Nr 13 FÖRSTA KAMMAREN 1964 (Riksdagens protokoll 1964:13)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 13 FÖRSTA KAMMAREN 1964

1—2 april

Debatter m. m.

Onsdagen den 1 april Sid.

Anslag under tionde huvudtiteln:

Bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk

och industri ............................................ 3

Företagarföreningarnas administrationskostnader ............ 10

Avlöningsanslaget till statens pris- och kartellnämnd.......... 15

Omkostnadsanslaget till statens pris- och kartellnämnd........ 17

Om utökning av personalen vid patent- och registreringsverket 17

Fonden för idrottens främjande ............................ 19

Om statsbidrag till Sveriges schackförbund .................. 29

Fonden för friluftslivets främjande ........................ 30

Statens hantverks- och industrilånefond .................... 33

Uppförande av en gemensam administrationsbyggnad för Svenska
turisttrafikförbundet m. fl................................. 34

Särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar 38

Skadestånd på grund av brott................................ 53

Interpellation av herr Kristiansson, Axel, ang. ersättning för vissa
skördeskador i Halland.................................... 57

Torsdagen den 2 april

Interpellation av herr Jonasson om avsättningen av överskottet å
matpotatis, m. ............................................ 61

1 Första kammarens protokoll 196b. Nr 13

Nr 13

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 1 april sid.

Gemensam omröstning ang. rätten till avdrag vid beskattningen för
folkpensionsavgift ........................................ 3

Statsutskottets utlåtande nr 10, ang. utgifterna inom handelsdepartementets
verksamhetsområde.............................. 3

— nr 34, ang. uppförande av en för Svenska turisttrafikförbundet

m. fl. institutioner gemensam administrationsbyggnad (Sverigehuset)
på Blanchetomten i Stockholm...................... 34

— nr 35, ang. ändring i riktlinjerna för den statliga exportkredit garantiverksamheten

.................................... 38

— nr 36, ang. tillbyggnad av Institutet för metallforskning...... 38

Bevillningsutskottets betänkande nr 23, ang. särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt, m. m. 38

Bankoutskottets utlåtande nr 12, ang. granskning av riksbankens
och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.............. 53

Första lagutskottets utlåtande nr 12, ang. målsägandes möjligheter
att utfå skadestånd, m. m................................... 53

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Onsdagen den 1 april

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av bevillningsutskottet
i dess memorial nr 30
föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen skall bifalla
vad bevillningsutskottet hemställt under
punkten A) i betänkande nr 10, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren avslagit Kungl.
Maj:ts proposition nr 18.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 70.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt
till andra kammaren, ankom därifrån
ett protokollsutdrag, nr 227, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 108
ja och 110 nej samt att båda kamrarnas
sammanräknade röster befunnits utgöra
181 ja och 180 nej, vadan beslut i
frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Justerades protokollen för den 17, 18,
19 och 20 nästlidne mars.

Föredrogs och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtande nr 37.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande utgifterna för
budgetåret 1964/65 inom handelsdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—li

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 15

Ang. bidrag till kursverksamheten vid
statens institut för hantverk och industri

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Statens institut för hantverk
och industri: Bidrag till kursverksamheten
m. m. för budgetåret 1964/65 anvisa
ett reservationsanslag av 565 000
kronor.

Kungl. Maj :ts förslag innebar,

att ett belopp av cirka 20 000 kronor
skulle frigöras under förevarande anslag
genom överförande till institutets
avlöningsanslag av avlöningskostnaden
för en befattningshavare;

att för bestridande av kostnader för
institutets fortbildningsverksamhet inom
sågverksområdet skulle anvisas
30 000 kronor;

samt att för täckande av oförutsedda
utgifter skulle anvisas 50 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Stefanson
m. fl. (1:197) och den andra inom and -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk och industri

ra kammaren av herr Nordgren in. fl.
(II: 242), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte till Statens institut
för hantverk och industri: Bidrag till
kursverksamheten m. m. för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 665 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 197 och II: 242, till Statens
institut för hantverk och industri: Bidrag
till kursverksamheten m. m. för
budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 565 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Axel Johannes
Andersson, Per Jacobsson, Nils Theodor
Larsson, Åkerlund, Sundin, Harry
Carlsson, Ståhl, Nilsson i Göingegården,
Eliasson i Sundborn, Bohman, Antonsson,
Nelander och Källstad, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 197 och II: 242,
till Statens institut för hantverk och industri:
Bidrag till kursverksamheten

m. m. för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av 665 000 kronor.

Herr CARLSSON, HARRY, (fp):

Herr talman! Den fråga som nu föreligger
till behandling gäller anslag till
statens institut för hantverk och industri
och dess kostnader för kursverksamhet
m. m. Enligt propositionen är
det föreslaget ett belopp av 565 000 kronor
för nästa budgetår. Det innebär visserligen
ett något högre anslag än föregående
år i kronor räknat, men statens
andel i de beräknade totala kostnaderna
för denna verksamhet blir lägre än
närmast föregående år.

I motion nr 197 i denna kammare yrkas
att anslaget liöjes med 100 000 kronor,
alltså till 665 0000 kronor. Motive -

ringen framgår tydligast i ett avsnitt på
sid. 12 i nämnda motion, där det heter:
»Att den omfattande verksamhetsökningen
vid institutet svarat mot ett
starkt behov inom näringslivet är ostridigt.
Deltagarantalet i institutets kurser
samt antalet rådgivningsuppdrag vittnar
härom. Den tekniska utvecklingen
har även medfört, att institutets kurser
blivit väsentligt mera avancerade och i
många fall mera grundliga än tidigare.
Kostnaderna för lärare, undervisningsmateriel
och administration har härigenom
blivit relativt högre. Den ambulerande
kursverksamheten har på begäran
av yrkesmän ute i landsorten också
kraftigt ökat, vilket medfört ytterligare
kostnader. Institutet anser det också
vara synnerligen angeläget att främja
en kursverksamhet ute i landet. De
ökande utgifterna och den sjunkande
statsanslagsprocenten har framtvingat
allt högre kursavgifter, och dessa måste
nu anses ha nått en sådan höjd (150—
250 kronor per vecka) att ytterligare
höjning är orealistisk. Institutets förutsättningar
att i framtiden kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter kan allvarligt
försämras, därest icke anslaget justeras
upp, så att det mer än för närvarande
motsvarar verksamheten över detsamma.
»

Även utskottsmajoriteten har sagt
några välvilliga ord på sid. 7 i föreliggande
utlåtande, där det heter att utskottet
till fullo inser betydelsen av den
vid hantverksinstitutet bedrivna kursverksamheten.

Man kan då fråga: Vad händer om
motionärernas och reservanternas yrkande
inte blir bifallet? På denna fråga
fick femte avdelningen klart besked
vid det studiebesök som avdelningen
gjorde på institutet i samband med frågans
behandling. Vi blev väl informerade
om den verksamhet som bedrives såväl
inom institutet som kenom kurser
ute i landet. Vi fick redogörelse för det
kursprogram som uppgjorts och kostnaderna
för dess genomförande. Det blev
även fullt klarlagt att en nedskärning

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Ang. bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk och industri

av kursprogrammet var ofrånkomligt
om inte en höjning av statsbidraget
kunde bifallas.

Frågan är alltså i dag om vi anser oss
ha råd att öka anslaget med 100 000
kronor och därmed göra det möjligt för
hantverksinstitutet att genomföra det
uppgjorda kursprogrammet eller medverka
till att kursernas antal måste nedskäras,
och detta i en tid då vårt näringsliv
behöver detta stöd mer än någonsin.
Vi reservanter anser det vara
en väl motiverad investering från statens
sida till stöd åt vårt näringsliv i
denna tid, då konkurrensen blir allt
hårdare och särskilt hantverk och småindustri
har svårighet att hålla jämn
takt med den tekniska utvecklingen.
Därför, herr talman, ber jag att få yrka
bifall till reservationen vid denna punkt
av fröken Andersson m. fl.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag ber att få ta till
orda i egenskap av motionär i denna
fråga.

Jag vill först peka på det förhållandet,
att den mycket starka tekniska utvecklingen
i våra dagar medför problem
för många branscher och många
yrken, som måste anpassa sig till mycket
snabba och genomgripande förändringar
av arbetsmetoder och produktionsinriktning.
Om ett företag i denna
omställningsprocedur skall ha möjlighet
leva vidare, måste det följa med utvecklingen
och anpassa sin produktionsapparat
efter densamma.

Detta kräver först och främst tillgång
till kapital för rationalisering, för investeringar
i nya maskiner, ofta ombyggnad
av verkstäder och inköp av
nya maskiner och nya material. Men
det kräver även — vilket är minst lika
viktigt — att det yrkeskunnande, som
företaget har till sitt förfogande, alltid
hålls aktuellt och successivt förnyas i
takt med den tekniska utvecklingen.

Statens institut för hantverk och industri
har här en stor uppgift att fylla,

dels genom sin försöks- och provningsverksamhet,
som har till uppgift att
omsätta vetenskapens och forskningens
landvinningar inom tekniken till praktisk
tillämpning inom arbetslivet, bl. a.
genom att pröva nya material och nya
hjälpmedel, dels även genom sin informations-
och kursverksamhet, som till
företagen skall förmedla kunskaper och
informationer från den försöksverksamhet
som institutet bedriver.

Beträffande kursverksamheten förtjänar
det också att framhållas, att verksamheten
fått allt större betydelse när
det gäller att tillgodose de mindre företagens
behov av ökade kunskaper i företagsekonomi,
företagsledning och med
försäljning sammanhängande frågor.
Runt om i landet arrangerar institutet,
i samarbete med organisationer och
andra institutioner som verkar på samma
område, kurser i sådana ämnen.
Kursverksamheten har på detta område
utbyggts betydligt under de senaste
åren, och planer föreligger på en ytterligare
intensifiering av denna verksamhet.

Frågan om institutets utrustning har
inte denna gång tagits upp i någon motion,
men jag vill här framhålla nödvändigheten
av att institutets maskiner
och apparatur hålls å jour med den
snabba expansion som sker inom tekniken.

Institutets styrelse har i sina riksdagspetita
föreslagit en höjning av anslaget
till utrustning med 100 000 kronor från
400 000 till 500 000, men detta har inte
vunnit departementschefens gehör, utan
han föreslår bibehållande av det gamla
anslaget på 400 000 kronor. Jag vill bara
framhålla att det beloppet motsvarar
ungefär 10 procent av värdet av institutets
hela maskinpark och således en
förslitningstid på tio år, vilket naturligtvis
är en rätt lång tid och otillfredsställande
för ett institut som bör ha en
modern maskinpark.

Motionärerna har koncentrerat sitt
intresse till kursbidraget, d. v. s. det
bidrag varifrån försöks- och kursverk -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk och industri

samhet i huvudsak skall bestridas. Herr
Carlsson har redan redogjort för hur
det bidraget har behandlats i propositionen
i den föreliggande motionen
och i utskottsutlåtandet. Jag vill därtill
foga följande.

Verksamheten vid statens institut för
hantverk och industri har vuxit mycket
under de senaste tio åren. Redan namnändringen
— institutet hette för ett år
sedan statens hantverksinstitut och har
nu ändrat namn till statens institut för
hantverk och industri — är en följd
av utvecklingen och visar att institutet
på sitt program har fått ta upp nya
verksamhetsgrenar i takt med utvecklingen
inom näringslivet. År 1953/54
var den totala omslutningen i runt tal
1,3 miljoner kronor, och innevarande år
blir omslutningen uppskattningsvis 3,5
å 4 gånger så stor, d. v. s. 4,5 å 5 miljoner.
Det statliga stödet, till vissa löner,
omkostnader och driftbidrag, har emellertid
inte stigit i samma takt. Statens
bidrag till hela verksamheten — alltså
inte bara kursbidraget, utan också bidragen
till löner och administration —
uppgick under 1953/54 till 52 procent av
hela omslutningen, alltså drygt hälften
av den totala budgeten, men i år synes
statsstödet räcka till i runt tal endast en
tredjedel, uppskattningsvis 34 procent.
Det är en väsentlig nedgång i statens
andel av kostnadstäckningen under
dessa tio år.

Det minskade, för varje verksamhetsår
allt lägre statsstödet har medfört
att kursavgifterna fått höjas, och
man har nu kommit upp i avgifter som
saknar all motsvarighet i samhällelig
utbildnings- och fortbildningsverksamhet.
Den genomsnittliga kursavgiften
torde nu röra sig kring 150 å 200 kronor
per vecka. Det kan inte vara rätt att
dylika avgifter skall uttagas av den
mängd — för närvarande cirka 14 000
per år —• småföretagare och yrkesmän
varav många anställda, som bevistar institutets
kurser.

Den höjning av driftsanslaget, som
Kungl. Maj:t föreslår och som på pap -

peret utgör 80 000 kronor, vartill kommer
en nyinrättad materialfor valtartjänst,
uppskattningsvis värderad till
20 000 kronor, alltså sammanlagt 100 000
kronor, innebär en höjning endast på
papperet och inte i verkligheten. 50 000
kronor utgör ersättning för under tidigare
år uppburet extra bidrag från Centralfonden
för anställda inom sågverksområdet
och skogsindustrien. Redan i
fjol signalerades från Centralfonden att
anslaget skulle upphöra. En motion
framlades vid fjolårets riksdag om »ersättning»
genom ökat driftbidrag. Genom
underhandlingar mellan departementet
och Centralfonden blev emellertid
»ersättningen» obehövlig. Centralfonden
skulle även för 1963/64 ge sitt
anslag. Men nu är det stopp. Dessa
50 000 kronor utgör alltså ingen förstärkning
av institutets resurser.

Resterande 50 000 kronor utgör en
»reservfond», som skall ställas till departementets
förfogande att på ansökan
från institutet kunna användas till bidrag
för att täcka extraordinära, ej förutsedda
utgifter. Jag kan som exempel
nämna verkningarna av smittkoppsepidemien
förra året eller de statliga löneförhandlingarna.
Sinittkoppsepidemien
vållade en väsentlig minskning av institutets
inkomster och ställde institutet i
en situation som inte var förutsedd.
Institutets styrelse anser att man behöver
en buffert för att täcka oförutsedda
utgifter. Vad gäller de statliga löneförhandlingarna
blir institutet, när dessa
förhandlingar avslutas i maj eller juni,
tvunget att betala lönetillägg retroaktivt
från den 1 januari. Med den nuvarande
avlöningssumman på den fria
staten innebär varje procents lönetilllägg
en retroaktiv lön, som för sex månader
stiger till 8 000 ä 10 000 kronor.
Varje procent gör 8 000 å 10 000 kronor!
Det är bl. a. för att kunna möta dylika
utanför institutets inflytande stående utgiftsökningar
som denna hos departementet
liggande reservfond skall komma
till användning.

Genom att ingen ökning av driftbi -

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Ang. bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk och industri

draget de facto föreslås blir institutets
utgångsläge nästa år ytterligare försämrat.
Varje procents löneökning — genom
löneförhandlingarna — kommer att innebära
en merbelastning av 15 000 å
20 000 kronor. En löneökning med 3 å
4 procent, vilket genomsnittligt ej torde
vara otroligt, skulle alltså komma
att innebära 50 000 å 80 000 kronor i
ökade kostnader för institutet under
budgetåret 1964/65. Därtill kommer övriga
kostnadsökningar. Föreläsararvodena
— institutet måste ofta anlita experter
utifrån — blir allt dyrare. Undervisningsmateriel
blir dyrare, och
detsamma gäller resekostnader samt expenser
i övrigt. Det är helt enkelt orimligt
att här blunda för verkligheten. Den
av Kungl. Maj:t föreslagna ökningen är
i realiteten ingen höjning utan betyder
endast status quo. Institutet, som visat
en stor verksamhetsökning, blir tvunget
att skära ner sin verksamhet i stället
för att i en tid då behovet att följa med
i den tekniska utvecklingen är enormt
kunna öka densamma.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid denna punkt avgivna reservationen.

Jag ber sedan, herr talman, att i detta
sammanhang även få säga några ord
om en annan punkt, som också gäller information
och rådgivning åt mindre
och medelstora företag, nämligen företagareföreningarnas
verksamhet. Jag tar
upp den saken redan nu, eftersom det
ju även där gäller i stort sett samma område
som det vi nu närmast diskuterar.

En av företagareföreningarnas uppgifter
är att hjälpa de mindre företagen
med en anpassning till den mycket
snabba strukturomvandling som sker
inom det svenska näringslivet. Föreningarna
skall dessutom hjälpa företagen
att utnyttja nya arbets- och produktionsmetoder.
Dessutom är det deras
uppgift att ge de mindre företagen stöd
vid finansieringen av den nödvändiga
rationaliserings- och omvandlingsprocessen,
och deras rådgivande verksamhet
är här av utomordentlig betydelse.

Jag behöver här inte närmare utveckla
min och folkpartiets inställning till företagareföreningarna.
Det torde vara
alltför väl känt att vi högt uppskattar
företagareföreningarnas verksamhet.
Jag anser liksom motionärerna under
punkten om företagareföreningarna, att
det är befogat att riksdagen här bifaller
det anslagsäskande som framställts av
företagareföreningarnas förbund. Jag
ber, herr talman, att senare få återkomma
med yrkande om bifall till den vid
denna senare punkt avgivna reservationen.

Häri instämde herr Mattsson (ep).

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Jag skall inte ge mig
in på hela det område som den föregående
talaren har berört, utan vill bara
konstatera att vad gäller hantverksinstitutets
verksamhet har det inom såväl
avdelningen som utskottet rått fullständig
enighet om att denna verksamhet
är mycket betydelsefull och spelar
en mycket stor roll. Vad man däremot
har blivit oense om är anslagets storlek.
Motionärerna har begärt en höjning
med 100 000 kronor utöver vad Kungl.
Maj:t förordat, och avdelningsmajoriteten
har stannat för att yrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag, vilket som redan
sagts innebär en uppräkning med 80 000
kronor, eller om man är välvillig
100 000 kronor, jämfört med anslaget
innevarande budgetår. Även om herr
Stefanson säger att det är siffror bara
på papperet, får man väl konstatera att
det rör sig om en uppräkning.

Avdelningen har vid behandlingen av
denna punkt, såsom herr Carlsson
nämnde, besökt institutet och fått informationer
om dess verksamhet. Vi har
funnit den vara mycket intressant och
välskött. Vid det besöket ställdes frågan,
vad som skulle hända därest motionerna
inte bifölls, och man svarade då,
som också herr Carlsson nämnde, att
det kanske skulle bli nödvändigt att inskränka
på kursverksamheten, men man

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. bidrag till kursverksamheten vid statens institut för hantverk och industri

nämnde även som ett alternativ att höja
kursavgiften. Också denna senare möjlighet
finns alltså, och den har väl tidigare
tillämpats vid några tillfällen.

Frågan blir då hur långt kursavgiften
kan höjas och när man har nått den
övre gränsen. I den frågan är ju meningarna
delade. Herr Stefanson menade
att man redan nu var vid denna övre
gräns, och det är möjligt; jag skall inte
uttala något omdöme därvidlag. Men det
framgår ändå av de uppgifter vi fick,
att avgiften för en högt kvalificerad
kurs ligger, såsom här nämndes, vid
cirka 150 kronor i månaden. Det är tydligt
att denna avgift har stått oförändrad
ganska länge, och den har i varje
fall inte höjts i takt med det statliga
stödet; herr Stefanson har nämnt
denna siffra redan tidigare år, och jag
har därav dragit den slutsatsen att avgiften
varit oförändrad en tid.

Utskottsinajoriteten har inte funnit
anledning att frångå Kungl. Maj:ts förslag
på denna punkt, och jag ber att
med det nu anförda få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag antar att det var en
liten felsägning av utskottets ärade talesman,
när han sade att kursavgiften
var 150 kronor i månaden. (Herr Svensson,
Rikard: Det skulle vara 150 kronor
i veckan.) Tack, det var detta jag ville
rätta. Avgiften är alltså 150—200 kronor
i veckan.

Sedan vill jag liksom herr Carlsson
relatera vad utskottet säger i utlåtandet:
»Vid sin prövning av anslagsfrågan har
utskottet — som till fullo inser betydelsen
av den vid hantverksinstitutet bedrivna
kursverksamheten —- uppmärksammat
att svårigheter föreligger att
inom ramen för riksdagsanslaget, vilket
är reservationsanslag, tillgodose automatiska
kostnadsökningar, bl. a. i samband
med ändringar i den allmänna lönenivån
för statsanställda m. fl. Detta
förhållande torde emellertid ha i viss

mån beaktats i statsverkspropositionen
vid beräknandet av 50 000 kr. för att
vid behov täcka oförutsedda utgifter.»

Utskottet har besökt institutet, och de
båda utskottsledamöter som yttrat sig i
debatten har betygat att de inser nyttan
av denna kursverksamhet och finner
det riktigt att den expanderar i takt
med behovet. Detsamma säger utskottsmajoriteten,
som också i sin skrivning
funnit att det nu utgående kursbidraget
inte är till fyllest. Man måste ju tolka
utskottets skrivning så, då det säger att
svårigheter föreligger att inom ramen
för de medel, som ställes till institutets
förfogande, upprätthålla en effektiv
kursverksamhet.

Även utskottsmajoriteten har alltså en
välvillig inställning, men när det sedan
gäller praktiskt handlande följer inte
välviljan med, utan då yrkar man avslag
på motionärernas framställning om en
rimlig anslagsökning. Jag tycker att
sympatiyttringarna i utskottets skrivning
inte stämmer riktigt överens med
detta praktiska handlande.

Herr CARLSSON, HARRY, (fp) :

Herr talman! Bara en kort replik till
herr Svensson.

När vi var på hantverksinstitutet och
lyssnade på den mycket förnämliga föredragningen,
fick i varje fall jag den
uppfattningen, att man inom institutet
ställde sig mycket skeptisk till att kunna
höja kursavgiften ytterligare. Därjämte
framhölls det att kostnaderna här
i Stockholm, där de flesta kurserna är
förlagda, har stigit avsevärt för kursdeltagarna.
Därför ansåg man det svårt
att höja kursavgifterna ytterligare.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Jag är tillsammans med
herr Stefanson motionär i detta ärende.
Anledningen till att jag tar till orda
är emellertid att jag har förmånen att
sedan några år sitta med i styrelsen för
hantverksinstitutet och således haft
möjlighet att följa dess verksamhet.

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Ang. bidrag till kursverksamheten vid

Jag är på samma linje som utskottets
talesman, nämligen att vi i första hand
hör gå vägen över kursavgifterna och
höja dem i takt med andra avgifter. Jag
har emellertid funnit att vi inte kan
höja avgifterna ytterligare, och detta av
flera skäl. Ett skäl är att de kursavgifter,
som tillämpas när det gäller de
kommunala yrkesskolorna, är väsentligt
lägre. Jag tror f. ö. att institutet ligger
högst med sina avgifter av samtliga jämförbara
institutioner. Med hänsyn till
angelägenheten av att föra ut de tekniska
nyheterna till yrkesmannen borde
det statliga stödet därför vara större
än för närvarande. Det har relativt
sett sjunkit varje år. En begränsning av
det statliga stödet till det belopp, som
nu föreslagits av Kungl. Maj:t, kommer
helt enkelt att innebära att kursverksamheten
måste begränsas i jämförelse
med behovet och efterfrågan. Det är för
övrigt ganska märkligt att se med vilken
— jag vågar använda ordet — snålhet
ett anslag som detta behandlas, då
vi i andra sammanhang diskuterar betydligt
större anslag för exempelvis
arbetsmarknadsstyrelsens kursverksamhet.

Det statliga stödet i förevarande fall
är ganska ringa i förhållande till de totala
kostnaderna. De stora kostnaderna
ligger nämligen i förlorad arbetsförtjänst
och förlorad produktivitet under
den tid då deltagarna är borta från företaget,
och det tror jag vi skall ha i
minnet. Skillnaden kanske är den att institutet
arbetar med litet mindre åthävor
och inte driver en sådan PR-verksamhet
som andra verk. Institutet uppmärksammas
därför inte på samma sätt.

Jag vill tillägga att verksamheten,
ehuru den måhända av de flesta uppfattas
som angelägen och önskvärd särskilt
för hantverkare och småföretagare,
ingalunda är till enhart för dem. Eftersom
jag själv tillhör ett större företag,
vill jag framhålla att de erfarenheter
och kunskaper, som finns på institutet,
i allt större utsträckning utnyttjas
av de större företagen, som fin -

statens institut för hantverk och industri

ner det önskvärt att låta specialister
utbilda sig i de senaste framstegen på
ifrågavarande område. Kostnaderna bäres
ändå till den alldeles övervägande
delen av företagen. För de mindre företagen
kan det emellertid vara ett visst
problem att klara kostnaderna, och därför
behövs detta statliga stöd. Uppräkningen,
som i realiteten endast är 50 000
kronor, täcker inte ens de merkostnader
som har uppkommit sedan föregående
år.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Ilerr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Med anledning av herr
Stefansons yttrande vill jag bara konstatera
att den utvecklingskurva, som vi
fick del av vid besöket på institutet, visar
att just under de sista åren —- inte
minst herr Stefanson talade ju om hur
besvärligt det då var — utvecklingen
inom institutet gått framåt kraftigast.
Tydligen har således inte felbedömningen
av stödet varit så stor; eljest
skulle väl inte utvecklingskurvan visa
denna stigande tendens.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 10 punkten
15, röstar

Ja;

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 66.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Punkten 16

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 17

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader Kungl.

Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels medgiva, att statsgaranti
för lån till hantverks- och industriföretag
m. in. finge under budgetåret 1964/
65 beviljas intill ett belopp av
55 000 000 kronor, dels ock till Bidrag
till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag av
1 800 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Mattsson
m. fl. (I: 544) samt den andra inom
andra kammaren av herrar Eliasson i
Sundborn och Wahrendorff (11:654),
i vilka motioner, såvitt nu vore i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte besluta

att till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
2 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) medgiva, att statsgaranti för lån
till hantverks- och industriföretag m. in.
finge under budgetåret 1964/65 beviljas
intill ett belopp av 55 000 000 kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
544 och II: 654, såvitt nu vore i fråga,
till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader för
budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 1 800 000 kronor.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Axel Johannes
Andersson, Per Jacobsson, Nils Theodor
Larsson, Åkerlund, Sundin, Harry
Carlsson, Ståhl, Nilsson i Göingegården,
Eliasson i Sundborn, Bohman, Antonsson,
Nelander och Källstad, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
b hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:544 och
II: 654, såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till företagareföreningar m. fl.:
Administrationskostnader för budgetåret
1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kronor.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Herr Stefanson har redan
varit inne på denna punkt när han
talade om punkten 15. Även om så inte
skett, skulle jag dock ha fattat mig mycket
kort.

Det gäller alltså här företagareföreningarnas
administrationskostnader
till vilka, som vi nyss hörde, Kungl.
Maj:t har föreslagit 1 800 000 kronor,
vilket utgör en höjning med en halv
miljon kronor jämfört med i år. Reser -

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader

vanterna yrkar nu ytterligare en höjning
med 200 000 kronor, alltså upp till
2 miljoner kronor frånsett räntegarantierna.
.lag minns inte om herr Stefanson
nämnde det, men detta är ju den
summa som Företagareföreningarnas
förbund har beräknat anslagsbehovet
till.

Jag behöver inte —- och det behövde
inte herr Stefanson heller — gå in på
någon lamentation över företagareföreningarnas
stora betydelse. Den känner
vi allesammans till. Vad jag har tyckt
vara mest allvarligt i detta sammanhang
är att den rådgivande verksamheten
i så pass hög grad har försvårats
på grund av de otillräckliga resurserna.
Bland annat därför har jag helt och
fullt gått med på denna reservation, till
vilken jag, herr talman, yrkar bifall.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Reservanterna säger
att den framställning som i motionerna
har gjorts om ökat bidrag till företagareföreningarna
är ytterst välmotiverad.
Det kan man väl säga om många
av de framställningar som har gjorts
här vid denna riksdag om höjningar av
olika anslag, att de är i allra högsta
grad välmotiverade. Men trots att jag
nu själv arbetar inom företagareföreningarnas
verksamhetsområde måste
jag ändå säga mig, att om vi nu, som vi
väl ändå måste göra här i riksdagen,
får lov att göra en avvägning mellan
olika ändamål, kan jag inte finna att
just denna punkt skulle vara den där
man absolut måste vara med och medverka
till en förhöjning av anslaget. Jag
vill hänvisa till — vilket även fröken
Andersson gjorde — att det här ändå
har skett en höjning med en halv miljon
kronor, vilket väl måste anses vara
en ganska god höjning.

Jag vill för min del betyga att handelsdepartementet
under senare år har
ägnat dessa frågor betydligt större omsorg
än tidigare och varit betydligt
välvilligare när det gällt att ställa an -

slagsmedel till förfogande. Jag kan därför
inte vitsorda att företagareföreningarna
har någon anledning till så stort
missnöje.

Fröken Andersson säger även att den
rådgivande verksamheten har försvårats.
Jag vet inte vad hon bygger detta
uttalande på, ty i varje fall jag har
inte i den verksamhet som vi inom företagareföreningarna
bedriver kunnat
märka att den på något sätt har försvårats
av det skälet att man inte skulle få
denna höjning på 200 000 kronor.

Herr Stefanson var inne på frågan om
företagareföreningarnas information
och rådgivning till de mindre företagen.
Jag tyckte inte att jag hade anledning
att lägga mig i den tidigare debatten
beträffande hantverksinstitutet, men
när man bedömer frågan om företagareföreningarnas
verksamhet — alltså
verksamheten till förmån för småföretag
och för hantverk — får man
ändå komma ihåg att hantverksinstitutet
och företagareföreningarna i vissa
fall här sysslar med ungefär samma frågor.
Jag tror nog, herr Stefanson, att vi
är överens om att det krävs en samordning
mellan företagareföreningarnas
verksamhet och hantverksinstitutets
verksamhet.

När herr Harry Carlsson talar om att
kursverksamheten huvudsakligen är
förlagd till Stockholm, bör han komma
ihåg att det ligger så till att hantverksinstitutet
numera har börjat att
bygga ut sin verksamhet ute i landet,
i Norrbotten -— Luleå — och även i
andra delar av landet. Jag vet inte om
det ännu är klart, men man undersöker
även möjligheterna att förlägga
verksamhet bl. a. till Göteborg. Man
kommer då åter in på frågan om det
inte föreligger en viss risk för att företagareföreningarnas
tjänstemän och
hantverksinstitutets kommer att syssla
med ungefär samma frågor. Jag tror
därför att en av de saker som måste
tas upp i den utredning som handelsministern
har tillsatt beträffande förtagareföreningarnas
organisation och som

12 Nr 13 Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader

väl närmast har tillsatts med anledning
av den Näslundska lokaliseringsutredningen,
är frågan om hur den rådgivande
verksamheten till mindre företag och
hantverk bör vara ordnad och i vilken
grad samordning kan ske mellan hantverksinstitutet
och företagareföreningarna
så att man inte sysslar med samma
saker utan bedriver en effektiv verksamhet.
Jag vill också säga att det väl
även i detta sammanhang bör prövas,
vilka tjänster som företagareföreningarna
kostnadsfritt bör ställa till företagarnas
förfogande samt om det inte vore
rimligt att i högre grad än hittills sker
ta ut avgifter för en del av den rådgivning
som nu ges av företagareföreningarna.

Ja, herr talman! Jag har för min del
kommit fram till att hantverkarna och
småföretagarna med den behandling
detta ärende har fått i handelsdepartementet
under de senare åren har all anledning
att vara tacksamma för att det
här sker en ständig utvidgning och ständig
förbättring. Jag tycker att man har
alla skäl att vara nöjd med den behandling
ärendet har fått i år. Eftersom här
har åberopats företagareföreningarnas
förbunds framställnng, där man har begärt
2 miljoner kronor, kan jag ändå,
eftersom jag tillhör förbundets styrelse,
säga att styrelsen och förbundet i stort
sett är tacksamma för den behandling
anslagsfrågorna fått, och jag vill härmed
yrka bifall till utskottets förslag.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Det börjar bli riktigt
trevligt! Herr Stefanson talar om punkt
17 under punkt 15, och herr Söderberg
talar om punkt 15 under punkt 17. Men
det skadar väl inte.

Herr Söderberg säger att det är frågan
om en avvägning. Ja, tacka för det!
Det är det ju alltid. Men jag trodde att
jag stod på rätt säker grund när jag
hänvisade till företagareföreningarnas
egna önskemål. Herr Söderberg skall
väl inte ta det som ett aprilskämt när

föreningarna begär en viss summa. Det
tycker jag är litet farligt för framtiden.
Handelsministern kan ju lätt få den
uppfattningen att företagareföreningarna
skär till i växten, så att dem skall
vi inte bry oss så värst mycket om.

Herr Söderberg undrade varifrån jag
fått uppgiften att den rådgivande verksamheten
hade försvårats. Jag har fått
upplysningar från företagare. Det finns
ju flera företagarrepresentanter än herr
Söderberg. Dessutom kan jag stödja mig
på motionerna. I dem står det tydligt:
»Särskilt gäller detta den rådgivande
verksamheten, som kräver särskilda experter
på olika områden. Bristande ekonomiska
resurser har härvidlag varit
svårt hämmande. Vid en upprustning
av företagareföreningarnas verksamhet
måste enligt vår mening framför allt
detta förhållande uppmärksammas.»

Slutligen vill jag hundraprocentigt instämma
med herr Söderberg, när han
säger att den rådgivande verksamheten
kan man ta ut avgifter för. Det som förvånar
mig är att företagareföreningarna
inte har tagit detta förhållande under
övervägande, när de framställt sina petita.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag kanske bör beklaga
att jag råkat komma in i ett replikskifte
mellan fröken Andersson och herr Söderberg,
men det var ett uttalande av
fröken Andersson som uppkallade mig
till ett kort inlägg.

Vi är väl alla medvetna om vilken erfaren
ledamot av denna kammare fröken
Andersson är, och vi vet dessutom
vilken lång tid av tjänst i statsutskottet
som fröken Andersson har bakom sig.
Jag trodde inte att jag skulle behöva
fästa fröken Anderssons uppmärksamhet
vid att myndigheters och organisationers
anslagsäskanden inte är det enda
man har att gå efter, utan äskandena
fordrar och förutsätter också en
prövning. När vi gick igenom yrkandena
i departementet — dessförinnan

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader

hade de granskats av kommerskollegium
-— fann vi på den här punkten
att företagareföreningarna beräknat sina
inkomster i underkant och sina utgifter
i överkant, och från den utgångspunkten
ansåg vi att vi i det här
läget utan förfång för verksamheten
kunde föreslå ett mera begränsat anslag
än det som äskats av företagareföreningarna
själva.

Det var endast denna uppgift jag velat
lämna. Jag har några siffror att anföra,
men jag tror att de är välbekanta
för utskottets ledamöter, och jag vill
därför inte uppta tiden längre.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet när
herr Söderberg talade om sambandet
mellan företagareföreningarna och hantverksinstitutet.
Jag vill bara helt kort
deklarera att jag i det avseendet i stor
utsträckning hyser samma åsikter som
herr Söderberg. Även jag anser att det
på detta område inte skall göras något
dubbelarbete, utan de bidrag som staten
lämnar för rådgivningsverksamhet,
försöksverksamhet och även kreditstöd
åt de mindre företagen skall på olika
håll samordnas så att man får ett så effektivt
system som möjligt. Det förekommer
redan nu ett gott samarbete
mellan institutet och företagareföreningarna
både när det gäller kursverksamheten
och när det gäller den konsulterande
och rådgivande verksamheten.
Föreningarna hämtar i viss utsträckning
expertis från institutet, men
jag anser att detta samarbete kan utbyggas.

Vidare har frågan om företagareföreningarnas
avgiftsdebitering varit uppe
till diskussion i en replikväxling mellan
herr Söderberg och fröken Andersson.
Det är redan nu så att föreningarna
debiterar avgifter för en del av den
service- och konsultationsverksamhet
som de bedriver. Jag vill emellertid,
som sagt, bara framhålla att jag liksom
herr Söderberg anser att här måste en
samordning ske.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Handelsministern sade
till fröken Andersson vad jag hade för
avsikt att säga. Jag tror att fröken Andersson
är medveten om att när ett företag
eller ett förbund lämnar in eu
framställning i oktober månad så sker
inte detta i något aprilskämthumör. Det
är således inte av den anledningen som
Företagareföreningarnas förbund begärt
två miljoner kronor för att sedan
kunna nöja sig med ett mindre anslag.
Det vore väl ändå ganska underligt om
alla anslagsframställningar som görs till
riksdagen från olika institutioner och
organisationer skulle göras i den tron
att de till alla delar skulle godkännas.
Då är jag tämligen säker på att fröken
Andersson i statsutskottet inte skulle
vilja vara med om alla utgiftsökningar
som skulle uppkomma och framför allt
inte skulle vilja vara med om att betala
alla de räkningar som sedan måste klaras
upp.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag vill bara tacka herr
handelsministern för de upplysningar
som lämnats mig. Det var uppgifter som
jag naturligtvis inte kände till förut.
Men jag måste säga att jag börjar bli
förvånad över företagareföreningarna.
Här står handelsministern och säger att
det förhåller sig på annat sätt, och det
kanske finns belägg för detta. Men skall
man i framtiden räkna med att företagareföreningarna,
när de begär anslag
eller säger att så och så mycket behöver
de, beräknar inkomsterna för lågt
och utgifterna för högt? Vad är det för
styrelse som herr Söderberg och andra
sitter i?

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Hur står det egentligen
till med fröken Andersson i detta sammanhang?
Om vi går till en punkt längre
fram i statsutskottets utlåtande nr
10, där styrelsen för samma förbund har

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till företagareföreningarnas administrationskostnader

begärt en ökning, kan jag i varje fall
inte på den punkten finna fröken Andersson
med bland reservanterna.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! De uppgifter som låg till
grund för mitt förra anförande var följande
-— jag kanske skall nämna dem
för fröken Andersson, eftersom hon
upplyste att de inte varit tillgängliga
för henne.

Företagareföreningarna har beräknat
sina kostnader under budgetåret 1964/
65 till 6,3 miljoner kronor, medan kostnaderna
enligt kommerskollegiets och
departementets beräkningar borde stanna
vid 5,7 miljoner kronor, vilket ändå
är 1,2 miljoner kronor mera än under
1962/63. Vidare har föreningarna beräknat
sina intäkter till 2,9 miljoner
kronor, och departementet har på grund
av inflytande räntor m. m. beräknat inkomsterna
till 3,3 miljoner kronor. Där
uppkommer diskrepanser som helt förklarar
skillnaderna i anslagsäskandena.

Så kanske jag får säga några ord beträffande
företagareföreningarna och
Företagareföreningarnas förbund. Förbundet
får naturligtvis gå på de uppskattningar
som de enskilda föreningarna
gör. Förbundet har knappast tillgång
till något annat material. En annan sak
är att de ansvariga myndigheterna, kommerskollegium
och i sista hand departementet,
har möjligheter att fingranska
uppgifterna och därpå grunda sin bedömning.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag fäste mig vid statsrådets
yttrande nyss angående företagareföreningarna
och deras sätt att ta
upp inkomster och utgifter. Statsrådet
undervisade en gammal statsutskottsledamot
om att man inte kunde ta alla
dessa siffror alldeles på allvar, utan
måste ta dem med en viss modifikation.
Statsrådet kan säkert också betyga att
när det från Kungl. Maj :t kommer fram -

ställningar som särskilt berör inkomster
och dylikt, så händer det att inkomsterna
är tilltagna en smula i underkant,
och även på utgiftssidan händer det att
det blir små diskrepanser. Det är orätt
att särskilt lasta företagareföreningarna.
— När jag har bedömt föreliggande
ärende bekänner jag gärna, att vad
Kungl. Maj:t har gjort genom att föreslå
en höjning av företagareföreningarnas
anslag med en halv miljon är värdefullt.
Jag förstår att statsrådet tycker
att det är otacksamt att man här går
vidare och yrkar på just det belopp som
föreningarna har äskat. Men, herr talman,
vi får ändå ha klart för oss att om
det skall bli något allvar med en aktiv
lokaliseringspolitik, måste den i rätt
stor utsträckning bygga även på företagareföreningarnas
verksamhet. Skall företagareföreningarna
kunna fylla de
uppgifter man har tänkt sig, är det av
värde att utvidgningar av verksamheten
inte kommer med ett slag utan får växa
fram så småningom. Ur den synpunkten
förefaller det mig rimligt att man,
trots den frikostighet som Kungl. Maj:t
visat, tar steget fullt ut och försöker
följa upp till vad föreningarna begärt.
Det är bättre att bygga upp företagareföreningarnas
verksamhet på det viset
än att nödgas göra det alltför stötvis,
när stunden kommer då vi måste göra
allvar av vår önskan att främja en aktiv
lokaliseringspolitik.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vartdera
momentet av utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. a hemställt.

Sedermera gjorde herr talmannen i
enlighet med de rörande mom. b förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det för -

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Avlöningsanslaget till statens pris- och kartcllnämnd

slag, som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Fröken Andersson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 10 punkten
17 mom. b, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 66.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 18—52

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 53

Avlöningsanslaget till statens pris- och
kartellnämnd

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens
pris- och kartellnämnd, att tillämpas
tills vidare från och med budget -

året 1964/65, dels ock till Statens prisoch
kartellnämnd: Avlöningar för

nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 2 964 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av herr Sveningsson
(1:547) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Nordgren och Edlund
(11:664), i vilka motioner, såvitt
nu vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte dels för budgetåret 1964/65 till
Statens pris- och kartellnämnd: Avlöningar
anvisa 2 674 000 kronor, dels ock i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte vid detta års höstriksdag
framlägga förslag om en ytterligare
begränsning av verksamheten vid
statens pris- och kartellnämnd från och
med den 1 januari 1965.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:547 och II: 664, såvitt
nu vore i fråga,

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för statens pris- och kartellnämnd,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1964/65;

b) till Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 2 964 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av fröken Andersson samt herrar
Åkerlund, Nilsson i Göingegården och
Bohman, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 547 och II: 664,
såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
avlöningsstat för statens pris- och
kartellnämnd för budgetåret 1964/65 in -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Avlöningsanslaget till statens pris- och kartellnämnd

om ramen av ett belopp av 2 674 000
kronor;

b) till Statens pris- och kartellnämnd:
Avlöningar för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av 2 674 000
kronor;

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte vid innevarande
års höstriksdag framlägga förslag
om en ytterligare begränsning av
verksamheten vid statens pris- och kartellnämnd
från och med den 1 januari
1965.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! I den vid denna punkt
och punkten 54 av fröken Andersson
m. fl. avgivna reservationen har yrkats
på en begränsning av pris- och kartellnämndens
verksamhet. Dels innebär yrkandet
en minskning av personalen för
nästa budgetår med i huvudsak de tjänster
som inrättades år 1961, varigenom
en besparing på avlöningsanslaget med
290 000 kronor och på omkostnadsanslaget
med 50 000 kronor skulle kunna
nås, dels uttalas önskemålet att Kungl.
Maj:t till höstriksdagen skall förelägga
riksdagen proposition med förslag till
ytterligare begränsning av pris- och
kartellnämndens verksamhet från och
med den 1 januari 1965. Det förutsattes
därvid att nämnden själv skall erhålla
i uppdrag att utföra en angelägenhetsgradering
av sina arbetsuppgifter.

Beträffande motiveringen för våra
yrkanden kan jag hänvisa till att vi
redan tidigare, senast då i fjol, hade
denna fråga uppe till behandling och
därvid anförde synpunkter, som enligt
vår mening har samma giltighet i dag.
Jag skulle vilja tillägga att utvecklingen
sedan i fjol stärker oss i vår uppfattning
att pris- och kartellnämndens verksamhet
kan inskränkas. Det viktigaste skälet
härtill är givetvis det hårda konkurrensläge,
vari svenskt näringsliv i allmänhet
arbetar, och därvidlag har utvecklingen
som sagt gått i riktning mot
ökad konkurrens.

Principiellt anser vi att prisbildning -

en bör vara så fri som möjligt i en konkurrens-
och marknadshushållning som
arbetar i uttalat vinstsyfte. Där detta är
möjligt bör man sträva efter att få så
få undantag som möjligt härifrån, men
naturligtvis är vi väl medvetna om att
undantag finns, att dessa t. ex. är rättsligt
och socialt motiverade och att prisoch
kartellöverenskommelser träffas i
näringslivet. Över huvud taget är i modernt
synsätt inställningen till karteller
betydligt mera nyanserad än tidigare
var fallet, även om en eftersläpning i
opinionen kan ta sig uttryck i en viss
aversion mot kartellerna. Det kan heller
inte bestridas att väsentliga områden
av svenskt ekonomiskt liv — andra än
de som berörs i detta sammanhang ■—■ är
långtgående kartelliserade.

En avvägning mellan det principiella
önskemålet om frihet och den faktiska
förekomsten av karteller har för vår del
för närvarande utfallit så att vi inte är
beredda att yrka på pris- och kartellnämndens
fullständiga avskaffande.
Nämnden kan behövas som en beredskapsinstans
i händelse av uppdykande
oarter i prisbildningsprocessen och i
vissa allmänpolitiska situationer av nödkaraktär.
Men i nuvarande läge bör dess
verksamhet kunna krympas, och vi har
därför framfört våra yrkanden i föreliggande
reservation.

Med hänsyn till svårigheterna av temporär
natur i nuläget för den vid nämnden
anställda personalens del att finna
andra bra anställningar har vi begränsat
oss till att yrka på ganska små beskärningar.
Det kan alltså inte vara mer
än ett eller annat tiotal personer som
beröres av desamma, och en normal årlig
avgång får man väl dessutom alltid
räkna med. Det kan därför inte vara
alltför svårt att finna andra anställningar
i statsförvaltningen åt dem som kommer
att beröras av våra förslag till begränsningar
i nämndens verksamhet.

Under hänvisning till dessa motiv får
jag yrka bifall till reservationen av
fröken Andersson m. fl. under punkten
53.

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Omkostnadsanslaget till statens pris- och kartellnämnd
Om utökning av personalen vid patent- och registreringsverket

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Vid behandlingen av
denna punkt har utskottsmajoriteten
inte kunnat finna någon anledning att
frångå tidigare beslut och ställningstaganden
i samma ärende. Så sent som år
1961 var ju riksdagen nära nog enhällig
om att verksamheten i fråga borde
bedrivas med de resurser och den målsättning
som då föreslogs.

Jag her, herr talman, att få yrka bifall
till vad utskottet här har föreslagit.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter enligt de därunder framkomna
yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Punkten 54

Omkostnadsanslaget till statens prisoch
kartellnämnd

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj ds i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
1:547, av herr Sveningsson, samt II:
664, av herrar Nordgren och Edlund,
såvitt nu vore i fråga, till Statens prisoch
kartellnämnd: Omkostnader för

budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 443 000 kronor.

1 de likalydande motionerna 1:547

och II: 664 hade, såvitt nu vore i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret
1964/65 till Statens pris- och
kartellnämnd: Omkostnader anvisa

393 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Åkerlund, Nilsson
i Göingegården och Bohman, vilka,

2 Första kammarens protokoll 196b. Nr 13

under hänvisning till vad under punkten
53 anförts, ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj ds förslag samt med
bifall till motionerna I: 547 och II: 664,
såvitt nu vore i fråga, till Statens prisoch
kartellnämnd: Omkostnader för

budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 393 000 kronor.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid punkten 54 av fröken
Andersson in. fl. avgivna reservationen.

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit,
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.

Punkterna 55—57

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 58

Om utökning av personalen vid patentoch
registreringsverket

I förevarande punkt hade utskottet
på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I:
288 av fru Hamrin-Thorell och herr
Per-Olof Hanson, samt 11:371, av fru
Gärde Widemar och fru Nettelbrandt,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteck -

18 Nr 13 Onsdagen den 1 april 1964

Om utökning av personalen vid patent- och registreringsverket
ningen för patent- och registrerings -

verket, som föranleddes av vad i statsrådsprotokollet
över handelsärenden
för den 3 januari 1964 anförts;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för patent- och registreringsverket,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1964/65;

c) till Patent- och registreringsverket:
Avlöningar för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 12 562 000
kronor;

II. att motionerna I: 290, av herr Risberg,
och II: 365, av herr Bohman m.
fl., icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I de likalydande motionerna 1:290
och II: 365 hade anhållits, att riksdagen
måtte i .skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till nästa års riksdag
om sådan förstärkning av patentverkets
personalstat, att den nuvarande för enskilda
uppfinnare och för näringslivet
besvärande eftersläpningen av patentärenden
snarast avhjälptes.

Herr RISBERG (h):

Herr talman! I min egenskap av motionär
— jag har väckt motion nr 290 i
denna kammare — anhåller jag att få
ta kammarens tid i anspråk.

Patentverket är ett av de verk som
tillhandahåller tjänster mot betalning
och som i princip skall vara självbärande.
Totalt har verket fr. o. m. budgetåret
1958/59 lämnat ett överskott på
över 10 miljoner kronor. Även om finansministern
sålunda skulle kunna ha
anledning att vara nöjd med patentverket,
har däremot den patentsökande allmänheten
alla skäl att vara missnöjd,
enär det tar alltför lång tid att få patent
här i Sverige. Antalet icke avgjorda patentärenden
redovisas i årets statsverksproposition
till 54 000 mot cirka 50 000
året dessförinnan. Detta tal motsvarar
det antal ansökningar som inkommer
under fyra år. Fortfarande kommer det
in fler ansökningar per år än det antal
ärenden som hinner avverkas.

Den mycket blygsamma förstärkning,
som departementschefen äskat, kommer
knappast att medföra någon större förbättring
av ärendebalansen. Enligt min
mening ligger det stor fara i denna ärendebalans,
enär patentverkets personal
under trycket av balansen och därmed
följande irritation från allmänhetens
sida omedvetet kan komma att minska
noggrannheten i granskningsarbetet.
Detta kommer i så fall att rendera Sverige
en plats bland de s. k. underutvecklade
länderna i patenthänseende.

Herr talman! Utskottet är tydligen
enigt med mig om att det nuvarande tillståndet
icke kan accepteras. Utskottet
har två år i rad i sin skrivning förutsatt,
att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på förhållandet. Eftersom
Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
splittrad på så många andra håll,
borde det ha varit berättigat att tillstyrka
den av mig föreslagna skrivelsen
till Kungl. Maj :t — om handelsministern
hade stannat kvar i kammaren, vilket
tyvärr icke är fallet, hade han kunnat
få en personlig hälsning i detta
ärende. Jag skall dock icke framställa
något yrkande i denna fråga i dag.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Det framställdes icke
något yrkande från herr Risberg, och
jag skall därför helt kort förklara utskottets
inställning.

Som hem Risberg själv påpekade är
utskottet fullt »einverstanden» med
vikten av att denna eftersläpning i patentverket
inhämtas ju förr dess hellre.
Nu förekommer det emellertid ganska
mycket samarbete på det internationella
planet — särskilt de nordiska länderna
emellan — och vi ansåg därför
att tiden ännu kanske inte var inne att
gå motionärerna till mötes. Jag vill
dock liksom herr Risberg, som sagt, betona
vikten av att sådana åtgärder vidtages,
att eftersläpningen inhämtas snarast.

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 59—70

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 71

Anslag till fonden för idrottens
främjande

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Avsättning till fonden för
idrottens främjande för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av 17 000 000
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (1:59) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (11:76), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte till
förevarande ändamål för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av 20 000 000
kronor,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m. fl. (I: 60) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (11:80), i vilka motioner
anhållits, att riksdagen måtte till ändamålet
i fråga för budgetåret 1964/65 anvisa
ett anslag av 20 000 000 kronor,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Schött m. fl. (1:196) och den
andra inom andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl. (II: 241), i vilka
motioner föreslagits att riksdagen
skulle till ifrågavarande ändamål för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
19 228 000 kronor,

dels ock en inom andra kammaren
av herr Hyltander väckt motion (II:
442).

Anslag till fonden för idrottens främjande

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 59
och 11:76, 1:60 och 11:80, 1:196 och
11:241 samt 11:442 till Avsättning till
fonden för idrottens främjande för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av
17 000 000 kronor;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet i punkten anfört
rörande anslag till idrottsanläggningar.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Johannes Andersson,
Per Jacobsson, Nils Theodor Larsson,
Sundin, Harry Carlsson, Stöld,
Eliasson i Sundborn, Antonsson, Nelander
och Källstad, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 1
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1:196 och II: 241 ävensom
med bifall till motionerna I: 59 och II:
76 samt I: 60 och II: 80 och med avslag
å motionen II: 442 till Avsättning till
fonden för idrottens främjande för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av
20 000 000 kronor;

b) av fröken Andersson samt herrar
Åkerlund, Nilsson i Göingegården och
Bohman, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss angiven del erhålla
den avfattning reservationen visade,
samt att utskottet bort under 1 hemställa,
att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 196 och II: 241
ävensom med avslag å motionerna I: 59
och II: 76, I: 60 och II: 80 samt II: 442
till Avsättning till fonden för idrottens
främjande för budgetåret 1964/65 anvisa
ett anslag av 19 228 000 kronor.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för idrottens främjande

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! I detta sammanhang
har Kungl. Maj:t föreslagit en höjning
av anslaget med 2,9 miljoner kronor till
17 miljoner kronor.

Vid denna punkt föreligger två reservationer.
I den ena begäres ett anslag
på 20 miljoner kronor och i det
andra ett anslag på 19 228 000 kronor.
Nu tycker man kanske att det sistnämnda
beloppet kan verka som ett slags
realisationspris, men det förhåller sig
inte alls på det sättet, utan det är den
exakta summa som Sveriges riksidrottsförbund
ansett nödvändigt — nota bene
— för verksamhetens bedrivande och
begärt.

Jag skall inte, liksom när det gäller
bidraget till företagareföreningarna, göra
någon längre utläggning och går
inte in på frågan vilken oerhörd betydelse
idrotten har för vårt folk. Det talas
ofta i detta sammanhang om att det
är så viktigt med idrott för ungdomen,
men jag kanske får tillägga att idrotten
också är viktig för oss äldre — idrotten
är alltså viktig både för ungdomen och
för de äldre. Jag vill i detta sammanhang
understryka vad som säges i åtminstone
en av de motioner det här
gäller, nämligen att en anslagshöjning
skulle vara en god investering. Jag vill
helt och hållet instämma i den synpunkten.

Jag yrkar, herr talman, helt kort bifall
till den med b betecknade reservationen.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Det var inte så förfärligt
länge sedan det rådde delade meningar
om idrottens betydelse. Det
fanns de som »trodde på idrotten», som
det hette, men det fanns en minst lika
stor skara som inte trodde på idrotten,
och debatten var rätt livlig.

Jag råkade själv vid några tillfällen
vara med vid sådana debatter, och jag

minns särskilt en gång hur en av idrottens
motståndare förlöjligade det hela
genom att tala om att han hade upplevt
en stor idrottsdag. Han hade varit på
en fotbollsmatch där han hade sett 22
människor — eller 25 om man räknar
med domaren och de båda linjemännen
— springa omkring på fotbollsplanen,
medan 20 000 människor satt på läktarna
under den vackra sommardagen och
drack pilsner och hade andra saker för
sig medan de tittade på dem som verkligen
utövade idrott. Han menade att om
det hade varit precis tvärtom — om
det hade varit 20 000 människor som
sprungit omkring och motionerat och
idrottat och det varit 25 människor
som av särskilda anledningar kanske
var förhindrade att röra på sig på det
sättet -— skulle han ha tyckt att det varit
en stor idrottsdag.

Nu har ju åsikterna dess bättre förändrats.
Det är också glädjande riktigt
när det i årets statsverksproposition
konstateras, att idrottsrörelsen för närvarande
utgör vår utan jämförelse störsa
folkörelse, och det är också lika riktigt
när detta konstaterande åtföljes av
ett uttryck för glädje över att denna folkrörelse
är i kraftig tillväxt. Därmed skulle
man emellertid kunna sätta punkt både
för glädjen och för krafttagen, ty det
slutresultat som departementschefen
kommer till innebär ingalunda den förstärkning
av statens stöd till de olika
idrottsgrenarna som borde vara självklar
i ett samhälle, som har att brottas
med synnerligen allvarliga ungdomsproblem
—- problem som vållar både samhället
och den enskilde bekymmer,
skador och mycket betydande utgifter.

Det är klart att det knappast finns
någonting som i likhet med just idrotten
kan fånga ungdomens intresse, och
det är därför inte någon överdrift att
påstå, att varje krona som offras på
idrotten betyder att ett par eller kanske
flera kronor inbesparas på andra områden.

I en motion som folkpartiet framlade
i fjol krävdes större ekonomiskt stöd

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

från statsmakternas sida och att idrottsanslaget
skulle höjas i snabbare takt än
som hittills hade skett. Vi begärde då
eu höjning av anslaget med 4,5 miljoner
kronor upp till 17 miljoner kronor, men
riksdagen stannade den gången vid ett
beslut om 14,1 miljoner kronor. Först
i år kommer departementet med ett förslag
på just 17 miljoner kronor. Detta
belopp fyller emellertid numera inte på
långt när kraven och än mindre önskemålen.

Sveriges riksidrottsförbund har tydligen
efter en grundlig nedbantning för
sin del kommit fram till ett oundgängligt
behov av 17,3 miljoner kronor. Sedan
kommer till detta anspråken från
Svenska korporationsidrottsförbundet
och Svenska skidförbundet, som tillsammans
begär cirka 2 miljoner kronor.
Slutligen måste man räkna med ytterligare
en halv miljon kronor till förberedelser
för och deltagande i årets
olympiska spel.

Det är emellertid en mycket viktig
post som återstår, nämligen bidraget till
idrottsanläggningar av olika slag. Enligt
det nu föreliggande förslaget skulle
mindre än 3 miljoner kronor stå till
förfogande för detta ändamål. Det måste
betraktas som klart otillräckligt.
Även den av oss föreslagna höjningen
är naturligtvis endast en ringa del av
det som skulle behövas för att få till
stånd sim- och sporthallar och andra
idrottsanläggningar, som det nu på olika
håll i landet är ett skriande behov
av.

I sin skrivning säger utskottet, att det
vid sin bedömning av förevarande anslagsfråga
särskilt har uppmärksammat
behovet av anslag till idrottsanläggningar.
Enligt utskottets mening förefinns
skäl för att berörda spörsmål görs till
föremål för närmare undersökning i
samarbete med Idrottens samarbetsnämnd.

För min del måste jag nog säga, att
jag tycker att en sådan undersökning
kan vara bra. Det måste emellertid ändå
stå klart för alla, som arbetar ute i

Anslag till fonden för idrottens främjande

kommunerna, hur stort behovet är. Det
finns väl knappast någon kommun som
inte har problemet med idrottsanläggningar
ständigt aktuellt. I vår kommun
gjorde vi för ett par år sedan en ungdomsutredning,
där de olika ungdomsproblemen
togs upp. Vi kom till den
slutsatsen, att det säkraste medlet mot
ungdomsproblem av olika slag var att
satsa på idrotten. Kommunerna har
dock tyvärr så många andra saker alt
satsa pengar på, att det är svårt för dem
att få dessa att räcka till.

Vi har nyligen fått höra, att det på
vissa håll finns de som anser att det
måste föreligga ett klart samband mellan
riksdagen och kommunerna. Jag
tycker att detta vore ett lämpligt tillfälle
att demonstrera just detta viktiga
samband på så sätt, att riksdagen här
gick kommunerna till mötes och hjälpte
dem i deras ansträgningar att skaffa
fram idrottsanläggningar av olika slag
—■ de idrottsanläggningar som ungdomen
kräver.

Det är emellertid inte bara, som fröken
Andersson sade, ungdomen som
man bör tänka på i detta fall. Alla åldrar
är i behov av motion. Där har korporationsidrotten
en stor uppgift att
fylla, men även motionsidrotten. TV har
under den senaste tiden gjort en alldeles
utmärkt propaganda för gymnastik
och motion. Jag tror dock att den har
varit till största nyttan och glädjen för
dem som har framträtt i TV-rutan. Det
är säkerligen på ytterst få håll, som
denna goda propaganda kunnat ha någon
större verkan, helt enkelt beroende
på att det inte finns tillräckligt med
ledare och instruktörer som kan ta initiativ,
vägleda och hjälpa de människor,
som gärna skulle vilja utöva idrott och
motion. Som jag tidigare sade här, tror
jag att den njugghet, som visas från
statsmakternas sida mot idrotten, får vi
betala igen dubbelt upp på andra områden.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen a, som är avgiven
av mig m. fl.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för idrottens främjande

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Sedan några företrädare
för reservanterna haft ordet, ber jag
att som motionär i detta ärende få säga
några ord.

Handelsminister Lange konstaterar i
årets statsverksproposition som ett
glädjande faktum att idrottsrörelsen
som vårt lands största folkrörelse alltjämt
befinner sig i kraftig tillväxt. Som
exempel härpå ber jag att få nämna
några uppgifter ur Riksidrottsförbundets
senaste verksamhetsberättelse. I
den erinras inledningsvis om att riksförbundet
bildades år 1903 och således
fyllde 60 år i fjol. En av förbundets
främsta tillskyndare var för övrigt den
i dagarna bortgångne J. Sigfrid Edström,
som på grund av sitt banbrytande
arbete på idrottens område gjort sig
förtjänt av inte bara idrottsfolkets utan
hela samhällets tacksamhet.

Beträffande utvecklingen sedan Riksidrottsförbundets
50-årsjubileum, alltså
under de senast förflutna tio åren, kan
nämnas att antalet föreningar ökat med
19 procent till 11 500, antalet specialförbund
med 47 procent till 44 och antalet
medlemmar med cirka 85 procent
till 1 500 000.1 stort sett kan Riksidrottsförbundets
omfattning under det senaste
decenniet beräknas ha ökat med 50
procent. Härtill kommer att förbundets
verksamhet och aktivitet samtidigt intensifierats
och breddats.

Med rätta framhålles också, att idrotten
i morgondagens samhälle med största
sannolikhet kommer att få ökad betydelse
och nya vidgade uppgifter. Det
är därför givetvis angeläget, att verksamheten
planeras med sikte framåt
och att man söker bedöma vilka uppgifter
som bör ges prioritet. I medvetande
härom har riksidrottsstyrelsen
valt ut tio arbetsuppgifter, som man
funnit bör ägnas särskild uppmärksamhet
och insats under de närmaste åren.
Alla tio är väsentliga och kunde närmare
kommenteras. Jag skall emellertid begränsa
mig till att ange rubrikerna för
dem: ledarutbildningen, föreningshem,

idrottens hus, motionsidrotten, idrottsinstruktörer,
idrottsmedicinsk forskning
och poliklinikverksamhet, samarbete
med regionala och lokala myndigheter,
nordiskt samarbete, vidgad
idrottslig internationalism, ny skola —
nya utbiluningsformer.

Jag har tillåtit mig detta axplock ur
Riksidrottsförbundets senaste verksamhetsberättelse
för att visa idrottsrörelsens
väldiga omfattning och dess stora
och mångskiftande problem. När det
gäller att bedöma anslagsbehovet skall
vi också komma ihåg, att vid sidan av
Riksidrottsförbundet finns bl. a. det
år 1945 bildade korporationsidrottsförbundet
med en mycket omfattande och
betydelsefull verksamhet samt Sveriges
Olympiska kommitté med sina speciella
uppgifter.

I statsverkspropositionen understryker
statsrådet även behovet av ökade
medel för anslag till större idrottsanläggningar,
för deltagande i och förberedelser
för de olympiska spelen samt
för en breddning av korporationsidrotten.
Statsrådets överväganden resulterar
i ett förslag om höjning av anslaget till
fonden för idrottens främjande med 2,9
miljoner kronor till 17 miljoner kronor.

Den föreslagna höjningen är i och för
sig glädjande, men den är enligt mångas
mening ej tillräcklig. Riksidrottsförbundet,
Korporationsidrottsförbundet m. fl.
har äskat ett anslag på tillhopa
19 228 000 kronor. Enligt min och mina
medmotionärers mening borde Kungl.
Maj:t främst med hänsyn till idrottsrörelsens
utomordentliga betydelse för
folkhälsan och ungdomsvården icke ha
gjort någon nedskärning av detta belopp.
Med större resurser får idrottsrörelsen
ökade möjligheter till en allt
större insats för att göra vårt folk både
fysiskt och psykiskt friskare, vilket rimligtvis
bör innebära minskade kostnader
för samhället för bl. a. sjukvård och
kriminalvård. Utan tvekan är det därför
en god investering att satsa på idrotten.

Ute i kommunerna har man numera
allmänt insett idrottens utomordentliga

Onsdagen den 1 april 19G4

Nr 13

betydelse, och de kommunala insatserna
till stöd åt idrotten är på många håll
imponerande. I jämförelse med detta
kommunala stöd ter sig även det av
Riksidrottsförbundet in. fl. äskade beloppet
blygsamt.

Herr talman! Jag kan f. ö. i allt väsentligt
instämma i vad som tidigare
här anförts från denna talarstol i detta
ärende och ber under åberopande av
det anförda att i första hand få yrka
bifall till den av fröken Andersson avgivna
reservationen.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Idrottsrörelsen har rönt
ett enormt intresse och en väldig anslutning
i vårt land. Antalet aktivt utövande
idrottsungdomar är mycket
stort, och därutöver finns det ett stort
antal människor som ägnar tid och intresse
åt idrott på annat sätt. Det är
sant att man skulle önska att en mycket
större del av dessa idrottsintresserade
människor ägnade sig aktivt åt idrott,
men man kan i varje fall konstatera att
de ungdomar som går till idrottsplatserna
kan så småningom få ännu större
intresse för idrotten och ägna sig aktivt
åt den.

Det torde inte råda delade meningar
om idrottsrörelsens betydelse för ungdomens
fostran och karaktärsdaning.
Det finns tyvärr vissa företeelser såsom
brottslighet, spritbruk och annat hos
ungdomen som orsakar kostnader och
inger oss bekymmer och oro för framtiden.
Hur mycket idrotten kan motverka
sådana företeelser är svårt att bedöma,
men så mycket är säkert, att det
inte är lätt att få ungdomar att lyssna
till moralpredikningar men betydligt
lättare att få dem till idrottsplatser och
därigenom få dem bort från det som de
annars skulle hålla på med.

Det är därför angeläget att statsmakterna
satsar på idrotten och ger ungdomen
möjligheter att utan alltför starka
ekonomiska hinder utöva denna gagnande
verksamhet. Genom idrotten får

Anslag till fonden för idrottens främjande

ungdomen utlopp för sin inneboende
energi och ambition och avleds från
mindre positiva fritidssysselsättningar.
Detta är en del av idrottens betydelse,
som jag velat framhålla helt kortfattat.
•lag instämmer i vad de föregående talarna
har sagt om den sidan av idrottens
betydelse.

Den andra sidan av idrottens betydelse,
som också är mycket värdefull, är
den fysiska fostran som idrottsverksamheten
ger. Genom den motorisering vi
fått i vårt samhälle rör sig människorna
mindre. Det har visat sig vid de konditionsprov
som gjorts vid värnpliktsinskrivningarna
att 20-åringarnas kondition
är sämre nu än tidigare, när man
rörde sig mer. Också för den sakens
skull är det angeläget att man ägnar sig
åt idrott.

Idrotten är emellertid inte bara en
ungdomsföreteelse, utan många andra
ägnar sig också åt idrotten. Här vill jag
särskilt understryka korporationsidrottens
stora betydelse. Det är många som
finner det angenämt och trivsamt att
fortsätta med att idrotta, och de gör det
i många fall genom korporationsidrotten.
Den borde också få större stöd.

Här har från flera håll talats om
idrottsplatser. Den första förutsättningen
för att ungdomar skall kunna utöva
idrott är att de har någonstans att hålla
till. Det är fortfarande mycket dåligt
ordnat på det området. Kommunerna
har gjort ganska mycket, men staten
har inte gjort så värst mycket. Ofta har
en kommun en fin idrottsplats, där det
spelas seriematcher, men om tonåringar
vill använda den, får de höra att de
skulle förstöra gräset till söndagens seriematch.
På andra platser möter de
anslaget »Beträd ej gräsmattan». Besöker
de någon annan plats med sina fotbollar
eller hoppställningar, får de höra:
»Här får ni inte vara, ni kan komma ut
i trafiken om ni spelar boll här.» överallt
möts de av förbud mot att hålla på
med idrott. Det är verkligen högst beklagligt
att inte den primära förutsättningen
skall vara uppfylld, att de har

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för idrottens främjande
någonstans där de kan hålla till med
idrotten. Det borde göras betydligt mer
åt den saken.

Om nu anslaget höjs till 20 miljoner,
såsom föreslås i reservationen, kan man
då säga att idrotten har fått för mycket
pengar? Jag tror inte att någon — inte
heller någon från regeringspartiet —
skulle vilja stå upp och säga att 20 miljoner
är för mycket. Även om vi skulle
bevilja 20 miljoner, kommer idrottsutövande
ungdomar fortfarande att få
uppoffra mycket själva i form av resor
och kostnader för en hel del saker som
rör idrotten. En förhöjning till 20 miljoner
skulle ingalunda medföra att man
kunde vara fullkomligt belåten.

Det är tacknämligt att Kungl. Maj :t
har gått med på en viss höjning, men
nog släpar det i väg ganska sakta. Under
åtskilliga år har vi försökt få upp
idrottsanslaget, men Kungl. Maj:t har
ständigt släpat efter och inte kunnat
höja anslaget till idrotten ordentligt,
trots att tipsmedlen flyter in så rikligt.
Det borde vara en motivering för större
anslag än man nu ger.

Herr talman! Jag ansluter mig till yrkandet
om bifall till reservation a.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Även om jag i stort sett
kan instämma med de talare, som har
yrkat bifall till reservationerna, saknar
jag ett inslag i debatten, vilket föranlett
mig att begära ordet. Jag tänker på
idrottsverksamheten vid våra universitet
och högskolor. Den som är något
initierad måste fråga sig, om det i dagens
svenska samhälle över huvud taget
finns något mer eftersatt eller —
för att skärpa det — mera svältfött område
än den akademiska idrotten.

Om jag håller mig till vårt sydligaste
universitet, alltså det i Lund, hör åtminstone
vi närboende nödropen därifrån.
Dessa nödrop med böner om hjälp
i en nästan hopplös situation är så högljudda
att de inte torde förtona helt innan
de når upp även till kanslihuset.

Anläggningar för idrott och motionsverksamhet
bland studenterna är i
Lund praktiskt taget obefintliga. Universitetets
idrottsförening får summa
summarum 10 000 kronor per år till
förfogande för sin verksamhet. Man får
3 000 kronor från Sveriges akademiska
idrottsförbund, 4 000 kronor från universitetet,
d. v. s. från statsmakterna,
och sedan satsar elevkåren själv 3 000
kronor. Det blir en sammanlagd inkomst
av 10 000 kronor. Verksamheten
går dock på ungefär 35 000 kronor. De
återstående 25 000 kronorna får studenterna
skaffa på olika sätt.

Förhållandena är säkerligen inte
bättre på andra håll. Jag vet att studenterna
i Stockholm är i samma beträngda
läge — läget i de andra universitets-
och högskolestäderna känner jag
inte närmare till.

I Lund fanns under 1940-talet två
idrottslärare för studenterna. Under
kriget ansåg man att studenterna borde
se till sin kondition, varför man inrättade
en speciell idrottslärarbefattning.
Dessutom fanns det en s. k. exercitiemästare,
vilket jag är,ligt talat inte vet
vad det är. Faktum är emellertid att det
då fanns två stycken idrottslärare i
Lund. Nu är tjänsten som exercitiemästare
avskaffad, och i dag har man bara
en enda idrottslärare. Under 1940-talet
hade man alltså två idrottslärare för
3 000 studenter, medan man i dag blott
har en idrottslärare för i det närmaste
10 000 studenter.

Vi är angelägna om att eleverna i
grundskolan och gymnasiet skall få tillfälle
till gymnastik och idrottslig fostran
— även om det ibland varit både si
och så med resurserna. För de fyra,
fem, sex akademiska studieåren förefaller
det som om detta intresse vore nästan
obefintligt. Man förklarar att det är
universitetsstäderna och deras idrottsföreningar,
som bör hjälpa till att ordna
saken. De hjälper också till, och vi
har ingen anledning att klandra de
kommunala insatserna. Det är väl dock
orimligt att tänka sig att t. ex. Lunds

Onsdagen den 1 april 19(54

Nr 13

stad skall ordna med motions- och
idrottsanläggningar för 10 000 ungdomar
som kommer utifrån. Det bör väl i
första hand vara ett statens intresse att
göra det. Det är, anser jag, statsmakternas
skyldighet att se till att den vid
universitet och högskolor studerande
ungdomen också kan få det mått av
kroppsövningar som krävs för hälsans
bevarande, för kroppens utveckling och
för ett effektivt bedrivet studiearbete.
Inte ens gymnastik kan mer än en procent
av studenterna i Lund i dag bli i
tillfälle att utöva mera regelbundet.

Jämfört med andra länder är vår
idrott av statsmakterna ytterst snävt
tillgodosedd. Alldeles speciellt gäller
detta den akademiska idrotten och motionsmöjligheterna
över huvud taget för
ungdomar som bedriver högre studier.

Jag förenar mig därför med dem som
yrkat bifall till reservationerna, i första
hand reservationen a. Jag gör det, herr
talman, i den speciella förhoppningen
att våra universitet och högskolor omgående
måtte få sina berättigade krav
på ökat stöd för idrottslig verksamhet
tillgodosedda.

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort. Samtliga talare har ju i stort
sett förklarat sig nöjda med vad Kungl.
Maj :t och utskottet föreslagit, men har
ändå yrkat bifall till reservationerna.

För mig, som i åtskilliga år på det
kommunala planet har kämpat för att
vinna större förståelse för idrotten och
dess behov, har det nästan varit ett nöje
att här från talarstolen höra deklareras
hur välvillig man är på riksplanet. Tongångarna
är helt andra när man möter
dessa frågor på det lokala planet ute i
kommunerna. Jag skall dock inte nu
fördjupa mig i detta utan bara konstatera
att så är förhållandet.

Herr Bengtson talade om att ungdomen
inte får gå på gräsmattorna, inte i
terrängen och inte heller i skogen. Det
är nog riktigt vad herr Bengtson sade.

Anslag till fonden för idrottens främjande

Jag skulle emellertid vara tacksam om
herr Bengtson i höst i samband med
sina politiska missionsresor skulle vilja
uppmana jordägarna bland hans partivänner
att inte vara så avogt inställda,
som man nu ofta är mot ungdomen i
detta sammanhang. Då skulle faktiskt
mycket vara vunnet.

Men, herr talman, detta ligger naturligtvis
litet vid sidan av själva sakfrågan.
Här gäller det främst en avvägningsfråga,
då man skall avgöra vilket
belopp vi kan kosta på idrotten. Ingen
kan påstå att den ena eller andra anslagssumman
är den absolut riktiga,
utan här får man göra en avvägning av
det belopp, som det ena eller andra
året kan vara lämpligt och möjligt att
anslå. Motionärerna har för övrigt själva
inte haft någon absolut uppfattning
om vad som är den rätta summan. Förra
året hävdade man med bestämdhet
att 17 miljoner kronor var det riktiga
beloppet, i år säger man att beloppet
bör vara 20 miljoner kronor. Detta visar
väl om något, att det hela är en avvägningsfråga.

Vi har från utskottets sida konstaterat,
att Kungl. Maj :t i år föreslagit en
kraftig uppräkning av detta anslag. Det
är en uppräkning med inte mindre än
2,9 miljoner kronor, vilket är en större
höjning än vad som förekommit på
många år. Vi har då inte ansett oss ha
anledning att göra någon ändring i
Kungl. Maj :ts förslag, utan utskottsmajoriteten
har stannat för att tillstyrka
vad Kungl. Maj:t har begärt.

Utskottet har dock tagit hänsyn till
vad motionärerna och Riksidrottsförbundet
anfört om de stora kostnader,
som idrottsanläggningar för med sig
inte minst för kommunerna. Utskottet
har i sin skrivning pekat på denna sak
och begärt att Kungl. Maj :t skall titta
litet närmare på den.

I dagens läge torde det vara än mer
tveksamt än när propositionen skrevs
om det kan vara lämpligt att driva upp
investeringarna för idrottsändamål till
en högre gräns än vad som här före -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för idrottens främjande

slagits. Vi vet ju hur besvärlig situationen
i dag är på byggnadsinvesteringsfronten.
Det är, anser jag, ytterligare
en anledning att riksdagen inte bör gå
längre än vad Kungl. Maj :t föreslagit.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Samtliga som talat var
inte alls i stort sett nöjda, såsom herr
Svensson nyss sade. Det var snarare
tvärtom — eftersom allesammans yrkade
bifall till reservationerna var de inte
nöjda.

Samtliga talare har också betygat, att
kommunerna gjort åtskilligt på detta
område. Skulle någon kommun inte ha
skött sig och nekat anslag, så är inte
det något som helst skäl för att också
staten skulle hålla sina anslag nere.
Den motiveringen är lika svag som

den första herr Svensson nämnde _

staten bör oberoende härav kunna ge
större anslag.

När jag talade om idrottsplatserna
nämnde jag inte terrängen och skogen,
men herr Svensson känner säkert till
att det finns något som heter allemansrätt.
Inga hinder möter dem som vill
löpa terräng, orientera eller bedriva
annan idrott ute i skog och mark. Det
behövs ingen som helst tillsägelse eller
anmaning till eventuellt mina partivänner
om den saken; allemansrätten
finns redan, den utnyttjas och några
förbud förekommer inte.

Så sade herr Svensson, att 17 miljoner
var det belopp som yrkades förra
året. Ja, 20 miljoner är inte heller tillräckligt,
men man kan ju inte spänna
bågen högre eftersom man inte har
några som helst utsikter att vinna gehör
för yrkanden om högre belopp. Jag har
personligen den uppfattningen att det
behövs avsevärt mera pengar till idrottens
främjande, men vi har som sagt
inte utsikter att få ut mera pengar för
närvarande.

Herr Svensson är väl också medveten

om att kostnaderna ökar rätt avsevärt
för allt som göres på idrottens område,
lika väl som för allting annat.

Det sista skälet var svårigheterna på
byggnadsmarknaden; vi skulle inte ha
tillräckliga resurser för att bygga
idrottsanläggningar. Ja, det är ju en avvägningsfråga.
Man kan diskutera om
det är viktigare att bygga t. ex. ett Folkets
hus än att bygga en simhall — jag
skulle för min del anse att de behövs
båda två. Man bör försöka göra en avvägning
i sådana fall och inte utan vidare
säga att idrottsanläggningar kan
vänta till sist; de bör också ha sin del
av den byggnadskvot vi kan disponera.

Jag finner därför att talesmännen för
utskottsmajoritetens och regeringens
förslag inte har kunnat anföra några bärande
skäl mot att detta anslag höjes
till 20 miljoner kronor. Det yrkandet
innebär i alla fall ett steg på vägen mot
ett anslag som i framtiden bör bli betydligt
högre än 20 miljoner. Därför
vidhåller vi yrkandet om bifall till reservation
a.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Herr Nils B. Hansson
tog upp ett mycket viktigt avsnitt, nämligen
studentidrotten. Jag vill understryka
att detta avsnitt är starkt försummat.
Tidigare hade man fullt riktigt
den uppfattningen att studenterna
skulle ut i de vanliga idrottsklubbarna,
men den gäller inte längre — numera
saknar de vanliga klubbarna resurser
att ta emot studenterna. Man blir närmast
beklämd när man tar del av planeringen
av den nya studentstaden ute
vid Frescati — där finns ingen idrottsanläggning
medtagen. En sådan planering
kan ju inte vara riktig. Det gäller
givetvis att se till att inte minst de unga
akademikerna får möjligheter till
idrottsutövning.

Utskottets talesman herr Rikard
Svensson tyckte att det var oriktigt av
oss att nu höja budet, när vi i fjol be -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1904

gärde 17 miljoner. Jag vill härtill säga,
att höjningen delvis beror på de äskanden
som föreligger. Riksidrottsförbundet
är f. ö. enligt min mening alltför
blygsamt i sina krav — man har tyvärr
fått finna sig i att Kungl. Maj:t är mycket
njugg, och det har verkat i hög grad
återhållande på Riksidrottsförbundets
äskanden; man är eljest inom detta fullt
medveten om att behoven är avsevärt
större. Det är beklagligt med denna
njugghet från regeringens sida, men det
är ju inte första gången vi konstaterar
den. Många av oss minns hur idrottens
talesmän här i kamrarna länge fick
kämpa för att få bort nöjesskatten på
idrottstävlingarna. Den försvann inte
som resultat av någon proposition utan
som resultat av en fyrpartimotion.

Det bär också, herr talman, här framhållits
att Kungl. Maj:t och utskottet
har räknat med för litet medel till
idrottsanläggningar. Jag vill understryka
att det just på den punkten behövs
en helt annan satsning från statsverkets
sida. I detta sammanhang vill jag särskilt
framhålla vad olika större idrottsanläggningar,
bl. a. simhallar, betyder
i den ungdomsvårdande verksamheten.
Situationen är ju den, att det f. n. är
stora svårigheter att ta emot alla ungdomar
som vill utnyttja exempelvis simhallarna.
Det är ur många synpunkter
angeläget att vi får till stånd flera sådana.
Jag vill därför hoppas att de restriktioner,
som nu annonseras när det
gäller byggnationen, icke kommer att
speciellt drabba dessa anläggningar.

Skulle mot förmodan riksdagen stanna
vid det belopp som Kungl. Maj:t föreslagit,
vilket måste betraktas som helt
otillfredsställande, vill jag vädja till vederbörande
statsråd att tillse att den i
utskottets utlåtande omnämnda undersökningen
beträffande anslagsposten till
idrottsanläggningar snarast kommer till
stånd.

Jag ber, herr talman, än en gång att
få yrka bifall till de avgivna reservationerna,
i första hand fröken Anderssons
m. fl.

Anslag till fonden för idrottens främjande

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! När jag begärde ordet
var det närmast för att liksom herr
Bengtsson protestera mot påståendet,
att reservanterna skulle ha förklarat
sig vara »i stort sett nöjda» med vad
Kungl. Maj :t föreslagit. Det är inte alls
på det sättet. Jag kanske skulle kunna
tillägga, att jag inte alls är nöjd med
vad jag själv har varit med om att
föreslå utan skulle ha velat gå mycket
längre. Men som bekant är förhållandena
i år sådana, att vi får ålägga oss en
viss återhållsamhet.

Utskottets talesman raljerade över att
vi skulle ha, som han uttryckte det,
gissat rätt i fjol när vi yrkade på 17
miljoner kronor och att vi skulle ha
gissat rätt i år när vi yrkar på 20 miljoner
kronor. Till detta vill jag säga att
departementschefen ju i fjol föreslog
14,1 miljoner kronor. Han gissade alltså
på det beloppet, och nu gissar han på
17 miljoner. Det är 2,9 miljoner kronor
som skiljer. När vi har föreslagit en
ökning från 17 till 20 miljoner kronor,
så innebär det 3 miljoner kronor. Mellan
den gissning som vi gjort och den
som departementschefen gjort skiljer
således 100 000 kronor. Så märkvärdigt
är alltså inte det hela.

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! Till herr Axel Johannes
Andersson vill jag säga, att när
Kungl. Maj:t bestämde sig för de 17
miljonerna fick Kungl. Maj:t också lov
att ta ställning till varifrån pengarna
skulle tagas. Det slipper reservanterna,
och det är ju en viss skillnad.

Till herr Bengtsson vill jag säga, att
vad jag anförde i de delar, som han
vände sig emot, var litet i marginalen
och inte direkt tillhörde diskussionen,
vilket jag också särskilt betonade. Men
även om det kommunala inte hör till
dagens debatt, herr Bengtsson, får man
väl förutsätta att den högra handen
skall veta litet grand vad den vänstra
gör.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för idrottens främjande

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag kanske får lov att
förklara mig något tydligare.

Om Kungl. Maj:t har funnit, att allting
har blivit så pass mycket dyrare
och att idrottsrörelsen har byggts ut i
så hög grad, att det i år krävs en ökning
från 14 miljoner till 17 miljoner
kronor, alltså med 3 miljoner kronor,
så är det väl också klart att vi från våra
utgångspunkter, då vi ansåg att det i
fjol var nödvändigt med 17 miljoner
kronor, med hänsyn till den utveckling
som idrottsrörelsen har undergått och
den kostnadsfördyring som den liksom
alla andra får uppleva nu uppräknar
vårt förslag med 3 miljoner kronor.
Både departementschefen och reservanterna
är följaktligen inne på precis samma
linje.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vartdera momentet
av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan.

I fråga om mom. 1, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats l:o) att vad utskottet
hemställt skulle bifallas; 2:o),
av herr Andersson, Axel Johannes, att
det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av honom m. fl. vid punkten
avgivna reservationen; samt 3:o),
av fröken Andersson, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som innehölles
i den av henne m. fl. vid punkten
anförda reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav herr
talmannen upptog vartdera av de båda
återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga det -

samma till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade
herr talmannen sig finna de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras mening, som ville till
kontraproposition antaga bifall till herr
Axel Johannes Anderssons yrkande.

Fröken Andersson äskade emellertid
votering om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 10 punkten 71 mom. 1 antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Johannes
Andersson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innefattas i den av fröken
Andersson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.

Ja — 41;

Nej — 31.

Därjämte hade 67 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse: -

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 10 punkten
71 mom. 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Johannes
Andersson m. fl. vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Ja — 74;

Nej — 65.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. 2 hemställt.

Punkten 72

Om statsbidrag till Sveriges
schackförbund

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Erik Svedberg och Erik Olsson (I:
424) samt den andra inom andra kammaren
av herr Fagerlund m. fl. (II:
479), hade hemställts, att riksdagen i
skrivelse till regeringen måtte giva uttryck
för uppfattningen, att Sveriges
schackförbunds verksamhet principiellt
måtte jämställas med övrig idrottsrörelse
och i enlighet härmed beviljas årliga
anslag, som i princip skulle beräknas
på samma sätt som anslag till den fysiska
idrotten, samt att Sveriges schackförbund
för budgetåret 1964/65 skulle
tilldelas ett statsanslag om 50 000 kronor.

Om statsbidrag till Sveriges schackförbund
Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:424 och 11:479
icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade anmälts av herr
Eliasson i Sundborn och herr Kellgren,
vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Herr SVEDBERG, ERIK, (s):

Herr talman! I skuggan av den stora
debatten om de många miljonerna till
idrottsverksamheten i landet förekommer
på denna punkt en liten motion,
vari yrkas att Sveriges schackförbund
principiellt i anslagshänseende måtte
jämföras med övrig idrottsrörelse och
att det för nästa budgetår måtte anvisas
ett anslag om 50 000 kronor för
schackförbundets verksamhet.

Detta yrkande motiveras närmare i
motionen, men jag skall inte gå så djupt
in på allt som förekommer där. Jag
skall dock erinra om vissa saker. I motionen
sägs att det i landet finns 10 000
organiserade aktiva schackvänner, som
är fördelade i 400 klubbar och 26 distriktsförbund.
Detta är dock inte hela
antalet schackintresserade som deltar i
någon form av organiserad tävlingsverksamhet,
utan man torde kunna räkna
med 30 000—40 000 personer som utövar
schackspelet på detta sätt.

Nu är det så, att sådan här verksamhet
kostar pengar. När det gäller utlandstävlingar
måste det ju alldeles som
i fråga om idrotten ske ett förberedelsearbete
för dem som skall representera,
och även vid tävlingsverksamhet inom
landet vet vi att själva administrationen
kostar mycket pengar.

Ett sådant här anslag på 50 000 kronor
skulle stabilisera förbundets ekonomi
och bidraga till att förbundet kunde
utöva en mera gedigen verksamhet.
Det går även att göra jämförelse med
vad andra länder ger för stöd åt den
schackliga verksamheten. I stater såsom
Holland, England, Israel och Västtyskland
stöder statsmakterna schackverk -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för friluftslivets främjande

samheten på samma sätt som de stöder
idrottsverksamheten, och i Danmark får
schackförbundet bidrag av tipsmedel.
Vi vet även att schackspelet i öststaterna
och främst i Sovjet omhuldas på
ett helt annat sätt än vad som är fallet
i vårt land.

Med denna korta motivering, herr
talman, vill jag, trots att utskottet är så
negativt — helt enigt är det ändå inte
— yrka bifall till vår motion.

I detta anförande instämde herr Lager
(k).

Herr SVENSSON, RIKARD, (s):

Herr talman! När denna fråga behandlades
i utskottet var vi av den uppfattningen,
att det var ytterst svårt att
skilja ut en sådan här liten specialgrupp.
Detta gjorde att vi på nuvarande
stadium och med det underlag vi hade
inte ville tillstyrka motionerna. Vi har
vidare pekat på möjligheten att man
för den schackverksamhet, som är inriktad
på ungdomen, ju kan gå vägen
över de för ungdomsverksamhet avsedda
anslagen. Genom att anordna fritidsgrupper
och annat kan man utnyttja
dessa anslag.

Jag vill med detta, herr talman, yrka
bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter enligt de därunder framkomna
yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på bifall till motionen
I: 424; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Punkten 73

Anslag till fonden för friluftslivets
främjande

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Avsättning till fonden för
friluftslivets främjande för budgetåret
1964/65 anvisa ett anslag av 2 600 000
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Torsten Andersson (1:337) och
den andra inom andra kammaren av
herr Grebäck m. fl. (11:366),

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Lundström m. fl. (I: 543) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m.fl. (11:665),

dels ock en inom andra kammaren av
fru Ryding m.fl. väckt motion (II:
461).

I motionerna 1:543 och 11:665 hade
hemställts,

1. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära, att fritidsutredningen
måtte erhålla uppdrag att genom
samråd och överläggningar med
arbetsmarknadens parter, representanter
för viktigare servicenäringar på fritidsområdet,
kommunrepresentanter och
företrädare för den centrala skolledningen
söka klarlägga prognoserna i
fråga om särskilt semestertidens säsongmässiga
disponering och de praktiska
möjligheterna för en ökad säsongspridning; 2.

att till Avsättning till fonden för
friluftslivets främjande för budgetåret
1964/65 under tionde huvudtiteln måtte
anvisas ett i jämförelse med Kungl.
Maj:ts förslag med 1 400 000 kronor förhöjt
anslag av 4 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:337
och II: 366, II: 461 samt I: 543 och II:
665, sistnämnda båda motioner såvitt
nu vore i fråga, till Avsättning till fonden
för friluftslivets främjande för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
2 600 000 kronor;

Onsdagen den 1 april 1904

Nr 13

Anslag till fonden för friluftslivets främjande

2. i anledning av motionerna 1: 543
och II: 6(55, såvitt nu vore i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet i punkten anfört i fråga
om semestertidens säsongmässiga deponering
in. in.

Reservation hade anförts av herrar
Axel Johannes Andersson, Bengtson,
Per Jacobsson, Sundin, Harry Carlsson,
Slåhl, Eliasson i Sundborn, Antonsson,
Nelander och Källstad, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss del hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under 1
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 543 och II: 665,
såvitt nu vore i fråga, ävensom med avslag
å motionerna 1:337 och 11:366
samt motionen 11:461 till Avsättning till
fonden för friluftslivets främjande för
budgetåret 1964/65 anvisa ett anslag av
4 000 000 kronor.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Punkten 73 är egentligen
redan diskuterad från reservanternas
sida och jag skall därför be att helt
kort få anlägga några synpunkter från
utskottets sida.

Det gäller ju, som vi hörde, avsättning
till fonden för friluftslivets främjande.
Kungl. Maj:t föreslår 2,6 miljoner kronor,
alltså en höjning med en halv miljon,
medan reservanterna önskar 4 miljoner
kronor. Alla är väl medvetna om
önskvärdheten av ökade insatser från
det allmännas sida på detta område.
Därför betraktar också, det vill jag understryka,
majoriteten detta förslag närmast
som ett provisorium, vilket också
betonas i utskottsutlåtandet. Vi anser
nämligen inom majoriteten, att det inte
finns tillräckligt underlag för eu slutgiltig
avvägning av de olika behov som
finns inom detta område. Att behoven
är många och stora vet vi allesammans.
Att det är en trängande nödvändighet
att man snarast gör någonting, det vet
jag som har bott på Öland i över 40

somrar. Jag skall inte gå in på detaljer
—• det vore kanske en alltför saftig föda
för kammarens ledamöter.

Det finns emellertid eu utredning —
1962 års fritidsutredning -— som har
hand om den prövning och den avvägning
som erfordras. Jag har här vissa
uppgifter som jag skall be att få återge.
Inom utredningen försiggår en specialundersökning
angående svenska folkets
fritidsvanor, behov och önskemål, som
utredningen efter bemyndigande av regeringen
inledde hösten 1963. I denna
intervjuundersökning ingår, enligt de
upplysningar som vi har fått, ett stort
antal frågor rörande det rörliga friluftslivet
och om behovet av anläggningar
av olika slag, om vilket man
har talat. Genom den undersökningen
kommer vi för första gången — nota
bene — att få en samlad bild av svenska
folkets friluftsaktiviteter under såväl
veckoslutsledigheter som semestrar.
Samtidigt får man ett underlag för att
bedöma vilka typer av anläggningar
som är mest efterfrågade och var dessa
främst bör lokaliseras. Utredningen har
på förfrågan upplyst, att bearbetningen
av intervjumaterialet pågår som bäst
och att en samlad redovisning av materialet
bör kunna ske under sommaren
1964.

Vi anser att man bör avvakta utredningens
betänkande och hoppas på en
god lösning när frågan kommer åter,
vilket vi hoppas skall ske redan nästa
år.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall
till utskottets utlåtande.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Som fröken Andersson
sade, har den här saken — i varje fall i
korthet — berörts redan i den tidigare
debatten, men jag skall ändå ta mig friheten
att säga några ord därutöver.

Fröken Andersson sade, att alla var
medvetna om de stora och trängande behoven
på det här området. När man nu

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anslag till fonden för friluftslivets främjande

är så klart medveten om detta, då är det
ju rätt märkvärdigt att man stannar inför
den blygsamma höjning som har
föreslagits och att man inte vågat sträcka
sig längre, när man ändå så väl vet
att även vad reservanterna föreslår faktiskt
är en ganska blygsam summa i det
här sammanhanget. Det är ju så att ju
mer semestertiden och annan fritid
ökar, desto större blir människornas behov
att söka sig ut i naturen. Det är
inte bara fråga om idrott, utan det kan
vara frågan om mycket annat.

I ett av domänverkets revir i närheten
av min hemstad vidtog man i fjol
den åtgärden, att man ställde i ordning
en hel rad fiskevatten som skulle upplåtas
för allmänheten. För ett par, tre
veckor sedan hade jag besök av den
jägmästare som hade tagit det här initiativet.
Han var på samma gång en
mycket lycklig och djupt olycklig människa!
Han var lycklig över att initiativet
hade blivit uppmärksammat, men
han var djupt olycklig över att det hade
uppmärksammats så till den milda grad
att sjöarna blev, höll jag på att säga,
översvämmade av fiskare. Man visste
inte hur man skulle ta emot dem, hur
man skulle klara frågan om båtar åt
dem, hur man skulle skaffa parkeringsplatser
o. s. v. Och det beror ju på att
i våra bygder finns stora industrier,
bl. a. en storindustri där man har skiftgång
så att människorna då och då blir
lediga i tre, fyra dagar på en gång. Då
ger de sig ut i naturen och naturligtvis
speciellt till sådana här områden.

Detta visar ju att det initiativ som
tagits inte alls räcker till för att klara
behovet ens inom detta lilla område.

Det måste tas krafttag för att man skall
kunna klara friluftslivets främjande i
samband med den ökade fritid som
människorna får.

Med hänvisning till detta, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till reservationen
vid punkt 73.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Det förhållandet att alla
konstaterar att behovet är utomordentligt
viktigt och stort innebär ju inte att
man kan gå med på vilka höjningar som
helst. Kungl. Maj:t har dock här höjt
anslaget med en halv miljon kronor.
Det är för litet, jag erkänner gärna det,
men det har talats flera gånger i dag
om att det måste ske avvägningar, därför
att de ekonomiska resurserna dock
tyvärr är begränsade. Därav följer att
man måste på bästa möjliga sätt använda
de tillgångar som finns. Jag är inte
alldeles säker på att det skulle kunna
ske, om man bara höjde anslaget här.

Därtill kommer —- och det är för mig
det viktigaste — att det pågår en utredning
som kommer att lägga fram betänkandet
i sommar och som vi alltså
senare får ta ställning till. Jag hoppas
att proposition i ärendet kan föreligga
nästa år. Det vet jag dock ingenting om
— det är bara en förhoppning.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Till fröken Andersson
vill jag säga, att vi har också försökt
vara sparsamma. Vi har i våra partimotioner
inte föreslagit några utgifter utan
att föreslå motsvarande inkomster i andra
partimotioner. Vid vår avvägning har
vi alltså funnit att vi skulle kunna vara
med på denna höjning.

Jag anser också att det i själva verket
är alldeles för litet, men vi har inte haft
råd att föreslå mer än fyra miljoner kronor.
När fröken Andersson anser att det
hon och utskottet stannat vid är för litet,
tycker jag att hon, som annars brukar
vara en frimodig dam, skulle kunna
morska upp sig så att hon skulle kunna
ansluta sig till reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att
med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vartdera momen -

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond

tet av utskottets i förevarande punkt Punkterna 74—79

gjorda hemställan. Vad utskottet hemställt bifölls.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de rörande mom. 1 förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Andersson, Axel Johannes, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 10 punkten
73 mom. 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Andersson, Axel
Johannes, begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda
:

Ja — 84;

Nej — 50.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På sedermera gjord proposition bifölls
vad utskottet i mom. 2 hemställt.

3 Första kammarens protokoll 1964. Nr 13

Punkten 80

Anslag till statens hantverks- och industrilånefond I

denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I:
544, av herr Mattsson in. fl., samt II: 654,
av herrar Eliasson i Sundborn och
Wahrendorff, såvitt nu vore i fråga, till
Statens hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
investeringsanslag av 18 000 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:544
och II: 654 hade, såvitt nu vore i fråga,
hemställts, att riksdagen måtte till Statens
hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1964/65 anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Per Jacobsson, Sundin,
Harry Carlsson, Ståhl, Eliasson i Sundborn,
Antonsson, Helander och Källstad,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:544 och 11:654, såvitt
nu vore i fråga, till Statens hantverks-
och industrilånefond för budgetåret
1964/65 anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kronor.

Herr CARLSSON, HARRY, (fp):

Herr talman! Vid denna punkt föreligger
en reservation som jag skall be
att få yrka bifall till. Det gäller ju här
att öka möjligheterna för företagarna
att få de medel som de behöver för att
kunna bedriva sin verksamhet. Som vi
alla känner till råder för närvarande
åtstramning på lånemarknaden, och det
är inte mycket att säga om den saken.
Men när vi betänker att det då det gäller
de mindre företagen ofta kan före -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. uppförande av en gemensam administrationsbyggnad för Svenska turisttrafik
förbundet m. fl.

ligga mycket angelägna lånebehov, som
bör komma i särställning, så förstår vi
att företagarföreningarna här har möjlighet
att bedöma just sådana lånebehov
och hjälpa dessa företagare med
de lån som de för tillfället behöver.
Detta är ju en mycket angelägen sak
just i dagens läge, då åtstramningen på
lånemarknaden för övrigt är skärpt.
Därför ber jag helt kort att få yrka bifall
till den reservation som föreligger i
denna punkt.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag hoppas att inte behöva
komma igen mera — i dag nota
bene. Det föreligger här en skillnad
på två miljoner kronor mellan yrkandena.
Propositionen har föreslagit 18
miljoner och reservanterna 20 miljoner.
Jag har blivit förebrådd här förut i dag
för att jag stött företagarföreningarna
i det ena fallet och inte i det andra. Den
lilla näpna skillnaden är dock att vi i
utskottet fick upplysning om att vederbörande
har pengar och att fonden räcker
till för de behov som det här är fråga
om. Men det var ju inte fallet beträffande
punkten 17. Därför är det inte
vanlig fruntimmersaktig ologiskhet som
ligger bakom mitt ställningstagande
utan ett fullt sakligt bedömande, precis
som det alltid är fallet hos herrarna,
som bekant. Det är alltså det förslag
som kommerskollegium har framlagt,
som utskottet här stöder, och som propositionen
har byggt på.

Jag ber helt kort, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad
utskottet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse

denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Mattsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 10 punkten
80, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Mattsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 93;

Nej — 42.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 81—88

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 89

Lades till handlingarna.

Ang. uppförande av en gemensam administrationsbyggnad
för Svenska turisttrafikförbundet
m. fl.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av Kungi.
Maj :ts proposition angående uppförande
av en för Svenska turisttrafikför -

Onsdagen den 1 april 1901 Nr 13 35

Ang. uppförande av en gemensam administrationsbyggnad för Svenska turisttrafik förbundet

in. fl.

bundet in. fl. institutioner gemensam
administrationsbyggnad (Sverigehuset)
på Blanchetomten i Stockholm jämte
eu i ämnet väckt motion.

I propositionen nr 28 hade Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att till Gemensam
administrationsbyggnad för
Svenska turisttrafikförbundet m. fl. för
budgetåret 1964/65 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 3 375 000 kronor.

Förutom turisttrafikförbundet avsåges
upplysningsberedningen, Svenska
institutet för kulturellt utbyte med utlandet
och Stockholms turisttrafikförbund
skola få kontorslokaler i nämnda
byggnad, som också komme att innehålla
utställningslokaler m. in.

Byggnaden hade kostnadsberäknats
till 10 miljoner kronor i prisläget den
1 juli 1963.

I en inom första kammaren av herr
Lager väckt motion (I: 358) hade yrkats,
att riksdagen skulle avslå propositionen.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1:358, till Gemensam administrationsbyggnad
för Svenska turisttrafikförbundet
m. fl. för budgetåret 1964/65
å kapitalbudgeten under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 3 375 000 kronor.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Då regeringen lade fram
förslag om beviljande av ett första anslag
på 3 375 000 kronor för uppförande
av ett s. k. Sverigehus vid Kungsträdgården,
yrkade jag motionsledes avslag
på propositionen. Utskottet har emellertid
tillstyrkt regeringens förslag, och
jag vill därför med några ord motivera
mitt avslagsyrkande.

Jag är inte motståndare till att de institutioner
som nämnts i regeringsför -

slaget samlas under ett tak, om detta
kan anses innebära en effektivisering av
organisationernas och institutionernas
verksamhet — förutsatt att verksamheten
är till gagn för vårt folk. Mitt yrkande
lägger tyngdpunkten vid att detta
bygge inte tillhör de nu angelägna
byggnadsobjekten. De organisationer
och institutioner som avses bli sammanförda
i Sverigehuset står inte utan
tak över huvudet. Deras arbetslokaler
är spridda i staden, och det kan givetvis
tynga verksamheten. Å andra sidan
finns det ju telefon och postverk att
tillgå för att upprätthålla och knyta
kontakter. Alldeles utan tekniska hjälpmedel
för att överlägga om och samordna
verksamheten är de berörda organisationerna
och deras anställda således
inte.

Kön av bostadssökande i Storstockholm
räknar enligt uppgifter i dagens
tidningar 120 000 personer. Av dessa är
några tiotusental utan eget tak över
huvudet. Det förefaller mig vara mera
angeläget att i första hand och så snart
som möjligt skaffa dessa människor bostäder.

Jag har i andra sammanhang uttalat
den meningen att bostadsbyggandet
skall ha absolut förtursrätt till kapital,
byggnadstekniker, byggnadsarbetare
och tomtmark, ända till dess bostadsköerna
har försvunnit. Regeringen tycks
i stort sett dela denna mening. Uttalanden
av finansministern under senare tid
tyder därpå, och inrikesministerns proposition
angående ändrad lydelse av lagen
om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete
har till syfte att ge myndigheterna
större möjligheter att fördela
tillgängliga byggnadsresurser, så att bostadsbygget
ges förtursrätt.

De uttalanden jag syftar på liksom
förslaget i propositionen 95 till årets
riksdag måste hälsas med tillfredsställelse.
För att en sådan lagändring som
föreslagits skall ha någon mening och
verka i åsyftad riktning, måste emellertid
de tillståndsgivande myndigheter -

36 Nr 13 Onsdagen den 1 april 1964

Ang. uppförande av en gemensam administrationsbyggnad för Svenska turisttrafik
förbundet m. fl.

na i sin praktiska gärning handla i lagens
anda. Denna är klart angiven i
propositionen. Departementschefen säger
att »bostadsbygget måste ges högsta
prioritet» och att regeringen bör ges
fullmakter att skilja ut de byggnadsobjekt
som är mindre angelägna.

Så långt jag förstår handlar riksdagen
inte i överensstämmelse med denna
syn på saken, om det begärda anslaget
beviljas. Visserligen kan man invända
att beviljandet av föreslagna 3 375 000
kronor inte innebär att man börjar bygga
huset, men meningen är att byggnadsarbetena
skall sättas i gång i höst.
Och detta är jag emot. Det säkraste
sättet att hindra att detta icke angelägna
bygge kommer i gång år 1964 är att
vägra anslag till bygget.

Det finns ytterligare ett skäl för att
man bör dröja med uppförandet av
Sverigehuset och pröva saken ännu en
gång. Vad som behöver omprövas är
förläggningen av huset. Det förefaller
mig som om hörnet av Hamngatan och
Västra Trädgårdsgatan inte är den
lämpligaste platsen för en byggnad av
detta slag. Om den är avsedd att verka
attraherande på turister förstår jag
att varuhus- och butiksägare i grannskapet
anser att Sverigehuset kommer
att ligga bra till. För turisterna blir
det emellertid kanske litet besvärligare.
Hur skall t. ex. parkeringsfrågan ordnas?
Skall Kungsträdgården tagas i anspråk
för ett sådant ändamål? En tidigare
förutsättning var att det skulle byggas
ett parkeringshus i närheten av Sverigehuset.
Denna förutsättning har såvitt
jag förstår bortfallit. Det blir inte
något parkeringshus i Kungsträdgården,
gudskelov.

Jag har bara med dessa ord velat motivera
mitt avslagsyrkande, och jag ber
att få yrka bifall till min motion.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Frågan om byggandet
av ett Sverigelius grundar sig på ett ti -

digare principbeslut och har varit föremål
för en ingående utredning. Man
vill ju söka få till stånd en samling av
alla de organisationer som skall upprätthålla
våra kontakter med omvärlden.

Jag citerar ur utredningens betänkande.
Utredningen föreslår inrättandet av
ett för samtliga berörda organ gemensamt
informationscentrum, där olika
kategorier av Sverige-besökare skall
kunna få tillgång till den allmänna information
om vårt land som de önskar.
Det säges vidare: »Ansvaret för ett dylikt
gemensamt informationscentrum
bör anförtros Svenska institutet och
därvid lämpligast dess bibliotek. Det
gäller främst service åt besökare i form
av muntliga upplysningar och tillhandahållande
av informationsmaterial
samt besvarande av skriftliga förfrågningar.
I den mån biblioteket inte kan
besvara en förfrågan, bör det kunna ge
anvisning om var information i denna
fråga står att få. I anslutning till informationscentrum
bör finnas läsrum samt
lokaler för enskilt studium och arbete.
I närheten av informationscentrum bör
också förläggas utrikesdepartementets
pressrum såsom det naturliga serviceorganet
för såväl de i Stockholm stationerade
utländska journalisterna som
för de journalister, vilka har ärenden
till något av upplysningsorganen. För
att kanalisera besökarna till informationscentrum
eller till andra enheter
inom byggnaden, skall innanför huvudentrén
finnas en för upplysningsorganen
gemensam reception. I anslutning
till huvudentrén bör vidare den regionala
turistorganisationen i Stockholm,
Stockholms turisttrafikförbund,
ha en informationsbyrå, som kan tillhandahålla
enklare turistiska upplysningar
samt i övrigt hänvisa turisterna
till förbundets egentliga informationskontor
i det centrala Stockholm.»

Utredningens förslag har varit ute på
remiss till olika myndigheter och institutioner,
bl. a. järnvägsstyrelsen,

Onsdagen den 1 april 1964 Nr 13

Ang. uppförande av en gemensam administrationsbyggnad för Svenska turisttrafik -

byggnadsstyrelsen, statskontoret, Svenska
Unescorådet, kommerskollegium efter
hörande av handelskamrarna i riket,
Svenska institutet för kulturellt utbyte
med utlandet, Svensk-amerikanska nyhetsbyrån,
Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Svenska
turisttrafikförbundet, Sveriges redareförening,
Scandinavian Airlines System
och Svensk-internationella pressbyrån.
De flesta har tillstyrkt förslaget.

.lag har med detta velat påpeka att
det är ytterst angeläget att vi får en administrationsbyggnad
just för denna
verksamhet. Jag förstår mycket väl herr
Lagers inställning när det gäller att ge
prioritet för bostadsbyggande, men man
kan väl knappast i detta sammanhang
föra en sådan debatt. Det gäller här för
Sverige med det tilltagande internationella
samarbetet som nu finns att skapa
möjligheter att upprätthålla kontakterna
med utlandet. Och det är angeläget
att denna byggnad kommer att uppföras
så snart som möjligt.

Vad sedan beträffar placeringen av
huset vid Kungsträdgården har vi inom
utskottet haft tillfälle att se en modell
av detta hus, och vi har haft en föredragning
inom utskottet av ärendet
utav byggnadsstyrelsen och funnit att
den föreslagna platsen är väl vald —
den ligger ju centralt till vid Kungsträdgården.
Och parkeringshus byggs vid
Regeringsgatan.

Med hänvisning till utskottets skrivning
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag vill bara till herr
Boman säga att jag inte är motståndare
till att man samlar dessa institutioner
i en enda byggnad, om detta kan öka
effektiviteten och underlätta arbetet för
de anställda. Men frågan är om de, i
den nödsituation i fråga om bostäder
som vi befinner oss i här i Stockholmsregionen,
har möjlighet att hanka sig

förbundet m. fl.

fram ett år eller två eller kanske tre
år till utan att detta inverkar så synnerligt
menligt på verksamheten.

I detta sammanhang är det, såvitt
jag förstår, meningen att också göra
en ganska våldsam utbyggnad av dessa
institutioner. De förfogar för närvarande
över 1 400 kvadratmeter kontorsyta.
Det har i utredningens betänkande
räknats med en behövlig yta
av 1 900 kvadratmeter, men om jag
läst rätt i handlingarna, kommer detta
hus som skall byggas att innehålla
över 5 000 kvadratmeter. Skall dessa
institutioner ta i anspråk hela detta
utrymme, eller är det avsett att där
inhysa även någonting annat som inte
har med dessa institutioner att göra?

.Tåg är inte heller motståndare till
att reklamverksamheten för Sverige i
utlandet bygges ut — ty det är väl
detta det hela i huvudsak här syftar
till. Men jag ställer mig frågande till
om denna utbyggnad behöver ske i
den takt som här är förutsatt.

Beträffande slutligen placeringen av
ett hus i Stockholm för detta ändamål
tror jag att den plats som föreslagits
är mindre lämpad.

Herr BOMAN (fp):

Herr talman! Det sista som herr Lager
anförde kan man alltid diskutera.
Jag vidhåller att platsen är ur alla
synpunkter lämplig.

När det gäller storleken av huset
har vi lärt oss av erfarenheten att om
en officiell byggnad skall uppföras bör
man inte ta till den i underkant, tv
det har visat sig att lokalerna ganska
snart blir ianspråktagna och man
bör tänka på den framtida utvecklingen.
Om de inte blir ianspråktagna för
det ändamål det här gäller redan från
början, finns givetvis de som vill hyra
lokaler inom detta hus.

Jag ber ännu en gång att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder framkomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och förklarades den förra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring i riktlinjerna
för den statliga exportkreditgarantiverksamheten
jämte i ämnet
väckta motioner; och

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillbyggnad av
Institutet för metallforskning.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens
maskinanskaffningar

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 23, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 24 januari 1964 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 40, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt;

2) förordning angående ändring i
förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser
om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa
fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

I syfte att stimulera industriens maskininvesteringar
hade i propositionen
framlagts förslag om särskilt investeringsavdrag
vid den statliga taxeringen
motsvarande tio procent av kostnaden
för under år 1964 anskaffade maskiner.
Vidare hade föreslagits, att den s. k.
Annell-lagen skulle förlängas att gälla
under ytterligare fyra år. Detta innebar
bland annat att avdragsrätt under
sex år för utdelningar upp till 4 procent
av inbetalat aktiekapital skulle
gälla även i fråga om nyemissioner under
åren 1967—1970. Slutligen hade
framlagts förslag om rätt för svenska
exportföretag, som för sin försäljning
i utlandet anlitade utländska dotterbolag,
att vid inkomsttaxeringen åtnjuta
avdrag för avsättning till internvinstkonto
med belopp motsvarande den
vinst, som belöpte å lagertillgångar, vilka
vid beskattningsårets utgång kvarlåge
osålda hos dotterbolaget.

Det föreslagna särskilda investeringsavdraget
beräknades medföra ett skattebortfall
för budgetåret 1964/65 med
ungefär 100 miljoner kronor. Avdraget
var avsett att tillämpas första gången
vid 1965 års taxering, övriga bestämmelser
hade föreslagits träda i kraft
omedelbart.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 655,
av herrar Axel Johannes Andersson och
Nils Hansson, samt II: 805, av herr Wedén
m. fl., vari hemställts,

1. att riksdagen vid behandlingen av
det i Kungl. Maj:ts proposition nr 40
framlagda förslaget om särskilt investeringsavdrag
måtte besluta sådan utformning
av förordningen, att rätt till
avdraget i fråga skulle gälla vid maskininvesteringar
avseende industriell

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964
Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

tillverkning, oberoende av om företaget
även bedreve annan verksamhet än industriell; 2.

att riksdagen i samband med behandlingen
av samma proposition måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
fortsatt, skyndsamt utredningsarbete i
syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen
till avskrivning på återanskaffningsvärde
av maskiner och inventarier;
samt

3. att riksdagen i övrigt vid propositionens
behandling måtte beakta vad i
motionerna anförts;

II) de likalydande motionerna I: 656,
av herrar Torsten Andersson och Harald
Pettersson, samt II: 800, av herr
Hansson i Skegrie m. fl., vari föreslagits,

att riksdagen skulle besluta om sådan
ändring i det i proposition nr 40
framlagda förslaget om särskilt investeringsavdrag,
att rätt till avdraget i
fråga skulle gälla för maskininvesteringar
avseende industriell verksamhet
och oberoende av om företaget även bedreve
annan verksamhet;

att riksdagen vid sin behandling av
proposition nr 40 i skrivelse till Kungl.
Maj :t skulle anhålla om skyndsam utredning
av frågan rörande avskrivning
på maskiners och inventariers återanskaffningsvärde
och om att förslag i
ärendet snarast möjligt måtte föreläggas
riksdagen; samt

att riksdagen i övrigt skulle beakta
vad i motionerna anförts;

HD de likalydande motionerna I:
657, av herr Hubinette m. fl., och II:
803, av herr Nilsson i Lönsboda in. fl.,
vari yrkats att riksdagen i anslutning
till proposition nr 40 skulle besluta, att
investeringsavdrag skulle tillkomma
förutom industrien jämväl företag inom
handel, jordbruk och skogsbruk;

IV) de likalydande motionerna I: 658,
av herr Ferdinand Nilsson m. fl., och

11:802, av herr Larsson i Borrby, varx
anhållits,

dels att i propositionen nr 40 föreslagna
skatteavdrag vid investering
måtte utgå även till mindre företag,
småindustri och hantverk vid investering
under 1964 till kostnad av minst
3 000 kronor;

dels att såsom sådan investering måtte
betraktas även inköp av alla slags varaktiga
kontorsinventarier samt personbilar,
lastbilar, bussar och andra motorfordon,
huvudsakligen avsedda för företagets
behov;

V) de likalydande motionerna I: 659,
av herr Stefanson m. fl., samt II: 804,
av herrar Nordgren och Magnusson
Borås, vari hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av Kungl. Maj ds proposition
nr 40 måtte besluta sådan utformning
av förordningen om särskilt investeringsavdrag,
att rätt till sådant avdrag
även skulle tillkomma reparationsverkstäder
och verkstäder inom hantverk,
vilka för sin produktion anskaffade
maskiner av samma slag som
egentliga industriföretag; ävensom

VI) motionen II: 801, av herr Hermansson
m. fl., vari föreslagits, att riksdagen
för sin del skulle avslå förslaget
till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt i proposition nr 40.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner,
nämligen

I) de likalydande motionerna I: 427,
av herr Virgin m. fl., och II: 513, av
herr Heckscher m. fl., vari anhållits att
riksdagen måtte antaga i motionerna
infört förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), vilket förslag avsåg, att rätt
till avskrivning efter återanskaffningsvärdet
skulle införas i fråga om maskiner
och inventarier; samt

40 Nr 13 Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

II) de likalydande motionerna I: 575,
av herr Virgin m. fl., och II: 685, av
herr Heckscher m. fl., vari yrkats att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle anhålla, att särskilda sakkunniga
måtte utses för teknisk utredning om sådan
reformering av avskrivningsreglerna
för maskiner i jordbruket, att planenlig
avskrivning å maskiner i jordbruket
(kontantprincipen) kunde medgivas.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på åberopade grunder hemställt,

A) att riksdagen, med förklarande
att propositionen nr 40 icke kunnat av
riksdagen oförändrad antagas, måtte

dels med bifall till de inbördes likalydande
motionerna I: 655, av herrar
Axel Johannes Andersson och Nils
Hansson, samt 11:805, av herr Wedén
m. fl., ävensom motionerna 1:656, av
herrar Torsten Andersson och Harald
Pettersson, samt 11:800, av herr Hansson
i Skegrie m. fl., i vad de avsåge
förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering
till statlig inkomstskatt,

dels ock med avslag å följande motioner,
nämligen

1. de likalydande motionerna I: 657,
av herr Hiibinette m. fl., och II: 803, av
herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,

2. de likalydande motionerna I: 658,
av herr Ferdinand Nilsson m. fl., och
II: 802, av herr Larsson i Borrby,

3. de likalydande motionerna 1:659,
av herr Stefanson m. fl., samt 11:804,
av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås, ävensom

4. motionen II: 801, av herr Hermansson
in. fl.,

samtliga motioner i vad de avsåge
förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering
till statlig inkomstskatt,

antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt med de ändringar,
att 1—3 §§ erhölle i betänkandet angiven
lydelse;

2) förordning angående ändring i
förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser
om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa
fall; samt

3) lag om ändring av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

B) att följande motioner, såvitt anginge
frågan om avskrivning å maskiner
och inventarier, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:427,
av herr Virgin m. fl., och 11:513, av
herr Heckscher m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:575,
av herr Virgin m. fl., och 11:685, av
herr Heckscher m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 655,
av herrar Axel Johannes Andersson och
Nils Hansson, samt II: 805, av herr Wedén
m. fl., ävensom

4) de likalydande motionerna I: 656,
av herrar Torsten Andersson och Harald
Pettersson, samt 11:800, av herr
Hansson i Skegrie in. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; ävensom

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:427,
av herr Virgin m. fl., och 11:513, av
herr Heckscher m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:575,
av herr Virgin m. fl., och II: 685, av
herr Heckscher m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:655,
av herrar Axel Johannes Andersson och
Nils Hansson, samt II: 805, av herr Wedén
m. fl.,

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

4) de likalydandc motionerna I: 656,
av herrar Torsten Andersson och Harald
Pettersson, samt II: 800, av herr
Hansson i Skegrie m. fl.,

5) de likalydandc motionerna 1:657,
av herr Hiibinettc m. fl., och II: 803, av
herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,

6) de likalydande motionerna 1:658,
av herr Ferdinand Nilsson m. fl., och
II: 802, av herr Larsson i Borrby,

7) de likalydande motionerna I: 659,
av herr Stefanson in. fl., samt 11:804,
av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås, ävensom

8) motionen 11:801, av herr Hermansson
m. fl.,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet i betänkandet
anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

beträffande investeringsavdraget enligt
propositionen

I) av herrar Einar Eriksson och Kristenson
i Göteborg, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den ändrade
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under A
hemställa, att riksdagen, med förklarande
att propositionen nr 40 icke kunnat
av riksdagen oförändrad antagas,
måtte

dels med bifall till motionen II: 801
samt med avslag å följande motioner,
nämligen

1. de likalydande motionerna 1:657,
av herr Hiibinette in. fl., och II: 803, av
herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,

2. de likalydande motionerna 1:658,
av herr Ferdinand Nilsson m. fl., och
II: 802, av herr Larsson i Borrby, ävensom 3.

de likalydande motionerna I: 659,
av herr Stefanson m. fl., samt 11:804,
av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås,

samtliga motioner i vad de avsåge
förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering
till statlig inkomstskatt,

avslå vid propositionen fogat förslag
till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt,

dels ock antaga vid propositionen fogade
förslag till

a) förordning angående ändring i
förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser
om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa
fall; samt

b) lag om ändring av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

II) av herr Jacobsson, som dock ej
antytt sin mening;

beträffande avskrivning å maskiner och
inventarier

III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Magnusson i Borås och Darlin,
vilka ansett, att utskottet bort under
B 1 hemställa, att riksdagen måtte
antaga det i motionerna 1:427 och II:
513 framlagda förslaget till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

IV) av herrar Stefanson, Elofsson,
Erik Filip Petersson, Christenson i Malmö,
Nilsson i Tvärålund och Enskog,
vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
de i motionerna I: 655 och II: 805 samt
motionerna I: 656 och II: 800 framförda
yrkandena om utredning samt att utskottet
bort under B 3 och B 4 hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda
motioner ävensom i anledning
av motionerna 1: 427, av herr Virgin
in. fl., och 11:513, av herr Heckscher
in. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära fortsatt, skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag om rätt i skat -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

telagstiftningen till avskrivning på återanskaffningsvärdet
av maskiner och inventarier;
samt

V) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Magnusson i Borås och Darlin,
vilka, under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I:
575 och II: 685, ansett, att utskottet bort
under B 2 hemställa, att riksdagen med
bifall till förenämnda motioner måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
särskilda sakkunniga måtte utses för
teknisk utredning om sådan reformering
av avskrivningsreglerna, att planenlig
avskrivning å maskiner i jordbruket
kunde medgivas vid kontantmässig
redovisning.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Såsom framgår av bevillningsutskottets
betänkande har det
rått delade meningar inom utskottet rörande
ändamålsenligheten och lämpligheten
av att genomföra förslaget om investeringsavdrag.
Det finns ju också en
reservant, även om han tydligen har
lagt ned vapnen. I anledning av vad som
förekommit vill jag gärna med några
ord beröra frågan ur en något större
samhällsekonomisk synvinkel.

Alla iakttagare på det ekonomiska
livets område och all samhällsekonomisk
expertis är överens om att om
vårt lands näringsliv med dess höga
kostnadsnivå skall kunna hävda sig i
den internationella konkurrensen är det
nödvändigt att den industriella produktionsapparaten
— och även distributionsapparaten
—- fortgående rationaliseras.
Denna fortgående rationalisering
är också ett villkor för att den fulla
sysselsättningen skall kunna bestå på
längre sikt. Hela den ekonomiska framstegstakten,
den höga produktiviteten
och hela den fortsatta välståndsökningen
står och faller med höjden av investeringsaktiviteten.
Det är med stor tillfredsställelse
jag konstaterar att finansministerns
proposition nr 40 så klart
har spikat denna väsentliga synpunkt.

Med den överblick som man inom finansdepartementet
har på samhällsekonomiens
område, har finansministern
inte kunnat undgå att stanna inför den
företeelse som den minskade investeringstakten
inom industrien utgör. Den
har flera orsaker, som jag inte närmare
skall gå in på. Den är förtjänt av den
allra största uppmärksamhet. Jag har
sökt att siffermässigt få belyst hur det
förhåller sig med investeringarna. I finansplanen
talas om en beräknad total
nedgång av de privata investeringarna
inom näringslivet för år 19G4 med 3,5
procent. Enligt statistiska centralbyråns
undersökningar har en volymmässig
nedgång i investeringarna skett redan
under år 1963 med 2 procent. Nedgången
betingades främst av en kraftig
sänkning av investeringsvolymen för
maskiner och apparater med cirka 8
procent. Dessa beräkningar bygger på
verkliga siffror. De beräkningar som i
november 1963 gjordes av statistiska
centralbyrån rörande industriens investeringsplaner
för år 1964 tydde på en
fortsatt nedgång under detta år. Man
räknade t. o. in. med en nedgång på
10 å 12 procent för den totala investeringsvolymen
och cirka 10 procent på
maskiner. I den investeringsundersökning
som statistiska centralbyrån verkställde
så sent som i februari—mars i
år visas något fördelaktigare siffror.
Enligt dessa skulle nedgången inskränka
sig till mellan 3 och 4 procent, därav
3 procent på maskiner och inventarier,
allt jämfört med år 1963. I kommentaren
till siffrorna säger sig centralbyrån
dock snarast räkna med att i realiteten
1964 års investeringsbelopp i löpande
siffror totalt kan komma att överstiga
1963. Härvid gäller dock att delsiffrorna
för den egentliga industrien
tyder på en fortsatt nedgång i investeringsbeloppen
år 1964 jämfört med år
1963. Denna nedgång skulle emellertid
mer än uppvägas av de ökade investeringarna
för elektricitets-, gas- och vattenverk.
F ebruariundersökningarna,
alltså de senast tillgängliga, verifierar

Onsdagen den 1 april 19G4

Nr 13

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

i stort sett finansministerns utgångspunkt.
Sådana här prognoser iir givetvis
alltid högst osäkra, men de ger i alla
fall en ganska god bild av läget.

Investeringsvolymen för maskiner
och apparater inom den egentliga industrien
är i sjunkande, det är tydligt.
Så är också fallet med investeringarna
över huvud taget. En medverkande omständighet
härtill kan vara den överkapacitet
som otvivelaktigt är för handen
på vissa håll. Kostnadsfrågan är emellertid
en starkt återhållande faktor, däri
ger jag finansministern rätt. Att samma
fenomen med de sjunkande investeringarna
inom den privata sektorn konstateras
även i övriga västeuropeiska
länder gör inte saken så värst mycket
bättre för vårt vidkommande.

Det är förvisso angeläget att investeringsaktiviteten
hålles uppe. Detta
måste vara eu mycket viktig primär
uppgift för den ekonomiska politiken.
Jag tycker det är riktigt att de åtgärder
i investeringsstimulerande syfte som föreslagits
i propositionen går ut på att
minska kostnaderna nämast för maskininvesteringar.
Det föreslagna investeringsavdraget
har denna effekt, och jag
ställer mig därför positiv till detsamma.
Det utgör temporärt en värdefull
förbättring av industriens självfinansieringsmöjligheter.

Gentemot reservanterna herrar Einar
Eriksson och Kristenson i Göteborg vill
jag framhålla att jag är övertygad om
att verkstadsindustrien skall kunna klara
de ökade maskinbeställningar som
det kan bli fråga om. Reservanterna har
i denna del bedömt saken mera pessimistiskt.
Jag ber emellertid att få peka
på att leveranserna kan få äga rum ända
till slutet av år 1966. Det finns alltså här
mycket tid att dra på.

Att jag trots min positiva inställning
till bevillningsutskottets betänkande fogat
en blygsam blank reservation kräver
kanske ett tillrättaläggande. Reservationen
har tillkommit framför allt därför
att jag menat att den utformning som
författningstexten fått såväl i proposi -

tionen som i utskottsbetänkande! kommer
att ge upphov till besvärliga gränsdragningsproblem
och även kommer att
i praktiken framkalla ovisshet om när
rätt till investeringsavdrag föreligger
för de skattskyldiga.

Vidare hade jag menat att starka skäl
förelegat för att jämförliga investeringar
inom handeln och vissa servicenäringar,
framför allt inom partihandeln, borde
ha medtagits. Man kan fråga sig varför
exempelvis inte partihandeln skall
få avdrag för sina truckar när industrien
får det. Det ter sig för företagarna
inom partihandeln onekligen som en
diskriminering. Herr talman! Med hänsyn
till den ram för skattebortfallet som
har uppställts på 100 miljoner kronor
för budgetåret 1964/65 och syftet med
avdraget har jag emellertid anslutit mig
till majoriteten i denna punkt.

Jag skall med några ord belysa de
gränsdragningsproblem jag nyss pekade
på. I propositionens lagtext fanns ett
gränsdragningsproblem, utskottsbetänkande!
har skapat två sådana. Av dessa
båda hänför sig det ena till rekvisitet
att det skall vara fråga om »rörelse avseende
industriell tillverkning». Det kan
möta svårigheter i praktiken att i det
individuella fallet avgöra om det är
fråga om industriell tillverkning eller
något annat, t. ex. förpackning. Det
finns ingen närmare beskrivning av vad
som skall förstås med industriell tillverkning.
Det är såvitt jag kan förstå
en ny term i skattemässiga sammanhang,
där man eljest brukar tala om
»inkomst av rörelse».

Den andra punkten, där gränsdragningssvårigheter
möter, sammanhänger
därmed att utskottet i motsats till propositionen
intager den ståndpunkten,
att avdraget uteslutande skall avse maskiner
men icke inventarier. Här kommer
i praktiken en massa resonemang
att uppstå mellan företagen och skattemyndigheterna
om vad som är maskiner
och vad som är inventarier. Propositionen
knyter i denna del an till det
vanliga skattemässiga begreppet »ma -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

skiner och andra döda inventarier».
Det är enklare.

Det måste tydligen nu ankomma på
riksskattenämnden att knäcka dessa
problem och utfärda lämpliga anvisningar,
men det är enligt min mening
något otillfredsställande att hithörande
problem inte fått en lösning redan i
lagtexten.

Herr talman! Jag har ansett mig icke
kunna underlåta att lämna denna motivering
till min blanka reservation. Jag
liar emellertid intet annat yrkande än
om bifall till utskottets hemställan under
punkt A.

Reservation nr III av herr Yngve
Nilsson m. fl. beträffande avskrivning
å maskiner och inventarier tar sikte på
eu fråga som flera gånger tidigare på
grundval av högermotioner varit föremål
för riksdagens prövning, nämligen
frågan om rätten till avskrivning på
återanskaffningsvärdet. Reservation nr
IY av herr Stefanson m. fl. gäller i
princip samma sak. Skillnaden mellan
de båda reservationerna ligger däri, att
medan reservationen av herr Yngve
Nilsson m. fl. går ut på antagande av
lagtext, så går reservationen av herr
Stefanson in. fl. ut på yrkande om utredning.

Båda reservationerna utgår från att
avskrivningsreglerna bör vara så utformade
att de tillåter en realekonomisk
avsättning av medel för återanskaffning
av förbrukade och förslitna produktionsmedel.
Det nuvarande systemet
medger ej detta. Till följd av penningvärdeförsämringen
är det nämligen
mycket ofta på så sätt att om en företagare
vill ersätta en försliten maskin
genom att köpa en ny så måste han betala
ett mycket högre pris för den nya
maskinen än han har betalat för den
gamla. Prisökningen kan vara ganska
betydande. Den kan vara 20, 30 eller 40
procent, ibland mera. Allt blir tyvärr
dyrare för varje år. Företaget har emellertid
endast haft möjlighet att avskriva
maskinen enligt det ursprungliga
priset. Nya pengar måste därför till.

Ur företagsekonomisk synpunkt är det
av betydelse att det i rörelsen investerade
rörelsekapitalet kan bibehållas
intakt. De nuvarande avskrivningsreglerna
förhindrar detta. Motionens
lagtext innebär att skattskyldig — utöver
sedvanligt avdrag — skall äga åtnjuta
avdrag för framtida prisstegring
med ett belopp motsvarande en femtedel
av anskaffningskostnaderna, alltså
med 20 procent.

Jag yrkar, herr talman bifall till reservation
III.

Även reservation V är en gammal bekant.
Den går ut på att också jordbrukare,
som deklarerar efter kontantprincipen,
skall äga rätt till planmässiga
avskrivningar för kostnader för anskaffande
av maskiner och redskap. Jordbrukare,
som deklarerar efter denna
princip, alltså kontantprincipen, har en
ogynnsam ställning när det gäller anskaffning
av maskiner och redskap för
nya behov. Jag yrkar, herr talman, bifall
också till reservation Y.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Även om det verkligen
hade funnits ett behov av att stimulera
bolagen till ökade inköp av maskiner
och apparatur kunde enligt vår mening
den av regeringen föreslagna och av utskottet
förordade metoden icke accepterats.
Det kan visserligen sägas att denna
metod inte alltigenom slår blint, tv
i fråga om att gynna storbolagen är den
absolut pricksäker. Men den slår blint i
den meningen att gåvan skänks åt bolagen
helt oberoende av om det i det
speciella fallet verkligen är ett samhällsintresse
eller inte att få en ökad
maskin- och inventarieutrustning. Det
finns nämligen olika graderingar i fråga
om produktionens samhällsnyttighet.
En produktion kan ju vara mer eller
mindre samhällsnyttig. Det finns också
produktion som i varje fall i vissa situationer
inte alls kan betraktas såsom
samhällsnyttig. Denna hundramiljonersgåva
i form av en särskild avdragsrätt

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

lö

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

för maskininköp ges utan någon som
helst sovring beträffande inköpens vikt
i förhållande till den samhällsnytta som
jag bär nämnt. Det är enligt min mening
en allvarlig omständighet i detta
sammanhang.

Vidare är tendensen beträffande inköpskonjunkturen
— om jag får uttrycka
mig så — inte så mörk som herr Jacobsson
nu framställde den. Den nedgång
i maskininvesteringarna som beräknas
komma att ske kan väl inte
gärna betraktas som alarmerande, om
man ser den mot bakgrunden av vad
som skett på detta område inom näringslivet
under de senaste åren. Jag
tycker att nedgången kanske t. o. in. bör
betraktas som helt naturlig med tanke
på den mycket höga investeringsnivå
som på detta område har uppnåtts under
en följd av år. Det är ju inte underligt
om det då uppstår en viss mättnad
som ger utslag i att det blir någon
minskning under en viss period.

Slutligen är det också ett faktum att
de storföretag som främst skulle få del
liv denna extra statliga gåva minst av
allt befinner sig i en ekonomisk brydsam
situation eller i ett ekonomiskt nödtillstånd.
Deras guldålder har varit mycket
lång och pregnant. Det kan därför
inte gärna föreligga några som helst
ekonomiska svårigheter för dem att
med egna vinstmedel klara de maskin-,
inventarie- och apparatinköp som eventuellt
kan vara behövliga för produktionens
utveckling inom vederbörande företag.

Dessa företag har dessutom många
andra statliga favörer att falla tillbaka
på, bl. a. eu synnerligen generös avskrivningsrätt
och möjligheter till legal
skatteflykt genom avsättning till skattefri
investeringsfond, vartill kommer
inånga andra favörer som jag här inte
kan räkna upp. På storbolagshåll ler
man förmodligen ganska gott åt denna
extra gåva i form av avdragsrätt för
maskininköp.

Som skrivningen i den första reservationen
till bevillningsutskottets be -

tänkande antyder står denna politik inte
heller i överensstämmelse med den
penningpolitik som riksbanken praktiserar.
Jag erinrar om att medan finansministern
motiverar denna hundramiljonersgåva
med att maskininköp bör stimuleras,
förklarade riksbanksledningens
talesman vid den senaste räntehöjningen
att denna räntehöjning skedde
bl. a. för att söka dämpa maskininköpen.
Det ena uttalandet slår totalt benen
av det andra. Det är stört omöjligt för
oss att sätta tilltro till båda uttalandena,
som ju går stick i stäv mot varandra.
Inga bärande motiv har, tycker vi, anförts
för att man nu skall ge denna ytterligare
skattelättnad åt bolagen. Vi
nödgas med förbittring stämpla det
som utmanande att man vill genomföra
en sådan åtgärd samtidigt som man avskaffar
tidigare beviljad rätt till skatteavdrag
för s. k. fysiska personer. Vi
röstade ju nyss om denna sak i riksdagens
båda kamrar, och en röst fick
fälla utslaget. Medan alltså nu en vanlig
inkomsttagare skall få betala några
hundralappar mer i skatt genom att avdragsrätten
för pensionsavgifter avskaffas,
så beviljar man utan vidare 100
miljoner genom ett nytt skatteavdrag
för storbolagen. 480 miljoner tar man
in på detta sätt från de s. k. fysiska
personerna; av dessa 480 miljoner ger
man sedan minst 100 miljoner till bolagen.
Det är en politik som i vart fall
den riksdagsgrupp jag representerar icke
är redo att acceptera.

Dessutom tycks ju i varje fall storbolagen
knappast riktigt veta hur de skall
förfara med sina mängder av vinstmiljoner.
Gratisaktieutdelningen är helt enkelt
våldsam och har i år för enbart tio
större bolag lett till att gratisaktier för
230 miljoner kronor har överlämnats
till de tidigare aktieägarna.

För att nu försöka fatta mig kort så
vill jag bara säga att vi för vår del inte
har kunnat hitta några som helst godtagbara
motiv för det slags skattepolitik
som dessa två exempel illustrerar:
den avskaffade avdragsrätten för pen -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 19G4

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

sionsavgifterna och den föreslagna avdragsrätten
för bolagens maskininköp.
Diirför, herr talman, bereder det mig
verkligen ingen självövervinnelse alls
att yrka bifall till reservationen nr I
vid detta betänkande. Så blir alltså ett
yrkande om bifall till den framställt —
såvitt man kan se är reservanten själv
inte i tillfälle att göra det.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! När man först tog del
av den proposition som vi här behandlar,
frapperas man av den ringa
överensstämmelsen mellan de signaler
som där förekom och de uttalanden
som hade gjorts och de åtgärder som
hade vidtagits av riksbanksledningen.
Man hade klart för sig att statsverkspropositionen
med sin allmänna uppläggning
innehöll vissa moment som
kunde tänkas vara riskabla ur inflationssynpunkt,
och man fick detta
poängterat när riksbanksledningen genomförde
räntehöjningen och varnade
för en inflatorisk utveckling.

När jag för min del bedömde förslaget
fäste jag mig vid att det liksom
tog sikte på ett begrepp som kallades
för den »egentliga industrien» och att
propositionen gällde någonting som väsentligen
skulle komma de i aktiebolagsform
bedrivna verksamheterna till
del. Jag hade litet svårt att riktigt
acceptera den gränsdragning som propositionen
tydligen avsåg att upprätthålla,
då där betonades att räntabilitetssvårigheter
hade inträtt i denna del
av näringslivet, medan småindustri och
annan mindre företagsamhet inte på
samma sätt ansågs vara i ett beträngt
läge. Stödet inriktades alltså väsentligen
på den större företagsamheten.

Jag fäste mig vid att t. ex. företag
på landet, som i stor utsträckning är
hänvisade till motorismen, inte hade
möjlighet att få detta stöd för anskaffning
av för rörelsen avsedda personbilar,
lastbilar, bussar och andra motorfordon
som även delvis utnyttjas

för yrkesmässig gods- eller personbefordran.
Det är klart att den mindre
företagsamheten får ta vara på möjligheterna
till biförtjänster, men de skulle
således diskrimineras i detta sammanhang.

För mig stod det klart — och vi var
flera som resonerade på samma sätt
— att man borde kunna utvidga ramen
så att även den mindre företagsamheten
kunde komma i fråga. Vi
tyckte också det var hårt att man så
som propositionen är upplagd skulle
binda det hela vid maskininköp, som
för 1964 innebar en utbetalning av
minst 5 000 kronor. Nu säger man litet
lättvindigt i utskottets betänkande, att
om gränsen sätts vid 3 000 kronor, blir
det rakt inga pengar. Ja, för den händelse
maskinköpet bara gällde 3 000
kronor kunde jag ge det resonemanget
ett erkännande, men sedan man beställt
en maskin kan man få vänta ett eller
två år och kanske ännu längre tid innan
den till slut blir levererad. Både
utskottet och regeringen räknar såvitt
jag kan fatta med att delaktighet i
den skatterabattering som det här gäller
uppkommer under den förutsättningen,
att tillgången skall anses anskaffad
när skriftligt avtal om förvärvet
träffats. Det är med andra ord det
skriftliga avtalet som är avgörande på
den punkten. Om sedan detta skriftliga
avtal gäller för en längre tid, skulle
man, såvitt jag har kunnat läsa propositionen
och utskottets betänkande
rätt, kunna med följande leveransår komma
upp till väsentligt högre belopp även
om 1964 års inbetalning stannar vid
3 000 kr.

Jag konstaterar vidare att jordbrukets
maskinanskaffning inte intresserar
propositionens författare; handeln
och annan småföretagsamhet intresserar
ungefär lika litet. När jag sedan
ser propositionen utskottsbehandlad
finner jag att där gjorts vissa medgivanden
— det erkänner jag gärna,
och den saken borde jag ju kunna
vara glatt överraskad över, eftersom

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

det så sällan händer att man ruckar
det minsta på en proposition — men
jag konstaterar att problemet om den
mindre företagsamheten inte har tagits
upp. Hur harmonierar denna vår tanke
pa utvidgning av verksamheten med de
farhågor som jag förut uttalade beträffande
de inflatoriska verkningarna? Såvitt
jag kan bedöma gäller att jordbruket
är en prisreglerad näring. Den kan
således, eftersom det finns tak för priserna,
över huvud taget inte vara inflationsdrivande.
Jag har också den bestämda
meningen att den mindre företagsamheten
driver på inflationen oerhört
mycket mindre än den större företagsamheten.
De stora företagen med sina
höga lönetillämpningar är den faktor
som särskilt statssekreteraren i finansdepartementet
hänvisar till när han talar
om inflationsfaran, och jag tror att
statsrådet och chefen för finansdepartementet
också har så småningom tagit
upp den argumentationen. Detta konstaterar
jag utan vidare. När jag då ser att
man skär bort de delar av den skattesubvention
som det här är fråga om,
där risken för inflatorisk verkan skulle
vara mindre, och i stället inriktar det
hela på den del av verksamheten, där
den inflatoriska effekten blir störst, så
hlir jag betänksam.

Jag har med stor förståelse läst vad
herrar Einar Eriksson och Kristenson
i Göteborg säger i sin reservation, nämligen
att totalbudgeten är alltför starkt
underbalanserad och därför inte tål
den inkomstminskning på 100 miljoner
kronor som det här gäller. De anser
att man med hänsyn till dessa förhållanden
måste iaktta en viss försiktighet.
Till herr Jacobssons reservation
har jag inte kunnat ta någon ståndpunkt,
eftersom den ju är litet kortfattad.
Däremot finner jag den av herr
Yngve Nilsson m. fl. avgivna reservationen
III i många stycken motsvara
intentioner som jag kan dela. Ä andra
sidan förefaller det rimligt att man
inte påskyndar det hela så hårt. Jag
nöjer mig därför med att instämma i

det yrkande om ett skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för
riksdagen framlägga förslag om rätt i
skattelagstiftningen till avskrivning på
återanskaffningsvärdet av maskiner och
inventarier, som liar framförts i en reservation
IV av herr Stefanson m. fl.
Denna reservation förefaller mig gott
kunna bifallas, även om herr Einar
Erikssons reservation skulle röna bifall.
Detsamma gäller den av herrar Yngve
Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i
Borås och Darlin avgivna reservationen
V, som syftar till en sådan reformering
av avskrivningsreglerna att planenlig
avskrivning å maskiner i jordbruket kan
medges vid kontantmässig redovisning.
Det är såvitt jag förstår ett rimligt och
rättvist krav.

I enlighet med vad jag sålunda anfört
ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till dels den av herrar Einar
Eriksson och Kristenson i Göteborg avgivna
reservationen I, den av herr
Stefanson m. fl. avgivna reservationen
IV och reservationen V av herrar Yngve
Nilsson m. fl.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Även jag ber att få deklarera
att jag är positivt inställd till
det förslag som här föreligger om särskilt
investeringsavdrag, och jag har på
den punkten också anslutit mig till utskottsmajoritetens
ställningstagande. Jag
kan i mycket instämma i vad herr Jacobsson
har sagt beträffande föreliggande
utskottsbetänkande. Framför allt
de synpunkter som herr Jacobsson anfört
på gränsdragningsproblemen har
jag mycket stor förståelse för, men även
dem som herr Ferdinand Nilsson har
anfört.

Den avgränsning till företag med industriell
tillverkning som detta förslag
innehåller är onekligen i och för sig
ägnad att väcka betänkligheter, och den
kan säkerligen inte undgå att för skattskyldiga
inom andra delar av näringslivet,
som inte får rätt till investeringsavdrag,
framstå som en viss orättvisa.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

Dessutom tror jag att tillämpningssvårigheter
inte torde kunna undvikas. A
andra sidan tror jag att det förslag som
utskottet framlägger, i vilket utskottet
bär föreslagit vissa ändringar i propositionen,
kommer att medverka till att
hyfsa gränsdragningsproblemet något.
Utskottet har försökt att starkt begränsa
investeringsavdragets användningsområde
till industriell verksamhet men har
icke gjort någon uppdelning mellan företag
som förutom varufabrikation även
driver annan verksamhet, t. ex. handel
eller reparations- och serviceverksamhet.
Om i företaget över huvud taget
förekommer tillverkningsindustri, skall
företaget ha rätt till detta avdrag.

Dessutom har ju utskottet infört en
begränsning till maskiner i rent industriell
produktion, vilket också —- vad
jag kan förstå, i motsats till herr Jacobsson
— medverkar till att gränsdragningsproblemen
löses något förmånligare.

Herr Ferdinand Nilsson talade om de
mindre företagen och sade att han haft
uppfattningen att detta förslag huvudsakligen
syftade till att ge storföretag
i aktiebolagsform möjlighet till särskilt
investeringsavdrag. Den uppfattningen
hade jag också när jag läste propositionen,
men jag tycker att bevillningsutskottet
även där har kommit fram till
en skrivning och ett ställningstagande
som är förmånligare för de mindre företagen.
Även en verksamhet med få anställda
kan enligt utskottet ha industriell
karaktär, så att investeringsavdrag
bör kunna medges. Jag ber att få påpeka
att förslaget gäller såväl fysiska som
juridiska personer; ingen åtskillnad
görs i det avseendet.

Ett rätt svårt gränsdragningsproblem
har tagits upp i en motion som väckts
i denna kammare av mig m. fl. och i
andra kammaren av herrar Nordgren
och Magnusson i Borås. Det gäller avgränsningen
gentemot företag inom
hantverks- och industriyrken, framför
allt inom reparations- och servicebranscherna.
Där kan onekligen begräns -

ningen till industrien framstå som särsKilt
betänklig, enär maskinparken i
dessa företag ofta är densamma som i
de rena industriföretagen. Det kan med
fog betraktas som en orättvisa att ett
företag av detta slag som anskaffar exakt
samma maskiner — t. ex. en svarv eller
en fräsmaskin — som ett annat företag
med industriell produktion inte skall få
åtnjuta samma skattemässiga avdrag
som industriföretaget.

Vi har påpekat detta betänkliga förhållande
i den av mig nämnda motionen,
men utskottsmajoriteten har inte
velat tillstyrka avdragsrättens utvidgning
till reparations- och serviceverksamhet,
liksom inte heller till jordbruk
eller handel, utan i skrivningen starkt
begränsat användningsområdet till ren
tillverkningsindustri, såsom jag redan
sagt. Även jag har anslutit mig till det
ställningstagandet, enär jag varit på det
klara med att en utvidgning av rätten
till investeringsavdrag att gälla också
verksamhet utanför ren tillverkningsindustri
skulle medföra att en gränsdragning
över huvud taget knappast kunde
göras. Enda alternativet skulle då ha
varit att låta avdragsbestämmelserna
gälla maskiner och inventarier för så
gott som all verksamhet inom näringslivet,
och häremot talar statsfinansiella
skäl, eftersom följden skulle bli ett betydligt
större skattebortfall än de av finansministern
beräknade 100 miljonerna.
Jag har för övrigt en känsla av att
om man i utskottet alltför hårt hade drivit
specialintressen i detta fall kunde
hela förslaget ha råkat i farozonen.

Det bör emellertid inte förbises att
den nu föreslagna åtgärden kan, så som
den är utformad, få en snedvridande ef
fekt. Vid en tillämpning under längre
tid skulle sådana .erkningar, tycker jag,
bli ofrånkomliga. Men förslagets giltighetstid
är begränsad till år 1964, och
därför anser jag det vara acceptabelt.

En annan, mera långsiktig lösning av
problemet att stimulera företagen till
ökade investeringar erbjuder det förslag
som herr Jacobsson redan talat om,

Onsdagen den 1 april 190I

Nr 13

•in

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

nämligen att man skulle införa avskrivning
på återanskaffningsvärdet för maskiner
och inventarier. Itätt till sådan
avskrivning saknas ju i vår skattelagstiftning.
Ur företagsekonomisk synpunkt
hör avskrivningen i princip ske
på det belopp för vilket tillgången i fråga
kan återanskaffas; i annat fall kommer
avskrivningen inte att förslå till
återanskaffning av tillgången.

Också det är en fråga som vi under
flera år har diskuterat här i riksdagen,
och jag nöjer mig med att i detta avseende
yrka bifall till reservation II.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Det var rörande vackert
när herr Stefanson, en talesman för
ett av oppositionspartierna, förklarade
sig inte ha drivit de uppfattningar, som
han i grund och botten har, av omtanke
om att Kungl. Maj:ts proposition i
annat fall kunde ha äventyrats. Jag tycker
att detta bör särskilt poängteras, eftersom
det väl ändå inte är oppositionens
huvudsakliga uppgift att gå änglavakt
kring Kungl. Maj:ts propositioner.

Herr Stefanson sade också att en utvidgning
skulle få statsfinansiella konsekvenser,
och det vill jag inte förneka
men det är kanske mindre viktigt.
Däremot vill jag säga att en omläggning,
innebärande att denna särskilda
avdragsrätt kommit även den mindre
företagsamheten till del i väsentligt
ökad omfattning, icke skulle ha medfört
samma samhällsekonomiska konsekvenser
i form av ökade inflationsrisker.
Och det är den synpunkten som jag
trodde var den väsentliga. Jag är förvånad
över att herr Stefanson lade
strängt fiskala synpunkter på en åtgärd
vars risker kanske väsentligen blir
av inflatorisk karaktär.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Bevillningsutskottet
framhåller i sitt betänkande att det har

4 Första kammarens protokoll 196''t. Nr 13

rått delade meningar beträffande den
här nu föreliggande propositionen. Det
framgår också av de reservationer som
är fogade till betänkandet. Jag vill gärna
säga i det sammanhanget, att jag
har full förståelse för de synpunkter
som herr Einar Eriksson och hans medreservant
framför. Därmed följer att jag
tycker att herr Adolfsson höll ett anförande
som var mera sakligt än hans
anföranden brukar vara. Herr Ferdinand
Nilsson hamnade i slutomgången
på samma yrkande som herr Adolfsson,
och jag förstår att man kan komma
fram till den slutsatsen.

Det är nog på det sättet, att hade
man inte talat om den här skattelättnaden
rätt länge och förstått att åtskilliga
företag gjort sina dispositioner med ledning
av de uttalanden som gjorts i den
vägen, skulle jag för min del också kunnat
tänka mig alt utskottet låtit bli att
tillstyrka den här propositionen. Nu
kan jag inte biträda ett avslagsyrkande,
eftersom jag tycker att det är inkonsekvent,
men utskottet har gjort ett par
ändringar i Kungl. Maj:ts proposition,
som jag tror kommer att bli till fördel
när det gäller den rent administrativa
handläggningen. Ändringarna leder
också till någonting som jag vill betona
för herr Ferdinand Nilsson, nämligen
att de mindre företagen på det här sättet
får en bättre ställning än enligt propositionen.

Nu vet jag att herr Ferdinand Nilsson
kommer att säga att han yrkade på
att investeringar på 3 000 kronors belopp
skulle godkännas i stället för att
gränsen sattes vid 5 000 kronor. Vi har
försökt illustrera vårt ställningstagande
genom att tala om vilken summa det rör
sig om, och jag tror att flertalet ledamöter
här i kammaren inser att om man
skall få någon effekt kan man inte gå
lägre än till 5 000 kronors kostnad för
en investering.

Jag erkänner att vi har begränsat effekten
av propositionen genom att vi
har tagit undan inventarierna. Det är
ju fullt logiskt. Om man säger att man

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt in vest eri ngsa vdrag för industriens maskinanskaffningar

vill stimulera en viss art av investeringar,
skall man inte ta med sådana saker
som man tycker inte behöver någon stimulans.
Jag tänker särskilt på bilanskaffning.
Det finns väl ingen — inte ens
herr Ferdinand Nilsson — som vill hävda
att den delen av investeringsverksamheten
bör stimuleras ytterligare.

Utskottet har vidare gjort ett par andra
uttalanden som jag tror har ett värde
ur tillämpningssynpunkt, och vi har
därmed också fått bort ett förhållande
som utskottets majoritet nog tyckte verkade
orättvist, nämligen att man bara
höll sig till sådana företag som huvudsakligen
hade industriell karaktär. Nu
har vi fått med alla investeringar som
avser maskiner för tillverkning, och det
tycker jag är ett framsteg. Hur det sedan
kommer att verka i ekonomiskt avseende
kan vi kanske inte vara absolut
övertygade om. Jag hörde att herr
Adolfsson sade att vi nyss voterade till
staten 280 miljoner och att kommunerna
skulle få 200 miljoner. Nu går det
bort 100 miljoner här, och herr Adolfsson
tyckte att det var överflödigt. I det
avseendet delar jag inte hans mening.
Om det skulle bli en väsentlig minskning
i fråga om maskininvesteringarna,
så är det naturligtvis en rätt betänklig
sak med tanke på den framtida produktionstillväxten,
och det är ju detta som
får bli avgörande för det hela.

De här behandlade motionerna är
gamla bekanta, och det finns ingen anledning
att stå och upprepa den argumentation
som vi har fört så många
gånger. Den är så välkänd för kammarens
ledamöter att jag inte behöver upprepa
mig på den punkten.

Till slut kanske jag skulle säga till
herr Jacobsson i Malmö att reservanten
herr Eriksson i Uppsala nog inte har
kapitulerat i saken, utan det är nog så
att han har kapitulerat för statsrådet
Edenmans middagsbjudning, och det
tycker jag är mänskligt.

I övrigt ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan i samtliga punkter.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Ericsson i Stockholm
hade fullständigt rätt, när han antydde
att jag förmodligen skulle tycka
att det medgivande som utskottet har
gjort till förmån för den mindre företagsamheten
var väldigt blygsamt. Jag
förstår honom fullständigt, men jag
förstår bara inte att han i sammanhanget
verkligen tog fram det. Jag
tyckte inte att det var så mycket han
kom med i det fallet.

Sedan fäste jag mig vid att herr
Ericsson då han var i Kinna säkerligen
liade lagt andra synpunkter på betydelsen
av tillgången på personbilar, lastbilar,
bussar och andra motorfordon
som förs på inventariekonto. För företag
på landsbygden betyder dessa saker
ganska mycket. Det är därför, herr
talman, som jag har ifrågasatt, om inte
även inventarier av detta slag, som delvis
utnyttjas för yrkesmässig gods- eller
personbefordran, borde kunna komma
i fråga när det gäller skatterabattering.
Där har man dock gått på en linje
som jag inte tycker är landsbygdsvänlig
— men allt har väl sina förklaringar.

Jag vill gärna ta fasta på att herr
John Ericsson och jag på en punkt i
grund och botten har samma uppfattning
som herr Einar Eriksson. Vi har
samma inställning till det faktum att
det låg ett visst riskmoment ur inflationssynpunkt
i själva propositionen.
När det sedan visade sig att man inte
kunde leda över de ekonomiska verkningarna
av denna proposition till de
delar av näringslivet — det lilla näringslivet
— som icke innebär samma
fara rent inflatoriskt, blev vi rent av
nästan meningsfränder, om det inte
hade varit bevillningsutskottets ordförande
som ju skall stå bakom Kungl.
Maj:ts proposition, medan herr Einar
Eriksson hade en betydligt friare ställning.
Jag har därför med stor glädje
instämt med min länskamrat herr Einar
Eriksson.

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

Herr ERICSSON, JOHN, (s) kort genmäle: Herr

talman! Hela propositionens
syfte är ju att stimulera investeringar,
när investeringsnivån på något område
visar tendenser till att minska. När
det gäller bilarna frågade jag om det
fanns någon som ville påstå att man i
det fallet behövde ytterligare stimulans.
Jag trodde det inte, och därför har
utskottet varit enhälligt när det gällt
att undanta dessa, vilket även propositionen
i huvudsak har gjort.

Jag har inte samma uppfattning som
herr Ferdinand Nilsson när det gäller
olika näringars inflationsdrivande
effekt. Det är väl de sammantagna faktorerna
i ekonomien som blir avgörande
för om prisnivån kommer att
stiga och i vilken omfattning den i så
fall kommer att stiga, d. v. s. vad vi
kallar för inflation. Det är väl paritet
mellan olika näringar, så långt jag
begriper. Det går inte att säga att mindre
företag, t. ex. en viss näring, inte
har någon betydelse ur inflationssynpunkt,
utan det är väl den sammanlagda
effekten som resulterar i en viss
riktning, som kan vara inflationsartad.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet endast
för att ändra mitt yrkande. Jag
yrkade bifall till reservation II av
herr Jacobsson. Visserligen har jag
ingenting emot att yrka bifall till herr
Jacobssons blanka reservation, men jag
tror att det är bättre att jag ändrar mig.

Jag yrkar alltså bifall till reservation
IV.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Jag vill bara slå fast att
den inflatoriska effekten åstadkommes
av de stora vinstmöjligheterna och den
höga lönesättningen, herr John Ericsson!
Det ligger annorlunda till för den
mindre företagsamheten som har helt
andra möjligheter i detta fall. Jag blev
väldigt förvånad när det lät i propositionen
som om det var nödvändigt att

stimulera just de större företagen —
den »egentliga» industrien som drivs i
aktiebolagsform —- men däremot lämna
utanför de mindre företagen, som inte
är inflationsdrivande på samma sätt.
Jag tror inte att lönsamhetsfrågan ligger
så till.

Till sist, herr John Ericsson, vill jag
slå fast att det väl inte är så förskräckligt
märkvärdigt att motorfordon är efterfrågade
i detta de många milens land,
fastän fordonen med hänsyn till den
lönsamhetsnorm som var propositionens
bärande moment borde kunna göras
något billigare.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner beträffande utskottets
i förevarande betänkande gjorda
hemställan komme att framställas först
särskilt angående envar av punkterna
A, Bl och B 2, därefter särskilt rörande
punkterna B 3 och B 4 samt slutligen
särskilt beträffande punkten C.

I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Einar Eriksson
och herr Kristenson i Göteborg vid betänkandet
avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nilsson, Ferdinand, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
23 punkten A, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. särskilt investeringsavdrag för industriens maskinanskaffningar

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Einar Eriksson
och herr Kristenson i Göteborg vid betänkandet
avgivna reservationen.

Då emellertid herr Nilsson, Ferdinand,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 121;

Nej — 8.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de avseende punkten B 1 framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i denna punkt
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet
avgivna, med III betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
23 punkten B 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Yngve Nilsson
in. fl. vid betänkandet avgivna, med III
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 102;

Nej — 21.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Rörande punkten B 2, anförde vidare
herr talmannen, hade yrkats dels att
utskottets hemställan skulle bifallas,
dels ock att kammaren skulle antaga
det förslag, som innefattades i den av
herr Yngve Nilsson m. fl. vid betänkandet
avgivna, med V betecknade reservationen.

Härpå gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition
:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
23 punkten B 2, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Yngve Nilsson
m. fl. vid betänkandet avgivna, med V
betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Hem
talmannen förklarade, att enligt hans

Onsdagen den 1 april 19(54

Nr 13

uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 98;

Nej — 30.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen i
enlighet med de beträffande punkterna
B 3 och B 4 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Stefanson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
vad utskottet hemställt, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Stefanson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
23 punkterna B 3 och B 4, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Stefanson m. fl.
vid betänkandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och be -

Ang. skadestånd på grund av brott
funnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 71;

Nej — Öl.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten C hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 12, angående verkställd
granskning av riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning.

Punkterna 1 och 2
Lades till handlingarna.

Punkterna 3 och 4

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. skadestånd på grund av brott

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 12, i anledning av dels
väckta motioner angående målsägandes
möjligheter att utfå skadestånd, dels
väckta motioner angående skadestånd
på grund av brott, dels ock väckta motioner
angående ersättning av allmänna
medel för skada vid brott av rymling.

Första lagutskottet hade till behandling
i ett sammanhang förehaft sex inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 213
i första kammaren av herr Lundström
m. fl. samt nr 260 i andra kammaren av
herr Ohlin m. fl., angående målsägandes
möjligheter att utfå skadestånd,

2) de likalydande motionerna nr 434
i första kammaren av herrar Holmberg
och Kaijser samt nr 465 i andra kammaren
av herr Anners in. fl., angående
skadestånd på grund av brott, ävensom

3) de likalydande motionerna nr 586
i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. samt nr 711 i andra kammaren av
herr Hedlund in. fl., angående ersätt -

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Ang. skadestånd på grund av brott

ning av allmänna medel för skada vid
brott av rymling.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, nämligen

1. 1:213 och 11:260,

2. I: 434 och II: 465, samt

3. I: 586 och II: 711,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Vid denna tidpunkt avser
jag inte att hålla något längre anförande.
Jag ställer inte ens något yrkande.
Jag skulle bara vilja uttala den
förhoppningen, att den fråga som berörs
i detta utlåtande måtte, som det
heter, falla framåt. Jag har en känsla av
att vi i Sverige släpar efter på denna
punkt och att alltför länge en minst
sagt överdriven konservatism har fått
råda i två avseenden, dels så att statens
intresse har givits prioritet, dels så att
oskyldigt drabbade i vissa fall inte har
någon som helst möjlighet att få kompensation
eller annan ersättning.

Jag vill tillägga, herr talman, att till
och med i England, som inte brukar utmärkas
av någon revolutionär anda i
lagstiftningen, har man tagit upp detta
problem, och frågan är, om vi inte blir
akterseglade av engelsmännen. Helt nyligen
har brittiska regeringen tillsatt en
social nämnd, som ser till att ersättning
ges ex gratia, och man har fastställt vissa
normer härför. Sålunda utges inte ersättning
om skadan är en följd av något
brott som vederbörande har provocerat,
det får inte ges ersättning till någon
medlem i det egna hushållet etc.
Den man som allmänt tippas som justitieminister
i en labourregering, om det
blir en sådan i England, har nyligen uttalat
att han för sin del är beredd att
förorda en lagstiftning på området i
fråga.

Jag vill bara uttala den förhoppningen
att vi får upp frågan igen i positiv
form snarast möjligt.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 112, till Konungen i anledning
av väckta motioner angående änkepensionerna
inom folkpensioneringen.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 118, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 46 g
2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. in.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
tjänstledighet från riksdagsarbetet under
tiden den 6—den 10 april för offentligt
uppdrag (bevistande av Europarådets
kommunkonferens i Strasbourg)
.

Stockholm den 1 april 1964
Carl Albert Anderson

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

50, angående universitetens och
högskolornas organisation och förvaltning
m. in.;

nr 67, angående anslag för budgetåret
1964/65 till Naturvård: Ersättningar till
markägare m. m.;

nr 69, angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd m. m.;

nr 70, med förslag till lag om bidragsförskott,
m. in.;

nr 72, angående anslag för budgetåret
1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet, in. m.;

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

nr 74, angående fortsatt utbyggnad
av universitetet i Umeå in. m.;

nr 80, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65;

nr 82, angående provisoriska åtgärder
för forskarutbildning, forskarhandledning
m. in.;

nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning m. m.;

nr 87, angående godkännande av tre
tilläggsprotokoll till konventionen den
4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna;

nr 89, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr
391), m. m.;

nr 91, angående den framtida organisationen
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.;

nr 96, angående inrättande av ett institut
för nyttiggörande av forskningsresultat; nr

97, med förslag till förordning om
gasolskatt, m. m.;

nr 99, angående försäljning av viss
kronan tillhörig mark, m. m.;

nr 100, angående organisationen av
polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
m. m.;

nr 102, angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 103, med förslag till förordning
om ändring i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440), m. m.;

nr 104, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Island för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; nr

105, angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1963/64;

nr 107, angående anslag till fortifikationsförvaltningen
för budgetåret 1964/
65;

nr 109, angående ny organisation av
totalförsvarets regionala ledning m. in.;

nr 110, angående vissa anslagsfrågor
in. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 112, angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1964/65,
in. m.;

nr 114, angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården
m. in.;

nr 115, angående ändrade grunder
för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen; nr

117, angående inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna,
in. m.;

nr 118, angående ersättning till statens
järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer, m. in.;

nr 120, angående vissa fastighetsfrågor
m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 121, angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag; och
nr 122, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
erhöll på begäran ordet och anförde:

Med hänsyn till omfattningen av de
ärenden, som avses i Kungl. Maj :ts propositioner
nr 50, 69, 82, 83, 91, 96, 100
och 115, hemställer jag att kammaren
måtte medgiva, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av nämnda
kungl. propositioner utsträcks till det
sammanträde, som infaller näst efter
femton dagar från det propositionerna
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet
från fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit
framställning angående engångsunderstöd
till f. d. städerskan i
riksdagshuset Anna Maria Olsson.

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner
angående utlandssvenskars rösträtt
in. in.;

nr 4, i anledning av motioner angående
anonymitetsskyddet för den som
lämnar uppgift för offentliggörande i
tryckt skrift;

nr 5, med anledning av motion om
sekretesskydd för vissa läkarintyg;

nr 6, i anledning av motioner om
rätt att överklaga departementschefs
beslut rörande utbekommande av allmän
handling; samt

nr 7, i anledning av väckta motioner
angående översyn av ärendefördelningen
mellan statsdepartementen;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 22, i anledning av väckta motioner
beträffande tullen på vissa varor
från u-länderna, m. in.; samt

nr 24, i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 24, i anledning av väckt motion
om utredning rörande obligatorisk semester
mellan jul och nyår;

nr 25, i anledning av väckt motion
om avskaffande av städernas auktionsmonopol; nr

26, i anledning av väckt motion
om utbetalning av folkpension utan ansökan; nr

28, i anledning av väckt motion
angående service- och vårdpersonalens
arbetstidsförhållanden;

nr 29, i anledning av väckt motion
om ersättning från allmän försäkringskassa
för avvänjning från tobaksbruk;
samt

nr 30, i anledning av väckta motioner
om kompensation för obekväm arbetstid; tredje

lagutskottets utlåtanden:
nr 12, i anledning av väckta motioner
angående begreppet tjänstevikt i
vägtrafikförordningen;

nr 13, i anledning av väckt motion
angående interimslicenser och interimsskyltar
för motorfordon;

nr 14, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i vattenlagen jämte i ämnet
väckta motioner, dels väckt motion om
utbyggnad av vattenvården, dels ock
väckt motion angående förvaringen av
petroleumprodukter i underjordisk cistern
;

nr 15, i anledning av väckta motioner
dels om vissa föreskrifter för
gångtrafikanter, dels angående föreskrift
att barn i grupp skall gå på vägens
högra sida;

nr 16, i anledning av väckta motioner
angående högsta tillåtna axel- och
boggitryek för motorfordon; samt

nr 17, i anledning av väckta motioner
om lagstiftning rörande avgiftsbelagda
trafikanläggningar;

jordbruksutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret 1964/
65 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta
motioner; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

8, i anledning av väckt motion
om åtgärder för att förebygga att renar
överköres av tåg;

nr 9, i anledning av väckta motioner
om utvidgade reserabatt^’ för folkpensionärer
m. fl., om utvidgning av statens
järnvägars rabatter för folkpensionärer,
angående buss- och flygresor för
värnpliktiga och angående statens järnvägars
rabattresor för studerande, militärer
och pensionärer;

nr 10, i anledning av väckta motioner
om undersökning av boxningens
skadeverkningar;

nr 11, i anledning av väckt motion
angående språkstudier i samband med
arbete utomlands;

nr 12, i anledning av väckta motioner
angående anpassningsproblemen i
arbetslivet; samt

Onsdagen den 1 april 1964

Nr 13

Interpellation ang. ersättning för vissa skördeskador i Halland

nr 13, i anledning av väckta motioner
om åtgärder till förmån för rörelsehindrade.

Interpellation ang. ersättning för vissa
skördeskador i Halland

Ordet lämnades på begäran till herr
KRISTIANSSON, AXEL, (ep), som yttrade: Herr

talman! Den 1 augusti förra året
drabbades stora delar av Halland av eu
tromb, som förorsakade mycket svåra
skador på skörden. Efter framställning
från de lokala myndigheterna genomfördes
en tillfällig ändring av den ordinarie
indelningen i ersättningsområden,
varigenom de hårdast drabbade
områdena kom att avgränsas från de
delar av länet, som inte berördes av
tromben. Avsikten härmed var att öka
skyddets effektivitet.

En förutsättning för att ersättning
skall kunna utgå från skördeskadeskvddet
är att anmälan med uppgift om
grödafördelningen inlämnas till lantbruksnämnden
före en viss tidpunkt.
Sådan anmälan är inte obligatorisk, och
tanken har varit, att endast jordbrukare
i de områden som drabbats av skador
och där ersättning kan bedömas komma
att utgå skall lämna in anmälan. Om
enbart lokala skador inträffat eller om
endast en viss del av ett ersättningsområde
berörts, är möjligheterna att få ersättning
i allmänhet små. Situationen
förändras givetvis när områdesindelningen
ändras, vilket skett i Halland efter
den tidpunkt då anmälan skulle varit
inlämnad.

Skördestatistiska nämnden begärde i
sin skrivelse till Kungl. Maj:t i ärendet,
att Kungl. Maj:t skulle pröva om inte
jordbrukarna i det berörda området
skulle ges en förnyad möjlighet att inkomma
med skadeanmälan. Detta tillstyrktes
också av de tillfrågade remissinstanserna.
Kungl. Maj:t fann emelleritd
inte skäl att medge en sådan förnyad
anmälningsmöjlighet. Följden har

såvitt man kan bedöma blivit, att åtskilliga
jordbrukare, som genom den
tillfälliga områdesindelningen blivit berättigade
att få ersättning, inte kunnat
komma i fråga, eftersom anmälan saknas.
Den förbättring av skyddets effektivitet,
som man önskade uppnå genom
den tillfälliga områdesindelningen, har
därigenom i hög grad begränsats.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta följande
frågor.

Är herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för skördeskadeskyddets
funktion och effektivitet
inom det troinbskadade området i Halland
med särskild hänsyn till de jordbrukare,
som inte inkommit med anmälan
om skördeskada?

Kan herr statsrådet upplysa kammaren
om hur stort merbelopp, som skulle
ha utgått, därest en förnyad anmälningsmöjlighet
utnyttjats av alla inom de två
tillfälliga ersättningsområdena?

Är herr statsrådet med hänsyn till
konsekvenserna beredd att ompröva beslutet
att inte medge förnyad möjlighet
till skördeskadeanmälan inom de tillfälliga
ersättningsområdena i Halland?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 674, av herr Andersson, Torsten,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 59, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.;

nr 675, av herr Mattsson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
nr 60, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 31
maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt,
m. m.;

nr 676, av fröken Mattson och fru
Segerstedt Wiberg, i anledning av

Nr 13

Onsdagen den 1 april 1964

Kungl. Maj:ts proposition nr 63, angående
lån till vissa ombyggnadsarbeten
vid norrbackainstitutet m. m.;

nr 677, av herr Persson, Einar, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 68, angående vissa frågor rörande
lärarutbildning;

nr 678, av herr Bergman m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 71, angående omorganisation av statens
bilinspektion, m. m.;

nr 679, av herr Kristiansson, Axel,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 71, angående omorganisation
av statens bilinspektion, m. m.;

nr 680, av herr Hansson, Nils, och
herr Holmberg, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 75, med förslag
till stämpelskatteförordning, m. in.;
samt

nr 681, av herrar Adolfsson och Lager,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85, angående åldringsvårdsfrågor
m. m.

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få lämna ett par meddelanden
om plena i fortsättningen.

Med hänsyn till antalet och arten av
de ärenden, som kommer att bordläggas
i dag, är det möjligt att kvällsplenum
måste hållas nu på fredag. Jordbruksutskottets
utlåtande nr 1, som
bordläggs i dag, avses bli framflyttat
på föredragningslistan för fredag att
behandlas efter utlåtanden från konstitutions-
och statsutskotten samt betänkanden
från bevillningsutskottet men
före övriga ärenden.

Jag vill erinra om att en handels- och
utrikespolitisk debatt hålles nästa onsdag,
den 8 dennes.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 18.32.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Torsdagen den 2 april 1964

Nr 13

Torsdagen den 2 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom handelsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 113, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av en
för Svenska turisttrafikförbundet m. fl.
institutioner gemensam administrationsbyggnad
(Sverigehuset) på Blanchetomten
i Stockholm;

nr 114, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring i riktlinjerna
för den statliga exportkreditgarantiverksamheten
jämte i ämnet väcta
motioner; och

nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillbyggnad av
Institutet för metallforskning.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 119, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering
till .statlig inkomstskatt, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 50,
angående universitetens och högskolornas
organisation och förvaltning m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 67, angående anslag för budgetåret
1964/65 till Naturvård: Ersättningar
till markägare m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 69, angående anslag för
budgetåret 1964/65 till vissa forskningsråd
m. m., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge anslag under nionde
huvudtiteln, till jordbruksutskottet och
i övrigt till statsutskottet.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 70, med förslag till lag
om bidragsförskott, m. m., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge vid
propositionen fogade lagförslag, till behandling
av lagutskott och i övrigt till
statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 72, angående anslag för budgetåret
1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet, m. m.; och

nr 74, angående fortsatt utbyggnad
av universitetet i Umeå m. in.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 80, angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65,
hänvisades propositionen, såvitt den avsåge
jordbruksdepartementets verksamhetsområde,
till jordbruksutskottet och
i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
82, angående provisoriska åtgärder för
forskarutbildning, forskarhandledning
m. m.

Nr 13

Torsdagen den 2 april 1964

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 83, angående skolväsendets
centrala ledning m. m., hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge vid
propositionen fogat lagförslag, till behandling
av lagutskott och i övrigt till
statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
87, angående godkännande av tre tillläggsprotokoll
till konventionen den 4
november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 89, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 5 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391),
in. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 91, angående den framtida organisationen
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor,
m. in.; och

nr 96, angående inrättande av ett institut
för nyttiggörande av forskningsresultat.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 97, med förslag till förordning
om gasolskatt, in. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 99, angående försäljning av visa
kronan tillhörig mark, m. in.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 100, angående organisationen av
polis-, åklagar- och exekutionsväsendet
m. m.; samt

nr 102, angående fortsatt disposition
av visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner: nr

103, med förslag till förordning om
ändring i skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440), m. m.; samt
nr 104, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Island för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 105, angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1963/64, hänvisades
propositionen, såvitt den avsåge jordbruksdepartementets
verksamhetsområde,
till jordbruksutskottet och i övrigt
till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 107, angående anslag till fortifikationsförvaltningen
för budgetåret 1964/
65;

nr 109, angående ny organisation av
totalförsvarets regionala ledning m. m.;
och

nr 110, angående vissa anslagsfrågor
m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 112, angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1964/65, m. in.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
114, angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 115, angående ändrade

Torsdagen den 2 april 1964

Nr 13

Öl

Interpellation om avsättningen av överskottet å matpotatis, m. in.

grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen,
hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge anvisande av anslag,
till statsutskottet och i övrigt till behandling
av lagutskott.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 117, angående inrättande
av kreditinstitut för lantbruksnäringarna,
m. ra., hänvisades propositionen,
såvitt den avsåge anvisande av anslag,
till jordbruksutskottet och i övrigt
till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 118, angående ersättning till .statens
järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer, m. in.;

nr 120, angående vissa fastighetsfrågor
m. in. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 121, angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag; och
nr 122, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksgiildskontoret
inkommit framställning
angående engångsunderstöd till f. d.
städerskan i riksdagshuset Anna Maria
Olsson, hänvisades framställningen till
bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades

motionen nr 674 till konstitutionsutskottet,

motionen nr 675 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 676—679 till statsutskottet,

motionen nr 680 till bevillningsutskottet
och

motionen nr 681 till statsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 3—7,
bevillningsutskottets betänkanden nr 22
och 24, andra lagutskottets utlåtanden
nr 24—26 och 28—30, tredje lagutskottets
utlåtanden nr 12—17, jordbruksutskottets
utlåtande nr 1 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtanden nr 8—
13.

På framställning av herr talmannen
beslöts att å föredragningslistan för
morgondagens sammanträde jordbruksutskottets
utlåtande nr 1 skulle uppföras
näst efter bevillningsutskottets
betänkande nr 24.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

127, angående godkännande för
Sveriges del av ändring i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen; och

nr 131, angående rörlig kredit till
försvarets fabriksstyrelse.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets
utlåtande nr 38, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående
svensk medverkan vid upprättande av
FN:s fredsstyrka på Cypern.

Interpellation om avsättningen av överskottet
å matpotatis, m. m.

Herr JONASSON (ep) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Situationen på potatismarknaden
måste betecknas som synnerligen
bekymmersam. Enligt uppgifter
finns det ett överskott på cirka
70 000 ton. Producentpriset har alltsedan
i höstas legat väsentligt under den
lägre prisgränsen. Många odlare drabbas
av stora ekonomiska svårigheter.
Samtidigt innebär det givetvis en betydande
nationalekonomisk förlust om
potatisöverskottet, som i stort sett måste

Nr 13

Torsdagen den 2 april 1964

Interpellation om avsättningen av överskottet å matpotatis, m. m.

sägas vara av god kvalitet, inte kan avsättas.
Under alla förhållanden måste
det vara angeläget för statsmakterna
att medverka till att situationen på potatismarknaden
kan bemästras på så
tillfredsställande sätt som möjligt.

Vissa åtgärder i avsättningsfrämjande
syfte har vidtagits. Införselavgiftsmedel
har sålunda ställts till förfogande
för täckande av lagringskostnader m. m.
i samband med en avsättning av omkring
20 000 ton matpotatis för tillverkning
av råsprit utöver den normala
produktionen. Av uppgifter i pressen
har framgått att man dessutom överväger
att ta regleringsmedel i anspråk för
att möjliggöra att ytterligare 10 000 ton
matpotatis kan avsättas för stärkelseproduktion.
Vidare har numera kvantitativ
reglering av införseln av matpotatis
beslutats för viss tid.

I en interpellationsdebatt här i kammaren
den 10 mars redogjorde jordbruksministern
för planer på export av
20 000 ton matpotatis till två u-länder,
Algeriet och Kuba. Enligt jordbruksministern
fanns det goda möjligheter
att detta projekt skulle kunna genomföras.
Exporten till Algeriet och Kuba
har emellertid inte kunnat komma till
stånd. I det nämnda sammanhanget
framhöll jordbruksministern vidare, att
det fanns anledning att vidta extraordinära
åtgärder och att det gällde att
handla snabbt, om någonting skulle kunna
ske.

De åtgärder, som vidtagits för bemästrande
av överskottssituationen, är givetvis
av värde. Men det måste konstateras,
att de inte är tillräckliga för en
tillfredsställande lösning. Det framstår
som nödvändigt att ytterligare avsättningsfrämjande
åtgärder kommer till.
Det torde fortfarande vara möjligt att
avlasta överskottet eller en väsentlig
del av detta genom export, liksom genom
industriell förädling av olika slag.

Sådana åtgärder bör kunna genomföras
med anlitande av i första hand regleringsmedel.

Om avsättningen av potatisöverskottet
kan ordnas på någorlunda tillfredsställande
sätt, förbättras givetvis det ekonomiska
läget för odlarna och landet
tillföres nationalekonomiskt en vinst.
För många odlare är dock ekonomien så
ansträngd att de har mycket stora svårigheter
att i det ansträngda kreditläget
ordna medel till gödsling och andra
nödvändiga åtgärder i vårbruket inför
den nya produktionen. Det synes mig
angeläget att denna svåra situation underlättas,
exempelvis genom att särskilda
statliga kreditgarantier ställes till
förfogande för odlare, som genom utvecklingen
på potatismarknaden fått sin
ekonomi försvagad.

Med anledning av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:

överväger herr statsrådet ytterligare
åtgärder i syfte att främja avsättningen
av matpotatisöverskottet?

Har regeringen för avsikt att taga initiativ
till särskilda statliga kreditgarantier
för stöd åt odlare, som fått sin ekonomi
försvagad genom utvecklingen på
potatismarknaden och inte på annat
sätt kan ordna nödvändiga krediter för
vårbruket?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.14.

In fidem
K.-G. Lindelöio

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020