Nr 10 ANDRA KAMMAREN 1969 (Riksdagens protokoll 1969:10)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 10 ANDRA KAMMAREN 1969

11—13 mars

Debatter m. m.

Tisdagen den 11 mars

Sid.

Svar på interpellationer av:

herr Persson i Skänninge (s) ang. information om de ekonomiska

konsekvenserna vid förtida uttag av pension, m. in............ 5

fru Ryding (vpk) ang. bestämmelserna om kvalificeringsdagar för

full semester............................................. 7

Interpellationer av:

herr Börjesson i Falköping (ep) ang. åtgärder mot barnmisshandel 10
herr Wennerfors (m) ang. åtgärder med anledning av nedläggningen

av Centrala Verkstaden i Västerås, m. m..................... 11

herr Åkerlind (m) ang. flyttningsbidrag vid viss s. k. arbetsmarknadsutbildning
........................................... 13

herr Sundelin (s) ang. sysselsättningsläget i Norrland............ 13

Meddelande om enkla frågor av:

herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. åtgärder mot missförhållanden vid

s. k. djurfabriker......................................... 15

herr Wennerfors (m) ang. innehållet i med statsmedel bekostade
publikationer............................................. 15

Onsdagen den 12 mars fm.

Meddelande ang. uppskov med val av ombud och suppleanter i

Europarådets rådgivande församling.......................... 16

Meddelande ang. val av valmän och suppleanter för utseende av en

riksdagens ombudsman...................................... 16

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens

jägare..................................................... 17

1 — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Innehåll

Sid.

Vidgad rätt till ersättning från älgskadefonden................... 28

De hemarbetandes situation.................................... 29

Kvinnlig tronföljd............................................ 34

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk............... 54

Meddelande ang. arbetsplenum fredagen den 21 mars ............. 85

Den s. k. 80-procentregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
.................................................... 85

Indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftnings skatt.

......................... 86

Vissa frågor rörande utskänkning av rusdrycker................... 88

Skattelättnader för fiskare..................................... 89

Interpellationer av:

herr Thylén (m) ang. markering vid övergångsställe för gående .... 94

herr Hansson i Skegrie (ep) ang. verkningarna av kommuners markförvärv
...................... 94

: herr Oskarson (m) ang. personbedömningen av polispersonal...... 96

Onsdagen den 12 mars em.

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse... 97

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande
m. m............................................... 107

Skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader.............. 121

Resultatutjämning vid beskattningen m. in....................... 125

Inrättande av en riksdagens informationstjänst................... 131

Förbättring av de värnpliktigas sociala förmåner................. 132

Lagstadgad skyldighet för företag^att varsla vid driftsnedläggning,

m. ....................................................... 134

Korum i militärtjänst......................................... 138

En förebyggande ungdomsvård, m. in........................... 144

Kontinuerlig forskning angående ungdomens situation i samhället... 149

Meddelande om enkla frågor av:

fru Ryding (vpk) ang. utbildningen av värnpliktiga vid marinen ... 150

herr Strömberg (fp) ang. tillämpningen inom storstadsområden av

teletaxan................................................. 150

herr Oskarson (m) ang. åtgärder mot missförhållanden vid s. k. djur fabriker

................................................. 150

herr Josefsson i Halmstad (s) ang. utredningen rörande enhetlig

lönesättning vid de skyddade verkstäderna.................. 150

Innehåll

Nr 10

Torsdagen den 13 mars

Svar på frågor av: sid

herr Skoglund (s) ang. skyldighet för privatflygare att avlämna färdplan
eller s. k. färdmeddelande............................. 150

herr Romanus (fp) ang. arbetsgruppen för överläggningar om den

kommunala demokratin................................. 152

herr Persson i Heden (ep) ang. synkroniseringen av tågtider....... 156

herr Boo (ep) ang. bestämmelserna om landstings- och koinmunal val.

...................... 157

herr Thylén (in) ang. beviljandet av statsbidrag till hamnar....... 158

herr Hyltander (fp) ang. driftsinskränkningar vid Ranstadsverket. 159

herr Larsson i Borrby (ep) ang. ekonomisk hjälp åt svenska fiskare 161
herr Westberg i Ljusdal (fp) ang. utsträckning av tiden för avgivande
av självdeklaration för mindre företagare..............162

fru Ryding (vpk) ang. en översyn av förordningen om erkända

arbetslöshetskassor......... Igg

herr Jönsson i Ingemarsgården (fp) ang. byggandet av bostäder för

åldringar i glesbygdskommuner............................. 164

herr Andersson i Örebro (fp) ang. skyldighet för tillverkare av kemiskt-tekniskt
preparat att utsätta firmanamn på förpackning. . 165

Svar på interpellationer av:

herr Mundebo (fp) ang. åtgärder för att förbättra tryggheten för deltagare
i sällskapsresor till utlandet............................166

fröken Åsbrink (s) ang. information inom skolväsendet om jämlikheten
mellan könen............................... 17q

Interpellation av herr Holmberg (m) ang. turistnäringens utveckling 176
Meddelande om enkla frågor av:

herr Ringaby (m) ang. fastighetsägares avdrag för ränteutgifter. . . 180

herr Glimnér (ep) ang. ersättningen till statens järnvägars personal

vid skada i tjänsten............................... IgO

herr Larsson i Umeå (fp) ang. tidpunkten för regeringens ställningstagande
till frågan om Vindelälvens utbyggnad............... 180

herr Larsson i Norderön (ep) ang. sysselsättningsläget i Jämtlands
lan...................................................... 180

Nr 10

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 12 mars fm.

Sid.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4, ang. anslag ur jaktvårdsfonden till
Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare...................

— nr 5, ang. vidgad rätt till ersättning från älgskadefonden........

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6, ang. de hemarbetandes

situation och ang. en ekonomisk värdering av hemarbete........

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10, om kvinnlig tronföljd. ......

Statsutskottets utlåtande nr 33, ang. anslag till teckning av aktier i AB

Gullhögens Bruk...........................................

Bevillningsutskottets betänkande nr 2, ang. den s. k. 80-procentregeln

vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.................

_1 nr 3, om indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av ut skiftningsskatt.

...........................................

— nr 4, om utsträckning av tiden för skattskyldigs besvär över taxeringsnämnds
beslut........................................

— nr 5, ang. vissa frågor rörande utskänkning av rusdrycker.......

— nr 6, om skattelättnader för fiskare..........................

Onsdagen den 12 mars em.

Bevillningsutskottets betänkande nr 7, om skattemässig täckning av

kommuns kostnad för fritidsbebyggelse...................... .

_ nr 8, om rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd

till studerande in. .........................................

_ nr 9, om skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader. . ..

_ nr 10, ang. resultatutjämning vid beskattningen m. m...........

— memorial nr 12, ang. överlämnande till statsutskottet av vissa till

bevillningsutskottet hänvisade motioner......................

Bankoutskottets utlåtande nr 7, om inrättande av en riksdagens informationstjänst
.............................................

_ nr 8, om uppdrag åt talmanskonferensen att förmedla enkätfrågor

till riksdagsmän...........................................

Andra lagutskottets utlåtande nr 12, om förbättring av de värnpliktigas

sociala förmåner...........................................

— nr 13, om ekonomiskt stöd i samband med adoption m. m.......

— nr 14, om lagstadgad skyldighet för företag att varsla vid drifts nedläggning

och om lagstadgad minsta uppsägningstid vid avskedanden
från arbetsanställning, m. m.......................

— nr 15, ang. korum i militärtjänst.............................

— nr 16, om obligatorisk begravningsförsäkring..................

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7, om statistik för bedömning
av levnadsnivån och om åtgärder för att mäta olika välfärds komponenter.

.............................................

— nr 8, om en förebyggande ungdomsvård, m. m..................

__ nr g, om kontinuerlig forskning angående ungdomens situation i

samhället................................................

107

121

125

131

132

134

138

144

149

Tisdagen den 11 mars 1969

Nr 10

Tisdagen den 11 mars

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollet för den 28 näst.
idne februari.

§ 2

Svar på interpellation ang. information
om de ekonomiska konsekvenserna

vid förtida uttag av pension, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
slatsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Persson i Skänninge
har i en interpellation frågat mig
dels om jag vill medverka till att de
som begär förtida uttag av pension får
en tillfredsställande information om de
ekonomiska konsekvenser ett förtida uttag
medför, dels om jag vill undersöka
möjligheterna att övergångsvis på något
sätt kompensera de pensionärer som
begärde förtida uttag av pension före
äldrestödets införande.

Tas ålderspensionen ut i förväg reduceras
de pensionsbelopp, som skulle ha
erhållits om pensionen börjat utgå vid
ordinarie pensionsålder. Reduktionen
sker på grundval av försäkringsmässiga
bedömanden så, att ålderspensionens
totala värde för personer med
genomsnittlig livslängd i stort sett blir
oberoende av om pensionen tas ut vid
67 års ålder eller dessförinnan.

Förtida uttag leder också till andra
konsekvenser. Sålunda påverkas rätten
till sjukpenning och rätten till ersättning
för sjukhusvård. I vissa situationer
kan underlaget för beräkning av tillläggspension
påverkas.

Personalen hos försäkringskassorna

har genom riksförsäkringsverkets försorg
instruerats att lämna allmänheten
upplysningar och hjälp i samband med
ansökan om pension. Därvid har särskilt
framhållits att försäkrad, som avser
att göra förtida uttag av ålderspension,
skall upplysas om samtliga konsekvenser
av sådant uttag. Den verksamhet
som i anledning härav bedrivits av
kassorna har enligt vad riksförsäkringsverket
upplyst i stort fungerat tillfredsställande.

Riksförsäkringsverket har nyligen till
kassorna distribuerat en broschyr med
titeln »Om förtida uttag av ålderspension».
I denna belyses konsekvenserna
för den enskilde av att göra förtida uttag.
Rland annat framhålles att det statliga
omställningsbidraget åt äldre arbetslösa
inte kan utgå jämte ålderspension.
Riksförsäkringsverket har föreskrivit
att broschyren skall finnas tillgänglig
på kassornas lokalkontor och
utdelas till försäkrade som ansöker om
förtida uttag av ålderspension.

Det informationsbehov som åsyftas i
interpellationen har således uppmärksammats.
De åtgärder som vidtagits torde
vara väl ägnade att fylla sitt ändamål.

Införandet den 1 juli i fjol av det särskilda
stödet åt äldre arbetslösa var en
åtgärd av temporär natur i avvaktan
på den mera genomgripande reform
på arbetslöshetsskyddets område som
avses med KSA-utredningens huvuduppdrag.
Omställningsbidraget — uppgående
till högst 800 kronor i månaden
— avvägdes under beaktande av
bland annat storleken av ålderspensionen
inom folkpensioneringen jämte tillläggsförmåner.

Nr 10

Tisdagen dén 11 mars 1969

Svar på interpellation ang. information
förtida uttag av pension, m. m.

Det av herr Persson väckta kompensationsspörsmålet
inrymmer problem
av såväl principiell som praktisk art.

Riksförsäkringsverket har nyligen
fått i uppdrag att skyndsamt utreda frågan
om vidgade möjligheter att ge förtidspension
åt den äldre arbetskraften.
Därvid skall övervägas att vid invaliditetsbedömningen
i särskild mån beakta
den föreliggande arbetssituationen.
Jag räknar med att samordningsfrågor
av den karaktär som aktualiserats i interpellationen
kommer upp till bedömande
i detta sammanhang.

Vidare anförde:

Hen- PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Jag tackar socialministern
för hans svar på de frågor jag
ställt, och jag är särskilt tacksam för
att han så utförligt har redovisat de
synpunkter som kan läggas på denna
fråga.

Anledningen till att jag framställde
min interpellation var att jag träffade
några personer, som begärt förtida uttag
av sina pensioner och som gjorde
gällande att de inte hade vetat om vilka
följder det förde med sig att ta ut pensionen
i förtid, d. v. s. att pensionsbeloppet
reducerades i all framtid. Statsrådet
har nu sagt att riksförsäkringsverket
har givit försäkringskassorna i
uppdrag att lämna information om dessa
ting, och jag tror väl att det i och
för sig är riktigt. Åtminstone påstår jag
inte motsatsen. Men det är möjligt att
kassorna till en början inte lämnade så
bra informationer som hade varit önskvärt.

Vidare har jag framhållit att de människor
som tog ut pensionen i förtid före
äldrestödets införande kom i ett sämre
läge än de människor som efter förra
årets beslut kan erhålla äldrestöd
och skjuta upp uttaget av folkpensionen
i två år.

om de ekonomiska konsekvenserna vid

Jag håller med statsrådet om att den
broschyr som riksförsäkringsverket nu
skickat ut till försäkringskassorna ger
en mycket utförlig information i alla
dessa frågor. Blir den väl utnyttjad av
kassorna — och jag har inte anledning
att tro något annat — torde problemen
få sin lösning.

Statsrådet säger i sitt svar att frågan
inrymmer problem av såväl principiell
som praktisk art. Detta är alldeles riktigt.
De praktiska problemen skulle kanske
inte vara så svåra att lösa. På det
principiella planet däremot är svårigheterna
större, särskilt när det förs en
allmän diskussion om huruvida pensionsåldern
skall ligga vid 67 eller 65
år. Jag är väl medveten om att det kan
bli bekymmer härvidlag.

Statsrådet säger att han givit riksförsäkringsverket
i uppdrag att se över
hela frågan och förklarar att han själv
räknar med att samordningsproblem av
denna karaktär skall lösas.

Som sagt har jag, herr talman, ingenting
att invända mot svaret. Jag har velat
få statsrådets syn på dessa frågor,
och det har jag fått. Jag tackar därför
än en gång för svaret.

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Jag vill bara verifiera
vad herr Persson i Skänninge sagt om
sambandet mellan omställningsbidraget
och det förtida uttaget av folkpension.

Visst missnöje har uppstått och många
diskussioner har förts. Speciellt i skogsbygderna
är det många som under senare
år — kanske alldeles innan omställningsbidraget
infördes — gjort förtida
uttag därför att de inte såg någon
annan utväg när de blev friställda i skogen.
De hade inte möjligheter att flytta
någonstans, de började komma upp i
63-årsåldern och många blev direkt uppmanade
att göra förtida uttag. Så inför -

Tisdagen den 11 mars 1969

Nr 10

des omställningsbidraget, men då hade
vederbörande enligt bestämmelserna inte
längre möjlighet att söka detta.

Många har känt sig orättvist behandlade,
i synnerhet de som jämfört sig
med kvinnor som har änkepension. En
kvinna som har änkepension kan utöver
änkepensionen få kommunalt bostadstillägg,
vilket den som gjort förtida uttag
inte kan få. Samtidigt kan en kvinna
med änkepension söka och få ibland
hela omställningsbidraget på 800 kronor
i månaden.

Det är inte alltid så lätt för tjänstemännen
på arbetsförmedlingen att förklara
dessa saker för dem som gjort förtida
uttag och tycker att de är orättvist
behandlade. Både änkepensionen
och det förtida uttaget är ju pensioner
som ligger inom folkpensionssystemet.
Orsaken till att den aktuella situationen
uppstått är att omställningsbidraget är
knutet till de regler som gäller för arbetslöshetsförsäkringen.
Därvidlag är
det endast egenpension som reducerar
ersättningen från arbetslöshetskassan;
s. k. försörjarpensioner leder inte till
någon reducering.

Nu får vi se vad KSA-utredningen
kommer att föreslå — det är inte klart
hur det skall förfaras med omställningsbidraget.
Det sades när detta kom till att
det var ett provisorium. Vilket förslag
KSA-utredningen än lägger fram för att
lösa frågan om ett kontant stöd vid arbetslöshet
har vi ändå under tiden tills
man når en slutgiltig lösning omställningsbidraget
kvar. Jag tror att det i
fortsättningen inte kommer att vara så
många som gör förtida uttag, då de har
klart för sig hur det hela verkar.

■lag tror också, herr talman, att lösningen
av detta problem inte ligger hos
socialdepartementet. Skall det ske en
förändring, ligger det kanske närmare
till att ändra bestämmelserna om rätten
att söka och få omställningsbidrag.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. bestämmelserna
om kvalificeringsdagar för full
semester

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Fru Ryding har i en interpellation
frågat, om jag har för avsikt
att överväga förslag till några ändringar
beträffande kvalificeringsdagarna
för full semester med anledning av
att femdagarsveckan så allmänt blivit
genomförd.

1963 års revision av semesterlagstiftningen
föranleddes till stor del just av
femdagarsveckans genomförande. Mot
bakgrunden av de svårigheter som här
möter får den nya semesterlagen anses
ge en tillfredsställande anpassning av
semesterreglerna till de förändrade arbetsförhållandena.
Några ändringar är
för närvarande inte under övervägande.

Vidare anförde:

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Aspling för det koncisa svaret på min
interpellation. Tyvärr kan jag inte dela
statsrådets uppfattning att det inte är
aktuellt med några förändringar av bestämmelserna
för semesterkvalificering.

I min interpellation har jag framhållit
att åtminstone vissa månader på året
kan vara besvärliga ur flera synpunkter
när det gäller att uppfylla de nuvarande
kvalificeringsbestämmelserna för
full semester. Se t. ex. på maj månad i
år — sönderhackad av helgdagar! De
flesta industrier kommer väl under denna
månad att arbeta högst 17 dagar. Ja,
invänder man, det räcker ju för full semester.
Visst gör det det; jag bestrider
inte detta. Men om en arbetare av någon
anledning behöver ta någon dags
eller några dagars ledighet blir marginalen
ytterst knapp.

Nr 10

Tisdagen den 11 mars 1969

Svar på interpellation ang. bestämmelserna om kvalificeringsdagar för full semester

Redan vid den revision av semesterlagstiftningen
år 1963, som omtalas i
interpellationssvaret, pekade vi i en
motion på de svårigheter som de fackliga
och kommunala förtroendemännen
har när det gäller kvalificering för full
semester. Fackföreningarnas betydelse
för produktionslivet erkänns numera av
praktiskt taget alla människor. Att delta
i fackligt arbete anses med rätta som
en nödvändig och ofrånkomlig del av
produktionen. Likaså anses det nödvändigt
att folk från produktionen deltar i
det kommunala arbetet. Dessa uppdrag
slukar i dag alltmer tid — även arbetstid
—- för de anställdas valda förtroendemän.
För just denna kategori, som inte
är så liten, finns det enligt min mening
inte någon tillfredsställande anpassning
av semesterreglerna.

Ett annat exempel kan vara de föräldrar,
som kanske just under en sådan
»kort arbetsdagsmånad» — om jag får
uttrycka det så — tvingas begära ledighet
för en så viktig uppgift som att passa
sitt sjuka barn. De förlorar inte bara
arbetsförtjänst utan också semesterdagar.

Det finns fler exempel att dra fram,
men det kan räcka med dessa.

Jag håller alltså fortfarande på att en
undersökning i någon form rörande
ändring av kvalificeringsreglerna är berättigad,
inte minst med tanke på att
den arbetstidsförkortning vi har och
kommer att få av arbetarna används för
att få ledighet på håldagar. Om man gillar
det förfaringssättet eller inte är en
annan fråga — för min egen del anser
jag att det kan vara diskutabelt — men
man kan inte blunda för vad som faktiskt
skett och sker.

Jag ber till sist, herr talman, att få beklaga
att jag fick besked om att man i
dag inte överväger några ändringar i det
syfte som jag interpellerat om. Vi liksom
alla som berörs av problemet har
emellertid full rätt att återkomma till
frågan, och enligt min uppfattning kom -

mer utvecklingen att visa att detta blir
erforderligt.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! En majdag 1963 hade
jag tillfälle att diskutera dessa frågor
med fru Ryding i anslutning till den
proposition som vi då behandlade här
i kammaren.

Semesterlagstiftningen berör snart
sagt varje svensk medborgare och måste
innehålla regler som både lämpar sig
för det stora flertalet fall och är klara
och tydliga när de skall tillämpas. Den
inrymmer många komplicerade detaljproblem,
det vill jag understryka. Frågeställningarna
är i stor utsträckning
på olika sätt invävda i varandra.

Genom 1963 års semesterlag togs ett
förnyat grepp som bl. a. syftade till en
förenkling. En avvägning skedde efter
ingående utredningsarbete och noggranna
överväganden, det skall vi hålla i
minnet. I samband med revisionen hade
vi också, som fru Ryding säkert erinrar
sig, att ta ställning till en mängd yrkanden
från olika håll som tog sikte på
bl. a. olika gruppers särskilda situation.

Fru Ryding kommer nu tillbaka till
dessa frågor. Jag vill därför ge några
synpunkter på dem och börjar med den
allmänna innebörden av de nuvarande
kvalifikationsreglerna.

Bortser man från förhållandena för
anställda med tidlön beräknad för vecka
eller längre tid kan man säga att om
en arbetstagare under en kalendermånad
inte fyller kvalifikationskraven har
detta i regel ingen större betydelse för
honom. Semesterlönens storlek är nämligen
enligt lagen ställd i relation till
arbetsinkomstens storlek och inte till
arbetsdagarnas antal. Semesterlönen utgår
med ett klumpbelopp oavsett hur
lång semestern blir, och det beloppet
motsvarar 9 procent av årsinkomsten
under kvalifikationsåret. Arbetstagaren

Tisdagen den 11 mars 1969 Nr 10

Svar på interpellation ang. bestämmelserna om

kan kompensera sig genom att utverka
tjänstledighet som ersättning för uteblivna
semesterdagar. Är han anställd
hos ett företag som tillämpar semesterstängning
torde han i regel utan vidare
få samma ledighetsperiod som de andra
anställda. För de vanliga fallen kan
man alltså säga att utformningen av
kvalifikationsregeln inte har någon
nämnvärd praktisk betydelse. Sänker
man kravet på antalet kvalifikationsdagar
för full semester, påverkar
detta i och för sig inte semesterlönens
storlek.

Semesterlagstiftningen innehåller
även bestämmelser om s. k. privilegierade
frånvaroanledningar. Med uttrycket
åsyftas att tid för frånvaro från arbetet
av sådan anledning likställs med
arbetad tid vid bedömningen av semesterrätten.
Den anställde tillgodoräknas
också vid uträkningen av semesterlönen
inkomst för dessa dagar. De privilegierade
frånvaroanledningarna är — förutom
semester som inräknas här av tekniska
skäl — sjukdom, havandeskap,
barnsbörd, viss militärtjänstgöring och
civilförsvarstjänstgöring.

Som fru Ryding väl vet motionerades
det i samband med 1963 års semesterlagsrevision
om att de privilegierade
frånvaroanledningarna skulle utökas
med bl. a. uppdrag av just det slag som
fru Ryding nämnde. Andra lagutskottet
yttrade om alla dessa motionsyrkanden
—• och jag vill gärna återge det yttrandet,
eftersom det speglar den situation
som förelåg och som alltjämt föreligger
när det gäller att ta ställning till dessa
frågor:

»Såväl den nu gällande semesterlagen
som den föreslagna nya lagens kvalifikationsregler
bygger på förutsättningen
att arbetstagaren genom arbete för arbetsgivarens
räkning förvärvar rätt till
semester. De undantag därifrån som
gjorts — de privilegierade frånvaroanledningarna
— har avseende på tid då
arbetstagaren oförskyllt måst avhålla
sig från arbete. Frågan om semesterrätt

kvalificeringsdagar för full semester

för tid då fackliga och kommunala uppdrag
fullgjorts låter sig icke väl förena

med de nämnda grundsatserna.—---

Av det sagda följer att utskottet icke biträder
motionsyrkandena. I samhanhanget
vill utskottet erinra om att de
nya kvalifikationsreglerna lämnar visst
utrymme för frånvaro av bl. a. de anledningar
motionärerna berört utan att
arbetstagaren går förlustig semesterrätt.
»

Herr talman! Jag har förhållandevis
utförligt velat uppehålla mig vid denna
fråga, eftersom den har ett förflutet
och eftersom vi 1963 hade tillfälle att
här i riksdagen mycket grundligt pröva
den.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag har inte framställt
min interpellation för att på något sätt
angripa semesterlagstiftningen. Statsrådet
Aspling torde erinra sig att vi i vår
motion 1963 framhöll att det var glädjande
att vi skulle få en bättre semesterlagstiftning
än den tidigare. Ingenting
här i världen är emellertid så bra
att det inte kan bli bättre. Det är riktigt
att man, såsom statsrådet nämnde, kan
få en motsvarande ledighet, men nog
vore det trevligare om man också fick
samma betalning för denna ledighet. Det
gäller särskilt dem som inte berörs av
bestämmelsen om 9 procent av årsinkomsten
som semesterersättning.

Även jag känner till vad andra lagutskottet
skrev i denna fråga. Det har
dock under den senaste tiden inträffat
allt fler fall, som jag väl känner till, där
fackliga förtroendemän varit tvingade
att begära ledigt och därvid gått miste
om semesterlön för en eller kanske två
dagar. Antalet dagar varierar med hänsyn
till om vederbörande under en månad
arbetat åtta dagar eller femton dagar
eller kanske under två månader arbetat
mindre än femton dagar.

Jag skulle önska att statsrådet ville
följa denna fråga, eftersom den tolkning
som kan utläsas ur andra lagutskottets

1*—Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Tisdagen den 11 mars 1969

Interpellation ang. åtgärder mot barnmisshandel

utlåtande inte är särskilt väl känd. Jag
tror inte ens att det varit meningen att
semestern skall utgå enbart för den tid
vederbörande arbetat för arbetsgivaren
i de fall, där en facklig förtroendeman
inte arbetat direkt för arbetsgivaren
utan för sina arbetskamrater men kanske
många gånger till arbetsgivarens
fromma.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Majtts å bordet vilande
skrivelse nr 27, med redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1968.

§ 5

Föredrogs å bordet vilande skrivelse
från den svenska parlamentariska delegationen
hos Europarådets rådgivande
församling med överlämnande av redogörelse
för församlingssessionerna under
år 1968.

Redogörelsen hänvisades till utrikesutskottet.

§ 6

Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 10, statsutskottets
utlåtande nr 33, bevillningsutskottets
betänkanden och memorial nr
2—10 och 12, bankoutskottets utlåtanden
nr 7 och 8, andra lagutskottets utlåtanden
nr 12—16 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 7■—9.

§ V

Interpellation ang. åtgärder mot barnmisshandel Ordet

lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep),
som yttrade:

Herr talman! Enligt en av socialsty -

relsen genomförd undersökning tenderar
antalet fall av barnmisshandel att
öka. Skakande rapporter om barnmisshandel
har med jämna mellanrum nått
allmänheten, och riksdagen har vid några
tillfällen haft anledning att diskutera
de åtgärder som måste anses nödvändiga
för att i möjligaste mån förebygga
dessa ohyggliga brott. Den nu offentliggjorda
utredningen omfattar 119 fall
av konstaterad misshandel av föräldrar
eller vårdare under tioårsperioden 1956
—1966. De 119 fallen torde knappast
täcka ens alla de fall där misshandeln
lett till sjukhusvård. Detta bestyrks av
att i de rapporterade fallen t. ex. ingen
läkare gjort någon anmälan till barnavårdsnämnd.
Anledningen härtill kan
möjligen sökas i formuleringen av 93 §
barnavårdslagen, enligt vilken anmälningsskyldighet
föreligger endast då respektive
fall av vederbörande anses vara
»av beskaffenhet att föranleda nämndens
ingripande». Det är uppenbart att
denna formulering kan ge utrymme för
olika tolkning. I varje enskilt fall kan
motiven till misshandel och omständigheter
kring den göra att t. ex. läkare
inte finner anmälan till barnavårdsnämnd
— med de konsekvenser den kan
ha — påkallad.

Det mest allvarliga som den av socialstyrelsen
gjorda undersökningen avslöjat
är utan tvivel det faktum att till synes
»normala» och skötsamma föräldrar
visat sig vara grymma barnmisshandlare.
I sådana fall har det uppenbarligen
varit dels svårare att spåra upp
fallen än t. ex. när det gäller alkoholiserade
eller eljest missanpassade barnaföräldrar,
dels lättare att bedöma misshandeln
som en tillfällighet för vilken
anmälningsskyldighet inte ansetts vara
av nöden.

Enligt min mening är inte minst dessa
avslöjanden i undersökningen av så
allvarlig art, att ytterligare åtgärder
måste sättas in för att skydda barn från
tilltagande brutalitet hos föräldrar och
vårdare. Till de förebyggande åtgärder

Tisdagen den 11 mars 1969 Nr 10

Interpellation ang. åtgärder med anledning av nedläggningen av Centrala Verkstastaden
i Västerås, m. m.

som utredningen föreslagit hör bl. a. att
om vårdnadshavare underlåter att låta
sitt barn undersökas vid barnavårdscentral
eller vägrar en sköterska tillträde
till sitt hem bör detta rapporteras till
barnavårdsnämnden. Vidare föreslås att
93 § i barnavårdslagen omskrives så att
alla läkare, lärare, sjuksköterskor och
barnmorskor i allmän eller enskild
tjänst är skyldiga att utan dröjsmål anmäla
misstänkt eller konstaterad barnmisshandel.
Enligt utredningen borde
också läkare ha rätt, även om inte skyldighet
föreligger, att dessutom polisanmäla
misstänkta fall utan att därmed
bryta mot tystnadsplikt.

De föreslagna åtgärderna synes i hög
grad påkallade. Under alla förhållanden
är det uppenbart att nu gällande
bestämmelser inte tillnärmelsevis uppfyller
de krav som måste ställas för att
så långt möjligt tillförsäkra småbarn
rättsskydd mot varje övergrepp från föräldrar
eller andra vårdare. Även om
det här är fråga om svåra balansproblem,
vilket också ofta åberopats när
åtgärder beslutats mot våldsbrott av
detta slag, är det orimligt om dessa svårigheter
också i fortsättningen skall lägga
hinder i vägen för effektivare skydd
för barnen, de mest rättslösa i samhället.
Framför allt måste enligt min mening
otvetydiga riktlinjer till för att varje
misstänkt barnmisshandel omedelbart
rapporteras och att rapporten också
ofördröjligen leder till konkreta ingripanden.

Med hänvisning till vad jag anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet fru Odhnoff få ställa
följande frågor:

Anser statsrådet att den av socialstyrelsen
genomförda undersökningen
om förekomsten av barnmisshandel föranleder
ytterligare åtgärder för att förebygga
brott av detta slag?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta
för att genom ändringar eller tillägg i
barnavårdslagen etc. stärka småbarns

rättsskydd mot misshandel från föräldrar
eller andra vårdare?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. åtgärder med anledning
av nedläggningen av Centrala Verkstaden
i Västerås, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr WENNERFORS (in), som yttrade: Herr

talman! I de likalydande motionerna
1:850 och 11:1099 till 1968 års
riksdag yrkades avslag på Kungl.
Maj:ts förslag (prop. 109) angående
nedläggning av centrala verkstaden i
Västerås (CVV), samt hemställdes att
föreliggande utredningsunderlag, utarbetat
av 1966 års verkstadsutredning,
skulle kompletteras med vissa undersökningar
för att medge en samlad bedömning
av den centrala tele- och flygunderhållsorganisationens
framtida utformning.

Vid utskottets behandling av ärendet
framhölls att skäl kunde finnas för motionärernas
hemställan, men att ett uppskov
med beslutet i CVV-frågan »skulle
innebära en för personalen såväl i Västerås
som Malmslätt fortsatt pressande
osäkerhet». Utskottet tillstyrkte därför
Kungl. Maj :ts förslag, samtidigt som man
förutsatte att försvarets fabriksverk
(FFV) då inledda undersökningar om
möjligheten att till CVV förlägga annan
verksamhet skulle starkt forceras. Utskottet
ansåg det angeläget att dessa undersökningar
snarast ledde till positiva
resultat, så att hänsyn därtill kunde tas
vid personalfrågornas lösning. Riksdagen
fattade sedermera beslut i överensstämmelse
med vad utskottet föreslagit.

Den fortsatta utvecklingen för CVV:s
del uppvisar inslag, som i beaktande av

12 Nr 10 Tisdagen den 11 mars 1969

Interpellation ang. åtgärder med anledning av nedläggningen av Centrala Verksta
staden i Västerås, m. m.

ovannämnda uttalande från riksdagens
sida kräver en närmare förklaring. Därmed
åsyftas dels tillkomsten av SMT
Machine Company AB, dels Kungl.
Maj :ts uppdrag till FFV att framlägga
förslag om inrättande av en underhållsverkstad
i Östersund med uppgifter som
nuvarande centrala verkstäder i Arboga,
Malmslätt och Västerås har.

SMT, som utgör resultatet av FFV:s
undersökningar om förläggning av »annan
verksamhet» till CVV, synes ur personalsynpunkt
ha skapat nya problem
i stället för att eliminera redan befintliga
svårigheter. Detta framgår av en
skrivelse till Konungen den 20 februari
1969 framlagd av Försvarsverkens
civila personals förbund och Försvarets
civila tjänstemannaförbund.

De båda förbunden uttalar att SMT
jnte givit något väsentligt bidrag till
CVV-personalens framtida sysselsättning.
Av de totalt cirka 700 anställda
vid CVV har ett 20-tal hittills erhållit
anställning hos SMT. Samtidigt har
SMT :s etablering framtvingat en forcering
av CVV:s avveckling, vilket försvårar
smidiga lösningar av problemen
på personalsidan.

Beträffande östersundsverkstaden har
som formell grund för ett beslut åberopats
1963 års riksdagsbehandling av
Kungl. Maj :ts förslag angående samordning
av underhållet av krigsmaktens telemateriel
in. m. Det vid den tidpunkten
tillgängliga beslutsunderlaget angav
en 300-procentig ökning av det personella
kapacitetsbehovet under perioden
1962/63—1969/70, såvitt avsåg krigsmaktens
teleunderhåll på s. k. central
yerkstadsnivå. Eu utökning av det dåvarande
antalet verkstäder ansågs till
följd härav motiverad. Denna expansion
har emellertid nästan helt uteblivit,
varigenom även förutsättningarna
för 1963 års riksdagsbeslut i grunden
ändrats. Beslutet bör därför enligt min
mening omprövas.

Vid ärendets fortsatta handläggning

bör även motiven för CVV :s avveckling
beaktas. Statsutskottet uttalade 1968 på
grundval av 1966 års verkstadsutrednings
beräkningar att underhållsarbetet
vid flygverkstäderna skulle komma
att minska alltmer i omfattning, vilket
kunde hänföras dels till flygmaterielens
större slitstyrka, dels till rationaliseringen
i verkstadsarbetet. Utskottet ansåg
därför att förutsättningar ej förelåg
för att bibehålla tre verkstäder. Det
förefaller mot bakgrunden härav inte
lämpligt att bygga upp en underhållsverkstad
i Östersund, sysselsatt med
verksamhet som tidigare åvilat CVA,
C VM och CVV.

Härtill kommer olägenheterna för den
berörda personalen samt den omständigheten,
att östersundsprojektet torde
komma att medföra avsevärda nackdelar
ur rationaliserings- och lönsamhetssynpunkt.

Under åberopande av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få ställa följande
frågor:

1. Har åtgärder vidtagits eller kommer
åtgärder att vidtagas för att förmå SMT
Machine Company AB att anställa ytterligare
personal från centrala verkstaden
i Västerås?

2. Vilka åtgärder i övrigt har planerats
i syfte att lösa de övertalighets- och
andra personalproblem som väntas uppkomma
vid avvecklingen av centrala
verkstaden i Västerås?

3. Anser herr statsrådet det motiverat
att på grundval av 1963 års riksdagsbeslut
angående samordning av underhållet
av krigsmaktens telemateriel
in. m. inrätta en underhållsverkstad i
Östersund, eller anser herr statsrådet
det lämpligt, med hänsyn till att underlaget
för riksdagens ställningstagande år
1963 i allt väsentligt visat sig vara felaktigt,
att beslutet omprövas?

4. Om en underhållsverkstad ej skall
inrättas i Östersund, kommer då frågan

Tisdagen den 11 mars 1969

Nr 10

Interpellation ang. flyttningsbidrag vid viss s. k. arbetsmarknadsutbildning —
Interpellation ang. sysselsättningsläget i Norrland

om eventuell annan företagsetablering
i östersundsregionen att behandlas i
annan ordning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. flyttningsbidrag vid
viss s. k. arbetsmarknadsutbildning

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÅKERLIND (m), som yttrade:

Herr talman! Under budgetåret 1967/
68 deltog 78 650 personer i s. k. arbetsmarknadsutbildning.
Budgetåret dessförinnan
var antalet deltagare 58 440. Det
är således ett betydande antal människor
som av arbetsmarknadsskäl blir
omskolade eller föremål för annan utbildning.

Arbetsmarknadsutbildningen äger huvudsakligen
rum i skolöverstyrelsens
kurscentra, inom det ordinarie utbildningsväsendet
samt inom företag. Dessa
utbildningsenheter är i stor utsträckning
belägna i expansiva tätorter. Många av
dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning
på dylika orter får efter fullgjord
utbildning arbete på utbildningsorten.

Då utbildningstiden i genomsnitt uppgår
till omkring 4—5 månader medför
utbildningen betydande sociala och personliga
problem för dem som under utbildningstiden
har sin familj på annan
ort. För dessa personer utgår dock ett
antal fria hemresor under utbildningstiden.
Förhållandena för de berörda personerna
måste ändå sägas vara otillfredsställande
— framför allt med tanke
på att en flyttning av familjemedlemmarna
till utbildningsorten i många
fall kan visa sig medföra en minskning
av samhällets kostnader för vederbörande.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

År herr statsrådet beredd att medverka
till att flyttningsbidrag skall utgå till
person som deltar i arbetsmarknadsutbildning
på annan ort än hemorten, om
det kan bedömas vara troligt att vederbörande
efter avslutad utbildning har
möjlighet att erhålla arbete på utbildningsorten? Denna

anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. sysselsättningsläget i
Norrland

Ordet lämnades på begäran till

Herr SUNDELIN (s), som yttrade:

Herr talman! Till de råvaror som
Norrland alltsedan industrialismens genombrott
försett det övriga Sverige rried
började redan på 1930-talet läggas ännu
en av de grundläggande produktionsfaktorerna:
arbetskraften. Detta har efter
hand lett till att numera befolkningspyramiden
i Norrland numera är
åtskilligt ihålig. Den yngre välutbildade
arbetskraften, de s. k. produktiva åldrarna,
uppsugs av den mellan- och sydsvenska
industrin. Kvar blir de äldre, de
handikappade, de av skilda anledningar
svårplacerade.

Följden av att befolkningen i de barnproducerande
åldersklasserna försvinner
söderut blir ett födelseunderskott i
Norrland. På grund härav måste skolor
stängas till följd av för litet elevunderlag.
Affärer måste på grund av uttunnat
kundunderlag upphöra. Serviceanordningar
kan inte upprätthållas i önskvärd
utsträckning, vilket i sin tur förorsakar
ytterligare utflyttning. Bussoch
tågförbindelser blir sämre. De offentliga
investeringarnas effekt minskar,
därför att befolkningsunderlaget viker.

Problemställningen, sådan den ovan
tecknats, har för Västernorrlands läns
del under lång tid varit aktuell särskilt

Nr 10

Tisdagen den 11 mars 1969

Interpellation ang. sysselsättningsläget

inom ådalsområdet, där svårigheterna
länge vållat stora bekymmer. Av yngre
datum, men icke desto mindre högst
oroande, är de svårigheter som gör sig
gällande inom örnsköldsviksområdet.

Situationen illustreras av följande sifferangivelser
beträffande arbetsmarknadsläget.
I mitten av februari i år fanns
i Västernorrlands län 3 611 arbetssökande
utan arbete. Motsvarande siffra förra
året var 3 147. Det innebar alltså en
uppgång av antalet arbetssökande arbetslösa
under senaste tolvmånadersperiod
med 464. I örnsköldsviksblocket
fanns vid februari månads mitt i år 595
registrerade arbetslösa mot 561 månaden
dessförinnan. Ökningen hänför sig
i huvudsak till Anundsjö kommun, där
antalet registrerade arbetslösa enligt
februariuppgiften var 121. Därutöver
kan nämnas att ett 40-tal personer placerats
i beredskapsarbeten.

Mot dessa arbetslöshetssiffror stod vid
räkningstillfället i februari inom länet
i dess helhet 501 lediganmälda, ej tillsatta
platser. Inom örnsköldsviksblocket
var antalet 69. Detta innebär att det i länet
i dess helhet finns 7 arbetslösa på
varje ledig plats, medan relationstalet
i örnsköldsviksblocket är 8.

Trots att regeringen under en lång
följd av år haft uppmärksamheten riktad
på de norrländska arbetsmarknadsproblemen
och medverkat till motåtgärder
i form av industrilokaliseringar, har
de hittills vidtagna åtgärderna inte löst
sysselsättningsproblemet i denna del av
landet.

Vad Norrland i samband med industrilokalisering
haft att erbjuda som
kompensation för stora avstånd och klimatologiska
nackdelar har varit en erkänt
god och stabil arbetskraft. Den här
tidigare skildrade befolkningsutvecklingen
innebär emellertid en fara för
att denna befolkningstillgång efter hand
skall sina.

För örnsköldsviksblocket och i särskilt
hög grad för inlandskommunerna
inom blocket gäller dessutom att med

i Norrland

nuvarande resursallokering inom Ångermanland
de redan starka och väletablerade
centras dragningskraft på befolkning
och näringsliv är så stark och
ödesdiger att — sett även i relation till
de lokaliseringspolitiska krav som måste
ställas för hela Norrland — alldeles
speciell uppmärksamhet måste ägnas åt
dessa områden, om de inte skall förlora
förutsättningarna för ett tillfredsställande
näringsliv och för en fortsatt existens
som kommuner.

Trots de här återgivna höga arbetslöshetssiffrorna
har arbetsmarknadsstyrelsen
i väsentlig grad begränsat bidragsgivningen
till kommunala beredskapsarbeten
inom blocket och starkt
inskränkt de statliga beredskapsarbetena.
Samtidigt reser nu värvare från det
privata näringslivet runt i Västernorrlands
län, företrädesvis i Ångermanland,
och erbjuder arbete vid bilindustrin,
varven och metallindustrin i de
sydligare delarna av landet.

Till den nämnda begränsningen av beredskapsarbetena
och till lokaliseringsåtgärdernas
begränsade effekt kommer
att olika statliga myndigheter i sina beslut
beträffande Norrland stundom synes
motarbeta varandra. Osäkerheten
beträffande isbrytarhjälpen i ådalshamnarna
har exempelvis vållat stor oro
bland företagarna i Norrland. Nyetableringar
och utbyggnader av industriföretag
i Norrland kommer enligt gjorda uttalanden
att hämmas, om inte garantier
lämnas för en effektiv isbrytarhjälp i
norrlandshamnarna.

För några dagar sedan sade inrikesministern,
enligt tidningsreferat, i ett
tal att i de norra delarna av landet de
lokaliseringspolitiska ansträngningarna
måste intensifieras ytterligare och att
det samtidigt blir allt viktigare att lokaliseringspolitiken
inordnas i en fast utformad
regional politik.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:

Tisdagen den 11 mars 1969

Nr 10

Anser statsrådet det möjligt att med
lokaliseringspolitiska åtgärder nå sådana
resultat, att man i Norrland kan räkna
med en påtaglig förbättring av sysselsättningsmöjligheterna? Kan

statsrådet ange efter vilka principer
en effektiviserad lokaliseringsoch
näringspolitik för Norrland kan
tänkas bli genomförd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 82, till Konungen med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 1,
såvitt propositionen angår det promilletal,
varmed skogsvårdsavgiften
skall utgå för år 1969.

§ 12

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 16, angående anslag till studiebidrag
m. in. för budgetåret 1969/70,
nr 33, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 10 juni 1949
(nr 341) om explosiva varor,
nr 34, angående godkännande av vissa
internationella överenskommelser på
den intellektuella äganderättens område,
nr 35, angående vidareutbildning och
fördelning av läkare m. m.,

nr 39, angående överlåtelse av staten
tillhörig fast egendom,

nr 40, om befrielse i vissa fall från
skyldighet att återbetala ridhuslån, samt
nr 41, angående stödåtgärder på fiskets
område, m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 13

Till bordläggning anmäldes följande
skrivelser från styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor, nämligen:

angående anslag på tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1968/69 till Den
inre riksdagsförvaltningen: Kostnader
för provisoriska lokaler; och

angående kompletterande anslagsframställning
för budgetåret 1969/70.

§ 14

Anmäldes följande motioner:
nr 1052, av fru Kristensson och herr
Oskarson, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 22, med förslag till lag
angående ändring i lagen den 16 juni
1966 (nr 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål, m. m., samt
nr 1053, av herrar Larsson i Luttra
och Boo, likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 22.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
två enkla frågor, nämligen av:

herr Westberg i Ljusdal (fp), till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder mot
missförhållanden vid s. k. djurfabriker,
och

herr Wennerfors (m), till herr statsrådet
och chefen för utbildningsdepartementet
angående innehållet i med
statsmedel bekostade publikationer.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.30.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Onsdagen den 12 mars

Kl. 10.00

§ 1

Meddelande ang. uppskov med val av
ombud och suppleanter i Europarådets
rådgivande församling

Herr TALMANNEN yttrade:

Då de förberedande överläggningarna
för upprättande av gemensamma listor
för val av ombud och suppleanter i Europarådets
rådgivande församling icke
hunnit slutföras får jag föreslå att valet
uppskjutes till ett senare sammanträde.

Detta förslag godkändes.

§ 2

Justerades protokollet för den 4 innevarande
mars.

§ 3

Meddelande ang. val av valmän och
suppleanter för utseende av en riksdagens
ombudsman

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman får jag föreslå, att kammaren
måtte besluta att vid plenum den 19
innevarande mars företaga val av valmän
jämte suppleanter för utseende av
en riksdagens ombudsman.

Detta förslag godkändes.

§ 4

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 16, angående
anslag till studiebidrag m. m. för
budgetåret 1969/70, hänvisades propositionen,
såvitt avsåg ändring i studie -

hjälpsreglementet och studiemedelsförordningen,
till lagutskott och i övrigt
till statsutskottet.

Vidare föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 33,
med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 10 juni 1949 (nr
341) om explosiva varor;

till utrikesutskottet propositionen nr
34, angående godkännande av vissa internationella
överenskommelser på den
intellektuella äganderättens område;

till statsutskottet propositionerna:
nr 35, angående vidareutbildning och
fördelning av läkare m. m.,

nr 39, angående överlåtelse av staten
tillhörig fast egendom, och

nr 40, om befrielse i vissa fall från
skyldighet att återbetala ridhuslån; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 41, angående stödåtgärder på fiskets
område, m. in.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
följande å bordet vilande skrivelser
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,
nämligen:

angående anslag på tilläggsstat till
riksstaten för budgetåret 1968/69 till
Den inre riksdagsförvaltningen: Kostnader
för provisoriska lokaler; och
angående kompletterande anslagsframställning
för budgetåret 1969/70.

§ 6

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till lagutskott de å bordet vilande
motionerna nr 1052 och 1053.

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

§ 7

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Börjesson i Falköping (ep), till
statsrådet fru Odhnoff angående åtgärder
mot barnmisshandel,
herr Wennerfors (m), till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående åtgärder med anledning
av nedläggningen av Centrala Verkstaden
i Västerås, m. m.,
herr Åkerlind (m), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående flyttningsbidrag vid viss
s. k. arbetsmarknadsutbildning, och
herr Sundehn (s), till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsläget i Norrland.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 8

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas
riksförbund-Landsbygdens jägare

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av motioner angående
anslag ur jaktvårdsfonden till
Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

1 de vid 1969 års riksdag väckta, likalydande
motionerna I: 837 av herr
Lokander m. fl. och II: 9S7 av herr Wikner
in. fl. hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta att uttala sig för att ett
årligt anslag ur jaktvårdsfonden av
150 000 kr. tillerkändes Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare.

Utskottet hemställde,
att riksdagen måtte lämna motionerna
1: 837 och II: 987 utan bifall.

Reservation hade avgivits av herrar
Lokander och Wikner (båda s), vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna
I: 837 och II: 987 i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala sig för att ett årligt
anslag ur jaktvårdsfonden om
150 000 kr. tillerkändes Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Denna fråga är inte ny
för året. Den har behandlats här i riksdagen
vid flera tillfällen. Därför skulle
jag ha kunnat inskränka mig till att
kort och gott yrka bifall till den vid
jordbrukets förevarande utlåtande nr 4
fogade reservationen, men eftersom denna
kammare nu har en helt annan sammansättning
än föregående år kan det
vara lämpligt att något beröra målsättningen
för det jägarförbund som detta
anslag gäller. Vidare har det skett den
förändringen att Jägarnas riksförbund
och Landsbygdens jägare från och med
den 1 januari i år har sammanslagits
till ett förbund.

Först vill jag påpeka att jordbruksutskottets
utlåtande i denna fråga år från
år har blivit allt magrare till sitt innehåll,
och utskottet har fått allt svårare
att finna motiv för avslag på de väckta
motionerna. Detta sammanhänger kanske
med att man i utskottet inte är intresserad
av jaktfrågor. Det intrycket
har jag nämligen fått nu, när jag för
första gången fått sitta med i utskottet
när denna fråga behandlats.

Man skall faktiskt inte nonchalera
jaktfrågorna. Det har tidigare i diskussionerna
framhållits att man, om man
beviljar anslag till Jägarnas riksförbund,
också måste ge det till Landsbygdens
jägare. Detta argument kan inte
längre åberopas. Det finns i och med
sammanslagningen av Jägarnas riksförbund
och Landsbygdens jägare endast
två jägarorganisationer att räkna med.

Jag vill omnämna att det anslag motionärerna
begär inte är någon extra

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

utgift som belastar årets statsverksproposition.
Vad vi begär är en omfördelning
av jaktvårdsfondens medel. Jaktvårdsavgift
inbetalas av alla jägare i
landet oavsett vilken jägarorganisation
de tillhör, och de bidrar därigenom
till jaktvårdsfonden. Av de cirka 5 miljoner
kronor som inflyter får Svenska
jägareförbundet cirka 80 procent och
det andra förbundet blir utan.

Utskottet anför att Svenska jägareförbundet
och dess lokalavdelningar enligt
beslut av 1938 och 1951 års riksdagar
utövar ledningen av jaktvårdsarbetet i
landet och på grund därav åtnjuter årliga
bidrag ur jaktvårdsfonden till sin
löpande verksamhet. Utskottet framhåller
vidare »att kostnaderna för administrationen
av jaktvården skulle öka
om i motionerna föreslagen ordning infördes».
Vidare skulle administrativ
oklarhet uppstå på detta område.

Då vi nu trots allt har två jägarförbund
i vårt land med både jakt- och
viltvård på sitt program, borde båda
förbunden komma i åtnjutande av det
anslag ur jaktvårdsfonden som förbundens
medlemmar bidrar till. Man borde
inte motivera ett avstyrkande med ett 30
år gammalt beslut. Detta är som jag ser
det ett demokratiskt rättvisekrav och
har inget som helst samband med det
uppdrag som Svenska jägareförbundet
fått.

När Svenska jägareförbundet fick det
nämnda uppdraget fanns endast denna
jägarorganisation i vårt land. Att kostnaderna
för administrationen av jaktvården
skulle öka och administrativ
oklarhet uppstå tror jag inte på. Det är
väl bara uppkonstruerade förevändningar.
Det förbund som enligt motionärernas
mening borde erhålla anslag,
d. v. s. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare, har arbetat och kommer
även i fortsättningen att arbeta till övervägande
del genom frivilliga insatser,
och det anslag som förbundet nu begär
kommer inte att på långt när räcka till
för dess verksamhet.

Många frågar sig kanske varför vi har
två jägarförbund i vårt land. Jag skall
helt kort belysa denna fråga. Svenska
jägareförbundet och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens
jägare vänder sig
till vitt skilda jägarkategorier. Svenska
jägareförbundet företräder i stor utsträckning
de stora markägarnas intressen
medan Jägarnas riksförbundLandsbygdens
jägare företräder de små
markägarnas och de marklösas intressen.
Jag vill påstå, att genom att de två
organisationerna vänder sig till olika
medborgargrupper får jakt- och viltvården
en vidare spridning än den skulle
ha fått med en enda jägarorganisation.

Jägarnas riksförbund bildades 1938.
Orsaken var att många tusen jägare inte
kunde godta de stadgar som Svenska
jägareförbundet då lade fram och som
gynnade de stora markägarna, godsägare,
skogsbolag in. fl. De jägarorganisationer
som nu gått samman vill verka för
rationell och ändamålsenlig jakt- och
viltvård samt sprida kännedom om lagar
och förordningar på det jaktliga
området men också verka för en ändamålsenlig
jaktlagstiftning, så att jakten
utvecklas på ett för alla parter
framgångsrikt och samhällsnyttigt sätt.

Det är heller inte unikt med två jaktliga
intresseorganisationer. I Finland
förekommer samma sak, men där är båda
organisationerna sanktionerade av
statsmakterna och samarbetar genom en
centralorganisation. Båda åtnjuter också
ekonomiskt stöd för sin verksamhet.
Samma system borde kunna tillämpas
i ett land som Sverige, där en arbetarregering
fungerat i över 30 år.

Jägarnas riksförbund har under det
år som gått tillsammans med Svenska
jägareförbundet haft många sammanträden
där jaktvårdsfrågorna diskuterats.
Dessa sammanträden kommer att
fortsätta, nu med Svenska jägareförbundet
och det nyligen bildade förbundet
som deltagare. Senast i lördags hölls, enligt
vad jag vet, ett sammanträde.

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

Vi motionärer har framhållit att riksdagen
torde ha intresse av att medverka
till att samarbete kan upprättas mellan
de båda jägarorganisationerna. Ett steg
i den riktningen vore att riksdagen beslutade
bifalla reservationen — det skulle
bidra till ett ännu bättre samarbete
mellan jägarförbunden.

Det finns de som frågat mig varför jag
engagerat mig så starkt för jaktfrågorna
och framför allt för det förbund jag
tillhör. På detta vill jag här i kammaren
ge följande svar.

Först och främst anser jag att jakten
skall utformas efter demokratiska regler
och att en viss grupp människor inte
skall privilegieras. Jag har alltid varit
intresserad av jakt- och viltvård, vilket
delvis sammanhänger med mitt yrke.
Jag har tillika arbetat för och kommer
även i fortsättningen att arbeta för att
jakten skall få bedrivas av alla intresserade
jägare som känner ansvar för en
god jakt- och viltvård, oavsett om de
har jaktmarker eller ej. Det skall — som
jag sagt tidigare — inte vara plånbokens
tjocklek som skall bestämma detta.
Vi lever ännu så länge i ett demokratiskt
land, och därför bör demokratiska
principer gälla. Båda förbunden bör
ha möjlighet att erhålla anslag ur jaktvårdsfonden.

Herr talman! Jag ber med detta att få
yrka bifall till den reservation som fogats
vid jordbruksutskottets utlåtande
nr 4.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Den fråga vi nu diskuterar
har riksdagen flera gånger haft
att ta ställning till. 1938 och 1951 års
riksdagar beslöt att Svenska jägareförbundet
och dess lokalavdelningar skulle
svara för ledningen av jaktvårdsarbetet
i landet. Den samhälleliga kontrollen
skulle utövas genom att Kungl.
Maj:t hade att utse ordförande i Svenska
jägareförbundet samt ytterligare en
ledamot av överstyrelsen jämte en revisor.
Man kan säga att samhället när det

gäller jakt- och viltvården arbetar centralt
genoih Svenska jägareförbundet,
regionalt genom de 25 länsjaktvårdsföreningarna
och lokalt genom j aktvårdsklubbar
anslutna till Svenska jägareförbundet.

Jordbruksutskottet har vid behandlingen
av liknande motioner framhållit
att en splittring av j aktvårdsarbetet
skulle komma att medföra ökade administrationskostnader
och dessutom skapa
administrativ oklarhet på detta område.

Utskottet har i det sammanhanget
framhållit att det skulle vara till gagn
för jaktvården om samverkan kunde
komma till stånd mellan jaktvårdsorganisationerna.
Något nytt har inte tillförts
frågan sedan riksdagen på jordbruksutskottets
förslag såväl 1966 som
1967 och 1968 beslöt lämna liknande
framställningar om anslag ur jaktvårdsfonden
till Jägarnas riksförbund utan
bifall.

Om något under denna tid har inträffat
skulle detta i så fall, som herr
Wikner nyss nämnde, vara att Landsbygdens
jägare anslutit sig till Jägarnas
riksförbund. Dock synes detta ha skett
utan att det i någon större utsträckning
påverkat medlemsantalet inom Jägarnas
riksförbund.

Denna fråga är inte, som motionärerna
tycks vilja göra gällande, av politisk
art, utan den är mera en praktisk lämplighets-
och effektivitetsfråga. Utskottet
har sett frågan på detta sätt och instämt
med motionärerna i att det icke
är tillfredsställande med två rivaliserande
jaktorganisationer i vårt land.

Herr talman! Då som sagt ingenting
nytt har framkommit som kunnat få utskottet
att ändra uppfattning i denna
fråga — jag förmodar att inte heller
riksdagen kommer att göra det — ber
jag att få yrka bifall till jordbruksutskottets
hemställan i dess utlåtande nr 4.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Vad jag efterlyser är

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jagare

framför allt demokratiska principer och
rättsregler. Om båda förbunden har bidragit
till jaktvårdsfonden, bör båda ha
möjlighet att få anslag ur denna fond.
Detta är väl ändå ett rättvisekrav, men
inte ett ord nämndes därom av utskottets
ärade talesman.

Sedan kommer man med samma slitna
motivering som tidigare: om man år
1938 beslutat att endast ett förbund skall
sköta om jakt- och viltvården, skall heller
ingenting annat ske.

Om man skulle bygga upp Sverige
med hjälp av trettio år gamla beslut,
var skulle vi då hamna? Detta sade jag
en gång till herr Trana i denna kammare.
Det är väl på tiden att vi ändrar
på ett sådant förfaringssätt.

Sedan skulle jag vilja att utskottets
talesman för mig klarlägger uttrycket:
»Utskottets förslag har motiverats med
att kostnaderna för administrationen av

jaktvården skulle öka---.» Kanske

kan man förstå tankegången i detta,
men jag kan försäkra att det inte kommer
att bli några ökade kostnader. Sedan
säger utskottet att adminstrativ
oklarhet skulle uppstå. Jag tycker att
man har rätt att fordra en förklaring
på detta.

Utskottets talesman har också sagt
att medlemsantalet inte ökat sedan de
båda förbunden slogs ihop. Varifrån tar
utskottets talesman dessa siffror? Inte
annat än jag vet har vi ökat och kommer
att öka. Det förefaller mig att vara
ett lösligt uttalande av utskottets talesman.

Enligt min mening måste vi försöka
komma till rätta med dessa svårigheter.
Det är väl ingen som menar att vi skall
hålla på att strida mot varandra; båda
jägarförbunden har ju jakt- och viltvård
på sitt program. Om man skall
komma så långt att man kan slå ihop
dessa förbund, måste dock även det
lilla förbundet ha rätt att medverka vid
upprättandet av stadgar m. m. Det är
inte bara att skicka en inbjudan som
till en jaktkonferens eller en festlig fö -

reställning, utan båda förbunden måste
få sätta sig ned och diskutera dessa
saker. Det är den främsta förutsättningen,
och det är väl detta vi håller på
med nu. Hur långt vi kan komma kan
jag inte uttala mig om, ty —• som jag
nämnde tidigare — vi vänder oss ju
till två olika intressegrupper. Det är
där knuten ligger.

Herr WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Herr Wikners senaste
ord — att de två organisationerna vänder
sig till två helt olika intressegrupper
— är kanske en sanning med viss
modifikation. Den omständigheten att
de större jordägarna och bolagen råkar
tillhöra Svenska jägareförbundet får väl
knappast åberopas som skäl för att de
båda organisationerna skulle vända sig
till två helt skilda kategorier bland jägarna.

Om man ser litet närmare på denna
fråga, finner man väl att den inte så
mycket rör sig om rivalitet mellan två
organisationer. Det är inte fråga om att
stämpla den ena eller den andra organisationen
som mer eller mindre bra. Jag
har den största respekt för den organisation,
för vilken herr Wikner här gör
sig till talesman. Vad det gäller är att
undvika att plottra sönder ett bidrag —
även om jag kan förstå herr Wikner, om
han nu förmodligen invänder att 150 000
kronor i denna stora budget knappast
innebär att man plottrar sönder det hela.

Hur splittringen i två organisationer
har uppkommit framgick av vad herr
Wikner sade: en del jägare var missbelåtna
med de nya stadgarna och bildade
därför en särskild organisation.
Långtifrån alla är belåtna med stadgarna
ännu i dag, och det pågår en livlig
diskussion inom Svenska jägareförbundet
såväl när det gäller stadgarna som
när det gäller sättet för jaktens utövande.
Det vore mycket olyckligt om den
sida, som ligger under i debatten, när
det inte går att komma överens bildade

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

en ny organisation. Jag vill inte kalla
det en utbrytarorganisation, tv, som
herr Wikner sade, det som ligger 30 år
tillbaka i tiden skall vi inte diskutera i
dag, men om man godkänner att företrädare
för dem, som inte kan finna sig
i ett beslut, bildar en ny organisation
och får bidrag av statsmedel för denna,
riskerar man på lång sikt att plottra
sönder resurserna.

Demokratin, som herr Wikner talade
om, är det absolut inget fel på i Svenska
jägareförbundet — i varje fall inte mera
än på demokratin i hela vårt samhälle.
Vi har en representativ demokrati;
det är några som fattar beslutet på allas
våra vägnar, och vi får finna oss i detta
beslut. Vi kan opponera oss mot det,
men vi får rätta oss efter det.

I Svenska jägareförbundet är de större
markägarna i minoritet; jag hänvisar
till den utredning som gjordes beträffande
Jägareförbundets medlemsantal
förra året, varvid man delade upp
medlemmarna i olika kategorier. Denna
undersökning vederläde också herr Wikners
påstående att de båda förbunden
skulle rikta sig till helt olika kategorier.
Även de marklösa jägarna är mycket
väl företrädda i Svenska jägareförbundet.

När herr Wikner talade om de två
organisationerna i Finland gjorde han
en riktig historieskrivning. Han glömde
bara en liten detalj, nämligen att
samarbetsorganisationen är helt statsdirigerad,
att jakten sålunda också är
helt statsdirigerad och att de enskilda
jägarna praktiskt taget ingenting har
att säga till om. Det är inte dit vi vill
komma i Sverige. Vi vill sköta verksamheten
utan ingrepp av staten, och det
gör vi nu. För att tillgodose de jaktmarklösa
jägarnas intressen arbetar för
närvarande en jaktmarksutredning. Om
herr Wikner tar kontakt med någon av
ledamöterna i denna utredning kan han
få veta hur långt den har hunnit i sitt
arbete.

Herr talman! Jag har med detta in -

lägg bara velat klarlägga att det inte
råder någon skillnad mellan de olika
organisationerna i fråga om jaktvårdens
mål; däremot föreligger en viss
risk för att vi kan plottra bort våra resurser.
Vad herr Wikner sade i slutet
av sitt anförande varslar dock gott; de
två organisationerna tycks äntligen ha
kommit till tals med varandra. Vi kanske
ganska snart kan få till stånd ett
gott samarbete, vilket man på flera orter
lär ha på det lokala planet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Låt mig börja med att
citera något av vad motionärerna skriver
i sin motion:

»Motionärerna vill instämma med utskottet
i att det icke är tillfredsställande
med två rivaliserande jaktorganisationer
i vårt land---.» Men sedan

skriver de att det är olika kategorier
människor som tillhör de båda jaktorganisationerna.
Jag tror att det finns
medlemmar i Svenska jägareförbundet
som har betydligt mer proletär prägel
än vad herr Wikner och hans medmotionär
er har. Jag känner nämligen en
de! fabriksarbetare som tillhör Svenska
jägareförbundet. Den uppspaltning som
herr Wikner försökte göra tror jag därför
är felaktig.

Herr Wikner sade att det nu finns bara
två förbund, och därför skulle man
kunna ge bidrag åt bägge. Det är sant
att det för närvarande bara finns två
förbund. Men vem kan säga att det inte
en gång kommer att bli tre eller fyra
förbund, om man börjar dela ut pengar
på detta sätt? Den situationen kan uppstå
att medlemmar både i Svenska jägareförbundet
och Jägarnas riksförbund
vill bryta sig ut. Det finns också
jägare som ännu inte är organiserade.
Förutsättningar finns alltså för att ytterligare
förbund kan bildas som sedan
begär att få medel ur jaktvårdsfonden.

Jag skall inte närmare beröra förhål -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

landena i Finland; jag ifrågasätter bara
om den uppgift är riktig som herr
Wikner lämnade om att båda de organisationer
som har funnits på jaktvårdens
område och som fortfarande finns
kvar får bidrag sedan en centralorganisation
har bildats. Denna får statsbidrag
för sin verksamhet, och alla som
vill utöva jakt måste tillhöra den.

Däremot är det kanske riktigare att
göra jämförelser med Norge. Där fanns
tidigare Norges jakt- och fiskeförbund
och Norges arbetares jakt- och fiskeförbund
— för att något försvenska namnen.
Dessa förbund har nu gått ihop
och bildat Norges jakt- och fiskeförbund.
Detta visar att man i Norge har
kommit underfund med det olämpliga
i att ha två jaktförbund.

Herr Wikner vill inte vara med om
att jakten privilegieras och förbehålles
ett visst antal personer. Vidare framhöll
herr Wikner, att Jägarnas riksförbund
rekryteras bland de marklösa och de
små i samhället. Det är emellertid så att
inte mindre än 42 000 personer, som tillhör
Svenska jägareförbundet, jagar på
marker som de inte själva äger. Herr
Wikners uppgifter är därför kanske inte
helt korrekta.

Ja, herr talman, jag har inte mer att
tillägga.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Herr Wachtmeister
nämnde att detta tal att vi vänder
oss till olika kategorier vore en sanning
med viss modifikation. Jag fick alltså
ett litet erkännande av att det förhåller
sig så, och det är bra att vi har fått
det bekräftat från denna talarstol.

Den rivalitet vi anser finnas mellan
jägarorganisationerna har vi i motionen
betecknat som olycklig, men den
beror på att de har så att säga olika jägarintressen
att tillvarataga. Procentuellt
av respektive medlemmars antal
tror jag att Jägarnas riksförbundLandsbygdens
jägare har många flera

marklösa jägare och små markägare än
vad Svenska jägareförbundet har.

När jag talar om demokrati menar jag
att alla skall ha möjlighet att jaga. Jag
kan nämna att det efter påtryckning
från Jägarnas riksförbund i denna kammare
har tillsatts en utredning beträffande
möjligheterna för de marklösa
och dem som har små marker att få jaga.
Det är en sådan demokrati jag efterlyser.

Sedan börjar herr Johanson i Västervik
sväva ut igen, när han säger att ingenting
hindrar att man kan få tre eller
fyra jägarorganisationer. Det är väl i alla
fall att flaxa litet för högt. När det
sedan 1938 har bildats endast två jägarorganisationer,
kan man väl inte räkna
med att det nu skall kunna tillkomma
flera jägarorganisationer. Det är så mycket
mindre troligt efter de sammanträden
som vi nu har ordnat tillsammans
med Svenska jägareförbundet. Nej, herr
Johanson, om vi håller oss på marken
tror jag det går bättre att nå ett resultat.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag tillhör inte något
jägarförbund, är inte jägare och har inte
heller något större intresse av att döda
djur i skogen, men jag har ändå
sysslat med jaktens utformning och tilllämpning
av vissa regler för densamma
i vårt land. Därför vill jag ta till orda en
sådan här dag.

Herr Wachtmeister har nu kommit
tillbaka till riksdagen, och vi brukar sedan
gammalt säga vänliga ord om jakt
till varandra. Det är självklart att han
inte har några problem vare sig i fråga
om att äga jord eller att ha jaktmöjligheter.
Han har ursprungligen och av
förfäder fått en grund för en rättighet
som inte många i Sverige har. Detta kan
vi inte komma ifrån.

När man talar om demokrati och
jämlikhet skall man komma ihåg att
sammanslagningen av Jägarnas riksförbund
och Landsbygdens jägare till en

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfonden

ny organisation, som strävar att skapa
opinion för en viss inriktning av jakten,
vilar på samma grund som exempelvis
de politiska partiernas verksamhet. Vi
har haft partier som har haft en representant
här i riksdagen, och vi har respekterat
det. Och det är som bekant inte
bara ett parti som är representerat i
riksdagen utan fyra—fem. Motiveringen
att man inte vill plottra sönder bidraget
kan näppeligen vara relevantare när det
gäller bidrag till jaktorganisationer än
när det gäller bidrag till partier.

När man är ute och reser och talar,
icke med större jordägare men med
bönder, mindre jordägare och folk som
inte har egen mark så finner man att
det råder ett starkt missnöje med nuvarande
ordning. Dessa människor uppfattar
— med rätta eller inte; det kan
jag inte bedöma — jägarnas organisation
som ett slags klassorganisation. Det
parti jag tillhör har i det län jag representerar
genom landstinget visserligen
haft en ledamot i Svenska jägareförbundet,
men nu är han också borta. Jag
finner detta märkligt. År det demokrati?
Är man så rädd för att en enda arbetare
skall kunna utöva något inflytande
i ett så stort förbund?

Om man menar någonting med talet
om demokrati, om man anser att även
en liten opinion har rätt att försöka
vinna terräng, är det väl underligt om
man inte skulle kunna åstadkomma en
vettig uppdelning av detta anslag och
ge åt dem som litet har och ta något
från dem som mycket har. Därför, herr
talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Jag tror att det är lämpligt
att flytta ned denna debatt till det
plan där den egentligen hör hemma.
Jag skall inte ge mig in på att avgöra
om reservationen är mer demokratisk
än utskottsmajoritetens utlåtande. Jag
tänkte i stället framhålla några fakta.

till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

Vi har i det här landet två jaktvårdsorganisationer.
Båda — såväl den som
herr Wikner företräder som den andra
— tar ut medlemsavgifter. Den ena organisationen
har av statsmakterna
ålagts att svara för de jaktvårdskonsulenter
som finns. För övrig jaktvårdande
verksamhet har Svenska jägareförbundet
att inkomma med framställningar
till naturvårdsverket om bidrag till
den verksamhet man har för avsikt att
bedriva. Naturvårdsverket meddelar
Kungl. Maj :t sitt ställningstagande, och
Kungl. Maj:t beviljar sedan pengarna
till organisationen. Detta kan följaktligen,
herr Wikner, innebära att herr
Wikners organisation, då båda dessa
organisationer finns företrädda inom
samma län — vilket jag tror kan inträffa
— får del av den jaktvårdande
verksamhet som bedrivs med medel ur
den statliga fonden.

Med all respekt för herr Lundbergs
resonemang vill jag ändå säga att jag
inte tror att man löser demokratiseringsproblemen
genom att ansluta sig
till reservationen. Det är emellertid riktigt
— det har väl herr Wikner också
antytt — att det förekommer överläggningar
mellan dessa organisationer. Jag
delar herr Wikners uppfattning att den
ena organisationen inte skall kräva fullständig
underkastelse av den andra, och
jag förutsätter att det skall gå att få till
stånd en uppgörelse.

Jag skulle bättre förstå herr Wikner,
om han framställde ett konkret förslag
om ett visst belopp exempelvis till en
älgskyttebana. Sådana anslag har herr
Wikners förbund också fått, om jag inte
minns alldeles fel. Att bara utan närmare
motivering begära 130 000 eller
150 000 kronor är däremot inte tillfredsställande.

Herr talman! Jag har velat säga detta,
eftersom jag tror att man gör sig
skyldig till ett fel om man påstår att
man är mer demokratisk än exempelvis
Erik Johanson i Västervik. Det förhåller
sig ingalunda så, och jag tror att

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas

debatten skulle bli mer värdefull om
man höll sig till sakfrågan.

Jag har vid ett tillfälle sagt, att det
är möjligt att hela detta anslagsgivande
behöver bli föremål för en översyn och
att kanske naturvårdsverket borde sköta
dessa uppgifter — jag har ingen bestämd
uppfattning på den punkten. På
det sättet skulle Jägarnas riksförbundLandsbygdens
jägare kunna presentera
konkreta arbetsuppgifter och få de anslag
organisationen behöver.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Herr Wikner talar fortfarande
om att vi vänder oss till olika
kategorier. Om man accepterar det resonemanget
— men jag gör det inte,
men om vi tar det som en arbetshypotes
— accepterar man också att vi
splittar jägarna genom denna kategoriklyvning,
och det anser jag vara fel.
Jag håller med herr Wikner när han
understryker, att alla bör ha möjlighet
att jaga. Jaktmarksutredningen följs
av våra innerligaste välgångsönskningar
från Jägareförbundet, precis som jag
förmodar att den följs av herr Wikners.
Alla jägare har samma mål, och därför
tycker jag det är fel att dela in dem i
kategorier och tala om att vi vänder oss
till olika grupper.

I början av sitt anförande sade herr
Wikner, att han var relativt mångordig,
eftersom en hel del hade förändrats •—•
bl. a. hade kammaren fått en ny sammansättning.

Jag erkänner att en hel del har förändrats
under de fyra år då jag varit
förvisad från makten och härligheten,
men vad som inte har förändrats är
herr Lundberg. Min trätobroder avskyr
fortfarande hjärtligt och innerligt stora
markägare och i synnerhet fideikommissarier.
Jag känner mig riktigt hemma,
bror Lundberg, även om också jag
finner att det är många nya ansikten i
kammaren. Förändringens vind har

riksförbund-Landsbygdens jägare

emellertid svept även över Upplandsslätten
— herr Lundberg var så kortfattad
i sitt inlägg, och det förvånade
mig.

Men låt mig lämna detta och komma
in på den fråga som debatten faktiskt
gäller: jaktmarker och markägare! Jag
kan försäkra herr Lundberg att mina
grannar har varit ytterligt bekymrade
över att jag upplåter jaktmark i utkanten
av mina marker, eftersom grannarnas
marker därigenom blir sämre.
På det stora komplex som jag har
glädjen att få förvalta försöker jag utöva
jaktvård så gott det går, och jaktens
värde liksom jaktarrendena i områdena
runt omkrfing detta reservat
har stigit, eftersom vilttrycket hela tiden
riktar sig utåt, till fördel för alla
som har marker runt omkring.

Här kommer vi emellertid in på saker
som vi kanske bör låta vara utanför
denna debatt. Frågorna om jaktmarkens
disposition bör vi överlåta åt
jaktmarksutredningen.

Herr Lundberg sade — jag skall ge
mig på herr Lundberg ännu en gång —
att det inte är fråga om att splittra
sönder ett bidrag. Alla fem partierna
i det här huset får var sitt bidrag, sade
han.

Det är alldeles riktigt. Men skillnaden
mellan Jägarnas riksförbund och
Svenska jägareförbundet å ena sidan
och partierna i detta hus å andra sidan
är tyvärr att partierna inte arbetar
med samma mål för ögonen. Däremot
arbetar jägarorganisationerna mot
samma mål, och därför tycker jag att
jordbruksutskottets inställning är helt
riktig — man är med andra ord betänksam
mot att plottra sönder bidraget.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten nämnvärt, men jag vill framhålla
att utskottets talesman inte kunde
klarlägga vad som menas med admini -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfcnden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

strativ oklarhet. Det är ett klarläggande
på den punkten jag vill ha.

Sedan försökte herr Persson i Skänninge
i sitt inlägg flytta ned debatten.
Jag tyckte att han bara lyckades sänka
talarstolen. Han kom inte med något
nytt. Han sade att vi har två jägarorganisationer
och att den ena av dessa har
fått sanktion att sköta jakt- och viltvården.
Det visste vi tidigare. Jag kan
tillägga att också det jägarförbund som
jag tillhör har samma uppgift, men herr
Persson aktade sig nog för att tala om
den saken. Han sade vidare att man kan
vända sig till naturvårdsverket i den
här frågan. Men vi har vänt oss till riksdagen,
inte för att få ett beslut om pengarna
utan för att få ett uttalande av
riksdagen, att vi i vårt förbund skulle
fä ett anslag.

Beträffande frågan om skyttebanor
har Svenska jägareförbundet med sina
fondmedel mycket större möjligheter
att bygga sådana skyttebanor än vårt
förbund har. Vi har många gånger stött
på patrull då vi har sökt sådana här
anslag. Det tycker jag också hör till bilden.

Jag tycker att vi skall lösa de här frågorna
i samförstånd och ha en saklig
debatt om dem. Det bästa är då enligt
min mening att ge Jägarnas riksförbundLandsbygdens
jägare ett anslag. Man
kunde åtminstone ha visat så mycket
tillmötesgående att man hade prutat en
del på anslaget. Men man har kort och
gott sagt: Vi skall inte ge någonting till
detta förbund. Utskottet tror måhända
att förbundet konkurrerar med Svenska
jägareförbundet. Men där råder ingen
konkurrens. Vi har samma mål —
jakt- och viltvård — på vårt program.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Wachtmeister
vill jag säga att orsaken till att jag nu
inte talat så mycket är att jag tidigare
försökt få honom på bättre tankar. Jag
tycker faktiskt också att jag kan spåra
en sådan förbättring när han säger sig

anse att alla skall ha möjligheter att
jaga. Jag fattar detta yttrande så att
herr Wachtmeister känner sig beredd
att så att säga lämna jaktmarken exempelvis
åt naturvårdsverket för tillsyn.
Om nu herr Wachtmeister överskrider
sina gränser —- på samma sätt som djuren
gör ute i markerna — och närmar
sig min uppfattning om att jaktmarkerna
bör vara eu samhällets och allmänhetens
egendom, så hälsar jag honom
välkommen på den vägen.

Det är ju i det här fallet inte fråga
om någon konkurrenssituation. Orsaken
till att det finns två förbund — Jägarnas
riksförbund och Landsbygdens jägare
— är ju att man i det större förbundet
inte får sina önskemål beaktade.
Samtidigt vill man ju också komplettera
Jägareförbundets — det stora
grannförbundet — arbete genom att i
frivillighetens namn göra en insats.
Tror herrarna att en vanlig arbetare
kan konkurrera med en grosshandlare
i Stockholm? Det är alldeles uteslutet.

Det kan inträffa att en vanlig bonde
icke har möjlighet att jaga på egen
mark. Är det rim och reson att det
skall vara på det sättet? Jag tror att
jag ur demokratisk synvinkel har all anledning
att säga: Denna mindre organisation
företräder intressen som ligger
mig mycket närmare än det förbund
herr Wachtmeister ännu tillhör. Jag
hoppas att han går över från det förbundet
och därmed visar ett demokratiskt
sinnelag. Herr Wachtmeister kan
vara generös, därför att han av en ödets
nyck tillhör en släktgren, om vilken
jag har läst ganska mycket under senare
tiden och som har haft möjlighet att
lägga under sig mycket stora marker
och mycket sköna marker. Jag är mycket
glad över att herr Wachtmeister
tänker på sina grannar — kanske inte
så mycket på dem som har jord utan
på dem som saknar möjligheter till jakt.
Det har jag stor respekt för, och jag
hoppas att herr Wachtmeister skall fortsätta
med det.

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas

Ilerr PERSSON i Skänninge (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Wikner började
sitt anförande med att säga, att han under
så pass många år tidigare haft tillfälle
att yttra sig i denna fråga från
kammarens talarstol, att han inte har
något nytt att säga, men på grund av att
kammaren har en annan sammansättning
än tidigare, har han ändå tagit till
orda. Jag får väl försvara mig med att
jag också varit uppe i denna talarstol
vid skilda tillfällen under så pass många
år, att jag inte heller kunde tillföra debatten
i denna fråga något nytt, utan
jag får liksom herr Wikner framhålla,
att sammansättningen i kammaren ju
är en helt annan än tidigare.

Vad jag ville säga, herr Wikner, var
att herr Wikner inte skall tro, att man
kan genomföra hela den stora demokratiseringsprocess
som herr Wachtmeister
och herr Lundberg tror sig vara på
väg att genomföra. Det gör man inte på
det sättet. Med anledning av att herr
Wikner vänder sig mot att en viss organisation
får så mycket i anslag vill
jag framhålla, att den organisationen
har blivit ålagd av Kungl. Maj:t att
genomföra denna verksamhet. Jag har
sagt till herr Wikner vid tidigare tillfällen:
Vi skall försöka ändra den saken.
Låt naturvårdsverket sköta om denna
sak! Då kopplar vi bort jägarföreningarna
i detta sammanhang.

Herr WACHTMEISTER (m) kort genmäle: Herr

talman! Jag skall inte ge mig
in på herr Lundbergs markfilosofiska
resonemang. Jag skall försöka komma
över ett exemplar av den doktorsavhandling
om Johannishusfideikommissets
tillkomst, som häromåret lovordades
av herr Per Edvin Sköld här i kammaren.
Den är tyvärr mycket svåråtkomlig.
Men där kan herr Lundberg få
se att det går att komma över mark
även på hederligt sätt, även om herr
Lundberg kanske inte tror det.

riksförbund-Landsbygdens jägare

Jag tänkte också säga till herr Lundberg,
att jag inte skall lägga mig i de
stockholmska grosshandlarnas nöjesliv.
Jag vill bara tala om för honom att
av dem som arrenderar marker av mig
det bara är en som icke tillhör kategorin
arbetare. Alla övriga tillhör den
kategorin.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var en missuppfattning
av herr Persson i Skänninge.
Jag sade inte att jag inte hade något
nytt att komma med, utan jag sade att
dessa frågor hade behandlats så många
gånger i riksdagen, att jag kort och gott
kunde tillstyrka reservationen. Men det
nya var att Jägarnas riksförbund och
Landsbygdens jägare hade gått samman.
Det var ju en nyhet i alla fall.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Herr Persson säger att
Svenska jägareförbundet är ålagt av
Kungl. Maj:t att sköta jakten. Jag trodde
inte att Kungl. Maj :t hade en sådan
makt. Alla medborgare har väl en viss
både skyldighet och rättighet.

Anledningen till att jag vill säga ytterligare
några ord var emellertid herr
Wachtmeisters tal om Per Edvin Skölds
bok. Jag skulle vilja rekommendera herr
Wachtmeister att läsa riksdagens handlingar
från 1670-talet. Jag skulle också
vilja rekommendera honom att läsa
Riksdags-Tidningar från 1765. De finns
här i biblioteket. Vidare skulle jag vilja
rekommendera honom att läsa riksdagens
särskilda utskotts utlåtande från
1823. I det utskottet fanns det också
en friherre — han var för övrigt ordförande
i utskottet och hette Sparre.

Man kan också läsa vad Hammarskjöld
skrev i början av detta sekel.
Härav kan herr Wachtmeister säkert se
hur fördelningen av rättigheterna, både
i fråga om mark och annat, ägt rum. Jag
förstår mer än väl att ångern måste göra
sig gällande och jag är mycket tacksam
för att herr Wachtmeister är hygg -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

lig mot sina arbetare. Det är mycket bra
och jag hoppas han fortsätter på den inslagna
vägen.

Herr WACHTMEISTER (m) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Lundberg tänker
bara på nöjen. Han rekommenderar mig
att läsa riksdagsprotokoll från 1670 —
som om man inte hade nog med snabbprotokollen
från i år. Det räcker ju fullkomligt.

Jag vill bara rätta herr Lundberg på
en punkt — det var inte Per Edvin
Sköld som skrev boken utan numera
universitetslektor Torbrand vid Stockholms
universitet, men det var Sköld
som omnämnde saken. Om herr Lundberg
hade läst riksdagsprotokollen från
gångna tider litet noggrannare hade
han upptäckt att där i hög grad figurerar
en person vid namn Hans Wachtmeister
— det var nämligen han som
drev på reduktionen.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Låt mig bara säga några
ord till herr Wikner. Tidigare citerade
jag ur motionen där herr Wikner
och de övriga motionärerna vänder sig
mot att det finns två jaktorganisationer.
Inte mot förekomsten av tre eller fyra.
Herr Wikner framhöll mycket klart och
tydligt, att jag hade alldeles fel om
jag trodde att det skulle kunna bli flera
jaktorganisationer här i landet ifall Jägarnas
riksförbund beviljades statsanslag
eller anslag ur jaktfonden.

Herr Wikner sade vidare att det efter
1938 inte bildats en enda jaktorganisation
i Sverige. Men det är dock litet
skillnad, herr Wikner, ty om man börjar
lämna anslag kan ju detta innebära
en stimulans för vissa grupper som inte
trivs med vare sig medlemskapet i Jägarnas
riksförbund eller Svenska jägareförbundet
att bilda ytterligare ett jaktförbund.

Sedan sade herr Wikner att jag höll
på att flaxa iväg. Det är väl herr Wik -

ners jaktinstinkt som tar sig uttryck på
detta sätt, ty han är förstås van att skjuta
på flygande mål. Man får väl vara
tacksam så länge han inte kan jämföras
med den jägare som under älgjakten
började peppra på en traktor i tron att
det rörde sig om en jägare.

Herr talman! Jag har inget mer att
tillägga utan ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag nämnde inte herr
Wachtmeisters släkt men jag kan försäkra
herr Wachtmeister att jag följt
den från början och framåt. Jag vill
dock visa hänsyn i synnerhet som denna
släkt vid vissa tillfällen — exempelvis
under, om jag inte tar alldeles fel,
Karl XI :s reduktion — uppträdde relativt
hyggligt. Då hade emellertid herremännen
åstadkommit en ohållbar situation.
De var själva tvungna att medge
att de hade tagit så mycket mark att en
viss del måste återlämnas. Eftersom det
då var hårdare tider för herremännen
än nu tog man t. o. m. en viss procent.
Jag har mycket god kännedom om släkten
Wachtmeister eftersom det finns
personer tillhörande den släkten i den
bygd jag växte upp i. Första minnet av
släkten Wachtmeister gällde eu mycket
skicklig ryttare, men det är ju en sak
för sig.

Vad nöjet att läsa historia angår tycker
jag att det är ett nöje som herr
Wachtmeister verkligen skulle unna sig.
Det är för övrigt inte bara ett nöje utan
också mycket värdefullt för att få kännedom
om utvecklingen här i Sverige,
en sak som är mycket bra att känna till.

Anledningen till att jag här inte gått
in på några längre utläggningar om jakten
är att jag anser att vi nu bör vara
redo att bifalla den begäran om höjda
anslag som framförts i reservationen.

Herr JOHANSON i Västervik (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra en

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Vidgad rätt till ersättning från älgskadefonden

rättelse till protokollet. När jag tidigare
talade om den jägare som började peppra
på en traktor i tron att det var en
jägare, avsåg jag givetvis att säga att
han trodde det var en älg. Men annars
inträffar det ju vid älgjakter att man
skjuter både jaktkamrater och drevkarlar
— och kor och hästar brukar också
stryka med. Jag hoppas dock att herr
Wikner inte hör till den kategorin av
jägare.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber att få antecknat
till protokollet att jag aldrig har påstått
att det inte har bildats någon (ägarorganisation
efter 1938. Jag vet att Jägarnas
riksförbund har tillkommit — och
jag tror också att Landsbygdens jägare
har bildats senare.

Slutligen tycker jag att herr Johanson
i Västervik nu har krånglat till det riktigt
för sig. Därför tycker jag att han
skall bilda ett fågelförbund; då får han
ju hålla till uppe i luften.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Wikner begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 4, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herrar Lokander och
Wikner.

Sedan kammarens ledamöter härefter

intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Wikner begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 154 ja och 41 nej, varjämte 11 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 9

Vidgad rätt till ersättning från älgskadefonden Föredrogs

jordbruksutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av motioner angående
vidgad rätt till ersättning från
älgskadefonden.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Även denna fråga har
med jakt att göra. I den motion som ligger
till grund för förevarande utlåtande
behandlas frågan om ersättning till de
markägare som får vidkännas skador
på sina grödor förorsakade av älgar.
Utskottet anför att några omständigheter
som talar för att riksdagen skulle
ändra sin ståndpunkt i denna fråga enligt
utskottets mening inte påvisats i förevarande
motioner, varför utskottet
avstyrker desamma.

Ärade ledamöter av jordbruksutskottet!
Vi har i motionerna redovisat en
del uppgifter beträffande älgskadefonden,
bl. a. den behållning som fanns i
denna i februari 1968. Sedan 10 procent
avsatts till älgskaderegleringsfonden vi -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

sade inget län underskott i redovisningen
till älgskadefonden. Totalt uppgick
älgskadefonden till 3 435 015 kronor.
Enligt preliminära uppgifter visade inte
heller under 1968 något län underskott
i fonderna. Man hade också då avsatt
10 procent till älgskaderegleringsfonden.
Därtill kommer att det finns ett antal
län som begärt och väl även fått tillstånd
att sänka älgavgifterna.

Vad säger oss detta? Om utskottet
något närmare hade undersökt saken
skulle man ha funnit, att fonderna ökar
men att många av dem som drabbas av
skador — det kan vara fråga om arrendatorer
utan jakträtt eller jordbrukare
med mindre fastigheter — inte får en
rättvis ersättning för de skador som
förorsakas av älgar.

Vore det inte mot denna bakgrund
motiverat att ta upp ersättningsfrågan
till övervägande? Vi har i våra motioner
yrkat att de nuvarande reglerna
skulle ändras så att sådan ersättning
som avses i den aktuella bestämmelsen
beviljas för hela den uppkomna skadan
i de fall där den överstiger 100 kronor.
Det finns med hänsyn till den utveckling
som äger rum på området all anledning
att närmare undersöka denna
fråga.

Jag är medveten om att det båtar föga
att ställa något bifallsyrkande, eftersom
ett enhälligt jordbruksutskott avstyrkt
motionerna. Jag får nu nöja mig med
att säga att vi skall återkomma ett annat
år. Jag hoppas att jordbruksutskottet
då något närmare kommer att gå in
på frågan om älgskadefondernas utveckling.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Då inget yrkande ställts,
ber jag bara att få yrka bifall till jordbruksutskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 10

De hemarbetandes situation

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 6, i anledning av motioner
angående de hemarbetandes situation
och angående en ekonomisk
värdering av hemarbete.

Till allmänna beredningsutskottet
hade hänvisats

dels de likalydande motionerna 1:50
av herr Bengtson samt II: 57 av herrar
Börjesson i Falköping och Eriksson i
Bäckmora, vari hemställdes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om en allsidig och förutsättningslös
utredning av möjligheterna till
en socialekonomisk lösning av hemarbetarnas
situation i enlighet med motionernas
syfte;

dels de likalydande motionerna I: 302
av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 414
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

Utskottet hemställde,

1) att de likalydande motionerna I: 50
och 11:57 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna
1:302 och 11:414 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation utan angivet yrkande
hade avgivits av fru Hörnlund (s).

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Eftersom jag har fogat
en blank reservation till utskottsutlåtandet
känner jag mig skyldig att säga
några ord, även om det i och för sig
inte finns så stor anledning att orda särskilt
mycket om ifrågavarande motioner.

Min blanka reservation innebär inte
på något sätt att jag vill gå längre än
vad utskottet gjort i denna fråga —
tvärtom. Det förhöll sig också så att

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

De hemarbetandes situation

två centerpartister reserverade sig i
motsatt riktning mot utskottet, men
den reservationen har av någon underlig
anledning fallit bort — jag kan inte
säga på vilka grunder. Nej, min blanka
reservation har föranletts av att jag
tycker att utskottet varit alltför välvilligt
när det i utlåtandet — efter att lia
framhållit att olika statliga utredningar
har tillsatts för att lösa problem för
hemarbetande eller för dessa och andra
grupper gemensamt — tagit in följande
passus: »Utskottet förutsätter att dessa
utredningar beaktar de önskemål som
framförts i motionerna 1:302 och II:
414.»

För det första sägs inte vilka utredningar
som skall beakta vad som anförts
i motionerna. För det andra finns
det enligt min mening ingenting i motionerna
som är beaktansvärt. Visserligen
nöjer sig folkpartiet med ganska
litet i detta sammanhang, eftersom sittande
utredningar knappast förpliktigas
till någonting genom skrivningen.
Den kan dock ge intrycket att utskottet
delar motionärernas uppfattning att en
utredning bör ske — och detta trots att
motionärerna själva understryker hur
svårt det är att bedöma hemarbetets
ekonomiska värde, eftersom det varierar
tidsmässigt från familj till familj.

Motionärerna påpekar också att en
rad utredningar gjorts och att andra
pågår, men ändå vill de ha en ny utredning.
Vart syftar man egentligen?
Skall vi betala varandra för hemarbetet?
Skall vi ha statligt lön och vilka
skall i så fall ha denna lön? Så oklara
motioner som denna är knappast värda
att beaktas. Ändock får det väl konstateras
att folkpartimotionen är relativt
moderat i förhållande till det brokiga
blad som centermotionärerna knåpat
ihop. Motionen tycks ha tillkommit
utan några större intellektuella övningar.
Först och främst gör sig centermotionärerna
skyldiga till könsdiskriminering.
De förutsätter hela tiden att
det är kvinnor som skall stanna hemma

och sköta hushållsarbetet, vårda barn
o. s. v. — de skriver hela tiden om
»hon» och »henne». De skriver om en
socialekonomisk lösning av den hemarbetandes
situation och vill ha en värdering
till stånd, men de tycks helt
bortse från förvärvsarbetande makars
hemarbetsinsatser liksom från ensamståendes
— med eller utan barn — arbetsinsatser
i dessa sammanhang. Är
inte dessa insatser av något värde?

Inget konkret anförs huruvida det är
fråga om samtliga hemarbetande eller
huruvida det gäller familjer med små
barn. Man bortser också helt från att
hemmavarande make gynnas av vårt
nuvarande skattesystem med de dubbla
ortsavdragen. Förslagsvis vill motionärerna
ge alla hemarbetande ersättning
motsvarande daghemskostnaderna. Men
vad skall man ge alla förvärvsarbetande
som inte kan komma i åtnjutande
av daghemsplatser för barnen? Eller är
detta ett sätt att angripa daghemsutbyggnaden
bakvägen? Hur skall centern
ha det med vårdbidragen, vilka som
bekant för närvarande utreds av familjepolitiska
kommittén? Därvidlag
har ju centern väckt motioner som behandlades
för någon vecka sedan. Skall
vårdbidragen utgå ovanpå en hemarbetslön?
Skall alla ha de 7 000 kronor
ni skriver om i motionen oavsett om de
arbetar eller inte, bara de gör en hemarbetsinsats? Motionärerna

vill ha en paketlösning.
Men då tycker jag att motionärerna
också borde kunna tala om vad det är
de vill ha i paketet. Sanningen är att
motionärerna inte själva vet detta. Då
tycker jag inte att problemen skall förenklas
till den grad att man skall kunna
klara sig med fina ord om förutsättningslös
utredning av möjligheterna
till en socialekonomisk lösning av hemarbetarnas
situation. Motionen har rönt
det öde den förtjänar; den har avstyrkts.

.lag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! I föreliggande utlåtande
har allmänna beredningsutskottet
avstyrkt några motioner med utredningsyrkande
angående de hemarbetande
kvinnornas situation.

I motionerna pekas på det förhållandet
att trygghetsreformer som genomförts
och som är avsedda för alla medborgare
här i landet inte omfattar de hemarbetande
kvinnorna. Detta gäller såväl
sjukförsäkringen som ATP och övriga
reformer som har med den sociala
tryggheten att göra. De kvinnor som
frivilligt väljer hemarbete ger också
samhället sina tjänster. Deras arbete
borde få en bättre värdering inom vår
sociallagstiftning.

Jag skall gärna erkänna att det kan
vara svårt att ge sig på individuella
värderingar, och det är därför som vi
motionärer begärt en utredning om hur
man skall kunna finna lämpliga vägar
för att nå fram till en tillfredsställande
lösning av detta problem. Utskottet hänvisar
till ett flertal utredningar som utförts,
däribland en del detaljundersökningar,
men vi motionärer har den uppfattningen
att ingen av dessa utredningar
eller undersökningar har tagit upp
helhetsproblemet om värdet av hemarbetet
i ett samhällsekonomiskt perspektiv,
som skulle kunna ge den rätta belysningen
för en socialekonomisk lösning
av de hemarbetandes situation. Det
räcker inte med de utredningar till vilka
utskottet hänvisar. Dessa kan självfallet
lämna värdefulla upplysningar
och ligga till grund för ställningstaganden,
men de måste samordnas och kompletteras
på det sätt som motionärerna
har begärt.

Fru Hörnlund har tydligen läst denna
motion på samma sätt som en viss
potentat läser Bibeln. Detta förklarar
förmodligen också hennes något underliga
resonemang och argumentation
från denna talarstol. Hon talar om könsdiskriminering.
Fru Hörnlunds ställningstagande
i denna fråga innebär just

De hemarbetandes situation

en könsdiskriminering, något som vi
pekat på i vår motion. Hon säger att
vi förutsätter att kvinnan skall stanna
hemma.

Nej, vi har inte förutsatt detta, men
vi tror att det i detta land finns många
kvinnor som önskar ett förvärvsarbete
men som inte kan få det. Då vore det
enligt vår mening rimligt om samhället
också ser till att dessa kvinnor i sitt
hemarbete når samma trygghet i det
sociala välfärdslandet som andra förvärvsarbetande
kvinnor har. När vi här
har försökt att bana väg för ett bättre
jämlikhetssamhälle, trodde vi verkligen
att fru Hörnlund tillhörde dem som
skulle vilja stödja en sådan åtgärd, men
tydligt är att hon inte har något större
eller varmare intresse för detta.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till motionerna I: 50 och II: 57.

Fru FR7ENKEL (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga att
vi i vårt motionspar inte begärt någon
utredning, vilket fru Hörnlund påstod
— om jag inte missuppfattade henne.

Vi talar där i stället om att det på
1950-talet fanns en hel del utredningar
som gjorde ekonomiska värderingar av
det produktiva arbete som utfördes i
hemmen. Dessa undersökningsresultat
är numera inte giltiga. Vi var väl medvetna
om att det sitter flera utredningar,
i vilka just denna värdering av hemarbetet
ingår som en del. Fru Hörnlund
frågar till vad man skulle kunna använda
deras värderingsresultat. Nu när för
så många — både kvinnor och män,
hoppas jag — valet står mellan hemarbete
och yrkesarbete får det ändå sägas
vara till fördel för den enskilda arbetstagaren,
om hon eller han kan få ta
ställning till de ekonomiska fördelar eller
nackdelar som det innebär att arbeta
i hemmet.

Vid föredragningen i utskottet fick
vi alltså reda på att många utredningar
höll på med detta problem som en deluppgift.
Jag tog tillbaka mitt yrkande

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

De hemarbetandes situation

om bifall till motionerna, sedan jag fått
in de rader i utlåtandet som fru Hörnlund
läste upp. Jag tror att det bär mycket
stor betydelse för många människor
att vi verkligen får hela detta begrepp
utrett.

Herr talman! Jag har inget yrkande,
eftersom jag är fullständigt nöjd med
vad utskottet har skrivit. Naturligtvis
förutsätter vi dock, eftersom vi fick in
denna mening, att våra önskemål i motionerna
verkligen blir tillgodosedda genom
de sittande utredningarna.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Fru Fraenkel talar om
att motionärerna inte har begärt någon
utredning. Nåja, utredning eller inte;
det står i alla fall på s. 2 i utlåtandet:
»Ett ingående studium av detta är inte
endast värdefullt utan nödvändigt. Det
kan i första hand ske genom en samordning,
komplettering och utökning av de
undersökningar som redan gjorts.» Om
det är fråga om en utredning eller inte
kan man kanske diskutera, men fru
Framkel tycks också vara inne på detta
litet lättvindiga tal om en paketlösning.
.

Herr Eriksson i Bäckmora började
med att citera mig från förra veckans
debatt, då jag talade om en viss potentat.
Jag konstaterar att herr Eriksson är
mer läraktig när det gäller att fånga
upp sådana citat än när det gäller frågan
om hemarbete. Varför talar inte
herr Eriksson i Bäckmora om hemarbetande
män? De är för närvarande
mer utestängda än hemmafruarna i fråga
om bl. a. sjukförsäkringsförmånerna.

Jag hör också att herr Eriksson inte
själv vet vad som skall ingå i det paket
som han har talat om. För närvarande
utreder familjepolitiska kommittén
bl. a. vårdbidragsfrågan och frågar om
jämlikhet mellan män och kvinnor
i sjukförsäkringshänseende, och pensionsförsäkringskommittén
utreder problem
beträffande jämlikhet mellan män
och kvinnor i pensionshänseende. Litet

realism får man ändå ålägga sig när
det gäller motioner; annars riskerar
man att riksdagsarbetet inte tas på allvar.
Detta motionspar kan knappast tas
på allvar. Jag har faktiskt sett det som
ett jippo från herrar Eriksson i Bäckmora
och Börjesson i Falköping.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund behöver
inte tala om för oss att hon inte har
tagit våra motioner på allvar; det har
vi redan förstått av hennes negativa inställning.
Vad jag däremot inte förstår
är hur en kvinnlig representant som
fru Hörnlund kan vara så negativ när
det gäller att skapa jämlikhet och valfrihet
för grupper, som verkligen inte
har fått någon sådan.

Från vilken utgångspunkt man än ser
denna fråga kommer man inte ifrån det
faktum att de hemarbetande kvinnorna
inte har den trygghet i vårt pensionsoch
socialförsäkringssystem som alla
andra grupper i vårt land har. Jag kan
inte anse att det arbete som dessa kvinnor
utför i hem och familj skall värderas
sämre än de förvärvsarbetandes.
Självfallet bör de ha samma möjlighet
till social trygghet som andra genom
de reformer som samhället har lagstiftat
om. Det är viktigt att kvinnorna kan
välja antingen hemarbete eller förvärvsarbete
om det är möjligt för dem att få
sådant. Men vilket de än väljer skall
de inordnas i det system av sociala
trygghetsreformer som vi har lagstiftat
om.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Eriksson i Bäckmora
försöker slingra sig ifrån jämlikhetsfrågorna.
Skall inte jämlikheten
också gälla de förvärvsarbetande, hemmamännen
och de ensamstående? I motionen
efterfrågar ni en värdering av
hemarbetsinsatserna, och i mitt första
inlägg frågade jag om inte värderingen
i så fall bör gälla alla kategorier. Ni har

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

glömt en del av dem i er motion, herr
Eriksson i Bäckmora.

De hemarbetandes situation

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till att vi
har begärt en utredning är att vi vill
åstadkomma social trygghet och jämlikhet
för kvinnor som nu saknar detta.
Utredningen får fria händer att göra
undersökningen med hänsyn till just de
hemarbetande kvinnorna och vad vi pekat
på i vår motion.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Ni har talat om de hemarbetande
kvinnorna, och det är deras
arbetsinsatser ni vill värdera. Då kvarstår
väl det faktum att ni anser att de
andra grupperna redan har det så bra
att det inte behövs några utredningar
för dem?

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Fru Hörnlund har reserverat
sig mot utskottets hemställan
och därefter har hon yrkat bifall till
densamma. Vidare har hon gjort sig
skyldig till vissa värderingar av kammarkollegers
sätt att motionera och av
deras intellektuella övningar. Jag skall
inte göra några värderingar av hennes
agerande här.

I utskottsutlåtandet har vi gjort en
viss bedömning av de motioner som behandlas.
Det är riktigt som sagts att
ytterligare en reservation hade gjorts;
den föll bort på grund av ett tekniskt
missöde, och reservanterna har förlåtit
detta. Därför behöver fru Hörnlund inte
bekymra sig mer om det.

Om det till ett utskottsutlåtande finns
fogad en reservation vari sägs att utskottet
har gått för långt och varit för
välvilligt och en av motionärerna sedan
anför, att utskottet inte tillräckligt långt
har gått dem till mötes, drar jag därav
slutsatsen att utskottets sätt att handlägga
frågan är ganska hyggligt.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Beträffande min reservation
till utskottsutlåtandet har jag
tidigare påpekat att den berodde på en
rad i utlåtandet, där det talas om att
sittande utredningar skall beakta vad
som anförts i motionerna. Jag hävdade
— och jag gör det fortfarande — att det
inte fanns någonting att beakta i motionerna
och därför avgav jag min reservation
för att ha möjlighet att vara med
om att avslå dessa motioner. Herr Larsson
i Borrby har kanske inte riktigt
förstått hur man förfar i sådana här
fall.

Vidare talar herr Larsson i Borrby
om mitt agerande. Jag skulle till centerpartisterna
vilja säga att herr Larsson
i Borrby i varje fall inte har velat vara
med om att yrka bifall till den centerpartistiska
motionen. Han tillhörde ju
inte de centerpartister som ville reservera
sig i utskottet.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Bara några ord till fru
Hörnlund. Hon har tillåtit sig att betrakta
vår motion om hemmakvinnornas
situation som ett jippo. Jag tycker nog
att fru Hörnlund skulle vara litet försiktig
i sina omdömen och uttalanden.
Är det verkligen fru Hörnlunds uppfattning
att det är ett jippo att försöka
ernå social jämlikhet för de tusentals
hemarbetande kvinnorna i vårt land?
Jag protesterar mot ett sådant uttalande.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 50
och II: 57; och biföll kammaren utskot -

tets hemställan.
Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11

Kvinnlig tronföljd

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av motion om
kvinnlig tronföljd.

I detta utlåtande behandlades motionen
11:478 av herr Holmberg, vari
hemställdes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att grundlagberedningen
erhåller i uppdrag att
utarbeta förslag till de grundlagsändringar
som erfordras för att införa kognatisk
tronföljd i vårt land».

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå motionen 11: 478.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Sveningsson, Hernelius
och Wennerfors (alla m), vilka ansett
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionen 11:478 anhålla hos Kungl.
Maj:t att grundlagberedningen finge i
uppdrag att utarbeta förslag till de
grundlagsändringar som erfordrades för
att införa fullt kognatisk tronföljd i vårt
land utan att rubba den nuvarande successionen; 2)

av herrar Harald Pettersson och
Larsson i Luttra (båda ep) samt herrar
Neländer och Ohlin (båda fp), vilka ansett
att utskottet hort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionen II: 478 anhålla hos Kungl.
Maj :t att grundlagberedningen finge i
uppdrag att vid prövning av frågan om
statschefens ställning undersöka vilka
grundlagsändringar som erfordrades för
att införa fullt kognatisk tronföljd i vårt
land utan att rubba den nuvarande successionen
i första led.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! »Skall Sverige förbli
monarki eller övergå till republik?» Så
inleds förordet till boken »Kan kungadömet
bevaras?», som utgivits sedan
riksdagen för ett år sedan behandlade
frågan om kvinnlig tronföljd. Författare
till boken är två yngre statsvetare,
Björn Tarras-Wahlberg och Kjell
Treslow, som inom parentes sagt har all
heder av detta inlägg i debatten. Skriften
har sitt stora värde när kraven på
republik framförts med en så betydande
kraft från vänsterhåll och när grundlagberedningen
erhållit uppdraget att
överväga statschefens ställning i en
modern parlamentarisk demokrati.

Det finns skäl att erinra om — som
också författarna gör i boken — att utredningsarbetet
i hög grad initierats av
den socialdemokratiska republikmotionen
år 1966. Således kommer vi att så
småningom få en politisk strid i vårt
land i denna fråga, och jag bedömer det
som mycket troligt att republikvännerna
då kommer att häpna över den överväldigande
majoritet av det svenska folket
som vill behålla monarkin. Emellertid
skall kammaren som bekant inte i
dag ta ställning i monarkifrågan.

Yi inom vårt parti anser att införandet
av kvinnlig tronföljd bör påskyndas
för att trygga monarkin, och vår
politiska vilja i detta avseende framgår
av att motioner i denna fråga har väckts
under en följd av år. I vår reservation
nr 1 till konstitutionsutskottets utlåtande
nr 10 framhåller vi att det inte är
säkert att grundlagberedningen utan
särskilt uppdrag tar upp detta spörsmål.
Ett sådant entydigt uppdrag bör
därför nu lämnas.

Det finns i utskottsutlåtandet ytterligare
en reservation, nämligen av centerpartisterna
herr Harald Pettersson
och herr Larsson i Luttra samt folkpartisterna
herr Nelander och herr Ohlin.
Grundtanken där är densamma som i
reservation 1 men det hade självfallet
varit tillfredsställande om de båda

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

reservationerna hade kunnat bli en
enda. Tråkigt nog fanns emellertid inte
i detta fall tillräckligt av den liberala,
progressiva framstegsvänligheten och
viljan att klart och entydigt uppdra åt
grundlagberedningen att utarbeta förslag.
I reservation 2 hemställs nämligen
att grundlagberedningen endast skall
undersöka vilka grundlagsändringar
som erfordras för att ett förslag skall
kunna framläggas. Samtliga reservanter
syftar emellertid som sagt i stort
sett åt samma håll, och vårt ställningstagande
skiljer sig ändå avsevärt från
den socialdemokratiska, gammalmodiga
ståndpunkten, som också utskottsmajoriteten
intar i sitt uttalande, omfattande
tre rader.

Herr talman! Jag vill också framhålla
för kammarledamöterna att vår reservation
innebär ett slopande av könsstrecket
i fråga om tronföljden. Vi syftar
således till s. k. fullt kognatisk tronföljd,
vilket innebär att äldsta barnet
oavsett kön ärver kronan. I reservationen
hemställer vi emellertid att den
nuvarande successionen inte skall brytas.

Herr talman! Det förhållandet att en
kvinna är en kvinna skall ju inte utgöra
ett hinder för att utöva statschefsämbetet.
Man borde inte ens från denna
talarstol behöva säga att en kvinna har
precis samma förutsättningar härvidlag
som en man. Likställigheten skall accepteras
när det gäller såväl denna som
andra poster i samhället. En kvinna
bör ha möjlighet att bli regent i Sverige,
liksom fallet är i sex av Europas nuvarande
nio monarkier och som det
också förr har varit i vårt land.

Jag tar väl inte fel om jag påstår
att socialdemokratiska riksdagskolleger
kommer att protestera mot att monarken
erhåller sitt ämbete genom arv.
Men deklarera då i klartext för det
svenska folket att ni vill införa republik!
Ni bör väl vara på det klara med
att den politiska medvetenheten och
inte minst kunskaperna i denna spe -

Kvinnlig tronföljd

ciella fråga kraftigt ökat under de senaste
åren, vilket innebär ökad kännedom
om även nackdelarna med republik.
Jag vill för min del klart deklarera
att syftet med motion 478, med
reservation 1 och med mitt inlägg är att
slå vakt om monarkin och för framtiden
trygga dess ställning i vårt land.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation 1.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! I år är det 50 år sedan
kvinnorna fick rösträtt här i landet.
Alla partier är i dag ense om att likställighet
skall råda mellan könen också
när det gäller exempelvis tillträde till
ämbeten. Men när det är tal om landets
högsta ämbete kan vi inte ens enas om
att utreda frågan. Vad kan det bero på?
Ibland misstänker man att det rör sig
om vad vi brukar kalla den obotfärdiges
förhinder. Det finns såvitt jag förstår
ingen anledning att blanda in sådana
ovidkommande synpunkter i denna
fråga. Om någon till äventyrs har
siktet inställt på ett annat statsskick än
det nuvarande så befriar det inte honom
från ansvar för att man genomför
de reformer som behövs för att avlägsna
de rester av könsdiskriminering
som finns i det nuvarande systemet.

Författningsutredningen framförde på
sin tid vissa förslag som berörde tronföljden,
bl. a. en höjning av kungens
behörighetsålder. Utredningen gick
dock inte in på frågan om kvinnlig
tronföljd. Tre ledamöter av författningsutredningen
menade emellertid i
ett särskilt yttrande, att bibehållande
av ett könsstreck vid tillsättande av
statschefsposten icke kunde försvaras,
varför kvinnlig tronföljd borde införas.
Den meningen fullföljdes sedan i motioner
och reservationer vid 1964 års riksdag.
Frågan förblev dock olöst, och
läget är alltjämt detsamma.

Det framhölls 1967, att det inte heller
är säkert att frågan tas upp av
grundlagberedningen utan särskilt upp -

Nr 1»

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

drag. Reservanterna under det nu
föreliggande utskottsutlåtandet menar
att beredningen bör få ett sådant uppdrag.
Vi som står för reservation 2 är
av den uppfattningen, att det bör ske i
samband med grundlagberedningens
prövning av frågan om statschefens
ställning i en modern demokrati. Jag
kan därför inte förstå vad herr Wennerfors
sade om att den reservationen
inte ger uttryck åt samma progressiva
uppfattning som reservation 1. Det är
väl tvärtom så, att reservation 1 ger
uttryck åt en litet mer konservativ uppfattning
i den här frågan.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation 2.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! I anslutning till denna
sista lilla tvist mellan reservanterna
vill jag säga, att det viktigaste för mig
är att det i detta fall inte får förekomma
något könsstreck. Men det är klart
att frågan har samband med om vi skall
ha republik eller monarki och även om
det som jag kommer att säga, herr talman,
mest är avsett som en röstförklaring,
vill jag helt kort skissera min inställning
till republikfrågan.

När republikanerna säger att det är
orimligt att ett ämbete skall tillsättas
genom arv, kan detta tyckas vara en alldeles
riktig inställning, men om det gäller
en statschef och om statschefen inte
har något direkt inflytande, menar jag
att man inte får trycka alltför hårt på
den saken utan måste se det hela pragmatiskt.

Vad är det då som statschefen har att
göra och kommer att få att göra? Jo, han
skall ha representativt ceremoniella
uppgifter, och i utövandet av sådana
uppgifter ligger ju ingenting av vad
man skulle kunna kalla politisk makt.
Att han eventuellt sitter som ordförande
i utrikesnämnden tillför honom inget
personligt inflytande. Det finns naturligtvis
viktigare uppgifter som åligger

en statschef — framför allt vill jag här
peka på vad som försiggår vid regeringsbildning.
Där är det naturligtvis
vår uppgift att se till att statschefen blir
vad jag skulle vilja kalla en expeditionsinstans.
Man måste kringgärda procedurfrågorna
med regler som gör att
statschefen inte personligen kan inverka
på skeendet och då är det ju en fördel
att den person som skall fullgöra
dessa åligganden står utanför partipolitiken.

Därmed är jag framme vid dagens
kärnfråga. År det någon som vågar stå
upp och säga att en kvinna sköter dessa
uppgifter sämre än en man? Det är
faktiskt detta saken gäller.

Republikanerna tycks vara så optimistiska
att de tror att kungadömet hastigt
kommer att avskaffas. Nej, så kommer
med all sannolikhet inte att ske, vilket
de båda föregående talarna också
framhållit.

För mig är problemet således helt enkelt
en könsrollsfråga, där jag har min
bestämda uppfattning.

Genom utskottsutlåtandet har vi nu
kommit i den originella situationen att
de båda reservationerna avser en beställning
till grundlagberedningen,
och även om ingen annan där skulle ta
upp frågan kan jag försäkra att jag skall
göra det. Det är nog absolut klart att
problemet blir behandlat i grundlagberedningen,
men jag kan ändå förstå
reservanterna, ty det händer ju att man
ibland vill ge ett ärende — särskilt av
en sådan vikt som detta — en knuff
framåt.

Här föreligger alltså två reservationer.
Den ena säger att vi skall ha fullt kognatisk
tronföljd utan att rubba den nuvarande
successionen. Den andra reservationen
säger att vi skall ha fullt kognatisk
tronföljd utan att rubba den nuvarande
successionen i första led. Det
är således fråga om en beställning till
en sittande utredning med delvis olika
syftning. Enligt min mening kan man
inte gå med på något sådant; allra minst

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

kan jag själv göra det eftersom jag råkar
tillhöra grundlagberedningen.

Det är från den utgångspunkten, herr
talman, som jag här vill förklara att jag
kommer att avstå från att delta i omröstningen.

Herr HOLMBERG (m):

Herr talman! I år har den motion
som kräver kvinnlig tronföljd bara en
undertecknare. Jag har faktiskt blivit
ensam att motionsvägen framlägga detta
krav, men tidigare har vi varit några
flera.

Jag vill dock betona att detta ingalunda
innebär, att opinionen bakom
kravet på kvinnlig tronföljd och vad
detta för med sig på något sätt skulle
vara mindre stark i år än tidigare. I
debatten under de senaste åren har hävdats
att framför allt de unga människorna
skulle vara mindre benägna att
bevara och bevaka monarkin och att de
i stället skulle föredra en president.
Man har då stött sig på en del undersökningar
som gjorts i början av 1960-talet.

Emellertid inträffade förra året något
som dess bättre helt tycks kullkasta
detta påstående. Det gjordes 1968 en
Sifoundersökning, en s. k. ungdomsundersökning,
varav framgick att inte
mindre än 73 procent av ungdomarna
ville ha kronprinsen som kung, 17 procent
ville ha republik och 5 procent
ville ha monarkin bevarad men önskade
ha en annan person än kronprinsen.

Man kan av dessa siffror uppenbarligen
dra den slutsatsen att de debatter
som vi har haft under 1960-talet om
kvinnlig tronföljd, om republik eller
monarki har stärkt opinionen för ett
bevarande av monarkin. Monarkin har
alltså vunnit terräng, inte minst bland
ungdomen. Det har därför varit naturligt
att denna fråga i år ånyo aktualiserats
i en motion.

Men det är också intressant att se att
den socialdemokratiska majoriteten uppenbarligen
inte velat förändra något

Kvinnlig tronföljd

av sin grundinställning till detta problem.
Huvudtanken bakom såväl motionen
som reservationerna är ju, att vi
vill för framtiden säkerställa monarkin.
Man kan då dra den slutsatsen, att eftersom
den socialdemokratiska majoriteten
går emot detta, har denna majoritet en
annan grundläggande uppfattning, som
alltså här kan avläsas i att den inte vill
vidta åtgärder som säkerställer och bevarar
monarkin.

Jag skall inte gå närmare in på motiven
för att monarkin enligt min mening
skall säkerställas. Jag vill bara understryka
att min uppfattning är den, att
en monark som står över partierna har
större förutsättningar att fungera objektivt
i ett parlamentariskt system än en
vald president. En monark är på ett alldeles
speciellt sätt övervakad av opinionen.
Han saknar politisk förankring och
blir därigenom en garant både för demokratins
och för parlamentarismens bestånd.

Sedan vill jag säga några ord i korthet
om den fullt kognatiska tronföljden.
Den frågan har ju blåsts upp såsom en
skillnad mellan reservationerna. I den
första reservationen utgår man från fullt
kognatisk tronföljd men vill inte rubba
den nuvarande successionen. I den andra
reservationen vill man inte rubba den
nuvarande successionen i första led.

Jag vill säga att det är glädjande att
vi på reservanthåll har kommit så långt
att den fullt kognatiska tronföljden har
accepterats. Det har suttit långt inne.
Jag vill dock hänvisa till att 1963 avgavs
ett yttrande över den dåvarande
författningsutredningens betänkande av
Fredrika-Bremer-förbundet, som enligt
mitt minne var den enda remissinstans
som verkligen begärde en fullt kognatisk
tronföljd i syfte att garantera könsjämlikhet.
Det har alltså tagit fem år,
innan man har kommit så långt, men
det är en utveckling som vi alla hälsar
med stor tillfredsställelse. Jag är särskilt
tillfredsställd över att reservanterna nu
inte endast består av som tidigare tre

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

högermän och en folkpartist utan att
moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern har samlats kring reservationerna.

Jag vill sluta med att säga att den
avgörande skillnaden mellan dessa reservationer
enligt min mening ändå inte
är frågan om hur man skall utforma
den kognatiska tronföljden, utan att vi
i ^ moderata samlingspartiet begär ett
förslag till de grundlagsändringar som
fordras för en kognatisk tronföljd, medan
de övriga reservanterna, alltså från
folkpartiet och centerpartiet, endast
vill undersöka vilka grundlagsändringar
som skulle kunna erfordras. Vi ligger
alltså ett steg före i kravet på att konkretisera
förslag som är avsedda att bevara
monarkin, men vi hoppas att vi,
om vi nu förlorar i voteringen, nästa år
skall få fullt stöd av folkpartiet och
centern. Jag tänker nämligen inte ge
tappt, utan skall återkomma till frågan.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Frågan om kvinnlig
tronföljd har blivit något av en följetong.
Vid en genomgång av de senaste
årens motioner förefaller det som om
t. o. in. motionärerna har börjat tröttna
på sin upprepning. Från att först ha
krävt utredning och förslag om kvinnlig
tronföljd i samband med frågan om
statschefens ställning och uppgifter
övergick man i fjol till att begära kognatisk
tronföljd, och i den nu föreliggande
reservationen krävs förslag om
fullt kognatisk tronföljd, hela tiden med
det bestämda kravet att gällande successionsordning
inte får brytas.

Herr Holmberg framhöll att det av
utskottsutiåtandet att döma förefaller
som om socialdemokraterna inte har
ändrat sin grundtanke i denna fråga.
Nej, det har vi inte. Vi har samma uppfattning
som tidigare, nämligen att
spörsmålet skall ses i sitt större sammanhang
som omfattar statschefens
ställning och uppgifter, vilket ju grundlagberedningen
har att behandla.

Herr Wennerfors sade i sitt anförande
att de borgerliga hade en annan uppfattning
än socialdemokraterna. Men om
kammarens ledamöter läser utskottsutiåtandet
återfinner de bland dem som
stöder utskottsmajoriteten även två folkpartister.
Som herr Holmberg framhöll
stod centerpartiet och folkpartiet 1964
bakom samma reservation som högern,
men därefter har inte centerpartister
förrän i år reserverat sig.

I de tidigare debatterna i frågan har
jag ibland attackerats av talesmän för
reservationerna, och det har framhållits
att jag som kvinnlig ledamot av utskottet
borde ha beaktat kvinnans rättmätiga
jämlikhetskrav. Jag har då, som
jag fortfarande vill göra, alltid hävdat
att frågan inte har med vare sig jämlikhet
eller könsdebatt att göra. I år har
man också givit mig rätt. Herr Holmberg
talar visserligen i sin motion om
könsdiskriminering, men i en tidning
i går såg jag, att han sade att det för
honom i första hand inte gäller en kvinno-
eller könsfråga, utan avsikten är —
som också understrukits i denna debat
— att bevara monarkin. Det är ju brs
att vi har fått klarhet på denna punkt
Motionen förbryllar mig i alla fall nå
got. Vad är man rädd för? Man vill ju
inte ha prinsessan Christina till drottning
— hur nu detta kan komma sig.

Jag har den uppfattningen att hon
är väl så skickad för den uppgiften.
Men framställningen i reservationen
låter ana en viss brådska, eftersom
man där begär en ändring och kräver
fullt kognatisk tronföljd för första gången.
Man säger också att vi inte skal]
rubba på den nuvarande kronprinsens
privilegier när det gäller tronen. Då
undrar jag vad det är för bluff — om
jag får använda det ordet — att nu begära
förslag om fullt kognatisk tronföljd.

När vi behandlade liknande motioner
förra året klargjordes det ganska ingående
vad innebörden var i de olika benämningarna
kognatisk och fullt kog -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

natisk tronföljd, men jag kanske ändå
här skall säga att fullt kognatisk tronföljd,
som de moderata begär i sin reservation,
betyder att den äldste arvingen
efter den föregående regenten,
oavsett kön, skall ärva tronen. Om den
saken hade varit aktuell här i landet nu,
skulle det alltså ha betytt att prinsessorna
— eller i detta fall prinsessan
Christina, som är den enda kvarvarande
— skulle ha ärvt kronan före
prinsen, som är yngst. Men båda reservationerna
säger klart ifrån att inte ens
denna lilla gärd av rättvisa inom kungafamiljen
kan man vara med om. I stället
framhåller man att vi ju har en
prins, och då skall kronan i första
hand gå till honom. Först därefter kan
man tänka sig den ändringen att även
kvinnorna får komma med.

Utom de ändrade formuleringarna i
de moderatas motion och reservation
är alltså nyheten för året att vi har
fått två reservationer. Den moderata
reservationen tycker jag nästan är skarpare
än de tidigare högerreservationerna,
om jag i det sagda får inlägga vad
jag menar med moderat. Reservationen
i dag säger nämligen klart ifrån vad
det är man vill ha, nämligen en tryggad
monarki, om kronprinsen inte skulle
kunna upprätthålla traditionerna för
årtionden framöver.

Den andra reservationen syftar tydligen
till detsamma som den första. Reservanterna
vill ha kronprinsen till kung
och sedan, tydligen för att kunna trygga
monarkin i fortsättningen — kanske
efter år 2000 någon gång eller för den
händelse kronprinsen bara efterlämnar
prinsessor eller i varje fall en prinsessa
som den äldsta — vill man veta
vilka grundlagsändringar som skulle behöva
göras för att eventuellt släppa in
också de kvinnliga medlemmarna av
kungafamiljen på arenan. Jag finner detta
mycket långsökt, om jag får säga min
mening.

Det är många som i likhet med mig
beklagar att grundlagberedningen i det

Kvinnlig tronföljd

författningsförslag som riksdagen i år
har tagit slutlig ställning till inte kunde
lägga fram förslag rörande statschefens
ställning och uppgifter i en modern parlamentarisk
demokrati. Med den grundlighet
som utmärker svenskt utredningsväsende
— och därmed riktar jag
inte någon kritik mot systemet — torde
det stå klart att det tar sin tid innan
det blir någon större förändring. Det
är inte vare sig min eller någon annans
avsikt att ändra på något under
den nuvarande kungens regeringstid.
Men när vi nu reformerar vår författning
för att den skall harmoniera bättre
med den praxis som utformats och
kommit att gälla, så måste det också bli
en anpassning när det gäller utövandet
av den högsta befattningen.

Monarki eller republik är inte den
mest näraliggande frågan nu ens för en
republikan. Först måste vi ha klart för
oss vilka uppgifter och vilken ställning
vår framtida statschef skall ha. När den
frågan är löst får vi ta ställning till den
för vårt land bästa styrelseformen. Och
det kan hända, herr Wennerfors, att det
då inte behöver bli någon uppslitande
strid om styrelseformen. Då får vi också
ta ställning till om den högsta posten
i landet skall kunna ärvas. Jag är övertygad
om att det då också kommer att
visa sig att den posten skall kunna utövas
av kvinna lika väl som man.

Herr talman! Med det anförda vill jag
yrka bifall till utskottets förslag och avslag
på båda reservationerna.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle: Herr

talman! Fru Thunvall menade
att denna fråga blivit något av en ledsam
följetong. Hon använde visserligen
inte ordet ledsam, men jag tyckte mig
av uttryckssättet kunna utläsa att detta
var hennes mening. Jag vill säga till fru
Thunvall att detta för mig är en kär följetong.
Det visar sig att vi varje år flyttar
fram positionerna, och jag ser därför
ganska optimistiskt på frågan.

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

Jag vill nu bara replikera beträffande
uppdraget till grundlagberedningen. Fru
Thunvall säger att frågan där kommer
att tas upp i ett större sammanhang. Såvitt
jag kunnat utläsa av direktiven är
detta inte riktigt, ty det heter där följande:
»De rikspolitiska uppgifterna bör
i enlighet härmed fördelas mellan folket,
folkrepresentationen eller något
dess organ samt regeringen. Statschefens
ställning i en sådan modern parlamentarisk
demokrati bör, såsom riksdagen
nyligen beslutat —■ --, tas upp

till prövning vid en total författningsrevision.
» Det står där inget alls om den
kvinnliga tronföljden. Det är därför
mycket angeläget att nu klart och entydigt
ge grundlagberedningen uppdraget
att ta upp denna fråga.

Herr Wahlund lovar visserligen att
frågan skall tas upp i grundlagberedningen.
Man kan dock inom parentes
fråga när detta avses ske — det vore
intressant att veta. Herr Wahlund får
väl också medge att det vore ett stöd för
honom, om det funnes ett klart uppdrag
från riksdagen till grundlagberedningen
att ta upp spörsmålet.

Herr HOLMBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill ta upp ett uttryck
som fru Thunvall använde. Fru
Thunvall sade att vad det nu gäller är
att så småningom få till stånd en anpassning
när det gäller utövandet av
ämbetet i den högsta befattningen —
och att vi först måste ta ställning till
statschefens uppgifter. Det är denna
formulering som är så intressant och
som anger den avgörande skillnaden
mellan den socialdemokratiska majoritetens
uppfattning och den uppfattning
vi har inom moderata samlingspartiet.
Vi menar att man redan nu kan besluta
att i fortsättningen ha en monarki med
eu kung eller en drottning. Dessutom är
vi naturligtvis villiga att tillse att monarkens
uppgifter och ställning i samhället
regleras på ett modernt sätt.

Herr LARSSON i Luttra (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Fru Thunvall går inte
alls in på frågan om likställighet mellan
könen i detta avseende. Hon säger
bara att frågan skall ses i sitt sammanhang
och alltså skall skjutas åt sidan
för spörsmålet om det framtida statsskicket.
Hennes uttalande får väl tolkas
på detta sätt.

Det är riktigt att centern, folkpartiet
och högern år 1964 tillsammans stod
bakom en reservation i samband med
behandlingen av det förslag från författningsutredningen,
som då hade
framlagts. Det är nu ställningstagandena
inom grundlagberedningen som
föranleder oss att på nytt fästa uppmärksamheten
på denna fråga.

Jag delar den uppfattning som herr
Wennerfors givit uttryck åt, att det under
rätt lång tid framåt väl inte kommer
att finnas något parti som vågar
ta risken att gå ut i ett val och aktualisera
kravet på republik. Men just detta
förhållande gör det ju så angeläget att
frågan om likställighet inom det nuvarande
systemets ram verkligen förs
fram. Herr Wahlund har försäkrat att
han kommer att ta upp frågan i grundlagberedningen,
men det är alldeles givet
att frågan kan behandlas där med
en helt annan styrka om riksdagen har
begärt att så skall ske.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att frågan
aktualiseras med en helt annan styrka
när riksdagen säger ifrån än när jag
som enskild ledamot av grundlagberedningen
säger ifrån.

Jag begärde ordet därför att herr
Wennerfors ställde en fråga till mig på
denna punkt. Jag vill svara att detta
spörsmål har så intimt samband med
frågan om monarki eller republik att
det inte kan kringgås i sammanhanget.
Jag kommer att göra vad jag kan för
att dessa frågor — huvudfrågan monarki
eller republik och, vågar jag säga, de -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

taljfrågan om kvinnlig tronföljd — snarast
möjligt kommer upp till behandling.

Högern säger att den under alla år
fört fram denna fråga och att centerpartiet
inte reserverat sig under de senaste
åren. Jag har inte hunnit forska
i saken, och jag vill inte bestrida påståendet
när det framförs så kategoriskt.
Orsaken kan emellertid vara att situationen
exempelvis varit den som jag befinner
mig i just nu, att man av andra
skäl än de som direkt hänför sig till
sakfrågan inte vill deltaga i ett beslut.
Jag kan tala om att herr Boo i utskottet
deklarerat precis samma inställning
som jag, alltså att det inte bör göras beställningar
hos eller ges direktiv till den
sittande utredningen vilka skiljer sig åt,
varefter herr Boo avstått från att reservera
sig.

Det kan också vara andra anledningar
— jag har som sagt inte forskat i saken.
Men ett vill jag slå fast, och det är
att vi i centerpartiet inte på något sätt
företer någon glidning i åsikterna. Vi
har haft samma inställning under hela
rlen tid som dessa frågor varit aktuella.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wennerfors sade
att detta för honom är en kär följetong
och att han tycker sig komma närmare
frågans lösning. Jag vet inte riktigt vad
han menar med det. Jag har emellertid
min uppfattning klar i denna fråga lika
väl som herr Wennerfors har sin.

Herr Holmberg säger att det för de
moderatas del är alldeles klart att Sverige
skall vara en monarki även i fortsättningen
och att det är därför som
denna beställning skall göras. För mig
är min uppfattning lika självklar, vilket
också framgått av alla mina inlägg. Jag
vill som sagt att frågan om ett lämpligare
styrelseskick skall övervägas — ett styrelseskick
där posten som statschef inte
ärvs. Därför vill jag vänta och se vad
utredningen kommer att föreslå beträffande
statschefens ställning. Som herr
Wahlund sagt hänger den fråga vi nu
2*— Andra kammarens protokoll 1969.

Kvinnlig tronföljd

diskuterar oupplösligt samman med frågan
om republik eller monarki. Frågan
om kvinnlig tronföljd kommer alltså
att aktualiseras vid behandlingen av
frågan om statsskicket.

Herr Larsson i Luttra var förvånad
över att jag inte talade om likställighet
i detta fall. Nej, det kan jag inte göra,
eftersom det varken i motionen eller
reservationerna talas om någon likställighet
mellan könen. Man vill inte gå
förbi kronprinsen, inte ens inom den
kungliga familjen. Det är då inte fråga
om någon jämlikhet eller likställighet.
Vi får för allt i världen inte rubba på
kronprinsens ställning, även om man
har än så starka önskemål om kvinnlig
jämlikhet.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Efter den debatt som
förts här i dag förefaller det väl ganska
uppenbart att frågan inte gäller om vi
skall ha monarki eller republik. Vi har
monarki här i landet, och det problem
det gäller är om kvinnorna skall ges
samma ställning som männen inom ramen
för denna monarki. Det är ett
ganska begränsat men ingalunda oviktigt
problem.

Den frågeställning som reservation 2
önskar belyst och som jag anslutit mig
till innebär att man när den nuvarande
tronföljaren tillträtt inför en ordning
som ger kvinnor och män samma ställning.
Det är här alltså fråga om förutsättningarna
för borttagande av ett
könsstreck. Visst bör som herr Wahlund
uttryckte det en kvinna vara lika
kapabel som en man att sköta de uppgifter
som tillkommer statschefen. Det
blir helt enkelt bara fråga om att dra
slutsatserna av detta konstaterande. Då
är det mycket svårt att förstå att det
inte skulle vara naturligt att få problemet
om kvinnans likställighet i en monarki
belyst i grundlagberedningen. Jag
tycker att detta är så naturligt att även
den som till äventyrs skulle vara republikan
skulle kunna gå med på att
Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

förorda detta. Någon bindning till någon
viss ståndpunkt inträder inte därigenom,
eftersom reservation 2 därvidlag
är försiktigt formulerad.

Nu har utskottsmajoriteten den uppfattningen,
att en sådan utredning kommer
i alla fall. Grundlagberedningen tar
upp den i samband med frågan om
statschefens ställning. Ja, det är möjligt.
Herr Wahlund för sin del hoppas
detta och lovar att göra vad han kan.
Jag har stor respekt för herr Wahlunds
inflytande i grundlagberedningen, men
ensam bestämmande är han dock inte.
Vi som företräder reservation 2 vill helt
enkelt vara säkra på att grundlagBeredningen
tar upp denna fråga. Det är alltså
en ganska blygsam och enligt min
mening självklar önskan. Även om herr
Wahlund inte vill binda sig borde han,
tycker jag, närmast komma till den slutsatsen
att riksdagen bör ge uttryck för
samma uppfattning som herr Wahlund
själv ämnar uttrycka i grundlagberedningen.

Jag tycker dock inte att vi skall blåsa
upp denna sak. Utskottsmajoriteten har
ingalunda uttalat sig eller demonstrerat
några sympatier för republik. Den anser
helt enkelt att frågan om kvinnlig
tronföljd nog blir utredd i alla fall.
Mot denna bakgrund förstår jag inte
riktigt talarna från moderata samlingspartiet,
som något artificiellt söker blåsa
upp frågan som om det var tal om
att nu säkerställa eller hota monarkin.
Jag är ledsen, herr talman, men jag
tycker att det verkar långsökt. Inte från
något håll har det fällts yttranden som
motiverar ett sådant omdöme i diskussionen
om den rätt begränsade fråga
som det gäller i dag.

Beträffande att säkerställa monarkin
— jag är personligen anhängare av
monarki — tror jag att det sker på ett
sätt allena: det är genom folkets vilja
att ha kvar monarkin. Enligt min uppfattning
kommer det att visa sig att
det förhåller sig så. Men det är inte
detta som är problemet i dag. Nu gäl -

ler det helt enkelt frågan om huruvida
man med säkerhet skall kunna räkna
med att grundlagberedningen belyser
det begränsade men ingalunda oviktiga
problemet att inom en monarkisk statsform
kvinnorna skall ges samma ställning
som männen.

Att nu söka göra frågan till en strid
mellan monarki och republik på eu
bakväg tror jag inte är klokt. Det gagnar
inte heller det stora reformarbete
som behöver utföras här i landet på
många områden under kommande år
att i onödan söka blåsa upp en sådan
strid. Jag tror inte ens, herr talman,
att det gagnar monarkin, om det är
detta man syftar till på moderat håll.
Bäst gagnar man den sak som man vill
arbeta för — vare sig den ligger på
den ena eller den andra sidan — om
man begränsar denna fråga till att gälla
vad den gäller.

Herr talman! Efter de försäkringar
som har givits i dag har mina förhoppningar
stigit om att herr Wahlund skall
få rätt och saken tas upp i grundlagberedningen.
Jag tror därför att det kommer
att visa sig att i varje fall reservationen
2 jämte motionen har gjort någon
nytta genom att trygga att den belysning
som vi önskar kommer till
stånd. Säkrast uppnår man dock detta
resultat om reservationen 2 vinner ett
betydande stöd. Jag yrkar därför bifall
till den.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Min inställning är praktiskt
taget densamma som herr Ohlins.
Det är bara på en liten punkt vi skiljer
oss åt, och det är därför jag har begärt
ordet. Jag menar att även om reservationen
2 är mycket mjukare hållen
i sin formulering än reservationen 1
finns det i alla fall en beställning även
i den. Man säger nämligen att man
skall utreda möjligheten att införa »fullt
kognatisk tronföljd i vårt land utan att
rubba den nuvarande successionen i
första led». Det är av den anledningen

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

jag anser mig böra avstå vid omröstningen.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan hålla med herr
Ohlin om att denna motion blåser upp
en debatt kring republik och monarki
som egentligen inte alls är riktig från
detta utgångsläge. Jag förstår inte brådskan
med att lägga fram en sådan motion.
Motionen och reservationerna är
utformade så, att en ny tronföljdsordning
skall gälla först sedan kronprinsen
kommit till makten — eller blivit
konung; han kanske inte får särskilt
stor makt. Först därefter blir den nya
ordningen sålunda aktuell, och det bör
mänskligt att döma inte bli förrän om
ca 50 år — i varje fall om kronprinsen
brås på sina släktingar. Därför borde
man kunna lugna sig tills grundlagberedningen
lagt fram sitt förslag och
därefter återkomma till frågan om kvinnorna
eventuellt skall få komma med på
den kungliga arenan.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle
:

Herr talman! Både fru Thunvall och
herr Ohlin har beskyllt oss för att vi
blåst upp en onödig strid; det skulle
i debatten inte ha uttalats önskemål om
att införa republik. Jag förstår inte riktigt
vad herr Ohlin har hört i det sammanhanget.
I varje fall har jag i debatten
—- inte minst i de debatter som
vi tidigare har haft —• observerat att
man klart har uttalat sig för republik.
Särskilt fru Thunvall har gjort detta,
och jag skulle kunna tänka mig att hon
kunde gå upp direkt efter mig i talarstolen
och än en gång uttala sig för republik.

Herr Ohlin var litet irriterad över
uttrycket att säkerställa monarkin. Han
sade att det enda rätta är att den säkerställs
genom folkets vilja. Det var elegant
uttryckt, men folkets vilja genomförs
av dem som representerar folket

Kvinnlig tronföljd

i detta hus. Även herr Ohlin borde därför
kunna acceptera uttryckssättet.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Att i denna debatt, som
gäller en begränsad fråga, ta upp problemet
om att säkerställa monarkin vars
avskaffande inte har den minsta aktualitet
förefaller mig artificiellt. Jag tror
inte att man gagnar någon sak genom
att riva upp en strid på den bogen.

Herr Wennerfors talade om att man
säkerställer monarkin inte bara genom
folkets vilja utan genom att dess representanter
i riksdagen genomför denna
vilja. Ja, just det! När tiden är inne
och detta spörsmål kommer upp efter
grundlagberedningens utredningar får
vi tillfälle att göra det.

Beträffande fru Thunvalls ståndpunkt
skall jag bara säga rent allmänt, att
nog tyckte jag att fru Thunvall ställde
sig klart positiv till tanken på lika ställning
för kvinnor och män när hon talade
om en republikansk statsform. Däremot
uttalade hon sig inte lika klart
positivt till lika ställning för kvinnor
och män i en monarkisk statsform. Min
uppfattning är den, att vare sig vi har
den ena eller den andra statsformen —
och jag är som bekant anhängare av
monarki — bör vi sikta till lika ställning
för kvinnor och män.

Herr LARSSON i Luttra (ep) kort genmäle: Herr

talman! Fru Thunvall anser att
det inte är någon brådska. Hon nämnde
att vi skulle kunna ha 50 år på oss för
att lösa denna fråga. Om det vet man
ju ingenting. Vidare är det väl angeläget
att frågan finns utredd, då riksdagen
vid nästa tillfälle skall ta ställning
till vad grundlagberedningen kommit
fram till. Därför anser vi att frågan bör
tas upp i grundlagberedningen.

Herr HOLMBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Thunvall sade, att
vi skulle lugna oss tills grundlagbered -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

ningen framlagt sitt betänkande och
och därefter fick vi se hur det hela
skulle ske. Det låter litet konservativt i
den allmänna inställningen och ur den
synpunkten skulle jag naturligtvis
kunna biträda den saken. I själva verket
är problemet emellertid inte så enkelt.
Det har nämligen förekommit uttalanden
och ageranden av sådant slag
under de senate åren för en ändring av
vårt statsskick, för ett genomförande
av en republik, att vi inte kan blunda
för det här i riksdagen eller bara lugna
oss.

Jag delar alltså inte herr Ohlins uppfattning
att denna debatt gäller bara en
begränsad fråga och att avskaffandet
av monarkin inte har den minsta aktualitet.
För herr Ohlin och för mig har
den absolut ingen aktualitet, ty vi kommer
självfallet att motarbeta varje sådant
försök. Men det står i det socialdemokratiska
programmet, och det har
gjorts uttalanden under de senaste
årens debatt, som klart visar att socialdemokraterna
inte tänker överge den
grundläggande tanken på genomförande
av republik. Här får man inte räkna
med ett, två, fem eller tio år, utan med
50 eller 100 år om det skall vara någon
mening med det.

Jag tillhör inte, herr Ohlin, dem som
vill underskatta unga framstående och
framåtsträvande riksdagsmäns uppfattningar
i den här frågan. Vi vet ju att
det i herr Ohlins eget parti har förekommit
demonstrationer just i syfte att
stödja tanken på en republik. Därför
anser vi oss inte kunna blunda för detta
utan vill göra allt vi kan för att bevara
och säkra monarkin.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt
som herr Holmberg säger att moderata
samlingspartiet i sin reservation begär
att få utarbetade förslag redan nu för
att säkerställa monarkin. Där är han
naturligtvis i sin fulla rätt. Men han har
även i en tidning i går uttalat att det

inte är fråga om en kvinno- eller könsfråga
utan om att trygga monarkin.

Herr Ohlin säger, att han trodde att
jag var för full kvinnlig likställighet
även inom ett monarkistiskt styrelseskick.
Till det vill jag säga att jag är för
kvinnlig likställighet, men jag har inte
kunnat finna att herrarna som avgivit
dessa reservationer är för kvinnlig likställighet,
eftersom man i alla fall inte
kan tänka sig att införa full kognatisk
tronföljd just nu därför att man inte får
rubba »den nuvarande successionen i
första led» enligt reservation 2 — enligt
reservation 1 »den nuvarande successionen»,
hur långt man nu avser att utsträcka
detta begrepp. Det är faktiskt
inte fråga om kvinnlig likställighet och
jämlikhet såvitt jag förstår.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Efter herr Wahlunds inlägg
torde det stå klart att frågan om
den kvinnliga tronföljden kommer att
tas upp i grundlagberedningen. Med
den förmåga att driva en fråga som jag
av erfarenhet vet att herr Walilund har
lär han nog, även om riksdagen inte
gör någon beställning i dag, kunna få
fram en behandling av denna fråga. Jag
grundar detta påstående på det enkla
förhållandet, att denna fråga otvivelaktigt
är en del av ett stort frågekomplex.
Det centrala i frågekomplexet är emellertid
någonting annat, nämligen statschefens
ställning. Med utgångspunkt i
vår nuvarande författning reser sig
framför allt tre frågor: hur skall ministärbildningen
gå till, hur skall besluten
fattas i konseljen och hur skall man
förfara vid ministärs eller enskilt statsråds
avgång? Den tredje av dessa frågor
har delvis fått sin lösning genom
det beslut riksdagen fattat i år. Övriga
frågor liksom även denna fråga är föremål
för beredning inom grundlagberedningen,
och helt naturligt kan ledamöterna
då ta upp också den fråga som vi
nu diskuterar.

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Det är mycket intressant att följa
denna debatt. Låt mig helt kort få erinra
om att det vid riksdagens början
förelåg en enda motion, låt vara att den
hade väckts av moderata samlingspartiets
ledare. I denna yrkades att man
skulle införa kognatisk tronföljd i vårt
land. När frågan sedan kom upp i konstitutionsutskottet
ändrade de moderata
sitt förslag och begärde att man skulle
införa fullt kognatisk tronföljd i vårt
land utan att rubba den nuvarande
successionen. Naturligtvis skall jag inte
göra något stort väsen av denna skillnad.
Jag har av herr Holmbergs anförande
förstått att även han nu omfattar
tanken på en fullt kognatisk tronföljd
ehuru han tydligen inte gjorde det vid
riksdagens början. De motioner som
väckts från högerhåll föregående år har
också gällt kognatisk tronföljd, inte fullt
kognatisk tronföljd; det har lanserats
under utskottsbehandlingen i år.

Under utskottsbehandlingen inträffade
också en annan sak, vilket klart
framgår av utskottsutlåtandet, varför
jag känner mig oförhindrad att omnämna
den. Tidigare har högerståndpunkten
haft en trogen anhängare i herr
Hamrin i Jönköping. I år fanns det ingen
inom folkpartiet som följde moderata
samlingspartiets linje och inte heller
någon inom centerpartiet. Två av folkpartisterna
och två av centerpartisterna
enades om en reservation. Herr Ohlin
har nyss påpekat skillnaderna mellan
de båda reservationerna. En sådan skillnad
föreligger, men båda måste uppfattas
som beställningar, även den som
herr Ohlin har satt sitt namn under.
Jag uppfattar situationen på det sättet,
att herr Ohlin i dag liksom för fjorton
dagar sedan vill demonstrera för sin
ståndpunkt här i kammaren, låt vara
att han gör det under milda, snälla och
högst lugna former. Det är sällan jag
har hört herr Ohlin tala så mycket om
blygsamheten bakom en ståndpunkt han
förfäktar.

Låt mig sedan även ett ögonblick

Kvinnlig tronföljd

granska de argument man här åberopat.
Det står helt klart att syftet med moderata
samlingspartiets ställningstagande
är att trygga monarkin — det har klart
och tydligt slagits fast. Jag tolkar detta
så, att man vill att riksdagen först med
anledning av ett förslag från grundlagberedningen
skall besluta om fullt kognatisk
tronföljd i vårt land utan att
bryta den nuvarande successionen och
att därefter frågan om statschefens befogenheter
skall tas upp. Det betyder
att man vill ge grundlagberedningen
andra direktiv än den för närvarande
har. I dessa direktiv ingår nämligen att
beredningen skall ta upp till behandling
frågan om statschefens ställning i en
modern demokrati.

Egentligen är väl högern angelägen
om att redan nästa år få ett förslag på
riksdagens bord, som därefter kan slutligt
antagas av 1971 års riksdag, d. v. s.
man vill bryta ut och prioritera den här
frågan. När jag tidigare har tagit upp
detta i diskussion med »moderatisterna»
har jag fått intrycket att det är detta
de syftar till.

Det är helt naturligt att centerpartioch
folkpartiledamöterna inte har varit
lika angelägna om att följa denna
linje. Jag skall också villigt erkänna, att
reservationen av herr Harald Pettersson
m. fl. är modest i förhållande till de moderatas
reservation, men även den förstnämnda
innesluter, som jag förut har
nämnt, en beställning.

Stöder man reservation 1, innebär
det alltså en beställning redan till nästa
år av ett förslag angående fullt kognatisk
tronföljd; ger man sitt stöd åt reservation
2, innebär det att frågan skall
granskas i ett senare sammanhang men
att man inte vill binda sig.

Jämlikhetsresonemanget har inte tillmätts
någon större betydelse i inläggen
av de moderata — jag noterar att det
endast är herr Larsson i Luttra som har
tryckt på den saken. Får jag endast helt
kort säga, att jämlikhetsperspeklivet
väl ändå är starkt begränsat. Möjligen

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

kan man tala om en familjär jämlikhet
på lång sikt.

Herr Holmberg bär hänvisat till en
SIFO-undersökning. Den har väl inte
så mycket i den här diskussionen att
göra, men jag får kanske ändå i förbigående
säga, att det är litet djärvt av
högerns ledare efter vad som har hänt
under valrörelsen och därefter att åberopa
SIFO-undersökningar som stöd för
en ståndpunkt.

Jag har märkt att orden har glidit
litet i den här debatten. När man har
talat om monarki har man i hastigheten
råkat säga demokrati. Självfallet är det
en felsägning, men låt mig få ta denna
felsägning till utgångspunkt för en deklaration,
att denna fråga inte har någonting
med demokrati att göra på det
sättet, att det skulle vara ett steg mot
ökad demokrati att följa någon av reservationerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets
hemställan.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först slå fast,
att de som har ställt sig bakom majoritetens
utlåtande inte därmed har uttalat
sig för republik. Deras yttrande gäller
en mer begränsad fråga. Jag har talat
med en av de liberala personer som
tillhör majoriteten i utskottet, och han
var angelägen om att det skulle framhållas,
att det inte är den saken frågan
gäller.

Sedan får jag kanske tillägga att —
såsom folkpartiets ordförande framhöll
redan i remissdebatten — den dominerande
uppfattningen i folkpartiet och
dess riksdagsgrupp utan tvivel är att
frågan om monarkins avskaffande här i
landet saknar all aktualitet.

Till fru Thunvall vill jag säga att om
man som jag önskar att alla tronföljare
efter den nuvarande skall utses utan
hänsyn till kön, så är väl detta verkligen
att kräva likställdhet för män och
kvinnor. Jag tycker det är anmärkningsvärt
om vi inte skulle kunna få

ett rätt allmänt godkännande av denna
princip från dem som ivrar för kvinnans
likställdhet — detta oberoende
av statsskicket i övrigt.

Herr Johansson i Trollhättan menar
att reservanterna vill ge andra direktiv
till grundlagberedningen än de existerande.
Men för det första är det mycket
vanligt att direktiv kompletteras och
även förtydligas, och för det andra —
herr Johansson — är det närmast en
smula oroande när Ni säger att reservation
2 skulle innebära andra direktiv
än de nuvarande. Detta rimmar ju inte
med talet om att inga nya direktiv behövs
eftersom man tar upp den här frågan
i alla fall. Om man nu i alla fall tar
upp den kan väl inte de, som vill vara
säkra på detta, därigenom anses komma
med andra direktiv. De kommer
med förtydligande direktiv, ingenting
annat.

Herr Johansson uttalade också att
han uppfattar mina yttranden på det eller
det sättet. Till detta vill jag säga att
herr Johansson har rätt om han uppfattar
dem som ett krav på likställdhet
för män och kvinnor, oberoende av
vilket statsskick vi har.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle
:

Herr talman! Allt fler tycks ha svårt
att hålla reda på namn. Nu senast var
det herr Jonsson i Väners.. .— nej,
herr Johansson i Trollhättan är visst
namnet. Jag tycker det är litet underligt
att inte herr Johansson i Trollhättan
skulle kunna använda det partinamn
vi antagit. Detta är en liten förhoppning
som jag framställde till herr Jonsson,
nej, Johansson i Trollhättan.

Allt fler och fler — också herr Johansson
— säger att herr Wahlund utgör
en garanti för att frågan om kvinnlig
tronföljd tas upp i grundlagberedningen.
Herr Wahlund själv uttalade
sig mera försynt genom att säga att han
bara är en enda ledamot och att det därför
var tveksamt om han skulle lyckas

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

men han skulle göra allt vad han kan.

Antag nu att herr Wahlund blir opasslig
och inte kan närvara vid grundlagberedningens
sammanträden eller att
exempelvis någon partiledare plötsligt
vill delta i beredningens sammanträden!
Då kan inte herr Wahlund vara
med. Därför menar jag att herr Wahlund
skall vara väldigt tacksam över att
det finns en reservation 1 här, som innebär
en klar beställning. Därför vill
jag he herr Wahlund att ta sin ståndpunkt
under omprövning och att rösta
för reservation 1.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag ber om ursäkt om
jag vid något tillfälle använde fel partibeteckning,
men det är inte alltid så
lätt att ha den rätta partibeteckningen
i minnet i den här debatten. Även herr
Wennerfors har tydligen litet besvärligt
med namn. Trots att vi sitter med i
samma utskott har han ännu inte fattat
vad jag heter! Det är tydligt att han endast
uppmärksammar sig själv under utskottsarbetet.

Herr Wennerfors tycks tro att herr
Wahlunds möjligheter att agera i grundlagberedningen
skulle kunna hindras av
herr Wahlunds partiledare, herr Hedlund.
Men jag vill upplysa om att samma
villkor gäller för grundlagberedningen
som för andra utredningar: endast
ledamöter och experter får deltaga.
Herr Hedlund kan inte gå in där
och köra bort herr Wahlund, och jag
tror inte heller att herr Hedlund har
lust att göra det.

Anledningen till att jag begärde ordet
var emellertid, herr talman, herr Ohlins
replik till mig. Med mitt yttrande om
att grundlagberedningen kunde få nya
direktiv genom att man antog reservationen
avsåg jag reservationen 1, där
man gör en prioritering av kravet på
denna fullt kognatiska tronföljd. Om
man gör det, ändrar man ju grundlagberedningens
direktiv på en avgörande

Kvinnlig tronföljd

punkt, nämligen den att man skall
granska statschefens ställning i en modern
demokrati. Reservation 2 har jag
däremot fattat som ett tillägg till de
direktiv som nu gäller, men jag måste
tillägga, att jag inte kan föreställa mig,
att det är nödvändigt med ett sådant
tillägg för att denna fråga skall uppmärksammas
och komma under behandling
i grundlagberedningen.

Herr HOLMBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan
tog upp en som jag tycker avgörande
fråga, vilken herr Ohlin också
hakade på, nämligen den om grundlagberedningens
direktiv. Det är alldeles
riktigt att vi syftar till att komplettera
dessa direktiv. Men det finns anledning
att erinra om att just denna
punkt, som gällde statschefens ställning
och de utredningar som sammanhängde
med denna, var den punkt som vi
1965 inte var beredda att acceptera.
Vi menade, att den öppnade möjligheter
för grundlagberedningen att avgöra,
huruvida man skulle stanna för ett
avskaffande av monarkin och införa republik
eller om man skulle bevara monarkin.

Det är alldeles riktigt att jag har en
benägenhet att blanda ihop monarki
och demokrati. Men det kan ju inte heller
bestridas, att detta är två begrepp
som har kompletterat varandra i den
svenska demokratin.

Jag vill alltså stryka under att syftet
med detta är en komplettering av direktiven
och att det bästa hade varit, om
grundlagberedningen över huvud taget
inte hade behövt bli ställd inför kravet
att ta ställning till frågan om republik
eller monarki utan redan från början
fått stanna för bevarandet av monarkin.

Herr LARSSON i Luttra (ep) kort genmäle: Herr

talman! Fru Thunvall har återkommit
till det undantag som man i re -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

servationerna gör för den nuvarande
successionen. Det är uteslutande en
praktisk fråga som ingenting har med
den principiella inställningen att göra.

Mitt intryck av denna debatt är, herr
talman, att man nu har litet större trygghet
för att denna fråga verkligen kommer
att tas upp av grundlagberedningen.
I så fall har ju både debatten och
reservationerna fyllt en angelägen uppgift.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill endast ta upp
två saker. Den första gäller direktivskrivningen
1965. I klarhetens intresse
vill jag konstatera att jag hade en motsatt
uppfattning än i förhållande till
herr Holmberg vid den tidpunkten och
att jag alltså fullföljer min dåvarande
linje, nämligen att frågan om statschefens
ställning skulle penetreras inom
grundlagberedningen. På den punkten
är vi båda alltså konsekventa.

Den andra gäller monarki—demokrati.
Får jag då helt kort erinra om att
den svenska monarkin är mycket äldre
än den svenska demokratin. Det historiska
händelseförloppet är ju att demokratin
införts i en stat där man haft
monarki i århundraden. Därav kan man
inte dra slutsatsen, att det är nödvändigt
att alltid förbinda demokrati och
monarki.

Herr CARLSHAMRE (in):

Herr talman! Nej, herr Johansson i
Trollhättan, det går inte att dra slutsatsen
att monarkin skulle vara en nödvändig
förutsättning för demokratin,
men det går att dra slutsatsen att demokrati
i svensk form utmärkt väl låter
sig förenas med monarki. För mig som
har en konservativ grundsyn är det då
självklart att fortsätta resonemanget på
följande sätt. Bevisbördan, om frågan
om avskaffande av monarkin skall tas
upp, åvilar helt och hållet monarkins

motståndare. Det behövs bevis och mycket
goda skäl för att aktualisera frågan
om införande av ett annat statsskick,
men det behövs inget särskilt skäl för
att behålla ett statsskick som har visat
sig utmärkt väl kunna förenas med
svensk demokrati.

Herr talman! Jag bad om ordet för
att på ett par punkter försöka att något
precisera och ytterligare motivera moderata
samlingspartiets ställningstagande.
Herr Holmberg har sagt —- och
jag tror jag vågar försäkra att han i det
avseendet har hela sitt parti bakom
sig — att syftet med motionen och reservationen
liksom med partiets agerande
i övrigt i denna fråga är att säkerställa
den svenska monarkin. Herr
talman! Jag vill hävda att detta inte är
att vara ute i förtid eller i ogjort väder.
Den svenska monarkin vilar på en
mycket fast grund i det avseende som
herr Ohlin aktualiserade — den vilar
verkligen på folkets vilja och godkännande.
Men den vilar på en ganska
bräcklig grund med hänsyn till successionen.
Efter nästa tronskifte — som
för att använda fru Thunvalls ord
mänskligt att döma inte kan dröja så
värst många år — står en enda man,
en enda person, mellan oss och kungaättens
utslocknande när det gäller arvsberättigade
tronföljare. Det är en mycket
bräcklig grund för en monarki att
stå på. Dessutom är det som vi alla vet
fråga om en man som icke är helt ung
och som hittills saknar barn. Enligt vår
åsikt är det verkligen på tiden att
bredda underlaget, att göra vad vi kan
för att i detta avseende säkerställa den
svenska monarkin. Det kan ske och
enklast sker det genom övergång till
fullt kognatisk tronföljd, som omedelbart
vidgar underlaget något och dessutom
ökar möjligheterna för ytterligare
vidgning i framtiden. Det är alltså vår
bestämda mening att en sådan åtgärd
bör vidtas och jag ger herr Johansson
i Trollhättan rätt i att vi menar att det
kunde vara mycket rimligt att grund -

unsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

lagberedningen fick i uppdrag att ta
itu med frågan och behandla den med
sådan snabbhet att förslag kunde föreläggas
redan nästa års riksdag, så att
ett första grundlagsbeslut kunde fattas
redan före valet hösten 1970. Det är
vår bestämda mening att detta vore en
riktig tidtabell och att den är väl motiverad.

Vid ett par tillfällen har det i debatten
efterlysts konsekvensen i reservationens
formulering, att den föreslagna
åtgärden inte skall rubba den nuvarande
successionen. Detta bör, fru Thunvall
och andra, ses som en lämplighetsbedönming.
Vi har i dag en tronföljare
som nästan har hunnit fram till behörig
ålder för trontillträde och som är systematiskt
utbildad för uppgiften att överta
det ämbetet. Att i en sådan situation
vidta en grundlagsändring som snabbt
förändrar hela situationen då det gäller
den allra närmaste tronföljden har
vi inte bedömt vara lämpligt. Det är inte
en principfråga utan en praktisk lämplighetsfråga.
Att från arvsrätten till tronen
föra undan en person som står
redo att överta den och i stället föra
fram till den närmaste arvsrätten någon
som inte på samma sätt är förberedd
är praktiskt olämpligt, men det är icke
en principfråga.

När man lyssnat på debatten i dag och
på liknande debatter tidigare år har
man inte kunnat undgå intrycket att det
här föreligger en klar skillnad i politisk
vilja mellan olika partier och grupper.
Från vår sida har vi mycket klart och
entydigt sagt ifrån att vi vill vidta de
åtgärder som kan vidtas för att säkerställa
monarkin. Det bör sålunda inte
döljas att en röst för reservation 1 i dag
entydigt är en röst för ett bevarande av
det monarkiska statsskicket i Sverige.
Men därmed är det självklart inte sagt,
herr Ohlin, att en röst på utskottets hemställan
eller reservation 2 är en röst
mot monarki och för införande av republik.
Det finns ju både konträra och
kontradiktoriska motsatser. Det vet herr

Kvinnlig tronföljd

Ohlin, som är duktig när det gäller logik.

Det gjorde på något sätt ett suddigt intryck
att höra fru Thunvall här motivera
sin uppfattning. Hon vill egentligen inte
diskutera likställighetsfrågan, och helst
vill hon inte heller diskutera monarkieller
republikfrågan. Fru Thunvall mumlade
denna gång på ett sätt som inte är
likt henne. Såvitt jag kan minnas har
hon tidigare tagit ståndpunkt mycket
klarare än i dag. Uppenbarligen är några
av riksdagens partier mer eller mindre
förlamade när det gäller denna fråga.

Jag tror inte, hem Ohlin och andra,
att man går en bakväg om man aktualiserar
monarkifrågan på detta sätt. Snarare
finns det uppenbarligen kretsar
här i landet som hoppas få republik införd
på en bakväg. Under de senaste
åren har det vid flera tillfällen ganska
klart framgått av debatten att vårt mäktiga
socialdemokratiska parti, som i sitt
program har införande av republik och
som inom sig hyser en ingalunda liten
grupp av övertygade republikaner, på
något sätt önskar att kalken skall gå
ifrån partiet och att man skall slippa
att ställa frågan på sin spets och ta ett
beslut. Det vågar man uppenbarligen
inte, därför att man vet att partiet
inte har folkmeningen bakom sig i det
fallet. Det skulle naturligtvis vara bekvämt
om frågan komme i det läget att
det inte fanns någon behörig tronföljare,
när tronen blir ledig. Det är ganska
klart att hela frågan om statsskicket då
kommer i ett nytt läge. Den gången kan
det bli lättare och politiskt mindre farligt
att aktualisera republikfrågan. Det
är tydligen också det man syftar till.
Därför är det oss angeläget att slå fast
att vi inte är med på sådana spekulationer.

För moderata samlingspartiet är frågan
helt klar. Vad vi syftar till är att
befästa monarkin.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle: -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

Herr talman! Jag vill bara säga — jag
vänder mig särskilt till herr Johansson
i Trollhättan — att eftersom vår lilla
skämtsamma kontrovers i namnfrågan
möjligen kan missuppfattas av den som
efteråt läser kammarens protokoll, så
räknade jag faktiskt till tio—elva felsägningar
av herr Johansson och började
då undra om det kunde ligga något slags
skämtsam avsiktlighet i det. Herr Johansson
i Trollhättan förstår kanske då
att min felsägning också låg åt det hållet,
och jag hoppas att herr Johansson
har överseende med den.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Denna debatt har kommit
att beröra frågan om republik och
monarki, och det är inte alls konstigt.
Den har ju legat under motionen. Ingen
kan väl förneka att det är intresset för
monarki som har drivit fram den motionen.
Det är en fint att på olika sätt
försöka säkra monarkin under sken av
att man har en modern uppfattning när
det gäller frågan om likställighet mellan
män och kvinnor. Herr Garlshamre blev
otålig över de suddiga förklaringarna
från annat håll och sade därför mycket
tydligt vad det är han vill.

Sedan sade herr Ohlin att det är uppenbart
att motionärerna inte har syftat
till att få eu diskussion om frågan
om monarki eller republik, och det sade
herr Ohlin naturligtvis därför att han
själv inte vill ha en sådan debatt. Han
förklarade nu visserligen att hans parti
inte ansåg detta vara någon angelägen
fråga. Vi vet dock att herr Ohlin brukar
ge sådana besked beträffande sitt
partis inställning även i andra känsliga
frågor. Om två ledamöter inte följer
med till Slottet vid riksdagens högtidliga
öppnande, anses detta genast vara
ett svårt partibrott. Man inser inom
hans parti att det inte råder så stor frihet
och finner det därför bäst att inte
uttala sig bestämt i någon riktning.

Jag undrar ändå om inte ställningstagandet
i reservationerna 1 och 2 är ett

djärvt försök att åtminstone se till att
det inte under 1900-talet kan komma
en kvinna på tronen. Man vill alltså inte
bara stödja monarkin i allmänhet utan
även se till att det inte blir en ordning,
där en kvinna kan komma att släppas
upp på tronen under detta århundrade.
Jag undrar hur detta kan vara förenligt
med den jämlikhetssträvan som
man föreger sig ha. Nej, det ligger mycken
grumlighet, särskilt inom folkpartiet,
bakom denna fråga liksom i alla
andra, och toleransen är där ganska
liten mot säruppfattningar i viktiga frågor.

Från herr Wahlunds håll rycker man
nu fram längs en annan linje för att
skapa sådana sympatier att man inte
behöver uttala sig för republik. Från
moderata samlingspartiet målas i stället
upp en skrämselbild, där det bara står
en man mellan demokratin och monarkin.
Om denne unge man skulle gå bort,
skulle vi alltså stå oss slätt. Då finge
man rent av kanske tillämpa ett demokratiskt
synsätt även i denna fråga. Medan
man från detta håll alltså försöker
ge intryck av att en paniksituation föreligger,
ställer herr Wahlund frågan på
följande sätt: Vad betyder det egentligen
vem som är monark? Denne har ju
ingenting att säga till om. Det spelar
inte heller någon roll vem som sitter
i utrikesnämnden. Beträffande frågan
om regeringsbildningen gör man allt för
att kringgärda monarkens befogenheter
med så många regler att han inte heller
där skall ha någon möjlighet att utöva
inflytande. Efter denna förklaring säger
herr Wahlund, att det därför gör
precis detsamma vem som sitter där
som monark. Ingen kan inbilla honom,
säger han, att inte också en kvinna
skulle kunna klara denna uppgift. Uppgiften
är alltså så betydelselös att t. o. m.
en kvinna kan klara den. Det är också
en underbar tröst för likställigheten.

Kontentan av de attacker som gjorts
i dag är, trots allt, att man på borgerligt
håll vill ge sken av att vara modern

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

samtidigt som man på något sätt vill
binda utredningen. Det är därför rörande
att man hakar på just den beställning
som vi på socialdemokratiskt håll uttalat
oss för tidigare här i riksdagen,
nämligen om en utredning av statschefens
ställning. Innebörden av deras förslag
är att man skall se till att åtminstone
de som nu sitter här i kammaren,
om det nu skulle gå så illa att det blir
kvinnlig tronföljd, själva skall slippa
uppleva detta.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag vill bara rätta till
en missuppfattning som tydligen förefinns
hos fru Nancy Eriksson och andra
ledamöter. Syftet med reservationen
är inte att se till att det inte kan komma
en kvinna på tronen under detta århundrade.
Med den tidtabell jag skisserade
för en stund sedan skulle en grundlagsändring
som den föreslagna kunna
vara genomförd och i kraft i varje fall
från och med den 1 januari 1972. Från
denna dag har vi därmed öppnat möjligheten
för en kvinna att komma upp
på tronen.

Det kan inte vara fru Eriksson obekant
att en utredning om en grundlagsändring
skulle beröra tre personer, som
skulle komma i fråga som arvsberättigade
till tronen, nämligen två män och en
kvinna. Dessa tre går i så fall alla in i
successionen. Man har alltså öppnat möjligheten
att när som helst från och med
det att lagen antages, en kvinna kan
komma på Sveriges tron. Och detta är
— jag vill gärna säga dess värre och
kan än en gång anknyta till vad fru
Tliunvall sagt — mänskligt att döma någonting
som kan hända, ty det ligger inte
under mänsklig bedömning eller under
mänskliga åtgärder hur snabbt tronskiften
inträffar. Det enda vi vet är
att från och med den dag lagen börjar
gälla har möjligheten öppnats att det
kan komma en kvinna på Sveriges tron.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! En av herr Carlsham -

Kvinnlig tronföljd

res teser är att socialdemokratin vill
skjuta ifrån sig frågan om republik eller
monarki. Men om detta varit fallet
hade väl socialdemokratin inte låtit
grundlagheredningen få i uppdrag att
undersöka statschefens ställning i en
modern demokrati. Detta leder ju till
att socialdemokratin liksom andra tvingas
ta ställning till denna fråga. I motsats
till vad herr Carlshamre säger aktualiseras
frågan genom grundlagberedningens
arbete. Men vi vill följa vanlig
svensk utredningspraxis. Och vi skulle
väl under normala förhållanden kunna
få stöd av en man som herr Carlshamre,
som jag har lärt känna som en god
konservativ sedan många år tillbaka,
för den uppfattningen att man skall följa
tågordningen vid utredningar och inte
ge sig in på en sådan ordning som
herr Carlshamre skisserat och som skulle
komma att gälla om reservationen 1
bifalles.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan
satsar tydligen på detsamma som
en annan talare i en annan debatt för
några timmar sedan, att kammaren till
stor del fått en ny personbesättning sedan
sist. Men vi är ändå rätt många
kvar, herr Johansson i Trollhättan, som
kommer ihåg hur herr Johansson i
Trollhättan och andra socialdemokrater
har slingrat sig som ormar i myrstackar
varje gång republikfrågan aktualiserats.

Varför står kravet kvar i partiprogrammet?
Jo, därför att man inte vågar
avlägsna det — några skulle tycka illa
om det också. Och det är nu en gång
lättare att låta bli att vidtaga en åtgärd
än att vidtaga den, om man inte vet vad
man skall göra.

Varför användes denna formulering i
direktiven till grundlagberedningen, att
det gäller att utreda statschefens ställning
i en modern parlamentarisk demokrati?
Jo, naturligtvis därför att for -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Kvinnlig tronföljd

muleringen täcker båda möjligheterna
— man har velat undvika att ta ställning.

Varför mumlar man fram och tillbaka?
Varför går man bakvägar och laborerar
med behörighetsålder och tronfölj
dsbestämmelser i hopp om att kalken
skall gå ifrån partiet?

Nej, herr Johansson i Trollhättan, är
det någonting som efter de senaste årens
debatter står klart inte bara för flertalet
av kammarens ledamöter utan säkerligen
också för flertalet av svenska
folket, så är det att socialdemokratin
upplever denna fråga som en osedvanligt
het potatis, som man vill slippa
hantera.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Nej, herr Carlshamre,
det är inte så att vi vill slingra oss undan
något som vi är övertygade om är
det rätta. Och en utredning av statschefens
ställning kan ju också innebära att
hela styrelseskicket utreds -—• det ligger
i frågan.

Jag begärde ordet när herr Carlshamre
i sitt första anförande sade att jag hade
uttalat mig suddigare nu än tidigare.
Jag vill verkligen infe att det skall stå
oemotsagt i protokollet, att jag i dag
skulle ha givit sken av att ha en annan
uppfattning i denna fråga. Jag tror inte
heller att någon annan än herr Carlshamre
kan hävda att jag inte skulle ha
klargjort att jag önskar att rikets högsta
ämbete, posten som statschef, inte
skall ärvas utan att vi skall övergå till
republikanskt styrelseskick.

Däremot finns det väl en viss suddighet
i herr Carlshamres uttalande om likställighet
och om att man skall införa
fullt kognatisk tronföljd, när man inte
vill låta detta gälla från och med i
dag. Man säger att vi har en prins som
systematiskt har utbildats för uppgiften.
Jag skulle vilja fråga vad det är för
fel på prinsessan Christinas uppfostran
för de uppgifter som statschefen skall
utföra i detta land? Varför duger inte

hon i dag lika bra som kronprinsen?

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Utformningen av direktiven
hänger uppenbart samman med
det reellt centrala, d. v. s. vilken ställning
och vilka befogenheter en statschef
skall ha. När man skrivit på det sätt
som skett beror det helt enkelt på att
man har tagit hänsyn till det politiska
livets realiteter.

När det sedan gäller formuleringen
av det socialdemokratiska partiprogrammet
försökte herr Carlshamre att
göra en tolkning av den situation som
förelåg. Jag tror dock att jag på den
punkten kan yttra mig med litet större
insikt, eftersom jag hörde till dem som
svarade för utformningen av programmet.
Jag vill då helt enkelt kort konstatera
att det naturligtvis var uttryck
för en principiell inställning.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Herr Carlshamre säger
att syftet är att säkerställa monarkin.
Om det hade varit syftet, varför motionerar
då inte herr Carlshamre om den
saken i stället för att via en bakväg ta
upp frågan?

Man vet väl att det är alldeles utsiktslöst
att på den bakvägen nu före utredningarna
få ett ställningstagande till
frågan om monarki eller republik. Man
vet att många som är anhängare av
monarkin inte accepterar den metoden.
Det är omöjligt, herr talman, att undgå
slutsatsen att man på högerhåll haft
andra motiv, vilka mera haft att göra
med PR för partiet än att nu få fram
ett avgörande om den stora frågan som
blir rest när grundlagberedningen är
färdig med sina utredningar. För min
del är jag inte ängslig. Jag tror att folkets
vilja härvidlag ligger fast och inte
kommer att ändras.

Till fru Eriksson i Stockholm vill jag
säga att jag tidigare klargjort vår inställning
att alla nya tronföljare skall
utses oberoende av kön. Fru Eriksson
säger att vi tydligen vill se till att ingen

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

kvinna kan komma på tronen under det
här århundradet. För det första garanterar
fru Eriksson tydligen olika personers
livslängd på ett sätt som i verkligheten
ingen kan göra. För det andra
vill jag gärna slå fast att fru Eriksson
är en glödande anhängare av republik.
Skulle mot fru Erikssons vilja monarkin
få fortsätta — jag är övertygad om
att så blir fallet — menar fru Eriksson
tydligen att den nuvarande tronföljaren
bör föras åt sidan till förmån för en
kvinnlig tronföljare.

Fru Eriksson gör en intressant kombination
av sitt kända glödande republikanska
intresse och den ståndpunkt
hon här intagit. Jag tror att det är
mera realistiskt och mera överensstämmande
med folkets vilja om man går på
linjen att följande tronföljare — efter
den nuvarande — bör utses oberoende
av kön.

På tal om att binda utredningen som
fru Eriksson sade kan jag nämna att
herr Johansson i Trollhättan och jag
blivit överens om att reservation 2 inte
binder. Däremot gör den ett förtydligande,
ty det är, herr talman, inte
säkert att man vid utredning om statschefens
ställning därvid också utreder
frågan om vilken person som skall
träda till och bli statschef inom en
monarki. Därför behövs ett förtydligande
om att man skall utreda även
frågan om vem som träder till och blir
statschef inom ett monarkistiskt system.
Ett sådant förtydligande kan väl inte
utgöra någon olägenhet.

Jag hoppas emellertid, herr talman,
att dagens debatt skall leda till att
grundlagberedningen, hur röstsiffrorna
än i dag utfaller, skall känna sig moraliskt
förpliktad. Herr Wahlund och herr
Johansson i Trollhättan har gjort personliga
åtaganden att utan onödig tidsutdräkt
verkligen ta upp och belysa
även denna fråga i ett större sammanhang.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Jag blev kallad ut ur

Nr 10 53

Kvinnlig tronföljd

kammaren ett slag av ett telefonsamtal,
och nu får jag höra att fru Eriksson
i Stockholm har blandat ihop två yttranden
i mina anföranden.

För att teckna en bakgrund till min
inställning i frågan om monarki eller
republik drog jag den slutsatsen att en
monark inte bör ha något personligt
politiskt inflytande. Sedan gick jag över
till ett annat tema, nämligen den kvinnliga
tronföljden. Fru Nancy Eriksson
blandar friskt ihop dessa båda saker
och påstår, att jag skulle ha sagt att
det är så oviktiga ting som statschefen
skall sköta att de kan klaras också av
en kvinna. Någonting sådant har jag
aldrig sagt; det är en konstruktion av
fru Nancy Eriksson.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen 1) av herr
Sveningsson m. fl.; samt 3:o) bifall till
reservationen 2) av herr Harald Pettersson
m. fl.; och fann herr talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Larsson
i Luttra begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen
nu fann den under 3:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr
Wennerfors votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
konstitutionsutskottets utlåtande
nr 10 antager reservationen 2) av herr
Harald Pettersson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 1) av herr Sveningsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Wennerfors begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 61 ja och 29 nej, varjämte
107 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
konstitutionsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Harald Pettersson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Larsson i Luttra
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 120 ja och
77 nej, varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 12

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens
Bruk

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
33, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag till teckning av
aktier i AB Gullhögens Bruk jämte motioner.

I propositionen nr 11 hade Kungl.
Maj:t under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över industriärenden
för den 24 januari 1969 föreslagit
riksdagen att till Teckning av aktier i
AB Gullhögens Bruk på tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1968/69 på kapitalbudgeten
under fonden för statens
aktier anvisa ett investeringsanslag av
20 200 000 kr.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat

dels de likalydande motionerna I: 909
av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 1045 av herr Magnusson i Borås
m. fl., vari hemställts dels att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
måtte besluta att till teckning av aktier
i AB Gullhögens Bruk på tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1968/69 på
kapitalbudgeten under fonden för statens
aktier anvisa ett investeringsanslag
av 20 200 000 kronor, dels att vederbörande
utskott utredde och i sitt utlåtande
lämnade en fullständig redovisning
av samtliga omständigheter kring
det aktuella aktieförvärvet och dess
sammanhang med förlusterna i det i
Svenska Skifferoljeaktiebolagskoncernen
ingående Svenska Duroxi AB varvid
även utreddes huruvida statsmakternas
engagemang från företagsekonomiska
synpunkter vore försvarligt,

dels de likalydande motionerna I: 910
av herrar Knut Johansson och Högström
samt II: 1044 av herr Henningsson m. fl.,

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

i vad avsåge hemställan att riksdagen
måtte bifalla propositionen nr 11 angående
anslag till teckning av aktier i
AB Gullhögens Bruk,

dels de likalydande motionerna I: 911
av herrar Skärman och Skagerlund samt
II: 10''f3 av herr Antby in. fl., vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 11 angående anslag
till teckning av aktier i AB Gullhögens
Bruk måtte beakta vad i motionerna anförts.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:909 och 11:1045, 1:910 och 11:1044
samt 1:911 och 11:1043, samtliga motioner
i vad de avsåge teckning av aktier,
till Teckning av aktier i AB Gullhögens
Bruk på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1968/69 på kapitalbudgeten
under fonden för statens aktier
anvisa ett investeringsanslag av
20 200 000 kr.,

2. att riksdagen måtte avslå motionerna
1:909 och 11:1045 samt 1:911
och II: 1043, samtliga motioner i vad
de icke behandlats under 1.

Reservation hade avgivits beträffande
utredning om Duroxföretagen av herrar
Virgin (m), Per Jacobsson (fp), Ottosson
(m), Bengtson (ep), Nyman (fp),
Leuin (fp), Johan Olsson (ep), Bohman
(m), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson
(ep), Enskog (fp), Lothigius (m)
och Eriksson i Arvika (fp), som ansett
att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionerna 1:909 och 11:1045 samt
1:911 och 11:1043 anhålla att Kungl.
Maj :t för riksdagen redovisade av reservanterna
förordad utredning om
Duroxf öretagen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Statsutskottet är enigt
om att anvisa ett investeringsanslag av

20,2 miljoner kronor för teckning av
aktier i AB Gullhögens Bruk. Vi är
inom utskottet oeniga om huruvida
Duroxaffärens avveckling presenterats
på ett riktigt sätt. Innan jag går över
till kritik och granskning av redovisningen
i Duroxaffären vill jag säga
följande.

Vi hade en interpellationsdebatt om
Durox i höstas. Jag tänker inte stanna
vid de frågeställningar som då togs
upp; vad motionärerna har anmärkt på
är ju bristande redovisning.

Det andra är att jag personligen inte
kände någon skadeglädje, när statsrådet
Krister Wickman hade att redovisa
Duroxaffären för riksdagen i höstas.
Jag borde ha känt en sådan skadeglädje,
därför att det socialdemokratiska
partiet använde en stor del av
årets valrörelse till att misstänkliggöra
näringslivet för att därigenom bädda
för större statlig insyn och större beroende
av staten, och man framhävde
statens förutsättningar både som förnämlig
arbetsgivare och som försvarare
av arbetstagarna.

Jag tyckte att statsrådet Wickman
hederligt och korrekt tog itu med
Duroxfrågan och också erkände felaktigheter
som hade begåtts. Enligt vår
uppfattning borde den proposition, som
statsutskottet har haft att behandla, ha
varit lika orädd som statsrådet Wickman
var vid det tillfället.

I och för sig är det inte märkligt att
ett och annat företag går med förlust,
gör felaktiga investeringar och icke kan
bemästra förändrade konjunkturlägen.
Det ligger ju i hela företagsamhetens
dynamik. Skall man vinna stora fördelar
för företag och samhälle måste
man ta vissa risker, och det betyder
också ett och annat misslyckande. Det
kan man ha rätt till. Vi är överens om
att problemen i högsta möjliga grad
måste undanröjas för dem som blir
lidande på ett sådant misslyckande. 1
många av de statsägda företagen har
det emellertid blivit dundrande förlus -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

ter, och i allmänhet blir det små vinster
i förhållande till företagens storlek.

Statsrådet sade i höstas när denna
fråga debatterades att det var anledning
återkomma under våren när en proposition
presenterades. Jag tror att femte
avdelningens värderade ordförande
kommer att hävda att vi från oppositionens
sida tycker om att suga på den
här karamellen så länge som möjligt.
Om departementschefen hade lagt fram
en fullständig redovisning, hade motionen
med anledning av propositionen
icke behövt väckas, och om statsutskottet
åtminstone under hand fått en fulllödigare
redovisning hade vi ej behövt
avge reservation.

Jag skulle vilja fråga femte avdelningens
värderade ordförande vad bakgrunden
är till att man i en sådan här
ömtålig fråga inte ger en bättre redovisning.
Varför lägger man inte papperen
på bordet efter den hårda kritik som
förekommit? År läget ännu sämre än
man för närvarande vill låta påskina?
Från oppositionens sida måste vi ställa
oss den frågan när man behandlar redovisningen
på detta sätt.

Vi vet alltså att anläggningen från
början var hårt nedkörd, att värdet ur
företagsekonomiska synpunkter kanske
inte var så högt som det borde vara
och att priset möjligen var för högt.

Beslutet om en tillbyggnad för 40 miljoner
kronor skapade redan från början
likviditetsproblem. Att maskininvesteringarna
var felaktiga kan avläsas
ur bokföringen; redan 1967 gjorde man
en avskrivning på 10,5 miljoner kronor.

Den redovisning som presenteras
riksdagen är otillfredsställande. På s. 9
i bilaga A: 2 till propositionen återges
en vinst- och förlusträkning som är dels
ofullständig, dels missvisande. Herr talman!
Det är en allvarlig anklagelse som
jag nu uttalat från denna talarstol. Jag
begär nu att »försvaret» vederlägger
denna anklagelse.

Någon skugga kan inte falla över
revisionsbolaget, då detta har garderat

sig genom att reservera sig för oavsiktliga
felaktigheter. Jag vill då fråga: Varför
låter man Sveriges riksdag ta del av
ett ofullständigt bokslut? Beror det på
bristande respekt för riksdagens ledamöter?
Tror man inte att de kan läsa
siffror?

År 1966 redovisades en vinst på
887 000 kronor. Denna har tillkommit
genom ett koncernbidrag på 551 000
kronor och en vinst vid aktieförsäljning
inom koncernen på 498 000 kronor.
I verkligheten föreligger en förlust
på 162 000 kronor. Vinsten vid aktieförsäljningen
måste ha uppstått genom en
direkt uppskrivning av värdena. Hur
motiveras denna uppskrivning? Detta är
en fråga som jag gärna skulle vilja ha
svar på.

Redan 1966 års bokslut visade att
rörelsen borde ha avvecklats. I 1967 års
bokslut redovisas ett koncernbidrag på
10,4 miljoner kronor. Om bolaget hade
varit i privat ägo hade det i princip
måste träda i likvidation.

Det finns ytterligare en rad frågor
som skulle kunna tas upp, men jag vill
inte trötta kammaren med det.

Jag är angelägen att framhålla att
andra statliga industribolag icke har en
så otillfredsställande redovisning som
Durox.

Låt mig till sist yrka bifall till Kungl.
Maj:ts förslag att AB Gullhögens Bruk
rycker ut som brandkår och att ett
investeringsanslag på 20,2 miljoner kronor
anvisas för aktieteckning. Jag yrkar
också bifall till reservationen om en utredning
om Duroxföretaget.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Låt också mig först slå
fast att det i utskottet inte rått några
delade meningar när det gällt förslaget
att anvisa ett investeringsanslag på
20,2 miljoner kronor för tecknande av
aktierna i Gullhögens Bruk. I det läge

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till

i vilket Duroxföretaget befinner sig anser
vi åtgärden att teckna aktier i Gullhögens
Bruk nödvändig, och ingen i
utskottet har velat motsätta sig anslaget.

Jag skall, herr talman, inte upprepa
alla de skäl för reservationen som herr
Lothigius så klart redovisat från talarstolen.
Låt mig bara helt kort säga att
reservationen tillkommit därför att vi
reservanter anser att den redovisning
av Duroxaffären som lämnas i propositionen
är alldeles för knapphändig
och ofullständig. I propositionen anges
det att statens förlust på Svenska Durox
uppgår till cirka 45 miljoner kronor.
Ifrån talarstolen har nyligen nämnts
större belopp.

Enligt vår mening är det angeläget
att en fullständig redogörelse för orsakerna
till denna stora förlust lämnas.
Kapitalförlusten uppgår till mer än
100 000 kronor per anställd. Det är en
betydligt större summa än vad som har
betalats ut i löner till de anställda under
de tre åren.

I utskottsmajoritetens motivering för
att inte gå med på kravet på en utredning
om anledningen till den dåliga lönsamheten
hänvisar utskottsmajoriteten
bl. a. till den information som statsrådet
Wickman gav i frågestunden i riksdagen
i höstas då just Duroxproblemet
diskuterades. I den frågedebatten framhölls
det från flera håll, bl. a. av statsrådet
Wickman, att Duroxaffären ändå
kan ha det goda med sig, att den kan
ge viktiga lärdomar. Då vill jag bestämt
hävda, att en första förutsättning för
att man skall kunna dra lärdom av
Duroxaffären är att en fullständig utredning
sker och att denna redovisas
både inför riksdagen och inför ägarna
av Durox, det svenska folket.

Den revisionsbyrå som upprättat redogörelsen
för de ekonomiska förhållandena
reserverade sig för felaktigheter,
såsom vi nyss har påmints om. Man
skyller på tidsnöd som ett skäl för att
vissa brister i redovisningen finns. Här
är det enligt reservanternas mening ett

teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

gemensamt intresse att få fram en utförlig
redovisning av samtliga omständigheter
som föranledde Duroxförlusten,
och det förvånar mig, herr talman, att
utskottsmajoriteten inte kan gå reservanterna
till mötes i detta krav.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Också jag skall fatta mig
kort.

År 1965 beslöt riksdagsmajoriteten att
staten skulle förvärva aktierna i Svenska
Durox AB. Det förvärvet skedde
trots alla varningar och trots avslagsyrkanden
från oppositionen. Också inom
den socialdemokratiska riksdagsgruppen
höjdes i varje fall ett par röster
som var mycket kritiska mot förvärvet.

Statsutskottets majoritet och även
riksdagsmajoriteten tog ganska lätt på
varningarna, och från regeringshåll försäkrades
att det inte var något konkursmässigt
företag. Man ville ge riksdagen
ett intryck av att förvärvet var noga
genomtänkt och att det fanns goda utsikter
till en lönande verksamhet. Man
ville också ge ett intryck av att staten
genom att gå in på denna marknad
kunde hjälpa till att skärpa konkurrensen
på byggnadsmaterialområdet
och pressa priserna på lättbetong och
mineralull.

Sedan företaget har varit i statens
ägo drygt tre år måste Duroxbolaget
försäljas. Det kan inte undgå att väcka
en viss uppmärksamhet att det då försäljs
till Gullhögens Bruk, ett av de
verkligt stora enskilda företagen i byggnadsmaterialbranschen.
Statens förlust
på Duroxaffären beräknar regeringen
till 45 miljoner kronor.

Jag vill gärna säga, herr talman, för
undvikande av allt missförstånd, att det
i och för sig inte är så anmärkningsvärt
att ett företag drabbas av förluster
eller att ett företag måste läggas ner.
Företagandet, vare sig det är statligt

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

eller enskilt, är alltid förenat med risktagande.
Men den kritik som från socialdemokratiskt
håll har riktats mot
den enskilda företagsamheten för bristande
insyn, bristande information till
de anställda och dålig planering i olika
avseenden har varit ganska hård. Därför
bör det i detta sammanhang sägas
ut att Duroxaffären förefaller vara ett
praktexempel på dålig insyn, bristande
information till de anställda och dålig
planering.

Efter att i tre år ha ägt detta företag
gör staten en förlust på 45 miljoner
kronor. Nog vore det ändå motiverat
att riksdagen och allmänheten fick en
mera utförlig redogörelse för orsakerna
till denna förlust. Även om — vilket
jag är helt på det klara med — förluster
ibland inte kan undvikas inom
olika verksamhetsgrenar, är den här
aktuella förlusten av en sådan storleksordning,
med hänsyn till Durox tid
som statligt företag, att en utförlig redogörelse
är mer än väl motiverad. Den
skulle visa vad som verkligen har legat
till grund för företagsledningens handlande.
På detta område har vi nu en
alltför bristfällig redovisning. Hur har
förlusterna kunnat bli så stora? Vilket
underlag har ledningen för företaget
haft för sina bedömningar i olika situationer?
En ökad klarhet i dessa frågor
borde vi kunna få, men en sådan klarhet
har statsutskottet ingalunda fått.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr LINDHOLM (s):

Herr talman! På en punkt är utskottet
— vilket här har omvittnats — fullständigt
enigt, nämligen beträffande anvisande
av medel för tecknande av aktier
i AB Gullhögens Bruk. I anledning
av propositionen har vi haft en rad
motioner att behandla, vilka samtliga
har tillstyrkt medelsanvisningar. De
borgerliga motionerna i detta sammanhang
har däremot velat ha räfst- och
rättarting genom en större utredning.

Vidare föreligger en motion som berör
vissa möjligheter till vidgad insyn. Den
del av denna motion som berör det
nämnda problemet behandlas av bankoutskottet,
varför statsutskottet ej behandlat
just detta ämne; denna motion
är således delad på två utskott. Däremot
har vi haft en ingående debatt
om de motioner som krävt en fördjupad
utredning om anledningarna till att företaget
har gått så dåligt.

Jag vill erinra om att industriministern
vid förra årets riksdag gav en mycket
uttömmande och öppenhjärtig redovisning
för de fakta som låg bakom
denna affär. Av den redovisningen
framgick — koncentrerat uttryckt —
att investeringarna i företaget blivit väsentligt
större än man ursprungligen
kalkylerat med. Om jag minns rätt hade
man från begynnelsen räknat med 6 å
7 miljoner kronor, medan det slutliga
beloppet kom att röra sig om 30 miljoner
kronor. Detta tillsammans med den
strukturförändring på marknaden som
ägde rum, varigenom företagets produkter
kom att efterfrågas i betydligt
mindre omfattning än man ursprungligen
räknat med, var de faktorer som
tillsammans gjorde att man inte kunde
driva företaget lönsamt. I detta läge tog
man upp diskussioner om samverkan
med andra företag i branschen och
samtidigt undersökte man förutsättningarna
för att klara personalproblemen.

I motionerna har man talat om att
man vill ha alla papper på bordet, men
varken i motionerna, vid utskottsbehandlingen
eller här i kammaren har
man preciserat vad det är som enligt
motionärernas och reservanternas mening
saknas i den redovisning som hittills
har lämnats. Jag tror inte att det
är något enskilt företag som i motsvarande
situation tillnärmelsevis har lämnat
en så öppenhjärtig och ingående redovisning
som den industriministern
lämnade vid höstens riksdag.

Jag kan förstå dem som vill ha denna
karamell, om jag nu skall tillgodose

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

herr Lothigius’ önskan att tala om denna
karamell, att suga på även i framtiden.
Man jag tror att man här har gjort
sig skyldig till betydande överdrifter,
då man försöker skapa ett intryck av
att det i redovisningen från industriministerns
sida skulle ha förekommit
något slags smussel som borde redovisas
mera öppet inför allmänheten. Såvitt
jag har kunnat finna av de redogörelser
som har lämnats har han klart
angivit skälen till denna transaktion.
Enligt min mening är de skäl som han
anfört bärande för de åtgärder som har
vidtagits.

Därför ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Lindholm sade att
reservanterna vill ha räfst- och rättarting.
Det begär vi inte. Vi vill heller inte
ha den karamell att suga på som har
omtalats i många sammanhang här. Vad
vi vill är att riksdagen och ägarna, de
som har släppt till pengar till Duroxförlusten,
det svenska folket, skall få en
fullständig redovisning för skälen till
den stora förlusten. Detta tycker jag,
herr Lindholm, är ett välmotiverat krav.

Herr Lindholm gjorde gällande att
om det hade varit ett enskilt företag,
hade insynen säkert inte varit bättre.
Jag vill säga, att om detta hade varit ett
enskilt företag, så hade det blivit försatt
i konkurs, och då hade det blivit en
öppen redovisning. Visst kan det ske
förluster även i enskilda företag —
det har understrukits både i höstens debatt
och redan förut här i dag från talarstolen.

Vi kan väl komma överens om, herr
Lindholm, att informationen har varit
bristfällig hela tiden i fråga om Durox.
Köpet var dåligt underbyggt. Det var
dålig information under den tid då företaget
var i drift. Det riktades stark
kritik mot informationen till både kommunala
myndigheter och anställda vid

avvecklingen. Skulle vi inte kunna komma
överens om att bryta denna kedja
av dålig information och i sista akten
av Duroxdramat anslå en annan ton och
komma överens om att begära en utförlig
redovisning?

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Femte avdelningens
värderade ordförande säger att reservanterna
inte har givit något besked om
vilken förändring de vill ha i den redovisning
som har lämnats. .lag försökte
ange en sådan. Jag vill påstå att någon
balansräkning för Svenska Durox AB
i egentlig mening inte finns i de åberopade
bilagorna, det finns enligt min
mening endast en oriktig och kamouflerad
eller om man så vill ofullständig
vinst- och förlusträkning. Var man vill
veta är t. ex. hur den uppskrivning av
aktierna i Svenska Durox AB som skedde
1966 med 498 000 kronor kan motiveras.
Det är en av frågeställningarna.

Läser man vidare finner man i Skifferoljebolagets
balansräkning den 30/6
1965 bland kostnaderna poster av investeringsnatur
uppgående till 1,16 miljoner
kronor. Man frågar sig om detta
kan vara en förhandsavskrivning på
eventuella övervärden vid Duroxköpet.
Samma fråga kan ställas beträffande
motsvarande post på 1,38 miljoner kronor
i bolagets bokslut den 31/12 1966.
Varför har man företagit avskrivningar
om det rör sig om kostnader av investeringsnatur?
Det pekar ju på att det inte
gäller årskostnader och att det inte
handlar om avskrivningar på investeringar
och att det alltså inte borde ha
varit avskrivningar.

En annan fråga gäller avvecklingsförlusten
beträffande AB Svenska Stenhus.
Den som känner till husfabrikation
vet att ett sådant företag under en tioårsperiod
måste stå för eventuella kostnader
som kan uppstå vid leverans av
hus. Då frågor man sig: Vem skall stå
för de kostnader som kan uppstå på
grund av leveranser från detta företag?

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

Det här är bara några allmänna synpunkter;
man kan ha flera funderingar
rörande bokföringen.

Herr LINDHOLM (s) kort genmäle: . .

Herr talman! Det blir väl en diskussion
om påvens skägg mellan herr
Eriksson i Arvika och mig, om vi skall
diskutera vad som är att betrakta som
en fullständig redovisning. Jag hänvisar
till förra årets redovisningar liksom till
den som återfinns i årets proposition.

Herr Lothigius var kanske litet djärv
när han sade att den lämnade balansräkningen
är vilseledande. Han borde
nog vara något försiktigare i sina värdeomdömen
på den punkten.

Herr BURENSTAM LINDER (in):

Herr talman! Vi behöver här ett välljudande
namn på en ganska dyster period
och därför skulle jag vilja föreslå
att vi resonerar om den senaste treårsperioden
i Kvarntorpsbolagets historia
under rubriken »Från Askberget till
Gullhögen». Benämningen har den fördelen
att den låter ana att verksamheten
i ganska hög grad har kännetecknats av
alkemistiska ansträngningar, och detta
är också fallet. Men liksom tidigare alkemister
har de nu ansvariga varit föga
framgångsrika. Man har nalkats verkligheten
med ganska naiva föreställningar
om allting som man skulle kunna
åstadkomma och en arrogans mot realiteter
som kommit att straffa oskyldiga,
nämligen de anställda i det här socialistiska
experimentet och skattebetalarna.
Därför tycker jag att man har anledning
att närmare granska vad som verkligen
förekommit. Det gör jag inte på grund
av någon önskan att surt kritisera, utan
därför att jag anser att vi behöver bedömningar
på vilka vi kan grunda våra
framtida ställningstaganden.

I propositionen anges nu en förlust
på 44 miljoner kronor som ju, herr talman,
är ett högst ansenligt belopp. Jag
vill emellertid göra gällande att den
verkliga förlusten är betydligt större,

vilket också framhållits av några tidigare
talare.

Vid bestämningen av förlusten på
denna transaktion har man i propositionen
gått till väga på följande sätt. Man
har uppskattat Skifferoljebolagets,
SSAB:s, eget kapital i början av treårsperioden
och sedan sett efter hur stort
det kapitalet var i slutet av perioden.
Skillnaden däremellen är 44 miljoner
kronor, vilket man säger utgör förlusten.
Svagheten i denna beräkningsmetod
skall jag här försöka ange i fyra
punkter.

Till att börja med är det så att SSAB
har haft ränteinkomster på fordringar
som uppstod i samband med avvecklingen
av Kvarntorp. Under perioden
har man sålunda tillförts pengar utifrån,
och de pengarna har inte lämnats
vidare till staten som utdelning utan
har satts in i verksamheten, vilket innebär
att de har förbrukats av Durox.
Dessa inkomster utifrån, som alltså har
svalts av Durox under denna period,
uppgår till ungefär 8 miljoner kronor.
Därmed är förlusten uppe i 52 miljoner.

Sedan är det så — och det är min
andra punkt — att det vid sidan om
Durox finns ett bolag som heter Rockwool,
där staten äger 50 procent och
danska intressen de övriga 50. Det bolaget
har under perioden varit rimligt
framgångsrikt. Det har stigit i värde
med ungefär 3 miljoner kronor — om
man tillämpar samma beräkningsmetoder
— och utdelningarna har uppgått
till 1 miljon. Med den beräkningsmetod
som här använts har dessa belopp också
slukats av Durox. Om vi bortser från
Rockwoolpengarna och koncentrerar
oss på det företag där staten har haft
det verkliga ansvaret för fögderiet, kvarstår
att förlusten blir ytterligare 4 miljoner
kronor. Därmed är förlusten uppe
i 56 miljoner kronor.

Den tredje punkten är att Gullhögen
skall erlägga en köpeskilling för de tillgångar
som övertages och som uppgår
till ungefär 32 miljoner kronor. Men 24

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till

miljoner av detta belopp skall inte erläggas
kontant utan betalas under en
20-årsperiod. Visserligen skall det utgå
ränta på pengarna, men den räntan
är lägre än den köparen skulle ha varit
tvungen att erlägga om han anlitat en
annan finansieringsform. Denna räntefavör
innebär att nuvärdet av köpeskillingen
måste justeras ned. Om jag räknar
mycket hyggligt och säger att den
favören kan beräknas till 1 procent, så
betyder det en nedjustering av köpeskillingen
på 3 miljoner kronor.

Varför har man då gjort på detta
sätt? Ja, förklaringen är mycket enkel.
För köparen är det likgiltigt om han får
låg ränta och litet högre köpeskilling,
men för herr Wickman är det inte likgiltigt,
ty den högre köpeskillingen redovisas
sedan i det egna kapitalet, i
SSAB, och kommer därmed ställningen
att se bättre ut än vad den i själva verket
är. Det tycker jag är en intressant
manipulation. Om jag tar hänsyn till
dessa 3 miljoner, så är förlusten uppe i
59 miljoner kronor.

Vidare köper inte Gullhögen Duroxbolaget
utan endast de olika tillgångar
som bolaget har, och det är nu ett ganska
ovanligt förfarande vid stora affärstransaktioner
av denna typ. Jag har
grubblat över vilken förklaringen där
kan vara.

En annan underlighet är att revisorerna
i sin skrivning, som finns intagen
i propositionen, påpekar att »det ej varit
möjligt att utreda och vid balansräkningarna
ange beloppen för ställda
panter och ansvarsförbindelser». Nu är
det emellertid så att två underligheter
tillsammantagna ibland ger en förklaring,
och den förklaring som jag tyckt
mig skymta är att det i själva verket
finns omfattande garantiförbindelser av
riskabelt slag i Duroxkoncernen och att
Gullhögen vill undvika att ikläda sig
sådana åtaganden. Åtminstone vill man
inte göra det utan en väsentlig reducering
av köpeskillingen.

Det vore dock otrevligt för säljaren,

teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

ty då skulle tillgångarna i SSAB:s vinstoch
förlusträkning vid slutet av treårsperioden
vara lägre än de nu ser ut att
vara. I väntan på konkreta uppgifter
uppskattar jag värdet av dessa framtida
nu dolda förluster till ungefär 5
miljoner kronor. Därmed är jag uppe i
en total förlust på 64 miljoner kronor,
vilket är 20 miljoner kronor mera än
vad som anges i propositionen.

Ett sammandrag av mina redovisade
fyra punkter visar att den i propositionen
uppgivna förlustposten uppgår till
44 miljoner kronor, att till SSAB influtna
medel förbrukade av Durox utgör 8
miljoner kronor, att summan av värdestegring
och utdelning i Rockwool uppgår
till 4 miljoner kronor, att en blygsam
korrigering av köpeskillingen på
grund av räntesubventioner ger ytterligare
3 miljoner kronor i förlust och att
väntade förluster på ansvarsförbindelser
uppgår till 5 miljoner kronor. Summan
av detta blir 64 miljoner kronor.

Herr talman! Den verkliga förlusten
är alltså väsentligt högre än den som
industriministern angivit. Jag anser i
likhet med herr Lothigius att det finns
anledning att göra den allvarliga anklagelsen
att man sökt vilseleda svenska
folket och riksdagen på denna punkt,
dels genom att välja en beräkningsmetod,
som inte visar förlusten i Durox
utan ganska ovidkommande förändringar
i SSAB:s eget kapital —• något som
vi i själva verket inte är intresserade
av att veta — dels genom att vid försäljningen
till Gullhögen manipulera
med räntesubventioner, dels också genom
att dölja och i bolaget behålla riskabla
ansvarsförbindelser — allt för att
få upp köpeskillingen och slippa visa
de verkliga förlusterna.

I själva verket är de verkliga förlusterna
så omfattande att de ger en synnerligen
intressant förklaring till att bolaget
i fråga måste avyttras på fjorton
dagar i slutet av förra året. Hade bolaget
fortsatt sin verksamhet ytterligare
några månader, skulle det ha blivit

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

oundvikligt att upprätta en likvidationsbalansräkning.
Enligt 142 § aktiebolagslagen
skall sådan balansräkning upprättas
när det föreligger risk att mer
än två tredjedelar av aktiekapitalet i ett
bolag förbrukats. Ytterligare underskott
hade medfört att denna gräns definitivt
överskridits.

I själva verket vill jag göra gällande
att denna gräns sannolikt var överskriden
redan 1968 och att man haft anledning
att upprätta en sådan balansräkning
åtminstone för vissa i koncernen
ingående bolag.

Självfallet är, såsom jag nu försökt
göra gällande, det allvarliga icke alla
de miljoner i förlust som svenska folket
lidit, utan den förlust som vi drabbats
av i vår tilltro till regeringens sätt att
hantera en viktig angelägenhet. Det är
utan tvivel en viktig angelägenhet för en
regering att uppträda utan maktfullkomlig
arrogans och att i stället ge medborgarna
en förtroendefull insikt i vad
som egentligen händer, och det har
brustit i detta avseende. Herr Wickman
har förvisso haft insyn i vad som hänt
i Duroxfallet. Man hoppas åtminstone
att han haft det — man tvivlar kanske
också på denna punkt med tanke på
vad som hänt under dessa tre år. De anställda,
kommunen och riksdagen har
dock icke haft en sådan inblick. Ett av
de motiv som brukar anges för statligt
företagande har därigenom blivit djupt
komprometterat. Jag skall i några punkter
peka på var de allvarliga bristerna i
informationen legat.

1. Den ursprungliga propositionen
om förvärvet av Durox var ett utomordentligt
magert dokument. Där saknades
något så elementärt som en koncernbalansräkning.
Det fanns inga lönsamhetskalkyler
och investeringsplaner redovisade,
och såvitt jag fått mig berättat
kom det egentligen icke fram något
ytterligare material vid behandlingen
av propositionen.

2. De förvaltningsberättelser som
lagts fram under perioden ger mycket

dålig ledning beträffande vad som
egentligen hänt.

3. Finansdepartementets bok om
statliga företag ger ett vilseledande intryck.
Där nämns »igångkörningssvåriglieter»
och »rörelseförluster» för Durox,
men något klarspråk förs inte.

4. Enligt pressuppgifter har de anställda
klagat på bristfällig information.
Det kan för övrigt påpekas att SSAB inte
bar någon egen personaltidning.

5. Man har valt en affärsform, kommissionsförfarande,
som starkt försvårat
möjligheterna att bedöma utvecklingen
och i bokföringen inte hållit isär
de olika verksamheterna. Det är inte
bara jag som säger detta, utan även
revisorerna har klagat på möjligheterna
att hitta rätt i bokföringsmaterialet.

6. En verkställande direktör i bolaget
försvann, men såvitt jag förstår utfärdades
i samband därmed ingen presskommuniké
som skulle kunna ge upphov
till frågor angående rörelsen.

7. Inga höga ideal vad beträffar informationer
till anställda eller till kommunen
uppnåddes av staten vid försäljningsförhandlingarna.
Sådana informationer
är kanske svåra att ge av affärsmässiga
skäl — såsom herr Wickman
också gjorde gällande under den
frågestund i höstas då saken diskuterades
— men motsvarande argument på
den privata sidan brukar inte mottagas
med någon större förståelse.

8. I den föreliggande propositionen
ges i själva verket ett mycket knapphändigt
material om Durox — det som
finns är svårtolkat även för experter.

9. Propositionen innehåller inga uppgifter
om Gullhögens verksamhet. Detta
är förvånande eftersom de beslut vi har
att fatta i dag mera gäller Gullhögen
än Durox. Jag är för min del medveten
om att det funnits visst såsom strängt
konfidentiellt betecknat material i statsutskottets
femte avdelning. Jag vet inte
om detta delats ut, men det har anmälts
att materialet existerar. Ifrågavarande
dossier —- strängt konfidentiell alltså —

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

innehåller för det första den helt offentliga
verksamhetsberättelsen för Gullhögen.
För det andra finns där en kortfattad
värdering av Gullhögenaktierna,
utförd av Gullhögens egen revisor. Jag
tycker för min del att detta icke kan
anses vara ett tillräckligt beslutsmaterial
för riksdagens ledamöter. För att
kammarledamöterna inte skall skrida
till beslut utan att ens ha sett Gullhögens
förvaltningsberättelse har jag tagit
den med upp i talarstolen för att
förevisa den.

Jag hade också tänkt be herr talmannen
att till protokollet få ta vad
jag tycker behöver finnas någonstans i
riksdagens tryck, nämligen en koncernbalansräkning
och en vinst- och förlusträkning
för koncernen. Men såvitt
jag förstår är det inte möjligt att ta
materialet till protokollet utan att jag
läser upp dokumenten från talarstolen,
och det skall jag till alla parters nöje
be att få slippa.

Nåväl! I motionerna 1:909 och
II: 1045 yrkas bl. a. att man måtte närmare
utreda de transaktioner som behandlas
i proposition nr 11. Mot bakgrund
av den kritik som kan riktas mot
regeringens presentation av frågorna
anser jag detta motionskrav ytterst berättigat.
Yad utskottsmajoriteten anfört
i denna fråga, nämligen att full redovisning
redan givits, avslöjar såvitt jag
förstår att utskottsmajoriteten inte kunnat
eller inte velat granska de olika
transaktionerna och de informationer
eller uteblivna informationer som rör
dem.

Jag vill i detta sammanhang inför
kammaren citera vad herr Wickman
skrev till mig i ett brev av den 10 september
1968: »Jag kan också meddela
Dig att jag är av den bestämda uppfattningen
att riksdagens insyn i den statliga
företagssektorn måste förbättras,
framför allt mot bakgrund av att vi har
för avsikt att bedriva en mycket expansiv
företagspolitik.»

Jag delar helt herr Wickmans upp -

fattning att riksdagens insyn i de statliga
företagen måste förbättras. Jag
har, herr talman, denna uppfattning i
ännu högre grad sedan jag försökt att
titta in i Duroxmörkret. Herr Wickman
har förvisso en chans att efterleva
sin princip genom att i kammaren stödja
kravet på ytterligare utredning. För
min del vill jag alltså yrka bifall till
detta motionskrav.

Även om man har förlorat många miljoner
och man har hindrat insyn i
verksamheten, kanske det finns andra
förlåtande drag i denna verksamhet.
Nej, jag tror inte det. Jag skulle i all
hast vilja titta på fyra olika punkter
som herr Lange mer eller mindre fäste
uppmärksamheten på såsom mål i samband
med att Durox inhandlades 1965.

1. Trygghet åt de anställda. Ja, här
föreligger alldeles uppenbart en skillnad
mellan vilja och kunna. Duroxaffären
har som vi vet lett till omfattande
friställningar av anställda, och om inte
det expansiva Volvo hade funnits i
Skövde, hade situationen ur social
synvinkel i dag varit ytterst obehaglig 2.

Forskning och utveckling inom
byggmaterielbranschen. I propositionen
talar herr Lange på ett flertal sidor om
sina vittsyftande idéer på detta område.
Men jag tror att vi alla här kan vara
överens om att dessa ambitioner i själva
verket långt ifrån har infriats.

3. Priskonkurrens. Det förefaller som
om tanken att hålla låga priser på tillverkningen
i själva verket inte kommit
på skam, men det beklagliga är att detta
har blivit fallet mot företagets vilja och
att det faktiskt är en av anledningarna
till att det har gått så dåligt för företaget.

I finansdepartementets skrift om statliga
företag 1967 uttalas om Durox att
»prisnivån förbättrades något». Vad
menas med ordet »förbättrades»? Den
oskyldige och hoppfulle kanske tror att
departementet med detta menar att man
lyckats att sänka priserna. Vad man i

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

själva verket belåtet konstaterade var
att man något lyckats höja prisnivån.

4. Miljöfrågor. För att få halvfabrikat
till tillverkningen har Durox på
dispens från naturvårdsverket drivit
s. k. fältugnar. Denna dispens utgick
den sista december 1968. Vad man skulle
ha tagit sig till efter den dagen vet
inte jag. Såvitt jag förstår förelåg inte
någon planering av hur man tänkt bära
sig åt när denna dispens utgick. När
det nu har blivit en privat ägare har
denna fabrikation av halvfabrikat ordnats
på annat sätt och ugnarna har, vilket
ur miljösynvinkel för Skövde är
mycket behagligt, kunnat stängas.

Herr talman! Jag har varit tvungen
att här anslå en ganska kritisk ton. Definitivt
finns det inte någon anledning
att uppfatta denna kritik som ett totalt
fördömande av allt statligt företagande.
Först och främst är jag, liksom
flera tidigare talare, starkt medveten
om att man även inom det privata kan
göra missgrepp som kan leda till stora
förluster. Vanligen tror jag att dessa
förluster beror på risktagande som är
nödvändigt om man vill driva en ekonomi
uppåt-framåt, under det att det
här i själva verket är fråga om utomordentlig
vanskötsel.

Man skall inte heller göra ett totalt
fördömande av all statlig verksamhet
därför att det i många fall finns mycket
starka skäl just för den företagsformen.
SJ och Vin- & Spritcentralen och
annat är exempel på verksamhet som
lämpligen bör drivas i statlig regi. Jag
kan också tänka mig statlig verksamhet
inom just de delar av ekonomin
där tekniken avancerar som snabbast
och ställer mycket stora krav på resurser
och utvecklingsarbete. I en situation
där så många knyter hänförda förhoppningar
till en socialisering kan jag
också tänka mig att det är bra att man
behåller en del statliga företag så att
man därmed får underlag för jämförelser
åtminstone om konkurrensen sker
på lika villkor, så att dessa jämförelser

blir rättvisande. Kanske man också kan
tänka sig att staten i ett eller annat fall
skall göra portföljinvesteringar precis
som staten nu gör i Gullhögen. Av denna
anledning vill jag heller inte motsätta
mig aktieteckningen i Gullhögen.
Men, herr talman, det är just som underlag
för sådana här jämförelser mellan
det privata och det statliga som jag
vill betrakta erfarenheterna från Durox.

Vad som alltså oroar mig är icke så
mycket den utomordentligt dåliga ekonomiska
effektivitet som har kännetecknat
Durox, utan det är vad vi nu egentligen
talar om och som vi kan kalla ett
visst hot mot de demokratiska krafterna.
I ett samhälle där den totala maktpotentialen
stiger — och det gör den i ett avancerat
samhälle •— blir det viktigare än
någonsin att hitta former för maktfördelning.
Det viktiga är inte så mycket
vem som styr som vem som tämjer dem
som styr. Med ett väsentligen privat näringsliv
har man ett samhälle som kan
tämja dem som styr, men när man har
ett socialiserat näringsliv blir det genast
mycket svårare att hitta någon
som kan kontrollera dem som styr. Vi
ser klara exempel på det i fallet Durox
och den oerhörda ansträngning som
— åtminstone enligt min mening -— har
gjorts för att dölja verkligheten för folket.
De som så småningom här kommer
att rösta mot kravet på ytterligare utredning
angående Durox blir i själva
verket levande bevis på hur svag denna
kontrollfunktion redan är.

En ganska god illustration till denna
maktfullkomlighet fick vi i Duroxfallet,
när staten år 1967 under visst hot
förhandlade om att överta Ytong. Man
hotade enligt pressuppgifter bl. a. med
att utvidga kapaciteten vid Durox så att
Ytong skulle bli tvunget att slå igen eller
åtminstone att minska utbyggnaden
vid sin fabrik på Öland med sociala och
ekonomiska påfrestningar för denna
fattiga landsända som följd.

I detta inlägg, som är mitt s. k. jung -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

frutal inför denna kammare, har jag varit
tvungen, herr talman, att ta till orda
för att diskutera en föga jungfrulig
verksamhet. För att åtminstone få någon
poetisk lyftning vill jag sluta mitt
anförande med att citera Stagnelius,
inte så mycket för att denne romantiker
och ordkonstnär skulle ha älskat
att i den krassa företagsvärlden hitta ett
företag med ett så klingande namn som
Gullhögen, som för att denne ölänning
sannolikt skulle ha uppskattat att man
använde några av hans rader mot de
herrar, som med ganska stor hänsynslöshet
icke tvekat att försöka dölja egna
missgrepp på bekostnad av hans hemlands
hörn av Sverige. Vad Stagnelius
enligt min uppfattning skriver till en
del socialdemokratiska näringspolitiker
är följande:

»Grymt verklighetens hårda band
mig trycka,

av törnen blott en efterskörd jag
samlar

på glädjens fält och likt ett korthus
ramlar

var väntad jordisk fröjd, var dröm
av lycka.»

I detta anförande instämde herr Magnusson
i Borås (in).

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag ber först att få begagna
det privilegium som en äldre riksdagsledamot
har när han lyssnat till
ett jungfrutal och lyckönska herr Burenstam
Linder till det anförande som han
nyss har hållit. Det förtjänar enligt min
uppfattning att klassificeras som ett av
de tyngst vägande jungfrutal vi har hört
i denna kammare på rätt lång tid. Herr
Burenstam Linder har berört så många
saker på ett upplysande sätt att han
gjort onödiga en del av de påpekanden
jag hade tänkt anföra, vilket jag är säker
på att kammaren uppskattar.

Får jag emellertid lov att understryka
att det är något mycket väsentligt att
riksdagen och Sveriges folk har fått en

utomordentligt otillräcklig och dålig redovisning
av Duroxföretagets utveckling
under senare år. Det går inte att,
som herr Lindholm gjorde, börja tala
om vad som skedde mot slutet av år
1968. Den mörkläggning som utan tvivel
har förekommit gäller närmast förhållandena
under 1967 och 1968.

Under våren och sommaren 1968 stod
det fullt klart att detta företag hade stora
svårigheter. Men det kom sannerligen
inte fram i den redovisning som lämnades.
Duroxchefen själv slog larm på
sommaren. Detta avspeglades inte i någon
informationsverksamhet från regeringens
sida. En del socialdemokratiska
tidningar skrev sedan, att »det var tur
att det inte läckte ut före valet» hur det
verkligen förhöll sig med Durox. Det
yttrandet ger en god bild av den socialdemokratiska
attityden.

Jag undrar hur de socialdemokratiska
statsråden med herr Wickman i spetsen
kände sig när de under valkampanjen i
glödande ordalag talade om den statliga
företagsamhetens expansion, trots att de
visste att det fanns ett omedelbart aktuellt
fall av gruvligt misslyckande. Det
största nyförvärvet i kedjan av statliga
företag på mycket länge hade på kort tid
ådragit sig en förlust som först uppskattades
till 35 å 40 miljoner kronor och
sedan redovisades till 45 miljoner kronor
men som herr Burenstam Linder
har påvisat i varje fall är väsentligt större
än 45 miljoner kronor. Hur kände Ni
Er, herr statsrådet Wickman, när Ni talade
på det sätt Ni gjorde under valkampanjen
samtidigt som Ni förmodligen
gjorde en liknande reflexion som senare
er press: Hoppas att detta inte läcker ut
före valet!

Den redovisning som lämnades 1968 i
»Statliga företag» var verkligen inte bara
otillräcklig utan direkt missvisande.
Det är en på utsidan mycket blomsterrik
publikation, men det var sannerligen
inte något blomstrande företag som
man hade att redogöra för på tal om
Durox. Det är nödvändigt, herr talman,

3 — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

att säga några ord om hur man där
skrev om ett företag som strax efteråt
visade sig ha förlorat minst 50 miljoner
kronor — det är viktigt att Sveriges
folk, som får betala förlusterna, får veta
vad som verkligen har skett. Denna publikation
vände sig till en större krets av
människor, och där fick man läsa följande.

Man uttalade beträffande moderföretaget
Svenska Skifferoljeaktiebolaget —•
det är inte säkert att uttalandet gällde
detta bolag, tv man får vara detektiv om
man skall kunna upptäcka vilket bolag
som åsyftas när rapporten skriver »bolaget»;
det kan vara ett av flera, och då
blir det naturligtvis genast litet otydligare
— att resultatet före dispositioner
och avsättning till skatt blev ett underskott
på 0,2 miljon kronor. Varulagerreserverna
har minskat med 260 000
kronor men lagret är upptaget till lägsta
tillåtna värde. Varken vinst eller förlust
redovisas för 1967. Vem kan av detta
läsa ut hurudant det verkliga läget
var?

På ett annat ställe talar man om en
avskrivning med användandet av en
fond. Avskrivning hade gjorts med 10,4
miljoner kronor, därav hade 10 miljoner
kronor skrivits av mot den industriella
omställningsreserven, och sedan
redovisar man ett underskott på 0,2 miljon.
Det klargöres inte att det gäller en
transaktian där man förgyller årsresultatet
med en bokföringsåtgärd.

Det bör också observeras att en så vilseledande
skildring kom till stånd vid
en tidpunkt när de dystra erfarenheterna
från första delen av 1968 redan var
kända. Trots detta hette det i framställningen
att »förutsättningarna för koncernens
produkter anses för 1968 vara
goda».

Herr statsråd! Vill Ni bestrida att om
man lämnar en sådan beskrivning i en
berättelse från ett enskilt företag och
sedan slutar med detta optimistiska konstaterande,
så kan detta med rätta uppfattas
som att företaget haft vissa svå -

righeter med nya maskiner etc. men att
utsikterna ter sig ganska goda? I verkligheten
blev det i stället en kapitalförlust
på ett halvt hundratal miljoner kronor
som måste redovisas innan året
hade gått till ända.

Man kan, herr talman, inte underlåta
att fråga sig om herrar Lange och Wickman
verkligen följde så dåligt med utvecklingen
att de under sommaren 1968
ingenting anade av allt detta. Talade
ingen av styrelsen med någon av dem
under våren och sommaren, eller uppsköts
hela saken av politiska skäl till efter
valet? Bragtes aldrig Duroxaffären
på tal vid de dagliga regeringsluncherna?
Regeringens övriga ledamöter har
ju också ett ansvar och därför anspråk
på att bli informerade. Skattebetalarna,
som är de verkliga aktieägarna, borde
få besked på denna punkt.

Statsrådet Wickman har haft samma
tendens som herr Lindholm nyss att
nästan bara tala om slutet av 1968, alltså
sedan kraschen var verklighet. Jag hoppas
verkligen att herr Wickman denna
gång skall vara villig tala om utvecklingen
under 1967 och 1968. Och herr
Wickman får inte undandra sig att här
uppträda på regeringens vägnar även
om han kanske anser att statsrådet
Lange borde ligga närmare till hands
att göra det.

Sammanfattningsvis på denna punkt
vill jag säga att det är uppenbart att en
mörkläggning har förekommit som står
i skärande motsättning till statsrådet
Langes löfte att Sveriges folk skulle få
följa utvecklingen av detta företag mycket
nära.

Syftet med förvärvet var ju att staten
skulle se till att det blev konkurrens
och att lämplig prisutveckling främjades.
Den dittillsvarande prisutvecklingen
på gasbetong och dylikt gav inte anledning
till några särskilda farhågor
för skadlig prispolitik. Regeringen lyssnade
inte till de varningar som uttalades
beträffande företaget. Efteråt beklagar
man sig i offentliga uttalanden

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till

över att prisutvecklingen blivit ogynnsam.
I propositionen erkänner man att
marknadsutvecklingen är något som
man naturligtvis vid en bedömning bör
ta hänsyn till, men tidigare var man
blind på den punkten.

Lärdomen är att i detta viktiga fall
det statliga företaget har misslyckats.
Det går inte att skylla på marknadsutvecklingen
under en viss kort period.
Under sådana skiftande betingelser får
också enskilda företag arbeta. Observera
att även regeringens långtidsbedömning
för detta företag i höstas blivit så
ogynnsam att man fann att det inte är
ekonomiskt försvarligt att försöka rekonstruera
företaget och tillskjuta nytt
kapital. Både korttidsbedönmingen och
långtidsbedömningen är alltså nu en
helt annan än den på regeringshåll var
tidigare, trots alla de varningar som då
uttalades från oppositionshåll.

Mot denna bakgrund måste man, som
redan ett par föregående talare har
gjort, dra vissa slutsatser. Även om man
inte bör generalisera med utgångspunkt
i ett enda fall, är detta dock ett så pass
extremt fall och bristerna i informationen
så tydliga att det motiverar vissa
viktiga slutsatser.

Den första av dessa slutsatser gäller
de socialdemokratiska kraven på en utvidgad
statlig ekonomisk företagsamhet
och åsikten att en sådan verksamhet i
och för sig skulle vara ett medel att
uppnå ökad effektivitet inom näringslivet.
Denna förkärlek för statlig företagsamhet,
som avspeglas i så många
yttranden av herr Wickman och andra,
är ogrundad. Ingenting har kunnat anföras
som tyder på att staten skulle vara
speciellt skicklig att driva industrier,
snarare tvärtom. Man kan exemplifiera
även med andra fall än detta, men jag
skall inte göra det nu.

Den andra slutsats som kan dras av
det nu inträffade gäller den på regeringshåll
ofta framförda satsen att om i
något fall enskild företagsamhet inte
lyckas riktigt bra, så bör staten ta hand

teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

om verksamheten och sköta den bättre.
Detta påstående hänger uppenbarligen
i luften; ingen människa vet om
staten i det ena eller andra fallet kan
förbättra verksamheten. Själva det tysta
antagandet att staten bör ingripa om
förhållandena inte är alltigenom tillfredsställande
inom det enskilda näringslivet
och att allt då skall bli nära
nog hundraprocentigt bra är tydligen
ogrundat. Man får hitta på en annan
motivering om man av principiella skäl
vill att staten skall utvidga sin företagsamhet.

Den tredje slutsatsen gäller det faktum
att det bakom diskussionen rörande
investeringarna under de senaste två
åren har legat ett antagande på regeringshåll
att staten har möjlighet att
se till att investeringarna görs där de
bäst behövs och där de medför den
största samhällsekonomiska nyttan. Får
jag fråga statsrådet Wickman: Vill statsrådet
Wickman bestrida att Duroxaffären
visar att staten på ett sällsynt olyckligt
sätt dirigerat investeringar som
utan ett statligt ingripande skulle ha
fått en mer fruktbärande användning?
Vill statsrådet Wickman bestrida att
det uttalades varningar för denna statliga
politik och att regeringen sköt dem
åt sidan och sade att det här begrep
man själv bättre — med en förlust överstigande
ett halvt hundratal miljoner
som följd? Drar herr Wickman någon
slutsats av detta, t. ex. att det kanske är
nödvändigt med större försiktighet när
Ni uttalar Er om statens förmåga att se
till att stora investeringar görs på bästa
möjliga sätt? Eller är Ni fortfarande
inte det minsta skakad i Er tro?

Sysselsättningsfrågan, herr talman,
skall jag inte ta upp, även om jag i förbigående
vill göra reflexionen att det är
en ödets ironi alt det företag, vars expansion
skapar en gynnsam arbetsmarknad
i Skövde och som därigenom
så starkt bidrar till att sysselsättningsproblemen
kan lösas, är Volvo. Om den
statliga dirigeringen av investeringarna

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

varit utbyggd före kriget är det väl
ytterst tveksamt om vi alls skulle ha
haft något Volvo i Sverige i dag; regeringen
hyste ju eu stark skepsis beträffande
möjligheterna att producera bilar
i Sverige och exportera till andra länder,
vilket är en nödvändig förutsättning
för en produktion i tillräcklig omfattning.
Jag förmodar att statsrådet
Wiekman nu är tacksam för att detta
enskilda företag gjorde en säkrare och
bättre bedömning av investeringsläget.

Herr talman! Erfarenheterna här är
verkligen mycket tydliga på flera punkter.
Framför allt är det uppenbart att
regeringen icke har upplyst utan vilselett
Sveriges folk om den ekonomiska
utvecklingen inom detta statliga företag
och att de anställda sannerligen inte
heller har kunnat följa utvecklingen på
ett tillfredsställande sätt.

Det är också alldeles uppenbart att
det nu gäller att åstadkomma den samlade
och bättre redovisning av förhållandena
som reservanterna önskar. Jag
kan inte förstå att man på regeringssidan
av prestigeskäl eller av andra skäl
skall vilja motsätta sig att det görs en
ordentlig, samlad belysning av detta
företags utveckling. Vidhåller man den
uppfattningen, att det icke får lämnas
någon sådan redovisning, undergräver
man fullständigt den svenska socialdemokratins
position när det gäller krav
på ordentlig redovisning och upplysning
från enskilda företag. Jag hoppas
därför, att regeringen — i främsta rummet
herr Wiekman — efter närmare
överväganden skall gå med på detta
synnerligen rimliga och berättigade
krav, att vi skall få en ordentlig, sammanfattande,
översiktlig och rättvisande
bild av företagets utveckling under hela
den tid då staten har varit dess ägare.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Inom oppositionen var
vi mycket skeptiska mot statens förvärv
av Svenska Durox år 1965. Det är inte
särskilt glädjande att kunna konstatera

att vi har fått rätt och att förvärvet har
kapitalt misslyckats.

I propositionen år 1965 uttalade regeringen,
att förvärvet av Svenska Durox
skulle vara ett led i statens strävan
att mera aktivt medverka till byggnadsämnesproduktionens
och byggnadsverksamhetens
rationalisering, att det skulle
vara ett steg i riktning mot en stabilisering
och förstärkning av den statliga
verksamheten på byggnadsmaterialområdet
och därmed till en sänkning av
byggnadskostnaderna. Resultatet blev i
stället att staten — d. v. s. skattebetalarna
— förlorade 45 miljoner kronor.
Kanske visar sig förlusten vara högre
när slutsiffrorna läggs på bordet.

Naturligtvis kan man inte påstå att
Duroxhistorien är något belägg för att
det alltid måste gå lika illa med statliga
företag, men den kan ju inte heller sägas
vara ett gott betyg åt statlig verksamhet.

Som representant för det län där Duroxföretaget
fanns fäster jag givetvis
särskilt stor vikt vid Duroxaffären. Den
har, såsom har framhållits i debatten
här, skapat vissa sysselsättningssvårigheter,
och detta stämmer inte bra med
den socialdemokratiska argumenteringen
om att statlig företagsverksamhet
skulle öka sysselsättningen. Jag hälsar,
herr talman, med tillfredsställelese att
den lösningen kunnat uppnås, att Gullhögen
övertagit Svenska Durox. Man
får hoppas att sysselsättningssvårigheterna
därmed skall kunna bemästras på
ett tillfredsställande sätt.

Den aktuella stridsfrågan gäller en
klarläggande och mera utförlig redogörelse
för orsakerna till Duroxförlusterna.
En sådan utredning har begärts i reservationen,
och jag anser att det är angeläget
att en redovisning av detta slag
lämnas.

Det kan ifrågasättas, om inte informationen
och företagsdemokratin kunde
ha varit bättre i fallet Durox. Det
framgick av debatten i december i fjol
att Svenska Durox skött informationen

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

till anställda och kommun på ett sådant
sätt att kritik är befogad. Det har också
framhållits i vissa socialdemokratiska
tidningar att informationen inte har varit
vad den borde vara.

Men kritiken gäller verkligen inte
endast ledningen för Durox, utan också
regeringen. I publikationen Statliga företag,
utgiven av regeringen i september
1968, sades bl. a. att förutsättningarna
för Duroxkoncernens produkter år
1968 skulle vara goda. Så var nu inte
fallet.

Detta kan verkligen inte kallas god
information och öppen redovisning. Vi
har all anledning att önska oss en förbättrad
information och en mera öppen
redovisning för både privata och statliga
företag, önskemålet är inte minst
väsentligt beträffande de statliga företagen.
Det aktuella fallet med AB Svenska
Durox är ett exempel på detta.

Möjligheterna till insyn i de statliga
företagen är för närvarande mycket begränsade.
En tjänsteman i centralförvaltningen
utgör i regel hela bolagsstämman,
vilket enligt min mening inte kan
medge en tillfredsställande insyn för
det svenska folket. Riksdagen har inte
heller någon möjlighet till särskild insyn
i de statliga bolagens verksamhet,
såvida inte ett bolag via regeringen av
riksdagen begär kapitaltillskott. Slutsatsen
är att riksdagens möjligheter till
insyn i den statliga företagssektorn
måste förbättras.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservationen.

Chefen för industridepartementet, herr
statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Jag beklagar att vi här i
riksdagen ännu en tid lyder under vår
gamla konstitution. Detta har gjort det
omöjligt för mig att följa debatten i denna
kammare i den här frågan, eftersom
propositionen om aktieteckning i AB
Gullhögens Bruk först började diskuteras
i första kammaren, vilket ju också är

den kammare jag själv tillhör. Jag beklagar
detta bl. a. därför att herr Burenstam
Linders anförande — att döma av
de rapporter jag fått — var så späckat
av siffror att det är mycket svårt att på
grundval av ett kort referat bemöta vad
han sagt. Jag måste därför begränsa mig
till att knyta några allmänna reflexioner
till Duroxaffären och att ta upp vissa
av de synpunkter som herr Ohlin
mera expressivt framförde här liksom
herr Börjesson.

Man kan divetvis diskutera Duroxaffären
ur många olika aspekter, men det
viktiga är ju att debatten leder fram till
några slutsatser. Vi kan i detta sammanhang
diskutera statens roll som företagare.
Jag menar då statens ägarrelation
till ett statligt företag, oberoende
av om staten-ägaren förekommer i
form av ett departement eller ett förvaltningsbolag.
Vi kan också diskutera
frågan om information och insyn i de
statliga företagen, med hänsyn till allmänheten,
riksdagen och de anställda.
Frågan aktualiserar självfallet också statens
roll som arbetsgivare. Slutligen kan
diskussionen gälla — fastän det inte blir
aktuellt i dagens debatt — statens politik
på byggnadsmaterialområdet. Den
frågan har självfallet anknytning till
Duroxaffären och kommer upp till riksdagens
behandling vid ett senare tillfälle
denna månad i samband med herr
Knut Johanssons motion, väckt med anledning
av förevarande proposition. Den
saken skall jag därför inte behandla i
dag.

Jag skall gärna, herr Ohlin, redogöra
för hur staten har uppträtt i egenskap
av ägare av Durox under åren 1967 och
1968. Jag tror detta kan vara nyttigt för
att belysa inte bara det här speciella
fallet utan också hur ägarfunktionen
och ägaransvaret utövas och -— gärna
för mig — hur en förbättring och effektivisering
av detta utövande skall komma
till stånd.

Vad gör ägaren till ett företag? Ja,
hans primära uppgift är att utse en sty -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

relse för företaget inklusive verkställande
direktör. Ägaren måste vidare
fastställa riktlinjerna och målsättningen
för företagets arbete. Han måste självfallet
också kontrollera att företaget
uppfyller målsättningen på ett effektivt
sätt, vilket förutsätter att det finns en
ordentlig och fortlöpande kontrollrutin,
som gör att ägaren snabbt får en varning,
ifall företaget icke utvecklas såsom
ägaren önskar att det skall utvecklas.
Går företaget bra, fungerar rapportgivningen
bra, och får ägaren inte några
sådana varningar, är ägarfunktionen icke
särskilt betungande. Men om företaget
gär dåligt och har problem — vilket
ju i rikt mått har karaktäriserat Duroxlconcernen
— är ägarfunktionen mycket
besvärligare.

Får man en varning från ett företag
— och jag skall strax tala om hur den
varningen såg ut i det här fallet och
när vi fick den — gäller det för ägaren
att konstatera: Vad beror detta på? Är
det fråga om övergående besvärligheter
som företagsledningen har i sin hand att
bemästra och alltså kan arbeta sig upp
ur, eller är situationen i företaget så allvarlig
att det är nödvändigt att exempelvis
byta företagets ledning? Detta är ett
typiskt ägarbeslut. Däremot är det självfallet
aldrig ägarens uppgift att i detalj
leda företaget.

Jag kommer in på en del av de problem
som sålunda aktualiseras oberoende,
som sagt, av om ägaren representeras
som i detta fall av ett departement
eller det gäller ett förvaltningsbolag.

Vi fick successivt under våren 1967
oroande rapporter om utvecklingen i
Durox framför allt i fråga om den nyinvestering
för 1965/66 som beslutades i
så gott som omedelbar anslutning till
förvärvet. Dessa rapporter tydde på att
kostnaderna för den planerade investeringen
blev vida högre än vad som hade
förutsatts, när investeringsbeslutet fattades,
och inte bara detta — att kostnaderna
blev väsentligt mycket högre —
utan också att hela anläggningens tek -

niska funktionsduglighet kunde sättas i
fråga.

Det var givetvis nödvändigt att bilda
sig en uppfattning om allvaret i den
kritik som riktades mot anläggningen,
men det fanns knappast möjlighet för en
ägare att själv göra det. Den första åtgärden
som vidtogs under våren 1967
var därför att söka åstadkomma ett byte
på posten som verkställande direktör.
Även styrelsen rekonstruerades genom
att dess ordförande avgick av andra
skäl, och vi fick en med byggnadsämnesindustrin
väl förtrogen ordförande.

Jag vill gärna erkänna att de personalbyten
som ägde rum tog längre tid än
önskvärt. Vi fick nämligen inte en definitiv
lösning av frågan om verkställande
direktör förrän efter ungefär ett år
utan måste arbeta med ett provisorium.
Det berodde inte på någon bristande
vilja från ägarens sida att lösa frågan,
utan det sammanhängde delvis med att
det i och för sig är svårt att rekrytera
posten som verkställande direktör i ett
företag som har så stora problem som
Durox hade. En annan orsak var — därvidlag
kommer jag in på en begränsning
som för närvarande rent allmänt gäller
för staten som företagsägare — att i det
samhälle vi lever, med en helt dominerande
privat sektor inom industrin är
statens urval av dugliga företagsledare
än så länge mindre än våra konkurrenters.
Ägaren-departementet arbetade,
liksom även företagets ledning, under
ett år — det kan ju sägas vara en
rätt lång tid — mycket intensivt med att
klarlägga situationen i företaget. Det är
nämligen inte så lätt att få reda på ett
företags läge när det gäller att bedöma
mycket invecklade tekniska förhållanden.
Tänk bara på problemet hur de
processtekniska frågorna i anläggningen
skulle lösas. Här möttes vi av olika omdömen
från olika experter, och det var
nödvändigt att företa flera provkörningar.
Dessa kom inte i gång förrän i
slutet av 1967 och början av 1968.

Detsamma gällde den ekonomiska

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till

analysen av företaget. Det företogs en
omläggning av bokföringen och vi skickade
ned till företaget särskild bokföringsexpertis
även från departementets
sida.

Det har kort sagt företagits en genomgripande
genomgång av hela företagets
funktionsförmåga, ekonomisk, teknisk
och kommersiell, samt en analys av de
olika alternativ som kunde finnas för
att eliminera företagets svårigheter. Jag
kan försäkra herr Ohlin liksom kammarens
övriga ledamöter att vi inte satt
med armarna i kors under denna period.
Men det företag vi hade förvärvat
var sådant att det för att fungera effektivt
krävde en mycket radikal reorganisation,
och en sådan tar tid. Vi dolde
inte heller lägets allvar i Durox. Män
kan alltid diskutera formuleringar i
verksamhetsberättelser för ett företag
som ändå vänder sig till en stor marknad,
och man kan också diskutera hur
man bör läsa en balansräkning, men
alla som har läst publikationen »Statliga
företag» eller verksamhetsberättelserna
för Durox och Svenska Skifferoljebolaget
har nog klart för sig att situationen
var ytterligt problematisk för Durox.
Men det är självklart att vi hela tiden
arbetade med ambitionen att vi skulle
lyckas vända på utvecklingen för företaget.
Detta var kanske en orimlig förhoppning,
men det är självklart att man
arbetar på detta sätt och att man i ifrågavarande
läge inte utdömer företaget
innan man verkligen fattat de beslut
som kan redovisas.

Jag bestrider därför bestämt att det
förekom någon mörkläggning från vår
sida under valrörelsen. Det var inte
förrän i slutet av september när den nya
verkställande direktören presenterade
sina olika rekonstruktionsplaner, i första
hand för styrelsen men sedan för regeringen
och mig, som alternativen blev
klart analyserade och vi stod inför en
beslutssituation. När vi diskuterade
verkställande direktörens planer blev
det emellertid ett uppehåll på fjorton

teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

dagar, och härvidlag kan jag ge Hans
Hagnell rätt i att det utgör ett problem
om den som bär ansvaret för ett företag
också har andra sysslor att ägna sig åt.
Jag var nämligen liksom finansministern
i Washington på Valutafondens årsmöte,
vilket gjorde att det blev fjorton
dagars uppehåll i arbetet på statsrådsnivå.
Men vi fortsatte sedan omedelbart
prövningen av de alternativ vi ställts inför.

Jag skall inte i detalj gå in på dem i
detta sammanhang, men så mycket kan
jag säga att det i och för sig hade varit
möjligt att driva Duroxföretaget vidare.
Det hade krävt betydande kapitaltillskott
av riksdagen, men enligt vår bedömning
skulle lönsamheten också i
det läget ha varit utomordentligt osäker
inom en överblickbar framtid.

Jag bedömde saken så att det inte var
rimligt att med mycket tvivelaktiga utsikter
att nå resultat lägga ned ett
enormt arbete och stort kapital på att
säkra Duroxbolagets fortsatta drift i
statlig regi utan att först ha prövat möjligheten
av ett samgående med Gullhögen.
Beslutet att ta upp förhandlingar
med Gullhögen fattades den 7 november,
och dessa förhandlingar genomfördes
sedan med största möjliga snabbhet.
Man har förebrått oss för att förhandlingarna
från statens sida fördes utan
information till allmänheten, men det är
en förebråelse som jag tar mycket lätt.
Om vi från början offentligt hade talat
om vad vi förhandlade om, varför vi
förhandlade och med vilka mål vi förhandlade,
så skulle det blivit helt omöjligt
att genomföra förhandlingarna —
det inser alla som har någon erfarenhet
av förhandlingsarbete. Från vår sida
fördes förhandlingarna med det dubbla
målet att trygga de anställdas sysselsättning
så långt detta var möjligt och alt
förena försäljningen av Duroxanläggningen
med ett statligt delägarskap i
Gullhögen. Det sistnämnda var i lika
hög grad ett önskemål hos vår motpart.

Det har kanske inte så mycket av de -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhogens Bruk

batten men väl av utskottets utlåtande
framgått att denna bedömning delas av
både utskottsmajoriteten och reservanterna.
Såvitt jag kunnat finna har det
inte gjorts någon annan bedömning än
att det i rådande läge var ett riktigt val
vi träffade, när vi beslöt att försälja anläggningen
och samtidigt bli delägare i
Gullhögen.

Vidare har det sagts att informationen
i Duroxaffären har varit bristfällig.
Ja, jag kan erkänna att informationen
där liksom rörande alla andra
företag fortfarande är mera knapphändig
och svårtillgänglig än den bör vara.
Vi bar emellertid ambitionen att successivt
förbättra informationen om
statens egna företag, på samma sätt som
vi — och däri ligger ingen motsägelse
— ställer krav på förbättrad information
också i de privata företagen. Vi
tycker att vi har gjort vissa förbättringar
jämfört med tidigare, och vi vill
som sagt fortsätta arbetet att åstadkomma
en allt öppnare och mera fullständig
redovisning.

Riksdagens möjligheter att följa utvecklingen
i de statliga företagen är
för närvarande begränsade — utom
när vi går till riksdagen för att begära
medel till aktieteckning eller i förekommande
fal! förlusttäckning. Riksdagens
kontakt med de statliga företagen
är egentligen helt beroende av ledamöternas
eget intresse av att ta del av de
publikationer vi ger ut. Men vi inbjuder
som bekant riksdagens ledamöter till
besök vid våra företag. Frågan om formerna
för och en effektivisering av riksdagens
möjligheter att följa utvecklingen
i de statliga företagen prövas
emellertid nu i departementet. Man kanske
kan säga att det är riksdagens sak
att besluta i det fallet, och frågan kommer
också att behandlas i den proposition
som rör inrättandet av ett statligt
förvaltningsbolag. Det blir då tillfälle
att återkomma till frågan. Låt mig
nu bara säga att en ökad information

om de statliga företagen, i riksdagen
och på annat håll, ger ökad förståelse
för företagens behov och problem. Jag
är övertygad om att en ökad information
också kommer att förbättra de statliga
företagens ställning i det allmänna medvetandet.

Den tredje informationssidan är informationen
till de anställda. Också den
har aktualiserats i Duroxaffären. Såsom
jag framhållit i december i denna
kammare liksom också i andra sammanhang,
framkom i Durox — bland
mycket annat som, om jag så får uttrycka
mig, avslöjades i detta företag — betydande
brister i informationen från företagsledningen
till de anställda och
även, vilket jag bedömer som en lika allvarlig
sak, en bristande kommunikation
från de anställda till företagsledningen.

De statliga företagsledningarna vet
att ägaren till deras företag som mål
för dessa satt upp att det dubbelriktade
informationsflödet skall fungera. Så
skedde inte i fallet Durox, i varje fall
inte alls i den omfattning som det hade
varit rimligt att begära. Jag konstaterar
detta, och jag tror att en av de lärdomar
vi har anledning att dra av Duroxaffären
är att vi bör öka våra insatser
för att förbättra informationen till de
anställda liksom deras medverkan i
företaget över huvud taget. Såsom riksdagens
ledamöter vet är detta arbete nu i
full gång.

Trots att informationsverksamheten,
såsom jag understryker, hade varit bristfällig
var ändå situationen i företaget
rätt väl känd för de anställda. Att så
var förhållandet berodde delvis helt enkelt
på att de upplevde den direkt på
platsen. De anställda fick emellertid enligt
mina anteckningar den 9 mars 1968
en ganska utförlig redovisning av läget.
Den 19 november — det är alltså rätt
nära i tiden — lämnades de anställda
också information om att utvecklingen
av företaget var sådan att oberoende
av vilken slutlig lösning man valde för

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

Duroxdriftens fortsättning en betydande
minskning av personalen var nödvändig.

Anledningen till att personalen inte
underrättades under förhandlingsarbetets
gång av företagets ägare, utan bara
fick vissa informationer från annat håll,
har jag redan berört. Jag tror emellertid
att det är riktigt att beskriva förhandlingarna
och det avtal som dessa
ledde fram till så, att målet för den statliga
förhandlingsparten var att tillvarata
de anställdas sysselsättningstrygghet.
Denna målsättning drevs med så stor
styrka som det över huvud taget var
möjligt, och förhandlingsresultatet var
från de anställdas synpunkt i föreliggande
situation gynnsamt. Det innebar
att 140 personer måste friställas, att vi
för de resterande 260 fick en utfästelse
från motparten att sörja för deras sysselsättning
och framför allt, vilket jag
bedömer som viktigt, att förtur skulle
ges till den äldre arbetskraften.

I propositionen redovisas läget i januari
för de 140 friställda. .lag kan i dag
lämna uppgift om hur läget ter sig för
närvarande. Av de 100 kollektivavtalsanställda
bar nu 65 erhållit annat arbete,
3 befinner sig under omskolning
och 32 personer är kvar i företaget och
kommer att stanna till utgången av mars
månad. Samtliga dessa 32 har nu anvisats
annat arbete.

Tjänstemännens situation är, som alla
vet, något bekymmersammare. Det gäller
42 tjänstemän — samtliga finns inte
i Skövde utan en del är anställda vid bolagets
försäljningskontor på annat håll.
Av dessa 42 har 20 i dag erhållit annat
arbete; två är under omskolning. De
övriga erhåller lön till den 30 juni, och
för flera av dem pågår för närvarande
förhandlingar om anställningen.

Jag tror därför att man kan säga —
och det är alltså min kommentar till
den sida av Duroxaffären som gäller
statens ansvar som arbetsgivare — att
staten har uppfyllt ansvaret gentemot

sina anställda på ett sätt som kan bedömas
såsom fullt acceptabelt.

Vad är det nu reservanterna kräver
och varför har de reserverat sig? Jo, de
hävdar att vad som hänt i Durox inte
är helt klarlagt — det behövs en uttömmande
utredning. Det är emellertid svårt
att se på vilka punkter det krävs ytterligare
belysning. Jag tror nämligen inte
att något företagsmisslyckande — jag
skall inte alls dölja att detta är ett misslyckande
— har redovisats så pass utförligt
och framför allt inte med en
sådan hjälp av informationsspridande
som i fallet Durox. Låt mig säga att det
varit vår bestämda ambition att ge en
fullständig redovisning av läget i företaget.
Det var därför vi redan vid försäljningen
— alltså innan bokslutet för
1968 var klart — ville öppet redovisa
förlustens storlek. Efter vad herr Burenstam
Linder sagt förstår jag att man
kan räkna även på andra sätt, men det
skall vi väl inte diskutera här — det
får våra revisorer utbyta uppfattningar

Redovisningen har fullföljts i propositionen.
Där har också redovisats balansräkningar
samt vinst- och förlusträkningar
för företagen i koncernen. Den
redovisningen är bristfällig, säger man.
Ja, det är sant att den är bristfällig i den
meningen att en revision som genomförs
14 dagar efter bokföringsårets utgång
med nödvändighet blir preliminär
och att därför en revisor måste reservera
sig för de felaktigheter som kan betingas
av detta.

Jag vill fråga: Hur många företag
är det som presterar ett bokslut 14 dagar
efter bokföringsårets utgång? I fallet
Durox tror jag att man rätt lugnt kan
utgå från att de modifikationer som kan
komma att ske i det slutliga bokslutet
endast leder till smärre revideringar.
Detsamma gäller de fördelningsproblem
som uppstår då det blir fråga om att
särredovisa koncernens resultat på de
olika företagen. Det är ingenting som
ändrar bilden av företagets situation.

3*—Andra Kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhogens Bruk

Såvitt jag förstår råder det icke någon
oklarhet om vad som skapat problemen
i Durox. Marknadsutvecklingen
känner vi. Vi känner till hur företaget
har fungerat, vi känner till aktieägarenstatens
åtgärder för att förbättra situationen.
Vi vet också vilken avgörande
betydelse felinvesteringar haft. Reservanterna
frågar om det förelegat brister
i underlaget för styrelsens beslut. Ja,
självfallet har det förelegat sådana brister
— annars skulle beslut av denna art
inte ha fattats. Jag tycker att det är en
ovanligt retorisk fråga efter den redovisning
som lämnats och som är välkänd
även för reservanterna. Det är
faktiskt en spelad okunnighet som ligger
bakom kravet på ytterligare redovisning.

Styrelseprotokoll och allt annat material
har stått till utskottets förfogande.
Och visst går det att få ta del av de
alternativa lösningar som verkställande
direktören föreläde regeringen i september
månad.

Men vad säger de mera än det gör
som vi redan vet? Vi känner de facto
alla till utvecklingen, och det gäller
verkligen inte bara mig som av naturliga
skäl måste känna till den. Vad som
hänt i detta företag är egentligen i och
för sig uppenbara ting, vilka dess värre
också händer i många andra företag i
detta land.

Därför kan jag inte ta kravet på en
ytterligare utredning som ett uttryck
för en verklig sanningslidelse utan det
är betingat •— jag är ledsen att behöva
säga det — av precis samma motiv som
låg bakom publiciteten kring friställandet
av 140 man i Skövde. Denna publicitet
betingades inte av intresse för de
140. Det är allvarligt att 140 människor
blir friställda, men om man hade varit
intresserad av just dem, så skulle proportionen
i fråga om publicitet varit
annorlunda. Den publicitet som ägnades
Duroxföretagets avveckling är minst tio
gånger så stor som den samlade publicitet
som ägnats de 20 000 människor som

under samma år friställts i de privata
företagen.

Jag har angivit vilka slutsatser jag
har dragit av Duroxaffären när det gäller
insyn och information, slutsatser
som gäller statens utövande av sin ägarfunktion
i de statliga företagen.

Vilka slutsatser vill egentligen herr
Ohlin dra? Jag satt och väntade på att
få höra vilka slutsatser han ville komma
fram till i sitt långa inlägg.

Ja, som vanligt använde herr Ohlin
metoden att polemisera mot föreställningar
som han måste veta inte delas av
dem han polemiserar mot. Han säger
att detta visar att ett statligt företag inte
har effektivare ledning än vad de privata
företagen har. Jag undrar då: Vem
har sagt att statliga företagsledare i sig
själva skulle vara skickligare eller effektivare
än privata företagsledare? Om
man verkligen vill göra gällande att vi
socialdemokrater skulle säga att våra
direktörer är mycket duktigare än Wallenbergs,
då har man avsiktligt eller
oavsiktligt helt missat debatten om det
statliga företagandet. Det har vi verkligen
aldrig sagt, herr Ohlin, och vi
kommer inte heller att säga det.

Det som skett visar att felinvesteringar
kan ske i ett statligt företag. Ja, visst
gör det det, men vi har aldrig påstått
och kommer aldrig att påstå att det
inte kommer att göras felinvesteringar
inom statliga företag. Men det är inte
detta som är avgörande för vår inställning
till det statliga företagandet.

Jag undrar egentligen vilken inställning
herr Ohlin har till det statliga företagandet.
Hela hans argumentering innebär
ett systematiskt misstänkliggörande
av statens förmåga som företagare. Vilka
slutsatser drar herr Ohlin av detta?
Är det att staten inte skall ägna sig åt
företagande över huvud taget? Jag vet
inte om så är fallet, ty det framgick inte
av herr Ohlins uttalande.

Detta är egentligen bara en upprepning
av vad man ständigt möter från
folkpartiets och i någon mindre grad

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

från centerpartiets sida. Herr Bengtson
hade under remissdebatten i första kammaren
ungefär lika intelligenta kommentarer
till det statliga företagandet
som herr Ohlin. Men om man något studerar
motionsfloden till årets riksdag
hittar man en motion i vilken det heter:
»Vi måste räkna med ett ökat behov
av statligt engagemang direkt på företagsplanet
dels av sociala och lokaliseringspolitiska
skäl, dels därför att mycket
stora kapitalinsatser inte kan garanteras
på annat sätt.» Det står faktiskt
inte i en socialdemokratisk motion, utan
det råkar vara herrar Antonsson och
Sundin som talar.

Går man litet längre ut i periferin —
ut i valkretsarna, om jag så får säga —
stiger verkligen entusiasmen för det
statliga företagandet i mittenpartierna.
Herrar Gustafsson i Stenkyrka och
Franzén i Träkumla är så entusiastiska
över vår industrietableringsdelegation
att de vill ha en särskild sådan för Gotland
för att skaffa dit statliga företag.
Folkpartisterna i Västerbotten skriver
så här: »För att kunna bryta trenden,
forcera ''motståndsvallen’ om man så
vill, förefaller eu kraftig satsning på
statlig företagsamhet inom dessa områden
nödvändig och motiverad.»

Detta visar den klyfta som finns inom
centern och folkpartiet mellan ideologin
— här företrädd av herr Ohlin med
allmänt nedsättande omdömen om statens
förmåga som företagare — och den
praktiska nödvändigheten, som man
inte kan undgå att upptäcka på det lokala
planet.

Herr talman! Oerhört mycket i oppositionens
uppträdande i Duroxaffären,
liksom när det gäller statliga företag
över huvud taget, är uttryck för en dubbelmoral.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte velat stanna
vid problemet statlig kontra enskild
företagsamhet i denna diskussion, utan
jag har begärt en bättre och utförligare

redovisning om Durox än den som
statsrådet har presenterat i propositionen.
Statsrådet Wickman har gjort en
betydligt mera ingående allmän redovisning
inför kammaren i dag än vid
interpellationsdebatten i höstas. Det är
ett sympatiskt drag att så klart och tydligt
säga att fel har begåtts och att ange
vilka fel som gjorts.

Statsrådet Wickman säger att det kan
diskuteras hur man läser en balansräkning.
Den som har läst balansräkningen
för 1966 och 1967 hävdar emellertid att
företaget redan då inte kunde fungera.
Först i slutet av september 1968 visste
man hur verkligt allvarligt läget var,
sägs det. Men redan 1966 och 1967 var
det så allvarligt, att företaget enligt expertisens
mening redan då borde ha avvecklats.

Jag ställde några frågor till femte avdelningens
värderade ordförande, herr
Lindholm, om vissa redovisningar. Därvid
påpekade jag att man hade redovisat
en vinst för år 1966 på 887 000 kronor,
vilken tillkommit genom ett koncernbidrag
på 551 000 kronor och en vinst
vid aktieförsäljning inom koncernen på
498 000 kronor. I verkligheten förelåg
alltså en förlust på 162 000 kronor. Hur
har denna uppskrivning av vinsten vid
aktieförsäljningen kunnat motiveras?
Det är en fråga som man gärna vill ha
svar på.

Herr Lindholm sade i en tidigare
replik att jag var alltför djärv i mina
uttalanden, i vilka jag klargjorde min
uppfattning om tunn och felaktig redovisning.
.lag vill bara hänvisa till eu
docent och en professor i nationalekonomi,
som har uppträtt tidigare i denna
debatt.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag känner inget behov
av att närmare kommentera det uttalande
som statsrådet Wickman gjorde
om dubbelmoral; man kan nog träffa
på sådan på annat håll också — det har

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

man qn känsla av sedan man följt deBatten
de senaste månaderna inklusive
under valrörelsen. Jag har deklarerat
min uppfattning om statlig företagsamhet
och om nödvändigheten av att de
stora industriföretagen i vårt land inte
dömer ut statlig verksamhet. Själva är
de ointresserade av ait göra en kraftfull
satsning inom stora områden av
landet, men samhället kan inte acceptera
en avflyttning därifrån. Jag skall
emellertid inte ytterligare utveckla dessa
synpunkter.

: Jag är glad över att statsrådet Wickman
oförbehållsamt har erkänt att Duroxaffären
var ett misslyckande både i
fråga om företagets ekonomi och i fråga
om information. Men jag tycker inte att
statsrådet hade anledning att säga att
vi reservanter måste ha andra motiv för
vårt krav på en utförligare redovisning
än sanningslidelse. Förlusterna på tre
års verksamhet är dock i varje fall 45
miljoner kronor. Och det är fråga om
allmänna medel, om svenska folkets
pengar. Det skärper väl ändå kravet på
redovisning? I kammarens debatt har
från vissa håll gjorts gällande att den
verkliga förlusten inte är 45 miljoner
kronor utan kanske 50 eller 60 miljoner
kronor. Det råder dessutom oklarhet om
ansvarsförbindelser och om det sätt på
vilket förlusterna redovisats. Jag har
full förståelse för att man inte fjorton
dagar efter ett räkenskapsårs slut kan
lägga fram ett fullständigt bokslut, men
borde inte alla oklarheter motivera att
statsrådet medverkar till att riksdagen
får en information i någon form och
kommentarer till dessa uppgifter? Alla
fakta bör läggas på bordet.

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara konstatera
att statsrådet Wickman har sagt att informationen
inte var vad den borde
vara — den var bristfällig. Vad stridsfrågan
i dag gäller är att utskottsreservanterna
begär ett klarläggande och en

mer utförlig redogörelse av orsakerna
till Duroxförlusten. Efter dagens debatt
framstår denna begäran som ännu mer
motiverad och rimlig.

Jag har viss erfarenhet från likvidation
av privata företag, och där har jag
kunnat konstatera att utredningarna
om orsakerna till förlusten görs med
stor noggrannhet. Alla skäl talar för
att en mer utförlig redogörelse lämnas
för orsakerna till de stora förlusterna
även för Durox.

Herr LINDHOLM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lothigius bröt
loss en siffra ur en balansräkning och
gjorde den till det stora numret i debatten.
Det väsentliga i debatten är ju
om de faktorer som var anledning till
nedläggningen har klarlagts eller ej.
Såvitt jag förstår har de klarlagts dels
i interpellationsdebatten förra hösten,
dels genom det anförande som industriministern
i dag har hållit.

Det märkliga är att ingen begärde
en föredragning på avdelningen. Om
man som herr Lothigius var tveksam
beträffande vissa detaljsiffror, hade det
varit mycket enkelt att vid handläggningen
av frågan på avdelningen begära
en föredragning. Jag har aldrig som
ordförande i avdelningen motsatt mig
föredragning, när sådan begärts i ett
ärende.

Herr Ohlin klagar i polemik mot mig
på att redovisningen inte kom tidigare.
Vad man i dag begär är en redovisning
av anledningen till nedläggningen av
Durox. Man kan väl inte förflytta sig
tillbaka i tiden till 1967 och 1968 utan
det är väl i nuläget som vi redovisar
den tidigare utveckling som lett fram
till detta resultat.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är förvånad över
herr Lindholms svar. Om man har motioner
som begär en sådan utredning
så ligger det väl i sakens natur att avdelningen
skaffar fram det underlag

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till

som behövs för att man skall kunna
föra en diskussion inom avdelningen.
Mot den bakgrunden tror jag att det är
den ansvarige som har största skulden
till detta.

Som bevis för att det inte är en fullständig
redovisning har jag givit en rad
exempel ur bokföringen där vi anser
att det föreligger felaktigheter eller
ofullständigheter.

Herr LINDHOLM (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Lothigius, vi
står gärna till tjänst så långt vi kan
men jag hade inte tänkt mig att det
var min skyldighet att se till att herr
Lothigius fick en föredragning som han
inte uttryckt någon önskan om. Vi diskuterade
nämligen på avdelningen huruvida
denna utredning behövdes eller
ej, och nog borde väl de som förordar
utredningen åtminstone ha gjort hemställan
om en föredragning för att övertyga
oss som var skeptiska om behovet
av denna utredning.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag har inte fått något
svar på de olika påpekanden som jag
gjorde i mitt anförande. Även om herr
Wickman befann sig i svaromål i första
kammaren så fanns faktiskt herr
Lindholm i denna kammare och herr
Lindholm gjorde just före mig ett inlägg
i frågan. Dessutom antar jag att
herr Wickman hade någon representant
på statssekreterarbänken som skulle
kunnat ge honom de upplysningar
som kunde krävas för ett svar i det
mycket långa inlägg som statsrådet gjorde.

Statsrådet har gett oss en sympatisk
redovisning av de svårigheter en företagschef
har. Det är bra om insikter
i verkligheten på så sätt sprider sig.
Men de frågor som jag uppehöll mig
vid gällde i själva verket någonting annat.
De gällde storleken av den förlust
som redovisats, och jag skulle gärna
vilja mycket snabbt sammanfatta,

Nr 10 77

teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

så att herr Wickman kan få höra vad
mina påpekanden egentligen gällde.
Även om det för vissa åhörare i kammaren
kan vara tjatigt att höra något
upprepas, så har det ändå den fördelen
att man med ännu större längtan
ser fram emot den enkammarriksdag
som snart kommer.

Min utgångspunkt var alltså att förlusten
i Durox anges på så sätt att man
beräknar vad det egna kapitalet i SSAB
utgjorde i början av treårsperioden
respektive i slutet av treårsperioden
och sedan gör man en enkel subtraktion
och kommer fram till 44 miljoner
kronor. Poängen i min argumentering
är att detta är utomordentligt vilseledande,
om man vill visa den verkliga
förlusten i Durox. För det första har
alltså Skifferoljeaktiebolaget ränteinkomster
av tillgångar som uppstod i
samband med avvecklingen av Kvarntorp.
Dem har jag beräknat till ungefär
8 miljoner kronor. Dessa pengar har
hällts i Duroxhålet. För det andra har
det i ett bolag som heter Rockwool
förekommit en viss värdestegring och
en viss aktieutdelning till ett sammanlagt
värde av ungefär 4 miljoner kronor,
vilket också gynnsamt påverkar
det egna kapitalet vid den typ av beräkning
som görs i propositionen. Adderar
man dessa 44 miljoner, 8 miljoner
och 4 miljoner kommer man upp i 56
miljoner kronor.

Eftersom köpeskillingen inte skall erläggas
kontant utan 24 miljoner kronor
skall betalas under en 20-årsperiod till
en ränta som är lägre än den till vilken
företaget skulle ha kunnat låna på annat
håll finns här en räntesubvention
som, om man diskonterar köpeskillingen
till nuvärdet, vilket man måste göra,
och räknar med en hygglig ränteskillnad
av 1 procent, uppgår till 3 miljoner
kronor. Reversernas och därmed
köpeskillingens värde minskar alltså
med 3 miljoner kronor och därmed är
förlusten uppe i 59 miljoner kronor.

Med utgångspunkt från två underlig -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

heter har jag konstaterat någonting som
kan vara en intressant förklaring. Den
ena underligheten är att Gullhögen icke
köper bolagen som sådana, alltså aktierna,
utan själva tillgångarna i bolagen
— det är en underlighet vid en så stor
företagstransalction som denna. Den
andra underligheten återfinns i revisorernas
berättelse och består däri att
de inte har haft tid att undersöka vad
det finns för garantiförbindelser. Två
underligheter kan, som jag försökte göra
gällande, ge en förklaring, och den
förklaring jag tror mig ha är att det
i själva verket finns omfattande garantiförbindelser
av riskabelt slag som
köparen varit mycket tacksam att slippa
undan. Om han skulle ha övertagit
dem skulle köpskillingen ha blivit väsentligt
lägre, och det hade inte varit
så bra för herr Wickman, eftersom förlusten
då med det redovisningssätt som
valts hade framstått som större. Därför
har man inte velat gå den vägen
utan behållit bolagen inom Duroxkoncernen
med vidhäftade ansvarsförbindelser.
I brist på bättre information
sade jag att de framtida förlusterna
kanske kan beräknas till ungefär 5 miljoner
kronor. Summan blir då ungefär
64 miljoner kronor eller ungefär 20
miljoner kronor mer än vad som angivits
i propositionen.

Det är mot denna bakgrund jag har
vågat yrka bifall till det utredningskrav
som framförts i reservationen. Herr
Wickmans sympatiska redovisning av
svårigheterna för en företagschef gav
inget svar på de frågor jag har ställt. I
mitt anförande roade jag mig också
med att citera ett brev från herr industriministern
till mig i september 1968
då herr Wickman bl. a. skrev att han
var mycket intresserad av att förbättra
riksdagens insyn i de statliga företagen.
Jag anser att herr statsrådet här har
ett alldeles utmärkt tillfälle att tillämpa
sin princip genom att rekommendera
kammarens ledamöter att bifalla reservationen.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Vi lider ännu av vår
gamla konstitution, sade herr Wickman.
Det var ju mycket vältaligt och koncentrerat
uttryckt. Herr Wickman har
länge lidit av den utan att vi har märkt
hans lidande, men det är ju bra att vi
nu efter beslutet får veta sanningen om
regeringens eller i alla fall herr Wickmans
attityd därvidlag. Regeringen har
emellertid en annan ledamot, nämligen
statsrådet Lange, som har sysslat med
dessa saker minst lika mycket som
herr Wickman. Jag måste fråga mig om
ni inte, när vi nu har två kamrar och
två statsråd som är särskilt ansvariga,
kunde ha åstadkommit en arbetsfördelning
så att den ene kunde ha varit i andra
kammaren medan den andre var i
första.

Statsrådet Wickman talade om att det
redan under 1967 kom oroande rapporter
som gällde bl. a. de nya investeringarna
som blev dyrare än beräknat, och
de tekniska anläggningarnas funktionsduglighet
som kunde sättas i fråga. Det
var inte små saker det, så tidigt som
1967. I publikationen »Statliga företag»,
som kom eftersommaren 1968, gav
man däremot som sagt den uppgiften,
att förutsättningarna för koncernens
produkter för 1968 ansågs goda. Man
sade att det behövdes en viss intrimning
av den nya lättbetongfabriken. Ordet
»intrimning» tyder på att man menade,
att efter en kort tid skulle verksamheten
gå bra. Vidare talades det om
att förlusten hade blivit 0,2 miljon. Genom
avskrivningar med anlitande av
reserver, som i verkligheten blott bokföringsmässigt
täckte en förlust, sökte
man dölja att året hade medfört en stor
förlust. Man hänvisade vidare till att
varulagren var nerskrivna lågt, till skattemässigt
lägsta tillåtna värde. Det gav
ett intryck av soliditet att man skrivit
ner varulagret så lågt.

Detta är den bild som lämnades. Jag
måste konstatera att den stämmer illa
med de upplysningar som vi nu har fått

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

beträffande varningarna till regeringen
redan 1967.

Sedan säger herr Wickman, att man
satt inte med armarna i kors utan försökte
utöva företagarfunktionen. Visserligen
hade regeringen alltså, när företaget
köptes, tydligen inte förstått
hur man skulle få en lämplig styrelse,
men det ändrades längre fram säger han,
även om det tog tid. Denna företagarfunktion,
som man på socialdemokratiskt
håll så ofta rycker på axlarna åt,
är tydligen inte så alldeles enkel, eftersom
regeringen här uppenbarligen inte
klarade den.

Herr Wickman säger att det i höstas
tycktes tveksamt för regeringen, om räntabiliteten
på längre sikt skulle kunna
bli tillfredsställande. Därför valde man
att handla som man nu gjorde i höstas.
Ja, när företaget köptes varnades regeringen
just för detta, men då sades
i riksdagen från regeringshåll bl. a. följande:
»Vad vi nu vill köpa är emellertid
inte ett förlustföretag utan ett företag
som såvitt experterna kan bedöma
har utvecklingsmöjligheter. Meningen
är just att företaget, om förvärvet
kommer till stånd, inte skall stå
stilla, utan att det i stället skall medverka
till en vidare utveckling såväl av
Skövde Gasbetong som av Rockwoolbolaget.
» Detta skulle kräva en investering
av mellan 15 och 20 miljoner, upplystes
det vidare.

Man sade också: »Varför skulle staten
inte med hänsyn till nuvarande engagemang
genom nya initiativ bredda basen
och förbättra förutsättningarna för
den företagsamhet som vi redan har
ansvaret för?» Man tänkte då på Kvarntorp.

Det är bara att konstatera, att regeringens
bedömning har visat sig vara
mindre realistisk än den som gjordes
på oppositionshåll.

Statsrådet Wickman erkände att informationen
från företagsledningen till
de anställda hade varit dålig och att
även kommunikationerna från de an -

ställda till företagsledningen hade varit
bristfälliga. All right, det är alltid
ett erkännande. Det är uppenbart att
så har varit fallet. Men statsrådet Wickman
vill fortfarande liksom inte medge,
att informationen har varit minst sagt
dålig från regeringen såsom företagsägare
till Sveriges folk och närmast då
riksdagen — som ju representerar folket,
skattebetalarna, som får betala. Här
hänvisar jag till det förut sagda, att man
har lämnat en klart vilseledande framställning
i vissa offentliga redovisningar,
att man mycket länge har dolt de svagheter
som man visste förelåg och att
man i stället har givit ett annat intryck.

Antingen får väl statsrådet Wickman
erkänna, att det har lämnats en vilseledande
framställning 1968, eller också
får han påvisa var, när och hur — senast
på sommaren 1968 — en klargörande
redovisning har lämnats. Han har
inte ens försökt göra det.

Vidare frågar herr statsrådet Wickman
vad som behövs ytterligare av redovisning
eftersom allt redan är klarlagt
i höstas och i år. Det anförande som
herr Burenstam Linder nyss höll visade
ju bl. a. att man kan sätta ett mycket
stort frågetecken för den uppgift om
förlustens storlek som statsrådet Wickman
själv har lämnat, nämligen 45 miljoner
kronor. Saknar det intresse för
svenska folket att få veta om förlusterna
uppgår till 45 miljoner eller är
väsentligt större? Detta är bara ett exempel.
Det finns mycket annat som kan
behöva klargöras och som inte bara
gäller företagets ekonomi utan också
regeringens handläggning av problemet,
dess sätt att sköta företagarfunktionen.

Herr Wickman beklagar sig över publiciteten
som han tycker har varit
alldeles för stor. Herr statsråd! Vi har
kunnat läsa i tidningarna och höra från
talarstolarna under rätt lång tid nu hur
en uppladdning sker till något som verkar
vara en socialdemokratisk offensiv
som med principiella motiveringar syftar
till en omfattande utvidgning av den

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

statliga företagsamheten. Med andra ord
ett utslag av den socialistiska filosofi som
har utmärkt svensk socialdemokrati
ända från dess bildande, även om man
i skiftande politiska konjunkturer mer
eller mindre skjutit de praktiska konsekvenserna
därav åt sidan.

Det är väl ändå ganska naturligt, om
man då från oppositionshåll säger att
erfarenheterna från Duroxfallet förtjänar
det allra största beaktande. Vi har
inte i detta sammanhang diskuterat den
allmänna frågan om sysselsättningsproblemet
i landet. Vi har inte tagit upp
att domänverket har friställt tusentals
människor. Allt tal om att vi inte intresserar
oss för sysselsättningsproblemet
är helt enkelt häpnadsväckande.
Det är ju inte detta vi nu diskuterar.
Domänverket måste liksom andra rationalisera.
Men det går inte att komma
ifrån Duroxfallets speciella karaktär genom
att tala helt allmänt om sysselsättningsproblemet,
som vi ju annars många
gånger diskuterat.

På tal om den principiella socialistiska
inställningen måste jag fråga statsrådet
Wickman, om han delar den uppfattning
som statsrådet Myrdal gav uttryck
åt för någon vecka sedan. Fru
Myrdal sade i ett tal inför Göteborgs
arbetarkommun att produkter som behövs
för den konsumtion, som samhället
direkt sörjer för, inte skall behöva gå
någon kommersialiserad omväg. Tidskriften
Veckans Affärer frågade fru
Myrdal hur man skulle tolka detta yttrande,
som förefaller ganska långtgående.
Innebär det till exempel att man
beträffande läromedel skulle köpa upp
de enskilda företagen i denna bransch?

På detta svarade fru Myrdal att hon
fällt ett ideologiskt yttrande och givit
exempel på en generell princip: offentlig
produktion för den offentliga konsumtionen.

Herr statsråd! Offentlig produktion
för den offentliga konsumtionen! Där
har vi i alla fall en långtgående socialistisk
princip som — om den förverk -

ligades — skulle leda till en mycket omfattande
socialisering av vårt näringsliv.
Hur skulle det gå för de företag som
levererar produkter till försvaret eller
till skolväsendet för att bara ta ett par
exempel? Vad blir det av den synpunkten
att den statliga produktionen måste
drivas i en sådan skala att den blir
effektiv? Om staten bara behöver en
någorlunda begränsad mängd av vissa
varuslag—skall staten då verkligen starta
en egen produktion av dessa varuslag
enligt mottot »offentlig produktion för
offentlig konsumtion»? Det skulle vara
värdefullt, om statsrådet Wickman ville
ta avstånd från denna verkligt genomgripande
socialistiska princip som uttalats
av en ledamot av samma regering
som herr Wickman.

Vidare undrade herr Wickman vilka
slutsatser jag ville komma till. Ja, mina
slutsatser var bl. a. att det här behövs
en bättre belysning av och översikt över
hela denna fråga. Vi har till en del fått
fram en bättre belysning i dag. Vi kan
plocka ut från regeringen litet mer
upplysningar då och då. Jag tycker
verkligen att det är alldeles nödvändigt
att få en samlad bild.

För att komma undan denna frågeställning
går herr Wickman till motangrepp
och påstår att vi skulle vara emot
all statlig företagsamhet. Här har jag
från denna talarstol dussintals gånger
klargjort min inställning och den som
folkpartiet företräder i denna fråga.
Herr Wedén har för inte så länge sedan,
alltså vid ett mera färskt datum,
klargjort den, och jag står helt bakom
den förklaringen. Herr Wickman vet
mycket väl att vi anser, att när det finns
speciella skäl, så kan statlig företagsamhet
vara välmotiverad, men det gäller
att redovisa tillräckliga speciella skäl,

Därför är det förbluffande att herr
Wickman säger att det är dubbelmoral
att kritisera statlig företagsamhet i vissa
fall, att kritisera statliga anspråk på att
bättre än enskilda kunna leda investeringarna
i landet på det mest fruktbä -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

rande sättet, om man samtidigt erkänner
att det finns utrymme för viss statlig
verksamhet. Jag tror, herr statsråd, att
detta försök att komma bort från frågan
inte behöver närmare kommenteras. Det
är naivt att tro att man inte får kritisera
misslyckade statliga försök till företagsamhet
av Duroxtypen och dra vissa
slutsatser av detta fall — och därmed
belysa de socialdemokratiska principiella
inläggen i de två senaste årens debatt
— om man samtidigt erkänner, att det
finns utrymme för statlig företagsamhet
i åtskilliga fall där det råder speciella
förutsättningar, vilket jag många gånger
har påpekat.

Till sist vill jag, herr talman, säga att
i en fråga av detta slag vore det naturligt,
om regeringen sade ungefär följande:
Vi tycker att det mesta har kommit
fram, men vi medger, att vi kapital!
felbedömde läget när företaget köptes
och att vi har felbedömt utvecklingen
därefter. Vi medger att vi för sent har
informerat därom, och vi medger att
den redovisning som gavs Sveriges folk
sommaren 1968 var vilseledande. Det är
därför naturligt att vi nu efteråt, när
riksdagen går att fatta beslut om en helt
ny lösning, som väl kan betecknas som
avsocialisering av denna fråga, tillmötesgår
oppositionens önskemål att få en
samlad redovisning av hela detta experiment.
Vad skulle det göra för skada,
herr statsråd, om ni gick med på en sådan
redovisning? Jag tror att oppositionen
gärna ger sin medverkan i den kommitté
eller delegation som skulle få
detta uppdrag. Regeringen skulle alltså
inte behöva tillhandahålla ett mycket
stort antal experter. Men regeringen
skulle naturligtvis vara nödsakad att
svara på en hel del frågor från en sådan
utredningsdelegation. Det är kanske
det som regeringen inte känner sig hågad
att göra.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Chefen för industridepartementet, herr
statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Vad beträffar frågan
om vi har vilselett eller inte vilselett
allmänheten beträffande Durox undrar
jag, om inte herr Ohlin och herr Lothigius
möjligen skulle kunna föra en diskussion
i den frågan med varandra. Här
säger herr Lothigius att hur allvarligt
ekonomiskt företagets läge var kunde
man uppenbart se av balansräkningen.
Samtidigt säger herr Ohlin med precis
samma balansräkning framför sig, att
vi vilseledde svenska folket sommaren
1968.

Det gäller två olika problem. Det ena
avser företagets ställning. Att Duroxföretagen
har haft svåra problem under
hela denna period har vi varit medvetna
om och det avspeglas också i balansräkningen.
Det andra problemet var
däremot hur man slutgiltigt skulle bedöma
Duroxföretagens framtid, och
denna bedömning gjordes inte definitivt
förrän hösten 1968. Man kan naturligtvis
säga att det hade varit bättre om
det skett snabbare, men jag har inte fått
någon anvisning om hur det skulle ha
varit möjligt för oss att fatta beslutet
tidigare. Återigen vill jag bestämt tillbakavisa
insinuationerna att vi av några
val- eller partitaktiska skäl skulle ha
hemlighållit läget i Durox.

Jag skall gärna närmare gå igenom
herr Burenstam Linders punkter och
också gärna diskutera med honom hur
man bör mäta förluster. Ett sätt var att
först ta skillnaden mellan det ingående
och det utgående egna kapitalet och sedan
modifiera detta genom att lägga till
olika poster. Det kanske även finns poster
som kan dras av. När bokslutet är
definitivt klart kommer förlustberäkningen
självklart att göras om med hänsyn
till den mera fullständiga redovisning
som då är möjlig. Om det är detta
som framför allt åsyftas när det talas
om fortsatt utredning behöver kravet
inte ställas, eftersom det är självklart

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

att en fullständigare redovisning kommer
att lämnas.

Herr Burenstam Linder har rätt när
lian säger att det är själva anläggningen
som såldes och inte hela företaget.
Detta har samband med bl. a. Duroxföretagens
olika förpliktelser, som, det
kan jag försäkra herr Burenstam Linder,
är rätt svåröverskådliga. Dessa
ligger alltså kvar i Skifferoljeaktiebolaget
i stället för att överlåtas till Gullliögen.
Detta betingades framför allt av
vår önskan att mycket snabbt nå ett
förhandlingsresultat, och jag tror att
förhandlingsresultatet därmed blev bättre
— dock inte i den bokföringsmässigt
vilseledande mening som herr Burenstam
Linder tror jag åsyftar. Uppstår
det förluster på grund av en felaktig
bedömning av garantiförbindelserna
kommer detta att drabba Skifferoljeaktiebolaget,
varför riksdagen
kommer att få kännedom om dem.
Sådana förluster varken kan eller
vill vi hemlighålla. Men jag tror
att vi hade fått ett sämre avtal,
om vi förfarit annorlunda. Vid
ovisshet om garantiförbindelsernas art
skulle köparen förmodligen ha velat få
en sådan marginal för sin egen säkerhet,
att resultatet från statens synpunkt
sett blivit sämre än om staten själv behöll
garantiförbindelserna och i stället
bara sålde själva anläggningen. Om allt
detta kan man emellertid ha olika meningar,
men vi vet att vi här, i motsats
till fallet i många andra sammanhang,
så småningom kommer att få klarhet genom
vår redovisning.

Jag vet inte om herr Ohlin ville eller
inte ville diskutera frågan om statliga
företag mera generellt. För min del diskuterar
och vidareutvecklar jag gärna
Alva Myrdals synpunkter på sambandet
mellan offentlig konsumtion och offentlig
produktion. Det finns nämligen
betydligt mer att säga i frågan, eftersom
fru Myrdal enbart gjorde ett ideologiskt
uttalande. Det är alldeles uppenbart
att staten som beställare, ofta

som ensam sådan, har en alldeles särskild
relation till leverantören, vilket
skapar problem av ren förmögenhetsart.
Dessutom, och det tycker jag är väl
så intressant i detta sammanhang, gäller
det hur staten som beställare skall
kunna använda sin beställarförmåga till
att uppnå både en produktutveckling
och varför icke också en lokaliseringspolitisk
sysselsättningseffekt. Där driver
vi över i olika blandformer, som
delvis kommer att innebära en vidgning
av det statliga företagandet. Alva
Myrdal har där, kanske från mera ideologiska
synpunkter, tagit upp ett problem
som det finns anledning att vidareutveckla
också på ett mera praktiskt
och handfast plan.

Trots det som här sagts tycker jag
det är något av en dubbelmoral som
karakteriserar de borgerliga partiernas
inställning till statliga företag. Man säger:
»Vi är inte alls motståndare till
statligt företagande, när vissa mycket
speciella och begränsande förutsättningar
föreligger.» Men man kan ju inte
begära att staten som företagare helt
plötsligt, bara därför att speciella lokaliseringspolitiska
skäl föreligger, skall
kunna starta ett företag. Så går det inte
till. Om staten skall ha någon möjlighet
att möta de krav som av speciella skäl
-— vilka också herr Ohlin godkänner för
statligt företagande -— uppställes, så kan
staten göra det bara om den har en
tillräckligt stor egen företagssektor att
starta ifrån. Det är en erfarenhet som
vi gjort. Vi själva och de människor
som är berörda blir i annat fall lidande.
De som ställer krav på oss — och
det är många som gör det både bland
herr Ohlins partivänner och på andra
håll, kanske framför allt från våra egna
— när det gäller statligt industriengagemang,
t. ex. i Norrbotten, Västerbotten
och Jämtland, skulle vi ha oändligt
mycket lättare att tillfredställa i den
snabbhet och omfattning de önskar, om
vi hade haft en stor statlig verkstadsindustri
att repliera på och använda

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

som utflyttningscentrum i lokaliseringssyfte.
Det går inte att säga: Visst är
vi för statligt företagande, om bara vissa
speciella förutsättningar är uppfyllda.
Statligt företagande fungerar inte,
om det begränsas till några mycket få
speciella uppgifter.

Vill man ha ett fungerande statligt
företag, så måste man också ha en mycket
mera positiv inställning än den som
herr Ohlin här har redovisat.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag finner med någon
förvåning men med stor tillfredsställelse
att herr Wickman så snabbt erkänner
att förlusten på Durox i verkligheten
är betydligt större än den har redovisats
i Kungl. Maj:ts proposition nr
11. Men det är inte så som herr Wickman
vill göra gällande att den saken
klart kommer att framgå när bokslutet
i SSAB lägges fram. I själva verket döljes
nämligen mycket av de verkliga
kostnaderna just därigenom att man
blandar ihop Durox med SSAB. Detta
gäller för ränteutbetalningarna utifrån,
för Rockwool, för räntesubventionerna
och för de nämnda garantierna. Visserligen
är det sant att de sistnämnda belastar
SSAB, när de så småningom utfaller,
men det intressanta är vad som
liar hänt i Durox. Och det får vi inte
något svar på i och med att bokslutet
för SSAB lägges fram.

.lag anser att vi har all anledning
begära en utredning av den typ som
det talas om i reservationen. I den sammanställning
som jag gjort och där
jag har flyttat förlustsiffran från 44 till
64 miljoner kronor, har jag inte överansträngt
mig. Jag kan peka på andra
faktorer som också innebär att förlusten
sannolikt är större än vad jag framhöll.
En sådan sak är t. ex. att man
köpte Laxå Bruk från ASSI till förmånligt
pris och sålde det till Rockwool
för ett affärsmässigt pris. Där uppstod
det en transaktionsvinst, som också med
det redovisningssätt man här valt inne -

bär att förlusten i Durox ser mindre
ut än vad den i själva verket är.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag vill bara än en gång
hänvisa till den redovisning över statliga
företag, som väl herr Wickman är
ansvarig för och som hade till uppgift
att bl. a. för riksdagen på ett översiktligt
men rättvisande sätt ange, hur det
förhåller sig med de statliga företagen,
särskilt beträffande det då gångna året,
men också beträffande utsikterna för
det löpande året 1968. Det heter där
bl. a. att hela produktionskapaciteten
har kunnat utnyttjas och att förutsättningarna
för koncernens produkter för
1968 anses vara goda. Bara någon enstaka
månad efter det att denna publikation
kom på riksdagens bord drog
statsrådet Wickman den slutsatsen att
företaget icke blott arbetade med en
väldig förlust — det visste han förut
även om det icke redovisades —• utan
att även utsikterna på längre sikt var
så tvivelaktiga att han fann det lämpligt
att i stället sälja företaget till en enskild
koncern.

Jag förstår inte att herr Wickman
kan bestrida att det är han som bör
fråga sig om han företräder en dubbelmoral.
Han kommer inte ifrån denna
fråga genom att kasta ut moraliska beskyllningar
mot oppositionen i tron
att dessa kan ersätta argument. Men jag
vet, herr talman, att det nära nog är en
psykologisk lag att man från de socialdemokratiska
regeringsbänkarna när
man är riktigt hårt trängd slår tillbaka
genom att hänvisa till vilken dålig
moral oppositionen visar.

Den som för riksdagen redovisar en
sådan publikation, som det är fråga om,
men i själva verket vet om att företaget
är inne på en ytterst farlig utveckling
och dessutom blivit varnad nio
månader innan publikationen kom på
riksdagens bord får finna sig i en ganska
hårdhänt kritik. Därutöver skall jag
avstå från moraliska omdömen.

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk

Beträffande fru Myrdal vill jag till
sist säga att statsrådet Wickman inte
tog avstånd från hennes princip för
den statliga produktionen och den offentliga
konsumtionen. Han menade att
det finns mer att säga om detta än några
korta yttranden. Ja, det är riktigt, men
jag tycker att hennes uttalande är så
svepande att det hade varit naturligt
med ett visst avståndstagande. Herr
Wickman gjorde emellertid sedan själv
ett mycket intressant ställningstagande.
Han sade nämligen att statlig företagsamhet
inte fungerar, om den bara framträder
på några få speciella områden,
utan måste ha en betydande omfattning.
Huruvida han använde just glosan »betydande»
kommer jag inte ihåg, men
innebörden var denna. Detta är onekligen
en principiell motivering för en
i viss mån målmedveten utvidgning av
den statliga verksamheten. Därmed
tycker jag att herr Wickman också slagit
sig själv på fingrarna, eftersom han
bestred min antydan om att just en sådan
inställning förekommer på en de]
håll inom socialdemokratin och även i
regeringen.

Jag hoppas, herr talman, att det blir
tillfälle att närmare återkomma till denna
mera principiella fråga. Den sak det
i dag gäller är nog så viktig men ändå
mera begränsad. Därvidlag måste jag
beklaga att statsrådet Wickman inte
velat erkänna att informationen till riksdagen
varit synnerligen otillfredsställande
och att det är väl motiverat att
nu göra en samlad översikt över erfarenheterna
av Duroxaffären under den
tid staten varit ägare till bolaget.

Chefen för industridepartementet,
herr statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Jag måste bara på en
punkt be att få korrigera herr Ohlin.
Han ville nämligen, om jag uppfattade
honom rätt, från talarstolen ge intryck
av att vi i publikationen Statliga företag
skulle ha dolt förlusten i Duroxbolaget
eller i Svenska Skifferoljeaktiebolaget.

Jag har inte publikationen här och kan
därför inte göra ett direktcitat. Där står
emellertid mycket riktigt att det är en
rörelseförlust som är begränsad. Men
denna rörelseförlust — jag är ledsen
att behöva trötta kammarens ledamöter
med dessa bolcföringstekniska detaljer
—• är beräknad före avskrivningar, och
de avskrivningar som verkställts är
gjorda med ett koncernbidrag från moderbolaget.
Det betyder alltså att man
kan räkna ut hur stor förlusten har varit
och att det ur den synpunkten inte
är fråga om att författaren i publikationen
Statliga företag lämnat några vilseledande
uppgifter.

När det sedan gäller hur man skall
bedöma företagets framtid tycker jag
ändå att herr Ohlin kan ha någon liten
förståelse för dem som jobbar med företagen
i fråga — jag syftar då inte på
dem som skriver i publikationen. Skulle
vi i denna publikation, innan vi tagit
ställning till vad som skulle hända
med företaget, ha uttalat att detta företag
dömer vi ut? Det aktuella avsnittet
skrevs väl någon gång på sommaren
och publicerades i september. Nej, man
kan definitivt inte handla på det sättet.

Vad herr Ohlin finner vilseledande
kan sålunda inte vara redovisningen av
det faktiska läget beträffande förlustens
storlek. Det måste i stället vara att vi
inte har beskrivit framtiden för företaget
som så allvarlig som man nu i efterhand
kan säga att den var — en beskrivning
som skulle ha motsvarat den övervägande
bedömning vi då gjorde. Men
det är ju ett bittert beslut att verkligen
ge upp en förhoppning man haft om
att kunna driva ett företag vidare, och
det är inte bara statliga företag som har
behov av att upprätthålla sina relationer
så långt att de inte erkänner sig slagna
förrän de verkligen ser att de är det.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag har läst många balansräkningar
och många redogörelser
för företag sedan jag först började ta

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Meddelande ang. arbetsplenum fredagen den 21 mars — Den s. k. 80-procent regeln

vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

del av sådana här problem som studerande
vid Handelshögskolan. Men jag
har inte märkt att det skulle vara någon
svårighet, om man avser att visa
det, att i en redovisning ange vilket bolag
man menar — alltså i detta fall om
man menar det stora Skifferoljeaktiebolaget
eller Skövde Gasbetong. Läsaren
skall ju inte behöva ägna sig åt någon
sorts gissningstävlan.

Jag har inte heller märkt att det skulle
vara någon som helst svårighet att säga
att själva rörelseförlusten är så och
så stor men att förlusten — det ekonomiska
nettoresultatet — när hänsyn tas
till normala avskrivningar blir låt mig
säga 11 miljoner i stället för 0,2 miljon.
Varför skulle man inte ange detta,
herr statsråd?

Jag bestrider att envar kan läsa ut
detta. Men om Ni ändå anser att så är
förhållandet, varför skulle Ni inte kunna
tala om det?

Om man tillägger att produktionen
ökats och att utsikterna för koncernens
produkter anses vara goda samt att man
skrivit ned varulager till det minsta
skattemässigt tillåtna värdet, så blir ju
det samlade intrycket av skildringen att
företaget har det ganska gott ställt. —
Det är hopplöst att försöka påstå, herr
statsråd, att detta är en rättvisande redogörelse,
avsedd att för allmänheten
och riksdagen klargöra det verkliga läget.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. i

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Lothigius begärde emellertid votering,

i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 2) i
utskottets utlåtande nr 33, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Virgin m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 111
ja och 89 nej, varjämte 1 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 13

Meddelande ang. arbetsplenum
fredagen den 21 mars

Herr ANDRE VICE TALMANNEN yttrade: Jag

vill redan nu meddela, att kammarens
sammanträde på fredag i nästa
vecka, den 21 mars, blir ett arbetsplenum
och tar sin början kl. 10.00.

§ 14

Den s. k. 89-procentregein vid inkomstoch
förmögenhetsbeskattningen

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 2, med anledning av motioner
angående den s. k. 80-procentre -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

geln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! I vår skattelagstiftning
har inskrivits en viss begränsning i uttagandet
av skatt. I 2 § förordningen
den 6 juni 1952 med bestämmelser om
begränsning av skatt i vissa fall stadgas
sålunda att det totala skattetrycket inte
skall överstiga 80 procent av inkomsten.

Detta fungerar emellertid inte i alla
situationer. Därför inträffar att skatt
uttages med ett högre belopp än dessa
80 procent, ibland med ett belopp
som är större än hela årsinkomsten. Detta
beror på att förmögenhetsskatten inte
får avkortas mer än ned till 50 procent
av skatten på den skattepliktiga förmögenheten.

Det torde för oss alla verka stötande
att skatt uttages över den fastställda
80-procentsgränsen. I varje fall måste
det anses orimligt att ta ut mer skatt
än vad inkomsten uppgår till. Frågan
är nu föremål för utredning, och av denna
anledning har utskottet avstått från
att ta ställning. Detta är också ett skäl
till att vi inte reserverat oss utan enbart
antecknat en blank reservation vid
detta betänkande. Nu är det bara att
hoppas att utredningen kommer att rätta
till de felaktigheter som finns på
detta område i vår skattelagstiftning.

Herr talman! Jag har inget särskilt
yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Indexreglering av ingångsvärde m. m.
vid beräkning av utskiftningsskatt

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 3, med anledning av mo -

tioner om indexreglering av ingångsvärde
in. m. vid beräkning av utskiftningsskatt.

I de likalydande motionerna I: 124
av herr Brundin och II: 148 av herr
Fridolfsson i Stockholm m. fl. hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t begärde att förslag om indexreglering
av ingångsvärde m. m. vid
beräkning av utskiftningsskatt snarast
förelädes riksdagen.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå motionerna 1:124 och II:
148.

Reservation hade avgivits av herrar
Gösta Jacobsson, Karl Pettersson och
Magnusson i Borås (samtliga m), vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:124 och II: 148, i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära att förslag
om indexreglering av ingångsvärde
m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt
snarast förelädes riksdagen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! När ett bolags tillgångar
skall utskiftas blir de tillgångar, som
överstiger vad aktieägarna en gång har
inbetalat föremål för en utskiftningsskatt
på 40 procent. Utskottet har nu behandlat
ett motionspar med krav på
att en omräkning bör göras av det ursprungliga
aktiekapitalet med hänsyn
till den penningvärdeförsämring vi haft
sedan denna inbetalning gjordes. Som
förebild har motionärerna haft den indexberäkning
som bestämdes vid införandet
av den nya beskattningen av
realisationsvinst på fastigheter.

Det torde inte råda något som helst
tvivel om att det är orimligt att man
beskattar den del av det utskiftade beloppet
som inte är någonting annat än
inflationspengar. Därför har detta mo -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Indexreglering av ingångsvärde

tionsyrkande fullföljts i en reservation
till bevillningsutskottets betänkande nr
3. Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Fridolfsson
i Stockholm (m).

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Aktiebolags och ekonomiska
föreningars vinster beskattas
först hos företagen och sedan hos delägarna
— det känner vi alla till — när
vinsten utdelas till dessa. Fonderad och
delad vinst beskattas alltså i princip lika.
För att dubbelbeskattningen skall
bli effektiv måste man vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar erlägga 40 procent
av det utskiftade beloppet med undantag
av de medel som delägarna har
tillskjutit vid bolagets bildande och senare.
Dessa 40 procent uttas alltså på
bolagets samlade och fonderade vinstmedel.

Vad den nya markvärdebeskattningen
beträffar skall som bekant i princip
inflationsvinster vid försäljningen
inte beskattas. Man får uppräkna ingångsvärdet
efter en av riksskattenämnden
årligen fastställd indexserie,
som grundas på konsumentprisindex
och levnadskostnadsindex med 1914
som basår.

Motionärerna önskar att samma princip
skall införas vid utskiftning av ett
bolags tillgångar, men det är enligt
vår mening inte samma sak. Anledningen
till att man vid markvinstbeskattningen
införde ett indexförfarande var
att man i möjligaste mån ville undvika
att beskatta vinster som uppkommit
uteslutande på grund av penningvärdeförändringen.
Syftet med utskiftningsskatten
var däremot att göra dubbelbeskattningen
effektiv.

Vad är det för tillgångar som beskattas
vid utskiftningen? Jo, det är
tillgångar som har uppkommit genom
fonderade vinster för vilka man — om
jag så får uttrycka mig — har fått upp -

i. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

skov med att erlägga skatt. Vid normal
utdelning hade dessa fonderade medel
beskattats såväl hos företagen som hos
delägarna. Man kan därför inte jämföra
denna skatt med realisationsvinstbeskattning
av fastighet. Skulle man införa
samma princip här skulle det motverka
skattens syfte. Detta anförde också
departementschefen när realisationsvinstbeskattningen
för fastighet infördes.
Han underströk vidare att en utvidgning
av metoden till andra områden,
t. ex. ortsavdrag och skatteskalor,
var mer komplicerad och opraktisk.

Inom utskottet anser vi att man bör
avvakta närmare erfarenheter av realisationsvinstbeskattningen
innan man
aktualiserar motionärernas yrkande.
Detta framfördes även förra året, varvid
riksdagen avslog det. Utskottet avstyrker
även nu bifall till motionerna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr MAGNUSSON i Borås (m): ''

Herr talman! Den sista delen av herr
Brandts anförande, då han sade att vi
skall avvakta resultaten och verkningarna
av inflationsberäkningarna för
vinstbeskattningen på fastigheter, inger
mig förhoppningen att utskottsmajoriteten
skulle kunna tänka sig att man i
framtiden kan ha indexberäkning även
för sådana inflationsvinster som jag
här har talat om. Hela herr Brandts
tidigare resonemang var fullkomligt
orimligt. Vad vi här talar om är nämligen
sådana vinster som redan har beskattats.
Staten och kommunerna har
alltså fått sin skatt på den vinst som
bolaget har gjort. När den fonderade
vinsten sedan utskiftas till aktieägarna
är det orimligt att inte ta hänsyn till
inflationsutvecklingen när det gäller
pengar som är placerade i ett aktiebolag
lika väl som när det gäller pengar
som är placerade i en fastighet.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Magnusson i Borås begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Magnusson i Borås
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 169 ja och
31 nej, varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 16

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 4, med anledning av motioner
om utsträckning av tiden för
skattskyldigs besvär över taxeringsnämnds
beslut.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17

Vissa frågor rörande utskänkning
av rusdrycker

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 5, med anledning av motioner
angående vissa frågor rörande
utskänkning av rusdrycker.

Bevillningsutskottet behandlade i detta
betänkande följande motioner:

1) de likalydande motionerna 1:125
av herrar Brundin och Strandberg samt
11:234 av fru Mogård m.fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhölle om sådana tillläggsdirektiv
till alkoholpolitiska utredningen
att det nu enligt 52 § 1 mom.
första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen
rådande förbudet mot utskänkning
av rusdrycker i samband
med teaterföreställning skyndsamt upphävdes; 2)

de likalydande motionerna I: 383
av herr Strandberg samt II: 798 av herrar
Hovhammar och Clarkson.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå

1) motionerna 1:125 och 11:234,

2) motionerna 1:383 och 11:798.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Sedan motbokssystemet
avskaffades har den uppfattningen gjort
sig alltmer gällande, att det nykterhetsfrämjande
resultatet av detaljregleringar
för bruket av alkoholdrycker är synnerligen
diskutabelt. Tvärtom torde en
avdramatisering av alkoholbruket medföra
ett sundare umgänge med starka
drycker.

Självfallet kan man inte utan vidare
avskaffa de begränsningar i inköp och
förtäring av rusdrycker som nu gäller.
De försök av olika slag som igångsatts
av den alkoholpolitiska utredningen syftar
till att ge underlag för förslag till av -

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

skaffande eller bibehållande av nu gällande
begränsningar. Försök med utskänkning
i teaterfoajé har sålunda bedrivits
från den 1 juli 1967 till den 31
december 1968. Under försöksperioden
har inte ett enda fall av missbruk rapporterats.
Föreställningarna har heller
aldrig störts på grund av utskänkningen.
Allmänheten och inte minst turisterna
har uppskattat utskänkningen
som ett bidrag till trivseln. Till detta
kommer att teatrarna har investerat
några hundra tusen kronor i bardiskar
in. m.

Men den 31 december 1968 avslutades
försöket utan någon kommentar från alkoholpolitiska
utredningen. Teatrar och
publik får efter ett och ett halvt år inget
besked huruvida utskänkning så småningom
skall tillåtas eller ej. Detta är
nte progressiv alkoholpolitik; det är
nonchalans, en nonchalans som enbart
bidrar till föreställningen att krångel
fortsättningsvis skall vara riktpunkten
för alkoholpolitiskt arbete.

Utskottet anser sig kunna tolka alkoholpolitiska
utredningens tystnad så,
att denna bedömt frågan vara av mindre
vikt. Det är riktigt att den s. k. teaterspriten
är en alkoholpolitisk fråga av
begränsad räckvidd, men den är fördenskull
inte alldeles oviktig. En försöksverksamhet
som visar sig framgångsrik
skall resultera i beslut inom
rimlig tid, om man vill ge allmänheten
ett intryck av att utredningar syftar till
resultat. Ett beslut i denna detaljfråga
rubbar inte några stora principiella
riktlinjer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna
1:125 och 11:234.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Dessa frågor är föremål
för utredning inom alkoholpolitiska utredningen.
Det är riktigt att det förekommit
försök av det slag som åberopas
i motionerna. Men utredningen har bedömt
denna fråga vara av så pass ringa
betydelse, att den inte vill lägga fram

Skattelättnader för fiskare

ett delbetänkande i frågan. Det skulle
strida mot all praxis, om bevillningsutskottet
och riksdagen fattade beslut
i en fråga som är föremål för utredning.
Detta förutsätter att utredningen framläger
ett förslag. Det är alltså till utredningen
som fru Mogård får rikta sina
anmärkningar och inte till bevillningsutskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
1:125 och 11:234; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18

Skattelättnader för fiskare

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 6, med anledning av motioner
om skattelättnader för fiskare.

Bevillningsutskottet upptog till behandling
i ett sammanhang följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:135
av herr Tistad m. fl. och II: 155 av herr
Åberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begärde
utredning i syfte att uppnå
skattelättnad för fiskare som utövade
sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser; 2)

de likalydande motionerna 1:693
av herr Ernst Olsson m. fl. samt II: 785
av herrar Elmstedt och Larsson i Borrby,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begärde snabba
åtgärder i syfte att uppnå sådan utformning
av bestämmelserna angående inkomstbeskattningen
av svenska fiskare

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Skattelättnader för fiskare

att reglerna bleve i överensstämmelse
med dem som gällde i Norge.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå

1) motionerna 1:135 och II: 155 samt

2) motionerna I: 693 och II: 785.

Reservation hade avgivits av herrar
Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås
(fp), Karl Pettersson (m) och
Johan Olsson (ep), fru Nettelbrandt
(fp) samt herrar Eriksson i Bäckmora
(ep), Enarsson (m) och Josef son i Arrie
(ep), vilka ansett att utskottet bort
hemställa

att riksdagen måtte med anledning
av motionerna 1:135 och 11:155 samt
1:693 och 11:785 i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära utredning i syfte att uppnå
skattelättnad för fiskare som utövade
sin verksamhet på avlägsna fiskeplatser.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Bevillningsutskottet har
i föreliggande betänkande behandlat
motioner med yrkande om utredning
beträffande skattelättnader för fiskare,
som utövar sin verksamhet på avlägsna
fiskeplatser. Det råder väl inga delade
meningar om att fiskarkåren arbetar
under stora ekonomiska svårigheter och
att åtgärder är nödvändiga för att underlätta
deras situation. Från centerpartihåll
och även från folkpartihåll
har man därför i motioner yrkat på en
utredning i syfte att uppnå vissa skattelättnader.
Dessa skulle gälla för sådana
fiskare som under större delen av året
ligger långt ute till havs på avlägsna fiskeplatser.
Analogt med skattebestämmelserna
för sjömän skulle man kunna
utforma skattebestämmelser för fiskare
som har liknande arbetsförhållanden.
En sådan åtgärd är också motiverad av
att dessa båda yrkesgrupper genom den
långa frånvaron från hemlandet icke
utnyttjar samhällets service och väl -

färdsanordningar. Detta var väl ett av
skälen till 1958 års förordning om lättnader
i sjömansbeskattningen. Delvis
var denna också ett resultat av ett internordiskt
samarbete. Samma skäl kan
åberopas när det gäller fiskare. Såväl
i Danmark som 1 Norge har man infört
lättnader i beskattningen för fiskare
som under viss tid bedrivit eller deltagit
i havs- eller kustfiske. Avdraget är
maximerat till 3 000 kronor. Vi reservanter
menar att det är rimligt att de
svenska fiskarna bereds liknande skattelättnader,
både ur rättvisesynpunkt
och därför att de svenska fiskarna i allt
större utsträckning har att möta konkurrens
från såväl Danmark som Norge.
Jag ber med dessa ord, herr talman, att
få yrka bifall till den vid utskottets betänkande
fogade reservationen.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag kan inskränka mig
till att instämma i de synpunkter som
herr Eriksson i Bäckmora har framfört,
och jag gör det så mycket hellre som jag
vet att herr Åberg på sitt sakkunniga
sätt kommer att närmare utveckla dessa
synpunkter. Jag vill bara understryka
vad som varit mitt motiv för att följa
reservanternas linje, nämligen önskvärdheten
av att få till stånd ett likaberättigande
såväl mellan fiskare och
sjömän i fjärrfart som mellan fiskare i
Sverige och fiskare i jämförbara nordiska
länder.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! För närvarande strävar
man som kanske aldrig förr efter nordiskt
samarbete och försöker göra det
möjligt för olika grupper i de olika nordiska
länderna att arbeta under så lika
förhållanden som möjligt. De pågående
förhandlingarna om Nordek pekar ju
exempelvis på detta.

Den motion som vi nu behandlar går
liksom vissa andra motioner ut på att

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

göra det möjligt för de svenska fiskarna
att arbeta under samma villkor som deras
kamrater i speciellt Danmark och
Norge. Där har man i ganska många år
haft den särbestämmelsen för fiskarna
att de som under en viss tid varit ute på
fiske på avlägsna vatten har möjlighet
att göba avdrag med ett visst belopp,
som blir skattefritt.

Vi vet att våra nordiska grannländer
också på många andra områden tillämpar
särbestämmelser som underlättar
fiskarnas villkor. Detta är som sagt en
detalj, men eu viktig detalj.

Det sägs i utskottets betänkande, att
sjömansbeskattningen tillkom som ett
resultat av ett nordiskt samarbete. Detta
visar att det finns möjlighet att gå
samma väg när det gäller våra fiskare
att på nordisk bas få fram bättre villkor
också i vårt land. Större delen av våra
fiskare bedriver ju sitt fiske långt från
våra egna kuster — exempelvis bedriver
större delen av våra västkustfiskare sitt
fiske i vad som när det gäller sjömansskatten
kallas fjärrfart, alltså bortom
Hanstholm—Lindesnäs i Nordsjön och
längre ut.

Jag tycker det är egendomligt att utskottet
även i år håller fast vid den något
egendomliga uppfattning som det
förde fram förra året och säger att man
inte kan medge undantag eller införa
särbestämmelser för en yrkeskategori.
Vi har ju redan särskilda bestämmelser
för sjömän. Jag anser detta vara fullt
riktigt, men jag anser det lika riktigt att
fiskare, som arbetar under samma betingelser
och på samma hav, får samma
möjligheter som sjömännen har. Jag vill
understryka vad jag sade förut, att denna
sak bör tas upp i nordiskt sammanhang
och rättas till.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen som är fogad
till utskottets betänkande.

Herr HAMMARSTEN (s) :

Herr talman! Den fråga som behandlas
i bevillningsutskottets betänkande

Skattelättnader för fiskare

nr 6 är ingen ny fråga, utan den har
varit föremål för behandling i riksdagen
med anledning av motioner under de
senaste åren. Varje gång har riksdagen
avvisat motionerna med den motiveringen
— som gäller också i dag — att vi
inte vill införa särbestämmelser i fråga
om beräkning av omkostnadsavdrag för
en viss yrkesgrupp, eftersom en sådan
reform skulle strida mot de grundläggande
regler som vi har i vårt beskattningssystem.

Det framgår av utskottets betänkande,
att möjligheter finns att få ett omkostnadsavdrag,
som i Göteborgs och Bohus
län är maximerat till 460 kronor per år.
Detta bygger på en bedömning av de
kostnader fiskarna har när de ligger ute
till havs.

Motionärerna och reservanterna säger
att norrmännen har förmånliga avdragsregler.
Det är ett märkligt resonemang.
Vi kan självfallet i alla diskussioner som
rör skatterna rycka ut en punkt och
säga att det gäller förmånligare bestämmelser
i ett annat land och att det därför
skulle vara motiverat att ändra våra
regler. Om man på allvar vill göra en
jämförelse med det norska systemet,
måste man väl acceptera alla de regler
och avskrivningsbestämmelser för företagen
som ingår i det norska systemet.
Man har aldrig framfört några önskemål
om det, utan man har bara velat ha
detta avdrag.

Herr talman! Med denna korta motivering
och med hänsyn till att frågan
diskuterades i fjol och i förfjol ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Utskottsmajoritetens avslagsyrkande
på den här punkten är
svårförståeligt med hänsyn till fiskarnas
ekonomiska svårigheter. Vi vill inte införa
några särbestämmelser, säger utskottets
talesman, herr Hammarsten,
men det finns redan — som vi påpekat
— sådana bestämmelser för en likartad

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Skattelättnader för fiskare

arbetsgrupp, nämligen sjömännen. En
enig riksdag har ju kunnat fatta beslut
om lättnader för denna yrkeskategori,
som liksom fiskarna har sin arbetsplats
ute på havet. Det aktuella förslaget är
motiverat också mot bakgrunden av att
fiskarna liksom sjömännen inte utnyttjar
samhällets service i samma utsträckning
som övriga medborgare, bosatta på
landbacken.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Utskottets talesman sade
nyss att man inte skall göra jämförelser
med andra länder, men om
man gör det på en punkt skall man
också göra det på andra. Han nämnde
också de avdragsmöjligheter som finns
för fiskare exempelvis i Göteborgs och
Bohus län. Det avdrag som då nämndes
— högst 460 kronor — är riktigt.
Men då bör också påpekas att fiskaren
i fråga beskattas för hushållsfisk till
ett belopp av 160 kronor.

Låt oss då göra en jämförelse med
förhållandena för fisket i Norge och inte
begränsa oss till att enbart tala om
skatten. Vid en sådan helhetsjämförelse
kommer vi genast in på frågan om
subventionerna.

Vi skall utan vidare avstå från vårt
krav i dag om vi i Sverige får ett
subventioneringssystem som svarar mot
det norska. Jag ville inte trötta kammarens
ledamöter med en uppräkning av
alla de förhållanden för fiskarna som
är olika i Norge och Sverige. Jag avstod
från en sådan uppräkning, men utskottets
talesman tvingar mig nu mer
eller mindre att peka på detta förhållande.
I vår blygsamma motion har vi
framhållit att de norska fiskarna får
dra av ett belopp som är maximerat till
3 000 norska kronor. Detta är — som
jag förut sade — en liten detalj i helhetsbilden.

Men vad finner vi om vi gör en jämförelse
i stort i fråga om fisket i de

båda länderna? Jo, förra året pumpa«
de Norge via budgeten in ungefär 300
miljoner norska kronor i sitt fiske. Där
ligger det svenska fisket långt i lä, även
vid en proportionell jämförelse och alltså
inte bara med hänsyn till att det
svenska fisket numerärt sett givetvis
är mycket mindre.

Herr HAMMARSTEN (s):

Herr talman! Vi har kommit in på
en diskussion om fiskarnas ekonomiska
svårigheter, och från utskottsmajoritetens
sida kan vi gärna erkänna att
här möter verkligt stora problem. Men
vi har sagt att dessa frågor får lösas
på annat sätt. Om det är riktigt — vilket
uppgetts — att fiskarna har ytterligt
stora svårigheter i form av små
och minskande inkomster, så kan inte
en utökad avdragsrätt utgöra den stora
hjälp som bör presteras i detta sammanhang.
Vi menar att fiskarna bör
stödjas. Men detta skall inte ske via
ett avdragssystem som strider emot de
skatteregler vi har.

När vi talar om Norge och Danmark
och jag inte kan acceptera reservanternas
resonemang är anledningen till
detta att vi här diskuterar beskattningsfrågor.
Det är ganska betecknande
att herr Åberg, när han var uppe i
talarstolen, kom in på det stöd som
norska staten ger till fiskerinäringen.
Jag sade för min del i mitt förra inlägg
■—• jag vill understryka det — att
om man skall jämföra de norska skattereglerna
med de svenska, är jag inte
säker på att man, eftersom fiskarna här
i landet liksom alla andra företagare
har glädje av de avdragsregler som gäller
generellt för svenska företag, ifrån
motionärernas sida och inte minst från
fiskarenas sida är så angelägen om att
tillämpa hela det skattesystem som man
har i Norge i detta sammanhang.

Jag vill slutligen säga med anledning
av att herr Eriksson i Bäckmora
talar om sjömansskatten — det har också
andra gjort — att man i motionen

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

1:135, alltså den som herr Tistad har
skrivit under, klart betonar att sjömansskattebestäinmelserna
inte utan vidare
kan göras tillämpliga på fiskare,
enär de har helt andra anställnings- och
inkomstförhållanden än de ombordanställda
i handelsflottan. Jag tycker att,
om man har sagt så i motionen, så är
det väl, herr Eriksson i Bäckmora, litet
onödigt att använda det som ett viktigt
argument för att dessa grupper
skall jämställas, när man i motionen
har sagt att det inte utan vidare kan
tillämpas samma bestämmelser.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam
för herr Hammarstens positiva inställning
till fiskerinäringen som sådan
och att den bör hjälpas nu, när den befinner
sig i trångmål. Men jag kan inte
komma ifrån att det var herr Hammarstens
yttrande som animerade mig att
begära ordet för att understryka att om
man i en fråga skall se på hela komplexet
måste man göra det också i en
annan.

Vidare vill jag säga med anledning
av att herr Hammarsten anser att man
inte, om inkomsterna är låga, kan hjälpa
så mycket med en skattelindring, att
det väl snarare är så att en skattelindring
betyder mer för den som har
mycket låga inkomster. En tusenlapp
eller tva i skattelindring för en som
har mycket låg inkomst måtte väl ändå
betyda mer än kanske 10 000 kronor
för den som har en mycket hög inkomst.
Det var i varje fall min erfarenhet
på den tid, när jag själv var fiskare
och hade mycket låga inkomster.

Herr HAMMARSTEN (s):

Herr talman! Om någon tycker att
?årt partis ställningstagande till stöd
åt fiskarna är överraskande, vill jag
nänvisa till att det på riksdagsbänkarna
ligger en proposition som innebär
att fiskerinäringen tillförs 20 miljoner
kronor. Det är denna väg man bör välja

Skattelättnader för fiskare

för att stödja fiskarna i deras besvärliga
situation. Man bör inte företa någon
utbyggnad av en avdragsrätt om
vilken jag har hört t. o. m. partivänner
till dagens reservanter säga att den bör
avskaffas.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Den proposition som i
dag ligger på kammarens bord har vi
sett fram emot och den innebär också
ett visst stöd för fisket. Men när herr
Hammarsten säger att den innefattar
ett stöd på 20 miljoner till fisket tar han
fel, ty en mycket stor del av de 19,5
miljoner som nämns i propositionen tas
inte av statsmedel utan av fiskarnas egna
pengar som samlats i fiskets prisregleringsfond,
vilken förvaltas av statens
jordbruksnämnd. Det är en rätt
stor skillnad.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Eriksson i Bäckmora begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen till -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Interpellation ang. markering vid övergångsställe för gående — Interpellation
ang. verkningarna av kommuners markförvärv

kännagav, att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 111 ja
och 90 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.

§ 19

Interpellation ang. markering vid
övergångsställe för gående

Ordet lämnades på begäran till

Herr THYLÉN (m), som yttrade:

Herr talman! Enligt vägtrafikförordningen
1 § 11 mom. menas med övergångsställe
sådan genom målning eller
på annat sätt markerad del av körbana
som är avsedd att användas av gående
för att korsa körbanan.

I de flesta fall kompletteras målningen
med upplysningsskylt som anvisar
var övergångsstället är beläget.
Dessa upplysningsskyltar har emellertid
endast ställning som upplysning för
de gående. Om inte målning eller annan
markering förekommer på körbanan,
finns det således inget övergångsställe
även om det finns upplysningsskylt.
Det finns exempel på att upplysningsskylt
finns utan att det därför finns någon
markering av vägbanan. Här har
bilisten ingen skyldighet att stanna.
Särskilt markant är detta problem under
vintern då gatorna ofta är täckta
med snö och is så att markeringarna
inte går att upptäcka. Det finns under
denna tid praktiskt taget inte ett enda

övergångsställe där bilisten har skyldighet
att lämna företräde.

Det borde vara enkelt att införa en
sådan ordning att övergångsstället måste
vara markerat med såväl markering
av vägbanan som trafikmärke, innebärande
att bilist är skyldig att ge företräde
åt gående.

Men minst lika allvarligt är att då
ett övergångsställe flyttas så bryr sig
gatuhållaren inte om att ta bort den
gamla markeringen. Som en följd härav
kvarstår det gamla övergångsstället.
Ett typexempel härpå finns inom tre
minuters väg från riksdagshuset, nämligen
vid Rosenbad. Där har gatukontoret
målat ett nytt övergångsställe 20
meter från det gamla. Det nya övergångsstället
är försett med upplysningsskylt
men man har inte tagit bort den
gamla markeringen. Trots att således
det gamla övergångsstället finns kvar
har man förlagt en busshållplats så att
bussen nu måste stanna på övergångsstället.
Även denna typ av problem
borde man kunna komma till rätta med
genom att markering och trafikmärke
kompletterar varandra.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till sådan
ändring av gällande bestämmelser
att övergångsställe för gående måste
vara försett med såväl markering på
vägbanan som trafikmärke?

Denna anhållan bordlädes.

§ 20

Interpellation ang. verkningarna
av kommuners markförvärv

Ordet lämnades på begäran till

Herr HANSSON i Skegrie (ep), som
yttrade:

Herr talman! Genom nu gällande

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

Nr 10

Interpellation ang. verkningarna av kommuners markförvärv

jordförvärvslag och lagen om kommunal
förköpsrätt erhöll juridiska personer
och framför allt kommuner och städer
ökade möjligheter till jordförvärv.
Gentemot kommunernas rätt att förvärva
mark som behövs för bebyggelse är
givetvis intet att erinra. En god markplanering
är nödvändig. Det kan emellertid
ifrågasättas om inte vissa städer
drivit denna sin förköpsrätt och friheten
från att söka förvärvstillstånd alltför
långt. Man har i vissa fall redan tillförsäkrat
sig mark i sådan omfattning,
att en bebyggelse på så stora områden
skulle kunna komma i allvarlig konflikt
med miljövårdssynpunkter, sociala förhållanden
och försörjningsmöjligheter.
Eftersom kommuner genom expropriation
alltid kan tillförsäkra sig mark som
behövs för bebyggelse, kan det inte vara
nödvändigt med så stora markreserver
som man i vissa fall tillförsäkrat sig.

De ökade inköpsmöjligheter som
nämnda lagar givit och som också i
betydande grad utnyttjats har bl. a.
medfört att jordpriserna stigit avsevärt.
Detta beror bl. a. på att kommuner och
städer genom sin överlägsna ekonomiska
köpkraft har bjudit priser, som ofta
ligger betydligt över de i orten gängse
värdena. Därigenom har en dragning
uppåt åstadkommits även för den jord
som sålts jordbrukare emellan.

Vid remissbehandlingen av den regeringspromemoria,
som låg till grund
för 1965 års jordförvärvslag, anförde
flera remissinstanser farhågor för att
den vidgade förvärvsfriheten för juridiska
personer skulle komma att driva
upp jordvärdena.

Domänstyrelsen t. ex. anförde bl. a.
följande: ”Styrelsen ifrågasätter dock
huruvida icke i viss överensstämmelse
med jordlagsutredningens förslag en begränsning
borde ske i fråga om kommunförvärven
så att dessa avsåge endast
förvärv inom den egna borgerliga
primärkommunen eller inom eget s. k.
kommunblock, såvida icke gäller fastighet
som kommunen har för avsikt att

ge speciell användning såsom anstalt
eller friluftsområde. Till belysning av
det missbruk av den fria inköpsrätten
för kommunerna, som kan förekomma,
må framhållas att styrelsen i sin egen
inköpsverksamhet mött ett fall, där en
stad avsett att förvärva en större jordoch
skogsbruksfastighet i ett annat län
än det staden tillhör i det enda syftet
att därigenom skaffa ett bytesobjekt,
vilket skulle utnyttjas för förvärv av
annan egendom i stadens närhet.”

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrade
bl. a.: ”Även om förvärvstillstånd skulle
kunna vägras, om så påkallades av hänsyn
till jordbrukets och skogsbrukets
yttre rationalisering eller ev andra skäl,
kan man inte komma ifrån, att den kategori
juridiska personer, som här avses,
genom sina större ekonomiska resurser
skulle kunna helt omöjliggöra för
enskilda jordbrukare att till överkomliga
priser förvärva från yttre rationaliseringssynpunkt
fria jordbruksfastigheter.
”

Uttalanden i samma anda och riktning
avgavs också av vissa andra remissorgan.
Tyvärr har farhågorna blivit
besannade. Jordpriserna har på
många håll ökat i en utsträckning som
innebär att de nu ligger ungefär dubbelt
så högt som avkastningsvärdet betingar,
sett från jordbrukssynpunkt. Det
värde jorden har som jordbruksjord avspeglas
i arrendepriserna. Om dessa kapitaliseras
efter låt säga 7 procent, kommer
man i allmänhet inte upp i mer än
halva det pris som kommunerna betalar
för jord. Detta medför att kommunernas
skattebetalare årligen får betala
den ränteförlust, som de höga inköpsvärdena
åstadkommer. För jordbrukarna
betyder denna kommunernas jordprisstegring
att endast mycket välsituerade
hår råd att köpa eller att de
annars åsamkas en orimlig skuldbörda.

Ur jordbruksrationaliseringens synpunkt
utgör dessa omfattande och långtgående
jordförvärv, som städer och
kommuner kan göra, en bromsande ef -

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 fm.

fekt. Dels krävs härmed mera lånekapital
hos lantbruksnämnderna, dels kan
inköpta gårdar ligga som hinder för
en annars önskvärd strukturrationalisering
i eu bygd.

Det förekommer också, att städer inköper
jordbruk endast i syfte att ha
dessa som bytesobjekt. Genom sin överlägsna
köpkraft kan de bjuda över alla
övriga spekulanter. Ett sådant utnyttjande
av förvärvslagarna kan inte sägas
vara i överensstämmelse med riksdagens
avsikt med jordförvärvs- och förköpsrättslagarna.
I den mån sådana gårdar
behålles i kommunens ägo ligger dessa
också som hinder för den fortsatta storleksrationaliseringen.
Oftast är det gårdar
belägna långt från kommunens
centrum och planeringsområde. Marken
kan då inte sägas vara erforderlig för
samhällsbyggandet.

Som framgått har de farhågor om
jordprisstegringar som anfördes då
ifrågavarande jordförvärvslagar antogs
tyvärr besannats. De uppmjukningar,
som gjordes för juridiska personers förvärv,
tycks i vissa fall ha missbrukats,
vilket främst kommit till synes vid köp
i bytesavseende.

Med hänvisning till vad jag här har
anfört, hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:

1. Har herr statsrådet observerat den
betydande jordprisstegring, som vissa
kommuner och särskilt städer åstadkommit
genom omfattande och för samhällsbyggandet
ofta onödiga markförvärv? 2.

Är herr statsrådet villig att vidta
åtgärder i syfte att begränsa de negativa
verkningar för jordbrukets rationalisering,
som städers och andra kommuners
jordförvärv i vissa fall kan
medföra?

Denna anhållan bordlädes.

§ 21

Interpellation ang. personbedömningen
av polispersonal

Ordet lämnades på begäran till

Herr OSKARSON (m), som yttrade:

Herr talman! Genom beslut av den 5
april 1968 fastställde Kungl. Maj:t med
tillämpning fr. o. m. den 1 juli 1968 nya
bestämmelser om tjänsteåldersberäkning,
kontinuerlig personbedömning,
vitsordsgivning m. m. inom den egentliga
poliskarriären. De nya bestämmelserna
ersatte tidigare gällande angående
tjänsteålders- och poängberäkning in. m.
för befordran inom polisen. Rikspolisstyrelsen
har därefter utfärdat närmare
bestämmelser för hur denna personbedömning
skall genomföras.

Den kontinuerliga personbedömningen
skall enligt bestämmelserna avse
alla polismän i den egentliga polismanskarriäern.
Bedömningen görs årligen
och avges beträffande polismannens
arbetsförmåga, arbetsledarförmåga,
förmåga att uttrycka sig i tal och
skrift, initiativförmåga, personligt uppträdande,
omdöme, samarbetsförmåga,
säkerhet i arbetet och yrkeskunskap.
Vitsorden avges från 1 till 5. Högsta
vitsordet är 5. Siffrorna skall uttrycka
i vilken grad polismannen visat sig besitta
egenskapen eller förmågan i förhållande
till andra innehavare av samma
slags tjänst.

Enligt vad som har framkommit såväl
i pressen som inom polisens intresseorganisationer
vållar den nya formen
för personbedömning viss irritation och
olust bland den tjänstgörande polispersonalen.

Mot bakgrunden av vad som ovan
framförts hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få framställa
följande frågor:

1. Vill herr statsrådet redogöra för
hittills vunna erfarenheter av de sedan
den 1 juli 1968 tillämpade bestämmel -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10

serna för personbedömning inom polisen? 2.

Anser herr statsrådet att dessa erfarenheter
ger anledning till ändring
av bestämmelserna och i så fall i vilket
avseende?

Denna anhållan bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.01.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 12 mars

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
andre vice talmannen.

§ 1

Skattemässig täckning av kommuns
kostnad för fritidsbebyggelse

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 7, med anledning av motioner
om skattemässig täckning av
kommuns kostnad för fritidsbebyggelse.

Bevillningsutskottet upptog till behandling
i ett sammanhang följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:695
av herr Manne Olsson m. fl. och II: 814
av herr Nyström m. fl., i vilka hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t begärde utredning av förutsättningarna
och formerna för en
beskattning av fritidshus i linje med
vad som i motionerna anförts;

2) de likalydande motionerna I: 705
av herr Svenungsson och II: 781 av herr
Carlshamre, i vilka hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde
utredning och förslag angående
fördelning mellan kommuner av kommunal
inkomstskatt från skattskyldiga
som hade bostad i mer än en kommun.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå

1) motionerna I: 695 och II: 814 samt

2) motionerna I: 705 och II: 781, i
vad de icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Gösta Jacobsson, Karl Pettersson och
Enarsson (samtliga m), vilka ansett att
utskottet bort hemställa

att riksdagen måtte med anledning
av motionerna 1:695 och 11:814 samt
I: 705 och II: 781 i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära utredning och förslag angående
fördelning mellan kommuner av
kommunal inkomstskatt från skattskyldiga
som hade bostad i mer än en
kommun.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ENARSSON (m):

Herr talman! I bevillningsutskottets
betänkande nr 7 behandlas motioner
om skattemässig täckning av kommuns
kostnad för fritidsbebyggelse. Problemet
har varit föremål för riksdagens
prövning vid flera tillfällen — senast
förra året — men det har inte bringats
till någon lösning.

1962 års fritidsutredning avlämnade
ett betänkande i början av 1965, och

däri fanns ett förslag om att kommun
4 — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den: 12 mars 1969 em.

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

skulle ha rätt att ta ut en avgift om
högst 200 kronor per år på fritidsbyggnad.
Förslaget utsattes för ganska hård
kritik. Det sades bl. a. att då det finns
fritidsbebyggelse i egen kommun blir
det fråga om en kommunal objektskatt
som är betänklig, och även de bakomliggande
beräkningarna för täckningsförslagen
angreps. — Något förslag i
ärendet framlades inte av Kungl. Maj :t
efter remissbehandlingen.

Allteftersom tiden går utan att något
görs för att lösa frågan om ekonomin
för fritidskommunerna blir bördan allt
större för dem som måste bära den. Fritidsbebyggelsen
och fritidslivet över huvud
taget utvecklas ju kraftigt i hela
vårt land. I övervägande antalet fall är
ägarna av fritidshusen mantalsskrivna
i en annan kommun, oftast en större tätortskommun.
Områdena runt våra storstäder
— de yttre delarna av de typiska
storstadsregionerna — domineras av
fritidsbebyggelse. I många fall är det
rätt små kommuner — man kan nästan
kalla dem glesbygdskommuner —
som har denna bebyggelse. Den bofasta
befolkningen, som vistas på platsen
året runt, uppgår vanligen till några
tusental personer. Men sommartid lever
dessa kommuner upp — befolkningen
fem- eller tiodubblas under några korta
hektiska sommarmånader.

Man kan lugnt säga att det inte är
rimligt att det relativt ringa antalet bofasta
människor skall ta på sig så stora
kostnader som det blir fråga om vid fritidsbebyggelse
av denna omfattning.
Det ligger väl i allas intresse att servicen
i skilda hänseenden är god inom
fritidsområdena, att där råder ordning
och att där är snyggt. Människorna får
i annat fall inte det utbyte av vistelsen
i naturen, inte den vila och den rekreation
som de längtar efter och som de så
väl behöver med tanke på att vårt vardagsliv
blir alltmera jäktat.

Men en god fritidsmiljö kostar pengar.
Jag tror att de allra flesta som utnyttjar
dessa områden för fritidsverk -

samhet också är villiga att betala sin
skäliga andel. Det gäller dock att hitta
riktiga former för en sådan ersättning.

Det föreligger i år en fyrpartimotion
med utredningsyrkande om beskattning
av fritidshus, och den kan kanske till
största delen lokaliseras till Roslagen,
Stockholms län och i någon mån Uppsala
län, vilka har mycket stor omfattning
av detta slag av bebyggelse.

I ett annat motionspar pekas på att
det inkomstbortfall som förorsakas av
att kommunen i den översiktliga planeringen
anges som område för tätorternas
behov av fritidsmark, fritidsbebyggelse
o. s. v., varför ingen industriell utveckling
får ske inom området.

Bevillningsutskottets majoritet har tidigare
sagt — senast 1968 — att fritidskommunerna
inte får täckning för sina
kostnader, och samma konstaterande
gör man även i år. Utskottet framhåller
att inkomsterna för fritidsbebyggelsen
sannolikt inte räcker till att täcka utgifterna.
Men mot slutet av sitt yttrande
sträcker sig utskottet inte längre än att
säga att man förutsätter att Kungl. Maj:t
skall ägna frågan särskild uppmärksamhet.

Såsom vi från vårt parti noterat är
det litet märkligt att det talas så mycket
om intresset för en lösning av dessa frågor,
men att vi blev ensamma när frågan
avgjordes i utskottet. För oss tre
reservanter är det i dagens läge uppenbart
att en ändring av nuvarande förhållanden
måste ske snarast möjligt. Remissinstanserna
för 1962 års fritidsutredning
pekade på möjligheterna att ta
ut avgifter för utförda tjänster. Sådana
avgifter utgår redan nu, men detta är
i och för sig inte någon riktig lösning.
De avgifter som man tar ut och som är
taxebundna täcker i de flesta fall inte
mer än kostnaderna för de speciella
tjänster de är avsedda för, i många fall
knappast ens dem. Fastighetsskatten ger
inte heller, såsom den är utformad, den
lösning som vi åsyftar i vår reservation.
Låt mig med ett par exempel något be -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10

Skattemassig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

lysa verkningarna av garantiskatten och
repartitionstalet.

Om ett friiidshus har ett taxeringsvärde
på 50 000 kronor — jag skulle tro
att den gruppen av hus är rätt stor —
och den kommunala utdebiteringen är
20 kronor, så ger detta ett skattebelopp
av 200 kronor. Men i dessa två hundralappar
ingår landstingets och den kyrkliga
kommunens del, och den borgerliga
kommunen får kanske inte mycket mer
än en hundralapp. Vi kan vidare ta det
exemplet att fritidshuset är taxerat till
30 000 kronor. Det torde finnas många
hus också i denna grupp; även om värdena
sätts litet olika på olika orter, så
är de två nämnda beloppen ganska vanliga.
Detta hus ger en årsskatt på 120
kronor, varav den borgerliga kommunen
kanske får drygt hälften.

Detta är inte mycket för kommunen
att hushålla med om den skall kunna
fylla sin uppgift på ett sätt som skapar
trevnad när det gäller allmänt befrämjande
miljöåtgärder. Därtill kommer övriga
kostnader för god service på olika
områden; jag skall inte trötta med någon
uppräkning, eftersom alla känner
till vad man i detta sammanhang oftast
syftar på. Denna expansion av fritidsbebyggelsen
och fritidslivet fortgår och
kommer med all säkerhet att fortgå
i vårt land allteftersom inflyttningen av
bofast befolkning från landsbygd till
städer och tätorter fortsätter.

Det är till fördel för alla om finansieringsfrågan
löses för fritidskommunerna
så att en god miljö kan upprätthållas
— och inte bara upprätthållas
utan också utvecklas. Vi reservanter vet
inte för dagen det bästa sättet att nå det
mål som vi syftar till: en rättvis inkomst-
och kostnadsfördelning mellan
dessa kommuner. En fördelning mellan
vederbörande kommuner av kommunal
inkomstskatt för skattskyldiga med bostad
i mer än en kommun i proportion
till boendetiden kan innebära en möjlig
lösning. Vi har emellertid varit försiktiga
och är inte beredda att i dag lägga

fram ett sådant förslag. Däremot påyrkar
vi en utredning för att klarlägga de
administrativa problem av både teknisk
och praktisk art som uppkommer i detta
sammanhang. Vi tror inte att det blir
så märkvärdigt att bemästra dem; det
bör kunna ske på ett smidigt och bra
sätt. Och denna lösning måste ge glesbygdskommunerna
helt andra möjligheter
att fylla sina uppgifter till allas belåtenhet.

Vi anser emellertid att det inte räcker
med att Kungl. Maj :t ägnar uppmärksamhet
åt dessa frågor. Här är det plats
för riksdagens initiativ. Med hänsyn till
det utbredda, av många omvittnade intresset
— vilket jag nyss talade om —
är det min förhoppning att det kommer
att bli en god uppslutning kring vår reservation
vid den kommande voteringen
i detta ärende.

Herr talman! Med denna kortfattade
motivering ber jag att få yrka bifall till
den vid betänkandet fogade reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag ämnar fatta mig
mycket kort i detta ärende.

I en del kommuner existerar knappast
några problem av den art som herr
Enarsson har tagit upp, även om dessa
kommuner har fritidsbebyggelse, men
i andra är det klart att det finns svårigheter;
kanske dessa är störst där fritidsbebyggelse
blandas med gammal bebyggelse
och det alltså inte är fråga om
nyexploatering o. s. v. Utskottet uttalade
emellertid senast i fjol just att för åtskilliga
utpräglade fritidskommuner
skatteintäkten och avgifterna från sommargäster
ofta inte täcker de kostnader
som fritidsbebyggelsen för med sig för
dem. Utskottet har alltså varit medvetet
om detta och anfört det tidigare. Trots
att taxeringsvärdena för fritidshus har
höjts vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen
anser vi att utskottets
uttalande av i fjol alltjämt äger giltighet.
Vi skriver också nu att utskottet

100 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.
Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

förutsätter att Kungl. Maj :t ägnar frågan
särskild uppmärksamhet. Enligt min
mening är motionärernas önskemål därmed
tillgodosedda.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det har redan sagts
att den fråga vi nu behandlar utgör ett
stort och växande problem — fritidsutredningen
har räknat med att det
inom en inte alltför avlägsen framtid
kommer att finnas mer än en halv miljon
fritidshus. För de ofta mycket små
kommuner det är fråga om innebär
detta ganska betydande kostnader som
inte kan täckas genom avgifter.

Låt mig bara ta ett exempel från
Stockholms skärgård. I Frötuna har man
ungefär 1 500 invånare på vintern och
på sommaren mer än tio gånger så
mycket — mellan 15 000 och 20 000.
Kommunen kan naturligtvis inte ta upp
avgifter för alla de kostnader som den
har för dessa 15 000—20 000 människor.
Det gäller t. ex. anordnande av badplatser
och hamnar, det gäller en ganska
stor administration på byggnadsnämndens
och hälsovårdsnämndens
område o. s. v. Dessutom aktualiseras
numera behovet att kommunen ordnar
fritidssysselsättning under sommaren,
särskilt för ungdomen.

I hela norrtäljeblocket finns det under
vintern 20 000 invånare, men på
sommaren räknar man med 75 000—
100 000 invånare. Då får man ändå
komma ihåg att i blocket ingår staden
Norrtälje.

Denna fråga har som nämnts tagits
upp av fritidsutredningen, som föreslog
en särskild fritidsstugeskatt. Sedan har
den aktualiserats i riksdagen 1967 i
form av en socialdemokratisk motion.
1968 väcktes en folkpartimotion, och i
år har väckts en fyrpartimotion av ledamöter
från Stockholms län med herr
Nyström i Norrtälje som första namn.

År 1967 sade bevillningsutskottet att

Kungl. Maj :t hade frågan under provning
och 1968 sade man att man kunde
förutsätta att Kungl. Maj :t ägnar frågan
fortsatt uppmärksamhet. Nu säger
utskottet med en något skärpt formulering
att man förutsätter att Kungl.
Maj :t ägnar frågan särskild uppmärksamhet.

Vi motionärer är naturligtvis tacksamma
för att utskottet på detta sätt
skärper formuleringen och förutsätter
att frågan ägnas särskild uppmärksamhet.
Men det är tyvärr så att problemet
inte löses bara genom att Kungl.
Maj :t ägnar frågan uppmärksamhet. Att
man uppmärksamt följer hur kommunerna
åsamkas stora kostnader är visserligen
en första förutsättning, men
inte en tillräcklig förutsättning, för en
lösning.

Om utskottets skrivning skall ha någon
mening — vilket jag förutsätter att
den har — måste också åtgärder så
småningom vidtagas av regeringen och
ett förslag läggas fram.

Som utskottet så riktigt konstaterar,
täcker inte intäkterna från fastighetsskatten
de kostnader som fritidsbebyggelsen
medför, trots att taxeringsvärdena
nyligen höjts. Med sin skrivning
måste utskottet rimligtvis avse att kommunerna
skall få kostnaderna täckta
på annat sätt, och att förslag i det avseendet
måste läggas fram av regeringen.
Med denna tolkning av utskottets
skrivning väntar vi motionärer att åtgärder
verkligen kommer att vidtagas.

Den reservation som finns fogad till
bevillningsutskottets betänkande anvisar
tyvärr inte någon praktiskt framkomlig
väg. Det skulle bli oerhört
krångligt att avgöra hur stor del av inkomstskatten
som skall tillföras sommarstugekommunen,
när en person har
bostad i en kommun och sommarstuga
i en annan kommun. I reservationen
sägs att skatten skall fördelas mellan
kommunerna i proportion till boendetiden.
Men vid fördelningen bör hänsyn
också tas till vilka tjänster man utnytt -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 101

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

jar i de två kommunerna, när på året
man bor i den ena eller den andra kommunen;
om man har barn som går i
skola i hemkommunen och inte i fritidskommunen
etc.

Jag tror som sagt inte att den lösning
som föreslås i reservationen är en framkomlig
väg och kan därför inte stödja
den. Att en invånare i en kommun äger
en fritidsstuga på annan ort medför ju
heller inte minskade kostnader för hemkommunen
— i varje fall inte om fri7
tidsstugan används huvudsakligen under
sommaren.

Herr talman! Med tanke på att utskottet
successivt skärpt sin skrivning
och nu konstaterar, att de ökade intäkterna
från fastighetsskatten efter den
senaste fastighetstaxeringen inte är tillräckliga
för att täcka fritidskommunernas
kostnader, och även med tanke på
att utskottet synes vara medvetet om de
betydande ekonomiska problem som fritidsbebyggelsen
skapar för skärgårdskommuner
m. fl. kommuner, anser vi
oss kunna räkna med att det snart kommer
att vidtas åtgärder, så att utskottet
inte en tredje gång skall behöva
»förutsätta att Kungl. Maj:t ägnar frågan
särskild uppmärksamhet».

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! När jag för någon månad
sedan författade den motion, som
i denna kammare erhållit nr 781, måste
jag ha gjort mig skyldig till en generande
stilistisk kippskoddhet. På annat
sätt kan jag inte förklara att inte
bara utskottsmajoriteten utan dessvärre
även herr Enarsson och övriga reservanter
väsentligen missat poängen i
min motion. Utskottet har buntat ihop
den med en annan motion under rubriken
»motioner om skattemässig täckning
av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse».
Jag är medveten om att
detta också är ett problem, men det är
inte det problemet jag har tagit upp i
min motion, i varje fall inte annat än
i ringa utsträckning och i förbigående.

Den fråga jag aktualiserat är en helt
annan och i själva verket mycket större.
Den kan betecknas som en miljöpolitisk
eller — om man så vill — planeringspolitisk
fråga.

Det är illa nog att ett antal kommuner
— betecknade »fritidskommuner»
— måste dras med kostnader för de
sommarboendes service, vilka man har
svårt att få täckta. Jag kan dock inte
förstå att det i längden skulle vara något
särskilt svårlöst problem att få
täckning för de faktiska kostnaderna
för kommunal service till dessa människor;
det borde rimligen kunna ordnas
med instrument av typen fastighetsskatt
och avgifter.

Det finns ett litet antal kommuner
i detta land som har alla förutsättningar
för en industriell expansion, och
för att bli högutvecklade industrikomnnmer
som erbjuder goda sysselsättningsmöjligheter
och goda inkomsttillfällen.
Men en del av dessa kommuner
råkar vara geografiskt så belägna i
förhållande till storstäder, att de i den
regionala och centrala planering, som
vi får räkna med breder ut sig över
allt vidare områden under den närmaste
tiden, kommer att med eller oftast
mot sin vilja dömas till en tillvaro som
rekreations- och fritidsområden för
storstadsbefolkningen. På senare år har
vi inte sällan sett den konflikt utvecklas
som framväxer ur en sådan intressemotsättning.

Låt mig nämna ett exempel från min
hemtrakt. Det talades för inte länge sedan
om Kode kommun i södra Bohuslän
som ett intressant exploateringsområde
för stora industrier. Det blev ingenting
av saken den gången och det är
tvivelaktigt om det över huvud taget
kan bli någonting av det, ty i den regionala
och centrala planeringen måste
man räkna med att ett område som
ligger ett par tre mil från en storstad
som Göteborg kommer — oavsett vilka
naturliga förutsättningar området har
som industrikommun — att ådömas en

102

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

tillvaro som rekreations- och fritidsområde.
Det råder inget tvivel om att
storstadens befolkning behöver sådana
områden. Men är det rimligt, ärade
kammarledamöter, att den bofasta befolkningen
i de kommuner, som drabbas
när sådana intressemotsättningar
uppstår, ensam skall bära kostnaderna
för att de tilldelas rollen som rekreations-
och fritidsområden? Och då
avser jag inte sådana kostnader som
föreliggande betänkande handlar om,
nämligen kostnader för vatten och avlopp,
eventuella tennisbanor och allt
vad man kan behöva i en fritidskommun,
utan jag tänker framför allt på
det inkomstbortfall som uppstår genom
att man inte får lov att försöka sig på
en exploatering som annars vore möjlig Vi

måste ha rekreationsområden. Men
det är som jag ser det en fråga för hela
folket och i första hand för de regioner
som är berörda. Det är rimligt att kostnaderna
— även vad man skulle kunna
kalla de negativa kostnaderna, d. v. s.
de uteblivna inkomsterna — fördelas
mellan dem som har glädje av att ett
område på detta sätt görs till ett slags
naturreservat. Jag nämnde Kode; det
finns kanske bättre exempel. Tänk efter
ett ögonblick, ärade kammarledamöter!
Vad skulle det innebära för en
stad som Göteborg, Stockholm eller Malmö
att tvingas att inom kommunen
sörja för de möjligheter till rekreation,
bad, friluftsliv och annat som i dag
grannkommuner inom 2, 3 eller 4 mils
räjong mer eller mindre gratis håller
dessa kommuners befolkning med? Det
rör sig för de största städernas del sannolikt
om miljardkostnader som de nu
sluppit och som andra skattebetalare
fått bära utan att erhålla mer än ett
litet tillskott i form av garantiskatter
och avgifter av olika slag.

Det är detta problem, herr talman,
som jag har velat aktualisera. Skall vi
över huvud taget ha en central planering
som bl. a. tar sikte på att trygga

tillgången på rekreations- och fritidsområden
för storstädernas befolkning,
så måste vi också genomföra en kostnadsfördelning,
och denna kostnadsfördelning
kan inte rimligen åstadkommas
genom ett system av fastighetsskatter,
garantiskatter och avgifter på service
i form av avloppsledningar, tennisbanor
och annat sådant. Det enda som enligt
min mening skulle kunna betyda
någonting är en fördelning av den kommunala
inkomstskatten. Man har på
andra håll i världen — i vårt grannland
Danmark, har det sagts mig —
med framgång försökt fördela den kommunala
inkomstskatten mellan hemortskommun
och sommarkommun. Jag vet
att det finns kommuner i Bohuslän som
om de tillfördes låt oss säga två tolftedelar
av den kommunala inkomstskatten
från de människor som sommarbor i
kommunen skulle fördubbla sin kommunala
inkomstskatt. Det är ju, dessvärre,
från mina utgångspunkter, så att
inkomsterna i Stockholm — i varje fall
gäller detta de stockholmare som har
råd att köpa och bygga sommarvillor
på Bohusläns kust — ligger på en helt
annan nivå än inkomsterna i Bohuslän,
och två tolftedelar av en sådan kommunalskatt
är i de flesta fall mer än
tolv tolftedelar av en inhemsk ortbos
kommunalskatt. Det finns kommuner
där en så liten andel av den kommunala
inkomstskatten skulle betyda mer än
den kommunala inkomstskatt man i dag
uppbär av den bofasta befolkningen.

Jag kan, herr talman, inte förstå att
det vore orimligt att försöka åstadkomma
en sådan fördelning. Jag vill inte
säga att det uppslag jag har framfört
i min motion är ett färdigt förslag eller
att vi nu skulle vara i stånd att besluta
i saken, men jag är helt övertygad om
att skall vi ha en central planering som
tilldelar stora regioner rollen som tämligen
passiva rekreations- och fritidsområden,
så måste kostnaden — och
jag menar hela kostnaden — för dessa
förmåner på något sätt fördelas på

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 103

Skattemässig'' täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

hela folket. Enligt min mening är den
frågan väl förtjänt att begrundas och
utredas, och även om inte ens reservanterna
har tagit upp problemet i hela
dess vidd vill jag tro att man med en
utredning sådan som den reservanterna
rekommenderar skulle kunna komma
denna fråga inpå livet.

Därför, herr talman, ber jag att få
instämma i herr Enarssons yrkande om
bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr
Nilsson i Bästekille (m).

Herr ENARSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag undrar om inte herr
Carlshamre lyssnade litet slarvigt till
vad jag sade och kanske inte heller
uppmärksamt har läst vare sig reservationen
eller klämmen i sin egen motion
när han säger att inte ens reservanterna
har fattat vad han är ute efter.

Herr Carlshamre föreslår i sin motion,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t skall begära »utredning och förslag
angående fördelning mellan kommuner
av kommunal inkomstskatt från
skattskyldiga som har bostad i mer än
en kommun».

Jag sade i mitt anförande, att det
även kan komma i fråga att kompensera
glesbygdskommunerna för det inkomstbortfall
de blir utsatta för på grund av
den översiktliga planeringen och att de
då kan markeras i planerna såsom lämpliga
områden för fritidsändamål.

I klämmen till vår reservation föreslår
vi —■ och nu ber jag att herr Carlshamre
lyssnar — att riksdagen i anledning
av motionerna i skrivelse till
Kungl. Maj:t skall begära »utredning
och förslag angående fördelning mellan
kommuner av kommunal inkomstskatt
från skattskyldiga som har bostad
i mer än en kommun». Jag tror,
herr Carlshamre, att detta är tillräckligt
för att man skall uppmärksamma
problemet.

Jag tyckte kanske att herr Carlsham -

re kom väl högt i sina önskningar och
i sina skisser angående den framtida
fördelningen. Jag vill litet mer försiktigt
hålla mig på jorden innan vi vet
vad detta kommer att innebära.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle: Herr

talman! Jag är möjligen skyldig
herr Enarsson en ursäkt, vilken i så
fall skall förbehållslöst frambäras.

Liksom jag i början av mitt föregående
inlägg befarade att jag hade gjort
mig skyldig till en stilistisk kippskoddhet
befarar jag nu att jag är föremål
för någonting som med en modern term
brukar kallas professionell deformation.
Jag är gammal journalist och är
som sådan en sorts specialist på att läsa
rubriker. När man läser rubriken över
detta betänkande blir man liksom förhandsinställd
på att det egentligen bara
handlar om fördelningen av de direkta
kostnaderna för vissa faciliteter som
sommarkommunerna ställer till sina
gästers förfogande. I den mån herr
Enarsson och hans medreservanter har
samma syfte som jag, att vidga problemet
utöver detta, är jag självfallet, herr
talman, endast tacksam.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Får jag be kammarens
ledamöter att följa med mig i tankarna
till Grisslehamn. Det är ett litet samhälle
på 500 personer i en skärgårdskommun
som heter Väddö och ligger
några mil norr om Norrtälje.

De 500 grisslehamnsborna ser i dag
inte särskilt ljust på framtiden. Om ett
par veckor läggs Kooperativa förbundets
konservfabrik ner, och 40 anställda
blir utan arbete. Man kan räkna med att
omkring 150 personer av den lilla befolkningen
i samhället blir direkt berörda.
Hur skall det gå för dem?

I gårdagens Norrtelje Tidning framhöll
kommunalkamreren i Väddö kommun
bl. a. att Väddö liksom många
andra kommuner är ett område där

104 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

storstadsborna vill vistas på somrarna,
men för att alla tusentals fritidsmänniskor
skall kunna bo och trivas där
under sin fritid fordras det en levande
bygd och en fast befolkning, som i sin
tur skall kunna leva under vinterhalvåret.

Fritidsfolket ställer stora krav på sin
fritidskommun då det gäller vägar,
bryggor, gästhamnar, affärer, droskrörelse,
renhållning o. s. v. Att allt detta
kostar pengar står klart för var och en.
Men det är inte rimligt att den fasta
befolkningen skall subventionera fritidsmänniskornas
nöjen och rekreation.
I praktiken är det dock så.

Att Väddö kommuns största industri
—- konservindustrin — medverkat till
en bättre kommunal ekonomi är också
klart. Men nu läggs den ned, och fritidsfolkets
behov blir ännu svårare att
tillfredsställa om en fjärdedel av befolkningen
i samhället blir arbetslös.
Detta är ett exempel, och jag kan peka
på många fler liknande exempel i Stockholms
län.

Blidö är en annan skärgårdskommun
vars service till fritidsfolket medför
stora ekonomiska problem för kommunalmännen.
Den fasta befolkningen omfattar
cirka 800 personer. På sommaren
växer invånarantalet till mellan 20 000
och 25 000 människor. Jag behöver nog
inte här gå närmare in på vad detta
innebär. Alla förstår säkert att blidöborna
tycker det är märkligt att alla
dessa tusentals människor inte helt och
fullt får betala sin del av de ökande
kostnaderna.

Jag är medveten om att flera problem
sammanhänger med lösandet av denna
fråga. Den är komplicerad. Ett problem
—• som naturligtvis också måste undersökas
— har framställts av en del fritidsmänniskor.
På det hållet säger man
att för att vara med om att betala mera
i fritidskommunen måste man också få
någon form av medbestämmanderätt i
denna. Detta har naturligtvis väckt en
hel del diskussion i berörda kommuner.

Men ju mer man tänker över detta, desto
mer förstår man att frågan om medbestämmanderätt
i någon form måste
lösas.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag
bara framföra den förhoppningen —
inte minst med tanke på herr Romanus
inlägg — att de tio ledamöter av denna
kammare som undertecknat denna fyrpartimotion
med herr Nyström i Norrtälje
som första namn stöder inte bara
motionen utan framför allt den reservation
som är fogad till betänkandet.

Därmed ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Herr Wennerfors sade
sig hoppas att vi, som undertecknat samma
motion som herr Wennerfors, nu
skall stödja reservationen. Att herr Wennerfors
uttalar den förhoppningen hänger
kanske samman med att han inte
har följt denna debatt från början. Jag
påpekade nämligen tidigare att det är
omöjligt för några av undertecknarna
att stödja reservationen, eftersom den
förordar ett system som inte är genomtänkt
och inte kommer att fungera särskilt
väl om man försöker genomföra
det.

Herr Carlshamre sade i sitt inlägg
— om jag inte hörde fel — att detta
inte är något färdigt förslag, som man
kan fatta beslut om i dag. Det var just
den slutsatsen som jag själv har dragit.
Men i reservationen föreslås faktiskt att
riksdagen nu skall begära utredning
och förslag angående fördelning av den
kommunala inkomstskatten mellan hemkommun
och fritidskommun. Det finns
åtskilliga invändningar att rikta mot
ett sådant tekniskt förfarande, även om
man är anhängare av tanken att fritidskommunerna
skall få en större del
av sina kostnader täckta. Därför anvisar
reservationen inte en framkomlig
väg. Enligt min uppfattning får man i
stället ta fasta på utskottets konstaterande
att kommunernas nuvarande in -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 105

Skattemässig täckning

täkter inte räcker, inte ens efter de
höjda taxeringsvärdena, och att man
därför förutsätter att frågan ägnas uppmärksamhet.
Detta får — vilket jag
tidigare framhållit utan att bli motsagd
— inte tolkas så att regeringen
bara skall sitta och vara uppmärksam
på frågan, utan den måste ju också göra
något åt saken.

Jag tror inte det vore lyckligt att nu
låsa sig för den tekniska väg som reservanterna
förordar. Förutom att den
är ganska svårframkomlig rent praktiskt
sett innebär den också att man
undandrar de kommuner, där dessa
människor bor i normala fall, kanske
ganska stora skattetintäkter, utan att
de kommunerna får några minskade
kostnader.

Om man bor en eller två månader
på en skärgårdsö får ju ens hemkommun
inte så förskräckligt mycket mindre
kostnader för t. ex. skolväsen och
barntillsyn. Dessa kostnader minskas
ju inte genom sommarvistelsen. Det är
i stället rimligt att de som har en sommarstuga
betalar en extra avgift för de
kostnader, som det för med sig för den
kommun där sommarstugan är belägen.
Därför kan jag för min del, och jag vet
att det gäller också för flera av de andra
motionärerna, inte stödja reservationen.
Jag tror inte att det gagnar saken att
driva fram en demonstration för den,
en demonstration som förmodligen endast
skulle stödjas av ett fåtal.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag kan naturligtvis ha
stor förståelse för herr Romanus’ tveksamhet.
Samtidigt noterar jag givetvis
ändå med tillfredsställelse att hans inställning
i grunden är positiv.

Herr Romanus säger att reservationen
inte gagnar saken. Men om vi ser på
vad som står i reservationens hemställan,
finner vi att där står faktiskt bara
att riksdagen med anledning av motionerna
skall i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära utredning och förslag. Om herr
4*—-Andra kammarens protokoll 1969.

v kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

Romanus vill vara med och gagna saken
och om även övriga motionärer vill
göra det, tycker jag att samtliga motionärer
borde stödja denna reservation.
Det gäller utredning och förslag.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle: Herr

talman! Även jag har den största
förståelse för herr Romanus. Man finner
nämligen, om man funderar litet
över denna fråga, att den verkligen är
besvärlig.

Men när han säger att hemortskommunerna
knappast får någon utgiftsminskning
genom att sommarkommunerna
tar på sig en del av servicen till
sina sommarboende tror jag att han har
fel. Yi har kanske litet svårt att föreställa
oss vad detta innebär. Men om
de s. k. sommarkommunerna inte stod
till förfogande som rekreationsområden
med badmöjligheter och annat skulle
framför allt de stora städerna tvingas
till investeringar och utgifter av en helt
annan storleksordning än man i dag
över huvud taget drömmer om.

Jag håller mig fortfarande helst till
Göteborg, eftersom jag vet så litet om
Stockholm. Men jag frågar: Vad skulle
Göteborgs stad ta sig till, om den skulle
skaffa bad- och rekreationsmöjligheter
åt den halva miljon människor det gäller
som nu flyr ut till landskommunerna
på somrarna? Det är en utgift som
staden hittills inte har haft, och i den
meningen kan man säga, att det inte i
något givet ögonblick inträffar en utgiftsminskning
eller besparing. Men det
är en utgift som staden skulle ha haft,
om sommarkommunerna inte hade stått
till förfogande. Det är därför jag finner
det rimligt, att man på något sätt fördelar
kostnaderna för dessa nyttigheter
som vi allesammans efterfrågar och
kräver att samhället skall ställa till vårt
förfogande. Jag tycker nog som herr
Wennerfors att så pass försiktigt som
reservationen och dess hemställan är
skriven kunde alla de motionärer som
Nr 10

106 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Skattemässig täckning av kommuns kostnad för fritidsbebyggelse

har haft ett intresse av att bättre än nu
tillgodose sommarkommunernas intresse
i dessa frågor stödja reservationen. Men
jag förstår att det kan råda en viss tveksamhet,
därför att det är en tekniskt
mycket besvärlig fråga. Det är jag helt
medveten om.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Man erkänner att det
är en tekniskt besvärlig fråga, eller kanske
t. o. m. en tveksam metod, som man
ifrågasätter, nämligen att det skulle införas
regler för en automatisk delning
av kommunalskatten, som skulle bygga
på fördelningen av boendetiden, hur nu
den skall fastställas. Då frågar jag: Vad
är det då för mening att skriva en reservation,
som visst inte är försiktigt
formulerad, utan där det klart och tydligt
sägs att riksdagen skall beställa ett
förslag som går ut på en sådan delning.
Man begär inte bara en utredning utan
också ett förslag enligt just den metoden.
Det kan jag inte uppfatta som annat
än en ganska misslyckad demonstrationspolitik.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Herr Carlshamre yttrade
att det gäller en rimligare kostnadsfördelning,
och enligt min mening
är det detta vi måste eftersträva. Åtminstone
för oss som bor i Stockholms
län rör det sig om en mycket stor och
besvärlig fråga, vilket herr Wennerfors
påvisat med en rad exempel.

Herr Romanus framhöll att han som
motionär inte kan stödja reservationen,
men reservanterna har ändå med anledning
av den motion som herr Romanus,
jag och många andra skrivit under
begärt en utredning. Även om utredningen
skulle stanna för det förslag som
framförts i den andra motionen är inte
jag för min del beredd att i förväg innan
utredningen sagt sin mening helt
avvisa det förslaget.

Herr Rrandt sade att motionärernas
önskemål i stort sett tillgodosetts genom

utskottets skrivning. Jag har dock litet
svårt att förstå detta eftersom det i slutet
av utskottets utlåtande bara framhålles
att det förutsättes att Kungl. Maj :t
ägnar frågan särskild uppmärksamhet.
Man kan ju hålla på att förutsätta så
länge som helst utan att det händer någonting.
Reservanterna vill att det verkligen
skall ske någonting på detta område
och önskar tillsätta en utredning
som skall granska dessa problem. Jag
tycker att utskottets skrivning är till
intet förpliktande medan däremot reservanterna
har ett förslag, och jag
kommer att stödja detta.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag har litet svårt att
begripa mig på herrarna Åkerlind och
Wennerfors, som först undertecknat en
motion i vilken föreslås en viss, tekniskt
sett ganska enkel lösning av den
här frågan — som dessutom behandlats
i en statlig utredning och blivit rätt
grundligt genomtänkt — men som nu är
villiga att stödja en reservation, där det
föreslås en helt annan lösning, och som
vill binda riksdagen vid en beställning
av ett förslag enligt denna betydligt mer
komplicerade och tvivelaktiga lösning.

Man gör visserligen detta med hänvisning
även till den första motionen,
men även om så sker frångås det motionsförslag
som herrarna Wennerfors
och Åkerlind varit med att förelägga
riksdagen. De vill nu alltså binda riksdagen
för en helt annan och tekniskt sett
mer komplicerad lösning. Jag kan inte
förstå hur den politiken kan betecknas
som konsekvent.

Herr Åkerlind sade vidare att utskottets
skrivning är till intet förpliktande.
Jag har, herr talman, försökt att göra
den förpliktande, och hittills har ingen
tillhörande utskottsmajoriteten haft något
att invända. Jag tyckte att det kunde
vara värdefullt för kommunerna i fråga,
att det blir ett förpliktande uttalande
från riksdagens sida. Om herrarna
nu vill att det, som sannolikt blir ma -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 107

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

joritetsbeslut, absolut inte skall vara
förpliktande, beklagar jag detta. Det tror
jag att också befolkningen i de berörda
kommunerna gör.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Herr Romanus sade att
han ville att beslutet skulle bli förpliktande
och då är vi helt överens, men
jag anser att utskottets förslag är till intet
förpliktande såsom det nu skrivits.
Herr Romanus uttryckte sin förvåning
över att herr Wennerfors och jag vill
stödja reservationen, i vilken önskas en
utredning med anledning av vår motion.
För min del är jag kanske litet mer förvånad
över att herr Romanus vill stödja
utskottsmajoriteten som yrkar avslag
på vår motion.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Enarsson begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 7, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Gösta Jacobsson
in. fl.

propositionen. Herr Enarsson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 147 ja och 31 nej,
varjämte 8 av kammarns ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 2

Rätt till avdrag vid beskattningen för

periodiskt understöd till studerande
ni. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 8, med anledning av motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för periodiskt understöd till
studerande m. m.

Revillningsutskottet behandlade i ett
sammanhang följande motioner:

1) de likalydande motionerna 1:81
av herrar Wirtén och Stefanson samt
II: 89 av fru Frsenkel och herr Mundebo,
i vilka hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kung], Maj:t begärde förslag
till riksdagen rörande avdragsrätt
vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande;

2) de likalydande motionerna 1:274
av herrar Hansson och Hjorth samt II:
808 av herr Pettersson i Lund m. fl., i
vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begärde utredning
angående inskränkningar i avdragsrätten
för s. k. periodiskt understöd;

3) de likalydande motionerna /: 709
av herrar Wallmark och Strandberg
samt II: 801 av fru Kristensson, i vilka
hemställts, att riksdagen beslutade att
kostnader i samband med vidareutbildning
— såsom kursavgifter, resor, uppehälle
vid tentamina och examina ■—
fr. o. m. den 1 juli 1969 skulle vara avdragsgilla
i skattehänseende;

4) motionen II: 777 av herrar Antonsson
och Elmstedt, vari hemställts,

108 Nr 10 Onsdagen den, 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t begärde skyndsam utredning om
rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd
till studerande i enlighet med
vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

A) med bifall till motionerna 1:274
och 11:308 i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära utredning angående möjligheterna
att begränsa rätten till avdrag för
periodiskt understöd;

B) avslå

1) motionerna 1:81 och 11:89,

2) motionerna I: 709 och II: 801 samt

3) motionen II: 777.

I) under punkterna A samt B 1 och 3

att riksdagen måtte med anledning av

följande motioner

a) motionerna 1:81 och 11:89,

b) motionerna I: 274 och II: 308 samt

c) motionen 11:777

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
av frågan om avdrag för periodiskt
understöd i syfte att åstadkomma
bestämmelser, som både innebure att
olika understödsformer kunde röna en
likformig behandling i skattehänseende
och spärrade möjligheterna till uppenbara
missbruk av avdragsrätten;

II) under punkten B 2

att riksdagen måtte med anledning
av motionerna I: 709 och II: 801 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning
av frågan om rätt till avdrag för kostnader
i samband med vidareutbildning.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ENARSSON (m):

Herr talman! I bevillningsutskottets

betänkande nr 8 behandlas motioner om
rätt till avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd till studerande och
en del andra frågor. Jag skall här i all
korthet beröra punkten B 2, som gäller
frågan om rätt till avdrag för kostnader
i samband med vidareutbildning.

De människor det här gäller är sådana
som redan är ute i förvärvslivet
men känner behov av ett ökat mått av
kunskaper för att trygga sin anställning,
kunskaper som de inte kan skaffa sig
ute på det praktiska fältet. Man satsar
ju numera kraftigt på utbildning i olika
former. Beträffande den skattemässiga
sidan har praxis blivit att tolka bestämmelserna
så, att visst avdrag, beräknat
på skäligt sätt, medges för sådana kostnader
som vederbörande får vidkännas
för att fortbilda sig i sitt yrke.

Till en vuxen person som önskar tillägna
sig högre utbildning men som kanske
inte har möjlighet att göra detta
annat än genom att söka till en utbildningsanstalt
utgår studiemedel, såsom
påpekas i betänkandet, upp till för närvarande
40 års ålder. Många vuxna är
emellertid bundna av sitt arbete och
måste skaffa sig en utbildning på kvällarna
eller på annat sätt, och i samband
härmed uppstår som regel en del kostnader.

Vi reservanter menar att det, med
hänsyn till att det inte råder något som
helst tvivel om att den stegrade inkomst,
som vederbörande kanske erhåller sedan
han förbättrat sina kunskaper, skall
beskattas, är skäligt, att den skattskyldige
under studietiden får åtnjuta avdrag
till ett rimligt belopp för sina utbildningskostnader.
Förbättringen av
hans utbildning är till fördel både för
honom själv och inte minst för samhället.
Det är ett mycket lovvärt initiativ av
en person i vuxen ålder att på egen
hand påbörja studier och förbättra sina
kunskaper. En sådan utveckling bör
främjas på det sätt som är möjligt.

Herr talman! Andra talare kommer
att beröra övriga delar av betänkandet,

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10 109

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

och jag inskränker mig därför med denna
korta motivering till att yrka bifall
till den vid betänkandet fogade reservationen.

Herr JOSEFSON i Arrie (ep):

Herr talman! I det utskottsbetänkande
som nu behandlas berörs flera motioner
om avdragsrätten för periodiskt
understöd till studerande vid beskattningen.
Med nuvarande bestämmelser
har en skattskyldig rätt till avdrag vid
beskattningen för periodiskt understöd
till barn som försörjer sig självt under
förutsättning att det inte tillhör föräldrarnas
hushåll. Av dragsrätt gäller under
samma förutsättning understöd till
barn som inte arbetar. Bedriver barnet
däremot studier, bortfaller avdragsrätten.

Vi anser inom centerpartiet att detta
är felaktigt. Periodiskt understöd till
icke hemmavarande barn som studerar
bör vid taxeringen behandlas på ett likvärdigt
sätt. Det är också angeläget att
avdragsreglerna får en utformning som
så litet som möjligt påverkar olika inkomstgruppers
möjligheter att lämna
stöd. Särskilt när det gäller stöd till barnens
utbildning bör det vara angeläget
att stödet blir likvärdigt för olika grupper.
Vi har därför i motion II: 777 föreslagit
att skatteförmån i proportion till
undersstödsbeloppet garanteras genom
avdrag direkt på den slutliga skatten.

I en annan motion, II: 308, ställs krav
på en begränsning av rätten till avdrag
för periodiskt understöd. Utskottsmajoriteten
har anslutit sig till detta yrkande.
I den vid betänkandet fogade
reservationen av herr Gösta Jacobsson
m. fl. uttalas bl. a. att en avdragsrätf,
som i princip varken är maximerad eller
ändamålsbetingad, kan inbjuda till
missbruk. Vi anser att man inte onödigtvis
bör ställa hinder i vägen för utgivande
av periodiska understöd men att
man bör spärra möjligheterna till uppenbara
missbruk av avdragsrätten.

Utskottsmajoriteten föreslår en utred -

ning angående möjligheterna att begränsa
rätten till avdrag för periodiskt understöd.
Vi reservanter har inte kunnat
acceptera denna begränsning av utredningsuppdraget
utan anser att man bör
göra en allsidig och förutsättningslös
utredning av hela frågan om avdrag
för periodiskt understöd — en utredning
som innebär att man skall försöka
åstadkomma bestämmelser som både
möjliggör en likformig behandling av
olika understödsformer och i möjligaste
mån förhindrar tillfällen till skatteflykt,

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till den vid utskottets
betänkande fogade reservationen av
herr Gösta Jacobsson m. fl.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Den fråga som hemställan
under I i reservationen av herr Gösta
Jacobsson in. fl. hänför sig till är
i verklig mening en gammal bekant här
i riksdagen. Sedan mer än två decennier
har beslut fattats av riksdagen vilka
inneburit att man med olika grad av
intensitet begärt förändring av reglerna
för avdrag för periodiskt understöd.
Kritiken mot de gällande bestämmelserna
har varit av olika slag. Men en
form av kritik som ofta återkommit är
just detta, som här redan berörts, att
det görs en skillnad beträffande avdrag
för understöd i de fall då barn använder
sina pengar på ett meningsfylit sätt
— t. ex. för studier —- och i de fall då
barn använder pengarna kanske bara
för att rumla. Man har framhållit att
det ju inte finns någon rimlig anledning
att på övrigas bekostnad favorisera dem
som använder pengarna på ett icke meningsfylit
sätt.

Denna egendomliga uppdelning kvarstår.
Därvidlag har det inte inträffat
någon förändring, även om det blivit
förändringar när det gäller studieunderstöd
— på den sidan har det ju över
huvud taget skett en ökad satsning. Det
är därför motiverat att verkligen göra
en översyn av bestämmelserna. Och

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

man bör inte bara vara uppmärksam
på dessa frågor i fortsättningen utan
någon gång också förverkliga de önskemål
som riksdagen vid flera tillfällen
uttalat.

Självfallet bör allt göras för att stävja
missbruk av avdragsrätten, när sådant
förekommer, och det är därför riktigt
att en förutsättningslös utredning tar
sikte även på den sidan av saken. Men
det är viktigt att stryka under att det
skall vara en förutsättningslös utredning
— det är på den punkten uppfattningarna
skiljer sig mellan reservanterna
och utskottsmajoriteten. Utskottsmajoriteten
vill ha en utredning vars
syfte skall vara bestämt från början,
men det är väl inte på det sättet vi brukar
bedriva utredningar, i varje fall
inte om de skall ge något vettigt resultat.

Hemställan under 11 i reservationen
gäller en ny fråga, nämligen avdragsrätt
för kostnader i samband med vidareutbildning
eller fortbildning. Det är enligt
min mening en synnerligen angelägen
fråga, framför allt därför att situationen
på arbetsmarknaden nu är så
förändrad. Gällande bestämmelser tilllämpas
fortfarande så, att avdrag för
kostnader medges när det gäller vidareutbildning
eller fortbildning i och för
tjänsten. Man frågar sig då: Vad är
egentligen detta med utbildningskostnader
i och för tjänsten? Det visar sig att
i de fall där den som fortbildar sig har
full lön under tiden föreligger också
möjlighet till avdrag för kostnaderna.
Den som inte har full lön, ingen lön alls
eller endast begränsat bidrag kan däremot
inte få avdrag för kostnaderna.
Man skulle i rimlighetens namn i stället
kunna tycka att den senare hade större
anspråk på avdrag för sina kostnader än
den som redan hade fått en full lön. I
många fall är det helt jämförbara situationer.

Låt mig ta ett exempel från ett mycket
stort arbetsfält där den här frågan
har varit särskilt aktuell under de se -

naste åren. Jag tänker på den stora
grupp av lärare som man mycket väl
kan räkna såsom arbetslös, därför att
dessa lärare inte längre har haft möjlighet
att få arbete av samma art som de
tidigare har haft. Det har varit ett livsvillkor
för dessa enskilda människors
del att skaffa sig ytterligare utbildning
för att över huvud taget ha en fortsatt
utkomst på den plats där de lever. Men
det har också varit ett livsvillkor för
samhällets del att dessa människor har
kostat på sig den vidare utbildningen,
ty det har varit en förutsättning för genomförandet
av den grundskolereform
som varit beslutad sedan ett antal år
tillbaka.

Har dessa människor utbildat sig i
och för tjänsten? I varje fall har det
inte tolkats på det sättet, utan de har
inte fått rätt att göra avdrag för de
kostnader, som varit förenade med utbildningen,
just på grund av att de inte
fått full lön under denna utbildning.

Detta är ett orimligt förhållande, och
det finns all anledning att göra en verklig
genomlysning av den här problematiken.
Man bör göra detta mot bakgrunden
att situationen på arbetsmarknaden
i dag inte är densamma som den var
när dessa bestämmelser en gång skrevs
och började tillämpas. Det kanske inte
längre är möjligt att använda sig av
den här gränsdragningen »i och för
tjänsten» som man gjort tidigare, utan
det finns säkert anledning till ett nytänkande
på detta område liksom det finns
på så många andra områden av vårt
skattefält.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det här är egentligen
en följetong, men kanske vi nu slipper
ifrån den ett tag. Utskottet är nämligen
enigt om att vi skall hemställa om
en utredning. Men det vore inte likt bevillningsutskottet
om vi där skulle va -

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

ra helt eniga. Utskottsmajoriteten vill
ha en utredning som — såsom fru Nettelbrandt
redan liar sagt — syftar till
att begränsa rätten till avdrag för periodiskt
understöd, medan de borgerliga
reservanterna vill ha en mera förutsättningslös
utredning, om jag så får
uttrycka mig. De vill nämligen ha den
gamla rätten kvar men med en justering
så att man får en mera likformig
behandling i skattehänseende. Därtill
vill man ha spärrar så att uppenbara
missbruk av avdragsrätten förhindras.
Man har nämligen vid tidigare
diskussioner fått så många belägg för
att detta förekommer.

Från utskottsmajoritetens sida har vi
alltid framfört kritik mot dessa avdragsbestämmelser.
Själv har jag gjort det
många gånger från denna talarstol. Bestämmelserna
har också utsatts för
mycken kritik från annat håll. Genom
avdraget, har man sagt, uppnås skattelindring
även i åtskilliga fall där sådan
inte alls är påkallad. Med hänsyn till
progressionen i den statliga beskattningen
blir skattelättnaden störst i högre
inkomstskikt, trots att nedsättningen av
skatteförmågan till följd av avdraget
uppenbarligen torde vara minst i dessa
inkomstskikt. Vidare har man framhållit
att bestämmelserna i sin nuvarande
utformning kan utnyttjas i rena
kapitalöverflyttningar mellan varandra
närstående skattskyldiga. Som framgår
av den statistik som sammanställts av
riksrevisionsverket och som återges i
betänkandet och vilken jag tar mig friheten
att något återge för att få in den
i protokollet, uppgick vid 1968 års taxering
antalet avdrag för periodiskt understöd
till cirka 150 000 och det avdragna
beloppet till 343 miljoner kronor.

Vad som är mer intressant i detta
sammanhang är de stora variationerna
i understödets storlek. Av samtliga dessa
150 000 understöd låg nämligen
50 000 över 2 000 kronor och 13 000
över 5 000 kronor.

Det framgår vidare av nämnda statistik
att det förelegat ett klart samband
mellan storleken av yrkat avdrag
och inkomstens storlek. För en ensamstående
ogift skattskyldig med en beskattningsbar
inkomst på mellan 12 500
och 15 000 kronor uppgick avdraget till
i genomsnitt 150 kronor, men för samma
kategori inkomsttagare i inkomstskiktet
50 000—60 000 kronor utgjorde
understödet över 2 000 kronor och i inkomstskiktet
mellan 200 000 och 300 000
kronor närmare 16 000 kronor.

Av vad de små inkomsttagarna ger
i understöd — och man kan väl räkna
med att det är verkliga understöd
som de anser sig nästan tvingade att
av sin lilla inkomst ge till föräldrar
eller andra —- bekostar staten endast
10 procent, medan den för de allra största
inkomsttagarna — som har lättare
att avstå pengar och kanske gör det
till personer som mindre behöver dem
—• får bekosta upp till SO procent av
understödet. Då går det lätt att vara
generös.

Därtill kommer skatteflykten genom
bestämmelserna. Därvidlag ber jag att
få hänvisa till herr Sjöholm, som år
1966 ville diskutera denna fråga med
mig. Jag undvek det och förklarade att
jag hade diskuterat den varje riksdag
i ett tiotal år och att det kunde räcka;
i stället kunde han läsa vad jag sagt
tidigare. Det intressanta i herr Sjöholms
anförande var emellertid att han
talade med erfarenhet av en tjuguårig
verksamhet som taxeringsnämndsordförande.
Vad sade då herr Sjöholm?
Jo, känner man en person i S:t Moritz
eller i Garmisch-Partenkirchen kan man
göra avdrag för understöd till denne
med exempelvis 10 000 kronor, och sedan
reser man ned och har en fin semester
för dessa pengar. Systemet tilllämpas,
sade herr Sjöholm; den erfarenheten
hade han gjort som taxeringsnämndsordförande.

Det är att lägga märke till att de
pengar som man ger till utlandet — det

112 Nr 10 Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

är många understöd som går dit — blir
det ingen kontroll över, och de beskattas
inte i Sverige. Annars är ju avsikten
att om givaren gör avdrag för
ett understöd skall mottagaren skatta,
ifall han har en beskattningsbar inkomst.
Det förekommer alltså inte i sådana
fall.

Herr Sjöholm deklarerade vidare —
och på den punkten var vi helt ense —-att han rent allmänt ansåg att avdrag
för periodiskt understöd är tämligen
olämpliga utom då det av domstol utdömts
ett underhållsbidrag till frånskild
make. Jag kan som sagt helt instämma
med herr Sjöholm.

Utöver de argument jag tidigare har
åberopat mot denna avdragsrätt vill jag
erinra om lagstiftningen om studiehjälp
och studiemedel, som är synnerligen
förmånlig när det gäller såväl behovsprövningen
som storleken av de belopp
som utgår och även när det gäller
principerna för återbetalning av lånen.
Detta är, menar vi inom utskottet, rätta
vägen att hjälpa de studerande. Det
kan inte vara rimligt att jämsides med
denna hjälp — som kostar staten miljarder
och som nu ökar med ännu
en miljard till studerande och till forskning
— tillåta denna ofta okontrollerbara
understödsverksamliet med avdrag
på skatten. Det skulle otvivelaktigt komma
att medföra högst betydande skattebortfall
för staten och dessutom verka
orättvist.

Tillåt mig, herr talman, säga att det
med hänsyn till denna utformning av
hjälpen till studerande, till den utveckling
som socialhjälpen har tagit i vårt
land och till den trygghet som vi försöker
skapa och även har skapat för
de gamla — vilka man kanske åberopar
när det gäller understöd — väl ändå
blir allt mindre nödvändigt med dessa
understöd från privata personer. I
varje fall finns det knappast någon anledning
att nu gå med på att avdrag
skall få göras vid beskattningen för understöd
som ges till levnadskostnader åt

annan person — levnadskostnader är ju
i princip inte avdragsgilla enligt vår
skattelagstiftning. I den mån man vill
ge understöd får man naturligtvis göra
det, men man skall inte ha rätt att göra
avdrag härför.

Nu transfererar vi — det kanske kan
vara skäl att erinra därom — 20 procent
av bruttonationalprodukten; 1964
transfererade vi 12 procent av bruttonationalprodukten.
Vi transfererar alltså
inte i takt med ökningen av bruttonationalprodukten
utan i ökad acceleration.
Det är ett exempel på utvecklingen
av hjälpen på alla dessa områden
där man nu så varmt talar för rätten
att göra avdrag för understöd.

Jag vill, herr talman, klart och tydligt
deklarera att det är utskottets bestämda
uppfattning att denna avdragsrätt
skall bort. Jag vill kraftigt understryka
att vi är helt eniga därom. Egentligen
skulle vi ha hemställt, att Kungl.
Maj:t lade fram en proposition om att
avdragsrätten toges bort, med undantag
för de underhållsbidrag som utdöms
av domstolar. Vi har emellertid
lugnat ner oss och nöjt oss med att den
här gången hemställa om en utredning
men skrivit att möjligheterna att åstadkomma
en begränsning av avdragsrätten
bör undersökas.

I ett motionspar yrkas att kostnader
i samband med vidareutbildning skall
vara avdragsgilla vid beskattningen.
Det är en fråga som rymmer många
och svåra problem, säger även reservanterna
som helt enkelt inte vågar
tillstyrka motionerna utan föreslår att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär att dessa ting skall ses över.
Utskottsmajoriteten hänvisar till att studiemedel
för närvarande kan utgå till
och med den termin då den studerande
f3dler 40 år — ja, om särskilda skäl föreligger
ännu längre. Därtill kommer
att vi kan vänta en proposition med
förslag om bl. a. förstärkning av inkomstprövat
tillägg till studiebidrag,
ändrade regler om åldersgränsen för

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10 113

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

åtnjutande av förhöjt studiebidrag samt
om studiestöd för studerande.

Utbildningskostnader som kan hänföras
till den skattskyldiges förvärvsverksamhet
är avdragsgilla enligt nuvarande
bestämmelser. De räknas då som
omkostnader för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Vi anser alltså att
motionärernas yrkande i viss mån redan
är tillgodosett.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Brandt sade att
när man tillämpar avdragsreglerna blir
skattelättnaden störst i de högre inkomstskikten.
Ja, så fungerar det i ett
skattesystem med starkt progressiva
inslag, som herr Brandt och hans partivänner
har satt sin stämpel på. Det är
en annan sida av det progressiva skattesystemet;
det kommer man aldrig ifrån.

Herr Brandt sade vidare att den lindringen
i beskattningen skulle tillkomma
människor som redan förut har det bra.
Men herr Brandt glömde att tillägga, att
mottagaren av det periodiska understödet
i sin tur skall ta upp beloppet till
beskattning, och har han det bra, blir
marginalskatten på beloppet ganska
aög.

Herr Brandt påpekade att avdragsrätten
i en del fall missbrukas. Jag vill
ingalunda bestrida att så är fallet. Detta
är också anledningen till att man i reservationen
begär att utredningen särskilt
skall undersöka de fallen och försöka
åstadkomma spärrar. Jag tror inte
att någon av reservanterna önskar att
dessa förhållanden skall bestå.

Herr Brandt sade också, att frågan
om vidareutbildning rymmer många
problem och att inte ens reservanterna
vågar tillstyrka motionen i den frågan.
Det finns nu ingen möjlighet att göra
det utan att frågan om gränsdragningen
först har utretts. Det är emellertid en
synnerligen angelägen fråga som tagits

upp i motionen. När herr Brandt och
utskottsmajoriteten hänvisar till att studiemedel
kan utgå ända upp till 40 års
ålder och att detta skulle vara en lösning
på det problem som motionärerna
tagit upp, visar det bara att herr Brandt
och utskottsmajoriteten inte riktigt fattar
vad det är fråga om. Herr Brandt
sade att dessa kostnader redan är avdragsgilla.
Det finns här, som jag tidigare
sagt, ett oerhört stort material —
bl. a. utslag från högsta instans —- som
visar vilken oklarhet det råder i tilllämpningen
och hur många det är som
saknar avdragsrätt. Detta gäller ofta
personer som borde ha rätt till ännu
större avdrag än som nu tillkommer
vissa kategorier. För dessa människor
är det ingalunda någon lösning, att
studiemedel utgår upp till 40 års ålder;
många av dessa personer — kanske de
allra flesta —- är över 40 år när de börjar
denna vidareutbildning.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Det mesta som behöver
sägas i denna debatt har egentligen
redan sagts av herr Brandt. Men låt mig
ändå som motionär få göra en kort
sammanfattning av de allvarliga invändningar
som kan riktas mot rätten till
avdrag för periodiskt understöd.

För det första har dessa avdrag liksom
alla andra avdrag vid taxeringen
den effekten, att de systematiskt gynnar
höginkomsttagarna; skattesubventionen
blir som bekant större ju högre givarens
inkomst är. För det andra föreskriver
skattelagstiftningen varken behovsprövning
eller maximering av avdragsbeloppens
storlek. Man kan alltså utan vidare
få igenom ett avdrag för periodiskt
understöd till en eller flera mottagare
i Sverige eller i utlandet på exempelvis
375 000 kronor; detta belopp finns för
övrigt belagt i riksrevisionsverkets statistik
över 1968 års taxering. För det
tredje är taxeringsmyndigheternas möjligheter
att kontrollera, att avdragsrät -

114 Nr 10 Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

ten inte används för ren skatteflykt,
i praktiken så gott som obefintliga.

Det är mot bakgrunden av dessa invändningar
intressant att studera den
borgerliga reservationen mot utskottets
hemställan med anledning av motionen
angående inskränkningar i rätten till
avdrag för periodiskt understöd. Under
flera år har man från borgerligt håll i
motioner begärt rätt till avdrag för
periodiskt understöd till studerande.
Motiveringen härför har varit att det
inte kan vara rimligt med rätt till avdrag
för understöd till personer som
går och driver och ingenting gör, samtidigt
som understöd till studenter inte
är avdragsgillt för givaren.

Vi har från socialdemokratiskt håll
avvisat tanken på en sådan utvidgning
av avdragsrätten, och vi har gjort det
med hänvisning bl. a. till de stora utgifter
som de studiesociala reformerna re7
dan nu medför för statskassan. Mot detT
ta har de borgerliga partiernas företrädare
då invänt att det är viktigt att anlägga
ett principiellt synsätt på hela
denna fråga; d. v. s. att skall vissa typer
av periodiskt understöd medges avdragsrätt
så bör denna gälla generellt.
När nu de socialdemokratiska ledamöterna
i bevillningsutskottet i år ställt
sig bakom kravet på en utredning som
syftar till väsentliga inskränkningar i
gällande avdragsrätt för periodiskt understöd,
är man tyvärr från borgerligt
håll inte längre intresserad av de s. k.
rättvisesynpunkter som man tidigare
anfört i denna fråga. Vi kan alltså utan
vidare konstatera att kritiken från de
borgerliga partierna mot gällande regler
för avdragsrätt enbart haft till syfte
att ge en principiellt tvivelaktig skattemässig
avdragsrätt en allt vidare tilllämpning.
Reservanterna i utskottet rycker
nu i stället ut till försvar för avdragsrätten
och därmed till försvar för
alla de betänkliga konsekvenser som
denna har ur jämlikhetssynpunkt, och
man gör det med utgångspunkten att
avdragsrätten är motiverad därför att

utbetalningen av periodiskt understöd
minskar givarens skatteförmåga. Till
detta skall bara sägas att periodiskt
understöd är ett sätt att disponera sina
inkomster, ett sätt som man frivilligt
väljer. Jag har den bestämda uppfattningen
att något skatteavdrag över huvud
taget inte borde komma i fråga i
dessa fall i dagens samhälle, om det inte
rör sig om utdömt skadestånd, utdömt
underhåll eller något liknande.

Folkpartiet och centerpartiet var ju
på sin tid med om att bekämpa högerns
förslag om barnavdrag. Man kan väl
säga att avdragsrätten för periodiskt
understöd i princip har samma verkningar
som det sönderkritiserade högerförslaget.
Det är därför förvånande
att man nu så energiskt kämpar mot inskränkningar
i avdragsrätten och för
en utvidgning av denna till nya områden.
Om man vill, kan man också säga
att frågan om avdragsrätt för periodiskt
understöd på sitt sätt klarlägger den
ideologiska skiljelinje som går mellan
socialdemokratin och borgerligheten i
jämlikhetsfrågorna. Vi har den principiella
uppfattningen att det ekonomiska
stödet till en person som är i behov av
hjälp inte skall vara beroende av om
vederbörande har den goda turen att
vara bekant med någon privat givare
som kan göra stora skatteavdrag. De
betydande belopp som nu rinner bort i
form av skattesubventioner, främst till
höginkomsttagare som yrkar avdrag för
ändamål som många gånger inte kan
överblickas, bör i stället användas för
ett direkt statligt stöd, inriktat på områden
där detta stöd främst behövs.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Den syn som kommer
till uttryck i motionerna 1:709 och
11:801 och som även herr Enarsson och
fru Nettelbrandt har givit uttryck åt,
om avdragsrätt för kostnaden för vida -

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10 115

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. ro.

reutbildning, tycker jag är en begränsad
och snäv syn på de viktiga frågor som
vuxenutbildningen ändå utgör.

Motionerna innehåller dessutom felaktigheter.
Där står t. ex. att den som
ägnar sig åt vuxenutbildning i någon
form — om man nämner t. ex. kvällsgymnasiestudier
— helt får betala kostnaderna
själv. Det förhåller sig inte alls
på det sättet. I synnerhet sedan vi fick
den nyligen beslutade reformen om vuxenutbildning
i kommunal regi kan man
utnyttja den kommunala vuxenutbildningen,
som helt betalas av samhället.

Däremot har motionärerna rätt i att
det mest är tjänstemän som ägnar sig
åt denna utbildning, helt enkelt av det
skälet att de i olika avseenden —• ekonomiskt
och med hänsyn till tidigare
utbildning — är så gynnade att det i
första hand är de som kan tillgodogöra
sig reformen.

De problem som vi bär i dag beträffande
vuxenutbildningen gäller i själva
verket helt andra grupper, människor
som i stor utsträckning står utanför den
kommunala utbildningen. De grupperna,
som deltar i vuxenutbildningen t. ex.
i bildningsförbundens regi, får bära en
betydligt större del av kostnaderna själva.

Det må i och för sig vara de borgerliga
ledamöterna obetaget att i sådana
här sammanhang i första hand uppmärksamma
sådana grupper som redan
är gynnade, men skall vi få en lösning
av vuxenutbildningsproblemen måste vi
angripa dem på ett helt annat sätt än
motionärerna och fru Nettelbrandt och
herr Enarsson här har gjort sig till tolk
för. Då måste vi t. ex. få en studiesocial
reform som verkligen kan ge vuxna
samma möjligheter som ungdomen. En
utredning, som har tillkallats av utbildningsministern,
arbetar med de här frågorna,
och vi har i själva verket redan
fått ett första förslag till förbättring
av de vuxnas studiesociala förmåner.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag blev apostroferad
av herr Brandt, som läste upp ett långt
stycke av vad jag sade i fjol. Det är en
metod som jag kan rekommendera honom
— hans anföranden kunde ibland
vinna på att han tillämpade den.

Det är alldeles riktigt som herr
Brandt säger, att jag har varit skeptiskt
inställd till periodiska understöd och
fortfarande är det, därför att reglerna
bidrar, inte så mycket kanske till skattefusk,
men i stor utsträckning till skatteflykt.
Jag har i min verksamhet sett
många exempel på det, och herr Brandt
har redan nämnt detta om GarmischPartenkirchen.

Om man medger alltför många avdrag,
urholkas hela skattesystemet. Bättre
är att inte ha så många avdrag — då
kanske man i stället kan sänka skatten
för alla.

Det är emellertid ett befängt tänkande,
att reglerna är orättvisa därför att
de gynnar den som har större inkomst
mer än den som har lägre inkomst. Sådant
är hela skattesystemet. Enda sättet
att komma ifrån den effekten är att
ändra progressionen. Fru Nettelbrandt
har rätt i att det ligger i själva skattesystemet,
att den som har högre inkomst
och betalar högre skatt tjänar mer på
ett avdrag. Det är självklart. Felet är
naturligtvis att bara de som har stora
inkomster kan göra dessa avdrag. Att
de sedan tjänar på det kommer vi inte
ifrån.

Jag håller alltså med herr Brandt
och övriga som säger att det egentligen
bara är stora inkomsttagare som kan
göra dessa avdrag. Det är heller ingen
hemlighet att man ibland bara gör avdraget
på blanketten men aldrig betalar
ut pengarna och sedan betalar skatten
för den lägre inkomsttagaren. Så får det
inte gå till.

På sätt och vis kan jag hålla med motionärerna
om att vi, därest vi skall ha
kvar det generösa avdraget för periodiskt
understöd, bör medge det även för

116 Nr 10 Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

studier. Som fru Nettelbrandt säger är
det orimligt att den som har en son
eller dotter som studerar i Lund och
kan visa att vederbörande bara slår
dank, spelar kort och lever rullan får
avdrag, medan den vars son eller dotter
bevistar föreläsningar vid universitet
inte får avdrag.

Jag menar att rätten till avdrag för
periodiskt understöd måste begränsas.
Det har gått till alltför vilt, och det är
inte riktigt. Skattesystemet urholkas
som sagt så småningom, om man medger
alltför generösa avdrag inom alla
möjliga områden. Eftersom man ju bör
rösta efter övertygelse, tänker jag stödja
utskottets förslag i det här fallet.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr

talman! Det finns inte stor anledning
att som fru Dahl gjorde ta upp
vuxenutbildningsfrågorna i denna debatt,
som ju inte riktigt handlar om de
problemen. Men jag vill ändå passa på
att uttrycka min stora tillfredsställelse
över att man steg för steg är i färd med
att genomföra det vuxenutbildningsprogram
som vi från vår sida sedan ett antal
år har arbetat för. Så långt är utvecklingen
tillfredsställande.

Dock kvarstår det förhållandet att fru
Dahl uppenbarligen inte heller — liksom
utskottsmajoriteten — har uppfattat
vad frågan under punkten B 2 egentligen
innebär. Jag vill gärna hålla henne
räkning för om hon inte har gått
igenom det omfattande rättsfallsmaterial
som finns i detta sammanhang och
som klart visar vilka uppenbara skillnader
man gör mellan den ena och
den andra kategorin. Problemen med
dessa skillnader kommer inte heller att
kunna lösas med det vuxenutbildningsprogram
som är realiserbart inom den
närmaste framtiden. Problemen kvarstår
alltjämt.

Till sist vill jag kommentera uppgiften
i herr Petterssons i Lund anförande
att det föreligger en klar ideologisk

skiljelinje i den här frågan mellan socialdemokraterna
och de borgerliga. Det
är väl ändå så att vi i riksdagen vid ett
flertal tillfällen sedan mer än två decennier
har varit överens om kravet på
en genomlysning och en förändring av
avdragsrätten. Om man då som herr
Pettersson drar slutsatsen om en ideologisk
skiljelinje, då är det bara att
konstatera att socialdemokraterna i så
fall har bytt ideologi på den här punkten.
Men jag trodde inte att man skulle
dra en sådan slutsats.

Fru DAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan försäkra fru
Nettelbrandt, att det vuxenutbildningsprogram
vi är i färd med att genomföra
är vårt eget och sannerligen inget
borgerligt eller folkpartistiskt program.
Jag skall inte tvista med fru
Nettelbrandt om jag förstått innebörden
av motionerna eller inte. Jag kan i alla
fall säga att jag förstår att problemen
för de vuxenstuderande löser man inte
med så här begränsade reformer. Jag
tror att ytterst få av dem som verkligen
behöver vuxenutbildning i dag
skulle ha någon nytta av de begränsade
och orättvisa förmåner som en avdragsrätt
på det här området skulle innebära.

Herr ENARSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har med intresse
lyssnat till den fortsatta debatten och
konstaterar att vi har fått höra åtskilliga
nya tongångar i kammaren efter
fjolårets val. Jag måste säga att jag
känner mig en aning beklämd.

Man talar här om borgerlighetens
ideologiska syn o. s. v. Man framställer
hela det system med periodiskt understöd
som har funnits i 1928 års kommunalskattelag
som något skumt och
att det är skumma personer som både
ger och tar emot sådana understöd
tycks man vilja ge ett intryck av. Men
denna möjlighet, som alltså har funnits

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10 117

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

under många år, har varit till oerhört
stor hjälp i vårt samhälle. Den har berättigande
även i dag i mer än ett fall.

Man måste fråga sig om det är rätt
att stämpla nästan alla som utnyttjar
denna möjlighet som varande mindre
laglydiga medborgare bara därför att
en liten del av dessa personer gör sig
skyldig till lagöverträdelser och brottsliga
gärningar. Detta berättigar ju ändå
inte att sätta denna fula stämpel på alla
som begagnar sig av sin rätt att ge
ett bidrag.

Jämlikhetsfrågorna togs också upp i
det här sammanhanget. Hur är det nu
med dem? Här tycks man vilja sopa
bort allt vad släktgemenskap och känsla
för hem och familj bär att betyda.
Det förekommer i dag mer än ett fall
där en givare har en släkting som av
ena eller andra orsaken har bekymmer
och besvär. Vill denne givare av sitt
goda hjärta ge sin släkting ett handtag
till en något drägligare tillvaro skall
han väl inte förvägras detta. Hans skatteförmåga
blir härigenom lägre, han
tar ju pengarna ur sin portmonnä utan
att få någon täckning för dem.

Det har ansetts rimligt att sådan form
av utgivande av bidrag bör slå igenom
i hans skatteförmåga. Jag reagerar
starkt mot det tal som har förts här
i afton som innebär, att allt detta skulle
vara en skum verksamhet. Jag noterade
att inte minst herr Pettersson i Lunc
ville göra gällande, att nästan hela bidragsverksamheten
var av den arter
att den bara innebar att man gynnade
de höga inkomsttagarna. Men den som
ger ut pengarna gynnas väl inte i och
för sig. Han får avdrag för de pengar
han tar ur sin portmonnä. Att sedan
systemet är sådant att han kan få mer
avdrag i kronor räknat är i och för sig
inte vårt fel. Vi vill för övrigt ha bort
översta toppen av progressiviteten. Det
måste vara rim och reson i detta. Här
glöms också bort en sak: periodiskt understöd
— det ligger i namnet — skall
vara periodiskt. Det går inte att ta en

gång ur plånboken och sedan få avdrag.
Det strider mot bestämmelserna.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag skall inte hålla något
långt anförande. Jag hade ämnat begära
replik, men tyvärr kom ingen borgerlig
talare upp mellan mig och herr
Pettersson i Lund. Därför tar jag replikerna
nu i stället. Det skall bara bli
några få ord.

Fru Nettelbrandt sade: Det är ju progressionen
som inverkar och får sådana
konsekvenser också när man gör avdrag.
Det lät nästan som om jag hade
genomfört denna progression och helt
bar ansvar för den. Menar fru Nettelbrandt
att vi skall ta bort progressionen?
Den har ju en gång i världen genomförts
av borgerliga regeringar såväl
som förmögenhetsskatten. De ansåg att
det var riktigt att göra det. Jag tror
inte vi är mogna att slopa den.

Men det är klart att det får de konsekvenserna,
såsom även herr Sjöholm
sade, att om man medger avdrag på alla
möjliga områden tjänar man mer på avdraget
ju högre progression man har.
Det är jag också helt medveten om. Om
det gäller en stor inkomsttagare, för
vilken progressionen är 70 å 80 procent,
och han ger till en som har 25 å
35 procents marginalskatt, alltså givarens
marginalskatt är 70 å 80 procent
och mottagarens 25 ä 35 procent, så
blir det mindre skatt till staten. Vem
betalar det? Det betalar herr Sjöholm
och fru Nettelbrandt och jag och andra.
Det finns ingen som trollar fram pengarna,
utan det går till på det sättet. Det
är inte så trevligt.

Men nu säger herr Enarsson, att man
skall mäta känslan för sina anhöriga i
form av understödens storlek, därför
att det är väl klart att den som kastar
ut 16 000 har en starkare känsla för en
anhörig än en fattig arbetare som inte
har råd med mer än 150 kronor om året.
Då måste ju hans känsla för anhöriga
vara så mycket svagare!

118 Nr 10 Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande in. m.

Sitter då känslan för de anhöriga
uteslutande i skattebefrielsen för ett
understöd? Kan man inte ge bidrag
ändå, särskilt om man har stora inkomster?
Nej, hur ni än trollar och vrider
och vänder på det här, finns det
inte bara ett argument mot detta förslag,
utan man kan rada upp många,
och det har utredningar gjort, och det
har skatteexperter utanför detta hus
gjort. Herr Sjöholm som ju är taxeringsnämndsordförande
och varit det i tjugo
år är alldeles ense med mig om det här:
Bort med hela rasket, säger herr Sjöholm.
Jag kan till min stora glädje förena
mig med honom till herr Enarssons
stora förskräckelse.

Jag hoppas att det är flera som har
kommit underfund med att vi inte
längre kan hålla på med detta, vilket
inte, herr Enarsson, innebär, att vi betraktar
alla som skojare som ger understöd
eller som mottar understöd.
Vi skall göra det därför att vi anser att
det har konsekvenser i skattesystemet
som inte är trevliga och att det inte
längre behövs. Det behövs inte längre:
vi ger genom socialhjälp och vi skapar
pensioner och studiehjälp och hjälper
människorna på andra sätt. Om det är
någon, herr Enarsson eller någon annan,
som vill hjälpa en anhörig, så kan
han göra det utan att komma traskande
och vilja ha skatteavdrag för det med
några kronor.

På alla områden yrkar man skatteavdrag.
Det blir snart ingen skatt kvar,
om vi skulle bifalla alla motioner. Nej,
herr talman, jag har kommit med ett
bra förslag, nämligen att man skall avskaffa
avdragsrätt för periodiskt understöd
och det vidhåller jag.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag tror att herr Enarsson
kände sig illa berörd av en del av
vad jag sade och därför skall jag säga
några ord ytterligare. Jag tror inte att
skattemoralen är riktigt den som herr
Enarsson föreställer sig — den är nog

betydligt sämre. Om 4 eller 6 miljarder
kronor årligen skattefuskas bort har
vi ingen särskilt högt stående skattemoral.
Jag sade emellertid inte att det rör
sig om skattefusk utan talade om skatteflykt.
Det är brottsligt att skattefuska
men ingalunda att fly från skatten.

Herr Enarsson sade att man dock tar
pengarna från portmonnän, och det gör
man kanske om man har en sådan, eller
också tar man dem ur plånboken. Så gör
man emellertid också när det gäller
mycket annat. Om man vill resa till
Mallorca tar man också pengarna ur
plånboken men det får ju inte göras
något avdrag fördenskull. Detta är alltså
inget skäl för att man skall medge
avdrag.

Vidare menade herr Enarsson att
man ger av sitt goda hjärta och det är
vackert, men man kan ju tänka sig att
man har så gott hjärta att man ger,
även om man inte får göra avdrag i sin
deklaration.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Nej, herr Bran dt, jag
menar verkligen inte att man skall ta
bort progressionen, även om jag tycker
att den i många hänseenden är i behov
av hyfsning. Men jag anser att man får
lov att ta konsekvenserna i alla avseenden
av ett system som man själv bestämt
sig för — och det är det som socialdemokraterna
inte vill göra. Man
kan efter att ha lyssnat till herr Brandt
fråga sig, varför man över huvud taget
behöver göra någon utredning, som
föreslagits av utskottsmajoriteten, eftersom
man ändå är på det klara med att
avdragsrätten skall tas bort. Det hade
väl varit mycket enklare att utskottet
med en gång skrivit en ny lagtext där
avdragsrätten inte finns med.

Herr talman! Det är en fråga som
det är angeläget att klara av, nämligen
om fru Dahl och övriga som deltagit
i debatten verkligen menar att man
skall ta bort all tidigare avdragsrätt,
t. ex. då det gäller tjänsten. Är det

119

Onsdagen den 12 mars 1969 em. Nr 10

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

meningen att alla de grupper som i dag
får fortbilda sig i tjänsten och som
icke är berörda av dagens eller eventuellt
kommande vuxenutbildningsprogram
inte skall få ha kvar avdragsrätten?
Och är det meningen att den mycket
begränsade avdragsrätt som i dag
ändå medges för de grupper som inte
kan göra de mer generösa avdragen på
grund av tjänst också skall tas bort?
Jag tror att stora kategorier anställda
har ett synnerligen stort intresse av att
få svar på just dessa frågor. Vill socialdemokraterna
ta bort all denna avdragsrätt?
De här människorna är mycket
bekymrade därför att de inte har
fått rätt till större avdrag, och jag vet
av erfarenhet att det finns stora grupper,
bl. a. på lärarsidan som jag tidigare
talat om, som verkligen kämpar med
höga kostnader för både sin egen existens
och realiserandet av den grundskolereform
som vi inte klarat, om de
inte tagit på sig vidareutbildningskostnaderna.
De är intresserade av att få
göra större avdrag.

Kan jag få ett svar på frågan om man
i stället önskar reducera den rätt till
små avdrag som redan finns?

Herr PETTERSSON i Lund (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det faktum att jag försökt
föra in ett ideologiskt moment i
den här debatten och pekat på de
grundläggande skillnader som finns
mellan socialdemokratin och borgerligheten
har berört de borgerliga talarna
illa. Men hela debatten och det förhållandet
att det föreligger en särskild
borgerlig reservation visar ändå att det
finns fundamentala åsiktsskillnader i
denna fråga.

Det är en sak att vi på båda håll är
ense om att grova missbruk av den
periodiska avdragsrätten skall bort —
därom är väl alla eniga — men jag
tror inte vi är överens om principen
att de som har de största inkomsterna
också skall ha de största skattesubven -

tionerna när det gäller periodiskt understöd.
Vi hyllar i stället den principen
att hjälpen bör ges där behoven
finns; den skall inte vara beroende av
att den som behöver hjälp händelsevis
råkar ha en generös givare i närheten.
Där föreligger en mycket väsentlig
skillnad mellan den socialdemokratiska
uppfattningen och den borgerliga bedömningen
sådan den kommer till uttryck
i den borgerliga reservationen.

Slutligen förfasade sig herr Enarsson
över att vi socialdemokrater vill ta bort
möjligheten att av gott hjärta ge periodiskt
understöd. Där vill jag emellertid
säga, att om man verkligen vill ge givarna
en chans att ge av gott hjärta,
då skall vi inte ha någon skattemässig
avdragsrätt för periodiskt understöd.
Detta framhöll också herr Brandt tidigare
i debatten. Det är dit den socialdemokratiska
majoriteten i bevillningsutskottet
målmedvetet strävar, och det
är vår förhoppning att vi genom ett
bifall till utskottets hemställan ganska
snart skall nå fram till praktiska reformer
som ett resultat av det beslut
kammaren om en stund kommer att
fatta.

Herr ENARSSON (m):

Herr talman! Herr Sjöholm sade i
sin replik att han inte hade talat om
skattebrott utan om skatteflykt. Det förekommer
fall, sade herr Sjöholm, där
givaren gör avdrag men pengarna aldrig
betalas ut. Givaren betalar bara
den lägre skatten hos mottagaren. Jag
vill då fråga herr Sjöholm som är jurist
: Är det skatteflykt, eller är det
överträdelse av gällande skattelagar?

Herr talman! Jag skall inte förlänga
denna debatt med att bemöta vad herr
Pettersson i Lund anförde.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag vill för att inte
förlänga debatten bara ställa en enda
fråga, närmast riktad till herr Pettersson
i Lund. Är det inte så, vilket ju

120 Nr 10 Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Rätt till avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande m. m.

påpekas i reservationen, att den som
ger ett periodiskt understöd inte har
inkomsten kvar utan beskattas efter vad
han disponerar enligt skatteförmågeprincipen?
Den som mottar periodiskt
understöd har ju denna inkomst och
får skatta för denna enligt skatteförmågeprincipen.
Detta innebär, särskilt
om den som ger har väsentligt större
inkomster än den som mottar understödet,
en inkomstutjämning, vilket jag
trodde att svensk socialdemokrati eftersträvar.
Varför då inte ta konsekvenserna
av det?

Naturligtvis skall vi, såsom påpekas
i reservationen, göra allt för att undvika
missbruk.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Herr Enarsson ställde
en direkt fråga till mig som jag skall
svara på. Ja, visst är det ett klart brott
mot skattelagen att dra av ett belopp,
som man sedan aldrig lämnar över. I
stort sett är detta emellertid, såsom
jag sade, ett skatteflyktsproblem. Att
det dessutom förekommer skattebrott
tycker jag inte på något sätt kan stärka
herr Enarssons position i denna fråga.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag skall be att helt
kort få besvara fru Nettelbrandts fråga,
varför vi yrkar på utredning när vi
har den bestämda uppfattning som jag
uttryckte. Jag sade också att vi egentligen
skulle ha skrivit till Kungl. Maj :t
och begärt en proposition om omedelbart
avskaffande av det periodiska understödet.
Med hänsyn till att vi inte
vet vilka konsekvenser detta får bl. a.
beträffande av domstol utdömda underhållsbidrag
till frånskild maka, ansåg
vi det emellertid vara klokast att begära
en utredning med syfte att i övrigt
avskaffa avdragsrätten för periodiska
understöd.

Så kommer Cecilia Nettelbrandt och
liksom vänder på detta sista, som står
i utskottets betänkande. Jag citerade

vad utskottet skriver: »I de fall däremot,
då utbildningskostnaderna är att
hänföra till den skattskyldiges förvärvsverksamhet,
är kostnaderna som framgår
av den tidigare redogörelsen avdragsgilla.
» Jag gav ingen kommentar
till detta, utan hänvisade endast till
vad utskottet skrivit. Nu frågar fru
Nettelbrandt: Menar utskottet att även
denna av dragsrätt skall avskaffas? På
det kan jag svara direkt: Det har vi
aldrig avsett, då skulle vi ha skrivit
det. Några orakelskrivelser lämnar vi
i bevillningsutskottet aldrig ifrån oss,
även om de verkar krångliga.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort.
Herr Ohlin ställde en fråga till mig som
gick ut på följande: Skall socialdemokratin
motsätta sig en utjämning som
kommer fram när den rike givaren ger
till den fattige anförvanten? Jag tror
att vi från socialdemokratiskt håll kan
svara så här: Det blir en betydligt bättre
utjämning i samhället, om man tar
dessa skattesubventioner, lägger ihop
dem i en pott och portionerar ut dem
till de personer som verkligen behöver
detta ekonomiska stöd, alldeles oavsett
om de har en rik givare i släkten eller
inte. Jag tror att vi på den vägen uppnår
en betydligt bättre inkomstutjämning
än på någon annan väg, och framför
allt är den betydligt bättre än den
inkomstutjämningsväg som herr Ohlin
här företräder i debatten i kväll.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Enarsson begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 121

Skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kanmiarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Enarsson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 106 ja och 83 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

§ 3

Skatteavdrag i vissa fall för ökade
levnadskostnader

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 9, med anledning av
motioner om skatteavdrag i vissa fall
för ökade levnadskostnader.

Bevillningsutskottet upptog till behandling
i ett sammanhang följande motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:80
av herrar Tistad och Stefanson samt
11:92 av herr Larsson i Umeå, i vilka
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begärde utredning och förslag
till liberalare regler i fråga om
avdrag vid inkomstbeskattningen för
ökade levnadskostnader i fall då skatt -

skyldig hade tjänst eller anställning på
annan ort än där han vore bosatt;

2) motionen II: 778 av herrar Boo och
Eliasson i Sundborn, vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begärde utredning och förslag beträffande
avdrag vid beskattningen för fördyrade
levnadskostnader vid tjänstgöring
utom bostadsorten i enlighet med
vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte avslå

1) motionerna 1:80 och 11:92 samt

2) motionen II: 778.

Reservation hade avgivits av herrar
Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Annerås
(fp), Karl Pettersson (m), Johan
Olsson (ep), Eriksson i Bäckmora
(ep), Enarsson (m), Ahlmark (fp) och
Josef son i Arrie (ep), vilka ansett att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med anledning av
motionerna 1:80 och 11:92 samt motionen
II: 778 i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära utredning och förslag till
generösare regler om rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader i de fall då
skattskyldig hade tjänst eller anställning
på annan ort än den där han vore
bosatt.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! I en reservation som
är fogad till bevillningsutskottets betänkande
nr 9 har vi reservanter velat
följa upp motionsyrkanden angående
rätten till avdrag för ökade levnadskostnader
i vissa fall då skattskyldig
har sitt arbete på annan ort än där
vederbörande har sin bostad. Motionsyrkandena
har avstyrkts av utskottet.

Det är ett mycket välmotiverat yrkande
som motionärerna har ställt när
de har begärt en utredning med förslag
till generösare regler för en sådan avdragsrätt.
Till följd av rationaliseringar
inom näringslivet och företagsnedlägg -

122

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader

ningar som också är ganska vanliga
tvingas många arbetstagare att söka
nytt jobb på annan ort, som ibland
kan ligga långt borta från bostad och
familj. Ett sådant typiskt område med
många pendlare till andra arbetsplatser
har vi exempelvis i Dalarna. Jag har
full förståelse för de människor som
i valfrihetens samhälle vill bo kvar i
Dalarna, även om arbetsplatsen skulle
ligga så långt borta som i Stockholm.
En sådan ofrånkomlig rörlighet på arbetsmarknaden
måste samhället underlätta.

Att byta arbetsplats medför i sig
självt många omställningsproblem för
arbetstagarna. Det är inte lätt att finna
en familjebostad på den ort där den
nya arbetsplatsen är belägen, och familjens
obenägenhet att flytta kan
många gånger bottna i miljö- och trivselfaktorer.
För arbetstagaren är en ny
arbetsplats långt borta från hemmet
förenad med högre levnadsomkostnader,
som rimligen borde ge ovillkorlig
avdragsrätt. Som beskattningsreglerna
nu är utformade är emellertid möjligheterna
att få avdrag rätt begränsade,
och de bör därför i enlighet med vad
som begärs i motionerna liberaliseras,
så att det skapas en verklig valfrihet
vad bostadsort och arbetsplats beträffar.

Detta vore också ett försvarbart sätt
för samhället att lindra verkningarna
av den pågående omflyttningen. I utflyttningskommunerna
minskas skatteunderlaget,
och privata och samhälleliga
investeringar sjunker i värde, samtidigt
som inflyttningskommunerna
tvingas till stora investeringar, vilka
icke sällan leder till ekonomisk överhettning
samt besvärliga bostads- och
serviceproblem.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den vid utskottsbetänkande!
fogade reservationen.

I detta anförande, under vilket herr
talmannen övertog ledningen av förhandlingarna,
instämde herrar Vigels -

bo, Boo, Börjesson i Falköping och Polstam
(samtliga ep).

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Denna punkt gäller en
speciell grupp av människor: de som
har sitt arbete på en ort men föredrar
att bo kvar på en annan. Skall vi underlätta
för dem eller inte?

Jag tycker liksom herr Eriksson i
Bäckmora att vi skall underlätta för
dem. Skälen till att en del arbetstagare
är sysselsatta på en plats men föredrar
att bo kvar på en annan kan vara
många. De kan ha ett egethem som de
inte vill lämna. Barnen kan gå i skolan
i hemorten och man anser att omställningsproblemen
skulle bli mycket
besvärande. Makan kan ha ett arbete i
bostadsorten och vill ha kvar det o. s. v.

Från samhällets synpunkt kan det vara
av mycket stort intresse att man
stannar kvar i den gamla kommunen.
Stora kapitalvärden kan annars gå förlorade
i glesbygderna om familjen av
ekonomiska skäl tvingas att flytta med.
Skattekraften på bosättningsorten sjunker
och påskyndar ytterligare en icke
önskvärd utveckling. Efterfrågan på bostäder
i den ort där arbetet ligger kan
bli för stor med köer och bostadsbrist
till följd.

Vi reservanter anser därför att det
finns goda skäl att se efter om det är
möjligt att hjälpa de människor som har
tjänst eller anställning på annan ort än
där de är bosatta. Vi kan gott utreda
hur det skall kunna skapas generösare
avdragsregler för ökade levnadsomkostnader
i de fall som jag här har nämnt.

Jag vill därför yrka bifall till reservationen.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Tillgången på arbetstillfällen
är högst varierande på skilda orter
i vårt land. Den utflyttning som
måste ske från många orter på grund
av att det inte finns arbeten där har
tvingat många människor att söka sig

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 123

Skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader

nya arbetsplatser. Trots att arbetet är
förlagt till en annan ort bor emellertid
många av dem ändå kvar i sin bostad
på den gamla orten. De har kvar sin familj
där, och det kan vara av olika skäl.
Ett skäl kan vara att det är svårt att få
bostad på den ort där de fått arbete. Ett
annat skäl kan vara familjeförhållandena.
Det kan också vara så, som tidigare
sagts här, att man är bunden vid
en bostad. Ytterligare ett för många
människor viktigt skäl är att de trivs
på den plats där de är födda och uppvuxna
och att de har svårt att slita
banden helt och fullt.

Vad vi i motionen 11:92 har begärt
är att få rimligare beskattningsregler.
Vi anser att det är felaktigt att skatten
skall styra människornas val av bostadsort.
Skatten bör i det fallet göras
mera neutral, och man bör ge människorna
den valfriheten att de som vill
bo kvar på sina gamla bostadsorter också
skall få möjlighet till det. Det är inte
fråga om annat än att det blir ett skattebortfall
för staten, därest dessa avdrag,
som kan anses skäliga, beviljas. Det blir
väl däremot inte ett skattebortfall för
kommunerna i någon större utsträckning.
Kommunerna kan emellertid i rätt
stor utsträckning kanske ha en direkt
ekonomisk fördel av att familjerna bor
kvar på den gamla orten. Den investering
som måste till i en kommun i samband
med ny bosättning är rätt avsevärd.
Det skiljer sig naturligtvis från
den ena kommunen till den andra, beroende
på hur stora orterna är, men
inom de större orterna är sådana investeringar
av den storleksordningen
att det tarvas många års skatteinkomster
för att kommunerna skall kunna
kompenseras för sina utgifter i samband
med varje ny bosättning.

Jag anser att det allra viktigaste är
att dessa människor, som på grund av
ändrade konjunkturer, rationaliseringar
och dylikt inom vår industri måste byta
arbete, inte skall tvingas att flytta. Jag
anser att de bör få valfrihet och att man

inte med skattevapnet så att säga skall
styra dessa människor till en bostadsort
som de inte önskar. Man får väl utgå
ifrån att de människor som väljer att bo
kvar på sin gamla bostadsort, trots att
de kanske har sitt arbete långt därifrån,
har särskilda bindande skäl till att de
vill bo kvar. Denna valfrihet anser jag
det vara skäligt — och mänskligt — att
ge dem.

Utskottet anför i sitt betänkande att
om man rätt tillämpar de nuvarande
reglerna, ger de dessa människor stora
möjligheter att göra avdrag för sina ökade
kostnader, och utskottet hänvisar
därvid till ett utslag av regeringsrätten
förra året. Men skall vi verkligen ha en
skattelagstiftning som är så utformad,
att man måste avvakta vad regeringsrätten
säger innan man vet hur skatten
kommer att slå i de olika fallen?

Enligt min mening är det en motivering
i allra svagaste laget när utskottet
hänvisar till ett regeringsrättsutslag. Yi
bör väl ändå ha en sådan skattelagstiftning
att de människor som berörs inte
skall behöva sväva i ovisshet om hur det
kommer att bli i beskattningshänseende
för dem, om de vill bo kvar på den gamla
bostadsorten. Någonting måste vara
fullständigt skevt, om vi skall ha så
oklara begrepp i en lag, som gäller skatterna
och därmed människornas inkomster,
att det närmast rör sig om ett
rent lotteri.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den reservation som är fogad till bevillningsutskottets
betänkande.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Samtliga de tre talare
som bär talat för reservationen har använt
i stort sett samma argument för att
få kammarens ledamöter att så småningom
rösta för reservationen — vilket jag
hoppas att ni inte skall göra. De har sagt
att när en industri läggs ned på grund
av strukturrationalisering eller dylikt
tvingas människorna att ta arbete på annan
ort. Några vill då bo kvar på sin

124 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Skatteavdrag i vissa fall för ökade levnadskostnader

gamla bostadsort där de har egnahem,
barn som studerar och en make som har
förvärvsarbete. Detta är skälen till att
representanter för de tre borgerliga partierna
har reserverat sig.

Regeringsrätt och underrätter har
emellertid redan godkänt att dessa skäl
att bo kvar på den tidigare bostadsorten
motiverar att avdrag får göras för de
ökade levnadsomkostnader som kan bli
följden därav. Det är alltså klart utsagt
både i gällande regler och i praxis. Jag
har själv deltagit i en prövningsnämnds
arbete och har varit med om att efter
överklagande godkänna sådana avdrag
både för norrmän som arbetar i Göteborg,
för personer som bor i Göteborg
och arbetar i Borås eller i en liten ort
utanför Borås; de får göra avdrag för
ökade levnadsomkostnader. Motionärernas
krav har sålunda redan tillgodosetts,
och det behövs ingen utredning.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Vi reservanter är inte
överens med utskottsmajoriteten beträffande
motiveringen i denna fråga. Utskottsmajoriteten
har själv i sitt utlåtande
sagt att avdrag för fördyrade levnadskostnader
kan medges efter prövning.
Det finns ingalunda några klara
regler och bestämmelser på detta område.
Det är det vi tycker alt vi skall
ha. Här talar herr Kristenson om att
han har varit med om fall, där man efter
överklagande fått rätt till avdrag. Det
tyder väl på att de bestämmelser som
finns ändå inte är klara och entydiga
utan vållar deklaranter och skattebetalare
många problem och besvär.

Vi anser att en arbetstagare utan att
straffas av otidsenliga beskattningsregler
fritt skall kunna välja bostadsort
även om arbetsplatsen skulle ligga på
långt avstånd, när vi ändå lever i ett
samhälle där arbetsmarknaden blir allt
rörligare. Jag tror att det även på detta
område faktiskt tarvas ett nytänkande

för att anpassa våra skattebestämmelser
till den tid och de förhållanden vi lever
i.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Om man läser utskottshetänkandet
finner man det alldeles uppenbart
att utskottsmajoriteten så att
säga är välvilligt stämd till frågan om
rätt för dessa människor att göra avdrag
för ökade levnadskostnader.

Men då man hänvisar till ett regeringsrättsutslag
ställer man väl alltför
stora fordringar på vederbörande om
man menar att de skall kunna hålla reda
på en sådan sak. Tydligen har också
skattemyndigheterna tolkat det på ett
annat sätt. De flesta människor, som lever
i förhållandevis små omständigheter
och som råkar ut för att inte få sina avdrag
godkända, har nog inte möjlighet,
vilja eller kunnighet att gå så långt som
till regeringsrätten med överklagande av
ett beslut. Jag vill bara påminna herr
Kristenson om vad han själv skrivit under
i utskottsutlåtandet: »Enligt utskottets
mening torde bestämmelserna i sin
nuvarande utformning, rätt tillämpade,
tillgodose de fall då avdrag för ökade
levnadskostnader till följd av dubbel
bosättning kan vara berättigat.» Detta
talar väl sitt tydliga språk om att utskottsmajoriteten
också är fullt på det
klara med att bestämmelserna inte är
entydiga. Skall vi ha en skattelagstiftning,
skall den väl vara sådan att vanliga
människor kan begripa den. Man
skall inte behöva gå till jurister för att
få den rätt tolkad.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Herr Larsson i Umeå
säger att vanliga människor skall begripa
saker och ting. Det borde ni nog tänka
på vid den motionsavlämning som
ni ägnar er åt i januari varje år. Om
alla era motioner bifölls, skulle vi få en
djungel av skatteregler, i vilken män -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 125

niskorna måste försöka leta sig fram
till vilka avdrag som de är berättigade
till eller inte. Naturligtvis skulle då också
skatteintäkterna minska, men det
brukar ni aldrig ta hänsyn till.

Herr Eriksson i Bäckmora säger att
det inte skall behövas någon prövning
för att man skall få dra av levnadskostnader
i sådana här situationer. Vill ni
ha verklig frihet att göra avdrag för
levnadskostnader, så säg det! Säg i så
fall att sådana avdrag bör godkännas
för varenda löntagare i det här landet,
oavsett var vederbörande bor. Eller
skall avståndet mellan bostad och arbetsplats
vara 100 meter, en kilometer,
två mil eller tio mil? Vart vill ni komma?
Skall det vara verklig valfrihet, så
skall samma bestämmelser gälla för alla
löntagare i detta land. Först då, herr
Eriksson, blir det verklig valfrihet.

Ni säger att det funnits något regeringsrättsutslag
i dessa frågor och att
praxis sedan blivit den och den. Ja,
även efter prövning och beslut i de
lägre instanserna -— skall vi kalla dem
lägre skattedomstolar — uppstår det en
praxis som taxeringsnämnderna kan
rätta sig efter, och man håller nu på
att anpassa taxeringsarbetet efter de
förändrade förutsättningarna på arbetsmarknaden.
Detta visar redan erfarenheterna
av arbetet i taxeringsnämnderna.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Jag tycker att det var
ett mycket svagt försvar herr Kristenson
presterade för den oklarhet som
han ville behålla i skattelagstiftningen,
då han bara hänvisade till de motioner i
andra skattefrågor som vi eventuellt
har väckt vid detta års riksdag. Herr
Kristenson borde väl försöka försvara
det utlåtande vi nu behandlar och inte
börja tala om andra motioner.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Jag vill bara till herr

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

Larsson i Umeå säga att försvaret alltid
står i relation till styrkan i anfallet.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 104 ja och 84 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 4

Resultatutjämning vid
beskattningen m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 10, med anledning av motioner
angående resultatutjämning vid
beskattningen m. m.

Bevillningsutskottet upptog till be -

126 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

handling i ett sammanhang följande motioner: 1)

de likalydande motionerna 1:126
av herr Mattsson m. fl. och II: 15b av
herr Magnusson i Borås m. fl., i vilka
hemställts, att riksdagen måtte

a) anta i motionerna framlagt förslag
till förordning angående ändring av 2,

8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960
(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst;

b) anta i motionerna framlagt förslag
till förordning om rätt till utjämning i
vissa fall av statlig inkomstskatt i samband
med inkomststegring eller inkomstminskning; c)

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om skyndsam utredning angående
möjligheterna till en fullständig resultatutjämning,
varvid i första hand borde
prövas frågan om resultatutjämning genom
den s. k. kontometoden, samt att
förslag i detta syfte snarast förelädes
riksdagen;

2) de likalydande motionerna I: 209
av herr Johan Olsson m. fl. och 11:230
av herr Jonsson i Mora m. fl., i vilka
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhölle om utredning och
förslag till ändring i nuvarande beskattningsmetoder
med begränsad resultatutjämnande
effekt, syftande till
ökad användning av en generell kontometod
med större möjligheter till lika
behandling av skattskyldiga;

3) de likalydande motionerna I: 213
av herrar Karl Pettersson och Yngve
Nilsson samt 11:237 av fru Sundberg,
i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhölle om förslag
till sådan ändring i kommunalskattelagen
att markägare eller annan, som
hade inkomster på grund av grus-, torveller
lertäkt, finge avsätta en viss del
till s. k. återställningskonto, utformat i
enlighet med de principer som framförts
i motionerna;

4) de likalydande motionerna 1:276
av herr Axel Kristiansson och fru Elvy
Olsson samt 11: 231 av herr Josef son i

Arrie m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begärde
skyndsam utredning och förslag
i fråga om införande av rätt till öppen
resultatutjämning vid beskattningen genom
användning av kontometoden;

5) de likalydande motionerna 1:331
av herrar Tistad och Hermansson samt
II: 378 av herr Åberg in. fl., i vilka hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begärde skyndsamt förslag
om rätt för svenska fiskare att göra avsättning
till resultatutjämningsfond;

6) de likalydande motionerna I: 384
av herr Virgin in. fl. och II: bil (jfr
II: 455) av herr Holmberg m. fl., i vilka
hemställts, bl. a., att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begärde utredning
om möjligheterna till skattefri avsättning
till återställningsfonder;

7) de likalydande motionerna 1:685
av herrar Nils-Eric Gustafsson och Eric
Carlsson samt II: 813 av herr Nilsson i
Tvärålund m. fl., i vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begärde förslag till höstriksdagen om ett
utjämningskonto för rennäringen enligt
samma principer som gällde för
skogskonto;

8) motionen II: 229 av herr Johansson
i Skärstad in. fl., vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
begärde utredning av frågan om inkomstutjämning
för konstnärer.

Utskottet hemställde,

A) beträffande ändringar i förordningen
om förlustutjämning

att riksdagen måtte avslå motionerna
1:126 och II: 154;

B) beträffande progressionsutjämning

att riksdagen måtte avslå motionerna

I: 126 och II: 154;

C) beträffande allmän öppen resultatutjämning att

riksdagen måtte avslå

1) motionerna 1:126 och 11:154,

2) motionerna 1:209 och 11:230,

3) motionerna 1:276 och 11:231;

D) beträffande rätt för fiskare att

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10

127

(/öra skattefri avsättning till resultatutjämningsfond att

riksdagen måtte avslå motionerna
I: 331 och II: 378;

E) beträffande utjåmningskonto inom
rennäringen

att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 685 och II: 813;

F) beträffande inkomstutjämning för
konstnärer

att riksdagen måtte avslå motionen
II: 229;

G) beträffande skattefri avsättning
till återställningsfond

att riksdagen måtte avslå

1) motionerna 1:213 och 11:237,

2) motionerna 1:384 och 11:441.

Reservationer hade avgivits

I) beträffande ändringar i förordningen
om förlustutjämning

av herrar Gösta Jacobsson (m), Tistad
(ip), Annerås (fp), Karl Pettersson (in),
Johan Olsson (ep), Magnusson i Borås
(m), Eriksson i Bäckmora (ep), Ahlmark
(fp) och Josef son i Arrie (ep),
vilka ansett, att utskottet under punkten
A bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:126 och 11:154 i denna
del, anta det vid motionerna fogade förslaget
till förordning angående ändring
av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8
april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

II) beträffande progressionsutjämning av

herrar Gösta Jacobsson (m), Tistad
(fp), Annerås (fp), Karl Pettersson (m),
Johan Olsson (ep), Magnusson i Borås
(m), Eriksson i Bäckmora (ep), Ahlmark
(fp) och Josef son i Arrie (ep),
vilka ansett, att utskottet under punkten
B bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:126 och 11:154 i denna
del, anta det vid motionerna fogade förslaget
till förordning om utjämning i
vissa fall av statlig inkomstskatt i samband
med inkomststegring och inkomstminskning; -

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

III) beträffande allmän öppen resultatutjämning,
rätt för fiskare att göra
skattefri avsättning till resultatutjämningsfond,
utjåmningskonto inom rennäringen,
inkomstutjämning för konstnärer
och skattefri avsättning till återställningsfond av

att riksdagen måtte med anledning av
följande motioner

1) 1:126 och II: 154,

2) I: 209 och II: 230,

3) I: 213 och II: 237,

4) I: 276 och II: 231,

5) I: 331 och II: 378,

6) I: 384 och II: 441,

7) I: 685 och II: 813 samt

8) II: 229,

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
skyndsam utredning av frågan om en
allmän öppen resultatutjämning genom
en kontometod.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Svensk skatterätt erkänner
principen om beskattningsårets
okränkbarhet. Det är klart att detta
skapar vissa problem. För några år sedan
antogs en förordning om rätt till
förlustutjämning. Yi har i våra motioner
föreslagit vissa ändringar i denna
förordning. Vidare har vi, liksom 1957
års skatteutredning, föreslagit införande
av progressionsutjämning. Genom progressiviteten
i den statliga inkomstskatten
drabbas en inkomsttagare med
ojämna inkomster av högre skatt än en
i skattehänseende på längre sikt likställd
inkomsttagare med jämna inkomster.
Det är detta problem vi har tagit
upp i motionerna och fullföljt i reservationerna.

128 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

Vidare förekommer en del motioner
som tar upp kravet på vissa avsättningar
till återställningsfonder. Det är de problem
som uppstår när man gör intrång
i naturen för att utvinna vissa naturtillgångar.
Det kan gälla t. ex. gruvdrift
eller grustäkt. Det borde vara rimligt
att man under den tid utvinningen pågår
får göra de avsättningar som erfordras
för att återställa marken i dess ursprungliga
skick.

Herr talman! För vinnande av tid
hänvisar jag för övrigt till den motivering
som finns i motionerna och yrkar
bifall till reservationerna.

Herr JOSEFSON i Arrie (ep):

Herr talman! I bevillningsutskottets
betänkande nr 10 behandlas ett flertal
motioner med yrkanden om utredning
av frågan om införande av rätt till resultatutjämning
vid beskattningen genom
användande av kontometoden. Det
är en fråga som har varit föremål för
riksdagens behandling vid tidigare tillfällen
och jag skall därför fatta mig
kort.

För stora delar av näringslivet, framför
allt för de mindre företagarna och
jordbrukarna, skulle ett införande av
kontometoden vara av stor betydelse,
inte minst i tider när konjunkturerna
växlar. För jordbrukarna som i så hög
grad är beroende av väderleksförhållandena
skulle kontometoden vara ett
utmärkt komplement till skördeskadeförsäkringen.
Fysiska personer och
mindre företagare är enligt nuvarande
skattelagstiftning utestängda från möjligheten
att avsätta medel till investeringsfonder.
För dem skulle ett införande
av kontometoden vara av stor betydelse
samtidigt som det skulle bidra
till en likställighet för olika grupper vid
beskattningen.

Utskottet har flera år tidigare liksom
i år uttalat att det alltjämt anser att det
inte minst från rättvisesynpunkt skulle
vara till fördel om möjligheter kunde
öppnas till en mera vidsträckt resultat -

utjämning vid beskattningen men att
frågan om man bör införa ett system
med skattefria kontoavsättningar är så
central för det svenska skattesystemet i
dess helhet att den inte kan avgöras utan
eu noggrann omprövning av gällande
regler. Med detta uttalande skulle vi
kunna förvänta att utskottsmajoriteten
skulle biträda ett utredningsyrkande. Så
har inte skett. Förra året hänvisade utskottsmajoriteten
till företagsskatteutredningen.
Denna utredning avslutade i
höstas sitt arbete. Det är därför vi återkommer,
och det är därför som vi yrkar
att frågan om införande av rätt till resultatutjämning
vid beskattningen genom
användande av kontometod skall
bli föremål för utredning.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till samtliga reservationer
som fogats till bevillningsutskottets betänkande
nr 10.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Herr Magnusson i Borås
och herr Josef son i Arrie har redan sagt
en del om reservationerna. Det viktiga
är alltså att få bort flera av de orättvisor
som följer med principen om skatteårets
slutenhet.

Jag yrkar bifall till reservationerna.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Det som berörs i det
här betänkandet har vi diskuterat varje
år sedan 1960, och därför får ingen ta
illa upp om jag hoppar över allt som
står i betänkandet och i stället talar
om renskötseln. Jag har nämligen här
grunder för taxering av inkomst av renskötsel
inom de s. k. koncessionsområdena
vid 1969 års taxering, och den saken
berörs i motioner och även i en
reservation.

Länsstyrelsen i Norrbotten uttalar att
inkomsten av renskötsel skall taxeras
såsom inkomst av rörelse. Man utgår
från en bruttoinkomst av 35—40 kronor
per ren och gör schablonavdrag så att

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10

129

det i sju koncessionsområden blir en
nettoinkomst per ren av 10 kronor och
i fyra områden av 15 kronor. Detta är
alltså vad en renägare beräknas få i
nettoinkomst per ren. Den som har
mindre än fem renar påförs ingen taxering.

Renskötares intäkt av renskötsel utgöres
av inkomsten av egna renar jämte
sköteslega eller den lön som renskötaren
uppburit från renföreningen.

För renskötare, vars familj ej deltager
i flyttningen, må avdrag för fördyrat
kosthåll beviljas enligt de i prövningsnämndens
anvisningar fastställda
normerna beträffande skogs- och flottningsarbetare.
Härutöver må avdrag för
merkostnader för hyra beviljas under
förutsättning att betalningsmottagarens
namn och adress uppgives.

Bruttoinkomsten beräknas även i detta
fall efter totala antalet renar. Men
från summan av bruttoinkomsten av
egna renar, uppburen sköteslega och
från renförening uppburen lön får följande
avdrag göras: För allmänna omkostnader
(flyttningar, skiljningar, redskap,
hundar m. m.) får, där särskild utredning
icke föreligger om dessa kostnader,
avdrag ske med 30 procent av
bruttoinkomsten. I den mån kostnaderna
för nödvändiga resor för arbetets utförande
är av sådan storlek att avdrag
härför icke anses kunna inrymmas under
avdragsprocenten för allmänna omkostnader,
må efter prövning av taxeringsnämnden
i varje enskilt fall särskilt
avdrag för sådana resor åtnjutas
med skäligt belopp. Slutligen får i vederbörlig
ordning avdragas kontanta
löner och värdet av kost för anställt biträde
i renskötseln.

Herr talman! Jag anser att detta är det
enda nya vi har att behandla i det här
ärendet. Det övriga har jag talat om tidigare
varje år. Jag nöjer mig nu med
vad jag nyss sagt och yrkar bifall till utskottets
betänkande. Jag anser nämligen
att renskötarna genom de här bestämmelserna
ändå har så pass hyggliga vill -

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

kor att vad utskottet framhåller måste
anses vara riktigt.

Herr JOSEFSON i Arrie (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Brandt tar här upp
en av de motioner som väckts. I reservationen
har motionerna sammanförts
och ett yrkande ställts om utredning av
frågan om en allmän öppen resultatutjämning
genom införande av kontometoden.
Jag skall inte ta upp någon debatt
här om de olika motionerna. Det förefaller
mig onödigt med hänsyn till det
yrkande som vi har ställt. Det skulle
också bara förlänga debatten alltför
mycket.

Men jag vill gärna betona vad jag sade
i mitt tidigare inlägg, nämligen att utskottsmajoriteten
varje år har uttalat
att man har en positiv syn på att skapa
en utjämning härvidlag. Man säger att
det ur rättvisesynpunkt skulle vara värdefullt.
Då skulle man också, tycker jag,
kunna biträda ett förslag om att begära
en utredning om detta. Jag tror att
även herr Brandt är medveten om att
det skulle ha betydelse för stora delar
av näringslivet och då framför allt för
de mindre företagarna. Jag nämnde här
jordbrukarna som på grund av väderleksförhållandena
får olika skörderesultat
och därmed olika inkomster.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi anser att detta är
en central del i denna lagstiftning. Man
kan här inte rycka ut en sak och införa
den, utan man måste då också gå in på
inventarieavskrivningar, varulagervärderingar
o. s. v. och ta hela problemet
i stort. Det går inte att lösa detta separat,
menar vi, och det tror jag att man
också måste förstå.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! Jag vill här bara säga
några ord om motionerna I: 331 och
II: 378. Vad som där förs fram är som
herr Brandt sade inget nytt, det har

5 — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

130 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Resultatutjämning vid beskattningen m. m.

varit uppe förut. Men jag kan ändå inte
underlåta att peka på det som jag anser
berättigat i motionerna.

Vi har i dag i ett annat sammanhang
diskuterat olikheten mellan yrkesfiskarna
i vårt land och yrkesfiskarna i
vårt grannland Norge, och även i denna
fråga kommer den stora skillnaden
fram. I Norge har man det på det sätt
som vi motionärer begär att få det i
Sverige. Man får lov att sätta av pengar
från ett års vinst till en resultatutjämningsfond,
pengar som sedan kan tas
fram under år med sämre inkomster
och som då kan läggas till inkomsten
under dessa sämre år och beskattas i
vanlig ordning. Jag vågar säga att om
de motioner som under senare år framlagts
i denna fråga hade bifallits av
riksdagen, så hade utan tvekan en del
av de svårigheter, som yrkesfiskarkåren
brottas med, inte behövt vara så besvärliga
som de nu är. Då hade det funnits
kapital tillgängligt, vilket man kunnat
plocka fram och använda.

Vad man vill i en motion som denna
är likställighet med t. ex. en redare som
äger många båtar. En redare har möjlighet
att om det går bra med några
båtar och dåligt med andra få en resultatutjämning
över hela sitt rederi.
Här i vårt land äger ju den enskilde
fiskaren båten. Därför skulle ett arrangemang
som det nu föreslagna göra att
fiskaren i tid i stället får samma effekt.

Det kan måhända invändas att fiskarna
inte gör några vinster nu. Det
är riktigt. De har all möda i världen
att klara sig. Men vi hoppas kunna
åstadkomma bättre förhållanden för
dem genom de gemensamma ansträngningar
som nu sker på olika sätt och
bl. a. — som nämnts tidigare i dag —
genom den proposition som lades fram
i går och som syftar att hjälpa fiskarna
ut ur den kris som de befinner sig i.
Vi hoppas att yrkesfisket härigenom
skall komma ur den dalgång som det nu
befinner sig i. I en sådan bättre situation
framöver kan vi med en resultat -

utjämningsfond skapa förutsättningar
för att fiskarna inte skall komma i liknande
knipa i kommande tider som
under de tre senaste åren med de försämrade
inkomster de då haft.

Med tanke på att klockan är rätt
mycket skall jag begränsa mig till detta
och yrkar bifall till reservation III i
denna fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten A

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
A) i utskottets betänkande nr 10,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
I) av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 103 ja och 85 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Inrättande av en

Punkten B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B) i utskottets betänkande nr 10,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen II) av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 100 ja och 86 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna C—G

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Nr 10 131

riksdagens informationstjänst

bevillningsutskottets hemställan i punkterna
C)—G) i utskottets betänkande
nr 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen III) av herr Gösta Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 102 ja och 84 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 5

Föredrogs bevillningsutskottets memorial
nr 12, angående överlämnande
till statsutskottet av vissa till bevillningsutskottet
hänvisade motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6

Inrättande av en riksdagens
informationstjänst

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av motioner om inrättande
av en riksdagens informationstjänst.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Med tanke på den myc -

132

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Förbättring av de värnpliktigas sociala

ket sena tidpunkten skall jag fatta mig
kort när jag nu begär ordet för att
lämna några förklarande kompletteringar
till den motion som avstyrkts av
bankoutskottet.

Man kan utan vidare konstatera att
bankoutskottets skrivning är mycket
positiv. Utskottet framhåller att det tidigare
understrukit önskvärdheten av
en kontinuerlig, mångsidig och initierad
information om riksdagens insats
i den politiska beslutsprocessen. Utskottet
skriver vidare att riksdagen bör
eftersträva en väsentligt förbättrad kontakt
med och information till allmänheten.

Efter dessa båda uttalanden skulle
man kunna vänta sig att utskottet hade
velat tillstyrka motionerna, men så är
nu inte fallet, utan utskottet hemställer
om avslag på dem. Detta tror jag till
övervägande del beror på att man förblandar
de förevarande motionerna om
en riksdagens informationstjänst med
motioner om anställande av en pressombudsman
för riksdagen, vilka väckts
tidigare år.

Årets motion syftar inte alls till att
förbättra förhållandet mellan riksdagen
och dess ledamöter å ena sidan och härvarande
representanter för press, radio
och TV å andra sidan. Man har
sagt mig — och jag är övertygad om att
det verkligen är så — att det förhållandet
är gott som det är. Vad motionen
syftar till är att aktivera riksdagen genom
denna informationstjänst och förbättra
förhållandet till allmänheten, vilket
på senare år har blivit utsatt för en
obehaglig nedvärdering. Ingen ledamot
här torde sväva i tvivelsmål om att
denna nedvärdering av riksdagens anseende
såsom demokratisk institution
bär en skadlig inverkan på allmänhetens
uppfattning om demokratin i landet.

Eftersom vi nästa år skall välja den
nya enkammarriksdagen har vi nu en
särskild och naturlig anledning att aktivt
befrämja eu ökad förståelse hos all -

förmåner

mänheten för riksdagens sätt att arbeta
— denna institution och dess värde.

Jag bär velat framhålla detta och
hoppas att tillfredsställande åtgärder
kommer att vidtas under det kommande
året. Skulle inte det ske, framlägges
säkerligen till nästa års riksdag ånyo
en motion i denna sak och i samma
anda som denna.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ V

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av motion om uppdrag
åt talmanskonferensen att förmedla
enkätfrågor till riksdagsmän.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Förbättring av de värnpliktigas
sociala förmåner

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av motioner
om förbättring av de värnpliktigas sociala
förmåner.

Andra lagutskottet hade behandlat två
till lagutskott hänvisade motioner, I:
789 av herr Werner samt II: 453 av fru
Marklund in. fl.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
sådan ändring av de värnpliktigas ekonomiska
och sociala förmåner, att familjepenningen
höjes till 15 kronor för
hustru och 10 kronor till annan familjemedlem,
exempelvis barn; samt att
bostadsbidraget fastställes att i princip
täcka hela hyresbeloppet för den inkallades
familj därest den inkallade före
militärtjänstgöringen var huvudsaklig
familjeförsörjare».

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 133

Förbättring av de värnpliktigas sociala förmåner

Utskottet hemställde,

att motionerna I: 789 och II: 453 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! I fjolårets försvarsdebatt
framfördes — jag tror det var av
herr Eliasson i Sundborn — den meningen
att bättre ekonomiska förhållanden
skulle stimlera de värnpliktiga
i deras verksamhet och öka deras känsla
av trivsel. Det är en synpunkt på de
värnpliktigas sociala och ekonomiska
förhållanden. I motionsparet I: 789 och
II: 453 har vi lagt tonvikten på den
ekonomiska situation som de värnpliktigas
familjer råkar i när familjeförsörjaren
fullgör sin värnplikt.

Liksom i fjolårets utlåtande över en
liknande motion hänvisar andra lagutskottet
till att avsikten med familjebidraget
inte är att kompensera det inkomstbortfall
som en värnpliktig åsamkas
under den tid han gör sin militärtjänst.
Vårt yrkande om höjd familjepenning
till 15 kronor för hustru
och 10 kronor för barn är verkligen
inte tänkt som någon ersättning för förlorad
inkomst, om nu utskottet tror det,
utan vi ser det som ett steg mot vad
vi anser vara rimligt, nämligen att de
värnpliktigas familjer inte skall behöva
komma i ett sämre ekonomiskt läge
under den tid mannen gör sin värnplikt.
Att ekonomin försämras för dessa familjer
är ingen nyhet. Det förhållandet
illustreras mycket bra i en skrivelse
från Järfälla socialnämnd till samtliga
riksdagsgrupper i början på detta år.
I den skrivelsen görs en jämförelse
mellan familjebidragen och de i Järfälla
gällande socialhjälpsnormerna. Jämförelsen
visar att de förra endast obetydligt
överstiger socialhjälpsstandard.
Tar man då i beaktande att familjer
med socialhjälp ofta får andra bidrag
till olika kostnader, framgår det — som

socialnämnden i Järfälla också framhåller
— att de värnpliktigas familjer
kan komma i ett sämre läge, ekonomiskt
sett, än en familj med socialhjälp.

Av denna skrivelse från Järfälla framgår
också att man där funnit anledning
lämna extra bidrag till värnpliktigas familjer,
där hustrun inte har arbetsinkomst.
Det förhållandet anser socialnämnden
oriktigt, och i den bedömningen
instämmer vi motionärer.

SSU:s värnpliktsriksdagar har också
behandlat dessa ekonomiska frågor och
påvisat att familjebidragen måste höjas
med tanke på att allt fler värnpliktiga
har försörjningsplikt. SSU motiverar
sitt förslag om höjt barntillägg med att
många värnpliktiga som dömts att utbetala
underhållsbidrag tvingas skuldsätta
sig om de inte har sparkapital att
ta av.

Dessa synpunkter från den grupp som
frågorna närmast rör borde utskottet ha
tagit större hänsyn till.

Vårt förslag att bostadsbidraget skall
fastställas att i princip täcka hela hyresbeloppet,
om den värnpliktige är huvudsaklig
familjeförsörjare, avvisas med
motiveringen att en sådan åtgärd inte
skulle vara förenlig med målsättningen
att en värnpliktigs anhörig skall garanteras
skäligt uppehälle under värnpliktstiden.
Vi finner likväl anledning framhålla
att de regler som nu tillämpas för
reduktion av bostadsbidraget borde
kunna göras generösare, och vi vidhåller
vårt motionsyrkande.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionerna 1:789 och 11:453.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Vi har i utskottet behandlat
de synpunkter som fru Marklund
nyss redovisade.

Gällande bestämmelser om familjebidrag
finns i familjebidragsförordningen
och familjebidragskungörelsen. Familjebidrag
utgår under tjänstgöring vid
krigsmakten och civilförsvaret samt
under vapenfri tjänst. Bidragsformerna

134 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Lagstadgad skyldighet för företag att varsla vid driftsnedläggning, m. m.

är familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag.
Bidragen utgår i princip
efter behovsprövning. Samtliga bidrag
utom näringsbidragen är undantagna
från beskattning. Maximibeloppen har
höjts vid ett flertal tillfällen, senast
den 1 juli 1967 då de uppräknades med
30 procent. Avsikten med familjebidraget
är ju inte att kompensera det inkomstbortfall
som den värnpliktige i
regel får vidkännas i samband med militärtjänstgöring.
Målsättningen är att
garantera ett skäligt uppehälle åt de
anhöriga, vilka för sin försörjning är
beroende av den värnpliktige.

Motionsyrkanden av samma slag som
de nu behandlade avslogs av riksdagen
föregående år. Man har nu vid utskottsbehandlingen
inte kunnat ändra sitt
ställningstagande och inte kunnat komma
fram till att sådan ökning av levnadskostnaderna
skett som enligt hittillsvarande
praxis har ansetts motivera
en uppräkning av förmånerna. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet bifall
till motionerna, och jag ber därför, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Fru Håvik upprepar här
vad som redan har sagts i utskottsutlåtandet.
Dessa bidrag är inte tänkta
som kompensation för inkomstbortfallet.
Vårt motionsyrkande har heller inte
avsett detta.

Man talar också om att det på senare
tid inte hänt någonting som skulle påkalla
en höjning, men vi har i motionen
och i de sammanhang där vi diskuterat
försvarets ekonomiska sidor
framhållit att vi anser att de värnpliktigas
ekonomiska, sociala och kulturella
behov får en alldeles för liten del av
den kaka som utgifterna till försvaret
utgör. I vilket fall som helst bör de värnpliktigas
familjer hållas ekonomiskt skadeslösa
under den tid militärtjänstgöringen
pågår.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Timmen är sen, herr
talman, och jag skall inte trötta kammarens
ledamöter längre. Jag vill bara
understryka att utskottet är enigt, och
jag vidhåller mitt yrkande om bifall till
utskottets hemställan.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 789
och 11:453; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 9

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av motioner om
ekonomiskt stöd i samband med adoption
m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10

Lagstadgad skyldighet för företag att
varsla vid driftsnedläggning, m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av motioner om
lagstadgad skyldighet för företag att
varsla vid driftsnedläggning och om lagstadgad
minsta uppsägningstid vid avskedanden
från arbetsanställning, m. m.

Andra lagutskottet hade behandlat följande
tre till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 774
av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
11:897 av herr Persson i Heden m. fl.
I motionerna yrkades, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
utredning och förslag syftande till en i
lag reglerad skyldighet för företagare
att i rimlig tid till arbetsmarknadsmyndigheter,
sammanslutningar av i företaget
anställda och vederbörande kommunala
myndigheter lämna uppgifter om

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 135

Lagstadgad skyldighet för

eventuell driftsnedläggning, driftsomläggning
och därav vållade avskedanden
eller permitteringar».

2) Motionen II: 390 av herr Hermansson
m. fl. I motionen yrkades, »att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär
förslag till lagstiftning om obligatorisk
uppsägningstid av minst sex månader
vid avskedanden; samt begär en utredning
av frågan om att genom lagfäst
skydd ge de äldre och handikappade en
tryggare arbetsanställning».

Utskottet hemställde, att följande motioner A.

1: 774 och II: 897 samt

B. II: 390

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! I vår motion II: 390 påyrkar
vi även i år dels förslag till lagstiftning
om obligatoriskt uppsägningsskydd
vid avskedanden, dels utredning
av frågan om att genom lagfäst skydd
ge de äldre och de handikappade tryggad
arbetsanställning. Andra lagutskottet
har i föreliggande utlåtande nr 14,
liksom i fjol, sagt att utskottet har all
förståelse för de syften som ligger
bakom dessa yrkanden, nämligen att
skapa tryggare anställningsförhållanden
och då särskilt för sådan arbetskraft
som har speciella svårigheter att få
nya arbeten. Men —- och nu kommer
det obligatoriska »men» — man anser
inte utan vidare att lagstiftning skulle
vara den effektivaste metoden att lösa
ifrågavarande problem.

Givetvis kan en lagstiftning i detta
syfte utformas på olika sätt. Enligt min
mening borde en lagstiftad samverkan
mellan arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsgivare
vara en lämplig form, varvid
t. ex. kunde stadgas att ingen arbetare
får avskedas förrän arbetsmarknadsstyrelsen
lyckats skaffa fram ett nytt ar -

företag att varsla vid driftsnedläggning, m. m.

bete åt vederbörande. I nödsituationer
såsom vid t. ex. större driftnedläggelser
skall det finnas reservarbeten, och
dessa skall betalas med tidigare utgående
lön till dem som drabbas av sådana
företeelser.

Jag vet att det redan förekommer en
viss samordning av detta slag, men jag
anser att den är för löslig och otillräcklig.
Man borde i alla fall pröva,
om man inte kunde åstadkomma bättre
trygghet med lagstiftning; annars kommer
detta trygghetsproblem aldrig att
bli löst i vårt nuvarande samhälle.

I andra lagutskottets utlåtande sägs
att vi med den föreslagna lagbestämmelsen
främst synes syfta till att bereda
anställda ökat skydd i samband med
större driftsinskränkningar o. s. v. Med
anledning härav skulle jag vilja framhålla,
att det hade varit mera korrekt
om utskottet hade fattat vårt yrkande
i vidare bemärkelse, nämligen såsom
en åtgärd som ligger i linje med kravet
på rätt till arbete och trygghet för alla.
När det nu är så att rätten till arbete
inte kan garanteras i det samhälle vi
lever i, måste det i alla fall vara rimligt
att anställningsvillkoren för alla
löntagare förbättras, så att ingen arbetare
kan ställas utan inkomst med bara
ett kort varsel. Dessutom — och det
är inte minst viktigt i dag, då det talas
så mycket om jämlikhet i alla olika
sammanhang — ser vi detta olösta problem
som en stor brist i den jämlikhet,
som alla säger sig eftersträva. Det handlar
här om en orättfärdig behandling av
löntagare. På tjänstemannasidan exempelvis
har man i många fall uppsägningstider
på ett halvår eller mer, medan
arbetaren i bästa fall får gå med
några veckors varsel.

Till sist i korthet några ord om det
andra yrkandet i vår motion, som gäller
de äldre och de handikappade. Svårigheterna
för dem på dagens arbetsmarknad
är oerhörda och behöver väl inte
illustreras genom ett långt anförande.
De behöver inte heller utredas mera,

136 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Lagstadgad skyldighet för företag att varsla vid driftsnedläggning m. m.

utan i dag krävs här handling —- och
snabb handling. Ingen kan väl undgå
att varje dag genom dagspressen eller
på annat vis konfronteras med de svåra
problem dessa människor ställs inför.
Vi måste därför på ett mycket bättre
sätt förstå vidden av dessa svårigheter.
Det minsta man kan begära av oss
är enligt min mening att vi åtminstone
beslutar att utreda frågan om hur vi
genom ett lagfäst skydd kan ge dessa
äldre och handikappade en tryggare arbetsanställning.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till motionen 11:390.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! När detta ärende behandlades
i andra lagutskottet hade vi
i långa stycken samma uppfattning som
motionärerna, nämligen att de problem
som uppstår vid driftsinskränkningar
kan vara besvärande, särskilt för äldre
och handikappade. Sedan vi tagit del
av yttranden från parterna på arbetsmarknaden
var vi emellertid överens
om att så länge man på det hållet anser
att problemen kan lösas bättre genom
avtal än genom lagstiftning finns
det ingen anledning för riksdagen att
ta något initiativ i denna fråga.

Statsrådet Geijer sade också vid behandlingen
av samma ärende i fjol att
regeringen följer frågan med den allra
största uppmärksamhet, och om det
skulle visa sig att förhållandena blev
sämre, var man beredd att omedelbart
ta ett initiativ.

En lagstiftning har alltid två sidor.
Vi måste, som fru Ryding sade, försöka
se till att de äldre och de handikappade
inte blir de första som avskedas
vid en driftsinskränkning. Utskottet
ansåg emellertid att man genom
en lagstiftning skulle försvåra möjligheterna
till omplaceringar och därmed
kanske hindra de äldre och handikappade
från att få anställningar.

Som kammaren känner till har man
med olika medel försökt stimulera före -

tagarna att anställa handikappade,
bl. a. genom att ge bidrag till halvskyddad
verksamhet i industrin. Det
är på detta sätt som problemet måste
angripas — arbetsgivarna måste stimuleras
att anställa människor som på ett
eller annat sätt är handikappade. Samhället
arbetar här för att få till stånd
en bättre tingens ordning.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är mycket riktigt
att man kan hjälpa de handikappade genom
den halvskyddade och skyddade
verksamhet som förekommer. Jag såg
emellertid en uppgift häromdagen om
att det skulle behövas ytterligare 90 000
platser, och då tycker jag att det går
väl långsamt med den hjälpen. Men
det hör ju inte till det här ärendet att
anslå mera pengar, utan den frågan
kommer upp vid annat tillfälle.

Herr Göransson åberopade vad statsrådet
Geijer sade i förra årets debatt,
något som också finns omnämnt i utskottsutlåtandet,
och herr Göransson
har givetvis alldeles rätt i ett avseende.
Jag tycker också att det är bra att
regeringen skall följa frågan, men jag
undrar hur bedrövligt det skall behöva
bli, innan regeringen anser sig böra
vidta någon åtgärd i positiv riktning.
Visserligen har konjunkturerna svängt
något på senaste tiden, men det återstår
så mycket att göra och man vill hänskjuta
alltför många frågor till avtalsområdet.
Jag frågar därför på nytt:
Hur illa skall det vara ställt i landet
innan regeringen vill vidta de åtgärder
som statsrådet Geijer antydde förra
året?

Herr GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Hem talman! Fru Ryding återkommer
flera gånger med frågan: Hur bedrövligt
skall det bli på arbetsmarknaden
innan regeringen gör någonting?

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 137

Lagstadgad skyldighet för föl

Varken LO eller TCO anser att det är
så bedrövligt ställt på det här området.

Jag kanske borde gå tillbaka litet
grand i historien och tala om att det
första avtalet av det här slaget träffades
1952, och parterna förbättrade de
uppsägningsregler som finns så sent
som våren 1968.

Om löntagarorganisationerna vid detta
tillfälle hade funnit att man inte
kunde komma överens avtalsvägen tror
jag inte att det hade behövts någon
längre utredning för att få regeringen
att handla.

Jag kan alltså inte hålla med fru
Ryding om att förhållandena är så dåliga
att man för dagen behöver vidta
några åtgärder.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! På grund av den sena
timmen skall jag inte göra några längre
kommentarer beträffande motionsparet
1:774 och 11:897. Det kan också nära
nog räcka med att hänvisa till vad som
här anförts. Det gäller att med alla
medel skapa trygghet för de människor
som kan riskera att på kort tid bli av
med sin anställning -— inte minst för
den äldre arbetskraften och de handikappade.

Enligt vad utskottet skrivit och herr
Göransson här understrukit skulle man,
om åtgärder vidtas utöver de frivilliga
överenskommelser som träffats mellan
arbetsmarknadsparternas organisationer,
riskera att de människor jag nämnde
— den äldre arbetskraften och de
handikappade — inte skulle kunna få
några anställningar. Detta är väl ett bevis
på att ett riskmoment av stora mått
föreligger och att det behövs ytterligare
åtgärder i syfte att garantera dessa
människor arbete och trygghet.

Under valrörelsen förra året var
trygghetsfrågorna ett av de stora debattämnena.
De åtgärder som föreslås
i motionsparet skulle utan tvivel innebära
att man åtminstone till viss del
5*—-Andra kammarens protokoll 1969.

ag att varsla vid driftsnedläggning, m. m.

kunde fullfölja vad som då diskuterades.

Det framhålles i utskottsutlåtandet,
att om organisationerna kräver lagstiftning
för att det skall åstadkommas en
trygghetsgaranti i detta avseende, så
skall regeringen vidta åtgärder härför.
Men ännu har några åtgärder inte vidtagits,
trots att det under senare tid
förekommit fall där de frivilliga överenskommelserna
inte fungerat på rätt
sätt. Har trygghetsdebatten från valrörelsen
glömts bort?

Nu är det emellertid inte bara organisationerna
som berörs av denna fråga.
Även kommunerna, som skall planera
för bostadsförsörjning, serviceanläggningar
o. s. v., har intressen att bevaka
i detta avseende. För kommunerna har
näringslivets utveckling i bygderna stor
betydelse, men genom att bl. a. varseltiden
många gånger är så kort, får kommunerna
inte möjlighet att vidta nödvändiga
dispositioner för att bereda friställda
ny sysselsättning.

Den äldre arbetskraften och de handikappade
är som sagt särskilt illa utsatta.
Jag anser det vara vår plikt att
vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa
deras trygghet. Det går inte
att vänta med en utredning till den dag
då läget kräver att det vidtas åtgärder.
Då måste hela apparaten vara klar, och
ingenting får brista i planeringen. Utredningen
måste göras i så god tid att
den enskildes trygghet säkerställs.

Herr talman! Med det sagda ber jag
att få yrka bifall till de likalydande
motionerna I: 774 och II: 897.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. A

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 774
och 11:897; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Nr 10

138 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Korum i militärtjänst

Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionen II: 390;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 11

Korum i militärtjänst

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av motioner
angående korum i militärtjänst.

Andra lagutskottet hade behandlat
två till lagutskott hänvisade motioner,
1:46 av herr Svenungsson m.fl. samt
II: 73 av herr Werner m. fl.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
sådana tillämpningsföreskrifter för
TjRK 12:9 att värnpliktig personal efter
egen anhållan kan beredas korum
på tjänstetid».

Utskottet hemställde,

att motionerna 1:46 och 11:73 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I. av herr Hubinette och fröken Wetterström
(båda m), vilka ansett, att
utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 46 och II: 73 i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om sådana tilllämpningsföreskrifter
till kap. 12 mom.
9 tjänstereglementet för krigsmakten
att värnpliktig personal efter egen anhållan
kunde beredas korum på tjänstetid; II.

av herrar Andreasson (ep) och
Jonsson i Mora (fp) samt fru Nilsson
(ep), utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fröken WETTERSTRÖM (m):

Herr talman! De motioner som behandlas
i föreliggande utlåtande från
andra lagutskottet tar upp frågan om
de anvisningar som utfärdats för tilllämpning
av bestämmelserna för gudstjänst
eller korum i militärtjänst. Motionärerna
opponerar sig mot att en
passus i de före den 12 juni 1968 gällande
anvisningarna har strukits. I de
tidigare anvisningarna från maj 1966
angavs förutom särskilda skäl — som
uppräknades — även att korum skulle
få anordnas på tjänstetid efter det att
personal gjort framställning härom.

Visst skall deltagande i korum vara
helt frivilligt — därom är vi väl alla
överens. En annan ordning skulle ju
strida mot religionsfriheten som vi givetvis
vill slå vakt om. Men samtidigt
tycker vi reservanter, som stött motionerna,
att förhållandevis liberala regler
bör gälla även för rätten att anordna
korum i tjänsten. Vi anser att enligt
demokratiska principer korum bör kunna
anordnas i tjänsten inte bara i speciella
fall, utan också då de värnpliktiga
vid ett förband begär det. För mig
personligen ligger det något stötande i
nuvarande ordning. Låt mig bara ta ett
enda exempel från de speciella fall som
uppräknas i anvisningarna för att korum
skall få anordnas på tjänstetid. Jag
tänker bl. a. på att det får ske under
beredskaps- och krigstillstånd. Alltså,
när fara är för handen, då anses det
lämpligt att samlas till andakt.

Men, herr talman, det finns gudskelov
ännu människor i vårt svenska samhälle
som har en tro som är djupare
förankrad än att de enbart i nödsituationer
söker styrka och hjälp utöver
den egna förmågan. Militärtjänsten är
påfrestande i åtskilliga avseenden för
många värnpliktiga. Det läggs väl
därför ned ganska stor omsorg numera
på personalvården, och korum hör också
in i det sammanhanget. Andra sådana
personalvårdande moment, sägs i mo -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 139

tionen, får inpassas på tjänstetid — bara
inte andakten.

När vi hör ordet »korum» kanske
många har en minnesbild från fordomdags
av ett regemente som stod uppställt
på regementsgården och med
prästen framför rytande ett evangelium.
Men, herr talman, den bilden hör som
sagt till minnenas värld. Herr Werner
som motionär kan säkerligen med sin
rika erfarenhet tala om att korum numera
är en gudstjänst alldeles lik den
som förrättas i våra kyrkor.

Visst kan man resonera som utskottsmajoriteten
gör att vid sådana förhand
där intresse för korum finns från de
värnpliktigas sida kan det önskemålet
i större utsträckning tillgodoses på fritid
genom medverkan av regementspastor.
Men just ur demokratisk synvinkel
— och jag tillåter mig upprepa
vad jag nyss sade — finner vi reservanter
det berättigat att korum också skall
kunna anordnas i tjänsten inte bara i
de speciella fall som anges i anvisningarna
utan även då de värnpliktiga vid
ett förband begär det.

Jag är förvånad över utsko tf smajoritetens
enligt min mening bristande generositet
inte bara mot de värnpliktiga
utan också mot regementspastorn, i det
att man så att säga begränsar dennes
möjlighet att utöva sin människovärd.
Denna min förvåning blir kanske ännu
större när jag tänker på försvarsministerns
uttalande vid värnpliktsriksdagen
den 26 februari, som jag läste om i tidningarna.
Han lovade att värnpliktsriksdagen
från och med nästa år skall anordnas
i statlig regi, och han lovade
stora reformer för de värnpliktiga. Men
vad som är intressant i samband med
den fråga som vi nu diskuterar är, att
politiska debatter och diskussioner åtminstone
till någon del kan väntas få
ske på tjänstetid.

Om politiska aktiviteter får utövas på
tjänstetid, då frågar man sig självfallet,
varför inte en andaktsstund skall kun -

Korum i militärtjänst

na förläggas till tjänstetid, därest det nu
är så att en stor del av de värnpliktiga
vid ett förband uttrycker ett sådant
önskemål.

Herr talman! Med vad jag här sagt
ber jag att få yrka bifall till den reservation
som är fogad till andra lagutskottets
utlåtande.

I detta anförande instämde herr Fridolfsson
i Stockholm (m).

Herr WERNER (m):

Herr talman! Låt mig först säga att
jag tycker det är en mycket underlig
redovisning av detta ärende som föreligger.
Här redogöres för allt möjligt
som rör korum. Det ges en mycket fyllig
historik från Gustav Vasa och Erik
XIV till Kaj Björk och Sven Andersson,
över interpellationer, frågor, svar och
debatter i riksdagen, gamla och nya
korumbestämmelser, men om själva
ärendet, d. v. s. motion nr 73, skrivs det
bara tre rader. Det återges ingenting
mer än yrkandet. Man redovisar inte
motiven för yrkandet eller motionärernas
argumentering, som ju är så förnämlig
att den på något sätt borde kommit
till uttryck.

Motionärerna yrkar ingalunda någon
ändring i (TjRK) tjänstgökingsreglementet
för krigsmakten 12: 9. Som fröken
Wetterström sade har man nu strukit
den bestämmelse som gav möjlighet
att ordna korum därest truppen anhöll
därom. Det var ett av de särskilda skäl
som tidigare kunde åberopas men som
ströks i juli månad i fjol.

Detta finner vi både odemokratiskt
och stridande mot religionsfrihetsprincipen.
Religionsfriheten skall ju ge medborgarna
full frihet att utöva sin religion,
och om en majoritet på ett förband
begär den personalvård som den
militära själavården utgör, är det rimligt
att den får sina behov i det fallet
tillgodosedda.

Varför har då den här bestämmel -

140

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Korum i militärtjänst

sen utgått? Utskottet hänvisar till statsrådet
Anderssons ord att bestämmelsen
har kommit att tolkas på många
olika sätt, av vilka en del enligt vad
försvarsstaben framhållit »knappast
kunde anses stå i överensstämmelse
med Kungl. Maj:ts bestämmelser och
bakgrunden till dessa». Detta är verkligen
mycket diffust uttryckt. Har bestämmelsen
blivit föremål för någon
misstolkning, kunde man ju göra den
klarare i stället för att stryka den.

Var det måhända så att på grund av
bestämmelsen framgången var alltför
stor? På många regementen har ju soldaterna
begärt att få korum. Vi redovisar
i motionen det förhållande som
inträffade i Kristianstad, när 537 av
600 värnpliktiga skriftligen anhöll om
korum. Jag har själv en del liknande
erfarenheter under min tid som regementspräst
i Malmö. Vi fick varje år
uppleva att soldaterna inte bara kom
till korum utan också att 70 å 80 procent
av dem gick till nattvarden. Jag
tänkte ofta när jag betjänade dessa
unga människor, att man skulle innanför
aitarrunden ha haft hela andra
kammaren, så att ledamöterna kunnat
se rakt in i dessa unga människors
ögon. Det var inte fråga om någon
hypnos, eller om kommen dering och
slentrian, utan om människor i enskild
ställning. De var inte Guds bästa barn,
men just därför kände de också anledning
att ta emot den syndernas förlåtelse
som sakramenten skänker.

Det finns också andra exempel. Tag
Hässleholm, där man redovisar att i
korum deltog sammanlagt 548 man,
medan 37 valde annan sysselsättning.
Soldaterna har haft sin fria vilja att
antingen delta i gudstjänsten eller ägna
sig åt något föredrag eller någon film.
De har varken behövt anmäla sig till
det ena eller det andra, utan bara gått
till de skilda lokalerna.

Det är beklagligt att just den kristna
själavården och religiösa verksamheten
skall sitta så trångt. Det finns ju

så många andra personalvårdande moment
som inte är föremål för någon
sådan diskussion. Det gäller t. ex. föredrag
om narkotika- och alkoholproblem,
om staden och bygden, utrikespolitiska
frågor, den personliga hygienen
o. s. v. Varför skulle inte också den
militära själavården få komma till uttryck
på tjänstetid när personalen så
begär? Det är beklämmande att en
truppchef t. ex. kan tillåta 10—15 minuters
rökpaus men att han inte kan
tillåta en andaktsstund under motsvarande
tid. Jag påstår att det är fler som
uppskattar Guds ord än tobaken. Detta
har vi också framfört i vår motion.
Man säger att en andaktsstund inkräktar
på den militära utbildningen. Korum
är emellertid förlagt till den sista
veckotimman på lördagen, då det ingalunda
förekommer någon exercis eller
fälttjänst utan s. k. inre tjänst, då det
gäller att putsa skorna och sköta persedelvården.

Fröken Wetterström nämnde också
att under beredskap och i krig är det
fritt fram för fältkyrkan och prästen.
Jag finner det vara en egendomlig ordning
som måste ge en snedvriden syn,
att prästen kommer just när krig är för
handen. Då först rycker han in. Det
blir precis i stil med flickan som tillfrågades
i skolan om vad prästen sysslade
med och som då svarade: »Han
begraver folk.» Det kommer alltså att
bidra till en dyster inställningen till
kyrkan och dess verksamhet. Också
det måste bidra till den falska uppfattningen,
att fältkyrkan har till uppgift
att stärka stridsmoralen. Så är det ju
ingalunda.

Jag har ett brev från överste Thomé
i Kristianstad och jag vill, herr talman,
citera slutklämmen i det. Han anser att
ändringen är olycklig och skriver
»Det vore värdefullt, om korum fortfarande
kunde få anordnas under tjänstetid
enligt de grunder som tidigare
gällde. Den ökade kontakt, som regementspastorn
härvid får med de värn -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 141

pliktiga, är fördelaktig. Regementspastorn
blir känd till fromma för enskild
rådgivning i andliga frågor m.m.En god
och omfattande kontakt i fred med regementspastorn
skapar ett gott utgångsläge
för motsvarande kontakter vid
mobilisering och krig.»

Jag anser att vi borde kunna slå vakt
om valfriheten. Vilken inställning vi än
har i religiösa frågor måste vi väl ändå
vara överens om att den kristna
själavården och gemenskapen är en
utomordentlig miljöfaktor. Man kan
jämföra två olika scener: den i Lunds
universitetsaula vid forskarkonferensen
och den vid ett korum i Husie
kyrka utanför luftvärnsregementet i
Malmö. Jag tror att vi då har all anledning
att satsa så mycket vi kan på de
uppbyggande krafterna i ungdomsvärlden.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation I.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! I motionen 11:73 tar
herr Werner upp frågan om utökning
av möjligheterna att anordna korum
under tjänstetid. Som säkert de flesta
mycket väl minns från debatten 1965
var det vid det tillfället inte fråga om
en utökning av möjligheterna att anordna
korum, utan förslaget i den då
behandlade motionen gick i en helt
annan riktning, nämligen att man skulle
ta bort all korum- och gudstjänstverksamhet
under tjänstetid. Jag har
den uppfattningen att kammaren vid
det tillfället -— lika väl som i kväll —
hellre hade sett att man ytterligare hade
inskränkt de möjligheter som finns
att anordna korum så att säga under
arbetstid för de värnpliktiga.

Fröken Wetterström talar om bristande
generositet och frågar: Varför
skall man nu börja anordna politiska
debatter på regementena? Ni får ursäkta
mig, men jag tror att våra soldater
är i större behov av att få reda på
partiernas agerande i det samhälle de

Korum i militärtjänst

skall försvara än av korum eller gudstjänst
under tjänstetid. Jag tror alltså
att den politiska skolningen ligger närmare
soldaternas behov än det som
motionärerna föreslår.

Herr Werner tycker att utskottet har
lämnat en underlig redovisning, och det
må han väl tycka.

Låt mig nämna att i den motion som
han undertecknat tar man fram ett enda
exempel: på ett regemente i Kristianstad
begärde 537 soldater av 600 att
korum skulle anordnas under tjänstetid.
Vi tror visst att det finns ett intresse
för detta. Det har vi aldrig ifrågasatt,
men det är inte det frågan gäller
utan vad utskottet liksom försvarsdepartementet
har övervägt är helt enkelt
frågan i vilken utsträckning korum
skall förekomma under tjänstetid. Som
bekant försöker vi ju att rationalisera
på olika områden och även inom försvaret
gäller det att utnyttja tjänstetiden
så vettigt som möjligt för att därmed
kunna nedbringa försvarskostnaderna.
Det är helt naturligt att nedskärningar
även kan drabba exempelvis
korum. Jag tror att tjänstereglementet
12:9, vilket dock medger en hel
del möjligheter att anordna korum vid
olika högtidsdagar, kursavslutningar
o. s. v., mer än väl fyller behoven under
tjänstetid på detta område.

Herr talman! Jag ber att med det anförda
få yrka bifall till andra lagutskottets
hemställan.

Herr WERNER (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga herr Göransson
att jag är medveten om att det
finns andra särskilda skäl än dem som
vi talar om i kväll. Jag tycker emellertid
att man i demokratins namn skulle
kunna gå en majoritet av dessa ungdomar
till mötes då de vill ha denna
form av personalvård, som enligt vittnesbörd
från dem själva och militära
chefer betyder mycket under en tid
som är pressande och trist och visst
inte alltid upplevs som meningsfylld.

142

Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Korum i militärtjänst

Man kan verkligen fråga sig, om det
inte behövs lika mycket själavård i fred
som i krig. Det är lätt nog att förlora
sin själ.

Jag tycker alltså att man i demokratins
namn skulle kunna gå ungdomarna
till mötes på denna punkt. Man går ju
ungdomen i dag till mötes i så många
andra avseenden.

Herr GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om jag inte hörde fel
har herr Werner själv varit regementspastor,
och om det finns så stort intresse
för andaktsstunder som herr
Werner säger, så får man verkligen
hoppas att regementspastorerna gör en
insats och anordnar flera gudstjänster
eller korum under icke tjänstetid. Det
finns alltid utrymme för det, eftersom
våra värnpliktiga ju har reglerad tjänstetid.
Om det är så som herr Werner
påstår borde de följaktligen med ett
aktivt engagemang av regementspastorn
kunna få delta i korum under icke
tjänstetid.

Fröken WETTERSTRÖM (in) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Göransson fällde
det värdeomdömet — om jag förstod
honom rätt — att han för sin del anser
att politiska debatter och diskussioner
på tjänstetid i det militära har en större
och väsentligare uppgift att fylla än
religionsutövning på tjänstetid. Herr
Göransson talar om att tjänstetiden
skall utnyttjas effektivt men samtidigt
är han beredd att förlägga politiska
debatter till tjänstetid, medan det däremot
inte skulle finnas någon tid till
förfogande för en andaktsstund. Det är
sannerligen inkonsekvent!

Herr WERNER (m) kort genmäle:

Herr talman! Om jag får sticka emellan
innan herr Göransson svarar på
fröken Wetterströms förträffliga inlägg,
så vill jag säga några ord om att utnyttja
fritiden. Det är klart att vi kan

göra det — och måste göra det också
— men herr Göransson vet mycket väl
att det är svårt. Två kvällar i veckan
är upptagna av kvällstjänst, och övriga
kvällar behöver den värnpliktige oftast
för annat. Därtill kommer att fritiden i
det militära på något sätt är salcrosankt
och man blir tvungen att förlägga korum
till lördag eftermiddag efter arbetsveckans
slut. Men som alla vet står
de värnpliktiga då på språng för att
hinna med bussar och tåg till hembygden,
och det är mycket orealistiskt
att tro att man då skulle kunna fånga
upp dem.

Det är inte heller bara kyrkan som
har svårigheter i detta sammanhang.
Jag kan nämna att kulturnämnden i
en regementsstad i Skåne under sportlovsveckan
inbjöd till ett kulturprogram
avpassat för värnpliktiga. Man
delade ut 1 100 inbjudningar och det
kom sex man.

Men, herr Göransson, detta är för
mig egentligen inte en fråga om förläggningen
av korum till fritid eller
ej utan en fråga om demokrati. Vad
det gäller är huruvida man skall respektera
en stor majoritets önskan på
denna punkt eller inte skall göra det.

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Jag kan inte underlåta
att opponera mig mot den passus i
utskottets utlåtande, där det heter på
följande sätt: »Vid sådana förband, där
ett intresse från de värnpliktigas sida
finns för korum i större utsträckning
än vad som erbjuds i tjänsten, torde
det inte föreligga någon svårighet att
på kvällar eller under annan fritid få
till stånd fler sådana förrättningar.»

Jag vill göra gällande att utskottet,
eftersom det kan göra ett sådant uttalande,
icke känner till hur förhållandena
är på de militära förbanden. Också
herr Werner var något litet inne
på denna fråga när han bl. a. nämnde
kvällstjänstgöringen.

Det är ett verkligt problem att få;

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 143

kvällar och tider över huvud taget att
räcka till när man skall snickra ihop
ett program för ett regemente. De värnpliktiga
har kvällstjänst en eller två
kvällar i veckan. Det förekommer en
mycket omfattande fritidsundervisning
för de värnpliktiga på regementena;
den bedrivs också en eller två kvällar
i veckan. Vidare förekommer det idrottsutövning,
t. ex. i form av seriefotboll,
på kvällarna. De värnpliktiga
kopplar inte heller helt bort sina civila
intressen när de kommer in i militärtjänstgöringen.
De har dessa intressen
med sig och dem vill de också
bevaka. Vidare vill de komma hem någon
kväll om avstånden tillåter och det
är väl helt naturligt. Vi har maximum
fem kvällar att räkna med — på sommaren
inte mer än fyra, ty då reser de
värnpliktiga hem redan på fredag kväll.

Sedan vill jag tillägga att det är en
mycket hög procent av de värnpliktiga
som genomgår befälsutbildning. Dessa
har dessutom ett antal uppgifter som
de oftast måste lösa på kvällarna eller
annan fritid.

När man därför säger att det inte
finns några svårigheter att ordna korum
på fritid, är det sant så långt
att det inte är någon svårighet när det
gäller de tekniska arrangemangen att
ordna lokal eller plats och få dit fältprästen.
Men för de värnpliktiga som
vill delta i korum på fritid kan det bjuda
på avsevärda svårigheter att få tid
för detta.

Jag skall inte här gå in på frågan
om värdet av korum, men jag kan inte
underlåta att säga att jag har den erfarenheten,
att de värnpliktiga verkligen
behöver litet andlig lyftning då
och då som kontrast mot det militära
utbildningsarbetet. När de värnpliktiga
kommer in och får klart för sig utbildningens
mål och medel och inte
alltid finner det så upplyftande, kan
detta för många av dem åstadkomma
både stora och besvärliga samvets- och
intressekonflikter. Jag tror att ett del -

Korum i militärtjänst

tagande i korum är av värde och uppskattas
av många, vilket också är min
erfarenhet.

När det sägs att det inte är några svårigheter
att anordna korum på fritid,
så vill jag alltså påstå att denna uppfattning
är felaktig. Vad utskottet skriver
innebär att man över huvud taget
inte vill ge de värnpliktiga som så
önskar tillfälle att bevista korum. Det
talas ju jämt och ständigt om att det
skall vara medinflytande för de anställda
i företagen och att det skall vara
medinflytande och medbestämmanderätt
för skolelever på alla nivåer. Jag
tycker nog, att vi borde kunna visa
det förtroendet för de värnpliktiga att,
om de gör framställning om att få
ordna korum på tjänstetid, tillmötesgå
denna önskan. Jag tycker att detta önskemål
och detta krav är billigt.

Herr talman! Med det anförda vill
jag yrka bifall till reservationen I.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Fröken Wetterström begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 15, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av herr Hubinette och
fröken Wetterström.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång upp -

144 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

En förebyggande ungdomsvård, m. m.

läst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Fröken Wetterström begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 120 ja och 44 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 12

Föredrogs vart för sig

andra lagutskottets utlåtande nr 16,
i anledning av motion om obligatorisk
begravningsförsäkring; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av motioner om
statistik för bedömning av levnadsnivån
och om åtgärder för att mäta olika
välfärdskomponenter.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden hemställt.

§ 13

En förebyggande ungdomsvård, m. m.

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 8, i anledning av
motion om en förebyggande ungdomsvård,
m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 8 må
omfatta jämväl utskottets utlåtande nr
9, men yrkanden beträffande sistnämnda
utlåtande framställes först sedan
detsamma föredragits.

Sedan utskottets hemställan i dess utlåtande
nr 8 föredragits yttrade:

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep):

Herr talman! Det brukar vara van<
ligt att man vid denna tidpunkt säger
att timmen är sen och att man ämnar
ta hänsyn därtill. Jag anser inte att man
skall behöva göra det, ty de frågor som
behandlas vid den sena timmen är
lika viktiga som de vilka kommer först
på föredragningslistan. Med tanke på
att vi nu fått så många yngre ledamöter
i kammaren, som kan komma med
nya friska synpunkter på dessa motioner,
vilka är de enda som behandlar
ungdomens situation, kan det tänkas
att det nu kan bli en ganska lång debatt.

Ungdomens fostran är en stor och
angelägen uppgift. Ungdomen är vår
stora rikedom i hem och samhälle. I
våra barn skall vi leva vidare när vi
en gång är borta, och för samhället är
ungdomen den stora tillgången för
framtiden. Därför må vi göra allt vad
vi kan för att ge ungdomarna den bästa
positiva hjälp vi kan ge för deras utveckling
och för deras framtid.

Jag vill klart säga ifrån, att den
överväldigande majoriteten av svensk
ungdom är skötsam och bra. Endast en
liten del har svårt att anpassa sig till
samhället. Det är inget nytt att vissa
inte kan anpassa sig — sådana har funnits
i alla tider. Vad som är allvarligt
är att denna minoritet börjar bli större;
det är den ökade ungdomsbrottsligheten
och den ökade missanpassningen
som ger oss anledning att hysa oro.

Herr talman! I generationernas långa
kedja är det främst tre länkar som mer
än andra påverkar varje individ. Den
första är den länk som binder oss till
det förflutna, som binder oss till våra
föräldrar. Den andra länken är den
vi själva smider. Den tredje är bindningen
till kommande generationer.
Styrkan i de två första är för det mesta
stor. Vi respekterar de äldre och deras
verk. Utan deras insats hade vi intfe
varit där vi är i dag och inte ägt det

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 145

välstånd vi har. Vi känner också ofta
en viss gemenskap med våra jämnåriga.

Kontakten med den nya generationen,
den tredje länken, är emellertid
ofta bristfällig trots att den är så viktig.
Det vore allvarligt, om den generation
som i dag bär ansvaret för samhällets
utformning skulle förlora kontakten
med den generation som kommer.
Det vore fel att förneka att det
förekommer generationsmotsättningar,
men det är de motsättningar som är
onödiga och farliga vi måste försöka
att överbrygga. Den viktiga dialogen
mellan generationerna får emellertid
inte bli en tuff debatt som liknar ett
skådespel, utan den måste främst vara
ett uppriktigt samtal som undanröjer
missförstånd. Dialogen måste ha till
syfte att skapa ett samhälle som ungdomen
trivs med och är tacksam över.

Det finns också motsättningar i vårt
samhälle som inte är generationsmotsättningar
utan snarare är att betrakta
som ideologiska motsättningar och som
verkligen är påfrestande för vår demokrati.
Det är ofta svårt att skilja dessa
åt, och det medför problem också för
vår ungdom.

Vissa generationsmotsättningar är
ganska naturliga. De uppstår då de
unga bryter upp från hemmet, då de
förbereder sig för att gå ut i livet som
helt fria individer. Det tillhör deras
mognadsprocess. De avvikelser som
kännetecknar denna process skall vi
låta ungdomen ha.

Det är en stor och viktig uppgift för
samhället att överbrygga de farliga generationsmotsättningarna.
Tidigare hade
samhället hjälp med detta från hemmet,
skolan och kyrkan. Tvivelaktiga
krafter har emellertid medverkat till
att dessas roll kraftigt reducerats. Samhället
befinner sig i dag i den situationen,
att det också måste ta ett större
ansvar för det uppväxande släktets
fostran. Det som berövats vår ungdom
måste samhället ge den tillbaka.

Man kan ställa sig frågan: Varför

En förebyggande ungdomsvård, m. m.

kommer så många ungdomar på glid?
Det procenttal som anges i motionen
997 i andra kammaren måste anses
som oroväckande. De undersökningar
som finns refererade i motionen räknar
ändå inte med de ungdomar som är
under 15 år. Om man räknade med dem,
skulle procenttalet förmodligen bli ännu
högre. Det finns dessutom ett stort
antal ungdomar som är i farozonen
och som lätt kan ryckas med. Brottsfrekvensen
kan komma att öka mycket
snabbt.

Vi måste undersöka vilka orsaker det
är som gör att ungdomen kommer på
glid för att vi skall kunna vidta de åtgärder
som är nödvändiga. När de unga
råkat hamna bland de avsigkomna,
skymtar vissa andra problem, främst
svårigheten att kunna erbjuda dessa
ungdomar en vård som svarar mot deras
individuella behov. De som kommit
på glid blir naturligtvis olika brottsligt
belastade. Man har ibland en känsla av
att de sämre elementen i ungdomsvårdsklientelet
påverkar de mindre avancerade
i negativ riktning. Det synes
därför ytterst angeläget att åstadkomma
en större differentiering av klientelet.

Så några ord om den förebyggande
ungdomsvården. Det finns ett talesätt
som lyder: Det är barmhärtigt att bygga
ett sjukhus vid bergets fot, med det är
barmhärtigare att bygga ett stängsel vid
bergets krön. Med detta menar jag att
vi måste förhindra att ungdomen »faller
utför berget». Samhället måste gripa
in mot narkotika och alkohol på ett
kraftfullare sätt än hitintills. Man får
också hoppas att de som sysslar med
massmedia av olika slag skall känna
ett större ansvar än vad vissa av dem
gör i dag.

Samhällets åtgärder måste många
gånger sättas in på ett mycket tidigt
stadium under barnens uppväxt. Det
kan ibland vara nödvändigt med kraftfulla
åtgärder för att hjälpa ett barn
som råkat födas i olämplig miljö. Sam -

146 Nr 10

Onsdagen detn 12 mars 1969 em.

En förebyggande ungdomsvård, m. m.

hället måste också medverka till att ge
de unga positiva levnadsregler. Ansvar
och respekt för den mänskliga samlevnadens
spelregler ger oss en livsbejakande
ungdom, som inte tar onödiga
risker men upplever tillvaron som ett
fascinerande äventyr inom gränserna
för de lagar som ger både innehåll och
trygghet åt livet.

Herr talman! Det kan vara berättigat
att tycka att vi borde ha fått stöd för
det önskemål som vår motion mynnar
ut i, nämligen att man skulle söka
kartlägga dagsituationen, utröna orsakerna
till dagens läge i ungdomsvärlden,
pröva vad som kan göras för en
mera individualiserad vård av de redan
missanpassade och finna vägar för
en förebyggande ungdomsvård. Då vi
från vårt parti varit ensamma om att
begära en sådan framställning och de
andra partierna inte velat stödja tanken
har vi emellertid nöjt oss med ett
särskilt yttrande.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! I motionen II: 997, som
behandlas i allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 8, begärs en utredning
i syfte att söka finna vägar för en förebyggande
ungdomsvård. Till utlåtandet
har fogats två särskilda yttranden.
Yi som har avgivit det förra anser att
de frågor beträffande missanpassade
ungdomar som motionärerna tar upp är
ytterst angelägna såväl för den enskilde
som för samhället. Vi har emellertid
inte kunnat biträda motionärernas
utredningsyrkande eftersom utredningar
redan pågår som berör de spörsmål
som behandlas i motionen.

Däremot anser vi att det hade varit
värdefullt såväl för socialvårdare som
för ideella organisationer, som bedriver
en uppsökande verksamhet bland
missanpassade, om en sammanställning
hade kunnat göras av de synpunkter
som redan nu finns på ungdomens
missanpassning och på de åtgärder

däremot som myndigheterna vill stödja.

I utskottsutlåtandet beaktas ej heller
motionens närgångna fråga efter de
vägar som skulle kunna leda till en effektivt
förebyggande ungdomsvård. Vi
som avgivit det särskilda yttrandet 1
har ansett det angeläget att dessa frågor
redovisas i utlåtandet.

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Motiven för forskning
och ökat vetande när det gäller ungdomens
situation är väl kända, och
jag skall inte gå närmare in på dem.
Jag vill endast säga att jag tror det är
väsentligt att vi lär oss att mer än som
nu är fallet lyssna på ungdomen och
försöka utröna vad den vill. Alltför
ofta bestämmer vi oss i förväg för vad
vi anser att ungdomen skall tycka; det
medför endast att konfliktsituationer
uppstår.

Jag skulle nu vilja i stället inskränka
mig till att något kommentera händelseförloppet
vid den här motionsframstöten.
Det är ett exempel på en
motions kamp genom riksdagsåren
fram till en situation där frågan är
mycket nära sin lösning.

Såsom mycket riktigt påpekas i utskottsutlåtandet
har denna motion,
II: 1004, väckts i ungefär liknande utformning
sedan 1964. De första fyra
åren hänvisade utskottsmajoriteten till
att 1962 års ungdomsutredning skulle
klara av dessa frågor. Vi motionärer
och reservanter sade varje år att vi inte
trodde på det, därför att frågan inte
omfattades av direktiven för utredningen.
När detta äntligen var klarlagt
och utskottsmaj oriteten — jag vill inte
säga den tröga utskottsmajoriteten —
år 1968 måste medge att 1962 års ungdomsutredning
inte hade till uppgift
att ta upp denna fråga och inte heller
tagit upp den, räknade man i stället
upp en lång rad projekt som kunde
vara närbesläktade med dem som åsyftats
i motionen. Därmed fick man ock -

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 147

så sagt i utskottsutlåtande! år 1968 att
motionärernas önskemål egentligen vore
alldeles onödiga eftersom de redan
tillgodosetts; det var så mycket som
påginge i den vägen.

Nu skulle jag vilja säga att det väl
känns litet snopet för utskottsmajoriteten
att herr statsrådet — trots utskottets
argumentering i fjol — i årets
statsverksproposition behagat meddela
att han ändå avser att tillsätta en sådan
utredning som motionärerna önskat
i fem år. Då är alltså önskemålen
på väg att bli tillgodosedda. Jag skulle
vilja säga att eftersom vi i dag inte vet
någonting om direktiven för den tänkta
utredningen och inte heller vet, om
det blir en parlamentarisk utredning
eller inte, kvarstår vårt önskemål att
utredningen verkligen får parlamentariskt
inslag.

Man kunde kanske tänka sig att även
utskottsmajoriteten och riksdagen i dag
går emot önskemålet om parlamentariskt
inslag går det som det nu gjort
med frågan i övrigt — att regeringen
ändå ger utredningen parlamentariskt
inslag. Men i så fall skulle ju riksdagen
få ett bättre utgångsläge och en bättre
position om den i dag följer reservationen,
som föreslår detta parlamentariska
inslag.

Jag kommer, herr talman, att yrka
bifall till reservationen av herr Svanström
m. fl.

IJerr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Motionärerna tar i sin
motion II: 997 upp en hel del problem
för att genom en utredning försöka få
ett klarläggande av dagssituationen, utröna
orsakerna till dagens läge i ungdomsvärlden
samt vidare pröva vac|
som kan göras för en mera individualiserad
vård av de redan missanpassade
och söka nya vägar.

I sin motivering till denna motion
hänvisar man till en hel rad faktorer.
Man pekar på den ökade brottsligheten,
man pekar på det kapital av reli -

En förebyggande ungdomsvård, m. ni.

giöst-etiska värden som tidigare generationer
hade men som blivit tillbakatryckt
i vårt samhälle. Detsamma gäller
en del av den harmoniska samhällsgemenskapen.

Dessa frågor har, som tidigare sagts,
behandlats vid ett flertal tidigare riksdagar,
och även om bara två motioner
är redovisade i utlåtandet, är det mycket
riktigt att dessa ting varit föremål
för många behandlingar tidigare.

Att utskottet trots de många framstötar
som gjorts i denna fråga inte
ansett sig kunna tillstyrka motionärernas
förslag beror på att det redan pågår
en hel del utredningar, som till väsentliga
delar tillgodoser motionärernas
önskemål. Jag tänker därvid på socialutredningen,
vars direktiv återgivits
i årets riksdagsberättelse. Denna
utredning har bl. a. i uppdrag att verkställa
en översyn av den nuvarande
barnavårdslagstiftningen. Därvid bör(
enligt direktiven en effektiv samordning
av olika åtgärder och organ eftersträvas.
I samband med översynen
bör frågor om ungdomsvårdsskolornas
funktion och ställning prövas. I utskottsutlåtandet
framhålles också, att
det finns ett samarbetsorgan för åtgärder
mot ungdomsbrottsligheten. Detta
organ väntas inom kort framlägga ett
förslag om förbättrat brottsförebyggande
samarbete på det lokala planet.

Till slut har vi den i statsverkspropositionen
signalerade utredningen, som
i stort sett kommer att täcka in redan
tidigare tillsatta utredningar men även
komplettera dem. Det som statsrådet
haft i tankarna är förmodligen att han
har konstaterat, liksom vi alla har gjort,
att det finns anledning att tänka efter
hur samhället bättre skall kunna anpassas
till ungdomens behov samt uppmärksamma
sådana attitydförändringar,
som kan ta sig uttryck i bristande
social integration och ökad markering
av ungdomskulturens främlingskap i
förhållande till vårt nuvarande samhälle.

148 Nr 10

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

En förebyggande ungdomsvård, m. m.

Herr talman! Jag skall inte bli mer
ordrik. Jag anser att detta lilla axplock
av utredningar på detta område kan
vara nog. I likhet med utskottsmajoriteten
tror jag inte att ytterligare en utredning
kommer att förbättra bilden.
Jag vill därför yrka bifall till vad allmänna
beredningsutskottet hemställt i
sitt utlåtande nr 8.

Herr LARSSON i Borrby (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Bara ett litet tillrättaläggande.
Herr Göransson sade att
statsrådet liksom alla andra nu hade
uppfattat behovet av dessa utredningar.
Jag vill rätta till det och säga
att statsrådet har, inte i likhet med herr
Göransson och andra utan i likhet med
motionärerna, nu uppfattat att detta behov
föreligger och därför föreslagit utredningen.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag vill börja med att
säga att jag har läst motionen 11:997
mycket noggrant. Socialutredningens
direktiv torde inte ha varit motionärerna
obekanta när motionen skrevs.
Av texten i motionen, som är undertecknad
av flera centerpartister med
lång tid här i kammaren, bibringas
man uppfattningen att inga som helst
åtgärder vidtagits mot ungdomsbrottsligheten.
Motionärerna gör vissa bestämda
konstateranden om orsakerna
till vad man kallar »dagens situation».
Påverkan mot brottslighet anser man
vara en av de viktigaste. När man kommer
in på våra massmedia skriver man:
»De ledande skikten i samhället övar
inflytande -----— över våra verk liga

massmedia. Och det som serveras
svenska folket via dessa media måste
ju ha sanktion hos uppdragsgivarna.
Det serveras ett rikhaltigt våldsmaterial
som ger impulser till brottsliga beteenden.
» Bestialiska våldsbrott, narkotikamissbruk
och löslighet nämns också.

Vidare säger man: »Allt detta tycks

ske med samhällsledningens goda minne.
»

Enligt motionärerna arbetar samhällsledningen
inte mot utan för våldsmentalitet.
Jag finner detta vara en
oanständig argumentering. Man måste
protestera mot det sätt ni använder
er av och som drar ner debatten i en
så viktig fråga som försöken och arbetet
med att komma till rätta med olika
ungdomsproblem utgör. Ni tycks i främsta
rummet ha varit ute för att använda
ungdomsproblemen som slagträ för
att komma åt, som ni säger, samhällsledningen.
Med era beskrivningar tillförs
inte frågan om ungdomsproblemens
lösning någonting positivt. Jag
beklagar också att den ungdomsverksamhet
som bedrivs av kyrkliga och frikyrkliga
organisationer blandas in i
ett sådant här sammanhang.

Ytterligare en fråga som berör motionen.
Ni skriver att bakom brottslighet
och andra avarter ligger ärftliga
faktorer. Var har ni hämtat detta?

I detta anförande instämde herrar
Henningsson och Svenning (båda s).

Herr JOHANSSON i Skärstad (ep):

Herr talman! Man borde kanske ha
läst upp hela motionen här för att få
en helhetsbild. När det gäller massmedia
kan jag bara hänvisa till den debatt
som förts de senaste åren och där
även statsråden har sagt sitt ord.

Sedan skall jag be att få upplysa om
att jag har arbetat i frikyrklig ungdomsverksamhet
i 25 år. Jag har varje vecka
kontinuerligt mött 100—200 ungdomar,
jag har sett dem växa upp, och jag har
all rätt att blanda in ungdomsverksamheten,
ty jag anser att jag har en ganska
klar insikt i hur detta arbete utföres.
Att det finns en skrämmande och farlig
utveckling är alla ansvarskännande
människor medvetna om. Statsmakterna
samlade ju representanter för ungdomsorganisationerna
härförleden för
att be dem om hjälp i de svåra för»

Onsdagen den 12 mars 1969 em.

Nr 10 149

Kontinuerlig forskning

hållanden som har uppstått i vårt samhälle.

Jag skall inte här ta upp någon debatt
om ärftlighet och vad den kan få
för följder. Annars skulle jag i det
sammanhanget kunna åberopa namn på
personer som har uttalat sig, men jag
skall inte göra det nu.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 14

Kontinuerlig forskning angående

ungdomens situation i samhället

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 9, i anledning av
motioner om kontinuerlig forskning angående
ungdomens situation i samhället.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 882 av herr Harald Pettersson m. fl.
och II: 100b av herrar Larsson i Borrby
och Boo hemställdes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om tillsättande av en parlamentarisk
utredning med uppgift att utreda
målsättning, omfattning och inriktning
av en kontinuerlig forskning angående
ungdomens situation i samhället.

Utskottet hemställde,

att de likalydande motionerna I: 882
och II: 1004 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Svanström, Andreasson, Larsson i Borrby
och Johansson i Växjö (samtliga
ep), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
de likalydande motionerna I: 882 och
II: 1004 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om att en utredning med parlamentariskt
inslag finge till uppgift att
utreda målsättning, omfattning och in -

angående ungdomens situation i samhället

riktning av en kontinuerlig forskning
angående ungdomens situation i samhället.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till allmänna beredningsutskottets
hemställan.

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Svanström
m. fl.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Larsson i Borrby begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 9, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Svanström m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Larsson i Borrby begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 121 ja och 34

150 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 15

Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 25, med förslag till lag om
ändring i föräldrabalken, m. m., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 16

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

För deltagande i kommittéarbete för
Europarådets rådgivande församlings
räkning får jag härmed anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 17—20 mars 1969.

Stockholm den 11 mars 1969

Daniel Wiklund

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 17

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:

fru Ryding (vpk), tell herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående utbildningen av värnpliktiga
vid marinen,

herr Strömberg (fp), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående tillämpningen
inom storstadsområden av teletaxan,
herr Oskarson (m), till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder mot missförhållanden
vid s. k. djurfabriker, och
herr Josefsson i Halmstad (s), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående utredning rörande
enhetlig lönesättning vid de
skyddade verkstäderna.

§ 18

Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 23.54.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 13 mars

Kl. 15.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. skyldighet för privatflygare
att avlämna färdplan eller s. k.
färdmeddelande

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Skoglund har frågat
om jag är villig att till prövning ta
upp frågan om skyldighet för privatflygare
att före flygning avlämna antingen
färdplan eller s. k. färdmeddelande.

Enligt gällande bestämmelser är skyldigheten
att inlämna färdplan beroende
av var och under vilka förhållanden
flygningen skall äga rum. För att förhindra
kollision mellan luftfartyg föreligger
sådan skyldighet vid flygning i
kontrollerat luftrum och vid flygning

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10 151

Svar på fråga ang. skyldighet för privatflygare att avlämna färdplan eller s. k.
färdmeddelande

under mörker eller i dåligt väder även
inom vissa andra områden där linjefart
förekommer.

För att underlätta eventuella undersökningar
och räddningsaktioner skall
vidare färdplan inlämnas för all flygning
inom fjällområdet väster och norr
om linjen Pajala—Bydalen—Älvdalen—
Långflon. Undantag görs endast för lokala
flygningar inom 30 km från flygplats
med trafikledning eller från ordinarie
flygbas.

Vid flygning inom övriga delar av
Sverige avgör normalt befälhavaren
själv om han skall lämna färdplan eller
inte. I och med att färdplan lämnats är
befälhavaren skyldig att meddela trafikledningen
varje väsentlig ändring av
färdplanen och lämna landningsrapport
snarast efter landning. Särskilt för de
många mindre flygplan som alltjämt
saknar radioutrustning torde kravet att
meddela ändring av ursprunglig färdplan
vara svårt att uppfylla i praktiken.

Luftfartsverket har sin uppmärksamhet
riktad på de problem som herr
Skoglund här tar upp. Jag kan bl. a.
nämna att en översyn inom verket pågår
av nuvarande gränsdragning för det
fjällområde jag nyss nämnde. Dessutom
övervägs hur man på lämpligaste sätt
skall kunna verka för att flygförare i
största möjliga omfattning lämnar färdplan
för sträckflygning samt att vid lokal
flygning, d. v. s. sådan flygning där
landningen sker på startplatsen, upplysa
åtminstone någon på marken om
ungefärlig sträckning i tid och rum av
den avsedda flygningen.

Jag finner det för min del angeläget
att olika åtgärder prövas för att skapa
ändamålsenliga former för flygförare
att lämna informationer om flygning i
syfte att underlätta och effektivisera
eventuella spanings- och räddningsinsatser.

Vidare anförde

Herr SKOGLUND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Lundkvist för det svar han
här lämnat på min fråga, vilken är betingad
av den olycka, som inträffade i
Dorotea för något mer än en månad sedan
och där tre människoliv gick till
spillo.

Om det vid nämnda tillfälle hade
förelegat skyldighet för flygföraren att
före avfärden lämna färdplan eller färdmeddelande
-— det senare är en mycket
enklare procedur — skulle larm under
efter olyckan. Nu dröjde det tolv timmar
innan larmet gick och spaningsarbete!
påbörjades.

Bland privatflygarna är man säkerligen
litet kritisk mot en bestämmelse,
som ålägger dem att före starten lämna
färdplan eller färdmeddelande. Jag kan
förstå det när det gäller färdplanen,
eftersom den är litet omständlig och
skall lämnas in på en flygplats, men
färdmeddelandet innebär bara att man
till en privatperson, t. ex. en polisman
eller vilken annan person som helst,
lämnar uppgift om i vilken riktning
man avser att flyga, var man tänker
landa och vid vilken tidpunkt man beräknar
att landa på uppgiven plats samt
att man inom 30 minuter efter beräknad
landningstid skall ta kontakt med vederbörande.
Med ett sådant förfarande
skulle larm kunna gå och spaning komma
i gång inom en halv timme eller 45
minuter. Med den mycket starka expansion
som försiggår på privatflygets område
tror jag det blir nödvändigt att gå
in för endera av dessa åtgärder, och då
förmodar jag att metoden med färdmeddelande
blir den enklaste.

Jag konstaterar med tillfredsställelse
vad som står i svaret, att man kommer
att följa denna fråga i luftfartsverket,
och då hoppas jag att man där också
kommer att diskutera möjligheten att
gå litet längre än vad statsrådet här antydde
i slutet av sitt svar, d. v. s de
flygare som avser att återvända till

152 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. arbetsgruppen för överläggningar om den kommunala demokratin

startplatsen. Bestämmelsen bör nämligen
gälla även sådana flygare, som från
startplatsen beger sig till en annan plats
för att landa där.

Samhället åsamkas ju stora kostnader
under sådana här förhållanden. Jag vet
inte vad spaningsuppbådet i det fall jag
nämnde — spaningen pågick i mer än
en vecka —■ kostade samhället i utlägg.
Man skulle alltså kunna spara åtskilligt
— och även besparingssynpunkter bör
ju anläggas på frågan. Men väsentligast
är naturligtvis det mänskliga i sammanhanget:
att man snabbare kan komma i
gång med spaningsarbetet och få bättre
förutsättningar att rädda människoliv.

Jag ber att än en gång få tacka för
svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. arbetsgruppen för
överläggningar om den kommunala demokratin Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Romanus har frågat
mig varför den arbetsgrupp för
överläggningar om den kommunala demokratin
i vilken jag är ordförande
sammanträtt så sällan under senare år
och han undrar om man kan hoppas på
större aktivitet i framtiden.

Arbetsgruppen tillsattes år 1962 i anslutning
till beslutet om riktlinjer för en
ny kommunindelning för att överlägga
med departementschefen om frågor
rörande den kommunala demokratin.
Den består av företrädare för Svenska
kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och departementet. Gruppen
är alltså inte en utredning med bestämt
uppdrag utan ett forum för samråd där
initiativ för att stärka den kommunala

demokratin kunnat tagas. Några intitiativ,
låt vara av förhållandevis begränsad
betydelse, har också tagits i gruppen
och lett till utredningsuppdrag vilka
föranlett eller väntas föranleda lagstiftning.
I övrigt har gruppen använts
för samråd med företrädare för kommunerna
i frågor av betydelse för den
kommunala demokratin som behandlats
inom departementet.

Under de senaste åren har emellertid
många frågor av grundläggande betydelse
för den kommunala demokratin
varit föremål för utredning. Jag syftar
på bl. a. de frågor som utretts eller utreds
av länsdemokratiutredningen och
kommunalrättskommittén. På grundval
av grundlagberedningens arbete har beslut
fattats om en partiell författningsreform
som bl. a. innefattar ett ställningstagande
för den gemensamma valdagen.
Det utredningsarbete som pågått
har naturligtvis begränsat utrymmet för
initiativ från gruppens sida.

Tiden synes nu mogen att mot bakgrunden
av beslutet om den gemensamma
valdagen och de utredningar som
avslutats eller är nära att slutföras ta
upp frågan om åtgärder för att stärka
den kommunala demokratin. Därvid
bör resultatet av den omfattande forskning
som för närvarande pågår på området
beaktas. Riksdagen har också uttalat
önskemål om att i anslutning till
författningsbeslutet föreberedelser skall
vidtas för en övergripande översyn av
den kommunala demokratins problem.
Som jag redan meddelat vid ett sammanträde
med arbetsgruppen övervägs
med anledning härav för närvarande
inom departementet former och riktlinjer
för ett utredningsarbete. Jag kommer
inom kort att redovisa resultatet
av dessa överväganden.

Vidare anförde:

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Alla de som är på ett
eller annat sätt kommunalpolitiskt verk -

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10 153

Svar på fråga ang. arbetsgruppen för överläggningar om den kommunala demokratin

samma torde vara medvetna om att den
kommunala demokratin i Sverige fungerar
långtifrån tillfredsställande. På senare
tid har två allvarliga hot om en
ytterligare försämring uppkommit. För
det första syftar jag på den fortskridande
kommunreformen, som innebär dels
längre avstånd mellan förtroendemän
och väljare, dels färre kommunala förtroendemän.
Före år 1950 fanns cirka
200 000 kommunala förtroendemän, men
efter år 1975 beräknas det komma att
finnas endast cirka 50 000 — d. v. s.
blott en fjärdedel av antalet före 1950
— om de nuvarande planerna fullföljs.
Även om denna utveckling medför vissa
fördelar är den naturligtvis också ett
hot mot den kommunala demokratin.

För det andra syftar jag på den gemensamma
valdagen, som från den
kommunala demokratins synpunkt måste
betraktas som uteslutande negativ.
Den uppfattningen uttrycktes ju också
när riksdagen förra året behandlade
den partiella författningsreformen. Det
yppades då mycket stor oro för den
kommunala demokratin och det uttalades
önskemål om en utredning för att
på andra sätt stärka den kommunala
demokratin. Utredningsarbetet på området
är splittrat, såsom också påpekades,
på kommunalrättskommittén, länsdemokratiutredningen
och den arbetsgrupp
som jag nu frågat om och som
varit i verksamhet sedan år 1962.

Jag tackar kommunikationsministern
för svaret på min fråga. Den har bl. a.
som direkt bakgrund att jag i riksdagsberättelsen
för förra året fann att arbetsgruppen
inte redovisat någon som
helst verksamhet under den tid riksdagsberättelsen
omfattade. Nu vet jag
att den har haft ett sammanträde i höstas,
men det är ändå rätt anmärkningsvärt
att denna arbetsgrupp, som omgavs
med rätt stora förväntningar när
den tillsattes i samband med 1961 års
kommunreform, på ett och ett halvt år
inte haft behov av att ha ett enda sammanträde.

Statsrådet nämner också att arbetsgruppen
varit under omorganisation.
Det vore intressant att få veta vad denna
omorganisation har inneburit och
vad den har lett till.

Såvitt jag kunnat finna av denna arbetsgrupps
verksamhet har den över
huvud taget rätt litet sysslat med förslag
om att stärka den kommunala demokratin,
vilket var avsikten när den
tillsattes. Sammanfattningsvis kan man
nog säga att de som varit inbjudna av
regeringen att delta i detta samarbete
har känt en viss besvikelse. I konstitutionsutskottets
utlåtande i frågan från
förra året ser jag att riksdagen då föreslog
snabba åtgärder och en arbetsgrupp
med representanter för de politiska
partierna. Jag kanske får fråga
kommunikationsministern — ty jag har
inte sett mycken aktivitet från den arbetsgruppen
heller — vad den har uträttat.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Det skulle kunna finnas
rätt mycket att invända mot det sätt
på vilket herr Romanus avfärdade kommunindelningsreformen
som ett hot mot
den kommunala demokratin. Vi kommer
säkerligen att framöver få bättre
möjligheter än under rubriken enkel
fråga att diskutera dessa ting, men jag
vill ändå påpeka att kommunindelningsreformen
delvis har motiverats av behovet
av att kunna stärka den kommunala
självstyrelsen och skapa meningsfulla
arbetsuppgifter för kommunerna.
Det är klart att den kommunala demokratin
i sin tur i betydande grad lever
i kraft av de arbetsuppgifter som kommunerna
kommer att få handlägga.

Verksamheten inom den arbetsgrupp
som herr Romanus i första hand frågar
efter har — som jag antydde i mitt
svar — naturligtvis begränsats av det
utredningsarbete som har pågått i
många olika utredningar på det kommunala
fältet. Mot herr Romanus’ på -

Nr 10

154 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. arbetsgruppen för överläggningar

stående att arbetsgruppens ledamöter
har känt besvikelse över att vi inte har
haft flera sammanträden kanske jag får
anföra att jag för mitt vidkommande
inför gruppen har redovisat uppfattningen,
att den var en samrådsgrupp
och att initiativ till sammanträden kunde
tas inte bara från departementssidan
utan också av de övriga representanterna
i gruppen i de sammanhang där
vi behövde träffas för att diskutera frågor,
som kunde vara av intresse för
den kommunala demokratin.

Herr Romanus frågar nu vad det har
blivit av den arbetsgrupp som riksdagen
förordade vid sitt beslut i fjol.
Riksdagen uttalade att man, sedan
grundlagsbeslutet fattats och bestämmelsen
om den gemensamma valdagen
införts, borde försöka skapa former för
en översyn av de utredningar, som arbetar
med kommunala uppgifter och
problem, med inriktning på att också
kunna åstadkomma en samordning i detta
arbete. Riksdagen anförde även att
ett utredningsinitiativ möjligen kunde
vara litet tidigt väckt, eftersom det skulle
kunna komplicera pågående utredningar.
Man menade att en arbetsgrupp
borde tillsättas för att förbereda ett
mera långtsyftande utredningsarbete.

Det är ett förberedelsearbete härför
som nu pågår inom departementet och
som jag har redovisat för i mitt svar,
då jag har sagt att vi inom den allra
närmaste tiden kommer att ge besked
om hur vi inom regeringen menar att
man bör handlägga dessa frågor.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Av tidsskäl gick jag inte
in på någon närmare analys av kommunindelningsreformen.
Jag sade att
den i vissa avseenden är positiv men
att den, när det gäller avståndet mellan
förtroendemän och väljare och när det
gäller antalet förtroendemän, utgör ett
hot mot den kommunala demokratin.
Den synpunkten kan man finna att så
gott som alla kommunalt verksamma

om den kommunala demokratin

delar, även om andra skäl kan finnas
som talar för reformen.

Besvikelsen över arbetsgruppen beror
inte bara på sammanträdesfrekvensen
utan också på att den i stor utsträckning
har sysslat med detaljbetonade frågor
och inte tagit upp de grundläggande
problemen om hur man skall stärka
den kommunala demokratin, t. ex. den
kommunala informationen, arbetsformerna,
den kommunala majoritetsbildningen
o. s. v. Den besvikelsen kanske är
ännu större på andra håll; det socialdemokratiska
ungdomsförbundets ordförande
säger beträffande denna arbetsgrupp
att den torde uppvisa rekord i
inaktivitet i svenskt utredningsväsende.
Ledamöterna kanske inte ställer sig bakom
den beskrivningen, men det är onekligen
ett markant uttalande.

Beträffande den nya arbetsgruppen,
som jag frågade om, sade kommunikationsministern
att man överväger i departementet
hur man skall göra med
dessa utredningar o. s. v. Jag tolkar det
uttalandet så att den nya arbetsgruppen,
som riksdagen beställde för snart
ett år sedan, ännu inte är tillsatt. Den
skulle ju ha till uppgift att lägga upp
och diskutera formerna för utredningsarbetet.
Kommunikationsministern kanske
vill förklara varför det skall behöva
ta så lång tid att tillsätta den arbetsgruppen
— om den nu inte är tillsatt.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Jag har också läst det
uttalande om denna arbetsgrupp som
gjorts i en skrift utgiven av SSU. Däri
gjordes tyvärr samma misstag som herr
Romanus har gjort i dag: man har trott
att arbetsgruppen var en utredning. Det
är ingen utredning utan en grupp för
samråd. Herr Romanus läste ju själv
upp vad som sagts om den förmenta
utredningen.

I den mån det finns besvikelse bland
arbetsgruppens ledamöter över att arbetsgruppen
inte har tagit fler initiativ

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10 155

Svar på fråga ang. arbetsgruppen för överläggningar om den kommunala demokratin

beror detta i så fall på att de initiativ
som bland andra herr Romanus nu
tänkte sig att arbetsgruppen skulle ha
tagit redan är föremål för utredning.
Därför har, som jag tidigare sade, arbetsgruppens
möjligheter varit begränsade.
Vi har naturligtvis velat avvakta
resultaten av utredningsarbetet.

Det förhåller sig ju så — vilket man
upplever så småningom i det parlamentariska
livet —• att man inte alltid når
snabbast möjliga effekt bara för att man
tillsätter största möjliga antal utredningar;
det gäller att sovra även på det området
och få fram resultat av de utredningar
som arbetar om man inte skall
komplicera det hela.

Herr Romanus påstående att vi skulle
ha sölat med att tillsätta den arbetsgrupp
som riksdagen talade om i fjol
vill jag bemöta genom att läsa upp vad
utskottet då skrev: »Utskottet kan emellertid
inte föreslå att en övergripande
utredning av den kommunala demokratins
problem tillsätts omedelbart. En
sådan åtgärd skulle ytterligare komplicera
utredningsläget. Förberedelserna
för ett större initiativ måste också ägnas
betydande omsorg. Det är emellertid
angeläget att dessa förberedelser igångsätts
och att därvid även den gemensamma
valdagens problematik särskilt
uppmärksammas. Utskottet vill därför
föreslå att en arbetsgrupp med företrädare
för de stora politiska partierna
och för de kommunala förbunden tillsätts
i anslutning till riksdagens beslut
om den partiella författningsreformen

Det är alltså i så nära anslutning härtill
som möjligt som vi kommer att
tillsätta denna grupp när vi inom en
ganska nära framtid redovisar hur vi
vill tackla dessa frågor.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är sannerligen inte
antalet utredningar på detta område
som jag anmärkt på, utan vad jag frågade
efter var anledningen till att den

aktuella arbetsgruppen haft sådan ringa
aktivitet. Ingenting av vad jag har sagt
har kunnat ge intryck av att jag betraktar
den som en vanlig utredning, men
även en arbetsgrupp för samråd måste
ju visa någon aktivitet, om den skall ha
en funktion. Om arbetsgruppen inte
sammanträder på ett och ett halvt år,
under vilken tid stora och allvarliga
saker för den kommunala demokratin
inträffar, kan man, såsom jag har gjort,
ställa frågan varför aktiviteten är så
ringa.

Jag kan inte uttala mig för ledamöterna
i arbetsgruppen, men denna företräder
ju de kommunala förtroendemännen
i hela landet och jag tror att man
bland dessa hyser en ganska betydande
oro över att ännu inga åtgärder vidtagits
för att stärka den kommunala demokratin.
Statsrådets uttalande att tiden
nu synes mogen härför, mot bakgrunden
av det beslut som fattades förra
året, är något sorgligt. Tiden är nu
övermogen och arbetet borde ha varit
i gång för länge sedan.

Jag har läst i konstitutionsutskottets
betänkande från föregående år det som
statsrådet citerade, och jag kan fortfarande
inte förstå varför den arbetsgrupp
som skulle diskutera utredningsarbetets
uppläggning inte är tillsatt. Det
kan väl inte vara svårt att inbjuda partierna
att tillsätta en arbetsgrupp. Det
gällde ju inte en övergripande utredning
utan en arbetsgrupp där partierna
skulle få vara med om att lägga upp
detta för vår demokrati så vitala arbete.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill bara ytterligare
en gång uttala, att vi i vår bedömning
helt anslutit oss till de önskemål som i
fjol framställdes av konstitutionsutskottet
och sedan av riksdagen.

Härmed var överläggningen slutad.

156 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

§ 3

Svar på fråga ang. synkroniseringen av
tågtider

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Persson i Heden
har frågat mig om jag kan ange den
huvudsakliga orsaken till att tågtiderna
är så illa synkroniserade.

Att det inte alltid är möjligt att utan
vissa väntetider åstadkomma anslutningar
mellan olika tåg är fullt klart. En
tidtabell kan inte i alla avseenden passa
varje reseönskemål. De reseriktningar
som har det största resandeantalet måste
som regel få företräde. Enligt min
mening har dock SJ i samband med
omläggningen av tidtabellen den 12 maj
förra året i övervägande antalet fall
lyckats uppnå en bättre synkronisering
än tidigare.

Vidare anförde:

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret på
min fråga om möjligheterna till förbättringar
av tågtidernas synkronisering.

Jag kan hålla med om att det inte är
möjligt att åstadkomma en fulländad
synkronisering. Det är ju självfallet. Jag
tycker emellertid att på stambanorna
med de långa ressträckor som där förekommer
skulle kunna åstadkommas en
bättre synkronisering. När man skall resa
ett tjugotal eller trettiotal mil skall
man inte behöva byta tåg därför att ett
anslutande tåg inte stannar vid vissa
mellanstationer eller på grund av att
ett tåg som också ansluter till den aktuella
resvägen avgår för tidigt.

Jag kan nämna följande exempel. Om
man reser från Borås kl. 8.44 för att resa
till Malmö, måste man byta tåg i Alvesta,
där tåget Stockholm—Malmö gör
uppehåll. Borås-tåget till Alvesta anlän -

der emellertid 10 minuter efter det att
tåget till Malmö avgått. Här föreligger
följaktligen ingen som helst synkronisering.

De som bor mellan Borås och Kinna
och skall resa till Malmö måste fara
med bil till Borås eller Kinna därför
att tåget från Göteborg ej gör uppehåll
vid fyra stationer. Det är väl självfallet
en felaktig synkronisering. Jag nämnde
dessa exempel som bevis på att det inte
klaffar. Jag är övertygad om att det
kunde lösas på ett bättre sätt. Nu har
statsrådet i sitt svar förutskickat att man
i den nya tidtabell som kommer ut den
12 maj skall försöka åstadkomma förbättringar.
Det är nödvändigt för att
man över huvud taget skall kunna på ett
ändamålsenligt sätt använda tågen i
fortsättningen.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Jag är ledsen att jag
måste medge att jag inte kan kommunikationstabellen
utantill så att jag med
någon större framgång skulle kunna föra
en diskussion om de enskilda tågförbindelser
som herr Persson i Heden har
åberopat. Jag vågar försäkra att man på
SJ gör vad som över huvud taget är
möjligt för att få tidtabellerna att klaffa
och jag rekommenderar herr Persson
att göra ett besök vid den avdelning inom
SJ där man lägger tågtidtabellerna.
Då kanske t. o. m. herr Persson kommer
underfund med att det är ett ganska
svårbemästrat problem.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Detta är inga enskilda
företeelser. Jag anförde ett enda exempel
av de många som kan anföras. Det
är ganska anmärkningsvärt att expresståg
skall komma tio minuter efter det
ett annat expresståg gått från bytesstationen.
Detta exempel är ingen enskild
företeelse.

Man får faktiskt en kättersk tanke — i
varje fall när det gäller vissa tågtidsättningar
— att tiderna sätts så att de inte
alls passar allmänheten för att man

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 157

Svar på fråga ang. bestämmelserna om landstings- och kommunalval

därmed skall kunna redovisa ett dåligt
trafikunderlag. Det är kanske ett led i
den allmänna nedläggningen av de
mindre järnvägarna. Kanske en kättersk
tanke, herr statsråd, men jag kan inte
undertrycka en sådan. Det vore dock
beklagligt om tanken är riktig.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Det sista var en insinuation
som ger mig ytterligare anledning
att uppmana herr Persson att gå
upp på SJ:s avdelning för tågtidtabeller
och diskutera igenom dessa frågor.
Då skail herr Persson bli övertygad om
att SJ inte lägger tågtiderna så att de
resande icke skall kunna resa.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Varför man lagt avgångstiderna
så kan jag inte svara på.
Jag kan bara säga att tiderna i många
avseenden är så lagda att allmänheten
i vissa fall inte kan använda tåg.

Jag skall anföra ett exempel till.
Från Borås till Varberg är den senaste
tåglägenheten kl. 17.23 varje dag. Vi vet
att Varberg är boråsarnas sommar- och
fritidsstad. Många människor har på
grund av arbetstid inga möjligheter att
använda tåget mot Varberg. Är detta inte
en felaktig tidsättning när man inte
kan använda tåget på grund av den tidiga
avgången?

Huruvida den kätterska tanke jag
framförde är en insinuation eller inte
får bedömas efter de anspråk man har
på en ändamålsenlig möjlighet för allmänheten
att nyttja järnvägen.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. bestämmelserna om
landstings- och kommunalval

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Boo har frågat
mig när förslag kommer att läggas fram
om ändrade regler för bestämmandet
av antalet landstingsmän, landstingskommuns
indelning i valkretsar och
valsystem för kommunalvalen.

De spörsmål som herr Boo tar upp
utreds för närvarande av kommunalvalskommittén.
Kommittén räknar med
att avsluta sitt arbete under år 1969.

Vidare anförde:

Herr BOO (ep):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för
svaret. Egentligen fick jag inte svar på
min fråga, men statsrådets meddelande
om att kommunalvalskummittén kan
förväntas avsluta sitt arbete under 1969
— jag drar den slutsatsen att det blir
i slutet av året — innebär väl att något
förslag om nya principer för indelningen
av länen i landstingsvalkretsar och
eventuellt nytt valsätt vid landstingsvalen
och kommunalvalen icke kommer
att framläggas i sådan tid att nya bestämmelser
kan tillämpas vid 1970 års
val. Detta är att beklaga. Det borde väl
vara följdriktigt att i anslutning till författningsreformen
också dessa frågor
hade prövats i så god tid att vi kunnat
få nya bestämmelser tidsmässigt anpassade
till den nya författningens ikraftträdande.

De nuvarande principerna för indelningen
av länen i landstingsvalkretsar
är icke fullt tillfredsställande. Det är
ingen ovanlig företeelse att majoriteten
i förväg kan bedöma — och bedömer —
vad som är den mandatmässigt lämpligaste
valkretsindelningen, något som
jag anser vara mindre tillfredsställande.

Jag beklagar således, herr talman, att
vi inte kunnat få frågan om nya bestämmelser
i de spörsmål som jag här aktualiserat
till beslut i sådan tid att den
nya ordningen kan tillämpas vid 1970
års val.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

158 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. beviljandet av statsbidrag till hamnar

Herr talman! Jag kan instämma med
herr Boo i att det hade varit önskvärt
att utredningen blivit färdig i så god tid
att vi kunnat få ett beslut före 1970 års
val. Kommunalvalskommittén, som leds
av landshövding Lindell och består av
representanter från de olika politiska
partierna, har emellertid enhälligt förklarat
att den inte hinner få fram ett så
väl underbyggt förslag, som den önskar
att ett förslag i den här frågan skall vara,
ifall dess arbete måste forceras i
syfte att nya bestämmelser skall kunna
tillämpas vid 1970 års val. Regeringen
har ansett att det är större olägenheter
med att forcera fram ett beslut på grundval
av ett dåligt underbyggt utredningsförslag
än att vi vid 1970 års val använder
ett valsystem för riksvalet och
ett annat valsystem för kommunalvalet.

I den här frågan bör vi därför avvakta
ett så gott förslag som möjligt. Framför
allt kan man säga att utredningsuppdraget
inte innebär att utredningen till
varje pris skall framlägga ett förslag
som ger oss kongruenta valsystem. Utredningen
har fått uppdraget att pröva
huruvida och i så fall i vilken form ett
kommunalt valsystem skulle kunna anpassas
till riksvalssystemet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. beviljandet av statsbidrag
till hamnar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST,
som yttrade:

Herr talman! Herr Thylén har frågat
mig om jag anser att beviljandet av
statsbidrag till hamnar sker på ett sätt
som står i överensstämmelse med det
av statsmakterna år 1963 fattade beslutet
angående riktlinjerna för den statliga
trafikpolitiken.

Av frågans formulering sluter jag mig
till att herr Thylén avser statsbidragsgivningen
till handelshamnar.

I enlighet med beslut av riksdagen
år 1957 är den statliga hamnpolitiken
inriktad så, att den företagsekonomiska
lönsamheten normalt bör ligga till
grund för hamninvesteringarna. Statsbidrag
bör endast utgå i de fall, då denna
princip av speciella skäl inte anses
böra upprätthållas, närmast då för projekt
motiverade av lokaliserings- och
beredskapsskäl. 1963 års riktlinjer för
den statliga trafikpolitiken innebär ingen
ändring av 1957 års beslut om hamnpolitiken.

Vidare anförde:

Herr THYLÉN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret,
och jag beklagar livligt att riksdagsordningen
säger att jag inte får precisera
min fråga och närmare ange den
hamn som jag ville plocka fram såsom
ett exempel. Det är just Ystads hamn
och det statsbidrag på 2 640 000 kronor
som beviljats för utbyggande av färjeterminalen
för bl. a. polentrafiken, som
föranlett mig att ställa denna fråga.

Dessa medel har beviljats av arbetsmarknadsstyrelsen
trots att sjöfartsstyrelsen
under hänvisning till statens trafikpolitiska
riktlinjer avstyrkt statsbidraget
till projektet. Jag tycker att det
är särskilt häpnadsväckande att, när nu
sjöfartsstyrelsen så bestämt avstyrkt anslaget,
AMS inte har skyldighet att
skriftligt motivera sitt beslut, utan AMS
beviljar helt enkelt pengarna utan att
ta hänsyn till av riksdagen uttalade
riktlinjer. Inte ens hamnutredningen
har fått yttra sig i detta ärende, och
det kan vara nog så uppseendeväckande,
eftersom hamnutredningen dock utnyttjats
i tid och otid som remissinstans
även för mycket små hamnlåneärenden.

Frågan torde alltså motivera ett ställningstagande
från kommunikationsmi -

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 159

Svar på fråga ang. driftsinskränkningar vid Ranstadsverket

nisterns sida till frågan huruvida inte
dessa av staten bestämda trafikpolitiska
riktlinjer även bör tillämpas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet LUNDKVIST:

Herr talman! Det är självklart, att
man vid statsbidrag via AMS, exempelvis
till en hamninvestering, också skall
pröva saken mot bakgrunden av behovet
av den hamn det är fråga om. Det
kan i särskilda fall finnas omständigheter
som gör att just en hamn kan vara
ett objekt som beträffande sysselsättning
eller lokalisering bereder sådana
möjligheter eller i övrigt kan anses vara
så lämplig, att man kan göra ett avsteg
från vad som i vanliga fall skulle
betraktas som riktigt med utgångspunkt
från de trafikpolitiska riktlinjerna.

Det gäller fortfarande att statsbidrag
utgår endast om lokaliseringspolitiska
eller andra särskilda skäl är för handen.

Herr THYLÉN (m):

Herr talman! Jag vill inte ta upp en
diskussion om statens trafikpolitiska
riktlinjer, men jag vill nämna att det
andra instrument som finns och som i
detta fall rubbas är just hamntaxesättningen.
Det finns ju en bestämd taxesättning
i hela landet, och jag kan bestämt
vidhålla uppfattningen att en höjning
av Ystads hamntaxa i detta fall
inte skulle menligt inverka så att Ystad
skulle komma i ett ogynnsamt läge i
konkurrens med andra hamnar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. driftsinskränkningar
vid Ranstadsverket

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för industridepartementet, herr
statsrådet WICKMAN, som yttrade:

Herr talman! Herr Hy Itänder har bett

mig redogöra för vilka åtgärder som
vidtagits för att informera berörda parter
i anledning av planerade driftsinskränkningar
vid Ranstad samt att underlätta
övergång till annan anställning
för den personal som berörs.

Frågan om Ranstadsverkets framtid
kommer inom kort att underställas riksdagen.
I propositionen kommer bl. a.
de föreslagna åtgärdernas innebörd
från sysselsättningssynpunkt att redovisas.
Jag får i detta svar inskränka mig
till att redogöra för den information
som hittills lämnats berörda parter.

Den 3 februari offentliggjordes ep
departementspromemoria, i vilken föreslås
ett treårigt utvecklingsprogram vid
Ranstadsverket inom en kostnadsram
av 20 milj. kr. och en successiv avveckling
av driftsorganisationen. Samma
dag höll företagsnämnden vid AB
Atomenergi i Ranstad ett extra sammanträde.
I samband härmed hölls ett
informationsmöte med hela personalen
i Ranstad, som fick en redogörelse för
promemorians innebörd. Samma dag
informerades även länsarbetsnämnden.

Den 10 februari var jag närvarande
vid ett gemensamt sammanträde med
AB Atomenergis tre företagsnämnder.
Vid sammanträdet diskuterades bl. a.
frågan om Ranstadsverkets framtid.

I samband med att departementspromemorian
remitterades fick AB Atomenergi
i uppdrag att närmare undersöka
förutsättningarna — bl. a. från sysselsättningssynpunkt
— för ett utvecklingsarbete
inom promemorians kostnadsram.
Bolagets undersökningar visade
att en personalinskränkning från ca
140 personer till 110 personer behöver
genomföras efter sommaren 1969 samt
att personalbehovet skulle uppgå till
100—Ilo personer under resten av den
treåriga avvecklingsperioden. Frågan
togs upp den 17 februari i Ranstadsverkets
samrådskommitté. Efter sammanträdet
informerades personalen och
även länsarbetsnämnden. En offentlig
redovisning av frågan har därefter läm -

160 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. driftsinskränkningar

nats i bolagets remissyttrande den 3
mars över departementspromemorian.

Vidare anförde:

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
svaret.

Avståndet rent geografiskt mellan
Ranstad och Durox är endast någon mil.
Tidsmässigt ligger Duroxhändelserna
endast några månader och senaste riksdagsdebatt
endast en dag tillbaka i tiden,
ett faktum som kunde fresta till
jämförelser och parallell diskussioner.
Jag skall emellertid avstå härifrån och
konstaterar bara att den oro inför framtiden
som gör sig märkbar i bygden
kring Ranstad är mycket förståelig. Det
är helt naturligt att man frågar sig vad
som kommer att hända med Ranstad
och när. Detta är också bakgrunden till
min fråga. Med i bilden fanns även en
förhoppning om att dagens frågestund
skulle förmedla något besked — givetvis
helst positivt — till berörda parter.

Det är glädjande att kunna konstatera
att de tekniska och ekonomiska kalkylerna
för Ranstadsverket har kunnat
hållas och att man har intrycket att det
är ett välskött företag. Det är en sak
som måste väga tungt i den framtida
planeringen. Givetvis kvarstår problemet
med lönsamhet så länge världsmarknadspriset
understiger verkets produktionskostnader
per enhet, men här
tycks ju både tidsfaktorn och utvecklingen
gå i positiv riktning för Ranstads
fortbestånd och utbyggnad på sikt.

Här kommer även beredskapssynpunkten
in i bilden; frågan är bara hur
tungt vägande den är. Personalen är
tydligen informerad om de nödvändiga
personalinskränkningarna under 1969
— från cirka 140 till 110 anställda —
men kontakt har synbarligen inte tagits
med berörda kommuner, en sak som jag
anser vara viktig i sammanhanget. Om
jag har tolkat svaret rätt, så har man
ännu inte vidtagit några direkta åtgär -

vid Ranstadsverket

der för att omplacera eventuellt friställd
personal, utöver åtgärden att informera
länsarbetsnämnden.

Förslaget om en alternativ verksamhet
i anknytning till anläggningarna i
Ranstad samt den utredning härom som
begärts av länsstyrelsen i Skaraborgs
län måste enligt min mening beaktas.
Detta gäller också de samtidigt framförda
naturvårdssynpunkterna, inte
minst vid en eventuell driftsavveckling
i början av 1970-talet med öppen möjlighet
till framtida utbyggnad efter
1980.

Det måste till mycket ingående överväganden
innan man låter så stora investeringar
som här företagits minska
avsevärt i värde, eller rent av bli mer
eller mindre värdelösa, och även om
jag är medveten om svårigheten att
svara i dag skulle jag gärna vilja ställa
en fråga till statsrådet — ingen annan
har ju tillnärmelsevis samma möjligheter
att få en reell bakgrund till sitt
svar: Tror statsrådet Wickman på Ranstads
framtid och utveckling?

Chefen för industridepartementet, herr
statsrådet WICKMAN:

Herr talman! Jag motiverade i mitt
svar varför vi inte gärna kan ha någon
sakdiskussion om Ranstad och Ranstadsverkets
framtid nu. En proposition
i frågan kommer att föreläggas riksdagen
om någon vecka, och då får vi tillfälle
att diskutera hela sakfrågan.

Nu vill jag bara ytterligare undtfrstryka
att vad som sker vid Ranstad
i fråga om sysselsättningen är att en
nedgång i arbetsstyrkan med 30 man
kan förutses under 1969. Men det är inte
så många som behöver friställas, ty
av dessa 30 har redan 8 anställda lämnat
verket genom frivillig avgång, och
flera sådana naturliga avgångar är att
vänta. Om det över huvud taget blir
fråga om någon friställning under 1969,
alltså om inte hela reduceringen av personalen
sker genom naturlig avgång, så
finns det enligt uppgift från länsarbets -

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 161

Svar på fråga ang. ekonomisk

nämnden möjlighet att låta friställningen
gälla sådana personer som är attraktiva
på arbetsmarknaden. Detta är möjligt
tack vare att antalet personer som
det kan bli fråga om är så litet, i dagsläget
22 man. I höst är det kanske bara
10 eller ingen alls. Det lugnande beskedet
kan jag ge i dag.

I det begränsade perspektiv som vi i
dag har när vi diskuterar frågan, nämligen
1969 och de närmast kommande
åren, kommer förslagen i den proposition
som förelägges riksdagen inte att
behöva ge anledning till någon oro.

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Jag vill uttrycka min
glädje över det sista som statsrådet sade
och som väl kan tolkas vara något
av det positiva besked som jag hoppats
på. Eftersom propositionen tydligen
snart kommer att framläggas skall jag
inte provocera statsrådet att svara på
min sista fråga, men jag kunde inte underlåta
att ta chansen att ställa följdfrågan,
även om jag var väl medveten
om att statsrådet troligen inte skulle
komma att svara direkt på den.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på fråga ang. ekonomisk hjälp åt
svenska fiskare

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON, som yttrade: Herr

talman! Herr Larsson i Borrby
har frågat om jag är villig att medverka
till snara och effektiva åtgärder i
syfte att avhjälpa de akuta ekonomiska
svårigheter som drabbat Sveriges fiskarbefolkning
bl. a. i samband med den
senaste höjningen av diskontot.

Tidigare i denna vecka har lagts
fram proposition till riksdagen om stöd -

hjälp åt svenska fiskare

åtgärder på fiskets område. Svaret på
frågan, om jag är villig att medverka
till snara och effektiva åtgärder för att
avhjälpa de akuta ekonomiska svårigheterna
inom fisket, är alltså ja.

Vidare anförde:

Herr LARSSON i Borrby (ep):

Herr talman! Jag skall be att få redogöra
för anledningen till att jag ställt
min fråga.

Några yrkesfiskare ringde och berättade
att de under januari och februari
legat ute på Östersjön praktiskt taget
varje dag och fått en mycket god fångst
men hade tjänat i medeltal 42 kronor
per vecka. De låg ute under den snöstorm
som rasade under en del av den
aktuella perioden. På sätt och vis med
livet som insats kom de i hamn med
sin fångst men fick då beskedet att ingenting
tyvärr kunde tas emot i svensk
hamn, utan de uppmanades att gå tillbaka
till Bornholm och lämna lasten.
Detta gjorde de och lämnade sin last
för 50 öre per kilo. De fick därvid veta
att fisken skulle förädlas och exporteras
till Sverige.

Man kan förstå hur fiskarna känner
sig under sådana här förhållanden och
att de är oroliga för vad som skall hända.
— Nu har statsrådet Bengtsson
framlagt sin proposition. Den är daterad
den 21 februari, alltså en vecka innan
diskontohöjningen genomfördes. Jag
tar mig emellertid friheten att tolka
statsrådets positiva svar så, att han är
beredd att medverka till åtgärder för
att kompensera kostnader som drabbar
fiskarna genom diskontohöjningen, som
ju inte var bestämd när propositionen
skrevs.

Jag kan i dagens läge inte göra någon
bedömning av propositionens innehåll,
men jag vill gärna säga att den vid
en hastig genomläsning förefaller att
vara mycket positiv ur fiskarnas synpunkt.
Det är svårt att bedöma huruvida
beloppen är tillräckliga, men jag

6 — Andra kammarens protokoll 1969. Nr 10

162 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. utsträckning av tiden för avgivande av självdeklaration för
mindre företagare

understryker att statsrådets direkt positiva
svar i dag förpliktar och inger
förhoppningar om att i den mån de
i propositionen föreslagna åtgärderna
inte är tillräckliga kan vi förvänta ytterligare
åtgärder.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet BENGTSSON:

Herr talman! Herr Larssons i Borrby
inlägg föranleder bara en enda kommentar.
Sveriges fiskare skall inte leva
i den föreställningen, att jag är beredd
att föreslå förbättringar för dem om
räntan höjs och försämringar om räntan
sänks. Detta med ränteändringar
får nog ligga vid sidan av det vi här
diskuterar.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 8

Svar på fråga ang. utsträckning av tiden
för avgivande av självdeklaration för
mindre företagare

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Westberg i Ljusdal
har frågat mig om jag är beredd att
medverka till att tiden för avgivande
av självdeklaration utsträckes för jordbrukare
och andra mindre företagare,
som ej är skyldiga att föra räkenskaper.

Frågan om deklarationstiden har vid
upprepade tillfällen övervägts, varvid
både en förkortning och en förlängning
prövats. Den nuvarande ordningen har
emellertid befunnits mest ändamålsenlig.
Det finns enligt min mening för
närvarande inte tillräckliga skäl att på
nytt pröva denna fråga.

Vidare anförde

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på min fråga.

Även om det är negativt i sak tycker
jag att finansministern lämnar en dörr
på glänt, när han säger att det enligt
hans mening inte för närvarande finns
tillräckliga skäl att på nytt pröva denna
sak. Enligt min uppfattning finns
det sådana skäl, och jag skulle vilja anföra
några av dem.

Kontrolluppgifterna från ekonomiska
föreningar och övriga uppgiftslämnare
kommer ej lantbrukarna till handa
förrän tidigast sista dagen för uppgifternas
avlämnande, d. v. s. den 31 januari.
Vi vet att det numera är ganska
invecklat att göra en jordbruksdeklaration.
De flesta måste därför anlita experthjälp,
men skrivbyråerna hinner
inte hjälpa alla inom föreskriven tid,
d. v. s. före den 15 februari, då deklarationen
enligt taxeringsförordningen
skall vara inlämnad.

Om deklarationen inte avlämnas i tid
kan man bli ålagd att böta upp till 300
kronor; detta förhållande har under senare
år understrukits med kraft. De
medborgare, som inte har möjlighet att
själva fullgöra sin deklarationsplikt och
inte kan få den hjälp de behöver i tid,
lever därför under stor osäkerhet.

Visserligen har det påpekats att det
är möjligt att få uppskov, men för sådant
skall det föreligga särskilda omständigheter.
Att skrivbyråerna inte kan
hinna med alla sina kunder räknas förmodligen
inte som tillräckligt skäl.
Dessutom har det sagts ifrån att anstånd
avses komma i fråga endast undantagsvis.

Till detta kommer någonting alldeles
nytt, som enligt min mening är mycket
väsentligt i detta sammanhang, nämligen
att momsen börjar verka när man
skall deklarera nästa år. Den kommer
i stor utsträckning att komplicera det
hela. Därför finns det ytterligare skäl
åt! pröva denna fråga och framflytta
tiden för avlämnande av deklaration
till förslagsvis den 1 mars.

Härmed var överläggningen slutad.

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 163

§ 9

Svar på fråga ang. en översyn av förordningen
om erkända arbetslöshetskassor

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HOLMQVIST, som yttrade:

Herr talman! Fru Ryding har frågat
om jag anser nu gällande bestämmelser
i förordningen som erkända arbetslöshetskassor
vara i behov av en översyn
i syfte att i högre grad säkerställa
en handläggning av ärenden, svarande
mot andan i lagen om en frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Den år 1967 tillsatta utredningen om
kontant stöd vid arbetslöshet har till
uppgift att utreda alla de frågor som
sammanhänger med ersättning vid arbetslöshet.
Däri innefattas alltså en sådan
översyn som fru Ryding efterfrågar.

Vidare anförde

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! I motionen II: 882 krävde
vi förra året en ändring av 36 §
i arbetslöshetskasseförordningen, innebärande
rätt för lokal facklig organisations
representant att få delta i förhandlingar
om avvisad arbetsanvisning.
Vi erinrade där om en arbetssökandes
fyra rättigheter, som fastslås i skriften
Förändring och trygghet — Arbetspolitik
i tillämpning. Dessa är rätten till
säkerhet, rätten att bli informerad, rätten
att välja och rätten att bli hörd.
Jag har tolkat detta som andan i lagen
om den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Vår motion förra året avslogs givetvis,
men jag måste med stort beklagande
konstatera att den senaste tidens
händelser på detta område mycket brutalt
har visat att andan i lagen om den
frivilliga arbetslöshetsförsäkringen tolkas
på ett högst märkligt sätt. Det är i
dag motiverat, herr talman, att en ändring
snabbt genomföres — i dag när
6*—- Andra kammarens protokoll 1969.

vi kan läsa om att rätten att äta innan
man söker arbete inte finns; när man
så sent som i denna vecka säger till ett
25-tal stuveriarbetare i Luleå, alla under
50 år: »Res till Stockholm på stubben
och få arbete i två eller kanske
tre dagar i veckan, annars blir ni avstängda
från arbetslöshetskassan!» Det
finns fler oformligheter att dra fram,
men tiden medger det inte.

När andra lagutskottet förra året avstyrkte
vår motion gjorde man det med
hänvisning till att jag levde kvar i en
gammal föreställning om att arbetsförmedlingen
skulle fungera som något
slags polis, vilket rent sakligt givetvis
är helt felaktigt och en falsk beskyllning.
Som utvecklingen nu har gått måste
väl alla i dag erkänna att det var
fel att inta en så negativ ställning till
vårt motionskrav. Sanningen kommer
man närmare om man erkänner att det
var mycket framsynt av oss att kräva
vad vi gjorde och försöka skapa förutsättningar
för att hindra sådana irritationer
— för att inte säga tragedier —-som nu har uppstått och som faktiskt
inte skulle behöva uppstå i vårt samhälle,
där det så länge funnits en socialdemokratisk
regering.

Med anledning av statsrådets svar,
som jag ber att få tacka för, vill jag vidare
säga att jag finner det egendomligt
att utskottet den 26 april förra året
inte kunde lämna den upplysning som
inrikesministern i dag har lämnat utan
i stället angav andra motiv. Jag hoppas
att jag får fatta statsrådets upplysning
så, att KSA-utredningen från 1967
snabbt kommer att beakta kravet i vår
motion på rätt för facklig organisations
representanter att få delta i förhandling
om avvisad arbetsanvisning, detta
trots andra lagutskottets mycket otillfredsställande
skrivning förra året.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HOLMQYIST:

Herr talman! Jag är ledsen men jag
måste nog också konstatera att fru Ryding
— åtminstone att döma av hennes
anförande här — tycks leva kvar i en
Nr 10

164 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på fråga ang. byggandet av bostäder för åldringar i glesbygdskommuner

felaktig föreställning om hur arbetslöshetskassorna
arbetar.

Kassorna är ju förankrade i de fackliga
organisationerna, och det är kassornas
styrelse som beslutar om avstängning
från ersättning, även då någon
vägrar att ta erbjudet arbete. Arbetsförmedlingens
roll är bara att rapportera
när sådan vägran förekommer.

Eftersom fru Ryding inte tycks ha
klart för sig förhållandena inom arbetslöshetskassorna
kanske jag skall tillägga
att man har möjlighet att besvära
sig. Det finns inom arbetsmarknadsstyrelsen
en särskild delegation med generaldirektören
som ordförande och
tre ledamöter som representerar arbetslöshetskassorna,
och inför denna
delegation kan den enskilde medlemmen
få ett ärende prövat. I sista hand
har man möjlighet att vända sig till
försäkringsdomstolen som är den sista
instans vilken prövar ärenden av denna
art. Det finns alltså korrigeringsmöjligheter
i det system som vi har.

Arbetslöshetskassornas styrelse består
ju av folk från samma grupper som
de försäkrade. Stuveriarbetarnas arbetslöshetskassor
är så att säga kontrollerade
av den egna organisationen,
och man måste väl inom denna ha de
bästa förutsättningarna att bedöma huruvida
en avstängning kan vara motiverad
eller ej.

Även om andra lagutskottet inte skrev
någonting om att KSA-utredningen arbetar
med dessa frågor, tycker jag att
fru Ryding borde ha känt till detta. I
utredningens direktiv är ju tydligt angivet
att den har att se över de nuvarande
bestämmelserna för arbetslöshetskassorna.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag känner mycket väl
till arbetslöshetskassorna, t. o. m. på så
nära håll som genom min egen familj,
och jag vet alltså hur de i praktiken

fungerar. Självfallet känner jag också
till att man har rätt att besvära sig,
och jag har inte heller bestridit detta.
Men vore det inte bättre att i stället för
en utökad byråkrati sätta in förebyggande
åtgärder''? Då vore man redan
från början garderad.

Till sist tackar jag för komplimangen
att jag skulle ha velat vad andra lagutskottet
förra året inte visste.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 10

Svar på fråga ang. byggandet av bostäder

för åldringar i glesbygdskommuner

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HOLMQVIST, som yttrade:

Herr talman! Herr Jönsson i Ingemarsgården
har frågat mig om jag är
villig att ange skälen till att regeringen
i årets statsverksproposition till skillnad
från tidigare år inte uttalar sig
för att en viss del av bostadslåneramen
reserveras för fördelning i särskild ordning
för byggande av bostäder för åldringar
i glesbygdskommuner.

I årets statsverksproposition har regeringen
föreslagit att riksdagen uttalar
sig för en bostadsbyggnadsplan som omfattar
en igångsättning under år 1969
av 103 000 lägenheter. Detta innebär
en ökning av den preliminärt fastställda
planen med 8 000 lägenheter. Om
riksdagen bifaller förslaget, ankommer
det på Kungl. Maj:t att besluta hur den
utvidgade planen skall disponeras för
olika ändamål.

Den omständigheten att det av herr
Jönsson berörda uttalandet i förra årets
statsverksproposition inte har upprepats
i årets statsverksproposition innebär
inte att regeringen avhänt sig möjligheten
att i det fortsatta fördelnings -

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10

165

arbetet knyta villkor till viss del av
låneramen om så skulle befinnas motiverat.

Vidare anförde

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret på min fråga.
Anledningen till denna var mycket riktigt
att det inte i statsverkspropositionen
fanns någon sådan särskild angivelse
som den jag efterlyst. Vid förfrågan
hos de länsmyndigheter som handhar
dessa ärenden bekräftades att inte
heller de fått något meddelande om att
en särskild ram skulle förekomma. Jag
tyckte att detta var oroande och befarade
att man i glesbygderna skulle få
försämrade möjligheter att bygga.

Jag tolkar nu inrikesministerns besked
i slutet av svaret så, att en sådan
ram som jag åsyftat kommer att föreligga
och att han även ger ett halvt
löfte om att den skall tillämpas även i
år.

Jag anser att det föreligger stora behov
när det gäller byggande av åldringsbostäder
i glesbygdskommunerna, och
det är mycket angeläget att dessa behov
också tillgodoses. Jag hoppas att detta
tas i beaktande när regeringen under
senare delen av detta år skall behandla
dessa problem.

Arbetsmarknaden har ju på senare
tid fått en något ändrad och expansivare
karaktär, men i glesbygdskommunerna,
där man har stort behov av åldringsbostäder,
är den sannerligen inte
överhettad. I många av dessa kommuner,
i varje fall i den norra delen av landet,
finns arbetskraft tillgänglig i stor
utsträckning.

Jag tycker att en särskild del av bostadslåneramen
bör reserveras för detta
ändamål även detta år, och jag vädjar
till inrikesminstern att han söker tillgodose
detta önskemål.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 11

Svar på fråga ang. skyldighet för tillverkare
av kemiskt-tekniskt preparat att utsätta
firmanamn på förpackning

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro
har frågat om jag anser att behov
föreligger att ålägga tillverkare av kemiskt-tekniska
preparat att sätta ut firmaadress
på förpackningen för att därigenom
underlätta för läkare att vid förgiftningsolycksfall
snabbt få kontakt
med tillverkaren.

Kemiskt-tekniska preparat som kan
förorsaka förgiftning faller i stor utsträckning
under giftförordningen. Enligt
tillämpningskungörelse till denna
förordning skall hälsofarliga varor vid
överlåtelse vara märkta med bl. a. tillverkarens
eller, beträffande i utlandet
tillverkad vara, importörens namn och
postadress. Giftnämnden meddelar närmare
föreskrifter härom.

Av stor betydelse i samband med förgiftningsfall
är den verksamhet som bedrivs
av giftinformationscentralen vid
karolinska sjukhuset. Centralen har kartotek
över preparat som har förorsakat
eller kan tänkas förorsaka förgiftningar.
Den står allmänheten till tjänst med information
och är tillgänglig för landets
läkare dygnet runt för upplysningar.
Den lämnar också förslag till behandlingsmetoder
vid akuta förgiftningar.

Hos giftnämnden och giftinformationscentralen
finns uppgifter om sammansättningen
av vissa i handeln tillgängliga
varor med giftverkningar. Det
är dels uppgifter som tillverkarna i vissa
fall obligatoriskt skall lämna, dels
information som på frivillig väg lämnats
om andra kemiskt-tekniska preparat.
Vid den prövning av hithörande
frågor som skett inom socialdepartementet
har konstaterats, att det föreligger
ett behov av att effektivisera
detta informationssystem, och frågorna

166 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på interpellation ang. åtgärder för

sällskapsresor till utlandet

kommer inom kort att bli föremål för
utredning.

Vidare anförde

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Aspling för svaret på min
fråga. Anledningen till att jag ställde
den är den enormt stora ökningen av
antalet förfrågningar om förgiftningsolycksfall.
Från 8 627 förfrågningar
1967 har man kommit upp till 11 828
förfrågningar 1968, d. v. s. en ökning
med över 3 000 på ett år. År 1961 var
antalet förfrågningar 1 131.

Denna kraftiga ökning har givetvis
lett till att det uppstått besvärande problem
för giftinformationscentralens
apotekare och läkare. Deras arbete med
att försöka ta reda på vilken tillverkare
som ligger bakom en fantasiprodukt av
kemiskt-tekniska preparat är både tidskrävande
och besvärligt. Därför har
centralens chef, docent Werner, uttalat
en önskan att alla preparat som säljs
under fantasinamn skulle vara försedda
med sådana uppgifter att man lätt kunde
komma i kontakt med tillverkaren
för att utreda vad ett preparat innehåller,
och snabbt ge läkare adekvat
information om hur ett förgiftningsolycksfall
skall behandlas.

I sitt svar uppger statsrådet att centralen
står allmänheten till tjänst med
information och är tillgänglig för landets
läkare dygnet runt för upplysningar.
Det stämmer så till vida att jourarbetet
på centralen pågår till kl. 20 på
kvällarna. Sedan övertar barnkliniken
jouren och sköter den till kl. 8.30 på
morgonen. Under lördagsdygnet sköts
jourtjänsten helt av giftinformationscentralen.

Eftersom statsrådet i sitt svar säger
att dessa frågor inom kort kommer att
bli föremål för utredning, tycker jag det
vore rimligt att även det här problemet
togs med i denna utredning för att få

att förbättra tryggheten för deltagare i

klarlagt om man kan underlätta för läkarna
att snabbt erhålla klara besked.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 12

Justerades protokollet för den 5 innevarande
mars.

§ 13

Svar på interpellation ang. åtgärder för
att förbättra tryggheten för deltagare i
sällskapsresor till utlandet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Herr Mundebo har i en
interpellation frågat mig vilka åtgärder
regeringen avser att vidta för att förbättra
tryggheten för resenärer som deltar
i sällskapsresor till utlandet.

Lagen om ställande av säkerhet vid
sällskapsresa till utlandet trädde i kraft
den 1 juli 1967. I lagen föreskrivs att
den som i förvärvssyfte anordnar sällskapsresa
till utlandet skall ställa säkerhet
hos kommerskollegium. Säkerhet
skall också ställas, om sällskapsresa som
anordnas utomlands utbjuds i Sverige.
Skyldig att ställa säkerheten är i sådant
fall den som säljer, utbjuder eller förmedlar
resan. För resor till de nordiska
länderna gäller inte kravet på säkerhet.

Säkerheten skall bestå av en betalningsutfästelse,
som är utfärdad av
bank eller försäkringsbolag och som
fullgörs vid anfordran. Säkerhetens belopp
bestäms av kommerskollegium
med hänsyn till reseverksamhetens art
och omfattning. Beloppet skall i regel
vara minst 200 000 kronor.

Säkerheten får tas i anspråk för att
betala tillbaka medel, som erlagts för
resa som blir inställd. I fråga om resa
som påbörjats men inte slutförts får

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 167

Svar på interpellation ang. åtgärder för att förbättra tryggheten för deltagare i
sällskapsresor till utlandet

säkerheten användas för resenärernas
uppehälle i utlandet och för deras återresa.
Frågor om ianspråktagande av säkerhet
prövas av resegarantinämnden.

Syftet med denna lagstiftning är att
skydda resenärer vid s. k. reseskandaler.
Avsikten är att ge resnärerna ett
socialt betingat minimiskydd men inte
att garantera, att reseföretaget uppfyller
alla sina kontraktsenliga åtaganden.
Reglerna om ianspråktagande av säkerhet
är utformade från dessa utgångspunkter.
Tanken är att, om en reseskandal
inträffar utomlands, erforderliga
medel snabbt skall kunna ställas
till förfogande genom garantisystemet,
så att resenärerna inte blir nödlidande.
Återfärden avses företas snarast möjligt
med lämpligt färdmedel. Garantimedlen
är inte avsedda att ge resenärerna
möjlighet att stanna på platsen under
den tid som ställts i utsikt vid reseavtalets
ingående.

En resenär kan naturligtvis bli lidande
även i andra hänseenden än som omfattas
av de ändamål för vilka säkerheten
får tas i anspråk. Han kan t. ex.
få ett hotellrum med lägre standard än
som utlovats. Ett annat exempel är det
av interpellanten berörda fallet att resenären
förorsakas olägenhet genom att
vistelsen utomlands blir kortare än beräknat.
I fall av denna art är resenären
hänvisad till att söka nå frivillig uppgörelse
med researrangören eller, om
detta misslyckas, anlita den vanliga
domstolsvägen. I detta sammanhang vill
jag särskilt framhålla att den allmänna
reklamationsnämnden har en särskild
avdelning för sällskapsresor. I det fall
som i första hand tagits upp i interpellationen,
nämligen att researrangören
gått i konkurs, är det dock naturligtvis
osannolikt att resenären kan få gottgörelse
på någon av dessa vägar. Resenären
blir i konkursen jämställd med andra
fordringsägare.

Av vad jag här anfört framgår att
lagstiftningen om säkerhet vid säll -

skapsresor är avsedd att ge resenärerna
ett grundskydd men inte att åstadkomma
en fullständig garanti för att resenären
får fullfölja en beställd resa på
avtalat sätt. Resenärens val av researragemang
sker alltså fortfarande i
viss utsträckning på egen risk. Den som
förbereder en resa måste beakta detta
när han bedömer vilken researrangör
han skall anlita. I viss mån är han således
i samma situation som normalt
föreligger för den konsument som vill
tillhandla sig en vara eller tjänst.

Lagstiftningen om sällskapsresor tillkom
för mindre än två år sedan. Frågan
om lagstiftningens utformning diskuterades
då ingående och olika lösningar
övervägdes. Jag framhöll i propositionen
att den lösning som valdes innebar
en nyhet på det näringsrättsliga området.
Lagstiftningen borde därför omprövas
sedan man haft tillfälle att studera
verkningarna. Med hänsyn till detta
begränsades den nuvarande lagens
giltighetstid till fem år. Den gäller sålunda
till utgången av juni 1972.

Erfarenheterna av lagstiftningen under
den begränsade tid den varit i kraft
måste betecknas som goda. I allt väsentligt
har det uppställda målet nåtts.
Det kan sålunda utan tvekan slås fast
att den nya lagen hindrat uppkomsten
av verkliga reseskandaler och därmed
lämnat de resande ett effektivt skydd.
Åtskilliga fall har prövats av resegarantiärenden.
Genom snabb utbetalning
av garantimedel har situationer
som lätt kunnat utvecklas till reseskandaler
retts upp på ett tillfredsställande
sätt.

Även om sålunda lagen allmänt sett
haft tillfredsställande verkningar, är
det självfallet inte uteslutet att den har
brister på vissa punkter. Emellertid
måste lagstiftningen om sällskapsresor
på grund av den nuvarande lagens begränsade
giltighetstid i sin helhet prövas
på nytt inom en ganska nära framtid.
Prövningen får då ske mot bak -

1G8

Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på interpellation ang. åtgärder för

sällskapsresor till utlandet

grunden av samtliga erfarenheter som
gjorts vid tillämpningen av de nuvarande
reglerna. Om man därvid skulle
finna att den gällande lagstiftningen i
huvudsak skall behållas, bör bl. a. övervägas
om säkerheten skall få tas i anspråk
också för andra ändamål än som
nu är möjligt.

Vidare anförde:

Herr MUNDERO (fp):

Herr tahnan! Jag vill tacka handelsministern
för svaret på min interpellation.
Jag kan instämma i handelsministerns
uppfattning att erfarenheterna
av 1967 års lag om ställande av säkerhet
vid sällskapsresor till utlandet är
goda. Den nya lagen har medfört —
eller låt oss åtminstone säga bidragit
till — att antalet verkliga reseskandaler
nu är begränsat. Om en resa blir
inställd, kan en resenär få om inte full
garanti så dock ett tillfredsställande
grundskydd.

Jag konstaterar emellertid också att
handelsministern delar min uppfattning
att lagen i vissa avseenden är ofullständig.
Handelsministern medger att
det självfallet inte är uteslutet att lagen
har brister på vissa punkter. Som sägs
i interpellationssvaret, kan en resenär
i fråga om resa som påbörjats men inte
slutförts få ersättning endast för uppehälle
i utlandet och för återresan, däremot
inte någon kompensation för en
förkortad utlandsvistelse, och det reducerar
ju starkt lagens värde. Många
människor deltar numera i sällskapsresor
av lång varaktighet, och de avgifter
som resenärerna betalar i förskott
kan vara av betydande storlek. Jag tänker
bl. a. på resor av sjukvårdskaraktär,
resor som kanske varar två å tre månader.
I sådana fall kan den enskilde
drabbas av förluster kanske på flera
tusentals kronor.

Vid den tidpunkt då jag framställde
min interpellation fanns ett aktuellt ex -

att förbättra tryggheten för deltagare i

empel, som drastiskt belyste svagheten

1 nuvarande lag. I slutet av januari gick
ett ganska stort resebyråföretag i konkurs.
Företaget hade kort tid dessförinnan
ordnat flera resor. I en av dem
deltog bl. a. ett stort antal handikappade
och förtidspensionärer. Flera resenärer
hade betalat för en lång tids utlandsvistelse
men fick efter ett par veckor
en snabb hemtransport. Deras vistelse
i utlandet blev alltså starkt förkortad.
Resebyrålagen gällde inte för en
sådan situation, och flera förlorade

2 000 å 3 000 kronor. Som handelsministern
säger i interpellationssvaret, är
det naturligtvis osannolikt att resenären
i ett fall då researrangören gjort
konkurs kan få gottgörelse genom överenskommelse
eller domstolsvägen. I det
aktuella fallet tycks det alltså icke vara
möjligt med en gottgörelse.

Situationen är ju särskilt besvärlig
för många sjukpensionärer som utnyttjat
en stor del av sina ekonomiska tillgångar
just för denna resa. Många har
fått intrycket att resebyrålagen ger
trygghet, och då känns det extra bittert
när de finner att så inte alltid är
förhållandet.

Vi kan alltså konstatera att lagen är
ofullständig. Det inträffar inte så många
fall varje år av det slag som jag nämnt
i min interpellation, men antalet är tillräckligt
stort för att vi måste pröva
alla möjligheter att förbättra tryggheten.

Handelsministern är medveten om att
lagen har brister. Han nöjer sig emellertid
med att konstatera att lagen i sin
helhet framdeles måste omprövas, eftersom
den har begränsad giltighet. Den
gäller endast intill utgången av juni
1972. Denna prövning skall, sägs det
i svaret, göras inom en ganska nära
framtid. Jag vill för min del inte tala
om »en ganska nära framtid», ifall en
förbättring kommer att ske först om
tre år. Många enskilda människor kan
under dessa år drabbas av besvärliga
problem.

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 169

Svar på interpellation ang. åtgärder för att förbättra tryggheten för deltagare i
sällskapsresor till utlandet

Då vi är medvetna om att brister
finns i lagen och vet vari de består,
har vi ingen anledning att vänta ytterligare
tre år för att komma med en ny
lag. Låt oss redan nu vidga lagens omfattning,
så att säkerhet kan få tas i anspråk
även för kompensation för förkortad
utomlandsvistelse! Det finns
ingen orsak att vänta med denna sak.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Mundebo anser
sig kunna konstatera att jag delar hans
uppfattning att den nuvarande lagen är
ofullständig. Jag tror att herr Mundebo
bör hålla sig till vad jag har sagt och
inte försöka i mitt interpellationssvar
läsa in något annat än vad det innehåller.

Jag har sagt att under den korta tid
lagen varit i tillämpning har den i stort
sett — såvitt vi kan bedöma — fyllt
sitt syfte. Man kan ju alltid argumentera
för att lagen skall ta hänsyn även
till andra fall än då resenärerna behöver
hjälp för att komma hem eller då
de bör få tillbaka åtminstone någon
del av de pengar som de betalat för en
inställd resa, men det är till sådana
fall som lagen nu begränsar sig. Det
kan givetvis uppkomma olägenheter av
den art herr Mundebo nyss talade om,
och, all right, man kanske i framtiden
bör ta hänsyn även till sådana problem.
Men jag har ingen bestämd uppfattning
om hur detta skall ske. Det är möjligt
att man kan komma till rätta med
problemen på ett annat sätt än genom
en lagändring.

En viss sanering av resebyråbranschen
har skett redan under den korta
tid den nuvarande lagen har varit i tilllämpning,
och detta får väl anses vara
en följd av de åtgärder som vidtagits
i enlighet med lagens bestämmelser.
Det kan i detta sammanhang vara
skäl att erinra sig vad som förekom

när riksdagen behandlade det utskottsförslag
som följde på propositionen. Under
den debatt som då fördes framkom
det sannerligen delade meningar. Det
fanns de som inte var villiga att stödja
något av vad som föreslogs. I stort sett
pågick ändå en självsanering inom resebyråverksamheten,
menade dessa kritiker,
och därför borde man inte tillgripa
en sådan för vår lagstiftning rätt främmande
åtgärd som en lagstiftning om resegaranti.
Denna uppfattning utmynnade
i ett yrkande om avslag på utskottets
förslag och därmed på propositionen.

Även från andra håll gav man uttryck
för ganska stark kritik och menade
att vi inte borde slå in på den föreslagna
vägen. Man ansåg att det var
orimligt att resebyråerna, som fullgör
en viktig uppgift, skulle behöva på olika
sätt deponera betydande belopp för
att resenärerna inte skulle bli lidande.
Därför hemställde man att staten i stället
skulle auktorisera resebyråföreståndaren,
och alltså i realiteten få ta på sig
hela ansvaret för verksamheten. Varken
detta eller något annat av de kritiska
förslagen gick igenom.

Mycket kraftig kritik restes vid detta
tillfälle från folkpartihåll, och jag
erinrar mig att herr Rimmerfors talade
för det sistnämnda förslaget och även
stödde det i den slutliga omröstningen.
Det är glädjande att man inom folkpartiet
nu har fått upp ögonen för att resenärerna
åtminstone bör hållas skadeslösa
så långt, att de kan ta sig hem och
inte bli — såsom det sägs i interpellationssvaret
— nödlidande och kanske
stranda på den plats där de hamnat.

Den nuvarande lagen gäller som sagt
till 1972, om inget annat göres. Jag anser
att vi bör, när vi bär tillgång till ett
mer rikhaltigt material, sätta i gång en
förutsättningslös utredning utifrån de
erfarenheter vi vunnit och de händelser
som inträffat på området sedan lagen
trädde i kraft.

170 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mellan
könen

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! När jag ansåg mig kunna
konstatera att även handelsministern
var medveten om att lagen i vissa
avseenden är ofullständig, så utgick jag
ifrån — det angav jag i mitt inlägg —
det avsnitt i interpellationssvaret där
det säges: »Även om sålunda lagen allmänt
sett haft tillfredsställande verkningar,
är det självfallet inte uteslutet
att den har brister på vissa punkter.»
Handelsministern pekar också i svaret
på de punkter där sådana brister förefinnes.

Jag ser alltså saken på det sättet att
handelsministern är medveten om att
gällande lag på vissa punkter inte ger
en tillfredsställande trygghet, även om
den i stort sett är bra, vilket också är
min allmänna bedömning.

Vi hade 1967 en debatt om lagens
utformning, det är riktigt, men lagförslaget
antogs i betydande enighet här
i riksdagen. Det förhållandet att en eller
annan folkpartist liksom också en
eller annan socialdemokrat då talade
mot lagförslaget innebär inte att man
nu kan säga att det restes motstånd mot
lagen från folkpartistiskt eller socialdemokratiskt
håll. Det var som sagt
en betydande enighet bakom riksdagens
beslut den gången.

Man kan givetvis pröva olika vägar
att öka tryggheten för resenärerna. Att
vidga den gällande lagen på området
är kanske inte den enda men den för
närvarande enklaste vägen att åstadkomma
ökad trygghet. Handelsministern
tycks mena att det i viss utsträckning
är den resande själv som genom
sitt val av resebyrå tar en risk. Det sägs
också i svaret: »Den som förbereder en
resa måste beakta detta när han bedömer
vilken researrangör han skall anlita.
» Då vill jag bara erinra om att även
stora och välkända resebyråer har varit
utsatta för svårigheter av detta slag,
och en sådan situation undviker vi nog
inte med bara statlig auktorisation.

Herr talman! Jag konstaterar att handelsministern
är medveten om att lagen
i vissa avseenden har brister och
att tryggheten är ofullständig men att
han ändå vill vänta till 1972 med att
öka tryggheten.

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE:

Herr talman! Så långt har jag medgivit
att herr Mundebo har rätt som att
lagen inte täcker alla fall av förluster
som resande kan åsamkas genom att
resebyråerna brister i att uppfylla ett
ingånget avtal. Man jag är i dag inte
alls övertygad om att skyddet skall utvidgas
på ett sådant sätt att alla fall
täcks. Det får prövas, menar jag, sedan
större erfarenheter vunnits.

Till sist vill jag säga att när herr
Mundebo talar om vad som skedde i
riksdagen på våren 1967, så vet han
uppenbarligen inte vad han talar om.
Jag skall inte kritisera honom för hårt
för det, men det var drygt ett åttiotal
röster av de avgivna knappa 200 som
gick emot förslaget om ett garantisystem.
Visserligen har folkpartiet reducerats
sedan dess, så att det i dag kanske
skulle vara färre folkpartister som
röstade på detta sätt, men herr Mundebo
kan övertyga sig om att åtskilliga
av folkpartiets riksdagsmän röstade
emot det förslag jag lagt fram och talade
för.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 14

Svar på interpellation ang. information
inom skolväsendet om jämlikheten mellan
könen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:
Herr talman! Fröken Åsbrink har frå -

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10 171

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mellan
könen

gat vilka åtgärder jag är beredd att vidtaga
för att lärarkårerna inom alla skolformer,
yrkesvägledare och blivande lärare
— genom föredrag vid pedagogdagar
och kurser, genom litteratur och
litteraturanvisningar etc. — bibringas
för undervisningen erforderlig kunskap
i frågan om jämlikheten mellan könen
samt för att de principer för läroboksgranskningen
som förbjuder varje form
av ras- eller grupp diskriminering noga
följes också beträffande jämlikheten
mellan könen.

Jag vill först framhålla att det givetvis
är en viktig uppgift för skolan att
söka bidra till ökad jämlikhet mellan
män och kvinnor. Den revision av
grundskolans läroplan som beslöts av
1968 års höstriksdag syftade också bl. a.
till att förstärka de moment i undervisningen
som kan vara ett led i denna
utveckling. Som exempel kan nämnas
de ändrade reglerna beträffande ämnet
slöjd som innebär att flickor och pojkar
får samma undervisning. Det är emellertid
också av vikt att läromedlen är
utformade i samklang med skolans målsättning.
Läroboksnämnden uppmärksammar
också könsrollsfrågan vid sin
granskning av läroböckerna.

Jag delar fröken Åsbrinks uppfattning
om behovet av ökade insatser på
detta område. Nästa sammanträde med
planeringsrådet för utbildningsfrågor
kommer att ägnas åt frågan om utbildning
och könsroller och vilka ytterligare
åtgärder som kan vidtas inom utbildningsväsendet
för att främja jämlikheten
mellan könen.

Vidare anförde:

Fröken ÅSBRINK (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Palme för det mycket positiva
svaret på min interpellation.

Särskilt glädjande finner jag upplys -

ningen om att nästa sammanträde med
planeringsrådet för utbildningsfrågor
skall ägnas just åt frågan om utbildning
och könsroller. Men vad läroboksgranskningen
beträffar är jag inte fullt
så övertygad som utbildningsministern
om att läroboksnämnden uppmärksammar
också könsrollsfrågorna vid granskningen.
Viljan till objektivitet finns nog,
men det är helt enkelt så att man inte
ser problematiken. Vanans makt, de
gamla mönstren och rollerna gör att
man inte märker bristerna. Det kan beläggas
gång efter annan att granskningen
av läroböckerna inte fyller måttet.

Ett glädjeämne är naturligtvis —- och
det blir alltid käpphästen när dessa frågor
kommer på tal — att slöjden har
blivit gemensam. Man tror att det därigenom
skett något alldeles fenomenalt.

Jag skall ta ett par exempel för att
visa hur detta oerhört betydelsefulla
kapitel försummas. Vore granskningsnämnden
uppmärksam på dessa frågor,
skulle knappast ekonomerna i årskurs
3 i en absolut nyutkommen textbok
i engelska möta en beskrivning, som
inpräntar att den bästa karriär en kvinna
kan göra är att bli en toppsekreterare.
I mycket spridda textböcker finns
det språktexter — det skall jag be att
få upplysa statsrådet om — som en
del lärare vägrar att använda på grund
av den bild av kvinnan i respektive
länder som de ger. Detta har också uppmärksammats
på språkseminarier i berörda
frågor.

I en nyutkommen psykologibok läser
man om 7—8-åringarna att barn i denna
ålder noga ser till att alla uppfyller
den manliga respektive kvinnliga rollens
krav. Läroboken sätter inte på något
vis i fråga vad forskningen i våra
dagar ändå har kommit fram till, nämligen
hur flytande vissa roller är och
att de inte är naturgrundade utan en
produkt av vana och sedvänjor.

Vi brukar få vänta länge på läroböc -

172 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mel
lan könen

ker i litteraturhistoria och har fått starta
läsåren utan sådana. När det nu har
kommit en helt ny, sägs det i denna om
Fredrika Bremer — man har väl haft
en känsla av att man måste nämna någonting
om henne — att hennes utseende
och hennes uppförande lovade henne
inga framgångar i sällskapslivet, och
därför blev hon kvinnosakskvinna. Något
bättre sätt att mörda hela frågan
för gymnasister finns inte. Desssutom
visar det en hårresande historisk okunnighet
om denna internationellt så uppmärksammade
författarinna, som var
alldeles för stor för den svenska bygd
där hon verkade. Hennes inflytande var
mycket större i andra länder än i Sverige,
där historien skrevs inte av de
stora utan av dem som segrade, och
det var den manliga opinionen. Om jag
skulle fråga herrarna här, skulle ni troligen
svara att ni inte har någonting till
övers för Fredrika Bremer —• »hela
världens lilla tant» stod det i en litet
äldre lärobok, som jag har undervisat
efter.

Allt detta är någonting som droppas
in i samhället. I en purfärsk historiebok
efter senaste modell med fakta för
inlärning i en ruta lämnas direkt felaktiga
uppgifter om den kvinnliga arvsrätten.
Fel kan insmyga sig, men jag
tror att det i detta fall beror på att
man helt enkelt inte kollar så obetydliga
saker som fakta om kvinnans historia
i vårt samhälle. Man skriver dem
med vänster hand.

Sedan har vi alla böcker i samhällskunskap,
i vilka ofta det ensidiga familjemönstret
helt präglar framställningen.
Man talar i regel om fadern
som familjeförsörjaren i — för att använda
det älskvärda uttrycket — en
familj där bara en arbetar. Varför räknar
man åtminstone inte modern som
en arbetande medlem av familjen? I
denna arbetande familj uppträder situationen
att far sticker in huvudet och
säger till mor att hon skall skynda på

med maten, eftersom han skall i väg
på stadsfullmäktigsammanträde; aldrig
förekommer det motsatta.

Fn kanske allvarligare aspekt på denna
fråga möter vi när man skildrar
familjemönstret. Då kommer man in
också på vad vi kallar den ofullständiga
familjen. Där gör man säkerligen
mycket ont för dem som hör hemma
i en sådan familj. Det finns människor
i vårt land som ännu kan börja
gråta när man för denna fråga på tal,
därför att de vet vad de har fått lida
under trycket av den allmänna uppfattningen
om ett familjemönster. Och då
är det riskabelt om läroböcker fortsätter
att konservera en sådan syn! Granskarna
av läroböckerna reagerar inte,
ty de är kvar i det gamla mönstret
och ser inte vad det är fråga om —
det är detta som är det allvarliga.

Vi har också frågan om materialet redan
i daghem och lekskolor. Är det säkert
att det behövs en särskild dockvrå,
där det förväntas att små flickor leker?
I stället borde man strö ut dockorna
som en naturlig ingrediens och låta
även en pojke leka med dem utan att
pränta i honom något manlighetsideal
med stress, hjärtinfarkt och magsår som
följd när han blir gammal — redan
från lekskolan har han nämligen lärt
sig hur en man skall uppträda.

Vi har en rad sådana problem, och
det är därför vi måste reagera redan
när vi möter »far ror, mor syr». Ett exempel
på höjden av familjerollsfördelning
finner man i en norsk lärobok,
men vi kan nog leta upp ungefär detsamma
i någon svensk lärobok. I den
norska boken finns emellertid en teckning
— där rodde far och mor satt i aktern
och sydde. »Far ror och mor är
rar.» Varför kan far inte vara rar? Vi
behöver en form av mansemancipation
också, så att vi slipper de gamla rollerna.

Mycket av detta beror på lärarkåren;
vi måste få mönstret ändrat så fort som

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10 173

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mellan
könen

möjligt. Till detta säger man alltid triumferande:
Massor med kvinnor är lärare!
Visst är det sant. Det allt dominerande
manspartiet, det som suveränt
skär genom alla politiska partier till en
stor manlig enighet, har tyvärr mängder
av supporters bland kvinnorna.
Men det är att märka att de som i viss
mån är privilegierade i samhället aldrig
har märkt några missförhållanden. Så
är det för övrigt i hela historien. Det är
de som inte har privilegierna som behöver
ändra sakförhållandena, reformera
samhället. De privilegierade bland
kvinnorna, de som är stackade i tid,
som Tegnér litet ironiskt skriver, har
aldrig märkt att det behövs reformer.

Jag var för en vecka sedan i ett brukssamhälle
där man ännu hade den gamla
samhällsskalans tågordning. På en av
de första raderna satt en dam, förmodligen
ur en av de högre grupperna i detta
samhälle, som sade: Jag kan inte förstå
att det skall vara så nödvändigt med
den där jämlikheten. När man hör sådant
förstår man ännu bättre att det
behövs en ändring och att våra skolböcker
och lärare inte får understödja en
sådan samhällssyn.

Vi måste börja med lärarna. Jag skall
be att få lämna ett förslag till denna
överläggning — det medför ingen ökad
kostnad och det spelar alltid stor roll:
Varför inte anslå någon del av programmet
på pedagogdagar, som är obligatoriska,
och på en del andra lärarkonferenser
till orientering på detta viktiga
område? Låt tillverka ett studiepaket
till våra lärarutbildningsanstalter, så att
de har något material att diskutera! Detta
är ju så nytt, men det är så oerhört
väsentligt. Och tyvärr har vi inte kunnat
förspörja någon ändring i den »njamentalitet»
hos skolöverstyrelsen som
för några år sedan uttrycktes av dess
generaldirektör när han på en direkt
fråga sade, att han inte var säker på att
det var på detta område man behövde
rikta någon strålkastare.

I denna orienteringsverksamhet beträffande
problematiken behöver vi också
få med vrkesrådgivarna. Ensidigheten
i rekryteringen till den tekniska utbildningen
börjar nämligen bli ett problem
i samhället. En anledning härtill
är t. ex. att flickorna i regel inte vågar
söka sig till sådana studielinjer. De som
vågar utbilda sig till civilingenjörer kan
sedan få erbjudande om att ägna sig åt
att förbättra hushållsmaskiner eller mötas
av tentatorer som säger sig aldrig
ha förstått varför flickor skulle gå på
en sådan linje.

Herr statsråd! Något måste göras och
det snart, och jag hoppas att det positiva
svar jag fått innebär ett löfte om
att ta itu med detta problemkomplex,
inte minst vid det förebådade sammanträdet,
för att skolan skall kunna genomföra
sin uppgift att hjälpa ungdomen
att så snabbt som möjligt växa in i
ett jämlikhetens samhälle.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Frågan om jämlikheten
mellan könen är i mycket stor utsträckning
en fråga om att ändra attityder
hos individerna. Det behövs därför
mycken upplysning och information,
och den måste ske i individens
hela liv. Det är naturligt att man måste
börja med informationen och upplysningen
om detta redan när barnen är
små. Vi skall alltså börja redan i hemmen
med detta, och arbetet skall fortsätta
i skolan.

Hur förhåller det sig då i skolan i
detta avseende? Eva Åsbrink har gett
en mycket målande beskrivning av hur
dagens skola fungerar i detta sammanhang.
I Läroplan för grundskolan heter
det bl. a. följande:

»Skolans sociala fostran skall---

grundlägga och vidareutveckla sådana
egenskaper hos eleverna, som i en tid
av stark utveckling kan bära upp och
förstärka demokratins principer om to -

174 Nr 10 Torsdagen den 13 mars 1969

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mel
lan könen

lerans, samverkan och likaberättigande
mellan kön, nationer och folkgrupper.»

Arbetsmarknadens kvinnonämnd, som
är ett samarbetsorgan mellan Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
och numera också Tjänstemännens
centralorganisation, gjorde år 1964 en
undersökning av läroböckerna i samhällskunskap,
som gav vid handen att
böckerna i stort sett bidrog till att bevara
och konservera de traditionella
könsrollerna. Arbetsmarknadens kvinnonämnd
har 1968 låtit göra en ny undersökning,
som ännu inte är klar men
som herr statsrådet kommer att få ta del
av när arbetet blir färdigt längre fram
i vår.

Eva Åsbrink har på ett utmärkt sätt
redogjort för och givit exempel på hur
läroböckerna är utformade. Man kan
fråga om de ändå inte speglar samhället
av i dag. Jo, de speglar självfallet till
en del vårt nuvarande samhälle. Ingen
kan väl förneka att det citat, som jag
nu skall anföra ur en lärobok, som i dag
används på mellanstadiet, tyvärr kan
vara en bild ur verkligheten. Citatet kan
läggas in direkt efter det som fröken
Åsbrink sade om pappan som gick till
stadsfullmäktige medan mamman sysslade
i köket. Det lyder på följande sätt:

»Sedan skall hon handla och uträtta
ärenden. Hon gör mycket åt pappa också,
annars skulle han inte hinna med
alla sina uppdrag. Utan dig vore jag
ställd, brukar pappa säga. Det är hans
högsta beröm, och det är mycket nog.
Då lyser mamma som en sol.»

Mina söner måste uppleva sig som avvikande
i detta samhälle när de på mellanstadiet
läser detta stycke ur en av
sina läroböcker. För dem stämmer det
nämligen inte alls. För det första lever
de i en enförälderfamilj, för det andra
har de en mamma som har uppdrag och
för det tredje är det både mamma och
de själva som handlar och uträttar ärenden.

Det här var bara ett exempel att läg -

ga till dem som fröken Åsbrink anförde,
och statsrådet kan säkert få åtskilliga
fler.

Även om alltså den bild som skildrades
i boken är en verklighetsbild, är
det väl nödvändigt att också visa andra
bilder av hur samhället och familjelivet
fungerar. Det är ju ändå så att exempelvis
en fjärdedel av kvinnor med barn
under sju år förvärvsarbetar, och det
finns ju också föräldrar som delar på
hemarbetet.

En rapport till FN förra året från den
svenska regeringen innehöll delvis en
målsättning i fråga om jämlikhet mellan
könen som är mycket radikal. Vi är
mycket tacksamma för det. Men i praktiken
beskrivs ett samhälle som är konservativt
i dessa frågor.

I denna FN-rapport, som jag förmodar
att statsrådet Palme och regeringen
känner väl till, står det att innehållet
i läroböcker och annat undervisningsmateriel
inte får förstärka traditionella
föreställningar om könsrollerna utan
tvärtom bör aktivt motverka dem genom
upplysning. Dagens läroböcker motverkar
sannerligen inte den traditionella
föreställningen om mäns och kvinnors
roller.

Jag tror att detta är en mycket allvarlig
fråga. Det är lätt att skämta om och
le åt de som vi kanske tycker litet löjliga
citaten ur läroböckerna, men det är
allvarligt tv det går inte att förändra
attityder och att försöka skapa jämlikhet
senare i individernas liv. I varje fall
blir det så mycket svårare att göra det
i arbetslivet och i samhället i övrigt när
individen under sin skoltid ges en sådan
ensidig, traditionell upplysning om hur
män och kvinnor fungerar. Informanen
måste såväl beträffande denna som
alla andra frågor sättas in redan från
början. Skolan, skolöverstyrelsen och utbildningsdepartementet
har här ett mycket
stort ansvar. Det är just i de här
åren man måste lägga grunden för jämlikhetstanken.
Jag tycker därför att det

175

Torsdagen den 13 mars 1969 Nr 10

Svar på interpellation ang. information inom skolväsendet om jämlikheten mellan
könen

är angeläget att man från utbildningsdepartementets
och skolöverstyrelsens
sida bevakar detta. Man kan ju läsa igenom
FN-rapporten och se vilken målsättning
som ställts upp i dessa frågor.

Jag vill till slut bara säga att det kanske
är att överskatta läroboksnämnden
när man tror att den kan granska böckerna
på ett sådant sätt, att den kan
klara av alla dessa frågor med de resurser
nämnden nu har. Jag har själv för
flera år sedan suttit i statens läroboksnämnd
och jag fann en sådan granskning
vara en omöjlig uppgift. Om jag
inte tar fel är emellertid formerna för
nämndens framtida arbete under översyn.

Till sist hoppas jag, herr statsråd, att
man kan förvänta sig aktiva insatser
och åtgärder i detta sammanhang från
utbildningsdepartementets sida.

Chefen för utbildningsdepartementet,
herr statsrådet PALME:

Herr talman! Det var två utomordentliga
anföranden som klart belyste ämnets
vikt. Vad fru Sigurdsen har sagt
om läroboksnämnden är alldeles riktigt.
Sådana exempel hör man då och då. Läroboksnämnden
i sin nuvarande form
har otroligt svårt att klara ifrågavarande
granskningsuppgift. Man får väl hoppas
att den omorganisation som utreds i år
skall ge bättre möjligheter härvidlag.
Tills vidare, under nuvarande skede,
spelar emellertid den aktiva opinionsbildningen
en roll. Jag har deltagit i en
hel del konferenser, där just sådana
exempel som här anförts tagits fram
och där man just börjat rikta strålkastarna
på läroboksförfattarna. Jag är
övertygad om att redan detta har en
icke oväsentlig effekt. Jag hoppas därför
att båda mina meddebattörer kommer
att fortsätta sin i detta fall välsignelsebringande
verksamhet.

Det är också riktigt — vilket de båda
föregående talarna varit inne på — att
studie- och yrkesorienteringen spelar en

stor roll. Detta problem togs också upp i
både grundskole- och mellanskolepropositionen
i höstas.

Jag vill visa på en liten detalj. I årets
annonskampanj som skolmyndigheterna
har bedrivit inför valet av studieväg
i gymnasiet och fackskolan framhålls
det bl. a., att det är bland flickorna
som den stora tekniska begåvningsreserven
finns. Detta är alldeles entydigt.
Redan i gymnasieutredningen fann
vi att chansen till minskad könsrollsbundenhet
vid studievalet var enda förutsättningen
för att vi skulle kunna få
den arbetskraft på det tekniska området
som samhället behöver.

Enligt de preliminära uppgifter som
vi har fått tycks denna drive ha lett till
att det finns avsevärt fler sökande till de
naturvetenskapliga, tekniska och ekonomiska
studielinjerna i år än i fjol. Här
föreligger en påtaglig höjning, men vi
har inga uppgifter om könsfördelningen.
Man kan spekulera i om vi verkligen
har lyckats nå fram till flickorna med
upplysning eller om det är skrämda pojkar
som försäkrar sig om platserna innan
begåvningsreserven kommer stormande.
Det vet vi inte, men vi får hoppas
att vi har nått flickorna.

För ungefär ett och ett halvt år sedan
tog vi på en konferens upp frågan om
statistiken på olika områden relativt utförligt.
Man kan säga att det totalt sett
råder en ganska stor rättvisa mellan könen
när det gäller utbildningsväsendet.
Men varje gång man tittar under ytan skall
man finna att könsbundenheten är lika
benhård som någonsin: pojkarna väljer
de tekniska och delvis praktiskt inriktade
ämnena medan flickorna går till
vård- och hushållsyrken samt merkantila
yrken. Nu går visserligen flickor i
större utsträckning vidare till universitet,
men fortfarande är bara en tredjedel
av de utexaminerade flickor. Medan
hälften av folkskollärarna är kvinnliga,
är bara en fjärdedel av de vidareutbildade
folkskollärarna kvinnliga. Av när -

176 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Interpellation ang. turistnäringens utveckling

mare 600 studierektorer vid grundskolan
som utnämndes i ett svep var det
bara ungefär 20 kvinnor trots att kvinnorna
utgör 60 procent av lärarkåren.
Sådana exempel kan man fortsätta med.
Jag tycker att det är dystert att man kan
avläsa så litet av den mångåriga och
delvis mycket intensiva debatten i den
sociala verkligheten.

Detta är bakgrunden till att vi redan i
höstas beslöt att på våren ägna ett särskilt
sammanträde i planeringsrådet åt
denna fråga för att göra en ny genomgång
och försöka få uppslag till vad som
är att göra.

Jag är tacksam för de inlägg som har
gjorts här i dag. De utgör en stimulans
för det arbete som vi har framför oss,
där uppenbarligen svårigheterna kommer
att bli betydande.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 15

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 25, med
förslag till lag om ändring i föräldrabalken,
m. in., hänvisades propositionen,
såvitt avsåg ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt, till
bevillningsutskottet och i övrigt till lagutskott.

§ 16

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
på förmiddagen gjorda men då
bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Thylén (m), till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående markering vid övergångsställe
för gående,

herr Hansson i Skegrie (ep), till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående verkningarna
av kommuners markförvärv, och

herr Oskarson (m), till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående personbedömningen av polispersonal.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§ 17

Interpellation ang. turistnäringens
utveckling

Ordet lämnades på begäran till

Herr HOLMBERG (m), som yttrade:

Herr talman! Turistnäringens ökande
betydelse har varit särskilt påtaglig under
1960-talet. Under 1967 registrerades
sålunda i OECD-länderna omkring 110
miljoner turistankomster, motsvarande
cirka 600 miljoner övernattningar. Denna
trafik gav upphov till resevalutainkomster
(exklusive transporter) på sammanlagt
cirka 12 miljarder dollar vilket
motsvarar omkring 6 procent av medlemsländernas
samlade exportinkomster
eller 8 procent av varuexporten. De
totala turistutgifterna i utländska valutor
utgjorde ca 5 procent av det totala
importvärdet. För de flesta OECD-länderna
utgör alltså turisttrafiken en av
de viktigaste »exportindustrierna».

För Sveriges del är turisttrafikens betydelse
också påtaglig. En sammanställning
över en tioårsperiod — 1955—1964
— visar att medan industriproduktionen
ökat med totalt 77 procent och exportvolymen
med 111 procent har turisttrafiken
ökat med 213 procent, d. v. s. med
respektive 6, 8 och 12 procent årligen.
Enligt framräknade siffror till 1968 för
industriproduktion och exportvolym
och till 1969 för turisttrafiken har den
sistnämnda fortsatt att dra ifrån.

Internationell turism är numera den
största enskilda posten i världens utrikeshandel.
Redan 1965 beräknades turistintäkterna
till cirka 12 miljarder dollar
(exklusive transporter) och samti -

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 177

Interpellation ang. turistnäringens utveckling

digt uppskattades den inhemska, turismens
ekonomiska omfattning, totalt för
hela världen, till cirka 43 miljarder dollar.
Inrikesturismen är följaktligen den
klart dominerande; även i industriländerna
är det en minoritet som förlägger
sin semester utomlands: 16 procent i
Holland, 13 i Sverige (exklusive resor i
Norden), 8 i Frankrike och England, 6 i
Italien och endast drygt 1 procent i
USA. Inräknas även de nordiska resorna
för Sverige, vilket bör göras för
att få en riktig jämförelse, innebär det
att vi intar en mycket framskjuten förstaplats
när det gäller turistresor utomlands.

Tyvärr saknas det i vårt land en tillfredsställande
statistik över turistresor
och turistkonsumtion, varför också näringens
ekonomiska betydelse är svår att
precisera. Utvecklingen är dock alldeles
tydlig och det är troligt att man av
brist på statistik snarare under- än
överskattar turismens nutida och framtida
roll i samhället. En mera påtaglig
betydelse har dock turismen för vår bytesbalans,
där det s. k. turistnettot visar
en negativ utveckling. I årets finansplan
konstaterar också finansministern, att
den fortsatta förbättringen av sjöfartsnettot
inte uppväger den fortsatta försämringen
av turistnettot. Från år 1961,
då vi hade ett överskott i »turistbalansen»,
har underskottet ökat för varje år.
Man har också skäl att förmoda att denna
ogynnsamma utveckling kommer att
fortsätta, bl. a. på grund av att varje årlig
ökning av den svenska nationalinkomsten
med 3—5 procent visar sig sammanfalla
med en ökning av de svenska
turistutläggen i utlandet med 10—15
procent.

Även om det inte med absolut säkerhet
kan påstås att en ökning av utlandsturisternas
konsumtion och/eller en ökning
av inlandsturismen i förhållande
till utlandsresorna på sikt och i ett större
ekonomiskt sammanhang skulle vara
av värde för vår betalningsbalans är
dock den hittillsvarande och prognosti -

cerade utvecklingen av turistbalansen
enligt min mening så entydig att
den bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Allt tyder nämligen på, som tidigare
nämnts, en fortsatt försämring av det
s. k. turistnettot även för kommande turistsäsong
och budgetår på grund av att
ökningen av utlandsresorna inte motsvaras
av en liknande eller större ökning
av antalet hitresande turister. En bidragande
orsak härtill torde vara att våra
sverigekampanjer utomlands och vår information
om lämpliga turistmål inom
landet inte tillräckligt kan mäta sig med
de intensiva kampanjer som ständigt bedrives
här om lockande turistmål utomlands,
kampanjer som till viss del torde
vara finansierade av respektive länder.

Utgångspunkten för vårt handlande
borde sålunda vara ganska given, nämligen
att dels söka locka flera utlandsturister
till Sverige, dels stimulera till
ett ökat turist- och fritidsresande inom
landet. Konkurrensen om turisterna och
turistinkomsterna bör också som hittills
bygga på principen att turistresandet
skall kunna ske utan inskränkning
av »tekniska» hinder såsom utreseskatt
etc. Och det är enligt min mening enigheten
om den fria konkurrensen som i
detta sammanhang gör det nödvändigt
att man från vårt land uppträder mera
aktivt och marknadsmässigt. Turismen
har nämligen, som statistiken visar, stor
kommersiell och ekonomisk betydelse,
och statsmakterna har ett betydande
ansvar för att utvecklingen styrs i en
mera positiv riktning.

Utlandsturismen till Sverige beräknades
under 1968 ha ökat med 9 procent.
En fortsatt kraftig ökning — 16 procent
— redovisas för det holländska resandet
under perioden januari—augusti
1968 och för det amerikanska en ökning
med cirka 6 procent. Det brittiska resandet
har stagnerat, men uppvisar ändå
en ökning på cirka 3 procent, medan
det franska minskat med nära 2 procent
under perioden.

Efter det att ökningen av den inter -

178 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Interpellation ang. turistnäringens utveckling

nationella turismen under lång tid legat
vid cirka 10 procent årligen redovisas
för 1967 endast mindre ökningar i
de flesta länderna — OECD talar i sin
översikt om en 2-procentig ökning av utlandsturismen.
Speciellt drabbades vissa
hävdvunna stora turistmarknader, bl. a.
Frankrike, Italien, Schweiz och Österrike,
av en kraftig regress. Denna tendens
i den internationella turismen, som
kom till uttryck redan under 1967, har
enligt föreliggande uppgifter från OECD
fortsatt under första halvåret 1968.
OECD meddelar i en nyligen publicerad
rapport att slutresultatet för 1968 torde
komma att bli ungefär detsamma som
för fjolåret, d. v. s. en ökning av den
internationella turismen med ett par
procent. Mot detta står alltså för Sveriges
del en konstaterad 9-procentig
ökning av utlandsturismen — Norden
ej inräknad — under 1968.

Det minskade utlandsresandet inom
och till Europa under 1968 torde, enligt
uppgifter från turisthåll, kunna
hänföras till vissa bestämda faktorer.
President Johnsons utspel med förslag
till reseskatt för att få amerikanarna att
minska sitt resande, framför allt på Europa,
gav effekt i början av säsongen.
Devalveringen i vissa länder medförde
en väsentlig nedgång i utlandsresandet,
speciellt från Storbritannien, och oron
på den franska arbetsmarknaden bidrog
i sin tur till ett väsentligt minskat resande
från Frankrike. En analys av trenden
visar alltså att Sverige även under
1968 haft en relativt sett större ökning
av utlandsturismen än många andra länder.

Av orsaker som påverkat den relativt
gynnsamma utvecklingen av utlandsturismen
till Sverige kan nämnas högertrafikomläggningen,
som haft en mycket
positiv effekt på bilresandet till Sverige
från olika marknader, framför allt
från Danmark. Styrelsen för STTF finner
också i sin årsberättelse att den
hävdvunna formen för semester i Södern
— sol och bad — i flera av Västeuropas
industristater av vissa tecken att döma

håller på att kompletteras med en ny
form av mera aktiv rekreationssemester.
Detta inverkar positivt på resandet
till de länder som fortfarande har gott
om utrymme och en tämligen orörd natur,
bl. a. Sverige.

Utvecklingen av resandeströmmen till
Sverige kan med hänsyn till här relaterade
uppgifter bedömas som relativt
tillfredsställande, vilket dock inte bör
få innebära att inte fortsatta ansträngningar
göres för att utvecklingen, såväl
konkret som relativt, skall bli ännu
gynnsammare. Det synes således angeläget
att de av STTF tillsammans med
kommersiella intressenter samordnade
kampanjerna på vissa utlandsmarknader
kan utvidgas samt att en sådan utvidgning,
baserad på de erfarenheter
som vunnits under de två år samordnade
utlandskampanjer ägt rum, kan ske
beträffande både kampanjernas omfattning
och antalet länder. Det är här
viktigt att det allmänna på ett tidigt
stadium deklarerar sitt intresse för
turistnäringen, så att planläggningen
kan ske i god tid. En principdeklaration
om hur statsmakterna ser på betydelsen
av en ökad utlandsturism ser
jag i detta sammanhang som angelägen.

Inrikesturismen och fritidsaktiviteterna
har under senare år utvecklats i
betydande omfattning, varför det finns
skäl att betrakta turismen som en näringsgren
fullt ut jämförbar med våra
traditionella näringsgrenar. Turismen
betraktad som enbart en ideell och kulturell
företeelse har också fått vika för
ett mera kommersiellt tänkande. Ett uttryck
härför är bl. a. den mera kommersiella
inriktning som STTF:s verksamhet
numera fått.

Utvecklingen av resor och rekreation
visar också att dessa poster upptar en
allt större del av den privata konsumtionen.
År 1935 räknade man sålunda
med att omkring 11 procent av den privata
konsumtionen gick till resor och
rekreation. År 1955 var andelen 16 procent
och i dag överstiger den 20 procent,
motsvarande cirka 15 miljarder

Torsdagen den 13 mars 1969

Nr 10 179

Interpellation ang. turistnäringens utveckling

kronor. Av detta kan endast en mindre
del hänföras till egentlig turism, men
utvecklingen är ändå otvetydig.

Om turismens betydelse och omfattning
för hela landet är svåra att precisera
visar dock gjorda lokala och regionala
utredningar att turismen har stor
betydelse bl. a. såsom sysselsättningsoch
inkomstskapande näringsgren. Därtill
kommer de indirekta verkningarna
på skatteunderlag etc.

Vad som tillföres det allmänna —
kommuner, landsting och staten — i
form av framför allt indirekta skatter
synes för övrigt vara värt att uppmärksamma.
Det allmännas »vinst» på turistnäringen
torde nämligen inte vara obetydlig.
Först när det allmännas turistinkomster
kan närmare uppskattas är
det emellertid möjligt att med säkerhet
bedöma »rimligheten» i exempelvis statens
anslag för turistnäringens främjande.
För närvarande kan man tyvärr
endast med ganska stor säkerhet förmoda
att den statliga turistpolitiken inte
följt med utvecklingen.

1964 års turisttrafikutrednings rekommendation
av en till STTF knuten inrikesavdelning
har sålunda ännu ej föranlett
någon åtgärd från regeringens
sida. Som en provisorisk lösning bar
dock sedan 1966/67 en försöksverksamhet
ägt rum vid STTF och anslag för
denna verksamhet har sedan dess varierat
mellan 100 000 och 150 000 kronor.
Erfarenheterna av verksamheten
synes vara enbart goda, och den fungerande
inrikesavdelningen har visat sig
fylla ett påtagligt behov. Och detta behov
kommer att öka väsentligt genom
den turistservice för kommunernas investeringar
i turistanläggningar som
från och med i år inrättas i Kommunförbundet.

Under hösten 1968 framförde STTF i
skrivelse till Kungl. Maj :t vissa synpunkter
på behovet av en samordning av inrikesturismen,
och man presenterade
därvid ett förslag till en nedbantad inrikesavdelning
med en årlig kostnad av
315 000 kronor som ett alternativ till för -

slaget av 1964 års turisttrafikutredning.
Förslaget togs emellertid inte upp i årets
statsverksproposition med följd att även
det provisoriska anslaget till inrikesavdelningen
vid STTF har slopats. Enligt
statsmakternas intentioner skall sålunda
inrikesavdelningen vid STTF upphöra
fr. o. m. den 1 juli 1969.

I dagarna har emellertid handelsdepartementet
meddelat STTF att ett statligt
anslag på 500 000 kronor kommer
att utgå till en speciell inrikeskampanj
år 1970 under förutsättning att minst
lika stort belopp satsas från kommersiellt
håll. Enligt min mening vittnar
denna anslagspolitik om en viss inkonsekvens.
Det synes nämligen vara varken
logiskt eller rationellt att först slopa
anslaget till inrikesavdelningen vid
STTF för att några månader senare anslå
500 000 kronor till en inrikeskampanj,
som administrativt skall skötas av
den slopade inrikesavdelningen.

När det gäller den planerade inrikeskampanjen,
vars behov jag starkt vill understryka,
finns det anledning att något
uppehålla sig vid de synpunkter som i
sammanhanget anföres i kommerskollegie
skrivelse den 18 november 1968, där
det bl. a. heter: »Enligt kollegiets mening
är en samlad turistfrämjande aktivitet
inom landet nödvändig, om det i
andra länder ofta starkt statsunderstödda
utbudet av turistresor skall kunna effektivt
mötas.» Kollegiet är sålunda i
princip klart positivt till den planerade
inrikeskampanjen, men med hänvisning
till ett tidigare i annat sammanhang avgivet
yttrande tillbakavisar det tanken
på att man med statliga medel stöder åtgärder,
som syftar till att med psykologiska
medel motverka ett fritt handelsutbyte
mellan de olika länderna, och
kollegiet menar att liknande synpunkter
är aktuella när det gäller utbyte av turisttjänster.

Om kommerskollegium med detta yttrande
menar att statligt stöd inte bör
utgå till en inrikeskampanj, som syftar
dels till att stimulera inrikesturismen
över huvud, dels till att övertyga pre -

180 Nr 10

Torsdagen den 13 mars 1969

Interpellation ang. turistnäringens utveckling

sumtiva utlandsresenärer att i stället
välja svenska turistmål, dels ock att, som
en indirekt verkan, få även utlandsturisterna
att bättre »upptäcka Sverige»,
synes man ge uttryck för ett mindre modernt
tänkande. Enligt min mening är
det angeläget att vårt sätt att se på och
värdera turistnäringen genomgående
präglas av de krav som ställs av den aktuella
situationen, inte minst med hänsyn
till konkurrensen från andra länder.
Detta innebär att en mera planmässig
och rationell — kommersiell —- turistpolitik
bör bedrivas av statsmakterna
i nära samarbete med näringslivet och
de organisationer som sysslar med turism
och näraliggande frågor. Turistindustrins
fortsatta utveckling är sålunda
en väsentlig del av en aktiv näringspolitik.

Med stöd av det anförda hemställes
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för industridepartementet
få rikta följande fråga:

Vill herr statsrådet lämna kammaren
en redogörelse för industridepartementets
syn på turistnäringens utveckling
som en väsentlig del av en aktiv näringspolitik? Denna

anhållan bordlädes.

§ 18

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 97, till Konungen med anledning
av motioner om rätt till avdrag vid beskattningen
för periodiskt understöd
till studerande m. in.

§ 19

Till bordläggning anmäldes skrivelse
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
angående riksdagens lokalfrågor
på längre sikt m. m.

§ 20

Anmäldes motionen nr 1054, av herr
Ringaby, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 16, angående anslag till

studiebidrag m. in. för budgetåret 1969/
70.

Denna motion bordlädes.

§ 21

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden 17—19
mars för deltagande i kommittésammanträden
inom Europarådet i Paris.

Stockholm den 13 mars 1969

Sven Gustafson

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 22

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:

herr Ringaby (m), till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet angående
fastighetsägares avdrag för ränteutgifter,

herr Glimnér (ep), till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet
angående ersättningen till statens järnvägars
personal vid skada i tjänsten,

herr Larsson i Umeå (fp), till hans
excellens herr statsministern angående
tidpunkten för regeringens ställningstagande
till frågan om Vindelälvens utbyggnad,
och

herr Larsson i Norderön (ep), till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående sysselsättningsläget
i Jämtlands län.

§ 23

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.32.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 69