Måndagen den 18 oktober (Riksdagens protokoll 1948:33)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

ANDRA KAMMAREN

Nr 33

18—20 oktober.

Debatter m. m.

Måndagen den 18 oktober.

Sid.

Minnestal över avliden ledamot .............................. 3

Interpellationer av

herr Hjalmarson ang. papperstilldelningen till tidskrifter........ 4

herr Nilson i Spånstad ang. utvidgning av den gemensamma

maskinanvändningen inom jordbruket .................... 6

herr Wiberg ang. av riksdagen begärd utredning om den handelspolitiska
förhandlingsapparaturen...................... 6

Onsdagen den 20 oktober.

Interpellationer av

herr Pettersson i Ersbacken ang. beredande av ökat skydd för

markägare vid vissa vattenregleringar .................... 9

herr Svensson i Stenkyrka ang. av riksdagen begärd utredning

om ett mera enhetligt detaljhandelspris på socker.......... 10

herr Wiberg ang. rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för medlemsavgifter
till s. k. branschorganisationer................ 11

Samtliga avgjorda ärenden.

Måndagen den 18 oktober.

Protokoll ang. fullmaktsgranskning...............

Avsägelse av riksdagsmannaskap.................

1 —Andra kammarens protokoll 19i8. Nr 33.

ce ce

Måndagen den 18 oktober 1948.

Nr 33.

Måndagen den 18 oktober.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord: Den 23 augusti
avled ledamoten av denna kammare
Ernst Berg från Västernorrlands
län. Han var vid sin bortgång 62 år
gammal. År 1918 blev Berg landstingsman
och 1928 ledamot av andra kammaren.
Så som många andra av oss
deltog Berg i årets valrörelse. Men redan
i dess första skede kom underrättelsen
om hans död. Hans bortgång
väckte djup förstämning bland arbetarna
i mellersta Norrland. Under den
tid Berg deltog i riksdagsarbetet kände
vi honom som en redbar och försynt
person, en för riksdagsarbetet intresserad
ledamot.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2.

Föredrogs och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna
dödsbevis:

Att riksdagsmannen Ernst Gunnar
Harald Berg, född den 27 jan. år 1886,
avled den 23 aug. år 1948 betygar:
Sköns församling i Västernorrlands län
den 30 aug. år 1948.

John Alexius.

• Kyrkoherde.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren ankomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitie -

departementet den 8 oktober
1948.

Till justitiedepartementet hade den 4
oktober 1948 från länsstyrelsen i Västernorrlands
län inkommit fullmakt för
Hulda Skoglund-Lindblom, Sundsvall,
vilken vid ny röstsammanräkning blivit
utsedd såsom ledamot av riksdagens
andra kammare i stället för avgången
ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

Oskar Adelsohn.

Vid detta protokoll var fogad den
däri avsedda fullmakten för fru Hulda
Skoglund-Lindblom att inträda såsom
ledamot av kammaren för tiden till den
1 januari 1949.

Herr talmannen meddelade, att fru
Skoglund-Lindblom intagit sin plats i
kammaren.

§ 4.

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till riksdagens andra kammare.

Härmed får jag vördsamt avsäga mig
fortsatt uppdrag att vara ledamot av
riksdagens andra kammare.

Stockholm den 9 oktober 1948.

S. Molander.

Denna avsägelse blev av kammaren
godkänd.

Nr 33.

Måndagen den 18 oktober 1948.

Interpellation ang. papperstilldelningen till tidskrifter.

§ 5.

Herr statsrådet Sköld avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 298, med förslag till arbetarskyddslag
m. m.;

nr 299, med förslag till lag om ändring
av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling;
och

nr 301, angående befrielse från skyldighet
att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 6.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till riksdagen.

Sedan Kungl. Maj:t den 1 oktober
1948 utnämnt mig att från och med den
11 oktober 1948 vara justitieråd, får
jag härmed vördsamt avsäga mig förtroendet
att vara riksdagens militieombudsman
från och med sistnämnda
dag.

Stockholm den 4 oktober 1948.

Nils Regner.

Därefter yttrade herr TALMANNEN:
På grund av denna avsägelse har jämlikt
§ 98 regeringsformen och § 68
riksdagsordningen militieombudsmannens
ställföreträdare rådmannen E. A.
Wilhelmsson övertagit militieombudsmansämbetet,
och skall enligt stadgande
i samma paragrafer riksdagen förrätta
nytt val av ombudsman och ställföreträdare.
Efter samråd med första
kammarens talman får jag föreslå, det
andra kammaren ville besluta att vid
sammanträde onsdagen den 27 innevarande
månad företaga val av valmän
jämte suppleanter för utseende av riksdagens
militieombudsman och hans
ställföreträdare.

Detta förslag bifölls.

§ 7.

Interpellation ang. papperstilldelningen
till tidskrifter.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HJALMARSON, som anförde:
Herr talman! Under det senaste världskriget
med därav följande avspärrning
för vårt lands del ansågs det önskvärt,
för att ej säga nödvändigt, att på alla
sätt öka den inhemska papp- och papperskonsumtionen
i syfte att uppehålla
sysselsättning vid pappersbruken. I
stor utsträckning lyckades man också
nå detta mål genom nya användningsområden
för papperet. En stor del av
den uteblivna textilimporten ersattes
med papper. Genom nya användningssätt
frigjordes indirekt arbetskraft på
vissa håll till gagn för samhällsproduktionen.

Resultatet av denna förändrade produktionsinriktning
inom pappersbranschen
blev en kraftig stegring av pappersförbrukningen
per individ. Från
medeltalet för perioden 1935—1940, 58
kg per person, steg förbrukningen till
84 kg år 1946, d. v. s. med över 40 procent.
Denna ökning hade givetvis eu
stor betydelse för upprätthållandet av
vår levnadsstandard. Allmänt anses
förbrukningen av papper per individ
såsom en god mätare på ett lands levnadsstandard.

Nu har emellertid vårt land av kända
skäl råkat i det läge, att regeringen
funnit det angeläget att nedpressa den
inhemska förbrukningen av papper och
papp. En åtgärd i detta syfte har varit
att begränsa tilldelningen av papper
till tidningarna. Tilldelningen till dagspressen
utgår efter fixa normer, men så
är ej fallet beträffande andra periodiska
publikationer än nyhetstidningar,
vilkas tilldelning sker under hänsynstagande
till vederbörande organs innehåll.
Reglerna därför utarbetades av
särskilda sakkunniga och framlades i
ett den 5 november 1947 avlämnat betänkande
med förslag till indelning av

Måndagen den 18 oktober 1948.

Nr 33.

Interpellation ang. papperstilldelningen till tidskrifter.

sådana alster i olika kategorier med
därav följande differentierad procentuell
pappcrstilldelning i förhållande
till en baskvantitet. Efter godkännande
av detta förslag har regeringen tillsatt
en särskild institution, statens publikationsnämnd,
vilken tillagts befogenhet
att ytterligare jämka papperstilldelningen.

Med undantag för vissa vetenskapliga
tidskrifter, vilka erhållit 100 eller 90
procents tilldelning av 1946 års förbrukning,
ha de publikationer, varom här
är fråga, indelats i 4 grupper. Den
första, innefattande s. k. boulevardblad
och publikationer med understödsannonser
samt andra organ av mycket
begränsat värde, får 50 procents tilldelning.
Grupp 2, förströelsetidningar, erhåller
64 procent. För sådana tidningar
inom denna grupp, som redan 1946 frivilligt
begränsade sin papperskonsumtion,
är dock tilldelningen 69 procent.
Den tredje gruppen, ideella och religiösa
tidskrifter, organ för ekonomiska
sammanslutningar, fackföreningspressen,
andra föreningstidskrifter och företagstidningar,
får 72 procent. Den
fjärde och sista gruppen för tidskrifter
av som det anses mera bestående värde,
huvudsakligen tekniska, vetenskapliga
och ekonomiska facktidskrifter samt
konst-, musik- och litteraturtidskrifter,
erhåller 75 procents tilldelning.

Hänförandet av tidningar till dessa
olika grupper blir som sagt beroende
på vederbörande organs innehåll, vilket
betyder att subjektiva värderingar
hos ledamöterna av publikationsnämnden
i praktiken måste komma att spela
en icke oväsentlig roll vid klassificeringen.
Det har även visat sig bliva
fallet efter de erfarenheter, som hittills
vunnits av nämndens verksamhet.
Även om ledamöterna gå till verket
med än aldrig så god vilja, kunna icke
några helt objektiva normer viil bedömningen
av vederbörande tidskriftsorgan
uppställas. Riskerna för en
mindre tillfredsställande behandling

härvidlag äro därför stora, och detta
förhållande understrykes ytterligare
därigenom, att antalet närvarande ledamöter
vid nämndens sammanträden
och även dennas sammansättning vid
olika tillfällen naturligtvis är växlande,
varför även nämndens avgöranden
kunna bliva skiftande. Det har visat sig,
att varje sådan administrativ prövning
av en tidskrifts innehåll oundvikligen
medför fara för godtycke, som kan
äventyra den grundlagsstadgade tryckfriheten.
Såsom exempel härpå behöver
endast nämnas, att samtidigt som
den statsägda underhållningspublikationen
Röster i radio placeras i gruppen
för facktidskrifter med 75 procents
tilldelning — publikationsnämnden har
för övrigt tillstyrkt 100 procents tilldelning
till denna — flyttas sådana privatägda,
förnämliga facktidskrifter som
t. ex. Affärsvärlden och Manufakturisten
ned till grupperna för föreningsorgan
resp. underhållningstidningar med
betydligt lägre pappcrstilldelning — för
att ej nämna det mest flagranta exemplet:
facktidskriften Pälstidningen har
placerats i klass med boulevardblad
och understödspublikationer!

Den starka kritik, som publikationsnämndens
verksamhet utsatts för, har
icke riktat sig mot person utan i stället
mot systemet. Erfarenheterna visa
redan nu, att en differentierad papperstilldelning
ej giver någon tillfredsställande
lösning av ransoneringsproblemet.
Genom en enhetlig procentuell
pappcrstilldelning skulle undvikas riskerna
för den oundvikliga censur som
blivit följden, när subjektiva värderingar
måste influera på besluten om tidskrifternas
pappcrstilldelning.

Med anledning av vad sålunda anförts
får jag anhålla om kammarens tillstånd
alt till herr statsrådet Ericsson
få framställa följande fråga:

Anser icke herr statsrådet, att de erfarenheter,
som hittills vunnits vid
papperstilldelningen till tidskrifter efter
nuvarande normer, föranleda lill en

Nr 33.

Måndagen den 18 oktober 1948.

Interpellation ang. utvidgning av den gemensamma maskinanvändningen inom jordbruket.
— Interpellation ang. av riksdagen begärd utredning om den handelspolitiska
förhandlingsapparaturen.

omprövning av dessa, varvid särskilt
bör beaktas möjligheten av en generell
procentuell papperstilldelning med utrymme
för upplageökningar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8.

Interpellation ang. utvidgning av den
gemensamma maskinanvändningen inom
jordbruket.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NILSON i Spånstad, som yttrade:
Herr talman! Under åren 1946 och
1947 företogs en utredning rörande gemensam
maskinanvändning inom jordbruket
med bl. a. det syftet att skapa
lämpliga förutsättningar för ökad
gemensam maskinanvändning inom
svenskt jordbruk. Vid riksdagssessionen
i våras behandlades en därpå
byggd proposition, vari vissa förbättringar
i tidigare gällande bestämmelser
föreslogos.

Det må här erinras om att den gemensamma
maskinanvändningen redan
tidigare visat sig vara en utmärkt tillgång,
kanske mest för det mindre jordbruket
men också för många jordbruk
med ganska betydande åkerarealer. Erfarenheten
under de gångna åren pekade
också på att den gemensamma
maskinanvändningen i fortsättningen
skulle komma att bli av långt större betydelse
än tidigare. De vunna erfarenheterna
och framkomsten av nya maskintyper
lämpade för gemensam användning
pekade entydigt i samma
riktning. Man torde kunna utgå från att
den gemensamma maskinanvändningen
för framtiden kan bli en av de mest
betydelsefulla åtgärderna för att höja
det svenska jordbrukets produktivitet.

Tyvärr har det redan visat sig vid
medelsanvisningen till hushållnings -

sällskapen, som ha hand om maskinlån
och bidrag, att de ekonomiska möjligheterna
dra en mycket snäv gräns för
sällskapens möjligheter att verksamt bidra
till jordbrukets upprustning genom
att främja gemensam maskinanvändning.
De medel, som hittills anvisats
till sällskapen för detta ändamål, äro
alldeles för knappa för att medgiva en
effektiv utveckling av gemensam maskinanvändning.
Skulle den medelstilldelning
som detta år lämnats bli normerande
för framtiden, innebär detta
att man knappast kan räkna med stöd
åt gemensam maskinanvändning i ens
samma omfattning som före den sista
reformen. Som ett exempel kan nämnas
att Hallands läns hushållningssällskap
hittills tilldelats ett belopp av allenast
13 000 kronor att användas till
bidrag till gemensam maskinanvändning.
Hos sällskapet ligga redan inne
ansökningar för flera gånger detta belopp.

Med anledning av det anförda får
jag därför hemställa om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
framställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att den gemensamma maskinanvändningen
inom jordbruket
skall kunna utvidgas, så att den blir till
avsett gagn för svenskt jordbruk?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Interpellation ang. av riksdagen begärd
utredning om den handelspolitiska förhandlingsapparaturen.

Herr WIBERG erhöll på begäran ordet
och anförde: Herr talman! Årets
vårriksdag beslöt i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om att skyndsam utredning
måtte verkställas angående åtgärder,
ägnade att effektivisera förberedel -

Nr 33.

Nr 33. Måndagen den 18 oktober 1948.

Interpellation ang. av riksdagen begärd utredning om den handelspolitiska förhandlingsapparaturen.

sen till och förandet av Sveriges handelsförhandlingar,
samt att förslag i
dessa avseenden, så snart ske kunde,
skulle framläggas för riksdagen. Detta
beslut tillkom i anledning av yrkande
i en motion med nummer 179 i denna
kammare, tillstyrkt av utrikesutskottet
i dess utlåtande nr 5.

Såsom i nämnda motion påpekades
och av utskottet ytterligare underströks,
måste det anses vara av synnerlig
vikt, att inga ansträngningar sparas
för att på bästa sätt ordna det förhandlingsarbete,
varigenom vårt lands handelspolitiska
intressen tillgodoses. En
snabb effektivisering av vår förhandlingsapparat
framstår just i nuvarande
läge såsom ytterst önskvärd med hänsyn
till att vårt varuutbyte med främmande
länder regleras av ett flertal bilaterala,
relativt kortfristiga avtal. Detta
tillstånd kan under för närvarande
obestämd tid väntas bestå, och just därför
är det av vikt, att den handelspolitiska
förliandlingsapparaten anpassas
därefter. De uppgifter, som tidigare
åvilat traktatberedningen, handhavas
nu av ett flertal olika organ, och det
synes bland annat önskvärt med en effektivare
koordination av dessas insatser
i nämnda verksamhet. Vårt lands
prekära valutasituation, som även den
kan väntas bestå en obestämd tid framåt,
har medfört, att handelsavtalens betydelse
är större än måhända någonsin
tidigare. Det är därför att märka, att
de åtgärder, som vidtagas för att effektivisera
den handelspolitiska förhandlingsapparaten,
kunna lämna direkt avkastning
i form av förbättrade förhandlingsresultat
till nytta för vår folkhushållning.
Motiven för den i motionen
begärda och av utrikesutskottet liksom
av riksdagen anbefallda utredningen redovisas
utförligt såväl i motionen som
i utskottsutlåtandet.

Denna fråga måste anses vara av särskilt
angelägen och brådskande natur.
Utrikesutskottet beaktade även detta i

sitt ovannämnda av riksdagen godkända
utlåtande, då det framhöll, att utredningen
borde ske »med all möjlig
skyndsamhet». Ehuru riksdagens skrivelse
i frågan var daterad så tidigt som
den 10 mars 1948, synes emellertid
Kungl. Maj :1 ännu icke hava vidtagit
någon åtgärd i skrivelsens syfte. Anledningen
därtill är icke känd, och det
torde därför vara motiverat med en
fråga till vederbörande statsråd härom
samt när den önskade utredningen kan
väntas bliva igångsatt. Med anledning
av vad sålunda förekommit får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
hans excellens utrikesministern få
framställa följande frågor:

Vad är anledningen till att den av
riksdagen begärda utredningen för effektivisering
av den handelspolitiska
förhandlingsapparaturen ännu icke
igångsatts?

Vid vilken tidpunkt kan denna utredning
beräknas bliva igångsatt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar och läkarintyg:

Till riksdagens andra kammare.

Då undertecknad på offentligt uppdrag
(Kungl. brev den 8/10 1948 till
statskontoret ang. medgivande för 1948
års skyddsrumsutredning att företaga
en resa utom riket m. in.) skall företaga
en resa till Schweiz under tiden
17—26 oktober 1948, får jag av denna
anledning härmed vördsamt hemställa
om ledighet från riksdagsarbetet under
tiden 18—26 oktober 1948.

Finspång den 15 oktober 1948.

Fridolf Thapper.

Riksdagsman Waldemar Olsson är
på grund av pågående läkarbehandling
oförmögen att deltaga i riksdagsarbe -

Nr 33.

Onsdagen den 20 oktober 1948.

tet förrän tidigast 21 oktober 1948, vilket
härmed intygas.

Oskarshamn den 13 oktober 1948.

Göran Holm.

Las.läk.

Till riksdagens andra kammare.

På grund av sjukdom (sviter efter genomgången
operation) får jag härmed
vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen
tillsvidare från och med
denna dag.

Stockholm den 18 oktober 1948.

Thorvald Ekdahl.

Landshövding Gustav Andersson är
på grund av genomgången operation
förhindrad att tills vidare närvara vid
riksdagens sammanträden, intygas.

Falun den 13 oktober 1948.

Nils Tolagen.

Lasarettsläkare.

Riksdagsman Nils A. Larsson har i
dag av mig undersökts och befunnits på
grund av luftrörs- och tarmkatarr vara
oförmögen inställa sig till riksdagen
under de närmaste dagarna, vilket härmed
på heder och samvete intygas.

Östersund den 16 oktober 1948.

G. Janson.

Andre stadsläkare.

Ledighet från riksdagsgöromålen
fr. o. m. denna dag beviljades herr
Thapper t. o. m. den 26 oktober samt
herrar Olsson i Oskarshamn, Ekdahl,
Andersson i Falun och Larsson i Östersund
tills vidare.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.20 fm.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 20 oktober.

Kl. 4 em.

§ 1.

Herr statsrådet Vougt avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 300, angående vissa frågor om befrielse
från betalningsskyldighet till
kronan; och

nr 302, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid till

behandling av lagutskott propositionerna: -

nr 298, med förslag till arbetarskyddslag
m. in.; och

nr 299, med förslag till lag om ändring
av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling;
samt

till statsutskottet propositionen nr
301, angående befrielse från skyldighet
att erlägga överuttagningsavgift för
elektrisk kraft.

§ 3.

Föredrogs den av herr Hjalmarson
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet Ericsson angående
papperstilldelningen till tidskrifter.

Kammaren biföll denna anhållan.

Onsdagen den 20 oktober 1948. Nr 33.

Interpellation ang. beredande av ökat skydd för markägare vid vissa vattenregleringar.

§ 4.

Föredrogs den av herr Nilson i Spånstad
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående åtgärder
för utvidgning av den gemensamma
maskinanvändningen inom jordbruket.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr W iberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena angående av riksdagen
begärd utredning för effektivisering av
den handelspolitiska förhandlingsapparaturen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Interpellation ang. beredande av ökat
skydd för markägare vid vissa vattenregleringar.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr PETTERSSON i Ersbacken, som
anförde: Herr talman! I motion nr 21
vid 1947 års riksdag hemställde undertecknad
m. fl., att riksdagen måtte besluta,
att lagen av den 20 oktober 1939
angående tillfällig vattenreglering måtte
upphävas fr. o. m. den 1 juli 1947. I
ovannämnda motion påtalades lagens
tillfälliga karaktär i anledning av de
utomordentliga förhållanden, som inträtt
på grund av rådande krigsfara,
och att syftet med denna lagstiftning
varit att snabbt bereda möjlighet till
ökat tillgodogörande av vattenkraft och
därigenom uppnå besparingar i förbrukningen
av kol ocli annat importerat
bränsle.

Motionen remitterades till andra lagutskottet
för förberedande behandling.
Utskottet erinrar i sitt utlåtande att detta
ärende varit uppe till behandling vid
föregående riksdagar och att utskottet
redan vid 1946 års riksdag uttalat, att
den lag som här avses icke borde äga
tillämpning längre än som vore absolut
nödvändigt. Särskilt för markägare och
andra intressenter, vilka lida skada genom
uppdämningarna, medför lagens
tillämpning betydande förluster. Utskottet
ansåg med hänsyn härtill att lagen
med det snaraste måtte sättas ur kraft.
Vederbörande departementschef ansåg
vid 1946 års riksdag, erinrar utskottet
vidare, att frågan om att sätta 1939 års
lag ur tillämpning torde kunna upptagas
till övervägande tidigast under förra
hälften av 1947. Andra lagutskottet hemställde
slutligen att riksdagen, måtte i
anledning av förevarande motion i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj :t ville till övervägande upptaga frågan,
huruvida det jämlikt 1 § lagen med
särskilda bestämmelser angående tillfällig
vattenreglering genom kungörelse
den 20 oktober 1939 meddelade förordnandet
om lagens tillämpning kan upphävas.
Detta utskottsutlåtande var enhälligt,
och riksdagen beslöt i enlighet
med vad utskottet föreslagit.

Detta skedde för omkring ett och ett
halvt år sedan, och litet varstans ute i
landet börjar man fråga sig, om inte
tiden borde vara inne, att riksdagens
beslut skulle respekteras. Erkännas bör
att under de år, som kriget pågick, kunde
lagen ha sitt berättigande med då
rådande avspärrningar i handelsförbindelserna
och reglering på bränslemarknaden
m. in. När emellertid kriget slutat
för länge sedan och därtill nederbördsförhållandena
börjat bli normala
igen, måste väl ändå frågan ställas, om
inte lagen i fråga borde kunna upphävas.

Som exempel på att denna fråga är
aktuell, må framhållas, att Avesta jernverks
AB och Alby nya kloratfabriks

2 — Andra kammarens protokoll 1948. Nr 33.

Nr 33.

Onsdagen den 20 oktober 1948.

Interpellation ang. av riksdagen begärd

handelspris på socker.

AB erhållit Österbygdens vattendomstols
tillstånd att jämlikt bestämmelserna
i ovannämnda lag verkställa dämning
i ytterligare tre år intill den 23
juli 1951. Detta beslut har överklagats
hos vattenöver domstolen den 15 augusti
innevarande år av strandägare i Hedemora
m. fl. socknar. Klagandena framhålla
sålunda och hänvisa till verkställda
utredningar, att sökandebolagen under
alla år, som denna dämning pågått,
gjort avsevärda vinster genom den större
utvinningen av elektrisk energi, det
talas om mellan tre och fyra miljoner
kronor, men att markägarnas tålamod
nu börjar tryta, då ingen som helst ersättning
utgått för vattendränkta marker
— med undantag för ett år — tvärtemot
gjorda utfästelser.

Med hänvisning till ovanstående hemställer
undertecknad om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få framställa
följande interpellation:

Anser herr statsrådet att lagbestämmelserna
rörande exploatering av vattenkraft
ge tillräckligt skydd för markägarna
eller, om så ej är förhållandet,
är herr statsrådet villig att medverka
till att riksdagens förenämnda beslut av
år 1947 snarast effektueras?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Interpellation ang. av riksdagen begärd
utredning om ett mera enhetligt detaljhandelspris
på socker.

Ordet lämnades på begäran till herr
SVENSSON i Stenkyrka, som yttrade:
Herr talman! Detaljhandelspriserna på
socker ha uppvisat mycket stora variationer
mellan olika orter. Detta är visserligen
fallet även med många andra
varor på grund av frakt- och distributionskostnader,
men i fråga om sock- .
ret äro variationerna påfallande stora.
Ojämnheten i detaljhandelspriserna på
socker synes inte heller alltid kunna

utredning om ett mera enhetligt detaljhänföras
till orsaker, som bottna i fraktoch
distributionskostnaderna.

I riksdagen har denna ojämnhet i
fråga om sockerpriserna påtalats vid
skilda tillfällen. Redan år 1932 berördes
frågan i bevillningsutskottets betänkande
nr 10 vid detta års riksdag,
och även senare har den vid flera olika
riksdagar berörts. 1 propositionen nr
212 vid 1941 års riksdag anmäldes, att
statens sockernämnd verkställt en utredning
angående möjligheterna att
åstadkomma en utjämning av detaljhandelspriserna
å socker. Nämnden hade
emellertid ansett, att något statligt ingripande
för detta ändamål inte var erforderligt.
Bevillningsutskottet underströk
dock i sitt av riksdagen godkända
betänkande över den nämnda propositionen
angelägenheten av att Kungl.
Maj:t ägnade frågan om utjämning av
detaljhandelspriserna på socker fortsatt
uppmärksamhet. Särskilt borde enligt
utskottets mening en skälig utjämning
ske på sådana orter, där försäljningspriset
befunnes vara högre än som
normalt tillämpades inom handeln med
socker. 1945 års bevillningsutskott konstaterade,
att alltjämt betydande olikheter
i fråga om detaljhandelspriset på
socker förefunnos, samt ansåg det vara
angeläget att sådana ojämnheter i möjligaste
mån eliminerades.

Då inga initiativ under loppet av år
1945 togos för att bringa nämnda fråga
till en lösning, väcktes vid 1946 års
riksdag motioner, i vilka yrkades, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära, att ett för hela riket enhetligt
detaljhandelspris måtte fastställas.
I motionerna framhöllos, att differenser
mellan detaljhandelspriserna
förekomma i fråga om de flesta varor.
Ett av de mest uppmärksammade exemplen
på dylika variationer utgjorde
detaljhandelspriset på socker. Som
exempel nämndes, att sockerpriset på
Gotland var flera öre högre per kg än i
Stockholm, trots att Gotland är ett bet -

Onsdagen den 20 oktober 1948. Nr 33.

Interpellation ang. rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för medlemsavgifter till s. k.
branschorganisationer.

odlande område. Kostnaderna för frakt
och distribution äro naturligtvis ofrånkomliga
poster i försäljningens omkostnadskonto,
påpekade motionärerna, men
de ifrågasatte om det kunde anses rättvist,
att befolkningen i avlägsna landsdelar
skulle bära den tyngsta bördan
av dessa omkostnader. I allmänhet är
löne- och inkomstnivån högre i tätorterna
än på landsbygden. Orättvisan
framträdde desto tydligare som tätorternas
invånare genom dyrortsgrupperingssystemet
erhålla högre löner och
större skatteavdrag än landsbygdens
folk. Det borde enligt motionärernas
mening vara riktigare, att ett för hela
landet enhetligt pris åsattes åtminstone
sådana varor, som voro nödvändiga för
den mänskliga livsföringen eller för
produktionen. I fråga om en sådan nödvändighetsvara
som sockret borde det
vara lätt att åstadkomma ett enhetligt
detaljhandelspris, eftersom tillverkning
och import av socker omhänderhas av
ett enda företag.

Ifrågavarande motioner tillstyrktes av
bevillningsutskottet, som i sitt betänkande
nr 31 yrkade, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära
utredning rörande möjligheten att åstadkomma
ett enhetligt eller i varje fall
mera enhetligt detaljhandelspris å socker
samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen
framlägga det förslag, till vilket
utredningen kunde föranleda.

I det nämnda betänkandet hade bevillningsutskottet
intagit en redogörelse
för detaljhandelspriserna å strösocker
under december 1945 å vissa orter. Av
denna redogörelse framgick, att dessa
priser varierade mellan 59 och 68 öre
per kg. Uppgifterna utvisade även en
rätt betydande prisskillnad mellan närbelägna
orter. Utskottet fann det därför
angeläget, att de ojämnheter i detaljhandelspriserna
som förefunnos i möjligaste
män borde elimineras. Vad utskottet
hade föreslagit bifölls av riksdagen.

Trots att mer än två år förflutit sedan
riksdagen fattat det nämnda beslutet
har någon utredning av frågan icke
ännu beslutats av Kungl. Maj :t. Ej heller
har under denna tid inträffat något,
som gör att en utredning kan anses
överflödig. De stora ojämnheterna i detaljhandelspriset
på socker kvarstå i
stort sett oförändrade. Enligt socialstyrelsens
prisstatistik förekommo i september
i år ungefär samma variationer
i detaljhandelspriset å strösocker mellan
olika orter som i december 1945.
Möjligen har någon mindre utjämning i
prisskillnaden mellan vissa närbelägna
orter kommit till stånd. Den av riksdagen
begärda utredningen borde därför
enligt min mening snarast komma
till stånd som ett första steg mot en utjämning
av prisskillnaderna mellan
olika orter i fråga om sockret. Ett för
hela riket enhetligt detaljhandelspris å
denna vara är ett önskemål, som är synnerligen
befogat. Det bör också utan
onödig tidsutdräkt förverkligas.

Med anledning av vad som sålunda
anförts får jag hemställa om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
framställa följande fråga:

Avser statsrådet att inom den närmaste
framtiden låta igångsätta den av
1946 års riksdag begärda utredningen
rörande möjligheten att åstadkomma ett
enhetligt eller i varje fall mera enhetligt
detaljhandelspris på socker?

Denna anhållan bordlädes.

8 8.

Interpellation ant;, rätt att vid taxering
åtnjuta avdrag för medlemsavgifter till
s. k. branschorganisationer.

Herr WIBERG erhöll på begäran ordet
och anförde: I en den 1 oktober 1946
avgiven promemoria har 1944 års allmänna
skattekommitté framlagt förslag
till ändrade bestämmelser rörande avdragsriitt
och skattskyldighet för medlemsavgifter
vid taxering. Förslaget

Nr 33.

Onsdagen den 20 oktober 1948.

Interpellation ang. rätt att vid taxering åtnjuta avdrag för medlemsavgifter till s. k.
branschorganisationer.

har dock hittills icke föranlett proposition
till riksdagen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 33 för innevarande år i anledning
av väckta motioner om ändring
av gällande bestämmelser rörande avdragsrätt
och skattskyldighet för medlemsavgifter
till vissa föreningar anför
bevillningsutskottet, att anledningen till
att kommitténs förslag ännu icke lagts
till grund för lagstiftning är, enligt vad
utskottet inhämtat, närmast den, att
förslagets genomförande — i avsaknad
av ett centralt organ med uppgift att
verka för enhetlighet vid taxeringen —
befarats kunna medföra svårigheter vid
tillämpningen. Utskottet har vidare
bl. a. anfört, att det för utskottet stode
fullt klart, att en lösning av frågan om
den skatterättsliga behandlingen av
medlemsavgifterna — särskilt vad anginge
avgifter till s. k. branschorganisationer,
vilka avgifter i sin helhet eller
till övervägande del vore att anse såsom
driftskostnader för utgivaren —
snarast borde äga rum. På grund härav
har utskottet understrukit angelägenheten
av att Kungl. Maj:t vid nästkommande
års riksdag, oavsett om förslaget
till inrättande av ett centralt organ med
uppgift att verka för enhetlighet vid
taxeringen då blir framlagt eller ej,
förelägger riksdagen proposition med
förslag till reglering av avdragsrätten
och skattskyldigheten för medlemsavgifterna.

De uppgifter, som fullgöras av de
inom näringslivet verksamma organisationerna,
äro utan tvivel av utomordentlig
betydelse för såväl näringslivet
som det allmänna. Utan medverkan av
dessa organisationer skulle åtskilliga i
nuvarande läge påkallade samhällsnyttiga
åtgärder över huvud taget icke
kunnat genomföras. De gällande orimliga
beskattningsbestämmelserna försvåra
emellertid organisationernas finansiering,
understundom i sådan grad
att deras verksamhet äventyras.

Emellertid är det icke endast för organisationerna
utan även för företagen
av betydelse att det blir klarlagt, huruvida
avdragsrätt kommer att medgivas
för sådana medlemsavgifter, som beröra
innevarande års verksamhet. De flesta
företag hava som bekant bokslut per
31 december, och det synes också vara
rimligt att såvitt möjligt dessförinnan
ett klarläggande besked lämnas. Omedelbart
efter årsskiftet påbörjas ju också
i regel arbetet med bokslut och deklarationer
avseende då förflutet år.

Vid tidpunkten för avgivandet av bevillningsutskottets
ovanberörda betänkande,
vari utskottet understrukit angelägenheten
av att proposition i ärendet
förelägges nästkommande års riksdag,
var det icke känt, huruvida riksdagen
skulle sammankallas innevarande
höst. Då det är angeläget att ett avgörande
kommer till stånd snarast möjligt,
skulle måhända en proposition i
ärendet kunna framläggas redan under
höstriksdagen.

Under hänvisning till vad sålunda
anförts, hemställer jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framställa
följande fråga:

Kommer regeringen att till innevarande
eller nästkommande års riksdag
framlägga förslag till sådan ändring i
gällande skatteförfattningar, att medlemmar
i s. k. branschorganisationer
eller liknande sammanslutningar berättigas
att vid sin taxering avseende 1948
års verksamhet åtnjuta avdrag för medlemsavgifter,
som erlagts till dylika organisationer? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9-

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.12 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

817714