Nr 11 ANDRA KAMMAREN 1965 (Riksdagens protokoll 1965:11)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 11 ANDRA KAMMAREN 1965

9—12 mars

Debatter m. m.

Tisdagen den 9 mars

Hennes Majestät Drottning Louise’s frånfälle.....................

Svar på interpellationer av:

herr förste vice talmannen von Friesen ang. grunderna för ersättning

åt f. d. koncentrationslägerfångar som numera bor i Sverige.....

herr Börjesson i Falköping ang. svenska flickors arbete utomlands
herr Lindahl ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m...

herr Boo ang. vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga..........

herr Andersson i Storfors ang. handläggningen av ärenden om

beredande av bostäder åt personal vid statens järnvägar........

herr Wikner ang. redskapen för avlivande av djur som påköres av

tåg eller rälsbussar........................................

Svar på frågor av:

herr Nihlfors ang. representationen i utredningen om definitiv

källskatt.................................................

herr Dahlgren ang. tidpunkten för inlämnande av självdeklaration

Sid.

Onsdagen den 10 mars

Avsättningen av medel å skogskonto m. m........................ 24

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa

fall........................................................ 28

Rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning inom familjebolag till

pension.................................................... 36

Rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar,
in. in................................................ 37

Penning- och valutapolitiken................................... 42

Sänkning av myndighetsåldern.................................. 54

1 —Andra kammarens protokoll 1965. Nr 11

Nr 11

Innehåll

Sid.

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration.......................... 56

Ersättning från allmän försäkringskassa för kostnader för globulin sprutor.

................................................... 61

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen. . 62

Kommunernas kostnader för reservanordningar för kommunalteknisk

verksamhet................................................ 68

Översyn av reglerna rörande folkpension till vissa änkor........... 72

Åtgärder mot mörkerolyckor................................... 75

Behovet av ett internationellt språk............................. 77

Meddelande om enkla frågor av:

herr Lundberg ang. ersättningen för intrång enligt strandlagen____ 80

herr Nilsson i Gävle ang. utredningen om arbetstidsförkortning... 80

herr Gustavsson i Alvesta ang. tidpunkten för tillsättande av beslutad
utredning om utbildningen av idrottsledare och idrottsinstruk törer.

................................................... 80

herr Sjöholm ang. förenkling av den allmänna deklarationsblanketten.
..................................................... 80

herr Sjöholm ang. förbättring av den enskildes debetsedelkontroll. 80

Fredagen den 12 mars

Svar på interpellationer av:

herr Jansson ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av

mark som nyttjas för militära ändamål...................... 80

herr Gustavsson i Alvesta ang. framlagt förslag till indelning av riket

i s. k. S-regioner.......................................... 86

herr Mundebo ang. kreditförsörjningen för kommunala markförvärv

och tomträttsupplåtelser................................... 88

Svar på fråga av herr Westberg ang. tidpunkten för fördelning av

byggnadskvoten............................................ 91

Meddelande om enkla frågor av:

herr Hermansson ang. uppgifter om svenska investeringar i Sydafrikanska
unionen........................................ 95

herr Oskarson ang. tidpunkten för färdigställande av instrumentlandningssystem
ILS vid flygplatserna i Halmstad och Örnsköldsvik.
................ 95

Innehåll

Nr 11

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 10 mars Sjd

Val av valmän och suppleanter för utseende av riksdagens militieombudsman
och dennes ställföreträdare........................... 23

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6, om viss förstärkning av justitie ombudsmannaämbetet.

..................................... 24

— nr 7, om kontroll av taxeringsmyndigheterna genom riksdagens

justitieombudsman......................................... 24

Statsutskottets utlåtande nr 29, ang. kostnader för deltagande i FN:s

fredsstyrka på Cypern...................................... 24

Bevillingsutskottets betänkande nr 3, ang. avsättningen av medel å
skogskonto samt dispositionen av medel, som insatts å sådant
konto, m. m............................................... 24

— nr 4, ang. rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd
i vissa fall............................................. 28

— nr 5, om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning inom

familj ebolag till pension..................................... 36

— nr 6, om rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanlägg ningar

och skogsvägar, m. m................................. 37

Bankoutskottets utlåtande nr 5, ang. granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning..................... 42

Första lagutskottets utlåtande nr 4, ang. upphävande av lagen om ersättning
till polisman för skada å kläder, m. m................. 54

— nr 5, om sänkning av myndighetsåldern....................... 54

— nr 6, ang. kompetenskraven för överförmyndare, m. m., samt ang.

arvodena till förmyndare och överförmyndare.................. 56

— nr 7, om skydd för dödsbodelägares m. fl. medel............... 56

— nr 8, ang. straffpåföljden vid vårdslös deklaration.............. 56

— nr 9, om ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen........ 61

Andra lagutskottets utlåtande nr 11, om ersättning från allmän försäkringskassa
för kostnader för globulinsprutor.................... 61

— nr 12, om förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen
................................................. 62

— nr 13, om ersättning från allmän försäkringskassa för resa vid viss

vård och behandling........................................ 68

— nr 14, ang. reseersättningen enligt sjukreseförordningen......... 68

— nr 15, ang. kommunernas kostnader för reservanordningar för

kommunalteknisk verksamhet............................... 68

— nr 16, om översyn av reglerna rörande folkpension till vissa änkor 72

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5, om åtgärder mot mörkerolyckor. . 75

— nr 7, ang. körkortsproven................................... 77

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1, ang. behovet av ett internationellt
språk......................................... 77

— nr 2, om samordning av de statliga organens insatser........... 79

— nr 3, om utredning rörande uthyrning av maskiner och redskap. . 79

— nr 4, om förbättring av legitimationshandlingar................ 79

i r< r.}

;&jo{S tf»

wtuv Öl ''• vghh-ni)

M-f * '' ''■'''' • '' ''-''-‘i V;V r>i V) * V- . •<

■*''it :V. -it! ii i AV; ■

u* j *. n / : ■ -w» > •

/''. ''t*o''itj.’’A n -

;>»),»■ Vi» ! i*'''' < n -

i ''• *i t,*}''( »»s •’ ''• •

u*: »’>•''- "*r • H t T i> M» /» .• ‘
.... . •T? -K]''.O f : ?r«7! v;
v>;f''. -fii■ I‘>»1 <•''. •.A y >.*>• •.•*. •...
tf r< jiUr:--.'' 0»;tyAs;,

................{•''- .1'' i i

iiV.^ir•:>>:.* J‘;t u

-i ; i: -0- V ,-f i4i

• 4 J:; It*u\i a iu * • h•''»; »J i;*; v» ''in ti -•.«v?* Vjjnhvi; !»*$ fl*-; »uo *

- ................. i .‘V » u:4 ‘ v v

ilV4* ''•. ’ .;f.- -T:,, t‘* *iC . ■ Tf* i:;!" :• /\ Vv -

} «- V .. •>:•; } -* • s[ Vr» ''cVy,'' - - A-t t / ''

- ^ •...... *. . . . . .)!* Vi % i‘*.o 4,

• • .....:...... . 4 - - ■ i i*? ‘il''/**'': 0 tumf? ;;<■ v ;■-u ■" i, <:> -• .i. *:

. rfoiMr.•;itoöi..-‘ r-’- jVa ;•*>,•! • -j

......,v.uii)!iV4fnö^f»y-> T* * : *•« .''in.''; *;i; > ?

... . . • . ''/••:. .‘in -.11 .V.'' .I»..;.’ - •'';''*• »»''i ''■ iv*t \>i? .''*•?*• j.%''« . T ''I

. . ■ i• r ;>:•/ n hii;»Vtu- .•• •=

. . . f: • fi:*U»rr?’ ? TV 7^, :''vjViv ; «•:

• .•■•• ii^VO v:»*-’. '''' ‘ •-.»♦» t -XU »•/ \ Av = vv </

......... . :*, U''.f\5 "*! j '' • •< ;• i

;v*nu .in!,!''.;.;- : :j;V .!>•;;•><? t- •! />. • i)U vr- £ i -j

. .................... ......... . n

<•:»-.41.i&>.; v'' Jii'':-;o• t• •• *« <•; K J :

......... . .........i-u

... - . i i/: ; ■■f . • *: .t - ''1

''ivV v»-st, •v.i-.-

1 I; i. • ''* >v i-ii L>" .

i /,•» m .•''•''i ''■

• .>V •''*» '' -Vr -V*:Vj•■

. . . . in- ; •-

in-Aiit) Htf

.. ''i*>■-i /-i’ Vu''f v- *;< *

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Tisdagen den 9 mars

Kl. 15.30

§ 1

Hennes Majestät Drottning Louise’s
frånfälle

Herr talmannen meddelade, att till
kammaren överlämnats Kungl. Maj:ts
skrivelse till riksdagen i anledning av
Hennes Majestät Drottning Louise’s
frånfälle.

Den kungl. skrivelsen, som nu av
herr talmannen upplästes, var av följande
lydelse:

GUSTAF ADOLF, med Guds Nåde,
Sveriges, Götes och Vendes Konung.
Vår ynnest och nådiga benägenhet med
Gud Allsmäktig!

Som Vår Högtälskade Fru Gemål,
Hennes Majestät Drottningen av Sverige
LOUISE ALEXANDRA MARIE
IRÉNE i går klockan 12.10 avlidit, vilja
Vi härmed tillkännagiva riksdagens
andra kammare denna för Oss och hela
landet smärtsamma förlust.

Vi äro förvissade att Ni och hela
Sveriges folk varmt och innerligt deltaga
i den djupa sorg, som drabbat Oss,
Konungahuset och Riket.

Vi förbliva Eder med all Kungl. nåd
och ynnest städse välbevågen. Drottningholms
slott den 8 mars 1965.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Härefter yttrade herr TALMANNEN:

Den kommuniké, som bringade det
smärtsamma budet att Hennes Majestät
Drottning Louise avlidit, avslutades
med orden: »Drottningen har under
hela sin sjukdomstid visat osedvanlig
tapperhet.» Härigenom gavs till känna
att vår drottning även under de sista

svåra dagarna ådagalade den självklara
värdighet och den sinnets styrka, som
präglat hela hennes levnad.

Då drottning Louise för mer än fyra
decennier sedan kom till vårt land som
kronprinsessa fick hon redan från början
träda in i krävande uppgifter. Hon
fyllde dem alla på ett sätt som väckte
respekt och beundran. Med sina allsidiga
intressen, sitt säkra omdöme och
framför allt sin förmåga att få kontakt
med människor ur alla samhällsklasser
blev hon snabbt väl förtrogen med de
svenska förhållandena. Genom sin
tjänstgöring som sjuksköterska under
det första världskriget hade hon på nära
håll fått se mycket lidande och stor
nöd. Dessa upplevelser stärkte hennes
medkänsla med alla dem som hade det
svårt. Hennes omtanke om prövade
medmänniskor kom till uttryck i självuppoffrande
insatser varhelst hennes
medverkan behövdes. Detta var kanske
den främsta orsaken till att drottning
Louise i så utomordentligt hög grad
kom att omfattas av det svenska folkets
varma tillgivenhet.

Med stolthet, tacksamhet och glädje
har vi genom åren sett vår drottning
plikttroget och outtröttligt fullgöra sin
mångskiftande och maktpåliggandc gärning.
Hon efterlämnar minnet av en
sällsynt nobel och rikt utrustad personlighet.
Den sorg och saknad, som
nu drabbat vår konung och konungahuset,
delas av oss alla.

Riksdagens andra kammare lyser frid
över drottning Louise’s ljusa minne.

Uppläsningen av den kungl. skrivelsen
och herr talmannens anförande
åhördes av kammarens ledamöter
stående.

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. grunderna för

fångar som numera bor i Sverige

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! I anslutning till det budskap
som vi nyss har fått höra och till
talmannens minnesord över den bortgångna
drottningen hemställer jag att
kammaren måtte uppdraga åt talmannen
att till Hans Majestät Konungen
och den kungliga familjens övriga medlemmar
framföra dess varma deltagande
i den sorg som drabbat dem.

Kammaren biföll denna hemställan.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att med
anledning av Hennes Majestät Drottning
Louise’s frånfälle kondoleanstelegrain
ingått från Norges storting och
det danska folketinget.

Telegrammen var av följande lydelse:

Oslo 8/3

Sveriges riksdag, Stockholm

Norges storting uttrykker overfor
Sveriges riksdag sin dypeste deltagelse
i anledning av det store tap det svenske
folk har lidt ved Dronning Louises
död.

Nils Langhelle
Sortingets president

Hilleröd 7/3

Riksdagens talmän, Stockholm

På folketingets vegne beder jeg talmannen
overbringe riksdagen forsikringen
om vor dybe medfölelse og sorg
ved budskabet om Dronning Louises
död.

Julius Bomholt
Folketingets formand

§ 3

Herr TALMANNEN yttrade:

I kammarens kapprum har utlagts en
anteckningslista för de ledamöter, som

ersättning åt f. d. koncentrationsläger önskar

närvara vid Hennes Majestät
Drottningens jordfästning i Storkyrkan
lördagen den 13 innevarande mars kl.

10.00. Listan indrages i morgon kl.

16.00.

§ 4

Justerades protokollen för den 2 och
den 3 innevarande mars.

§ 5

Svar på interpellation ang. grunderna
för ersättning åt f. d. koncentrationslägerfångar
som numera bor i Sverige

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr von Friesen har
frågat mig, om jag är beredd att med
vederbörande tyska myndigheter taga
upp frågan om grunderna för ersättning
åt f. d. koncentrationslägerfångar, som
numera är boende i Sverige. Såsom
framgår av interpellationen avses härmed
frågan om tvång för sökande av
gottgörelse för nationalsocialistisk förföljelse
att inställa sig vid tyska kliniker
för läkarundersökning.

Med anledning av interpellationen
har ambassaden i Bonn instruerats att
hos tyska utrikesministeriet taga upp
denna fråga. I sin rapport anför ambassaden
följande:

»Man kände icke till något fall, då
såsom villkor för ersättnings utbetalande
krävts läkarundersökning även
vid tysk klinik — utöver redan i vistelselandet
verkställd sådan. Tvärtom
gällde, såvitt man hade sig bekant, obetingat
principen att undersökning skulle
äga rum genom försorg av en av vederbörande
tyska ambassad anvisad läkare
i vistelselandet. Ej heller det i utbetalningsfrågorna
ansvariga Bundesfinanzministerium
hade sig något annat
bekant. Undantag kunde måhända tänkas
om det gällde bedömning av sådan

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. grunderna för ersättning åt f. d. koncentrationsläger -

fångar som numera bor i Sverige

ovanlig sjukdom eller skada, som krävde
särskild, blott i förbundsrepubliken
befintlig sakkunskap, men icke heller
något konkret sådant fall hade man kännedom
om. Intet vore i lag stadgat om
var läkarundersökning skulle äga rum.

Ytterligare framhölls att de centrala
ministeriernas möjlighet till insyn och
ingripande i de enskilda fallen äro små,
eftersom varje delstatsregering ålagts
att efter vissa angivna riktlinjer inrätta
en myndighet för behandling av dylika
skadeståndsansökningar. Det allt övervägande
antalet fall handläggas slutgiltigt
av denna myndighet. Besluten kunna
dock överklagas till s. k. ''Entschädigungsgerichte’
knutna till de allmänna
domstolarna.

Det må i detta sammanhang erinras
om det grundlagsenliga skydd, som
domstolar och delstatliga myndigheter
åtnjuter gentemot ingripande och direktiv
från de federala organen. Då som
framgår av det sagda målet i dess första
fas handlägges på delstatsplanet är det
även ur rent praktiska synpunkter ogörligt
för utrikesministeriet att utan tillgång
till konkreta uppgifter föranstalta
om ytterligare undersökning. Eftersom
man är intresserad av att få fram en
förklaring till de från svensk sida iakttagna
förhållandena och eventuellt söka
åstadkomma rättelse vore man från utrikesministeriets
sida tacksam för närmare
uppgifter rörande någon eller
några av de tyska myndigheter som
skulle ha krävt läkarundersökning i förbundsrepubliken.
»

.lag är, herr talman, beredd att underställa
tyska vederbörande de fall, som
interpellanten åsyftar.

Vidare anförde

Herr förste vice talmannen von
FRIESEN (fp):

Herr talman! Jag ber att få framföra
mitt tack till utrikesministern för det
lämnade svaret. Syftet med interpella -

tionen är i huvudsak uppnått genom
detta svar. Jag har velat finna en väg
att fästa tyska vederbörandes uppmärksamhet
på denna sak, och jag tycker
också att man från UD:s sida gjort så
mycket man kan begära för att få en
rätsida på dessa förhållanden.

Det finns emellertid en sak i det tyska
utrikesministeriets framställning till
Sverige som förvånar mig, nämligen att
man inte känner till några fall, där f. d.
koncentrationslägeroffer har blivit ålagda
att infinna sig i Tyskland, såsom har
påståtts bl. a. i en artikel av professor
Wohlfahrt i Svenska Läkartidningen.
Jag skulle bara ur högen kunna anföra
ett par sådana fall, vilka kommit till
min kännedom.

Ett fall är särskilt upprörande. Det
rör inte en svensk utan en belgare eller
fransman som enligt vad som står i en
bilaga till en tysk juridisk tidskrift hade
fått sig ålagt att infinna sig i Tyskland.
Han hade gjort gällande att han
led av ångestsymtom och att han hyste
en alldeles särskild fruktan för att resa
dit, emedan 30 medlemmar av hans familj
hade omkommit genom den nationalsocialistiska
förföljelsen.

Bara detta lilla exempel visar vilka
förhållanden det rör sig om. Man får
inte förvåna sig över om en man i hans
situation får sådana tvångsföreställningar,
att han över huvud taget inte kan
infinna sig. I ett domstolsutslag säger
man nu, att vederbörande inte har följt
bestämmelserna och att han alltså blir
berövad den ersättning som han annars
skulle ha varit berättigad till.

Ett annat fall som gäller en numera
svensk medborgare är ganska analogt
med det föregående fallet, men dess
bättre har det inte gått så långt. Något
domstolsutslag har inte kommit till
stånd, men i ett dokument från Das
Oberlandesgericht 15. Zivilsenat, Diisseldorff,
undertecknat med tre namn.
har man förklarat att om han inte kommer
till Tyskland, måste han räkna med

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. svenska flickors arbete utomlands

att beträffande hans anspråk en viss
paragraf i tillämpningsbestämmelserna
kommer att åberopas varigenom han
följaktligen inte får någon ersättning.

Detta är bara ett par fall som visar
hurudana förhållandena är. Jag tror att
man från svenskt håll är villig att lämna
utrikesdepartementet alla upplysningar
om de enskilda fallen. Det hela
är kanske i viss mån en fråga om tystnadsplikt,
om hänsyn till de enskilda.
Professor Wohlfahrt har för sin del inte
velat utlämna namnen på de fall han
åberopar i Svenska Läkartidningen av
hänsyn just till tystnadsplikten. Jag är
övertygad om att det skall bli möjligt
att lämna sådana upplysningar, att utrikesministern
kan fortsätta sina efterforskningar
och undersökningar i denna
sak.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på interpellation ang. svenska flickors
arbete utomlands

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping
har frågat statsrådet och chefen
för socialdepartementet, hur man
inom regeringen bedömer de på sistone
allt vanligare oroande pressuppgifterna
om tvivelaktiga förhållanden, som
möter många arbetssökande svenska
flickor utomlands, samt om man inom
regeringen övervägt åtgärder, exempelvis
upplysningsverksamhet eller förmedlings-
och kontrollverksamhet via
utrikesförvaltningen, för att motverka de
oroande tendenserna på området. Med
hänsyn till arten av de frågor det här
gäller har de överlämnats till mig för
besvarande.

Inom utrikesdepartementet har man
sedan några år tillbaka uppmärksammat
de frågor interpellanten berört. I
november 1963 tillfrågades vissa am -

bassader och generalkonsulat hur de
bedömde värdet av att en social kurator
eller tjänsteman med motsvarande
arbetsuppgifter knöts till ambassaden
eller konsulatet. De erhållna svaren var
av sådant innehåll att några åtgärder
ej ansågs påkallade.

Med anledning av den nu gjorda interpellationen
har jag låtit inhämta yttranden
från ett antal ambassader och
generalkonsulat i tio länder, som i första
hand kan anses berörda. I större delen
av yttrandena framhålles, att av
alla de ungdomar, som söker sig utomlands
för anställningar av skilda slag,
bl. a. som au pair-flickor, det endast är
ett litet antal som råkar i svårigheter
och behöver bistånd på något sätt; flertalet
sköter sig bra och utgör en heder
för svensk ungdom. Vissa av de tillfrågade
utlandsmyndigheterna har meddelat
att några problem över huvud taget
ej uppstått. I de fall komplikationer
uppstått synes dessa huvudsakligen vara
beroende på eu eller flera av följande
orsaker: bristande kunskaper om
förhållandena i det land dit man sökt
sig, okunnighet i fråga om de arbetsuppgifter
man åtagit sig, bristande
språkkunskaper, brist på mognad och
självständighet, bristande ansvarskänsla
eller t. o. m. i något fall äventyrslystnad.
De fall där allvarligare komplikationer
inträffat är emellertid få
och de ofta stort uppslagna rapporterna
härom ger en missvisande bild av
svensk ungdoms uppträdande utomlands
som helhet. Med hänsyn till det ringa
antal det här gäller bedömes behovet
av en särskild tjänsteman, med huvudsaklig
uppgift att ägna sig åt verksamhet
som social kurator, av de tillfrågade
utlandsmyndigheterna som ringa. För
att såvitt möjligt förhindra sådana olägenheter,
som trots allt uppstår, är man
ense om värdet av rådgivnings- och
upplysningsverksamhet angående de
förhållanden, som möter i främmande
länder. Men denna bör ske i Sverige
före avresan.

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. svenska flickors arbete utomlands

Vad särskilt de s. k. au pair-flickorna
beträffar har sedan flera år genom
arbetsmarknadsstyrelsens försorg utgivits
broschyrer till vägledning för dem
som söker sådana anställningar eller
hushållsarbete i Storbritannien, Frankrike
eller Amerikas förenta stater. Dessa
broschyrer redogör för förhållandena
i respektive land inom dessa arbetsmarknadsområden
och innehåller därutöver
förteckningar på arbetsförmedlingsbvråer,
sjukhus och institutioner
som lämnar råd och upplysningar, försäkringsfrågor
in. m. och är därför
av intresse även för andra än dem som
söker hushållsarbete.

.lag kan i detta sammanhang också
nämna, att utrikesdepartementet förra
året på försök sände ut en broschyr,
kallad »Råd för utlandsresan», till överståthållarämbetet
och några länsstyrelser
för att bifogas nyutfärdade pass.
Några större resebyråer erhöll också
ett antal exemplar för utdelning till utlandsresenärer.
Denna broschyr tycks
ha slagit väl ut och avsikten är att till
våren färdigställa en ny upplaga av
sådan storlek, att broschyren kan läggas
in i varje nyutfärdat pass och distribueras
i större antal till resebyråerna.

Sammanfattningsvis vill jag som min
mening framhålla, att det bästa sättet
att förebygga svårigheter för ungdomen
vid anställning utomlands är en effektiv
upplysningsverksamhet i Sverige
bland och till ungdomen själv — men
kanske även bland föräldrar och andra
vårdnadshavare, eftersom enligt gällande
passbestämmelser ungdom under 18
år skall ha vårdnadshavares samtycke
för att erhålla pass. En dylik upplysningsverksamhet
sker redan nu i avsevärd
omfattning. Svårigheterna härvidlag
är emellertid framför allt att bibringa
allmänheten kännedom om var
önskade upplysningar, råd och bistånd
står att få.

Den fråga interpellanten har väckt
är av betydelse såväl för Sveriges all -

männa anseende utomlands som för
den enskilda individen. Enligt min mening
har emellertid svensk ungdom
utomlands i gemen oförskyllt fått klä
skott för vad enstaka mindre ansvarskännande
personer låtit komma sig till
last.

Även om behovet av en intensifierad
upplysning med hänsyn till det just
sagda kanske ej är särdeles påfallande
skall jag låta undersöka vad som ytterligare
kan göras.

Vidare anförde:

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Jag ber att till hans
excellens utrikesministern få framföra
mitt tack för svaret på min interpellation.

Jag finner svaret i stort sett positivt
och noterar med särskild tillfredsställelse
hans excellens utrikesministerns
löfte om att även framdeles ha
uppmärksamheten riktad på de problem
jag tagit upp i interpellationen och
låta undersöka vad som kan göras för
att i möjligaste mån komma till rätta
med de olägenheter som kan uppstå i
samband med ungdomars vistelse utomlands.

Jag är fullt medveten om att betydande
överdrifter förekommer när händelser
kring de svårigheter, som en
del ungdomar råkat ut för, relateras
i t. ex. pressen. Men icke förty har det
ju ändå visat sig att många unga, särskilt
flickor, hamnat i miljöer som
måste anses mindre lämpliga. Det framgår
också av interpellationssvaret att
man inom utrikesdepartementet uppmärksammat
detta problem och tillfrågat
vissa ambassader och generalkonsulat
om möjligheterna att knyta social
kurator eller tjänsteman med motsvarande
arbetsuppgifter till ambassaden
eller konsulatet.

Hans excellens utrikesministern påpekar
att vissa undersökningar också
gjorts i samband med att jag väckte

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. svenska flickors arbete utomlands

interpellationen. Det har visat sig att
endast ett litet antal unga råkar i svårigheter
utomlands — flertalet sköter
sig på ett hedersamt sätt. Jag noterar
detta självfallet med största glädje och
vill personligen understryka att jag aldrig
haft annan uppfattning än att huvudparten
av våra ungdomar — såväl
här hemma som vid utlandsvistelse —
sköter sig utmärkt. Det har vi all anledning
att vara stolta över.

Men, herr talman, då det ändå finns
ett antal mindre ansvarskännande personer
som kanske helt enkelt i brist
på mognad, och framför allt måhända
på grund av otillräckliga kunskaper om
det lands förhållanden dit de söker sig,
kan råka mycket illa ut, anser jag det
påkallat att de svenska myndigheterna
vidtar alla tänkbara åtgärder för att
så långt möjligt förebygga olägenheter
av den art som uppstått. Jag nämnde
i min interpellation bl. a. att utrikesdepartementets
sociala sektion enbart
under fjolåret fick hand om över 400
ärenden angående indrivning av underhållsbidrag
från utlänningar. Siffran
talar enligt min mening sitt tydliga
språk om de mycket stora svårigheter
som måste uppstå för många unga när
de återvänder till hemlandet.

De främsta åtgärderna bör självfallet
vidtas här hemma för att skapa kännedom
och upplysning om anställningsoch
andra förhållanden som möter de
unga när de reser utomlands. Av interpellationssvaret
framgår, att det är förknippat
med vissa svårigheter att bibringa
allmänheten kännedom om var
önskade upplysningar, råd och bistånd
står att få. Det är uppenbart att man
i detta avseende bör inrikta sig på en
effektivare spridning av t. ex. de broschyrer
som nu förekommer. Sådana
hör lämpligen finnas tillgängliga på
länsstyrelser för att vid utfärdande av
pass kunna överlämnas till den unge
resenären. Vidare torde det vara lämpligt
att sända ut sådana till skolornas
avgångsklasser eller till de högre klas -

serna. över huvud taget är det självfallet
bäst att myndigheterna ser till
att all upplysning kommer de unga till
handa, detta därför att man har anledning
förmoda att dessa eller deras föräldrar
i många fall inte själva — även
om de skulle veta vart de kunde vända
sig — skaffar sig det nödvändiga upplysningsmaterialet.

Av interpellationssvaret framgår att
behovet av en särskild tjänsteman med
huvudsaklig uppgift att ägna sig åt
verksamhet som social kurator är ringa.
Jag ställer mig något tveksam till
denna slutsats, även om jag helt delar
uppfattningen att rådgivnings- och upplysningsverksamheten
i första hand bör
vara förlagd till det egna landet och utgöra
en serviceanordning för den resande
ungdomen. Emellertid kan det
trots allt hända saker och ting under
utlandsvistelsen som kan försätta en
ung människa i en mycket brydsam
situation. I sådana fall borde hon eller
han med förtroende kunna vända sig
till en för sådana arbetsuppgifter anställd
person vid ambassaden för att
få den hjälp, som är nödvändig just då
den unge befinner sig mitt uppe i svårigheterna,
och därmed förebygga icke
önskvärda komplikationer.

Detta anser jag vara desto mer påkallat
som man utan tvekan har att
räkna med en alltmer ökande frekvens
av resande ungdomar. Jag tolkar också
hans excellens utrikesministerns löfte
om fortsatta undersökningar på området
som ett steg i den riktning jag i
min interpellation skisserat. Beträffande
framför allt de mycket populära
au pair-anställningar, genom vilka
främst svenska flickor har funnit möjligheter
att i utlandet lära sig respektive
språk, borde vår beskicknings- och konsulatorganisation
tilldelas en reell förmedlande
och kontrollerande funktion.
Flickorna och deras föräldrar bör få
noggranna uppgifter om de familjer de
unga hamnar hos.

Med dessa ord, herr talman, vill jag

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m.

ännu en gång tacka för det positiva
svar hans excellens utrikesministern
lämnat på min interpellation.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON:

Herr talman! Jag har kanske ingen
anledning att göra någon kommentar till
vad den ärade interpellanten nyss hade
att anföra, men för undvikande av varje
missförstånd vill jag säga att man vid
bedömning av frågan, om det skall finnas
sociala kuratorer vid ambassaderna,
inte bara skall hänvisa till den uppgift
som utrikesdepartementet har lämnat
om hur många fall av barnbidrag som
man har fått ta sig an. Det är 400 fall,
såsom interpellanten här uppgav. Men
förhållandet är det, att den allra största
delen av de gravida kvinnor, vars angelägenheter
man från utrikesdepartementets
sida haft anledning att ta upp, har
blivit gravida i Sverige. Interpellanten
skall komma ihåg att det också finns
utlänningar som kommer till Sverige
och som stundom kanske också är mindre
ansvarskännande. Här blir det fråga
om en upplysningsverksamhet av helt
annat slag än den som interpellanten
haft i tankarna.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Jag vill tacka även för
de kompletterande uppgifter som utrikesministern
nu lämnat.

Jag vill också framhålla att bakgrunden
till mitt förslag om sociala kuratorer
är att det väl borde vara till fördel
för de personer som har råkat i svårigheter
— vare sig det är unga flickor eller
någon annan kategori — att kunna
vända sig till sitt lands ambassad för att
få den hjälp som en social kurator kan
erbjuda.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON:

Herr talman! Det finns för närvarande
sådan möjlighet att vända sig till ambassaden.
Och jag kan försäkra att våra

tjänstemän inom utrikesdepartementet,
med den erfarenhet som de har och som
förvisso griper över många områden, är
väl ägnade att ta vara på de intressen
som de hjälpsökande kan ha i sådana
angelägenheter.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på interpellation ang. viss omarbetning
av Krigsmans erinran, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! I en interpellation har
herr Lindahl frågat mig,

1. om jag har för avsikt att omarbeta
Krigsmans erinran så att den bättre
överensstämmer med vår tids krav och
endast bli till ett uttryck för den till
militärtjänst inkallades principiella
skyldigheter och rättigheter,

2. om jag har för avsikt att i överensstämmelse
med religionsfrihetslagstiftningens
principer medverka till att
deltagandet för meniga och erforderligt
befäl i korum göres helt frivilligt, samt

3. om jag kan utlova en skyndsam
behandling av dessa frågor, därmed förhindrande
att ytterligare fall inträffar
som i likhet med de i interpellationen
åberopade kan bli föremål för rättslig
prövning.

Som svar får jag meddela följande.

Under överbefälhavarens ledning pågår
f. n. en översyn av föreskrifterna rörande
såväl Krigsmans erinran som korum.
Förslag beräknas föreligga under
första halvåret 1965. Beredningen av
ärendet bör kunna slutföras i sådan tid
att frågan kan anmälas för Kungl. Maj:t
under hösten 1965. Jag kommer därvid
att tillse att det förslag som föreläggs
Kungl. Maj :t utformas så, att intrång
inte görs på religionsfriheten. Sålunda
kommer Krigsmans erinran att avfattas
så, att den inte ger anledning till be -

Nr 11

Tisdagen den 9 niars 1965

Svar på interpellation ang. viss omarbetning av Krigsmans erinran, m. m.

tänkligheter med hänsyn till den enskildes
inställning i religiöst avseende.

Vidare anförde:

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag ber först att få tacka
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för svaret på min interpellation.
Med en välvillig tolkning finner
jag att svaret kan betecknas som positivt.

Med tillfredsställelse noteras att Krigsmans
erinran kommer att avfattas så, att
den inte ger anledning till betänkligheter
med hänsyn till den enskildes inställning
i religiöst avseende. Jag tackar
för det beskedet.

Däremot sägs ingenting om huruvida
deltagande i korum skall göras helt frivilligt
för meniga och befäl.

Såsom framgår av tredje punkten i
interpellationen hade jag önskat en
skyndsam behandling av ärendet. Statsrådet
ställer i utsikt att frågan kommer
att anmälas för Kungl. Maj:t hösten 1965.
Detta betyder att någon ändring ej kommer
till stånd före vårens stora inryckningar,
då frågan kan fä förnyad aktualitet.

Jag vill erinra om att deltagande i
Krigsmans erinran är obligatoriskt. Befrielse
kan icke medges och vägran att
deltaga bestraffas som lydnadsbrott. Genom
lagakraftvunna domar som avkunnats
av Jukkasjärvi och Karesuando
tingslags häradsrätt i Kiruna den 15
september 1964 respektive av Luleå
domsagas häradsrätt i Boden den 7 oktober
1964 har två värnpliktiga i Bodens
signalbataljon dömts till dagsböter respektive
disciplinbot om 10 dagar å 4
kronor. Dessa värnpliktiga hade före
vägran anhållit om befrielse från deltagande
under åberopande av samvetsbetänkligheter
mot bl. a. följande avsnitt
i Krigsmans erinran: »Krigsman
skall frukta Gud och vara Konungen
huld och trogen. Hans oavlåtliga strävan
skall vara att väl bereda sig till

krigets värv. Vid ofred skall han mot
rikets fiender sig städse manligen och
väl förhålla samt med liv och blod Konungen
och Fäderneslandet försvara.»

Nya fall kan således inträffa inom
kort som i likhet med de här åberopade
kan leda till disciplinbot eller dagsböter.
Såvitt jag förstår behöver försvarsministern
inte höra riksdagen för att
ändra tjänstereglenientet för krigsmakten,
och överbefälhavarens yttrande borde
kunna infordras med största skyndsamhet,
allt i syfte att förhindra nya fall
av vägran, som kan leda till en för
många motbjudande bestraffning.

En ändring av Krigsmans erinran kan
också vid en internationell jämförelse
te sig välmotiverad. 1 Norge exempelvis
motsvaras Krigsmans erinran direkt
av en »formaning», och den danska
krigsmakten känner icke till någon motsvarighet
till Krigsmans erinran. Ingen
ed eller försäkran avlägges av de värnpliktiga
och över huvud beledsagas inställelsen
i militärtjänst icke av några
ceremonier. »Håndbog for menige» anses
ge nödiga upplysningar om tjänstens
syfte och den värnpliktiges skyldigheter.
I USA avlägges av såväl alla värnpliktiga
som fast anställda en ed som i
översättning lyder: »Jag svär högtidligt
att jag skall visa sann tro och lydnad
mot Amerikas förenta stater; att jag
skall tjäna dem ärligt och troget mot
deras fiender, vilka de än må vara; att
jag skall lyda presidentens och mig
överordnade officerares befallningar, i
enlighet med bestämmelser och allmänna
krigslagen.» Enligt min mening kännetecknas
dessa ord av måttfullhet, och
det är ett modernt uttryckssätt som där
kommer till användning.

Ett par ord slutligen om korum -— det
avsnitt i statsrådets svar som kännetecknas
av oklarhet. Det sägs visserligen
att även korum är föremål för översyn,
men i fortsättningen talas det endast
om Krigsmans erinran.

Enligt nuvarande bestämmelser är
korum obligatoriskt i tjänsten för i för -

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga

band ingående meniga jämte erforderligt
befäl. Vad är anledningen till att
t. ex. endast meniga värnpliktiga kan
åläggas tvångsmässigt deltagande i
korum, medan däremot deras jämngamla
kamrater som av en eller annan anledning
blivit uttagna till befäl slipper obligatoriskt
deltagande?

Är det rimligt att till repetitionsövning
inkallade, till mogen ålder komna
medborgare skall behöva göra personlig
anhållan för att slippa deltagande, när
riksdagen har ansett att eleverna i våra
gymnasier bör ha personlig valfrihet i
detta avseende? Är anledningen härtill
möjligen den, att de värnpliktiga icke
har någon facklig organisation som i
likhet med t. ex. Underbefälsförbundet
har kunnat hävda deras synpunkter i
dessa avseenden? Ändå har Underbefälsförbundet
i sina tidigare aktioner, som
ledde till att underbefälet befriades från
obligatoriskt deltagande i korum, hävdat
att frivilligheten borde gälla alla
kategorier.

Vill statsrådet klart uttala, att korumverksamheten
inom försvaret skall vara
frivillig — oavsett om den förlägges till
tjänstetid eller ej — och att samma regler
därvidlag skall gälla för alla kategorier
av krigsmaktens personal?

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Beträffande Krigsmans
erinran har jag meddelat att denna skall
omarbetas. Jag har därvid försiktigtvis
sagt att förslag till nya bestämmelser
och en ny Krigsmans erinran skall kunna
framläggas senast i höst. Kan förslaget
framläggas tidigare — vilket jag
medger är önskvärt — skall detta också
göras. Jag har emellertid velat vara försiktig
med hänsyn till att vi i den undersökning
och överarbetning som överbefälhavaren
gör har att ta ställning till
inte bara Krigsmans erinran utan även
en mängd andra frågor. Domarna i Norrland
gör det angeläget att få denna sak
ur världen.

Beträffande korum vill jag framhålla
att jag inte har utlovat att det skall avskaffas.
Vad jag har inriktat mig på är
en reformering av institutionen. Som
herr Lindahl nämnde bör sålunda befäl
ha samma rätt som värnpliktiga att erhålla
befrielse från korum — det bär
inte allt befäl nu. Vidare bör bestämmelserna
om den »ersättningstjänst»,
som de vilka befrias från deltagande i
korum skall göra, preciseras. Jag föreställer
mig att om man kan få dessa frågor
rimligt reglerade skall de invändningar
som framförts mot korum i varje
fall inista sin skärpa.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
den kompletterande upplysningen att
om det är möjligt att snabbare åstadkomma
en ändring av Krigsmans erinran
betraktar även försvarsministern
detta som önskvärt. Därmed är jag helt
nöjd med den delen av svaret.

För undvikande av missförstånd vill
jag nämna att inte heller jag vill avskaffa
korum. Jag vill endast att nuvarande
bestämmelser om att korum är
obligatoriskt i tjänsten för i förband
ingående meniga skall ändras. Deltagandet
i korum skall vara frivilligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på interpellation ang. vidgad rätt
till fria resor för värnpliktiga

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Boo har frågat
mig vilka åtgärder jag har för avsikt
vidta med anledning av att statsrevisorerna
ifrågasatt ändring av bestämmelserna
så, att de värnpliktiga får rätt
att i obegränsad utsträckning kostnadsfritt
utnyttja av staten ägda kommunikationsmedel.

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga

Med anledning härav får jag anföra
följande.

I likhet med riksdagens revisorer
finner jag det angeläget att de administrativa
kostnaderna i samband med
utfärdande av färdbiljetter vid fria resor
för värnpliktiga reduceras i största
möjliga omfattning. Detta syns mig också
vara möjligt redan inom ramen för
nuvarande bestämmelser och kostnader.
En ändring av bestämmelserna så att
t. ex. de värnpliktigas fria resor får
företas till valfria orter inom riket skulle
ytterligare förenkla kontrollen och
administrationen. Dessa frågor är emellertid
för närvarande föremål för överläggningar
mellan representanter för
försvarets civilförvaltning och statens
järnvägars centralförvaltning. Jag har
inhämtat att förslag till rationaliseringar
kommer att framläggas under våren.

En helt annan fråga ur kostnadsmässiga
synpunkter är spörsmålet om utökning
av de värnpliktigas fria resor.
Ett enkelt räkneexempel kan åskådliggöra
detta. Innevarande budgetår är
anslaget för reseersättningar till värnpliktiga
m. fl. upptaget till 15,7 milj.
kr. Däri inkluderas bl. a. resor till inskrivning,
första tjänstgöring och repetitionsövningar.
Det torde vara en rimlig
uppskattning att åldersklassens nuvarande
fem fria resor tar ca 8 milj. kr.
av anslaget. Om obegränsat antal fria
resor skulle införas och man räknar
med att varje veckoslut utnyttjades för
resa skulle detta innebära en åttadubbiing
av nuvarande kostnader, alltså 64
milj. kr. Därtill skulle komma en väsentlig
kostnadsökning i samband med
repetitionsövningar.

Många värnpliktiga kan på grund av
långa restider inte heller utnyttja veckoslutsledigheten
för hemresa, såvida
inte extra ledighet medges. Sådan ledighet
torde dock av utbildningsskäl
kunna beviljas endast i mycket begränsad
omfattning. Jag är emellertid beredd
att låta 1965 års försvarsutredning
pröva frågan, om antalet fria resor bör

utökas av sociala skäl. Den föregående
utökningen från tre till fem resor tillkom
på förslag av 1962 års försvarskommitté.

Vidare anförde

Herr BOO (ep):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
för svaret på min interpellation.

Frågan om vidgad rätt för värnpliktiga
att kostnadsfritt företaga resor
måste ses som en väsentlig åtgärd för
att skapa större trivsel och därmed
också bättre resultat av militärutbildning
och militärtjänst. En större sammanhängande
ledighet vid veckosluten
måste naturligtvis även ge de värnpliktiga
ökade möjligheter till kontakt med
hemort och ordinarie samhällsliv. Detta
är bara en rimlig anpassning till arbetsmarknaden
i övrigt.

Nu är det ofta så, att trots ökad ledighet
har den värnpliktige av ekonomiska
skäl inte möjligheter att resa hem
över veckosluten. Den dagersättning
som utgår är i synnerhet under de första
305 dagarna i värnpliktsutbildningen
blygsam och ger inte möjligheter för
den värnpliktige att själv bekosta sina
resor.

När därtill statsrevisorerna i sin berättelse
för år 1964 redovisar beräkningar
som visar att kostnaden i administrativt
avseende för utskrivandet av
biljetter kan beräknas till cirka 1 miljon
kronor, synes detta böra medföra
en prövning av möjligheterna till fria
resor för de värnpliktiga. Jag noterar
med tillfredsställelse statsrådets positiva
svar i berörda avseende.

Beträffande möjligheterna till reducering
av de administrativa kostnaderna
inom ramen för nuvarande bestämmelser
synes statsrådet ha en betydligt positivare
syn än den statsrevisorerna redovisat.
Denna fråga liksom frågan om
de värnpliktigas resor till valfri ort inom
landet är enligt statsrådet föremål

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. handläggningen av ärenden om beredande av bostäder åt
personal vid statens järnvägar

för överläggningar mellan försvarets civilförvaltning
och SJ. Jag hoppas att
dessa två statliga ämbetsverk verkligen
lyckas komma överens med sig själva i
denna fråga.

Beträffande frågan om lielt fria resor
för värnpliktiga iförda uniform redovisar
statsrådet, att statens merkostnader
schablonmässigt kan beräknas till
cirka 56 miljoner årligen. Därtill kommer
också kostnadsökningar d samband
med repetitionsövningar. Jag skall självfallet
inte göra något försök till en ekonomisk
bedömning, men det finns anledning
förmoda att en del av dessa
kostnadsersättningar till SJ inte alltid
betyder en merkostnad för SJ.

Statsrådet förklarar sig beredd att
låta 1965 års försvarsutredning pröva
frågan, om antalet fria resor bör ökas
av sociala skäl. Jag är självfallet nöjd
med svaret även i denna del, och jag
hoppas att utredningen verkligen tar
ett djärvt grepp för att lösa denna angelägna
fråga för våra värnpliktiga.
Därvid förutsätter jag också att frågan
om rabatterade resor även med privata
kommunikationsmedel kommer upp till
prövning.

Herr talman! Med det anförda ber jag
än en gång få tacka för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Svar på interpellation ang. handläggningen
av ärenden om beredande av
bostäder åt personal vid statens järnvägar Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Storfors
har frågat mig dels om jag är beredd
att lämna en redogörelse för den
praxis, som tillämpas inom SJ vid handläggningen
av bostadsärenden för SJ:s
personal, dels om jag avser föranstalta

om åtgärder, som eliminerar eller mildrar
de olägenheter som uppkommer vid
minskning av personalen.

Den praxis, som SJ tillämpar för att
försöka underlätta de anställdas bostadsanskaffning,
innebär att man i
första hand sätter sig i förbindelse med
de kommunala myndigheterna.

Vid utökning av personalstyrkan på
en ort tas kontakt för att försöka ordna
bostäder åt inflyttande personal så
snart som möjligt. SJ har därvid möjligheter
att lämna personalen lån upp
till 5 000 kronor i varje särskilt fall för
anskaffning av lägenhet i bostadsrättsförening.
Jag kan nämna, att för statsanställd,
som förflyttas till annan ort,
finns hos postbanken möjlighet att erhålla
statligt garantilån med högst
15 000 kronor.

När det gäller en förestående minskning
av personalantalet brukar vederbörande
läns- och kommunalmyndigheter
informeras om de bakomliggande
undersökningarna och om planerna för
genomförandet. Ett av syftena med informationen
är att myndigheterna om
möjligt skall kunna bidra till att underlätta
för berörd personal att avveckla
egen fastighet på orten.

För att SJ skall kunna göra järnvägens
tjänster effektivare är det nödvändigt
att rationaliseringsarbetet bedrives
kontinuerligt. Det är därför ofrånkomligt
att personalutvecklingen på en ort
kan bli annorlunda bedömd än vid tidigare
tillfälle. Enda sättet att mildra
de olägenheter, som detta kan medföra,
torde vara att SJ håller god kontakt
med berörda intressenter och att information
lämnas på ett så tidigt stadium
som möjligt. En sådan tidig information
försvåras dock ofta av att det ställs
krav på sådan exakthet, att besked kan
ges först sedan detaljundersökningar utförts.

SJ eftersträvar också en så god ocli
så tidig information som möjligt. I det
fall som herr Andersson omnämnt som

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. handläggningen av ärenden om beredande av bostäder åt

personal vid statens järnvägar

exempel föranledde kommunens begäran
om besked i oktober i fjol ett så
gott som omedelbart muntligt besked
från driftdistriktsledningen i Örebro
om att personalreducering var att vänta
och att kommunen skulle få en närmare
redogörelse till den 20 december. Eftersom
utredningsarbetet fördröjdes tog
driftdistriktsledningen på nytt direkt
kontakt med kommunen, varvid definitivt
besked utlovades till den 1 februari
i år.

Numera har utredningsarbetet slutförts
och såväl personal som kommun
har i början av februari informerats
bl. a. om personalbehovet vid Daglösens
station. Jag har även fått besked från
SJ om att reduceringen kommer att inskränka
sig till 3 å 4 man. Dessa kommer
att beredas arbete på annan ort.

Vidare anförde:

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret på
min interpellation. De upplysningar som
lämnas i svaret är värdefulla. Om intentionerna
fullföljdes vid alla tillfällen,
skulle inte sådana problem uppstå som
det jag behandlat i min interpellation.

I det berörda fallet som avser — vilket
också statsrådet nämnde — Daglösen
i Värmlandsbergs kommun, var det
personalen vid SJ som tillskrev kommunen
och framförde önskemål om flera
bostäder, då flera av dem måste bo
på annan ort. Dessutom var deras nuvarande
bostäder i mycket dåligt skick.

Kommunen skrev till SJ i september
1962 och begärde upplysningar om huruvida
arbetskraftsbehovet för järnvägsknutens
del konime att ökas eller minskas
—• detta för att få ledning för eventuell
byggnation. Då svar ej kom vädjade
kommunen till SJ i november månad
om svar på skrivelsen av september
månad, eftersom svaret var av avgörande
betydelse för den i orten på -

tänkta bebyggelsen. Mycket snabbt kom
sedan svar med uppgift om att personalantalet
skulle utökas med fyra man. Det
angavs vidare att personalen skulle få
ordna sin bostadsfråga själv. Samtidigt
framhölls bl. a. med hänsyn till denna
personals skiftarbete, att den borde beredas
bostäder på orten. Vidare konstaterade
SJ-myndigheterna att bostadsbeståndet
ej var av fullgod standard, och
att allt borde göras för att åstadkomma
kommunal bebyggelse. Detta sista får
betraktas som ett direkt tryck på kommunen
att snarast klara av bostadsfrågan
för berörd personal och för de nytillkommande.

Kommunen i fråga förlitade sig på
SJ:s uppgifter och inköpte för 35 000
kronor mark på orten för att uppföra
bostäder åt personalen samt företog
viss planläggning och projektering för
denna bebyggelse.

Detta skedde alltså i november 1962,
och sedan var det helt tyst om saken
från SJ:s sida. Av en ren tillfällighet
fick emellertid kommunen reda på att
SJ:s planer i oktober 1964 var helt andra
än i november 1962. Kommunalkamreraren
tillskrev därför den 23 oktober
1964 SJ i ärendet, och jag ber att få citera
ett par rader ur detta brev: »Intresset
för bebyggelse i Daglösen har
nu avtagit på grund av att SJ säges ha
varslat om viss omflyttning och minskning
av personalen vid stationen. Vi
önskar nu besked om huruvida SJ:s
besked av november 1962 fortfarande
gäller eller om minskning av personalen
är aktuell.»

Man frågar sig nu på kommunalt håll:
Varför lämnade icke SJ några besked
under mellantiden? Det gick ändå nära
två år, och det var inom SJ bekant vad
kommunen ämnade företaga sig på bostadssidan.
SJ kan knappast få något
beröm för god kontakt med berörda
kommun i detta fall. Inte heller har det
förekommit någon sådan god och tidig
information, som enligt statsrådets svar

Tisdagen den 9 mars 1965 Nr 11

Svar på interpellation ang. redskapen för avlivande av djur som påköres av tåg
eller rälsbussar

skulle eftersträvas. Först i det allra sista
skedet har detta skett, då saken tagits
upp till belysning på det sätt jag
här beskrivit. Kommunen bär blivit
vilseförd —■ det kan ingen förneka.

Kommunen har därigenom åsamkats
stora utgifter för sådant som inte blir
till någon som helst glädje. En byggnation
på det inköpta markområdet är
praktiskt taget utesluten; marken kommer
att ligga där outnyttjad. Rimligt
vore att SJ gottgjorde kommunen för
dessa utgifter.

Det enda, som man från kommunens
sida i dag kan vara tacksam för, är att
man nu vet vad som skall ske när det
gäller Daglösens järnvägsknut. Dessutom
kan det vara nyttigt att statsrådets
interpellationssvar får läsas av dem
som skall upprätthålla kontakten med
kommuner och berörda intressenter.

Jag ber att än en gång få tacka för
svaret.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Det kan förefalla underligt
att två år förflöt innan man från
SJ:s sida lämnade något besked om de
ändrade planerna beträffande Daglösens
järnvägsstation, men utan att närmare
känna till anledningarna till dröjsmålet
vågar jag inte nu fälla något omdöme
om själva handläggningen av
ärendet. Så mycket är emellertid klart
som att det under tiden från 1962 till
1964 gjordes vissa omläggningar av
järnvägen förbi Persberg. Detta ändrade
förmodligen situationen även beträffande
Daglösen och gjorde att man
hamnade i en annan bedömning av frågan
om arbetskraftsbehovet.

Vad som inträffat är beklagligt, men
det är inte nu något att göra åt saken.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Det är riktigt som statsrådet
säger att man kan beklaga vad
som inträffat. När representanter för SJ

i slutet av januari månad besökte Värmlandsbergs
kommun, beklagade de också
att kommunen inte tidigare underrättats
om vad som skulle ske. Det är
också detta som är så underligt. Kommunikationsministern
vet likaväl som
jag och vederbörande i Värmlandsbergs
kommun, att man inom SJ hade god tid
på sig att meddela kommunen att man
ämnade företaga sig någonting annat än
vad man utlovat i november 1962.

Det har utan tvivel skett en bom från
SJ :s sida, och det är kommunen som
blivit lidande därpå. Saken är med
andra ord illa skött — det har jag
ännu en gång velat framhålla.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på interpellation ang. redskapen
för avlivande av djur som påköres av
tåg eller rälsbussar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Wikner har frågat
om jag anser, att den pikhammare som
medförs på tåg och rälsbussar fyller de
fordringar man har rätt att ställa på
redskap för nödslakt av påkörda djur
och — därest jag anser att så ej är fallet
—- om jag avser att undersöka möjligheterna
att utrusta tåg och rälsbussar
med lämpliga slaktredskap, exempelvis
bultpistol.

De frågor herr Wikner tagit upp rör
närmast nödslakt av ren.

När renar blivit påkörda skall personalen
på tåget avliva de djur, som är
svårt skadade och som blivit kvar på
platsen. För att kunna utföra den uppgiften
är personalen på tåg, som framföres
på banor där kollisioner med renar
förekommer, försedd med en för
ändamålet konstruerad pikhammare.

2 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 11

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på interpellation ang. redskapen för avlivande av djur som påköres av tåg

eller rälsbussar

Personalen ges instruktioner om hur
redskapet skall användas.

Inom SJ har sedan länge prövats olika
slag av skjutvapen. Prov har bl. a.
skett med den av herr Wikner omnämnda
bultpistolen. Denna har visat sig
olämplig i de många fall då vederbörande
ensam måste verkställa nödslakten.

Av säkerhetsskäl har SJ hittills inte
ansett det lämpligt att utrusta tågpersonalen
med vanliga skjutvapen. Det har
nämligen visat sig att riskerna för att
skada människor inte alltid kunnat uteslutas.
Hos tågpersonalen har även funnits
ett visst motstånd mot att använda
skjutvapen. Enligt vad jag inhämtat från
SJ har en nyligen gjord undersökning
emellertid visat, att majoriteten av berörd
tågpersonal numera torde föredra
någon form av skjutvapen, exempelvis
karbin. SJ kommer därför att ta upp
frågan till förnyat övervägande, varvid
självfallet kontroll- och säkerhetssynpunkter
måste beaktas.

Vidare anförde

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
för det positiva svar
jag fått på min interpellation.

Jag vill först nämna att denna interpellation
har tillkommit dels för att tågpersonalen
skall få ett slaktredskap som
med minsta smärtor avlivar påkörda
djur, dels för att tågpersonalen skall
skyddas så att den ej behöver utsätta
sig för risker för eget liv då denna nödslakt
skall utföras.

Den i interpellationen omnämnda
nödslakten har jag själv upplevt. Jag
åkte i rälsbuss mellan Sveg och Östersund
på väg till Stockholm. Rälsbussen
körde på tre älgar, av vilka två dog
omedelbart och en skadades. Tågpersonalen
frågade om det var någon av passagerarna
som var jägare och kunde

hjälpa till att avliva den skadade älgen.
Jag åtog mig detta uppdrag. De enda
slaktredskap som tågpersonalen hade
till sitt förfogande var en s. k. pikhammare
och en kniv — typ morakniv. Med
den relativt lätta hammaren skulle älgen
avlivas genom ett slag direkt i huvudet.
Det måste vara en van person om
han med ett slag skall kunna bedöva ett
så stort djur. I regel fordras flera slag,
och det kan bli ganska smärtsamt för
djuret. Då det dessutom föreligger en
viss risk för den som skall utföra nödslakten,
försvåras denna avsevärt —
man har här att göra med vilda djur
som är uppskrämda.

Ett mera ändamålsenligt slaktredskap
har enligt uppgift begärts av tågpersonalen.
Men trots detta har man inte fått
något sådant redskap. Jag har i en tidning
läst att lokpersonalen på de norska
tågen har gevär med sig för nödslakt av
älg och ren. Enligt de svenska instruktionerna
får inga vapen förekomma.
Men får skjutvapen användas i Norge,
tycker jag att man borde få använda
skjutvapen även i Sverige, om det inte
medför några större risker.

Jag har i interpellationen nämnt
slaktredskapet bultpistol. Med detta
slaktredskap bör man enligt min uppfattning
avliva endast de svårast skadade
djuren, när man inte behöver riskera
sitt eget liv. Jag anser att både
bultpistol och pikhammare är olämpliga
för att avliva djur som har mindre skador
och som kan utsätta tågpersonalen
för risker. I här nämnda fall borde man
få använda gevär. Man borde även få
använda gevär för att lindra smärtorna
för sådana djur, särskilt som detta är
tillåtet i Norge.

Jag läste i en tidning för någon tid
sedan följande: »Många gånger tvingas
man därför se hur djuren släpar sig i
väg med avslagna ben och med tarmarna
hängande ute, utan att kunna göra
något för att minska plågorna för dem.»

Stor försiktighet måste naturligtvis

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på fråga ang. representationen i utredningen om definitiv källskatt

alltid iakttas för undvikande av de risker
skjutvapnens användning kan medföra
— jag håller med statsrådet om att
det finns sådana risker.

Statsrådet säger att SJ kommer att ta
upp denna fråga till förnyat övervägande.
Med detta är jag fullt nöjd. Därför
ber jag än en gång att till statsrådet
få framföra ett tack.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Herr talmannen meddelade, att följande
frågor, nämligen av herr Mundebo
angående höjning av de familjerättsliga
underhållsbidragen, herr Westberg
angående tidpunkten för fördelning
av byggnadskvoten och herr Larsson
i Borrby angående den statliga kreditgarantien
för förvärv av jordbruksfastighet,
icke komme att besvaras vid
dagens sammanträde.

§ 12

Svar på fråga ang. representationen i
utredningen om definitiv källskatt

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Nihlfors har frågat
om jag överväger att låta någon eller
några representanter för löntagargrupperna
deltaga i arbetet inom den
nyligen tillsatta utredningen om definitiv
källskatt. Jag vill svara följande.

Min mening är att utredningen bör
vara en till antalet mycket begränsad
expertutredning där riksdagen blir representerad
genom två ledamöter. Utredningen
kommer emellertid att under
arbetets gång ge arbetsmarknadens organisationer
tillfälle att framföra sina
synpunkter. Dessa synpunkter har organisationerna
givetvis även möjlighet
att framföra vid den sedvanliga remissbehandlingen
av utredningens förslag.

Vidare anförde:

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag får tacka för svaret
på den fråga jag ställde till finansministern.
Den utredning som skall verkställas
avser ju hur man skall införa ett
system med definitiv källskatt för löntagarna.
Då tycker jag det är egendomligt
att några speciella löntagarrepresentanter
inte anses behöva delta direkt
i själva utredningsarbetet. Däremot har
finansministern ansett att han till expertgruppen
bör knyta två parlamentariker,
som det naturligtvis inte finns någon
anledning att kritisera i och för
sig. Men dessa två är båda företagare
enligt riksdagskatalogen — den ene textilföretagare,
den andre trävaruhandlare.
Det finns i riksdagen faktiskt ganska
många löntagare som är väl insatta i
skattefrågor och även har förankring i
löntagarorganisationerna.

När finansministern säger att arbetsmarknadens
organisationer skall få tillfälle
att framföra sina synpunkter under
arbetets gång, kan man undra i vilka
former det skall ske. Såvitt jag förstår
kan man där tänka sig antingen
något slags remissförfarande under pågående
utredning — vilket är ganska
ovanligt —- eller någon form av hearings.
Det har ju prövats i olika sammanhang.
Den saken får väl ge sig efter
hand. Men om det skall bli någon nytta
med sådana hearings, tror jag att de
måste ges på ett mera framskridet stadium
av utredningen.

När jag lyssnade till finansministerns
svar och fann att han tydligen inte vill
ha med några löntagarrepresentanter,
kunde jag inte underlåta att göra en reflexion.
Som alla vet har löntagarrepresentanternas
ståndpunkt i den stora
skatteberedningen varit sådan att representanterna
inte har kommit att utöva
något inflytande på vissa centrala skattefrågor,
som finansministern har tagit
upp här i riksdagen i år. Jag undrar nu,
om det är detta som gör att finansmi -

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på fråga ang. representationen i utredningen om definitiv källskatt

nistern finner det vara lämpligt att inte
ta med några löntagarrepresentanter i
utredningen.

Skatteberedningen borde egentligen
kunna få fullfölja sitt uppdrag i denna
del. Utredningen har ju i sina direktiv
haft inskrivet ett uppdrag att utreda
frågan om definitiv källskatt. Jag skulle
kanske inte ställa en ny fråga så här
apropå, men jag undrar ändå varför
inte skatteberedningen har fått fortsätta
sina funderingar om den definitiva källskatten?
Där har man ju dock tillgång
till en allsidig representation även från
löntagarsidan.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag har inte för avsikt
att här ta upp någon längre debatt, men
det fanns något av en insinuation i det
senaste anförandet, som ger mig anledning
att ingå i svaromål.

Jag skall gärna svara på den fråga
som ställdes. Det finns olika former för
att låta löntagarorganisationernas mening
komma till utredningens kännedom.
Som herr Nihlfors säger kan man
tillämpa en metod med underhandsutlåtanden
eller med hearings, eller man
kan utse en expert på löntagarfrågor
som adjungeras med utredningen. Enligt
min mening kan man välja vilken
väg som helst eller en kombination av
olika vägar. Men när det är fråga om
utredningar, så är vi här i landet mycket
angelägna om att organisationsmässigt
så att säga stå på lika bas. Och om
jag hade tagit med eu löntagarrepresentant
i utredningen, så är jag alldeles
övertygad om att det hade anmälts
önskemål om att få med löntagarrepresentanter
även från andra och konkurrerande
organisationer. Löntagarna vill
inte representeras av eu man som företräder
flera löntagargrupper, utan
man vill ha sin egen representant. Bara
det skulle kanske ha gjort det nödvändigt
att tillsätta ytterligare tre lön -

tagarrepresentanter i utredningen, och
då uppstår genast vissa avvägningsproblem
på den motsatta kanten. Och
sedan har man snart en traditionell
utredning av ganska stort format.

Jag har fattat detta som en detalj, en
avgränsad och speciell fråga i den stora
skattepolitiska diskussionen, och jag
har det intrycket att de flesta tycker
som jag, att det är önskvärt att få detta
avsnitt belyst snabbt och effektivt. Det
kan ju bär inte bli fråga om så särskilt
djupgående intressebetonade frågor,
utan det gäller snarare ett ställningstagande
sedan frågan blivit analyserad
och belyst.

Om jag minns rätt, har den stora
skatteberedningen nu med alla sina experter
vuxit ut till en församling på
mellan 35 och 40 personer. Ledamöterna
där är mycket strängt upptagna, och
de var ytterst irriterade över att jag
forcerade fram ett betänkande inom en
tidrymd av fyra år. De ansåg att de
hade behövt längre tid på sig för att
penetrera frågorna. Då är det klart att
jag är litet tveksam inför tanken att
göra om operationen i ett sådant här
avskärmat avsnitt av skattefrågorna.
Men det har ingenting att skaffa med
det något insinuanta antagande som
herr Nihlfors gjorde, att jag blivit så
besviken på löntagarnas opinion i skatteberedningen
att jag inte vill ha med
dem att göra.

Slutsatsen av det som herr Nihlfors
antydningsvis anförde tycks vara att vi
i denna kammare och i första kammaren
i relativt stor enighet kan sluta upp
bakom det förslag som regeringen lagt,
ett förslag som jag villigt skall erkänna
i rätt långa stycken skiljer sig från vad
bl. a. löntagarorganisationerna har yrkat
på.

Nog om detta. Vi behöver inte nu ta
upp någon skattedebatt. Jag har sett
detta spörsmål som en koncentrerad
skattefråga som jag vill ha överarbetad
relativt snabbt. De personer som skall
representera organisationerna i en ut -

Tisdagen den 9 mars 1965

Nr 11

Svar på fråga ang. tidpunkten för inlämnande av självdeklaration

redning är i allmänhet strängt upptagna
män. Med en sådan representation i
utredningen måste jag med naturnödvändighet
ta ett eller två år extra på
mig för att få utredningen på bordet.
Jag anser inte att frågan bär en sådan
utredningsmässig karaktär att denna
åtgärd är berättigad. Löntagarrepresentanterna
kan dook, såsom jag framhållit,
ändå under arbetets gång bli hörda
i en utsträckning som jag tycker från
deras synpunkt bör vara helt tillfredsställande.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! En utrednings sammansättning
kan naturligtvis diskuteras från
många olika utgångspunkter. Finansministern
tycktes mena att den stora skatteberedningen
med 35—40 personer vore
alldeles för otymplig i detta sammanhang.
Jag vill då ställa frågan: När
denna skatteberedning arbetade — och
arbetade effektivt -— sysslade den väl
inte med alla skattefrågor på en gång
vid varje sammanträde, utan komplexet
behandlades väl bit för bit? Och frågan
om definitiv källskatt ingick ju som en
bit i det komplex av frågor som enligt
finansministerns direktiv skulle utredas.

Ur den synpunkten tycker jag alltså
att skatteberedningen borde ha fått fortsätta
ett tag till. Den behöver ju inte
sammanträda in corpore; man har ju
experter som utför det grundläggande
arbetet och det är först när ställningstagandena
skall göras som samtliga ledamöter
kallas in.

Om tekniken i utredningsförfarandet
kan man naturligtvis ha olika uppfattningar.
Kvar står dock frågan, varför
det parlamentariska inslaget, när det
tydligen i alla fall skulle finnas, blev
ur löntagarsynpunkt så ensidigt. Ett utökat
inslag av parlamentariker hade ju
inte behövt innebära någon försinkning
av det snabba utredningsarbete som finansministern
synes räkna med.

Det är självfallet bra om utredningsresultatet
snabbt kan presenteras. Frågan

om definitiv källskatt är en stor fråga
för många människor — den inrymmer
flera psykologiska moment som gör lösningen
besvärlig, skulle jag tro. Att som
finansministern anse problemet vara en
detaljbetonad fråga är alltså enligt min
mening fel. Jag tror, att om vi når en
lösning som gör källskatten så gott som
definitiv, har vi genomfört en mycket
betydande skattereform.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 13

Svar på fråga ang. tidpunkten för inlämnande
av självdeklaration

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Dahlgren har frågat
mig om jag har för avsikt att vidta
åtgärder för att underlätta deklarationsförfarandet
genom senare-läggning av
sista dagen för inlämning av självdeklaration.

Jag vill svara, herr talman, att några
sådana åtgärder inte övervägs.

Vidare anförde

Herr DAHLGREN (ep):

Herr talman! Jag tackar finansministern
för svaret på min fråga.

Jag är medveten om att statsrådet har
besvarat min fråga korrekt. Jag förstår
dock av svarets utformning att frågan
borde ha ställts i interpellationsform,
så att svaret kunde ha blivit mera utförligt
motiverat och därmed också mera
förståeligt. Jag tror att många skulle ha
varit intresserade av att få höra landet
finansminister utveckla sina synpunkter
på frågan varför det skulle vara
omöjligt att ha en något längre tidsperiod
för avlämnandet av självdeklaration.
I själva verket är det för de allra
flesta deklaranter knappt fjorton dagar,
som står till buds för inlämnandet av
deklarationen. Kontrolluppgifterna kom -

Nr 11

Tisdagen den 9 mars 1965

Svar på fråga ang. tidpunkten för inlämnande av självdeklaration

mer som regel inte löntagarna till handa
förrän i början av februari månad, och
även för rörelseidkare gäller att kontrolluppgifterna
inte blir tillgängliga
förrän vid denna tidpunkt.

Visst kan man hävda att upprättandet
av en löntagares deklaration i och för
sig är en så pass enkel uppgift, att den
bör klaras på den tid som står till buds
från det att man fått kontrolluppgiften.
Numera anlitar dock allt fler såväl löntagare
som företagare en bokförings- eller
deklarationsbyrå för att deklarationen
från alla synpunkter skall bli så
korrekt som möjligt. Under sådana förhållanden
är den tidsperiod som numera
står till förfogande alltför kort, eftersom
dessa byråer är överhopade med
arbete under denna tid. Man kan dessutom
befara att situationen utnyttjas så
att nya deklarationsbyråer öppnas av i
detta avseende icke kvalificerat folk.

En förlängning av deklarationstiden
till den 1 mars med åtföljande förlängning
av den tidsram, inom vilken taxeringsnämnderna
har att arbeta, borde
inte enligt min mening förrycka slutresultatet
av taxeringsarbetet tidsmässigt,
eftersom perioden juli—augusti, då dessa
nämnders arbete skall vara slutfört,
ändå präglas av semesterstiltje i den
instans, som vid denna tid skall granska
taxeringsresultaten. Det borde alltså enligt
min mening med någon god vilja
och förståelse från myndigheternas sida
vara möjligt att något förlänga tiden för
avlämnandet av självdeklaration.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:
nr 33, angående anslag för budgetåret
1965/66 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m., och
nr 34, med förslag till stat för försva -

rets fastighetsfond för budgetåret
1965/66;

till lagutskott propositionen nr 36,
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av övergångsbestämmelserna till
lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om
igångsättningstillstånd för byggnadsarbete;
samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 37, angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1965/66.

§ 15

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 6 och
7, statsutskottets utlåtande nr 29, bevillningsutskottets
betänkanden nr 3—6,
bankoutskottets utlåtande nr 5, första
lagutskottets utlåtanden nr 4—9, andra
lagutskottets utlåtanden nr 11—16, tredje
lagutskottets utlåtanden nr 5 och 7
samt allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 1—4.

§ 16

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1965/
66 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1965/66.

§ 17

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 35, angående godkännande
av avtal med Stockholms stad rörande

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

vissa markbyten m. in., överlämnats till
kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 18

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
756, av herr Vigelsbo m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
26, angående anslag till investeringar
i försvarets fabriksfond m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 19

Upplästes följande till kammaren -inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet onsdagen
den 10 mars 1965 på grund av resa till
Norge.

Stockholm den 9 mars 1965
Tage Erlander

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 20

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.55.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 10 mars

Kl. 10.00

§ 1

I enlighet med kammarens därom den
3 innevarande mars fattade beslut skulle
nu anställas val av dels tjugufyra
valmän för utseende av riksdagens militieombudsman
och dennes ställföreträdare,
dels ock sex suppleanter för dessa
valmän; och företogs först valet av
valmännen.

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Den av herr förste vice talmannen för
valet av valmän avlämnade listan upp -

tog under partibeteckningen »Gemen
sam lista» följande namn:

Johansson, fru

Eriksson i Stockholm, fru

von Friesen

Ekström i Björkvik

Svensson i Vä

Dickson

östrand

Löfqvist, fru

Gustafsson i Borås

Alemyr

Johansson i Dockered

Heckscher

Zetterberg

Elmén, fröken

Bergegren, fröken

Lundberg

Larsson i Norderön

Andersson i Storfors

Stiernstedt

Gärde Widemar, fru

Haglund

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Avsättningen av medel å skogskonto, m. m.

Bengtsson i Landskrona
Larsson i öskeviksby
Wetterström, fröken.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till valmän.

§ 2

Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen. Herr förste vice talmannen
avlämnade en lista, som under
partibeteckningen »Gemensam lista»
upptog följande namn:

Martinsson

Andersson i Strängnäs, fröken

Berglund

Hammarberg

Jonasson

Bohman.

Herr talmannen uppläste nu denna
lista för kammaren, som godkände densamma;
och förklarades de å listan
upptagna personerna utsedda till valmanssuppleanter.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 35, angående godkännande
av avtal med Stockholms stad
rörande vissa markbyten m. m.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 756.

§ 5

Föredrogs vart för sig
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av motioner om viss
förstärkning av justitieombudsmannaämbetet,
och

nr 7, i anledning av motioner om kontroll
av taxeringsmyndigheterna genom
riksdagens justitieombudsman; samt

statsutskottets utlåtande nr 29, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
angående kostnader för deltagande i
FN:s fredsstyrka på Cypern.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden hemställt.

§ 6

Avsättningen av medel å skogskonto,
m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 3, i anledning av väckta
motioner angående avsättningen av medel
å skogskonto samt dispositionen av
medel, som insatts å sådant konto,
in. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 93
av herr Ebbe Ohlsson in. fl. och II: 120
av herr Jonasson m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte

1) antaga i motionerna framlagt förslag
till förordning om ändrad lydelse
av 3 § 2 mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, av innebörd, att sistnämnda
förordning skulle äga tilllämpning
på skogskontomedel, som
tvångsvis återförts till beskattning i
samband med överlåtelse av jordbruksfastighet
genom försäljning, skifte av
dödsbo eller bodelning;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte snarast
förelägga riksdagen förslag till inrättande
av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk med rätt till skattefri
avsättning till sådan; samt

II) de likalydande motionerna 1:214
av herr Wikberg m.fl. och 11:262 av
herr Larsson i Norderön m. fl.

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Avsättningen av medel å skogskonto, m. m.

Utskottet hemställde, att följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:93
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 120
av herr Jonasson m. fl. angående avsättningen
av medel å .skogskonto m. m.;
samt

2) de likalydande motionerna 1:214
av herr Wikberg m. fl. och 11:262 av
herr Larsson i Norderön m. fl. angående
dispositionen av medel som insatts
å skogskonto,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman, Enarsson och Vigelsbo, fru
Nettelbrandt samt herrar Nilsson i Svalöv,
Larsson i Umeå och Dahlgren, vilka
— under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: 93 av
herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 120 av
herr Jonasson m. fl. — ansett, att utskottet
under punkten 1) bort hemställa,

1) beträffande beskattning vid tvångsåterföring
av medel som insatts å skogskonto att

riksdagen måtte antaga det vid
motionerna fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 3 § 2
mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst; samt

2) beträffande inrättande av brandoch
stormskadefond vid skogsbruk

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte snarast förelägga riksdagen förslag
till inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk med rätt till
skattefri avsättning till sådan.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! De spörsmål som behandlas
i föreliggande betänkande är
inte nya för riksdagen. De behandlades

senast vid 1964 års riksdag. Det är två
saker det rör sig om, dels frågan om en
omedelbar lagändring i 3 § förordningen
angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst
beträffande den intäkt, som uppkommit
därigenom att medel som innestått
på skogskonto tvångsmässigt överförs
till beskattning. Sådan tvångsmässig
överföring till beskattning sker då en
fastighet överlåtes genom försäljning,
vid skifte av dödsbo eller då bodelning
sker. 3 § 2 mom. punkt 8 i förordningen
om ackumulerad inkomst gäller intäkt,
som uppkommit därigenom att avsättning
till särskilda investeringsfonder för
förlorade inventarier och lagertillgångar
återförts till beskattning under sådana
förhållanden att, därest det återförda
beloppet i stället utgjort köpeskilling
för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen
skulle ansetts såsom ackumulerad
inkomst.

Motionärerna och vi reservanter vill
att denna 3 § 2 mom. punkt 8 skulle
utökas med ett tillägg av följande lydelse:
»så ock intäkt, som uppkommit
därigenom att avsättning till skogskonto
återförts till beskattning i samband med
överlåtelse av jordbruksfastighet genom
avyttring, skifte av dödsbo eller bodelning,
dock att ränta som tillägges det
återförda beloppet icke skall anses utgöra
sådan inkomst».

Utskottet säger att denna fråga inte
berör många skattskyldiga. Men, herr
talman, från reservanternas sida anser
vi att det inte är antalet man bör ta hänsyn
till, utan det är rättvisekravet som i
detta sammanhang bör komma in i bilden.
Reservanterna anser att det framför
allt vid tvångsöverföring av medel
som insatts å skogskonto som sker då
dödsfall inträffar eller då en egendom
hastigt får säljas på grund av sjukdom
eller olyckshändelser, är det ett rättvisekrav
att bestämmelserna om ackumulerad
inkomst skall få tillämpas. Det är
ingen större ändring som begärs, men
för dem den berör är den betydelsefull.

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Avsättningen av medel å skogskonto, m. m.

Det andra spörsmål som behandlas i
detta betänkande är att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att
Kungl. Maj:t måtte snarast förelägga riksdagen
förslag till inrättande av brandoch
stormskadefond vid skogsbruk med
rätt till skattefri avsättning till sådan.
Skulle en skogsbrand eller en stormfällning
ske, får medel enligt gällande be- ''
stämmelser insättas på ett skogskonto för
att få en utjämning ur skattesynpunkt. Enligt
bestämmelserna får emellertid dessa
medel inte stå inne längre än tio år.
När en skogsbrand eller stormfällning
inträffar, medför den oftast att mer än
tio års tillväxt blir föremål för eldens
eller stormens härjning. Det räcker därför
inte med att en utjämning skulle
kunna ske under endast dessa tio år,
utan man vill ha längre tid på sig för
utjämningen. En fastighetsägare som ''

drabbas av sådan olycka har visserligen
möjlighet att beräkna inkomsten efter
reglerna för ackumulerad inkomst, men
även där finns en begränsning av tiden.

Motionärerna och reservanterna anser
att man skall komma ifrån denna begränsning
av tiden. Det är ett rättvisekrav
att medel som inflyter på grundval
av försäkring för brandskada eller :
en försäljningslikvid som inkommer ''

för stormfälld skog skulle få lov att in- ‘
sättas i en särskild investeringsfond,
som återföres till beskattning allteftersom
medlen uttas. Det skulle således 1
kunna ske under en längre tid än tio år. ^

Inte heller denna fråga är av vikt för
många skattskyldiga men just för sådana
som drabbas av eldsolycka eller
stormskada är frågan av stor betydelse. *
Vi reservanter från de borgerliga partierna
anser därför att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t 1
hemställa att inrättande av en sådan
brand- och stormskadefond vid skogs- *
bruket snarast måtte komma till stånd. 1

Med dessa ord, herr talman, ber jag *
att få yrka bifall till den reservation
som är fogad till bevillningsutskottets 1
betänkande nr 3. 1

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Som herr Nilsson i Svalöv
sade är detta gammal »skåpmat» och
jag skall fatta mig mycket kort.

.lag vill erinra om att bevillningsutskottet
1962 sade att det borde ligga i
skogsägarnas eget intresse att inte utnyttja
skogskontots möjlighet till skatteuppskov
i sådan utsträckning att behov av
resultatutjämning uppkommer då medlen
återföres till beskattning. Skogsägarna
har ju goda möjligheter att göra
successiva uttag och därigenom reglera
kontomedlen.

Att insatta medel på en gång upptas
till beskattning kan inte heller anses
oskäligt. Vid överlåtelse av fastighet får
sålunda kontoinnehavaren likvida medel
att betala skatten med. Är det fråga
om arv skall återföring ske först sedan
arvskifte ägt rum, och dödsboet får därför
visst rådrum och kan avveckla fondavsättningarna
successivt i sådan takt
att viss progressionsutjämning erhålles
utan tillämpning av bestämmelserna om
ackumulerad inkomst.

Rätt finns ju också att insätta medel
å .skogskonto för intäkt på grund av försäkring
i samband med skada på växande
skog genom brand eller stormskada.
Alternativt kan man få sådan ersättning
betraktad som ackumulerad inkomst.
Skadan kan ha sådan omfattning att
mer än tillväxten under tio år har ödelagts.
Tio år är maximitiden för utjämning
både beträffande skogskontona och
reglerna för ackumulerad inkomst.

Skogskontoavsättning och reglerna
om ackumulerad inkomst har avsett detsamma:
att möjliggöra en fördelning på
flera år av inkomster som beskattas progressivt.
Insättning på skogskonto skall
vara ett komplement eller snarare ett alternativ
till förordningen om ackumulerad
inkomst. Det har aldrig varit avsikten
att man både skulle ha rätt att avsätta
medel till skogskonto och därigenom
få skatteuppskov och sedan också
få åtnjuta förmånen av beskattning en -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Avsättningen av medel å skogskonto, m. m.

ligt förordningen om ackumulerad inkomst.

Utskottet tillägger att det skulle vara
förenat med betydande taxeringstekniska
svårigheter att tillämpa reglerna om
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
på skogsinkomster.

Motionärerna yrkar också på generösare
regler i fråga om uppsägning av
skogskontomedel och vill ha infört en
rätt att under ett och samma år insätta
medel på mer än ett konto.

Jag skall, herr talman, inte uppta tiden
med att närmare gå in på den saken
som diskuterats så många gånger
förut. Jag vill bara erinra om att Kungl.
Maj :t har möjligheter att under vissa
förhållanden medge att medel uttas från
skogskonto utan att eljest föreskriven
uppsägningstid iakttas. Jag vill också erinra
om att en motivering för att man
inte vill medge insättningar på mer än
ett skogskonto är de kontrolltekniska
svårigheter som skulle uppstå i sådant
fall.

Herr talman! Det förvånar mig att
man kommer tillbaka med dessa motioner
varje år. Jag har talat med jordbrukare
som erkänner att lagstiftningen
om insättningar på skogskonto är så
gynnsam att de flesta, för att inte säga
alla, som berörs av denna lagstiftning
är synnerligen belåtna och tacksamma
för den. Det är kanske naturligt att man
vill ha ännu mera generösa bestämmelser.
Men jag tycker att man borde
vara nöjd med den goda lagstiftning vi
har på detta område.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Herr Brandt framhöll
att i fråga om dödsbon behövde medlen
icke överföras till beskattning förrän
skifte hade ägt rum. Vederbörande dödsbo
har möjligheter att skjuta skiftet
framför sig ett antal år.

Det är alldeles riktigt att lagstiftningen
medger detta. Men nu ligger det till

på det sättet att man inom många andra
områden inte alls är glad åt att skiften
uppskjutes.

Jag hade senast i går tillfälle att i
tredje lagutskottet vara med om att behandla
ett ärende rörande fastighetsombud
som skulle tillsättas då dödsbo
icke skiftades och vederbörande dödsbo
hade skogsfastighet. Det framhölls att
svårigheter förelåg att vid olika förrättningar
komma till tals med dödsboets
samtliga delägare.

Vi i tredje lagutskottet ansåg att dessa
uppskjutna skiften förorsakar besvär.
Det är därför av stor vikt att vår skattelagstiftning
inte är så utformad att den
i vissa fall tvingar dödsbon att stå
oskiftade under ett antal år. Vi bör även
tänka på detta då denna fråga behandlas.
Bevillningsutskottet bör inte se den
enbart ur skattesynpunkt utan bör ha
ögonen öppna för hur lagstiftningen
verkar även i andra avseenden.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten i

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nilsson i Svalöv begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 3,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Elofsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång upp -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

läst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Svalöv begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 111 ja och 105
nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7

Rätten till avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd i vissa fall

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 4, i anledning av väckta
motioner angående rätten till avdrag vid
beskattningen för periodiskt understöd
i vissa fall.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 62 av herr Ahlsten
och II: 81 av herr Berglund hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådana
ändringar eller förtydliganden av
gällande kommunalskattelag att anställd
inte på grund av arbetsgivarens skatterättsliga
status utestängdes från rätt till
periodiskt understöd med avdragsrätt
för givaren, och att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till författningstext.

Utskottet hemställde,

att de likalydande motionerna I: 62
av herr Ahlsten och II: 81 av herr Berglund
angående rätten till avdrag vid
beskattningen för periodiskt understöd
i vissa fall icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman och Vigelsbo, fru
Nettelbrandt samt herrar Larsson i

Umeå, Dahlgren och Björkman, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna 1:62 av herr Ahlsten
och II: 81 av herr Berglund måtte
i skrivelse till Kung], Maj:t anhålla om
utredning rörande de i reservationen
berörda frågeställningarna, nämligen
dels huruvida regelbundna utbetalningar
från annan än arbetsgivaren till personer
som uppbure lön vore att hänföra
till periodiska understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning eller
till ersättning för utfört arbete, dels
om rätt till avdrag för periodiskt understöd
skulle medges givaren.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! I motion nr 62 i första
kammaren och i en likalydande motion
nr 81 i andra kammaren har vi tagit upp
frågan om rätt till avdrag för periodiskt
understöd under vissa omständigheter.
I samband med antagandet av 1928 års
kommunalskattelag gjordes uttalanden
av statsråd och riksdag som beträffande
periodiskt understöd innebar, att mottagare
av sådant understöd, som måste vara
fysisk person, hade rätt till skattemässigt
avdrag för det givna understödet.
Något uttalande som skulle inskränka
den mottagandes rätt att använda de
beskattade medlen till vad han önskade
har inte gjorts. I kommunalskattelagen
göres endast undantag för en generell
tillämpning, nämligen att understöd för
utbildning och uppfostran icke fick betecknas
som periodiskt understöd.

Vad saken nu gäller har vi exemplifierat
på sid. 4 i vår motion. Den gäller
här periodiskt understöd från en industriidkare
till tre personer, verksamma
som missionärer i Afrika i ett av
våra frikyrkosamfunds tjänst, där de bedriver
en av oss alla bekräftad värdefull
arbetsinsats för de underutvecklade folkens
bästa. Givaren yrkade avdrag i sin
deklaration för detta understöd, och

Onsdagen den 10 mars 19G5

Nr 11

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

taxeringsnämnden godkände det yrkade
avdraget. Taxeringsintendenten ville
emellertid inte vara med om detta, utan
anförde besvär hos prövningsnämnden,
som biföll taxeringsintendenlens yrkande
om avslag. Givaren överklagade hos
kammarrätten, som gav klaganden rätt.
Taxeringsintendenten anförde besvär
hos regeringsrätten, som biföll besvären
och godkände prövningsnämndens beslut.

I sin besvärsskrivelse anför taxeringsintendenten
den något underliga motiveringen
att understödet inte kan anses
som ett bidrag till den fysiske mottagaren
utan till hans organisation. Regeringsrätten
har emellertid en annan motivering
för sitt fastställande av prövningsnämndens
beslut och skriver:
»Enär på grund av omständigheterna i
målet ifrågavarande belopp får anses ha
utgivits till missionärerna såsom ersättning
för utfört arbete och därför inte
är att hänföra till periodiskt understöd
och därmed jämförlig periodisk utbetalning,
finner Kungl. Maj:t ...». Här har
man tydligen skilda uppfattningar och
motiveringar, vilka båda vi anser vara
oriktiga. Organisationen som sådan har
nämligen visat att den till dem det gäller
utbetalat deras avtalsenliga löner för
arbetet och att det periodiska understödet
alltså inte är ersättning för detta.
Denna försäkran borde undanröja alla
betänkligheter i ifrågavarande fall.

Att dessa anställda det nu gäller, som
i många fall har låga löner — man och
hustru har exempelvis tillsammans
It 000 kronor per år jämte fri bostad
-— kan ha personliga önskningar och
behov, tycks vara helt främmande för
skattemyndigheterna. De kan i likhet
med andra personer ha skulder att betala,
ansvar för barnens uppfostran och
utbildning, och i dessa fall utgör det
inte något undantag att barnen måste
lämnas här hemma i Sverige för utbildning
medan föräldrarna fullgör sin
tjänst i u-länderna, vilket är förenat
med ganska kännbara kostnader. De

skulle kanske också vilja förverkliga
drömmen om ett eget hem att vila ut i
under hemmaperioderna och på gamla
dar, när deras arbete är slutfört, allt i
likhet med andra ansvarsmedvetna medborgare
i samhället. Personligen känner
jag en hel del sådana människor. Att ett
anställningsförhållande skulle upphäva
en persons status som fysisk person och
därmed beröva honom rättigheter, vilka
enligt svensk lag tillkommer andra medborgare,
måste vara främmande för vår
allmänna demokratiska samhällssyn. Vi
eftersträvar en utredning för att bringa
bättre klarhet i sådana här fall, och
detta är anledningen till vår motion.

Utskottsmajoriteten vill nu inte vara
med om en utredning som skulle kunna
klara begreppen och bidra till en ordning
i dessa förhållanden. Utskottet faller
helt tillbaka på regeringsrättens utlåtande
och anför för övrigt att ifrågavarande
understöd är att anse som direkta
bidrag till den anställdes organisation
som sådan.

Utskottet argumenterar också underligt
när man säger, att därför att givaren
och mottagaren tillhör samma organisation
så kan utskottet inte anse gåvan
såsom periodiskt understöd. Detta måste
väl vara alldeles orimligt. Om en anförvant
vill stödja två bröder — vi har anfört
detta exempel i vår motion — varav
den ene är folkskollärare och den
andra instruktör inom någon av våra
många ungdomsorganisationer av religiös,
idrottslig eller politisk art, så skulle
givaren alltså i det förra fallet säkerligen
få avdrag för understödet utan att
hans yrkande kom under särskild prövning.
Han skulle alltså få göra avdrag
för understödet till folkskolläraren men
inte för understödet till instruktören,
trots att båda mottagarna skattade för
understödet såsom för vanlig inkomst.

Jag skulle gärna vilja fråga utskottets
ärade talesman, som nu kommer att bemöta
mig, hur det hade blivit om givaren
varit en far och mottagaren hans
son — hade förhållandena då varit an -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

norlunda? Utskottet talar ju om frändskap.
Ja, den frändskapen kan ju bestå
av fysisk sådan, men kanske man också
skulle kunna säga att den kan vara av
själslig eller andlig art. När man talar
om de personliga relationerna bör man
nog ta med båda delarna i bilden.

Utskottets borgerliga representanter
har ställt sig positiva till en utredning
och argumenterar enligt min mening
riktigt: »I de fall, där mottagarens reguljära
lön inte påverkas av utbetalningarna
och där andra personer med
samma arbete och lön som mottagaren
ej erhåller dylika regelbundna utbetak
ningar, bör det enligt utskottets uppfatt
ning presumeras att det gäller periodiska
understöd.» Reservanterna anför
även följande: »Bestämmelserna om avdragsrätt
för periodiska understöd bör
dock enligt utskottets uppfattning tolkas
så att avdrag i vart fall medges då det
kan hållas för sannolikt att utbetalningarna
är individualiserade och saknar
samband med mottagarens verksamhet.»

Herr talman! Mera kanske skulle kunna
anföras i detta sammanhang, men
det sagda må vara nog. Jag ber, herr talman,
alltså att få yrka bifall till reservationen
i bevillningsutskottets betänkande
nr 4.

I detta anförande instämde herrar
Wiklund, Rimmerfors, Hamrin i Jönköping,
Löfgren, Källstad, Gustafsson i
Borås, Hyltander, From, Westberg, Jonsson
och öhvall (samtliga fp).

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! .lag har velat säga några
få ord på den här punkten, kanske bl. a.
därför att det finns en viss nyansskillnad,
som väl också i någon mån kom
fram i herr Berglunds yttrande, mellan
reservationen och motionen, även om
reservanterna i sak helt delar de synpunkter
som kommer till synes i motionen.

Bestämmelserna om avdragsrätt för
periodiskt understöd är onekligen myc -

ket underliga i vårt land. Jag behöver
bara erinra om den kända jämförelsen
mellan de fall då understöd lämnas till
ett sysslolöst barn och då det ges till ett
studerande barn. Att den förra situationen
skall premieras framför den andra
framstår för folk med rätta såsom obegripligt.
Här har motionärerna pekat
på en annan situation, då måhända bestämmelserna
inte helt utesluter en rimlig
ordning men då deras oklarhet eller
ofullständighet lett till eu otillfredsställande
praxis. Det är enligt min mening
inte rimligt att, som utskottet framhåller,
låta den omständigheten, att en
medlem av exempelvis en religiös organisation
ger ett understöd till någon
som är anställd i denna organisation, i
sig själv utgöra en stark presumtion för
att understödet icke i första hand är
grundat på något personligt förhållande
mellan givare och mottagare. Visserligen
säger utskottet att det bör finnas
möjlighet att bevisa motsatsen, men
man kan med fog fråga sig, om inte bevisbördan
där borde vara omkastad.
När utskottet säger att det inte är på
grund av arbetsgivarens skatterättsliga
status som avdrag vägras utan i stället
därför att pengarna ansetts ha utgjort
ersättning för utfört arbete är väl det en
skenfäktning. I själva verket är det ju
just den omständigheten, att det mellan
givare och mottagare finns ett led — en
organisation i detta fall — där givaren
är intressent och mottagaren anställd,
som har fött tanken på presumtion att
medlen lämnas såsom ersättning för utfört
arbete i stället för periodiskt understöd,
för vilket alla kriterier eljest torde
vara uppfyllda.

Bakom utskottets inställning skymtar
klart åsikten att främjandet av allmännyttiga
eller liknande ändamål inte
bör ske i form av lättnader vid beskattningen
utan i form av bidrag. Det är
förvånande att man hellre än att bevilja
en enskild person skattelättnad för att
han av egna medel bidrar till något,
som eljest det allmänna skulle påta sig

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

ansvaret för, låter det allmänna stå för
hela kostnaden. Detta synsätt gagnar
verkligen icke vare sig det allmännas
intresse eller de enskilda människorna
som i sin egenskap av skattebetalare får
svara för utgifterna i stället.

En självklar inställning från det allmännas
sida borde i stället vara att vilja
ge en särskild uppmuntran — och som
sådan kan en skattelättnad onekligen
fungera — till sådana människor som
genom sin offervilja vill betala för vad
samhället eljest skulle ha fått bekosta.

Till sist skulle jag vilja framhålla att
det naturligtvis inte från någon sida är
fråga om att försöka skapa möjligheter
till att genom skentransaktioner av olika
slag komma undan beskattning. Samtidigt
måste det dock vitsordas att problemet
inte är helt komplikationsfritt,
men den omständigheten att det finns
någon komplikation i en fråga utgör
inget motiv för att avfärda hela frågan
som sådan.

Anledningen till att reservanterna inte
anslutit sig till ett förslag om ändring
av lagtexten omedelbart är den att man
vill ha en översyn av frågan; därvid
inkluderande just de komplikationer
som denna fråga onekligen rymmer.
Men den inställningen är fjärran från
ett avvisande av hela problemet.

Jag tycker att man skulle kunna kosta
på sig att i enlighet med vad som anförts
i reservationen hemställa om utredning
av frågan.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande instämde herr Dickso/i
(h) och fröken Elmén (fp).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det låter nog ganska
bestickande när man resonerar som så
att avdrag inte får göras för bidrag till
missionärer. Men så enkelt är inte problemet.
Låt mig först erinra om att
riksdagen ett flertal gånger under de
senaste åren har avslagit motion med

yrkande om avdragsrätt för direkta bidrag
till allmännyttiga, religiösa och
liknande ändamål. Riksdagen har då
på bevillningsutskottets förslag uttalat
bl. a., att ett sådant medgivande skulle
innebära — och det är alldeles uppenbart
— en klar avvikelse från grundläggande
principer i vår skattelagstiftning.
Man har menat att skall vi främja
allmännyttiga eller liknande ändamål
bör vi i stället göra det genom direkta
bidrag från det allmännas sida.

Avdragsrätt för utbetalningar till ändamål
av detta slag skulle för övrigt
med hänsyn till progressionen i beskattningen
särskilt gynna ändamål, till
vilka högre inkomsttagare vanligtvis
lämnar bidrag. Härtill kommer att åtskilliga
ändamål av ideell och kulturell
art har priviligierad ställning i beskattningshänseende.

Det regeringsrättsutslag'' som utskottet
talar om i sitt betänkande avsåg ett
fall, där en person via en svensk församling
till utomlands verksamma missionärer
hade utbetalat sammanlagt
7 000 kronor. Dessa missionärer hade
ingen lön från församlingen utan de erhöll
ersättning för sin verksamhet genom
gåvor och bidrag och, som man
vill göra gällande, genom periodiska
understöd. I regeringsrättens utslag vägrades
givaren rätt att göra avdrag för
dessa bidrag enligt bestämmelserna om
periodiskt understöd därför, säger regeringsrätten,
att dessa utbetalningar
till missionärerna måste anses vara lön
och inte sådana individualiserade periodiska
understöd, för vilka man enligt
förordningen har rätt till avdrag
vid beskattningen.

! det fall som motionärerna åberopat
hade missionärerna lön, men där ansåg
regeringsrätten att man inte kunde tillmäta
detta någon avgörande betydelse,
tv bär ansåg man att bidraget hade utgått
till vederbörande därför att de var
missionärer och inte därför att de var
personliga vänner till givaren eller dylikt
och att bidraget sålunda inte föll

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

under bestämmelserna för periodiskt
understöd.

Det är ju uppenbart att det, om motionärernas
yrkande bifölls, skulle bli
risk för att man kringgår bestämmelserna
om periodiskt understöd genom
att i stället för att ge bidrag till organisationerna
— då man inte har rätt till
avdrag vid beskattningen — ge bidrag
till enskilda personer inom organisationerna
i form av lön eller genom erläggandet
av medlemsavgifter, ja vad
som helst. På detta sätt skulle man kunna
ge föreningar och organisationer bidrag,
för vilka bestämmelserna inte
medger avdrag vid beskattningen.

Detta erkänner också reservanterna
i det att de inte yrkar bifall till motionärernas
förslag. Jag tyckte att herr
Berglund sade att man yrkar en utredning.
Det gör inte motionärerna, det
är reservanterna som gör det. Reservanterna
vill helt enkelt inte biträda
motionärernas yrkande. Reservanterna
vill att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall »anhålla om utredning rörande
de frågeställningar som i reservationen
berörts».

Utskottsmajoriteten vill inte tillstyrka
motionerna helt enkelt därför att
om man införde en sådan bestämmelse
skulle man beta skattedomstolarna möjligheterna
att i varje särskilt fall pröva
om en utbetalning verkligen är ett periodiskt
understöd i förordningens mening
eller inte. Det skulle — det måste
man väl ändå medge — skapa stora
möjligheter att kringgå lagstiftningen.
För oss som varit med om att icke medge
rätt till avdrag för periodiskt understöd
till allmännyttiga, religiösa och
liknande ändamål är det därför en naturlig
sak att yrka avslag på motionerna.
Ett bifall till motionerna skulle
helt enkelt resultera i att man skulle
kunna yrka avdrag för alla möjliga utbetalningar
såsom för periodiskt understöd,
och det kan inte vara rimligt.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BERGLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tyckte att bevillningsutskottets
talesman hade svårt att
utreda dessa förhållanden, och jag måste
medge att frågan kanske inte är så
lätt. Det yrkande som nu har framställts
— och som även tidigare framställts
i kammaren — om avdragsrätt
för gåvor som är avsedda som direkta
bidrag är en sak, periodiskt understöd
är en annan sak. Jag poängterade i mitt
första anförande att den organisation
som de ifrågavarande missionärerna
tillhör har framhållit att missionärerna
fått ut full lön. Några personer vill nu
lämna dem understöd för att bereda
dem möjligheter att åstadkomma någonting
som deras lön inte räcker till
för. Jag angav i mitt första anförande
vad det kunde gälla.

Reservanterna har inte helt instämt
i motionärernas yrkande. Vi motionärer
har emellertid instämt med reservanterna
därför att vi önskar få klarhet
i dessa frågor. Att det nu gäller
missionärer bör inte vara på något sätt
diskriminerande. Vi vill ha en objektiv
utredning av frågan. Eftersom det nu
tydligen råder sådan oklarhet är det
lämpligaste sättet att skapa sådan klarhet
att begära en utredning, så att linjerna
klarnar och vederbörande vet vad
de har att rätta sig efter i förekommande
fall.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Utskottets talesman
blandade ihop två olika frågor. Frågan
om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga
ändamål får vi tillfälle att diskutera
senare här i kammaren med anledning
av motioner som föreligger och
som just nu behandlas i bevillningsutskottet.
Beträffande den frågan har herr
Brandt och jag olika uppfattningar,
men den får vi alltså diskutera senare.

Den fråga som vi nu skall behandla
är den rätt som finnes i nuvarande lagstiftning
för en person, som ger ett periodiskt
understöd till en annan person,

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Rätten till avdrag vid beskattningen

att göra avdrag för detta understöd i
sin deklaration under det att mottagaren
får ta upp det som skattepliktig inkomst
i sin deklaration. Från denna
regel göres det undantaget — vilket
har berörts tidigare — att understödet
inte får utgå för studier. För övrigt
finns alltså en allmän rätt till avdrag
för periodiskt understöd. Vad motionärerna
pekar på är det förhållandet att
skattemyndigheterna ibland tycks bedöma
saken så, att denna rätt, som nu
enligt lag tillkommer varje svensk medborgare,
inte skall gälla understöd till
anställda i organisationer. Det kan därvid
röra sig om missionärer i missionssällskap,
idrottsinstruktörer i idrottsföreningar
o. s. v. Man förutsätter nämligen
att det i sådana fall inte är fråga
om något verkligt periodiskt understöd
utan om ett bidrag till organisationen
som sådan.

Det är självklart att om man i lagstiftningen
inte tillåter avdrag för understöd
till organisationer, skall man
inte öppna någon väg till missbruk och
kringgående av lagstiftningen om periodiskt
understöd. Därför är det, som
jag framhöll när vi diskuterade denna
fråga i bevillningsutskottets avdelning,
fullt klart att om en anställd i en organisation
får en sänkning av sin lön och
i stället får ett motsvarande belopp som
periodiskt understöd är detta ett kringgående
av lagen och avdragsrätt skall
inte beviljas.

Men i det rättsfall som tagits upp i
motionen hade mottagarna av det periodiska
understödet samma lön som en
rad andra missionärer som var anställda
på samma missionsfält. De fick detta
periodiska understöd utöver lönen.

Det var alltså, tycker motionärerna,
fullständigt klart att detta var ett periodiskt
understöd i lagens mening. Då
skall inte det förhållandet att de är anställda
i organisationer leda till att
inte reglerna om avdragsrätt för givare

för periodiskt understöd i vissa fall

de mig utomordentligt, nämligen att ett
bifall till reservationen skulle beta skattemyndigheterna
möjligheterna att i
varje särskilt fall pröva, om det verkligen
är fråga om ett periodiskt understöd.
Det skulle inte alls bli fallet. Vad
vi i reservationen vill säga är att missionärer
och andra som är anställda i
organisationer skall ha samma rätt som
andra svenska medborgare att motta sådana
periodiska understöd som är avdragsgilla
för givaren. Det är det som
motionen och reservationen går ut på.
Skattedomstolarna skall betrakta sådana
periodiska understöd på precis samma
sätt som alla andra periodiska understöd,
och för samtliga fall gäller att
det skall prövas, om de uppfyller de
kriterier som angives i lagen.

Det är därför som ett bifall till reservationen
inte på något sätt berör
den stora principfrågan om avdragsrätt
för gåvor till allmännyttiga ändamål
där vi kan ha olika uppfattningar.
Ett bifall till reservationen innebär bara
att ledamöterna i denna kammare säger
att missionärer och andra som är
anställda i ideella organisationer skall
ha samma rätt som andra svenska medborgare.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag vet inte hur herr
Gustafson lyssnat på mig. Han säger
att jag har blandat ihop två frågor. Jag
har redogjort för bestämmelserna rörande
rätten att göra avdrag för periodiskt
understöd till allmännyttiga, religiösa
och ideella organisationer, vilket
inte är tillåtet. Sedan har jag redogjort
för att man här vill att riksdagen skall
fatta ett beslut som innebär att man
kringgår den bestämmelsen. Man skulle
kunna på en omväg ge dessa organisationer
bidrag genom att man ger direkt
till personer inom organisationen. Jag
tror att varenda en av kammarens ledamöter
är på det klara med att man därigenom
skulle ge ett finger åt ett sådant
kringgående av bestämmelserna som

av periodiskt understöd tillämpas.

Herr Brandt sade en sak som förvåna3
— Andra kammarens protokoll 1965. Nr It

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

skulle innebära att varenda ideell, religiös
och allmännyttig organisation
skulle kunna på en omväg få bidrag av
personer som har råd att ge dem sådana,
varefter givarna skulle få göra avdrag
för dessa bidrag. Så ligger det till.

Herr Gustafson säger att reservanterna
vill ingenting annat än att ifrågavarande
givare skulle få rätt att göra avdrag
för periodiskt understöd enligt bestämmelserna
i skattelagstiftningen. Jag
har aldrig sagt att man bör vägra avdragsrätt
för periodiskt understöd enligt
gällande bestämmelser. Emellertid
måste väl ändå skattemyndigheterna ha
rätt att bedöma, om periodiska understöd
går till dessa organisationer, för
vilket ändamål man inte får göra avdrag,
liksom om det är fråga om avdrag
för periodiska understöd till studerande
ungdom, vilka ej heller är avdragsgilla.
Skattemyndigheterna skall
ha rätt och skyldighet att göra den bedömningen.

Nu säger vi — det gör inte bara jag
utan jag redogör för vad utskottet sagt
— att ett bifall til! motionen skulle beta
skattemyndigheterna möjligheten att bedöma
frågan på det sätt de tidigare har
gjort, därför att ett sådant beslut av
riksdagen skulle helt enkelt innebära att
riksdagen gjort ett medgivande. Skattemyndigheterna
skulle därefter ha att
bedöma yrkanden om rätt till avdrag för
periodiska understöd på ett annat sätt
än tidigare. Ett beslut av riksdagen som
skulle innebära ett sådant medgivande
anser vi skulle skapa svårigheter och
krångla till det hela på ett sätt som lagstiftningen
inte har avsett.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Herr Brandt vågar inte
vara med om att ge missionärer och anställda
i ideella organisationer samma
rätt som andra svenska medborgare har,
därför att då skulle varenda religiös och
ideell organisation missbruka bestäm -

melserna, säger han. Det är eu anklagelse
som herr Brandt utslungar mot
dessa organisationer som innebär att
han påstår att de skulle ge falska uppgifter
till taxeringsmyndigheterna. Har
herr Brandt insett vidden av vad han
sagt?

Jag vill upprepa att om reservationen
bifalles kommer skattemyndigheterna
att ha möjlighet att bedöma dessa periodiska
understöd på precis samma sätt
som alla andra periodiska understöd.
Jag är den förste att säga att på detta
område liksom på alla andra skall givetvis
skattemyndigheterna undersöka om
det är fråga om periodiskt understöd i
skattelagstiftningens mening. Det är
självklart. Den prövningen skall vara
lika i samtliga fall. Det är därför jag
tycker att ett bifall till reservationen,
efter vad vi hört av herr Brandt, är mer
angeläget än någonsin tidigare.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
använder metoder som jag sett tilllämpas
många gånger här i kammaren
mot politiska debattanter, men det imponerar
inte på mig om någon står och
säger, att motståndaren har en helt annan
uppfattning än han har. Jag tycker
det är en debattmetod som herr Gustafson
kan behålla för sig själv. Det är inte
fråga om att ge bidrag till missionärer
eller ej, men jag förstår att det är populärt
att säga, att herr Brandt inte ville
medge avdragsrätt för bidrag till missionärer.

Det är inte fråga om missionärer eller
andra, utan skattemyndigheterna har
enligt regeringsrättens utslag vägrat rätt
till avdrag för periodiskt understöd i
visst fall, och när herr Gustafson i Göteborg
inte accepterar detta, betyder det
att han måste mena att skattemyndigheterna
förfarit oriktigt. Nu vill han att
riksdagen skall uttala att skattemyndigheternas
beslut är felaktigt. Riksdagen
skall med andra ord antingen tolka den
lagstiftning som finns och säga att skat -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Rätten till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd i vissa fall

temyndigheterna har beslutat fel eller
också är det ett fel på lagstiftningen och
då skall vi ändra den.

Jag har sagt, att regeringsrätten inte
har medgivit avdrag på grund av sin
bedömning enligt nuvarande lagstiftning
och att vi inom utskottsmajoriteten
ansett, att riksdagen bör vara försiktig
med att göra ett uttalande som kan
få konsekvenser som i varje fall utskottsmajoriteten
inte önskar. Jag vill
emellertid understryka vad jag tidigare
sade, nämligen att för dem som menar
att man skall införa rätt att ge bidrag
till allmännyttiga, religiösa och ideella
föreningar är det naturligtvis alldeles
ypperligt om riksdagen går med på detta,
ty då spricker ju hela det ställningstagande
som man gjort tidigare.

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Detta måste vara fel.
Reservationen går ju ut på att riksdagen
skall begära en utredning. Den kan inte
på något sätt inverka på taxeringsmyndigheterna
i detta fall, utan när utredningen
är klar kan taxeringsmyndigheterna
handla mera enhetligt än vad de
nu kan.

Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet
på att taxeringsmyndigheterna
i det förekomande fallet har olika åsikter.
Taxeringsnämnden har godkänt avdraget,
men prövningsnämnden avslog
på grundval av taxeringsintendentens
yttrande. Sedan klagan framförts till
kammarrätten godkändes taxeringsnämndens
beslut. Därefter gick ärendet
upp till högre instans med påföljd att
det blev avslag. Här ser man så diffust
myndigheterna bedömer just denna sak.
Det är ju inte fråga om att riksdagen
skall göra något uttalande som kan bereda
svårigheter för taxeringsmyndigheterna
vid bedömningen av denna fråga,
utan det hela går ut på en utredning
soin skall försöka göra det lättare för
taxeringsmyndigheterna att handla i
förekommande fall.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Med hänsyn till vad
herr Berglund sade nyss tror jag att
även skattejuristerna har ett stort intresse
av att det på denna punkt blir ett
klarläggande i lagstiftningen.

Herr NILSSON i Agnäs (h):

Herr talman! När jag lyssnade till
herr Brandts första anförande fylldes
jag med beklämning. Herr Brandt tycks
tro att landet är fullt av människor som
spanar efter tillfällen att kringgå lagar
och förordningar och att bedraga staten
på skatter och att det då främst skulle
vara fråga om människor med kristen
och ideell inriktning.

Jag skulle vilja uttala min protest mot
ett sådant påstående. Och samtidigt kan
jag dämpa herr Brandts oro. Genom
mitt yrke och tjugo års resor bland
kristna människor har jag träffat många
av den typ det här gäller och jag tror
att det skulle gå bra med en sådan ordning
som föreslås i motionen.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag tillåter mig påpeka
att regeringsrättens ifrågavarande utslag
inte innehåller någon formulering
som innebär en desavuering av missionärerna.
Regeringsrätten säger att »på
grund av omständigheterna i målet»
har regeringsrätten kommit till den
uppfattningen att rätt till avdrag för
periodiskt understöd icke skall medges.

Sedan vill jag erinra om att det här
inte gäller frågan om bidrag till de
kristna organisationerna eller ens till
missionärsverksamheten över huvud taget.
Vad vi inom utskottsmajoriteten är
rädda för är — och därvid stöder vi
oss på de bedömningar och undersökningar
som regeringsrätten gjort i det
berörda målet — att man skall råka in
i ett tillstånd, då vilken organisation
som helst med allmännyttiga, ideella
eller religiösa ändamål kommer att i

Onsdagen den 10 mars 1965

36 Nr 11

Rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning inom familjebolag till pension

lön utbetala endast 75 eller 50 procent
av det belopp som de anställda rätteligen
skall ha och låta resten utgå i
form av periodiskt understöd.

Jag har bara velat nämna detta som
ett exempel på de många möjligheterna
att kringgå sådana avdragsbestämmelser
utan att skattemyndigheterna kan
göra något åt saken.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Nej, frågan gäller inte,
herr Brandt, de periodiska understöden
till organisationerna, utan —- såsom jag
har sagt så många gånger förut — kravet
på att de anställda i organisationerna
skall ha samma rätt som alla andra
svenska medborgare.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Berglund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Yngve Nilsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 108 ja och
107 nej, varjämte 1 av kammarens le -

damöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 8

Rätt till avdrag vid beskattningen för
avsättning inom familjebolag till pension

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 5, i anledning av väckta
motioner om rätt till avdrag vid beskattningen
för avsättning inom familjebolag
till pension.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Under ett flertal år har
den föreliggande frågan, alltså om rätt
till avsättning för pensioneirng då det
gäller huvuddelägare i ett företag, varit
föremål för riksdagens behandling.
När den borgerliga delen av bevillningsutskottet
denna gång inte har reservationsvis
fullföljt motionens yrkande
beror det därpå att den utredning
som för närvarande arbetar kan
beräknas framlägga sitt betänkande under
innevarande vårsession. Därför har
vi nöjt oss med att foga en blank reservation
till bevillningsutskottets betänkande
i ärendet.

Jag vill nu endast i korthet understryka
att det uppkommer utomordentligt
stora olägenheter genom att en
huvuddelägare som arbetar inom familjeföretaget
inte kan inrymmas i
det pensionssystem som omfattar företagets
övriga anställda. I längden blir
detta förhållande ohållbart, bl. a. därför
att vissa företag därigenom förhindras
att fullgöra tidigare åtaganden
beträffande avsättningar till PRIfonderna
för sina övriga tjänstemän.
Denna situation uppstår när ett företag
har en äldre pensionsstiftelse, vari
även ingår ett pensionsåtagande för
huvuddelägare som arbetar i företaget.
Så länge det finns kvar en behållning i

Onsdagen den 10 mars 1965 Nr 11

kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, m. m.

Rätt till avdrag för

den gamla fonden, som är avsedd för
dessa kategoriers pensionering, får man
icke göra några nya avsättningar till de
fria fonderna för företagets vanliga anställda.

Den civilrättsliga lagen om fondförvaltning
samt bestämmelserna om avsättning
till pensionsstiftelse strider
här emot varandra. Enligt den civilrättsliga
lagen har man inte rätt att ur de
gamla fonderna ta de belopp som erfordras
för att uppfylla påtagna pensionsförpliktelser.
Därför kan man inte göra
de avsättningar som är nödvändiga för
att företaget skall kunna uppfylla sina
åtaganden enligt överenskommelse som
träffats t. ex. mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Industritjänstemannaförbundet.
Jag hoppas att utredningens
betänkande blir positivt, i varje
fall så till vida att också de huvuddelägare
som arbetar i företaget inrymmes
i pensionsbestämmelserna.

När utredningens betänkande lagts
fram, är det också ytterligt angeläget
att hela ärendet avgöres mycket snabbt
här i riksdagen, eftersom man inom näringslivet
nu börjar få mycket svårt
att klara gjorda pensionsåtaganden.

Med det anförda har jag velat motivera
varför det till föreliggande utskottsbetänkande
endast har fogats en
blank reservation, och jag har, herr
talman, inget annat yrkande än bifall
till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Eftersom jag är liuvudmotionär
hade jag tänkt att säga några
ord i denna fråga, men efter herr Magnussons
i Borås anförande kunde jag
kanske nöja mig med att bara instämma
i vad han sade.

När bevillningsutskottet nu enligt
riksdagsberättelsen tillkännager att pensionsutredningen
kommer att lägga
fram sitt betänkande redan under vårriksdagen,
får vi väl avvakta vad utredningen
kommer att säga i denna
fråga. Jag utgår ifrån att utredningen

inte kan underlåta att beakta de synpunkter
vi anfört i vår motion. Jag vill
endast betona att vi motionärer har ansett
den fråga det här gäller som mycket
beaktansvärd. Mig veterligen har
heller ingen med faktiska bevis kunnat
styrka att missbruk av avdragsreglerna
har förekommit, utan hela resonemanget
i det avseendet har varit
grundat på farhågor.

Herr talman! I likhet med föregående
talare skall jag avstå från att här
ställa något yrkande. Jag avvaktar i
stället vad utredningen kommer att
skriva i sitt betänkande.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 9

Rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar
och skogsvägar,
in. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 6, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag för kostnader
för täckdikningsanläggningar och skogsvägar,
m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 5 av
herrar Wikberg och Eric Carlsson samt
11: 6 av herr Jonasson in. fl., vari hemställts,

1. att riksdagen måtte besluta, att
täckdikningskostnad upp till 1 000 kronor
vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet finge avdragas i sin
helhet ett och samma beskattningsår i
enlighet med vad i motionerna anförts,
samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig författningstext; II)

de likalydande motionerna 1:35
av herrar Isacson och Nils-Eric Gustafsson
samt 11:41 av herr Elmwall

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, m. m.

m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte antaga i motionerna framlagt förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370), enligt vilket förslag avskrivningsunderlaget
för skogsvägar skulle bestämmas
till två tredjedelar av anläggningskostnaden; III)

de likalydande motionerna I: 63
av herr Sveningsson m. fl. och II: 83 av
herr Nilsson i Bästekille m. fl.; ävensom

IV) de likalydande motionerna I: 302
av herrar Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson
samt II: 373 av herrar Nilsson i
Bästekille och Stiernstedt.

Utskottet hemställde,

A) beträffande avdragsrätt för täckdikningskostnad att

riksdagen, med bifall till de likalydande
motionerna I: 5 av herrar Wikberg
och Eric Carlsson samt 11:6 av
herr Jonasson m. fl., måtte antaga av
utskottet framlagt förslag till lag om
ändrad lydelse av punkt 2 b och punkt
7 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370);

B) beträffande avskrivningsunderlaget
för skogsvägar

att de likalydande motionerna I: 35
av herrar Isacson och Nils-Eric Gustafsson
samt II: 41 av herr Elmwall
m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C) beträffande avdragsrätt för kostnader
för nganlagd skogsplantering

att de likalydande motionerna 1:63
av herr Sveningsson m. fl. och II: 83
av herr Nilsson i Bästekille m. fl. icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; D)

beträffande avdragsrätt för omplantering
av fruktträd

att de likalydande motionerna I: 302
av herrar Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson
samt 11:373 av herrar Nilsson i
Bästekille och Stiernstedt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

beträffande avdragsrätt för täckdikningskostnad I)

av herrar John Ericsson, Einar
Eriksson, Wärnberg, Tage Johansson,
Hellebladh, Brandt, Allard, Engkvist,
Asp och Andersson i Essvik, vilka ansett
att utskottet under punkt A) bort hemställa,

att de likalydande motionerna I: 5 av
herrar Wikberg och Eric Carlsson samt
II: 6 av herr Jonasson m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

beträffande avskrivningsunderlaget
för skogsvägar

II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Gösta Jacobsson, Billman. Mattsson,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg,
Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora
och Enskog, vilka ansett att utskottet
under punkt B) bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande
motionerna 1:35 av herrar
Isacson och Nils-Eric Gustafsson samt
II: 41 av herr Elmwall m. fl. måtte antaga
i reservationen framlagt förslag till
lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

beträffande avdragsrätt för omplantering
av fruktträd

III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson och Magnusson i Borås, utan
angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag hoppas att ingen
har något emot att jag här fattar mig
mycket kort. Detta är ju en så gammal
fråga att det är omöjligt att anlägga några
nya synpunkter på den.

Beträffande avskrivningstiden ber jag
att få yrka bifall till den reservation
som avgivits av herr John Ericsson
in. fl. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Beträffande reservationen om täck -

Onsdagen den 10 mars 1965 Nr 11

Rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, in. m.

dikningsanläggningar vill jag bara tilllägga
att varaktighetstiden för sådana
anläggningar ju är relativt lång, och om
vi därför skulle bifalla motionsyrkandet
i det fallet, så skulle det innebära
ett avsteg från eljest tillämpade principer
vid beskattningen. Detta är egentligen
den främsta motiveringen för vårt
avslagsyrkande. Privat har jag tillåtit
mig säga till motionärerna att de väl
kunde försöka att föreslå en kortare
tid, möjligen fem år. Jag vet dock inte
om det går. Men för närvarande kan
jag tyvärr inte göra annat än att yrka
bifall till utskottets hemställan utom
beträffande avdragsrätt för täckdikningskostnad
där jag som sagt yrkar
bifall till reservationen av herr John
Ericsson m. fl.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Herr Brandt gjorde här
en beställning av hur vi skall motionera
nästa gång, och jag ifrågasätter det
riktiga i det, även om jag inte är alldeles
oförstående för att vi kan komma
att göra som herr Brandt föreslog. Det
är emellertid en sak som vi måste diskutera
närmare.

Vad beträffar anläggningskostnaderna
för skogsbilvägar, så är avskrivningsunderlaget
för sådana vägar för
närvarande en tredjedel. Vi har upprepade
gånger gjort framställningar om
att detta underlag skulle höjas till två
tredjedelar. Som herr Brandt framhöll
diskuteras inte heller den frågan nu
för första gången, utan den har varit
uppe till behandling flera gånger tidigare.

Men de som nu står för utskottsbetänkande!
sade i bevillningsutskottet,
att de inte var övertygade om att det
var rättvist och riktigt med en tredjedel,
men så har det blivit fastslaget en
gång och då är det bäst att vi vidhåller
det. Man är då tillbaka till vad herr
Brandt alltid redovisar som underlag
för sin ståndpunkt, nämligen att den
gällande ordningen är så gammal och

bra att vi inte skall rubba den. Det är
egendomligt i denna omvandlingens tid
att den ståndpunkt man en gång intagit
till varje pris skall bibehållas i
fortsättningen.

Det finns motiveringar för vårt önskemål
att avskrivningsunderlaget skall
höjas till två tredjedelar av anläggningskostnaden.
Vi har förut angivit som ett
skäl att en skogsväg innebär sänkta
transportkostnader. Den beskattningsbara
inkomsten av skogsbruket måste
följaktligen bli större, vilket måste innebära
en inkomstförbättring för såväl
stat som kommun.

Senare har ett annat skäl tillkommit,
som jag förstår att bevillningsutskottets
majoritet inte har upptäckt därför att
förhållandena nu har blivit annorlunda.
Det är den ökade förslitningen av
skogsvägnätet som uppkommer med anledning
av att turisttrafiken också har
tagit skogsbilvägarna i anspråk. De enskilda
har inte heller haft förstånd att
sätta upp förbudsskyltar vid infarterna
till sådana vägar — det är ju förbehållet
bolagen och domänverket. De enskilda
har ansett som sin plikt och
skyldighet gentemot samhället och medborgarna
att hålla dylika vägar öppna.
Då tycker jag det vore en samhällets
skyldighet att också visa litet större
generositet i fråga om skatteunderlaget.

Skogsvägarna användes för tung lastbilstrafik,
eftersom lastbilarna nu kan
komma in på vägarna och hämta virket.
Dessa bilar är tunga, och förslitningen
blir därefter. Därtill kommer den ökade
trafiken av friluftsmänniskor och
bärplockare. Vi har här två olika faktorer
som medverkar till att förslitningen
blir större på skogsvägnätet, .lag tycker
att det inte vore mer än rätt och riktigt
att avskrivningsunderlaget under sådana
förhållanden fick höjas till den nivå
som vi motionärer och reservanter har
föreslagit.

Jag ber följaktligen, herr talman, att
få yrka bifall till den av herr Stefanson

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Ratt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, m. m

m. fl. till detta utskottsbetänkande fogade
reservationen under punkten B.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Jag kan instämma med
herr Vigelsbo beträffande skogsbilvägarna.
I dagens läge sker det ju oerhört
stora rationaliseringar på skogsbruksområdet
och det måste därför vara rimligt
att man i något större utsträckning
låter kostnaderna för skogsbilvägarna
utgöra ett avskrivningsunderlag. Man
har ju även inom bevillningsutskottets
majoritet den uppfattningen, alldenstund
vi redan i dag har rätt till en tredjedel.
Vi menar att man bör höja till två
tredjedelar, och det är därför som jag
nu ber att få yrka bifall till bevillningsutskottets
hemställan utom i punkten B
beträffande avskrivningsunderlaget för
skogsbilvägar.

Beträffande täckdikningskostnaderna
har bevillningsutskottet funnit anledning
att bifalla en motion, som avser
att små kostnader för täckdikningar —
upp till 1 000 kronor — skulle få avdragas
direkt i stället för genom en tioårig
amortering. Det är uteslutande av
praktiska skäl, såväl för de skattskyldiga
som för taxeringsmyndigheterna,
som bevillningsutskottets majoritet har
stannat för att bifalla denna motion. På
den punkten yrkar jag således bifall
till utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! I föreliggande betänkande
har bevillningsutskottets majoritet
under punkten A tillstyrkt ett par motioner
om avdragsrätt för täckdikningskostnader
upp till 1 000 kronor. Enligt
nu gällande bestämmelser får kostnader
för nyanläggning och omläggning av
täckdikning avskrivas med 10 procent
per år under en tioårsperiod. I det motionspar
som tillstyrkts av utskottsmajoriteten
har motionärerna pekat på det
administrativa krångel i taxeringsarbetet,
som måste vara förenat med uppförande
av relativt små täckdiknings -

kostnader på en tioårig värdeminskningsplan.
I många fall rör det sig om
några tiotal kronor som vederbörande
jordbrukare årligen skall uppföra på en
bilaga till deklarationen och som sedan
taxeringsnämnderna har att granska.

Jag tycker detta är att i onödan tynga
taxeringsarbetet. Det skulle innebära en
betydande förenkling om kostnader för
täckdikningsanläggningar på upp till
1 000 kronor finge avdragas med en
gång.

Nu uttalar reservanterna — och deras
talesman herr Brandt har ju givit uttryck
åt synpunkterna här i kammaren
i dag — att motionerna kan ha visst
fog för sig men att bifall till dem skulle
innebära ett avsteg från gällande beskattningsprinciper,
varför förslagen inte
skulle gå att genomföra. Att det är
fråga om ett visst avsteg från gällande
principer kan ni reservanter ha rätt i,
herr Brandt. Vi i utskottet som tillstyrkt
motionerna är också fullt medvetna om
att det skulle bli ett visst avsteg — det
är ingen nyhet för oss. Men å andra sidan
måste jag fråga mig, om det är riktigt
att vara så fastlåst vid principer
som ni reservanter tycks vara, herr
Brandt —- så fastlåst att man nödgas avstå
från vettiga förenklingar i ett förut
komplicerat taxeringsförfarande. Genom
den av oss föreslagna ordningen
skulle både tid och kostnader sparas,
något som mer än väl bör uppväga att
ett litet avsteg från principerna måste
göras.

Det är väl också dessa fördelar som
gjort att såväl riksskattenämnden som
ett flertal länsstyrelser förordat en sådan
här förenkling i fråga om avdraget
för kostnader för täckdikningsanläggningar.
Och inte menar väl herr Brandt
att riksskattenämnden och skatteexpertisen
på länsstyrelserna inte skulle vårda
sig om beskattningsprinciperna? Jag
tycker, att när dessa instanser kan förorda
ett tillvägagångssätt som det av
motionärerna föreslagna för att ernå
förenklingar i taxeringsarbetet, så bor -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Rätt till avdrag för kostnader för täckdikningsanläggningar och skogsvägar, m. m.

de inte ni reservanter, herr Bran dt, behöva
hysa några betänkligheter inför
åtgärden.

Herr talman! Jag ber att med det sagda
få yrka bifall till utskottets hemställan
under punkten A.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Jag har icke så mycket
att tillägga utöver vad de föregående
talarna anfört. Onekligen är dock uttalandet
i reservation I: »I och för sig
finner utskottet alla åtgärder, som är
ägnade att medföra förenklingar i deklarations-
och taxeringsförfarandet,
värda beaktande», något haltande med
hänsyn till att reservanterna likväl icke
ansett sig kunna tillstyrka den föreliggande
motionen under punkten A.

Men det var egentligen inte för detta
som jag begärde ordet. Anledningen
var i stället framför allt att jag ville
ställa en fråga till herr Brandt, som talade
för reservation I. I denna står bl. a.
följande: »Därtill kommer att motionärernas
förslag kan inbjuda till investeringar,
som från tekniska och ekonomiska
synpunkter är mindre lämpliga,
genom att täckdikningarna utföres i
etapper i syfte att uppnå största möjliga
fördelar vid beskattningen.» Om
man gör ett sådant uttalande, måste
man stå ganska främmande för förhållandena
inom jordbruket. Det finns
ingen jordbrukare som har råd eller har
det så gott ställt, att han har möjligheter
att på detta sätt dela upp täckdikningsanläggningarna
på flera år bara
för att få mindre skatt.

Reservanternas uttalande går alltså ut
på att jordbrukarna skulle kunna genomföra
dessa anläggningar på ett mera
kostnadskrävande sätt än vad som är
nödvändigt bara för att få en lindrig
beskattning. Men jordbrukarna får ändock
själva stå för största delen av kostnaderna
för anläggningarna och de förlorar
alltså mest själva på detta förfaringssätt.

Det som föranledde detta påpekande

var framför allt vad herr Eriksson i
Bäckmora sade rörande de mindre anläggningar
av detta slag som utföres.
Alla de som arbetar inom denna bransch
kan intyga, att det ofta är fråga om gemensamma
täckdikningsföretag, i vilka
en enskild person berörs endast till en
liten del. Under sådana förhållanden
är det mycket väsen för ingenting att
ha en avskrivningsplan på en tioårsperiod.

Naturligtvis kan även mindre täckdikningsarbeten
i kompletteringssyfte
vara angelägna. I sådana fall tycker man
att den lilla förenkling som föreslås i
föreliggande motion borde vara möjlig
att genomföra.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation II under punkten B.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten A

Herr talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Brandt begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
A) i utskottets betänkande nr 6, röstar Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av herr John Ericsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning- och valutapolitiken

han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 103 ja och 108 nej,
varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr John Ericsson m. fl.

Ordet lämnades på begäran till

Fru JÄDEKBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Jag avsåg att rösta nej
men råkade trycka på båda knapparna,
så att voteringsmaskinen markerade
»avstår».

Punkten B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B) i utskottets betänkande nr 6, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
II) av herr Stefanson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 111 ja och 106 nej, var -

jämte 2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna C och D

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 10

Penning- och valutapolitiken

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 5, angående verkställd granskning av
riksbankens och riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning.

Punkten i

Penning- och valutapolitiken

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Det finns en blank reservation
i bankoutskottets utlåtande nr
5. Den gäller den del av utlåtandet som
berör det kommunala upplåningsbehovet.

Det sägs i utlåtandet: »Det kommunala
upplåningsbehovet har vuxit kraftigt
under senare år. Den främsta anledningen
härtill har givetvis varit den
kommunala investeringsexpansionen.
För bedömningen av kommunernas önskemål
om krediter föreligger endast ett
osäkert material. Kommunerna torde
emellertid under kommande år fortsätta
att ställa höga anspråk på krediter,
och svårigheterna att tillgodose
önskemålen kan bedömas förbli stora.»
I detta kan man helt instämma. Jag
tror att utskottets farhågor för att kommunerna
kommer att få stora svårigheter
med sin upplåning för detta år
kommer att bli besannade. Erfarenheterna
vitsordar detta eftersom man redan
nu har utomordentligt stora svårigheter
i många kommuner.

Sedan görs i utlåtandet ett uttalande
som har föranlett denna blanka reservation.
I utlåtandet hänvisar man näm -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

ligen har till vad riksbanksfullmäktige
i sitt yttrande om den markpolitiska utredningens
betänkande har skrivit om
att det kommunala skatteuttaget skall
utgöra en av fördelningsgrunderna för
utlåningen till kommunerna. I detta fallet
har utskottet varit milt i sin skrivning
och betecknat det som rimligt att
»hänsyn även av detta slag tages vid
tillämpningen av rådande emissionskontroll».

Jag tror att det är ett stort fel att betrakta
skatteunderlaget som mätare av
kommunernas rimliga lånebehov. Den
mätaren är i varje fall fullkomligt missvisande
för innevarande år, eftersom de
kommunala staterna redan är fastställda
och man alltså först kan få en ändring
1966 vilken i så fall inte slår ut
förrän hela det året har gått och kommunerna
fått in sina skattepengar. Under
det budgetår vi här framför allt har
att behandla skulle det bli ytterst liten
påverkan av en skattehöjning 1966.

Kommunerna har ju olika villkor,
och skattetrycket i olika kommuner har
skiftande orsaker. Vissa kommuner har
låga driftkostnader och ett högt sparande
och låg utdebitering. Utdebiteringen
är alltså inte någon mätare av
vad kommunen verkligen sparar. Vissa
kommuner har ju ålagts genom statliga
beslut investeringar som de själva inte
kan bestämma över. Jag vill peka på den
skolreform vi genomfört och som ålägger
kommunerna att göra mycket stora
investeringar i skolbyggnader och annat.
Lokaliseringsfrågans lösning kommer
naturligtvis också att påverka vissa
kommuner till att göra investeringar
av en storleksordning som eljest inte
är normal och som det vore ganska
orimligt att ta ut av skattebetalarna
första året. Ett högt skattetryck dämpar
ju också företagarnas intresse för att
lokalisera företag till kommunen.

Om man nu skall försöka tolka den
bestämmelse som fullmäktige i riksbanken
föreslår skulle den väl betyda
att vissa kommuner blir tvingade att

Penning- och valutapolitiken

företa skattehöjningar för att säkerställa
sig inför investeringar, som de normalt
inte skall betala med skattemedel
och som är beroende av från kommunens
sida ovidkommande statliga bestämmelser.

Om kommunens ekonomi är sund eller
inte, det kan man aldrig utläsa av
skatteuttaget. Om man däremot skall
bedöma hur en kommun självfinansierar
sig, måste man se relationen mellan
skatteuttag och den del av skattepengarna
som användes till direkta investeringar
eller besparingar.

Kommunernas ekonomiska återhållsamhet
kommer givetvis också att motverkas
av en regel som gör att höga
skattesatser ger förmåner på lånemarknaden.
Det betyder att en kommun för
att säkerställa sig kommer att höja skatterna,
inte bara för att kunna självfinansiera
eu del av sina investeringar
utan dessutom för att komma ut på lånemarknaden.
Detta kommer att få till
följd ett ytterligare ökat tryck på sysselsättningen.

Den påverkan allt detta kan få på
kommunernas utdebiteringar är olycklig.
Jag tycker att kommunerna själva
skall bedöma hur stor skatt de skall
ha. Det kan inte vara rimligt att genom
bestämmelser på lånemarknaden bakvägen
påverka kommunerna och kringskära
deras självbestämmanderätt på
sådant sätt.

Nu är visserligen utskottets skrivning
ganska mild på denna punkt. Men det
ligger en stor fara i att föra in en sådan
tankegång. Vill man ha något sätt att
urskilja de kommuner vilkas ledning
inte känner sitt fulla ansvar skulle man
ha fått en bättre mätare om man tagit
fasta på hur mycket kommunerna sparar
i stället för att se på hur mycket
de debiterar ut.

Herr talman! Beroende på utskottets
milda skrivning har dessa erinringar
icke föranlett annat än en blank reservation,
och jag har nu blott velat anföra
dessa synpunkter.

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning- och valutapolitiken

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! Man kan naturligtvis
anföra olika synpunkter i denna fråga.
I detta fall måste jag anmäla en mening
som avviker från den herr Larsson
i Umeå framförde. Endast på den
punkt som här har redovisats har
bankoutskottet haft annan mening. För
att kunna effektuera de beställningar
som riksdagen givit kommunerna, inte
minst beträffande utbyggandet av skolväsendet,
grundskolan, gymnasier, fackskolor
och yrkesskolor, måste de allra
flesta kommuner gå ut på lånemarknaden
för sina investeringsbehov. Det sker
på olika sätt, t. ex. genom obligationslån,
reverslån, i många fall genom kreditinstitut,
och därtill kommer statsbidragen.

Det är ju synnerligen angeläget att
verkställandet av dessa utbyggnader
sker så snabbt som möjligt för att inte
äventyra kontinuiteten i de givna planerna.
Många kommuner kommer i en
svår situation, inte minst de som har
ett mindre gott skatteunderlag och därför
redan bar en hög utdebitering. Striden
om kapitalmarknaden blir hård,
framför allt om de i utdebiteringsavseende
bättre ställda kommunerna som
våra större städer, för att ta ett exempel,
skall lia förtursrätt på lånemarknaden.
De har ju en betydligt lägre skatt än de
flesta kommuner, och vad vore riktigare
än att dessa — här möter jag givetvis
ett ganska hårt motstånd — höjde
sin utdebitering med en eller annan
krona och släppte de övriga kommunerna
fria, d. v. s. de som verkligen behöver
låna pengar.

Man reagerar mot en kommunal skatteutjämning
och att det kommunala
skatteuttaget skall utgöra en av fördelningsgrunderna
för utlåning till kommunerna.

Det är klart att man kan diskutera
om t. ex. hela skatteuttaget eller en del
därav, den som hänför sig till kapitalbudgeten,
skall vara utslagsgivande,
men det kan ju bli föremål för en senare
bedömning.

Med dessa få ord, herr talman, bar
jag bara velat ge till känna varför jag
inte har kunnat förena mig med reservanterna
i detta avseende.

Herr REGNÉLL (b):

Herr talman! Här har två ledamöter
av bankoutskottet redovisat olika uppfattningar
under den punkt där det resoneras
om en sammankoppling mellan
turordningen på obligationslånemarknaden
och den kommunala utdebiteringen.
I utskottet förde vi ett ganska
långt resonemang om detta och fann,
att det kan finnas goda skäl både för
och emot en sådan sammankoppling.
För egen del har jag haft speciell anledning
att reflektera över denna problematik,
eftersom jag är bosatt i en
stad, Lund, som har blivit ålagd speciellt
stora investeringar för utbyggnad
av den högre undervisningen genom
statliga beslut. Där anser vi att det inte
kan vara rimligt att inte Lund sättes
i särställning, när det är fråga om
att låna upp medel på kapitalmarknaden,
eftersom det är statliga beslut som ligger
bakom de mycket stora investeringskrav
som ställts.

För att återvända till bankoutskottets
utlåtande i dess helhet så behandlar det
ju enbart den penningpolitiska sidan
av den ekonomiska politiken. Den större
debatten som brukar föras i kammaren
har under senare år knutits samman
med skattepropositionerna, så att
man på en gång har kunnat avhandla
såväl penningpolitik som finanspolitik.
Det står alltmera klart att finanspolitikens
betydelse i den ekonomiska politiken
blivit större på bekostnad av
penningpolitiken. Därför är det också
rimligt att den ekonomiska debatten i
sin helhet tas upp i anslutning till
skattemotionen. Det är också förklaringen
till att man i utskottets utlåtande
inte fört något resonemang om de
bekymmer för t. ex. penningvärdeutvecklingen,
som vi har all anledning
att hysa.

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag har anslutit mig till
detta utskottsutlåtandes majoritet därför
att jag anser att något måste göras
för att lösa Ville kommuns kapitalbeför
att lösa kommunernas kapitalbehov
på grund av att kapitalmarknaden är så
knapp som den är och för att få den
mest rättvisa fördelningen av utlåningen
till kommunerna.

Jag har lyssnat till herr Larssons i
Umeå resonemang, men jag kan inte
ansluta mig till det. Jag tror inte att
den kommunala självbestämmanderätten
begränsas genom att utlåningen
till kommunerna regleras på de grunder
som har angivits i utlåtandet. I
verkligheten fungerar det på så sätt
att de större städerna, t. ex. Stockholms
stad, lånar upp mycket kapital
och gör investeringarna. Man skaffar
sig serviceanordningar och litar på att
man får en stor inflyttning som kan
klara amorteringen och räntorna på
lånen, och så slipper man höja utdebiteringen.

Det är givet att detta förfaringssätt
gör att de konununer, vilka kommit i
underläge från början, kommuner som
har en stor utdebitering och ett stort
kapitalbehov, inte kan genomföra den
kommunala upprustning som de behöver.
Om man ser på utdebiteringen
när det gäller städerna, finner man
att Stockholm, Göteborg och Malmö har
den lägsta, och omkring dem samlas
förorterna till Stockholm: Lidingö,

Djursholm och Solna. Den stad som
kommer lägst därintill är Lund, som totalt
har en utdebitering på 15:10. Därför
skulle det väl heller inte vara något
hinder, om bankoutskottets ärade ordförande
i sin hemstad försökte att animera
till en utjämning av skattesatsen.

Det är många kommuner med små resurser,
som i dag ligger illa till. De har
inte bara svårt att få låna pengar till
investeringar som är planlagda och projekterade,
utan de har stora likviditetssvårigheter
även när det gäller den lö -

Penning- och valutapolitiken

pande driften genom att de inte har
kunnat tillfredsställa det oundgängliga
lånebehovet. Jag skall här inte tala om
den eftersläpning av statsbidraget till
vatten, avlopp och sådant, som också
har försatt dessa kommuner i likviditetssvårigheter.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Under krigsåren var
kaffet ransonerat, och det fanns säkerligen
många som då ville ha mera kaffe
än de fick och trodde sig finna en
enkel lösning genom att ta bort kafferansoneringen.

Så lätt går det emellertid inte. År det
brist på en vara, får man försöka att
fördela den. Nu föreligger brist på
många resurser. Kommunerna slåss om
resurserna. Även staten, den enskilda
industrien och konsumenterna slåss om
dem. Därför måste det bli en avvägning.
Det får vi finna oss i, i den fulla sysselsättningens
namn. Dessa bekymmer
finns och kommer att finnas så länge
vi lyckas upprätthålla den fulla sysselsättningen.

Det är därför litet egendomligt med
den blanka reservation som kommit
från borgerligt håll. Den anvisar inga
reella utvägar. Det är bara fråga om
en »kafferansoneringsprotest» i största
allmänhet, såsom vi ser det från socialdemokratiskt
håll. För vår del har vi
velat säga, att »en av fördelningsgrunderna»
i fråga om lånen till kommunerna
skall vara att dessa har en hög
utdebitering. Det vore väl orimligt att
inte ta hänsyn till högskattekommunernas
speciella svårigheter. Vi har bara
talat om att »hänsyn även av detta slag»
skulle komma i fråga vid den nuvarande
emissionskontrollen. Jag tror inte
att man i praktiken kan skriva på annat
sätt än som utskottet gjort. Som vi hört

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning- och valutapolitiken

i dag har man från borgerligt håll inte
kunnat lägga fram något konkret och
reellt alternativ som skulle kunna ersätta
denna skrivning.

Det finns kanske en annan punkt som
förtjänar att här framhållas. Det gäller
vad som står i samma stycke men litet
högre upp. »För bedömningen av kommunernas
önskemål om krediter föreligger
endast ett osäkert material.» Jag
tror att det är värt att stryka under den
meningen. Vi behöver bättre informationer
om de kommunala investeringarnas
utveckling, de planer som föreligger
för den närmaste tiden och för en överblickbar,
låt oss säga femårsperiod.
Utan möjlighet till översikt över hur
stora de kommunala önskemålen är
blir det inte lätt att föra en förnuftig
allmän ekonomisk politik i samhället.

De kommunala investeringarna har
vuxit mycket kraftigt, kraftigare än de
flesta andra investeringar under de senare
åren. Därför vore det angeläget
om finansdepartementet, som bär det
närmaste ansvaret för utvecklingen på
detta område, kunde se till att det dels
för kommunernas egen ledning, dels för
den allmänna ekonomiska politiken i
samhället presenterades bättre informationer
över de kommunala investeringarnas
storlek för innevarande år, för
nästkommande år och för utvecklingen
under de närmaste åren framöver. Därigenom
kunde det kanske bli litet lättare
att på ett förnuftigt sätt ta hänsyn till
alla olika skäl, som man vill och kan
ta hänsyn till när man fördelar resurserna
inom samhället på olika, alla mycket
angelägna ändamål.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Hagnell säger att de som står bakom
den blanka reservationen inte anvisar
några utvägar. Men de utvägar som utskottet
anvisar är inte mycket att ta på.
Vad utskottet hängt upp sig på är ett
yttrande av den 10 december 1964 över
markpolitiska utredningens betänkan -

de över den kommunala markpoliken,
vari det heter: »Fullmäktige vill
i detta sammanhang blott erinra om
problemet att bringa kommunernas investeringspolitik
i överensstämmelse
med riktlinjerna för lokaliseringspolitiken
och om den ojämnhet i utdebitering,
som existerar mellan olika kommuner
och de möjligheter som föreligger
att låta det kommunala skatteuttaget
utgöra en av fördelningsgrunderna
för utlåning till kommunerna.»

Vi som står bakom den blanka reservationen
anser det vara tveksamt att,
såsom utskottet förordar, på en så lös
grund som riksbanken angivit besluta
om vilka emissioner som kan komma i
fråga. Skulle kommunernas lån bestämmas
efter dylika riktlinjer, bör det finnas
bättre material till grund än som
här anges.

Herr BERGLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste fälla ytterligare
en lans för de små kommunerna
och de kommuner som har det besvärligt
i utdebiteringsavseende.

Herr Larsson i Umeå sade i sitt första
anförande att de regler vi här talar om
skulle vara verkningslösa för innevarande
år. Ja, det är klart. Kanske blir förhållandet
sådant också för det kommande
året. Men man får se denna sak
på mycket lång sikt. Det är inte en fråga
bara för dagen för kommunerna utan
en fråga på längre sikt.

Det har i detta sammanhang också
nämnts om lokaliseringen av företag.
Varje kommun söker att få så många
företag som möjligt till sig för att kunna
hävda sig i konkurrensen — då inte
minst i fråga om utdebiteringen. En
kommun som befinner sig i ett trängt
läge och har en stor utdebitering har
ringa möjligheter att stå sig i konkurrensen
om företagslokaliseringen med
de kommuner som har eu låg utdebitering.
Både företagare, tjänstemän och
arbetare ser på skatteuttaget i den kommun
dit man eventuellt tänker söka sig.

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Det är lika viktigt för oss alla att det
blir en differentiering av näringslivet
i vårt land. I lokaliseringsdiskussionerna
har vi tidigare varit inne på den
linjen. Man bör därför även ta med
kommunernas utdebitering i bilden och
dessas möjligheter när de söker sig ut
på lånemarknaden.

Givet är att kommunerna själva skall
bestämma vilken skattesats de skall tilllämpa.
Men utdebiteringens storlek måste
stå i visst förhållande till de utgifter
som man måste göra. Jag tror inte att
utdebiteringens storlek är ett utslag för
en god skötsel eller en dålig skötsel av
kommunen.

Vi har här också tidigare berört förhållandet
mellan utdebiteringen och den
detalj därav som gäller kapitaliseringen.
Jag skulle, herr talman, än en gång vilja
påpeka det betydelsefulla i att varje
kommun av sin utdebitering tar i anspråk
en viss del för kapitaliseringen
och därmed visar att den är inne på
linjen att självfinansiera utgifterna så
mycket som möjligt. Men i många fall
räcker ändå inte detta till utan man behöver
ha stöd i form av lån.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Av herr Larssons i
Umeå anförande framgick klart att man
på borgerligt håll är mycket tveksam
om utformningen av bestämmelserna
på detta område. Herr Berglunds senaste
replik var också fylld av tveksamhet.
Även om den spände över
många områden innehöll den ungefär
detsamma som herr Larssons i Umeå
anförande.

De borgerliga har på denna punkt
inte ens kunnat i ord teckna ned sina
egna tveksamheter på ett sådant sätt
att det går att presentera dem för kammaren.
Den blanka reservationen har
det värde som denna —- som de själva
betecknar den — tveksamhet ger den.

Den borgerliga tveksamheten är förståelig.
Man vill tillgodose alla möjliga
olika intressen. Man vill, som vi hörde

Penning- och valutapolitiken

av herr Berglund i hans senaste anförande,
dra in frågor som inte hör hit,
t. ex. lokaliseringspolitik och annat som
vi diskuterat i andra sammanhang.

Det vore angeläget att de borgerliga,
när de inte gillar ett förslag, åtminstone
kunde försöka konkretisera sina
synpunkter så mycket att de kunde skriva
ner vad de menar. Därmed kunde vi
slippa att i fortsättningen få höra detta
undanglidande resonemang.

Herr REGNÉLL (h) kort genmäle:

Herr talman! De kritiska formuleringar
som vi hörde framföras av herr
Hagnell borde egentligen inte riktas
mot den bristande förmågan på borgerligt
håll att tala om hur en reglering
skall utformas utan borde i stället riktas
mot allt reglerande som sådant. Det
ligger i sakens natur att när man ingriper
på ett område måste man ständigt
gå vidare. En reglering föder nästa reglering.
En prioriteringsgrund börjar
debatteras, och snart söker man efter
en ny prioriteringsgrund.

Det är vad som här sker. Man säger
sig att de icke redovisade grunder, efter
vilka man nu turplacerat kommunerna
i lånekön, i längden inte är hållbara
och att man måste ha objektivare
normer. När man då söker utforma sådana
objektiva normer möter man svårigheterna
i praktiken. En sådan svårighet
har jag redovisat och jag återkommer
till den genom att peka på exemplet
Lund, där det ingalunda skulle
räcka med en måttlig skattehöjning för
att kunna skattefinansiera de investeringar
som vill till därför att staten
fattat beslut om utbyggnad av det högre
undervisningsväsendet. Det skulle
fordras en utdebiteringshöjning på
10—15 kronor för att vi över huvud
taget skulle kunna likviditetsmässigt
klara oss under de närmaste åren.

Att inte ta med en sådan omständighet
i bilden vore helt orimligt. Att å
andra sidan i klara ord formulera den
som en prioriteringsgrund innebär svå -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning- och valutapolitiken

righeter av den art som herr Hagnell
här pekat på. Men, som sagt, svårigheterna
och bristen på klarhet ligger icke
hos dem som här för ett resonemang
om prioritering utan i hela ransonerings-
och prioriteringsväsendet som
sådant.

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! Herr Larsson i Umeå
framhöll att han ansåg att reservanterna
gjort rätt när de inte velat närmare
utforma de synpunkter, som avviker
från vad utskottet har anfört.

Jag förstår, herr Larsson, att det är
mycket svårt att göra detta, ty vi har
ju allmänt fått acceptera att vid en bedömning
av kommunernas ekonomiska
läge hänsyn har måst tagas till å ena
sidan skatteunderlagets storlek och å
andra sidan utdebiteringens storlek.
Den proposition som har aviserats till
årets riksdag beträffande nya regler
för skatteutjämning kommer ju, såvitt
man kan förstå, att bygga på 1958 års
skatteutjämningskommittés betänkande.
Även i fortsättningen kommer det att
bli så, att bristen på skatteunderlag
kommer att fyllas upp till vissa gränser,
beroende på var i landet kommunerna
är belägna, men dessutom inverkar
givetvis även utdebiteringens storlek.
Jag vill hålla med herr Berglund
när han säger att utdebiteringens storlek
inte är något bevis på huruvida en
kommun är illa skött eller bra skött.

Vad herr Hagnell anfört beträffande
behovet av ett bättre underlag för att vi
i framtiden lättare skall kunna bedöma
kommunernas behov av investeringar
och kapital vill jag helt ansluta mig
till. För närvarande har vi ett bristfälligt
material, och det har även utskottet
understrukit. Kommunerna lämnar
årligen statistiskt material i dessa
avseenden. Kommunerna har frivilligt
åtagit sig att bedriva en långtidsplanering,
men man har hitintills inte velat
inhämta detta material på det sätt som
vi tycker borde göras. En samordning

härvidlag borde komma till stånd på
något sätt. Vem som skall göra detta
vill jag dock inte närmare uttala mig
om. Men eftersom kommunernas flerårsbudget
är en uppställning över inkomster
och utgifter, och skiljer sig från
statens budget, som även har en konjunkturreglerande
uppgift, borde man
kunna få ett någorlunda fullständigt
material på detta område. Då kommunernas
investeringar ökar i en alltmer
accelererande takt — cirka 10 å 11
procent per år; mycket mera än investeringarna
inom den statliga sektorn
och inom det privata näringslivet —
tror jag det är nödvändigt att vi i fortsättningen
får bättre möjligheter att bedöma
kommunernas behov.

Jag vill med detta, herr talman, helt
ansluta mig till de synpunkter som utskottet
här har uttalat, att i ett pressat
kreditmarknadsläge hänsyn även bör
tagas till det kommunala skatteuttaget.

Herr KARLSSON i Huddinge (k):

Herr talman! Det funnes nog åtskilligt
i detta utlåtande som vore förtjänt
av att närmare granskas. Detta gäller
bl. a. den förda räntepolitiken, som jag
för min del ställer mig mycket kritisk
till, därför att den princip som tillämpas
drabbar vissa samhälleliga investeringar
mycket orättvist.

Jag skall emellertid inte gå in på den
frågan, då jag förutsätter att jag kommer
att få möjlighet att göra detta vid
ett annat tillfälle och i ett annat sammanhang
eftersom den frågan tagits
upp motionsledes.

Vad som föranlett mig att begära ordet
är den redan omdiskuterade passusen
på s. 5, där utskottet ansluter sig
till riksbanksfullmäktiges remissyttrande
om att det kommunala skatteuttaget
bör utgöra en av fördelningsgrunderna
för utlåningen till kommunerna.
Det kan tyckas att detta är en rättvis
princip, men den är bara formellt rättvis.
I verkligheten är uttalandet storstadsfientligt,
d. v. s. i praktiken leder

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

denna princip till att man måste genomföra
mycket chockartade skattehöjningar
i de mest expansiva områdena.
Läget är ju det, att om dessa kommuner
begränsade sig till att bara tillfredsställa
behoven hos den befolkning
som finns där, så skulle de inte behöva
låna så mycket pengar. Nu ställs emellertid
krav på dessa områden att de
skall bygga bostäder också åt alla de
människor som inte kan få sin försörjning
på andra håll och som flyttar till
dessa områden. Jag är själv från en
kommun som har 40 000 invånare. Om
man där har ett bostadsbyggnadsprogram
som omfattar 1 600 lägenheter om
året, så anses detta vara för litet med
hänsyn till de krav som ställs på Storstockholm
i fråga om bostadsbyggande.
Är det då rimligt att tillämpa denna
princip så mekaniskt som här föreslås?
Jag tycker inte det, ty det innebär inte
precis att uppmuntra kommunerna i
fråga då det gäller att fullgöra de skyldigheter
som man vill att de skall påtaga
sig gentemot praktiskt taget hela
Sverige.

Det är med hänsyn till dessa omständigheter
som jag velat göra denna
reservation beträffande utskottets skrivning.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var en intressant
förklaring som har lämnats från kommunistiskt
håll. Den kommunistiska principen
innebär att man från kommunisternas
sida talar för de rikare kommunerna,
de som har de lägsta skatterna,
och mot de fattigaste kommunerna
med de högsta skatterna. Kommunisterna
ogillar principen om bördor efter
bärkraft och ansluter sig här till de borgerligas
allmänna och odefinierade
blanka reservation.

Herr KAItLSSON i Huddinge (k) kort
genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte att man
skall resonera så enkelt som herr Dag -

penning- och valutapolitiken

nell gör och bara fästa avseende vid
om kommuner är fattiga eller rika. Det
är ju fler än kommunerna som lånar
pengar här i landet.

Om man nu vill att det skall byggas
bostäder så att folk kan få någonstans
att bo i storstadsområdena, bör man
fördela krediterna i allmänhet så, att
kommunerna får möjlighet att bygga bostäder.
Man skall väl se saken i dess
helhet, d. v. s. som en fördelning av de
totala resurserna och inte bara som
en fördelning de olika kommunerna
emellan.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det gäller just nu fördelningen
mellan olika kommuner, och
det är grunden för denna fördelning
som vi diskuterar. Kommunisterna har
tydligen diskuterat något helt annat.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Den fråga som här debatteras
har ju en mycket betydande
räckvidd. Jag skall därför be att få understryka
en synpunkt som jag tror har
framförts av både herr Larsson i Umeå
och herr Berglund. En sak som kan begäras
i ett pressat kreditläge är väl kravet
på kommunerna, att de tar i anspråk
skattemedel för en viss del av sina investeringar.
Det skall inte vara så, att
en kommun i sådana lägen kan »låna
sig till» mycket låga kommunalskatter
genom att till skillnad från andra kommuner
finansiera alla investeringar med
lånemedel. Om den saken borde alla
kunna vara överens. Men denna tankegång
får ett mycket otillräckligt och
ingalunda adekvat uttryck i skrivningen,
när man talar om att det kommunala
skattetrycket över huvud taget skall
vara en viktig faktor vid bedömandet
av löneanspråken.

Mera centralt än det kommunala skattetryckets
höjd är just frågan, om vederbörande
kommun slcattefinansierar
en rimlig del av sina investeringar. Däremot
skall man väl inte bestraffa kom -

4 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning- och valutapolitiken

muner som håller ett relativt lågt skattetryck.
Vi skall väl inte driva utskottets
tankegång så långt, att man med
avsikt decouragerar kommunerna från
att hålla ett lågt skattetryck, ty då resonerar
de som så, att håller vi ett lågt
skattetryck så medför det bara att vi
blir bestraffade; när våra låneansökningar
kommer in till riksbanken blir
de avslagna. Staten måste försöka tilllämpa
ett system som på detta område
liksom på andra områden uppmuntrar
till goda ekonomiska dispositioner.

Nu förefaller det mig som om bl. a.
herr Hagnell ur utskottets utlåtande vill
pressa fram något som går mycket längre
än jag hade intrycket att man från
utskottets sida velat gå, och det ställer
ju frågan i en delvis ny belysning. Det
förefaller mig som om herr Hagnell och
andra ville vara med om att här införa
en helt ny princip för skatteutjämning
mellan kommunerna. Utöver det att vi
har ett skatteutjämningsförfarande, för
vilket finansministern i år föreslår att
ytterligare 400 miljoner på olika vägar
skall ställas till förfogande, skulle man
nu dessutom införa ett nytt skatteutjämningsförfarande
genom riksbanken,
varvid denna skulle bygga på den princip
som jag har tillåtit mig beteckna
som ett bestraffande av de kommuner
som försöker att hålla ett lågt skattetryck.

Jag skulle vilja uppmana herr Hagnell
att diskutera denna fråga t. ex. med
sin partivän Hjalmar Mehr. Då kan det
hända att herr Hagnell så småningom
skulle kunna ansluta sig till de mer
nyanserade resonemang, som förts av
bl. a. herr Larsson i Umeå och herr
Berglund och som väl ligger bakom
samtliga de yttranden som gjorts av
oppositionens talesmän.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter herr Ohlins anförande
förstår vi ännu bättre hur nödvändigt
det var för de borgerliga att på
denna punkt lämna en blank reserva -

tion och inte försöka skriva ned något
annat än vad utskottet har skrivit. Herr
Ohlin säger å ena sidan att man inte
skall kunna låna sig till låga kommunalskatter
och å andra sidan att vi den
här vägen inte skall införa ett nytt skatteutjämningsförfarande.
Detta är ord.
Vad betyder det i pengar? Betyder det
inte att man skall ta hänsyn till om en
kommun är fattig? Har folkpartiet helt
accepterat den kommunistiska princip
på denna punkt som vi nyss hört talas
om?

Herr Ohlin har sagt både — och, och
det är givet att man får ta hänsyn till
olika omständigheter. I utskottets skrivning
står ingenting annat än att man
skall ta hänsyn till om en kommun är
fattig, när man bedömer om den skall
få låna eller inte, om den skall anlita
skattevägen i stället för att tränga ut
andra kommuner från lånemarknaden.
Den balansgången måste genomföras.
Herr Ohlin har inte anvisat någon annan
utväg.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Man får nog det intrycket
av denna debatt, att riktlinjerna är
litet dimmiga. Jag har ställt mig bakom
utskottets skrivning, därför att jag anser
att vad man där uttalar sig för går i
rätt riktning. Man eftersträvar att åt
de kommuner, som har hög utdebitering
och likviditetssvårigheter och som har
projekteringsobjekt framför sig, ge större
tilldelning från den kapitalmarknad
som står till förfogande.

Med anledning av herr Larssons i
Umeå fråga, varför man inte liar utformat
bättre riktlinjer, vill jag säga
att det väl ändå är något av riktlinjer
i uttalandet att man skall försöka få ut
kapital till de kommuner som är mest
i behov därav.

Man talar här om att genom utskottets
förslag man skulle misskreditera de
kommuner som hållit en låg utdebitering.
Enligt min erfarenhet av kommu -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

nalskattepolitik är det ingen kommun
som håller högre skattesats än den blir
tvungen till. Långvariga diskussioner
angående staterna äger rum varje höst,
och jag skulle inte tro att någon kommun
har högre skatteutdebitering än
den är tvungen till.

Herr Hagnell talar om de borgerliga
och säger att de inte förmått prestera
något förslag i sin reservation. Med anledning
därav skulle jag vilja säga, att
såvitt jag kan förstå finns inte någon
speciell enighet på den andra sidan som
inte kallar sig borgerlig. Herr Karlsson
i Huddinge har här intagit en mycket
avvikande hållning mot den som framgår
av herr Hagnells resonemang. Därför
tycker jag att det är onödigt att i
detta fall tala om de borgerliga.

När herr Karlsson talar om att storstäderna
och de som hållit en låg utdebitering
nu blir tvungna till chockhöjningar,
så tycker jag att han ger uttryck
för en inställning mot alla de
fattiga kommuner, vilka förut bär måst
genomföra sådana chockhöjningar, en
inställning som inte är riktig. Det finns
mängder av kommuner i vårt land som
fått genomföra vad han kallar chockhöjningar
i sin utdebitering. Man kan
inte bedöma det på det sättet, som
chockhöjning, om städer som Stockholm,
Göteborg, Malmö och Lund genom åtgärder
kommer att minska den klyfta
som finns mellan dem och högskattekommunerna
i fråga om utdebiteringen.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det förefaller mig som
om herr Hagnell låtsar sig'' inte fatta
att det gäller en avvägning mellan olika
hänsyn, som alla erkänner att man måste
i någon mån beakta. Herr Hagnell är
tydligen benägen att i sä hög grad fästa
vikt vid att kommuner liar olika skattesatser,
att han tycks vilja låta detta
dominera helt och hållet vid avvägningen
av lånemöjligheterna. Han sade
ingenting positivt om den andra synpunkten,
nämligen att man skall fästa

Penning- och valutapolitiken

vikt vid omfattningen av den kommunala
utdebitering som äger rum för investeringsändamål.
Därför tycker jag
det är synnerligen angeläget att understryka,
att det från flera talares sida påpekats
att detta senare också är en mycket
betydelsefull synpunkt. Den kommunala
utdebiteringen är dock inte något
helt automatiskt utan den beror
också i viss mån på skötseln av kommunernas
affärer. Man bör därför akta sig
för att införa ett system som skulle
medföra att man tog bort intresset hos
kommunerna för en ekonomisk skötsel.

Herr talman, det finns ingen möjlighet
att här precisera hur stor hänsyn
man skall ta till det ena eller andra.
Det har riksbanken heller inte gjort.
Om jag i förväg hade hört herr Hagnell
tala såsom han har yttrat sig här i dag
skulle jag emellertid ha tillrått att man
satt på papperet uttryck för en annan
avvägning än hans. Nu tycker jag att
en sådan avvägning kommer till fullo
till uttryck i kammarens protokoll i
dag genom yttranden av ett stort antal
talare. Jag tror att det varit absolut
nödvändigt att åstadkomma detta tillrättaläggande,
så att inte herr Hagnells
uppfattning står oemotsagd.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Först måste jag be herr
Börjesson i Glömminge om ursäkt för
att jag jämställde honom med de borgerliga.
Mittenalternativet har inte hållit
på denna punkt. Det visar att inom
centerpartiet ändå finns kvar en hel
del förnuft. Högern, folkpartiet och
kommunisterna har anslutit sig till en
annan princip, och det är ju en skön
blandning.

Vad herr Ohlin säger är ju rätt till en
del och fel till en annan del. Han säger
att den kommunala utdebiteringen
hänger samman med skötseln av kommunernas
affiirer. Detta är endast delvis
riktigt. Det finns dock både fattiga
och rika kommuner. Det är lättare att
i de rikare kommunerna sköta affärerna

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Penning, och valutapolitiken

så, att skatten blir låg, men det är svårare
i de fattiga kommunerna att hålla
nere skatten. Frågan är då vilka vi
skall hjälpa, dem som har det lättast
eller dem som har det svårt. Med vår
princip är det klart.

I diskussionen säger man att det kan
bli en chockartad höjning av kommunalskatten.
Något förslag som skulle
kunna medföra denna verkan finns inte
framfört. Man talar om något som
man själv har hittat på och kritiserar
sedan det. Även kommuner med lägre
skatt skall få låna. I utskottsutlåtandet
står endast att en av fördelningsgrunderna
för utlåningen av pengar — som
det råder brist på —• skall vara det
kommunala skatteuttaget. Om en kommuns
dåliga ekonomi är självförvållad
genom uppenbart slarv — vilket skulle
vara rena undantaget —- får man ta hänsyn
till det. Man kan inte skriva på annat
sätt än att hänsyn skall tas till om
en kommun är fattig. Det har vi skrivit,
och det trodde jag att herr Ohlin
kunde ansluta sig till utan alla dessa
krumbukter som vi här har hört.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! När man hör herr Hagnell
tala om vilka kommuner som skall
»hjälpas» får man intrycket att han betraktar
skötseln av den svenska kreditmarknaden
som social understödspolitik.
Med de resonemang han för, måste
han eftersträva en fullständig utjämning
av skattesatserna via riksbankens
lånepolitik. Men sedan finner han naturligtvis
att det inte går. Då säger han
att det är dock bara en synpunkt bland
många andra. Ingen har bestritt att det
är en synpunkt. Däremot har från flera
talares sida framhållits, att en annan och
mycket viktig synpunkt är omfattningen
av den kommunala utdebiteringen
för investeringsändamål. Herr Hagnell
har i sina tre eller fyra repliker inte
sagt ett enda ord till förmån för att
även denna synpunkt skall beaktas.

Jag tror emellertid att vi inte skall

ta herr Hagnells yttranden alltför allvarligt.
Riksbanken kommer säkerligen
inte att tillämpa dessa principer i enlighet
med herr Hagnells yttranden,
utan man kommer nog att läsa utskottsutlåtandet
och protokollen från dagens
debatt med mera förstånd.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Hagnell hänvisade
till vad utskottet skriver om fattiga
kommuner. Utskottet har över huvud
taget inte nämnt fattiga kommuner. Det
står ingenting därom i utskottsutlåtandet.

Jag vill påminna om att vi har en
kontroll över kommunernas lånemöjligheter
genom finansdepartementets
prövning av kommunala lån. Vad man
nu är inne på är att skjuta över denna
prövning på ett organ som inte är lika
känsligt som finansdepartementet, nämligen
riksbanken. Detta tycker jag är
felaktigt. Även om andra bestämmelser
för den kommunala upplåningen skall
tillämpas bör denna dock kontrolleras
av finansdepartementet.

Herr KARLSSON i Huddinge (k):

Herr talman! Herr Hagnell talade om
en kommunistisk princip som skulle
gå ut på att favorisera rikare kommuner
på fattigare kommuners bekostnad.
Jag vill understryka för herr Hagnell att
det inte finns någon sådan kommunistisk
princip. Den har herr Hagnell själv
hittat på. Vi bör kunna utgå från att
jag liksom andra har rätt att själv bestämma
vilka principer jag omfattar.
Jag bör ha samma rätt som herr Hagnell
i det avseendet.

Jag har sagt att med hänsyn till nödvändigheten
att bygga fler bostäder i
storstadsområdena anser jag att man
bör överväga att ställa större låneresurser
till dessa områdens förfogande. Jag
vill alltså att man skall ta upp hela frågan
om fördelningen av de totala resurserna
och inte bara utgå från en fördel -

Onsdagen den 10 mars 1905

Nr 11

ning mellan olika slag av kommuner
av de resurser som mätts ut. Det är
den frågan jag har ställt, och den måste
väl vara rimlig med hänsyn till de
skriande behov som här föreligger.

På tal om rika kommuner drabbas
inte alla sådana av detta uttalande. Sådana
rika kommuner som exempelvis
Djursholm och Stocksund — för att nu
ta ett par exempel från mitt län — som
inte bygger bostäder och inte gör någonting
för att folk skall få tak över
huvudet kommer inte att drabbas. Däremot
drabbas sådana städer och kommuner
i storstockholmsområdet som
verkligen försöker göra något för att
åt landets alltmer ökande befolkning
bereda bostäder i områden där folk vill
bo med hänsyn till försörjningsmöjligheterna.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Herr Karlsson i Huddinge
säger att han själv skall avgöra
vilka principer han talar för, men vi
som lyssnar på vad han säger i kammaren
får väl kommentera detta? Den
rätten har vi väl? Herr Karlsson talade
för att de rika kommunerna med de
lägre skatterna skulle få låna mer, men
då blir konsekvensen att de fattiga kommunerna
får hållas tillbaka. Detta är
ingenting konstigt. Yi diskuterade bl. a.
hur man skall fördela mellan kommunerna
de resurser som finns i samhället.
Den diskussionen kan man och
måste man föra. Det har redan framhållits
i debatten att kommunernas expansion
är livligare än konsumenternas
och statens. Följaktligen skall man väl
se på hur kommunexpansionen fördelar
sig. Det är på denna punkt, d. v. s.
när det giiller fördelningen inom kommunexpansionen,
som ni på kommunistiskt
håll hävdar en princip som överensstämmer
med folkpartiets och högerns
— och då vet ni att ni är på rätt
väg.

Herr Ohlin framhöll två saker. I det
senaste anförandet sade han att jag yt -

Penning- och valutapolitiken

rat någonting om »fullständig utjämning»
av den kommunala skattesatsen
genom riksbankens försorg. I anförandet
dessförinnan framhöll han att detta
med skattesatsens storlek skulle vara
»den dominerande» posten, när man
tar hänsyn till hur mycket kommunerna
skall få låna eller hur mycket de
skall behöva skattefinansiera. Detta står
ingenstans i utskottsutlåtandet. Dessa
ord har inte heller använts av mig.
Herr Ohlin bygger upp en väderkvarn
och anfaller den.

Herr KARLSSON i Huddinge (k):

Herr talman! Det kanske verkar tjatigt,
men jag måste än en gång säga att
jag vägrar att diskutera frågan med
den utgångspunkt som herr Hagnell här
gjort. Jag anser att jag har rätt att ta
upp saken från en annan utgångspunkt,
nämligen hur de totala kreditresurserna
i landet skall fördelas. År det tänkbart
att en större del av dessa resurser
skall kunna användas för kommunala
investeringar?

Jag måste väl ha rätt att diskutera
saken från denna utgångspunkt. Sedan
får herr Hagnell välja vilken utgångspunkt
han vill för sitt resonemang.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Även om de kommunala
investeringarna får en större volym att
röra sig inom — vilket nu skett år efter
år — kvarstår problemet om fördelningen
av dessa investeringar mellan
kommunerna inbördes, eftersom det hos
kreditinrättningarna finns en ko av
kommuner som vill låna pengar. Det
måste därför vara angeläget att diskutera
frågan om hur tillgängliga medel
rätteligen bör fördelas.

Om herr Karlsson i Huddinge är rädd
för en sådan diskussion ocli liksom
folkpartisterna vill försöka tillfredsställa
alla kommuners investeringsbehov
på eu gång, då förstår jag herr Karlssons
resonemang. Men det är inte detta
saken giiller. Vi har i dag att ta ställ -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Sänkning av myndighetsåldern

ning till bankoutskottets utlåtande, där
just principen om fördelningen mellan
kommunerna inbördes diskuteras. Herr
Karlsson i Huddinge tycks emellertid
vilja föra en alldeles egen diskussion.

Efter härmed slutad överläggning lädes
punkten till handlingarna.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

Punkterna 3 och 4

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
upphävande av lagen den 6 juni
1925 (nr 179) om ersättning till polisman
för skada å kläder, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12

Sänkning av myndighetsåldern

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av väckt motion
om sänkning av myndighetsåldern.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr JANSSON (k):

Herr talman! Första lagutskottet har
vid behandlingen av min motion om
myndighetsålderns sänkning till 18 år
hänvisat till att chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Kling, tillkallat åtta
sakkunniga för att verkställa översyn av
förmynderskapslagstiftningen. Utskottet
skriver följande: »Enligt utskottet är
det uppenbart att ett ställningstagande
till frågan om sänkning av myndighetsåldern
måste föregås av ingående undersökningar
av en sådan reforms verkningar».
Min motion befinner sig i ett
ojämförligt bättre läge än de som av -

slagits här i kammaren under de närmast
förflutna åren, därför att åtta sakkunniga
nu har tillkallats.

Sedan årets riksdag bekräftat beslutet
om sänkning av rösträttsåldern till 20
år har det förhållandet inträtt, att de
som är födda i slutet av kalenderåret
närmast före valåret får rösträtt redan
innan de är myndiga. Man kan fråga sig
om det inte hade varit möjligt att bejaka
den motion som här väckts. Jag
beklagar att utskottet inte finner skäl
att föreslå, att vi redan nu kan gå till
beslut, och jag beklagar också att man
inte tidigare bejakat de motioner som
framlades 1963 och 1964. Om så hade
skett hade en översyn av förmynderskapslagstiftningen
redan nu kunnat föreligga
i stället för att en sådan nu skall
påbörjas.

Författningsutredningen föreslog en
sänkning av rösträttsåldern och det blev
också beslut härom. De motiv som författningsutredningen
framförde anser
jag hade varit tillräckliga för att även
besluta i denna fråga. Personligen anser
jag att de utredningar och den forskning
om ungdomen som gjorts i Sverige
under de senaste två årtiondena i och
för sig kunde vara tillfyllest för att redan
nu komma till ett positivt avgörande
i frågan.

Nuvarande myndighetsålder infördes,
som flera av kammarens ledamöter
kanske erinrar sig från historieböckerna,
för män 1721 och för kvinnor 1884.
Det är mycket som har förändrats i
samhället sedan dess. I sina direktiv för
de sakkunniga har statsrådet Kling erinrat
om vissa av de skäl som framförts
för sänkning av myndighetsåldern, bl. a.
att den sociala och biologiska mognaden
hos barnen i det moderna samhället
kommer tidigare nu än förr och att de
unga numera tidigare frigör sig från
föräldrarna i ekonomiskt hänseende. Vidare
erinrar statsrådet om att familjerättskommittén,
i likhet med motsvarande
kommittéer i Danmark och på
Island, förordat en sänkning av äkten -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

skapsåldern för män från 21 till 20 år.
Det erinras också om att det tidigare,
i anslutning till krav om sänkt rösträttsålder,
anhållits om att även myndighetsåldern
bör sänkas. För min del har jag
motionsledes föreslagit en sådan sänkning
av rösträtts- och valbarhetsåldern.

Myndighetsåldern har tidigare ofta
fått utgöra ett argument mot sänkt rösträttsålder.
För att inte en utebliven reform
på det ena området skulle stå som
ett hinder för en reform på det andra
området, bör rösträtts-, valbarhets- och
myndighetsålder sammanfalla och åldersgränsen
rimligen sättas till 18 år.

Det finns en stark opinion för en sådan
reform ute i folkrörelserna och
inom så gott som samtliga politiska ungdomsförbund.
Jag är livligt medveten
om att jag inte ensam representerar denna
opinion här i kammaren, men jag
vill ändå kraftigt understryka att det
föreligger en sådan opinion.

Jag vill också peka på några väsentliga
fakta som måste beaktas i detta
sammanhang. Först och främst tänker
jag på det förhållandet att redan vid
18 års ålder inträder betydande förändringar
i fråga om den unges skyldigheter
gentemot samhället. Värnpliktsåldern
utgör nu 18 år. Nuvarande arbetslagstiftning
jämställer 18-åringen
med den vuxne. Såsom löntagare är 18-åringen på samma sätt som äldre medborgare
ett skatteobjekt. Det måste sägas
vara en anakronism att han eller
hon då inte får delta i valen till de olika
beslutande församlingar som exempelvis
avgör frågan om hur man skall använda
de skattemedel som de unga lika
väl som de äldre får hjälpa till att betala.
— Nu gäller det visserligen inte
frågan om rösträtten utan myndighetsåldern,
men jag har ändå velat ta detta
exempel för att belysa situationen.

Dagens ungdomar möter samhället
med större kunskaper och färdigheter
i olika avseenden — med större kunskaper
om samhället självt, med ökad
yrkesskicklighet och bättre utbildning

Sänkning av myndighetsåldern

för sina värv i arbetslivet — än vad
som var fallet med ungdomarna förr i
tiden. Samhället hör då möta ungdomarna
med ökat förtroende.

Ju större förtroende en demokrati visar
de unga, desto mer kommer dessa
att bidraga till demokratiens utveckling
och fördjupning. Det handlar ytterst om
ökad delaktighet i demokratien från ungdomens
sida.

Det siiges, och kanske med rätta, att
det är så svårt att vara ung i det moderna
samhället. Däremot är det knappast
möjligt att göra något objektivt uttalande
om huruvida våra dagars ungdomar
fördelaktigt eller ofördelaktigt skiljer
sig från gångna generationers. Alla utredningar
och all forskning talar dock
för att ungdomen inte har försämrats.
Däremot har de förhållanden, varunder
de unga och även de vuxna lever, i grunden
förändrats under de senaste mansåldrarna.
Detta har medfört både större
positiva möjligheter för de unga och en
stark ökning av de negativa faktorerna.
Man skulle kunna säga att det är både
lättare och svårare än förr att vara ung
i dagens samhälle.

Det gäller då att finna en rimlig avvägning
som ger samhället möjligheter
att väcka och stärka de ungas egna
ambitioner och att öka deras känsla av
ansvar under de snabbt förbiilande ungdomsåren.
Enligt min mening skulle
en sänkning av myndighetsåldern tjäna
detta syfte.

Herr talman! I både utskottets yttrande
och statsrådet Klings utredningsdirektiv
betonas att den kommande utredningen
bör uppmärksamma betydelsen
av att myndighetsåldern här i Sverige
överensstämmer med myndighetsåldern
i andra länder. Jag vill i anledning
därav understryka att frågan
om internationell enhetlighet på området
eller de eventuella skiljaktighehetcr
som kan uppkomma gentemot andra
länder inte bör få paralysera utredningen
i dess arbete. Ingenting talar
emot den uppfattningen, att Sverige bor -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

de kunna vara ett föredöme i förhållande
till länder med likartad social och
ekonomisk struktur när det gäller att
visa de unga ett ökat förtroende.

Herr talman! Utskottet hemställer att
min motion inte måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd, och eftersom jag inte
hyser något hopp om att kammaren
kommer att gå på någon annan linje än
utskottets, vill jag bara uttrycka den förhoppningen,
att de tillkallade sakkunniga
kominer att arbeta så skyndsamt
som möjligt samt att det resultat som
de kommer fram till måtte redovisas
för riksdagen redan innan detta år har
gått till ända.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13

Föredrogs vart efter annat första lagutskottets
utlåtanden:

nr 6, i anledning av dels väckta motioner
angående kompetenskraven för
överförmyndare, m. in., dels ock väckta
motioner angående arvodena till förmyndare
och överförmyndare, samt

nr 7, i anledning av väckta motioner
om skydd för dödsbodelägares m. fl.
medel.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 14

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta motioner
angående straffpåföljden vid
vårdslös deklaration.

Första lagutskottet hade behandlat två
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 503 i första kammaren
av fru Olsson och herr Svanström
samt nr 601 i andra kammaren
av herrar Börjesson i Falköping och
Elmwall. I motionerna, vilka var likalydande,
hemställdes att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam prövning och förslag rörande
sådan utformning av skattestrafflagen,
att vid vårdslös deklaration samt
vid medhjälp till vårdslös deklaration
nuvarande straffpåföljd i form av normerade
böter utbyttes mot dagsböter i
enlighet med motionernas syfte.

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 503 och II: 601, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Svanström och Johansson i Dockered,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande
motioner, I: 503 och II: 601, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om skyndsam prövning och förslag rörande
sådan utformning av skattestrafflagen,
att vid vårdslös deklaration samt
vid medhjälp till vårdslös deklaration
nuvarande straffpåföljd i form av normerade
böter utbyttes mot dagsböter.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSSON i Dockered (ep):

Herr talman! Första lagutskottet har
behandlat motionerna I: 503 och
11:601, i vilka hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om skyndsam prövning och
förslag rörande sådan utformning av
skattestrafflagen, att vid vårdslös deklaration
samt vid medhjälp till vårdslös
deklaration nuvarande straffpåföljd
i form av normerade böter utbytes mot
dagsböter.

Detta ärende behandlades här i kammaren
även vid fjolårets riksdag. Som
alltid när man försöker klargöra problematiken
i denna fråga riskerar den,
som driver reservanternas linje, att bli
misstänkt för att försvara deklarationsbrotten.
Detta har gjort att den principiella
debatten har kommit i bakgrunden.

Vi har här i landet infört dagsbot som
samhällets reaktion mot de flesta brott.

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Den senaste reformen på detta område
skedde, när normerade böter togs bort
ur smuggellagstiftningen. Som bekant
innebär ett dagsbotstraff att viss hänsyn
tages till brottslingens personliga
förhållanden och ekonomi. Vi har här
i Sverige funnit det vara angeläget och
humant att på detta sätt reformera
straffutmätningen för begångna brott.
Det enda område av betydelse där den
föråldrade reaktionsbestämmelsen finns
kvar är skattelagstiftningen. De sakkunniga
som framlagt förslaget om skattestrafflagen
förordade en övergång från
normerade böter till dagsböter, och de
flesta remissinstanser anslöt sig också
till denna mening.

Vid fjolårets behandling av en motion
med samma yrkande som det vi nu
behandlar uttalade sig specialstraffrättsutredningen
för att systemet med
normerade böter skulle helt överges. I
vår reservation har vi angivit de fördelar
som ur straffrättslig synpunkt vinnes,
om vi övergår till dagsbotssystemet.

Nu är det så att även medhjälparen
straffas med böter, utmätta efter uppdragsgivarens
undandragna skatt, och
under sådana förhållanden kan helt
orimliga konsekvenser uppstå. Alla vet
hur svårt det är att föra in rätta siffror
på rätt ställe i deklarationsblanketten.
Många människor kan helt enkelt inte
göra det. Men samhället ålägger dem
ändå att avge inkomstdeklaration, och
då blir de ju hänvisade till att söka
hjälp — om någon hjälp kan erhållas.
Men med de risker som är förenade
med det nuvarande systemet, där även
medhjälparen kan bli straffad med normerade
böter, är det svårt att finna någon
som vågar ta risken att lämna sådan
hjälp. Den kvalificerade hjälpen
är inte villig att ta sådana risker, och
därför har det blivit oerhört svårt för
deklarationsbyråerna att få kvalificerade
medhjälpare.

En aftontidning här i Stockholm sände
i deklarationstider ut en medarbetare
till tre olika byråer, och sedan

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

skrev han om den hjälp han där fick.
På samtliga byråer hade man gjort olika
avdrag, men ändå hade alla byråerna
deklarerat fel, trots att det säkerligen
inte var några komplicerade deklarationsspörsmål
som tidningens utsände
kom med. En egen företagare har
helt säkert betydligt större och mera
vittgående problem att brottas med vid
ifyllandet av deklarationsblanketten.

Det kan inte vara ett samhällsintresse
att genom ett föråldrat reaktionssystem
förhindra kvalificerade medhjälpare att
söka anställning vid deklarationsbyråerna,
som skall hjälpa människor med
dessa ting. Och om vi nu är överens om
att det är svårt att placera siffrorna på
rätt ställe i blanketten, så kan jag tala
om att även de dömande instanserna
redovisar mycket olika resultat i sina
utslag. Där har man tydligen också
svårt att avgöra vad som i detta fall är
att anse som brott.

I de flesta fall kan brottet bestå i en
ordningsförseelse. Jag kan referera ett
domstolsutslag som är rätt belysande.
En bokförare på en bokföringsbyrå fick
böta 800 kronor därför att maskinskriverskan
— det är konstaterat i utredningen
— vid renskrivningen av deklarationsblanketten
glömde föra ut en
siffra som skulle vara med i deklarationen.
Detta upptäcktes inte vid kontrollen
innan deklarationsblanketten
underskrevs och avsändes. Medarbetaren
hade det året upprättat 300 deklarationer
utan anmärkning under den
rådande tidspressen. Att straffet för honom
blev en hel månadslön måste ju
förefalla orimligt. Det är väl lika orimligt
att det skall vara, låt oss säga, 800
kronor i normerade böter, om skatten
på grund av uppdragsgivarens inkomst
uppgår till 60 procent. Om det däremot
varit ett skatteuttag på 30 % för uppdragsgivaren,
så skulle medhjälparen
bara fått hälften så stort straff, vilket
är en oförståelig konsekvens av nu gällande
system. Orimligheterna kan hopas
i detta sammanhang.

Ett annat domstolsutslag gällde eu

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

egen företagare, som av häradsrätten blev
dömd för att han hade avlämnat en
vårdslös deklaration. Allmänna åklagaren
överklagade till hovrätten, och där
blev vederbörande frikänd. Men ett
hovrättsråd anförde skiljaktig mening.
Han ville döma inte för vårdslös deklaration,
alltså fastställelse av häradsrättens
dom, utan för falskdeklaration. Så
olika kan man se på ett fall — det är
alltså mycket svåra problem.

Jag är övertygad om att den glest
besatta kammaren inte kommer att inta
någon annan ståndpunkt än första lagutskottet.
Men jag måste understryka att
den nuvarande ordningen på detta område
inte befrämjar något samhällsintresse,
när man på detta sätt bibehåller
ett föråldrat system för samhällets reaktion.
Här gäller det att få ett föråldrat
system ersatt med en mänskligare
samhällsreaktion, och jag tror att det
är på tiden.

Första lagutskottet har ju varit mycket
välvilligt i sin skrivning, både i fjol
och i år. Man skulle kunnat vänta sig
att utskottet slutat med att föreslå bifall
till motionen. Tyvärr har utskottet inte
gjort det, och jag vill därför yrka bifall
till den vid utskottsutlåtandet fogade
reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Svensson i Vä, Börjesson i Falköping
och Gomér (samtliga ep).

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Som herr Johansson i
Dockered redan har framhållit tog riksdagen
så sent som i fjol ställning till
denna fråga, då samma motionärer som
nu framställde enahanda yrkande, nämligen
att nuvarande straffpåföljd vid
vårdslös deklaration samt medhjälp till
vårdslös deklaration, d. v. s. normerade
böter, skulle utbytas mot dagsböter.

Första lagutskottet redovisade förra
året sina skäl mot en sådan förändring
och har i sitt utlåtande i år i stort sett
upprepat sina då anförda skäl. Framför
allt befarar man att en övergång till ett

dagsbotssystem skulle kunna leda till
en generellt lindrigare bedömning av
dessa brott, vilket man ur allmänpreventiv
synpunkt inte kan tillstyrka. Jag
kan nämna att lagrådet var av exakt
denna uppfattning då den här lagen
kom till år 1943. Riksdagen har sedan
vid flera tillfällen åberopat detta uttalande
av lagrådet som riksdagens uppfattning.

Då det gäller det uppsåtliga deklarationsbrottet
anser reservanterna att det
finns skäl att bibehålla normerade böter.
Detta motiverar reservanterna med
att falskdeklarationsbrottet är ett utpräglat
snikenhetsbrott och därför bör
bestraffas med normerade böter — de
erkänner att det därigenom ges större
möjligheter att utmäta kännbara straff.
På den punkten är alltså utskottsmajoriteten
och reservanterna helt överens.

Då det gäller vårdslös deklaration anser
utskottsmajoriteten emellertid att
man inte kan avstå från den möjlighet
att utdöma strängare straff som ligger
i systemet med normerade böter, även
om man kanske skulle vinna vissa fördelar
genom ett dagsbotssystem. Det
skall villigt erkännas att det är stor
skillnad mellan uppsåtlig falskdeklaration
och vårdslös deklaration, men vi
måste ha i minnet de svårigheter som
nästan alltid föreligger att bevisa om
en oriktig uppgift har lämnats uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet. Tillräckliga
skäl att införa olika reaktionsformer
för dessa två brott föreligger därför
inte enligt utskottsmajoritetens mening.

Herr Johansson i Dockered är förvånad
över att domstolarna kan komma
till olika resultat vid sin bedömning av
sådana här brott. Jag för min del tycker
inte att det är så egendomligt att de
kan göra det, ty det är ju många gånger
en omdömesfråga och en bevisfråga —
det gäller att bedöma vad som kan anses
bevisligen ha skett eller inte. En domare
kan anse att uppsåtet är bevisat
genom ett visst förfarande, medan en

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

annan kan anse att bevisningen inte är
fullgod, varför han inte vill döma vederbörande
efter den strängare paragrafen
utan tillämpar den lindrigare bestämmelsen,
d. v. s. den som avser
vårdslös deklaration.

Motionärerna uppehåller sig mycket
vid — och det gjorde även herr Johansson
i Dockered nyss — det fall
att någon genom medverkan till vårdslös
deklaration riskerar att bli dömd till
ett straff som inte skulle stå i rimlig
proportion till hans medverkan, och
man påstår att resultatet i flera fall blivit
stötande. Jag kan inte hålla med
motionärerna och reservanterna på denna
punkt. Enligt straffskalan för vårdslös
deklaration skall bötesstraffet bestämmas
till högst två och en halv gånger
det belopp som skulle ha undandragits
genom den oriktiga uppgiften, dock
lägst 200 kronor. Vid medverkan till
vårdslös deklaration skall brottsbalkens
regler om medverkan tillämpas, vilket
betyder att en medverkande skall bedömas
efter det uppsåt eller den oaktsamhet
som ligger honom till last. I det
fall som herr Johansson i Dockered
hänvisade till, då vederbörande hade
blivit dömd till 800 kronors böter — en
hel månadslön — måste domstolen ha
bedömt medverkan som ganska allvarlig,
eftersom ett så hårt straff utdömdes.
Domstolen kunde annars ha gått
ned till 200 kronors böter. Det är inte
något fel på lagens bestämmelser härvidlag,
utan vad herr Johansson i Dockered
i sådana här fall måste reagera
mot är domarens bedömning av fallet.

Jag vill också understryka, att om en
medverkande skulle ha ådagalagt en så
obetydlig oaktsamliet som den herr Johansson
i Dockered omnämner — t. ex.
bara satt in en sifferuppgift på fel plats
genom ett rent oavsiktligt misstag —
så finns det ju inte minsta anledning
att bedöma hans oaktsamliet som grov.

I (illa fall då det endast rör sig om
misstag —- och alltså inte om grov oaktsamhet
— blir vederbörande naturligt -

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

vis frikänd. Inga oavsiktliga misstag får
bedömas som brottsliga, och jag har inte
heller inom utskottet fått belägg för att
oavsiktliga misstag bedömts på det sättet.

Herr Johansson i Dockered påpekade
att olika deklarationsbyråer kan bedöma
samma fråga olika. Men om jag
minns rätt har ju tidningsreferaten gällt
avdrag vid deklarationen, och jag tror
inte att någon av de tillfrågade deklarerat
för lågt genom deklarationsbyråernas
bedömning. Nej, vad diskussionen
gällde var väl att vederbörande skulle
ha deklarerat för högt — alltså att de
möjligheter till avdrag som föreligger
enligt bestämmelserna inte hade utnyttjats.
I sådana fall riskerar man ju aldrig
något straff, även om det naturligtvis
finns anledning att reagera. Men
huruvida ett avdrag skall få utnyttjas i
ena eller andra fallet måste alltid vara
en hedömningsfråga. Motionärerna åberopar
som skäl för en övergång till dagsbotssystemet
bl. a. att rättstillämpningen
skulle vara ojämn — att den alltså skulle
kunna växla från domstol till domstol.
Men även om så vore fallet är ju
ett dagsbotssystem — ett annat system
för att bestämma bötesstraffet sålunda
— inte i och för sig ägnat att bidraga
till en mer enhetlig rättstillämpning.
Därvidlag vinner man alltså inget genom
att övergå till ett dagsbotssystem.

Herr talman! Utskottet har inte funnit
skäl att frångå den uppfattning utskottet
hävdat vid tidigare tillfälle, då
frågan behandlats. Därför hemställer
utskottet att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, och jag
ber att få yrka bifall till denna utskottets
hemställan.

Herr JOHANSSON i Dockered (ep):

Herr talman! Jag blev rätt förvånad
när jag hörde utskottets värderade ordförande
tala om de deklarationsbyråer,
vilkas oförmåga att utföra sina uppdrag
blivit redovisad i en stockholmstidning.
IJtskottsordförandcn sade att

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Straffpåföljden vid vårdslös deklaration

deklaranterna inte riskerade att få för
låg skatt när de anlitade dessa byråer
och därför inte heller behöver befara
att bli åtalade.

Nej, det är sant. Jag trodde dock att
vi inte hade blivit så fiskaliska i första
lagutskottet att vi menar, att dessa okvalificerade
medhjälpare skall tolereras
eftersom de inte undandrar någon skatt
från staten utan i stället lägger bördorna
på deklaranterna.

Detta är ett stort ämnesområde som
är mycket svårt att överblicka, men jag
vill understryka att jag inte var förvånad
över att man i en del fall kunnat
komma till olika uppfattningar. Jag
understryker detta eftersom jag vet, att
det ibland kan vara mycket svårt att
föra in rätt siffra på rätt plats på deklarationsblanketten.
Det förhåller sig
faktiskt så, att medborgarna är ålagda
att fullgöra en uppgift som de i vissa
fall inte behärskar — och den hjälp
som står dem till buds är dessutom undermålig,
även om den, såsom utskottsordföranden
framhöll, inte är farlig eftersom
deklaranten endast blir bedragen
till förmån för statskassan.

Jag menar att förekomsten av dessa
dåliga medhjälpare är lika farlig, till
vilkens fördel felaktigheterna än leder.
Dessutom hämmas rekryteringen av kvalificerat
folk så länge som detta föråldrade
reaktionssystem kvarstår, och
det är detta vi vänder oss mot. Vi har
icke tagit upp en diskussion för att erhålla
en lindrigare straffmätning för
deklarationsfuskare, utan vi har gjort
det därför att vi anser att det icke kan
vara ett samhällsintresse att på detta
område bevara ett reaktionssystem vilket
får så menliga följder, som vi kan
iaktta runt omkring oss.

Jag kan också meddela att jag från
ett samfund, som står utskottsordföranden
mycket nära, fått reda på att man
där hyser ungefär samma uppfattning
som den vi reserverat oss för. När det
gäller det uppsåtliga brottet har det
sagts mig — jag vill understryka att det

skett endast muntligen och att jag inte
har något papper på det — att vederbörande
— jag vill inte uttrycka mig så
att alla kan förstå vem det gäller — som
blev ådömd mycket höga böter och
straffskatt, vägrade att betala, gjorde
sig av med sina tillgångar och därefter
fick sin dom förvandlad till fängelse,
men sedermera av rätten undfått villkorlig
dom.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Vad jag ville poängtera
var, att vad herr Johansson i Dockered
berättade från sin erfarenhet av deklarationsbyråer
icke utgjorde något skäl
för att ändra bötessystemet i skattestrafflagen.
I övrigt är jag naturligtvis
den första att beklaga att det förekommer
okvalificerade medhjälpare på deklarationsbyråerna.
Men jag tror inte
vi kan rätta till detta förhållande genom
att ändra straffpåföljden från normerade
böter till dagsböter i skattestraff
lagen.

För att återgå till fallet med deklarationsbyråerna
menar väl ändå inte herr
Johansson, att man skall införa straff
för dem som upprättar deklarationer,
vilka leder till för hög skatt för vederbörande
deklarant?

Herr JOHANSSON i Dockered (ep):

Herr talman! Mitt yrkande återfinns
i reservationen, och vad jag här yrkat
är bifall till reservationen. Vad fru
Gärde Widemar sade i slutet av sitt anförande
står icke i reservationen. Följaktligen
skall inte mitt anförande tolkas
så som fru Gärde Widemar gör.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till
reservationen; och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Johansson i Dockered begärde
emellertid votering, i anledning varav

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Ersättning från allmän försäkringskassa för kostnader för globulinsprutor

efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
första lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herrar Svanström och
Johansson i Dockered.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Johansson i Dockered
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 171 ja
och 39 nej, varjämte 8 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 15

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 77 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472).

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Ersättning från allmän försäkringskassa

för kostnader för globulinsprutor

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckt motion
om ersättning från allmän försäkringskassa
för kostnader för globulinsprutor.

1 en inom andra kammaren väckt, till

lagutskott hänvisad motion, nr 391, vilken
behandlats av andra lagutskottet,
hade fru Ryding m. fl. hemställt »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär skyndsamma åtgärder så att bestämmelserna
för försäkringskassorna
ändras så, att ersättning utgår för kostnaderna
för globulinsprutor, när dessa
användes för att förebygga kikhosta
hos spädbarn».

Utskottet hemställde, att förevarande
motion, II: 391, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru RYDING (k):

Herr talman! Andra lagutskottet säger
i sitt utlåtande nr 11 att frågan om
den förebyggande vårdens ställning
inom sjukförsäkringen sedan länge varit
föremål för uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Jag tycker att denna
tid varit alltför lång, och dessutom
anser jag att det i dessa viktiga frågor
inte räcker med »uppmärksamhet från
statsmakternas sida». Man bör nu rimligen
kunna fordra att någonting händer.

Det framgår också av utskottsutlåtandet,
att det redan år 1946 — alltså
för snart 20 år sedan — förutsattes att
frågor rörande förebyggande hälsovård
och utvidgade hjälpformer för denna
skulle tas upp till förnyad omprövning
sedan någon erfarenhet vunnits av den
då föreslagna lagen om sjukförsäkring.

Med vår motion II: 391 har vi ånyo
velat fästa uppmärksamheten på de
missförhållanden som råder på enbart
ett av dessa områden. I direktiven för
sjukförsäkringsutredningen finnes inte
denna fråga direkt preciserad. Man talar
i allmänna ordalag om förebyggande
hälsovård och säger att hithörande
spörsmål förutsättningslöst bör prövas.
Det gläder mig att utskottet är optimistiskt
och nu anser sig kunna utgå ifrån
att det problem vi tagit upp kommer att

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

uppmärksammas av sjukförsäkringsutredningen.
Den försiktiga formuleringen
tyder emellertid på att man inte är
alldeles så säker på den saken. Det hade
nog därför för frågans fortsatta fall
framåt varit lyckligare om utskottet föreslagit
riksdagen att besluta överlämna
motionen till den sittande utredningen.
Så har utskottet gjort beträffande
det ärende som behandlas i utskottets
utlåtande nr 14 och som står upptaget
längre ned på dagens föredragningslista.
Då så inte skett beträffande
denna motion anser jag inte att det räcker
med att bara hoppas att utskottet
skall få rätt i sin förmodan. Frågan löses
ju inte heller i och med att utredningen
lägger fram ett betänkande —
mycket återstår därefter att göra. Dessa
spörsmål är dessutom av så stor vikt
att de för länge sedan borde ha fått
en lösning.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motion II: 391.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Det är riktigt som fru
Ryding framhållit att dessa frågor är
av mycket stor betydelse. Detta gäller
inte minst den speciella fråga som aktualiseras
i motionen, nämligen frågan
om ersättning genom sjukförsäkringen
för globulinsprutor som ges i förebyggande
syfte. Men det är ju också så, vilket
även fru Ryding antydde, att 1961
års sjukförsäkringsutredning pågår, och
det har i utredningens direktiv klart utsagts,
att utredningen skall överväga
huruvida sjukförsäkringen bör utvidgas
att omfatta även uppgifter på det
sjukdomsförebyggande området. Kostnaden
för profylaktisk behandling ersätts
f. n. inte genom sjukförsäkringen,
och det är alltså utredningens uppgift
att undersöka möjligheterna att utvidga
sjukförsäkringens verksamhet härvidlag.

När en utredning pågår brukar vi här
i riksdagen inte föregripa de förslag
som utredningen kan komma att fram -

lägga, och detta är anledningen till att
andra lagutskottet inte ansett sig kunna
tillstyrka motionen.

Jag ber med dessa ord att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
II: 391; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 17

Förbättring av folkpensionärernas ställning
inom sjukförsäkringen

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av väckta motioner
om förbättring av folkpensionärernas
ställning inom sjukförsäkringen.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det ärende vi nu behandlar
gäller en fråga som är mycket
angelägen för ett stort antal folkpensionärer.
I sjukförsäkringslagen har en kategori
medborgare — nämligen folkpensionärerna
— fått en negativ särställning.
För den begränsning av ersättningen
för sjukhusvård till 180 dagar
som föreskrivits för folkpensionärer
lär det vara svårt att finna någon annan
motivering än »risken» att pensionärerna
oftare och under längre tid än
andra människor kan vara i behov av
sjukhusvistelse. Men är detta verkligen
eu motivering som kan accepteras av
riksdagen? Måste man inte beteckna en
sådan motivering som helt absurd?

Under ett långt liv har ju dessa människor
gjort sin plikt i samhället och
varit med om att med sitt arbete grundlägga
den standard vi nu har. De har
betalat sina skatter, men när de blivit
gamla har man för dem gjort undantag
när det gäller en förmån som vi alla betraktar
som mycket väsentlig och som

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

nyligen reformerats. Men av denna reform
har denna grupp inte blivit delaktig.
Det är enligt min mening orimligt.

I detta liksom i så många andra fall
har utskottet krupit bakom en pågående
utredning. Det är riktigt att man
i direktiven för 1961 års sjukförsäkringsutredning
också tagit upp frågan
om de förtidspensionerade och folkpensionärernas
avgiftsfria sjukhusvård. Om
så inte hade skett, skulle vår motion
säkerligen ha sett annorlunda ut; då hade
vi kanske haft anledning att ställa
ett yrkande just om fri sjukhusvård. Nu
gäller emellertid vår motion inte hela
denna fråga, utan vi föreslår enbart slopandet
av den diskriminering som folkpensionärerna
är utsatta för och som vi
anser vara orättfärdig. Det är inte rimligt
att de förmåner som sjukförsäkringslagen
ger andra människor inte
skall tillkomma folkpensionärerna.

Varför skulle inte denna fråga kunna
brytas ut och bli föremål för ett separat
beslut?

Fru Ryding kunde i förra veckan hänvisa
till ett yttrande av socialminister
Aspling, vilken framhållit att yrkesskadeutredningcns
prövning av frågan om
livräntornas värdebeständighet inte alls
behövde behandlas i sammanhang med
hela det frågekomplex som utredningen
hade att ta ställning till utan mycket väl
kunde brytas ut och göras till föremål
för särskilt beslut. För två veckor sedan
gav justitieministern ett liknande
svar när det gällde frågan om förmyndararvodena.
Även den frågan ligger
hos en utredning, men justitieministern
förklarade uttryckligen inför kammaren,
att man kunde bryta ut den för att
åstadkomma ett snabbare resultat.

När det gäller det ärende vi nu behandlar
kan jag inte finna något rimligt
skäl för att den orättfärdighet, som
folkpensionärerna och de förtidspensionerade
är utsatta för, skall behöva
bestå till dess utredningen är färdig
med hela sitt arbete.

I sitt utlåtande nr 14, som står senare
på dagens föredragningslista, har andra
lagutskottet gått så långt att det föreslår
riksdagen att besluta att ett där aktuellt
motionspar överlämnas till sjukförsäkringsutredningen.
Det har jag naturligtvis
ingenting att invända mot. Det sker
uppenbarligen i syfte att påskynda behandlingen
av där berörd fråga i utredningen,
så att det blir ett resultat så
snabbt som möjligt.

Jag konstaterar bara att då det gäller
den nu aktuella frågan — frågan om
diskrimineringen av folkpensionärerna
och de förtidspensionerade när det gäller
ersättning för sjukhusvård — så är
utskottets kallsinnighet total.

Vad beträffar frågan om vidgade förmåner
för folkpensionärerna när det
gäller fri medicin anmäler utskottet
dessutom en i sak avvikande mening
jämfört med den uppfattning som vi
gjort oss till tolk för i motionen. Det
säger att bostadstillägget utgår efter
skilda grunder och med varierande belopp,
och detta skulle vara något slags
hinder för att genomföra den reform
som vi föreslagit. Det kan jag inte förstå.
Enligt vår mening bör vi eftersträva
att nå fram till en ordning enligt vilken
sjukhusvård, läkarvård och receptbelagd
medicin blir kostnadsfria, och
som ett steg i den riktningen anser vi
att man borde söka uppnå likställighet
för folkpensionärerna i hela landet när
det gäller avgiftsfri medicin. Sådan
finns nämligen inte nu. Mot bakgrunden
av att flertalet folkpensionärer är
hänvisade till att enbart leva på sin
folkpension har medicinkostnaden en
oerhört stor betydelse — detta inte
minst med hänsyn till att sjukdomar
som regel inträder oftare i ålderdomen.
Detta fenomen belystes för inte så länge
sedan i ett särskilt TV-program. Även i
(ivrigt har det förekommit en omfattande
diskussion om den saken.

1 vissa landsting har en reform på
detta område ansetts så angelägen att
man vidtagit mycket vittgående åtgär -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

der som landstingen själva får finansiera.
Landstinget i mitt hemlän har
sålunda beviljat s. k. medicinkort till
4 200 människor, i huvudsak äldre. Dessa
kort berättigar innehavarna till fri
medicin utan någon som helst byråkratisk
omgång. Det sker en engångsundersökning,
och sedan fastställer vederbörande
läkare under hur lång tid ifrågavarande
personer är i behov av medicin
av det ena eller andra slaget. Sedan
får han eller hon gå till apoteket
och hämta ut medicinen. 4 200 personer
i mitt hemlän har nu denna möjlighet,
och vi motionärer menar att alla åldringar
i vårt land borde få denna rätt.

Det finns också enskilda kommuner
som bekostar fri medicin till en viss
grupp pensionärer. Man ger sålunda
inte förmånen generellt till alla utan
drar gränsen så att fri medicin i huvudsak
utgår till dem som har kommunala
bostadstillägg. Genom att basera förmånen
på det kommunala bostadstillägget
har nämligen den fördelen vunnits att
en viss prövning ur ekonomisk synpunkt
redan verkställts. Därför kunde
man använda den normen vid ett första
steg mot fria mediciner.

Nu har emellertid utskottet ansett att
detta inte är en lämplig väg att gå därför
att de som åtnjuter kommunala bostadstillägg
inte befinner sig i samma
situation överallt i vårt land, i det olika
kommuner tillämpar olika normer för
det kommunala bostadstillägget. Men
detta är i verkligheten inte någon saklig
invändning mot den princip vi föreslår.
Den omständigheten att vissa kommuner
är snåla, medan andra kommuner
ger mera rimliga bostadstillägg, utgör
inte något bärande argument mot
de synpunkter som vi anfört i motionerna.

Vi har velat säkerställa rättvisa förhållanden
och undvika att förmåner av
ett visst slag blir beroende av bostadsorten.
Det borde vara så att alla som
befinner sig i samma situation som de,
om vilka vi talar i vår motion, skulle

ha något så när lika förhållanden i fråga
om rätten till fri medicin. De borde
också ha rätt till fri sjukhusvård i samma
utsträckning som andra sjuka och
inte ha denna rätt begränsad till bara
hälften så lång tid.

När vi skrev vår motion förutsatte vi
naturligtvis att eftersom denna sak är
så självklar, sedd ur våra utgångspunkter,
skulle motionen röna en välvillig
behandling i utskottet. När nu förhållandet
inte blivit detta och utskottet
därför inte heller föreslagit den nödvändiga
ändringen av nuvarande lagtext,
anser jag mig inte böra ställa något
konkret yrkande. Jag inskränker
mig till att uttala den förhoppningen
att de enligt min mening självklara synpunkter,
som talar för en reform av det
slag som motionen pläderar för, skall
beaktas i utredningen på sådant sätt att
det kan bli resultat snabbare än vad det
skulle bli om man väntade på genomförandet
av utredningen i dess helhet,
filer med andra ord att man bryter ut
denna fråga för att nå fram till ett
snabbare resultat än vad som eljest
skulle vara möjligt.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Eftersom herr Holmberg
inte ställde något konkret yrkande
skulle det kanske inte ha funnits anledning
för mig att uppträda å utskottets
vägnar. Men hans anförande var ändå
utformat på ett sådant sätt att det inte
kan få stå alldeles för sig självt i protokollet.

I första delen av sitt inlägg uppehöll
sig herr Holmberg vid sjukhjälpstiden
för ålderspensionärer och förtidspensionärer.
Han talade om orättfärdigheter
och diskriminering. Det finns inte
någon anledning att låta detta stå alldeles
oemotsagt.

Folkpensionärernas fria sjukhusvård
på 180 dagar kan inte utan vidare jämföras
med övriga medborgares i princip
obegränsade sjukhjälpstid. Alla vet
att de, som inte är folkpensionärer, vid

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

sjukhusvård får sin sjukpenning minskad
med fem kronor per dag. Det inträffar
redan vid första sjukhusdagen.
Om man jämför med andra grupper
kan bestämmelsen om 180 dagar för
folkpensionärerna förefalla orättvis.
Men tar man hänsyn till den omständigheten
att andra medborgares sjukpenning
vid sjukhusvård omedelbart minskar
med fem kronor, medan pensionen
utgår ograverad, är inte orättvisan så
stor som herr Holmberg vill göra gällande.
Motivet för att sjukpenningen
minskar med fem kronor om dagen då
man har förmånen att vårdas på sjukhus
i stället för i hemmet är att man
under sjukhusvistelsen gör vissa besparingar,
alldeles påtagliga sådana. Om
jag vårdas på sjukhus, har jag inga
kostnader för läkemedel eller för läkarvården
och heller inga kostnader för
den mat jag äter. Om jag i stället vårdas
i mitt hem, har jag utgifter för läkarvård
och för medicin, och några
kronor om dagen får man väl ändå räkna
med att det kostar att äta sina mål
hemma. Nu slipper alltså folkpensionärerna
avgiften under ett halvt år. Under
motsvarande tid drar försäkringskassan
900 kronor av den som har sjukpenning.

Om man alltså jämför läget för de
pensionärer, som vårdas i hemmet, och
dem, som vårdas på sjukhus, kan man
inte påstå att de som vårdas på sjukhus
kommer i en sämre situation, utan det
är snarare tvärtom — även om man tar
hänsyn till att de efter 180 dagar får
erlägga allmänsalsavgift på fem kronor
per dag. Det är klart att fem kronor per
dag kan vara en kännbar kostnad för en
pensionär ännu så länge innan ATP är
fullt utbyggd; det vill jag gärna vidgå.

Nu kan man fästa uppmärksamheten
på att flera sjukhus har mycket stora
frisängsfonder, som betalar allmänsalsavgiften
för utförsäkrade. Dessa frisängsfonder
kan den aktive aldrig komma
i åtnjutande av. Att man drar fem

inte kompenseras av medel från frisängsfonder,
men däremot kan den räkning
som den utförsäkrade får betalas
av medel från frisängsfonderna. 1961
års sjukförsäkringsutredning undersöker
fördelar och nackdelar av en helt
avgiftsfri sjukhusvård. Då aktualiseras
frågan om sjukhjälpstiden för folkpensionärer
liksom för andra medborgare.
Vi har inte funnit anledning att rycka
loss folkpensionärernas situation, ty
denna är inte artskild från andra medborgares
i detta avseende.

Den andra fråga som herr Holmberg
berörde och som tagits upp i motionen
är förslaget om att folkpensionär, som
har kommunalt bostadstillägg, skall få
läkemedel helt kostnadsfritt. Detta förslag
är inte alls väl genomtänkt. Herr
Holmberg kunde inte förstå detta. Men
om herr Holmberg funderar litet på
denna sak, kommer han nog att förstå
att detta inte är en lämplig lösning av
denna fråga. Det hänger, som utskottet
sagt, samman med den omständigheten
att bostadstilläggens storlek varierar
mycket kraftigt kommunerna emellan
med den påföljd, att i vissa kommuner
pensionärens inkomst kan bli förhållandevis
hög innan bostadstillägget försvinner,
medan detta i andra kommuner
försvinner fast inkomsten förblir
låg.

Jag skall anföra ett exempel, som
måhända kan hjälpa herr Holmberg på
traven i hans ytterligare funderingar
över denna fråga. Vi kan först utgå från
ett bostadstillägg på 2 100 kronor i en
storstad. Då får den ensamstående pensionären
ha en sidoinkomst på 5 200
kronor innan bostadstillägget försvinner.
Går jag till en landsbygdskommun,
där (let finns ett bostadstillägg på 200
kronor, försvinner bostadstillägget vid
en årsinkomst på 2 000 kronor och litet
mer. Det kan inte vara ett lämpligt
tillvägagångssätt att koppla ihop de fria
medicinerna med det kommunala bostadstillägget,
eftersom man då i vissa
kommuner får ha en rätt hög inkomst

kronor på sjukpenningen kan nämligen
5 — Andra kammarens protokoll 1905. Nr 11

(56

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

men ändå får fri medicin, medan man
i andra kommuner bara får ha en låg
inkomst om man skall få fri medicin.

Jag kan ta ett annat exempel för att
visa vad det är fråga om. Man kan ta
ett gift par i storstäderna Stockholm,
Göteborg eller någon annan stad, där
bostadstillägget kan gå upp till 2 000
kronor och litet mer. Där får pensionärerna
ha en sidoinkomst på 6 300 kronor
innan bostadstillägget försvinner.
Tillsammans med folkpensionen — jag
tar härvidlag inte hänsyn till ATP —
har två makar en årsinkomst på cirka
12 500 kronor. De skulle alltså få fria
läkemedel. Kommer jag ut till landsbygdskommunerna
med små bostadstillägg
om 400 kronor för äkta makar,
försvinner bostadstillägget vid en årsinkomst
på 3 000 kronor. Var och en
förstår att detta inte är det rätta sättet
att lösa denna fråga.

Vi har sagt oss att man måste finna
eu annan lösning på frågan om läkemedelsförmånerna.
Då kan man inte
bara tänka på pensionärerna, utan då
måste man tänka på alla dem, som är
sjuka under en lång tid. Sjukdomen innebär
att de får det ekonomiskt sett
sämre ställt. Om de då har stora kostnader
för läkemedel, vilket kan inträffa
även för den som inte är pensionär,
bör de få mera hjälp än de nu får. Jag
erkänner att den nuvarande utformningen
av läkemedelsrabatteringen inte
är tillfredsställande, men den lösning
som herr Holmberg och hans partivänner
förordat är en olycklig lösning.
Därför är det bättre att 1961 års sjukförsäkringsutredning
granskar frågan
och presenterar oss en lösning som ger
en effektiv förmån åt alla dem som behöver
hjälp.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Herr Holmberg ställde
frågan, varför vi inte har föreslagit att
riksdagen skulle överlämna motionen

till 1961 års sjukförsäkringsutredning,
eftersom vi har gjort det yrkandet i utskottets
utlåtande nr 14, som behandlar
en fråga rörande ersättning för resor i
samband med sjukvård.

En liknande fråga ställde även fru
Ilyding, och jag har begärt ordet för att
ge ett svar på dessa frågor, då det kan
vara angeläget att spörsmålet tillrättalägges,
eftersom det har kommit upp.

Vi anser det vara alldeles klart att
1961 års sjukförsäkringsutredning har
till uppgift att utreda och framlägga
förslag såväl beträffande ersättningsformerna
för den förebyggande sjukvården
som beträffande folkpensionärernas
ställning i sjukförsäkringen. Det är utredningens
uppgift enligt direktiven att
bland många andra problem analysera
även dessa problem. Den motion, som
behandlas i utlåtandet nr 14, berör
speciella frågor i de mycket invecklade
ersättningsbestämmelser som gäller för
resor till och från läkare eller sjukvårdsinrättning
i samband med sjukvård. Där
är vi inte alldeles övertygade om att
just den problematik som beröres i dessa
motioner kommer att tas upp av utredningen
utan påstötning. Det är av den
anledningen, d. v. s. för att göra utredningen
uppmärksam på just de speciella
problemen, som vi har föreslagit att
motionen skall överlämnas till utredningen.

Jag har velat säga detta och få det
antecknat till protokollet såsom ett svar
på de frågor som ställdes.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Herr Bengtsson i Varberg
ansåg det inte vara orättvist och
inte innebära någon diskriminering att
andra människor har rätt till fri sjukvård
under hela året, medan däremot
folkpensionärerna har rätt till fri sjukvård
under bara hälften av året. Nå, om
herr Bengtsson har den uppfattningen,

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

Förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen

kan jag inte göra mycket åt det. Men jag
anser det inte rättvist. Jag anser det
vara en alldeles klar diskriminering. Jag
blir inte heller övertygad av herr
Bengtssons erinran om att man av andra
kräver eu avgift av 5 kronor per dag
när de ligger på sjukhus. En folkpensionär
har väl genomsnittligt 10 å 12
kronor per dag att leva av. Det skulle
vara ganska orimligt att av dem då också
ta ut 5 kronor per dag i sjukvårdsavgift,
d. v. s. halva pensionen för den
service de får i det sammanhanget. Jag
anser att folk som befinner sig i den
utomordentligt svåra situationen som
sjuka folkpensionärer är i borde ha de
rättigheter som vi har försökt utverka
genom vår motion. Herr Bengtssons argument
på den punkten anser jag så
krystade och så litet övertygande, att jag
inte kan frångå min uppfattning.

Detsamma gäller vad han säger om
möjligheten för folkpensionärer att utnyttja
frisängsplatser på sjukhusen. Det
vet väl var och en som något sysslat
med den lokala sjukvårdspolitiken att
möjligheten till sådana frisängsplatser
för folkpensionärer är ytterligt begränsad.
Detta är över huvud taget inte ett
argument i denna diskussion.

Man skall inte tänka bara på folkpensionärerna,
säger herr Bengtsson,
utan när man så småningom skall lösa
detta problem skall man försöka lösa det
för alla långvarigt sjuka. Ja, det håller
jag med om. Vi har också i vår motion
sagt att avsikten är att ta ett första steg
i denna riktning genom förbättringar
för folkpensionärerna när det gäller rätten
till vård hela året utan särskild
diskriminering och rätten att erhålla
fri medicin. Dessa kategorier människor
iir ju dock de som iir svårast utsatta
för sjukdomar.

Herr Anderson i Sundsvall försökte
ge en förklaring till att man i ena fallet
handlade si och i det andra fallet handlade
så när det gäller motioner, som är
tämligen likartade till sitt principiella
innehåll men där utskottet i ena fallet

föreslår eu intervention genom ett särskilt
uttalande men i andra fallet inte
gör det. Jag beklagar att det faktiskt
inom utskottet har blivit en försämring
sedan i fjol i fråga om förståelsen för
pensionärernas intressen. Då fanns det
utom den kommunistiska motionen även
motioner från två andra partier, i sak
överensstämmande med vad vi har föreslagit
också i år. Då gjordes det t. o. m.
en reservation inom utskottet till förmån
för reformer i den riktning som vi
föreslog, men i år har inte heller dessa
motionärer och reservanter uppträtt till
stöd för den linje som de företrädde i
fjol. Enligt min mening finns det dessutom
i direktiven för 1961 års sjukförsäkringsutredning
stöd för den uppfattning
som vi företräder, alltså att man
skall handla snabbare i denna fråga än
som kan bli möjligt genom att ta utredningsarbetet
i dess helhet på en gång.
Departementschefen erinrade nämligen
i sina direktiv om att en utredning om
dessa saker tidigare företagits. Anledningen
till att frågan nu i alla fall lagts
i händerna på 1961 års sjukförsäkringsutredning
anger han vara den, att under
remissbehandlingen framkom en del
olika synpunkter som den nya utredningen
skulle försöka att samordna.
Men i sak innebär detta egentligen ingen
ny utredning, och därför, säger departementschefen,
kan 1961 års sjukförsäkringsutredning
i allt väsentligt använda
sig av den tidigare utredningens material
och remissyttranden. Alltså behöver
man inte utreda själva saken utan kan
ta det material som finns och bryta ut
den del som vi nu behandlat och ganska
snabbt komma med förslag som kan
godkännas av riksdagen i denna detalj.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! När herr Holmberg talar
om folkpensionärernas sjukhjälpstid
på 180 dagar och betraktar detta som en
diskriminering, får man ett intryck av
att han tror att det är detsamma som
deras rätt till sjukhusvård. Folkpensio -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Kommunernas kostnader för reservanordningar för kommunalteknisk verksamhet

niirerna har ju rätt att vårdas på sjukhus
lika länge som alla andra människor.
Vad som inträffar är, att de efter
180 dagar får en räkning på allmänsalsavgiften.
Därmed är jag tillbaka till den
andra fråga, som herr Holmberg inte
riktigt ville förstå, nämligen att den
som har sjukpenning vid intagning på
sjukhus omedelbart får avstå fem kronor
av sin sjukpenning. Eu person som
har femton kronor om dagen i sjukpenning
får under sjukhusvistelsen ut tio
kronor per dag. Detta, herr Holmberg,
innebär under 180 dagar en minskning
på 900 kronor. Om herr Holmberg tar
penna och papper och skriver 180 x 5,
så kommer han till siffran 900. Det är
ingenting att göra åt.

Vidare säger herr Holmberg beträffande
frisängar att alla som sysslar med
detta vet att de är så få. Den uppgiften
är direkt felaktig. Det är mycket gott
om frisängsfonder, det är så gott om
dem att man funderar på var man skall
göra av medlen, eftersom så många nu
är sjukförsäkrade och inte kan få hjälp
ur dessa fonder. Jag har viss erfarenhet
på detta på det lokala planet. Vid
det sjukhus vars direktion jag tillhör
kan vi inte bli av med alla de pengar
som frisängsfonderna har till utförsäkrade
personer.

Jag tycker det är rätt angeläget att
upplysa pensionärerna om den möjlighet
som på många ställen finns att få
frisäng och inte ge dem intrycket att
det inte finns några sådana.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 18

Föredrogs vart efter annat andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 13, i anledning av väckta motioner
om ersättning från allmän försäkringskassa
för resa vid viss vård och behandling,
samt

nr 14, i anledning av väckta motioner
angående reseersättningen enligt sjukreseförordningen.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 19

Kommunernas kostnader för reservanordningar
för kommunalteknisk verksamhet Föredrogs

andra lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckta motioner
angående kommunernas kostnader
för reservanordningar för kommunalteknisk
verksamhet.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 517 i första kammaren av herr Hjalmar
Nilsson m. fl. samt nr 610 i andra
kammaren av herr Anderson i Sundsvall
m. fl.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om förslag till sådana
författningsändringar som erfordras
för överförande av regleringen beträffande
kommunernas uppgifter i fråga
om reservanordningar för kommunalteknisk
verksamhet från civilförsvarslagen
till lagen om kommunal beredskap;
samt

att för dessa kostnader därvid måtte
bestämmas statsbidrag efter samma
grunder som gäller för övriga kommunala
beredskapskostnader».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 517 och II: 610, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Edström och Hubinette, fru Olsson
samt herrar Sörenson, Anderson i
Sundsvall, Himmerfors, Gustavsson i
Alvesta och Ringaby, vilka ansett att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande
motioner, 1:517 och 11:610, i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förslag till sådana författningsändringar
som erfordrades för att

Onsdagen den 10 mars 1965 Nr 11

Kommunernas kostnader för reservanordningar för kommunalteknisk verksamhet

överföra regleringen beträffande kommunernas
uppgifter i fråga om reservanordningar
för kommunalteknisk verksamhet
från civilförsvarslagen till lagen
om kommunal beredskap samt för
att statsbidrag för dessa kostnader
skulle utgå efter samma grunder som
gällde för övriga kommunala beredskapskostnader.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Fjolårets riksdag antog
en lag om kommunal beredskap. I denna
regleras sådana beredskapsuppgifter
inom totalförsvaret som skall fullgöras
av kommunerna och som inte är reglerade
i annan lagstiftning. Man kan säga
att lagen om kommunal beredskap är
en komplettering av civilförsvarslagen
eller kanske riktigare en fortsättning
på civilförsvarslagstiftningen.

Genom den beredskapslag som antogs
i fjol har det hlivit så, att vissa åtgärder,
som kommunerna i beredskapssyfte är
skyldiga att vidta under fredstid, liksom
tidigare regleras i civilförsvarslagen och
vissa andra åtgärder i den kommunala
beredskapslagen.

Av redogörelsen i det utskottsutlåtande
som nu behandlas framgår sålunda
att de reservanordningar som kommunerna
är skyldiga att vidta för t. ex.
vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen,
de s. k. kommunaltekniska anordningarna,
regleras i civilförsvarslagen.
De .särskilda anordningar för bl. a.
vattenförsörjning och allmänna hälsovårdsåtgärder,
som kommunen skall vidta
i samband med förberedelser för inkvartering
av folk från evakueringskommuncr,
regleras däremot i den kommunala
beredskapslagen. Även den planläggning
av beredskapsåtgärder som
länsstyrelsen i vissa fall kan åliigga
kommunerna regleras i bcredskapslagcn.

För de åtgärder, som kommunen vidtar
enligt civilförsvarslagen, äger kom -

munen erhålla statsbidrag med två tredjedelar
av skälig kostnad eller, om särskilda
skäl föreligger, med det högre
belopp som Kungl. Maj:t godkänner.

För skäliga kostnader, som kommunen
påtager sig för åtgärder som regleras
i beredskapslagen däremot, får kommunen
enligt riksdagsbeslutet i fjol 90
procent eller den större del av kostnaderna
som Kungl. Maj:t medgiver.

Att kommunerna skall bidra till viss
del av kostnaderna, i vissa fall med belopp
upp till en tredjedel och i andra
fall upp till en tiondel av kostnaderna,
motiveras med att kommunerna kan för
fredsbruk ha nytta av de beredskapsåtgärder
som ålägges dem. Det har poängterats
att i de fall, då kommunen icke
kan anses ha någon sådan nytta av åtgärden,
skall statsbidrag utgå med 100
procent av skälig kostnad.

Det bör tilläggas att inte alla kommuner
kommer att åläggas att vidta beredskapsåtgärder
enligt kommunala beredskapslagen.
Det blir närmast länsstyrelserna
som kommer att avgöra vilka
kommuner som skall upprätta beredskapsplaner
samt vilka kommuner som
skall vidta förberedelser eller andra
åtgärder. Även till kostnaderna för planläggning
erhåller kommunerna statsbidrag.
Eftersom endast en del av kommunerna
kommer att åläggas att vidta
förberedelser i detta avseende, kommer
kostnaderna att drabba kommunerna
mycket ojämnt.

Av vad jag nyss sagt framgår att det
råder en viss dualism beträffande lagstiftningen
på området. Främst beror
detta på att beredskapsåtgärderna regleras
dels i civilförsvarslagen och dels
enligt lagen om kommunal beredskap.
Men dualismen framträder också i statsbi
dragsbestämmelserna.

Niir förslaget till beredskapslag behandlades
här i riksdagen i fjol förelåg
ett motionsyrkande, som gick ut på att
bestämmelserna om kominunaltckniska
reservanordningar — de avser främst
reservanordningar för vatten-, gas- och

70 Nr 11 Onsdagen den 10 mars 1965

Kommunernas kostnader för reservanordningar för kommunalteknisk verksamhet

elförsörjningen — skulle brytas ut ur
civilförsvarslagen och flyttas, över till
den nya lagen om kommunal beredskap,
där bestämmelserna rätteligen hör hemha.
Detta hade också påvisats och föreslagits
av kommunalrättskommittén, som
utfört det utredningsarbete som låg till
grund för Kungl. Maj:ts förslag till kommunal
beredskapslag. Riksdagen biföll
emellertid inte motionsyrkandet i denna
del utan följde propositionens förslag,
vilket alltså innebar att bestämmelserna
om reservanordningar av kommunalteknisk
art bibehölls i civilförsvarslagen.

I det motionspar som behandlas i
föreliggande utskottsutlåtande upprepar
vi motionärer motionsyrkandet från i
fjol, det nämligen att regleringen av
kommunernas uppgifter i fråga om reservanordningar
av kommunalteknisk
art måtte överflyttas från civilförsvarslagen
till lagen om kommunal beredskap.
Vi stöder oss därvid på vad kommunalrättskommittén
föreslagit i sitt
betänkande. Jag skall inte uppehålla
mig med att återgiva kommitténs motivering.
Jag vill endast framhålla att enligt
min mening har kommittén på ett
övertygande sätt visat, att bestämmelserna
hör hemma i beredskapslagen. Situationen
var något annorlunda, då vi
inte hade någon kommunal beredskapslag.
Då var det förklarligt att reglerna
bereddes plats i civilförsvarslagen.

Motionsyrkandet i fjol innebar också
förslag om att statsbidrag till kostnaderna
för samtliga beredskapsåtgärder
som kommunen ålades skulle utgå med
lägst 90 procent. Om det ansågs skäligt
skulle högre statsbidrag kunna utgå.
Även här stödde sig motionärerna väsentligen
på vad kommunalrättskommittén
föreslagit.

I propositionen föreslogs däremot att
statsbidrag skulle utgå efter samma regler
som fanns angivna i civilförsvarslagen,
d. v. s. att statsbidraget skulle
utgå med två tredjedelar eller den större
del av kostnadens belopp som Kungl.
Maj :t i särskilda fall kunde medgiva.

I detta avseende biföll riksdagen motionärernas
förslag om lägst 90 procents
statsbidrag för beredskapsåtgärder
som regleras i lagen om kommunal
beredskap.

Eftersom riksdagen icke biföll yrkandet
om att bestämmelserna om beredskapsåtgärder
av kommunalteknisk art
skulle överflyttas till beredskapslagen,
kvarstår dessa bestämmelser i civilförsvarslagen.
Därmed gäller också alltjämt
civilförsvarslagens statsbidragsbestämmelser
för dessa åtgärder. Statsbidraget
utgör således i detta avseende
två tredjedelar av kostnaderna eller
det högre belopp som Kungl. Maj :t finner
skäligt.

Vi har alltså två statsbidragsregler för
beredskapsåtgärder av i allt väsentligt
samma beskaffenhet, och vi har lagstiftningsregler
i två lagar, vilket otvivelaktigt
innebär vissa administrativa
besvärligheter.

Samtidigt som vi i motionen föreslår
eu renodling av lagstiftningen, föreslår
vi också att statsbidraget skall utgå
med lägst 90 procent, såsom nu gäller
beträffande kommunens kostnader för
åtgärder som regleras i beredskapslagen.

I fjol anfördes de skäl som kan åberopas
för att statsbidraget skall utgå
med detta högre belopp. Det är betungande
uppgifter, som åläggs kommunerna,
och det är uppgifter, som drabbar
kommunerna mycket olika, eftersom
inte alla kommuner blir ålagda att vidta
förberedande åtgärder. Det är otvivelaktigt
uppgifter som hör hemma inom
totalförsvaret, och det kan därför vara
logiskt och riktigt att kostnaderna fördelas
någorlunda jämnt bland alla skattebetalare.
Detta kan bäst ske, om största
parten av kostnaderna regleras över
den statliga budgeten och inte över kommunal
budget.

Den reservation av herr Edström
in. fl. som finns fogad till utskottsutlåtandet
ansluter sig helt till yrkandena
i motionsparet, för vilka jag redo -

Onsdagen den 10 mars 1985 Nr 11

Kommunernas kostnader för reservanordningar för kommunalteknisk verksamhet

gjort. Vi reservanter föreslår alltså, att
motionerna bifalles och att riksdagen
i skrivelse till Kungl, Maj :t anhåller om
förslag till de författningsändringar som
behövs för att överflytta bestämmelserna
beträffande reservanordningar av
kommunalteknisk art från civilförsvarslagen
till lagen om kommunal beredskap.
Vi föreslår därjämte att statsbidrag
för kostnaderna skall utgå efter
samma grunder som gäller för övriga
kommunala beredskapsåtgärder.

Herr talman! Med det anförda ber jag
få yrka bifall till reservationen av herr
Edström in. fl.

I detta anförande instämde herr Ekström
i Iggesund (s).

Herr JOHANSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Efter den utförliga redogörelse
som herr Anderson i Sundsvall
har kostat på denna fråga kan jag
fatta mig kort. Jag vill endast erinra om
att vid fjolårets behandling av den proposition
som låg till grund för denna
lagstiftning tillstyrkte andra lagutskottet
bifall till en motion av ungefär liknande
innehåll som den vi nu behandlar.
Riksdagen biträdde emellertid en
vid utskottsutlåtandet fogad reservation
som innebar bifall till propositionens
förslag i denna del.

Utskottet har nu i sitt utlåtande framhållit
att ingenting har inträffat som kan
tas till intäkt för ett ändrat ställningstagande
i denna fråga. Lagen har ännu
inte varit i kraft ett helt år, och såvitt
jag vet har ingen kommun ålagts att utföra
några sådana anordningar som här
namnes. Man har alltså inte kunnat få
fram något belägg för att inte det resonemang
som fördes i fjol är riktigt,
nämligen att kommunerna kan få bidrag
med upp till 100 procent av kostnaderna
för dessa åtgärder.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr WEKHRO (fp):

Herr talman! Herr Johansson i Söder -

tälje sade att eftersom lagen om kommunal
beredskap varit tillämplig så
kort tid har några frågor om sådana åtgärder
som avses i densamma ännu
inte varit uppe till behandling. Så är
dock inte fallet. Redan nu behandlas i
olika instanser och kommunala organ
ett stort antal frågor som gäller beredskapsanordningar
enligt civilförsvarslagen
§ 40 och lagen om kommunal beredskap.

Anledningen till att vi motionerat i
år är att vi vill åstadkomma enhetliga
regler. Jag kan anföra ett exempel som
kommit upp i samband med en sådan
frågas behandling. En kommun kommer
att åläggas att vidta åtgärder beträffande
reservanordningar för vattenförsörjning
enligt civilförsvarslagen.
Samtidigt ålägges kommunen att vidta
åtgärder för försörjning av vatten med
hänsyn till de planlagda inkvarteringsåtgärder
som länsstyrelsen har ålagt
kommunen. Här uppkommer problemet
vilka av dessa åtgärder som är att hänföra
till civilförsvarslagen och vilka
som skall hänföras till den kommunala
beredskapslagen. Det är samma kommun
som har att vidta dessa åtgärder
och det är samma vattensystem som avses
med åtgärderna. Det är mycket
svårt att veta för vilken kostnad statsbidrag
skall utgå med två tredjedelar
och för vilken kostnad som 90 procentregeln
gäller.

Herr talman! Jag vill endast framföra
dessa exempel för att visa vilka
svårigheter som man från kommunalt
håll har beträffande avvägningen av de
kostnader som skall debiteras vid de
olika åtgärderna. Stadsförbundet och
Kommunförbundet har också enhälligt
anslutit sig till att dessa åtgärder skall
bedömas enligt lagen om kommunal beredskap,
så att man får enhetliga bestämmelser
och slipper detta uppdelningssystem,
då det gäller att bestämma
vart kostnaderna skall hänföras.

Ilerr talman! .lag vill därför yrka bifall
till reservationen.

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Översyn av reglerna rörande folkpension till vissa änkor

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 15, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Edström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 99 ja
och 116 nej, varjämte 3 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
av herr Edström m. fl.

§ 20

ö\ ersyn av reglerna rörande folkpension
till vissa änkor

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av väckta motioner
om översyn av reglerna rörande
folkpension till vissa änkor.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Fru LöFQVIST (s):

Herr talman! Andra lagutskottets ut -

låtande nr 16 behandlar motionerna
511 i första kammaren och 630 i denna
kammare. Eftersom jag nu återigen är
ansvarig för en motion i detta ämne,
och då jag tycker mig ur utskottets utlåtande
kunna utläsa en feltolkning av
motionen, vill jag gärna ta kammarens
tid i anspråk någon minut.

Enligt de nu gällande reglerna för
änkepension inom folkpensionen får
änka, vilkens man avlidit före den 1 juli
1960, efter inkomstprövning en pension
som understiger den fulla änkepensionen
med en femton del för varje år varmed
den pensionerades ålder vid mannens
död eller annan tidpunkt som
jämställes med makes död understiger
50 år. 1962 års riksdag och dess beslut
innebar en stor förbättring för en betydande
grupp av änkor som tidigare
enligt detta system inte hade haft någon
möjlighet att komma med vid prövningen.

Det är emellertid fortfarande störande
att en grupp, även om den är liten,
som t. ex. på grund av de arbetsmarknadsmässiga
förhållandena inte har
haft möjlighet att skaffa sig en sysselsättning
som ger acceptabel försörjning,
exempelvis till följd av arbetsförhållandena
på orten, på grund av den ‘/isavtrappning
som gäller i detta pensionssystem
inte har möjlighet att få en
änkepension som kan ge den trygghet
som pensionen avser att lämna dem
som inte har andra möjligheter att försörja
sig än att anlita samhället.

Det är alltså enligt vår mening stötande
att så många fortfarande skall
behöva gå till socialvården trots att de
är, enligt bestämmelserna om änkepension,
berättigade till en änkepension.
En annan sak är att femtondelsreduktionen
gör att vederbörande änka i en
viss ålder ändå inte kan få ett belopp
som tillnärmelsevis motsvarar en pension,
som hon kan leva på. Det är därför
som vi motionärer har begärt en
översyn på denna punkt.

Herr talman! Låt mig med några

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

översyn av reglerna rörande folkpension till vissa änkor

exempel visa hur det förhåller sig i
verkligheten. För detta ändamål har jag
tagit ut fyra kvinnor som liar tre ting
gemensamt: alla är änkor, de har samtliga
fyllt 60 år och alla är berättigade
till änkepension eller del därav. Men
sedan är det slut med jämlikheten. Den
första av dessa fyra kvinnor, som jag
vill beteckna som änkan nr 1, blev änka
för 20 år sedan. I dag är hon berättigad
till och lyfter en änkepension »om motsvarar
V15, alltså >/s, av ålderspensionsbeloppet.
Änkan nr 2, som ju också har
fyllt 60 år, blev änka vid 38 års ålder.
Hennes yngsta barn var då 16 år fyllda.
Hon är i dag berättigad till och lyfter
*Vi5 av ålderspensionsbeloppet. Änkan
nr 3 blev änka vid 52 års ålder. Hon är
alltså kvalificerad att erhålla full pension.
Visserligen utgår denna efter inkomstprövning,
men om hon blir utan
arbete eller står utan annan inkomst
har hon dock den trygghet som änkepensionen
ger. Änkan nr 4 är en 60-årig
kvinna som haft glädjen att få leva tillsammans
med sin make ända till efter
den 1 juli 1960. Hon har ytterligare en
förmån, som jag i detta sammanhang
inte skall ta upp till behandling.

I de två först relaterade fallen saknar
dessa kvinnor möjlighet — vilket de enligt
mitt sätt att se borde ha haft — att
få sin pensionsfråga omprövad sedan
de kommit upp över 60-årsåldern. För
mig ter det sig inte alls underligt utan
helt naturligt att människor som befinner
sig i en dylik situation frågar
både sig och andra: Varför skall det
finnas denna skillnad mellan dem som
får pension? Inom parentes kan jag
nämna att när jag så sent som i går
kväll hade ett samtal med en person
som representerar försäkringskassan på
sin hemort, så ställde vederbörande precis
samma fråga. För sin del anförde
han som exempel ett fall, då en änka
som erhåller Vi.-,-pension ändå har varit
nödsakad att för sin försörjning anlita
samhället. Hon liar varit tvungen
att tios socialvården begära ett belopp

som motsvarar den resterande delen av
pensionen för att hon skall någorlunda
hyggligt klara sig. Någon kanske då
undrar, varför hon inte har tillerkänts
sjukpension. Nej, det är helt enkelt inte
möjligt eftersom hon inte är sjuk. Å
andra sidan har inte myndigheterna
kunnat placera henne på arbetsmarknaden
sedan hon fyllt 60 år.

Det är självfallet att dessa änkor, som
jag här talat om och som befinner sig
i åldersklasserna 50—67 år, jämför sin
situation med förhållandena för de
kvinnor vilkas änkestånd inträffat först
efter den 1 juli 1960. Utskottet gör i sin
skrivning gällande att regeln om den
s. k. Vir.-reduktionen har samma verkan,
på vilken sida om det magiska datum
den 1 juli 1960 som vederbörande än
har blivit änka. Ja, på pränt ser det
faktiskt ut på det sättet, men hur ställer
sig saken i verkligheten? Får någon av
de kvinnor som blivit änkor under 60-talet och som befinner sig i åldersgrupperna
50—67 år vidkännas en reducering
av sin änkepension? Nej, det får de
inte göra. De erhåller t. o. in. full änkepension
utan någon som helst inkomstprövning.
De unga kvinnor, som
i dag blir änkor men som saknar barn,
faller visserligen inom ramen för V15-reduktionen och denna regel är alltså
avgörande för det pensionsbelopp
som de har möjlighet att lyfta. Men det
är väl ändå en avsevärd skillnad på
möjligheterna för dessa kvinnor att erhålla
arbete och inkomst, när de om 20
eller 30 år är för gamla att gå ut på arbetsmarknaden.

Utskottet förutsätter alldeles riktigt
att motionärerna syftar till en översyn
av reglerna om änkepension inom folkpensioneringen,
i avsikt att erhålla bättre
relationer mellan de änkor som befinner
sig på vardera sidan av tidpunkten
den 1 juli 1960. Men sedan skriver
utskottet: »Såsom framgår av ovan intagna
redogörelse för gällande rätt är
det endast i fråga om inkomstprövningen
som skillnader föreligger mellan dem

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

översyn av reglerna rörande folkpension till vissa änkor

som blivit änkor före respektive efter
den 1 juli 1900.»

Med de exempel jag bär anfört har
jag velat visa att det inte förhåller sig
på det sättet. Den uppfattning som utskottet
skriver om har inte vi motionärer
haft, när vi skrev motionen, och för
min del har jag inte heller den uppfattningen
i dag. För mig och många andra
är det väsentligare att änkorna kan få
sin pensionsrätt prövad — även om den
blir inkomstprövad — än att de inte
har någon sådan prövningsmöjlighet
alls. Och för flertalet av de kvinnor det
här närmast gäller har inkomstprövningen
ingen som helst betydelse, eftersom
de inte bär någon inkomst som
kan inverka på deras pension.

Herr talman! Jag skall inte ta kammarens
tid i anspråk mycket längre.
Utskottet skriver att motioner i detta
syfte behandlades i fjol och att utskottet
då rekommenderade att motionerna
överlämnades till pensionsförsäkringskommittén
samt att det förslaget biträddes
av kammaren. Trots att utskottet
denna gång inte har ansett det nödvändigt
att se närmare på vår motion och
vad den innehåller, förutsätter jag ändå
att pensionsförsäkringskommitterade är
oförhindrade att beakta och pröva vad
vi framhållit i motionen och vad jag
här anfört.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Fru Löfqvist började sitt
anförande med att konstatera att utskottet
hade feltolkat hennes motion.
Ja, det är möjligt att vi i utskottet inte
fick riktigt klart för oss vad fru Löfqvist
avsåg med motionen. Men det väsentliga
var väl att motionärerna önskade
en översyn för att skapa bättre relationer
mellan änkor på vardera sidan
om tidpunkten den 1 juli 1960. Och
när man prövar ett sådant yrkande,
måste man ju ställa frågan: Vad är det
som skiljer de båda kategorierna?

När lagen om änkepensioneringen
genomfördes, bestämdes det att pen -

sionen skall utgå efter exakt samma
grunder för kvinnor som blivit änkor
före den 1 juli 1960 och de som blivit
änkor senare. Där finns en skillnad,
och den består däri att pensionen för
(lem som blev änkor före den 1 juli
1960 skall utgå efter inkomstprövning.
Vi fattade det givetvis så att det var
inkomstprövningen motionärerna hade
i tankarna, och eftersom vi förra året
hänsköt frågan om en översyn till en
utredning, så trodde vi att motionen
därmed var avklarad.

Om jag får lov att här gå litet närmare
in på denna fråga, så förhåller det sig
så att full änkepension utgår till alla
som vid makens frånfälle har fyllt 50
år, och detta oberoende av när maken
gått bort. Samma är förhållandet med
dem som har barn under 16 år. Även
de får full pension. Men om kvinnorna
inte har barn, och om de är yngre
än 50 år då mannen går bort, så utgår
pension med lägre belopp.

Den kvinna utan barn som blir änka
vid 36 års ålder får Vis av full änkepension.
Tanken är nämligen den att
om eu barnlös kvinna blir änka vid 36
år, så bör hon inte ha full pension under
sitt återstående liv, utan hon bör
kunna klara sig på arbetsmarknaden.
Denna regel om Vis-pension för änka
som är 36 år då mannen går bort gäller
även för dem som blir änkor i dag. Där
föreligger det sålunda ingen skillnad
i annat avseende än inkomstprövningen.
De kvinnor som är 35 år och saknar
barn när mannen faller ifrån får ingen
änkepension vare sig de blivit änkor
före eller efter den 1 juli 1960.

Den lösning som motionärerna snuddat
vid, att sedan änka fyllt 50 år skall
hon ha full pension, oavsett när hon
blivit änka, har vi inte kunnat ta upp
till behandling. Det verkar mycket
orealistiskt att tänka sig ett sådant
system.

Fru Löfqvist tog som exempel fyra
änkor som kom i mycket olika situationer.
En av dem har varit änka i 20 år,

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

och hon får bara 5/is av full pension på
grund av att hon var så ung när mannen
föll ifrån. Det var en som bara var
38 år då mannen föll ifrån, och hon för
''Vis. Man kan lägga till många exempel
på kvinnor som vid 60 års ålder har
det mycket svårt på arbetsmarknaden.
Men det har inget som helst samband
med att de blev änkor när de var 25,
30 eller 35 år. Frågan är mycket större.
Bland de 60-åriga kvinnor som i dag
har svårigheter på arbetsmarknaden och
kan bli utan sysselsättning förekommer
det självfallet en del som blev änkor
i unga år och har mycket ringa änkepension.

Om man avskaffar inkomstprövning
för änkepensioneringen har man enligt
min mening åstadkommit full rättvisa
mellan de båda kategorierna av änkor.
Därmed har man emellertid inte löst
det problem som har varit i motionärernas
tankar och som jag bedömer
som mycket större och mera omfattande
än vad motionärerna utgår från. Det
problemet måste lösas på annat sätt och
i annat sammanhang.

.lag vill alltså, herr talman, yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Jag kan väl inte föreställa
mig, herr Bengtsson, att jag talade
så pass otydligt att någon kunde
tolka det så att jag önskade att envar,
hur ung man än är, skulle ha möjlighet
till full änkepension. .lag har ju sagt
raka motsatsen.

Vad jag har velat påpeka är först och
främst att de kvinnor, som är mellan 50
och 67 år och blivit änkor på båda sidor
om den 1 juli 1960, har sådana väsentliga
skillnader i förmåner. Vi har
å ena sidan en kvinna som nu blir änka
vid 50 års ålder och kanhända har sin
fulla försörjning ■—• är fullt frisk och
har stor inkomst -— och ändå har möjlighet
att få en icke inkomstprövad, full
änkepension. Ä andra sidan har vi den
60-åriga kvinna som i dag inte har möj -

Åtgärder mot mörkerolyckor

lighet att komma ut på arbetsmarknaden.
Hon räknar sig som ansluten till
pensionssystemet men kan inte lyfta
mer än en, två, tre, fyra eller fem femtondelar
och har sedan inte någon möjlighet
till inkomstprövad pension ovanpå
den.

Någon har vid ett tidigare tillfälle
sagt, att dessa äldre änkor har varit
ute på arbetsmarknaden och att de väl
haft möjlighet att försörja sig från den
tidpunkt då de blev änkor och till dess
det nya pensionssystemet trädde i kraft.
Det har de alldeles säkert — i varje fall
har en del av dem då som nu fått anlita
socialvård. Men en hel del av dessa
kvinnor har försörjt sig ute på landet,
exempelvis inom jordbruket. De har
kunnat skaffa sig arbete under sex, sju
eller åtta månader om året. I dag är
jordbruket rationaliserat, och i varje
fall i mina hemtrakter är det inte
många som har förutsättningar att i
jordbruket göra sig någon inkomst mer
än under åtta—tio dagar med potatisplockning.

Likaväl som vid de två tidigare tillfällen
då jag tagit kammarens tid i anspråk
i denna fråga hävdar jag nu att
det rättvisaste av allt ändock är inkomstprövning
för dessa änkor. Visserligen
har vi i motionen gjort några små
antydningar om vilka vägar man skulle
kunna gå och som ett exempel sagt att
man skulle kunna låta inkomstprövningen
försvinna vid 60-årsåldern. Men
för mig är det väsentligaste att de som
inte har någon inkomst och för övrigt
befinner sig i precis samma situation
som andra änkor, skall ha möjlighet att
få sin pension prövad.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 21

Åtgärder mot mörkerolyckor

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av väckta motioner
om åtgärder mot mörkerolyckor.

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Åtgärder mot mörkerolyckor

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! De motioner som utskottet
här har behandlat gäller åtgärder
mot mörkerolyckorna. Motionärerna
önskar, som framgår av utskottsutlåtandet,
»skyndsam prövning och förslag
beträffande åtgärder, som effektivt kan
förebygga s. k. mörkerolyckor och öka
trafiksäkerheten i enlighet med vad som
anförts i motionen».

Dessa motioner behandlar frågor som
inte är direkt nya för oss här i kammaren
— de är gamla bekanta. Man
kanske kan säga att de börjar bli för
gamla, eftersom man tycker att i varje
fall en del av de åtgärder som här
föreslås borde ha kunnat införas på ett
tidigare stadium.

Jag har vid behandlingen av detta
ärende avgivit en blank reservation. Det
är inte min avsikt att framställa något
yrkande, men jag vill anföra ett par
synpunkter. Jag är — som var och en
förstår eftersom jag avgivit denna blanka
reservation — inte helt nöjd med
utskottets yttrande; det är en och annan
mening som jag inte riktigt kan
förlika mig med.

Det heter i utskottsutlåtandet att de
av motionärerna aktualiserade frågorna
bör bedömas mot bakgrund av det
förslag som inom kort är att vänta
från Nordisk vägtrafikkommitté. Utskottet
har inhämtat att kommitténs
förslag torde avlämnas någon gång under
sommaren 1965; att förslaget beräknas
bli avlämnat då framgår även
av riksdagsberättelsen. Men problemen
är inte lösta i och med att förslaget
från Nordisk vägtrafikkommitté presenteras,
utan förslaget måste ju remissbehandlas
och en proposition skrivas
samt föreläggas riksdagen. Därtill måste
hänsyn tas till strävandena att få till
stånd likartade bestämmelser i de nordiska
länderna. Det kan alltså ta avsevärd
tid innan den svenska riksdagen

får möjlighet att ta ställning till ett förslag.

Jag har därför ställt mig frågan, om
det är så lyckligt att som utskottet
»skriva fast sig» vid att man skall invänta
Nordisk vägtrafikkommittés förslag
och bedöma frågorna mot bakgrunden
därav. Jag tror att det kan bli
nödvändigt, inte minst med hänsyn till
övergången till högertrafik, att vi i varje
fall vidtar vissa åtgärder som motverkar
mörkerolyckorna redan på ett
tidigare stadium än vad som kan bli
möjligt på grundval av den undersökning
som Nordisk vägtrafikkommitté
gör.

Denna uppfattning har också uttalats
av KAK, som i en skrivelse till chefen
för kommunikationsdepartementet
framhållit bl. a. att varningstrianglar
kan ha viss betydelse när det gäller att
förhindra mörkerolyckor. KAK framhåller
i sin skrivelse — som redovisas i
utskottsutlåtandet — att det inte är
motiverat att i detta hänseende invänta
förslaget från Nordisk vägtrafikkommitté.
Jag tror att KAK har rätt och
att bestämmelser på området kan införas
innan kommittén framlagt sitt
förslag och detta i vederbörlig ordning
kan föreläggas riksdagen.

Jag har också uppmärksammat att
högertrafikkommissionen i en nyligen
avgiven skrivelse betonat för regeringen
att förslag till ändrade trafikbestämmelser
bör föreläggas riksdagen i god
tid före dagen H, senast den 1 april
nästa år. Visserligen hänvisar också
högertrafikkommissionen till Nordisk
vägtrafikkommitté, men jag anser att
situationen kan bli sådan att man måste
införa vissa bestämmelser innan kommittén
avgivit sitt betänkande.

Herr talman! Det var för att få tillfälle
att anföra dessa synpunkter som
jag avgav min blanka reservation. —
Jag vill också framhålla att — som
alla kan konstatera ■— mörkerolyckorna
blir ett alltmer påtagligt problem.
Jag understryker vad som tidigare åt -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

skilliga gånger sagts från denna talarstol
om att de åtgärder som är möjliga
att vidtaga bör vidtagas så fort detta
över huvud taget låter sig göra.

Jag har, herr talman, inget särskilt
yrkande.

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Alla vi ledamöter av
tredje lagutskottet är — liksom naturligtvis
alla här i kammaren — intresserade
av att åtgärder vidtages för att
söka nedbringa antalet mörkerolyckor.
Men vilka åtgärder som skall vidtagas
kan naturligtvis diskuteras.

Både år 1961 och förra året motionerades
i frågan. När vi i år skulle behandla
ärendet hade vi fått besked om
att Nordisk vägtrafikkommitté, som
tillsattes 1960 och som har i uppdrag
att behandla just de av motionärerna
aktualiserade frågorna — användning
av parkeringsljus, skyldighet för bilförare
att medföra varningstrianglar och
skyldighet för gående att vara utrustad
med reflexanordningar eller tänd lykta
— skall avlämna sitt yttrande i år.
Ett delbetänkande väntas under våren
och huvudbetänkandet under sommaren.

Herr Nyberg framhåller att det även
om Nordiska vägtrafikkommitténs yttrande
utkommer i år måste förflyta
någon tid innan man kan göra något
ställningstagande. Yttrandet skall överarbetas
innan det kan framläggas något
förslag och innan vi kan fatta beslut
i frågan.

Men även om utskottet hade bifallit
motionen, vilken gick ut på att vi i
skrivelse till Kungl. Maj:t skulle begära
prövning av vad som skulle göras härvidlag,
hade självfallet Kungl. Maj :t
inte kunnat göra något annat än att
avvakta Nordiska vägtrafikkommitténs
förslag. Detta är så självklart, att jag
inte kan föreställa mig att ett bifall till
motionen med en enda dag skulle ha
kunnat påskynda åtgärderna i denna
fråga.

Behovet av ett internationellt språk

Herr talman! Jag yrkar bifall till
utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 22

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckt motion
angående körkortsproven.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23

Behovet av ett internationellt språk

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av
väckta motioner angående behovet av
ett internationellt språk.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! I motion II: 73 har ett
antal motionärer från de i denna kammare
representerade partierna hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Sverige hos FN föreslår
tillsättandet av en vetenskaplig
kommission med uppgift att förutsättningslöst
utreda behovet av ett internationellt
språk vid sidan av de olika
nationalspråken.

Motionärerna framhåller, att någon
planering på längre sikt icke synes ha
förekommit beträffande bästa sättet att
åstadkomma mellanfolklig språkförståelse.
Under de senaste åren har man genom
långtidsplanering på olika områden
sökt skaffa sig en överblick över
framtidens resurser och behov för att
kunna arbeta ännu mera rationellt än
vad som nu är fallet. Däremot har någon
egentlig planering icke förekommit
beträffande bästa sättet att åstadkomma
mellanfolklig språkförståelse.

Jag har svårt att tänka mig att det i
denna kammare finns någon som på allvar
ifrågasätter nyttan av en långtids -

Nr 11

Onsdagen den 10 mars 1965

Behovet av ett internationellt språk

planering inom vilket område det vara
må, såvida en sådan planering är utförbar.
En översyn även av det internationella
språkproblemet ligger helt i
linje med denna tankegång.

I sitt utlåtande nr 1 har utskottet också
framhållit betydelsen av förbättrade
.språkliga kontaktmöjligheter mellan folken.
Utskottet har inte heller funnit anledning
bemöta de i motionen framförda
synpunkterna och argumenten, varför vi
vågar utgå från att utskottet inte har
några invändningar mot det arbetsprogram,
som motionärerna skisserat för
den föreslagna internationella expertkommittén.
Vi vågar hysa den uppfattningen
att detta arbetsprogram skulle
kunna utgöra underlag för arbetet i en
kommitté sammansatt av vetenskaplig
och teknisk expertis.

Däremot har utskottet betonat svårigheterna
att få detta ärende upptaget på
ett internationellt plan. Utskottet har på
ett kortfattat och klart sätt redogjort för
de möjligheter, som finns för frågans
behandling i FN och UNESCO. Vi delar
utskottets uppfattning att det brukar ta
lång tid innan ett ärende kommer upp
på dagordningen i internationella organ.

FN har emellertid bestämt att år 1965
skall vara »Det internationella samarbetets
år». Därmed har FN betonat att
organisationen och dess medlemsstater
särskilt bör uppmärksamma och stödja
förslag, som syftar till bättre förståelse
och bättre ömsesidig uppskattning av
olika folks kulturella insatser.

Då det i motionerna framförda förslaget
överensstämmer med syftet med
detta »Det internationella samarbetets
år», måste rimligtvis detta ärende om
det presenteras för FN, där betraktas
som mycket aktuellt under just 1965,
varför en betydligt snabbare handläggning
än vanligt bör kunna bli följden.

Den av utskottet beskrivna proceduren
i FN, vilken inbegriper tillsättandet
av en särskild konferens, är utan
tvivel omständlig och tidskrävande.
Denna procedur torde man emellertid

kunna komma förbi genom att förslagsställande
regering i samband med att
ett ärende överlämnas till FN hemställer,
att ärendet remitteras för behandling
i redan existerande specialorgan, i
detta fall UNESCO. Enligt artikel 3 i
den mellan FN och UNESCO gällande
överenskommelsen skall UNESCO på
generalförsamlingens eller verkställande
utskottets dagordning uppföra de ärenden,
som FN föreslår. Jag kan också
upplysa om att det kommit till vår kännedom,
att motioner i på det hela taget
samma ärende, som upptas i föreliggande
motion, inom kort kommer att väckas
bl. a. i Finland och Holland.

Utskottet skriver i slutet av sitt utlåtande:
»Det bör emellertid få ankomma
på Kungl. Maj:t att taga de initiativ
som kan anses lämpliga för att pröva
förutsättningarna för en undersökning
i motionernas syfte.» Med hänvisning
till detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde fru Lindskog
(s).

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Eftersom herr Mellqvist
inte hade något annat yrkande än bifall
till utskottets hemställan, funnes det
kanske inte så stor anledning för oss
som undertecknat utlåtandet att säga
något. När jag ändå tagit till orda för
ett kort anförande, så är det för att
understryka vad utskottet sagt och kanske
även för att understryka vad herr
Mellqvist och de övriga motionärerna
sagt i motionen.

Det råder fullständig enighet i utskottet
om att denna motion behandlar ett
väsentligt spörsmål. Enigheten har också,
vilket framgår av utlåtandet, varit
fullständig när det gällt beslutet att tillstyrka
motionens huvudyrkanden om att
försöka få till stånd en internationell
kommission som skulle vetenskapligt undersöka
frågan om ett internationellt
språk vid sidan av de olika nationsspråken.
Det föreligger dock eu liten diver -

Onsdagen den 10 mars 1965

Nr 11

gens mellan utskottets och motionärernas
uppfattning. I motionen yrkas att
denna kommission skulle undersöka
behovet av ett internationellt språk. Utskottet
bär ansett att detta behov är så
självklart, att det inte behöver undersökas.
Däremot har vi talat för en undersökning
av möjligheterna att få till stånd
ett internationellt språk. Jag tror vi kan
vara överens om att detta ur motionärernas
synpunkt är en förbättring.

Vi har, som framgår av utlåtandet,
givetvis inte tagit ställning till vilket
språk det skulle röra sig om. Det har
inte heller motionärerna gjort. Vi har
konstaterat — och det har kanske varit
ett huvudargument — att denna fråga
aldrig tidigare varit uppe till allvarlig
prövning inom Förenta Nationerna eller
något Förenta Nationerna närstående
organ. Det är ganska frapperande att vi
i en värld där resekommunikationerna
blir allt effektivare och där vi kan resa
runt jorden på mycket mindre än 80
timmar — det är alltså inte längre fråga
om 80 dagar — inte lyckats lösa problemet
med den primäraste kommunikationen,
den språkliga.

Detta problem är i dag större än tidigare,
eftersom vi numera i internationella
sammanhang — på konferenser
men också under resor — träffar folk
som inte har någon språkutbildning.
Tidigare var det huvudsakligen språkutbildade
personer som var delegater på
konferenser.

Utskottet föreslår alltså att denna
fråga överlämnas till regeringen, vars
uppgift det bör vara att söka finna de
lämpliga vägarna. Det är klart att utskottet
inte har någon anledning att annat
än instämma med herr Mellqvist att
frågan bör lösas så fort det över huvud
taget är möjligt. Men problemet är givetvis
stort, och man får därför inte ha
alltför stora förhoppningar i detta avseende.

Får jag till sist citera slutorden av
Hjalmar Brantings studentuppsats 1877:
»Dagens utopier är morgondagens verk -

Behovet av ett internationellt språk

ligheter.» Vi hoppas verkligen att detta
gäller även denna fråga.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 24

Föredrogs vart efter annat allmänna
beredningsutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av väckt motion om
samordning av de statliga organens
insatser,

nr 3, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande uthyrning av
maskiner och redskap, samt

nr 4, i anledning av väckt motion om
förbättring av legitimationshandlingar.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 25

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 38, angående upprustning av den
veterinärmedicinska forskningen och
utbildningen, m. m., samt

nr 41, med förslag till jordförvärvslag
in. in.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 26

Ordet lämnades på begäran till

Herr HANSSON i Skegrie (ep), som
yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville besluta, att tiden
för avgivande av motioner i anledning
av Kungl. Maj:ts vid dagens sammanträde
bordlagda proposition nr 41, med
förslag till jordförvärvslag m. m., måtte
med hänsyn till ärendets omfattning
utsträckas till det sammanträde, som infaller
näst efter femton dagar från det
propositionen kom kammaren till handa,
d. v. s. första plenum efter torsdagen
den 25 mars.

Denna hemställan bifölls.

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

§ 27

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fem enkla frågor, nämligen av:

herr Lundberg, till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående ersättningen för intrång enligt
strandlagen,

herr Nilsson i Gävle, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
angående utredningen om arbetstidsförkortning,

herr Gustavsson i Alvesta, till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående tidpunkten för tillsättande
av beslutad utredning om ut -

bildningen av idrottsledare och idrottsinstruktörer,

herr Sjöholm, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
förenkling av den allmänna deklarationsblanketten,
samt

herr Sjöholm, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
förbättring av den enskildes debetsedelkontroll.

§ 28

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.24.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 12 mars

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 5 innevarande
mars.

§ 2

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna
vid kronans försäljning av
mark som nyttjats för militära ändamål

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade: Herr

talman! I en interpellation har
herr Jansson frågat mig, om jag är villig
att redogöra för de värderingsprinciper
som tillämpas vid kronans försäljning
av mark som nyttjats för militära
ändamål.

Till svar får jag anföra följande.

Värderingsprinciperna vid överlåtelse
av statens mark är desamma oavsett

vilken myndighet som förvaltar marken.
I syfte att säkerställa en enhetlig
bedömning av markvärdena vad gäller
mark som avses användas för bostadsbebyggelse
inhämtas bostadsstyrelsens
yttrande.

Interpellanten har emellertid i sin
motivering till den framställda frågan
tagit upp värderingen av statens mark
på Järvafältet. I anslutning härtill vill
jag påminna om mitt uttalande i prop.
1962:190, att de värden som statsverket
kan tillgodogöra sig vid en bortflyttning
av den militära verksamheten på
Järvafältet väl torde uppväga de kostnader
som förorsakas av förflyttningen.
Jag har senare vid flera tillfällen —
bl. a. i prop. 1964: 61 då de uppskattade
totalkostnaderna för att bygga ut nya
etablissement för I 1 och Ing 1 redovisades
— påmint om detta uttalande.
Riksdagen har inte vid något tillfälle
uttalat någon erinran mot vad jag så -

Fredagen den 12 mars 19G5

Nr 11

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av mark

som nyttjats för militära ändamål

lunda anfört. Vad sålunda förekommit
måste självfallet beaktas vid bedömningen
av den framtida dispositionen
av Järvafältet. Markdelegationen har av
Kungl. Maj :t fått i uppdrag att förhandla
med berörda kommuner om upplåtelse
av mark på Järvafältet. Avtal om
upplåtelser av mark skall enligt gällande
regler underställas riksdagen för godkännande
om markens värde överstiger
100 000 kr.

Vidare anförde:

Herr JANSSON (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för svaret på min interpellation.

Tyvärr måste jag säga att jag finner
svaret på några punkter otillfredsställande,
för att inte säga motsägelsefullt.

Statsrådet säger i sitt svar: »Värderingsprinciperna
vid överlåtelse av statens
mark är desamma oavsett vilken
myndighet som förvaltar marken. I syfte
att säkerställa en enhetlig bedömning
av markvärdena vad gäller mark
som avses användas för bostadsbebyggelse
inhämtas bostadsstvrelsens yttrande.
»

Samtidigt upprepar statsrådet de tidigare
redovisade riktlinjerna för prissättningen
av marken på Järvafältet,
d. v. s. att priset på marken skall täcka
kostnaderna för förflyttningen av militären
från Järvafältet.

Man blir onekligen något tveksam om
vilken hänsyn som kommer att tas till
bostadsstvrelsens yttrande då statsrådet
samtidigt upprepar denna undre
gräns innan bostadsstyrelsen hunnit att
avge något yttrande.

Det heter i statsrådets svar att »de
värden som statsverket kan tillgodogöra
sig vid en bortflvttning av den militära
verksamheten på Järvafältet väl
torde uppväga de kostnader som förorsakas
av förflyttningen».

Hur skall man uppfatta uttrycket
»väl torde uppväga»? Innebär det att
man utöver den undre gräns som tidigare
angivits i flera sammanhang räknar
med att kunna få ut ännu mera för
den mark vi här talar om?

Min tveksamhet om vilken betydelse
man avser att tillmäta bostadsstvrelsens
yttrande tror jag att statsrådet måste
anse i hög grad berättigad mot bakgrunden
av den formulering som jag
citerade.

Låt mig belysa skälen till min tveksamhet
genom att erinra om exempelvis
försäljningen av det s. k. ör-området
för några år sedan till Sundbybergs
stad. Sundbybergs egna experter taxerade
priset till kr. 3: 50 per kvadratmeter.
Bostadsstyrelsen taxerade priset till
6 kr. och kronans representanter taxerade
det till 8:95. Regeringen gick en
s. k. medelväg och föreslog 7: 50, vilket
också beslutades. Bostadsstyrelsens
rekommendation följdes alltså inte i
detta exempel. Man har därför anledning
att vara skeptisk när det gäller
denna större affär, där man från statens
sida redan tycks ha dragit en
undre gräns för priset — detta oberoende
av vad bostadsstyrelsen kommer
att rekommendera.

I eu tidigare debatt i denna kammare
gav fru Lewén-Eliasson ett intressant
exempel, hämtat från en av kommunerna
inom storstockholmsområdet,
på affärer med staten. Jag skall av tidsskäl
inte citera allt vad fru LewénEliasson
yttrade men vill erinra om att
hon sade att det pris som betalades för
detta markköp från staten representerade
det hittills högsta markpris som
förekommit inom den kommun som
hon åsyftade.

Enligt uppgifter som framkommit i
skilda sammanhang beräknas flyttningskostnaderna
för militären från Järvafältet
komma att röra sig ända upp mot
400 miljoner kronor. Statsrådet har tidigare
angett siffran drygt 300 miljo -

(i — Andra kammarens protokoll 1960. .Yr It

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av mark

som nyttjats för militära ändamål

ner, men vissa uttalanden tyder på att
det kommer att bli ännu dyrare.

Statssekreteraren i finansdepartementet
Krister Wickman framhöll i ett uttalande
den 9/2 i Stockholms-Tidningen:
»Järvafältet bekymrar oss myckef
inom finansdepartementet. Kostnaderna
för avflyttningen kommer att bli
högre än beräknat. Det betyder att staten
måste ta ut högre pris för järvafältsmarken.
Ju dyrare utflyttning, ju
dyrare blir det för bostadskonsumenterna.
»

Järvafältet omfattar ungefär 5 000
hektar. Om priset skulle bli 400 miljoner
skulle råmarken få ett pris av 8 kr
per kvadratmeter. Kan ett sådant pris
harmoniera med vad statsrådet framhöll
i debatten i första kammaren den
21 november 1962, där han framhöll:
»Självfallet kommer marken att hembjudas
kommunerna till priser som är
skäliga. Det är fullt klart att kronans
handlande vid försäljning av mark för
bostadsbebyggelse måste stå i samklang
med den av staten förda bostadspolitiken,
som bl. a. syftar till att hålla bostadskostnaderna
på rimlig nivå.»

Enligt mitt bedömande svarar inte
den framlagda riktlinjen, att undre
gränsen för priset på Järvafältet skall
vara kostnaden för militärens flyttning,
mot den bostadspolitiska målsättning
som regeringen i princip har uttalat
sig för. Denna riktlinje är enligt min
mening inte bostadssocialt försvarbar.

Låt mig erinra om några markaffärer.
När Stockholms stad köpte sätraområdet
av några religiösa stiftelser

— visserligen stiftelser utan större hämningar
vid bestämmande av markpris

— betalades omkring 30 miljoner kronor,
d. v. s. ungefär 6 kronor per kvadratmeter.
Detta exempel har vi inom
arbetarrörelsen använt som ett exempel
på markspekulation. I det socialdemokratiska
ungdomsförbundets nyligen
publicerade bostadspolitiska program
tas detta fram som ett ganska drastiskt
exempel på markspekulation.

Jag vill anföra ett annat exempel.
Stockholms stad sålde till Huddinge
kommun några av sina egendomar och
tog då 50 öre per kvadratmeter. Detta
kan anföras som ett föredömligt exempel
på affärer mellan olika samhälleliga
organ. Riktlinjen att priset skall
svara mot flyttningskostnaderna måste
därför betraktas som orimlig. Jag tror
att denna uppfattning är ganska allmän
bland de kommuner och de kommunalt
ansvariga här i storstockholmsområdet.
Tillåt mig att citera vad den kanske
mest representative för kommunalmännen
i Storstockholm, finansborgarrådet
Hjalmar Mehr, säger i ett tidningsuttalande
den 9/2: »Jag betraktar propositionens
ord om att järvafältsmarken
skall kosta så mycket som utflyttningen
går på som ett utgångsbud. Staten behåller
vissa byggnader och kommunerna
löser trafikproblemen.» Det sista är
inte särskilt ovanligt. »Det kan då inte
vara rimligt att kronan skall ta ut så
stora belopp att de täcker hela flyttningen.
»

Jag tror att statens representanter
när de går till förhandlingsbordet måste
ta hänsyn till den opinion som här
uttrycks av finansborgarrådet Hjalmar
Mehr. Kanske bör här också in i bilden
att militärens avflyttning från Järvafältet
inte endast och kanske inte i
främsta rummet är ett hänsynstagande
till civila ändamål utan kanske mer är
betingat av den miltärtekniska utveckling,
som medfört att behov uppkommit
av övningsområden, vilka inte ligger
omedelbart intill stora bostadscentra.
Militären har med andra ord vuxit
ur den kostym som Järvafältet utgör
och behöver nya områden.

Jag läste ett uttalande av statssekreterare
Frithiofson i försvarsdepartementet,
där han ville göra gällande att det
framför allt var ett tillmötesgående
gentemot civila intressen som gjorde
att militären lämnar Järvafältet. Jag
tycker emellertid att det uttalande som
försvarsministern själv gjorde i debat -

Fredagen den 12 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av mark

som nyttjats för militära ändamål

ten i första kammaren den 21 november
1962 i en polemik mot riksdagsman
Ferdinand Nilsson kommer sanningen
närmare. Statsrådet sade då: »Den lösningen
att man skulle låta regementena
ligga kvar och försämra deras möjligheter
till övningar kan jag inte gå
med på. Vi befinner oss också på det
militära området i ett utvecklingsskede,
då vi får bättre vapen som kräver
större utrymme och kanske framför allt
större säkerhetszoner. Att motsätta sig
denna utveckling är omöjligt. Därför
är det enda radikala greppet att planera
ett övergivande av området.»

Jag vill därför slutföra dessa propåer
med att säga att statsmakterna bör
överge riktlinjen — om man inte skall
säga principen, vilket det kanske är
onödigt att upphöja den till — att priset
väl skall täcka kostnaderna för förflyttningen.
När det i interpellationssvaret
talas om de värden som statsverket
kan tillgodogöra sig, måste det
väl uppfattas som en omskrivning av
ett utnyttjande av kommunernas trångmål
i medvetandet om att marken i
storstockholmsområdet är slut.

Det heter i interpellationssvaret att
riksdagen avgör denna fråga, och det
är riktigt. Men det spelar en viss roll
med vilken attityd statsmakterna går
till förhandlingarna, om man går ut
ifrån att man skall ta ut så mycket som
över huvud taget är möjligt eller om man
går till förhandlingarna för att främja
en mera bostadssocial inriktning, som
regeringen och ett flertal statliga utredningar
— varav eu del visserligen
ännu inte är färdiga — ändå rekommenderar.

Får jag också erinra om att ifrågavarande
område, när staten 1905 köpte
det, i alla fall då inte kostade mer än
i runt tal 6 miljoner kronor. Om man
nu räknar med att komma upp till inemot
400 miljoner, är det väl ändå inte
överord att tala om oförtjänt markvärdestegring.
Alla känner ju till att pen -

ningvärdet inte försämrats till den milda
grad utan att det faktiskt handlar
om ett försök att utnyttja situationen.
Det inverkar självklart negativt på
markpolitiken i allmänhet men inte
minst på den spekulation som pågår
inom den privata sektorn, om staten
tillåter sig att ta ut ett markpris av
denna storlek.

Det har i åtskilliga sammanhang
sagts att Järvafältet skulle bli en mönsterstad,
detta inte minst genom den
samverkan som håller på att växa fram
mellan kommunerna i Storstockholm.
Här bör också staten medverka. Jag vill
sluta detta anförande med att säga, att
jag tycker att staten börjar i fel ända
med denna medverkan, om det är så
att den avser att betinga sådana priser
för Järvafältets mark som är antytt.

Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Det är självklart att jag
inte här skall ge mig in på en förhandling
med en representant för Stockholm
om vilka priser som här skall uttagas
dels därför att försvarsdepartementet
inte förhandlar och inte heller
har någon representant i markdelegationen
— den finns inom kommunikationsdepartementet
— dels också därför
att det inte är i kammaren som man
skall försöka komma överens. Resultatet
av förhandlingarna måste ju underställas
denna kammare, och det blir
riksdagen som beslutar vilket pris staten
skall ha för marken.

Den senaste försäljningen på Järvafältet
gällde ör-området. Då blev det
ett enhälligt riksdagsbeslut om det pris,
som man liade kommit överens om.

Jag vill fästa uppmärksamheten vid
att man på militärt håll har varit bestämd
motståndare till flyttningen. Arniéchefen
avstyrkte på det bestämdaste
eu flyttning och ansåg för sin del att

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av mark

som nyttjats för militära ändamål

Järvafältet kunde användas av de förband
som skulle ligga kvar sedan vi
hade flyttat artilleriregementet, Al,
från fältet.

När regeringen trots militärens avstyrkande
ändå tillmötesgick de önskemål
som kommunerna i och omkring
Stockholm framställde om att få förfoga
över denna mark för bebyggelse,
var det i full vetskap om de stora kostnader
som det skulle medföra att flytta
den militära verksamheten från Järvafältet
ut till andra områden.

Vid de förhandlingar som jag hade
med representanter för kommunerna då
de uppvaktade inig och krävde att vi
skulle flytta den militära verksamheten,
var i varje fall de helt på det klara
med att staten påtog sig en väldig kostnad
för att på annat håll ge militären
ersättning för den mark som den hade
förlorat på Järvafältet.

Riksdagen har så långt jag förstår
hittills enhälligt accepterat principerna
för bestämmande av markpriset. Herr
Jansson får fråga sina partikamrater
om de då denna fråga vid ett flertal tidigare
tillfällen behandlats gjort invändningar.
Man har inte gjort invändningar
från riksdagens sida, med hänsyn
till att man inte kan finna att det
är några oskäliga markpriser som har
framkommit genom det tänkta sättet
för lösning av frågan. Vi har ju väl reda
på vilka markpriser som gäller inom
området, och det var ingen här i kammaren
som ansåg att staten tog ut ett
oskäligt pris vid försäljningen av örområdet.
Riksdagen var som bekant enhällig.
Jag betonar att det är riksdagen
som bestämmer här. Vi får lugna oss.
Hem Jansson får tillfälle, som riksdagsman
numera, att ta ställning till dessa
frågor. Men det är också alldeles klart
att det inte bara är de riksdagsmän,
vilka representerar berörda kommuner,
som kommer att ha en mening
härvidlag utan i allra högsta grad även
representanter från annat håll.

Hem TOBÉ (fp):

Herr talman! I riksdagsarbetet har
jag alltid varit mycket intresserad av
värderingsfrågor, när sådana i olika
sammanhang varit uppe till behandling.
En transaktion som resulterade i flyttningen
av I 1 till Upplands Bro, som
ligger i mitt län, har också gjort att
jag speciellt intresserat mig för dessa
frågor. Därför hörde jag med stor tillfredsställelse
försvarsministerns interpellationssvar
i dag. Den egentliga innebörden
i svaret är ju att inga andra
värderingsprinciper skall gälla här än
vad man över huvud taget bör tillämpa
när man skall handla med mark. Det
är ett förtydligande av vad som framkom
under debatten när riksdagen beslöt
om förflyttningen av regementet.
Då talade man bara om det som behandlas
i den senare delen av interpellationssvaret,
nämligen att kostnaderna
väl skulle uppvägas av vad man
fick ut för marken på Järvafältet. Jag
deltog i den debatten och antydde att
jag tyckte att det kanske inte var det
rätta sättet att göra en värdering. Värderingen
av Järvafältets mark skulle
nämligen inte göras på Järvafältet utan
i Upplands Bro kommun. Den skulle
alltså baseras på markpriser och byggnadskostnader
i Upplands Bro och slutsumman
skulle sedan slås ut på Järvafältet.
Nu har departementschefen i svaret
sagt att man i detta fall skall värdera
efter vanliga principer.

Den fråga som ändå uppställer sig
är ju om dessa pengar kommer att räcka
till att finansiera ifrågavarande förflyttning.
Men det är en annan sak, som
vi kanske får ta ställning till en annan
gång.

Herr JANSSON (k):

Herr talman! Jag noterade statsrådets
uttalande här att militären varit
bestämd motståndare till denna förflyttning.
Det är bara att hälsa med
tillfredsställelse, att de militära insik -

Fredagen den 12 mars 1965

Nr 11

Svar på interpellation ang. värderingsprinciperna vid kronans försäljning av mark

som nyttjats för militära ändamål

terna är större hos försvarsministern
än hos våra ledande militärer, eftersom
det citat jag här föredrog beträffande
de militära förutsättningarna klart utvisade,
att det numera behövdes ett övningsfält
som medgav tillräckligt utrymme
med hänsyn till den militärtekniska
utvecklingen och kanske också
till de nya rön som har gjorts inom försvarets
utbildningsområde. Jag vill
emellertid då också framhålla att jag
anser det vara helt på sin plats att
chefen för departementet har större insikter
i dessa frågor än vad övriga har,
även om det måste beklagas att det
finns en sådan disproportion i bedömningen
som faktiskt här kommit fram.

Det är riktigt som det är sagt att resultatet
av dessa utredningar kommer
att underställas denna kammare. Att
jag interpellationsvägen tagit upp frågan
beror emellertid på att när resultatet
i sinom tid kommer till denna
kammare är det inte mycket att göra
åt det. Varför? Jo, därför att då har
det pågått långa och hårda underhandlingar
där kronans och kommunernas
representanter säkert har kommit fram
till en enig bedömning och där de senare
på grund av trångmålet — eftersom
det inte finns mark att skaffa på
annat håll — varit tvungna att gå med
på kanske ganska oskäliga villkor. Det
iir ingenting nytt. Stockholms stad får
vid nästan varje köp som staden gör
gå med på oskäliga villkor. Skillnaden
skulle ju vara att när man köper från
ett annat samhälleligt organ så skulle
i stället för de intressen, som träder i
förgrunden inom den privata sektorn,
bostadssociala synpunkter få ett helt
annat utrymme.

Statsrådet säger att mina partikamrater
här i kammaren tidigare inte har
gjort invändningar i denna fråga. Detta
påstående är väl inte alldeles rikligt,
tv även om de inte tagit till orda
när propositionen behandlades så har
de i alla fall motionsledes varit inne pa

frågan om en rimlig avvägning av
markpriserna när staten är försäljare.

Statsrådet säger att »vi har ju väl reda
på vilka priser som gäller inom området»,
och detta är riktigt. Men vilken
är då utgångspunkten? Jo, utgångspunkten
för detta resonemang är ju
egentligen att vi får ta hänsyn till den
prispolitik som förs bl. a. inom den
privata sektorn och som regeringen,
bl. a. i många sammanhang statsrådet
Johansson, har fördömt. Regeringen
har sagt sig vilja införa en annan markpolitik,
så att vi får bort spekulationsintressena
och gör slut på den oförtjänta
markvärdestegringen — i första
hand kanske drar in den till staten, i
andra hand kanske avskaffar denna
företeelse.

Herr Tobé tog upp en annan fråga
här, som jag inte skall gå in på i detta
sammanhang — den kanske ligger litet
utanför ämnet — om det nya fält som
militären skaffat sig. Det pågår för närvarande
meningsutbyten, huruvida detta
fält är det lämpligaste. Man finner
faktiskt att man, redan innan man installerat
sig på detta fält, måste räkna
med inskränkningar i stridsövningarna
och låna andra fält som ligger en bra
bit därifrån, därför att det inte är
möjligt att genomföra övningar på det
nya fält som man tänkt sig att ta i anspråk
om några år.

Det finns också en annan aspekt på
detta spörsmål, nämligen frågan om
tempot i flyttningen från Järvafältet.
Allt talar väl för att ju mer man försenar
utflyttningen, desto dyrare kommer
det att bli för kommunerna och desto
större trångmål kommer att uppstå på
bostadsmarknaden.

Det är naturligtvis alldeles riktigt
som statsrådet säger att frågan återkommer
i kammaren, men det vore
önskvärt om statsrådet och de statliga
myndigheterna redan innan man går
till förhandlingarna tiinkte sig en mjukare
uppläggning när det gäller att göra

86 Nr 11 Fredagen den 12 mars 196o

Svar på interpellation ang. framlagt förslag till indelning av riket i s. k. S-regioner

affärer med kommunerna i storstockholmsområdet
än vad som framskymtar
i interpellationssvaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. framlagt förslag
till indelning av riket i s. k.

S-regioner

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr Gustavsson i Alvesta har frågat
mig, om jag har uppmärksammat det
förslag till indelning i S-regioner som
framlagts och vilka åtgärder jag har för
avsikt att vidtaga i syfte att undvika att
dylika på administrativ väg tillkomna
förslag påverkar den framtida länsindelningen.

Enligt vad jag inhämtat har ifrågavarande
indelning i ekonomisk-geografiska
s. k. S-regioner — 29 till antalet
— verkställts av statistiska centralbyrån
i syfte att den skall kunna ligga till
grund för redovisning av viss officiell
statistik, därest intresse för en sådan
redovisning visar sig föreligga hos statistikkonsumenterna.

För egen del har jag svårt att förstå
interpellantens oro för att detta förslag
skall påverka en framtida länsindelning.
Det finns som bekant även ett flertal
andra ekonomisk-geografiska indelningar
av landet, vilka tillkommit vid olika
tidpunkter och för skilda ändamål. Sådana
indelningar syftar i regel till att
redovisa faktiska näringsgeografiska
förhållanden av betydelse för planeringen
inom ett eller flera specialområden.
Vad som kan komma att påverka länsindelningen
är väl dessa faktiska förhållanden
i sig själva och inte det sätt
på vilket olika myndigheter sökt redovisa
dem. Det utredningsarbete som pågår
i länsindelningsfrågan syftar till att
ge underlag för självständiga bedömningar
i dessa avseenden.

Slutligen vill jag understryka att jag
med det sagda självfallet inte tagit ställning
till behovet av S-regionerna för det
uppgivna ändamålet och än mindre till
om indelningen på ett riktigt sätt återspeglar
i detta sammanhang relevanta
omständigheter.

Vidare anförde:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Johansson för det svar som jag fått på
min interpellation. När man fick del av
statistiska centralbyråns förslag till landets
indelning i S-regioner ställde man
sig onekligen ett par frågor. Den första
var: Vad är S-regioner för någonting?
Den andra frågan var: Vad är det som
nu är i görningen? Är det någon ny
länsindelning som statistiska centralbyrån
håller på med?

Som framgår av svaret föreslår statistiska
centralbyrån att landet skall indelas
i 29 S-regioner. Det innebär att
ifrågavarande regionindelning ligger på
länsnivå. Ett studium av det utsända
förslaget visar att man inte följer de nuvarande
länsgränserna, vilket i och för
sig är helt naturligt. Men det verkar som
om statistiska centralbyrån gjort indelningen
sådan man inom byrån anser att
länsindelningen i detta land borde vara.

Av svaret framgår också att det inte
är statistiska centralbyråns uppgift att
göra om länsindelningen. Den saken
håller den parlamentariska länsindelningsutredningen
på med. Om det skulle
finnas behov av regionindelningpålänsnivå
i enlighet med nu ifrågavarande
förslag, vore det naturligt, att man inväntade
utredningens ställningstagande
och eventuellt riksdagsbeslut.

Jag ansåg att det vore värdefullt att få
ett klarläggande på denna punkt från
statsrådets sida. Jag har nu fått svar på
min direkta fråga, när statsrådet säger
att vad som kan komma att påverka
länsindelningen är de faktiska förhållandena
i sig själva och inte det sätt på

Fredagen den 12 mars 1965 Nr 11

framlagt förslag till indelning av riket i s. k. S-regioner

Svar på interpellation ang.

vilket olika myndigheter sökt redovisa
dem. Det utredningsarbete som pågår i
liinsindelningsfrågan syftar till att ge
underlag för självständiga bedömningar
i detta avseende. Jag tackar för beskedet
och är fullt överens med statsrådet
på denna punkt.

Sedan säger emellertid inrikesministern,
att han har svårt att förstå min
oro inför detta förslag. För min del tycker
jag att man inte kan avfärda detta
så lätt som statsrådet faktiskt gör. Genom
att förslaget skickas ut till en
mängd remissinstanser, kan man bibringa
dessa den uppfattningen, att här
är något nytt på gång, och man kan
inom olika områden komma att inrätta
sina göranden och låtanden därefter.
Det blir förvirring och irritation på olika
håll. Läget blir inte bättre av att arbetsmarknadsstyrelsen
ungefär samtidigt
presenterar förslag till en A-regionsindelning.

Helt naturligt finns behov av planeringsverksamhet.
Fn sådan är en förutsättning
för utvecklingen i ett modernt
samhälle. Denna planering nödvändiggör
utarbetandet av prognoser på skilda
områden av samhällslivet, och då
måste man ha tillgång till olika slags
statistik, vilken många gånger måste baseras
på någon form av regional indelning.
Men man måste väl också planera
de .statistiska beräkningarna, och jag
ifrågasätter, om man gjort det ordentligt,
när man hittat på detta med S-regioner.
Enligt min mening har byrån
för befolkningsstatistik, som upprättat
förslaget, inte presenterat några som
helst bärande motiv för detta arrangemang,
och i inrikesministerns svar på
min interpellation finner jag inte heller
några sådana motiv redovisade.

.lag frågar inig då alltjämt vad anledningen
egentligen var till att detta förslag
lades fram. Är det bara så att man
tycker det är roligt att syssla med sådana
saker? I så fall måste man säga
att dessa övningar är ett mycket diskutabelt
sätt att använda våra resurser.

Därtill är det anmärkningsvärt att man
skickar ut förslaget till 58 hårt belastade
institutioner, myndigheter och organisationer,
som skall sätta sig in i frågan. De
skall alltså lämna svar i remissyttranden
beträffande ett förslag som man inte
kunnat prestera något som helst motiv
för.

Slutligen säger inrikesministern i sitt
svar, att han inte tar ställning till frågan
om S-regioner. Det hade varit mycket
intressant, om statsrådet Johansson
något mera hade kunnat precisera
sin inställning på den punkten.

Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Interpellanten och jag
är ju överens. Herr Gustavsson har fått
det svaret, att förslaget i och för sig inte
kommer att påverka länsindelningen.
Sedan begär emellertid interpellanten
att jag skall ange motiven för förslaget.
Därför har jag begärt ordet för att
säga att jag inte står som beställare av
detta förslag. Jag har ingen kontroll
över det verk som har utfört detta arbete.
Jag blev kanske i likhet med interpellantcn
något överraskad när jag fick
se förslaget i tidningarna. Men jag har
tagit det för vad det är: ett förslag till
ett beräkningsunderlag för statistikinhämtning
och underlag för regionindelning,
ett förslag som får prövas av de
instanser som kan ha anledning att uttala
sig om det.

Interpellanten nämnde också att arbetsmarknadsstyrelsen,
som arbetar
med A-regioner, har fört fram tanken
på eu revision av dessa. Det är riktigt
och det tycker jag också är ganska rimligt.
Indelningen i A-regioner har tjänat
ett rent praktiskt syfte. Den kan
och bör bli föremål för en revision
med hänsyn till den utveckling vi haft
under de senaste tio, femton åren då
indelningen gällt. Frågan är naturligtvis
om det finns möjligheter att åstad -

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

Svar på interpellation ang. kreditförsörjningen för kommunala markförvärv och

tomträttsupplåtelser

komma en kompromiss mellan den ena
och den andra formen. Det vill jag emellertid
inte uttala mig om. Jag har över
huvud taget inte haft anledning att ta
ställning till den frågan.

Genom det beslut som höstriksdagen
fattade om lokaliseringspolitiken och
samhällsplaneringen, där avsikten är
att i kanslihuset skapa ett centralt samordningsorgan,
lokaliseringsrådet, som
ger oss möjligheter till en samordnad
planering, torde vi emellertid få ett instrument
som ger oss möjlighet att bedöma
skilda verks och myndigheters
förslag och kanske också pröva dem
innan de släpps ut för en offentlig bedömning.
Det kanske kan bli en garanti
för att vi inte får en alltför rikhaltig
flora av förslag som kan komma
att förvilla — liksom detta förslag om
S-regioner tydligen har förvillat och
oroat herr Gustavsson i Alvesta.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Inrikesministern säger
sig också vara förvånad över detta förslag.
Då är det väl förståeligt att det
väckte mycket stor förvåning ute i länen
när det lades fram. Vi tycks vara
överens om att detta förslag inte fyller
någon uppgift men har fört med sig en
hel del extra arbete och irritation. Det
tycks vara Parkinsons lag som verkar
för fullt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. kreditförsörjningen
för kommunala markförvärv och
tomträttsupplåtelser

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Mundebo har frågat,
om jag avser att framlägga förslag
till åtgärder för att underlätta kredit -

försörjningen för kommunala markförvärv
och tomträttsupplåtelser.

Det kreditproblem interpellanten syftar
på har behandlats i ett av markpolitiska
utredningen i höstas framlagt betänkande.
Detta har remissbehandlats.
Det sista remissvaret inkom i slutet av
december 1964. Remissyttrandena har
därefter sammanställts i inrikesdepartementet.

överväganden i ämnet pågår nu inom
regeringen. Avsikten är att i proposition
till riksdagens höstsession lägga
fram förslag, som tar sikte på att åstadkomma
paritet mellan tomträttsmark
och äganderättsmark när det gäller kreditmöjligheterna.

Vidare anförde:

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
inrikesministern för hans svar på min
interpellation. Jag noterar med tillfredsställelse
hans uttalande, att regeringen
avser att i proposition till höstriksdagen
lägga fram förslag som tar
sikte på att åstadkomma paritet mellan
tomträttsmark och äganderättsmark i
fråga om kreditmöjligheterna. När jag
i mitten av januari ställde min interpellation
föreföll det som om sådana
förslag inte skulle komma att framläggas,
detta trots att markpolitiska utredningens
förslag hösten 1964 i stort tillstyrktes
av remissinstanserna.

På kreditmarknaden gäller nu skilda
villkor mellan tomträttsmark och äganderättsmark.
Om marken upplåtes med
tomträtt, får man nämligen bostadslån
endast till bvggnadskostnaderna, medan
bostadslån vid äganderättsmark omfattar
både byggnads- och tomtkostnader.
Det är därför ingen överdrift att säga
att tomträttsinstitutet är diskriminerat
på lånemarknaden. För min del finner
jag det rimligt att lika villkor skall gälla
i fråga om kreditmöjligheter. Att
tomträtten inte tillämpas i större ut -

Fredagen den 12 mars 1965 Nr 11

Svar på interpellation ang. kreditförsörjningen för kommunala markförvärv och

tomträttsupplåtelser

sträckning än som nu sker — år 1962
byggdes bara 4 procent av lägenheterna
i flerfamiljshus i nyexploaterade områden
på tomträttsmark — beror till stor
del på att det ställer stora krav på
kapital.

Markpolitiska utredningens förslag
syftade emellertid också till att underlätta
kommunala markförvärv. Utredningen
menade att det var nödvändigt
att tillgodose behovet av mark för att
upprätthålla en hög och jämn produktion
av bostäder och till bostäderna hörande
samhällsservice och kommersiell
service.

Kommunernas markberedskap är i
dag otillräcklig. Man lever — som utredningen
uttrycker det — »ur hand i
mun». Kommunerna har genomsnittligt
mark för högst tre, fyra års byggande,
medan man med hänsyn till tidsåtgången
för planering borde ha mark
för minst tio år. Det är särskilt viktigt
att kommunerna i god tid har markresurser;
de bör förvärva marken innan
den blir stadsplanelagd. Markpolitiska
utredningen fann att finansieringssvårigheterna
var det största hindret
för att förverkliga en aktiv kommunal
inarkpolitik.

Inrikesministern är kortfattad i sitt
interpellationssvar — i en del tidningar
har man under de senaste dagarna
kunnat få utförligare upplysningar om
kommande förslag än i detta interpellationssvar
— men det förefaller som
om propositionen endast kommer att
presentera en dellösning i fråga om den
kommunala markpolitiken, en dellösning
som innebär att paritet uppnås
mellan tomträtts- och äganderättsinark.
Men vad kommer att ske i övrigt? Kommer
frågan att ytterligare övervägas
inom någon av de många kommittéerna
på bostads- och markpolitikens område?

I sitt remissyttrande över markpolitiska
utredningens förslag framhöll
Svenska stadsförbundet att förslaget
borde ses som en grundläggande mark -

politisk reform, som kunde genomföras
omedelbart men som senare kunde behöva
vidgas och kompletteras för att
bättre svara mot kommunernas ansvar
för stadsbyggnadspolitiken. Inrikesministern
väljer nu en annan väg, nämligen
att bara genomföra en del av utredningens
förslag. Markfrågorna är emellertid
så viktiga — i synnerhet inom
expanderande områden — att en mera
samlad lösning är nödvändig.

Man kan ha delade meningar om de
kommunala markförvärvens omfattning
— och jag vill för min del inte verka
för någon fullständig kommunalisering
av marken ■—- men alla är nog ense om
vikten av ökad kommunal aktivitet i
markfrågorna. Därför måste kommunerna
också få förutsättningar att föra
en aktiv kommunal markpolitik.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Låt mig börja med att
ge uttryck för min tillfredsställelse över
att det i liberala kretsar finns en så positiv
inställning till tomträttsfrågan. Jag
betraktar detta som eu utomordentlig
tillgång i det fortsatta arbetet. Även
från liberala kretsar har jag tidigare
mött uppfattningar som snarast gått i
motsatt riktning — jag vill bara helt
kort erinra om 1962 års valdebatt. Men
det finns ingen anledning att i dag stanna
vid den saken, när det som sagt från
liberala kretsar har uttryckts ett mycket
positivt intresse för en lösning av
tomträttsfrågan. Jag vill i stället uttala
ett tack för att detta intresse bär framförts
i riksdagen.

Vi är överens om att tomträttsfrågan
bör så skyndsamt som möjligt bringas
till en lösning. Det framstår såsom alldeles
nödvändigt att försöka eliminera
den betydande olägenhet som ligger i
att statliga bostadslån inte utgår för av
kommun upplåten tomträttsmark.

Markpolitiska utredningen har ju pre -

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

Svar på interpellation ang. kreditförsörjningen för kommunala markförvärv och

tomträttsupplåtelser

senterat problemet, och efter avslutad
remissbehandling av utredningens betänkande
har vi inom departementet
övervägt möjligheterna att finna konstruktioner
för att så enkelt som möjligt
lösa frågan. Något besked i detta
avseende kunde vi inte lämna i slutet
av november eller början av december
då arbetet med statsverkspropositionen
just pågick. Nu har emellertid vissa
regler kunnat utformas. Även om dessa
regler inte i alla detaljer är klara, innebär
de till sina huvuddrag att från bostadslånefonden
skall kunna utbetalas
lån för mark som är upplåten mot tomträtt.
I syfte att åstadkomma en administrativ
förenkling kommer förslaget
att uppbyggas på det sättet, att lånen
utbetalas i efterskott. Det skall således
inte i varje enskilt ärende ske en prövning
och en utbetalning av lån för den
del av kostnaderna som består av utgifter
för marken och exploateringen, utan
vid årsskiftet kommer att göras en uppställning
över de upplåtelser mot tomträtt
som har skett inom en viss kommun
och på grundval därav får sedan
kommunen ett lån som enligt det tilltänkta
förslaget motsvarar 95 procent
av kostnaderna för marken och exploateringen
av denna.

I fråga om räntesatsen har regeringen
vid en preliminär diskussion stannat
för att statens normallåneränta bör tilllämpas.
Vad amorteringstiden beträffar
går förslaget ut på tio års amorteringsfrihet
och därefter trettio års amorteringstid.

Om propositionen såsom beräknat
kan framläggas till höstriksdagen, betyder
det att även mark som under innevarande
år upplåtes mot tomträtt kan
belånas under 1966. Bestämmelserna
kommer alltså att kunna tillämpas för
mark som upplåtes under budgetåret
1965/66, och därför har inte någon tid
gått förlorad genom att förslaget inte
framlägges vid vårriksdagen.

Herr talman! Jag har med detta ve -

lat något utförligare presentera förslaget,
eftersom herr Mundebo efterlyste
detta. Låt mig tillägga att vid bedömningen
av medelsanvisning bär man
kommit fram till att det under de första
åren skulle vara erforderligt med ca 40
miljoner kronor. Så småningom stiger
beloppet. Man kan räkna med att vi
frameinot 1975 är uppe i en medelsram
på kanske 120 miljoner kronor. Därefter
börjar amorteringarna komma in.
En bedömning av medelsbehovet på
lång sikt är svår att göra. Efter en viss
tid blir det ju ett självfinansierande
system.

Med detta att lämna besked redan nu
avser vi att ge en stimulans åt tomträttsinstitutet.
Vi hoppas också att man
ute i kommunerna skall ha klart för sig
att även markupplåtelse som görs under
detta år kan bli underlag för lån i
detta sammanhang.

Sedan kommer då den andra frågan
som herr Mundebo tog upp, nämligen
frågan om vad vi skall göra med den
övriga delen av markpolitiska kommitténs
förslag, d. v. s. direkta lån för
markförvärv. Vi bär sagt oss att det är
eu stor fråga, och att också den tarvar
sin lösning, men att den delvis måste
ses i sammanhang med spörsmålet om
huruvida det går att få fram ett förenklat
expropriationsförfarande, och att
ställningstagande eventuellt har tagits
till frågan om förköpsrätt. Vi vill också
diskutera problemet om möjligheterna
att till samhället dra in oförtjänt markvärdestegring.
Vi hoppas, för att inte
säga räknar med, att de arbetande kommittéerna
skall kunna vara färdiga med
förslag beträffande dessa frågor i början
på nästa år. Vi får därefter överväga om
det är möjligt att under 1966 arbeta
fram ett samlat förslag beträffande återstående
del inom det markpolitiska området.
Om det redan 1966 kan bli föremål
för riksdagshandläggning eller inte
vare sig kan eller vill jag nu uttala
mig om.

Fredagen den 12 mars 1965

Nr 11

Svar på fråga ang. tidpunkten för fördelning av byggnadskvoten

Herr talman! Delta var de kompletterande
upplysningar som jag ville lämna.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Jag vill bara tillägga ett
par ord. Man kan ha delade meningar
om medlen beträffande den kommunala
markpolitiken, och det har uppenbarligen
rått delade meningar även inom
regeringen. Jag tror emellertid att vi
är ense när det gäller målet, nämligen
strävandet efter att få en god miljöutformning
och rimliga boendekostnader.
När det gäller konkreta åtgärder för att
nå detta mål tror jag, att man kan påräkna
ett positivt intresse från liberalt
håll, och jag motser med intresse de
förslag som kommer att framläggas för
höstriksdagen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. tidpunkten för fördelning
av byggnadskvoten

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Westberg bär frågat,
om jag anser det vara tillfredsställande
att en betydande del av byggnadskvoten
inte fördelas förrän den 1 juli.

Som svar vill jag framhålla att bostadsstyrelsen
redan gjort en preliminär
fördelning av lånemedel, avseende de
lägenheter som enligt riksdagens beslut
i fjol beräknades bli föremål för statlig
belåning under 1965. Den gjorda fördelningen
motsvarar en total igångsättning
av 85 000 lägenheter. Den ökning
av låneramen med lånemedel för 3 000
lägenheter som föreslagits i årets statsverksproposition
bär inte ansetts böra
fördelas förrän riksdagen fattat definitivt
beslut om bostadsbyggandets omfattning
för 1965. Snarast möjligt därefter
kommer också dessa lånemedel att
fördelas.

Vidare anförde:

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag vill först uttala ett
tack till inrikesministern för svaret på
min fråga. I ett interpellationssvar i
andra kammaren i december förra året
yttrande inrikesministern bland annat
följande: »Bostadsstyrelsen försöker numera
fördela bostadskvoterna så tidigt
som möjligt för att igångsättning i huvudsak
skall kunna äga rum under andra
och tredje kvartalen och därmed
vintersysselsättning skapas.»

Med utgångspunkt från detta yttrande
tror jag mig kunna konstatera att inrikesministern
och jag är ense om att
den sena tilldelning som det här blir
fråga om innebär betydande nackdelar.
Framför allt försvåras planerings- och
projekteringsarbetet. Visserligen sägs
det nu ute i länen: Planera och projektera
som om ni hade tillstånd att bygga
mera. Men detta innebär att byggherrarna
får ta betydande risker. Man kostar
kanske på en omfattande planering
och projektering men får till slut inte
sätta i gång företaget. Det måste läggas
på is. Under tiden kommer kanske nya
bestämmelser som ändrar förutsättningarna
och det hela måste göras om. Väntar
man med planeringen får ärendet
kanske forceras fram på mycket kort
tid med de svårigheter och fördyringar
som därav följer.

Det kan också bli svårt att få till
stånd en effektiv konkurrens mellan
byggnadsföretagen när ärendet måste
pressas in utan att tillräcklig tid för
planeringen stått till buds. Det kan också
bli så, att man får sätta i gång under
den allra sämsta tiden med de fördyringar
och olägenheter som blir en
följd härav, över huvud taget är denna
ovisshet och osäkerhet år efter år särskilt
besvärande.

Det blir ofta så i mina hemtrakter,
alt en lucka i byggnadsverksamheten
uppkommer under våren — en lucka
som åstadkommer arbetslöshet bland

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

Svar på fråga ang. tidpunkten för fördelning av byggnadskvoten

byggnadsarbetarna. De vill inte gå i
ovisshet och vänta utan söker sig till
områden söderut där behovet av byggnadsarbetare
vid den tiden på året är
större. De rörlighetsstimulerande åtgärderna
påskyndar en sådan utveckling.
När sedan äntligen beskedet att man
för sätta i gång bygget kommer, kan
många av de mest kvalificerade byggnadsarbetarna
ha gett sig av. Genom att
fördela byggnadskvoterna i god tid
skulle de flesta av de berörda olägenheterna
elimineras.

Jag vill ännu en gång stryka under
vad jag i början citerade, nämligen att
man vill fördela så tidigt att igångsättningen
i huvudsak skall kunna äga rum
under det andra och det tredje kvartalet.
Jag tror att detta är angeläget.

Nu säger inrikesministern i sitt svar
att det bara skulle gälla 3 000 lägenheter.
Det andra har man gjort en preliminär
fördelning av. Men till de 3 000
lägenheterna kommer också de 34 000
som är destinerade till storstadsområdet
om vilka det inte heller föreligger
någon riktig klarhet då det gäller placeringen.
Det är val också tänkbart att
man så småningom kommer att överföra
en del av denna kvot till övriga
delar av landet. Man får kanske förutsätta
att siffran 3 000 kommer att väsentligt
öka, kanske nästan fördubblas,
och då kommer det att gälla ett betydande
antal lägenheter.

Om detta kan ingen av oss ha någon
bestämd uppfattning förrän riksdagen
har slutbehandlat ärendet — det är jag
givetvis fullt införstådd med. Men man
kanske i sammanhanget skulle kunna
uttala önskemålet att sådana här ärenden
lades på riksdagens bord så tidigt
som möjligt, så att man kunde fä en fördelning
i mycket god tid. Jag tror att
det skulle vara utomordentligt värdefullt.
Ute i länen — inte minst i mitt
hemlän där man har fått en ytterst begränsad
tilldelning i denna första omgång
men där man givetvis hoppas på
ett betydande tillskott längre fram —

har det blivit utomordentligt svårt att
planera. Det är för att om möjligt kunna
undgå en sådan situation i framtiden
som jag har velat föra denna sak på tal.

Jag tackar ännu en gång för svaret.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Vid vilken tidpunkt dessa
ärenden kan läggas på riksdagens
bord är någonting som regeringen i
detta sammanhang inte gärna kan lägga
sig i. Eftersom Kungl. Maj :ts förslag ingår
i statsverkspropositionen, som frainlägges
vid riksdagens öppnande, är det
helt beroende av utskottsarbetet, d. v. s.
hur lång tid man behöver ha på sig i
utskottet för att handlägga frågan. Jag
tror att man har arbetat med den skyndsamhet
som varit möjlig, och om jag
inte är fel underrättad bör frågan kunna
komma upp till behandling i början
av april.

Den andra frågan, som det egentligen
skulle vara intressant att mera ingående
få diskutera med herr Westberg, gällde
de 3 000 lägenheter som enligt propositionen
skall användas i lokaliseringspolitiskt
syfte och inom regioner där
vi har påtagbar industriell expansion.
Det är en ny princip, som är prövad
under fjolåret på försök och som vi nu
fört fram för riksdagens ställningstagande.
Hur riksdagen kommer att ta
ställning i frågan kan vi alltså ännu
inte säga. Vi kan heller inte säga att vi
har de 3 000 lägenheterna i vår hand
och anmoda bostadsstyrelsen att fördela
dem; man skall nog vara mycket
försiktig i det avseendet. Om det inte
medför några påtagliga olägenheter så
skall man väl ändå vänta tills riksdagen
har beslutat i en sådan bär viktig
fråga.

Riksdagen beslöt i fjol om 85 000 lägenheter
såsom en preliminär ram för
1965, och dessa lägenheter anser vi att
bostadsstyrelsen har bemyndigande att
fördela, vilket den också gjort. Den har
också tilldelat storstadsområdena eu

Fredagen den 12 mars 1965

Nr 11

Svar på fråga ang. tidpunkten för fördelning av byggnadskvoten

kvotdel, och bostadsstyrelsen liar under
hand haft överläggningar med myndigheterna
i såväl Göteborg och Malmö
som Stockholm om fördelningen. Slutgiltig
kan man naturligtvis inte göra
denna fördelning förrän riksdagen har
tagit ställning i den principiella frågan
om den inriktning mot de mycket påtagliga
bristområdena som skisseras i
propositionen.

Men ingenting har släpat efter, och
det har inte skett något som försvårat
storstädernas byggnadsverksamhet.

Vid årsskiftet var ungefär 113 000 lägenheter
under byggnation i landet —
alltså en mycket hög byggverksamhet.
Den har av myndigheterna bedömts vara
av sådan omfattning att den i huvudsak
ger sysselsättning åt vår byggarbetskraft.
Naturligtvis kan vi ställas inför
problem under tredje och fjärde kvartalen
— det vet vi ännu inte någonting
om -—- men det kan inte betraktas som
en påtaglig olägenhet att -avvakta riksdagens
ställningstagande till principen
om fördelningen av de 3 000 lägenheterna
och till frågan, om de ställs till förfogande
eller inte inom en fastställd
ram — vilket i sammanhanget är lika
viktigt. Jag tror att detta är tillräckligt
motiv för att man har avvaktat. Jag har
sagt att för att undvika svårigheter skall
en fördelning göras så skyndsamt som
möjligt efter det att riksdagen har tagit
ställning.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag vill särskilt notera
att fördelningen skall ske så snart som
möjligt efter det att riksdagen bär tagit
ställning. Jag är tacksam för det beskedet
och ber att ännu en gång få tacka
statsrådet för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ C

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj ds å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen
nr 38, angående upprustning av den veterinärmedicinska
forskningen och utbildningen,
m. m.; samt

till lagutskott propositionen nr 41,
med förslag till jordförvärvslag in. m.

§ 7

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden och
memorial:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om polisregister
m. m., såvitt denna hänvisats
till konstitutionsutskottet,

nr 9, i anledning av dels Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om kommunala
renhållningsavgifter och dels i
ämnet väckt motion,

nr 10, med uppgift på vissa vilande
förslag till ändringar i grundlagarna,
nr 11, med förslag till ändringar i
riksdagsstadgan med anledning av riksdagens
lönedelegation,

nr 12, med förslag till ändringar i
riksdagsstadgan med anledning av riksdagens
krigsdelegation, och

nr 13, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 och 13 §§ lagen
den 26 november 1920 om val till
riksdagen;

statsutskottets utlåtanden:
nr 10, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom handelsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 30, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående beredskapsstat för
försvarsväsendet för budgetåret 1965/
66;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 9, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om polisregister
in. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,

Nr 11

Fredagen den 12 mars 1965

nr 11, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål
och om andra åtgärder för att stimulera
sådana gåvor,

nr 12, i anledning av väckta motioner
angående varulagervärderingen vid
inkomstbeskattningen,

nr 13, i anledning av väckta motioner
om ändring av reglerna för beskattning
av realisationsvinst vid försäljning av
egnahem, och

nr 14, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för periodiskt understöd till studerande
och för studiekostnader m. in.;

första lagutskottets utlåtande nr 10,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om polisregister
in. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 19, i anledning av väckta motioner
angående beräkningen av semester i
vissa fall, m. in.,

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående vårdbidragen till handikappade
barn,

nr 21, i anledning av väckta motioner
om avskaffande av karensdagarna vid
ersättning från försäkringskassa,

nr 23, i anledning av väckt motion
om kontroll av livsmedelsförsäljningen
på båtar i internordisk trafik, och
nr 25, i anledning av väckta motioner
om slopande av åldersgränsen för
invaliditetstillägg;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av väckta motioner
dels om inrättande av särskilda naturvårdsdomstolar,
dels angående ersättningen
vid tvångsingripande enligt naturvårdslagen,
dels om allemansrätten,
nr 8, i anledning av väckta motioner
angående köp av skog på rot,

nr 9, i anledning av väckta motioner
angående rätten att besluta om jaktvårdsområde,
och

nr 10, i anledning av väckta motioner
angående företräde till bearbetning av
stenkolsfyndigheter; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
:

nr 5, i anledning av väckta motioner
om forskning rörande ungdomens situation
i dagens samhälle,

nr 6, i anledning av väckta motioner
om nya former för hedersbevisning för
lång och trogen tjänst inom det statliga
verksamhetsområdet,

nr 7, i anledning av väckta motioner
om inventering av vissa personalvårdande
anordningar inom den statliga
förvaltningen,

nr 8, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att förebygga inbrottsstölder,
och

nr 9, i anledning av väckt motion om
bekämpande av narkotikahandeln.

§ 8

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från första lagutskottet:
nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
upphävande av lagen den 6 juni
1925 (nr 179) om ersättning till polisman
för skada å kläder, in. m.; och
nr 75, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 77 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472); samt
från andra lagutskottet:
nr 76, i anledning av väckta motioner
angående reseersättningen enligt
sjukreseförordningen; och

nr 77, i anledning av väckta motioner
angående kommunernas kostnader för
reservanordningar för kommunalteknisk
verksamhet.

§ 9

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts skrivelse och propositioner överlämnats
till kammaren:

nr 39, angående val av ombud jämte
suppleanter i Europarådets rådgivande
församling,

nr 44, angående bidrag till handels -

Fredagen den 12 mars 1965

Nr 11

hamnar och farleder för budgetåret
1965/66, m. in.,

nr 45, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring, m. m.,
nr 52, angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till uppförande eller
inrättande av barnhem m. m.,

nr 53, angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag, och
nr 56, angående anslag för budgetåret
1965/66 till barnmorskeläroanstalterna
och statens sjuksköterskeskolor m. m.

Nämnda skrivelse och propositioner
bordlädes.

§ 10

Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från styrelsen
för riksdagsbiblioteket inkommit framställning
angående anordnandet av ett
klipparkiv för riksdagens räkning.

§ 11

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
757, av herr Nelander m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 32, angående
vissa anslag ur kyrkofonden
in. m.

Denna motion bordlädes.

§ 12

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

herr Hermansson, till herr statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
angående uppgifter om svenska investeringar
i Sydafrikanska unionen, samt
herr Oskarson, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående tidpunkten för färdigstäl -

lande av instrumentlandningssystem
ILS vid flygplatserna i Halmstad och
Örnsköldsvik.

§ 13

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr talmannen, herr förste
vice talmannen och de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda att
jämte talmännen tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 10 mars
1965.

I skrivelse den 4 februari 1965 hade
stenografen hos andra kammaren fil. lic.
Hans Karlgren anhållit om tjänstledighet
under tiden från och med den 16
mars 1965 till vårsessionens slut för
egna angelägenheter (vetenskapligt arbete
inom den av Karlgren ledda Forskningsgruppen
för kvantitativ lingvistik).

Vidare hade stenografen hos kammaren
redaktören Gunnar Ljusterdal i
skrivelse den 6 mars 1965 anhållit om
tjänstledighet för egna angelägenheter,
likaledes under tiden från och med den
16 mars 1965 till vårsessionens slut.

Herrar deputerade beslöt dels bevilja
Karlgren och Ljusterdal begärd tjänstledighet,
dels ock förordna reservstenograferna
Bengt Henningsson och fröken
Anita Hallberg att under angivna tid
uppehålla Ljusterdals respektive Karlgrens
stenografbefattning.

In fidem

Sune K. Johansson
§ 14

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.10.

In fidem

Sune K. Johansson