Måndagen den 17 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1960:22
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 22
ANDRA KAMMAREN
1960
17—19 oktober
Debatter m. m.
Måndagen den 17 oktober
Sid.
Hälsningsanförande............................................ 3
Minnesord över talmannen Patrik Svensson och avliden ledamot av
kammaren.................................................. 3
Interpellationer av:
herr Rimmerfors ang. möjligheterna till svensk röstavlämning i
Schweiz.................................................. 6
herr Rimmerfors i anledning av det ökade thinnermissbruket..... 7
herr Gustafson i Göteborg i anledning av den ökning av bolagsbildningen
som inträtt sedan beslutet om allmän tilläggspensionering
fattats................................................... 8
herr Adamsson ang. verkan av formella fel vid valförrättningar____ 10
fröken Vinge ang. bibliotekens personalorganisation............. 11
herr Nihlfors ang. en snabbare sammanräkning av poströsterna vid
allmänna val.............................................. 12
herr Hagberg ang. åtgärder för nedbringande av antalet olyckor vid
flygvapnet................................................ 13
herr Nilsson i Gävle ang. åtgärder mot hyresstegringar........... 13
herr Senander i anledning av visst sammankopplande av beslutade
höjningar av folkpensionsstandarden med utgående kommunala
förmåner................................................. 15
herr Dickson ang. åtgärder mot vissa pornografiska tidskrifter..... 16
herr Svensson i Stenkyrka ang. fördelningen av bidragen i anledning
av 1959 års skördeskador.................................. 16
Onsdagen den 19 oktober
Anföranden efter val av talman................................ 21
Interpellationer av:
herr Ohlin ang. stimulerande av den svenska biståndsinsatsen från
näringslivets sida gentemot de s. k. utvecklingsländerna........ 21
herr Larsson i Hedenäset ang. stödet åt det mindre jordbruket..... 23
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 19 oktober
Val av talman................................................ 21
1—Andra kammarens protokoll 1960. Nr 22
A
tO/it )TOHS.
•''3'' *.
Jmämm
. fef ''
i fel i
r.f.A 0/ * IrHiH
OÖP] f 1 H #■ M MA A /. il it /; a S£ i/i
■i''h!si t iso t*J —7 C
• m . ii i ?:;*!•>([
KDtolJd n n»b wiséiwK
ti. '' r. i! .■ ii)U ■ oe I ■ Ti? jJh k? 1
’ i : ; ''ntE^inr^JtiH
■ ■ ..•.llifi’
........................''..................... . frrasmnicJt''
:vt- i ■■5?nl
■ ti Uri r.;?v i jkm .%Ufi .HXlhtr. ■
• k
bi>(! / ii X sfict.4<‘> er
; nn: '' ■ ''■■ ■ • .
>
’,U V'' i ■!.)''{: -Hlrfli fl
.‘it; r.vupi j i..O .-■• "cl-iii >
jiji;rki ■ :.! >7? ;i fri ‘-r- if>iSitlifi
■i!.
y/ . . ■ r? f‘?1 U?k--V .V* til: ■mr: '' v. rr.in;.'' s. >!- • -ivi
tf ........ it! ■ . H.ienoiiiKt} .■nv>H»'',u''iii«f -%tv. it nrAtrd
i''; - *;.m .. : tr i: ■:j.:
.-■■■■''. r inIV.. .
.....• . ;r,-”‘5 . ''< i »r.r* ■’■.(»!,■,:
. :i ;r.r
!; jr I.! il -i..c it \
iJy it r ,;r''f
.....'' -r ;■.!=■ if;/r -..IT;
■ ‘ftyu/fc ;;
; i
ris! :■..•''■■>? ■
'' ‘ ■ '' A-t • ■ »,;SI7! : ’
........>Hrr -! ''i
. -ii.''. 7 ''r ■'' .■< i T! );''
'' c!
r
''i-nföife» W n#h ~!i?$jkh*Bi)
tf; ..... .........)U : ■ i t, v ''i, , roirrÅ
; ni :■>?••;! -V r ... rrijr W. ’■ Virf*
... . i . .i ■ ''■ b''1". •:•;?»» - t* "N ■ rkm ■». ;’t:
< ■; , ... ’. /.i. ‘ j''H> tf. ''Ur1!. r,4; •• .mk.ii .. .. r t fr. (
■v-iwi-nå n&xoj» ra zg&lm&t
<todö''. • * t •• ''•••>! >\r . i .
? ?'' i * V f ii
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
3
Måndagen den 17 oktober
Kl. 14.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
öppnade sammanträdet med följande
ord:
Det har blivit min uppgift att öppna
kammarens sammanträde i dag, och
jag ber att få hälsa ledamöterna välkomna
till höstens riksdagsarbete.
§ 2
Minnesord över talmannen Patrik Svensson
och avliden ledamot av kammaren
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade;
Sent på kvällen den 17 juli nådde
oss oväntat och smärtsamt sorgebudet,
att talman Patrik Svensson hastigt avlidit.
Vi visste, att han under lång tid
dragits med sviter av ett tidigare sjukdomsfall,
men när vårriksdagen åtskildes,
var han vid gott mod och gladde
sig åt att efter en välbehövlig sommarledighet
få återvända till höstens riksdagsarbete.
Det blev inte så. Alltför
tidigt gick han bort från sitt ansvarsfulla
uppdrag.
Patrik Svenssons levande intresse för
samhällsfrågor förde honom tidigt i
beröring med de stora folkrörelserna.
Han fick också vid unga år en framskjuten
ställning inom den politiska
meningsriktning han tillhörde.
Därifrån och till det kommunala arbetsfältet
var steget icke långt. Patrik
Svensson blev en kunnig och duglig
förtroendeman i sin hemstad och sitt
hemlän. Bland annat var han under
många år stadsfullmäktiges ordförande.
Med en stor fond av personlig erfarenhet
av offentlig verksamhet kom så
Patrik Svensson över till rikspolitiken.
Andra kammaren tillhörde han sedan
1941. I riksdagen förvärvade han genom
sin vidsynthet och sitt personliga
framträdande förtroende, som
sträckte sig långt över partigränserna.
År 1958 valdes han under allmän anslutning
till andra kammarens talman.
Med klar insikt om riksdagens betydelsefulla
ställning i vår folkliga
självstyrelse ledde talman Patrik Svensson
kammarens förhandlingar under
en stark känsla av ansvar och med stor
personlig värdighet.
Genom sitt öppna och vänsälla väsen
vann han riksdagsledamöternas
odelade tillgivenhet och aktning.
Vi bevarar honom i vårt minne som
en god människa och en högt förtjänt
medborgare.
Under kammarens sommaruppehåll
har ytterligare en av våra kamrater
gått ur tiden. Representanten för Norrbottens
län Valdemar Berglund i Arvidsjaur
avled den 15 juli. Han var
sedan många år ledande kommunalman
i sin hemort och beklädde bl. a.
posten som kommunalfullmäktiges ordförande.
I riksdagen invaldes han år
1958. Han var verksam i bankoutskottet
och intresserade sig speciellt för
norrlandsfrågor. Under den förhållandevis
korta tid han fick tillfälle att deltaga
i kammarens arbete tillvann han
sig sina riksdagskamraters aktning och
uppskattning för sin kunnighet och sitt
försynta sätt.
4
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Minnesord över talmannen Patrik Svensson och avliden ledamot av kammaren
Vi lyser frid över våra bortgångna
kamraters minne.
Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.
§ 3
Upplästes följande till kammaren inkomna
telegram och brev:
Helsingfors 19/7 1960
Riksdagens Andra Kammare, Stockholm
Finlands
Riksdag framför sitt varma
deltagande med anledning av talman
Patrik Svenssons bortgång.
K. A. Fagerholm
Reykjavik 19/7 1960
Riksdagen, Stockholm
Islands Allting uttrycker sitt innerligaste
deltagande i anledning av Andra
Kammarens talman Patrik Svenssons
bortgång.
Fridjon Skaprhedinsson
Foerenade Alltingets talman
Oslo 20/7 1960
Riksdagen, Stockholm
Stortingets Presidentskap sender
Riksdagen sin deltagende hilsen i dyp
medfölelse ved det store tap som Riksdagen
har lidt ved förstetalman Patrik
Svenssons död.
Nils Langhelle
Stortingspresident
Köbenhavn 21/7 1960
Riksdagens Andre-Kammer, Stockholm
Må
jeg udtrykke Folketingets dybeste
medfölelse i anledning af talmannens
bortgång.
Gustav Pedersen
Folketingets Formand
Ronn 19/7 1960
An die Zweite Kammer des schwedischen
Reichstages, Stockholm
Zum Ableben Ihres Präsidenten,
Herrn Patrik Svensson, spreche ich
Ihnen im Namen des Deutschen Bundestages
und des gegenwärtig im Ausland
weilenden Bundestagspräsidenten,
D. Dr. Gerstenmaier, herzliche Anteilnahme
aus.
Carlo Schmid
Amtierender Präsident des Deutschen
Bundestages
Jerusalem, Israel, 22/7 1960
The Swedish Parliament, Stockholm
I am deeply grieved by the passing
away of the distinguished President of
the Second Chamber Mr Patrik Svensson
and convey on behalf of the Knesset
and on my own behalf to the
Swedish Parliament and the late Presidents
family my sincerest condolences.
Kaddish Luz
President of the Knesset
Den 23 juli 1960
Andra kammaren, Sveriges riksdag,
Stockholm
På uppdrag av ordföranden i Unionssovjeten
av SSSR:s Högsta Sovjet P. P.
Lobanov och ordföranden i Nationalitetssovjeten
av SSSR:s Högsta Sovjet
J. V. Pejve ber jag få framföra deras
djupa deltagande i sorgen över Andra
kammarens talman Patrik Svenssons
bortgång.
Samtidigt vill jag personligen framföra
mitt djupa deltagande i sorgen i
samband med talman Patrik Svenssons
bortgång.
N. Voinov
SSSR:s Chargé d’Affaires a. i.
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
5
Minnesord över talmannen Patrik Svensson och avliden ledamot av kammaren
Stockholm, July 23, 1960
The Second Chamber of the Riksdag,
Stockholm
Having learned the death of Mr. S.
Patrik Svensson, Speaker of the Second
Chamber of the Swedish Riksdag, I
would like to extend to you my säd
condolences.
Hsu Chung-fu
Chargé d’Affaires a. i. of the People’s
Republic of China
Herr förste vice talmannen meddelade,
att han å kammarens vägnar framburit
kammarens tack för dessa telegram
och brev.
På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren att vid sammanträde
onsdagen den 19 innevarande månad
kl. 10.00 företaga val av talman.
§ 4
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll
angående den i § 32 riksdagsordningen
föreskrivna fullmaktsgranskningen:
Protokoll,
hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 13 oktober 1960.
Till justitiedepartementet hade den 7
juni samt den 13 och den 30 augusti
1960 från länsstyrelserna i Stockholms
län, Älvsborgs län och Norrbottens län
inkommit fullmakter för lantmätaren
Ingvar Lidskog, Vallentuna, kassörskan
Ruth Anderson, Lerum, och bageriarbetaren
Erik Hammarsten, Älvsbyn, vilka
vid nya röstsammanräkningar blivit utsedda
såsom ledamöter av riksdagens
andra kammare i stället för avgångna
ledamöter av samma kammare.
Vid granskning av fullmakterna, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakterna
icke någon anmärkning.
Protokoll över vad sålunda förekom -
mit skulle jämte de granskade fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.
I ämbetet:
K. G. Grönhagen
Vid detta protokoll voro fogade de
däri omförmälda fullmakterna för lantmätaren
Ingvar Lidskog, Vallentuna,
kassörskan Ruth Anderson, Lerum, och
bageriarbetaren Erik Hammarsten, Älvsbyn,
att inträda såsom ledamöter av
kammaren för tiden till den 1 januari
år 1961 efter respektive herrar Åhman,
talmannen Svensson och Berglund.
Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Lidskog, fröken Anderson
och herr Hammarsten intagit sina platser
i kammaren.
§ 5
Upplästes ett till kammaren inkommet
läkarintyg, avsett för vederbörande
sjukkassa, varav inhämtades att herr
Asp till följd av sjukdom vore förhindrad
att tills vidare deltaga i riksdagsarbetet.
Herr Asp beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen tills vidare.
Vidare föredrogos följande till kammaren
inkomna ansökningar:
Till riksdagens andra kammare
För fullgörande av uppdrag som ombud
vid Förenta Nationernas generalförsamling
anhåller jag om ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den
17 oktober innevarande år tills vidare.
Stockholm den 19 september 1960
S. G. W. Wahlund
Till riksdagens andra kammare
På grund av studieresa i Österrike är
undertecknad förhindrad deltaga i riksdagsarbetet
17—20 okt. 1960.
Stockholm den 13 oktober 1960
Lena Renström-Ingenäs
6
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation ang. möjligheterna till svensk röstavlämning i Schweiz
Till riksdagens andra kammare
På grund av utrikesvistelse får jag
härmed anhålla om ledighet från riksdagens
arbete från och med den 18 oktober
till och med den 27 oktober 1960.
Bratteborg den 10 oktober 1960
T. G. v. Seth
Andra kammarens kansli, Stockholm
Undertecknad får härmed vördsamt
anhålla om fyra dagars ledighet från
riksdagsarbetet fr. o. m. den 17 oktober
1960.
Bakeröd, Ljungskile, 14 oktober 1960
Carl-Olof Carlsson
Till riksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed vördsamt
om ledighet från riksdagsarbetet
på grund av utlandsresa under tiden
17—21 oktober 1960.
Uppsala den 16 oktober 1960
John Lundberg
Till riksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed vördsamt
om ledighet från riksdagsarbetet
på grund av utlandsresa under tiden
17—21 oktober 1960.
Gävle den 16 oktober 1960
Anders Haglund
Kammaren biföll dessa ansökningar.
§ 6
Interpellation ang. möjligheterna till
svensk röstavlämning i Schweiz
Ordet lämnades på begäran till
Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade:
Herr
talman! Vid 1960 års andrakammarval
var röstmottagning ordnad
på närmare etthundrafemtio svenska
beskickningar och konsulat i alla delar
av världen. Det fanns emellertid ett undantag.
Svenska medborgare, som vistades
i Schweiz, hade ingen möjlighet att
delta i valet, eftersom den schweiziska
staten numera motsätter sig röstmottagning
för svenska medborgare inom edsförbundets
område.
Tidigare har sådan röstmottagning ägt
rum. Under några val skedde röstmottagning
såväl på beskickningen i Bern
som på konsulaten i Zurich och Geneve.
Enligt uppgift var det i samband
med 1955 års svenska trafikomröstning
som de schweiziska myndigheterna uppmärksammade
detta förhållande och uttryckte
sin tveksamhet. Svensk röstmottagning
i Schweiz har därefter synbarligen
icke ägt rum. Det gäller alltså andrakammarvalen
1956, 1958 och 1960
samt landstings- och kommunalvalen
1958.
Naturligtvis är det härvidlag inte fråga
om särskilt stort antal röster. Enligt
statistiska centralbyråns redogörelse
för andrakammarvalet 1952 avlämnades
vid svenska beskickningen i Bern
77 röster och vid generalkonsulatet i
Zurich 61 röster, alltså sammanlagt 138
röster. Med hänsyn till den sedan dess
avsevärt ökade turisttrafiken och de
många internationella konferenser som
förläggs till Schweiz är det sannolikt,
att antalet röster i år skulle ha blivit
avsevärt större. Med tanke på att valutgången
ibland kan hänga på någon
eller några röster, är de bristfälliga
röstavlämningsmöjligheterna i Schweiz
över huvud taget otillfredsställande. Det
förefaller också onödigt att sådana hinder
skall uppställas i ett land, med vilket
Sverige inte bara har de bästa diplomatiska
förbindelser utan också ett utomordentligt
omfattande turistutbyte.
Man har visserligen sedan 1955 på
olika sätt sökt minska olägenheterna av
detta röstningsförbud. Sålunda har
svensk röstmottagning ordnats på konsulatet
i Vaduz, huvudstaden i Liechtenstein,
dit avståndet emellertid för
många är rätt betydande. Som exempel
på besvärligheterna kan nämnas,
att ett par av de svenska politiska partierna
i extravalet 1958 bekostade buss
-
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
7
resa till Vaduz för ett femtiotal svenska
studenter vid handelshögskolan i Ziirich,
på begäran av ifrågavarande studenter,
som annars inte haft råd att
utöva sin rösträtt.
Med all respekt för den schweiziska
statens uppfattning, som enligt uppgift
bygger på den tolkningen av edsförbundets
lagar, att röstmottagning inom detta
område skulle strida mot den schweiziska
neutraliteten, förefaller det ändå
angeläget att få till stånd en överläggning
i ärendet. Är det inte tänkbart, att
det helt enkelt kan föreligga en missuppfattning
beträffande valhandlingens
innebörd? Man kan möjligen ha fruktat
valpropaganda inom edsförbundets
gränser. När det nu inskränker sig till
att kanske 200 väljare infinner sig på
svenska beskickningen och ett svenskt
konsulat för att avlämna svensk röstsedel,
förefaller de schweiziska farhågorna
vara av övervägande teoretisk
art. Man kan för övrigt fråga sig, om
inte beskickningen enligt diplomatisk
praxis även i detta sammanhang är att
betrakta som svenskt territorium, vilket
ju borde möjliggöra röstmottagning i
varje fall i Bern.
Möjligen kan denna fråga i framtiden
få större betydelse än nu. 1955 års valutredning
skall, enligt departementschefens
direktiv av den 29 augusti 1958,
uppta till behandling också frågan om
utlandssvenskarnas rösträtt. Om sådana
förändringar genomföres, att flera
utomlands bosatta svenskar än nu blir
i tillfälle att delta i svenska val, kommer
det schweiziska undantaget att
framstå såsom ännu orimligare.
Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande
fråga:
Vill herr statsrådet medverka till att
den svenska regeringen underhandlar
med den schweiziska regeringen i syfte
att till nästa val möjliggöra svensk röstavlämning
inom edsförbundets område?
Denna anhållan bordlädes.
§ 7
Interpellation i anledning av det ökade
thinnermissbruket
Herr RIMMERFORS (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Trots vissa försiktighetsåtgärder
och trots pressens och läkarnas
upplysningsverksamhet synes
thinnermissbruket, synnerligast bland
skolungdomen, tendera att öka i omfattning
och svårighetsgrad.
Frågan har på nytt aktualiserats genom
de skrämmande omständigheterna
kring pojkmordet vid Hammarby
idrottsplats. Vad som där uppdagats tyder
på en frekvens av thinnerberusning,
en lätthet att åtkomma thinnerpreparat
och en nedbrytande verkan på detta
ungdomsklientel, som är ägnade att inge
allvarlig oro.
Därom vittnar vissa åtgärder av frivilliga
organ inom samhället, några av
dem vidtagna redan före den nu aktuella
händelsen. Jag erinrar om en behjärtansvärd
aktion nyligen från färgfabrikanternas
och färghandlarnas riksorganisationer,
vilka i en skrivelse till
medicinalstyrelsen ifrågasatte om inte
större varsamhet borde iakttagas med
användningen av cellulosafärger m. m.
i skolornas slöjdundervisning, eftersom
detta drar med sig användning av thinner.
Färghandlarna vill också ha direkt
förbud mot försäljning av thinner till
minderåriga, detta som ett stöd för det
förbud som många av dem själva genomfört.
Stockholms nykterhetsorganisationers
centralförsamling har tagit ett behjärtansvärt
initiativ till ökad upplysning,
både bland ungdomar och målsmän. Till
grund för en sådan upplysning ligger
givetvis i första hand läkarvetenskapens
klara och bestämda ord. Ingen läkare
torde tveka om att thinnersniffningen
innebär en allvarlig hälsofara. Redan
på forskningens nuvarande ståndpunkt
har tillräckligt graverande bevis framkommit.
Som exempel kan nämnas den
undersökning, som två läkare, doktorerna
Bengt Karlsson och Gunnar Chris
-
8
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation i anledning av den ökning av bolagsbildningen som inträtt sedan beslutet
om allmän tilläggspensionering fattats
tiansson, publicerade för tre år sedan.
Man konstaterade där bl. a. benmärgsskador
hos drygt tredjedelen av en grupp undersökta
thinnersniffare. En anan läkare,
dr Folke Lindström i Linköping, har
i år efter studium av ett svårt missbruksfall,
som ledde till delirium tremens,
hävdat att thinner borde hänföras till
narkotikagruppen. Det finns emellertid
påbörjade undersökningar härvidlag
som läkarvetenskapen ännu inte haft
möjlighet att följa upp. För att ge större
eftertryck åt varningarna borde dessa
undersökningar slutföras.
Frågan kommer givetvis att ingående
behandlas i det förslag till ny gift- och
läkemedelsstadga, som om något år väntas
ligga på riksdagens bord. Frågan
är emellertid, om inte vissa åtgärder
borde vidtagas redan dessförinnan.
Man måste med tacksamhet konstatera
att pressen härvidlag icke tvekat
att slå larm. Stockholmspressens skildringar
av sniffningens skadeverkningar
måste ändå kunna väcka föräldrar och
målsmän. Inom lärarkåren har man
länge varit klar över thinnerberusningens
fullkomligt förödande inverkan på
det ungdomsklientel, som hemfallit åt
detta slags njutningsmedel. Under fem,
sex år har otaliga lärare klagat över
denna påtagliga fara för ungdomens
kroppsliga och själsliga hälsa. Nu måste
de uppenbarligen få hjälp från samhällets
sida.
I förening med den tilltagande alkoholiseringen
av de yngre åldersgrupperna
är sniffningen att betrakta som
en dubbel fara. Förmodligen betingar
dessa båda missbruk varandra inbördes.
Därför bör åtgärderna mot ungdomsfylleriet
kompletteras med alla tänkbara
åtgärder även mot sniffning och
narkotikamissbruk.
Interpellanten är klart medveten om
att förbud och lagbestämmelser ingalunda
avvänder hela detta hot mot vår
ungdom. Därtill kräves en aktivisering
av hela den ungdomsvårdande verksam
-
het, som utövas av kristna och ideella
ungdomsrörelser, av organ för idrott
och annan fysisk fostran, vilka åtnjuter
och i ännu högre grad bör åtnjuta samhällets
stöd och förtroende. Därjämte
kräves emellertid också vissa lagstiftande
åtgärder, som kan tänkas begränsa
skadeverkningarna.
Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få rikta följande frågor:
1.
Ämnar herr statsrådet med anledning
av den ökade s. k. sniffningen av
thinner inom vissa ungdomsgrupper
vidtaga några omedelbara åtgärder i
väntan på förslaget till ny gift- och
läkemedelsstadga ?
2. Vill herr statsrådet medverka till
att en medicinsk undersökning verkställes
beträffande thinnerpreparatens inverkan
på den mänskliga organismen
och att dess resultat snarast möjligt göres
användbara i undervisningens och
ungdomsfostrans tjänst?
Denna anhållan bordlädes.
§ 8
Interpellation i anledning av den ökning
av bolagsbildningen som inträtt sedan
beslutet om allmän tilläggspensionering
fattats
Herr förste vice talmannen lämnade
på begäran ordet till
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp),
som yttrade:
Herr talman! Sedan lagen om allmän
tilläggspensionering beslöts har bildandet
av aktiebolag ökat på ett uppseendeväckande
sätt. Under åren 1950—1953
låg enligt uppgift medeltalet nyinregistrerade
aktiebolag per år vid omkring
siffran 1 300. Under år 1959 blev antalet
mer än fördubblat och under innevarande
år räknar man med ca 5 000 påbörjade
bolagsbildningar.
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
9
Interpellation i anledning av den ökning av bolagsbildningen som inträtt sedan beslutet
om allmän tilläggspensionering fattats
En viss kontinuerlig ökning av antalet
registreringar är naturlig i en expanderande
ekonomi, ökningen under den senaste
tiden kan emellertid endast till en
mycket liten del förklaras genom den
pågående expansionen. Till övervägande
del beror den ökade bolagsbildningen
på att vår lagstiftning innehåller
bestämmelser som är diskriminerande
mot andra företagsformer än aktiebolag
och ekonomiska föreningar. Av
denna anledning ombildas många företag
till aktiebolag, trots att någon företagsekonomisk
motivering härför inte
föreligger. Även bland fria yrkesutövare,
såsom advokater, konsulterande ingenjörer
etc. kan man se tendenser till
sådan bolagsbildning.
Den språngartade utvecklingen har
utlösts av ATP-reformen, men därutöver
innehåller lagstiftningen bestämmelser
som missgynnar de företag som
bedrivs i annan form än aktiebolag och
ekonomiska föreningar, t. ex. i fråga
om sjukförsäkringen och investeringsfonderna.
De flesta av de nya aktiebolagen torde
inte ha större aktiekapital än lagens
minimibelopp, kr 5 000. Det finns ingen
anledning att genom diskriminerande
bestämmelser i sociallagar och skattelagstiftning
stimulera en kraftig ansvällning
av antalet små aktiebolag. För företagarna
innebär aktiebolagsbildningen
ökade kostnader och besvär och för
staten uppkommer inga fördelar utan
i stället merkostnader och överbelastning
hos myndigheterna.
Av denna anledning är ett snabbt ingripande
motiverat i syfte att undanröja
orättvisorna mot de småföretag
som ej drives i aktiebolagsform. Den
mest iögonenfallande diskrimineringen
är bestämmelserna om pensionsgrundande
inkomst inom ATP. På belopp
över ca 8 400 kronor får en jordbrukare,
hantverkare eller annan rörelseidkare
som ej driver sin rörelse i aktiebolagsform
betrakta bara två tredjede
-
lar som pensionsgrundande inkomst.
Om en sådan företagare t. ex. har en
anställd och båda tjänar ca 12 000 kronor
om året, blir den anställdes pension
från ATP 20 procent högre än företagarens.
Om den sistnämnde gör en
i och för sig omotiverad ombildning av
sin rörelse till aktiebolag, får han emellertid
rätt till samma pension som sin
anställde.
Som skäl för dessa bestämmelser har
anförts, att en viss del av företagarens
inkomst i själva verket utgöres av inkomst
av kapital och därför inte bör
vara pensionsgrundande. Man har schablonmässigt
uppskattat denna del till
en tredjedel av inkomsten över dubbla
basbeloppet. Det ligger i öppen dag att
denna bestämmelse verkar synnerliger
orättvist, framför allt med tanke på att
rörelseidkaren genom ombildning av
sitt företag till ett enmansaktiebolag kan
helt slippa avdraget.
En mera ingående utredning om möjligheterna
att undanröja lagbestämmelser
som verkar diskriminerande mot enskilda
rörelseidkare av olika kategorier,
såsom jordbrukare, hantverkare, ägare
av enskilda firmor och handelsbolag,
bör snarast komma till stånd. Den kommer
emellertid att ta en viss tid i anspråk.
Den mest iögonenfallande orättvisan
bör emellertid kunna avskaffas
utan ingående utredningar. Redan vid
höstriksdagen bör beslut kunna fattas
om att företagsformen icke skall vara
diskriminerande på beräkningen av
pensionsgrundande inkomst. Då någon
motion i frågan ej kan väckas i höst på
grund av de regler som gäller för arbetet
här i riksdagen, kan frågan endast
lösas genom att regeringen lägger
fram en proposition.
Med anledning av det som jag ovan
anfört får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för socialdepartementet få rikta
följande fråga:
Har herr statsrådet observerat att den
10
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation ang. verkan av formella fel
kraftiga ökningen av antalet nya aktiebolag
under den senaste tiden till största
delen beror på att lagbestämmelser
direkt missgynnar hantverkare, jordbrukare
och de rörelseidkare över huvud
taget, som ej driver sin rörelse i
aktiebolagsform? Vill herr statsrådet
omedelbart avlägsna den mest iögonenfallande
orättvisan genom att till höstriksdagen
lägga fram ett förslag som
innebär, att sådana företagare får beräkna
pensionsgrundande inkomst inom
ATP efter samma grunder som gäller
för den händelse de ombildar sin rörelse
till aktiebolag?
Denna anhållan bordlädes.
§ 9
Interpellation ang. verkan av formella
fel vid valförrättningar
Ordet lämnades på begäran till
Herr ADAMSSON (s), som anförde:
Herr talman! I samband med årets
val inträffade i Malmö ett missöde i
Slottsstadens valdistrikt 2 B, som kom
att tilldra sig synnerligen stor uppmärksamhet.
Till följd av ett formellt fel av
valnämnden kasserades 556 socialdemokratiska
valsedlar. Man hade förseglat
det konvolut i vilket de socialdemokratiska
valsedlarna inlagts med
två lika sigill i stället för som enligt
bestämmelserna med två olika.
I och för sig är måhända händelsen
icke så uppseendeväckande. Vid varje
val inträffar det ju att ett antal valsedlar
kasseras till följd av att fel begåtts
av valförrättarna. Genom aldrig så noggrant
utformade bestämmelser kan
man inte helt värja sig för den mänskliga
faktorns ofullkomlighet. Att de i
Malmö kasserade valsedlarna nu i så
hög grad blev föremål för pressens och
allmänhetens intresse sammanhänger
med att socialdemokraternas röstsiffra
ökat så kraftigt, att partiet preliminärt
vunnit ett nytt mandat i fyrstadskretsen.
Röstmarginalen för detta mandat
vid valförrättningar
var emellertid smal, och det kunde därför
befaras att de vid sammanräkningen
inför länsstyrelsen kasserade rösterna
skulle kunna påverka den slutliga mandatfördelningen.
Så blev emellertid inte
fallet på grund av de vid denna sammanräkning
tillkommande poströsterna.
Om de kasserade valsedlarna emellertid
kommit att ha betydelse för den slutliga
valutgången, hade man med all säkerhet
kunnat räkna med ett överklagande
av valet och till följd härav ett
omval i hela fyrstadskretsen.
Då konvolutet med de 556 socialdemokratiska
valsedlarna från valdistriktet
Slottsstaden 2 B icke var försett med
två olika sigill enligt bestämmelserna,
bröts detta icke vid länsstyrelsens sammanräkning.
Därmed kasserades samtliga
valsedlar från valdistriktets största
politiska parti. Någon närmare undersökning
har enligt vad som framgått
icke företagits, huruvida någon kunnat
manipulera med innehållet sedan röstpaketet
av valnämndens ordförande av
misstag förseglats med två lika sigill.
Ej heller om konvolutet verkligen innehöll
de valsedlar, varom följande var
antecknat på detsamma: »Innehåller
556 vid val till riksdagens andra kammare
i Slottsstaden 2 B valdistrikt såsom
giltiga räknade valsedlar med nedanstående
partibeteckning: Arbetarpartiet
■—■ Socialdemokraterna.»
Allmänheten och väljarna frågar sig
inför det inträffade om icke, med upprätthållande
av all nödig kontroll av att
varken valhemligheten eller tillförlitligheten
äventyras, man ändå allvarligt
borde överväga en annan och smidigare
ordning vid missöde av detta slag. Detta
i synnerhet som det nuvarande förfarandet
mera synes stödja sig på tilllämpad
praxis än på uttryckliga bestämmelser
i lagstiftningen.
Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag härmed om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få ställa följande
frågor:
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
11
Interpellation ang. bibliotekens personalorganisation
1. Har statsrådet uppmärksammat den
praxis som tillämpas av länsstyrelserna
vid sammanräkningsförfarandet, då
konvolut innehållande valsedlar icke i
enlighet med gällande bestämmelser äro
förseglade med två olika sigill?
2. Är herr statsrådet beredd medverka
till en sådan ändring att formella
fel begångna av valnämnden icke utan
vidare leder till att ett antal valsedlar
kasseras utan att en närmare undersökning
göres om valsedlarna ändock kunna
godkännas?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. bibliotekens personalorganisation
Fröken
VINGE (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! I 1955 års universitetsutrednings
betänkande nr 5 angående
forskningens villkor och behov ägnas ett
avsnitt åt bibliotekens uppgift i basorganisationen.
Utredningen understryker
med kraft, att bibliotekens personalorganisation
måste expandera i takt med
vid universiteten verksamma forskare,
om biblioteken skall kunna på ett tilltillfredsställande
sätt fullgöra sin viktiga
service-uppgift. Uttalandet avser inte
bara universitetsbiblioteken utan också
institutionsbiblioteken. Interpellanten
vill för sin del tillägga, att en motsvarande
expansion är nödvändig också
för åtskilliga andra bibliotek, framför
allt sådana vetenskapliga specialbibliotek
som, vare sig de är knutna till en
högre utbildningsanstalt eller ej, i betydande
utsträckning anlitas av studenter,
akademiska lärare och andra forskare.
Dessa bibliotek utsätts för stora påfrestningar,
när studentantalet stiger så kraftigt
som nu och när även forskningsanslagen
ökas i en takt som givetvis är
glädjande men som ytterligare ökar anspråken
på bibliotekens service.
Det har ibland gjorts gällande, att den
automatik som knäsatts som princip för
personalökningen inom den akademiska
undervisningen också borde utsträckas
att gälla de vetenskapliga biblioteken.
Mot en sådan tanke kan dock bl. a. den
invändningen riktas, att utgångsläget är
mycket olika för olika bibliotek, och att
en ren automatik skulle konservera nuvarande
orättvisor. Arbetsuppgifter och
arbetsförhållanden är ganska olika vid
olika specialbibliotek men avviker ofta
i ännu högre grad från förhållandena
vid universitetsbiblioteken. Det är säkert
riktigare att försöka fastställa vissa normer
för en bedömning av bibliotekens
behov. Dessa normer bör grunda sig,
inte på bibliotekens bestånd av levande
och döda bokmassor utan på deras reella
användning, med andra ord på låneoch
besökssiffror och andra mätare på
servicen liksom på accessionen, antalet
löpande tidskrifter m. m. Utan sådana
normer är det svårt för statsmakterna
att göra en rättvis anslagsavvägning, i
synnerhet som en del av dessa bibliotek
inte sorterar under ecklesiastikdepartementet.
Fortfarande saknas ju också ett
sådant gemensamt remissorgan för biblioteksärenden,
som vid flera tillfällen
under 1950-talet efterlysts i riksdagen
på grundval av förslag från 1945 års
universitetsberedning. Ett sådant organ
skulle åtminstone delvis neutralisera
olägenheterna av splittringen på departementsplanet,
men en utredning syftande
till att få fastare normer för bedömningen
av i synnerhet specialbibliotekens
anslagsbehov skulle därigenom
ingalunda bli obehövlig.
De normer som bör utarbetas för personalbehovet
bör givetvis inte avse enbart
totala antalet befattningshavare.
Det bör också undersökas, vilka personalkategorier
som behövs för olika
arbetsuppgifter. Det förekommer fortfarande
vid flera specialbibliotek, att
personer med bibliotekariekompetens
och med arbetsuppgifter, som normalt
tillkommer bibliotekarier, är placerade
12 Nr 22 Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation ang. en snabbare sammanräkning av poströsterna vid allmänna val
i assistentgrad. Men det finns också exempel
på att bristen på välutbildade assistenter
och biträden tvingar bibliotekarier
och amanuenser att i viss utsträckning
fullgöra arbetsuppgifter som
borde kunna anförtros personer i lägre
lönegrad, om dessa personer har tillräckliga
språkkunskaper och viss specialutbildning.
Frågan om utbildningen av bibliotekarier
för såväl folkbiblioteken som de vetenskapliga
allmän- och specialbiblioteken
har länge varit föremål för utredning
och debatt inom fackkretsar. Det
synes vara en allmän åsikt, att de nuvarande
utbildningsförhållandena är mindre
tillfredsställande och att en ganska
genomgripande reformering av bibliotekarieutbildningen
är påkallad. Både Sveriges
allmänna biblioteksförening och
SACO har gjort framställningar om en
statlig utredning av bibliotekarieutbildningen.
Enligt interpellantens mening
bör i detta sammanhang också utbildningen
inom den s. k. studentkarriären
överses och i samband därmed arbetsfördelningen
mellan assistenterna och
å ena sidan amanuenserna, å andra sidan
biblioteksbiträdena beaktas. På
grundval av en sådan utredning om utbildningen
bör vissa normer för bedömande
av olika biblioteks personalbehov
kunna fastställas.
Emellertid är behovet av personalökning
vid vissa specialbibliotek så uppenbart
och så trängande, att det vore
olyckligt om den nödvändigaste upprustningen
försenades av att man ville avvakta
resultaten av en planerad eller
nyligen påbörjad utredning. Alltför
många specialbibliotek saknar möjlighet
att hålla öppet på kvällstid, och alltför
många har svårt att rekrytera redan
inrättade tjänster i de fall, då dessa är
placerade i lönegrader som ligger långt
under vad som motsvarar arbetsuppgifternas
art och den utbildning som måste
krävas. Sådana uppenbara brister måste
rättas till redan nu, om universitetsreformen
och den planerade förbättringen
av forskningens villkor skall kunna helt
förverkligas.
Med stöd av det anförda hemställer
jag, herr talman, om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet få rikta
följande fråga:
Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt
att vidtaga för att få till stånd en
ändamålsenlig utbildning, personalrekrytering
och anslagsavvägning vid biblioteken
i allmänhet och de vetenskapliga
specialbiblioteken i synnerhet?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. en snabbare sammanräkning
av poströsterna vid allmänna val
Herr förste vice talmannen lämnade
på begäran ordet till
Herr NIHLFORS (fp), som anförde:
Herr talman! Vid det senaste valet var
poströsternas antal ca 187 000, vilket
innebar en ökning från junivalet 1958
med inemot 60 000 röster. Det har alltså
vid detta val varit ännu svårare än vid
tidigare att på grundval av den preliminära
röstsammanräkningen bedöma den
definitiva mandatställningen för de olika
partierna, då ju poströsterna inte
räknas förrän vid den slutliga sammanräkningen,
som påbörjas tidigast
åttonde dagen efter valdagen.
Med hänsyn till att antalet poströster
ökat så kraftigt och för framtiden kan
väntas öka ytterligare är det sannolikt,
att poströsternas inverkan på den slutliga
mandatfördelningen blir större.
Den ovisshet, som den bristande kännedomen
om poströsternas fördelning mellan
partierna ger upphov till, skulle då
bli än mer markant än för närvarande.
Det torde vara av allmänt intresse att
denna olägenhet undvikes. Detta kunde
ske om sammanräkningen av poströsterna
ägde rum omedelbart sedan dessa
inkommit till sammanräkningsmyndigheterna.
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
13
Interpellation ang. åtgärder för nedbringande av antalet olyckor vid flygvapnet
Interpellation ang. åtgärder mot hyresstegringar
En sådan tidigarelagd sammanräkning
av poströsterna kan av kommunikationstekniska
skäl knappast innefatta de valsedlar,
som avlämnats på beskickningar
och konsulat. Sammanräkningen av dessa
måste även efter en eventuell reform
av sammanräkningsförfarandet ske vid
samma tidpunkt som hittills, d. v. s. i
samband med den slutliga sammanräkningen.
Antalet valsedlar, som avgivits
på beskickningar eller konsulat, uppgick
vid senaste valet till ca 4 000 och utgör
alltså en mycket liten del av det totala
antalet poströster.
Ett reformerat sammanräkningsförfarande
skulle således innebära, att en
definitiv sammanräkning av de inrikes
poströsterna skedde betydligt snabbare
än för närvarande. Någon ytterligare
räkning av dessa poströster skulle således
inte behöva äga rum.
Med anledning av vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet rikta följande
fråga:
Vill herr statsrådet medverka till en
sådan ändring av gällande bestämmelser,
att en snabbare sammanräkning av
de inrikes poströsterna blir möjlig?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Interpellation ang. åtgärder för nedbringande
av antalet olyckor vid
flygvapnet
Ordet lämnades på begäran till
Herr HAGBERG (k), som yttrade:
Herr talman! Det förefaller som om
detta år kommer att bli rekordår i de
militära flygolyckornas hemska historia.
Enbart under månaderna juli och
augusti kvaddades 13 flygplan och dödades
10 unga flygare.
Särskilt anmärkningsvärda är därvid
katastroferna med det nya flygplanet
Draken, där det visat sig att själva rädd
-
ningsapparaturen inte fungerat, varför
piloterna var fastlåsta utan chans till
att lämna sina flygplan under deras
fruktansvärda fall mot marken. En enda
pilot har undkommit döden i en sådan
flygmaskin sedan denna skadats och var
på väg mot marken, men expertisen anser
detta vara ett rent mirakel. Efter en
tids startförbud och sedan man sexdubblat
den krutladdning som skall
skjuta ut förarstolen liksom föraren ur
maskinen och vidtagit en del andra åtgärder
för att få räddningsapparaturen
att fungera har flygningen återupptagits
med Draken.
Utöver detta tycks ingenting ha företagits
i anledning av flygkatastroferna
och följaktligen inte heller någonting
mot de företag som levererat de defekta
och livskrävande flygplanen eller mot
de ansvariga, som skickar ut ungdomar
att flyga med maskiner som är rena
dödsfällan. Detta är orsaken till att jag
velat rikta regeringens uppmärksamhet
på frågan.
Jag hemställer om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet få framställa följande
spörsmål:
Vilka åtgärder har vidtagits för att
nedbringa antalet flygolyckor vid flygvapnet?
Har
regeringen övervägt några åtgärder
mot de ansvariga för att räddningsapparaturen
i Draken inte fungerat och
piloterna trots detta tvingats genomföra
övningar som bara kunnat resultera i
dödsolyckor?
Denna anhållan bordlädes.
§ 13
Interpellation ang. åtgärder mot hyresstegringar
Herr
NILSSON i Gävle (k) erhöll på
begäran ordet och anförde:
Herr talman! Vårriksdagens beslut
om höjning av den garanterade räntan
för vissa hus byggda före 1952,
14
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation ang. åtgärder mot hyresstegringar
samt diskontohöjningen i januari månad
d. å. har redan till en del lett till
höjda hyror och ökade bostadskostnader
för egnahemsägare. Räntestegringen
aktualiserar ytterligare hyresökningar
fr. o. m. nästa år.
Hyresnivån har nu nått sådan höjd,
att den inger allvarliga farhågor för
en total snedvridning av den bostadssociala
målsättning som riksdag och regering
uppställt, bland annat den att
hyran icke bör ta mera än högst 20
procent av lönen. Föregående års bostadsproduktion
— 70 000 lägenheter —
skall noteras som en framgång, men löser
ändå icke de mest behövandes bostadsfråga.
Detta framgår mycket klart
av den utredning som företagits av fil.
lic. Per Holm. Av denna utredning från
en mellansvensk stad framgår, att äldre
och barnlösa lagt beslag på de större
lägenheterna medan barnfamiljerna
fått nöja sig med de mindre. De större
lägenheterna — tre rum och däröver
■—- fylldes till 24 % av barnlösa makar,
40 % av ett- och tvåbarnsfamiljer,
medan familjer med tre eller flera barn
endast till 30 % bebodde de större lägenheterna.
Sex procent av dessa lägenheter
bestod av s. k. ungkarlshushåll.
Utredningen avser hus byggda
under 1950-talet.
Orsakerna till denna snedvridning
i fördelningen av bostadsbeståndet ligger
på det ekonomiska planet. Denna
snedvridning torde accentueras ytterligare
i de allra senast byggda husen.
Sålunda meddelas från bostadsförmedlingen
i Gävle stad, att man där kan
utbjuda lägenheter om två rum och
kök, 55,7 m2, med en insats av 9 340
kronor och en månadshyra av 236
kronor plus bränslekostnader. Två rum
och kök, 58,4 ms, med en insats av
9 200 kronor och en hyra av 233 kronor
plus bränslekostnader. Tre rum
och kök — vad en barnfamilj skulle
behöva — 80,4 m^, kostar i insats
11 780 kronor och en månadshyra av
300, bränsle inräknat. Den billigaste
insatslägenheten för dagen ligger på
2 190 kronor. Det är känt att insatslägenheterna
utgör lejonparten av lediga
lägenheter.
Plånboken borde inte bestämma lägenhetstilldelningen,
men här återgivna
förhållanden pekar dock på att så
är fallet.
Även egnahemsägare drabbas hårt av
bostadskostnadernas fördyring. Sålunda
framgår det av uppgifter från länsbostadsnämnden
i Gävle att antalet
restantier — de som ej inom föreskriven
tid inbetalar räntor och amorteringar
— pendlar mellan 100 och 300,
varav ca 80 fall om året leder till
exekutiva åtgärder.
Särskilt inom skogsområdena är svårigheterna
stora. Ca 42 % av egnahemslånetagarna
har årsinkomster understigande
10 000 kronor. Årsomkostnaderna
för ett eget hem torde belöpa
sig till minst 3 500 kronor. Även i de
fall då högsta bostadsrabatt utgår, blir
årsomkostnaderna nära nog oöverkomliga
för dessa låglönegrupper. Av det
här ovan anförda torde framgå, att
ytterligare hyresstegringar kommer att
för många medföra ekonomisk katastrof.
Inom kort upptas förhandlingar mellan
de på hyresmarknaden befintliga
parterna. Krav om hyresökningar har
redan aviserats från fastighetsägarhåll.
Självklart uppstår hos många, främst
då barnfamiljerna, en stark oro över
hur de skall kunna klara sina åtagna
hyresförpliktelser. Samtidigt skärps
problemet däri genom att de färdigbyggda
hyreshusen med sina redan höga
hyror och insatser blir allt mindre
och mindre åtkomliga för de bostadslösa
och inte minst för de ungdomar
som står i begrepp att bilda hushåll.
Krafttag måste till för att dels hindra
planerade hyresökningar och dels
sänka de redan för höga bostadskostnaderna.
Med hänvisning till vad som här anförts
ber undertecknad att till herr
Måndagen den 17 oktober 1960
Nr 22
15
Interpellation i anledning av visst sammankopplande av beslutade höjningar av
folkpensionsstandarden med utgående kommunala förminer
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande frågor:
Kan man förvänta regeringens medverkan
i syfte att hindra planerade
hyresstegringar ?
överväger regeringen några nya finansieringsmetoder
för bostadsproduktionen
som frikopplar bostadssektorn
från räntefluktuationerna?
Denna anhållan bordlädes.
§ 14
Interpellation i anledning av visst sammankopplande
av beslutade höjningar av
folkpensionsstandarden med utgående
kommunala förmåner
Herr förste vice talmannen lämnade
på begäran ordet till
Herr SENANDER (k), som yttrade:
Herr talman! Den höjning av folkpensionerna
som beslutades av innevarande
års riksdag var ämnad att utgöra
en verklig standardhöjning. Att
såväl regering som riksdag därvid utgick
från förutsättningen, att kommunala
myndigheter icke skulle begagna
tillfället till att företaga beskärningar
eller inskränkningar i utgående kommunala
förmåner, måste anses vara
uppenbart. Detta bestyrkes inte minst
därav, att statsmakterna avvisat alla
förslag om avveckling av de kommunala
bostadstilläggen i takt med de
föreslagna höjningarna av folkpensionerna
under 10-årsperioden 1958—
1968. Motiveringen därtill var, att en
dylik åtgärd skulle drabba de sämst
ställda folkpensionärerna.
I Göteborg har emellertid socialnämnden
handlat på ett sätt i denna
fråga som uppenbart strider mot innebörden
av riksdagens beslut beträffande
årets standardhöjning om 250 kronor
för ensamstående och 350 kronor
för två makar. Tidigare erhöll de folkpensionärer,
som var i behov därav,
kostnadsfri åldringsvård i hemmet. För
sådan vård i pensionärshem uttogs däremot
en månatlig ersättning av 10 kronor.
Socialnämnden beslutade att den
förstnämnda kategorien fr. o. m. den 1
juli i år skulle erlägga 10 kronor i månaden
och att avgiften för den senare
kategorien skulle höjas till 20 kronor
i månaden. Samtidigt tog socialnämnden
bort diettillägg och klädeshjälp.
Motiveringen till dessa åtgärder, som
självfallet främst drabbar de fattiga
och sjuka folkpensionärerna, angavs
vara den standardhöjning, som folkpensionärerna
erhöll fr. o. m. den 1
juli.
Den kommunistiska stadsfullmäktigegruppen
i Göteborg gjorde en framställning
till socialnämnden och hemställde
om upphävande av dess beslut
beträffande avgifterna för åldringsvården.
I anledning därav förklarade socialnämnden
bl. a., att då en folkpensionär
med bostadstillägg och ett utfyllnadsbelopp
hade kr. 55:83 mer i
månaden än socialvårdens understödstagare,
så var det berättigat att efter
standardhöjningen av folkpensionsbeloppen
uttaga viss avgift för åldringsvården.
Det är häpnadsväckande att socialvården
på dylikt sätt anställer jämförelse
mellan socialvårdsfallen och
folkpensionärerna. Socialhjälpsbeloppen
är så låga att de inte medger en
någorlunda tillfredsställande levnadsstandard.
Det är dessutom bekant att
det i socialhjälpsfallen mestadels är
tillfälliga störningar i försörj ningsläget
som orsakar hjälpbehovet, medan
det för ett stort antal folkpensionärer
handlar om ett konstant behov av förstärkning
till folkpensionerna. Vidare
är det upprörande, att den ofta magra
socialhjälpsstandarden skall användas
som måttstock för vad folkpensionärerna
har rätt att påfordra efter ett livslångt
produktivt arbete, vilket statsmakterna
genom sin politik visat sig
16
Nr 22
Måndagen den 17 oktober 1960
Interpellation ang. åtgärder mot vissa pornografiska tidskrifter — Interpellation
ang. fördelningen av bidragen i anledning av 1959 års skördeskador
bedöma efter andra grunder än dem
som gäller för socialhjälpen.
Socialnämndens åtgärd att ävenledes
slopa diettillägget om 20 kronor i månaden
jämte klädeshjälpen, är ägnad
att ytterligare belysa det faktum, att
den utnyttjat den av statsmakterna beslutade
blygsamma standardhöjningen
av folkpensionerna till en försämring
av kommunala förmåner. Därigenom
har folkpensionärer, som är i behov
av åldringsvård, fått avstå 120 kronor
om året av de 250 resp. 350 kronor,
som statsmakterna tillerkänt dem i
standardhöjning. För dem som tidigare
åtnjutit diettillägg blir förlusten 240
kronor om året.
Då jag utgår ifrån att regeringen
icke kan underlåta att vidtaga åtgärder
till förhindrande av att kommunala
myndigheter på nämnt sätt förringar
värdet av statsmakternas insatser
till förbättring av folkpensionärernas
standard, anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för socialdepartementet få
framställa följande interpellation:
Kan det förväntas att socialministern
föreslår åtgärder till förhindrande
av att kommunala myndigheter, så
som skett i Göteborg, utnyttjar av statsmakterna
beslutade höjningar av folkpensionsstandarden
till genomförande
av försämringar av utgående kommunala
förmåner?
Denna anhållan bordlädes.
§ 15
Interpellation ang. åtgärder mot vissa
pornografiska tidskrifter
Ordet lämnades på begäran till
Herr DICKSON (h), som anförde:
Herr talman! »Raff», »Piff» och »Modell
naturell» är namnen på tre publikationer
som produceras och sprides i
vårt land. Pressbyrån har vägrat distribuera
de två förstnämnda, men de når
tydligen icke dess mindre ut till folket
i tusentals exemplar av varje nummer.
Vederbörande tryckfrihetsombud har
flera gånger föreslagit åtal utan att vinna
gehör, och hänvändelse till andra ledande
personer har ej ens föranlett
dessa att svara. Ansvarig utgivare för
tidskrifterna är Curth H:son-Nilson,
Torsg. 48, Stockholm, och de tryckes
av Västgötademokratens civiltryckeri.
Då tidskrifter av detta slag bidrar till
att förvirra begreppen och avtrubba
känslan för elementär anständighet hos
de personer — yngre och äldre — som
ej kan eller vill avhålla sig från att läsa
dem, är det angeläget att rättelse sker
i detta avseende; man lagstiftar mot
narkotikamissbruk, men det gift som
den pornografiska tidskriftsfloran representerar
är en än större fara.
Jag får nu anhålla om kammarens
medgivande att till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet få rikta
följande frågor:
Anser statsrådet att tidskrifter av
ovan nämnt slag bör få förekomma i
landet; om ej, vilka åtgärder vill statsrådet
föreslå regeringen för att sanera
förhållandena?
Denna anhållan bordlädes.
§ 16
Interpellation ang. fördelningen av
bidragen i anledning av 1959 års
skördeskador
Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep) erhöll
på begäran ordet och yttrade:
Herr talman! De svåra skördeskadorna
1959 drabbade i huvudsak tre områden,
nämligen Kalmar södra länsdel,
Gotlands och Värmlands län, för vilka
i här nämnd ordning redovisades ett
skördevärde av resp. 69, 73 och 76 procent
av värdet av normalskörd. För Jönköpings,
Kalmar norra, Blekinge, Älvsborgs
norra, Örebro och Västmanlands
län beräknades skördeprocenten till
mellan 80 och 85. När jordbruksnämn
-
17
Måndagen den 17 oktober 1960 Nr 22
Interpellation ang. fördelningen av bidragen i anledning av 1959 års skördeskador
den efter överläggningar med jordbrukets
förhandlingsdelegation framlade
förslag om att ett belopp av 10,4 milj.
kronor skulle få disponeras till behovsprövade
bidrag åt sådana jordbrukare,
som särskilt svårt drabbats av skördeskador,
förutsattes — såsom angavs i
propositionen nr 84 — »att den alldeles
övervägande delen av detta belopp
skulle tillfalla de av 1959 års skördeskador
svårast drabbade områdena, i
främsta rummet Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde
samt Gotlands
och Värmlands län». För flertalet övriga
hushållningssällskapsområden hade,
hette det vidare, »endast tämligen
begränsade belopp ansetts kunna komma
i fråga».
Varken departementschefen eller jordbruksutskottet
hade något att erinra mot
jordbruksnämndens förslag till huvudsaklig
fördelning av bidragsbeloppet.
Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande
nr 23 bl. a. följande: »Här må
blott framhållas att avsikten är att den
alldeles övervägande delen av bidragen
skall fördelas till de av 1959 års skördeskador
svårast drabbade områdena, i
första hand Kalmar läns södra hushållningssällskapsområde,
Gotlands och
Värmlands län.» Riksdagens beslut måsle
alltså sägas innefatta, att huvudparten
av bidragsbeloppet skulle gå till de
nämnda tre områdena.
Den bidragsfördelning, som lantbruksstyrelsen
verkställde i juni månad, kan
emellertid inte sägas stå i överensstämmelse
med intentionerna i riksdagsbeslutet.
Styrelsen fördelade då 10,05 milj.
kronor, varefter återstod 350 000 kronor
av bidragsbeloppt. Av de 10,05 milj.
kronorna gick 1,7 milj. kronor till Kalmar
läns södra hushållningssällskapsområde,
1,5 milj. kronor till Värmlands
och 800 000 kronor till Gotlands län.
De tre svårast drabbade områdena erhöll
sålunda inte såsom förutsatts vid
riksdagsbeslutet »den alldeles övervägande
delen» av bidragsbeloppet utan
tillsammans endast 4 milj. kronor,
2 — Andra kammarens protokoll 1960. }
d. v. s. knappt 40 procent av bidragsbeloppet.
Om man räknar med så hög självrisk
som 15 procenl, kvarstod enligt det siffermaterial,
som redovisades i propositionen,
en skördeskadeförlust av 13,7
milj. kronor för Kalmar läns södra del,
7.6 milj. kronor för Värmlands län och
8,3 milj. kronor för Gotlands län. De
bidragsbelopp, som tillförts dessa områden,
utgör i procent av de nämnda
förlusterna cirka 19,7 för Värmlands
län, 12,4 för Kalmar läns södra del och
9.6 för Gotlands län. I andra områden
är kompensationsprocenten från de angivna
utgångspunkterna väsentligt högre,
t. ex. Älvsborgs läns norra del med
39,5 procent och Örebro län med 42,3
procent. Även om man utgår från att
det funnits väsentliga skäl för den fördelning
som lantbruksstyrelsen gjort,
kvarstår emllertid faktum, att fördelningen
icke blivit i överensstämmelse
med de förutsättningar som angavs vid
riksdagsbeslutet.
Resultatet av fördelningen har klargjort,
att det bidragsbelopp å 10,4 milj.
kronor, som ställdes till förfogande,
var alldeles för litet i förhållande till
skördeskadeförlusterna och hjälpbehovet.
Situationen har ju förvärrats ytterligare
genom de betydande skördeskador
som inträffat i år. Den sistnämnda
frågan skall, såsom aviserats, behandlas
av riksdagen nu i höst. I detta sammanhang
är det emellertid angeläget,
att uppmärksamheten riktas på fördelningen
av skördeskadebidragen för
skördeåret 1959 i förhållande till de
förutsättningar, som angavs vid riksdagsbeslutet.
Med anledning av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
ställa följande frågor:
1) Vill herr statsrådet redogöra för
orsaken till att fördelningen av bidragen
i anledning av 1959 års skördeskador
icke blivit i överensstämmelse med
!r 22
Nr 22
18 oktober 1960
18
Tisdagen den
de förutsättningar, som angavs vid riksdagsbeslutet?
2)
Har herr statsrådet för avsikt att
vidta åtgärder i syfte att tillse, att Kalmar
läns södra hushållningssällskapsområde,
Värmlands samt Gotlands län
tillföres bidrag i anledning av 1959 års
skördeskador i den utsträckning, som
förutsattes vid riksdagsbeslutet?
Denna anhållan bordlädes.
§ 17
Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 168, angående vissa åtgärder
i anledning av skador å 1960 års
skörd, överlämnats till kammaren.
Denna proposition bordlädes.
§ 18
Anmäldes följande till herr förste vice
talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner:
nr 852, av herr Löfyren, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 134, rörande
Sveriges anslutning till vissa internationella
överenskommelser på upphovsrättens
område, och
nr 853, av herrar Allard och Stenberg,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 163, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom.
förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt.
Dessa motioner bordlädes.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.26.
In fidem
Sune K. Johansson
Tisdagen den 18 oktober
Kl. 15.00
Förhandlingarna Vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Föredrogs och remitterades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande proposition nr 168,
angående vissa åtgärder i anledning av
skador å 1960 års skörd.
§ 2
Föredrogos var för sig följande på
bordet liggande motioner; och hänvisades
därvid
till behandling av lagutskott motionen
nr 852; samt
till bevillningsutskottet motionen nr
853.
Föredrogs den av herr Rimmerfors
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående möjligheterna
till svensk röstavlämning i
Schweiz.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 4
Föredrogs herr Rimmerfors’ vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan alt
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
i anledning av det ökade thinnermissbruket.
Kammaren biföll denna anhållan.
Tisdagen den 18 oktober 1960
Nr 22
19
§ 5
Föredrogs den av herr Gustafson i
Göteborg vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet i anledning av
den ökning av bolagsbildningen som inträtt
sedan beslutet om allmän tilläggspensionering
fattats.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 6
Föredrogs herr Adamssons vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående verkan av formella
fel vid valförrättningar.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 7
Föredrogs den av fröken Vinge vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående bibliotekens
personalorganisation.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8
Föredrogs herr Nihlfors’ vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda,
men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående en snabbare sammanräkning
av poströsterna vid allmänna val.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 9
Föredrogs den av herr Hagberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
alt få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepar
-
tementet angående åtgärder för nedbringande
av antalet olyckor vid flygvapnet.
Kammaren biföll denna anhållan, t.
§ 10
Föredrogs herr Nilssons i Gävle vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder mot hyresstegringar.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 11
Föredrogs den av herr Senander vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
i anledning av visst sammankopplande
av beslutade höjningar av
folkpensionsstandarden med utgående
kommunala förmåner.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 12
Föredrogs herr Dicksons vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda,
men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder mot vissa pornografiska
tidskrifter.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 13
Föredrogs den av herr Svensson i
Stenkyrka vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet angående
fördelningen av bidragen i anledning
av 1959 års skördeskador.
Kammaren biföll denna anhållan.
20
Nr 22
Tisdagen den 18 oktober 1960
§ 14
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll:
Protokoll,
hållet vid sammanträde
med herrar vice talmän i riksdagens
andra kammare samt de
kammarens ledamöter, som blivit
utsedda att jämte dem tillsätta kammarens
kanslipersonal, den 17 oktober
1960.
Vid sammanträde den 10 maj 1960 hade
herrar deputerade beslutat att dels
bevilja stenografen hos andra kammaren
Lars A. Nilsson begärt entledigande
från och med den 1 maj 1960, dels
förordna reservstenografen Ingvar Olsson
att från och med sistnämnda dag
och till vårsessionens slut uppehålla
den efter Nilsson ledigblivna stenografbefattningen,
dels ock förordna herr
Bengt Josefsson att från och med den
11 maj och till vårsessionens slut uppehålla
en reservstenografbefattning.
Herrar deputerade beslöto nu till stenograf
hos kammaren antaga reservstenografen
Ingvar Olsson.
Med tillsättande av den efter Olsson
ledigblivna reservstenografbefattningen
skulle tills vidare anstå.
In fidem
Sune K. Johansson
§ 15
Anmäldes följande till herr förste vice
talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen
nr 854, av herrar Sehlstedt och Munktell,
i anledning av framställning angående
avlöningsbestämmelserna för
hos riksdagen tillfälligt anställda tjänstemän,
nr 855, av herr Nordgren m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
17, med förslag till lag om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk,
m. m.,
nr 856, av herr Wiklund m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
159, med förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens
utbyggande m. in.,
nr 857, av herr Hamilton m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
161, med förslag till lag om byggnadsminnen,
nr 858, av herrar Fröding och Onsjö,
likaledes i anledning av Kungl. Maj ds
proposition nr 161,
nr 859, av herr Nilsson i Svalöv in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 162, med förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk
förenings inkomst i vissa fall,
nr 860, av herr Kollberg m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 162, och
nr 861, av fröken Wetterström m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 163, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 10 g 1 mom.
förordningen den 1 december 1959 (nr
507) om allmän varuskatt.
Dessa motioner bordlädes.
§ 16
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.06.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 19 oktober 1960
Nr 22
21
Onsdagen den 19 oktober
Kl. 10.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.
§ 1
Val av talman
Anställdes, jämlikt kammarens vid
sammanträdet den 17 innevarande oktober
fattade beslut, val av talman; och
utsågs därtill herr Thapper med samtliga
avgivna eller 140 röster.
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN anförde:
Jag
hälsar kammarens nyvalde talman
välkommen till hans ansvarsfulla uppgift.
Mångårig kommunal erfarenhet,
landstingsarbete på högsta nivå, ett 20-årigt riksdagsarbete — detta utgör en
bakgrund, som vi tror är i hög grad
tillförlitlig för att Ni, herr talman, med
kunnighet och tillbörlig myndighet
kommer att leda kammarens förhandlingar.
När jag nu överräcker klubban, gör
jag det som ett synligt bevis för den
makt, men också det ansvar, som kammaren
förlänat Eder. Min förvissning
är att Ni med oviild och skicklighet
kommer att handha den.
Herr TALMANNEN yttrade: .lag ber
först att till kammarens ärade ledamöter
få uttala mitt tack för det stora
förtroende, som har visats mig genom
att jag utsetts till andra kammarens
talman, .lag kan endast försäkra, att
min strävan alltid skall vara att i möjligaste
mån söka motsvara detta förtroende.
Jag tackar också herr förste vice talmannen
för de vänliga välkomstord,
som han riktade till mig.
Herr talmannen tog härmed ledningen
av kammarens förhandlingar.
§ 2
Föredrogos var efter annan följande å
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid
till bankoutskottet motionen nr 854;
till behandling av lagutskott motionen
nr 855;
till statsutskottet motionen nr 856;
till behandling av lagutskott motionerna
nr 857 och 858; samt
till bevillningsutskottet motionerna nr
859—861.
§ 3
Interpellation ang. stimulerande av den
svenska biståndsinsatsen från näringslivets
sida gentemot de s. k. utvecklingsländerna
Ordet
lämnades på begäran till
Herr OHLIN (fp), som yttrade:
Herr talman! I strävandena att höja
produktion och levnadsstandard i de
s. k. utvecklingsländerna har många
olika vägar beträtts. De direkta bidragen
från de utvecklade länderna i form
av gåvor och lån till finansiering av
olika projekt spelar en viktig och oundgänglig
roll inom såväl de bilaterala
som de multilaterala biståndsformerna.
För att få till stånd ett industriellt
genombrott krävs emellertid vida större
insatser än som hittills kunnat presteras.
De privata investeringarna på
22
Nr 22
Onsdagen den 19 oktober 1960
Interpellation ang. stimulerande av den svenska biståndsinsatsen från näringslivets
sida gentemot de s. k. utvecklingsländerna
helt eller delvis affärsmässig bas kommer
därvid — får man hoppas — att
spela en allt större roll när det gäller
att tillföra utvecklingsländerna investeringskapital,
kreditmöjligheter och
teknisk, merkantil och administrativ
kunnighet.
I motionerna nr 1:55 av hr Lundström
m. fl. och 11:60 jämte följdmotioner
av hr Ohlin m. fl. till innevarande
års riksdag rörande ökat bistånd
till utvecklingsländerna framhölls, att
på det finansiella området torde frågan
om möjligheterna att öka de privata
industriella investeringarna komma
att träda i förgrunden. Det heter i detta
sammanhang ytterligare i nämnda
motioner bl. a.:
»Sannolikt ligger just här de bästa
möjligheterna att få till stånd en kapitalexport
till utvecklingsländerna av
tillräckliga dimensioner för att bilda
underlag för ett industriellt genombrott
inom dessa länder. Det kan erinras
om att under den svenska industrialiseringsprocessen
utländsk kapitaltillförsel
från privata källor spelade
en väsentlig roll både genom att utländska
företag startade industrier här
i landet och genom att svenska staten,
t. ex. för järnvägsbyggandet, kunde
långfristigt upplåna kapital på förmånliga
villkor.
Ett av de allvarligaste hindren för
en stegring av de privata kapitalplaceringarna
från de utvecklade länderna
inom utvecklingsländerna är de ofta
avsevärda politiska riskerna. Härav
följer att ett huvudproblem är att finna
vägar för att reducera sådana risker.
Möjligen skulle ett internationellt
samarbete i form av statsgarantier eller
på annat vis kunna reducera riskerna
på ett verksamt sätt genom att fördela
dem. Ett slags internationellt kreditgarantisystem
för underlättande av kapitalexport
till utvecklingsländerna kan
därför behöva övervägas.
Ett annat hinder ligger däri att det
privata kapitalets rörlighet ofta i hög
grad hindras genom statliga restriktioner.
Detta gäller t. ex. Sverige i
mycket hög grad. Såväl in- som utförsel
av kapital är här underkastade begränsningar.
Svårigheterna för utländska
företag att här i landet starta rörelse
begränsas bland annat genom de
inskränkningar som gäller för utländska
medborgare att förvärva fast egendom.
Dessa och andra hinder för utländskt
kapital att investeras inom
Sverige torde indirekt påverka svenskt
kapitals möjlighet att investeras utanför
vårt lands gränser och sålunda
även inom utvecklingsländerna.»
För att en mera betydande ökning
av den svenska insatsen skall komma
till stånd krävs i väsentliga avseenden
förändrade förutsättningar. Några av
de centrala är för Sveriges del följande:
lättnader i fråga om de internationella
kapitalrörelserna både när det
gäller utförsel och införsel av kapital.
Även frågan om villkoren för utländska
medborgare att här i landet etablera
verksamhet hör hit. (Se bl. a. bankoutskottets
uti. nr 22/1960.) Möjligheterna
att genom statsgarantier och
eventuellt på internationell samarbetsväg
uppnå försäkring mot politiska
risker vid investeringar i U-länder
framhålls utom i den citerade fp-motionen
även av den s. k. SNS-utredningen
»Sveriges näringsliv och de underutvecklade
länderna», (1960), sid.
20.
De nuvarande kreditmöjligheterna
för export är utformade med hänsyn
till behoven vid handel med utvecklade
länder. De maximala kredittiderna
måste avsevärt förlängas för att bli
till nytta för U-länderna. 7—10 års
kredittid är säkert i många fall nödvändig
för att krediterna skall bli till
verklig hjälp. Detta fordrar en viss revision
av vårt kreditgarantisystem.
Längre kredittider innebär ökade
kommersiella risker. Härtill sluter sig
Onsdagen den 19 oktober 1960
Nr 22
23
Interpellation ang. stödet åt det mindre jordbruket
i förbindelserna med U-länderna ofta
betydande politiska risker. Trots att
exportkreditnämndens villkor för försäkringsmässig
garanti gentemot en
långivare liberaliserades något 1959,
varvid ramen vidgades från 300 till 600
milj. kronor, kan de större riskerna
av såväl kommersiellt som politiskt slag
inte täckas nöjaktigt när det gäller
U-länderna. Inte heller medger bestämmelserna
en tillräckligt lång kredittid
för exportinriktning på U-länderna.
Bl. a. den västtyska staten bär tydligen
på helt annat sätt trätt in med garantier.
SNS-utredningen ifrågasätter en
liberalare tillämpning av de svenska
villkoren och eventuellt en subventionerad
nedskärning av försäkringsavgifterna
för svenska exportkreditgarantier
i hithörande fall.
Mot bakgrund av det anförda får jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
hans excellens herr statsministern få
framföra följande interpellation:
Överväger regeringen att framlägga
sådana förslag och vidta sådana åtgärder
i fråga om bestämmelser som reglerar
kapitalrörelserna till och från
Sverige och i fråga om de svenska exportkreditgarantierna
att den svenska
biståndsinsatsen från näringslivets sida
gentemot U-länderna underlättas
och stimuleras?
Denna anhållan bordlädes.
§ 4
Interpellation ang. stödet åt det mindre
jordbruket
Herr LARSSON i Hedcnäset (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:
Herr talman! När 1959 års riksdag
beslutade om omläggning av det särskilda
stödet till det mindre jordbruket,
frångicks småbruksutredn ingens
enhälliga förslag och stödet blev väsentligt
mindre än vad utredningen
förordat. De ogynnsamma förhållanden,
som under de senaste åren varit
för handen för jordbruksnäringen, har
satt småbruket i ett bekymmersamt
läge. Mot bakgrunden härav gjorde
RBF den 16 juni i år framställning till
regeringen om att småbruksfrågan på
nytt skulle tagas upp till prövning.
Framställningen föranledde då icke
annan åtgärd från regeringens sida än
att den överlämnades till den nya jordbruksutredningen,
som skulle vara
oförhindrad att om den så fann påkallat
redovisa sina överväganden härvidlag
oberoende av när utredningen i
övrigt räknade med att i sin helhet ha
slutfört sitt uppdrag.
Jordbruksutredningen har nu beslutat
uppdra åt jordbruksnämnden att
verkställa en beräkning rörande småbrukets
inkomstutveckling och undersöka
om denna bör föranleda någon
revision av nu utgående småbruksstöd.
Småbruksutredningen gjorde inkomstjämförelser
fram t. o. m. år 1955. Jordbruksnämnden
har alltså nu att göra
beräkningar för tiden därefter. Man
kan räkna med att nämnden behöver
några månader på sig för att fullgöra
detta uppdrag.
I den debatt som förekom i anslutning
till att RBF gjorde sin framställning
hävdade jordbruksministern, att
regeringen inte kunde lägga fram förslag
till förbättrat småbruksstöd förrän
undersökning verkställts av de omständigheter,
som kunde motivera att
riksdagen föreslogs att ändra sina tidigare
beslut. En sådan undersökning,
som jordbruksministern fann nödvändig
för en propositions framläggande,
möjliggöres sålunda nu genom jordbruksutredningens
initiativ och kan
beräknas vara fullföljd i så god tid,
att förslag kan föreläggas 1961 års
riksdag. Vad resultatet av undersökningen
kommer att bli skall man naturligtvis
inte uttala sig om nu. Men
all sannolikhet talar för att den kommer
att uppvisa en negativ inkomstutveckling
för småbruket i jämförelse
med den allmänna inkomstutvecklingcn.
24
Nr 22
Onsdagen den 19 oktober 1960
Interpellation ang. stödet åt det mindre jordbruket
Med stöd av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande
fråga:
Är herr statsrådet beredd att —
därest jordbruksnämndens undersökning
uppvisar en negativ inkomstutveckling
för det mindre jordbruket
under de senaste åren i jämförelse med
den allmänna inkomstutvecklingen —*■
framlägga förslag till 1961 års riksdag
om ett effektivt stöd åt det mindre
jordbruket?
Denna anhållan bordlädes.
§ 5
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.22.
In fidem
Sune K. Johansson
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 60
007709