitutionsutskottet
betonades att den begärda utredningen
inte borde innebära att nödvändiga
reformer hindrades. Detta har
Kungl. Maj:t också beaktat och det har
beaktats inte minst i år, då förslag har
framlagts till en mycket omfattande ny
församlingsstyrelselag — trots den pågående
utredningen kyrka—stat.

Men än viktigare syns det mig att
samhället vid en organisatorisk åtskillnad
mellan kyrkan och staten likväl
måste ta ett ansvar för bibelöversätt -

bibeln

ningar. Detta sammanhänger med tre
omständigheter.

Den första är att det rör sig om något
ytterst kostnadskrävande, som ett enskilt
samfund inte har tillräckliga resurser
att genomföra. Sannolikt kommer
provöversättningar att krävas, vilket
också drar stora kostnader.

Den andra omständigheten är att universitetslärare
måste engageras. Den
frågan löses mycket enkelt om de kan
kallas till sakkunniguppdrag. Kan den
vägen inte anlitas blir svårigheterna
däremot stora.

Slutligen är det, som också fru Eriksson
här nämnde, önskvärt att vi får en
gemensam bibel för skolan, för skall
vi säga kulturellt bruk och för gudstjänstbruk.
Det skulle vara olyckligt om
vi kom att röra oss med olika bibelöversättningar
efter användningsområde.
Det skulle också — om jag får
tala för de gudstjänstfirande församlingarna
— innebära minskad tilltro
även till den bibelöversättning som används
vid gudstjänsterna.

Jag ber än en gång att få framföra
ett tack till utskottet för det omsorgsfulla
arbete det nedlagt på detta ärende.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Efter de välvilliga och
vänliga anföranden som har hållits kan
det väl inte betraktas som förmätet av
mig som motionär att till utskottet och
dess ärade ordförande, fru Eriksson i
Stockholm, uttala den erkänsla och
den tillfredsställelse jag känner efter
den utmärkt intresserade och positiva
behandling som denna motion har fått i
allmänna beredningsutskottet.

Jag skall gärna göra den personliga
bekännelsen att utgången för mig var
en positiv överraskning. När jag skrev
motionen, var den ett resultat av många
års funderingar i ämnet. Jag hade dragit
mig för det, ty jag var inte säker på
hur det skulle komma att uppfattas, men
så tänkte jag att det förr eller senare
ändå måste ske, innan jag lämnar riks -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 139

Utredning angående förvärv

dagen. Och så skrev jag motionen som
en opinionsyttring. Jag trodde då inte,
att den skulle komma att bifallas. Det
yrkande som utskottet stannat för sammanfaller
helt, om inte till ordalydelsen
så i varje fall med tankegången i motionen.
En bibelöversättning är ju ett
sådant jätteföretag, att man här inte
gärna kan ställa något yrkande om en
sådan.

Jag vill med detta framföra motionärens
erkänsla för en mycket välvillig
och positiv utskottsbehandling. Utan att
ingå på några teologiska resonemang
vill jag som min tro framhålla, att en
ny bibelöversättning har en uppgift att
fylla som sträcker sig ut över vitt skilda
områden av vårt folks liv. Jag tror
därför att vad som nu i enighet blir
beslutat är en djupt väsentlig angelägenhet.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan. §

§ 12

Utredning angående förvärv åt kronan
av vissa markområden m. m.

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 30 i anledning av
väckt motion om utredning angående
förvärv åt kronan av vissa markområden
m. m.

I en inom andra kammaren väckt
motion, II: 443 av herr Lundberg, hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att
hos Kungl. Maj:t begära en skyndsam
utredning av de frågor som upptagits
i motionen samt framläggande för riksdagen
av en proposition om att de
markområden som ett i motionen angivet
bolag hade i Uppland genom expropriation
återfördes i statens ägo, att
ägo- och gränsdragningen mellan olika
grannar till ett likaså angivet fideikommissområde
bleve föremål för en
ingående granskning och att Kungl. Maj :t
genom ett speciellt organ finge uppsikt
över och en bevakning av de mark -

åt kronan av vissa markområden m. m.

områden som skulle stå till allmänhetens
fria förfogande för rekreation och
fritidsändamål.

Utskottet hemställde att motionen II:
443 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag skulle ha önskat att
jag liksom herr Ståhl hade kunnat tacka
beredningsutskottet för visat intresse
och ådagalagd noggrannhet vid behandlingen
av den fråga jag tagit upp.

Det resultat som beredningsutskottet
kommit till är så mycket mera märkligt
som jag är säker på att många av dem
som undertecknat utlåtandet den första
maj var ute och talade om frihet, om
människovärde och om rättvisa, om
sociala och kulturella reformer, om kortare
arbetstid, längre semester m. m. De
har gjort ungefär som Wilson enligt
Brändes skildring gjorde, när han talade
vid en tillställning i något internationellt
sammanhang. När han vecklat ut
den fina fanan och sagt de vackra orden,
vände han sig om och snöt sig i
den.

Jag har förut, herr talman, citerat
Axel Danielsson. Den fjärde januari
1895 gick han i svaromål på en anklagelse
om att han var en inbiten svensk
patriot. Han yttrade därvid:

»Jag kan som mången annan moderat
internationalist säga mig älska mitt fosterland,
icke blott landet ovan den småländska
gränsen, utan även denna mindre
sköna men bättre gödslade och fruktbarare
slättbygd, som blivit min andra
hembygd.---- Men kan en social demokrat

älska våra strömmars brus,
så länge den elektriska kraften i vattenfallen
är privategendom, älska bäckarnas
språng, så länge endast strändernas
ägare få fiska kräftor och högt betalande
engelsmän meta laxöring, älska den
mörka skogens dystra sus, där baggböla -

140 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.

rens yxa förjagat skogsnymfen och andra
poesier, älska stjärnenatten varunder
en här av utplundrade proletärer hackat
tänderna av köld, och sommarljuset,
i vars sken de få arbeta sig svettiga
dag och natt? Kan han älska allt
detta? Ja, han kan och bör älska det som
ynglingen älskar sina drömmars mö,
vilken han först måste erövra, eller
vandraren sitt mål, som han endast kan
nå på en lång och mödosam stig. På
det sättet är jag patriot och väl även de
flesta andra.» Jag har stor känsla och
förståelse för Danielssons uppfattning.

Om Axel Danielsson hade upplevt
nådens år 1961, då arbetarrörelsen i
riksdagen har en relativt stark ställning
och kommit underfund med att talet om
trygghet och människovärde även för
jordbrukare och arbetare för en del bara
var tomt prat, då skulle han väl ha känt
hopplöshet över att människorna, sedan
de åt sig själva skaffat tillräckligt
mycket inte ser de mörka sidorna i
samhället.

Det teoretiska tänkandet och idéerna
kan ju vara vackra, men vad det gäller
är ju ändå det praktiska handlandet.
För både jordbrukare och arbetare som
inte har kommit så högt upp på stegen
är det fortfarande så att de får erfara
»förtrycket nämns försvar och rätt är
det som lyckas». Man kan också säga
att »medborgarrätt heter pengar». I
Martin Kochs Timmerdalen, som jag
läste när jag var ung, talas det bl. a. om
faktor Erik Perssons och inspektör Johanssons
glädje över att i prästskrud ha
lyckats lura Jon att skriva ifrån sig hela
sitt bondehemman. Jag har en känsla av
att steget därifrån och till dagens förhållanden
inte är så långt. Formen har
ändrats. Den har blivit hårdare. Det är
självklart att när man förr använde piska
så kunde det vara hårt, men hotet
mot en jordbrukare eller arbetare, att
man skall gå till rättegång, är vida effektivare
och hårdare i dagens samhälle,
eftersom det för honom skulle innebära
ekonomisk katastrof att i en rättegång gå

emot ett mäktigt bolag. Han kan få gå
från gård och grund.

Den motion jag väckt syftar till att
söka skydda vissa jordbrukar- och arbetarintressen.
Den remitterades till de
organ inom länet som själva varit med
om att vidta åtgärder både i nutiden och
speciellt i gången tid och som resulterat
i att både arbetare och bönder kommit
i den situation vari de nu befinner
sig. Det är kanske ödets ironi att RLFtidningen
den 12 april i år skrev om en
jätteprocess för hundra år sedan, efter
vilken 78 bönder i Halland fick gå från
gård och grund. De hade ingen som helst
möjlighet att hävda sig gentemot samhället.

Att jag har tvingats ta upp en diskussion
om detta beror inte på utskottsutlåtandet
i och för sig. Men det måste
sägas att det är magert. Det är nästan
svältfött. Trots att man mycket väl hade
kunnat anlita bolagets jurister för att
skriva utlåtandet, så har ändå någon
jesuitisk pekoralförfattare inom Korsnäsbolaget
skrivit en tolv sidors skrift
som har distribuerats både till utskottet
och till vissa av kammarens ledamöter.
De två mest spridda tidningarna

1 länet har också sin plikt likmätigt
återgivit den så att bygdens befolkning
skall få del av det hela. Nu har varken
jordbrukare eller arbetare inom länet
någon egen tidning. Det är väl därför
de har litet svårt att göra sig gällande.

Bakom denna skrift står en styrelse,
sägs det. Enligt kungl. patent- och registreringsverket
satt i denna styrelse den

2 december 1959 en förste hovjägmästare
från Skaraborgs län, två direktörer
från Gävle, en advokat och en direktör
från Stockholm, en överintendent från
Örebro län och en vägdirektör från
Uppsala län.

Vad är det nu egentligen som dessa
herrar har blivit så upprörda över? Jo,
det är att jag har påtalat att detta bolag
inte har kunnat bära det ansvar som
följer med ett så stort markinnehav. Att
jag har pekat ut ett bolag och krävt att

Nr 20 141

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m. m.

extraordinära åtgärder skall vidtas mot
detsamma beror på att jag har den uppfattningen,
att man inte generellt skall
straffa alla bolag därför att vi har ett
fåtal som sköter sig på ett mycket underligt
sätt. Jag har i motionen närmare
motiverat det hela och vill nu endast
kommentera utskottsutlåtandet.

Det talas där om att man har möjligheter
till domstolsförfarande och att
man också kan anlita lantmätare för att
få sin rätt tillgodosedd. Jag har förut
sagt att det inte är möjligt för någon
jordbrukare som stäms av ett bolag att
gå i svaromål. Det skulle innebära att
han i åratal fick syssla med en process.
Kostnaderna skulle ruinera honom. Sveriges
rikes lag kan tyvärr även i dag
betecknas som Sveriges rikas lag. Det
är de som har pengar som får rätt.
Andra tvingas avstå från att gå i svaromål
därför att det svenska rättsväsendet
är för dyrt.

Sedan är det ju också på det sättet att
när man går i svaromål måste man också
ta hänsyn till att utskottsutlåtandet är
så magert att det vore synd att »skala
bort» något av dess innehåll, ty då
skulle det bli rena rama katastrofen.
Men eftersom nu bolaget har hjälpt utskottet
litet mera, har man tagit upp det
här att jag har påstått att åtkomsthandlingarna
är felaktiga. De är rena förfalskningarna.
Ja, de gjordes i början av
1600-talet när man av en svedjefinne
tog hans jordbruk. Alla som har sysslat
med dessa rättsregler vet att i och med
att en svedjefinne svedde en jord var
det hans mark, det han hade odlat var
hans. Han hade jämväl rätt att i den
angränsande skogen ta de träd han behövde.
Jag ser att herr Hamilton ruskar
på huvudet, men låt mig här bara tala
om vad som har skett.

Det är nämligen på det sättet att
på 1600-talet hade det faktum att man
lade beslag på kronans och böndernas
jord i så stor utsträckning kommit dithän,
att riksdag eller regering måste ingripa.
Det omtalas i en juridisk bok

som kom ut innan socialdemokratien
började göra sig gällande i detta land.
Vad den allmänna reduktionen i Uppland
beträffar anföres i en i kammarkollegiets
arkiv befintlig handling följande:
»Sedan Kungl. Maj:t i Res. den
24 maj 1693 till direktören för lantmäteriet
Carl Gripenhielm gifvit befallning
om allmänningarnas i Uppland
kartläggning och afmätning, så förordnade
direktören Gripenhielm den 9 juni
s. år landtmätaren Jacob Braun till ofvanskrifna
arbetes utförande.»

Enligt samma verk fann sig Kungl.
Maj :t föranlåten att vidtaga särskilda åtgärder
för att skydda denne lantmätare
från kroppslig behandling av dem som
tagit säterigårdar, kronomark eller bondemark
vid det tillfället. Sedan gjorde
han denna utredning, och det säges klart
och tydligt ifrån det hållet, att man
skulle lyckas att till kronan återföra
allmänningar och annat som beslagtagits
av herremännen. Det säges också med
stor skärpa att man ansåg att häradshövdingarna
inte var lämpliga att sitta
med i kommissionerna, därför att de
var så engagerade i det som hade skett i
fråga om kronans och böndernas mark
när denna överfördes till herremännen
i dåtidens samhälle.

Eftersom det kunde vara roligt att
läsa in detta till protokollet vill jag citera
vad härom säges: »Särskild! ridderskapet
och adeln uppgifves liafva orättmätigt
inkrätat af allmänningarna. Sina
säterier sägas de hafva under rå- och
rörs-frihet vidt och bredt utsträckt,
gjort ingrepp i de skogar och allmänningar,
som närmast lågo, samt tvistat
med de nästa naborna om rågångarna.»

Det där var alldeles klart, och vid det
tillfället var man så radikal att man
ansåg att man skulle återta marken från
dem som lagt beslag på densamma.
Denna jord hade orättmätigt tagits och
det var riktigt om man återförde den
till staten och andra jordbrukare. Nu
inträffade emellertid en liten olycks -

142 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Utredning angående förvärv åt kronan av vissa markområden m m

händelse: Karl XI dog, och därmed kunde
man inte fullfölja verket.

Jag skall villigt erkänna att de handlingar
jag här har i avskrift är mycket
skickligt gjorda förfalskningar. En anställd
hos De Geer på Leufsta ordnade
så att den mark som nu omnämnts,
svedjetorpet Kallnäs I, på ett eller annat
sätt kom i hans händer. En häradshövding
Höök ordnade även de handlingar
som behövdes liksom även bomärkena.
Han ordnade jämväl att man
fick dem uppvisade i hovrätten. Jag
vågar med till visshet gränsande sannolikhet
påstå, att dessa handlingar
aldrig underställdes vare sig svedjefinnen
Hindersson eller de jordbrukare
som bodde i angränsande by. Det
är också märkligt att ett litet svedjetorp
för en finne har växt ut så att
det i dag är uppe i 442 tunnland. Man
måste säga att detta är att växa fort.

I dagens situation går det inte att åstadkomma
någonting liknande ens med
kromosomer.

Sedan har det här påståtts när det
gäller lagfart m. m. att man har haft
vissa handlingar. Ja, är det riktigt?
Om jag inte är alldeles fel underrättad,
saknades 27 eller 28 lagfarter till vissa
fastigheter, som överfördes till GimoÖsterby
bruk. Det är möjligt att man
sedan under hand har kunnat ordna
lagfartshandlingarna. Att man fick en
dubbel lagfart på ett ställe i Leufstabruk
var kanske bara olycksfall i arbetet
och inte meningen att så skulle
ske.

Det säges också att beträffande Callnäs
förhöll det sig så naturligt. Ja, vi
har haft ett Älglösafall i Uppland, och
vi har haft en hel del andra dylika fall.
Det påstås att jag genom att ha hjälpt
bönderna till att få behålla en skogssjö
liksom skulle ha animerat en jordbrukare
till att hugga ned några träd
i ett gränsområde, som efter den tid,
varom det här är fråga, skulle anses
på andra sidan byn. Detta är osan -

ning, men en osanning mer eller mindre
gör kanske inte så mycket.

Jag skulle emellertid vilja fråga: Animerade
även det sammanträde, som jag
hade med ett 40-tal familjer vid Åssjön,
bolaget till att på de s. k. Fårholmarna,
som ligger mellan Holmsångers
Sätergård och Nöttö bys mark,
hugga bort träd från havsstranden och
inåt land, så att vindarna fick fritt
spelrum? Bolaget har sedan även besprutat
hela området med gift för att
dels döda lövträden, dels förhindra
att högviltet skulle gå över gränsen till
annans jaktmark. I det fallet finns naturligtvis
ingen anklagare, men man frågar
sig, hur det har kunnat ske. Det
är möjligt att det har tillgått så, att när
vi fick den ekonomiska kartan i våra
händer, drog man upp vissa gränser
med en linjal. Det kan visserligen vara
trevligt med linjalränder, men om dessa
alltid blir till nackdel för andra jordägare
och till fördel för bolagen, undrar
man om det är rim och reson att
så skall kunna ske.

Nu har det också sagts, att man från
bolagets sida har visat mycket stort
intresse för befrämjande av friluftsliv
m. m. och att bolaget är förtörnat över
att jag skulle ha påpekat, att det sprider
otrevnad runt omkring sig. Låt mig
till protokollet läsa in något om detta
bolags förfaringssätt. Det gäller ett
brev, som hade satts upp på alla träd
och alla anslagstavlor i Gimo den 6
augusti 1959. Det heter i detta brev:

»Ni har utan vårt medgivande ordnat
plats för och upplagt denna farkost
på oss tillhörig mark. Med anledning
härav får vi anmoda Eder att omgående
bortforsla farkosten, att nedta
fasta anordningar, spikdra oss tillhörigt
virke, som eventuellt används vid
brottsplatsen samt att befria träd intill
brottsplatsen från förekommande
spik, ståltråd etc. Ligger Eder farkost
efter den 20 augusti 1959 kvar på våra
marker, ser vi oss nödsakade att anlita
laga myndighet för att på Eder bekost -

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20

143

Utredning angående förvärv

nåd få farkosten undanskaffad. Denna
sjö utgör enskilt fiskevatten, vari fiske
må bedrivas endast av jordägaren.
Skärpt bevakning kommer att anordnas
och allt olagligt fiske, även spömete,
kommer att ovillkorligen anmälas till
laga åtal.

Gimo den 6 augusti 1959.

Korsnäs Aktiebolag
Gimo Skogsförvaltning.»

Sedan inbjuder bolaget till ett möte den
13 augusti. Bolaget äger all jord runt
sjön.

Är detta ett uttryck för förståelse för
människornas behov i dessa avseenden?

I denna sjö hade både jordbrukare,
skogsarbetare och industriarbetare fiskat
generation efter generation. Jämväl
kyrkan hade där ett ganska stort område.
Bolaget förbjuder bara detta fiske.
Det möte, som hölls i Gimo folkets hus
och till vilket bruket hade inbjudit, var
ganska stormigt. Jag måste ta brukets
representant med mig i min bil och fara
hem och efter åtskilliga timmars diskussion
(klockan var då ett på natten)
återtog denne alltihop. Det var kanske
tur, tv annars hade en olycka kunnat
ske.

Samma sak upprepades vid Åssjön.
En jordbrukare vände sig då till mig
och bad att jag skulle komma dit och
hjälpa bönderna där. Jag skall villigt
erkänna, att jag rådde dem att fortsätta
med sitt fiske, ty fiskevattnet var inte
enskilt vatten för bolaget, utan bönderna
såväl som bygdebefolkningen hade
rätt att fiska där och hade alltid gjort
det.

Vid ett senare sammanträde inträffade
det underliga, att bolagets juridiska
ombudsman var närvarande. Jag frågade
honom: Hur kan ett bolag bära
sig åt på detta sätt? Han förklarade hela
saken och sade till mig: »Vi hade en
utredning av överlantmätaren, som låg
till grund för åtgärden, men jag har nu
sett i akterna, att den utredningen var
felaktig.»

Av en artikel i en av dagens tidningar

åt kronan av vissa markområden m. m.

— den fanns visst för övrigt även införd
i eftermiddagstidningarna i går —
framgår att samma bolag har krävt en
halv miljon kronor för minskad fiskerätt
och att det har fått 100 000 kronor
i nödhjälp av staten för ett fiskeområde,
där jag och mina förfäder i flera
generationer fritt har fått fiska och som
aldrig har tillhört någon enskild. Bolaget
har aldrig fiskat eller haft något
fiskekort här. Denna summa har bolaget
tagit ut trots att det vet, att dessa
vattenområden av olika orsaker om
några årtionden kommer att vara torrlagda.
Det förtjänar i detta sammanhang
nämnas, att bolaget har haft ett ekonomiskt
mycket bra år. Det har nämligen
fått en nettovinst på 12,5 miljoner kronor
mot 6,5 miljoner föregående år.

Vi håller för närvarande på med att
bygga ut vår sociallagstiftning, och socialministrarna
under senare år har
försökt att skapa drägligare förhållanden
för grovarbetarna. Vi har även försökt
att genom en aktiv politik för
landsbygden, hejda uttunningen av befolkningsmängden
där. Är det då inte
rimligt att staten granskar, hur dessa
stora domäner kommit till och hur uppdämningsrätten
har skapats? Jag anser
att riksdagen borde ha kunnat ena sig
om denna fråga, ty den gäller inte bara
jordbrukare och arbetare utan alla de
människor som bor i tätorter.

Jag skulle vilja påtala ett fall, som
jag trodde var lögn, när jag hörde talas
om det, men som tyvärr visat sig vara
riktigt. Styrelsen för Gimo-österby AB
har hos länsstyrelsen i Uppsala län begärt
att Ängskär — den vackraste platsen
vi har på kusten och en plats som
i århundraden använts som samlingsplats
för de kristna och andra, eftersom
man i denna bygd inte har några
Folkets Hus men desto flera bönehus —
få med frångående av strandlagen bygga
en sommarvilla för en av bolagets direktörer
50 meter från stranden. Eftersom
denna anhållan kom från ett stort
bolag och inte från eu arbetare eller

144 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

jordbrukare beviljades den, och en villa
byggdes upp — inte 50 utan 20 meter
från stranden. Behöver verkligen en direktör
i ett stort bolag, vilken dels har
en stor, stilig våning i Gävle och dels
möjlighet i övrigt att rekreera sig, förstöra
den bästa marken för friluftsliv,
som vi har på den kusten?

Jag begär inte att utskottet skall kunna
dessa saker, det vore orimligt att
begära, ty de är alldeles för svåra. Det
tar år att tränga in i dem. Men jag tycker
att utskottet borde kunna gå med
på att begära hos Kungl. Maj:t, att frågan
skulle utredas.

Den bygd det här gäller är en fattig
jordbrukarkommun, och det är hederliga
människor som bor där. Såväl människorna
i tätorterna som andra behöver
komma ut i den svenska naturen.
Vi har ju fått kortare arbetstid, längre
semester och bättre inkomster. Låt
vara att bilarna är trevliga att ha, men
de är inte så trevliga att vara i alltid,
utan vi vill gärna njuta litet av svensk
natur också.

Vid nästan alla bolagsvägar och sjöar
i Uppland finns det skyltar, på vilka
det står förbud. Skulle inte naturskyddet
och renhållningsverket kunna hjälpas
åt med att få bort åtminstone det
skräpet från den svenska landsbygden.
De passar inte där. Det kan passa med
förbud på kontor men inte ute i naturen.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att jag tvingats använda så mycket tid.
Tyvärr har jag inte kunnat läsa in i protokollet
alla handlingar om bolaget och
annat av intresse för denna fråga, men
det är ingen mening att göra det, ty
man kan ändå inte övertyga bolaget.
Jag förstår att första kammaren näppeligen
ägnat denna fråga någon tid. Det
kan vara förklarligt för en kammare
som kanske ser sin framtid grusad, men
det skulle ha varit mycket bra, om åtminstone
denna kammare hade kunnat
ge uttryck åt sin mening att något bör
göras. Det minsta man kan begära är

att motionen bifalles. Däri yrkas, att
Kungl. Maj:t skall låta företa dessa utredningar
och samtidigt också att staten
skall påta sig kostnaderna i detta
sammanhang. Det vore rimligt därför
att det är goda jordbrukare och fattiga
människor det här gäller.

Jag skall be att få yrka bifall till min
motion.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 13

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa avlönings- m. fl.
anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1961/62 m. m.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 14

Effektivisering av verksamheten på
pris- och konkurrensområdet

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr

105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag angående effektivisering
av verksamheten på pris- och
konkurrensområdet jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkten 1

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds
organisation

I propositionen nr 86 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961, föreslagit
riksdagen att godkänna de ändringar
i statens pris- och kartellnämnds

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 145

Ändringar i statens pris -

organisation, som departementschefen
föreslagit i berörda statsrådsprotokoll.

I anledning av propositionen nr 86
hade väckts följande motioner, nämligen dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avherrar
Sjönell och Virgin (I: 632) och
den andra inom andra kammaren av
herr Bohman m. fl. (11:751), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte

A. under riksstatens tionde huvudtitel
för budgetåret 1961/62 anvisa till

a) Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar ett förslagsanslag av
1 920 000 kronor;

b) Statens pris- och kartellnämnd:
Omkostnader ett förslagsanslag av
275 000 kronor;

c) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor:
Avlöningar ett förslagsanslag
av 297 400 kronor;

d) Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor:
Omkostnader ett förslagsanslag
av 25 200 kronor; samt

B. icke bevilja något anslag till särskild
konsumentupplysning i prisfrågor,

dels ock en inom första kammaren
av herr Gösta Jacobsson väckt motion
(1:631), vari hemställts, att riksdagen
måtte dels avvisa de av departementschefen
i propositionen uppdragna riktlinjerna
för en utvidgad verksamhet på
pris- och konkurrensområdet och dels
avslå de av Kungl. Maj:t i propositionen
äskade anslagen i vad de avsåge
inrättande av 13 nya tjänster vid prisoch
kartellnämnden respektive särskild
konsumentupplysning i prisfrågor.

Utskottet hemställde att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:632 och 11:751 samt 1:631, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, godkänna
de ändringar i statens pris- och
kartellnämnds organisation, som departementschefen
föreslagit i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 10
mars 1961.

och kartellnämnds organisation

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxäng och Heckscher, vilka ansett att
utskottet bort hemställa att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 632
och 11:751 samt 1:631, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga, avslå de
i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 10 mars 1961 föreslagna
ändringarna i statens pris- och kartellnämnds
organisation.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

HECKSCHER (h):

Herr talman! Statens pris- och kartellnämnd
är en av de kvarvarande arvtagarna
till de krisorgan som upprättades
under andra världskriget. Priskontrollen
under krigsåren motiverades
med rätt eller orätt av avspärrningen
då, som medförde en utomordentligt
stor knapphet på varor, så att den vanliga
prisbildningen inte fungerade. Numera
har priskontrollen avvecklats, sedan
det visat sig att den höjde snarare
än sänkte priserna, och statens prisoch
kartellnämnd har nu andra funktioner
väsentligen på monopolövervakningens
område.

Kungl. Maj :t har i år föreslagit en
utökning av pris- och kartellnämndens
personal och i viss utsträckning även
av dess verksamhet. Det är ett ganska
överraskande förslag. Konkurrensen
inom den enskilda handeln är nu utomordentligt
stark och blir mer och mer
markerad. Det beror delvis på utvecklingen
av det internationella varuutbytet,
som gör det allt svårare att uppehålla
några monopolitiska tendenser
på hemmamarknaden. Det beror också
på den enskilda handelns utveckling,
där enskilda små handelsföretag konkurrerar
med kedjeföretagen — icke
kedjereaktioner som det på grund av
skrivfel kommit att stå i reservationen
— och konsumentkooperationen och
därför gemensamt åstadkommer en
sänkning av priserna.

10—Andra kammarens protokoll 1961. Nr 20

146 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

Naturligtvis är ingenting fullkomligt.
Det finns självfallet brister i konkurrensen,
eftersom ingenting här i världen
kan vara utan brister, men på det
hela taget är det uppenbart, att vi går
emot en period av skärpt, icke minskad
konkurrens i den enskilda handeln. Vill
man skapa ännu bättre förutsättningar
för en sådan utveckling, ligger möjligheterna
därtill på den allmänna ekonomiska
politikens område. En sådan
ekonomisk politik som är liberal och
konkurrensfrämjande kan härvidlag
åstadkomma mera än den allra mest
fullkomliga och maktfullkomliga prisoch
kartellnämnd.

Går man sedan till kartellfrågan, som
kanske inte är huvudföremål för diskussionen,
kan man i förbigående konstatera,
att även här har näringslivets
självsanering varit det viktigaste instrumentet
för att undvika monopolistiska
tendenser.

Förra året fick pris- och kartellnämnden
en personalförstärkning, som då
motiverades med att det behövdes en
skärpt prisövervakning när den allmänna
varuskatten hade införts. Jag lämnar
därhän i vad mån utvecklingen har
bestyrkt denna uppfattning, men så
mycket är i alla fall klart, att detta behov
av en skärpt prisövervakning till
följd av den allmänna varuskattens tillkomst
i dag inte längre kan föreligga.
Trots detta skall den personal som anskaffades
för ändamålet alltjämt vara
kvar. Man frågar sig, om det är med
tanke på en relativt nära förestående
höjning av omsättningsskatten som vederbörande
tror att ett sådant behov
fortfarande kan finnas.

Bland motiven för den nu ifrågasatta
utbyggnaden nämns en ökad upplysningsverksamhet
bland annat genom
studieorganisationerna, radion och televisionen.
Syftet med en sådan skall
vara att skapa ett mera »utvecklat prismedvetande»
hos den köpande allmänheten.
Jag undrar om inte den utveckling,
som vi har haft under de senaste

åren med de begynnande inflationstendenserna,
i och för sig har varit tillräcklig
för att skapa ett mycket starkt
utvecklat prismedvetande. Vad utskottet
och propositionen härvidlag säger
vittnar enligt min mening om ett mycket
ringa förtroende för husmödrarnas
och den övriga köpande allmänhetens
förmåga att själva bedöma de förändringar
som inträder i prissättningen.
Men om det skulle råda brist på prismedvetande,
kan man verkligen skapa
sådant genom studiecirklar? Det är väl
ändå knappast möjligt att åstadkomma
något på den vägen.

Vad beträffar de detaljupplysningar
om prissättningen på särskilda varor,
som också har varit föremål för diskussion,
uppstår ett utomordentligt
svårt objektivitetsproblem. Det är inte
lätt att tänka sig hur det över huvud
taget skall gå till för en offentlig myndighet
att på en marknad som präglas
av så skarp konkurrens som den nuvarande
göra uttalanden av denna typ
utan att gynna den ena producenten
eller försäljaren av varor framför den
andra.

De skäl, som har anförts för denna
personalförstärkning och utvidgning av
verksamheten, synes med förlov sagt
snarast vara svepskäl. Det hela ger ett
intryck av att man i förväg har bestämt
sig för att det skall ske en utvidgning
och därefter med någon möda lyckats
hitta på en motivering för att så skall
vara fallet. Bakom detta ligger av allt
att döma den misstro och misstänksamhet
mot näringslivet — särskilt mot
småföretagen inom den enskilda handeln
— som i så många hänseenden har
visat sig betecknande för socialdemokratien
och som tydligen har spritt sig
också till andra företrädare för majoriteten
i statsutskottet i denna fråga.

Reservanterna — jag avser nu i första
hand reservationerna under punkterna
1—5 som står i nära samband med
varandra — tror inte att det föreligger
något som helst behov av en personal -

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 147

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

ökning. Tvärtom menar vi, att antalet
tjänstemän skall kunna begränsas genom
att den personal som tillfälligt tillfördes
pris- och kartellnämnden med
anledning av omsättningsskattens införande
åter tas bort. över huvud taget
anser vi, att den verksamhet som
det här är fråga om snarast skall ha beredskapskaraktär
och att den i dagens
läge inte har någon särskilt stor uppgift
att fylla.

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att
om denna personal kommer till, kommer
den att ha sysselsättning under den
i vederbörande reglemente föreskrivna
arbetstiden. Parkinsons lag fungerar
med osviklig precision med så samvetsgranna
ämbetsmän som de svenska. Anställer
man personal, ser den till att
den också får sysselsättning. Det är
dock knappast från den synpunkten vi
har att se en ifrågasatt utbyggnad av ett
organ inom förvaltningen. Det gäller väl
snarare att fråga sig, om här föreligger
ett absolut oundgängligt behov av
en utbyggnad eller om man kan klara
sig utan den. Något sådant oundgängligt
behov har propositionen och utskottsmajoriteten
sannerligen inte kunnat
påvisa.

Herr talman! Med detta ber jag att
få yrka bifall till reservationen nr 1)
av fröken Andersson m. fl. under punkten
1. Jag ber samtidigt att få anmäla,
att jag har för avsikt att yrka bifall
jämväl till reservationerna 2), 3), 4)
och 5) samt sedermera också till reservationen
nr 6) av herr Boman m. fl.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Det kan finnas skäl att
slå fast att den översyn av verksamheten
på pris- och konkurrensområdet,
som igångsattes för ett år sedan av
handelsministern och som väl avslutas
med dagens riksdagsbehandling, bara
har haft ett mycket begränsat syfte.
Lagstiftningens principer och den administrativa
ordningen har förutsatts
i allt väsentligt bli oförändrade, över -

synen skulle ta sikte på att skärpa
prisövervakningen, effektivisera åtgärderna
mot konkurrensbegränsningar
samt förbättra konsumenternas prismedvetande.
Det senare är förvisso inte
minst viktigt, eftersom nu gällande ordning
förutsätter en insiktsfull aktivitet
från konsumenternas sida. Det är inte
bara fråga om vilja att vara prismedveten,
herr Heckscher, utan också om
förmåga.

De förslag som framlagts och behandlats
i propositionen och utskottsutlåtandet
får ses mot denna bakgrund. Lagstiftningen
i fråga har alltfort försökskaraktär.
Man förutsätter att det skall
bli en mera allmän översyn längre fram,
och då får man ta upp olika problem
som denna utredning och denna proposition
har lämnat åsido. Om man emellertid
med i stort sett nu gällande ordning
vill effektivisera verksamheten
och därvid utgår från att den har till
syfte att bilda underlag för bedömningen
av den ekonomiska utvecklingen
i stort, ge medborgerlig skolning i dessa
frågor, ge aktuell prisinformation och
skaffa fram material för ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor och för näringsfrihetsrådet,
så kommer man till
slutsatsen, att undersökningsverksamheten
behöver utvidgas. Jag tillåter mig
att ta fram några objekt, som förts fram
av utredningen och som vunnit anslutning
från olika håll vid remissbehandlingen
och även omnämnes i propositionen.
Det är kanske dessa saker som
herr Heckscher kallar »svepskäl» för
den utvidgning och för den effektivisering
som nu föreslås.

Det gäller för det första möjligheten
att göra utökade och fördjupade undersökningar
för att klarlägga den betydelse
riktpriserna har för prisnivån inom
olika branscher; för det andra klarläggande
av genomslaget på prissättningen
i distributionsleden av sådana
omständigheter som tullsänkningar,
ändringar i jordbrukets producentpriser,
ändringar i indirekt beskattning

148 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

in. in.; för det tredje geografiskt sett
avgränsade undersökningar om prisvariationer
i detaljhandeln; för det fjärde
fortsatt arbete med undersökningar
av vertikal karaktär; för det femte inventering
av konkurrensbegränsningar,
som icke är grundade på avtal och således
icke kan införas i kartellregistret;
för det sjätte undersökningar om konkurrensförhållandena
i dekartelliserade
branscher; för det sjunde ökning av
antalet undersökningar beträffande
verkningarna i konkurrensbegränsningar
inom kartellbundna branscher;
samt för det åttonde betydande ökning
av antalet lönsamlietsundersökningar.

De berörda organen har emellertid
icke resurser för detta utvidgade arbete,
även med en aldrig så god planering av
sin verksamhet. Den personalförstärkning,
som nämnden fick i samband med
omsättningsskattens genomförande, har
nu förts över på andra uppgifter, som
även de varit angelägna. Den i dag aktuella
utökningen av personalen kommer
att disponeras för att fullfölja
främst de uppgifter jag här nyss nämnde.

Det är väl ingen som egentligen har
trott, att det skulle finnas möjlighet att
uppnå någon enighet med högern om
denna verksamhet. Högern har ju i
lång tid varit helt negativ till det allmännas
arbete på detta område. Man har
t. o. m. ett intryck av att högern önskar
gå längre än vad näringslivets eget folk
gör i motståndet mot dessa anordningar.
Motionen nr 751 i andra kammaren
väckt av herr Bohman m. fl. var
för övrigt inte fullt så negativ som reservationen
till föreliggande utskottsutlåtande
nu blivit. I denna vill man
nämligen även ta bort personal som redan
finns på nämnden.

Jag skall helt förbigå vissa speciella
frågor, som behandlas i propositionen,
med hänsyn till den framskridna tiden,
men jag vill ändå säga något om den allmänna
frågan, huruvida det är nödvändigt
att använda statens medel för

att utvidga och effektivisera denna
verksamhet. Jag svävar inte på målet då
jag uttrycker den meningen, att det här
föreligger många och avgörande skäl för
att gå denna väg.

Den allt större och brokigare varumarknaden
är för konsumenten svår att
överblicka, både i fråga om pris och
kvalitet. Detta är ett av de avgörande
skälen. Ingen kan heller garantera att
den fria konkurrensen fungerar över
hela fältet. Vårt fullsysselsättningssamhälle
är ett säljarnas samhälle. Visst
finns det — för att ett ögonblick tala
om handeln — konkurrncs mellan kooperativ
och enskild handel, mellan traditionell
handel och s. k. fribvtare, samköp
och andra. Det är priskrig på Storgatan,
pangpriser på fredagarna och
mycket annat sådant. Det är gott och
väl, även om vi konsumenter också därvidlag
gärna skulle se, att reklamannonsernas
verkliga innebörd verifierades
av undersökningar, gjorda av de statliga
organen oftare än som nu sker och
redovisade då de ännu har full aktualitet.

En nyligen i och för sig intressant
undersökning om riktprisföljsamhet
inom livsmedelsbranschen i Stockholm
och ett antal andra större orter byggde
på mer än årsgammalt material. Som
teoretiskt studiematerial kan detta naturligtvis
användas. Men inte kan man
väl tycka att det är aktuell konsumentupplysning.

Vad är det förresten för slags konkurrens
som det är fråga om. Det är ju
i näringslivets och handelns upplysning,
eller skall vi säga reklam, som vi
möter den mera direkt. Jag vill påstå,
att denna reklam inte handlar så mycket
om priser. Det erbjudes inte heller
mycket stoff för att hjälpa oss att väga
pris mot kvalitet. Varans utstyrsel, förpackningens
färger och glans, exponeringen
i butiken och ibland helt ovidkommande
värdelösa »grejor» som vi
får på köpet, sådant dominerar alltför
ofta i säljarargumenteringen. Vad va -

Nr 20 149

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

rån egentligen består av, dess hållbarhet,
hur den skall skötas o. s. v. får vi i
mycket liten grad reda på. När de
som står bakom den tidigare nämnda
motionen II: 751 säger, att det är de
olika producenternas och distributörernas
informationer, som är den enklaste
och mest tillförlitliga och den för konsumenterna
i längden billigaste formen
för konsumentupplysning, så tror jag
verkligen inte att de har konsumenterna
med sig.

Jag läste med glädje tidningen Köpmannen
härförleden, då den i sin ledare
pläderade för en renare stil i försäljningsarbetet
och vände sig mot kombinationsförsäljning
och lockvaruförsäljning
under rubriken: »Varför inte sälja
varan?» Men man blir ända litet ängslig
när man i samma tidning hittar helsidesannonser
med lockrop till köpmännen
att sälja just sådana kombinationsartiklar
eller att installera blickfångande
skyltställ, som betyder ökad
försäljning. »Det frestar och då blir det
mer impulsköp», låter man en affärskvinna
säga i en annons. Det är klart
att sådant är förståeligt, men nog framstår
det som om prisfrågan vore en
ganska undanskymd faktor i spelet om
konsumenternas intresse.

De undersökningar som för övrigt har
företagits om riktprisföljsamheten för
olika varugrupper och varuslag, visar
tydligt hur svag priskonkurrensen är.

Jag skall be att få säga några ord om
upplysningen. Det har förutsatts, redan
i tidigare utredningar om dessa frågor,
att man från statens organ även skulle
meddela konsumentupplysning som
skulle grundlägga det vi kallar för prismedvetenhet.
Men det har aldrig givits
tillräckliga resurser för att driva denna
upplysningsverksamhet. När yrkeskvinnornas
förbund säger att det mesta
på detta område är ogjort, har de nog
kommit sanningen ganska nära. Löntagare,
kvinnoorganisationer och studieförbund
har velat gör någonting men
har saknat material. För intresserade

journalister i dagstidningar och fackpress
har förhållandet varit detsamma
på grund av att material i prisfrågor har
saknats. I remissvaret ger Sveriges radio
och skolöverstyrelsen också uttryck
för att material av detta slag måste
komma fram för deras upplysnings- och
skolningsverksamhet.

Det är naturligtvis alldeles riktigt, att
det är mycket besvärligt att genom upplysningsmaterial
av denna karaktär
samordna prisuppgifter med kvalitetsupplysning,
men det skall gå att klai a
om man kan anställa intresserat och
kvalificerat folk. De som anställts för
dessa uppgifter kan i varje fall vara
övertygade om att de kominer att möta
en intresserad publik som även kommer
att kunna ge dem tips och framställa
beaktansvärda önskemål om arbetets
inriktning. Jag tror inte att vederhäftigheten
kommer att behöva ifrågasättas.
Det är ju ändå ingen ensidigt
sammansatt publik som denna upplysningsverksamhet
skall vända sig till.
Det är ett tvärsnitt genom den svenska
befolkningen — husmodersföreningar,
politiska organisationer, studieförbund
och andra — som skall syssla med
dessa frågor och som kommer att vara
kritiskt granskande.

Den särskilda studiekampanjen får
ses mot bakgrunden av att för litet har
gjorts på detta område. Det har framställts
ett ytterligt starkt krav från de
intresserade parterna —- bestående av
de organisationer jag nyss nämnde —
om att få ett snabbt och effektivt handtag.
När det samtidigt är ett samhälleligt
intresse att föra fram dessa frågor,
anser jag att man skall vara beredd att
även satsa resurser härvidlag.

Jag vill begagna tillfället att citera
vad ett av studieförbunden, nämligen
Medborgarskolan, säger om dessa ting.
Det börjar med att slå fast att »konsumentupplysning
utan tvekan är ett viktigt
samhällsintresse». Det talar om att
Medborgarskolan har ägnat sig åt att
utbilda handledare för studiecirklar i

150 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

dessa ämnen. Det säger vidare, att man
vill ha prismaterial som är pedagogiskt
riktigt och lättillgängligt utan att ge avkall
på kvalitén. Man ser med stor tillfredsställelse
fram mot ett samarbete
mellan de organ som finns och folkbildningsorganisationerna.
Man hälsar
också med tillfredsställelse, att pris- och
kartellnämnden utrustas med personal
som kan hjälpa studieorganisationerna
med dessa åtgärder. Man säger att engångskampanjen
är en åtgärd av stor
betydelse. De 150 000 kronorna är ett
steg i rätt riktning. Medborgarskolan
anmäler att den är beredd att medverka
i kampanjen. Den anser emellertid att
summan är i minsta laget, eftersom man
räknar med att organisationerna dessutom
måste satsa egna pengar.

Med de anförda synpunkterna ber
jag att på alla punkter få yrka bifall till
utskottets utlåtande.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Det som föreslås i propositionen
är bara en personalförstärkning
och något ökade resurser åt de
organ som registrerar prisstegringarna
och prisrörelserna. Den kommunistiska
gruppen däremot har länge kämpat
först för att inte bara bibehålla utan
också effektivisera den tidigare priskontrollen
och sedan för ett återinförande
av priskontroll i effektiviserad
form. Det riktiga är enligt vår mening
att skapa ett organ, som har fullmakt
att ingripa mot monopolpriser och
andra oskäliga priser.

När man nyss hörde herr Heckscher
var det som om monopolismen vore
borta ur vårt samhälle och all kartellprissättning
hade upphört att finnas
till och den fria konkurrensen hade
återuppstått i hela sin 1800-talsglans.
Tyvärr är herr Heckschers skildring
inte riktig. Det lilla som finns kvar av
fri konkurrens i vårt samhälle är kringskuret
av monopol och kartellavtal. Det
kan tänkas, att de statliga organens och
regeringens medverkan till att priskon -

trollen har upphävts beror på att det
inte minst är regeringen och riksdagsmajoriteten
som har trissat upp priserna
under senare år. Jag menar inte
bara genom oms och hyresstegringar
utan också en hel del annat, exempelvis
genom jordbruksregleringen, som ibland
inte ger producenterna så mycket mera
men däremot mellanhänderna ökad inkomst
för deras insats.

Nej, föreställningen om återuppvaknad
fri konkurrens finns tyvärr bara i
herr Heckschers föreställningsvärld och
inte i verkligheten.

\ad gör nu pris- och kartellnämnden?
Jo, den registrerar påfallande
prisstegringar och nya kartellbildningar,
som driver upp eller slår vakt om
priser som inte borde vara så höga som
de är. Men de statliga organen har
ingen befogenhet att göra ett effektivt
ingripande. Mellanliandsvinsterna och
försäljningskostnaderna stegras oupphörligt.
Prisstegringar i de tidigare leden
och varuskatten slår snabbt igenom,
men tullsänkningar och prissänkningar
i produktions- och importledet
tycks bara undantagsvis få någon effekt
i detaljhandeln. Det pågår, som här har
påpekats, en omfattande rationalisering
av distributionen och detaljhandeln,
men denna rationalisering tycks bara
ge den effekt som fru Lewén-Eliasson
nyss talade om, att varje tisdag och fredag
annonseras en del lockvaror till
priser som är litet lägre än de andra
och med vilka man skall locka in kunderna
så att de köper andra varor, vilkas
priser är allt annat än nedsatta. Om
en familj kunde leva på lockvaror kunde
den nog leva relativt billigt, men det
går dess värre inte.

Och rationaliseringsvinsterna? Dem
tar de stora företagen hand om, och
kunderna får inte mycket med av dem.
Det som sker i detaljhandeln i dag är
främst att kedjeföretagen äter ut småhandlarna.
I vilket kvarter som helst i
Stockholm kan man finna exempel på
att små livsmedelsaffärer och andra

Nr 20 151

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

butiker har måst slå igen, därför att de
inte har kunnat klara sig i konkurrensen
med kedjeföretagen och deras mycket
effektiva annonsering.

Pris- och kartellnämnden sitter bara
och registrerar.

En av konjunkturinstitutets experter
på prisfrågor, licentiat J. G. Lindgren,
har nyligen i Ekonomisk revy påtalat
vad han kallar »slagsidan i prisövervakningen»,
ett missförhållande som
beror på begränsningen av blickfält
och arbetsinriktning i pris- och kartellnämndens
utredningsarbete. Licentiat
Lindgren skriver: »Denna svaghet i

uppläggningen påtalades i remissbehandlingen
kraftigt av konjunkturinstitutet,
men i det flyhänta propositionsskrivandet
lyckades handelsdepartementet
tvätta bort varje spår av institutets
mot det nuvarande arbetet ibland
rätt kyliga påpekanden och ersätta dem
med det tvivelaktiga påståendet, att institutet
i allt väsentligt skulle ha omfattat
eller lämnat utan erinran de framlagda
förslagen angående en utvidgad
undersökningsverksamhet.»

Licentiat Lindgren anför en rad saker
som borde undersökas. Dit hör
monopolistiska inslag i den internationella
prisbildningen, som återverkar på
den inhemska prisbildningen, men också
importföretagens utåtriktade monopolism,
som också kan leda till nackdelar
för det egna landet.

Det är typiskt, att de borgerliga representanterna
och främst högern vänder
sig mot varje strävan att förbättra
prisövervakningen. De tycker att allt
är bra som det är. Departementschefen
kan visserligen tänka sig en viss skärpning
av företagens uppgiftsskyldighet.
Men han nöjer sig med att tänka; han
vill inte ålägga dem någon obligatorisk
uppgiftsskyldighet. Han tycker också,
att det inte behövs några effektivare åtgärder
mot oskälig prissättning än de
blygsamma möjligheter som nu finns.
Han dröjer också med tillsättandet av
cn expertgrupp för att jämföra olika

indexserier. För vår del skulle vi finna
det motiverat med en grundlig expertundersökning,
huruvida de varugrupper
som ligger till grundval för indexberäkningarna
verkligen är representativa.

Visst finns det varor som har gått
ned i pris —• det skall vi inte förneka.
Man kan rätt billigt få tag i en 17-tums
eller 21-tums TV-apparat av fjolårsmodell.
En del umbärliga varor har gått
ned i pris. Men ser vi på de verkliga
förnödenhetsvarorna, alltså de som är
av den största betydelsen för barnfamiljerna,
så märker vi där en annan
utveckling. Jag har roat mig med att
jämföra vissa priser på de mest efterfrågade
livsmedlen. För att det inte
skall uppstå några missförstånd vill jag
här säga, att jag bara nämner varor av
samma kvalitet. Det saluföres nämligen
en del varor som knappast är ätbara.
Det visar sig då, att de varor som gått
upp mest under de två senaste åren är
charkuterivaror som t. ex. falukorv,
randigt stekfläsk samt köttfärs och liknande.
Dessa varor har gått upp mycket
kraftigt i pris, och alla dessa hyresoch
prisökningar gör alla avtalsmässiga
lönestegringar rätt illusoriska. Men i
priskontrollnämnden bara registrerar
man och gör stickprovsundersökningar.

Eftersom det inte finns stora utsikter
att få igenom vad vi helst skulle vilja
ha genomfört och alltid har föreslagit,
nämligen en effektiv priskontroll med
makt att också bryta monopol- och kartellpriser,
får vi i dag nöja oss med den
lilla förbättring som föreslås i propositionen,
men vi tror att utvecklingen
snart åter kommer att ställa de problem
på dagordningen som vi har aktualiserat.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Trots den sena timmen
har jag behov av att här deklarera, att
jag deltagit i detta ärendes behandling
i avdelningen och därvid i stort sett har
anslutit mig till reservanternas linje.

152 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

På grund av annat angeläget statligt
uppdrag har jag däremot inte haft tillfälle
att deltaga i utskottets behandling
av frågan.

Utan att här riva upp någon debatt
på denna punkt vill jag i korthet deklarera,
att jag själv och mina partikamrater
har varit med om att stödja uppbyggandet
av det nya pris- och kartellverket
samt näringsfrihetsrådet och
ombudsmannainstitutionen, och vi har
varje år röstat för att riksdagen skall
anslå nödiga medel för deras fortsatta
verksamhet. Jag vågar också säga att vi
i alla avseenden har goda erfarenheter
av institutionernas arbete.

I år har vi emellertid kommit i en ny
situation på grund av den föreslagna
ökningen av antalet tjänster. Jag vill
fästa kammarens uppmärksamhet på att
den motivering för dessa tjänster, som
återfinnes i propositionen och utskottets
utlåtande, ganska starkt kontrasterar
mot motiveringen i det digra betänkande,
som godkändes av kammaren
omedelbart innan denna fråga kom
före och som gällde försvarets löneproposition.
Där är varje tjänst klart angiven
och motiverad både när det gäller
tjänsteställning och arbetsuppgifter.
Det är gammal god tradition i statsutskottets
första avdelning att kräva en
dylik grundlig motivering när nya
tjänster inrättas. I detta fall är tjänsterna
dock inte tillnärmelsevis lika
starkt motiverade, utan här är det bara
fråga om mera allmänna uppgifter. Jag
behöver inte åberopa någon formulering
i utlåtandet eller i propositionen.
Varje kammarledamot kan själv ta del
av uppgifterna där.

Om det här hade påvisats, i vilka
konkreta punkter som behov föreligger
av tjänster i den eller den tjänsteställningen,
så skulle frågan givetvis ha legat
till på ett annat sätt. Men jag hänvisar
till vad utskottets ärade kvinnliga
talesman alldeles nyss yttrade från denna
plats, när hon motiverade tillsättandet
av dessa nya tjänster. Då måste

även hon tillgripa allmänna motiveringar,
vilket jag inte anser vara tillräckligt
för den utökning och den
ganska kraftiga fördyring, som det här
är fråga om för dessa institutioner.

Innan jag slutar vill jag också understryka
en annan sak. Jag delar utskottsmajoritetens
mening, när utskottet skriver:
»Så till vida kan utskottet dela
motionärernas uppfattning, att den institutionella
apparat och den lagstiftning,
som byggts upp för det allmännas
övervakning av utvecklingen på prisoch
konkurrensområdet, i och för sig
torde vara tillräcklig under nuvarande
förhållanden som en ram för verksamheten.
»

Detta är mycket viktigt, och jag vill
understryka det genom att hemställa,
att man i fortsättningen följer den uppmaning
som utskottsmajoriteten här
kommit med att inte spränga ramen för
verksamheten utan fullfölja arbetet i de
spår, som tidigare dragits upp och som
jag tror har varit nödvändiga både för
konsumenterna och näringslivet som
sådant. Samarbetet har varit gott. Verket
har skötts på ett utmärkt sätt, och
det finns ingen anledning att nu företa
en utökning, som man inte kan överblicka
verkningarna av.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den vid utskottets
utlåtande fogade reservationen
av fröken Andersson m. fl.

I detta anförande instämde herr
Carlsson i Stockholm (fp).

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Är det inte litet djärvt,
herr Ståhl, att göra jämförelser med
löneanslagen för försvaret? Brukar det
inte vara rätt vanligt att vi både i första
avdelningen och här i kammaren tar
ställning till mångsiffriga tal på miljoner
utan detaljredovisning, även när det
gäller tjänster? Om herr Ståhl vill vara
omsorgsfull och gå till urkunderna för
den proposition och det utskottsutlåtande
vi behandlar, så finner han där

Nr 20 153

Onsdagen den 17 mai 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

bakgrunden till varje tjänst. Om vi hade
tid och klockan inte vore så mycket,
skulle jag tjänst för tjänst tala om vad
det är fråga om. Jag uraktlåter det, men
jag vet att herr Ståhl kan skaffa dessa
uppgifter.

Herr CARBELL (s):

Herr talman! Professor Heckscher
började sitt anförande med att påstå, att
priskontrollnämnden på sin tid avvecklades
därför att den snarare höjde än
sänkte priserna. Det vore intressant att
höra, om professor Heckscher i sitt
forskningsarbete har funnit några exempel
på detta. Jag väntar alltså på att få
höra det och ämnar då återkomma.

När herr Heckscher i fortsättningen
säger, att konkurrensen åstadkommer
mer än den mest maktfullkomliga prisoch
kartellkontroll kan åstadkomma, så
är detta en självklarhet, som man egentligen
inte behöver ödsla så många ord
på. Det förhåller sig på det sättet, herr
Heckscher, att en konkurrens i den mening,
som jag tror att professor Heckscher
avser, av naturliga skäl är den
effektivaste priskontroll som kan förekomma.
En konkurrens, som är inriktad
på att i verklig mening åstadkomma
låga priser, är en effektivitetsfrämjande
insats för den fria företagsamheten, som
vi alla väl är ense om är fördelaktig. Det
är alldeles naturligt att det ur den synvinkeln
sett är beklämmande, att priskonkurrens
i verklig mening icke har
det utrymme som den egentligen borde
ha. Herr Heckscher säger att vi går
einot en alltmer skärpt konkurrens. Ja,
professor Heckscher, jag kan hålla med
om att vi går mot en skärpt konkurrens,
men vi går icke mot en skärpt priskonkurrens.
Vad vi ser i form av stark konkurrensvilja
tar sig uttryck i reklamkonkurrens,
rabattkonkurrens, konkurrens
om högre marginaler för att fånga
intresset hos återförsäljargrupper inom
grosshandel och detaljhandel.

Från detta resonemang vill jag strax
undantaga några områden, som fru

Lewén-Eliasson här berört, nämligen de
områden som kännetecknas av en stark
blockkonkurrens, sådan som kan förekomma
på livsmedelsområdet mellan
konsumentkooperationen och den enskilda
handeln, sådan som man t. ex.
kan skönja inom bensinhandeln mellan
IG-rörelsen och oljeföretagen i övrigt.
Där förekommer en blockkonkurrens
som måste vitsordas.

Man måste i detta sammanhang enligt
min mening helt enkelt konstatera, att
det är genant när man här från talarstolen
får höra en sådan självklarhet
som att konkurrens i och för sig skulle
åstadkomma mer än den mest maktfullkomliga
pris- och kartellkontroll. Vem
har sagt att man skulle ställa dessa två
saker emot varandra? Vem har, med
den uppbyggnad som pris- och kartellnämndens
verksamhet fått, någonsin
velat ställa den emot den kraft som den
fria konkurrensen kan utöva? Ingen har
velat göra detta. Tvärtom är väl meningen
den, att den fria konkurrensen
skall på allt sätt få verka och göra den
nytta för samhället och för människorna
som den kan göra. Men vad är det
som hindrar, herr Heckscher, att denna
konkurrensvilja får ta sig uttryck men
att också samliällsmedborgarna kan ha
anspråk på att få insyn i hur den arbetar
och kontroll över att den är effektiv?
Om denna konkurrens, som herr
Heckscher här från talarstolen så varmt
omhuldar, är effektiv, vad är det då för
nackdel med en kontroll över den? En
sådan skulle ju kunna vara en ytterligare
stimulans! Men det resonemang som
herr Heckscher för måste innebära, att
all stimulans som kan ges bara är en
illusion.

Så säger herr Heckscher vidare, att
det kan ifrågasättas, om den personalökning
som förekommit tidigare skall
kvarstå. Man har sagt, att avsikten med
den skulle vara att skapa ett mera utvecklat
prismedvetande hos allmänheten.
Och så skjuter han in, att detta enligt
hans mening avslöjar ett ringa för -

154 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

troende för husmödrarna. Ja, herr
Heckscher, är det så? Är det inte på
det sättet, att många frågor är ganska
ogenomskinliga och svåra att få grepp
om, vilket gör det motiverat att så att
säga förstärka den köpande allmänhetens
möjligheter?

Detta kan inte åstadkommas genom
studiecirklar, säger herr Heckscher. Ja,
jag vet inte om professor Heckscher är
klart medveten om vad man kan åstadkomma
med studiecirklar.

I detta sammanhang skulle jag också
ett ögonblick vilja uppehålla mig vid
herr Heckschers uttalande, att denna
verksamhet skulle avslöja inte minst en
misstro mot småföretagen. Är herr
Heckscher riktigt på det klara med förhållandet
mellan storföretagen och småföretagen
när det gäller konkurrensen
och när det gäller kartellfrågorna och
hur man av naturliga skäl från småföretagarnas
sida kan se saken på ett annat
sätt än från storföretagarnas sida?

När herr Heckscher säger att högerpartiet
anser att pris- och kartellnämndens
verksamhet i huvudsak skall ha
beredskapskaraktär tycker jag att det i
och för sig inte finns något att invända.
Det har under åren funnits många tillfällen,
då ett starkt behov förelegat av
en beredskap.

»Anställer man personal, ser den till
att den har sysselsättning.» Jag tror,
herr Heckscher, att det från tjänstemannarörelsens
sida och från löntagargrupperna
i övrigt är ett önskemål, att det
folk som anställs verkligen ser till att
de har sysselsättning.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag är övertygad om att,
som herr Carbell säger, den personal
det här är fråga om kommer att se till
att den får sysselsättning. Det var just
vad jag sade, och därvidlag föreligger
alltså inga meningsskiljaktigheter mellan
herr Carbell och mig.

Jag skall också erkänna, att herr Carbell
med klädsam blygsamhet talar om

möjligheterna för sitt eget ämbetsverk
att åstadkomma någonting på detta område.
Att det i verkligheten är den fria
konkurrensen som åstadkommer mest
och att uppgifterna väsentligen har beredskapskaraktär
har herr Carbell medgivit,
och därvidlag är vi alltså inte heller
oense.

Då kanske jag också får påpeka för
herr Carbell, att jag inte har föreslagit
att hans ämbetsverk skall avskaffas utan
endast att verksamheten skall stanna
vid den omfattning den hade, innan omsättningsskatten
infördes. Skall prisoch
kartellnämnden väsentligen ha beredskapskaraktär
borde denna omfattning
kunna vara tillräcklig.

Herr Carbell säger, att visserligen
förekommer konkurrens, men det blir
inte priskonkurrens utan konkurrens
av andra typer. Och det är klart att det
i många hänseenden är så. Men orsaken
är väl till mycket väsentlig del att priserna
är så pressade, att det inte finns
utrymme för någon egentlig priskonkurrens,
utan konkurrensen går över på
andra områden. Jag vet att man på socialdemokratiskt
håll har någon allmän
föreställning om att reklamen är en samhällsskadlig
verksamhet, som egentligen
borde ersättas med upplysningsverksamhet,
meddelad av offentliga myndigheter,
och att reklamen höjer kostnaderna
så mycket. Jag tror, att om man
slår ut reklamkostnaderna för vanliga
konsumtionsvaror finner man, att en
mycket liten del av kostnaderna ligger
på reklamen. Det avgörande skälet för
att man måste gå fram på den vägen
torde just vara, att möjligheterna till
priskonkurrens är begränsade, därför
att utrymme helt enkelt saknas.

Herr Carbell begär att jag skall lämna
exempel på att priskontrollens avskaffande
hade medfört prissänkningar.
Men observera, herr Carbell, att jag sade
inte att priskontrollnämnden hållit
priserna höga — det var väl en felsägning
från herr Carbells sida — utan
jag sade att systemet med priskontroll

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 155

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

hade medfört högre priser. De exempel
man här i allmänhet brukar åberopa
hänför sig till konfektionsindustrien
och jämförliga områden. Där är det
uppenbart att priserna sjönk, när priskontrollen
var avskaffad. Herr Carbell
kan givetvis säga att detta berodde inte
på att priskontroll inte längre fanns
utan på något annat. Det är alltid svårt
att få exakt bevisning. Men själva systemet
med priskontroll hade på dessa områden
såvitt man kunde förstå en stabiliserande
inverkan på priserna. Först
när priskontrollen försvunnit kunde den
nya konkurrenssituationen göra sig gällande.

Både herr Carbell och fru LewénEliasson
var inne på upplysningsverksamheten.
Herr Carbell undrade vad jag
egentligen vet om vad som kan åstadkommas
med studiecirklar. Ja, herr talman,
det är rätt länge sedan jag sysslade
med studiecirklar, men nog har jag
gjort det ganska mycket i mina dagar.
Det är väl också så, att all undervisning,
där man sysslar med vuxna, ger
någon erfarenhet av vad som kan åstadkommas
och inte kan åstadkommas på
detta område. Man kan med studiecirklar
och jämförlig verksamhet åstadkomma
— något som fru Lewén-Eliasson
snuddade vid — en allmän ekonomisk
skolning, så att säga en allmän utbildning
i nationalekonomi och t. o. m. i
företagsekonomi på ett till att börja
med elementärt och sedan mindre elementärt
plan. Därvidlag är verksamheten
utomordentligt effektiv. Men när
det gäller att knyta an direkt till vid en
bestämd tidpunkt rådande förhållanden
är den i hög grad ineffektiv.

Herr Carbell säger också att det behövs
en personalökning, därför alt frågorna
är så ogenomskinliga. Jag tolkar
detta så, att han menar att frågorna
är svåra att förklara och svåra att begripa
och att mycket material därför
behöver presenteras. Ja, nog är dessa
spörsmål mycket invecklade. De är så
invecklade, att man i många fall över

huvud taget inte kan komma till något
bestämt resultat och att många olika
resultat i och för sig är lika godtagbara.

När fru Lewén-Eliasson exemplifierade
de många uppgifter som enligt
hennes uppfattning skulle åligga ett organ
av ifrågavarande slag, undrade jag
en stund om hon talade om pris- och
kartellnämnden eller om företagsekonomiska
forskningsinstitutet. Ty de uppgifter
hon nämnde var i allt väsentligt
rena forskningsuppgifter, forskningsuppgifter
som sysselsätter den företagsekonomiska
forskningen vid i varje fall
Stockholms och Göteborgs handelshögskolor
och förmodligen sysselsätter denna
forskning även på andra håll. Det
är frågor som sammanhänger med distributionen,
med priskänsligheten hos
varor o. s. v. Det är just den sortens
spörsmål som behandlas av nämnda
forskning. Skall detta vara ett maskerat
forskningsanslag, får vi också diskutera
det ur andra synpunkter. Då har frågan
emellertid hamnat under fel huvudtitel.
Nej, förlåt, handelshögskolorna tillhör
kanske alltjämt den tionde huvudtiteln.
Jag beklagar att jag är så förvirrad av
detta uppslag, att jag inte ens vet vilken
huvudtitel vi diskuterar. Som akademiker
kan jag naturligtvis inte önska
annat än att forskningen skall få sitt.
Men inte har detta särskilt mycket att
göra med skapandet av prismedvetande
hos allmänheten.

Jag skulle nog kunna fortsätta denna
diskussion ganska länge, men jag tror
att vad jag har sagt här i varje fall
har utgjort något av svar på de inlägg,
som fru Lewén-Eliasson och herr Carbell
har gjort. Herr Johanssons i Stockholm
inlägg torde inte erfordra något
svar.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande om bifall till reservationen
under punkt 1) i utlåtandet.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k)
kort genmäle:

156 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

Herr talman! Alldeles oavsett om herr
Heckscher ger mig svar eller inte, har
jag några tillägg att göra till vad han
har yttrat. Han talade redan i sitt första
anförande om Parkinsons lag: att
de anställda i pris- och kartellnämnden
nog skulle se till att de hade arbete.
Parkinsons lag verkar nog inte bara där
— verkar den inte också i försäljningsorganisationer,
inte minst i de privata,
där en anhopning av anställda med olika
metoder skall pracka på folk varor som
de inte behöver? Det har gått därhän,
att deras titlar i annonserna inte längre
finns på svenska utan måste sägas
på amerikanska.

Jag skulle vilja syna en del andra utgreningar
av denna offentliga verksamhet.
Vi har ett hemmens forskningsinstitut,
som har rätt att tala om att det
finns konservbrytare och hushållsmaskiner
i marknaden som är bra och sådana
som är dåliga, men man har inte
rätt att tala om vilka som är bra och
vilka som är dåliga — det är hemligstämplat
i den privata företagsamhetens
namn.

Herr Heckscher talar vidare om reklamens
värde; huruvida den är samhällsskadlig
såsom en del anser eller om den
har ett mycket stort positivt värde. Jag
skulle gärna, herr Heckscher, vilja veta
det positiva värdet och det verkliga värdet
hos de där tvålarna som alla filmstjärnor
använder — jag skulle vilja
veta vad de har kostat i tillverkning och
om de är värda sitt pris.

Slutligen talade herr Heckscher om de
pressade priserna. Men jag har sett en
annons i herr Heckschers tidning Svenska
Dagbladet — tyvärr har jag inte annonsen
med mig — där ett av de stora
kedjeföretagen i Stockholm tillkännagav,
att man behövde en miljon kronor
och att man garanterade 12 procents
årsvinst. Den som satsade miljonen behövde
inte veta någonting, han behövde
inte ha några som helst kunskaper om
företaget, ty detta skötte de skickliga
cheferna och personalen. Att man trots

detta kan garanteras en årsvinst på 12
procent i ett kedjeföretag tyder inte på
att priserna är så pressade som herr
Heckscher vill göra gällande.

Herr CARBELL (s):

Herr talman! Jag skall försöka undvika
att ytterligare förvirra herr Heckscher,
men jag kan inte underlåta att
fråga honom: När i all sin dar har vi
inom socialdemokratien sagt, att vi är
emot reklam i och för sig? Vad jag för
en stund sedan sade var närmast att priskonkurrensen
fick stå tillbaka för andra
former av konkurrens. Detta innebar i
och för sig inte någon värdering av
reklamen. Jag vill dock säga, att den, om
herr Heckscher får sin vilja fram, skulle
bli ett ganska allenarådande instrument
gentemot den köpande allmänheten.
Men herr Heckscher får väl ändå betänka,
att konsumenterna skulle kunna
ha anspråk på att också få annan form
av upplysning — och det är detta det
är fråga om.

Herr Heckscher ville ge ett intryck
av att han klarat av min begäran om
exempel på att priskontrollen snarare
höjt än sänkt priserna. Han menade
att han gjort det genom att åberopa förhållandena
inom konfektionsindustrien.
Vi har visserligen haft prisrörelser
inom konfektionsindustrien, inom konfektionsdetaljhandeln
och även inom
andra industrier och inom andra grenar
inom detaljhandeln, men att priser förändrar
sig behöver inte innebära att
man får en skärpt konkurrens. Priserna
kan mycket väl sjunka samtidigt som
marginalerna stiger. Det finns åtskilliga
exempel på detta just från den tidsperiod
som herr Heckscher nu nämner.

Herr Heckscher säger att han mycket
väl vet att man kan åstadkomma en hel
del med studiecirklar, men han vill förmena
att det kan vara svårt att nå någonting
enbart på detta område. Men,
herr Heckscher, vad är det som säger
att inte upplysning vore lämplig på just
detta område?

Nr 20 157

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:
Herr talman! Visst är upplysning i
och för sig lämplig på detta område.
Frågan är bara om den form av upplysning
som det här gäller uppnås med
de medel som nu föreslagits.

Vad beträffar herr Carbells invändning
mot mitt resonemang i fråga om
konfektionsindustriens priser vid priskontrollens
avskaffande tycks han nu
mena, att det avgörande är inte om konsumenterna
får lägre priser utan om
man genom en rationalisering kan åstadkomma
så stora förbättringar att man
skulle kunna ha ännu lägre priser. Det
är väl inte detta det är fråga om. Det
för konsumenterna väsentliga var, att
man inom konfektionsindustrien fick
en konkurrens, som drev fram en rationalisering
och därigenom åstadkom lägre
priser för konsumenterna. Det går
givetvis inte att med full säkerhet bevisa,
att detta var en följd av priskontrollens
avskaffande. Men det är, om
jag får uttrycka det så, en egendomlig
tillfällighet att det inträffade just när
priskontrollen hade avskaffats.

Herr CARBELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hecksclier har gissat
alldeles rätt. Jag menar att man
skall försöka åstadkomma så goda prisförhållanden
som möjligt för konsumenterna
med hänsyn till den effektivitet
som finns i såväl industri- som
återförsäljarleden.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Tiden på dygnet är kanske
inte den mest lämpliga för att längre
diskutera denna fråga. Men jag tycker
att debatten inte har gällt de verkliga
sakskälen, och jag anser att främst herr
Hecksclier tar upp frågor som vi i dag
egentligen inte behöver diskutera. I fråga
om priskontrollen har vi ju kommit
så långt att vi är överens om att den
bör förbehållas för mera exceptionella
tillfällen, krig och svåra kristider. Därför
är det ingen anledning att nu disku -

tera priskontrollen, utan vad vi nu bör
diskutera är det system med prisövervakning
som vi prövat. Skulle vi diskutera
även de andra frågor som herr
Hecksclier dragit upp, kunde vi anlägga
många synpunkter.

Jag tycker att herr Hecksclier förde
ett mycket onyanserat tal, som tedde sig
särskilt frapperande för den som under
några år inifrån fått följa denna verksamhet.

Jag tycker att vi borde kunna enas
om att vi lyckats med försöket med en
experimentverksamhet, som inte många
trodde skulle ge samma resultat som en
priskontroll. I dag är alla överens om
att en prisövervakning under normala
tider är bättre.

Vi har kunnat glädja oss åt ett gott
samarbete mellan partsrepresentanterna
inom pris- och kartellnämnden. Både
företagare och löntagare har kunnat
enas, och en stark objektivitet vid bedömningen
av prisutvecklingen har rått.

Inte kan man föra ett så onyanserat
tal som herr Hecksclier gjorde och säga,
att konkurrensen här i landet är så hård,
att det inte behövs någon prisövervakning.
I så fall skulle vi här ha ett verkligt
Eldorado, som inte finns någon
annanstans i världen. Den amerikanska
kartellagstiftningen t. ex. är minst lika
hård som den svenska och i fråga om
straffpåföljderna hårdare. Det har under
en inte alltför avlägsen tid förekommit
en del exempel härpå, som väl inte
kan ha gått riksdagens ledamöter förbi.

Vi kan väl slå fast, om vi skall använda
så starka ord, att en väsentlig
vinst är att vi bland företagarna och
handelns folk fått förtroende för övervakningens
objektivitet. Det är mycket
viktigt att man kan konstatera detta.

För att åstadkomma denna organisation
behövs det mycket kvalificerat folk,
eftersom det rör sig om ömtåliga områden.
Vi har hittills haft en provisorisk
organisation, men när vi nu går att permanenta
den för att därmed ge den möjlighet
att till sig knyta fast anställda

158 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.
Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

tjänstemän, vilket ger ökade möjligheter
till rekrytering och ytterligare utveckling,
säger man nej. Den organisation
som nu föreslås är ingalunda för
stor. Den är snarare för liten för att
kunna följa den snabba strukturförändring
som sker inom handeln och industriell
utveckling i vårt samhälle. Jag
tror att det är nödvändigt att ge organisationen
den omfattning som har föreslagits.

Det i längden mest angelägna är inte
att bara följa detaljhandeln, utan vi måste
också följa utvecklingen i tidigare
produktionsled. Det är framför allt de
inom detaljhandeln verksamma som påtalat,
att det inte är rimligt att bara
de skall vara utsatta för övervakning,
utan att sådan bör ske även i tidigare
led. Det är här vi kan göra de väsentliga
vinster för konsumenterna och de effektiva
företagen. Men då är det klart att vi
behöver en för ändamålet kvalitativt och
kvantitativt tillräcklig organisation. Det
är den huvudsynpunkt jag vill lägga på
denna fråga. När vi nu söker motivera
detta så kan det vara anledning erinra
om att konkurrensen inte är så fri. Det
är naturligt att den inte är det, ty det
gäller ekonomiska ting och vi är väl
alla så inställda att vi tar ut de möjligheter
som finns.

Jag kan ta ett par exempel. När man
började lägga fram material angående
radio- och TV-handeln fick vi mycket
snabbt exceptionellt stora prisfall'' När
man började undersöka oljan fann vi att
det inte var konkurrens med priser utan
med rabatter och att vissa köpare behandlades
mycket orättvist. Vi fann att
rabatterna växlade mellan 5-—54 kronor
per m3. Man konkurrerade alltså
inte med priser utan med rabatter, och
det är en väsentlig skillnad. Vi fann att
egnahemsägarna inte fick de priser de
skulle ha, och vi fann framför allt att
hyresgästerna betalade för höga hyror,
eftersom bränsletilläggen baserades på
listpriser och inte på de rabatterade priserna.
Rabatterna gick direkt i fickan

på hyresvärdarna. Följaktligen blev det
förhandlingar mellan hyresgäster och
hyresvärdar, som resulterade i en riktig
hyressättning.

Bara detta innebar så stora vinster att
vi har fått tillbaka vad övervakningsorganen
kostar. Framför allt har människorna
fått den trygghet de känner
när samhället ger möjligheter till insyn.
Detta är det väsentliga. Prisövervakningen
är framför allt av förebyggande
karaktär, men det betyder också
att den måste vara objektiv och kunna
tränga in i de förhållanden den är satt
att bevaka.

Det finns många synpunkter att anföra,
herr talman, men med hänsyn till
tiden skall jag sluta här.

Herr HECKSCHER (li):

Herr talman! Det är ju inte hyresregleringen
vi skall diskutera i kväll.
Det förefaller som om det som herr
Andersson i Ronneby sist sade egentligen
hör hemma i den debatten. Det gäller
väl om hyresregleringen lika väl som
om priskontrollen att den konserverar
ett system där konkurrensen inte fungerar.
Det är under sådana omständigheter
det uppstår problem av den typ som
herr Andersson i Ronneby var inne på.

Vad sedan beträffar det som herr Andersson
i Ronneby sade i början så kan
jag ivrigt instämma i att det är väsentligt
att i detta sammanhang skapa förtroende
bland handelns folk och att detta
gått mycket bättre än vad man från
början trodde att det skulle göra. En
liten organisation som pris- och kartellnämnden
har möjlighet att arbeta på
det sättet. Det är ingalunda givet att en
utvidgning inte bara i fråga om personal
utan också i fråga om arbetsuppgifter
kan ske, utan att det förtroendeförhållande
som sålunda skapats kommer
att äventyras. Det gäller särskilt om man
ger sig in på en upplysningsverksamhet
av den typ som delvis varit i fråga här,
en upplysningsverksamhet som är myc -

Onsdagen den 17 maj 1961 em. Nr 20 159

Ändringar i statens pris- och kartellnämnds organisation

ket svår att bedriva utan att knyta an
den till de särskilda varor som saluförs.
Det är ett äventyr för en offentlig myndighet
att ge sig in på en upplysningsverksamhet
av denna typ just därför
att man därigenom kan göra slut på det
förtroende som man kunnat uppnå genom
den mera försiktiga och begränsade
verksamhet som hittills bedrivits.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Jag är något förvånad
över herr Heckschers sätt att debattera
i dag. Jag blir mer och med förvånad
allteftersom tiden framskrider. Det är
väl uppenbart att om vi diskuterar hur
en prisövervakning fungerar så är det
fullt konsekvent att säga hur den fungerar
intill sista ledet. Är det att diskutera
hyresregleringen att säga att oljepriserna
påverkade den allmänna liyressättningen
och fått konsekvenser som
alla människor känner sig högst upprörda
över? Är inte detta ett utomordentligt
bevis på prisövervakningens betydelse?
Vad har den ytterligare fått för
resultat, herr Heckscher? Jo, vi har
fått oljebolagen att konkurrera med
priser i stället för med rabatter. Nu har
vi bara kvantitetsrabatter, och oljebolagen
är i färd med att få fram en enhetlig
tillämpning så att människorna
vet att de betalar rätt pris för den vara
de får. Vi har i dag de lägsta oljepriserna
i Europa, kanske i hela världen. Är
inte detta ett utomordentligt gott resultat
av prisövervakningen, som ger både
industrien och vanliga människor den
rätt de skall ha gentemot oljebolagen?

Om herr Heckscher tänker igenom
dessa problem, tror jag att han blir betydligt
osäkrare i sin uppfattning. Herr
Heckscher säger att det är farligt för
de prisövervakande organen att ge allmänna
opinionen upplysningsmaterial.
Det är aldrig farligt att tillhandahålla
ett objektivt material. Det är ingen propaganda,
utan människorna får själva
bedöma sakmaterialet.

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! Jag skall fatta mig
mycket kort. Med anledning av herr
Anderssons i Ronneby yttrande vill jag
gärna vitsorda att pris- och kartellnämnden
under sin nuvarande ledning
eftersträvat ett förtroendefullt samarbete
med näringslivet; jag talar givetvis
endast för den del av näringslivet
inom vilken jag är verksam. Jag hoppas
att detta samarbete skall bestå även efter
den utvidgning av nämndens verksamhet
som vi nu har att diskutera.
Jag kommer att rösta för bifall till de
första fem punkterna i detta utlåtande,
men i punkt 6, där det yrkas att 150 000
kronor skall anslås för en särskild konsumentupplysning
av engångskaraktär,
kan jag inte biträda utskottets förslag.

I likhet med reservanterna på denna
punkt tvivlar jag på värdet och utbytet
av en sådan engångsupplysningskampanj.
En objektiv konsumentupplysning
är enligt min mening ägnad att stärka
förutsättningarna för en sund konkurrens,
men jag anser att konsumentupplvsningsarbetet
i fortsättningen liksom
hittills skall bedrivas fortlöpande och
i huvudsak genom anlitande av de traditionella
offentliga kommunikationsmedlen,
press, radio och TV, samt genom
de officiella organ, som utges av
vissa företag och organisationer.

I propositionen har man enligt min
uppfattning inte förebragt några vägande
skäl för igångsättandet av något
slags engångskampanj. Konsumentupplysningen
bör — jag upprepar det
— bedrivas fortlöpande genom de traditionella
offentliga kommunikationsmedlen.

Herr talman! Även med den positiva
inställning, som jag har till konsumentupplysningsarbetet,
kan jag alltså inte
biträda yrkandet om detta engångsanslag
på 150 000 kronor. Jag ber därför
att få yrka bifall till reservation nr 6
av herr Boman m. fl.

Härmed var överläggningen slutad.

160 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Särskild konsumentupplysning i prisfrågor

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 1); och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Heckscher begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
l:o) i utskottets utlåtande nr 105, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
1) av fröken Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Heckscher begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 164 ja och 47 nej,
varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskoftets
hemställan.

Punkterna 2—-5

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 6

Särskild konsumentupplysning i
prisfrågor

Kungl. Maj:t hade i förberörda proposition
nr 86 (s. 73) föreslagit riksdagen
att till ifrågavarande ändamål
för budgetåret 1961/62 under tionde hu -

vudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 150 000 kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Majrts förslag
samt med avslag å motionerna
1:632 och 11:751 samt 1:631, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, till Särskild
konsumentupplysning i prisfrågor
för budgetåret 1961/62 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 150 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herr Boman,
fröken Andersson samt herrar
Axel Johannes Andersson, Bengtson,
Ragnar Bergh, Lundström, Sundin, Staxäng,
Malmborg, Svensson i Stenkyrka,
Wedén, Larsson i Hedenäset och Heckscher,
vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 632 och II: 751
samt I: 631, samtliga motioner såvitt nu
vore i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag
om anslag till särskild konsumentupplysning
i prisfrågor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 6 av herr Boman
m. fl.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan på denna
punkt.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen 6); och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Heckscher begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 161

Anslag till vissa forskningsråd m. m. — Anslag ur kyrkofonden m. m., i vad avser
underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

statsutskottets hemställan i punkten
6:o) i utskottets utlåtande nr 105, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
6) av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Heckscher begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 112 ja och 101 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

forskningsstöd, fordrade konsekvensen,
om mitt förslag hade biträtts, att
en uppräkning skulle ha skett av de
forskningsanslag som nu behandlas. Då
emellertid det förslag jag ställde inte
vann riksdagens bifall, har det inte funnits
anledning för mig att i detta sammanhang
redovisa några särskilda krav.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 16

Anslag ur kyrkofonden m. m., i vad avser
underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet
i Göteborg

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
107, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m., i vad propositionen
avseT underhållsarbeten i lokalerna för
domkapitlet i Göteborg, jämte motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

§ 15

Anslag till vissa forskningsråd m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
106, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret
1961/62 till vissa forskningsråd m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Jag har till detta utlåtande
fogat en blank reservation och
tillåter mig, trots den sena timmen, att
med några ord motivera denna min reservation.

När vi i fredags behandlade frågan
om disposition av vinstmcdelsavsättningen
från LKAB tillät jag mig att
hävda, att hela avsättningen bort ske
till en Norrlandsfond. Eftersom jag samtidigt
underströk betydelsen av allmänt

Herr NELANDER (fp);

Herr talman! I motionerna 11:667
och I: 562 har närmare 50-talet ledamöter
i båda kamrarna från alla de fyra
demokratiska partierna bland annat anhållit
om undersökning beträffande frågan
om statsbidrag till lärarlönerna vid
Sköndalsinstitutets sociala linje. Motionerna
har behandlats i statsutskottets
utlåtande nr 107, till vilket jag fogat en
blank reservation. Utskottet har hänvisat
till att en skrivelse från Svenska
diakonsällskapet om utbildningen vid
Sköndalsinstitutets sociala linje av ecklesiastikdepartementet
överlämnats till
socionomutbildningskommittén för beaktande.
Utskottet menar att frågan om
Sköndalsinstitutets sociala linje därmed
synes bli uppmärksammad och tillstyrker
därför inte någon särskild undersökning.

Helt visst är det rätt och riktigt att
socionomutbildningskommittén i sin

11—Andra kammarens protokoll 1961. Nr 20

162 Nr 20 Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Anslag ur kyrkofonden m. m., i vad avser underhållsarbete i lokalerna för domkapitlet
i Göteborg

utredning tar med detta spörsmål. Den
torde dock inte bli färdig förrän nästa
höst, varför ett eventuellt propositionsförslag
skulle kunna väntas först om
2 ä 3 år. För institutet är detta en ganska
ållvarlig sak, då underskottet för
utbildningen de senaste åren har rört
sig om 140 000 å 150 000 kronor per år.
Naturligtvis kan man i längden inte
fortsätta om inte bidrag erhålles. De
frivilliga gåvorna från enskilda och
församlingar räcker inte på långt när
till.

Vår begäran i motionen avsåg att
ecklesiastikministern genom en undersökning
i departementet skulle kunna
fastställa i vilken mån statsbidrag till
lärarlönerna skulle kunna utgå. Sådant
statsbidrag anser vi för vår del vara
fullt berättigat främst av två anledningar.

För det första råder för närvarande
stor brist på utbildad personal i socialvården.
Sköndalsinstitutet utför därför
en för samhället synnerligen gagnande
gärning. I sin utredning om behovet
av socionomutbildad arbetskraft har
också arbetsmarknadsstyrelsen förutsatt
att en del av behovet kan tillgodoses
med vid Sköndalsinstitutet utbildade.
Nämnas kan att det för närvarande
finns bortåt 300 socialarbetare
i landet, vilka utbildats vid Sköndalsinstitutet.
I år utexamineras 31, vilka går
ut i samhällets sociala arbete. De allra
flesta av dem är manliga, biand vilka
avgången är allra minst. För övrigt
utexamineras vid institutet nästan lika
många manliga som vid de andra socialinstituten
på den sociala linjen.

Den andra anledningen varför vi anser
det vara berättigat med statsbidrag
till lärarlöner är att utbildningen vid
den sociala linjen är fullt likvärdig med
socialinstitutens. Vid Stora Sköndal har
ända sedan 1898 bedrivits utbildningsverksamhet
för personer, som avsett
att ägna sig åt socialt arbete. Utbildningen
undergick en genomgripande

förändring år 1948 med anledning av
socialutbildningssakkunnigas betänkande
1944. Sedan dess leder utbildningen
fram till social examen — för elever
som inte önskar diakonvigas — eller
till diakonexamen, för vilken senare
fordras en särskild diakonkurs.

Enbart för den sociala linjen vid
Sköndalsinstitutet uppgår lärarlönerna
per år till ca 175 000 kronor.

Jag har med dessa ord och min blanka
reservation velat understryka behovet
av och det rättmätiga i att Sköndalsinstitptet
för sin sociala utbildning
får det statsbidrag som kan visa sig
nöjaktigt. Jag hoppas att socionomut-,
bildningskommittén beaktar dessa synpunkter,
men jag vill att ecklesiastikministern,
helst redan innan betänkandet
lämnas, har sin uppmärksamhet
riktad på saken och med det snaraste
tar upp spörsmålet.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 17

Föredrogos statsutskottets utlåtanden:

nr 108, i anledning av väckta motioner
om anslag till Religionspedagogiska
institutet,

nr 109, i anledning av väckt motion
om arvode av kyrkofondsmedel till blivande
präst,

nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående handelsgymnasieutbildningen
samt anslag för budgetåret
1961/62 till de statsunderstödda
handelsgymnasierna jämte i ämnet
väcktg motioner, samt

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
rektorstjänsterna inom skolväsendet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 163

§ 18

Bidrag till viss busstrafik m. m.

Föredrogs sammansatta stats- och bevillningsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
bidrag till viss busstrafik m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj:t under sjätte huvudtiteln (bilaga
8, punkt 62 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild
proposition i ämnet för budgetåret
1961/62 till Bidrag till viss busstrafik
beräkna ett anslag av 2 milj. kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 98, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den
10 mars 1961, föreslagit riksdagen att
dels godkänna i propositionen angivna
grunder för beviljande av statsbidrag
till viss linjetrafik på landsbygden,
dels ock till Bidrag till viss busstrafik
in. in. för budgetåret 1961/62 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett anslag
av 2 milj. kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Axel Johannes Andersson och
Uno Olofsson (1:23) och den andra
inom andra kammaren av herrar Antby
och Jönsson i Ingemarsgården (II: 54);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Sveningsson in. fl. (I: 358) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedin m. [I. (11:418);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr llilding (1:633) och den andra
inom andra kammaren av herr Hamrin
i Kalmar in. fl. (II: 753), vari hein11*
— Andra kammarens protokoll 1961.

ställts att riksdagen i förevarande sammanhang
måtte i stället för Kungl.
Maj:ts förslag om statsbidrag besluta
att — som provisorium i avvaktan på
pågående utredningsarbete — till stöd
för busstrafiken på landsbygden restitution
skulle ske av hälften av erlagd
fordonsskatt i enlighet med det av 1953
års trafikutredning framlagda förslaget
med av motionärerna angivna ändringar; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Hilding (I: 634) och den andra
inom andra kammaren av herr Hamrin
i Kalmar m. fl. (II: 754), vari hemställts
att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts förslag i proposition nr 98 om
Bidrag till viss busstrafik m. m. för
budgetåret 1961/62;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herrar Sveningsson och Eskilsson
(1:635) och den andra inom andra
kammaren av herr Hedin m. fl. (11:755),
vari likaså hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 98 angående bidrag till viss busstrafik
m. m.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med avslag å
motionerna I: 358 och II: 418 samt
I: 635 och II: 755, ävensom motionerna
1: 633 och II: 753 samt 1: 634 och II: 754
godkänna de i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 10
mars 1961 föreslagna grunderna för beviljande
av statsbidrag till viss linjetrafik
på landsbygden;

II. att riksdagen måtte till Bidrag till
viss busstrafik m. m. för budgetåret
1961/62 under sjätte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 2 000 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen; samt

III. att motionerna 1:23 och 11:54
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar
Spetz, Magnusson i Borås och Löfrotli,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 634 och II: 754 samt i anNr
20

164 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Bidrag till viss busstrafik m. m.

ledning av motionerna 1:635 och
11:755, avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 98;

II. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna 1:633 och 11:753 bemyndiga
Kungl. Maj:t att — i enlighet med
i motionerna angivna grunder — förordna
om restitution för år 1960 av
hälften av erlagd fordonsskatt för omnibussar; III.

att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 23 och II: 54,

2) motionerna I: 358 och II: 418, samt

3) motionerna 1:635 och 11:755,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad i reservationen
anförts och hemställts, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! 1953 års trafikutredning
har lagt fram ett speciellt betänkande,
där den bl. a. påpekar busstrafiklinjernas
minskade trafikunderlag. Den är
på det klara med att behov alltjämt föreligger
av att dessa busslinjer upprätthålls.
Lönsamheten för dessa linjer
speciellt på landsbygden är nu ytterligt
dålig. De har inte kunnat följa
med i kostnadsutvecklingen. Det har
helt enkelt inte gått att ta ut de taxor
som hade behövts.

Trafikutredningen har framlagt vissa
förslag i syfte att förbättra förhållandena
för dessa busslinjer. Den har
bl. a. påpekat att det icke längre kan
föreligga någon risk för att dessa företag
skulle kunna tillämpa något monopolmissbruk.
Av den anledningen menar
utredningen att alla möjligheter till
höjande av taxorna bör tas under övervägande.

Utredningen har också tagit upp problemet
om att genom skattelättnad för
bussarna skapa en bättre lönsamhet.
Den reservation som fogats till detta utskottsbetänkande
tar just fasta på de
skattelättnader som sålunda föreslås.

Skattelättnad skulle endast komma i
fråga för sådana bussar som till fyra
femtedelar trafikerar landsbygden. Staten
skulle på det sättet åsamkas ett inkomstbortfall
på cirka 3,8 miljoner kronor,
och det är alltså det beloppet, varmed
lönsamheten för dessa företag skulle
förbättras. Utredningen säger också
klart ifrån att det inte på något sätt
skulle komma att förändra kostnadsansvarighetsprincipen
för uttagandet av
denna skatt, om man sänker skatten
med hälften.

Utredningen är ytterligt angelägen
om att påpeka att individuella prövningar
inte bör förekomma. Det är av
den anledningen jag tycker, att det är
ytterligt egendomligt att kommunikationsministern
har gått den rakt motsatta
vägen, nämligen föreslagit att man
med statssubventioner skulle försöka
hjälpa upp förhållandena på detta område
och på så sätt skapa ett subventionssystem,
som förutsätter just att
man med individuella prövningar skall
tilldela vissa företag, som kan styrka
förlust på sin rörelse, tillhopa två miljoner
kronor.

Jag frågar mig hur man på ett objektivt
sätt verkligen skall kunna fullfölja
ett sådant system. Det kommer att skapa
mycket besvärliga problem. Man
kommer härigenom också att motverka
den rationalisering som är nödvändig,
om man i fortsättningen skall kunna
driva en sådan här rörelse. Det kommer
alldeles säkert också att dröja mycket
länge, innan dessa utbetalningar kan
ske, alldenstund denna prövning kommer
att ta mycket lång tid. Jag tror
inte för min del att det går att uppehålla
en busstrafik som tidigare varit
förlustbringande, genom att staten subventionsvägen
åtar sig att betala en viss
del av den förlust som uppkommer. Det
är alldeles naturligt att dessa busslinjer
i så fall så småningom kommer att
försvinna.

Vi reservanter anser därför att det
enda och riktiga sättet är att gå fram

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 165

på en skattesänkningslinje och att denna
i kombination med de rationaliseringar
som kan verkställas inom dessa
företag skall skapa bärkraftiga sådana
här linjer. Därigenom skulle busstrafik
även i denna del av den svenska landsbygden
kunna upprätthållas.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Löfroth (fp), Hamrin i Kalmar (fp) och
Darlin (h).

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Genom 1953 års trafikutrednings
undersökningar är det klart
dokumenterat, att många bussföretag i
vårt land kämpar med ekonomiska svårigheter
och att dessa tenderar att öka
i omfattning. Orsaken härtill är främst
den privata bilismens expansion under
det sista decenniet. Ju mer den expanderar,
desto svårare blir det för de
kollektiva transportmedlen att klara sig.
Det håller på att växa fram ett »resandeproletariat»
särskilt på landsbygden
och i glesbygderna, där man hotar att
lägga ned busslinjer. Det är väl alldeles
onödigt att taga upp någon diskussion
om dessa frågor. I utskottet har det inte
rått några som helst delade meningar
om behovet av stödåtgärder. Däremot
har man inte kunnat enas om vilka åtgärder
som borde tillgripas.

Utredningens förslag tar sikte på
främjande av en intensifierad rationaliseringsverksamhet
inom branschen,
vidtagande av vissa taxepolitiska åtgärder
samt — som ett provisorium —
restitution av halva fordonsskatten.
Mot detta förslag om generellt statligt
stöd har några remissinstanser framfört
starka principiella betänkligheter. Och
nog borde alla kunna vara ense om att
det är principiellt betänkligt att hjälpa
företagen med generella metoder. Kommerskollegium
framhåller också att näringslivet
bör arbeta utan direkta eller
indirekta statliga subventioner och att,

Bidrag till viss busstrafik m. m.

om denna princip skall frångås, det bör
föreligga synnerliga skäl därtill. I detta
fall anser kommerskollegium att det föreligger
synnerliga skäl och tillstyrker
alltså åtgärden.

Men ännu mera tveksam bör man vara
mot generella stödåtgärder, som utredningen
föreslår. Statskontoret framhåller
exempelvis att av utredningsmaterialet
framgår, att minst hälften av
bussföretagen på landsbygden är vinstgivande.
Det finner det inte rimligt att
under sådana omständigheter ge bidrag
till alla bussföretag utan anser, att bussföretag
med underskott bör stödjas
kommunalt.

Riksräkenskapsverket menar att utredningen
inte förebragt någon bärande
motivering för sin uppfattning, att förslagets
genomförande inte skulle föregripa
ett kommande ställningstagande
till frågan om direkta stödåtgärder till
busstrafiken på landsbygden.

Statens sakrevision — för att ta ytterligare
något exempel — avstyrker
och anser, att det skisserade systemet
skulle verka ojämnt och inte vore anpassat
efter de konkreta behoven. Detsamma
säger statens biltrafiknämnd
m. fl.

Departementschefen har samma uppfattning
som dessa remissinstanser och
föreslår, att bidragen bör utgå efter individuell
prövning av de skilda bussföretagens
ekonomiska förhållanden.

Propositionen innebär i korthet att
statsbidrag i princip skall utgå med 2
kronor per vagninil för vad som svarar
mot högst en personförande dubbeltur
om dagen. Av »synnerliga skäl» kan
dock högre bidrag utgå. Bidraget skall
ifrågakomma endast för koncessionerad
linjetrafik på landsbygden. Med sådan
trafik menas i princip vägsträckor, på
vilka en och samma företagare bedriver
linjetrafik, som till minst fyra femtedelar
av sin längd är belägen utanför
stadsplanelagt område. Det är alltså definitionen
på landsbygdstrafik i propositionen.
Det kan inte vara rimligt att

166 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Bidrag till viss busstrafik m. m.

busstrafik inom exempelvis förorts- och
stadsområden skall subventioneras. Där
bör det vara kommunernas sak att ordna
trafiken, justera taxor o. d., om det
skulle behövas.

Det finns dock en modifikation i
detta avseende, nämligen beträffande
företagare som driver linjetrafik på vägsträckor
i flera län — men jag skall inte
tynga kammaren med den detaljen.

Bidraget bör enligt propositionen utgå
endast då varaktig trafik upprätthålles.
Man bör uppmärksamma att det
till skillnad från utredningens förslag
kommer att kunna utgå även till allmänna
biltrafikföretag för personbefordran
med halvbuss eller personbil.
Begreppet »varaktig» utesluter dock
inte att även den som bedriver trafikverksamhet
under kortare tid, exempelvis
säsongtrafik under skolåret, kan få
bidrag om övriga krav uppfylles.

Central prövningsnämnd skall vara
biltrafiknämnden. Som jag tyckte även
herr Magnusson i Borås nämnde, beräknar
departementschefen kostnaderna
till omkring 2 miljoner kronor. Linjetrafiken
på landsbygden bedrivs nu på
en väglängd av 4 000 till 5 000 mil. Man
kan räkna med att stödbidraget utgår
för ungefär en tredjedel av denna vägsträcka,
och då skulle kostnaden röra
sig omkring denna summa. Som jämförelse
kan nämnas att trafikutredningens
förslag skulle kosta bortåt 6 miljoner
kronor.

Enligt utredningen skulle ett stöd —
skatterestitution — på i genomsnitt mellan
1 200 och 1 300 kronor per buss
uppkomma. Enligt propositionens förslag
skall stödet utgå endast till de företagare,
som efter individuell prövning
visar sig vara vid klart behov av ekonomiskt
stöd. Dessa skall då kunna erhålla
väsentligt högre belopp än utredningen
föreslagit. Föreligger verkligt
behov, skall stödet kunna utgå med
mångdubbelt belopp i förhållande till
vad som kunnat erhållas genom skatterestitution.

Det finns, herr talman, busslinjer i
glesbygderna inte minst i Norrland på
ända upp till 20 mil. Det är inte ovanligt
med vägsträckor på mellan 5 och
10 mil och även upp till 20 mil. Dessa
bussföretag har så dåligt trafikunderlag
att de är i stort behov av stöd. En
skatterestitution skulle inte hjälpa dessa
över några svårigheter. De skulle ändå
vara i behov av samhällets stöd i en
eller annan form därutöver. Det enda
och riktiga sättet i dagens situation är
alltså stöd i enlighet med propositionens
förslag.

1953 års trafikutredning torde ha varit
rädd för att prövningen av detta
stöd skulle bli för komplicerad. Jag tror
dock att det med den utformning propositionsförslaget
har fått i praktiken
är tekniskt genomförbart och administrativt
hanterligt att införa detta
stödbidrag, även om det blir något mera
komplicerat än skatterestitution. Det
blir dock väsentligt billigare för statsverket
och ger stöd åt dem som verkligen
behöver det.

Avvägningen av bilbeskattningen, säger
utskottet, bör göras i ett större sammanhang
och alltså anstå i avvaktan
på trafikutredningens överväganden rörande
den framtida motorfordonsbeskattningen.
Det bör kanske framhållas
att utskottet understryker angelägenheten
av busstrafikens fortsatta rationalisering.
Det är, herr talman, en nödvändighet
inom denna gren av näringslivet
liksom inom andra, om förutsättningar
för fortbestånd skall finnas.

Trafikutredningen har också framhållit
och rekommenderat taxepolitiska åtgärder
och vidare att frågan om företrädesrätt
till skolbarnstransporter tas
upp till behandling. I den mån bussföretagarna
kan erhålla rätt till skolbarnstransporter,
borde det bli till inte ringa
hjälp.

Herr talman! Jag skulle kunna sluta
med detta, men jag kan inte underlåta
att ripostera herr Magnusson i Borås
när han säger, att han tycker det är

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 167

underligt att inte utskottsmajoriteten
velat acceptera skatterestitutionen. Jag
finner det ganska egendomligt att herr
Magnusson i Borås och hans partivänner
och även folkpartiet, som ständigt
brukar tala om att statsbidrag och stöd
från det allmänna skall ske inte generellt
utan till dem som verkligen behöver
hjälp, inte följer den principen i
denna fråga. Skall man göra det bör
man väl följa propositionens förslag.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr SUNDELIN (s):

Herr talman! Jag skulle nästan kunna
avstå från mitt inlägg, eftersom inte
heller reservanterna vill fullfölja diskussionen.
Jag vill i väsentliga delar understryka
de synpunkter herr Brandt i
Aspabruk framfört, och jag skulle till
dessa vilja föredra några exempel och
uträkningar som jag har gjort från vissa
trafikområden i Norrland.

Jag har företagit några undersökningar
i det område, där de allra största
behoven finns. Jag har granskat ett
mindre trafikföretag, som utför personlinjetrafik
på en sammanlagd vägsträcka
— en tur fram och åter — av 84
kilometer. I företaget används en buss
med en fordonsskatt av kronor 2 398
och två personbilar med släpvagn med
en sammanlagd skatt av 690 kronor.
Totalskatten blir för samtliga fordon

3 088 kronor. Om riksdagen skulle besluta
enligt reservanternas förslag skulle
detta företag erhålla ett bidrag av kronor
1 199, eftersom restitutionen av
halva fordonsskatten skulle avse endast
bussar. Följer man i stället utskottsförslaget
och företaget vore berättigat till
maximibidraget två kronor per mil,
skulle företaget kunna få bidrag med

4 933 kronor.

Jag har också undersökt ett annat typiskt
glesbygdslinjetrafikföretag, som
bedriver trafik med två personbilar på
en sammanlagd sträcka av 180 kilometer
med en resa tur och retur varje dag.

Bidrag till viss busstrafik m. m.

Enligt reservanternas förslag skulle trafikföretaget
bli utan ekonomisk hjälp,
under det att företaget enligt utskottets
förslag kan erhålla ett maximibelopp av
13 140 kronor under förutsättning att
det ekonomiska behovet verkligen föreligger.

Jag har också, herr talman, undersökt
ett något större busslinjeföretag, som i
sin trafik har 12 bussar. Den sammanlagda
dagligen trafikerade vägsträckan
fram och åter uppgår till 450 kilometer.
Enligt reservanternas förslag skulle företaget
kunna få en skattelättnad på
17 110 kronor, eftersom fordonsskatten
uppgår till sammanlagt 34 220 kronor,
och enligt utskottets förslag, därest
maximibeloppet kan komma i fråga, ett
bidrag av 32 850 kronor.

Jag vill, herr talman, ytterligare understryka
att beräkningarna gjorts från
den förutsättningen att företagets ekonomiska
förhållanden är sådana att
högsta möjliga bidrag kan utgå.

Allra sist, herr talman, måste jag fråga
hur vissa ledamöter, såsom bl. a. herr
Löfroth, kan instämma i reservanternas
förslag, när de bussföretag som jag tagit
som exempel i mycket stor utsträckning
återfinns i det område där herr Löfroth
hör hemma.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr LÖFROTH (fp):

Herr talman! Enligt utskottets förslag
skulle här utgå ett bidrag på 2 miljoner
kronor. Enligt reservanternas förslag
om restitution av halva fordonsskatten
skulle det —- om vi tar bort järnvägens
och postens bussar — bli ett
bidrag på 3,6 miljoner kronor. Jag undrar
om inte 3,6 miljoner innebär mera
pengar att fördela än 2 miljoner. I så
fall kan jag inte förstå hur den siste
talaren kan räkna tvärtom.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Efter det att herr
Brandt i Aspabruk har redogjort för

168 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Bidrag till viss busstrafik m. m.

alla de olika remissyttranden som har
tillstyrkt det förslag som har blivit propositionens
borde jag kunna underlåta
att trötta kammaren med att räkna upp
alla de remissyttranden som har tillstyrkt
just det system som reservationen
har förordat.

Det är inte fråga om statsbidrag i detta
sammanhang utan om en lindrigare
beskattning. Vi har den uppfattningen
att dessa bussar är alldeles för hårt beskattade.
När en rörelse är så svår att
göra lönande är det också rätt orimligt
att staten tar ut så stora belopp i
skatt.

Jag vet att herr Brandt kommer att
reagera mot detta. Jag ber därför att
redan nu — så att jag kanske inte behöver
gå upp till replik -— få hänvisa
till 1953 års trafikutredning, som tydligt
och klart har sagt ifrån att om
man sänker denna beskattning med
hälften kommer det inte att få någon
inverkan på kostnadsansvarighetsprincipens
fullföljande i fråga om beskattningen
på dessa bussar.

Med detta, herr talman, ber jag att få
vidhålla mitt yrkande om bifall till reservationen.

Herr SUNDELIN (s):

Herr talman! Herr Löfroth vill göra
gällande att den totala summan av 2
miljoner kronor i och för sig skulle
vara ett sämre bidrag till den verkligt
behövande trafiken i relation till det
högre belopp som reservanterna har avsett
skola utgå. Skillnaden ligger helt
enkelt däri att, om man skall fördela
pengarna enligt reservanternas förslag,
skall varje bussföretag, oavsett om det
är berättigat eller inte, få del av summan.
Utan tvekan kommer det att bli en
bättre hjälp för de verkligt behövande
busslinjerna om man tar utskottets förslag.
Det har jag också visat med mina
exempel.

När jag ändå har ordet vill jag understryka
att det här också gäller att i
mycket större utsträckning än man

kanske hittills har gjort företa rationaliseringar
med sikte på övergång till
mindre och billigare fordon för att på
detta sätt kunna upprätthålla trafiken.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Med anledning av herr
Löfroths replik vill jag upplysa kammarens
ledamöter om att vi i vårt land
har ca 570 bussföretag varav en 250
företag med en eller två bussar. Om
man förutsätter ett bidragsbelopp av
genomsnittligt 10 000 kronor räcker de
2 miljonerna till 200 bussföretag.

Iierr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Herr Sundelin känner
till dessa saker bättre än både jag och
herr Magnusson i Borås, ty han sysslar
med dem i praktiken. Det lär inte gå
att vederlägga de siffror som han har
dragit fram om de båda förslagens verkningar.
Det är inte mer att säga om det

Herr Magnusson i Borås påstår att
det här inte är fråga om stöd utan om
skatterestitution.

Ja, man kan tvista om ord, men frågan
är om statsverket skall avstå från
pengar även till dem som inte alls behöver
understöd. Det är som statsrådet
här redogjorde för ett stort antal bussföretag
som alla eller nästan alla skulle
få restitution. Det kan väl inte vara en
princip som herr Magnusson i Borås
borde acceptera när vi här som tidigare
nämnts har en fordonsbeskattning som
är avvägd med hänsyn till fordonens
tyngd, slitage på vägar och andra omständigheter.
Avstår man skatt blir resultatet
i realiteten detsamma som om
man gav direkt stöd med den skillnaden
att i senare fallet kommer pengarna
dem till godo som verkligen behöver
dem och att dessa då får större hjälp.
Beslutar vi skatterestitution, får de
företag som behöver stöd inte tillräckligt
genom skatterestitutionen utan
måste jämte den få direkt stöd på ett
eller annat sätt.

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 169

Herr LÖFROTH (fp):

Herr talman! När herr Sundelin talar
om att ett visst bussföretag enligt
majoritetens förslag skulle kunna få
34 000 kronor i bidrag men enligt reservanterna
bara 17 000 kronor i restitution,
tycker jag denna beräkning
stämmer illa med statsrådets uppgift
om att stöd skulle begränsas till 10 000
kronor. Man måste väl enas om hur
mycket bidrag man skall ge. Vidare
gäller förslaget endast bidrag till busstrafiken
på landsbygden.

En viktig sak i sammanhanget är att
Svenska omnibusägareförbundet, en
sammanslutning av landets omnibusägare,
har avstyrkt tillämpningen av
den princip som utskottet här har rekommenderat
och anser att reservanterna
har gått den riktiga vägen.

Herr SUNDELIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill med anledning
av de sista orden i herr Löfroths yttrande
anföra något ur Omnibustidningens
ledare från mars 1961. Här
sägs det att trots att branschens företrädare
alltid har ställt sig ytterst skeptiska
till tanken på subventioner, så
vore det fel att reservationslöst utdöma
förslaget som omotiverat och orealistiskt.
Uppenbarligen finns det, menar
tidningen, inom busslinjetrafiken i
minst lika hög grad som inom järnvägstrafiken
linjer som kan rubriceras
som kulturlinjer och som därför kan
anses böra upprätthållas även om trafikunderlaget
är litet. Bidrag från det
allmänna till sådan trafik är naturligtvis
inte mindre befogade än bidrag till
järnvägstrafikens kulturbanor eller till
båttrafiken i Stockholms skärgård. Detta
uttalande belyser väl ändå Omnibusägareförbundets
inställning till denna
fråga.

Herr Löfroth kan inte rätt ha förstått
innebörden av Kungl. Maj:ts och
utskottets förslag. Statsrådets resonemang
innebar väl ingalunda att de
10 000 kronorna vore något minimi- el -

Bidrag till viss busstrafik m. m.

ler maximibelopp. Såvitt jag förstår var
detta avsett som ett exempel på hur bidragsbeloppen
kunde fördelas. De
skulle räcka till 10 000 kronor i genomsnitt
till de bussföretag, som behövde
stöd.

Herr LÖFROTH (fp) kort genmäle:

Herr talman! Man kan väl ändå inte
dela upp 2 miljoner kronor på hur
många företag som helst. Omnibusägareförbundet
har lämnat in en skrivelse
till utskottet där just dessa beräkningar
behandlas.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Nog är det ett egendomligt
sätt att bevisa det ena systemets
överlägsenhet äver det andra att
ta endast tre busslinjer som exempel
utan att närmare redogöra för beräkningarnas
förutsättningar och säga, att
stödet åt dessa tre busslinjer skulle bli
dubbelt så stort enligt regeringens förslag
som enligt reservanternas och att
alltså regeringens förslag vore bättre.
Detta måste i så fall innebära att regeringens
förslag skulle förutsätta att
det stod en ungefär dubbelt så hög
totalsumma till förfogande som den reservanterna
har räknat med.

Jag vill inte ta upp tiden längre med
dessa ting utan vill bara konstatera att
reservanterna här förordar en lösning
som trafikutredningen har karakteriserat
som ett provisorium i avvaktan på
en definitiv lösning av problemet. Trafikutredningen
och reservanterna anser
att denna metod administrativt sett är
enklare och inte förhindrar att en rationalisering
sker också under den tid
provisoriet gäller.

Herr SUNDELIN (s):

Herr talman! Jag kan inte förstå annat
än att det råder en förbistring i
uppfattningarna om dessa problem. De
pengar som skall fördelas skall enligt
reservanternas mening fördelas på det
sättet, att hälften av fordonsskatten

170 Nr 20

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Bidrag till viss busstrafik m. m.

återbetalas till alla bussägare, oavsett
om det finns skäl som motiverar stöd
eller inte. För denna restitution behövs
det 3,8 miljoner kronor. Nu säger man
från reservanternas sida att om bara
2 miljoner kronor står till förfogande
så är det inte rimligt att pengarna
skall räcka till sådana bidragsbelopp
som vi här har talat om. Det är just
vad de gör, efter som de verkligt behövande
busslinjerna är så begränsade
till sitt antal. Vi skall ändå inte inbilla
oss att alla bussförtag ens på landsbygden
går med sådana förluster att de enligt
de föreslagna reglerna skulle vara
berättigade till ersättning. Det är med
dessa utgångspunkter jag har gjort de
siffermässiga uträkningarna. Jag skall
inte ta kammarens tid i anspråk med att
redogöra för dessa i detalj, men om herr
Hamrin vill träffa mig i morgon skall
jag visa honom uträkningarna så att
han blir alldeles klar över hur det förhåller
sig med dessa problem.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och fann
herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Magnusson i Borås begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
sammansatta stats- och bevillningsutskottets
hemställan i utskottets utlåtande
nr 1, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Spetz m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspro -

positionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 146 ja och 68 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr talmannen
att uppskjuta behandlingen av
återstående på föredragningslistan uppförda
ärenden till kammarens sammanträde
fredagen den 19 innevarande maj.

§ 19

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 261, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1961/62 till investeringsbidrag
jämte i ämnet väckta motioner;
och

nr 268, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m.; samt

från riksdagens kansli:

nr 234, angående val av fullmäktige
i riksbanken med suppleanter.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens
förordnanden:

nr 235, för herr Gustaf Napoleon Kollberg
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 236, för herr Torsten Stanley
Bengtson att vara fullmäktig i riksbanken; nr

237, för herr Sven Mauritz Wedén

Onsdagen den 17 maj 1961 em.

Nr 20 171

att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken; och

nr 238, för herr Nils Gunnar Hansson
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken.

§ 20

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.43 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson