mande af tiden för dessa yal, erhållit underrättelse, att Thorsdagen vorehärtill utsedd, så hade Herr Talmannen föreställt sig, att denna dagskulle befinnas vara äfven för Andra Kammaren härtill lämplig (Riksdagens protokoll 1867:121)

Den 21 Januari.

mande af tiden för dessa yal, erhållit underrättelse, att Thorsdagen vore
härtill utsedd, så hade Herr Talmannen föreställt sig, att denna dag
skulle befinnas vara äfven för Andra Kammaren härtill lämplig.

Ofverläggningen förklarades nu vara afslutad, hvarefter, uppå derom
af Herr Talmannen framställd proposition, Kammaren fann skäligt bestämma,
att val till ledamöter uti de af grundlagen bestämda ständiga
Utskotten skulle af Andra Kammaren företagas nästkommande Thorsdag
den 24 innevarande månad.

§ 3.

Sedan Kong! Maj:t nästlidne dag låtit inbjuda Riksdagens ledamöter
att i dag klockan 11 förmiddagen tillstädeskomma till gudstjenst i stadens
Storkyrka och att derefter sig å Rikssalen infinna, så afgick Kammaren
nu till kyrkan, för att, efter derstädes bevistad gudstjenst, uppträda
å Rikssalen, hvarest Kongl. Maj:t, jemlikt 84 § Riksdags-ordningen
meddelade Riksdagen berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående
lagtima Riksdags sammanträde sig tilldragit m. m.; och åtskiljdes
Kammarens ledamöter vid nedgåendet från Rikssalen.

In fidem

K. H. Sahlström.

Måndagen den 21 Januari.

Kl. 10 f. m.

§ 1.

Det vid Kammarens sammanträde den 18 i denna månad förda protokoll
hlef till justering uppläst och godkändt.

§ 2.

Uppå hemställan af Herr Talmannen beslöt Kammaren, det justering
af protokoll skulle verkställas på det sätt, att protokollets innehåll skulle
till justering uppläsas, med undantag af de utaf ledamöterne afgifna
yttrandena, hvilka, i kanslirummen tillgängliga, derstädes borde af ledamöterne
sjelfve genomses och justeras.

§ 3-

Beträffande den benämning Talmannen borde begagna vid upprop af
Kammarens ledamöter, hemställde Herr Talmannen huruvida icke endast
namnet jemte ordet Herr, borde härvid användas, med bibehållande af

Den 21 Januari.

bördsbenämningen för dem af Kammarens ledamöter, som deraf voro i
besittning; och, efter det Herr Reutercrona uttalat den önskan att
några adliga titlar icke borde begagnas, samt Herr Sven Nilsson yrkat
att äfven ordet “Herre" icke heller måtte användas, fann Kammaren skäligt
godkänna Herr Talmannens förslag att tillsvidare iakttagas, intilldess
föreskrift i förevarande hänseende kunde varda i blifvande arbetsordning
intagen.

§ 4.

Vidare beslöt Kammaren, efter hemställan af Herr Talmannen, att
motionerna, såsom förut öfligt varit, endast skulle i protokollet antecknas
under en gifven ordningsföljd, samt, med hvar sitt nummer försedd, derefter
särskildt tryckas och intagas såsom en särskild afdelning af Bihanget
till Riksdagens protokoll.

§ 5.

Härefter föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen
angående Statsverkets tillstånd och behof af den 11 Januari 1867; och
blef samma Proposition nu bordlagd.

§ 6.

Till följd af Kammarens vid sammanträde den 18 i denna månad
fattade beslut att innevarande dag utse och förordna sin Sekreterare, anmälde
Herr Talmannen att till sekreterarebefattningen hos Kammaren vid
innevarande riksdag inkommit ansökningar från Arkivarien i Kongl. Maj:ts
och Rikets Svea Hofrätt JE. G. Björkman, Notarien i Kongl. Sundhetskollegium,
v. Häradshöfdingen H. Husberg och Doktor J. A. Thurgren.

Efter föredragning af berörda ansökningar, företogs nu, med slutna
sedlar, valet, hvilket utföll sålunda, att Herr Husberg erhöll 109 röster;
och herr Björkman 66 röster; hvadan vice Häradshöfdingen Husberg blifvit
till Kammarens Sekreterare utnämnd; och blef bud genast affardadt,
som skulle uppkalla honom för att om Kammarens sålunda fattade beslut
underrättas.

§ 7-

Vid härefter väckt fråga om tillsättande af Kammarens öfriga kanslioch
vaktbetjening, äfvensom om utseende af de ledamöter utaf Kammaren,
som jemlikt 35 § Riksdagsordningen ega att jemte Talmannen tillsätta
denna betjening, beslöt, uppå hemställan af Herr Talmannen, Kammaren
lemna i uppdrag åt den blifvande nämnden att äfven bestämma
antalet af den personal, som kunde anses behöflig, och alltså borde
för närvarande antagas.

Vidare blef, uppå förslag af Herrar Murén, Sjöberg och Staaff, antalet
af komiterade bestämdt till 8 personer, hvilka skulle i morgondagens
sammanträde genom sluten omröstning af Kammaren utses.

§ 8.

Vidare hemställde Herr Talmannen till Kammarens ompröfning huruvida
icke med tryckning af Kammarens protokoll och de inom Kammaren

Deri 21 Januari,

väckta motioner borde förfaras på sätt brukligt varit inom de fordna
Riks-Stånden, eller att protokollen och motionerna tryckas, hvarje samling
för sig, och de sednare utgörande en afdelning af Bibanget till Riksdagens
protokoll.

Herr Bergström, som på begäran erhöll ordet, yrkade att endast
motionerna måtte till trycket befordras, ty för protokollen blefve intresset
i allmänhet ringa, då deras tryckning vanligtvis droge alltför långt ut
pa tiden, och en riksdagstidning, väl redigerad, långt bättre uppjyllde
allmänhetens anspråk på att få skyndsam underrättelse om Riksdagens
förhandlingar, än hvad protokollen kunde åstadkomma.

Efter al slutad öfverläggning beslöt Kammaren att tills vidare endast
de motioner, som inom Kammaren väckas, skulle på öfligt sätt till trycket
befordras.

§ 9.

Jemte tillkännagifvande att under de förberedande sammankomster,
som af Kammarens ledamöter hållits, fråga uppstått om utväljande af
några ledamöter för ombesörjande af Kammarens ekonomiska angelägenheter,
hemställde Herr Talmannen huruvida Kammaren ville för detta
ändamål nu utse några bland dess ledamöter, till ett antal af tre eller
flere, om så ansåges nödigt.

Med bifall till denna hemställan förklarade Kammaren det tre ledamöter
skulle lör ändamålet utses, och bestämdes uppå förslag af Herrar
Per Nilsson från Malmöhus län och Rosenberg, att val af dessa
ledamöter skulle ega rum i morgondagens sammanträde, näst efter valet
af Komiterade för utseende af kansli- och vakt betjening.

§ 10.

Härefter förekom fråga om val af suppleanter i de af grundlagen
föreskrifna ständiga Utskotten, och hemställde Herr Talmannen till Kammaren
huruvida dessa val borde förrättas särskilclt för sig eller i sammanhang
med valen af ordinarie ledamöter i hvarje Utskott.

Härvid yrkade Herr Per Nilsson från Malmöhus län, det suppleanterne
måtte väljas särskildt efter det val af de ordinarie leclamöterne i
samtliga Utskotten först försiggått och Herr Murén hemställde att suppleanter
matte utses till ett antal af hälften emot de ordinarie ledamöternes
antal.

_ Efter sålunda slutad öfverläggning beslöt Kammaren att val af ordinarie
ledamöter i alla Utskotten skulle, hvart efter annat, först förrättas
och sedan alla dessa val försiggått, derefter företagas val af suppleanter i
samma Utskott, äfvensom att suppleanter skulle utses till ett antal, motsvarande
hälften af de ordinarie leclamöterne uti hvarje Utskott.

§ 11-

Vidare förekom fråga om val af två ledamöter för att, enligt § 80
Riksdags-ordningen hafva inseende öfver Riksdagens Kansli; och blef, efter
erinran af Herr Sjöberg, det Riksdagens Kansli ännu på någon tid sannolikt
icke komme i verksamhet, beslutaclt att med utseende af nu ifrågasatte
ledamöter skulle tills vidare anstå.

Den 21 Januari,

§ 12.

Herr Talmannen tillkännagaf, det Herr von T r o i 1 anhållit att ordet
måtte honom lemnas, innan Herr Sjöbergs nu på föredragningslistan närmast
följande motion till handläggning företogs, och då till följd häraf
Herr von T r oil nu blifvit uppropad, uppläste han följande motion med
förslag till åtskilliga bestämmelser, afsedda att införas i Riksdagens arbetsordning.

Föredragningen afbröts nu af anledning nästföljande § innehåller.

§ 13-

Efter anmälan företrädde vice Häradshöfdingen H. Husberg, dervid
han af Herr Talmannen underrättades, att Kammaren utsett och förordnat
honom till sin Sekreterare under detta riksmöte, hvarjemte han anmodades
intaga den för Sekreteraren i Kammaren afsedda plats.

Sekreteraren öfvertog derefter protokollsföringen, som af undertecknad
således lemnades.

In fidem

K. H. Sahlström.

§ 14.

Herr VVitt erhöll på begäran ordet och yttrade: Uti det nyss upplästa
förslaget finner jag åtskilliga föreskrifter, hvilka icke kunna undgå
att blifva föremål för anmärkningar, såsom alldeles icke ställda i öfverensstämmelse
med grundlagen. Sålunda föreslås att protokollen skola i
möjligaste korthet upptaga, bland annat, namnen på de ledamöter som i
öfverläggningen deltagit och i hvad syfte desse yttrat sig, hvaremot Riksdagsordningen
bjuder att icke någon ledamot må vara berättigad att tala
utom protokollet, hvilket jag finner vara liktydigt dermed, att hvarje ord,
så vidt möjligt är, skall till protokollet antecknas. Visserligen finnes äfven
stadgadt att ur protokollet må vid justeringen, med Kammarens bifall och
den talandes begifvande uteslutas dennes uttryck, men detta är undantag
och icke regel, och vi böra vara ytterst försigtigt att vi icke i arbetsordningen
intaga annat än det, som är'' i fullkomligaste öfverensstämmelse
med grundlagen. Uti det af Herr Sjöberg framlagda förslaget föreskrifver
§ 7, angående verkställande af de i Riksdags-ordningen § 37 föreskrifna
val af ledamöter i Riksdagens ständiga Utskott, att dessa val
verkställas antingen omedelbart af Kammarens samtlige ledamöter eller
medelbart genom elektorer. Detta är ej heller alldeles fullkomligt öfverensstämmande
med grundlagen, som stadgar att desse ledamöter väljas
antingen omedelbart, eller, om Kammaren så beslutar, genom elektorer.
Således är det omedelbara valsättet det utaf grundlagen i främsta rummet
afsedda, men för det sednares användande erfordras ett formligt beslut af
Kammaren. Detta är, efter mitt sätt att se, en ingalunda oväsendtlig
skilnad, hvilken förtjenar ett noggrannt iakttagande.

Efter tillkännagifvande af Herr Talmannen, det Herr Sjöbergs motion
ännu icke blifvit till öfverläggning föredragen, fortsatte

Den 21 Januari.

Herr W i 11 sålunda: Må det tillåtas mig, att, då begge motionerna
omfatta samma ämne och den ena af dem är föredragen, nu endast
tillägga att Herr Sjöbergs förslag äfven innehåller åtskilligt, som jag
anser mindre lämpligt, t. ex. den föreskrift, att, ifall valen förrättas genom
elektorer, desses antal skall vara en femtedel af närvarande ledamöter, då
beslutet fattas. Härom innehåller grundlagen alldeles icke något stadgande,
och såsom jag förut anmärkt böra vi använda yttersta försigtighet,
då vi antaga en arbetsordning, att deruti icke något må inflyta, som icke
eger stöd i gällande grundlag.

Herr Sven Nilsson: Jag kan icke annat än instämma- med Herr
Talmannen i afseende på hans åsigt om föredragningen, ty sannt är
att Herr Sjöbergs motion ännu icke är föredragen, och derför vill jag
ock endast vända mina anmärkningar mot det förslag till arbetsordning,
som den högt aktade representanten för Mahnö stad nyss uppläst. Deruti
yrkar han till en början, så vidt jag vid uppläsningen kunde fatta,
att protokollen skola i möjligaste korthet upptaga, bland annat, namnen
på de ledamöter, som i öfverläggningen deltagit och i hvad syfte desse
yttrat sig. Jag, för min del, önskar dock bibehållandet af det gamla sättet
att föra protokollet, med intagande af fullständiga yttranden, ty, ehuru
jag har mycken aktning för de värde herrarne här på läktaren midt emot
mig, så tror jag ändock att ej så få exempel finnas derpå, att de någon
gång grundligt misstagit sig, då de icke lyckats att alltid uppfatta en
talares ord och mening. Om sådant händer vid protokollet, så hjelpes
detta lätt vid justeringen. Vidare föreslår motionären att skriftliga anföranden,
med undantag af motioner, ej må i Kammaren uppläsas. Jag
vågar dock tro att äfven den skickligaste talare mången gång kan behöfva
det skrifna ordet till hjelp, då sifferuppgifter, m. m. dylikt, förekomma
hvilket man med minnet icke förmår någon längre tid qvarhålla.
Ytterligare hemställer motionären att i hvarje fråga, som utgör föremål
lör särskild proposition, ingen talare må yttra sig mer än tvänne gånger.
Detta förefaller mig såsom ett betänkligt ingrepp uti den, hvarje riksdagsman
tillförsäkrade fria yttranderätten, och ehuru man genom ett obegränsadt
bruk af densamma kan, såsom i det Stånd jag fordom tillhörde,
få höra samma sak mångfaldiga gånger sägas om igen med föga förändring
i ordalagen, så utsätter jag mig heldre för dessa, vanligen kallade omtuggningar,
än jag äfventyrar det minsta band på en hvars fria yttranderätt.
Vidare föreslås att, vid val, som inom Kammaren verkställas, valsedlarne
skola inför Talmannen afgifvas, men att deras öppnande och
rösternas hopräknande skall verkställas i något till sessionssalen gränsande
rum, allt under iakttagande af vissa härför gifha föreskrifter. Visserligen
begagnades detta sätt att tillvägagå ej så sällan i det fordna BondeStåndet,
och användes der utan all olägenhet, men jag är ej rätt säker,
om jag vågar, under så väsendtligen förändrade omständigheter, tillstyrka
användandet af detsamma härstädes. Motionären har äfvenledes, såsom
jag tyckte mig märka, rigtat en beskyllning mot de fordna Utskottens
kanslier, gående derpå ut, att personalen inom dessa, genom alltför vidlyftiga
och omständliga betänkanden, vållat långsamheten af våra riksdagar
och af arbetena derstädes. Jag vågar dock tillbakakasta en dylik anspel -

Den 21 Januari.

ning, och tager derpå till bevis förhållandet vid sednaste riksdag, då arbetet,
af allmänt kända och erkända orsaker, till en början visserligen
gick ganska långsamt, hvartill Riksdagens kanslipersonal dock ingalunda
hade någon skuld, men derefter påskyndades arbetet så, att intet rimligt
skal till klagan förefinnes, och med den påföljd att riksdagen ock kunde
afslutas långt före den tid, man annars varit van att härför beräkna.
Hvad vidare beträffar motionärens yrkande, om Utskotts-betänkandenas
uppställande på ett mer kortfattadt och knapphändigt sätt, än hittills
varit brukligt, så vill jag ej bestrida att detta sätt må medföra vissa fördelar
för dem, som ega högre bildning och vidsträckta kunskaper, men
för dem, som lika med mig befinna sig på en annan och lägre ståndpunkt
i detta hänseende, för oss, som behöfva en fullständig utredning af ärendena,
för att erhålla en noggrann och på rigtiga grunder fotad kännedom
om desamma, för oss, säger jag, skulle en dylik förändring blifva ganska
ovälkommen. Vidare hemställes uti motionen, att förslag till ny, samt till
ändring af gällande lag eller förordning, som af någon Kammarens ledamot
väckes, bör ''af motionären fullständigt formuleras, men då vi ofta
varit vittnen till huruledes författningar, uppsatta af en samling sfi lagkunnige
män, som väl Lag-Utskottet hör anses kunna räkna inom antalet
af sina ledamöter, ofta nog slopas och kasseras utaf Högsta Domstolen,
huru vill man då rimligtvis begära att eu stackars motionär ensam skall
kunna förmå uppställa sina förslag i fullt författningsenlig form? — Efter
af slutandet af dessa anmärkningar vill jag endast tillägga, att så få reglementariska
föreskrifter, som möjligt, äro de bästa, och, anslutande mig till
en viss känd personlighet, som yttrade de allbekanta orden: “ju simplare,
ju enklare11, anser jag att ju enklare arbetsordningen blir, desto bättre
skall den uppfylla sitt ändamål.

Herr Hmggström: Ehuru jag endast efter en flygtig uppläsningkunnat
inhemta någon kännedom om Herr von Troils förslag, måste jag
dock nedlägga min protest mot några deruti förekommande hemställanden.
Sålunda föreslår han dels att i hvarje fråga, som utgör föremål för öfverläggning
och särskild proposition, ingen talare må yttra sig mer än
tvänne gånger, dels ock att skriftliga anföranden, med undantag af motioner,
ej må i Kammaren uppläsas. Huru vill man sammanställa dylika
yrkanden med 52 § gällande Riksdags-ordning, som ovilkorligen bjuder,
att vid Kammares sammanträde hvarje dess ledamot eger rätt att till
protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning
komma, och om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig tilldrager?
Jemföra'' man vidare dessa motionärens förslag med 78 § Riksdagsordningen,
som stadgar, att uti de reglenjentariska föreskrifter, som för
riksdagsgöromålcn och ordningen hos Kamrarne och Utskotten anses till
iakttagande jemte gnmdlagarne nödiga, icke något må införas, som mot
grundlag eller annan gällande lag strider, så synes mig underligt, att
man velat framlägga förslag af den beskaffenhet, som de af mig nyss anmärkta,
mot hvilka jag ock, på grund af ofvanåberopade grundlagsparagrafer,
härmedelst velat nedlägga min protest, för den händelse jag möjligtvis
icke skulle vara. tillstädes, då. förslagen till slutligt afgörande hos
Kammaren förekomma.

Den 21 Januari.

i H^livarsson: Jag vill vid detta tillfälle inskränka mitt yrkande
derhän, att ett tillfälligt Utskott må af Kammaren tillsättas, till hvars
handläggning dessa båda motioner må hänvisas. Den sednast väckta motionen
erhåller här, enligt min öfvertygelse, ganska ringa sympati, ty
dertill är densamma alltför mycket genomgripande och alltför litet ställd
i öfverensstämmelse med grundlagen, och jag må för egen del bekänna
det jag, i likhet med min ärade vän Sven Nilsson, tror, att ju färre de
reglementariska föreskrifterna blifva, desto bättre och friare bedrifves
riksdagsarbetet. Med stigande erfarenhet af detta arbetes beskaffenhet
utbildar sig så småningom sjelfmant en arbetsordning, som troligen kommei
att erbjuda långt bättre föreskrifter än dem vi nu på förhand kunna
utarbeta. Emellertid hemställer jag, att det blifvande Utskottet måtte
komma att bestå af sju personer, och att de båda väckta motionerna
måtte till behandling af detta Utskott hänvisas.

Herr Staaff: För min del har jag tyckt att båda de väckta förslagen
till reglementariska föreskrifter för Kammarens arbeten äro alltför
vidlyftiga, och att särdeles det sista, ifall det konseqvent genomföres, skulle
komma att orsaka högst betydliga och ytterst betänkliga inskränkningar
uti den en hvar af Riksdagens medlemmar tillförsäkrade fria yttranderätten,
och då det är af vigt att härvid gå till väga med mycken betänksamhet,
på det vi icke må tillåta oss något, som är mot grundlagen stridande,
yrkar jag förslagets bordläggande, på det vi må blifva i tillfälle
att deraf taga närmare kännedom, samt att det derefter måtte behandlas
på samma gång med Herr Sjöbergs förslag.

Herr Hedlund: Anseende en förberedande diskussion ej vara ogagnelig,
då mer än en återremiss möjligen kan derigenom förekommas, vill
jag här uttala min mening vara, det inga inskränkningar i yttranderätten
må af Kammaren medgifvas. Mot långa och tråkiga anföranden, vare sig
skriftliga eller muntliga, har Kammaren mer än en utväg att visa sin
otålighet, utan att något behöfver derom stadgas.

Rörande den 24:de §:n i Hr Sjöbergs förslag anhåller jag få.föreslå
i densamma följande förändrade lydelse: “Ledamot, som erhållit ordet,
skall yttra sig, stående; beroende det af honom sjelf att yttra sig från sin
plats eller från annan för talare särskildt anvisad plats. “

Sedan öfverläggningen sålunda fortgått, beslöts på framställning af
Herr Talmannen att, jemte Herr von Troils nu framlagda förslag, jemväl
Herr Sjöbergs i samma ämne afgifna, på bordet hvilande motion skulle
föredragas, och yttrade sig derefter vidare sålunda:

Herr Bergström: Redan vid åhörandet af uppläsningen utaf Herr
Sjöbergs ifrågavarande motion yttrade jag mitt förmenande, "att den lemnade
rum för vigtiga anmärkningar med afseende å både hvad deri blifvit
föreslaget och hvad deri saknades. Sedan motionen blifvit tryckt och
jag derigenom tätt tillfälle närmare granska densamma, beder jag nu att
få framställa mina anmärkningar, de der tillkommit endast i afsigt att i
min ringa mån söka bidraga till åstadkommande af en så god arbets -

Den 21 Januari.

ordning som möjligt, och hvilka Kammaren derföre anmodas att med tålamod
åhöra.

Hvad först angår föreslagna titeln: “Arbetsordning för Riksdagens
Andra Kammare11, så torde denna, i öfverensstämmelse med uttryckssättet
i 78 § Riksdags-ordningen, böra utbytas mot titeln: “Reglementariska
föreskrifter för riksdagsgöromålen och ordningen hos Andra Kammaren11.

Den i förslagets 3 § 3 mom. afsedda förteckning å Kammarens ledamöter
torde äfven höra innehålla uppgift å ledamöternes bostad i hufvudstaden
och deras vanliga postadresser. Genom uppgift i förra afseendet
beredes Kammarens ledamöter en större lättnad vid uppsökande af hvarandras
bostäder, och genom uppgift i sednare afseendet möjliggöres brefvexling
emellan Kammarens ledamöter emellan riksdagarne.

Då Kammaren redan beslutat att omedelbart välja ledamöter i Utskott,
torde hvad förslaget innehåller, för den förutsatta händelse att
utskottsvalen komme att genom elektorer verkställas, böra ur förslaget utgå.

Kammaren har redan beslutat och företagit val af tre ledamöter att
handhafva vården om Kammarens ekonomiska angelägenheter. Vid sådant
förhållande anser jag nödigt att bestämmelse derom äfven intages i den
så kallade arbetsordningen. _

§§ 5 och 7 i förslaget förutsätta och omförmäla förslag åt 1 almannen,
innan Kammaren bestämmer tid för verkställande af de i åberopade
§§ omnämnda val; icke så 0 § med afseende å val af ledamöter i Talmansnämnden.
För min del kan jag icke inse någon anledning till den
af mig anmärkta skiljaktighet. Lika litet förmår jag inse, hvarföre 5 och
7 §§ tala om “tid11 för val; men deremot 6 § om “dag och timme11 för
sådan förrättning.

Vidare anser jag det uttryckligen böra tillerkännas Kammaren rättighet
att bestämma tid för verkställande af de i förslagets 17 § omförmälda
val af ledamöter dels i den Nämnd, hvarom stadgas i Riksdagsordningens
69 dels ock åt valmän för utseende af Riksdagens Justitieombudsman,
af Komiterade för utöfvande af vård om tryckfriheten och af
Fullmägtige i Riksbanken och Riksgälds-kontoret.

Samma anmärkning gäller i afseende å bestämmande af tid för val
af de tvänne ledamöter, hvilka jemlikt 80 § Riksdags-ordningen skola tillsammans
med lika många ledamöter af Första Kammaren hafva inseende

öfver Riksdagens Kansli. „ . .

Förslagets 16 ^ 1 inom. al ser två Händelser, den ena, att Aledkainmaren
bör underrättas om de inom Kammaren förrättade val af ledamöter
och suppleanter i de ständiga Utskotten och den andra, att utgången af
val till särskildt Utskott bör meddelas Medkammaren och. vederbörande
ständigt Utskott. Dessa båda fåll böra, enligt mitt omdöme, skarpare
särskiljas, än vid momentets nuvarande redaktion egt rum.

16 § 2 mom. torde böra uppflyttas till 13 § och utgöra sistnämnde

8:s andra moment.

Enligt Riksdags-ordningens 51 § är det Kammarens-Talman, som utfärdar
kallelse till Kammarens sammanträden. Förslagets 21 §, såsom
deremot stridande, torde böra utgå. _

På grund af förslagets 24 § kan en tribun för talare upprattas.
Tillvaron af en talaretribun gifver en väsendtligen olika karakter åt före -

Den 2 i Januari. y<$

dragen mot hvad förhållandet blir, om hvarje ledamot får yttra sig stående
på sin plats. Jag föreslår derföre uttagande från ifrågavarande 8
af orden “eller annan för talare särskildt bestämd plats1-.

Förslagets 26 § förutsätter såsom gifven rättigheten för ledamot att
s riftligen yttia sig. Ii^n sådan rättighet, utom hvad angår skriftliga niotioner,
anser jag icke böra Kammarens ledamöter inrymmas. Om icke
ovdkorligt förbud mot uppläsande af skriftligen utarbetade föredrag, på
satt Herr von Troil, med hvilken jag i detta afseende instämmer, yrkat,
kan åstadkommas; skulle jag gerna se en bestämmelse i den så kallade
arbetsordningen, af innehåll att uppläsande af skriftligen utarbetade föredrag
må, så vidt möjligt är, undvikas.

Hvad angår förslagets 27 § och orden deri: “Protokollet skall innehålla
ämnet etc.- föreslår jag utbyte af ordet “innehålla“ mot “upptaga11.

Hvad angår tiden för justerande af protokollet, hvarom stadgas i förslagets
28 §, anser jag höra bestämmas, att protokollet för ett sammanträde
bör uppläsas och justeras vid början af ett följande. Kunna de
tjensteman, hvilka äro förordnade för att anteckna ledamöternes yttranden,
medhinna att uppsätta sådana yttranden till påföljande dag; bör
sekreteiaien val ännu lättare kunna hafva protokoll vid ett sammanträde
färdigt till justering vid ett påföljande. För öfrigt anser jag förande af
fullständigt diskussionsprotokoll, hvilket lättast och säkrast kunde åstadkommas
på stenografisk väg, icke böra föranleda till fullständig tryckning
af diskussionsprotokollen, utan förnyar jag mitt förslag om utgifvande af
en riksdagstidning, hvari Kammarens förhandlingar med så stor korthet,
som är möjlig, med urskilning refereras.

. * frä8a 0111 32 § i förslaget föreslår jag utbyte af ordet “föredrag ningslista''1

mot "dagordning". Det förra uttrycket är mindre lämpligt för
en riksförsamling; det sednare har Europeisk betydelse och klang.

\ id slutet af hvarje sammanträde bör Talmannen uppgöra dagordningen
föi det följande; dock så, att 30 ledamöter ega fordra dagordningens
bestämmande genom Kammarens beslut.

böter, som i 38 § föreslagits, anser jag icke'' böra ifrågakomma.
Den, hvilken emottagit ett så stort prof på medborgerligt förtroende, att
han blifvit vald till representant, måste antagas vilja fullgöra sin pligt af
in10 maning utan straff hot. Vid sådant förhållande torde f örslagets 39 §,
som innefattar bestämmelser om sättet för redovisning af böterna, böra utgå!

Beträffande 40 § föreslår jag dess förändring till följande lydelse:

“I särdeles trängande fall kan afvikelse ega ruin från ofvan gifna föreskrifter,
så vidt de icke bero på grundlagsbestämmelser, om nemligen
Kammaren beslutar sådan afvikelse."

Hvad angår bestämmelser, som i det af mig granskade förslaget saknas
torde jag först få påpeka nödvändigheten deraf, att redan nu, innan
de händelser, då Kammaren eger sjelf välja Talman, inträffa, meddela bestämmelser
om ett qvalificeradt valsätt. Talman bör efter mitt förmenande
icke utses genom enkel röstpluralitet. För ett giltigt val bör erfordras
öfver hälften af rösterna. Uppnås icke vid första omröstningen
ett sådant röstetal, bor nytt val anställas antingen efter Danskt eller Franskt
monster.

Riksd. Prof. 1861. 2 A/d.

•i

IDen 21 Januari.

Vidare anser jag böra bestämmas en tid, inom hvilken Utskotts
betänkande bör tryckt utdelas till Kammarens ledamöter, innan det i Kaminaren
föredrages; likasom jag anser enskild ledamot af Kammaren böra
tillerkännas rättighet att låta trycka och utdela förslag till ändringar af
Utskotts betänkanden. innan desamma till slutligt afgörande förekomma.

Ytterligare tror jag i den så kallade arbetsordningen böra upptagas
bestämmelser derom, att motioner af Kammarens ledamöter må kunna på
hvarje steg af behandlingen återtagas, men också omedelbart upptagas af
annan ledamot. Detsamma torde böra gälla i fråga om förslag till ändringar
i Utskotts betänkanden.

Lika med Herr von Troil tror jag det vara lämpligt stadga, att motioner
i ämnen, som röra stiftande, ändring eller upphäfvande af lagar,
böra vara bestämdt formulerade och affattade i form af jag.

Vidare finner jag nödigt, att Kammaren, för den i 63 § Riksdagsordningen
afsedda händelse, att ett af Kammaren fattadt beslut varder från
Medkammarcn med ändring återlemnadt till Kammaren, har för sig klart,
huruvida det Kammarens tillfälliga Utskott, som förut handlagt det ärende,
hvari Kammarens beslut meddelats, må anses såsom upplöst, i och med
detsamma berörda Utskott afgifvit sitt betänkande till Kammaren eller
bör antagas ega fortsatt tillvaro, så att ärendet ånyo kan till samma Utskott
förvisas, eller ock om ett nytt tillfälligt Utskott kan för ärendets
behandling tillsättas. Bestämmelser i dessa afseenden torde böra meddelas
i den så kallade arbetsordningen.

Slutligen saknar jag i förslaget alla bestämmelser, som normera och
gifva form åt ledamöters inom Kammaren rätt att hos Hans Majestäts
rådgifvare göra förfrågningar eller så kallade interpellationer. Det lider
icke tvifvel, att ju, när rådgifvarne behaga deltaga i Kammarens öfver-^
läggningar rörande ämnen, som förekomma å dagordningen, de upplysningar
framkomma, hvilka Kammaren tarfvar. Hvad jag egentligen afser, är
interpellationer utom den allmänna dagordningen. I detta afseende tror
jag det böra stadgas, att ledamot, som vill framställa en sådan interpellation,
'' bör vid ett förutgående sammanträde ingifva interpellationen skriftligen
och med ett bestämdt innehåll affattad till Talmannen, som meddelar
interpellationen till vederbörande minister och upptager den på dagordningen
; dock torde en sådan interpellation icke få framställas utan
Kammarens samtycke, hvilket, om det fordras, bör bestämmas genom omröstning
utan förutgående öfverläggning.

Herr Ivey: Jag är i viss mån förekommen af en annan talare, och
anser, i likhet med denne, att en granskning i detalj af det vidlyftiga
förslaget till arbetsordning skulle här draga för länge ut, och att fördenskull
eu komité bör nedsättas att verkställa sagda granskning; men jag
ber derjemte få äran föreslå, att ett bestämmande, som saknas i förslaget,
måtte deri få inflyta, nemligen en paragraf af följande innehåll

“Det underdåniga helsningstal, som det åligger Talman att i Kammarens
namn, vid Riksdagens öppnande, till Konungen framföra, skall, innan
det hålles, i Kammaren uppläsas och justeras. “ Det torde vara öfverflödigt
förklara, att denna min framställning icke har afseende å eller i någon
mån är föranledd af det vackra och väl sagda tal vi i förrgår hörde på

Den 21 Januari.

Rikssalen; men då det ligger inom tänkbarhetens område, ehuru det visst
icke är att förmoda, att en Talman i Kammarens namn skulle inför thronen
kunna yttra en mening, som icke är majoritetens inom Kammaren,
och då mitt förslag derjemte afser att i sin mån befrämja utvecklingen
al en sannt ministeriel ansvarighet, så har jag vågat tro, att detta stadgande,
som, med ett omsorgsfullt bibehållande af grundlagens form och i

lull öfverensstämmelse med dess andemening, att det nya statsskicket _

detta samhällets så att säga anlete — vill befordra konstitutionelt uttryck
och lif, icke saknar all befogenhet. Jag får fördenskull äran anhålla, att
mitt yttrande, med stöd af 58 § Riksdagsordningen, måtte få medfölja
till den komité eller det enskilda Utskott, som jag förmodar blifva tillsatt.

Herr Talmannen yttrade: Innan denna öfverläggning vidare fortgår,
anser jag mig böra hemställa, huruvida Kammaren önskar att omedelbart
till afgörande företaga ifrågavarande tvänne motioner, eller om icke,
före ett sådant afgörande, desamma må för närmare granskning till Utskott
hänvisas.

I anledning häraf yttrade:

Herr Ola Jönsson: Ehuru utmärkta de båda framlagda förslagen
än må vara, anser jag det dock vara omöjligt för Kammarens ledamöter
att nu omedelbart afgöra desamma, hvarföre jag, i likhet med Herr Carl
Ifvarsson önskar, att de först måtte hänvisas till handläggning utaf Utskott,
innan de till slutligt afgörande i Kammaren förekomma.

Herr von Tro il: Äfven jag anser alldeles nödvändigt att ärendet
hänvisas till handläggning utaf Utskott, men då olika tankar här yttrats
om beskaffenheten af detta Utskott, i det att tvänne ledamöter härför
yrkat tillsättande af ett u tillfälligt “ sådant, andra åter af en särskild
komité, tager jag mig friheten hemställa, huruvida icke ett “särskildt“
Utskott här voro det lämpligaste; åtminstone erfordrar handläggningen af
mitt förslag ovilkorligen ett sådant, enär deruti innefattas bestämmelser,
som röra båda Kamrarne.

Herr Sjöberg: Jag förenar mig så mycket heldre med Herrar Carl
Ifvarsson och Ola Jönsson, som jag förut yttrat mig om nödvändigheten
af att tillsätta ett tillfälligt Utskott för handläggningen af detta ärende.
Hvad särskildt Herr von Troils förslag beträffar, så berör det dels Andra
Kammarens enskilda, dels båda Kamrarnes gemensamma angelägenheter,
och kan derför icke blifva föremål lör behandling af tillfälligt Utskott,
så vida han icke vill afskilja från detsamma de delar, som angå båda
Kamrarne. Inom Första Kammaren har, efter hvad jag hört uppgifvas,
förslag till arbetsordning för nämnda Kammare redan blifvit väckt och
hänvisadt till tillfälligt Utskott, och jag anser, att äfven min förevarande
motion bör på enahanda sätt behandlas.

Sedan Herr Talmannen hemställt, att diskussionen, som redan
börjat omfatta de båda i förevarande ämne väckta förslag, måtte på ena -

Den 21 Januari.

handa sätt få fortsättas, och Kammaren till denna hemställan lemnat
bifall, fullföljdes öfverläggningen, dervid sig yttrade:

Herr Witt: Redan förut har jag yttrat, att i de framlagda förslagen
förekomma stadganden, som icke äro i full öfverensstämmelse med grundlagen,
och således icke heller höra af Kammaren godkännas. Såsom exempel
härpå må jag anföra § 25 i Herr Sjöbergs förslag, som. föreskrifter
att motion skall aflemnas i två exemplar, af hvilka det ena bilägges protokollet
och det andra öfversändes till vederbörande Utskott. En dylik
föreskrift fanns visserligen i gamla Riksdags-ordningen, men igenfinnes icke
i den nya, som endast säger att motion bör alltid skriftligen till protokollet
aflemnas. Det är således icke grundlagsenlig! att i arbetsordningen
föreskrifva en motionär att aflemna tvänne exemplar af motionen, ty
fika väl och med samma rätt kunde man tvinga honom att aflemna den
i tjugo exemplar, ja till och med att låta trycka densamma. Jag kommer
således att opponera mig mot införande i arbetsordningen af hvarje föreskrift,
som icke är i full öfverensstämmelse med grundlagen. — Beträffande
frågan om sättet för utväljande af ledamöter i Utskotten jemte
deras suppleanter, hemställer jag, huruvida det på något vis kan anses
lämpligt att i arbetsordningen införa föreskrifter för ett valsätt, som vi
alla ansett förkastligt, då vi utan tvekan antagit det omedelbara valsättet,
mer än väl ihågkommande all den villervalla och oreda, som i de fordna
Riks-Ständen vållades genom Utskottsvalens förrättande utaf dertill utsedde
elektorer. Det är ock utan tvifvel grundlagens innersta mening
och med dess anda mest öfverensstämmande, att dessa val företrädesvis
förrättas oomedelbart, då i andra rummet val genom elektorer finnes medgiftet.
Åtskilliga andra §§ torde tåla ett noggrannt skärskådande, men
då jag icke vill utsträcka diskussionen alltför långt, så vill jag endast
fästa mig vid § 24 i Herr Sjöbergs förslag, som bjuder, att ledamot, som
erhållit ordet, skall yttra sig stående och från sin plats eller annan för
talare särskildt bestämd plats. Att införa en särskild tribun anser jag
icke vara lämpligt för våra förhållanden, ty densamma skull- endast och
allenast gifva allt för stor öfvervigt åt talare ex professo. Deremot anser
jag frihet för ledamöterne att välja den plats för sitt föredrag de behagade
böra medgifvas, ty det kan ju hända t. ex. att eu talare, med klent
bröst eller svag organ, icke höres från den plats han i Kammaren innehar-,
och då bör honom vara tillåtet att tala från den plats, han för sig
anser lämplig.

Herr Rosenberg: Jag tror nog, att en hvar kan hafva anmärkningar
att framställa mot de föredragna förslagen till arbetsordning för
Kammaren, men jag hemställer huruvida det är tänkbart och möjligt att
nu kunna omedelbart handlägga och afgöra denna fråga. Jag anser detta
vara rent af omöjligt och derför yrkar jag tillsättande af ett tillfälligt
Utskott för detta ändamål. Några allmänna regler för ärendenas behandling
är, enligt min åsigt, allt hvad vi för närvarande behöfva, och så litet
reglementerande som möjligt anser jag nu medföra största fördelen, då
vår sammansättning ännu är alltför ny för att kunna med säkerhet utvälja
de former, hvaruti riksdagsarbetena framdeles lättast och säkrast

Den 21 Januari.

böra röra sig; småningom utbildar sig nog härutinnan en gifven praxis,
som då blifver bästa vägledningen för uppgörande af dylika föreskrifter.
Jag vill derföre nu icke inlåta mig på någon recension af de båda förslagen,
ty dermed komma vi sannerligen icke ur fläcken, utan jag inskränker
mig endast till det yrkande, att till en början tillsättes ett tillfälligt
Utskott för ärendets handläggning, icke något särskildt Utskott, hvilket,
enligt min åsigt, alldeles icke är behöfligt, då frågan rörer arbets-ordningen
endast för Andra Kammaren.

Herr Ahlgren: Äfven jag har visserligen anmärkningar att göra
mot åtskilliga punkter i förslagen, men då fråga nu uppstått att remittera
ärendet till handläggning af ett tillfälligt Utskott, så vill jag icke upptaga
en dyrbar tid, som jag anser bättre kunna användas, med framställandet
af dessa mina anmärkningar, förbehållande mig likväl min rätt, att, om
jag dertill finner mig befogad, vända mig till det blifvande Utskottet med
en promemoria, innehållande hvad jag i nämnda hänseenden vill påpeka;
och jag hemställer huruvida vi icke litet hvar kunde göra på samma sätt,
hvarigenom en vidlyftig, men på det hela föga nytta medförande diskussion
kunde undvikas.

Herr Svensén: För min del anser jag bäst att en komité, bestående
af t. ex. sju personer, utses bland Kammarens ledamöter för handläggning
af detta ärende, som icke synes mig vara af beskaffenhet att böra af ett
tillfälligt Utskott behandlas. Icke heller tyckes mig ligga så synnerlig vigt
uppå att detta arbete företages före alla andra, såsom åtskillige talare här
påstått; men deremot anser jag det vara i sin ordning att den blifvande
komitéen erhåller fullständig kännedom om alla de anmärkningar, som hafva
blifvit mot förslagen framställda, och då jag föreställer mig att det icke
gerna kan vara möjligt för den ende tjenstgörande notarien, Kammaren
för närvarande eger, att ensam hinna uppfatta och återgifva allt hvad här
blifvit anfördt, anser jag lämpligt att de, som haft anmärkningar att göra,
skriftligen må formulera desamma för att till komiterade öfverlemnas. I
en erinran, som här blifvit gjord, anhåller jag att få instämma, nemligen
i Herr Keys yrkande, att det helsningstal, som det åligger Talmannen att
i Kammarens namn, vid riksdagens öppnande, till Konungen framföra,
skall, innan det hålles, i Kammaren uppläsas och justeras, och yrkar jag
att denna föreskrift äfven måtte i arbetsordningen införas.

Herr Sjöberg: Jag vill icke synnerligen länge uppehålla Kammarens
tid, då pran rimligtvis icke kan fatta annat beslut, än att hänvisa
detta ärende till behandling af Utskott eller komité, innan det till slutligt
afgörande här förekommer, men jag kan icke alldeles underlåta att
bemöta några af de anmärkningar, som mot mitt förslag här blifvit framställda.
Hvad i sådant hänseende först beträffar en talares yrkande, att
titeln “Arbetsordning för Andra Kammaren11, måtte utbytas mot den på
ordalydelsen i 78 § Riksdags-ordningen grundade “Reglementariska föreskrifter,
som för riksdagsgöromålen och ordningen hos Kammaren anses
till iakttagande nödiga“, så vet jag just icke, om den till hälften främmande
benämningen “reglementariska föreskrifter “, kan hafva något före -

Dtu 21 Januari.

träde framför det Svenska ordet Arbetsordning; och lika litet ser jag
någon fördel ligga uti att utbyta det främmande, om icke ordet, åtminstone
begreppet, “dagordning11 mot ett godt och Svenskt uttryck, “föredragningslista",
som åtminstone har det företrädet framför det förra, att
ega mer än flera tiotals års häfd vid våra riksdagar samt andra allmänna
sammanträden och förhandlingar. Det blir emellertid alltid en smaksak,
att välja mellan flera likbetydande uttryck, och lärer väl dylika smakfrågor
icke utgöra fullgiltig anledning att förkasta förslaget, ifall det i
öfrigt finnes bestå profvet. Vidkommande derefter Herr Witts klander af
den i förslaget influtna föreskriften att val af ledamöter i Utskotten skola
verkställas medelbart genom elektorer, om Kammaren så beslutar, så har
han icke mindre än tvänne särskilda gånger med mycken känslosamhet
betonat detta såsom ett svårt fel i förslaget, då nu Representationen,
vid Riksdagens första sammanträde, inom båda Kamrarne beslutat att
härvid använda det omedelbara valsättet. Det torde dock vara väl mycket
begärdt, att de komiterade, som uppsatt förslaget, på förhand skulle
vara underkunnige om hvad den blifvande Riksdagen skulle besluta i detta
fall; och jag hemställer, huruvida det icke tvärtom varit ett betänkligt
förbiseende af grundlagens bud, att icke omnämna båda alternativerna,
då Riksdags-ordningen sjelf förutsätter, att de båda kunna komma att
användas. Jag vågar med all bestämdhet försäkra, att grundlagens bud
äro mig lika dyrbara, som någonsin för Herr Witt, och att jag i nitälskan
för dess helgd icke låter mig öfverträffäs, vare sig af honom eller af någon
annan inom riksförsamlingen. — Att anmärkningar och erinringar
med skäl kunna framställas mot förslaget, inser jag måhända bättre än
någon annan, ty intet verk finnes väl från början så fullkomligt, att det
icke kan blifva föremål för olika tankar och bedömanden, och jag gläder
mig deröfver, att en mångsidig granskning kan komma förslagen till del,
ty denna leder otvifvelaktigt till fördel för saken i sin helhet. Af denna
anledning önskar jag ock, att, såsom jag förut nämnt, ärendet må förvisas
till ett Utskott, som kan taga detsamma under närmare ompröfning
och skärskådande. Då så mycket redan är i saken ordadt, vill jag icke
längre pröfva Kammarens tålamod eller vidare taga dess tid i anspråk
med vederläggande af anmärkningar, som, ehuru de, efter mitt förmenande,
äro till större delen mindre väl grundade, lämpligast afhandlas
i ett Utskott.

Herr Witt: Den sednare talarens ord styrka mig ännu mer i den
tanke jag förut hyser, eller att en arbetsordning måste uppgöras, om jag
så får säga, af sig sjelf. Såsom exempel för denna min åsigt vill jag
anföra 7 § af Herr Sjöbergs förslag, hvilken jag önskar måtte ur arbetsordningen
utgå sedan Riksdagens båda Kamrar nu en gång, i enlighet
med Riksdags-ordningens andemening, beslutat använda det omedelbara
valsättet för utseende af Utskottens ledamöter och suppleanter. Jag har
aldrig klandrat att denna § blifvit i förslaget intagen, men väl att densamma
der skulle bibehållas och qvarstå, ty jag anser att vi skulle kompromettera
oss, ifall vi nu intaga föreskrifter derom, huru det bör tillgå
vid Utskottsledamöternes tillsättande genom elektorer, sedan vi nyligen
förkastat ett sådant valsätt, emedan det i alla tider medfört olägenheter

Den 21 Januari.

af betänkligaste slag. Slutligen vill jag endast anmärka, att grundlagen
icke talar om några komitéer, utan endast om Utskott, och att således
endast ett sådant, behörigen tillsatt, skall handlägga ifrågavarande ärende.

Herr Lindström: Nödvändigt är väl, att antingen en komité eller
ett Utskott (benämningen är likgiltig), kommer att taga detta ärende under
öfvervägande. Här är således nu blott fråga om hvilket slag utaf
Utskott, som härtill erfordras. Enligt min åsigt kan intetdera af de i
grundlagen omnämnda Utskotten härvid komma i fråga; ej de ständiga,
livilka hafva sina bestämda ärenden att handlägga, ej heller de särskilda,
hvilka blott äro att betrakta såsom supplementer till de ständiga Utskotten.
Återstår således blott de tillfälliga Utskotten, men 3:dje mom. af 63 §
Riksdags-ordningen innehåller ett hinder för dessa ordningsfrågors hänskjutande
till ett dylikt Utskott, då nämnda mom. innehåller att Utskottets
beslut skall genom utdrag af protokollet delgifvas Medkammaren,
som derpå om frågan beslutar antingen genast eller efter dess hänvisning
till ett för frågans vidare utredning inom Kammaren tillsatt Utskott. Jag
hemställer nu, huruvida det är rimligt att ett ordningsmål, som angår
endast Andra Kammaren, skall meddelas Första Kammaren och äfven af
dess ledamöter afgöras. Hvad har denna Kammare med ett sådant ärende
att göra? efter mitt förmenande alldeles intet, och således återstår icke
någon annan utväg än att tillsätta ett enskildt Utskott för denna frågas
handläggning. Så tillgick det i fordna Borgare-Ståndet, hvarest flera Ståndet
ensamt rörande ärenden handlades af Ståndets enskilda Utskott, och
jag yrkar att man på samma sätt nu ville här gå till väga.

Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad; och efter af Herr Talmannen
derom framställda särskilda propositioner blefvo såväl Herr Sjöbergs
som Herr von Troils nu föredragna motioner hänvisade till handläggning
af ett enskildt Utskott, bestående af sju ledamöter, hvilka vid
sammanträde nästkommande Onsdag den 23 i denna månad komma att
af Kammaren utväljas; och skulle de i ämnet afgifna yttranden till detta
Utskott öfverlemnas.

§ 15.

Uppå hemställan af vice Talmannen Herr Mannerskantz, beslöt Kammaren
att det tal, hvilket Talmannen å Rikssalen nästlidne Lördag höll
till Hans Maj:t Konungen, skulle i denna dagens protokoll intagas; och
var detta tal af följande lydelse:

Stormägtigste Allernådigste Konung!

Denna stund, då Svenska folkets ombud första gången efter nu gällande
Riksdags-ordning stå samlade inför Eders Kongl. Majits thron, är
en stund, som manar fram stora minnen och stora förhoppningar. Hon
återför nemligen tanken tillbaka på afslutade århundraden, under hvilka
de fyra Riks-Stånden utöfvat folkets lagstiftningsrätt och här afgifvit försäkringar,
dem de genom en ärorik verksamhet bekräftat. Men hon hänvisar
tillika på en i mer än vanlig bemärkelse ny framtid, i det att hon
slår upp första sidan af en bok, hvars alla blad ännu äro oskrifna. Yi
tro och vi hoppas, att hvad som från i dag kommer att på dem upptecknas,
skall äfven det bära vittnesbörd om redligt arbete för ett älskadt

Den 21 Januari.

fäderneslands välgång, och vi bedja af innersta hjerta, att Gud dertill
ville gifva sin välsignelse.

Bland de många vigtiga angelägenheter, som närmast skola åt
Riksdagen behandlas, kan måhända ingen göra anspråk på bestämdt företräde
framför de öfriga. Två frågor hafva emellertid de sist gångna månaderna
synnerligen varit föremål för öfverläggningar och samtal man och
man emellan. Den ena af dessa rör penningeställningen i landet, den andra
försvarsverket. Om ock, hvad den förra beträffar, åsigterna icke
alltid visat sig tillräckligt klara angående Representationens förmåga att
afhjelpa tillfälliga förlägenheter, så har likväl med omisskännelig tydlighet
och kraft nödvändigheten af sparsamhet blifvit allmänt uttalad. Icke
desto mindre kräfver den sistnämnda frågans nöjaktiga lösning betydliga
uppoffringar, hvilka man lika allmänt är beredvillig att underkasta sig,
ty icke ens hlodet får sparas, om det gäller att dermed betrygga fosterjordens
frihet. Sannolikt blifva väl meningarne delade om sättet och
medlen för sakens befrämjande, men fullkomlig enighet råder i orubblig
trohet samt den djupaste vördnad och tillgifvenhet för Eders Kong! Maj:t
och dess hus. Då Riksdagens Andra Kammare nu härom i underdånighet
afgifver sin lifliga försäkran, anhåller den äfven att i Eders Kongl.
Mäj:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten.

§ 16.

Beträffande härefter af Herr Sjöberg väckt fråga derom, att förteckning
på Kammarens ledamöter borde så skyndsamt som möjligt upprättas
och befordras till trycket, yttrades den önskan, att till ledamöternes
namn måtte fogas uppgift på deras adresser, ej blott här i hufvudstaden,
utan äfven i landsorterna, äfvensom att denna förteckning måtte
uppgöras i förening med den, som i Första Kammaren upprättades, och
att således de personer inom båda Kamrarne, som erhöllo uppdrag att
upprätta dessa förteckningar måtte sätta sig i beröring med hvarandra.

Herr Talmannen hemställde, det Kammaren måtte lemna uppdrag
att härom gå i författning åt de ledamöter, som i morgondagens sammanträde
skulle utväljas för att ombesörja Kammarens ekonomiska angelägenheter,
och fann Kammaren skäligt härtill lemna bifall.

§ 17.

Uppå hemställan af Herr F riherre von Schulzenheim, med hvilken
Herrar Ödmansson och Carl Anders Larsson sig förenade, beslöt
Kammaren, att tillkännagifvanden om Kammarens sammanträden
skulle offentliggöras, ej allenast genom annonsering i de mest spridda
dagliga tidningarne inom hufvudstaden och genom anslag å behöriga
ställen inom Riksdagens hus, utan äfven genom anslag dels inom Hotel
Rydberg å Norrmalm, och dels inom Riksbankens hus.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. ''/2 till 2 e. m.

In fidem
H. Husberg.