Nr 15 FÖRSTA KAMMAREN 1968
ProtokollRiksdagens protokoll 1968:15
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 15 FÖRSTA KAMMAREN 1968
28—29 mars
Debatter m. ni.
Torsdagen den 28 mars
Svar på enkla frågor:
av herr Tistad (fp) ang. formen för leverans av kontrollstämplar
för tobaksvaror .................................... 4
av herr Hiibinette (h) ang. sen avlämning av propositioner.. 5
av herr Blom (fp) ang. ifrågasatt indragning av viss sovvagnsförbindelse
mellan Stockholm och Uddevalla ............ 8
Svar på interpellation av herr Strandberg (h) ang. beskattning av
ramstyr da motorfordon, m. m............................... 10
Interpellation av herr Ahlmark (fp) ang. oljetransporter på Östersjön,
m. m............................................ 13
Fredagen den 29 mars
Meddelande ang. enkla frågor:
av herr Hilding (fp) om militär helikopterinsats vid trafikolycka
................................................ i6
av herr Åkerlund (h) ang. vidtagna åtgärder för att hindra
olovliga demonstrationer vid det internationella valutamötet 16
1 Första kammarens protokoll 1968. Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
3
Torsdagen den 28 mars
Kammaren sammanträdde kl. 16.00.
Justerades protokollen för den 20 innevarande
månad.
Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:
År 1968 den 28 mars sammanträdde
de riksdagens valmän, som fått i uppdrag
att utse fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret för att jämlikt
§ 4 i stadgarna för Stiftelsen Riksbankens
jubileumsfond förrätta val av styrelse
i denna fond; och befunnos efter
valförrättningens slut ha blivit utsedda
till
ordförande
för tiden 1 april 1968—den 31 mars 1971:
herr Segerstedt, Torgny, professor, med
29 röster;
övriga styrelseledamöter
för tiden den 1 april 1968—den 31 mars
1971;
herr Ekman, Gösta, professor, med 29
röster;
herr Engström, Arne, professor, med 29
röster;
herr Svennilson, Ingvar, professor, med
29 röster;
herr Åsbrink, Per, riksbankschef, med
29 röster;
fröken Bergegren, Astrid, ledamot av
andra kammaren, med 29 röster;
fru Sjövall, Elisabet, ledamot av andra
kammaren, med 29 röster;
herr Dahlén, Olle, ledamot av första
kammaren, med 29 röster;
herr Martinsson, Bo, ledamot av andra
kammaren, med 29 röster;
fröken Ljungberg, Blenda, ledamot av
andra kammaren, med 29 röster;
herr Larsson, Nils Theodor, ledamot av
första kammaren, med 29 röster;
suppleant för herr Segerstedt, T.:
herr Jansson, Sven, riksantikvarie, med
29 röster;
suppleant för herr Ekman, G.:
herr Hjelm, Lennart, professor, med 29
röster;
suppleant för herr Engström, A.:
herr Gustafsson, Bengt, professor, med
29 röster;
suppleant för herr Svennilson, L:
herr Holm, Lennart, docent, med 29
röster;
suppleant för herr Åsbrink, P.:
herr Eklöf, Kurt, bankdirektör, med 29
röster;
suppleant för fröken Bergegren, .4.;
herr Hagnell, Hans, ledamot av andra
kammaren, med 29 röster;
suppleant för fru Sjövall, fylleri’
Björk, Kaj, ledamot av första kammaren,
med 29 röster;
suppleant för herr Dahlén, O.:
herr Hilding, Per, ledamot av första
kammaren, med 29 röster;
suppleant för herr Martinsson, B,:
herr Johansson, Tage, ledamot av första
kammaren, med 29 röster;
suppleant för fröken Ljungberg, B.:
herr Wallmark, Gunnar, ledamot av
första kammaren, med 29 röster;
suppleant för herr Larsson, N. Th.:
herr Grebäck, Erik, ledamot av andra
kammaren, med 29 röster.
Gustaf Svensson Hugo Bengtsson
G. Ivar Virgin Per Jacobsson
På framställning av herr talmannen
beslöts att det nu upplästa protokollet
skulle läggas till handlingarna ävensom
att riksdagens kanslideputerade genom
utdrag av kammarens protokoll skulle
4
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Ang. formen för leverans av kontrollstämplar för tobaksvaror
underrättas om dessa val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnanden för de
valda, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om de förrättade
valen.
Justerades ett protokollsutdrag.
Ang. formen för leverans av kontrollstämplar
för tobaksvaror
Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Tistads (fp) fråga angående
formen för leverans av kontrollstämplar
för tobaksvaror, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
21 mars förmiddagen, och anförde:
Herr talman! Herr Tistad har frågat
mig om jag anser det lämpligt att
enskilda företag i tobaksbranschen som
beställt kontrollstämplar hos kontrollstyrelsen
hänvisas att avhämta dem hos
Svenska tobaksaktiebolaget.
Skattskyldig till tobaksskatt har att
tillse att cigarrettförpackning som skall
säljas här i landet är försedd med särskild
kontrollstämpel. Sådana stämplar
tillhandahålls av kontrollstyrelsen på
rekvisition av den skattskyldige. Av
praktiska skäl har det ansetts lämpligt
att Svenska tobaksaktiebolaget ombesörjer
tryckning och lagerhållning av
dessa kontrollstämplar. De skattskyldiga
som så önskar har rätt att hämta
sina stämplar direkt hos bolaget. Ingen
hänvisas till bolaget för sina inköp av
kontrollstämplar.
Herr TISTAD (fp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet
för svaret på min fråga.
Denna skall ses mot bakgrunden av
att vi numera inte har något tobaksmonopol
här i landet utan fri konkurrens
mellan olika företag i tobaksbranschen.
Det statliga tobaksbolaget har inte längre
någon särställning, rättsligt sett. Att
Svenska tobaksaktiebolaget ombesörjer
tryckning och lagerhållning av kontrollstämplar
för kontrollstyrelsens räkning
är uppenbarligen en kvarleva från
monopoltiden.
Tryckningen sker, enligt vad jag tror
mig veta, hos Esselte enligt kontrakt
med Svenska tobaksaktiebolaget. Ingenting
hindrar såvitt jag förstår att kontrollstyrelsen
övertar detta kontrakt eller
gör upp ett nytt kontrakt med t. ex.
postens tryckeri.
I de fall privata tobaksimportörer
hämtar sina stämplar direkt hos Svenska
tobaksaktiebolaget får bolaget därigenom
direkt kännedom om hur stor
försäljning den ifrågavarande importören
har. Med tanke på konkurrenssituationen
är detta naturligtvis inte bra.
Det är lugnande att höra att ingen
hänvisas till tobaksbolaget för att hämta
rekvirerade stämplar. Enligt vad som
upplysts måste emellertid de firmor,
som vill hämta stämplarna hos kontrollstyrelsen,
betala kostnaderna för
transporten från Svenska tobaksaktiebolaget.
I åtminstone ett fält som har
berättats för mig skickades en vaktmästare
från kontrollstyrelsen till tobaksbolaget
för att hämta stämplarna. Importfirman
fick i detta fall betala taxikostnaden
med 50 kronor. Detta måste
betecknas som en mycket underlig ordning.
Jag tycker inte att förhållandena på
detta område är tillfredsställande och
anser att man bör överväga att låta
kontrollstyrelsen helt ta hand om det
här, utan att styrelsen på det sätt som
skett överlåter någon del av sin myndighetsutövning
på Svenska tobaksaktiebolaget.
Herr statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Jag betraktar närmast
den här ordningen som betingad av
praktiska skäl — 94 å 95 procent av
alla cigarretter och andra tobaksvaror
som säljs här i landet säljs via Svenska
tobaksaktiebolaget. Under sådana förhållanden
är det ett praktiskt arrangemang
att bolaget har hand om lager
-
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
5
hållningen av stämplarna. Om sedan en
privatimportör av vissa skäl inte önskar
exponera sig hos tobaksbolaget för
att få sina stämplar, har han möjlighet
att gå till det neutrala statliga ämbetsverket,
kontrollstyrelsen, och hämta sina
stämplar. Ingen nekar honom det.
Den speciella taxiräkningen tror jag
att han skulle ha kunnat vägra betala.
Förmodligen skulle han ha fått rätt,
om han besvärat sig i Kungl. Maj:ts
kansli angående denna speciella transportkostnad.
Herr TISTAD (fp):
Herr talman! Jag hör med tillfredsställelse
att finansministern betecknar
åtgärden att ta ut ersättning för taxikostnaden
av den här importören såsom
en oriktig åtgärd.
Den ordning som tillämpas må vara
hur praktisk som helst, men jag tycker
nog ändå att när Svenska tobaksaktiebolaget
har ställning som skattskyldig
hos kontrollstyrelsen bör bolaget behandlas
på precis samma sätt som andra
skattskyldiga. Den omständigheten
att Svenska tobaksaktiebolaget svarar
för 94 å 95 procent av omsättningen på
tobaksmarknaden är kanske en alldeles
särskild anledning att vara försiktig
när det gäller att värna om den fria
konkurrensen på denna marknad.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Ang. sen avlämning av propositioner
Herr statsrådet GEIJER erhöll ordet
för att besvara herr Hubinettes (h) fråga
till hans excellens herr statsministern
angående sen avlämning av propositioner,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 22 mars, och
yttrade:
Herr talman! Herr Hiibinette har frågat
statsministern om han anser det
tillfredsställande med hänsyn till riks
-
Ang. sen avlämning av propositioner
dagens arbetsförhållanden att det framläggs
så många och så stora propositioner
på en gång på de för budgetpropositionerna
sista avlämningsdagarna.
Frågan har överlämnats till mig för
besvarande i min egenskap av regeringens
kontaktman med riksdagen.
I år liksom under de närmast föregående
åren har det varit en strävan
att så långt möjligt inarbeta regeringens
förslag i statsverkspropositionen. Därigenom
har en stor del av riksdagens
samlade arbetsmaterial kommit riksdagen
till handa redan vid vårsessionens
början. Emellertid har också i år flera
viktiga och omfattande anslags- eller
organisationsfrågor av olika skäl måst
lämnas utanför statsverkspropositionen.
Anledningen till detta har i vissa
fall varit att utredningsbetänkanden förelegat
först sent under hösten, att remissbehandling
av lämnade förslag inte
kunnat avslutas i tillräckligt god tid,
att föreliggande utredningsförslag måst
grundligt omarbetas eller att förhandlingar
med av förslagen berörda intressenter
inte kunnat slutföras. Eftersom
en stor del av den tillgängliga personalen
varit engagerad i arbetet på statsverkspropositionen
fram till början av
januari, har det egentliga propositionsarbetet
med de frågor som sålunda inte
kunde tas med i statsverkspropositionen
i många fall inte kunnat påbörjas
förrän tidigast i mitten av januari.
Totalt har under tiden från riksdagens
början fram t. o. m. den 21 mars,
utöver statsverkspropositionen, 76 propositioner
avlämnats till riksdagen. Av
dessa lämnades 13 under januari, 16
under februari och 47 under mars. Eftersom
flera av de sistnämnda propositionerna
varit mycket arbetskrävande
eller föregåtts av långdragna förhandlingar,
har tyvärr ett förhållandevis
stort antal propositioner kommit att
lämnas först under någon av de tre
sista dagarna för avlämnande av anslagsproposition^
Visserligen är det
nu angivna förhållandet beklagligt men
regeringen har inte velat välja det al
-
6
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Ang. sen avlämning av propositioner
ternativ till det sena propositionsavlämnandet
som funnits, nämligen att skjuta
avgörandet i flera viktiga frågor på
framtiden.
Herr HuBINETTE (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Geijer för svaret.
Jag skall genast göra den kommentaren
att det var ett positivt svar denna
gång, positivt så till vida att statsrådet
här erkänner att det inte är bra som
det är. Det är också ärligt i det avseendet
att det inte på något sätt ger några
löften om framtiden. Jag har dess
värre läst i protokollen för de senaste
fem åren vad som sagts i detta ärende.
Jag kan inom parentes säga att jag blev
förfärad när jag märkte hur många
gånger bara under dessa fem åren
som detta missförhållande har påtalats
i båda kamrarna, utan att det har blivit
någon som helst förbättring.
Svaret i dag är som sagt positivt därför
att statsrådet Geijer inte ger några
löften. Granskar man protokollen finner
man, att statsministern i svar efter
svar har sagt att »det här är oefterrättligt»
och »vi skall ta itu med det».
Jag kan direkt citera ett par uttalanden
t. ex. att »alla åtgärder skall vidtas för
att få förbättring till stånd», »personalläget
i kanslihuset är en av orsakerna»
osv.
Dagens svar tycker jag om, där man
ärligt erkänner, att det här är galet,
men inte lovar någonting för framtiden.
Jag förstår nämligen, att så länge
regeringen sitter kvar blir det ingen
förbättring, ty annars skulle en sådan
förbättring ha inträtt för länge sedan.
Det som irriterar mig är emellertid,
att landets statsminister år efter år ställer
sig i talarstolarna i de båda kamrarna
och lovar förbättring, men sedan
blir det ingen förbättring utan snarare
en försämring. Det är högst betänkligt.
Jag skall inte upprepa vad alla har
sagt i dessa diskussioner om att det
blir hopplösa arbetsförhållanden för
oss om man som i år under de sista
dagarna av propositionstiden får 30—
40 propositioner, varav de flesta är
tunga. Det går inte att arbeta effektivt
för den enskilde riksdagsmannen, inte
heller för partikanslierna. Ungdomar
som har besökt riksdagshuset har ifrågasatt
om man inte kunde ta tidsstudier
på riksdagsmännen för att se vad dessa
verkligen presterar. Jag skulle gratulera
den tidsstudieman, som lyckas
hänga med en riksdagsman när denne
skall läsa igenom 32 propositioner på
några få dagar och verkligen sätta sig
in i ärendena och få någonting ut av
det.
Nej, det måste faktiskt bli en förbättring!
Det tycker jag att man skulle kunna
kräva från riksdagsledamöternas sida
— efter alla de löften som har givits
av landets statsminister.
Herr statsrådet GEIJER:
Herr talman! När jag beklagar att förhållandena
har blivit som de är, så ligger
i det samtidigt att jag är fullt medveten
om att omständigheterna är sådana
att det är svårt att åstadkomma
någon förbättring. Jag vill dock, när
herr Hiibinette talar om att den enskilde
riksdagsmannen blir så hårt belastad,
påstå att alla riksdagsmän inte läser
alla propositioner från första sidan till
den sista. Jag erkänner gärna från mina
år som riksdagsman, att jag bara läste
noggrant propositioner på det område
där jag själv var engagerad eller intresserad.
Andra propositioner får man
naturligtvis läsa översiktligt.
Men jag skall ändå tillåta mig att på
ett par punkter ge en liten motivering
till det förhållandet att överlämnandet
av en proposition kan komma att dröja.
Jag tar några exempel.
Försvarsutredningens betänkande förelåg
först den 21 februari. Därefter
vidtog en mycket begränsad remissbehandling,
som var avslutad den 29 i
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
7
samma månad. Trots detta kunde försvarsdepartementets
»tunga» propositioner
avlämnas till riksdagen under tiden
12—20 mars.
Beträffande socialhuvudtiteln kan
nämnas att familjepolitiska kommitténs
förslag rörande ökat stöd till barnfamiljer,
som avlämnades i oktober förra året
och därefter remissbehandlades, måste
undergå en grundlig omarbetning. Vidare
kan jag beträffande denna huvudtitel
nämna, att under arbetet på propositionen
angående hjälpmedel för handikappade
har nya förhandlingar måst
föras om inrättande av ett handikappinstitut.
Dessa propositioner sattes därför
upp sent på propositionslistan. De
avlämnades i det ena fallet på den beräknade
dagen och i det andra fallet en
dag före den beräknade dagen.
I fråga om propositionerna rörande
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete
samt om anslag för
1968/69 till atomenergiverksamhet
m. m., båda från finansdepartementet,
kan nämnas att de viktigaste utredningarna
i dessa ämnen förelåg först i november
1967 och att en i samband med
remissbehandlingen av statskontoret
begärd utredning rörande vissa organisatoriska
frågor kunde läggas fram först
i början av innevarande månad.
Beträffande de propositioner som utgått
från utbildningsdepartementet kan
jag slutligen nämna att förhandlingar
eller överläggningar måste föras med
berörda organisationer eller parter i
flera fall. Sålunda kunde preliminär
uppgörelse träffas först mycket sent i
de förhandlingar som föregått förslaget
till läromedelsförslag. Här kan för övrigt
inskjutas att dessa förhandlingar
också hade samband med förslaget rörande
organisationen av den statliga
publiceringsverksamheten. I fråga om
propositionen rörande sjuksköterskeutbildningen
kan nämnas att samförstånd
inte kunde nås med berörda huvudmän
förrän på ett sent stadium. Propositionen
rörande klass- och ämneslärarutbildningen
har föregåtts av förhandling
-
Ang. sen avlämning av propositioner
ar med berörda kommuner, och även
förslaget rörande bidrag till Skansen
har föregåtts av förhandlingar. I fråga
om skolans arbetstider, slutligen, har
överläggningar med personalorganisationer
föregått propositionen.
Jag har med detta bara velat ge några
exempel och vill försäkra herr Hiibinette
att det är en allvarlig strävan från
regeringens sida att göra vad som är
möjligt för att inte riksdagsarbetet skall
fördröjas.
Herr HuBINETTE (h):
Herr talman! Ja, skam den som inte
kan ge någon förklaring till misskötseln
av dessa saker!
Men jag måste ju säga att det hela
tycks bottna i dålig arbetsplanering —
det kan inte vara någonting annat än att
kanslihuset behövde något organ där
statsråden fick lov att underordna sig
litet och verkligen inrangera sig i en ordentlig
planering, så att det blev en tidsrytm
i propositionsavlämnandet. Statsrådet
Geijer säger att det ena ärendet
blivit förskjutet genom remissbehandling
och det andra på grund av utredningsförhållanden,
o. s. v. Ja, det måste
vara dålig planering. Och riksdagen
skall väl inte behöva bli lidande för att
de utredningar, som regeringen dirigerar,
inte sköter sina arbetsuppgifter.
Jag kan inte förstå att det går att få
propositionerna färdiga just till den 21
mars! Detta är väl ganska egendomligt
—• man skulle ju kunna tänka sig en cykel
där det liksom flöt hela tiden; om
arbetet vore ordentligt planerat skulle
propositionerna kunna droppa ner under
riksdagens arbetsår på ett helt annat
sätt. Nu klumpar de ihop sig till
sista stund, och jag tycker att den omständigheten
visar, att sätter ni klutarna
till så går det, för då är ni tvungna.
Men jag tycker att ni skulle sätta till
klutarna litet tidigare — då kunde det
som sagt bli en bättre och jämnare fördelning.
8
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Ang. ifrågasatt indragning av viss sovvagnsförbindelse mellan Stockholm och
Uddevalla
Herr statsrådet GEIJER:
Herr talman! Jag vill inte gå närmare
in i några detaljer på olika punkter —
det kan räcka med att säga, herr Hiibinette,
att tyngdpunkten väl ändå ligger
på att vi i statsverkspropositionen
får med så mycket som är administrativt
och tekniskt möjligt. Därvidlag kan
man planera och göra en hel del, och
detta har även skett. Men vissa ärenden
går det faktiskt inte att få fram redan
i statsverkspropositionen, och då hjälper
det inte hur regeringen än planerar
— man är bunden av omständigheter
som man inte råder över.
Då blir det som jag nämnde: Vi har
att välja mellan att framlägga förslag
sent eller att skjuta på frågan till ett
kommande år, och det är ju naturligtvis
någonting som man överväger ibland.
Det är dock inte önskvärt att tvingas gå
den vägen. Då får man ta den konsekvensen
att man får sätta till alla klutar
även här i riksdagsarbetet.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
Ang. ifrågasatt indragning av viss sovvagnsförbindelse
mellan Stockholm
och Uddevalla
Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
LUNDKVIST
erhöll ordet för att besvara herr Bloms
(fp) fråga angående ifrågasatt indragning
av viss sovvagnsförbindelse mellan
Stockholm och Uddevalla, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll för
den 6 mars förmiddagen och anförde:
Herr talman! Herr Blom har frågat
mig om jag anser det riktigt att SJ — i
samband med fastställande av sommartidtabellen
1968 — avser avskaffa den
nuvarande direkta och erkänt välbelagda
sovvagnsförbindelsen Uddevalla—
Stockholm över Vänersborg—Grästorp
—Vara—Herrljunga och åter.
Den ändring som vidtas innebär inte
att sovvagnen Uddevalla—Stockholm
indras utan att den i fortsättningen
kommer att gå över Öxnered—Trollhättan—Göteborg
i stället för över Vara—-Herrljunga.
Genom ändringen kommer SJ i fortsättningen
att betjäna ett större antal
resenärer än nu i den aktuella regionen
med direkt sovvagnsförbindelse med
Stockholm.
Herr BLOM (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Lundkvist för svaret på min
fråga. Han konstaterar mycket riktigt
att detta sovvagnståg fortfarande går,
men det går en annan väg än vad jag avsåg.
Han säger också att SJ genom ändringen
i fortsättningen kommer att betjäna
ett större antal resenärer än nu i
den aktuella regionen med direkt sovvagnsförbindelse
med Stockholm. Jag
vet inte vad han avser med regionen —-om det i första hand är personer boende
runt Göteborg som får denna förbättrade
transportmöjlighet.
Anledningen till att jag ställde denna
fråga är den enligt vårt förmenande i
dessa bygder avsevärda försämringen
av transportförsörjningen. I första hand
gäller det järnvägsstationerna Vargön,
Grästorp, Håkantorp, Vara och Vedum
utefter Västkustbanan på bandelen mellan
Vänersborg och Herrljunga. Den försämring
som har uppstått där genom att
de nu befintliga direkta sovvagnsförbindelserna
försvinner från den bandelen
innebär, att resande från dessa platser
som önskar åka sovvagn till eller från
Stockholm hänvisas att först åka dagtåg
till eller från öxnered för att få denna
sovvagnsförbindelse.
Som ett exempel på vilken försämring
detta medför i form av sämre service
kan jag nämna, att resande från t. ex.
Grästorp — jag tar det som exempel;
för de övriga stationerna mellan Grästorp
och Herrljunga är det ännu sämre
— får man vid en resa till Stockholm
en förlängd restid med tre timmar, för
-
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
9
Ang. ifrågasatt indragning av viss sovvagnsförbindelse mellan Stockholm och
utom att man får en väntetid på en timme
och tio minuter i öxnered. Intet ont
om öxnered! Jag hoppas att ingen här
i kammaren känner sig trampad på tårna
men man kan väl tänka sig roligare
saker än att sitta där och vänta en timme
innan man får stiga på sovvagnståget.
Vid återresan från Stockholm är tidsförlusten
inte fullt lika stor, men det är
en förskjutning i tiden så att man i stället
för att komma fram kl. 6.08 till Grästorp
kommer man fram kl. 8.38. Detta
har de kommuner, som är berörda av
dessa transportförbindelser, reagerat
emot och i framställningar till SJ avstyrkt
med hänvisning till att det innebär
en avsevärd serviceförsämring.
Beträffande den sistnämnda turen,
som innebär att man återkommer från
Stockholm avsevärt senare, har distriktschefen
— jag tror att det är distriktschefen
i Göteborg — sagt mycket
hurtigt att många resande kanske föredrar
att komma fram så mycket senare.
Nu är inte människorna i dessa bygder
särskilt sömniga om morgnarna. Jag tror
att jag kan påstå att de är idoga och
arbetsamma. Eftersom jag själv egentligen
inte är från denna trakt, vågar jag
säga det. De vill nog utnyttja dagen till
att arbeta i stället för att åka tåg, om så
bara är möjligt.
Vad beträffar den del av järnvägsförbindelsen,
som jag nu närmast har talat
om, kan jag inte komma ifrån annat än
att ändringen måste vara en avsevärd
försämring i servicen. Jag tror, herr
statsråd, att det blir rätt svårt att få
människorna i dessa bygder att finna
tröst i svaret på min fråga och få dem
att anse att åtgärden ingår i ett bibehållande
av en tillfredsställande transportförsörjning
för dessa bygder i vad avser
sovvagnsförbindelserna.
Herr statsrådet LUNDKVIST:
Herr talman! Det är självklart att när
man gör sådana här förändringar så
Uddevalla
uppstår det både förbättringar och
kanske understundom någon försämring.
Vad man är ute efter är emellertid
att skapa största möjliga förbättring.
De förbättringar som jag nämnde gäller
regionen runt Trollhättan, och jag
skall medge att åtgärderna innebär en
försämring för resande i sovvagn till
linjestationerna Grästorp—Vedum på
linjen Herrljunga—Vara—öxnered. Antalet
av- och påstigande sovvagnsresenärer
uppgår emellertid där till i medeltal
en per dygn, vilket man i någon mån
får ta hänsyn till, när man å andra sidan
vill göra förbättringar för många
resenärer till och från andra platser.
Det kan ju vara någon tröst för resenärerna
från Grästorp att de får betydligt
bättre dagförbindelser till Stockholm.
De får möjlighet att fara från
Grästorp kl. 17.11 och vara i Stockholm
22.00. På det sättet har man försökt att
i någon män motverka nackdelen för
den i genomsnitt ende, som önskar ta
sovvagn men inte får möjlighet att göra
det i fortsättningen.
Herr BLOM (fp):
Herr talman! Jag har noterat att dagförbindelserna
blivit bättre och är tacksam
för det.
När herr statsrådet säger att antalet
av- och påstigande sovvagnsresenärer
mellan Vänersborg och Herrljunga inte
har varit så stort, så är det kanske riktigt.
Det har emellertid vitsordats från
järnvägshåll, att tåget i fråga har varit
mycket välbelagt. Måhända kan antalet
av- och påstigande vid de nämnda stationerna
bero på att alla platser varit
belagda redan tidigare. Jag har hört av
stationspersonal att man inte så sällan
fått avvisa personer, som vill ha sovplats,
med hänsyn till att tåget redan
varit fullbelagt. Detta kan i någon mån
påverka statistiken.
Jag har forskat litet i den här frågan,
eftersom folket i bygden naturligtvis
ansett det vara mycket angeläget att få
10
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Ang. beskattning av ramstyrda motorfordon, m. m.
behålla sovvagnsförbindelsen. På SJ:s
centralförvaltning har det hl. a. upplysts
att en av orsakerna till indragningen
är att postverket upphört att frakta
post med tåget. Postverket rationaliserar
och fraktar sina försändelser på
andra vägar.
Här rationaliserar sålunda två olika
grenar av den statliga affärsverksamheten
utan inbördes samordning med
påföljd att de enskilda människorna
blir lidande. Människorna runt omkring
Trollhättan hade väl för övrigt ganska
goda förbindelser även före omläggningen.
Överläggningen ansågs härmed slutad.
Ang. beskattning av ramstyrda motorfordon,
m. m.
Ordet gavs därpå ånyo till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
LUNDKVIST, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara jämväl
herr Strandbergs (h) interpellation angående
beskattning av ramstyrda motorfordon,
m. in., och nu yttrade:
Herr talman! Herr Strandberg har
ställt fyra frågor till mig. Frågorna rör
s. k. traktordumprar och lyder i tur och
ordning: Anser statsrådet att ramstyrda
motordrivna fordon i skattehänseende
i framtiden bör klassificeras som bil?
Bör sådant för koppling till traktor avsett
släpfordon vars lastutrymme består
av en s. k. dumperkorg eller annan för
Upptransporter avsedd påbyggnad få
nyttjas på allmän väg utan inregistrering?
Anser statsrådet att registrerade
entreprenadtraktorer och registrerade
traktorsläpvagnar försedda med påbyggnad
för tipptransporter skall vara utrustade
med de tillbehör som betingas
av användning på allmän väg och att
årlig kontrollbesiktning av sådana fordon
bör ske enligt samma system som
i dag gäller för registrerat motorfordon
och registrerade släpvagnar? Vilka
eventuella åtgärder avser statsrådet vidtaga
för att i god tid orientera leverantörer
och köpare av här avsedda fordon
rörande påtänkta nya skatteregler samt
kommande registrerings- och besiktningsprinciper?
Det
är riktigt att utvecklingen när det
gäller användningen av traktorer och
även motorredskap på allmän väg lett
till en situation som inte förutsetts i
lagstiftningen. Detta gäller, som herr
Strandberg säger, både vägtrafikförordningens
bestämmelser och beskattningsreglerna.
Just av den anledningen tillsattes för
ett år sedan en utredning med uppdrag
att skyndsamt överse de aktuella bestämmelserna.
Utredningen skall behandla
frågan om revision av kraven
på fordonens beskaffenhet från säkerhetssynpunkt
men också pröva frågorna
om registrering, besiktning, körkort
och försäkring. Fordonens användning
som dragfordon och kraven på släpvagnar
som kopplas till dem skall givetvis
tas med i bedömningen. Utredningsmannen
siktar till att om möjligt bli
klar under första halvåret 1969. I avvaktan
på resultatet av utredningen kan
jag inte lämna ett direkt svar på herr
Strandbergs frågor om hur vissa av dessa
spörsmål bör lösas. Det rör sig om
relativt invecklade tekniska och administrativa
problem som utredningen
först måste penetrera. Däremot är jag
mycket angelägen om att problemen
skall lösas så snart vi fått fram ett tillräckligt
underlag för bedömningen.
I den utredning jag nämnt ingår inte
skattefrågan. Den prövas däremot, som
herr Strandberg också förmodar i sin
interpellation, av bilskatteutredningen.
Jag har inhämtat att denna utredning
just nu speciellt arbetar med problemet
och att den överväger att lägga fram ett
delbetänkande i bl. a. denna fråga redan
under innevarande år. Man torde
kunna utgå ifrån att i den mån de fordon
det här gäller används under likartade
förhållanden som lastbilar det
kommer att bli aktuellt med beskattning.
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
11
Ang. beskattning av ramstyrda motorfordon, m. m.
Med detta anser jag mig ha besvarat
herr Strandbergs interpellation så långt
det f. n. är möjligt.
Herr STRANDBERG: (h):
Herr talman! På sedvanligt sätt ber
jag att få tacka statsrådet Lundkvist för
svaret på min interpellation.
Låt mig då först få medge att svaret
enligt min uppfattning karakteriseras
av en positiv syn på de frågor jag uppställt.
Statsrådet medger att utvecklingen
i fråga om användandet av traktorer
och motorredskap på allmän väg har
lett till en situation som inte förutsetts
i lagstiftningen.
Det är i första hand två problemställningar
som uppkommit, nämligen trafiksäkerhetsfrågan
och skattefrågan.
Vad trafiksäkerheten beträffar skulle
vi kunna ha en lång diskussion inte
minst efter allt vad som skrivits i pressen
under senare tid. Att nu gällande
bestämmelser i många avseenden medför
försämrad trafiksäkerhet är väl dock
ställt utom allt tvivel. Att låta 16-åringar
utan körkort framföra sådana här tunga
fordon på allmän väg kan inte vara
rimligt, särskilt som vägtrafikförordningen
inte innehåller några speciella
regler för släpvagn eller lastenhet.
Det bör observeras att typbesiktningar
endast sker i fråga om dragenheten,
icke i fråga om lastenheten. Man kan
inte säga att vi har en obligatorisk typbesiktning
som gäller hela fordonsenheten.
Nej, vad vi har är en obligatorisk
kontrollbesiktning, och då skall
man observera att den icke gäller för
traktorer.
Men jag nöjer mig på denna punkt
med vad statsrådet anfört i sitt svar
och vill gärna understryka hans uttalande,
att det är angeläget att dessa problem
löses så snart som möjligt. Den
pågående utredningen har ju också fått
direktiv att skyndsamt överse de aktuella
bestämmelserna, och jag hoppas
att utredningsmannen läser dagens protokoll
och härigenom får ytterligare en
injektion att snabba på.
Frågan om beskattning av traktordumprar
är ingalunda ny. Redan 1954
uttalade dåvarande departementschefen:
»Traktorer som används på allmänna
vägar och gator bör deltaga i kostnaden
för vägväsendet, men med hänsyn
till att statistik om användningsområdet
saknas kan införandet av traktorskatt
ej förordas.»
Frågan upptogs också av 1953 års
trafikutredning. Och nästa gång, år
1963, uttalade bevillningsutskottet, att
förhållandet inte är tillfredsställande
vare sig med hänsyn till rättvisekravet
eller i fråga om väghållningskostnaderna.
Utskottet framhöll vikten av att frågan
får en snar lösning.
Ja, herr talman, vad vi nu har att
vänta oss är förslag från 1965 års bilskatteutredning.
Starka skäl talar för
att ett delbetänkande framlägges. Av
svaret framgår också att ett sådant kan
vara att vänta redan i år.
Jag vill även tolka statsrådets svar
som ett personligt ställningstagande för
en beskattning av traktordumprar på
samma sätt som av lastbilar då de används
under likartade förhållanden.
Detta svar bör uppmärksammas av leverantörer
och köpare.
Ett av skälen till att beskattningens
införande bör påskyndas är att stora
övergångsproblem kan komma att uppstå,
om beskattningen kommer till för
sent. Traktordumperförsäljningen expanderar
just nu kraftigt — i synnerhet
småföretagare i åkeribranschen skaffar
dumprar. Om en full beskattning införes,
blir dessa ekipage olönsamma på
allmän väg. Genom slutna entreprenadplatser,
där registreringsplikt och därmed
skatteplikt inte föreligger, torde
det inte komma att finnas tillräckligt
med arbete åt det stora bestånd av traktordumprar
som vi redan nu har. Det
kan alltså uppstå sociala problem beträffande
de småföretagare, som under
förutsättningen av skattefrihet ådragit
sig stora fasta kostnader.
En sådan utveckling önskar varken
statsrådet eller jag, och jag hoppas att
12
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Ang. beskattning av ramstyrda motorfordon, m. m.
min interpellation och statsrådets svar
skall uppmärksammas av berörda parter.
Jag tackar än en gång för svaret.
Herr WALLMARK (h):
Herr talman! Jag har också med stort
intresse tagit del av statsrådets svar i
denna fråga.
Att det lämnats är så mycket angelägnare
som förhållandena i åkeribranschen
för närvarande är mycket besvärliga.
Bortsett från den nedgång i trafikarbetet
som sammanhänger med den allmänna
tillbakagången i våra konjunkturer
och i sysselsättningen gör konkurrensen
på icke lika villkor att förhållandena
blir extra besvärliga.
Vi har områden här i landet där 40
procent av lastbilarna står stilla, och det
finns exempel på åkare som har fått besked
av vägförvaltningarna, att vill ni
vara med och konkurrera får ni ställa
er lastbil åt sidan och köpa en dumper
— den är ju inte endast fri från de
10 000 om året i skatt utan har även åtminstone
3 000 kronor lägre försäkringsavgifter;
den betalar ej heller någon
oljeskatt. Det är alltså ganska besvärligt.
Det svar som statsrådet gav är mycket
upplysande. Det kommer såvitt jag nu
kan förstå med säkerhet en beskattning.
Tidpunkten kan dock inte fastläggas.
Dessa traktordumprar är registrerade
under samma rubrik som jordbrukstraktorerna.
Man kan sålunda inte veta hur
många som säljs, men jag tror inte att
det är någon överdrift att säga att det
investeras drygt 3 miljoner kronor i månaden.
Detta torde till alldeles övervägande
grad vara att uppfatta som felinvesteringar
när dumprarna kommer
att bli behandlade på samma villkor
som lastbilarna.
Det är alltså en mycket allvarlig fråga
för de personer som har köpt eller
ämnar köpa traktordumprar. Naturligtvis
måste det bli en galgenfrist för dem
tills utredningen är färdig och departe
-
mentschefen kan lägga fram ett förslag
till riksdagen.
Denna tid bör utnyttjas till att verkligen
informera de berörda parterna om
de nya väntade spelreglerna.
Men när man samtidigt konstaterar
detta — och jag tror att det råder allmän
enighet om att man snart bör vidta
de åtgärder som statsrådet antydde
— är det förvånande att man inte endast
fortsätter på samma sätt som hittills
utan medger ytterligare nya dumprar,
som inte bara är fortsättning på de
gamla traktordumprarna utan helt nya
konstruktioner dumprar, som man vägrat
registreringsbesiktiga hos besiktningsman
men som man av någon underlig
anledning fått typbesiktigade. Eftersom
jag haft tillfälle att ta del av besiktningsprotokollet,
måste jag säga att
man inte vet om man skall skratta eller
gråta. Det är ganska festliga formuleringar
som användes.
Det är en länge utbildad praxis här i
landet att en traktor med släpvagn skall
vara tämligen lätt att koppla isär. Det
skall i regel ske för hand, utan användande
av större verktyg. Hela konstruktionen
skall alltså vara isärtagbar. I registreringsbeviset
står det att det finns
ltopplingsanordning och så står det anmärkt
att det är en »special».
Men, herr talman, den traktorn och
dess dumper är lika »lätta» att koppla
isär som det är att plocka bort t. ex. hytten
på en lastbil. Det kräver arbete på
en verkstad — ganska många timmars
arbete. Det är i och för sig helt naturligt
ty traktordumprarna är levererade
från fabrik, och de är inte avsedda att
tas isär. De måste hänga ihop hela ekipagets
livstid ut. Dragvagnen skulle ju
välta omkull, om man gjorde ett försök
att ta isär dem.
I dessa tider, då man är medveten om
att man skall dra åt och inte medge denna
lucka, så öppnar man en ytterligare
chans, och det rör sig i detta fall om
någon miljon per månad i investering.
Såvitt jag kan förstå rör det sig om en
felinvestering.
Torsdagen den 28 mars 1968
Nr 15
13
Interpellation ang. oljetransporter på Östersjön, m. m.
Detta var, herr talman, några kommentarer
jag ville göra i denna sak. Jag
kan än en gång registrera, att kommunikationsministern
verkligen tagit allvarligt
på dessa problem och att han såvitt
jag förstår kommer att se till att
frågan blir löst så fort som möjligt.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 59, angående ändrade former för
reglering av priserna på fisk, m. m.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser:
nr
122, till Konungen i anledning av
motioner angående lokaliseringspolitikens
framtida utformning;
nr 123, till Riksdagens ombudsmän i
anledning av skrivelse från riksdagens
ombudsmän angående tjänsteorganisationen
vid riksdagens ombudsmannaexpedition;
nr
124, till Styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor i anledning av skrivelse
från riksdagens ombudsmän angående
tjänsteorganisationen vid riksdagens
ombudsmannaexpedition; och
nr 125, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av § 6
lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets
mynt.
Interpellation ang. oljetransporter på
Östersjön, m. m.
Herr AHLMARK (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! För ett år sedan gick
jättetankern Torrey Canyon på grund
utanför den engelska kusten. Den var
lastad med 119 000 ton råolja. Omkring
95 000 ton beräknas ha kommit lös. Mer
än 100 kilometer av Cornwalls kust förorenades.
Delar av den franska kusten
skadades. Mängder av sjöfågel dödades
av oljan. Många badorter och delar av
fisket hotades med stora förluster. Ändå
gjordes väldiga insatser för att bomba
vraket, bränna oljan, begränsa dess
spridning och rensa upp på kusten. För
Englands del uppskattar man kostnaderna
för det arbetet till omkring 150
miljoner kronor.
Nästa år levereras till Johnson-koncernen
ett tankmotorfartyg på 135 000
ton. Det skall föra olja till AB Nynäspetroleum.
Från Mellersta Östern och
Sydamerika kommer det att passera
Bälten för att nå Nynäshamn. För att
detta skall bli möjligt lär krävas uppmätning
av en djupare ränna i Stora
Bält och kanske nya mätningar i delar
av Östersjön. Båten blir mellan 16 och
17 meter djup, 182 meter lång och 41
meter bred.
Detta fartyg är större än Torrey
Canyon. Yad skulle hända om det med
full oljelast havererade i Östersjön?
Om det vet vi inte mycket. Svaret beror
på vädret, vindriktningen, platsen
för haveriet, hur stor del av båten som
bryts sönder, den organisation som
finns för att ingripa vid oljekatastrofer
och samarbetet mellan de länder som
ligger vid Östersjön.
Men det är inte svårt att föreställa
sig en situation då ett haveri med en
oljetanker på 135 000 ton betyder nedsmutsning
av större delen av Sveriges
södra skärgård (inräknat Stockholms
skärgård). Det är inte uteslutet att vädret
vid haveritillfället blir så hårt att
man inte kan förhindra dessa väldiga
kvantiteter olja att driva in mot land.
Genom att Östersjön är liten och framför
allt grund finns det, enligt vissa bedömare,
risk för att detta hav och dess
kuster blir allvarligt skadade under
många år efter att ett haveri av det här
slaget har ägt rum.
I dag saknas en organisation som
skulle kunna förhindra en sådan katastrof
om en jättetanker bryts sönder i
14
Nr 15
Torsdagen den 28 mars 1968
Interpellation ang. oljetransporter på Östersjön, m. m.
Östersjön. Vi saknar också en överenskommelse
mellan östersjöländerna om
regler för oljetankers. Och den svenska
kusten blir nästan lika utsatt för risker
från de tankbåtar på över 100 000 ton,
som är planerade att gå till finska hamnar,
som t. ex. de finska eller sovjetiska
kusterna är av svenska fartyg.
Det är därför nödvändigt att den
svenska regeringen snabbt tar ställning
till det väldiga, framtida miljöhot mot
Östersjön och dess kuster som utgörs av
jättetankers för olja. Det är naturligtvis
glädjande att stora fartyg kan skära ner
transportkostnaderna och därmed göra
oljan billigare för konsumenterna. Det
vore självfallet i och för sig beklagligt
om de svenska myndigheterna tvingades
förbjuda jättetankers att angöra
svenska hamnar medan andra länder
vid Östersjön godtar sådana fartyg. Och
ett förbud av det slaget skulle givetvis
kunna hårt drabba enskilda företag.
Men frågan kvarstår: Hur stora risker
för vår miljö kan vi godta utan att ingripa?
Och finns det möjligheter att,
gemensamt med andra länder som gränsar
till Östersjön, skapa en så effektiv
katastroforganisation att miljöskadorna
vid haveri med en oljetanker kan avsevärt
begränsas?
Mot bakgrund av vad som anförts
vill jag till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:
1. Vad är statsrådets mening om det
katastrofhot mot Östersjön och dess kuster
som ett haveri med en jättetanker
för olja innebär?
2. Anser statsrådet att Sverige f. n.
kan godta att en oljetanker på över
100 000 ton angör en svensk hamn vid
Östersjön?
3. Vilken organisation finns, och vilken
erfordras, för ätt bemästra skadorna
vid ett haveri med en oljetanker på
Östersjön?
4. Kommer den svenska regeringen
att ta initiativ till överläggningar mellan
de länder som gränsar till Östersjön
om gemensamma bestämmelser för oljetransporter
över detta hav och en gemensam
katastroforganisation i händelse
av haveri?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes följande motioner:
nr
789, av herr Tistad och herr Jacobsson,
Gösta, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 57, med förslag till
lag om ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), m. m.;
nr 790, av herr Nilsson, Yngve, in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 67, angående undervisning för utlandssvenska
barn samt för vissa minoriteter
i Sverige; och
nr 791, av herr Sörenson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 101, angående
långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet
m. m.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.47.
In fidem
Bengt Lambe
/Solveig Gemert
Fredagen den 29 mars 1968
Nr 15
15
Fredagen den 29 mars
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Justerades protokollen för den 21 innevarande
månad.
Föredrogos och hänvisades
motionen nr 789 till bevillningsutskottet
samt
motionerna nr 790 och 791 till statsutskottet.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr
6, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna på driftbudgeten
för budgetåret 1968/69 inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte motioner;
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ökning av garantin
för exportkredit;
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
uPPgörelse om ändring av överenskommelsen
med Finland den 17 november
1949 angående betalning av vissa till
Finland lämnade svenska krediter;
nr 53, i anledning av motioner om undervisningen
i miljövård samt om undervisning
och utbildning i miljöfrågor;
nr
54, i anledning av motioner om
komplettering av skolbetyg;
nr 55, i anledning av motioner om en
allmän förskola;
nr 56, i anledning av motion om anpassning
av skrivundervisningen till
datatekniken;
nir 57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa byggnadsarbeten
vid universiteten in. m. jämte
motioner; samt
nr 58, angående överlämnande till
jordbruksutskottet av två till statsutskottet
hänvisade motioner;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 24, med anledning av motioner om
ändrade principer för inkomstbeskattningen
av fiskare;
nr 30, med anledning av motioner om
indexreglering av ingångsvärde m. m.
vid beräkning av utskiftningsskatt;
nr 33, med anledning av motion om
rätt för yrkesfiskare att avgiftsfritt införa
vissa varor; samt
nr 34, med anledning av motioner
angående begränsning av rätten till avdrag
för reklamutgifter;
bankoutskottets utlåtanden och memorial
:
nr 20, angående verkställd granskning
av riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning;
nr 21, angående användande av riksbankens
vinst för år 1967; samt
nr 22, i anledning av motioner om
kostnadsfritt tillhandahållande av broschyren
»Sveriges riksdag»;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 20, i anledning av motion om domstolsmässig
prövning av rättsfrågor i
förvaltningen; samt
nr 21, i anledning av motioner om ersättning
åt enskild för kostnad i förvaltningsförfarande
;
andra lagutskottets utlåtande nr 19, i
anledning av motioner angående studiesociala
förmåner vid korrespondensstudier
och vid lokal vuxenutbildning;
tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 30, i anledning av motioner angående
dels belysningsanordningar för
traktorer och motorredskap, dels placeringen
av huvudstrålkastare på plogfordon;
-
16
Nr 15
Fredagen den 29 mars 1968
Meddelande ang. enkla frågor
nr 31, i anledning av motioner angående
straffet för nedskräpning;
nr 32, i anledning av motioner om
obligatorisk kommunal bostadsförmedling;
samt
nr 33, i anledning av motioner angåend
avgiften för kontrollbesiktning av
motorfordon;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av motioner angående
åtgärder för att åstadkomma bärkraftiga
och effektiva familjejordbruk;
nr 12, i anledning av motioner angående
statligt stöd för kombinerat jordoch
skogsbruk, m. m.;
nr 13, i anledning av motioner angående
kreditgarantier till deltidsjordbrukare;
samt
nr 14, i anledning av motioner angående
anpassning av jordbrukets rationaliseringsstöd
till konjunkturläget;
ävensom
allmänna beredningsutskottets utlåtanden:
nr
18, i anledning av motioner om
måltider för gamla och handikappade
inom skolbespisningen;
nr 19, i anledning av motion om åtgärder
mot den ökande brottsligheten;
samt
nr 20, i anledning av motion om utredning
angående nyttiggörande av hushålls-
och industriavfall.
Anmäldes och bordlädes följande motioner
:
nr 792, av herr Larsson, Lars, och fru
Landberg, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 42, om ökat ekonomiskt
stöd åt barnfamiljer;
nr 793, av herr Björk, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 67, angående
undervisning för utlandssvenska
barn samt för vissa minoriteter i Sverige;
ävensom
nr 794, av herr Blomquist, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
74, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 1 och 6 §§ lagen den 4
januari 1956 (nr 2) om socialhjälp.
Meddelande ang. enkla frågor
Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen
av herr Hilding (fp) till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet:
»Är Statsrådet beredd vidta åtgärder
för att utvidga möjligheterna till
militär helikopterinsats vid trafikolyckor?»;
samt
av herr Åkerlund (h) till hans excellens
herr statsministern: »Hade regeringen
på förhand övertygat sig om att
alla rimliga säkerhetsåtgärder hade vidtagits
för att förhindra olovliga demonstrationer
vid det internationella valutamötet?»
-
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.04.
In fidem
K.-G. Lindelöw
/Solveig Gemert
KUNGL. BOKTR. STHLM 1968