Måndagen den 18 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1965:31)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 31

FÖRSTA KAMMAREN

1965

18—20 oktober

Debatter m. m.

Måndagen den 18 oktober Sid.

Hälsningsord av talmannen .................................. 3

Interpellationer:

av herr Sveningsson ang. förstärkning av polispersonalen .... 4

av herr Lundström om ökad utbildning av tandvårdspersonal.. 6

av herr Lundström ang. en storflygplats i Öresundsregionen 7
av herr Wallmark ang. förverkligandet av de utbildningspoli -

tiska målsättningarna .................................. 8

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Nyman om skydd för björn m. fl................... 12

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. ersättning till markägare vid
framdragande av kraftledning .......................... 12

Tisdagen den 19 oktober

Interpellation av herr Hedlund ang. lokaliseringspolitiken...... 14

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 20 oktober

Val av ett ombud jämte suppleant i Europarådets rådgivande församling
.................................................. 1

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 31

I j i).A () !''0} Ii{ i«''*■* ri /„ !I x)/ (I c /| t J

4. ■ ts.V

£ <m

; A • i- *. r; A '' ’ t

(■ ! /

‘fSriOlV UV’-

«»5» ■''1 ''fil '' nr. L: ort ''i.21 f*|t * tf

- ■ • U

u . it ri •- • i». ■**, -

t. , '' 5"»

• oqfcw: ■■■ 1

> I

>. if*. -ao -•*[>(*. •..

; ? > ,- 1 ■ f J i r. I

: ;a$fcv, c.iJu

1 f n / A.-\ :Tfr; .

;• ... ..V

.v4* •''•■

• • v / . : -1. ••

» ibts: iii

ii., -ii -

:■ fj,,

;>-v.

V'' .’ *- ,v’ ''

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Måndagen den 18 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr TALMANNEN anförde:

Härmed förklarar jag 1965 års höstsession
öppnad. Jag ber att få hälsa
kammarens ledamöter hjärtligt välkomna
åter i denna plenisal och uttrycker
den förhoppningen att Ni vederbörligen
försedda med galoscher och paraplyer,
har haft en angenäm och stärkande sommar.

Höstsessionens arbetsbörda förefaller
bli relativt stor, och det är därför en
glädje att nu se, att kammarens ledamöter
är beredda att ta itu med de uppgifter
som föreläggs Er. En hel del av
ledamöterna har varit ute på expeditioner
till främmande länder, och jag hoppas
att de erfarenheter de där förvärvat
har varit till glädje för dem och skall
bli till nytta också för kammaren.

Välkomna!

Härefter yttrade herr TALMANNEN:

En plan med angivande av när kammaren
avses skola sammanträda under
höstsessionen har i dag utdelats till ledamöterna.
Därav framgår att höstsessionen
beräknas skola avslutas först
onsdagen den 15 december eller, om
skiljaktiga beslut så nödvändiggör, torsdagen
den 16. För ärendenas fördelning
å de olika plena kommer, sedan talmanskonferensen
sammanträtt, att utdelas
en plan före utgången av denna
månad. Riksdagens organisationsutredning
har sammanträtt under uppehållet
mellan sessionerna och ytterligare ett
antal sammanträden skall äga rum under
de närmaste 14 dagarna. Arbetet bedrives
med sikte på att åtminstone ett
delförslag skall kunna framläggas under
hösten.

En i färg tryckt broschyr med titeln
Sveriges riksdag föreligger nu och har

utdelats till ledamöterna. Den kompletteras
med sammanfattningar på tyska,
engelska och franska i särskilda häften.
Vidare är ett tillägg till broschyren, särskilt
avsett för skolbruk, under tryckning.
Broschyren kostar en krona och
vart och ett av de övriga alstren 50 öre.
Den som för föredrag eller eljest önskar
tillgång till broschyrerna kan rekvirera
sådana hos kammarens kansli.

Upplästes en till kammaren inkommen
skrivelse, så lydande:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla, att kammaren
måtte befria mig från uppdraget att
vara ombud i Europarådets rådgivande
församling.

Stockholm den 17 september 1965.

Gunnar Heckscher

På särskilda propositioner biföll
kammaren berörda anhållan samt beslöt
att vid plenum onsdagen den 20 innevarande
månad företaga erforderligt
kompletteringsval.

Vidare upplästes följande inkomna
skrivelse:

Till riksdagens talmän

Sedan jag av Kungl. Maj:t beviljats
begärt entledigande från tjänsten som
generaldirektör och chef för riksrevisionsverket
och tillträtt befattning som
verkställande direktör i Sveriges allmänna
hypoteksbank samt Lantbruksnäringarnas
primär- och sekundärkreditaktiebolag,
får jag härmed vördsamt
hemställa om entledigande från uppdraget
att vara ordförande i riksgäldsfullmäktige
under återstoden av valperioden
1964—1967.

Stockholm den 17 oktober 1965.

Gösta Renlund

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. förstärkning av polispersonalen

På därefter gjord proposition beslöt
kammaren dels att godkänna denna
hemställan att gälla från och med den
dag, då ny ordförande blivit utsedd,
dels ock att vederbörligt val skulle i
föreskriven ordning anställas.

Ytterligare upplästes en till riksdagen
inkommen skrivelse av följande lydelse:

Till Sveriges riksdag

Undertecknad anhåller härmed om
entledigande från uppdraget att vara
fullmäktig i riksbanken för återstående
delen av valperioden 1963—1966.

Stockholm den 15 september 1965.

Hans Gustafsson

Med anledning härav beslöt kammaren
dels att nu ifrågavarande anhållan
skulle godkännas, dels ock att vederbörligt
val skulle i föreskriven ordning
företagas.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
fullgörande av uppdrag såsom ombud
vid Förenta Nationernas generalförsamling
i New Yrork beviljades fru Lindström
från och med den 25 oktober och
fru Myrdal från och med denna dag;
båda för den tid, som åtginge för uppdragets
fullgörande.

Därjämte beviljades herrar Sträng
och Dahlberg ledighet från riksdagsgöromålen
på grund av utrikes resa, herr
Sträng för tiden till den 22 i denna månad
och herr Dahlberg den 18 och den
19 oktober.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

136, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246);

nr 137, med förslag till lag om ändring
i byggnadslagen den 30 juni 1947
(nr 385);

nr 138, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 13 § brottsbalken
m. in.;

nr 139, med förslag till lag om erkännande
och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående underhåll
till barn, m. m.;

nr 141, angående utbyggnaden av
universitet och högskolor in. m.; samt
nr 142, angående överlåtelse av kronan
tillhörig mark.

Interpellation ang. förstärkning av
polispersonalen

Herr SVENINGSSON (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Antalet strafflags- eller
brottsbalksbrott växer oavbrutet och
kraftigt. Den starkt ökade brottsligheten
med dess väsentliga inslag av grova
och råa våldsbrott, mord, rån och våldtäkter
är ett av de allvarligaste problemen,
vilka de för samhällsutvecklingen
ansvariga har att ta ställning till. Regering
och riksdag kan aldrig komma
ifrån sitt ansvar för utvecklingen även
på detta område. En ständigt återkommande
fråga är, huruvida samhället uträttat
vad som kan uträttas för att begränsa
brottslig verksamhet.

Det är inte bara den oavbrutna ökningen
av brottshandlingarnas antal och
kriminalitetens inriktning som inger
stark oro. Det verkligt allvarliga i dagens
situation är att de till antalet flesta
brotten aldrig blir uppklarade, på
grund av att polispersonalen är alltför
fåtalig. Helt naturligt måste polisen försöka
klara upp de grövsta, så snart som
möjligt. Men då även dessa grova och
svåra brott ökar, tar de alltmer tid i
anspråk för polispersonalen. Som en
följd av detta är det ett växande antal
brott av olika slag som varje år inte
blir uppklarade.

Helt nyligen har rikspolischefen Karl
Persson framhållit allvaret i den rådande
situationen med följande i tidningspressen
återgivna uttalande.

Måndagen den 18 oktober 19(55

Nr 31

Interpellation ang. förstärkning av polispersonalen

»Vi bedömer i dag läget så allvarligt
att uppenbar risk nu måste anses föreligga
för att brott skall preskriberas,
innan de hinner utredas. Man frågar sig
då: Kan ett rättssamhälle sådant som
vårt acceptera att grova brott preskriberas
för att polisen inte hinner utreda
dem? Vad tjänar det i så fall till
med ett högt stående rättsväsen i övrigt,
med modern lagstiftning, kvalificerade
åklagare och domare.»

Vidare framhöll rikspolischefen att
»det är orimligt tro att den rådande
situationen kan bemästras utan förstärkning
av polispersonalen».

Tusentals av polisen kända, för brott
misstänkta personer går för närvarande
omkring i ostörd frihet i Sverige. Orsaken
är att en arbetstyngd polisorganisation
med slagsida, trots i många fall
onormalt uttag av övertid från personalen,
inte hinner med en av sina allra
viktigaste uppgifter, att beivra begångna
brott.

Under senare år har de s. k. strafflags-,
eller nu, brottsbalksbrotten, ökat
med i genomsnitt 10 procent per år och
de beräknas under detta år uppgå till
350 000. Mot detta svarar en i det närmaste
total stagnation i arbetet på att
förstärka polisen. En mycket blygsam
utökning av poliskåren kan förutses innevarande
budgetår.

Visst råder det brist på arbetskraft
på skilda områden, men det måste vara
mera angeläget än på något annat avsnitt
i samhällslivet att ordningsmaktens
och rättsväsendets arbetskraftsbehov
fylles och därmed lag och rätt blir
respekterade.

Genom att begångna brott inte blir
uppklarade försvagas avsevärt den laglydiga
allmänhetens rättssäkerhet. När
de som begår brott klart är medvetna
om ordningsmaktens bristande resurser,
bibringas de en stark känsla av att
risk för upptäckt och straff minskas.
Detta bidrager till att brottsligheten ytterligare
ökas.

Mänga svåra trafikolyckor måste enligt
min mening skrivas på den bristan -

de trafikkontrollens konto. Det är
många trafikanter som i trafiken med
motorfordon inte har lärt sig följa gällande
trafikbestämmelser. Dessa trafikanter
bryter ofta och hänsynslöst mot
fastställda trafikregler bl. a. på grund
av ytterst bristfällig och sällan förekommande
trafikkontroll.

Vid många tillfällen har från olika
håll framförts krav på en starkare kontroll
av trafiken. Om så kunde ske, skulle
många människoliv kunna räddas
och mycket lidande och stora materiella
förluster undvikas. Bara det förhållandet,
att polisen så ofta som möjligt
är synlig på vägarna, medverkar starkt
till en lugnare takt och större försiktighet
i trafiken.

Genom att flytta över arbetskraft
från ordningspolisen och kanske även
från vägtrafikpolisen till brottsutredande
arbete raserar man den nya polisorganisationen
som är under uppbyggnad
samtidigt som skyddet för allmänheten
ute på gator och vägar försämras.
De som inte vill följa gällande lagar,
utan bryter mot vad regering och riksdag
föreskrivit, får genom sådana åtgärder
bara större svängrum i sin verksamhet.

Från stockholmspolisen har uttalats,
att någon katastrofsituation inte föreligger
därför att det i en kår av dennas
storlek alltid är möjligt att finna folk
att utreda och klarlägga de grövre brotten.
Sådana uttalanden borde vara onödiga,
då det borde kunna förutsättas att
ordningsmakten inte under några förhållanden
kan bli så bristfällig att inte
de grövsta brotten ägnas största möjliga
uppmärksamhet.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den brist på personal som förekommer
hos polisen för utredning av
begångna brott?

2. Vilka åtgärder avser herr statsrådet
att vidtaga för att göra det möjligt

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation om ökad utbildning av tandvårdspersonal

för polismakten att utreda och beivra
begångna brott och därmed tillgodose
allmänhetens rättssäkerhetskrav på ett
tillfredsställande sätt?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation om ökad utbildning avtandvårdspersonal Ordet

lämnades härefter på begäran
till herr LUNDSTRÖM (fp), som yttrade: Herr

talman! I kampen mot kösamhället
har folkpartiet fäst stor vikt vid
åtgärder som skulle förbättra tillgången
på tandläkare och annan tandvårdspersonal.
Skälen härtill är uppenbara.
Försummelserna i fråga om utbildningen
av dessa yrkeskategorier har varit
särskilt iögonfallande. Jag behöver endast
hänvisa till att riksdagen redan
1945 fattade principbeslut om att inrätta
en tandläkarhögskola i Göteborg och
att regeringen — trots upprepade påminnelser
av riksdagen och en energisk
kampanj från folkpartiet under mellanperioden
— inte förrän 1964 framlade
proposition i ärendet. Det har också
länge stått klart, att önskemålet om att
införa en allmän tandvårdsförsäkring
efter mönster från sjukförsäkringen
skulle kunna infrias först om bättre balans
kunde uppnås mellan tillgång och
behov i fråga om tandvårdspersonal.

1961 års sjukförsäkringsutredning
framlade i våra betänkandet »Tandvårdsförsäkring».
I betänkandet föreslås
att allmän tandvårdsförsäkring införs
1968 för hela folket med i huvudsak
samma regler för ersättning som nu
gäller inom sjukförsäkringen. Förslaget
har under sommaren remissbehandlats.
Bland de instanser som yttrat sig över
förslaget, t. ex. medicinalstyrelsen, råder
stor uppslutning kring principerna
för försäkringen men också tveksamhet
rörande möjligheterna att redan 1968
genomföra utredningens förslag. Den

främsta orsaken till tveksamheten är
tandliikarbristen. Utredningen har beräknat
bristen på tandläkare år 1970 till
350—400 tandläkare. En utpräglad brist
på tandtekniker och tandsköterskor föreligger
också.

Tandläkarutbildningen är för närvarande
dimensionerad för en intagning
av 260 elever om året, varav 100 vid de
odontologiska fakulteterna i Stockholm
och Malmö och 60 vid fakulteten i
Umeå. Fr. o. m. läsåret 1966/67 kommer
utbildningskapaciteten att öka med
75 platser vid den nya tandläkarhögskolan
i Göteborg. Ett 100-tal svenskar
bedriver tandliikarstudier i Tyskland.

Det är uppenbart att regeringen måste
visa ett avsevärt större engagemang
när det gäller att avvärja den fara som
bristen på tandläkare innebär för tandvårdsreformen.
Det finns redan förslag
om att utvidga utbildningskapaciteten
vid de .svenska utbildningsanstalterna
utöver den beslutade. Ecklesiastikdepartementets
prognos och planeringsgrupp
föreslog 1963 att ytterligare 90
utbildningsplatser skulle skapas, varav
25 i Malmö läsåret 1965/66 och 40 respektive
25 i Stockholm och Göteborg
läsåret 1968/69. Gruppens förslag togs
dock inte upp av statsrådet i hans proposition
till riksdagen. Jag vill också
erinra om att folkpartiet i en motion
på hösten 1964 begärt en större dimensionering
av den nya tandläkarhögskolan
i Göteborg. 1963 års universitetsoch
högskolekommitté, vars betänkande
kommer att diskuteras i anslutning till
en proposition som skall föreläggas
höstriksdagen, har övervägt en ökad
tandläkarutbildning i samband med
uppförandet av ett nytt sjukhus i Huddinge.
Eftersom sjukhuset inte beräknas
tas i bruk förrän tidigast i början av
1970-talet kan denna utbildning dock
avsätta resultat först på något längre
sikt. En väsentlig utökning av antalet
utbildningsplatser vid existerande lärosäten
borde emellertid kunna åstadkommas
utan dröjsmål. Ju längre ett sådant
beslut dröjer, desto längre tid kommer

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Interpellation ang. en storflygplats i öresundsregionen

det att ta innan tandvårdsförsäkringen
kan fungera effektivt.

Det skulle inte minst med tanke på
tandvårdsreformen vara av stort värde
att snarast möjligt erhålla en prognos
över tillgång och behov under den närmaste
framtiden i vad avser tandtekniker
och tandsköterskor. Visserligen
står det klart att en avsevärd brist föreligger
på dessa yrkeskategorier, och
det är troligt att denna brist kommer
att öka bl. a. i samband med att tandläkarna
genom rationaliseringsprocessen
alltmer avlastas vissa arbetsuppgifter.
En närmare prognos över bristerna
på området får emellertid anses synnerligen
angelägen. Den bör genomföras
snarast, så att inte tandvårdsreformen
av denna anledning försenas.

Med denna prognos som bakgrund
bör förslag utarbetas om ökad tandtekniker-
och tandsköterskeutbildning.

Med hänvisning till det ovan anförda
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att snarast möjligt förbättra
tillgången på tandläkare och annan
tandvårdspersonal i syfte att förhindra
att genomförandet av en effektivt fungerande
allmän tandvårdsförsäkring
fördröjes?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. en storflygplats
i öresundsregionen

Herr LUNDSTRÖM (fp) erhöll ånyo
ordet och anförde:

Herr talman! Vid Nordiska rådets senaste
session i februari i år i Reykjavik
antogs eu rekommendation angående eu
storflygplats i öresundsregionen. Rekommendationen
(nr 34/1965) hade
följande lydelse:

Nordiska rådet hemställer till rege -

ringarna i Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige att undersöka möjligheterna
för en gemensam lösning av
flygplatsproblemen i öresundsregionen
samt att därvid i första hand undersöka
möjligheterna för att lägga en eventuell
stor flygplats på ön Saltholm i Öresund.

Det överenskoms att Danmark skulle
vara det koordinerande landet för frågan.

I Danmark pågick vid tiden för rekommendationens
antagande i februar:''
och pågår alltjämt en utredning om hur
Köpenhamn skall lösa sina flygplatsproblem,
då Kastrup ca år 1970 blir för
litet för den flygtrafik som då väntas.
Tankegången bakom rekommendationen
var att dessa danska utredningar
borde vidgas till att avse hela öresundsregionen.
En sådan utvidgning låg så
mycket närmare till hands som för
Malmös del frågan om en flygplats till
avlösning av Bulltofta då var och alltjämt
är aktuell.

Under den tid som gått sedan denna
rekommendation antogs i början av
året har, såvitt man kunnat utläsa av
offentliga källor, någon samfälld utredning
av det slag som rådet önskade icke
kommit till stånd. Rådet lade vikt vid
att samtliga nordiska länder skulle få
tillfälle medverka vid utredningen —
även om problemen i första hand angick
Danmark och Sverige —- med hänsyn
till att en storflygplats tänktes skola
få hela Norden till upptagningsområde.
Det var också sett från denna utgångspunkt
som rådsmedlemmar från
Finland, Island och Norge deltog i sakens
behandling i rådet.

Något nytt i frågan förelåg först den
7 oktober 1965 då statssekreteraren i
kommunikationsdepartementet för pressen
gjorde ett uttalande, enligt vilket det
kategoriskt förklarades, att den nya
flygplats, som skall ersätta Bulltofta i
Malmö, skall placeras i trakten av Svedala
omkring 20 kin från Malmö. Det
tillädes i uttalandet, att någon internationell
storflygplats inte är aktuell för
Skånes vidkommande och att inga så -

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Interpellation ang. förverkligandet av de
dana projekt är på gång. Vad som nu
behövs är en jetflygplats för sydsvenskt
behov, förklarade statssekreteraren.

I detta läge finns anledning fråga,
vilka skälen har varit till att man från
svensk sida f. n. tycks ha tagit avstånd
från tanken på en gemensam utredning
av flygplatsproblemen i öresundsregionen?
Någon sådan synes ej ha kommit
till stånd. Vid överläggningar i saken
i Nordiska rådets utskott hösten 1964
upplyste den danske trafikministern
Kaj Lindberg om att under nuvarande
omständigheter Bulltofta och Kastrup
låg varandra så nära, att det var otillfredsställande
ur flygsäkerhetssynpunkt.
Redan flygsäkerheten fordrar sålunda
att flygplatsproblemen å båda sidor
om Öresund måste utredas gemensamt
av länderna. Även om utredningen
skulle visa att lösningar måste sökas
i vartdera landet för sig, måste uppenbarligen
dock själva utredningsarbetet
företagas samfällt.

Härmed hemställer jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande fråga:

Kan herr statsrådet för kammaren redovisa
de skäl, som föranlett att man
från svensk sida vill lösa Malmö flygplatsproblem
som en isolerad svensk
fråga utan att dessförinnan medverka
i en gemensam utredning om flygplatsproblemen
i Öresundsregionen och möjligheterna
för internordisk flygplats belägen
i regionen antingen i Sverige eller
i Danmark?

Även denna hemställan bifölls.

Interpellation ang. förverkligandet av de
utbildningspolitiska målsättningarna

Ordet gavs därpå till herr WALLMARK
(h), som yttrade:

Herr talman! Vid Metallkongressen
den 25 augusti 1965 berörde statsministern
i någon mån konsekvenserna för
den närmaste framtiden av tidigare fat -

utbildningspolitiska målsättningarna

tade riksdagsbeslut. Det framgick därvid
att enbart redan gjorda åtaganden
var ägnade att i icke oväsentlig grad
anstränga de samhälleliga resurserna.
Statsministerns oro på denna punkt är
sannolikt väl motiverad, något som
bl. a. framgår av de prognoser på olika
områden, som står att finna i årets upplaga
av regeringens s. k. långtidsbudget.
Detta dokument ger besked om att
knappheten i fråga om både personella
och materiella resurser torde komma
att påverka utvecklingen under återstoden
av 1960-talet i betydligt ogynnsammare
grad än vad som varit fallet hittills
under 1960-talet.

Inte minst framgår situationens allvar
av utvecklingen på arbetskraftsområdet.
Enligt långtidsbudgeten ökade
antalet sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden
under perioden 1960—
1965 med omkring 35 000 personer årligen.
Genom den fortsatta friställningen
av arbetskraft inom främst jord- och
skogsbruk torde vidare övriga sektorer
under samma period ha fått ett arbetskraftstillskott
uppgående till ca 75 000
personer. Den disponibla tillgången på
arbetskraft inom de expanderande sektorerna
kan således beräknas ha ökat
med ca 250 000 under hela perioden
1960—1965.

Att andra hälften av 1960-talet kommer
att karakteriseras av en helt annan
arbetskraftssituation framgår av följande
avsnitt ur långtidsbudgeten:

»Befolkningen i åldrarna 16—66 år
ökar visserligen med ca 100 000 personer
1965—1970. Grundskolans genomförande
och den snabba ökningen av
antalet elever i de gymnasiala skolformerna
samt i högre utbildning förändrar
emellertid situationen på ett avgörande
sätt. Trots en förväntad fortsatt
stegring av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens
och en antagen nettoimmigration
om 10 000 personer per år
beräknas det totala antalet årsarbetare
bli i huvudsak oförändrat under perioden
1965—1970. Tas dessutom hänsyn
till kraven på fortsatt arbetstidsförkort -

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Interpellation ang. förverkligandet
ning bär man för andra hälften av
1960-talet att räkna med en minskning
av det totala arbetskraftsutbudet, mätt
i arbetstimmar.

Jord- och skogsbruket kan väntas
minska sin arbetsstyrka även framöver.
Det tillskott som därigenom ställs till
andra näringsgrenars förfogande under
andra hälften av 1960-talet kan beräknas
till 75 000 personer. Eftersom landets
totala arbetsstyrka inte ökar blir
detta hela tillskottet. Den här beskrivna
arbetskraftssituationen kommer naturligtvis
att kraftigt påverka den ekonomiska
utvecklingen under den kommande
femårsperioden.»

Det är med utgångspunkt från ovanstående
utbudssituation som efterfrågesidan
skall betraktas. Därvid visar det
sig att antalet tjänster inom enbart statlig
och statsunderstödd verksamhet enligt
berörda myndigheters bedömning
bör utökas med ca 30 000 under den
aktuella perioden. Om därtill läggs det
antal tjänster, som kan komma att efterfrågas
inom den allmänna sektorn i övrigt
— från kommunernas sida -— torde
övriga sektorer få räkna med ett endast
obetydligt arbetskraftstillskott, trots att
man från t. ex. näringslivets sida under
överskådlig tid har behov av väsentliga
förstärkningar i personellt hänseende.

Framställningen i långtidsbudgeten
vittnar om att allvarliga försök gjorts i
syfte att undvika en snedvridning av
arbetskraftsfördelningen, vilket även
medfört att de statliga myndigheternas
anspråk kraftigt beskurits.

Enbart för utbildningens och forskningens
del innebär detta eu reducering
av antalet begärda tjänster under perioden
1965/66—1969/70 med ca 5 300.
Det arbetskraftstillskott om 9 540 tjänster
som enligt långtidsbudgeten ändå
beräknas för dessa sektorer måste fördelas
på en mängd områden. Grundskolans
genomförande enligt tidigare utstakade
riktlinjer kräver sålunda eif visst
tillskott av lärarpersonal in. in. De personella
resurserna måste vidare fördelas
på det gymnasiala stadiet, så att den

av de utbildningspolitiska målsättningarna
redan beslutade utbyggnaden härvidlag
kan äga rum. På detta område återstår
dock yrkesutbildningen, som endast till
vissa delar varit föremål för beslut. Beträffande
den akademiska utbildningen
samt forskningen så kommer sannolikt
dessa områden att expandera mycket
kraftigt i framtiden. I början av 1970-talet skall således universiteten och
högskolorna enligt riksdagens beslut
1963 vara utrustade för att förmedla
utbildning till 82 000 studerande. Enligt
beräkningar av bl. a. gymnasieutredningen
torde emellertid dessa ramar
komma att sprängas redan i slutet av
1960-talet. Den postgymnasiala utbildningen
i övrigt kommer riksdagen
eventuellt redan under 1966 att få taga
ställning till, då ju yrkesutbildningsberedningen
enligt sina direktiv haft att
framlägga förslag härom. Slutligen bör
i detta sammanhang vuxenutbildningen
uppmärksammas, som även den med
största säkerhet kommer att bli föremål
för åtgärder under den närmaste
framtiden.

Det anförda pekar på flera områden
inom utbildningsväsendet, där beslut
antingen redan fattats eller kommer att
fattas rörande väsentliga utbyggnader.
Att respektive reformers genomförande
är förenat med ett kraftigt ianspråktagande
av såväl materiella som personella
resurser framgår omedelbart utan
att fördenskull preciseringar av behoven
behöver presenteras. Detta gäller
även om reformkraven betraktas ur
rent statisk synvinkel. Betydligt större
ter sig dock anspråken på resurser om
berörda reformer sätts in som ett led i
eu dynamisk utveckling, där en rad accelererande
faktorer påverkar skeendet.
Bl. a. utgör utvecklingen på universitetsutbildningens
område ett exempel
på en synnerligen dynamisk process.

Med anledning härav ter sig bl. a. en
intensifiering av den långsiktiga och
samlade planeringen på utbildningsområdet
ytterst påkallad som jämväl ger
möjligheter till analyser av skilda dynamiska
faktorers effekter på utveck -

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1905

Interpellation ang. förverkligandet av de utbildningspolitiska målsättningarna

lingen. Behovet härav förstärks mot
bakgrunden av rådande bristförhållanden
på arbetskraftsområdet.

Om reformarbetet däremot i alltför
obetydlig utsträckning tar fasta på de
ändrade förutsättningar och förhållanden
som kan tänkas råda på något längre
sikt, finns risk för att reforminsatserna
förr eller senare visar sig vara antingen
otillräckliga eller i sämsta fall
helt felaktiga. Till yttermera visso kanske
den samhällsekonomiska situationen
i ett dylikt läge omöjliggör en effektiv
uppföljning eller modifiering
av respektive reformer. Detta kan i sin
tur ge upphov till antingen drastiska
åtgärder från statsmakternas sida, som
gör att den ursprungliga reformverksamhetens
syfte förfelas, eller också en
»låt-gå-politik», som endast i teorien
mäktar genomdriva reformkraven.

För att undvika missförstånd bör
framhållas att jag med det sagda givetvis
inte vill göra gällande att det skulle
vara möjligt att precisera framtida förhållanden
på olika områden. Däremot
vill jag understryka vikten av att insatserna
intensifieras då det gäller att
förbättra och förstärka möjligheterna
till vederhäftiga antaganden rörande
den framtida utvecklingen i syfte att i
möjligaste mån undvika ovan skisserade
situationer. Det s. k. rullande reformarbetet
kan därvid bedrivas med större
fasthet och säkerhet.

Till icke oväsentlig del beror möjligheterna
till utbildningspolitiska insatser
på resultatet av politiska bedömningar
beträffande den offentliga sektorns
storlek i förhållande till den privata.
Tillåtes den offentliga sektorn att
växa, så erhåller visserligen under förutsättning
av oförändrade relationstal
även utbildningsväsendet ökade resurser.
Härvid gjorda övervägningar måste
emellertid ytterst underordnas den totala
produktionsutvecklingen. Det må
här endast erinras om att goda expansionsmöjligheter
för det privata näringslivet
i en tid av tilltagande internationell
konkurrens på de flesta om -

råden utgör en grundförutsättning för
välståndsutvecklingen i vårt land. Härigenom
begränsas i praktiken de beslutande
parternas handlingsfrihet i vad
gäller åtgärder som berör den offentliga
sektorns tillväxt i relativt hänseende.

Graden och arten av utbildningspolitiska
åtaganden beror även på i vilken
utsträckning regering och riksdag är
beredda att ge utbildningsväsendet
prioritet. Det är i så måtto teoretiskt
tänkbart att inom den offentliga sektorns
ram omfördela resurserna till förmån
för utbildningssektorn i dess helhet
eller delar därav. Åtskilliga offentliga
områden — sjukvården, polisväsendet
m. in. — har emellertid för närvarande
ett kraftigt expansionsbehov. Detta
kan eventuellt medföra att ett prioriteringsresonemang
blir av föga praktisk
betydelse. I synnerhet på den personella
sidan skulle under sådana förhållanden
långtidsbudgetens beräkningar
kunna mer eller mindre sägas beteckna
maximiramar inom vilka departementschefens
förslag om åtaganden
måste begränsas.

Det är ovisst i vilken utsträckning
detta bristande expansionsutrymme är
ägnat att försvåra eller försena såväl
den redan beslutade som den planerade
reformverksamheten inom utbildningsväsendet.
Det torde inte vara uteslutet
att vissa inskränkande åtgärder
måste vidtagas för att därigenom kunna
vidmakthålla en acceptabel balans
på arbetsmarknaden och inom samhällsekonomien
i övrigt. Bland annat chefen
för finansdepartementet har aktualiserat
tanken härpå vid ett par anföranden
innevarande år. Ett av dessa innehöll
antydningar om att grundskolans genomförande
eventuellt skulle uppskjutas
några år.

I vissa fall kan det emellertid vara
svårt att företaga inskränkningar på ett
visst område utan att fördenskull mer
eller mindre allvarligt störa helheten,
dvs. i detta fall hela vårt utbildningssystems
struktur och utformning. Jag

Måndagen den 18 oktober 1965

Nr 31

Interpellation ang. förverkligandet
tar ånyo universitets- och högskoleutbildningen
som exempel på den problematik,
som dock gäller för samtliga utbildningsstadier.
Jag skall därvid citera
ett avsnitt ur universitetskanslersämbetets
yttrande över 1963 års universitetsoch
högskolekommittés betänkanden
(SOU 1965: 11 och 12). Ämbetet aktualiserar
i nedanstående avsnitt bl. a. vissa
samhällsekonomiska konsekvenser även
eventuell ökning av studerandeantalet
i förhållande till 1963 års ramtal. Det
bör omtalas att avsnittet närmast utgör
en kommentar till årets kompletteringsproposition.
När ordet proposition förekommer
åsyftas alltså denna.

»Propositionens beräkningar synes
bygga på förutsättningen att den ytterligare
expansion av universitetssektorn,
som ämbetet enligt det föregående funnit
bli en följd av gymnasiets omorganisation
m. in., antingen icke skall genomföras
eller också genomföras utan
nämnvärd utvidgning av kostnadsramen.
Av propositionens kalkyler framgår
icke, om den överströmning av studerande
till icke akademiska utbildningsvägar,
som i så fall kan förutses,
föranlett någon ökning av de ramar som
i propositionen beräknats för den icke
akademiska utbildningssektorn. Har så
icke skett måste slutsatsen bli att fortsatt
utbildning icke avses skola beredas
för det antal personer, som faller utanför
de ramar varmed U 63 räknat och
som enligt det föregående är för snäva,
i den mån möjligheter icke föreligger
att nedbringa kostnaderna för utbildningssystemet
i dess helhet genom reglering
av tillströmningen eller genom
lämpliga rationaliserings- eller andra

åtgärder.---Bedömes härjämte de

i propositionen aktualiserade frågorna
i huvudsak ur en vidare stats- och samhällsekonomisk
synvinkel är det uppenbart,
att eu ökning av tillströmningen
utöver U 63 :s ramtal av den omfattningen
ämbetet kalkylerat med innebär ett
motsvarande väsentligt ökat engagemang
från den offentliga sektorns sida.
1 blickpunkten kommer därvid skilda

av de utbildningspolitiska målsättningarna
investeringskostnader för studiesociala
åtgärder och studentbostäder samt kostnader
för ytterligare följ dåtgärder på
grund av en sådan utveckling. Vidare
bör också beaktas konsekvenserna för
arbetsmarknadens del av att en på så
sätt växande andel av befolkningen i
yrkesverksam ålder kvarhålles under
utbildning och i motsvarande omfattning
reducerar den direkt i yrkesverksamhet
sysselsatta arbetskraften.»

Kanslersämbetet ger i ovanstående
avsnitt belysning åt en rad problemställningar,
som under den närmaste
framtiden torde komma att kräva noggranna
överväganden. Valet står i första
hand mellan att antingen tillgodose den
ökade efterfrågan på utbildning med de
samhällsekonomiska konsekvenser detta
kan få, eller att förhindra en efterfrågestyrd
utveckling medelst införande
av spärrar eller annorledes. Oavsett
vilken metod som väljs kommer angränsande
utbildningar — i såväl horisontellt
som vertikalt led — att beröras
härav. Denna ömsesidiga påverkan bidrar
i hög grad till att vidga och försvåra
berörda problem. Om t. ex. statsmakterna
mot bakgrunden av statsfinansiella
överväganden vidtager åtgärder
som skapar ett underskottsutbud av
akademisk utbildning, så kommer härigenom
sannolikt trycket på övrig postgymnasial
utbildning att öka, vilket i
sin tur ger anledning till fortsatta överväganden
m. m.

Det sagda visar, att det inte i alla
sammanhang är önskvärt eller ens möjligt
att behandla de inom vårt utbildningsväsende
förekommande studievägarna
var för sig utan hänsynstagande
till angränsande utbildningar. Detta utesluter
dock inte möjligheten av en angelägenlietsgradering
av eventuella åtgärder.
Det torde tvärtom av skiil, som
på annat ställe redogjorts för, vara påkallat
att mot bakgrund av en allsidig
bedömning söka bestämma angeliigenhetsgraden
av tänkbara åtaganden. Därigenom
skapas även underlag för ett
ställningstagande till frågan huruvida

Nr 31

Måndagen den 18 oktober 1965

Meddelande ang. enkla frågor
utbildningspolitiken i dess helhet eventuellt
bör göras till föremål för omprövning
i syfte att anpassa verksamheten
efter ändrade betingelser rörande den
samlade personalbudgeten.

Åberopande det anförda anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
får ställa följande frågor:

1. Anser herr statsrådet, med beaktande
av de arbetsmarknadspolitiska
betingelser som enligt beräkningar av
1965 års långtidsbudget kommer att råda
under nästkommande femårsperiod,
att de målsättningar på det utbildningspolitiska
området som riksdagen godkänt
kan förverkligas inom planerade
tidsramar?

2. Hur bedömer herr statsrådet möjligheterna
att även tillgodose de reformkrav
som kan komma att aktualiseras
på bl. a. yrkesutbildningens och
vuxenutbildningens områden?

På gjord proposition bifölls herr
Wallmarks berörda anhållan.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Adolfsson under sammanträdet avlämnad,
av honom och herr Werner undertecknad
motion, nr 766, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 132, med
förslag till lag om säkerheten på fartyg,
m. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Nyman (fp) till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet:
»Ämnar Statsrådet avvakta jaktutredningens
eventuella förslag om
skydd för björnar och andra för vår
nordiska fauna typiska representanter,
som nu i vissa delar av landet hotas av
utrotning och utsätts för onödig jakt,
eller kommer åtgärder att vidtagas omedelbart?»;
ävensom

av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Har Statsrådet
bland flera likartade fall uppmärksammat
det domstolsutslag, varigenom
vattenfallsstyrelsen ådömts att för framdragande
av kraftledningsgata å fastigheten
Ådö i Lossa socken, UpplandsBro,
utgiva markägarersättning med
kronor 390 159 samt ränta från 1/10
1956, ävensom rättegångskostnader med
kronor 97 000, i stället för av vattenfallsstyrelsen
ursprungligen erbjudna
kronor 8 867? Avser Statsrådet att för
undvikande av likartade fall med onödig
tidsutdräkt, omkostnader och prestigeförlust
ävensom för att undvika att
ekonomiskt svaga eller efterlåtna avspisas
med oskäligt låg ersättning anvisa
underställda verk att vid förhandlingar
av denna art lämna erbjudande
om uppgörelser grundade på kunnighet
och ekonomiskt omdöme?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.38.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 19 oktober 1965

Nr 31

Tisdagen den 19 oktober

Kammaren sammanträde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 136, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246);

nr 137, med förslag till lag om ändring
i byggnadslagen den 30 juni 1947
(nr 385);

nr 138, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 kap. 13 § brottsbalken
m. m.; samt

nr 139, med förslag till lag om erkännande
och verkställighet av vissa utländska
domar och beslut angående underhåll
till barn, m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 141, angående utbyggnaden av universitet
och högskolor m. in.; samt
nr 142, angående överlåtelse av kronan
tillhörig mark.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
motionen nr 766.

Herr WALLMARK (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i
Kungl. Maj:ts proposition nr 141, angående
utbyggnaden av universitet och
högskolor m. m., hemställer jag, att
kammaren måtte medgiva, att tiden för
avgivande av motioner i anledning av
nämnda kungl. proposition utsträckes
till det sammanträde, som infaller näst

efter femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälningar, att till utskottet
från styrelsen för riksdagsbiblioteket
inkommit framställningar

1) angående anvisande av ytterligare
anslag för bokinköp och bokbindning;
samt

2) angående lönegradsuppflyttning
av vissa vaktmästartjänster m. m.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de kammarens
ledamöter, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta befattningshavare
hos kammaren,
den 18 oktober 1965.

Sedan förste stenografen hos kammaren
f. d. kammarrättsrådet Erik Hedelius
den 28 juni 1965 avlidit antogs
för tjänstgöring tills vidare såsom förste
stenograf stenografen hos kammaren,
redaktören Gösta Julin samt såsom
stenograf efter herr Julin stenografen
hos andra kammaren, fru Ingrid Nilsson.

Med anledning av en av departementssekreteraren
Johnny Sköldvall
gjord ansökning entledigade herrar deputerade
Sköldvall från befattningen
som stenograf hos kammaren. Såsom
stenograf efter herr Sköldvall antogs
för tjänstgöring tills vidare fil. stud.
Arne Larsson.

Nr 31

Tisdagen den 19 oktober 1965

Interpellation ang. lokaliseringspolitiken
Herrar deputerade hade vid sammanträde
den 28 maj 1965 beviljat kanslisten
fru Ingeborg Bock tjänstledighet för
höstsessionen 1965. Såsom vikarie för
fru Bock antogo herrar deputerade nu
fru Lilian Stark. Det skulle antecknas
att fru Stark på särskild anmodan inträtt
i tjänstgöring fredagen den 15 ds.
År och dag som ovan.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Interpellation ang. lokaliseringspolitiken Herr

HEDLUND (s) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! 1964 års riksdagsbeslut
om riktlinjerna för en aktiv lokaliseringspolitik
kommer säkerligen att betyda
mycket för den ekonomiska utvecklingen
i vårt samhälle. I samband
med riksdagsbehandlingen framfördes
från många håll önskemål om en utvidgning
av stödområdet till andra delar
av vårt land än som slutligen blev
fastställt. Ivrarna för ett utvidgat område
lugnades väl i någon mån av att
man försäkrade dem att även orter
utanför det egentliga stödområdet kunde
komma i fråga för lokaliseringspolitiska
stödåtgärder. Bl. a. pekade man
på att orter och områden som kännetecknades
av ett ensidigt näringsliv
med en enda industribransch och ofta
ett enda industriföretag såsom det dominerande
på den lokala arbetsmarknaden
särskilt kunde vara i behov av
stödåtgärder.

Inom östra Västmanland domineras
näringslivet i flera kommuner av taktegelindustri,
och den regionen förtjänar
därför extra uppmärksamhet när
det gäller att genom olika åtgärder förebygga
akuta sysselsättningskriser. Sedan
något år tillbaka pågår en strukturförändring
inom byggnadsindustrien,
som har medfört en betydande tillbakagång
av avsättningen av taktegel. Detta

har medfört att flera tegelbruk i östra
Västmanland, bl. a. i Sala, lagts ned och
andra kör med reducerad arbetsstyrka.
Enligt föreliggande prognoser är framtidsutvecklingen
oviss med märkbar
tendens till fortsatt tillbakagång. Länsarbetsnämnden
följer med uppmärksamhet
utvecklingen, men detta hindrar
inte att de anställda inom tegelindustrien
känner oro inför framtiden. Om
strukturförändringar och sviktande
konjunkturer skulle medföra ytterligare
inskränkningar, skulle det uppstå ett för
hela bygden katastrofalt läge med minskat
antal arbetstillfällen, ökad utflyttning
av ungdom och andra människor
i produktiv ålder, vilket i sin tur medför
ett vikande skatteunderlag, samtidigt
som befolkningen får en ogynnsam
ålderssammansättning med därav relativt
sett höga kostnader för åldringsvård
av olika slag.

Även om östra Västmanland ligger
utanför det egentliga området för lokaliseringspolitiska
stödåtgärder, så föreligger
enligt min mening starka skäl för
att betrakta regionen som ett område
vilket av särskilda skäl kan bli föremål
för stödåtgärder i någon form. I varje
fall torde 1964 års riksdagsbeslut icke
lägga hinder i vägen för dylika. Regionens
struktur är sådan, att det ur samhällssynpunkt
måste anses angeläget att
den genom nylokalisering av företag får
ett mera differentierat näringsliv och
ett ökat antal arbetstillfällen för befolkningen.
I synnerhet för ungdomen som
redan nu är hänvisad till att söka arbete
på annan ort i stor omfattning. Kommuner
och landsting har på olika områden
gjort de grundinvesteringar som
är nödvändiga för en god samhällsservice.
Man har ett väl utbyggt skolväsende
med grundskolan genomförd i
hela området, fackskola och gymnasium
i Sala där även kommunal yrkesskola
och central verkstadsskola är under
uppförande. Nytt länslasarett i Sala är
beslutat, och första byggnadsetappen är
snart färdig. Bakgrunden till dessa aktiviteter
av olika slag är förutom det

Tisdagen den 19 oktober 1965

Nr 31

aktuella behovet en målmedveten satsning
för att lägga grunden till en utveckling
jämväl av näringslivet inom
området.

Bygdens förhoppningar om en mera
positiv utvecklingstrend inom näringslivet
än den nuvarande fick emellertid i
förra veckan ett allvarligt bakslag. Arbetsmarknadsstyrelsens
lolcaliseringsbyrå
beviljade nämligen då en i Sala relativt
nyetablerad firma lokaliseringsbidrag
med 432 000 kronor och lokaliseringslån
med 780 000 kronor för att
lägga ned verksamheten i Sala och i
stället etablera sig i Kramfors. Företaget
är en mekanisk verkstad och sysslar
med tillverkning av pumpar, ventiler
och annan hydraulisk utrustning, en
typ av industri som sålunda skulle kunna
ha blivit ett bra komplement till de
relativt tunga industrier som förut finns
på orten. Beslutet har väckt oro och
förstämning bland kommunalmän och
andra i bygden. Man frågar sig nu allmänt
om man över huvud taget kan
räkna med någon nyetablering inom
området, samtidigt som man konstaterar
att det tenderar till att bli sämre
sysselsättningsmöjligheter inom redan
befintliga industrier.

Med anledning av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor.

1) Föregås beviljande av lokaliseringsstöd
av prövning jämväl av frågan
huruvida svårigheter av näringspolitisk

Interpellation ang. lokaliseringspolitiken
art kan uppkomma på den ort varifrån
ett företag flyttar?

2) Om så inte är fallet, är statsrådet
beredd medverka till att sådan prövning
i framtiden kommer att ske?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner: nr

767, av herr Wallmark, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
126, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),m. m.;

nr 768, av herr Olsson, Johan, och
fru Olsson, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 129, med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370), m. m.;
samt

nr 769, av herr Jacobsson, Gösta, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 132, med förslag till lag om säkerheten
på fartyg, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.10.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 31

Onsdagen den 20 oktober 1965

Onsdagen den 20 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Företogs val av ett ombud i Europarådets
rådgivande församling jämte en
suppleant för detta ombud.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev densamma
på gjord proposition av kammaren godkänd;
och förklarades hava blivit utsedd
till ombud i Europarådets rådgivande
församling herr Bohman och till
suppleant för denne herr Jacobsson,
Gösta.

På framställning av herr talmannen
beslöts att riksdagens kanslideputerade
genom utdrag av protokollet skulle underrättas
om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna ingiva
förslag dels till förordnanden för de
valda, dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det förrättade valet.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarbetet från och med den 22
oktober tills vidare för att såsom svensk
delegat bevista Förenta Nationernas XX
generalförsamlings möte i New York.

Stockholm den 20 oktober 1965.

Torsten Bengtson

Herr talman! För detta val ber jag att
få avlämna en gemensam lista. Denna
har godkänts av de av kammaren valda
ledamöterna i talmanskonferensen.

Herr förste vice talmanen avlämnade
därefter en lista av följande utseende
och med rubriken »Den gemensamma
listan»:

På gjord proposition bifölls ansökningen
för den tid, varunder herr Bengtson
på grund av berörda uppdrag vore
förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
följande jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälningar, att till
utskottet från styrelsen för riksdagsbiblioteket
inkommit framställningar:

1) angående anvisande av ytterligare
anslag för bokinköp och bokbindning;
samt

2) angående lönegradsuppflyttning
av vissa vaktmästartjänster m. m.

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 767 och 768 till bevillningsutskottet
samt

motionen nr 769 till lagutskott.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 10.03.

In fidem

Fritz af Petersens

Bohman, B. G.,	Jacobsson, G.,
ledamot av andra kammaren	ledamot av första kammaren

KUNGI. BOKTR. STHLM 1965