Lördagen den 15 Mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1873:315

190

Den 15 Mars, f. m.

Lördagen den 15 Mars.

Kl. 10 f. m.

§ 1-

Justerades protokollet för deu 8, äfvensom förut ej justerade protokollsutdrag
för den 12 innevarande månad.

§ 2.

Herr Talmannen tillkännagaf, att Herr G. Kolmodin, enligt ett till
Kammaren ingifvet, af Medicine Doktor A. Kjellberg utfärdadt läkarebetyg,
vore al sjukdom tillsvidare förhindrad att deltaga i Kammarens förhandlingar.

§ 3.

Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets utlåtande N:o 25, angående
öfverlemnande till särskild! Utskott af motionen rörande utvidgning af
elementarläroverk.

§ 4.

Efter föredragning af Banko-Utskottets memorial N:o 8, i anledning
af återremiss af 3:dje punkten i Utskottets betänkande N:o 6, om sättet
för utseende af ledamöter i styrelserna för Riksbankens kontor i orterna,
blefvo Utskottets i nämnda memorial gjorda hemställanden af Kammaren
bifallna.

§ 5.

Sedan Riksdagens båda Kamrar numera bifallit den af vederbörande
Utskott tillstyrkta ansvarsfrihet för Riksdagens fullmäktige i Banken och
Riksgäldskontoret, äfvensom till afgörande förehaft Banko-Utskottets i
nästföregående § omförmälda memorial N:o 8, rörande sättet för utseende
åt ledamöter i styrelserna för Riksbankens kontor i orterna, så blef, under
åberopande af hvad vid sednaste talmanssammanträde i sådant afseende
öfverenskommits, det förslag af Herr Talmannen nu framstäldt, att val af
de valmän, som hade att utse ej mindre bemälde fullmäktige jemte deras
suppleanter än jemväl styrelseledamöter och suppleanter vid Riksbankens

Deri 15 Mars, f. m.

191

afdelnings-kontor i Göteborg, Malmö och Wisby, måtte företagas i Kammarens
sammanträde nästkommande Lördag den 22 dennes.

Detta förslag bifölls; hvarjemte Kammaren, likaledes på Herr Talmannens
framställning, beslöt att för ifrågavarande valmän skulle, omedelbart
efter valmansvaiet, utses suppleanter, hvilkas antal vid denna, såsom
vid föregående riksdagar, bestämdes till sex.

§ ö Föredrogos,

men blefvo ånyo bordlagda:

Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 2 (i samlingen
N:o 15); samt

Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 6 (i samlingen
N:o 16).

§ ''•

Förekom till behandling Konstitutions-Utskottets memorial Nio 8, angående
fullbordad granskning af de i Stats-Rådet förda protokoll.

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz anförde:
Herr Talman, mine Herrar! Vid sistlidne års riksdag, då Konstitutionsutskottet
efter verkställd granskning af statsrådsprotokollen afgifvit sitt
utlåtande deröfver, uttalade eu af mina kolleger sin åsigt angående den
hållning han såsom ledamot af Stats-Rådet under öfverläggningen i ämnet
ansåg sig böra iakttaga. I det jag fullkomligt delar hans uppfattning,
har jag ingalunda för afsigt att uppträda till försvar för någon klandrad
regeringsåtgärd, äfven om sådan funnes omnämnd i sjelfva Utskottets memorial.
Mot en anmärkning, framställd i eu betänkandet åtföljande reservation,
är jag så mycket mindre villig att ingå i försvar, som jag för
min del anser 107 § Regeringsformen oförtydbart innebära, att en ledamot
af Konstitutions-Utskottet icke i denna sin egenskap är berättigad
att hos Riksdagen framställa anmärkningar mot Stats-Rådets ledamöter.
Olämpligheten af ett dylikt förfaringssätt ådagalägges också tydligen i
förevarande fall. Ty om den fråga, som nu är föremål för anmärkning i
reservationen, blifvit utredd inom Utskottet, så hade visserligen icke så
oriktiga faktiska uppgifter framkommit, som nu är förhållandet. Åtminstone
hade halten af dessa uppgifter då otvifvelaktigt blifvit påvisad.

Det är för att i någon mån belysa dessa uppgifter som jag begärt
ordet. Jag har ansett det nödigt med hänsyn till det vitsord, som eljest
enligt sakens natur måste tillkomma uppgifter lemnade af en KonstitutionsUtskottets
ledamot.

Reservanten anför såsom ett exempel på beslut, hvartill “eu vaken
och fosterländsk regering synes icke hafva bort tillstyrka bifall", att -en
enskild utländing, i sammanhang med eganderätt till fastighet för 35,000
R:dr, fått afverkningsrätt till skogar samt nyttjanderätt till flottleder m.
m. lör 1,374,638 R:dr“. Denna uppgift är icke med sanna förhållandet
öfverensstämmande. Jag trodde att reservanten, såsom boende i södra

loa

Den 15 Mars, f. ro.

Sverige, der en mängd utländingar arrendera jord, hade sig bekant att
utliinding för tillgodonjutande af arrende- och nyttjanderätt till jord, icke
beköfver tillåtelse af Kongl. Maj:t, samt att förhållandet är enahanda i
fråga om afverkning af skog. Den af reservanten antydda tillåtelsen har
således icke blifvit af Kongl. Maj:t meddelad lika litet som Konungens rådgifvare
kunnat vare sig till- eller afstyrka densamma. Genom en sådan
åtgärd skulle Konungens rådgifvare visserligen på ett betänkligt sätt hafva
öfverskridit gränserna för sin befogenhet.

Med sjelfva grunden förfaller naturligtvis ock det resonnement, som
derpå är bygd!, och hvari förespeglas vådor till och med för vårt lands
sjelfständighet. Sin antydan härom stöder reservanten på den omständigheten,
att eu förändrad skogslagstiftning möjligen är att förutse och att
derigenom utländingar, som inlåtit sig i afhandlingar om rätt till skogsafverkning,
skulle se sig gäckade i de förhoppningar de byggt på sina ingångna
kontrakter. Deremot yttrar reservanten ingenting angående förändrad
lagstiftning i fråga om sågverk och finner också, helt naturligt,
det icke betyda något, huruvida den såg, hvarpå utländingen tillgodogör
sig afverkningen, är bygd på hans egen grund eller på jord, som är arrenderad
på tio, tjugo till och med femtio år. Ligger det nu verkligen någon
våda i utländings rättighet till skogsafverkning, så är det visserligen
icke regeringen, som derför hör bära skulden, utan de enskilde, hos hvilka,
derest de med reservanten förutse vådor, som kunna uppstå genom upplåtande
åt utländingar af rätt till skogsafverkning icke såsom sig bör
iakttaga sina förpligtelser mot fäderneslandet.

Vidare måste jag fästa mig vid den summa, för hvilken svensk jord
enligt reservantens uppgift skall hafva blifvit af utländingar med Kongl.
Maj:ts tillstånd förvärfvad under den tid granskningen af statsråds-protokollen
omfattar. Denna summa uppgifves af reservanten till öfver 10
millioner R:dr. Genast då jag såg denna uppgift, trodde jag mig hafva
anledning betvifla riktigheten deraf och lät derföre inom mitt departement
verkställa en utredning i detta afseende. Enligt nämnda utredning, för
hvars resultat jag tror mig kunna ansvara, uppgår den ifrågavarande
summan till mindre än 8,200,000 R:dr. Men för att komma till det mål,
man önskar vinna, eller eu öfversigt i hvad mån svensk jord öfvergått i
utländsk mans ego, måste man från ofvanomförmälda summa draga värdet
af den jord som redan förut varit utländsk man tillhörig och nu gått ur
hand i hand utländingar emellan, enär ju dylika försäljningar icke öka
värdet af utländings egendom i landet, Summan härför belöper sig i
det närmaste till 1,775,000 Rall’. Drager jag detta belopp från totalsumman,
kommer jag till en återstod af 6,385,000 och några hundra Rulla
Vill man sedan erhålla en noggrannare kännedom om värdet af sjelfva
flen svenska jord, vid hvars öfverlåtelse till utländing reservanten tyckes
fästa den egentliga vigten, måste man från sist berörda summa ytterligare
draga värdet af stadsfastigheter, hvilket ingår i denna summa, äfvensom
värdet af de industrianläggningar eller af sjelfva platserna derför, hvilka
öfvergått i utländings hand, och hvarigenom summan betydligt nedgår.
Och slutligen synes det mig, att, för vinnande af ett fullt riktigt resultat
i förevarande afseende, jemväl bör tagas i betraktande värdet af den jord,

som

Den 15 Mars, f. in.

19*

som tillhör ut-ländingar, hvilka under granskningsåret blifvit naturaliserade.
Det är på flen summa som erkålles först sedan alla dessa reduktioner
blifvit verkställda, som det synes mig att några betraktelser i förevarande
hänseende böra göras, i fall man anser sig dertill befogad. Den summa
reservanten uppgifvit anser jag icke hafva de egenskaper, att derpå riktiga
slutledningar kunna grundas.

Herr Sven Nilsson i Österslöf: Herr Talman! Hans Excellens

Herr J ustitie-statsministern började sitt anförande dermed, att han ansåg
eu Konstitutions-Utskottets ledamot i denna sin egenskap icke vara berättigad
att framställa något klander mot regeringens handlingar. Hade
Hans Excellens med uppmärksamhet genomläst min reservation, skulle hau
hafva funnit att det är Konstitutions-Utskottets uraktlåtenhet jag klandrat
och icke regeringens handlingssätt. Men för att ådagalägga, att Utskottet
kunnat på annat sätt fullgöra sin skyldighet, bär jag anfört fakta.
Deremot har jag icke tillåtit mig gorå någon anmälan till Riksdagen eller
framställa något klander beträffande regeringens handlingar. 1 parentes
vill jag nämna, att jag i mitt första koncept begagnat uttrycket pligtförgätenhet,
emedan jag ansett det Konstitutions-Utskottet icke fullgjort sin
pligt. Vidare har Hans Excellens velat belysa mina i reservationen lemnade
uppgifter och kallar dessa för oriktiga. Jag vill då för Kammaren
genast tillkännagifva, att jag icke tagit dessa uppgifter ur egen
fatabur eller ur luften, utan att de grundas på eu af KonstitutionsUtskottets
sekreterare, efter uppdrag af Utskottet, med ledning ai statsrådsprotokollen
uppgjord tablå öfver de regeringsbeslut, hvarigenom utländingar
under sistlidne år tillåtits förvärfva fast egendom i Sverige.

1 Konstitutions-Utskottet. finnes för öfrig! förvarad t ett summariskt sammandrag
häröfver, gällande för ett par föregående år. Hvad hans Excellens
särskild! nämner i afseende på afyttringeu af sågverk till sammanlagdt
värde af 1,409,693 R:dr, så heter det här i en not: “köpeskillingen
för fastigheten utgjorde 35,000 Rall- och för afverkningsrätten 1,374,638
R:dr.

Tvenne statsråd afstyrkte bifall till ansökningen, derföre att egendomen
var inköpt i sammanhang med utverkning, hvaremot densamma
tillstyrktes af de öfrige statsråds-ledamöterne utan anförande af något
skäl, annat än det Landshöfdingeembetet i Gefieborgs län angifvit för sitt
tillstyrkande af bifall till ansökningen, nemligen att sökanden förut egen
fastighet inom länet. Med Kammarens tillåtelse tager jag mig friheten
uppläsa det afstyrkande utlåtande, som ett par statsråds-ledamöter afgåfvo.
Den ene säger nemligen: “Dä den fastighet, som sökanden anhållit
att få besitta, blifvit af honom, enligt hvad handlingarne utvisa, inköpt
i sammanhang med rättigheten till utverkning af skogen på ett betydligt
område och synes hufvudsakligen afsedd att. användas för bedrifvande af
eu vidsträckt skogshygges- och sågverksrörelse: men idkandet af eu sådan
handtering med en af vårt lands vigtigaste produktionskällor, enligt min
åsigt, icke bör med afseende på innehållet af 26 § i Kongl. förordningen
den 18 Juni 1864 medgifvas en utrikes boende främling, hvars intresse
kan vara väsendtligen oförenligt med den för landets framtid angelägna

Iiiksd. Prat. 1873. 2 Afd. 2 Band. 13

Den 15 Mars, f. m.

194

omsorgen om skogens bestånd i de nordliga landskapen; hemställer jag
för min del att den underdåniga ansökningen icke måtte i nåder bifallas";
och deri instämde den andre ledamoten. Jag tror att hvar och
en, som begrundar och lyssnar till dessa skäl, skall finna dem vara sådana,
att äfven Konungens öfriga rådgifvare bort hysa betänkligheter. Det är
icke att leka med att släppa in utländingar att sköfla vår jord och våra
skogar, Indika vi ju göra allt för att söka bevara mot den förstöring vi
sjelfva anse oss åstadkomma å dem.

Af statsråds-protokollet inheintas vidare, att samme utländing, eu
Herr Weguelin från England, förut i landet förvärfvat afverkningsrätt till
skog. Han är således eu af våra största Baggbölingar och för en sådans
spekulationer lemnar man fältet öppet. Enligt mitt förmenande hade eu
fosterländsk regering icke bort handla så.

Beträffande den af mig nämnda summan, så har Utskottets sekreterare
i förutnämnda tablå upptagit den till 10,471,151 R:dr och
då är ändå ett och annat belopp icke inräknadt. Jag kunde således
tryggt säga öfver tio millioner. Nu anmärker hans Excellens, att derifrån
bör frånräkna^ värdet af den egendom, som förut innehafts af utländing.
Jag vill icke bestrida att icke någon af ifrågavarande egendomar förut
tillhört utländing, emedan handlingarne icke upplysa om hvilken som
varit säljare. Men tillståndet för utländingar att besitta dessa egendomar
har dock blifvit meddeladt af samma Kongl. Maj:ts regering; fastän
det kan vara möjligt att någon utländing sålt till en annan, så är det
faktiska förhållandet detsamma. Det är endast med hänsyn till den störa
procenten af svensk jord, som under sistlidet år utländing tätt tillåtelse
att taga i besittning, som eu dylik afräkning kan inverka något. Jag
hade verkligen icke väntat att blifva beskylld för att lemna felaktiga uppgifter.
Jag tror icke att jag under min riksdagsmannaverksamhet låtit
sådant komma mig till last, utan att hvar och en, som vill döma opartiskt,
skall erkänna att, hurudana åsigter jag än hyllat, jag dock aldrig
farit med svammel och lögn. Jag tror att mitt handlingssätt varit fullt
lojalt och hederligt, och önskade att alla andra lika samvetsgrant som
jag följde sanningen, beträffande det enskilda som det offentliga.

Vidare yttrar Hans Excellens att mina anmärkningar i förevarande hänseende
icke kunna träffa regeringen, utan att all skuld drabbar de enskilde,
som icke sett sig bättre för, utan sålt jord till utländingar. Proklameras
eu sådan grundsats, så kan man på samma gång proklamera att det icke
behöfs någon regering. Skola de enskilde ansvara derför, att landet öfversvämmas
af utländingar till följd af att svensk egendom säljes åt dem,
då för utländings besittning af svensk jord Kongl. Maj:ts tillstånd fordras,
hvad tjenar då Kongl. Maj:ts makt i detta hänseende till? Jag anser
att hvarje rättighet har eu motsvarande skyldighet och att då Kongl.
Maj:t har rättighet att meddela tillstånd för utländingar att besitta fast
jord, Kongl. Maj:t jemväl är skyldig tillse att en sådan tillåtelse icke lemnas
handlöst.

Här föreligga för öfrig! andra fall, dem Hans Excellens icke berört.
Han har sålunda icke talat om, hvad jag nämnt, i reservationen att tre särskilda
utländska bolag fått gemensamt förvärfva bruks- och landtegendom
till värde af öfver 1,000,000 K:dr. Väl kan man tänka sig att en enskild

Den 15 Mars, f. in.

195

utländing bosätter sig här och blir svensk undersåte, men icke kan man
vill föreställa sig att tre tyska bolag skulle flytta hit och blifva svenska
undersåter. Att derföre lemna bolag rättighet till besittning af svensk
jord till så stora belopp, anser jag mindre välbetänkt samt föga egnadt
att uppmuntra den inhemska näringen. Hans Excellens nämner vidare,
att värdet af den utaf utländingar inköpta svenska jorden skulle uppgå
till mindre än 8,200,000 R:dr. Jag har nyss nämnt den summa, hvartill
detta värde uppgår, och jag anhåller att detta blir antecknadt till protokollet,
på det att jag icke må för framtiden stå och skyldra såsom den
der hvilken icke kunnat tillbakavisa beskyllningen för osanna uppgifter.

Men det är flera andra förhållanden som ådagalägga Kongl. Maj:ts
regerings lättsinniga behandlingssätt af dylika frågor. Jag tvekar icke att
begagna uttrycket lättsinniga. Man ser nemligen af statsråds-protokollen,
att en utländing inköpt eu egendom i ett lön samt begärt Kongl. Maj:ts
tillstånd att få besitta den. Konungens Befallningshafvande, hörd öfver
denna ansökning, förmälde att utläudingen hade anlagt ett större sågverk
samt att hans afsigt synbarligen vore att endast bedrifva stor skogssköfling.
På grund häraf afslogs hans begäran, men nästa år kom samme
utländing, med andra betyg naturligtvis, och begärde på nytt tillstånd
att få besitta den inköpta egendomen, och då, besynnerligt nog, fann
regeringen icke något hinder för bifall härtill, utan tillståndet beviljades.
Det var samma person och samma egendom - troligtvis hade han icke
låtit nedrifva sågen eller upphört att afverka skogen — och Kongl. Maj:t
beviljade således nu ansökningen, under enahanda förhållanden som Kongl.
Maj:t förut afslagit densamma. Ett sådant handlingssätt synes mig verkligen
betecknande.

Jag har, såsom sagdt, icke tillåtit mig att göra något yrkande med
anledning af de felaktigheter som, enligt mitt förmenande, blifvit begångna
såväl i nu särskild! omnämnda som i liera andra afseende;!, utan bär jag
endast klandrat Konstitutions-Utskottet för dess uraktlåtenhet att anmärka
dessa felaktigheter. Och ett sådant klander anser jag fullt berättigad!,
regeringen må nu taga åt sig detsamma så mycket hon kan finna lämpligt.
Då emellertid Konstitutions-Utskottet låtit eu sådan uraktlåtenhet
komma sig till last i förevarande fall — och jag skulle kunna påpeka
ännu flera — så tror jag, att man med fullt skäl kan lägga Konstitutionsutskottets
nu föredragna memorial med ogillande till handlingarne, hvarom
jag också anhåller att Herr Talmannen behagade framställa proposition.

Till sist vill jag tillkännagifva, att jag icke skal! underlåta att ånyo
uppträda och försvara min reservation, i fall den blir utsatt för flera
anfall.

Herr fluss: Då jag tillhör utskotts-majoriteten i denna fråga och
således lafrödt, Utskottets beslut att lemna full decharge åt Konungens
rådgifvare för deras handlingar under sistförfluten år, anser jag mig också
skyldig att, såväl å egna som å den flinga majoritetens vägnar, tillkännagifva
de grunder, på hvilka Utskottet fotat sitt utlåtande. Jag vill då till
en början nämna, att man inom Utskottet allmänt var ense derom, att
de förhållanden, hvilka reservanterne omförmäla, rörande utländings besittningsrätt
af svensk jord, oberoende af svensk medborgarerätt, var val

196

I)fn 15 Murs, i’. ?».

egnadt att gifva anledning till betänkligheter. Men man var ock ense
derom att Utskottet icke hade behörighet att föreslå något sätt att afhjelpa
dessa betänkligheter. De förhållanden, som reservanten här anfört,
tala såsom faktiska för sig sjelfva, ehuru de förklaringar, Hans Excellens
Herr .Tustitie-statsministern nu afgifvit, synas i åtskilliga fall vara tillfyllestgörande.
Jag delar gerna reservantens betänkligheter uti ifrågavarande
afseende, jemte reservationens syfte, men kan likväl icke dela den
åsigt han i sin reservation sökt göra gällande, nemligen att Konstitutionsutskottet
icke rätt fullgjort sin pligt, då det icke inför Riksdagen anmält
regeringshandlingar, som skulle vara stridande emot rikets sannskyldiga nytta,
eller att Konstitutions-Utskottet borde hafva gjort anmälan mot Konungens
rådgifvare, vare sig efter 106 eller 107 § Regeringsformen.

Må vi då se till huruvida rikets sannskyldiga nytta blifvit eller blifver
så fullkomligt åsidosatt derigenom, att utländsk man fatt besittningsrätt
till svensk jord, utan att behöfva blifva svensk medborgare. Enligt min
åsigt har tvärtom medgifvandet af denna besittningsrätt i många hänseenden
under seduaste decennier ländt landet till nytta och gagn. Jag vill
exempelvis nämna, att vi på jemförelsevis kort tid härigenom fått vält
nationalkapital i landet ökad t genom de kontanta penningar utländingeu
infört, vår industri har derigenom uti flera rigtningar nått en icke ringa
höjd; vårt åkerbruk har blifvit förbättradt, och slutligen har eu mängd
enskilda jernvägar åstadkommits just i följd af utländingens tillträde bär
i landet. Alla dessa fördelar anser jag icke vara så att förkasta. Så
länge dessa medgifvande», att utländingeu tick besitta svensk jord, skedue
med måtta, var det ingen våda utan snarare fördel. Men sedan denna
besittningsrätt, jag medger det, på sednare tid på ett betänkligt sätt, utvidgats.
påstår man detta förhållande skulle kunna innebära till och med
vådan för vårt lands sjelfständighet. Hur skall då detta förhållande kunna
athjelpas eller förekommas? År väl en inskränkning i utländings rätt till
att besitta svensk jord förenlig med nutidens frisinnade åsigter rörande
samfärdseln mellan nationerna? Jag vill i detta afseende ur en tryckt
bok (Tidskrift för Lagstiftning etc,), som jag bar bär i min band, lemna
några upplysningar om huru Europas öfrig» länder lagstiftat härutinnan
och hvaraf framgår, att de flesta äro liberalare än vi sjelfva. I Norge,
Danmark, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien, Portugal. Italien
och Grekland är utländsk man, som icke bosatt sig inom landet eller derstädes
vunnit medborgarerätt, likväl enligt lag och utan särskildt tillstånd
behörig att med full och ovilkorlig eganderätt besitta fast egendom af alla
slag, så val i städerna, som på landsbygden. I England, Skoband och
Irland är stadgadt, i främsta rummet, att last och lös egendom af hvad
namn och beskaffenhet som helst må öfvertagas, förvärfvas, innehafvas och
disponeras af utländing på samma sätt i alla hänseenden, som åt infödd
britisk undersåte. Preussens lagar tillåta hvarje utländing att derstädes
med full frihet och full eganderätt förvärfva alla slags fastigheter, dock
med förbehåll, att utländska ••civila personer", hvarmed här förstås stater,
kommuner, bolag etc., om de vilja besitta fastighet i Preussen, behöfva för
hvarje sådant förvärf särskild tillåtelse af Konungen. 1 Österrike tinnes
ingen lag, som föreskrifver att egenskapen af österrikisk undersåte är nödvändig
för att kunna besitta fast egendom af hvilken beskaffenhet som

Den 15 Mars, f. in.

197

helst. Enahanda är förhållandet i Ungern, der utländingar ega rättighet
att besitta fast egendom, utan att någon särskild ansökning derom erfordras
och utan att något afseende fästes dervid, huruvida de äro bosatta
i eller utom konungariket. Men, mine Herrar! vi hafva tvänne exempel
till från stater, som anses vara de mest konservativa, nemligen Ryssland
och Turkiet. I det förra landet ega utländska underså ter fullkomligt samma
rätt som ryssar till förvärfvande och innehafvande af fastigheter, alla slag,
inom det egentliga kejsardömet, utan att någon anhållan derom behöfver
framställas. Och i Turkiet slutligen är åt utländing tillförsäkrad rätt
att, på lika grunder och vilkor, som ottomaniska undersäter, besitta fast
egendom, utan att detta beror af bosättning eller naturalisation inom riket.
Jag frågar nu, då vi se dessa de flesta europeiska länders lagstiftning i
detta hänseende vara så liberal, att utländing icke ens behöfver vederbörlig
tillåtelse att besitta jord, skola då vi göra ytterligare inskränkningar
härutinnan och vi i vårt frisinnade land sålunda visa oss mindre fördomsfria
än sjelfva Ryssland och Turkiet? — Jag tror icke att vi svenskar
vilja vara det.

Något korrektiv mot alltför stor frihet för utländing att besitta svensk
jord vill man likväl hafva, men hvari skulle det bestå? Jag kan icke
tänka mig mer än tvänne, nemligen antingen rent förbud eller också det
stadgande, att utländing icke får besitta svensk jord utan att först vara
svensk medborgare. Det sistnämnda anser jag vara det enda korrektiv,
som kan komma i fråga. Men om utländing måste vara svensk medborgare,
så möter genast den invändningen, att vi hafva eu af Konung och
Riksdag gemensamt stiftad civillag, enligt hvilken en utländing icke kali
blifva svensk medborgare, förr än han vistats tre år i landet. Således
måste eu förändring i denna lag törst försiggå innan man kan tillförbinda
utländing att vara svensk medborgare före sitt förvärfvande af svensk jord.
Det är visserligen sannt att Konungen i vissa fäll derför utan kan bevilja
tillstånd i detta afseende, men dessa undantag äro mycket noga begränsade.
Den lag vi hafva rörande utländings besittningsrätt af svensk jord
är af den 3 Oktober 1829 och föreskrifter, att utländsk undersåte, som
icke är svensk medborgare, ej kan anses vara berättigad att i riket fast
egendom förvärfva och besitta, utan att lian dertill undfått Kongl. Maj:ts
tillstånd. Någon föreskrift om, huru och i Indika fall detta tillstånd kan
af Konungen meddelas, finnes icke. Detta beror uteslutande på Konungen
att bestämma, och det skall väl alltid blifva svårt för regeringen att bifalla
en dylik ansökning och sedan afstå en annan, utan att några egentliga
skilnader uti förhållandena i de båda fallen kunna påvisas.

Reservanten har anmärkt, att denna lag endast innehåller föreskrifter
angående utländsk undersåte, men att den icke stadgar något om bolag.
Ja, så är verkligen förhållandet. Men eu sådan lag, som förbjöde utländskt
bolag att såsom sådant förvärfva och besitta svensk jord, skulle
till ingenting tjena, emedan den lätt kunde kringgås. Ty stadgades också
förbud för bolag att ega svensk jord, så behöfdes ju blott, att eu enda
aktie-egare, huru ringa del han än egde uti bolaget, blefve svensk medborgare,
för att han sedan kunde handla i bolagets namn. Andra exempel
kunde lätt anföras, som visade huru svårt det skulle blifva att lagstifta
i detta hänseende.

Hvad slutligen angår det af reservanten såväl skriftligen å hans reservation,
som nu muntligen anförda förhållande, att eu enskild utländing,
i sammanhang med egauderätt till fastighet för 35,000 R:dr, fått atverkningsrätt
till skogar samt nyttjanderätt till flottleder na. m. för 1,874,638
R:dr, så ber jag få anmärka, att äfven detta ärende ådragit sig Utskottets
särskilda uppmärksamhet, samt att Utskottet försökt få detsamma så klart
som möjligt utredt för att ådagalägga, att regeringen i detta hänseende
handlat i sin fulla rätt och att något skäl till klander mot densamma således
icke förefunnits. Reservanten har nyss refererat några ord i statsråds-protokollet
— jag vet icke om detta skett med rätt eller orätt —
men lian tycks hafva förbisett att regeringens ifrågavarande beslut grundade
sig på det förhållande, att frågan sönderfaller i tvänne utdelningar,
hemligen först den om utländingens rätt att besitta egendom till värde åt
35,000 R:dr, och sedan den som berör inköpet till afverkningsrätten.
Pluraliteten af Statsrådets ledamöter Slafva icke funnit hinder möta lör
denne man att inköpa och besitta egendom, hvaremot Statsrådet denna
gång icke hade att pröfva frågan om afverkningsrätten, hvilket också fullkomligt
öfverensstämmer med våra författningar, då något förbud för utländing
att inköpa afverkningsrätt till skog icke förefinnes. Hvad åter uti
ifrågavarande fall angår afverkningsrätten till skog, så är det visserligen
sannt, att den inköpta egendomen bestod af ett sågverk med obetydligt
jordområde samt att man med det derjemte skedda skogsiuköpet utan
tvifvel således afsäg att idka fabriksrörelse medelst sårning. Men i detta
hänseende finnas bestämmelser gift ut. i eu civillag, nemligen i Kongl. hörordningen
den 18 Juni 1864- angående utvidgad näringsfrihet, der det beteli
27 3 inom.: "Sökes tillstånd till utöfvande af näriugsyrke i köping

eller på landet, skall Konungens Befallningshafvande öfver ansökningen
inhemta veder hörandes underdåniga förklaring och handlingarne derefter,
åtföljde af eget utlåtande, insända till Oivil-departementet för att Kongl.
Maj:ts omedelbara pröfning underställas-. Således var detta eu fråga som
nu icke var hänskjuten till regeringen, utan först framdeles kom me att der
afgöras. Då nu, såsom kandi, sågverk äro enligt Kongl. kungörelsen den
29 April 1830, hänförliga under fabriksinrättningar, så måste ovilkorligen,
om lagen skall följas, hvar och eu, som vill idka sågverksrörelse på landet,
derom söka särskild! tillstånd hos Kongl. Maj:t. Som emellertid den ifrågavarande
utländingen inköpt sågverket först i början af sistlidne sommar,
så har någon ansökning om rättighet för honom att idka fabriksrörelse
ännu icke inkommit till Oivil-departementet, meu kommer naturligtvis, och
då ankommer det på Chefen för Civil-departementet att taga i öfvervägande,
huruvida eu sådan tillåtelse kan vara förenlig med rikets verkliga
nytta eller ej, och först derefter rnå det vara Konstitutions-Utskottets pligt
att tillse huruvida frågan blifvit. rätt behandlad. För närvarande ansåg
sig Utskottet således icke hafva att med detta förhållande befatta, och
saknade i följd deraf allt skäl att i detta hänseende göra någon anmälan
derom, att Konungens rådgifvare icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta.
Jag har kanske upptagit Kammarens tid för länge i frågan, men har ansett
mig böra meddela den princip utskotts-majoriteten följt vid bedömandet
af samma fråga, på samma gång jag velat framhålla att, oaktadt Utskottet
kommit till det resultat att tillstyrka Herrar Statsråd full

Den 15 Mars, I''. m.

199

ansvarsfrihet för deras åtgärder, inom Utskottet likväl allmänt rådde den
meningen, att något borde göras isynnerhet för att i någon män inskränka
utländingars rätt till skogsavverkning, i hvilket syfte ock några af Utskottets
ledamöter framdeles torde komma att till Riksdagen aflemna förslag.

Herr Friherre von Schulzenheim: Det är icke ovanligt, då man

kommit i minoriteten i någon fråga, särdeles då man är bortskämd med
att ständigt vara i majoriteten, att man intagos af bittra känslor. Men
det är ovanligt att man, derföre att man blifvit öfverröstad, blir intagen
af så bittra känslor, att man kallar majoritetens handlingar för pligtförgätenhet;
ett sådant handlingssätt gränsar till det otillständiga och jag
lemnar till Kammarens bedömande, om detta uttryck, lika som det, som
fälldes om “Kongl. Maj:ts lättsinne*, är på sin plats. Jag lemnar nu den
saken å sido, ty den korrigerar nog sig sjelf. Men då jag har den äran
tillhöra Utskottets majoritet, som dikterat dess beslut, så anser jag mig
hafva anledning att för Kammaren framhålla dess motiv för beslutet i
frågan.

Hvad först beträffar hela reservationen, så anser jag den vara den
onödigaste, mest opåkallade och i följd deraf barnsligaste reservation, som
någonsin blifvit framställd: ty det finnes enligt Regeringsformen endast ett
sätt, på hvilket ledamot i Konstitutious-Utskottet kan åstadkomma förändring
i gällande lag och det är genom att förmå Utskottets majoritet att
besluta om väckande af eu motion i ämnet, och får jag för min del tillkännagifva
att jag hoppas att Konstitutions-Utskottets ledamöter skola
göra sålunda och då skall jag gerna gifva mitt bifall. Jag bär läst Regeringsformen
på det sätt, att jag funnit mig öfvertygad om, att hvarken
Riksdagens Kammare eller några enskilda ledamöter af dem tillåtas taga
del af eller granska de i Statsrådet förda protokoll, utan att denna granskning
blifvit öfverlemnad till eu delegation af Riksdagen, nemligen Konstitutions-Utskottet,
der den skall verkställas under tystlåtenhet. När jag
nämner detta ord, så kommer jag till eu annan anmärkning mot den värde
reservanten i Konstitutions-Utskottet; jag anser nemligen det vara alldeles
obehörigt af honom att taga afskrifter af statsråds-protokoliet och derefter
uppläsa dem i Kammaren.

Jag har delat utskotts-majoritetens åsigt och ogillar följaktligen reservantens
mening, äfven derföre att jag anser att de anmärkningar, som
blifvit gjorda, icke kunna vara passande anledningar för någon att säga,
att en eller flere af Statsrådets ledamöter icke iakttagit rikets sannskyldiga
nytta. “Hvad först beträffar sjelfva den fara, som reservanten föreställt
sig existera genom utländingars inträngande i vår industri, så kan
jag försäkra, att jag bär en så stark förtröstan till den svenska nationalkarakterens
fasthet, att jag icke tror att den skall röna det ringaste inflytande
eller taga något intryck deraf, att några utländingar i landet inflytta.
Vi se ju huru skandinavismen i de nordiska länderna arbetat under
nära 100 år och ännu icke fått något väsendtligt insteg i Sverige. Det är
eu föråldrad åsigt, som visar brist på civilisation, att försöka utestänga
utländingar från inflyttning i landet. Det var förut eu öfverallt utbredd
åsigt, att judarne voro utländingar, och detta var icke länge sedan, tv det
var ännu i mannaminne. Olikhet i religion och seder verkade derhän, att

Deri 15 Mars, f. m.

200

man betraktade egna landsmän såsom utländingar. Judarne voro till och
med förbjudna att ega jord i landet, men nu hafva de i vårt land nästan
samma rättighet som andra medborgare och hafva vi förlorat derpå?

Jag frågar vidare: har man anledning att säga att jordbruket lidit,
derigenom att utländingar fatt besitta fast egendom? Tvärtom! Vi hafva
fått in danskar, särdeles i Skåne, och tyskar på några ställen; har icke
jordbruket blifvit af dem förbättrad t och de gjort gagn för landet? Om
man då tager i betraktande det faktum att vi hafva i Sverige^ en befolkning
af 4 millioner samt att under år 1872 G7 danskar, 5 tyskar, 16
engelsmän och 1 ryss tätt tillstånd att besitta fast egendom, eller tillsammans
89 utländingar, så frågas om dessa 89 personer skola kunna förändra
deri svenska nationens nationalitet; och kan en ryss eller 67 danskar
gorå det! Enligt finanskomitéens betänkande (och detta är nu omkring
13 år gammalt) utgjorde Sveriges kapital i fast egendom 1,700 millioner
och i lös egendom, hvartill räknades lösören i allmänhet samt fabriker in. in.,
2,000 millioner; sedan den tiden hafva egendomsvärdena betydligt förändrat
sig, så att enligt nuvarande pris bör väl bouppteckningsvärdet af svenska
nationens tillgångar kunna uppskattas till 2,300 millioner i fast egendom,
lågt beräknad t, eller inalles 4,300 millioner. När (let nu upplyses att
utländingar fått tillstånd att besitta jord till värde af 8 millioner, så är,
enligt min åsigt, ingen anledning till fruktan. Vi hafva en erfarenhet,
vunnen sedan långliga tider tillbaka, hvilken bör kunna vägleda oss. »sverige
är i rask utveckling, och jag hoppas att dess rikedom och makt skall
alltmera tillväxa och vinna i styrka, men hur har detta åstadkommits i
vårt kapitalfattiga land? Jo, genom att utländska, till eu del tyska kapitaler
inkommit i landet och der blifvit fruktbärande. Vi äro ännu skyldige
till utlandet betydliga summor för våra jernvägar, men ändock kan väl
ingen säga att det varit dåraktigt att draga nytta af de utländska penningarne.
Om vi med ledsnad måste åse huru utländingen ravagerar våra
skogar, så ligger felet endast och allenast i beskaffenheten åt våra lagar,
hvilka äro af den beskaffenhet att afverkaren bakom dem har skydd.
Flere utmärkte statsmän dela min åsigt om utländingars rätt att besitta
egendom i landet; och jag är öfvertyga^ derom, att den ärade talare och
framstående statsman, som pryder'' stockholmsbänken, men som för tillfället
är sjuk, skulle, om han i Kammaren vore tillstädes, bekräfta mina
ord och framhålla den grundsats, att hvar och eu medborgare är berättigad
att handla med sin egendom som han vill och att låta den gälla ^så
mycket den kan, d. v. s, att fri konkurrens må få existera likaväl vid försäljning
af fast. som af lös egendom. .

Det finnes eu mängd personer, som med ledsnad se att utländingar
köpa egendom i Sverige. Jag får i detta afseende erinra att de egendomsköp,
som hittills af inflyttande utländingar uppgjorts, vant för svenskarne
högst fördelaktiga, och om man vill hafva någon förändring i det
bestående i detta afseende, så måste det ske genom att stifta eu lör utländingars
rätt att besitta fast egendom gällande speciallag, ty lagen måste
gälla lika för alla, och det går icke an att gripa in i en eller annan individs
rättigheter, d. v. s. att regeringen efter nyck och utan grund medgifver
den ene utländingen och förnekar den andre köperätt, hvithet
följaktligen är detsamma som att neka den ene svensken och medgifva

201

Den ]5 Mars, f. m.

den andre försäljningsrätt. Detta är skälet, hvarföre jag i principen måste
ogilla den åsigt i detta afseende, som vill omkring landet uppdraga en
kinesisk mur mellan oss och utländingen, för att utestänga den sistnämnde
från landet. Denna åsigt är nationalekonomiskt oriktig, ty det enda naturliga
sätt att hindra utländingen att köpa egendom i landet är att betala''
densamma lika högt som utländingen och derefter skota egendomen
lika lira Det är rättvist att om en utländing kan betala eu egendom
med t ex 200,000 R:dr, lian får köpa densamma, när eu svensk icke
kan bjuda mera än 100,000 R:dr. Utländingen kan erbjuda högre köpesumma,
emedan kan sköter jorden bättre. Skulle utländingen fauna att
han betalt för mycket och att han på aftaren gjort förlust, då säljer lian
i sin tur egendomen, men får då naturligtvis lägre köpesumma. Un svensk
säljare som för t. ex. ofvanomtalade egendom får 100,000 R:dr mera an
hvad han af eu svensk kunnat betinga, har derigenom ökat det svenska
nationalkapitalet med dessa 100,000 R:dr, Indika sedan bliivit använda till

Hägra andra nyttiga företag. .

Men ja" ölvergår till den andra grunden, hvarföre jag anser reservantens
framställning vara olämplig. Jag finner nemligen icke för ram
del att nå°''on den minsta skugga förekommer mot någon åt regeringens
ledamöter, att lian '' icke skall hafva iakttagit rikets sannskyldiga nytta".
Det tinnes så mycket mindre skäl dertill, som jag sjelf i egenskap åt konstitutions-utskotts-ledamot
icke skulle halva tvekat att hafva yrkat ansvar
å Statsrådets ledamöter, om anledning dertill funnits, bär en aLlman
w tinnes, efter hvilken Statsrådets ledamöter skola rätta sig, så bor densamma,
när den eu gång blifvit beslutad och stadgad gälla till dess den
blir i laga ordning ändrad. Statsrådets skyldighet i detta fall hai endast
varit, att, om Konungen icke kände gällande lag och ville fatta ett deremot
stridande beslut, i protokollet nedlägga sin reservation. De hade skyldighet
endast att tillse det intrång icke skedde på gällande lag, och att om
sådant vore å bane sätta sig deremot samt yrka att Kongl. Maj:t matte
till nästa sammanträdande Riksdag framställa förslag om dess ändring eller,
om förslag i sådant hänseende från Riksdagen ankommer, tillstyrka dess
antagande” Det finnes i England eu politisk plägsed för regeringen att
suspendera gällande lagar under viss tid och derefter söka parlamentets
sanktion på den interimistiska åtgärden. Jag önskar att vår regering

aldrig ma få denna rätt och den tillämpas sällan i England och dervid

aldriq mot enskilda personer. Det finnes säkerligen ingen enda i Kammaren
som skulle önska att regeringen i Sverige skulle halva ratt att, tor
att hindra utländingar att köpa fast egendom i landet, suspendera den i
detta afseende gällande lag. Jag för min del åtminstone (inskar ingalunda
att regeringen skulle hafva en dylik makt. Under sådana loi hållanden
och då den lag, som skolat följas, är tydlig, finnes enligt ram tanke
ingen anledning till anmärkning i det af reservanten aberopade afseende,
men väl i andra, och vid denna min åsigt förblir jag.

Hvad slutligen beträffar behandlingen af den framställda reservationen,
så saknar enligt min åsigt Kammaren befogenhet att återremittera
betänkandet till Utskottet: det enda Kammaren kan gorå är att lagga
betänkandet till handlingar^ med gillande eller ogillande åt detsamma
eller af reservationen. Någon återremiss af betänkandet och dermed sam -

202

!*<••» 15 Mars, i'', m

manhängande nytt uppdrag till Konstitutionsutskottet att företaga ny
granskning ai statsrådsprotokollen kan icke heller komma i fråga. Detta
är ett nytt skäl hvarföre saluteringeu med reservationen icke var nödig
och icke kunde leda till något. Jag anhåller, med anledning af hvad jag
sålunda framställa att Konst! tutions-Utskottets betänkande måtte med
godkännande läggas till liandlingarne.

Herr Dickson: Herr Talman, mine Herrar! Jag önskar att med
anledning af det nu föredragna betänkandet och den dervid fogade reservationen
få framställa några betänkligheter i afseende på det formela
i saken.

För det första gäller det enligt min uppfattning såsom regel, att vid
detta Konstitutions-Utskottets s. k. dechargebetänkande få inga reservationer
fästas. Konstitutions-Utskottet har enligt 38 § i Riksdags-ordningen
endast uppdrag att genomgå och granska de protokoll, som i Statsrådet
blifvit förda, med vissa undantag. Deraf följer att ledamöterne icke
hafva någon konstitutionel rätt att för Kamrarne meddela hvad som i
protokollet finnes förvarad!, och endast Utskottet i sin helhet kan företaga
sig att. anmäla någon viss regeringsåtgärd, vid hvars vidtagande rikets
sannskyldiga nytta icke tyckes hafva blifvit iakttagen. Vid ett af Konstitutions-Utskottets
beslut, som innefattar eu anmälan att Utskottet icke
haft något emot protokollen att anmärka, bör enligt min åsigt icke fogas
någon reservation åt ledamöter som kommit i minoriteten, tv eu reservation
bör alltid innefatta en mening sä formulerad att i Kammaren kan
framställas proposition på bifall eller utslag å densamma, men detta kan
i förevarande fall icke komma i fråga, då Kammarens beslut i alla händelser
måste blifva det, att betänkandet skall läggas till kanrilingarne.

Hvad sättet^ för reservationens försvar beträffar, så kan jag ej underlåta
att framhålla det inkonstitutionel» förfaringssätt reservanten gjort sig
skyldig till, då han företagit sig att citera verba fonnalia i tvenne till
statsråds-protokollet afgifna reservationer. Det strider emot vår koustitutionela
rätt. som stadgar att granskning af statsråds-protokollen skall
ske i Konstitutions-Utskottet och icke i Kammaren af eu utaf nämnda
Utskotts reservanter. Mot ett sådant förfaringssätt får jag härmed på det
kraftigaste reservera mig.

Nu har likväl eu reservation blifvit af eu ledamot, i Konstitutionsutskottet
gjord och sedan saken sålunda kommit inför Kammaren torde
det val enligt 52 § Riksdags-ordningen vara hvarje ledamot af Kammaren
obetaget att yttra sin tanke om den sak, som uu ligger före. Det kan väl

icke bestridas att hvar och eu ledamot kan sålunda få. yttra sin enskilda

tanke, men något kollektivt yttrande från Kammarens sida kan icke komma
i fråga, detta ma vara antingen gillande eller ogillande. Det enda vi

kunna och böra göra är att lägga betänkandet till liandlingarne “sans
phrase-, tv Kammaren har såsom jag sagt hvarken rättighet eller befogenhet
att uttala något kollektivt. Jag finner att hvad reservanten i sin reservation
säger är i många fall ganska beaktansvärdt. men det är

ändock icke fullt riktigt, ty det iir väl ingen som icke medgifver att
dessa utländingar, som inflyttat, i vissa delar af landet varit af stor
nytta, De hafva köpt egendomar till höga pris och derigenom åstad -

Dtn 5 5 Mars, i'', m.

203

kommit eu allmän höjning i egendomsvärdena, hvaraf följt eu ökning i
landets välmåga i alla afscenden. Hvad särskilclt beträffar reservantens
farhåga i afseende på tre engelska handelsbolag, som fått rättighet att
besitta fastighet i landet samt dermed följande afverkningsrätt till skogar,
så vill jag nämna att enligt min tanke denna sistnämnda rätt icke har
något med saken att skaffa, tv deu är blott etc arrende på 50 är och
för begagnande af en sådan rätt fordras icke Kongl. Maj:t$ tillstånd.

Det finnes likväl en annan omständighet, som enligt min åsigt kan
till sina följder vara mycket betänkligare än närvarande förhållande och
det är då regeringen beviljar koncessioner åt jern vägsbolag, som röra sig
med utländska kapitaler, Ly man kan väl föreställa sig att fall kunna inträffa
då man bär olägenhet af att jernvägarnes anläggare och egare äro
utländingar. Jag hoppas dock att vi skola gå fria från de förvecklingar
som i sådant afseende egt ruin. t, ex. i afseende på de norska jernvägarne.

[ detta afseende finnes enligt min åsigt större anledning till fruktan, än i
afseende på de inflyttande utländingarne.

Då jag, såsom jag förut haft äran nämna, icke ansett att statsrådsprotokollets
innehåll i någon fråga bort på sätt som här skett komma till
Kammarens kunskap, får jag ifrån förnya min anhållan att Kammaren
icke måtte fatta något beslut med afseende å betänkandet, annat än
att lägga detsamma med gillande eller ogillande, till handlingarne. och får
jag anhålla att Herr Talmannen behagade framställa proposition derpå.

Herr Lyttkens: Den så mycket inom Utskottet omtvistade rättig heten

för eu ledamot af Koustitutions-Utskottet att reservera sig mot det
Konstitutions-Utskottets betänkande, som afser statsråds-protokoliens granskning
eller det s. k dechargebetänkande^ har äfven i dag bär vant
föremål för olika meningar. Men enligt min åsigt är Riksdags-ordningen
alldeles fullkomligt tydlig, då den säger, att ledamot åt Utskott, som icke
instämt i det beslut Utskottet fattat, må reservera sig. Så vidt jag läst
Grundlagen bär jag ej kunnat finna att undantag biff vit. gjordt särskilt
för Konslifutions-Utsköttct. Det är. såvidt jag förstår, endast eu konstig
hårklyfning, att påstå, att. om man än icke får utom Koustitutions-Utskottet
upptaga till behandling någon anmärkning mot något regeringsbeslut,
annat än i den ordning 57 § Riksdags-ordningen iöreskrifver, man
dock icke skulle få, när den åsigt man hyst, inom Utskottet icke fatt majoritet
för sig, uttrycka densamma i en reservation mot Utskottets beslut.
Om rätta förståndet af 107 § Regeringsformen och dess tillämpning år
alltid tvist inom Koustitutions-Utskottet. Der stadgas nemligen, att. om
Utskottet skulle anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt eller eu eller
flere af dem i deras rådslag icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, så
eger Utskottet att anmäla forhållandet för Riksdagen, som derefter eger
bestämma hvilken påföljd anmärkningen skall hafva. _ Då är striden om
huruvida en sådan anmärkning nödvändigt skall afse fråga om eu underdånig
skrifvelse fil! Kong’. Magt för att få en eller annan åt Statsrådets
ledamöter skild från sitt embete, eller om man kan . göra anmärkning
vid ett eller annat regeringsärendes behandling blott för att på deri
fråga, hvilken man anser hafva blifvit på ett eller annat sätt i Statsrådet
oriktigt behandlad, fästa Kammarens uppmärksamhet. Min åsigt ar den,

204

Den 15 Mars, f. m

att anmärkning mot ett regeringsbeslut kan göras, utan att afsigt»» dermed
är att fä någon af Statsrådets ledamöter aflägsnad ur konseljen; och eu
sådan anmärkning göres då endast och allenast för att fä den fråga,
hvarom beslutet handlar, gjord till föremål för diskussion i Kammaren
och derigenom regeringen må få kännedom om representationens åsigter i
sådana frågor.

En talare har sagt, att han, för att hindra utländingar att köpa fäst
egendom i landet, icke ville hafva gällande lag suspenderad. För att framkomma
med ett sådant påstående måste han hafva läst lagen på ett
märkvärdigt sätt, ty i afseende på ifrågavarande förhållande egen Koiigl.
Maja efter Statsrådets hörande pröfva frågan i hvarje särskildt fall och
derefter meddela tillstånd för sökanden eller icke. Alltså suspenderas
lagen för hvarje sådan tillåtelse och ej tvärtom. Jag har i detta fall
att åberopa ett exempel hemtadt ur de allmänna tidningarue — jag
åberopar dem, emedan jag hört att man icke vill tillåta eu ledamot af
Konstitutions-Utskottet att meddela hvad lian vet ur stat-sråds-protokollen,
— jag har, såsom jag nämnde, sett af de allmänna tidningarne att eu
person vid namn Fredriksson år 1871, alltså året före den tid som nu
föreliggande dechargebetänkande omfattar, sökt Kong!. Maj:ts tillstånd
att besitta en skogsegendom, men att Kolig!. Maj:t afslagit denna anhållan.

Den i'' reservationen uppgifva siffrans riktighet har blifvit af Haris
Excellens Herr Justitiestatsminister!! bestridd; och jag vill icke taga
dess riktighet på mitt ansvar, men jag vill fästa uppmärksamhet vid att
reservanten i sin uppgift inberäknat värdet för den skogsafverkningsrätt
eu utländing inköpt till ett pris af 1,354,000, hvilket Hans Excellens ej
inberäknade. Dessutom vill Hans Excellens att från summan af de värden,
för hvilka utländingar under sistlidet år tillhandlat sig fastigheter af
svenskar, afdraget värdet för egendomar som innehafvas af personer som
under året erhållit svensk medborgarrätt Men detta är enligt mitt förmenande!
oriktigt, ty naturalisation kan icke ske förrän efter tre års
vistelse i riket, och följaktligen kan icke deras egendomars värde, som
under årets lopp blifvit naturaliserade, hafva något inflytande på summan
af för året försålda egendomar, utan blott på totalsumman af värdet af
den jord som inuehafves af utländingar.

Beträffande de af Herr fluss uppräknade stora stater, hvilka icke
lägga hinder i vägen för utländingar att besitta fasta egendomar, så äro
dessa stater så stora att den inflyttande befolkningens antal och inflytande
äro nästan försvinnande. Men tänka vi deremot på de mindre
staterna, såsom Grekland, Portugal och Danmark, så se vi ett helt annat
förhållande. De inflyttande utländingarne hafva för dem medfört störa
förvecklingar såsom t. ex. Lauriumfrågan för Grekland; Schlesvig för
Danmark. Och vi kunna ihågkomma att det mexikanska kriget hade
sin anledning eller fick åtminstone eu förevändning att utbryta till följd
af enskilde utländske personers fordringar, som den mexikanska regeringen
icke ville godkänna. För eu liten stat är det sålunda rätt farligt
att få in eu mängd af utländingar, ty det är omöjligt att säga hvarthän
obegränsad frihet i detta afseende kan leda. Om dessa stora inköp af
skogstrakter för aftorkning fortgå i samma skala som hittills och vi vilja
i afseende å utsträckningen af denna afverkningsrätt förändra våra lagar,

Den 15 Mars, f. m.

205

så kali det hända, att t, ex. de inflyttande tyskarne och engelsmäunea
eller, rättare sagdt, de utrikes boende bolag, som bär drifva skogsafverkning,
säga: vi vilja icke gå in på edra nya lagar. Då kanske det
blir eu nödvändighet för oss att gifva dem någon ersättning för den
minskade afverkning som de efter lagens införande nödgas underkasta
sig, ty de säga: vi hafva köpt skogstrakterna med full frihet att afverka
der växande skog och vilja ej underkasta oss någon inskränkning
i denna vår afverkniugsrätt.

Herr Dickson har sagt att de skogsköp, hvarpå reservanterne gjort
anmärkning, icke varit verkliga köp, utan endast arrenden; men för att
kunna framställa eu sådan åsigt måste man sakna kännedom om hvad
frågan verkligen innehåller. De nämnda köpen äro icke arrenden, utan
verkliga afverkningskontrakt, hvarigenom all den skog, som på marken
linnes, blitvit försåld på liera års afverkningstid.

Den af Herr Huss upplästa lagen om fabriksrörelse, hvartill utländing
skall hafva Kongl. Maj:ts tillstånd, är på sågverk fullt tillämplig, tv sädana
anläggningar räknas i bevillningsförordningen till fabriker, och till
deras anläggning och drifvande fordras bestämdt tillstånd af regeringen.
Alltså kan regeringen vägra sådan tillåtelse. Om jag hade oomtvistad
rätt att uppläsa innehållet af det i Statsrådet rörande ifrågavarande afhandlingar
förda protokoll, så skulle jag derigenom tydligen ådagalägga
att det är verklig afverkningsrätt och rätt till att drifva borgerlig näring
och icke endast arrende som dermed blifvit öfverl&ten till utländingar.

En ärad talare från Westmanland yttrade att Kammaren icke egde
befogenhet att återremittera betänkandet till Konstitutions-Utskottet med
uppdrag till detsamma att företaga ny granskning. Om detta den ärade
talarens yrkande kan jag icke säga annat, än att det bär bra mycket
tycke med den bekanta spärra!ten mot väderqvarnavne, ty så vidt jag
kunnat följa med diskussionen har något sådant yrkande icke blifvit
framstäldt.

Herr Sven Nilsson yrkade, att betänkandet skulle med ogillande
läggas till handlaigarne. Eu sådan åsigt har ingen annan framställt och
jag får förklara att jag för min del icke kan gilla densamma, emedan
reservationen egentligen är ställd mot Konstitutions-Utskottets uraktlåtenhet.

För min del har jag ansett att ändamålet med att framställa reservationen
endast varit att få bragt å bane frågan om utländingar,
hvilka icke äro svenska medborgare, skola hafva rätt att besitta störa
skogar och ansett att de tillåtelser som i detta fall blifvit af Kongl.
Maj:t meddelade, borde af Konstitutions-Utskottet blifvit för Riksdagen
anmälda, utan att någon vidare påföljd med denna anmälan afsetts än
att fästa regeringens uppmärksamhet på den fruktan, som jag tror mig
veta är allmän inom landet, att ifall det så får fortfara stora vådor
kunna uppkomma och på den motvilja som eger rum mot den af såväl
inhemska som numera äfven af utländingar i stort bedrifna skogssköflingen.
Det är min uppfattning af 107 § i Regeringsformen. Jag får derföre
förklara, att jag instämmer i den af Herr Sven Nilsson anmälda reservation,
utan att jag dock vill i allo godkänna uttrycken i densamma
eller under diskussionen.

206

Den 15 Mars, f. vn.

Herr Jöns Rundbäck: Vid de många olika tillfällen, då jag käft
den äran att såsom riksdagsman deltaga i behandlingen af det s. k. dechargebetänkandet,
har oftast strid uppstått, om en eller annan regeringshandling
skulle kunna gifva anledning till den anmärkning, att en eller
flere af Statsrådets ledamöter icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta.
Dessa anmärkningar hafva dock aldrig ledt till något resultat. Ty man
har med rätta invända att man icke bör, icke kan bedöma ett regeringssystem
efter en eller annan regeringshandling, utan i stället måste man,
om man vill uttala ett omdöme om det sätt, hvarpå Statsrådets ledamöter
fullgjort sitt höga värf, granska de maximer, som genomgå och
så att säga utgöra regeringens innersta kärna och således icke fästa sig
vid eu eller annan åtgärd, äfven om den kunde anses oriktig.

Vid genomgående inom Konstitutions-Utskottefc af statsrådsprotokollen
för sistlidet år finna vi, att eu dess ledamot, men icke Utskottet, påträffat
en sä beskaffad princip, och som jag för egen ringa del finner denna
princip vara stor och samhällsvigtig, så kan jag icke, hur gerna jag än i
fiffigt skulle vilja uttrycka min vördnad för de högtbetrodde män, som
innehafva statsrådsplatserna, i detta fall, som reservanterne bekantgjort,
anse att rikets sannskyldiga nytta blifvit iakttagen; tv det är icke nyttigt
att den svenska jorden år efter år i eu oroväckande grad öfvergå! i utländska
mäns händer. Man säger visserligen: stora penningesummor tillflyta
på detta sätt värt land; må vara, men jag förmodar att icke utläudingen
köper egendomen, utan att veta hvad den är vard.

Som jag derföre anser, att detta köpslagande med den svenska jorden,
hvarigenom densamma öfver]åtes till utiändingar, som icke äro svenske
medborgare, kan medföra stora politiska och sociala vådor, hvarpå
exempel, af flere föregående talare anförda, från främmande länder, lemna
kraftiga och slående bevis; så må det icke förtänka» mig, om jag icke
gillar dessa transaktioner, hvilka, om de än äro ekonomiskt fördelaktiga,
troligen icke minst för köparen, dock aldrig afse att öka vårt försvar,
eller bevara våra minnen och vår kultur.

Denna min farhåga för att utiändingar, som icke äro svenska medborgare,
tillegna sig svensk egendom, har ett föregående — 1856—1858
årens — Konstitutions-Utskott delat, och som det har, med kraftigare
skäl än jag skulle kunna anföra, ådagalagt de af mig befarade vådor, så
vill jag, för att styrka min uttalade åsigt, anhålla få uppläsa följande,
rörande detta ämne, af Utskottets memorial:

“rikets styrka berodde i hufvudsaklig män derpå, att rikets jord
egdes af rikets innevånare och ej af personer, som äro fastade vid andra
aflägsna länder genom nationalitet, egendom och förvärf och som derigenom
med bestämdhet kunde förutsättas att alltjemt förblifva utiändingar
härstädes, utan allt annat intresse för rikets förkofran eller ens dess försvar
än det som läge uti ett obehindradt fortsättande af den vinstgifvande
rörelse de här drefvo; att, om det aldrig nekades välfräjdad främling att
vinna fastighet i riket, skulle besittningar af stor vidd och betydlig vigt
kunna komma i händerna på främmande makters undersåter, hvilka kunde
föranleda svåra förvecklingar med samma makter och af dem begagnas till
en vådlig inblandning i våra inre angelägenheter; att ju större den makt
vore, hvars undersåter ville komma i besittning af svensk fastighet, ju be -

Pen 14 Mars, f. m.

207

tänkligare vore saken, hvilken, ehuru, för tillfället individuel ringa, dock
vore af stor omfattning och utgjorde ett steg på eu bana, som icke visade
några fördelar för riket, men väl farhågor i framtiden; samt att redan
förut så många tillåtelser för utländingar att besitta egendom inom riket
blifvit meddelade, att flera ej borde bifallas, så vida sökanderne oj ville
inbytta för att blifva svenska medborgare."

Så talade detta Konstitutions-Utskottt och framställde anmärkningar
mot Konungens rådgifvare, för det de, under tre år, tillstyrkt 38 ansökningar
af utländingar att få besitta svensk egendom. Nu äro på ett år
90 dylika ansökningar bifallna, och ändå vill mången man skall tiga.

Jag tror för min del, att de herrar, som försvara regeringens handlingssätt
i detta afseende, för högt uppskatta de ekonomiska fördelar, som
i några händelser kunna vara med försäljningar till utländingar förbundna,
men deremot underskatta de politiska och sociala faror, som deraf kunna
uppstå för samhället. Men äfven om jag ser frågan ur rent ekonomisk
synpunkt, tror jag mig kunna bevisa, att dessa försäljningar till utländingar
äro för landet skadliga. Jag frågar blott: hafva de kapital, som
utländske män infört i landet för inköpta egendomar, öfverstigit de kapital,
som svenske män fört ut ur landet och lemnat till utländingen?
Jag svarar nej! och skall såsom skäl för detta svar anföra ett exempel.
1 Amerika brukar man beräkna att för hvarje arbetsduglig individ, som
inflyttar i landet, får detsamma en ökning i nationalförmögenheten. Om
denna beräkning än är simpel, så är den dock bevisande. Ser jag då
efter huru många de personer äro, som Sverige i medeltal under de sednaste
åren aflåtit till utlandet, d. v. s. antalet af dem. som begifvit sig
såsom emigranter till Amerika och såsom arbetare till Tyskland, Danmark
och andra länder, sä finner jag att dessa utgjort, per är. minst 30,000
personer, alla i sin bästa ålder. Om man efter nuvarande arbetspris
och öfriga hithörande förhållanden antager, att eu arbetare förtjena!'' årligen
500 R:dr, så förlorar Sverige på 30,000 utvandrare en årlig inkomst
af 15,000,000 R:dr; och den årliga förlusten, kapitaliserad efter 5 för
hundrade, bildar ränta på ett grundkapital af 300,000,000 R:dr!

Gläde sig den som kan öfver detta utbyte. Jag kan det icke. Dessa
millioner, som inflyta, motsvara icke i värde, vare sig i storlek eller inre
halt, det dyrbara kapital vi uti arbetskrafter förlora. Detta i ekonomiskt
hänseende. Huru mycket förlora vi icke åter genom detta utbyte i sedlig
kraft, i fosterländsk tillgifvenhet! Kan någon upplysa om det?

Hvad kan då anledningen vara till detta, efter min uppfattning sorgliga
förhållande? I sanning, jag kan ej svara derpå; men utbeder mig,
att personer med större skarpblick och högre insigter i våla stats- och
samhällsförhållanden måtte derom upplysa. Innan jag får en sådan upplysning,
kommer jag fortfarande att tro, det något inom oss sjelfva är
skeft och oriktigt, som verkar att så många svenska medborgare lemna
fosterjorden, medan en och annan utländsk köper våra egendomar.

Det. är min öfvertygelse, att gällande lagar, rörande utländske mäns
bosättning eller deras inköp af egendom i Sverige, äro högst otillfredsställande,
och såsom exempel derpå vill jag påminna om huru det helt
nyligen tillgick med ett engelskt bolag, som skulle i Sverige inrätta stora
jernverk. Bolaget fick icke allenast besitta en mängd egendom, utan er -

208

Den 15 Mar?, f. m.

boll äfven ett penningebidrag af staten; och bestämdes det, att bolaget
skulle i alla frågor svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk
lag. Men då det kom till kritan, så undandrog sig bolaget att fullgöra
sina skyldigheter, enligt kontraktet, och när staten ville hafva ut sm rätt,
ville bolaget icke ställa sig under svensk lag och svara vid svenska domstolar
eller fullgöra sina förbindelser, och bolagets vägran blef i allo uti
våra egna instanser godkänd. Hvartill tjenade val da de, al sjelfva
Kongl Maj:t. i kontraktet stadgade förpligtelse^ då de icke kunde tillämpas?
När'' lagen är så beskaffad, att den kan tillåta att sådant får ega
ruin, då bör den förändras och förbättras och det sa fort som möjligt, tv
om ''sådant kan ske med nu gällande lagar, att staten sjelf är ur ståndsatt
att bevaka sina intressen, gent emot dessa utländingar, som ej äro
svenska medborgare, hur skall det då gå den enskildes Hufvudsakligast
för att framhålla och om möjligt befordra rättelse i nu anmärkta förhållande.
har jag tagit till ordet; men vill derföre icke framställa något yrkande
derom, att betänkandet skall med gillande eller ogillande läggas
till handlingarne, utan blott att detsamma helt enkelt lägges till handlingarne.

Herr Hägg st rom: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga,

men jag anser mig dertill vara uppfordrad till följd åt ett yttrande, iäldt
af en talare från Westmanland. lian klandrade nemligen reservanterne
derför, att de i Kammaren omtalat vissa regeringsbeslut. Jag är så långt
ifrån att klandra reservanterne härför, att jag tvärtom är dem mycket
tacksam derför att de genom sin reservation bragt denna fråga å bane.
Jag är ense med Friherre von Schulzenheim att det icke ai någon fara
att utländningarne som inflytta skola förmå förandra vår nationalitet.; ty
icke blifva vi förtyskade derföre att några få tyskar årligen fä rätt au
besitta egendom i landet. Men eu annan sak är vigtigare och den är att
genom en mängd inflyttande utländingar kunna med främmande makter
störa förvecklingar uppstå, så länge utländingar få tillstånd att besitta fast
egendom i landet utan att blifva svenska medborgare. Jag vill i detta
fall framdraga ett olyckligt exempel från det lilla Grekland. Hvilka förvecklingar
har icke Lauriumfrågan der framkallat? Man har visserligen
sagt att denna utländingars rätt att besitta last egendom i riket kan gå
för sig utan faror för andra länder ocli således vore intet att frukta föi
Sverige. Men i detta fall är det eu stor åtskilnad, ty stormakterna röna
af en sådan inflyttning så obetydliga följder, men de mindre staterna böra
icke tillåta att främmande makter sålunda kunna f:t något att omställa
inom landet. Man kan tänka sig, att, om vi skulle vilja företaga förändringar
i vår lagstiftning om skogsvården, så skulle förvecklingar lätt kunna
uppstå; det kan nemligen då hända att de utländingar, hvilka köpt egendomar
med stora skogar, säga att de icke vilja underkasta sig de lagar
som vi i sådant hänseende stifta, emedan de icke äro svenska medborgare.

Emellertid är det mycket bra att frågan kommit på tal. och jag hoppas
en förändring i nu gällande lag, att endast den som vistats, tre år i
riket skall kunna blifva svensk medborgare, snart måtte komma till stånd.

Jag vill icke längre upptaga Kammarens tid, utan tager mig blott

friheten

fen 15 Mars, f. m.

209

friheten yrka att Konstitutions-Utskottets förevarande betänkande måtte
varda med ogillande lagd! till handlingarne.

Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Det må tillåtas om man
hyser några betänkligheter vid den utsträckta rätt, som blifvit utländingar
under det sista året beviljad att i riket besitta fast egendom, när man är
en redbar svensk och vill så långt man kan hålla på den rent svenska
nationaliteten. Detta anser jag vara högst nödvändigt för oss att göra, så
länge andra folk hålla på sin nationalitet. Enligt min tanke är det ännu
något för tidigt att öfvergå på den kosmopolitiska åsigten, att hela verldons
folk utgöra eu nation. Vi hafva här hört talas om hvarjehanda fördelar, som vi
skulle hafva af inflyttande utländingar och de kapital som de föra med sig;
men man måste noga besinna, att derigenom att vi få in utländskt kapital få
vi ock in ett ökadt utländskt herravälde öfver våra svenska medborgare. När
eu utländing köpt en egendom och fått tillstånd af regeringen att besitta
densamma, så flyttar han vanligen icke in i landet, utan skickar hit en
fogde och söker att genom denne draga till sig så mycken vinst som möjligt
ur den svenska jorden ocli af den svenska arbetaren, hvilken då kommer
under utländingens herravälde. Jag har många gånger, då denna
fråga varit på tal, hört omtalas den stora nyttan af att, då eu person
icke kan sköta sin egendom, han kan få sälja den för högt pris till en
utländing, ty eu sådan, säger man, måste då köpa egendomen, för att
säljaren skall kunna få densamma val betald. Men vill man se efter den
praktiska utvecklingen af denna åsigt, sä är det vanligen personer som
slösat bort sitt örfila kapital, som måsto sälja sina egendomar till utländingar;
då är det nödvändigt, tycker man, att egendomen skall blifva
af en utländing högt betald, på det säljarens kreditorer må kunna få god
utdelning. Jag tror deremot att det vore mycket lyckligare om den egendomen
hade blifvit såld till en svensk, om ock icke till så högt pris, ty det
vore då en uppmuntran för en svensk, som ärligt arbetat, att blifva genom
sina sammansparda kapital egare till eu stor egendom.

För den åsigt jag hyser kan man hemta flera exempel från historien.
En talare från östgötabänken sade visserligen, att vi skulle visa oss lika
civiliserade som andra nationer, och att grundsatsen att lägga hinder i
vägen för utländingar att flytta in i landet bevisade brist på bildning.
Men tänker man på de lärdomar historieu gifver oss, så skal! man finna
huru olycksbringande denna frihet kunnat vara för vissa länder. Hvad
var Schleswig annat än en dansk provins sedan långliga tider tillbaka?
Men det har nu blifvit eu tysk provins, och huru har det tillgått? Jo,
germanerne trängde sig in i landet, bemäktigade sig detsamma och undanträngde
slutligen den danska nationaliteten. Har man icke samma exempel
från Polen? Hvad var det annat än två olika, med hvarandra tvistande
nationaliteter, som söndersieto detta land; det var äfven der utländingar
som blefvo egare till de större egendomarne och herrskade sedermera
öfver sina underlydande samt stredo om makten med landets ursprungliga
egare, och slutligen blef oenigheten så stor, att utländska makter måste
blanda sig i landets inre strider, hvilket föranledde nationens slutliga
undergång och landets styckning. Ett annat exempel kunna vi hemta från

Riksd. Prof. 1873. 2 A/d. 2 Band. 14

210

Ilen 15 Mars, f. in.

Ungern; der fnnnos visserligen liera nationaliteter, men den största var
de i landet ursprungligen bosatta magyarerne, kvilka efter många och
långa strider trängdes undan af de inflyttande tyskarne, hvilka blefvo
herrar i en del af landet. Många andra exempel skulle jag kunna omtala,
, men Kammaren torde redan förut känna dem.

En talare från westmanlandsbänkeu sade, att den reservation, som
vid Konstitutions-Utskottets nu föredragna betänkande vore fogad, vore
den barnsligaste lian någonsin läst! Ja, mine Herrar! det uttrycket
är verkligen väl funnet; tv vi erinra oss att det är en gammal sats att
barn äro de hvilka skola säga sanningen, och vi reservanter hafva
icke tvekat att i detta fall uttrycka vår åsigt, då den för fosterlandet är
gagnelig. Jag medgifver visserligen att jag, liksom de öfrige reservanterne,
hvilka alla tillhöra folket, icke kunna hafva så höga och stora politiska
insigter, som nämnde talare; men det måste likväl tillåtas oss attyttra
oss i frågan, äfven om vi deruti icke kunna framlägga så höga
åsigter och se densamma från så upphöjd synpunkt, utan endast från rent
svensk ståndpunkt.

Gå vi till vår egen historia, så finna vi att under medeltiden utländingarne
gjorde allt för att underkufva oss och att detta vissa tider rätt
väl lyckas dem. För att befria oss från dessa främmande inkräktare
måste vi utstå hårda och långa strider, men sedan vi skuddat af oss det
utländska oket, hafva vi lyckats väl uti att bevara vår svenska nationalitet
och under donna tid med jättesteg gått framåt på alla områden.
Vi hafva nu under långa tider fått sitta i ro, medan vi sett huru eljest
i Europa den ena nationen kämpat årslånga strider med den andra, den
ena nationen annekterat den andra och den ena tronen ramlat efter den
andra. Under tiden hafva vi fått sitta i ro och arbeta på vårt lands
förkofran och utveckling i alla afseenden.

När vi nu sett att Konstitutions-Utskottet redan vid 185(3—1858
årens riksdag ansett att de då till antalet så få tillåtelserna för utländing
att besitta fastighet i riket voro så betänkliga för riket att Utskottet ansåg
sig böra hos Rikets Ständer anmäla dessa, så synes mig att då antalet
af nämnda tillåtelser under sista året så betydligt stigit, man icke bör
undra att, då Utskottet icke velat hos Riksdagen anmäla förhållandet, vi
såsom reservanter funnit dessa betänkligheter vara af den art, att de borde
hos Riksdagen anmälas. Det kan verkligen vara fara värdi att i en icke
långt aflägsen framtid, då utläudingarne fått slå under sig eu mängd
störa egendomar, tvister och förvecklingar kunna uppkomma mellan
utländingarne och landets innebyggare. Dessa sednare vilja då tillämpa
svensk lag, men derpå vilja utländingarne icke gå in, utan söka skydd
hos diplomaterne, och när dessa skola afgöra sådana frågor, är det alltid
den svagaste som får gifva efter.

Jag har underskrifvit reservationen, icke derföre att jag vill hafva
gjort någon anmärkning mot någon af Stats-Rådets ledamöter, utan derföre
att jag velat att frågan skulle blifva känd för Riksdagen och att ett
lagstadgande kan blifva infördt, som kan i någon män stäfja det öfverflyttande
af utländingar, som på sista tiden egt ruin, och det utländska
herravälde som landet nu hotas med. Jag hoppas att det icke skall
dröja länge, förrän någon af Riksdagens ledamöter kommer fram med ett
förslag i detta hänseende.

Den 15 Mars, f. m.

21 1

Herr Hed in: Herr Talman! Jag hade icke för afsigt att deltaga

i debatten om denna stora, jag kan gerna säga ödesdigra fråga, väsendtligen
af det skäl att jag länge varit betänkt på och nu, efter hvad som
i dag här passerat, är fast besluten att väcka en motion i ämnet, men
jag har blifvit uppkallad af den ärade talaren från Westmanland. Jag vet
icke om det var i medvetandet af sina argumenters svaghet — och om
detta är hans egen mening, skall jag i den delen icke motsäga honom —
som han vädjade till en stor auktoritet, den, såsom orden folio, utmärkte
statsman och talare på stockholmsbänken, som nu beklagligtvis är förhindrad
att deltaga i Kammarens öfverläggningar. Förhoppningen att från
detta håll erhålla ett stöd måste jag dock undanrycka den värde talaren.
Det är bekant, att Konstitutions-Utskottet vid 1856 — 1858 årens riksdag
i sitt utlåtande N:o 11 framställde 11 anmärkningar enligt 107 § Regeringsformen.
Af dessa angår eu, den andra i ordningen, beviljad tillåtelse
för utländingar att besitta fast egendom. Utskottet erinrar, att Rikets
Ständer i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 30 Augusti 1851 anhållit, att
utländsk man, som derefter ville i riket sig bosätta, för att bruka och
besitta fast egendom, icke måtte dertill erhålla tillstånd, innan han blifvit
till svensk medborgare antagen och, efter omförmälande af denna skrifvelse,
som af f. d. Justitie-statsministern Sparre lemnats utan afseende, anmärker
Utskottet, att nämnde föredragande icke egnat större uppmärksamhet
åt de kraftfulla föreställningar, som tväune hans embetsbroder
gjort mot ett snart sagdt obegränsadt meddelande af i fråga varande slags
tillåtelser. Friherre Palmstjerna, med hvilken Herr Gripenstedt sig förenat,
hade nemligen anfört: att rikets styrka berodde i hufvudsaklig mån
derpå, att rikets jord egdes af rikets innevånare och ej. af personer, som
äro fastade vid andra aflägsna länder genom nationalitet, egendom och
förvärf, och som derigenom med bestämdhet kunde förutsättas alltjemt
förblifva utländingar härstädes, utan allt annat intresse för rikets förkofran,
eller ens dess försvar, än det som läge i ett obehindradt fortsättande
af den vinstgifvande rörelse, de här drefva; att om det aldrig nekades
väifrejdad främling att vinna fastighet i riket, skulle besittningar af stor
vidd och betydlig vigt kunna komma i händerna på främmande makters
undersåter, hvilka kunde föranleda svåra förvecklingar med samma makter
och af dem begagnas till en vådlig inblandning i våra inre angelägenheter;
att ju större den makt vore, hvars undersåte ville komma i besittning af
svensk fastighet, ju betänkligare vore saken, hvilken, ehuru för tillfället
individuelt ringa, dock vore af stor omfattning och utgjorde ett steg på
en bana, som icke visade några fördelar för riket, men val farhågor för
framtiden; samt att redan förut så många tillåtelser för utländingar att
besitta egendom inom riket blifvit meddelade, att derå ej borde bifallas,
såvida sökandena ej ville inflytta för att blifva svenske medborgare.

Så förhåller det sig — då jag i en sådan fråga har svårt att föreställa
mig någon vexling i åsigter — med den auktoritet, som den ärade
talaren från Westmanland till stöd för sina åsigter åberopat.

Herr A. P. Danielsson: Hvarje svensk man, som älskar sitt fosterland,
bör vara reservanten tacksam för det han riktat uppmärksamheten på
denna fråga. Det kan ej vara likgiltigt, att utländingar, utan att vara

212

Den 15 Mars, f. m.

svenska undersåter, förvärfva stora landsträckor, som man vet, endast för''
vinnings skull, och lemna efter sig sorgliga minnesmärken i kula berg och
sköflare dalar, der vegetationen, en gång förstörd, icke kommer att på
många generationer återväxa. Utländing ms förnämsta spekulation är skogshandtering,
hvilken han sköter på ett sätt, som ingalunda är gagneligt
för landets framtid. Att vidare orda i denna fråga torde vara öfverflödigt,
då den redan blifvit skärskådad från liera håll. Den ärade talaren från
Westmanland yttrade att vi hade stor nytta af utländingarne, emedan do
anlade jernvägar. För min del tror jag att utländingarne icke lägga ned
några penningar här i landet utan att vara förvissade om stor vinst: vi
få vidkännas olägenheterna och de skörda förtjensten.

För min del tror jag, att Utskottet mycket val kunnat begagna sin
rättighet att på grund af 107 § Regeringsformen framställa anmärkning
mot dem af Konungens rådgifvare, som tillstyrkt ifrågavarande regeringsåtgärder
och således icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta.

Jag instämmer i yrkandet, att Utskottets memorial måtte med ogillande
läggas till handliugarne.

Herr Friherre von Schulzenheim: Jag skall endast yttra några

få ord, dels med anledning af eu missäguing, hvartill jag gjorde mig skyldig,
då jag sist hade ordet, och dels för att replikera några föregående talare.

Jag råkade i slutet af mitt anförande säga, att jag önskade, att Utskottets
anmälan måtto med bifall läggas till handlingarne, men detta var
naturligtvis eu missägning, ty, då något ogillande icke grundlagsenligt kan
komma ifråga, är ett bifall alldeles öfverflödigt och likgiltigt.

Hvad beträffar Herr Jöns Rundbäcks anförande, så finner jag, för
min de!, det vara alldeles tydligt och klart att, om man såsom absolut
vilkor för utländings förvärfvande af svensk jord skall föreskrifva att han
skall vara svensk medborgare, så är han ju icke längre utländing, när
han köper, och då innebär ju detta stadgande de facto ett förbud för
utländing att köpa svensk jord.

Hvad beträfiar det anförda citatet ur Rikets Ständers skrifvelse till
Kongl. Maj:t år 1851 i fråga om utländings rätt att besitta svensk jord,
så hemställer jag till den, som framställde citatet, om han äfven förmår
bevisa att under de tjugofyra år, som förflutit sedan denna Konstitutionsutskottets
klandrade skrifvelse afläts. någon skada tillfogats landet deraf,
att de då ifrågavarande utländingar erhållit tillstånd att besitta egendom
inom landet.

Det är naturligt, att representanten från Ölaud, som icke är van att
se skogar, skall längta efter rik skogstillgång i sina trakter och naturligtvis
skall han i de på skogsbörd svaga trakterna se spåren efter utländingar.
Ja, sådant kan väl Nära möjligt på några få ställen, der utländingarne
med landets undersåter deltagit i skogsskötiingen, men detta kan förekomrnas
genom en förändrad skogslagstiftning, hvilken för öfrigt på Öland
torde, efter hvad erfarenheten visat, behöfvas lika mycket mot öländingarne
som utländingarne. Om man läser historien finner man, att utländingar
två gånger sedan Gustaf Wasas tider hjelpt vår industri på fotterna,
då den stått nära sin undergång, och om man följer det svenska jordbrukets
utveckling, finner man bland dem, som i färmsta rummet befrämjat

Den 15 Mars, f. m.

213

densamma, utländingarne Macleau, Nonnen, Stephens, Johnson, Nålborst,
m. fi. Ser man efter, hvilka person som isynnerhet befrämjat vårt kommunikationsväsendes
utveckling, så kan man börja med namnet Owen,
svenska ångbåtsflottans fader. Nationerna behöfva h varan dras kunskaper,
uppfinningsförmåga, intelligens och kapitaler, och hvarje åtgärd, som sträfvar
emot ett sådant utbyte, är principielt oriktig.

Herr Leijer: Jag ernar ej göra något yrkande hvarken om gillande

eller ogillande, utan förenar mig med representanten från Göteborg och
hemställer att betänkandet måtte “sans phrases1'' läggas till handlingar^.
Jag vill dock uttala min tacksamhet mot reservanten, emedan han beredt
representationen tillfälle att uttala sina åsigter i denna vigtiga fråga, och
jag är honom särskildt tacksam, emedan jag tillhör eu provins, der
en mängd utländingar ryckt in, och der jag hört förståndigt folie uttala
mycken betänksamhet i denna fråga. Såsom ett hufvudskål för den oinskränkta
tillåtelsen för utländingar att besitta svensk jord har eu talare
här midt för, å Utskottets vägnar, anfört, att i de flesta andra länder i
Europa full frihet i detta hänsende egde ram, och att Sverige icke borde
vara mindre frisinnad! i sin lagstiftning. För min del tror jag mig vara
så varm vän af verklig frihet, som trots någon, men jag vill icke att man
skali utsträcka andras frihet så långt, att man derigenom sätter sin egen
frihet på spel. Den förnämsta frihet är för staten att fritt få utveckla
sig, oberoende af andra stater, och för dess individer frihet att utan intrång
från andra få utöfva sina rättigheter.

Den ärade talaren från Westmanland påstod att vårt land halt stor
fördel af att utländingar här egt jord, och särskildt påpekade han den
stora nyttan deraf för jordbrukets utveckling, emedan utländingarne i allmänhet
och tyskarne i synnerhet skulle bättre förstå sig på jordbruket än
svenskarne. Jag anser det vara eu skyldighet, som jag med nöje fullgör,
att erkänna att tyskarne på Gotland visat sig laglydige, idoge och i allo
aktningsvärde och att, så vidt jag kan fatta, landet, hittills icke lidit någon
skada af att tyskar i stor mängd fått rättighet att der besitta fast
egendom, men hvem svarar för att detta förhållande i all framtid skall
fortfara? Jag tror icke, att man kan beskylla tyskarne i Schleswig att
hafva varit svåra medborgare, men vi känna alla likväl, hvilken stor olägenhet
det varit för Danmark att de funnits i nämnda provins. Man kan
tänka sig att eu stor mängd tyskar erhålla rättighet att besitta fast egendom
på Gotland, och att svenska statsmakterna en gång framdeles komma
att stifta eu lag, som tyskarne skulle anse på något sätt ingripa i deras
förmenta rättigheter. Huru lätt skulle icke då kunna hända, att i något
kritiskt ögonblick Preussen kunde finna sig befogad! att ingripa för att
“skydda den tyska nationaliteten* och söka skaffa sina tyska undersåter
rätt, och lätt är att inse hvilka farliga förvecklingar ej blott för Gotland
utan för hela landet deraf kunde uppstå.

Representanten från Göteborg erkände, att förvecklingar med utländingar
kunde uppstå i afseende på jernvägsfrågor, men äfven i andra hänseenden
kunna dylika obehagligheter lätt uppkomma. Exempel derpå äro
redan anförda, såsom Laurionfrågan m. fl., men sådana kunna herntas på
närmare håll. För de flesta torde det vara bekant, att Sverige och

214

Och 15 Mars, f. m.

Norge redau fått litet erfarenhet i den vägen. På 1820-talet uppträdde
i en norsk kustort eu engelsman, jag tror såsom handlande, men
egentligen för att idka smuggleri, och detta gjorde han i så stor skala, att
myndigheterna, till och med de högsta, funno sig föranlåta att ingripa
och lägga beslag på varor in. m., hvarvid engelsmannen uppträdde med
Öppet våld och återtog en del af de i beslag tagna varorna samt begick
andra olagligheter. Saken upptogs sedermera af engelska regeringen och
föranledde en notvexling, som hade deri påföljd, att den lilla staten fick
gifva vika för den störa och icke blott återlemna det i beslag tågna, insmugglade
godset, utan äfven betala skadestånd (af 18,000 Pd. Sfer!.),
oaktadt alla, till och med de engelska diplomaterne, erkände, att svenska
staten haft rätten på sin sida. Här har man ett exempel på skilnaden i
afsende på rättigheter emellan de störa staterna och de små. De förra
kunna utan ringaste våda tillåta främmande medborgare att besitta jord
inom deras områden, ty de riskera icke något ingrepp från de mindre
staternas sida, men med dessa sednare är förhållandet helt annorlunda.
Jag har anfört ett exempel från Norge, men äfven Sverige har temligen
färska erfarenheter, t. ex. i afseende på eu jernvägsanlägguing i Skåne,
der engelska diplomatien lärer ingripit med maktspråk och tvingat svenska
regeringen att utbetala skadeersättningar till enskilda engelsmän för förmenta
förluster, som dock, om iag ej rnissminner mig, först blifvit af domstol
underkände.

Att äfven individens rätt, som det tillkommer staten att skydda, kan
blifva satt på spel, följer af statens ege t förhållande t ill Hell i vara-bolaget,
enär omständigheternas makt kan tvinga den enskilde i affärsförhållande
med ett dylikt enskilt bolag, För min del anser jag det vara ganska
väl att frågan nu blifvit väckt och hoppas, att den skall föranleda till
någon åtgärd, hvarigenom alla obehagliga förvecklingar med främmande
makter skola, så vidt möjligt, förekommas.

Herr Sven Nilsson i Österslöf: Af åtskilliga talare har anmärkning
blifvit gjord mot reservationen i och för sig sjelf, i det talarne bestridt
rättighet för eu ledamot af Konsti tu tions-Utskottet att afgifva reservation
mot eu sådan anmälan, som Utskottets förevarande, och tillika påstått,
att Kammaren icke är berättigad att erhålla någon annan kännedom om
statsrådsprotokollerna, än den Utskottet i sitt decharge-betänkande kunnat,
samt att granskningen af berörda protokoller inom Utskottet, skulle ske
under tysthetslöfte. Med anledning häraf får jag förklara, att jag icke
funnit någorstädes stadgadt, att denna granskning skall försiggå under
tysthetslöfte och något sådant ej heller blifvit mig aflordradt, hvarföre jag
ansett det vara både min rättighet och pligt att uttala mig om sådana
regeringsärenden, som jag funnit anmärkningsvärda. Med exempel från
föregående riksdagar skulle jag kunna visa, att ledamöter af Konstitutionsutskottet
då hyst samma åsigt, som jag, i afseende på denna utskottsledamots
rättighet och jag tror mig således hafva varit i min goda rätt,
då jag framlagt förevarande reservation. Jag tror till och med, att ett
tystlåtenhetslöfte icke skulle vara -gagneligt, ty regeringen och representationen
böra se hvarandra i ansigtet med öppen blick. Ej må regeringen
anse sig såsom en ofelbar person, den der icke kan begå misstag, och icke

Den 15 Mars. f. ni.

215

fordrar representationen, att Konungens rådgifvare skola vara mera än
andra menniskor fria från fel och misstag.

Ett öppet erkännande å ömse håll, när man begått misstag, skulle
bidraga til! ett godt förhållande emellan statsmakterna. Om jag gjort
mig skyldig till något misstag, erkänner jag det gerna, såsom en svag
menniska, och det vore väl om äfven Konungens rådgifvare ställde sig på
rent mensklig ståndpunkt och icke försökte insvepa sig i någon ofelbarhetsslöja.

Inom Utskottet erkändes temligen allmänt, att det var ett betänkligt
och beklagligt förhållande med denna handlöst lemnade rätt åt utländingar,
att besitta svensk jord, och icke förr än i dag bär jag hört
någon klandra, att man vill göra en inskränkning i detta afseende.
Tvärtom har jag från derå håll, och äfven af motståndare inom Utskottet,
fått uppbära tacksamhet för min reservation, och jag tror derföre icke,
att den är sämre i dag än i går. De ileste af Utskottets medlemmar
ansågo, att det nuvarande förhållandet icke är rätt helsosamt, och att
det möjligen kan medföra vådor för landet. Likaledes voro meningarne
icke synnerligen delade, om att det vore nödvändigt att tillgripa något
medel, mer eller mindre kraftigt, för att bota det rådande missförhållandet,
men det medel, som låg närmast till bands, eller att göra en anmälan,
enligt 107 § Regeringsformen, ville Utskottet dock icke tillgripa, utan
heldre invänta en motion om förändrad lagstiftning uti ifrågavarande förhållanden.
Mig synes, att Utskottets förfarande i detta hänseende är
jemtörligt med en läkares, som finner sin patients helsotillstånd icke vara
det bästa, men likväl icke vågar föreskrifva ett kraftigt och hastigt verkande
medel, utan talar om att se tiden an, att t. ex. begagna eu brunnskur,
till sommaren. Om läkaren gör så, förfar han, enligt min uppfattning,
icke riktigt, och likaså tror jag, att Utskottet handlat rättast, om
det för Riksdagen anmält ett förhållande, som det funnit vara ©helsosamt
för samhällskroppen. Jag har icke kunnat göra annat än framlägga min
åsigt i eu reservation och, om den gjort någon nytta, såsom jag hoppas,
skall jag ej vara missbelåten med de slängar jag nu fått, ty de skola nog
verka godt på annat håll.

Öfverläggningen förklarades slutad. Med tillkännagifvande att under
densamma blitvit gjorda särskilda yrkanden, gaf Herr Talmannen proposition
på det förevarande memorialets läggande till handlingarne. Härtill
svarades med öfvervägande ja, och sedan Herr Talmannen, i öfverensstämmelse
härmed, meddelat Kammaren sin uppfattning åt detta svar,
blef det sålunda fattade beslutet med klubbslag befästadt.

Herr Svea Nilsson i Österslöf begärde nu ordet och yttrade: Jag
tillåter mig fästa Herr Talmannens uppmärksamhet på, att jag yrkat, att
Konstitutions-Utskottets anmälan måtte med ogillande läggas till handlingarne.

Med anledning af denna erinran förklarade Herr Talmannen, det
Herr Sven .''dissons yrkande icke undfallit honom; men då KonstitutionsUtskottets
förevarande memorial icke innehöll någon till Kammarens be -

216

De» iä Mars, f. m.

slut eller yttrande ledande anmärkning, utan deri endast blifvit gjord eu
anmälan, kade Herr Talmannen funnit sig icke kunna afgifva annan proposition
än på det yrkande, som afsåg memorialets läggande till handlingarue,
ock sedan nu Herr Talmannens i enlighet härmed gjorda framställning
blifvit med öfvervägande ja besvarad samt detta svar med klubbslag
befästats, ansåg Herr Talmannen vidare öfverläggning i detta ämne icke
böra ega ruin.

Emellertid begärde Herr Sven Nilsson ånyo ordet och anförde:
Om Herr Talmannen hyst denna åsigt, hvars riktighet jag icke vill bestrida,
så tror jag dock att det varit Herr Talmannens skyldighet att
tillkännagifva detta för Kammaren, innan klubban fälldes.

§ 8.

Skedde föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 11, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående åtgärder för betryggande af
skogens framtida bestånd och bevarande af Lapparnes renbetesrätt inom
Wester- och Norrbottens läns lappmarker.

Rörande detta ämne uppstod öfverläggning, och yttrade:

Herr Magnus Jons sou: Då jag icke, såsom min vid Utskottets

betänkande fogade reservation utvisar, kunnat deltaga i Utskottets hemställan,
anser jag det vara min skyldighet att för Kammaren framlägga
de skäl, på hvilka jag grundar min från Utskottets pluralitet skiljaktiga
åsigt.

Först och främst vill jag härvid erinra, att Rikets Ständer uti skrifvelse
den 30 November 1863, hvaruti hos Kongl. Maj:t begärdes eu förändring
i lagstiftningen i ändamål att förekomma den öfverklagade atverkningen
af rikets skogar, bestämdt uttalade såsom sin åsigt att de icke
önskade något reglementerande för hushållningen med de enskilda skogarne,
och att någon inskränkning icke borde ske i enskilda personers
fria dispositionsrätt öfver sina skogar framgår oförtydbart i det förbehåll,
Rikets Ständer vid denna sin framställning fogade, nemligen: “att hinder
derigenom ej må läggas för afvittring af skogsanslag åt redan anlagda
hemman och nybyggen. •• På grund af denna underdåniga skrifvelse aflat
Kong!. Magt den 21 December 1865 nådig proposition angående förändrade
bestämmelser i fråga om upplåtande åt de enskilde af kronans
mark i Norrland och Stora Kopparbergs län; och förklarade Kongl. Maj:t
deruti att, då Kongl. Maj:t funnit att från de oafvittrade skogarne endast
undantagsvis kunde utbrytas mark till kronoparkers bildande, Kongl.
Maj:t ansett nödigt, att kronan på annat sätt förbehölle sig rättigheten
att deltaga i vården om den växande skogen i dessa vidsträckta trakter;
hvarvid dock icke kunnat ifrågakomma, att någon inskränkning i den
dispositionsrätt, som enligt då gällande författningar tillkomma vare sig
egare af redan befintliga skattehemman i afseende å dertill hörande skog,
eller innehafvare af redan lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den
skog, som genom framdeles skeende afvittring kunde dem tillfalla.

Den 15 Mars, (''. m

217

Uti det vid Kong). Maj:ts proposition fogade statsrådsprotokoll utlät
sig dåvarande chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre
Gripenstedt i följande ordalag:

“Förslaget att grunda skogstillgångens bevarande helt och hållet på
bildandet af stora kronoskogar har, enligt innehållet af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, sammanhang med Rikets Ständers äfven tillförene
uttryckta åsigt att någon inskränkning icke bör ske i enskildes rätt att
disponera öfver sina skogar. Denna åsigt stödjer sig, bland annat, på
medgifvandet i nådiga förordningen den 21 Februari 1789, att skattemännen
skola, med ett obetydligt undantag allenast för ek- och masteträd,
tillgodonjuta den vidsträckta rätt till skogen, som förut tillkommit
endast frälsehemmansegare för deras skogar, och jag är långt ifrån att
vilja föreslå någon inskränkning i denna rätt för redan varande skattehemmansegare.
Icke heller bör, enligt mitt förmenande, någon ändring i
allmänhet göras i den rätt, som enligt nu gällande författningar tillkommer
innehafvare af redan anlagda nybyggen öfver den skog, som genom
framdeles skeende afvittring kan dem tillfalla. Fn resolution, hvarigenom
anläggande af ett nybygge medgifvits, måste nemligen, enligt min uppfattning,
anses innebära ett löfte å kronans sida, att, såvidt anläggare!! fullgör
de för honom stadgade skyldigheter, han äfven skall i fullt mått åtnjuta
alla eu nybyggares förmåner, enligt de författningar, som gällde vid
den tid, då resolutionen meddelades. “

På grund häraf beslöt Riksdagen eu skrifvelse, hvari Riksdagen godkände
Kong! Maj:ts proposition, som stödde sig på Departementschefens
uttryckta åsigter, och i enlighet med Rikets Ständers beslut utfärdades
Kong! förordningen den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten öfver
skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, Indika hädanefter
från kronan upplåtas, eller af sådana äldre nybyggen, för hvilka
föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit behörigen fullgjorda.
Då möjligen icke alla af Kammarens ledamöter satt sig in uti
nämnda förordning, anhåller jag att få uppläsa de tre första paragraferna,
för att dermed visa, att förordningen afser att de hemman, hvilkas byggnads-
och odlingsskyldighet blifvit behöringen fullgjord före år 1866 skulle
tilldelas den vidsträcktare dispositionsrätt, som tredje paragrafen bestämmer.

Paragraferna lyda, som följer:

§ I “Å

skattehemman, som uppkommer af nybygge, hvilket hädanefter
från kronan upplåtes, ege skattemannen ej annan rätt öfver hemmanets
skog, än att han derifrån må, dels, utan utsyning, till husbehof hemta
nödigt virke och bränsle, och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande
skogstjenstemän, fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan,
med bevarande för framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas — —

§ 2.

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt för skattehemman, upp -

218

Den lo Mars. f. in.

kommet af nybygge, som hädanefter från kronan upplåta, galle äfven för
skattehemman, som uppkommer åt redan upplåtet nybygge, för hvilket
föreskri fn a byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit'' inom behörig tid
fullgjorda; och ty böra våra vederbörande Befallningshafvande till utrönande
af, huruvida sådant förhållande egen rum eller ej, föranstalta, att
å hvarje nybygge, som före denna förordnings utfärdande blifvit från
kronan upplåtet, syn, så lort lämpligen ske kan och sist inom den tid,
då, enligt ledan gällande föreskrifter, dylik förrättning skall å nvbygget
anställas, varder i stadgad ordning hållen och det deröfver upprättade
instrument till Wår Befallningshafvande insända Finnes dä å något nybygge
föreskrift^ odlings- och byggnadsskyldigheter icke vara inom behörig
tid fullgjorda, skall Wår Befallningshafvande, der ej besittningsrättens
förlust anses böra ifrågakomma, genom särskildt beslut, hvaröfver
klagan i vanlig ordning föras må, förklara, att, sedan nybygget,
efter framdeles fullgjorda byggnads- och odlingsskyldigheter. blifvit omtördt
till skatte, dess egare skall öfver hemmanets skog åtnjuta allenast den
rätt, som i § 1 här ofvan bestämmes.

§ 3.

Uti alla beslut om nybygges omförande under skattetitel, som hädanefter
meddelas, skall uttryckligen angifvas, huruvida hemmansegaren
öfver dess skog åtnjuter full skattemannarätt eller allenast den inskränktare
rätt, som i § 1 omförmäles; och bör anteckning härom jemväl ske i
jordeboken. ■*

Alt dessa stadgande!! jemväl blifvit så tillämpade, att egare af hemman
i lappmarkerna, som fullgjort sin byggnadsskyldighet, vid hemmanens
omföring från krono till skatte, förklarats skola åtnjuta full skattemannarätt
till hemmanets skog, visar sig af eif utaf Konungens Befallningshafvande
i Westerbottens län den 22 November 1871 meddeladt utslag,
hvilket jag här har till hands, och hvarut inhemtas, att Konungens
Befallningshafvande, på ansökning af Nordinalings ångsågs-aktiebolag,
funnit skäligt bifalla omföring i kronans jordeböcker och räkenskaper af
ett bolaget innehafvande kronohemman, samt tillika förklarat, att bolaget
skulle till hemmanets skog åtnjuta full skattemannarätt.

Nuvarande chefen för Civil-departomentet tyckes deremot icke vilja
draga i betänkande att ej respektera Regeringens och eu föregående
Riksdags sammanstämmande beslut, som blifvit upphöjd! till lag, utan
yttrar sig på ett sätt, som fullkomligt står i strid med de åsigter, hvilka
såväl Regeringen som Riksdagen tillförene uttryckt. I bilagan till Kongl.
Majds proposition yttrar lian sig nemligen på följande sätt:

»Jag har förskaffat mig del åt skatterättsresolutioner, som, efter det
förordningen den 29 Juni 1800 blef gällande, af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i de ifrågavarande två länen utfärdats, angående
lappmarkshemman, uppkomma åt nybyggen, hvilka före nämnda tidpunkt
blifvit upplåtna och för hvilka byggnads- och odlingsskyldigheterna blifvit
fullgjorda, samt inhemta!, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
båda länen med åberopande af nämnda förordnings § 3 tillförsäkrat hemmansegarne
»full skattemannarätt» eller »full och oinskränkt skattemanna -

Den So Mars, f. in.

219

rätt» öfver hemmanets skog, med den närmare förklaring af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län, att egaren konime att
åtnjuta sådan rätt, »efter det hemmanets område bljfvit genom afvittring
eller på annat sätt bestämdt; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län äfven begagnat uttryckssättet »full och oinskränkt
dispositionsrätt öfver den å hemmanet växande skog.»

»Det är i min tanke uppenbart, att eu på omförmälda sätt tillförsäkrad
skattemannarätt, äfven om den åberopade förordningen varit på
nybyggen i lappmarkerna tillämplig, hvilket Kammarkollegium ansett sig
ej kunna för visst antaga, likväl ej kan vara kraftigare, än den rätt, som
för närvarande enligt lag tillkommer egare af skatte- och frälsehemman
i allmänhet; men hvari ändring genom statsmakternas sammanstämmande
beslut kan åvägabringas.»

Ja, genom statsmakternas sammanstämmande beslut kunna äfven
landets öfrig» innebyggare blifva beröfvade deras lagligen tillförsäkrade
rätt, ty ega icke nybyggarne i lappmarkerna full skattemannarätt till
skogen på deras hemman, så har hvarken jag eller någon annan bättre
rätt till vår egendom, och eganderättsförhållandena inom landet skulle
då komma att hvila på en alltför dålig och osäker grund. Jag vill dock
hoppas att Kammaren äfven i denna fråga skall respektera eu föregående
Riksdags beslut.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att eu icke ringa
del af nybyggare i lappmarken skulle beröfvas deras lagliga rätt, derest
Utskottets förevarande förslag blefve bifallet. Inom lappmarksgränserna
finnas nemligen 341 hela hemman och som jag vågar antaga minst fem
åbor å hvarje helt hemman, — om alla innehafvare hafva skatterätt,
vet jag ej med säkerhet, men största delen har det — samt dessutom
oskattlagda torp och nybyggen med tillsammans 648 åbor. Lägger jag
nu till detta sednare antal de nybyggare, som äro bosatta på de 341 hela
hemmanen, så får jag ett antal af öfver 2,300 nybyggare, hvilka, i händelse
Utskottets förslag skulle bifallas, blefve till stor del beröfvade deras
dem lagligen tillförsäkrade rätt — ett förfaringssätt, hvartill jag åtminstone
icke med min röst vill bidraga.

Enligt min åsigt har hvarje nybyggare- i lappmarkerna, som på sitt
hemman fullgjort sin byggnadsskyldighet, full dispositionsrätt öfver skogen
till ett minimum af 1,000 tunnland eller till ett maximum af 4,000 tunnland,
emellan hvilka belopp Kongl. Maj:t kan fritt bestämma. Jag hemställer
om icke dessa nybyggare med allt skäl skulle finna sig bättre
belåtna med att få bibehålla sin oinskränkta dispositionsrätt samt slippa
bekosta utsyning och stämpling på skogen hvarje år, hvilken, då de
hvarje gång icke kunde få utsynade mer än 30 å 40 träd, skulle för
dem medföra eu ökad beskattning, hvartill jag åtminstone icke vill bidraga,
så mycket mindre som dessa nybyggare här icke äro representerade,
ty de är ännu i saknad af politisk rösträtt.

Med lätt hand bär chefen för Civil-departementet vidrört Skogsstyrelsens
yttrande om de ökade kostnader, som skulle blifva en följd af
förslagets genomförande, men det är lätt att visa, att dessa icke skola
blifva så obetydliga för staten, enär Skogsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande
otvetydigt uttalat att eu tillökning af skogsstaten måste ske i

220

I)eu 15 Mars, f, m.

samma mån, som hemmanen undergå skifte och klyfning, i följd hvaraf
Skogsstyrelsen afstyrkt förslaget.

På grund af livad jag nu anfört torde det vara klart, att jag icke
kan biträda Utskottets hemställan, men jag vill dock icke för närvarande
yrka bifall till min reservation, utan hoppas att någon annan kommer
att göra det, då jag framdeles vill instämma med honom.

Herr Malmberg: Föreliggande fråga är af ganska stor betydenhet
och bör derföre skärskådas ur så många synpunkter som möjligt. Eu
lösgående talare, som inom Utskottet reserverat sig mot majoritetens
beslut, har öppnat diskussionen i densamma genom att framdraga åtskilliga
i ämnet utgifna förordningar, och jag behöfver icke upprepa
hvad ^ han sålunda framställt. Jag vill endast nämna att, då det under
föregående tider varit statsmakternas önskan att få Norrland befolkad!,
hafva åtskilliga fri- och rättigheter blifvit tillförsäkrade åt dem, som
derstädes ville slä sig ned såsom nybyggare. Hvad särskild! angår befolkningen
ofvanför den s. k. lappmarkslinien, så hafva dessa icke endast
erhållit skattefrihet utan äfven blifvit befriade från krigstjenst eller skyldigheten
att försvara sitt fosterland. Denna undantagslagstiftning har hnellertid
i derå afseenden verkat mindre välgörande och ofta varit förenad
med störa obehag. Det har nemligen ofta händt att eu beväringsskyldig
från den nedom lappmarkslinien boende befolkningen under beväringstiden
flyttat öfver på andra sidan denna linie, samt derigenom blifvit befriad
från att fullgöra sin väniepligt. Sådana undantagsförhållanden kunna
väl icke vara nyttiga för ett land, hvarhelst de kunna komma att förefinnas.
för min de! tror jag den bästa lagstiftningen vara den, som
ställer landets alla innebyggare under en och samma lag, så att de alla
erhålla samma rättigheter och hafva samma skyldigheter, och derföre tror
jag äfven att det skulle vara nyttigt för lappmarkernas befolkning, om
den i alla hänseenden blefve eu integrerande del af Sveriges öfriga befolkning,
således dels hade samma allmänna rättigheter sig tillförsäkrade,
dels äfven finge åtaga sig samma allmänna skyldigheter till staten.

1 Kong!, turordningen den 2b Juni 18öö bestämdes, att för skattehemman,
som uppkommer af derefter från kronan upplåtet nybygge, äfvensom
af dessförinnan upplåtet nybygge, för hvithet föreskrifna byggnadsoch
odlingsskyldigheter icke blif vit i behörig tid fullgjorda, skal temannen
icke skulle ega att fritt disponera öfver den skog, som vid skeende afvittring
kunde komma att hemmanet tilldelas, utan vara underkastad vissa
närmare uppgiina inskränkningar. Det nämndes icke i denna förordning,
att den skulle gälla alla dem, som bygga och bo i lappmarkerna, och det
är så mycket mera tydligt att den icke har afseende på dem, för hviska
både Konungens Befallningshafvande och Kammar-kollegium utfärdat
skattebref, i indika stål- uttryckligen nämndt, att hemraansegarne skulle
hafva full skattemannarätt och fri dispositionsrätt öfver de blifvande
skogsdelarne. Man skulle icke synnerligen val sörja för uppfyllandet af
de förmåner, desse kemmansegare sålunda fått sig tillförsäkrade, om man
nu gjorde en inskränkning i deras eganderätt, på sätt Utskottet här föreslagit,
tvärt emot alla förordningar, alla försäkringar och alla förut gifna
löften. Detta kan åtminstone icke jag för min del gilla. Det är visst

Om 15 Mara, 1‘. in.

221

möjligt och troligt, att regeringen i god afsigt sökt åvägabringa denna inskränkning;
och skulle den verkligen vara behöflig, så ville jag ingalunda
motsätta mig densamma. Men jag kan icke finna någon rimlig anledning
till en sådan åtgärd. Frågan gäller nemligen icke lapparne eller det
nomadiserande folket, utan eu befolkning lika intelligent, lika sedlig och
lika arbetsför som någonsin den, hvilken bor nedanför den s. k. lappmarkslinien,
så att det förefinnes intet skäl att i detta fall göra en undantagslagstiftning
för dem, hvarigenom de skulle få utseende af att till följd
åt underlägsna själs- och kroppskrafter vara ställda under ett förmynderskap,
hvarifrån andre statens medborgare äro frie De i lappmarkerna
organiserade folkskolorna, som på statens bekostnad blifvit der upprättade,
hafva mer än andra sådana skolor inom Norrland verkat välgörande.
Dessa skolor hafva varit mycket väl skötta, och de hafva spridt sin välsignelse
icke endast till lapparne. utan äfven till hela den öfriga lappmarksbefolkniugen,
hvilken, såsom reservanten äfven antyd t, icke utgör
blott en liten del af det hela, utan tvärtom eu ganska betydlig del deraf.
Hemmantalen äro nemligen här sönderdelade i mindre delar med hvar
sina egare, så att eu hel mängd sådana äro utplanterade efter hela den
långa gränslinien; när man kastar eu blick på kartan, ser man derföre
äfven eu mängd namn, som lian tyda på hvar sin vissa heinmansdel.
Alltså är denna fråga icke af så liten betydelse, som skulle den beröra
endast en ringa del af Norrlands befolkning, utan tvärtom af eu ganska
stor betydelse, enär den berör eu rätt ansenlig dol af befolkningen, och
dertill en i många hänseenden framstående befolkning. Kommer man upp
i dessa trakter och tager folkets bostäder, deras åkertegar och slåtterlägenlieter
i ögonsigte, sa, får man se vid bygda och vårdade hus, samt
en i allmänhet väl skött jord. Man finner vidare genast man kommer inom
lappmarksgränseu ett tillmötesgående, en välvilja och eu gästfrihet, som
jag vågar såga Öfverträttar hvad man i den vägen möter nedom lappmarksliuien.
Jag finner således icke att detta folk på något sätt behöfver
ställas under något större förmynderskap från statens sida än Sveriges
öfriga befolkning, utan äro de, enligt mitt förmenande, fullt berättigade
att åtnjuta samma friheter och förmåner, som tillkomma rikets innebyggare
i allmänhet.

Men bär finnes knappt inom denna Kammare någon som är utsedd
att föra deras talan; möjligen en och annan, men deras röster äro i alla
händelser för få. Det tillhör således oss alla. hvar och eu i sin stad, att
noga öfverväga denna fråga och dervid ställa oss på rättvisans grund,
och företrädesvis tillhör detta hvar och en, som något närmare känner
till förhållandena inom lappmarkerna. Ty jag har tyckt mig märka, att
inom denna Kammare finnas ganska många,"som icke ens hafva gjort klar för
sj8''_ skilnaden mellan de egentliga Lapparne och lappmarksbefolkningeu i
öfrigt. Man synes i allmänhet föreställa sig, att alla innevånarne i lappmarkerna
äro nomader, och att det derföre icke kan vara så noga huru
man lagstiftar för dem. Så är dock, som jag förut nämnt, icke förhållandet.
. I Kougl. Maj:ts proposition bär framhållits, att derest lappmarksbefolkningeu
icke ville underkasta sig det förmynderskap, som föreslås,
skulle de vid on blifvande skogsfördelning erhålla de minsta möjliga
skogslotter, och det öfriga af lappmarkens skogar ställas under statens

222

Den 1.0 Mars, f. ni.

kontroll och bilda så kallade kronoparker. Jag kan dock för min del
icke fatta, att de skulle kunna bekomma mindre andelar, än som bestämmes
i den år 1824 utfärdade, för Wester-Norrlands, Westerbottens och
Norrbottens län gällande afvittringsstadga, i hvilken icke finnes något särskildt
undantag gjordt för lappmarkerna; och obestridligt lärer väl vara
att lappmarkerna, åtminstone till största delen, höra under dessa län.
Jag betvifiar icke att regeringen haft god afsigt med sitt förslag, såsom
jag äfven förut yttrat; men liksom det ofta händer, att föräldrar äro så
ömma för sina barn, att de just genom en för långt drifven omvårdnad
bringa dem på fall, så tror jag äfven, att det af regeringen föreslagna
förmynderskapet öfver lappmarkens innebyggare skulle, om det komme till
stånd, blifva till ganska stort men för dem.

Men, säger man, bär afses att skydda och bevara lappmarkernas
skogar, det gäller att bibehålla den der ofta nämnda “stormkappan“, så
att icke de kalla fjelivindarne få ohejdade rasa ned mot det öfriga landet
och förstöra dess vegetation. Ja, skulle en sådan fara vara för handen,
så medgifver jag att förmynderskapet vore fullt berättigad t; men denna
stormkappa, som mången fruktar vara numera i det närmaste förstörd,
finnes ännu, mino Herrar! qvar i lika godt skick som tillförene, och jag
hoppas deri alltjemt skall kunna skyddas genom eu förnuftig skogslagstiftning,
nemligen en som är lika tillämplig på lappmarkerna som på andra
delar af vårt land. En god och på förnuftiga grunder bygd gemensam
skogslagstiftning skall alltid verka välgörande för landet och till en sådan
hoppas jag att man skall kunna komma innan det blifvit för sent. Ännu
bar icke skogsförödelsen trängt upp till dessa lappmarker, och den har
icke kunnat det, emedan skogarne ännu icke varit afvittrade. Men, säger
man, så snart afvittringen egt ruin, skall förödelsen genast intränga, och
derföre vilja vi nu i tid bevara landet för eu sådan olycka. Tro då
Kammarens ledamöter att det skulle kunna gå så lätt för sig att afverka
alla de lappmarkens skogar, som nu äro till förbrukning dugliga? Tror
man sig der få skåda en skogssköfling bedrifven i samma störa skala som
i det nedre landet? Skall man på flottleder om 20 till BO mil kunna
nedflotta pitprops och andra smärre slag af trävirke? Nej. iniiie Herrar!
detta är alldeles omöjligt. Ingen kan åstadkomma något sådant, och jag
tror således icke att lappmarkerna i detta hänseende komma att utsättas
för samma vådor, som de längre ned mot kusten belägna skogstrakterna
hafva att befara.

Jag vill äfven fästa Herrarnes uppmärksamhet derpå, att, hvad som
mest skadat de norrländska skogarne, varit skogseldarne, som under fordna
tider härjat vidt och bredt. Man kommer knappt till någon trakt af
Norrland, der icke dessa eldar rasat; det finnes knappast ett fullmoget
träd af vanligt sågtimmers tjocklek, som icke bär märke deraf. Och speciel
i lappmarkerna har det vant nybyggare sjelfva som förödt en stor
del af sina skogar, dels för att förskaffa sig betesmarker, dels för att förstöra
betet för lapparnes hjordar. Detta är ett förhållande som under
fordna tider egt rum. Jag har sjelf vandrat öfver trakter der man knappt
kan komma fram för stora bjelkar samt mast- och sågträn, som undergått
denna förödelse; de hafva legat kullvräkta öfver hvarandra, så att menniskor
knappast kunnat komma fram der, ännu mindre fyrfotadjur. Men

Den 15 Mars, f. in.

223

denna, förödelse egde rum under tider, då skogarne hade långt mindre
värde än nu, och jag tror att skogseldarne händanefter skola blifva allt
mer och mer sällsynta. Jag vill i sammanhang härmed äfven nämna att
jag aldrig hört talas om att lappande åstadkommit dessa skogseldar, utan
äro de mer rädda för sådana än för allt annat ondt, emedan de förstöra
renarnes föda. Renarne förtära nemligen renmossa och laf, och det är
nästan omöjligt att få dessa djur till att förtära något af våra vanliga
gräs- eller foderväxter; endast eu sorts rotväxt kan man i den vägen få
se dem äta, men eljest icke någon annan foderväxt.

Jag har yttrat mig i afseende på lappmarksbefolkningen, och det vore
väl om jag i någon män kunnat belysa förhållandena, såsom de verkligen
äro, och stadga den åsigten hos Kammarens ledamöter, att en undantagslag
lör denna befolkning icke är behöflig och icke kan vara nyttig. Jag
öfvergå!- nu till deu andra fråga, som i Kongl. propositionen behandlas,
nemligen angående lapparnes renbetesrätt.

Beträffande denna åt lapparne medgifva rätt önskar jag af innersta
hjerta, att intet intrång måtte ske i densamma, men jag befarar att
Kong!. Maj:ts proposition eller det deri framställda förslag verkligen skulle,
om det antoges. blifva mindre välgörande för lapparne, än den lag som
nu rörande denna sak existerar. Ty om lapparne inskränkas till att hålla
sig inom lappmarkernas gränslinie, så tror jag den tid icke vara långt aflägsen,
då lappar och renar komma att försvinna eller icke vidare kunna
existera, ty detta område, ehuru vidsträckt, iir dock icke fullt tillräckligt
att lemna löda åt lapparnes renkreatur. Det kan stundom i dessa trakter
inträffa, att marken isbelägges, och då är det omöjligt för renarne att deltaga
sin föda, utan måste de flytta till trakterna nedom den gamla bipnmarkslinien
för att der kunna finna sill näring. Så sker det årligen än
i dag. Det finnes intet år, då icke lapparne med sina hundra- och tusentals
renar flytta neci till trakterna vid kustlandet. Så hafva de gjort i
alla tider, och komma troligen att alltid hädanefter gorå sä, om de nemligen
icke tvingas att upphöra dermed; och ingen menniska har ansett
detta såsom en olägenhet. Årligen när de komma ned, så är det som en
folkfest. De blifva alltid välvilligt mottagna, de lä vistas på våra skogsmarker
och begagna der befintligt renbete. Jag tror det vara alldeles
nödvändigt att samma förhållande fortfarande får ega rum, såvida lapparno
skola kunna existera och deras hjordar lifnära sig; och vill jag icke
endast att lapparne skola bibehållas vid den rätt de sålunda hittills haft,
utan äfven att denna rätt utsträckes till alla trakter i Norrland, hvarhelst
lapparne der vilja fara fram med sina hjordar. De göra intet ohägn med
sina flyttningar, de skada ingen, om icke möjligen i någon mån lappmarksnybyggarne.
Dessa sistnämnde hafva nemligen den seden att låta allt
starrfoder, ^ som de slå på de vidsträckta myrarne, stå uti s. k. hässjor
ända till långt in på vintern, emedan de icke hafva lador, och det är
dessa hässjor som lapparne, när de komma ned med sina renar, hafva svårt
att skydda för dessa. Det händer nemligen att. renarne rusa öfver hiissjorna
och förstöra dem, icke genom att förtära fodret, utan genom att
trampa ned detsamma; och det är detta obehag som egentligen vållat striderna
mellan lappar och nybyggare. Hvad mer! om dessa nybyggare skulle
blifva ålagde att bygga sig lador, eller åtminstone att hägna om sina

22i

Den 15 Mars, f. m.

hässjor, för att skydda sitt foder mot renarne. Såsom det nu är, sker
det lapparne på sätt och vis en orättvisa, då de äro ålagde att godtgöra
skadan, ty det är icke möjligt för en lapp, som kommer med tusentals
renar, att hindra dessa från att förstöra en och annan hässja. Det talas
mycket om att dagarne näst före jul, eller den tid då lapparne vanligen
flytta ned, råder stor andtime i dessa trakter och att man då går man
ur huse, för att taga in fodret, som står ute. på hässjorna, och skydda det
för renarne; men jag säger att denna olägenhet icke kan vara så särdeles
stor, att man derför bör inskränka lapparnes urgamla betesrätt. Nu har man
trott sig i sin vishet kunna stifta eu lag, deri man ålägger lapparne att
hålla siua renhjordar aflägsne från lappmarksbefolkningens odlingar sommartiden.
Det är då man skall skydda dem; menar Lag-Utskottet. Ja.
vår Herre sjelf har stiftat denna lag långt innan något Lag-Utskott fanns,
och jag tror icke att, om Lag-Utskottet velat i stället ålägga lapparne
att sommartiden flytta ned till dessa trakter, det skulle i sådant fall funnit
någon åtlydnad. Det är nemligen omöjligt för renhjordarne att under
sommaren besöka dessa varma trakter, utan måste de då hålla sig efter
snöregionerna å bergen, der ett källare klimat finnes. Skulle lapparne
sommartiden gå ned till de varma trakterna med sina renar, så skulle
dessa snart förintas af de myriader insekter, som der finnas i sådana massor,
att de utgöra en verklig landsplåga för innevånarne; det vore att göra
slut på renarne. Nej, lapparne måste sommartiden hålla sig i fjellen och
vintertiden flytta ned, för att bereda sina hjordar näring.

Jag vill således, som sagdt, icke endast att lapparnes förra rättigheter
respekteras, utan till och med att dessa om möjligt utsträckas; och
är jag Utskottet tacksam för att det åtminstone velat i detta hänseende
gå längre än Kongl. Maj:t.

Snart nog förekommer här till behandling eu annan Kongl. proposition,
angående lappmarkernas skattläggning och bevillmngstaxerings införande
derstädes, Indika frågor förefalla mig ganska nära förbundna med
nu föreliggande, och jag vet icke rätt hur man skall kunna afgöra den
ena utan att tänka sig hur man skall afgöra de andra. Jag vill emellertid
dröja med att vidare yttra mig härom tills de andra frågorna förekomma
till behandling, för att icke nu trötta Kammaren med något vidlyftigare
anförande; och jag slutar med att yrka afslag å Kongl. Maj:ts
nådiga proposition och Lag-Utskottets betänkande, med undantag af bestämmelsen
rörande lapparnes renbetesrätt och nödiga skogsfång, samt med
att föreslå det lappmarksbefolkningen nedanför den nya projekterade lapplinien
tillförsäkras likställighet i rättigheter och skyldigheter med länens
öfrige innevånare.

Herr Nils Petersson: Då jag inom Lag-Utskottet deltagit i be handlingen

af denna fråga och med min röst bidragit till det slut, hvartill
Utskottet kommit, vill jag i korthet söka redogöra för de åsigter, som
dervid varit för mig bestämmande.

Såsom af betänkandet synes, gäller frågan två särskilda saker, nemligen
nybyggarnes rätt att afverka skogen och lapparnes rätt att å densamma
beta sina renhjordar. Dessa s. k. Lappar hafva, som allmänt bekant -

Den 15 Mars, f. in

225

kant är, i fordna tiller utgjort vårt lands egentliga innevånare, men under
tidernas lopp hafva de blifvit trängda allt längre och längre mot norr, tills
de slutligen hamnat i de nu s. k. lappmarkerna. För att nu tillse huru
å ena sidan nybyggarnes rättigheter och å andra sidan lapparnes af renbetes-rätten
beroende existens må kunna fortfarande tillgodoses, utan att
någons rätt kränkes, är det nödigt att först undersöka, huruvida detta
kan stå tillsamman med att låta nybyggarne bibehålla hvad de kalla sin
rätt eller hvad som blifvit dem tillförsäkradt genom vissa förordningar
eller till och med genom blotta uppmaningar att flytta uppåt Norrland
och bosätta sig. Jag har dervid uppfatta; saken så, att man från början,
när skogarne voro mycket stora och talrika, icke afsåg någon så synnerlig
fördel för nybyggarne med att låta dem afverka skogarne, utan fastmer
önskade landets uppodlande; men i samma mån som nybyggarne allt mer
och mer trängde uppåt de s. k. lappmarkerna och började kultivera marken
på sätt i det Övriga landet skedde, kom man underfund med att skogarnes
oinskränkta utverkande icke var förenligt med omsorgen, hvarken
om klimatets bibehållande eller om de ursprungliga lappmarksinnevånarnes
bestånd. Det är eu temligeu erkänd sak, att nybyggarne alltför hänsynslöst
begagna sig af sill skogsafverkningsrätt, och man dä kan lätt tänka
sig att ju mer de trängt in i lappmarkerna, dess mer hafva äfven, såsom
inom Lag-Utskottet blifvit upplyst, lapparues renbetesrätt härigenom blifvit
l*ränkt. A de sköfiade sträckorna trifvas nemligen icke sådana växter,
som renarue vilja afbeta. Under sådana förhållanden, och då lapparne
äfven utgöra en del af Sveriges folk, samt då de redan förut blifvit så
långt undanträngda och staten sedan uppdragit eu gränslinie emellan de
fjelltrakter, der de skulle få fritt uppehålla sig, och det öfriga landet,
synes det mig icke vara annat än både klokt och billigt att något inskränka
nybyggarnes rätt att afverka lappmarkens skogar. Ty det lärer
väl icke vara tvifvel underkastadt, såsom en talare förut sagdt, att, om
dessa skogar fortfarande sköflas på sätt hittills skett, detta blir till skada
icke endast för lapparne och för nybyggarne sjelfve, utan äfven för de
nedom lappmarksgräusen boende, och sålunda är lika litet förenligt med
lapparnes bestånd såsom ett nomadiserande folk, som med eu rationel hushållning
i öfrigt, från statens sida betraktad. Och jag tror icke att nybyggarnes
rätt genom en sådan inskränkning blir så ofantligt förnärmad,
som man velat låta påskina. Ty om de vilja nöja sig med att afverka så
mycket, som med skogens bestånd är förenligt, så få de det, och jag kan
icke finna det vara annat än rättvist att staten förbehåller sig detta vilkor
för att skogarne må alldeles ohejdadt sköflas. Det har af Herr Malmberg
blifvit sagdt, att, om blott en förnuftig skogslagsstiftning införes, så
skola nog skogarne deruppe fortfarande finnas qvar i tillräcklig myckenhet
ocli täthet. Ja, jag tror just, att det förslag, som nu är framstäldt och
som går ut på att afverkarne icke få af dessa skogar tillgripa mer än
med skogarnes bestånd är förenligt, afser eu sådan förnuftig skogslagstiftning;
och den skall vill någonsin taga sin början. I dessa trakter finnes
visserligen för närvarande öfverflöd på skog, jag vill icke förneka det, men
man vet att spekulationerna på skogarne i allmänhet jemväl äro ganska
vidsträckta; och att dessa spekulationer sträckt sig ända upp till dessa

R t legd, Prat. 1873. 2 Afd. 2 Band. 15

226

Deri 3 5 Mars, f. m.

trakter, lärer val ingen vilja förneka, lika litet som någon på fullt allvar
lärer vilja förneka, att detta är oroväckande för framtiden. Att transporterna
der uppe skulle vara så svåra, att sköfiingen endast derigenom skulle
förekommas, äfven om innnevånarne sjelfve finge fritt hushålla med skogen,
är alldeles samma påstående, som man förut framställt beträffande
de nu sköflade trakterna i det öfriga landet. Nu för tiden går det ganska
lätt för sig att genom upprensning af floderna åstadkomma nya flottleder
och att, der icke annat hjelper, bygga jernvägar för virkets framforslande,
sedan spekulationen endast kommit i gång.

Det har äfven sagts, att nybyggarne göra stor skada genom att afbränna
skogarne, hvarigenom de förderfva renbetet för lapparne. Den
talare, som omnämnde detta, sade sig ömma mycket för dessa sednares
renbetesrätt, och då borde han val äfven inse att, då just nybyggarne?
oinskränkta rätt till skogen verkar skadligt för renbetet, så kunna dessa
båda saker icke förenas med hvarandra; detta finner åtminstone jag vara
ganska klart.

Samme talare begagnade sig äfven af det uttrycket, att naturen sjelf
stiftat lag för lapparnes kringströfvande innan något Lag-Utskott fanns,
och således skulle det följaktligen ligga utom Lag-Utskottets befogenhet
att befatta sig dermed. Jag tror emellertid icke han i Utskottets utlåtande
kan finna något enda uttryck, som strider emot denna naturlag.
Utskottet talar endast om befolkningen ofvanom lappmarksgränsen, och»
då Herr Malmberg säger det vara omöjligt för den del af denna befolkning,
som kallas lappar, att sommartiden uppehålla sig nedom denna
gräns, så har Utskottet ju icke velat annat än hålla dem ofvan denna
gräns, der allt hvad som för dem och deras renar är nödigt finnes att
tillgå; och Utskottet har sålunda icke sökt att ändra detta naturens
stadgande.

Hur man än må se saken, synes det mig derföre som tiden nu vore
inne för lagstiftningen att här mellankomma. Man säger visserligen: -hvarföre
stadga en särskild skogslagstiftning för dessa trakter, då det är lika
väl behöfligt att i samma hänseende lagstifta för hela landet? utan låt
derföre anstå dermed tills man får en generel lag“. Jag vill dock fästa
uppmärksamheten derpå, att förhållandena äro något olika i lappmarkerna
mot på öfriga ställen af landet. Under det nemligen i det öfriga
landet saken endast skulle gälla skogsegarens rätt gentemot staten,
så. tillkommer i lappmarkerna att göra afseende på en tredje mans
rätt, nemligen lappens; och således finnes der ett verkligt undantagsförhållande.
Då jag derföre anser en särskild lagstiftning här vara nödig,
och att tidpunkten derför nu är inne, så kan jag icke finna att
något annat nu är att göra än att bifalla Kongl. Maj:ts af Lag-Utskottet
tillstyrkta proposition. Skulle så vara att en och annan nybyggare funne
sina spekulationer i ett eller annat hänseende härigenom korsade, då lian
icke komme åt skogen så som han önskade, så finner jag icke detta
kunna hielpas på annat sätt, än att staten inlöser hans nybygge, om
han finner sådant vara för sig fördelaktigare än att vidare bibehålla det.

Af dessa skäl har jag biträdt Utskottets majoritet, till hvars förslag
jag följaktligen yrkar bifall.

227

Den 15 Mars, f. in.

Herr 1 strand: Som Kammaren ganska väl torde hafva sig bekant,
nedsatte regeringen år 1868 eu komité för att undersöka alla skogen rörande
förhållanden i Norrland, Indika då länge och högljudt påkallat
ändring i lagstiftningen. Då jag haft äran vara ledamot i"denna komité
och i sådan egenskap till fots delvis genomströfvat do trakter, hvilka frågan
rörer, nemligen lappmarkerna, så anser jag mig både pligtig och skyldig
att här närmare redogöra för min uppfattning af densamma, samt
framställa en del af motiven för det beslut, hvartill komitéen kommit,
enär dessa motiv icke kunnat i komitéens berättelse blifva så fullständigt
intagna för hvarje särskild paragraf, som de möjligen bort.

När man tager de med en skogslagstiftning för lappmarkerna sammanhängande
omständigheter i närmare betraktande, finner man trenne
hufvudmoment som påkalla uppmärksamheten hvart för sig särskildt. För
det törsta har man nemligen att göra afseende på det nomadiserande
folket, eller lapparne, som der ströfva kring med sina renar; vidare och
för det andra har man att fästa sig vid de genom regeringens åtgärder
småningom ditlockade medlemmarne af den germnniska racen, hvilka slagit
sig ned såsom nybyggare; och slutligen har man att beakta statens
allmänna intresse. Jag vill då hvart för sig skärskåda dessa trenne hufvud
moment af frågan.

Långt innan nybyggarne ännu hade nedslagit sina bopålar inom de
råmärken, som begränsa lappmarkerna, tillhörde dessa trakter uteslutande
den nomadiserande befolkningen och var dess egendom, för hvilken den
betalte ränta och tionde till kronan; men dessa skattetitlar utbyttes år
1695 mot den s. k. lappskatten, som utgick i penningar och som ännu i
dag fortfarande på samma sätt utbetalas. Således är detta än i dag
lapparnes jord med lika mycken rätt som den, hvilken åberopas af dem
som sedan inkräktat vissa delar deraf och derå erhållit skattebref, samt,
utan afseende derå, om dessa delar benämnas nybyggen, skattehemman
eller kronotorp. Men sedan dessa inkräktningar en gång börjat ega rum
blef det nödvändigt att söka förena lapparnes och nybyggarnes intressen;
och nybyggarne blefvo derföre ålagde att respektera de för lapparnes
existens oundgängliga fordringarne att dessa finge med sina renar fritt
ströfva omkring och på vintern gå ned till nybyggarnes skogsområden för
att låta sina hjordar beta och sjelfva under tiden hemta nödigt bränsle
för sina hushålls behof. Någon uteslutande rätt för nybyggarne att fritt
disponera öfver dessa skogar har således aldrig blifvit dem tillerkänd eller
för framtiden dem tillförsäkrad. Jag vet väl att den värde reservanten,
som först hade ordet, i sin betänkandet vidfogade reservation anfört några
skattebref till stöd för sin afvikande åsigt, men om ock dylika bref blifvit
utfärdade — och de äro i alla händelser högst få i förhållande till samtliga
hemmanens eller lägenheternas antal ■ - så har detta skett genom
misstag från myndigheternas sida och medför följaktligen icke annan rätt
för dem, som af dessa skattebref blifvit innehafvare, än att i vanlig doms
tofs väg yrka ersättning för genom skattebrefvet påräknade, men derför
icke vunna fördelar, och hvarvid klarhet skulle vinnas om dessa brefs
lagliga betydenhet. Icke heller är väl 1866 års förordning så beskaffad,
att den i all evighet kan hindra statsmakterna från att stifta en ny lag
rörande dessa förhållanden, om omständigheterna sådant påkalla.

228

Dei< 15 Mars, j''. m.

Det nomadiserande folket egen således än i dag, som sagd!, obestridlig
rätt att åtnjuta den för deras existens ovilkorligt nödvändiga rätten
att om vintrarne tåga ned till nybyggena och der begagna betet för sina
hjordar och taga nödigt bränsle för sin hushållning. Alla lappar sträfva visserligen
icke på detta sätt omkring, uppehållande sig på olika ställen under olika
årstider, sommartiden på fjellen och vintertiden i de nedre trakterna. Dä en
föregående talare sade, att vår Herre sjelf stiftat lag för lapparnes vandringar
i dessa trakter, långt innan något Lag-Utskott fanns, så tror jag att den
talaren icke hade så noga reda på hvad vår Herre gör; ty det linnes
förutom fjellapparne äfven ett annat slag af lappar, nemligen skogslapparne
— jag tager mig med nämnde talares begifvande friheten nämna
detta — hvilka sednare året om vistas på de skatteland, som de fått sig
tillerkända, och således icke äro ute på vandringar. Men i allmänhet äro
lapparne dock nomader, som ströfva kring med sina hjordar, och i Vesterbottens
län finnas uteslutande sådana, med undantag måhända af ett
obetydligt antal, som tillhöra ett tredje slag af lappar, de s. k. fiskareeller
fattiglapparne.

Hvad åter beträffar nybyggarnes intressen, som här så mycket åberopas,
och hvilka skulle erfordra eu helt annan åtgärd i lagstiftningsväg
än den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna och af Lag-Utskottet
med en liten modifikation tillstyrkta, får jag säga att, enligt min uppfattning,
dessa gå i full öfverensstämmelse med Utskottets hemställan och i
motsatt riktning mot hvad här uppgifves. Det är sannt att jorden i
lappmarkerna är långt bördigare än i det nedre landet. Den lemnar i
allmänhet rika skördar när den skötes väl, och det är mig ett nöje att
kunna vitsorda det så i allmänhet sker. Det är äfven mycket sannt att
nybyggarnes hemman äro väl bebyggda och att man hos dem blir väl och
gästfritt bemött. Det är med ett ord sannt att hos dessa nybyggare råder
en ganska stor välmåga. Men huru vore det väl möjligt att denna välmåga
skulle funnits, om de hade nödgats arbeta under för dem ogynsamma
lagstiftningsförhållanden ? Nybyggena uppstodo under en tid när der betaltes
till kronan eu stubböresafgift efter minst 6 skilling per träd som till afsalu
fick afverkas, men de sista åren, innan den i reservationen omnämnda
Kongl. förordningen af den 21 December 1865 utkom, erlades för mastträn
10 R:dr, för spiror 5 R:dr, samt för bjelkar 50 öre stycket, enligt
för Norrbottens län gällande markegångstaxor. Genom nämnda förordning
fingo nybyggarne rättighet att till afsalu afverka den gröfre skogen, d. v. s.
de mogna trän som utan men för skogens bestånd kunna afverkas, sedan
tjenstgörande revierförvaltaren yttrat sig i saken och Konungens Befallningshafvande
meddelat resolution samt utsyning och stämpling derefter
egt rum; och deri enda afgift, de derför hafva att vidkännas, är förrättningsarvodet
till revierförvaltaren beräknadt efter 7 R:dr om dagen. Den
talare, som står antecknad såsom reservant mot Utskottets utlåtande,
har sagt, att der betalts 20 Rall'' för 30 träd i utsyningsomkostnader,
men detta är eu stor öfverdrift och vida skildt från verkliga förhållandet.
Jag vill i detta afseende hänvisa till de af skogskomitéen lemnade uppgifter,
för hvilkas riktighet jag ansvarar. Komitéen infordrade uppgifter
från alla revierförvaltare inom Wester- och Norrbottens län rörande
de af dem uppburna förrättningsarvoden äfvensom antalet af utsynade

Den 15 Mars, f‘. in.

229

träd; och det visade sig då att kostnaderna varit mycket varierande, per
träd räknadt, men att de dock aldrig öfverstigit 35 öre stycket, hvilket
ingalunda gör några “20 R:dr för 30 träd11. Olikheterna äro beroende
af förrättningarnes omfång för hvarje gång, äfvensom af de skogstrakters
närmare eller fjermare belägenhet intill hvarandra, å hvilka utsyning egt
rum, och det förekom till och med fall då kostnaden endast stigit till ''/2
öre per träd. Komitéen framställde emellertid förslag till jemkning i dessa
förhållanden, nemligen genom bestämmande af viss afgift per träd, och
den af komitéen i sådant hänseende förslagsvis angifna afgiften är helt
obetydlig i förhållande till det nyss nämnda maximum af 35 öre.

Bland skälen för det oberättigade i att göra en undantagslagstiftning
för skogsafverkningen i dessa trakter är här äfven aufördt att nybyggarne
vore lika intelligenta som befolkningen i det nedre landet. Ja,
jag vill medgifva att de äro lika intelligenta; men det är icke heller för
befolkningen man vill lagstifta, utan det är för skogarne. När innevånarne
få af skogen taga allt som denna, utan att dess bestånd lider, kan
lemna, så äro de försäkrade om en ständig aldrig trytande biförtjenst, dels
genom direkt försäljning, dels derigenom att de sjelfva mot lega kunna
verkställa afverkningen åt dem som köpa de träd, som årligen få afverkas,
ty köparne, åtminstone de. som äro sågverksegare, hafva inga andra att
vända sig till i detta hänseende än just åboarne sjelfve, emedan det blefve
allt för dyrt att till dessa glest befolkade trakter föra andra arbetare.
Den biförtjenst, de sålunda kunna erhålla, blir icke obetydlig; och den
skall utgöra ett icke oväsendtlig! vilkor för deras existens, ty skördarne,
om än i allmänhet rika, kunna dock stundom göras om intet genom frostnätter,
såsom ofta var fallet på 1860-talet. Under dessa missväxtår utgjorde ock
skogsafverkningen befolkningens hufvudsakliga näringskälla. Men om icke
den skogshushållning införes, som nu är föreslagen, så komma nybyggare
sjelfve att deraf hafva värsta menet. Ty i mån som skogarna uthuggas
skall klimatet försvåras och frostnätterna oftare åstadkomma missväxt;
och slutligen, sedan intet återstår af skogarne, som för närvarande utgöra
en källa till biinkomster för nybyggarne, skola dessa icke vidare kunna
existera i dessa trakter.

Hvad är det nu som gör att skogarne i allmänhet uthuggas? Jo,
den högt uppdrifva industrien, som vill tillgodogöra sig all den skog som
kan åtkommas. Men det öfverensstämmer icke med en klok statshushållning
att låta sådant obehindradt fortgå, utan staten bör se till att
afverkningen sker måttligt och på ett med skogens framtida beställd öfverensstämmande
sätt, hvarigenom både statens och innebyggarnes i dessa
trakter intressen blifva på en gång tillgodosedda.

_ Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på en omständighet, som
icke minst talar för bifall till det af Lag-Utskottet i detta hänseende
föreslagna stadgandet. Vi kasta ut stora summor för vårt försvarsväsende,
anvisa millioner för våra befästningar, och göra årliga uppoffringar för
vår armés öfningar. Och hvarför göra vi detta? Emedan vi vilja värna
vår frihet och sjelfständighet, samt lemna till efterkommande vår torfva
lika fri, lika rik och lika mäktig att föda sina odlare. Men på det detta
må kunna sä ske, hafva vi afl värna vårt land mot ännu en fiende, en
verklig stormakt som visserligen icke kommer med bajonetter, men hvars

230

Den i 5 Mars, I''. m.

anfall derför icke är mindre farligt; och denna stormakt är norra Ishafvet,
hvars stormar under vintern rasa ned öfver landet. Mot denna fiende
finnes ingen annan vakt än våra skogar, och denna vakt fordrar inga
stora dagtraktamenten, men den fullgör ändock troget sitt uppdrag, om
man blott låter den göra det. Får afverkningen fritt och obehindradt
fortgå, skola skogarne dock inom kort blifva alldeles borthuggna och således
icke längre tjena oss till vakt mot Ishafvets nordanstormar. Man
må nemligen icke föreställa sig att lappmarkstrakterna utgöra sammanhängande
massor af skog, utan kunna de snarare sägas vara en enda stor
vattentrasa af större och mindre vattendrag, med insprängda myrar och
skogsbälten. Jag kan knappt gå eu väg i lappmarkerna utan att se eu
sjö, eller med ett ord något större eller mindre vatten; knappt gå eu
något längre sträcka utan att befinna mig på eller i närheten af eu myr.
Mellan dessa vattendrag och myrarne finnas smalare bälten med god skogsväxtlighet,
hvilkas bredd, som i allmänhet är mycket varierande, aftager
ju längre upp mot norden man kommer, men i de egentliga fjelltrakterna
finnes ingen skog alls. Jag har, för att närmare kunna visa detta, tagit
mig friheten med Herr Talmannens medgifvande här upphänga en från
Kong!. Finans-departementet nedlånad karta, öfver de nordliga landskapen,
upprättad, genom skogskomitéens försorg, i ett enda exemplar, och hvilken
karda är den bästa och fullständigaste man för dessa trakter har att tillgå.
(Talaren ingick här i eu detaljerad framställning af de å nämnda karta
angifna vattendrag, myrar och skogar inom lappmarkerna, samt fortfor
derefter:) Såsom förut är nämndt, aftaga skogsbältena i bredd mot norden,
på samma gång som afståndet dem emellan blir större. Sålunda finnes
t. ex. inom Wilhelmina socken, som håller IS mil i längd, intet byggnadsvirke
på närmare håll än 4 å 5 mil från socknens östliga gräns, och
der endast på ett ganska smalt skogsbälte. Blefve nu rätten att sälja och
afverka skogen oinskränkt, och egarne sålde deri till något in- eller utländskt
bolag, som på vanligt sköfiingsmanér före fram der, så skall det
blifva omöjligt för inuevånarne i de nu så välbygda byarne att, om dessa
inom några år genom någon olycka uppbrunne, sedan återuppbygga sina
hus. Jag ber nemligen få fästa uppmärksamheten derpå, att så snart
man totalt huggit ned eu skog, som på ett nordligt läge utgjort skydd
mot nordanvinden, så kan man vara förvissad att verkligheten af de kulturalster,
man på de närmast belägna trakterna vill frambringa, förminskas,
om icke helt och hållet omintetgöres. Ty om ock skördand icke alltid
slå fel, så göra de det dock i regeln sä snart några kalla nätter inträffa
medan de ännu stå ute på roten: och sådana kalla nätter pläga redan
nu inträffa der tidigt på hösten och fortfara till långt fram på våren, och
förhållandet skulle naturligtvis förvärras i samma män skogarne icke längre
utestängde eller hejdade de kalla nordanvindarne. Det är icke nog att
säga, att om skogen afverkas, såskall den återplanteras; nej, mi ne Herrar!
Om skogen en gång blifvit totalt afverkad, så kan icke något Riksdagens
beslut, icke någon Kongl. förordning skaffa den tillbaka; hela Riksbankens
silfvervaluta skulle dertill icke förslå, sedan skogen en gång väl kommit
bort och fjcllvindarne fått rasa fram öfver den sköffade marken. På sin
höjd skulle man då lyckas frambringa några knutna dvärgbuskar. Och
man må icke inbilla sig att afverkningen skulle hålla sig endast till de

Den 15 Mars, f. in.

231

vid de stora flottlederna befintliga skogarne utan i mån som dessa blefve
uthuggna skulle virket stiga i pris så att det lönade sig att föra det äfven
på långa och svårare flottleder; och de mellan skogsinnehafvarne och
sågverksegarne redan nu upprättade kontrakten för afverkning inom 20 å
30 år af hvad som till afverkning utsynes, skulle inom kort vara utsträckta
till all inom lappmarkerna befintlige skog, ty iubyggarne skulle, alltsom
froståren blefve tätare, blifva allt mer beredvilliga att gå spekulationen
till mötes i dess ifver att tillgodogöra sig allt hvad skogarne hafva att
lemna, för att sålunda skaffa uppehälle åt sig och de sina. Men i samma
mån skulle icke endast dessa trakter ödeläggas, utan fjell vindar ne skulle
snart nog äfven sopa bort grödan för dem, som nu så ifrigt uppträda såsom
målsmän för lappmarkernas bebyggare och påyrka dessas oinskränkta
rätt öfver skogarne. Huru långt förödelsen skulle sträcka sig, är svårt
att bestämdt säga, men det veta vi alla af historiens vittnesbörd, att, så
snart skogsafverkningen gått öfver en viss punkt, är, såsom jag förut sagt,
återväxt sedan omöjlig. Detta gäller både de kalla och de heta regionerna;
vi hafva talande exempel derpå både från Island och från Grekland.

Jag skulle derföre anse såsom den största olycka för vårt land, om
Lag-Utskottets föreliggande förslag folie, såvida frågan nemligen dermed
vore afgjord. Om åter detta förslag går igenom, så skall detta blifva till
fördel både för lapparne, för nybyggarne och för staten i dess helhet.
Vid skeende afvittring skall det då ligga i statens intresse att lemna så
stora skogsvidder som möjligt åt hemmansegarne i dessa trakter, äfvensom
sedermera att låta dem afverka så mycket som med skogens bestånd är
förenligt. Och att skogsområdena för hvarje hemman och lägenhet kunde
blifva rätt betydliga, är klart, då man tager i betraktande hur glest
spridda de sednare äro; der finnas nemligen på hela denna ofantliga vidd
icke mer än 340 hemman samt 650 torp och nybyggen. Men om detta
förslag icke blefve Kamrarnes eller Riksdagens beslut, så blefve det regeringens
pligt att se till, det den fria afverkningen komme att göra så liten
skada som möjligt; och detta skulle i verkligheten utföras så, att den vid
afvittringen icke komme att tilldelas mer än från 400 till högst 800
tunnland åt hvarje hemman. Och då hade man jemväl att komma ihåg,
att för skogarnes bevakning skulle erfordras eu långt talrikare personal
än nu, ja, en tiodubblad personal skulle knappast förslå.

På alla de skäl, jag sålunda haft äran anföra får jag på det varmaste
förorda bifall till Lag-Utskottets föreliggande betänkande; och är
jag öfvertygad att, om Kammaren skulle dela min uppfattning och detta
förslag blifva af Riksdagen godkändt, så skulle det blifva ett af de gagneligaste
beslut som här blifvit fattade allt sedan det nya representationssättet
infördes.

Herr Hseggström: Om j{ig någonsin varit tveksam, huruvida jag

borde taga till ordet i denna Kammare eller icke, så är det i en fråga
sådan som denna, ty, som Herrarne veta, är jag sågverksegare, och man
kan deraf lätteligen draga den slutsats, att jag i mer eller mindre mån
talar i egen sak. Jag nödgas likväl låta all tveksamhet fara, då jag är

23-2

l)cn 15 Mar=, I''. in.

eu af de få ledamöter i denna Kammare, som äro representanter för de
personer, hvilkas rätt här är i fråga.

Kong!. Maj:ts förevarande proposition, som sönderfaller i två delar,
den ena rörande hemmansegarnes dispositionsrätt öfver skogen vid skeende
afvittring, om hvilken jag först vill yttra mig, den andra om lapparnes
renbetesrätt inom lappmarken, utgår derifrån, att skattehemmansegare inom
lappmarkerna icke böra få fri dispositionsrätt öfver dem vid skeende afvittring
tilldelad skog, af den orsak, att 1824 års afvittringsstadga icke
gällde lappmarkerna. Då emellertid vi icke hafva något län, som heter
Åsele län eller Lycksele län o s. v. utan nämnda stadga är utfärdad för
Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län, så måste den äfven
hafva varit gällande för lappmarkerna, ehuru den derstädes icke haft någon
tillämpning. Det synes äfven af den Kong!, propositionen, att man varit
betänkt på att föreslå lämpliga och nödiga förändringar och tillägg i den
för lappmarkerna följda, skattläggningsmetod, men att frågan om afvittring
och skattläggning inom lappmarken blifvit i brist af medel uppskjuten.
En särskild afvittrings- och skattläggningsstadga för Luleå lappmark utfärdades
ock den 18 December 1850 hvilken val ännu är gällande, eftersom
Kong!. Maj:t i sin proposition af den BO Januari detta år angående förordning
om skattläggningsmetod för Wester- och Norrbottens läns lappmarker,
(se Kongl. propositionen N:o 19, sidan 40) föreslår att “med upphäfvande
al hvad genom nådiga stadgan för afvittring och skattläggning i
Luleå lappmark, den 13 December 1850 är om skattläggning förordnadt“
etc. Man får väl då icke säga, att lappmarkerna i detta hänseende äro
utan gällande lag, ehuru lagen i brist af medel ej vunnit tillämpning. 1
bilagan till den Kong!, propositionen, sidan 16, säges, att genom äldre, för
lappmarkerna gällande författningar hafva åboarne icke fått sig tillförsäkrad
någon rätt till erhållande af bestämda områden af skogsmark. Jag
vill dock i fråga härom anföra, att, genom Konung Magnus Erikssons bref,
daterad t den 16 Mars 1340 , angående bebyggande af de rikets landsändar
som läge vid Helsingland och Ångermanland, onämnda lappmarker, innebyggarne
borde njuta och bruka Helsiuglands lag och sedvärja. Hithörande
föreskrifter i Helsingelagen finnas i Konungabalken YI1 och Viderbobalken
XV och XVI. Der stadgas nemligen, att alla de, som bodde i “Urna*
och “Bygda“ och nordan före —• hvar dessa trakter voro belägna är ej
tvifvel underkastadt, ty dessa ortnamn finnas ännu qvar - och ville upptaga
nybygge på allmänning, borde rödja så mycket åker, att derå kunde
skördas tre trafvar säd, och bygga ett hus i fyra knutar samt med två
vittnen uppgå och utmärka intagans gränser. Skog fick han taga så bredt,
som åker och äng var utmärkt, och på två sidor så långt som en styltings
rast, hvarmed skulle förstås det afstånd, som kan tillryggalägga?, då man
åker hemifrån före (vid?) solens uppgång vid vintersolståndstiden och
hugger ett lass stör och kommer åter vid middagen. Detta var visserligen
ett egendomligt sätt att bestämma eganderätt sområdet, men det var dock
ett bestämdt lagstadgande och måtte väl vara att hänföra till “äldre
tider", då det förskrifver sig ifrån trettonhundratalet. Å samma sida 16
säges äfven "enligt den vid skattläggning i lappmarkerna hittills följda,
på gammal häfd grundade metod beräknas mantal och ränta i förhållande
endast till det antal kreatur, som anses kunna vid lägenheten utfodras,

Don 15 Mars, f. in.

238

något skogsområde för lägenheten tages ej dervid i beräkning*. Det var
väl naturligt att man i äldre tider i fråga om skattläggning icke skulle
taga den skogsmark, nybyggaren fick sig upplåten, i beräkning, ty sjelfva
skogen såsom sådan både då icke något värde, utan skatten bestämdes
efter de fördelar man indirekt kunde hemta från skogen såsom erbjudande
tillfällen till jagt och fiske, och af dessa produkter betingades en viss
årlig skatt såsom, enligt hvad det då bette, "konungsskatt''1. Jag kan icke
dela den af Kong! Maj:t uttalade åsigt om nämnda åbors rätt till skogsmarken,
och jag vill i det följande söka gifva skal för den olika uppfattning
jag i nämnda hänseende hyser.

Uti lappfogde-instruktionen af den 5 Augusti 1760 § 9 heter det:
“Enär sådana frihetsår äro till ändan lupna, bör hemmanet vid tingsrätten
uti kronofogdens närvaro provisionaliter skattläggas och skatten derefter
uppbäras; och sedan har fogden att gifva sådant vid landskontoret tillkänna,
då landshöfdingen beordrar landtmätaren detsamma geometrice
aftaga, hvarefter skattläggningen vid nästa ting kommer att upprättas och
examineras till landshöfdingens öfverseende och fastställande". Utaf
Kong! Resolutionen den 13 November 1794, angående sökt stadfästelse å
lappmarksfriheter in. m inhemtas jemväl bland annat, att nybyggarne i
Åsele lappmark gjort underdånig ansökning, “att de måtte i likhet med
svenska och finska allmogen i nåder tillåtas att lösa sina hemman till
skatte för trerine års räntor, utan någon skattevärdering, emedan en sådan
värdering skall falla dem mera kostsam än sjelfva köpeskillingen.“

I följd af att fordrir.garne på att få egoområdena bestämda och eganderätten
fastställd allt mer började göra sig gällande, sökte äfven åtskillige
hemmansegare inom Isele lappmark att vinna rättslig stadfästelse på de
anspråk de i detta afseende hyste. Jag har här en af Konungens Befallningshafvande
i länet den 9 Juni 1797 meddelad resolution, som jag ber
få uppläsa. Den lyder: -Som af Loft. Härads-Rättens i Åsele förutgående
protokollsutdrag af den 2:dra Januari innevarande År inhämtas, att vid
undersökningen om den öfverenskomna. samt af Ekonoinie Ombudsman
och kronolänsman Pehr Eric Edin och Nämndemännen Eric Påhlsson
ifrån Gigsele och Chris toffel* Olofsson ifrån Nore den 9 September nästlidet
år utmynta råskillnaden emellan Tallsjön och andra angränsande byar
i berörda Lappmark, någon icke haft emot nämnda i Loff Härads-Rättens
berörda Protokollsutdrag beskrifne råskillnad något att invända, fördenskull
pröfvar jag skäligt densamma till vederbörandes efterrättelse nu och i
framtidan härmed gilla och fastställa. Westerbottens Lands Contor i
Umeå den 9 Juni 1797. Pr. Adam Strömberg. Joll. J. Öhrling.“ Herrarne
finna således att redan 1797 desse Tallsjö byamän fått sina egoområden
helt och hållet bestämda enligt då gällande författning; och
dessa byamän sökte jemväl några år derefter att få sina hemman omförda
från krono till skatte. Kammarkollegium utfärdade jemväl til) dem den

II Mars 1800 skattebref, alla af samma innehåll, och af hvilka jag tager
mig friheten uppläsa ett, emedan det ej är af synnerligt stort omfång.
Dess innehåll är följande:

*Wi, Arvid Fredrik Kurck, Grefve, Eu af Rikets Herrar, President
uti Kong!. Maj:ts och Rikets Kamar-Collegio, Riddare och Commendeur
,af Kong!. Maj:ts Orden, Ledamot i Konungens Högsta Domstol, så ock

234

1 <-u 15 Mars, i'', in.

Vice President, Riddare af Kongl. Nordstjerne Orden, samt Kamar-Råd;
O öre veterligt, att såsom Hans Kongl. Maj:t, Wår Allernådigste Konung,
genom utfärdad Förordning af then 21 Februarii 1789 och Kungörelse af
then 24 Januarii 1790, i Nåder behagat uplifva och förnya Kongl. Förordningen
af then 19 Septembris År 1723, samt således Allernådigst förklarat,
hvilka Krono-Hemman och Lägenheter måge till Skatte försäljas,
och huru thermed förhållas bör, samt hvad thervid kommer att i akt
tagas, såsom ock, att sjelfva Köpebrefven af Kongl. Kamar-Collegio skola
utfärdas’; Alltså och till underdånigst följe theraf. hafva Vi velat uplåta
och försälja, eftersom Vi härmed, och i kraft af detta vårt öpna Bref, på
Hans Kongl. Maj:ts, Wår Allernådigste Konungs, vägnar uplåte och försälja
till Abon Hans Adamsson efterskrefne Krono-Nybygges hemman i
Westerbottens Län och Åsele Lappmark, nemligen: N:o 1 i Tallsjö-by,
hemmantal Ett Fjerdedels, Räntan innehafves af Kongl. Ecclesiastique Direction
i Lappmarken under förpantning. Under Skattemanna Börd och
Rättighet att njuta och behålla för Fem Riksdaler Specie, hvilka uti Länets
Ränteri den 1 Marti 1796, enligt hit ingifvet original cjvittence riktigt
blifvit erlagde och betaide. Wi afhände förthenskull Hans Kongl.
Maj:t samt Sveriges Krono förbemälte Krono nybygges hemman N:o 1 i
Tallsjö by, som består af Ett fjerdedels Mantal beläget i Åsele Lappmark
af Westerbotten, samt tillegna! detsamma åbon Hans Adamsson, dess
hustru, Barn och Arfvingar, så ock arfvingar efter arfvingar, med hus,
jord, åker, äng, skog, mark, Fiske och fiskevatten, qvarn och qvarnställe,
Torp och Torpställe samt alla andra tillegor, som under nybyggets ränta
äro inbegripne i våto och torro, närby och fjerran, intet undantagandes
af allt det, som dertill lyder, med rätta ligga bör och lagligen tillvinnas
kan, att njuta, bruka, och behålla under Skattemanna Börd och Rättighet
till everldelig ägo, som Lag förmår.

Skulle ock förberörde Nybygge på hvarjehanda sätt gå Köparen eller
thes Arfvingar ifrån; Så wil Hans Kongl. Maj:t och Kronan hålla them
theruti aldeles skadeslöse. Så skall ock merbemälte nybygge efter nedanstående
datum från Krono till Skatte uti Jordeböckerne införas. Ther
alle, som thetta vidkommer, och för Hans Kongl. Maj:ts och Kronans skid
vele och skole göcra och låta, hafva sig hörsammeligen att efterrätta, icke
görandes honom Aboen Hans Adamsson, dess hustru, Barn eller Arfvingar
häremot hinder, meen eller förfång i någon måtto, nu eller i tillkommande
tider. Till yttermera visso är thetta med Kongl. Maj:ts och Riksens
Kamar-Collegii Sigill, samt vår egenhändige underskrift bekräftadt. Stockholm
den lhte Martii År efter Wårs Herres Jesu Christi Näderika födelse
Et Tusend Åttahundrade.

På dragande Kall och Embetets vägnar
(Sigill.)

A. F. Kurck. M. Wauberg.

U. U. Lejonmark. C. F. Stråle.

B. Backmansson, Ad. Julin.

Deraf framgår således, att dessa byamän iakttagit allt som enligt gällande
lag för ernående af skattemannarätt till sina hemman erfordrades.
De fingo sina egoområden afskiljda, de erlade den stadgade skatteköpe -

De;, i/) Murs, f. in.

235

skillingea och undfingo derföre skattebref af Kammar-kollegium. Detta
exempel följdes sedermera efter hand af andra byar. Det är väl icke
underligt, om desse åboar, med lagligen tillkommet skatteköpebref i sin hand
skulle framställa anspråk att få vara i åtnjutande af sin rätt i fråga om
användande af de egoområden de förvärfvat, i likhet med andra jordägare
inom landet..

Underligt är deremot att Kammar-kollegium, som har utfärdat dylika
skatteköpebref, enligt då gällande och åberopade författningar nu kan
komma fram med det påståendet (se samma åberopade sida 16), att endast
den inskränktare rätt, som enligt förordningen af den 29 Juni 1866 medgifves
vissa skattehemman må tilläggas samtliga skattehemman och torp
inom lappmarkerna.

Då nu efter lång väntan deras egoområden ändtligen genom afvittringen
skola fastställas, då vill man beröfva dem den skattemannarätt de för
70 år sedan lagligen förvärfvat! Mine Herrar! hvad skulle ni säga om
ni vore i deras ställe? Jag frågar blott.

I berörda bilaga anföres äfven, att Landsköfdingen Widmark uttalat
den åsigt, “att det vore af stor och djup betydelse för orten och det allmänna,
att skogen inom lappmarkernas vidsträckta skogsland framgent förblefve
kronans egendom*1. .Mot denna af Widmark uttalade åsigt hafva
dock, enligt hvad af nämnda bilaga, sid. 17, inkemtas, Jockmocks och Gfellivare
socknemän i underdånighet inlagt protest, under yrkande, "att hemman
i lappmarken måtte vid afvittringen tilldelas skog ej blott till husbehof
utan ock till afsalu och det med lika oinskränkt dispositionsrätt,
som kustlandets hemmansåboar åtnjuta. Om icke lappmarkens innebyggare
vid afvittringen tilldelas bestämda områden såväl af skog som iuegor,
skulle, enligt socknemännens förmenande, odlingen ej kunna bära sig eller
af den meddellöse verkställas. Ty det vore naturens lag i dessa trakter,
att skogen skall vara eu uppmuntran och ett understöd för jordbruket1*. Chefen
för Civil-departementet erkänner äfven, att “uti det sist anförda yttrandet
ligger onekligen eu viss sanning,“ och lian säger sedermera: *Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län har ock i sitt år 1865 afgifna utlåtande
i afvittriugsfrågan förordat grundsatsen af bestämda skogsområdens
tilldelande åt hemmanen i lappmarkerna och till stöd derför andragit, att
nybyggen och hemman derstädes äro genom klimatets hårdhet ofta nog
utsatta för att få sin gröda skadad åt frost; att ehuru denua stora olägenhet
mildrades genom afdikningar och rödjniugar, likväl det nordliga
läget och grannskapet af fjellen orsakade, att frostskador ändå stundom
inträffade under växttiden och derigenom åboarne gingo miste om den afkastning
af jorden, som påräknats till brödföda; att biförtjeuster då måste
anlitas och att ingen sådan vore närmare för liauden än utverkning af
skogsprodukter. Den äfven för lappmarkerna gällande nådiga förordningen
af den 21 December 1865 angående kronoparkers bildande i Kopparbergs
län och de norrländske länen samt om vissa iakttagelser vid storskiften
och afvittringar i nämnda län förutsätter, att redan anlagda hemman
och nybyggen böra hädanefter såsom hittills vid afvittringar och storskiften
åtnjuta visst område i skog och mark. Ett frångående af denna
grundsats kan jag icke tillstyrka**.

Det synes äfven af nämnda Kongl. förordning af den 21 December

1865, att man hade vant betänkt på, att tilldela ifrågavarande hemmansåboar
deri skog dem rätteligen tillhörde, ty i 2 § af denna förordning talas
om åt t såväl kronohemmans och nybyggesåboar som skatte- och frälsekemmansegare,
de der icke hafva afvittrade eller provisionelt utstakade områden,
skola enligt 2 § af denna förordning hafva uteslutande rätt till utsyning
inom vissa områden af angränsande kronomark, belägna på ett
visst afstånd från bolstaden. Detta stadgande visar tydligen derpå, att
kronan, i händelse af eu blifvande afvittring, ville se till, att den afverkning
på skogen, som under tiden kunde göras, skedde på den mark åbon
sedermera kunde få sig tillerkänd och ej på kronans; och deremot kan väl
icke vara något att invända. På tal om detta ämne, torde kanske icke
vara ur vägen att återkalla i minnet Kongl. Maj:ts den 21 December 1865
till Riksdagen utlåtna Proposition, angående förändrade bestämmelser i fråga
om upplåtande åt enskilde af kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs
län, samt om disposition af stubböresmedlen jemte Rikets Ständers
svar. Kong]. Maj:t säger der: — — — — — — — — — — — —

»Då Kongl. Maj:t sålunda funnit att från de oafvittrade skogarne
endast undantagsvis kan utbrytas mark till kronoparkers bildande har
Kongl. Maj:t emedlertid med afseende på, de af Rikets sednast församlade
Ständer anmärkta förhållanden, ansett nödigt att Kronan på annat sätt
förbehölle sig rättigheten att deltaga i vården om den växande skogen
i dessa vidsträckta trakter. Härvid har dock icke kunnat ifrågakomma
någon inskränkning i den dispositionsrätt, som enligt nu gällande förtattningar
tillkommer, vare sig egare af redan befinlliga skattehemman i
afseende ä dertill hörande skog, eller innehafvare af redan lagligen anlagda
nybyggen, i afseende ti den skog, som genom framdeles skeende afvittring
kan dem tillfalla.»

Det den Kongl. propositionen bifogade statråds-protokollet innehåller
följande yttrande af Departementschefen:

»Förslaget att grunda skogstillgångens bevarande helt och hållet på
bildandet af störa krouoskogar har, enligt innehållet af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, sammanhang med Rikets Ständers äfven tillförene
uttryckta åsigt att någon inskränkning icke bör ske i enskildes
rätt att disponera öfver sina skogar. Denna åsigt stödjer sig bland annat
på medgifvandet i nådiga Förordningen den 21 Febr. 1789, att skattemännen
skola, med ett. obetydligt undantag allenast för ek- och masteträd,
tillgodonjuta den vidsträckta rätt till skogen, som förut tillkommit
endast frälsehemman segare för deras skogar och jag är långt ifrån att
vilja föreslå någon inskränkning i denna rätt för varande skatt ehemmansegare.
Icke heller bör, enligt mitt förmenande, någon ändring i allmänhet
göras i den rätt, som enligt nu gällande författningar tillkommer
innehafvare af redan anlagda nybyggen öfver den skog, som genom framdeles
skeende afvittring kan dem tillfalla. En resolution hvarigenom anläggande
af ett nybygge medgifvits, måste nemligen enligt min uppfattning
anses innebära ett löfte å kronans sida, att, så vidt anläggaren fullgör
de för honom stadgade skyldigheter, han äfven skall i fullt mått åtnjuta

Den 15 Mars, i. in.

237

alla en nybyggares förmåner enligt de författningar som gällde vid den
tid då resolutionen meddelades.»

Rikets Ständers skrifvelse i anledning af förestående Kongl. proposition
lyder sålunda:

»Rikets Ständer som i allo instämma i de åsigter, hvilka blifvit i
dessa ämnen uttalade, så väl uti Eders Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
proposition, som enligt dervid fogade Statsrådsprotokoll, utaf vederbörande
Departementschef, — — — — —- — — — — — — — — —
hafva alltså funnit sig böra till alla delar bifalla, hvad Eders Kongl.
Maj:t uti förevarande proposition behagat i nåder föreslå.

Nu ser man således, att blott för så kort tid sedan som år 1866
såväl Regering som Riksdag var af den enhälliga åsigt, att full skattemannarätt
borde vid en skeende afvittring komma nämnda åboar till godo;
och det ser verkligen underligt ut, då man nu blott sju år efteråt vill
helt och hållet frångå de grundsatser man förut uttalat. Jag hoppas
likväl, att denna Kammare skall vidhålla hvad 1866 års Riksdag såsom
sin åsigt yttrat.

Ett annat bevis på att man tänkt sig, att dessa skattehemmansåboar
i lappmarkerna skulle hafva dispositionsrätt öfver sin skog ligger uti
Kongl. Maj:ts förordning den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten
öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma å nybyggen, hvilka
hädanefter från kronan upplåtas eller af sådana äldre nybyggen, för hvilka
föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit behörigen fullgjorda.
I 2:dra § af denna förordning stadgas, att Konungens Befallningshafvande
skall genom föranstaltande af syner utröna, om, i fråga
om äldre före författningens utfärdande från kronan upplåtna nybyggen,
föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter blifvit inom behörig tid fullgjorda,
och skall egaren, der dessa skyldigheter befinnas vara försummade,
sedan nybygget, efter framdeles fullgjorda byggnads- och odlingsskyldigheter
blifvit omfördt till skatte, öfver hemmanets skog åtnjuta allenast
den inskränkta rätt, som i 1 § af förordningen bestämmes för skattehemman,
som uppkomma af nybyggen, hvilka efter författningens dato
från kronan upplåtas. Om man emellertid drager slutsats af detta stadgande,
så framgår ju tydligt, att om innehafvare af äldre skattehemman
fullgjort föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter, han jemväl skall
få hafva full s kattemannar ätt och fri dispositionsrätt öfver sin skog.

Författningens § 3 stadgar också i full öfverensstämmelse härmed:
»Uti alla beslut om nybygges omförande under skattetitel, som hädanefter
meddelas, skall uttryckligen angifvas, huruvida hemmansegaren öfver
dess skog åtnjuter full skattemannarätt eller allenast den inskränktare
rätt som i § 1 omförmäles, och bör anteckning härom jemväl ske i
jordeboken.»

Detta stadgande har äfven efterlefvats, hvilket Herrarne finna af
åberopade bilaga sidan 20, der det omförmäles att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i båda länen tillförsäkrat hemmansegaren »full skattemannarätt»
eller »full och oinskränkt skattemannarätt öfver hemmanets
skog» eller ock »full och oinskränkt dispositionsrätt öfver den ä hemmanet

238

Don 15 Mars, J. m

växande skog.» Denna rätt skulle nu således komma dem till godo genom
afvittringen, men nu vill man göra ändring i denna rätt., innan de ens
någonsin varit deraf i åtnjutande.

Med alla dessa handlingar för ögonen vore det väl underligt att nu
vilja beröfva dessa hemmansegare den rätt öfver skogen som de hafva
förväntat sig och äro berättigade att få. De hafva å sin sida fullgjort
allt hvad dem enligt kontraktet med staten ålegat, och då nu omsider
staten skall fullgöra sin skyldighet och låta genom afvittring frånskilja
hvad staten och nybyggare hvar å sin sida skall hafva, då skulle staten
säga till dem ungefär så här: ja det är godt och väl att ni hafven fullgjort
kontraktet, men jag frångår nu de bestämmelser som deri för mig
stadgats, emedan jag finner dem mindre lämpliga. Jag undrar med hvad
namn man skulle benämna ett sådant tillvägagående emellan enskilda
personer. Omdömet derom kunde väl ej blifva mer än ett och detta
icke så särdeles vackert.

Kongl. Maj:t synes här vilja — och jag erkänner gerna det välmenande
i detta syfte - skydda skogen i lappmarkerna genom att ställa
den enskildes skog inom lappmarken under statens uppsyn och vård.
Detta kan visst vara godt och väl i afseende på slösare, och jag medgifver
gerna, att der som på andra ställen i riket tinnes åtskilliga personer,
som äro nog oförståndige att icke rätt handtera sina skogar, men
jag frågar, kan det vara rätt att utsträcka detta förmynderskap äfven
till dem som icke behöfva förmyndare? Ett sådant sätt att gå till väga
vore ungefär detsamma som, om man, derföre att några medlemmar i en
stor familj skötte sin egendom illa, skulle sätta hela familjen under förmynderskap.
Ett sådant beteende synes åtminstone mig alltför hårdhändt.

En annan sak i den Kongl. propositionen, som jag icke heller kan
förstå, är, att då man vill sätta dessa hetnmasegare, i fråga om deras skogar.
under statens kontroll, man derjemte vill, att hemmansegarne skola
betala hvad en sådan kontroll kan kosta. Detta är väl icke rättvist, ty
vill man tillgripa en så våldsam åtgärd som att kränka den enskildes
rätt, så må man väl icke på köpet fordra, att den enskilde skall betala
de kostnader, som för denna åtgärds verkställande erfordras. Om statens
ändamål fordrar att denna våldsåtgärd mot eganderätten måste vidtagas,
då är det väl i sin ordning att staten bekostar de åtgärder som kräfvas
för att nå ändamålet. Om den Kongl. propositionen går igenom, så yrkar
jag åtminstone på, att då staten åtagit sig förmynderskap, den äfven må
betala kostnaderna derför, och således att hemmansegarne åtminstone måtte
få sin utsyning kostnadsfritt. Jag finner denna framställning så billig, att
jag icke fruktar att den från regeringens sida skall möta något motstånd.

När man nu talar om att skydda skogen, så skall jag be att i fråga
om skogens tillstånd inom Lappmarken få åberopa en auktoritet, som jag
tror i detta afseende bör hafva det bästa vitsord, nemligen skogskomitéen,
ty dess ledamöter hafva ströfvat igenom ganska många af de trakter
hvarom nu är fråga, och böra derföre hafva bättre reda på förhållandet
än andra. Ivomitéen, som uppgjort vissa grunder för beräkning såväl af
den befintliga skogen som af afverkning och återväxt, kommer till följande
resultat rörande skogarne inom lappmarken, och hvilket Herrarne kunna
återfinna i deras afgifna betänkande — der komitéen å sidan 58 anför:

Ueti 15 Mars, i'', in

239

“Hvad angår de allmänna skogarne inom Norrbottens län, sä synes någon
öfverafverkning å dem den sednare tiden icke hafva egt rum. Den årliga
afkastning, de beräknats nu kunna lemna, minskad med boställenas årliga
skogsbehof belöper sig nemligen till 387,031 träd, hvaremot det belopp,
som å dessa skogar blifvit år 1868 afverkadt, utgör endast 263,792 träd;
och skulle de således nyssnämnda år kunnat tåla en utverkning af mer
än 100,000 träd utöfver hvad å dem blifvit afverkadt". Komitéen säger
vidare i fråga om de allmänna skogarne inom Westerbottens län, sidan 68,
att desse under sednare tiden icke hafva varit utsatte för öfverafverkning,
utan tvärtom under år 1868 kunnat tåla en utverkning af omkring 90,000
träd utöfver det belopp hvartill den antagits uppgå. När komitéen nu
talar om de allmänna skogarne. så menar den dermed just skogarne i
lappmarkerna. Komitéen anför likväl sedermera det egendomliga förhållande
att, oaktadt det i Norrbottens län fanns öfver 100,000 träd inom nämnda
skogar, som utan fara för skogens bestånd kunnat afverkas, så befanns
om man räknade hela länet, lappmarken jemte kustlandet, att öfverafverkningen
år 1868 på det hela uppgått till omkring 200.000 träd. Deraf
synes således, att det är kustlandet och alldeles icke lappmarkerna, som
gjort sig skyldigt till öfverafverkning på skogarne. Alldeles enahanda är
förhållandet inom Westerbottens län. Under det, enligt komitéens utsago,
inom lappmarkerna kunnat afverkas 90,000 träd utöfver det atverkade
beloppet, visar sig, om man slår ihop afverkningsresultatet för hela länet,
att der egt rum en högst betydlig öfverafverkning. Kongl. Maj:ts förslag
i fråga om lappmarksskogarne synes mig bäst belysas genom följande
bild. A och B - kustlandet i de båda länen — äro sjuka, och derför
skall man gifva C och D — de båda länens lappmarker — hvilka äro
friska, ett mycket bittert och häftigt verkande medikament. Ett sådant
tillvägagäende att, för det en person är sjuk, gifva en annan, som är
frisk, medikamenter synes mig vara minst sagd! egendomligt.

Som jag redan nämnt sönderfaller Kongl. Maj:ts förevarande proposition
i två delar. Innan jag öfvergår till andra delen vill jag endast tillägga,
att Kongl, Maj:t i bilagan till propositionen låtit framskymta eu
antydan att, om icke det Kongl. förslaget godkännes, Kongl. Maj:t ändå
kan göra sin vilja gällande, ty, säges det i bilagan, “det lärer bero på Kongl.
Maj:ts godtfinnande att bestämma skogsområdenas storlek." Denna antydan
synes mig ega någon likhet med den spanska tumskrufven, men jag
hoppas, att lika väl som den sednare kommit ur bruk, så skall icke heller
den hirra sättas i verkställighet. Jag hoppas också att de som makten
hafva, också skola veta att bruka henne på sådant sätt, som öfverensstämmer
med rätt och billighet, och jag kan icke föreställa mig, att Kongl.
Maj:t vill våldföra någons rätt, han må bo i lappland eller hvar som
helst. Jag säger på samma sätt om lappmarkens bebyggare, som en
gotländing yttrade häromdagen, då vi förehade en fråga rörande Gotland,
“vi äro väl svenskar, vi med.''1

Beträffande den andra delen af propositionen, eller den för lapparnes
renbetesrätt inom den så kallade kulturlinien, så delar jag till fullo
den af Kong!. Maj:t uttalade åsigten, att dessa nomader ovilkorligen böra
bibehållas i sin rätt att under vintern låta sina renar beta å," de till lappmarkernas
kulturland hörande skogar, men Kongl. Maj:ts förslag inne -

240

Den 15 Mars, t'', m.

håller i denna del ett något sväfvande uttryck, på hvilket jag vilie fästa
uppmärksamhet och hvars utbytande emot ett annat jag förmodar icke
möter något motstånd från regeringens sida. Iiongl. Maj:t säger nemligen:
"Lapparue skola vara såsom hittills berättigade att för renhjordarne
begagna bete och all skogsmark inom lappmarkernas nuvarande område,
dock inom de till odling tjenliga delarne af landet, endast vintertiden etc.“
Detta uttrycket “vintertiden" ar ett mycket sväfvande begrepp, ty dermed
kunna på olika ställen afses helt olika tidpunkter, enär vintern ej infaller
lika på alla ställen. När nybyggare inom lappmarkerna skola
hemta sitt hö från sina långt aflägsna ängar, så måste de för traktens
oländighet begagna sig af släddon. Vattendragen måste vara frusna och
snö betacka marken. De kunna således icke hemta sitt hö förrän i November
månad. Jag skulle vilja, att ordet “vintertiden1* i den Kong!,
propositionen måtte utbytas emot en viss bestämd tiderymd, i hvilket afseende
jag tager mig friheten föreslå insättande åt orden, “från den 1
December ena året till och med den 31 Maj det följande".

Jag har nu genomgått den Kongl. propositionen och icke talat något
om Lag-Utskottets betänkande, af det enkla skäl att Utskottet, sidan 2,
helt enkelt hänvisar till bilagan i den Kongl. propositionen. Då Utskottet
emellertid ordat om lapparnes renbetesrätt, vid hvilken fråga Utskottet
företrädesvis uppehållit sig, så har Utskottet rörande nybyggares rätt till
skogen, anfört en besynnerlig fras, som jag icke vill låta passera oanmärkt.
Utskottet säger nemligen, att “eu och samma skogslagstiftning måhända
icke är lämplig för rikets särskilda sins emellan olika delar, och att, hvad
angår lappmarkerna, särskilda bestämmelser betingas af landets och den
bofasta befolkningens natur.“ Jag skulle vara tacksam, om jag Unge
upplysning hvad Lag-Utskottet menar med detta uttryck, “den bofasta
befolkningens natur**. Menar Lag-Utskottet dermed att befolkningen icke
är så laglydig som folket inom andra trakter af värf land, eller afser
Utskottet dermed något förklenligt omdöme i allmänhet om denna befolkning?
För att bemöta en dylik beskyllning behof ver jag endast åberopa
det omdöme om befolkningen, som afgifvits af en vid förra riksdagar här
närvarande, högt aktad ledamot i denna Kammare, hvilkens stämma dock
numera tystats af döden. Jag menar Landshöfding Almqvist, Såsom
Herrarne minnas framlade han vid förra riksdagen ett förslag om införande
af bevillningstaxering i lappmarkerna, och han framhöll då, vid
försvarandet af förslaget, varmt och lifligt, att befolkningen derstädes var
fullt så laglydig, var lika intelligent och uppförde sig i allo iika väl som
folket på andra trakter samt skötte sig både till sin egen och det allmännas
fördel. Det oaktadt säger nu Lag-Utskottet, att den olika skogslagstiftningen
i lappmarkerna betingas af “den bofasta befolkningens natur.
“ Jag protesterar på det bestämdaste emot befogenheten af ett sådant
yttrande.

På grund af hvad jag anfört yrkar jag, att Riksdagen, med vidblifvande
af sin uti underdånig skrifvelse af den 15 Juni 1866 uttalade åsigt,
måtte förklara sig icke kunna godkänna det uti Kongl. Maj:ts förevarande
proposition framställda förslag om inskränkning i dispositionslätten öfver
den vid pågående afvittring hemman och lägenheter tilldelad skog; men

att

i)en 15 Mars i. m.

241

att Riksdagen ville bifalla sednare delen af samma proposition angående
iapparnes skogsfångst och renbetesrätt med den närmare bestämning, att
denna rätt endast må få utöfvas från den 1 December ena året till och
med den 31 Maj det följande.

Förekommande kursiveringar i citaten gjorda af talaren.

Herr Hjelm: Jag ber Herrarne om ursäkt för det att jag icke kan
råtta mig efter ropen på proposition — jag hörde dem under det den föregående
talaren hade ordet och redan då tredje talaren i ordningen slutade —
utan måste för några minuter taga Kammarens tid i anspråk, om icke
för annat, åtminstone för att få mina tankar antecknade i protokollet,
något kvartilll jag specielt i denna fråga anser mig fullkomligt berättigad
såväl som hvarje annan Kammarens ledamot. Jag är visserligen icke
direkte representant för lappmarken, men jag tillhör dock eu ort, hvilken
ligger vid sidan af lappmarken, och bör således i någon mån känna
till lappmarksförhållandena. Det är på denna grund jag ansett mig skyldig
att lemna några upplysningar och erinringar rörande renbetet och uttala
några tankar i afseende på skogsförliållandet, för såvidt det af den nu
föreliggande frågan beröres.

Jag anser mig då böra förutskicka den anmärkningen, att jag, med
hvad jag kommer att säga, ingalunda har för afsigt att på något sätt
klandra Lag-Utskottet. Jag har sjelf haft tillfälle inom detsamma öfvertyga
mig om, huru Lag-Utskottet med mycket arbete sökt vinna upplysningar
i saken och sträfvat för att få fram ett förslag, så beskaffad! att
det å ena sidan tillfredsställde befolkningens i dessa aflägsna orter behof
och å den andra såge det allmännas, statens, intressen i dess helhet till
godo: men då ingen af Utskottets ledamöter varit i tillfälle att på ort
och ställe gorå sig förtrolig med förhållandena, utan till grund för sitt
omdöme måst lägga meddelade uppgifter, må man ej förundra sig öfver,
om ortens egna medlemmar i ett eller annat afseende måste se saken i
en något annan dager än Utskottet gjort.

Kongl. Maj:ts proposition, såväl som Lag-Utskottets betänkande, sönderfaller
i tvänne delar, deri ena om renbetesrätten, den andra om skogsbeståndet.

Först nu några ord om renbetet, sedan om skogsbeståndet.

Den nomadiserande befolkningen i vårt lands nordliga del, lapparne,
som äi af en annan race än landets öfrige invånare, har länge varit utsatt
för förföljelse, äfven inom det aflägsna, klimatiskt hårda område der
clen nu uppehåller sig. Staten har ända till de sednare årtiondena tillåtit
den jordbrukande befolkningen intränga på deras område och der bosätta
sig, och intill sednaste årtiondena hafva dessa främlingar tyranniserat
dessa nomader. Följden deraf har naturligtvis blifvit, att lapparne
allt mer och mer undanträngts från nedre lappmarkerna till vester och
non, eller åt fjellen till. Eu förändring i detta afseende har först under
de sednare decennierna inträffat, detta sedan genom af sakkunnige per utgifna

skrifter om förhållandena i lappmarken uppmärksamheten
blifvit fästad på den orättvisa, som sålunda i århundraden tillfogats lapparne;
staten söker numera att skydda den nomadiserade befolkningens

itiks<1. Prat. 1873. 2 AJd, 2 Band, |(j

242

Den 15 Mars, f. m.

derstädes rätt ej mindre än den bofasta befolkningens. Lapparne såväl
som nybyggarne, hafva nu rättigheter i förhållande till staten, h\ilkas
vidmakthållande blifvit dem utlefvad. Lapparne hafva framför nybyggarne
den historiska rätten till den mark, der de uppehålla sig. Men man får
å andra sidan icke förbise, att den bofasta befolkningen är uppmuntrad
af staten att der bosätta sig, och genom sina privilegier eger den statsrättsliga
förmåner som äfven skola respekteras.

Hvad lagstiftaren under sådant förhållande bör i främsta rummet
tillse, är att rättsförhållandena mellan nybyggarne och lapparne så afpassas,
att de begge befolkningarne kunna trifvas tillsammans och existera,
samt att den ena icke gynnas på den andras bekostnad.

Skulle nu Lag-Utskottets förslag, att lapparne skulle ega rätt till
sommarrenbete äfven på landet nedanför den så kallade kulturgränsen
blifva lag, och lapparne komma att begagna sig af denna rättighet, så
tror jag verkligen att den lappländska befolkningen med skäl skulle kunna
säga: “Gud bevare oss för våra vänner i 1873 års Lag-Utskott!“ Ty följden
af en sådan lag skulle blifva allt utom god: oupphörliga tvister emellan
lapparne och nybyggarne skulle deraf åter uppkomma genom att lapparne
icke skulle kunna hålla sina renar ifrån nybyggarnes åkrar och
ängar, och nybyggarne skulle icke kring inegorna kunna bekosta sådan
stängsel, som motsvarar ändamålet, renarnes utestängande. Sådan stängsel
skulle bållas omkring tio fot hög, om den skulle kunna afhålla renarne;
och sådant ligger utom den jordbrukande befolkningens förmåga.
De gamla, olycksbringande misskälligheterna mellan de tvänne befolkningarne,
den bofasta och den icke bofasta, skulle ånyo komma att uppblossa
om renbetesrätt under sommaren nedanför kulturgränsen, och detta till
stor skada för den svagare och i intellektuel afseende underlägsna nomadbefolkningen
och äfven för den starkare jordbrukarebefolkningen.

Renbetesrätten nedanför kulturgränsen under de få månader af året,
som det i dessa trakter är sommar, är icke heller jag ber att få betona
detta — för lapparne nödvändig. Renens natur är nemligen sådan,
att han om sommaren genom björkzonen vandrar upp på de nakna fjellen,
för att på detta sätt undslippa sin svåraste fiende, yrfäna, som inom
nedre lappmarken och den der ofvanför liggande björkzonen under sommarmånaderna
äro en verklig plåga både för menniskor och djur.

Renbetesrätten sommartiden i de nedre regionerna af lappmarken är
således, i min tanke, ej behöflig för nomaderna, men kan leda till att en
och annan lapp skulle så länge som möjligt tredskas att i stöd af denua
rätt qvardröja i nedre landet på dervarande kronoskogar och sålunda för
i närheten bosatte nybyggare genom sina renar förderfva årets äring på
både åker och äng.

Jag anser sålunda, att icke Utskottets förslag utan Kongl. Maj:ts proposition
bör, hvad renbetesrätten vidkommer, upphöjas till lag och yrkar
bifall derpå.

Jag vill nu nämna några ord om den andra delen af det föreliggande
lagförslaget, om skogsbeståndet.

Jag är icke, såsom den nästföregående talaren sade sig vara, i egentlig
bemärkelse sågverksegare, åtminstone icke så till förståendes, att jag
har någon fördel af sågverksintressets befrämjande, och torde derföre äf -

Don 15 Mars, f. m.

m

ven, hvad beträffar denna del af frågan kunna anses för teniligen opartisk,
som jag också är. Hvad jag deremot har stort intresse utaf, såväl
för egen, som för efterkommandes räkning, är att ett fortgående skogsbestånd
inom de två nordligaste länen blifver anordnadt. Med detta enskilda
intresse sammanknyter jag ett annat, ännu större, det allmännas
intresse, statens störa och vigtiga intresse att ungskogen inom dessa vidsträckta
trakter blifver bevarad; ty sker icke detta, utan får skogsförödelsen
ohejdad! fortgå, så blir landet, såsom jag redan vid ett tillfälle,
vid remiss al en motion i ämnet, tog mig friheten betona, för
framtiden obeboeligt, blifver ett öde, isens och snöstormarnes land, der
hvarken menniskor eller djur kunna lefva.

Hvad nu denna delQ af frågan beträffar, så är den af en särdeles
grannlaga beskaffenhet. A ena sidan bar den jordbrukande befolkningen
inom lappmarkerna att åberopa för bibehållandet af framtida dispositionsrätt
öfver skogen den genom statsmakternas sammanstämmande beslut
dem förut beviljade skattemannarätten, som bör respekteras, och derpå
har den fått bref; å den andra påkallas af nyssberörda högst beaktansvärda
skäl en inskränkning i denna rätt, något, som i min tanke, är
nödvändigt.

Inom lappmarken bar visserligen öfverafverkning af skog ännu ej egt
rum, tvärtom öfvermogna träd i stort få gagnlöst der ruttna ned i skogarne
och detta till millioners värde; men hvad som ännu icke inträffat,
kommer dock att ske, kanske snart nog att träffa äfven de lappländska
skogarne. De s. k. skogsköpen pågå i stort inom kustlandet ända upp
mot lappmarksrået; köparne skona snart sagdt intet af hvad de få
under sin disposition, snart bär pitpropsen sin frakt derifrån och då
går hvad som icke duger till 3- och 4-tums sparrar. Blifva lappmarkernas
blifvande bemmansskogar fria, sträcka sig skogsköpen äfven
dit — vidsträckta afverkningsrätter äro af sågverken redan förvärfvade
inom Ume- och Windel-elfvarnes floddalar — och fiottningslederna
komma att föra ej blott sågblock, utan äfven dertill för liten skog ned
hela kusten och bort i verldsmarknaden. Inom kustlandet har länge pågått
en högst betänklig öfverafverkning, något som ingen torde kunna
förneka, utom möjligen de utläudingar, åt hvilka Kongl. Maj:t förlänat
rätt att föröda våra norrländska skogar, äfven till stor fara för våra framtida
politiska förhållanden — följden deraf kan åtminstone blifva politiska
förvecklingar med främmande makter, som kunna vilja skydda sina undersåtars
rätt sådan den genom köp förvärfvats.

Få nu nybyggarne i lappmarken fri dispositionsrätt öfver skogarne,
sä hvad blir följden? Jo, skogen kommer att säljas till penningemännen,
köpeskillingen förstöres och efterkommande generationer kunna der icke
bestå såsom en blott boskapsskötande befolkning, och spanmålsproduktion
är der vansklig, som ock Kongl. Maj:t sagt i sin proposition till denna
Riksdag rörande skattläggningen i lappmarkerna.

Remnål- man deremot icke nybyggarne denna rätt, så kränker man
löften, gifna af begge statsmakterna, och man kommer åtminstone från
vissa håll att ropa på rättskränkning, derom kan man vara öfvertygad.

Hvad är då att göra? Man står här emellan två eldar: den åt

244

Deri 15 Mars, f. m.

mänga lofvade skatteman uarätten, hvarpå de ega svart på livitt, och nödvändigheten
att bevara skogsbeståndet för de ofödda generationerna.

Vi torde redan till nästa år hafva att förvänta ett förslag till lag
rörande skogshushållningen i Norrland, och jag anser det icke vara någon
våda underkastadt att uppskjuta skogslagstiftningen för lappmarken till
samma tid. Men då jag emellertid ej kan hafva någon utsigt att vinna
bifall för ett yrkande i den syftningen, dels emedan Medkammaren redan
beslutat i frågan, och dels derföre att jag känner denna Kammares majoritets
åsigter i densamma, och än mera derföre att jag vet att Kongl. Maj:t,
för att afvittringsstadgan skall komma ut, äfven utan Riksdagen, kommer
att fatta sitt beslut, då detta faller inom den ekonomiska lagstiftningens
område, vill jag ej hos Herr Talmannen anhålla om proposition på en
sådan framställning.

Under sådant tvångsmål, då jag måste deltaga i beslutet nödgas jag
rösta för Utskottets förslag, ehuru nu ogerna, ty det är ännu icke någon
brådska med afvittringsstadgan. Vederbörande landtmätare hafva sysselsättning
lång tid med skogarnes uppmätning innan utskiftning. kommer
att göras, och under tiden finge man tillse, om icke skogslagstiftningen
kunde göras lika för kustlandet ocli lappmarkerna, hvilket jag anser vara

af vigt. . . .

Då jag alltså kommer att rösta för Kongl. Maj:ts proposition, som
är lika med Utskottets förslag, utom hvad renbetesrätten för sommartiden
nedom kulturgränsen vidkommer, gör jag det dock under den fulla tillförsigt,
att vid afvittringen det af Kongl. Maj:t lofvade större skogsutmålet
kommer att tilldelas hemmanen. Jag hoppas äfven att de hemman, som
ligga längre upp åt landet, upp mot kulturgränsen eller derofvanför, der
skogen är mera kortväxt och återväxten är mera långsam, må relativt
få större skogsvidder, ty sådant är nödvändigt. Inom lappmarkerna förefinnes
för närvarande ett högst olycksbringande förhållande i ovissheten
för de yngre nybyggare, om de komma att få behålla eller ej de lagenheter
de upptagit och bebygt, som nu är deras allt i alla. Genom det
beslut, som här nu kommer att fattas, tror jag, och det hoppas jag äfven,
att detta ovisshetstillstånd, hvaruti nu talrika nybyggarefamiljer befinna sig,
och som grusat så mångas lycka, framtid och tid, samt försenat odlingens
fortkomst, skall genom afvittringsstadgans utkommande taga en ända; må
det blott ske till de förtrycktas fromma och landets nytta, att misstagen
blifva rättade! Detta är äfven ett, som bestämt mig för det sätt, hvarpå
jag nu kommer att begagna den anförtrodda voteringssedel!!.

Medan jag har ordet måste jag nu återgå till hvad jag glömde, när
jag talade om renbetet, De lappländska höstackare eller liäsjornas skadande
af rendjuren har ständigt varit ett trätofrö mellan de olika befolkningarne.
Nu är väl stadgadt, att de skola omstängas med fyra alnars
hög stängsel, men mellan häsja och stängsel lägger sig snö till samma
höjd, äfvensom utanför den sednare. Derpå gå renarne, hvars fötter äro
så bygda, att de bära upp djuren, när de gå på snön. Sålunda skyddar
icke stängsel, och lappen kan alltså icke afhålla renarne från att förstöra
det bergade höet, och så får ovänskapen näring. Jag anser sålunda,
till förekommande af detta, att jordbrukare bör åläggas bygga lador, och
vilja de icke det, må de sjelfve skylla sig, om fodret blifver uppätet. På

Deri 15 Mats, e. in.

245

kustlandet hafva vi alla sådana små lador, som hvar och en, hvilken rest
genom Wester- och Norrbotten, haft tillfälle se på hvarje äng. De byggas
lätt, kosta litet och skydda fodret för både djur och regn.

1 anseende till den långt framskridna tiden, och da ytterligare Hela
ledamöter anmält sig att i förevarande fråga afgifva yttranden, blef öfverläggningen
nu atbruten.

Kammarens ledamöter åtskiljdes nu, klockan Vid e. in., men sammanträdde
åter

Kl. 7 e. m.

§ 9.

Fortsattes öfverläggningen angående Lag-Utskottets utlåtande N:o 11
Enligt förut skedd anteckning lemnades ordet åt:

Herr Olof Nilsson, som anförde: De lagliga rättigheter, som äro

"äflande i lappmarken angående skogen derstädes, äro af reservanten visade,
och någon sköfling af skogen anser jag ej ännu der förekommit; vore sådant
förhållandet, då skulle jag anse, att den enskildes ratt borde vika

för det allmännas. , ,, , . ,

Fn ledamot af skogskomitéen, som på förmiddagen yttrat sig, bär
ei kunnat visa, att skogssköfling egde rum i lappmarken. Jag bor nära
Ume- och Windel-elfvarne, men jag har aldrig sett någon stock al ungskog
flottas utföre dem, utan endast fullmogen skog, och sådan bor val
användas heldre än blifva liggande i lappmarken och ruttna.

Det är nu i det närmaste sju år sedan afvittringshandlingar och torslag
till afvittringsstadga för Westerbottens lappmark inlemnades till Civildepartementet,
men det är förunderligt, att, ehuru handlingarne allt sedan
cirkulerat i embet-sverken, stadgan icke blifvit färdig. Under tiden naiva
emellertid många klagomål försports från lappmarkerna deröfver, att nära
invid byars och hemmans inegor kronoparker blifvit anlagda, så att vid
blifvande afvittring befolkningen måste få fyllnad i skog bortom kronoparkerna
långt ifrån sina bostäder och af sämre beskaffenhet, Jag anser
att befolkningen deruppe bör få fyllnad i skog med oförkränkt rätt i närheten
af sina öfriga egor. . ,

Då ingen skogssköfling och ingen öfverafverkmng eger rum i dessa
trakter, så anser jag, att icke någon ny skogslagstiftning för lappmarkerna
bör införas förr än sådan lagstiftning antages äfven för det nedre landet;
och hvad lapparnes renbetesrätt beträffar, så unnar jag dem den gerna,
och tror icke, att den på något sätt är hotad med intiång.

Herr Per Nilsson i Boden: Det är här fråga om lagstiftning för

ett folk, som för närvarande icke eger politiska rättigheter, det vill säga

246

Den 15 Mars, e. m.

icke eger representationsrätt. Att Kammaren eller Riksdagen skulle stifta
uiidantagskgar för detta folk, .. anser jag i högsta grad orättvist. Detta
folk bor få åtnjuta samma rättigheter och underkastas samma skyldigheter,
som svenska folket i allmänhet, och att stifta undantagslagar just
för lappmarkerna är så mycket orättvisare, som troligen inom en ej alltför
aflägsen framtid ny skogslagstiftning för nedre landet förestår. Hvarföre
lian icke vid sådant förhållande lagstiftningen för lappmarkerna tills vidare
anstå,, så att dessa trakter snart kunna komma i samma kategori
som det öfriga Sverige.

h ör öfrig! har Herr flseggström så detaljeradt redogjort för de rättigheter,
som tillkomma lappmarkernas befolkning, att derom icke vidare behöfver
ordas.

Det har talats om skogssköfiing i lappmarkerna, men detta är eu
hagrmg, som på nära håll betraktad upplöser sig i dimma och icke inneverklighet.
I följd deraf måste jag på det högsta afstyrka
Infall till kong!. Maj.-ts proposition och Utskottets betänkande.

err Garlen: Pa förmiddagen hafva de Herrar, Indika uppträdt
såsom motståndare mot Kongl. Maj:ts proposition och Lag-Utskottets dermed
öfverensstämmande betänkande, så fullständigt uttalat sina åsigter,
att jag föreställer mig, att allt, som kan sägas mot propositionen och betankandet
funnit sitt uttryck. A andra sidan tror jag också, att frågan
blifvit så tillräckligt utredd, att intet annat återstår än att kasta en blick
på densamma från rättens synpunkt.

I )rn ''c^e för mycket misstager mig om Kammarens stämning,
ar den sådan, att, huru stort gagn än vårt fosterland i allmänhet och
lapparne isynnerhet kunde hafva af den föreslagna lagstiftningen, så skulle
denna Kammare ingalunda vilja dertill lemna bifall, om någon som helst
rattskränkning derigenom bereddes. Detta aktningsvärda drag, som utmarker
svenska folket i allmänhet, måste respekteras. Och det är för att
söka bevisa, att icke någon rättskränkning skulle ega rum genom antagande
af hvad Kongl. Maj:t föreslagit, som jag nu begärt ordet.

t örst och främst är alldeles gifvet och lär icke af någon kunna dragig
i tvifvel, att kronan för närvarande eger alla* skogar i lappmarken,
båledes har kronan icke juridisk förbindelse att utskifta dessa skogar till
enskilde behofver icke låta någon afvittring ega rum, utan kan huru länge
som helst uppskjuta afvittringen. Och låter kronan ingen afvittring ske,
ia de enskilde icke någon som helst rätt till skogarne. Detta är alldeles
obestridligt. Då nu krouan bar sådan rätt, då kronan för närvarande
eger skogarne. då kronan bär rätt att behålla dem för evärdelig tid, så
oijer deraf oemotsägligt, att kronan genom afvittring gifver en skänk åt
dem. som derigenom få skog sig tilldelad. Det är''eu oomtvistad rättsgrundsats,
att den, som gifver en gåfva, eger att dervid fästa hvad vilkor
nan behagar. Om således kronan vid skogsafvittring fäster vilkor, hurudana
de an må vara. så är kronan dervid i sin fulla juridiska rätt. Men,
torde man saga, vi vilja icke hålla oss till den juridiska rätten allenast,
vi gä sä långt i samvetsömhet, att vi vilja, att kronan skall uppfylla äfven
c ell moraliska rättens fordringar, och denna rätt lsederas, om kronan, på
satt nu ar ifrågasatt, skulle vid blifvande afvittring gifva nybyggare i lapp -

Den 15 Murs, e. m.

U 7

markerna sämre rätt till den på dem belöpande skog, än andra nybyggare
förut erhållit, Herrarne behagade finna, att man genom ett dylikt resonnement
helt och hållet förflyttar sig öfver från den juridiska till den moraliska
rättens ståndpunkt. För min del har jag icke något emot, att
man så gör. Tvärtom medgifver och påstår jag, att, derest förhållandena
i lappmarken vore desamma som på andra ställen, der afvittring skett,
kronan kunde anses moraliskt förbunden att gifva dem, lmlka i lappmarken
få sig genom afvittring skogstrakter tilldelade, samma lätt till
skogen, som andra orters invånare fått, emedan de forre käft skalig anledning
till den förväntan, att kronan vid sin gåfva till dem skulle fasta
samma vilkor, som med dylik gåfva på andra ställen vant förenade. Detta
medgifver jag alldeles obetingadt, i fall förhållandena i lappmarken inre
desamma som på do andra ställena. Men _ förhållandena i lappmarken
äro helt annorlunda. Kronan eget nemligen icke eris ratt att afvittra på
samma sätt i lappmarken smil på öfriga orter. Och hvarföre icke. Jo
derföre att kronan der har eu skyldighet, som hon icke på andra stallen
Mer, den skyldigheten nemligen att icke kränka lappames ratt Val kan
det icke med urkunder bevisas, att lappare varit de ursprungliga egal ne
till landet deruppe, men jag är alldeles _ öfvertygad, att ingen har i Kammaren
och ingen i riket finnes, som icke erkänner, att lapparnes ratt i
detta afseende är äldre än vår eller Sveriges kronas ratt, ehuru deras ra
icke finnes i urkunder beskrifven. Riksdagen har också, i synnerhet vid
1871 års riksmöte, oförbehållsamt erkänt denna lapparnes ratt. Om man
nu — och det gissar jag, att representanterna från Norrland, hvilka förut
visat en otrolig ömhet för lapparne, aldra främst gorå — om man, sager
jag, erkänner, att lapparne hafva företrädesrätt till landet deruppe, framför
svenska staten, sä är uppenbart, att svenska statens ratt att till enskilde
bortskänka skogstrakter i lappmarken måste inskränkas åt statens
skyldighet mot lapparne att uppfylla deras rättsanspråk på detta land.
Om alltså lapparnes rättsanspråk är sådant, att det icke kan bibehållas.
med mindre den af Kongl. Maj:t nu föreslagna lagstiftningen antaga, sä
följer deraf med otvetydig juridisk nödvändighet, att vi måste antaga denna
lagstiftning, så framt vi vilja stå på rättens ståndpunkt. Det ar alldeles
uppenbart och måste af en hvar, som hört de upplysningar en sakkunnig
talare på förmiddagen meddelat, och läst haudlingarne i frågan, erkannas,
att renbete icke kan för framtiden bibehållas i dessa trakter, och att i
följd deraf lapparne icke kunna existera, ifall skogarne uthuggas, för att
lapparne skola tillgodonjuta sin rätt att jemte renarne, af hvilka de lefva,
fortfarande existera, är således nödvändigt att skogarne bevaras. Nu låtei
visserligen säga sig, att kronan kan öfverlåta skogstrakter till enskilde i
förlitande på de enskildes benägenhet att begagna skogen så, att den ic e
förödes och med detsamma renbetet försvinner. Men, turné Herrar, ar val
den, hvilken såsom svenska kronan har skyldighet att bibehålla lapparne
vid deras renbetesrätt, berättigad att låta det ber o pa ett sä los t antagande
eller de enskildes fria skön att efter godtycke afgöra en sa vigtig
sak. För min del tror jag, att erfarenheten icke allenast från Norrland
utan äfven från öfriga delar af landet visat, att de enskilde så begagna
sin skog, att det är mera antagligt, att skogen forodes an att dem inhehålles.
Och vid sådant förhållande synes mig alldeles otvifvelaktigt, att

248

Den 15 Mars, e. m.

kronan skulle brista i skyldig omtänksamhet, om hon icke förklarade att
hon icke gifver ifrågavarande gåfva annat än med vilkor att få kontrollera
det gä van så anvandes, att vi icke bryta vår förbindelse mot landets ursprungliga
invånare.

ickP fiSflnWinr 1..,afse1enJe„ Pä, de ^hygges- och hemmansegare, hvilka
1C j 3 f1® tiUforsakrad full skattemannarätt, d. v. s. det gäller i afseende
på det stora flertalet. Något svårare gestaltar sig frågan i afseende
pa dem, soin genom särskilda resolutioner af Konungens Befallningshafvande
eihålht försäkran om lull skattemannarätt icke allenast till inegor
utan äfven till blifvande skogsskiften å sina hemman. Medelst nämnda
lesolutionei har kronan genom sm ombudsman Konungens Befallningshafvande
gifvit dessa personel’ - hvilkas antal, i förbigående sagdt, utför
allenast tre till fyra hundrade — ett otvetydigt löfte att få full skatte -

mannarätt till den skog, dem vid afvittring tillfälle!’.''

Då blir frågan:

. vid ctl VlLtliU

hvad innebar detta löfte eller detta kontrakt, som kronan med dessa personer
uppgjort? Det innebär helt enkelt, att kronan sagt: det staten anser
vala skattemannara.tt, det har blifvit eder tillförsäkradt. Således gäller
lagan hvad ar skattemarmaratt. Man vill måhända svara: skattemanna Mm!

(Wd|iarken a1'' cletsTrSOm skattemannarätt här i nedre landet.
Men dertill säger jag: nej: Först och främst har kronan, d. v s icke

endast Kongl. Maj:t utan Kong!. Maj:t och Riksdagen gemensamt,'' eller
lagstiftande myndigheten i Sverige, aldrig afhändt sig befogenheten att

vStTlStn■ Tannar,ätt.vi11 sä8a- »etta har sedan urminnes tid

S d. n lS .CT ? St ,°Äf intf annat En tid kan skattemannarätt
betyda att ega, gorå och låta med sm egendom huru som helst men på

en annan tid deremot endast att efter behag ega förfoga öfver ste egen i

d^nrm fnS for- ni?,0t Sltt a.ndamäl f°rdrar en viss inskränkning

! _ denna fiihet. Innan vi fått expropriationslagen, hörde det till iorde»andeiättens
begrepp, att sedan någon lagligen förvärfvat en fastighet, ingen
mensklig makt egde taga den ifrån honom. Men så förklarade lagstiftaren
att jordegande- eller skattemannarätten måste vika för allmänt intresse’
sa att den enskilt,e skulle vara pligtig att afträda sin fastighet, då staten
toi allmänt ändamål behofde densamma. Att staten städse förbehållit si»
foienamnda defmitionsratt, visa våra lagar från urminnes tid. För att
finna exempel derpå vall jag endast gå tillbaka till 1734 års lag I 10
kap. 8 § Byggnmgabalken stadgas: “Skattebonde må nyttja sin enskilda

skog till hustarf och salu; dock det så sparsamt, att Ikien ej utödes
o< h^ hemmanet forderfvas. Vare ock skyldig, att först ta»a vindfällen

fällas 1 Fi’i qvist1ar ,°.cl1 stuhbar till vedbrand, innan friska träd dertill
alla... Finnes skattebonde sm frihet missbruka; höte tio dalerM Häraf

hållF 8st »h h ,.lagstlftande myndigheten år 1734 i civillag förbeamt
sig att bestämma gränser för skattemannarätt. Nvssanförda

man^enhFf hfa.^des ar ?78^ då skatteman erhöll lika rätt med frälseman
enligt följande förordnande: “alla skatteman ega öfver skattemmanet
och dess genom laga refning och rågång fastställda byamål,
uti allt lika orubblig egande- och lika fri dispositionsrätt, som frälseman
öfver frälsehemman; dock attederifrån undantagas de för krona bS
enöga eke- och mastträd- År 1789 skapades således en ny definition
på skatteman Häruti. Sedermera kom 1805 års skogsförordning, i hvars

Den 15 Mar», o.

:n.

249

32 §, som icke är upphäfd utan ännu gäller, det heter: “skulle kronoskatte-
eller frälseskattebonde missbruka denna rätt så till bärande träd
soin annan skog, att fara för hemmanets bestånd och förmåga att skatten
utgöra kunde uppkomma; då må ränteegaren derå laga rättelse söka; är
det kronan, då skall Konungens Befallningshafvande derå inseende hafva
och, när sådana missbruk förnimmas, förordna aktor att målet vid domstolen
åtala11. Denna paragraf, står i full öfverensstämmelse med Kongl.
Mapts föreliggande proposition och den är, såsom jag nämnde, icke upphäfd.
. Kronan har alltså enligt ännu gällande civillag förbehållit sig rätt
att tillse, det skatteman icke så förfar med skogen å sitt hemman, att
hemmanet derigenom faller i ödesmål. Och det är alldeles uppenbart ingenting
annat än tillämpning af denna rätt, som nu är ifrågasatt; men
mine Herrar, det är väl att märka, en tillämpning så beskaffad, att den
gör det icke allenast möjligt utan nära nog absolut nödvändigt förskattemannen
att hädanefter berga sig på sitt hemman. Här är ej något i fråga,
som skulle hindra honom att uppehålla hemmanet, utan den föreslagna
lagen skulle så godt som tvinga honom dertill. Det är klart, att hemmanen
i lappmarken skulle kunna falla i ödesmål och blifva alldeles öfvergifna,
om skogen försvunne, och det kan icke ifrågasättas, att ju icke skogen
kunde komma att försvinna, i fall man öfverlemnade hela territoriet
till innebyggarnes fria förfogande. Nu vill derföre kronan endast förbehålla
sig att tillse, det dessa hemman icke må gå under.

Jag kan alltså icke finna annat, än att den föreslagna lagstiftningen
ej allenast hvilar på fullt juridisk rättsgrund — hvarom det är omöjligt
att .. tvifla — utan äfven är fullt moraliskt riktig, då densamma endast
utgör tillämpning af eu grundsats, som från urgamla tider varit i vår lag
uttalad, och detta på sådant sätt att hemmansegaren derigenom tvingas
att skydda sitt hemman från att falla i ödesmål.

Äfven om det skulle tänkas, att kronan vore villig att åt de af Konungens
Befallningshafvande i norra orterna gifna resolutioner om skattemannarätt
till. skog, som vid afvittring tillfaller hemman och nybyggen i
lappmarken, gifva en vidsträcktare tolkning, än den jag nu framställt,
så mellankomma’ här eu tredje part och gör en sådan tolkning omöjlig.
Denna tredje part är lappen, som säger: hvad I än hafven gjort, så har
jag i. främsta rummet rätt att pretendera, att skogen bibehålies, ty eljest
försvinner renbetet, och utan det kan jag icke existera. Lappens anspråk
är det förnämsta och heligaste, och förnärmar man det, så bryter man
* mot eu lag, som är mycket heligare än all skrifven lag. Det skulle också
taga sig besynnerligt ut, om denna Kammare och Riksdagen nu skulle så
förfara mot lapparne, att vi kunde sägas tränga ut dem från den landsända,
. der de hafva sin vistelse, då vi förut visat oss så ömma om dem,
att vi vägrat antaga en föreslagen lag, af fruktan att de skulle blifva förträngda
af. norrmännen. I Norge är likväl lagstiftningen sådan, att lapparne
der icke kunna blifva så förträngda, som de skulle blifva i Sverige,
i fall vi icke antaga föreliggande förslag. Skulle vi, som 1871 förkastat
lapplagen, för att norrmännen icke skulle kunna mot lapparne föröfva en
orättvisa, som de möjligen kunde begå, nu sjelfve mot. lapparne begå eu
orättvisa, som skulle hotao att alldeles tillintetgöra dem? Jag föreställer
mig nemligen, att Herr Åstrand på förmiddagen till fullo ådagalagt, att

250

Den lo Mars, e. m.

lappare icke kunna existera, om skogen uthugges. Jag föreställer mig
också, att de representanter från Norrland, som på förmiddagen yttrat sig
mot förslaget, icke talat i jordegarnes intresse, ty det är ju upplyst, att
få jordägare komma i åtnjutande åt den skog som vid afvittring på dem
kan belöpa, emedan de på förband sålt densamma till sågverksegarne.
Jag ber att få fästa uppmärksamhet derpå, att, då det står i Kongl.
Majits makt att bestämma området af den skog, som skall hvarje
hemman tilldelas, och giltig anledning finnes till antagande, att, om
skogen lemnas med inskränkt dispositionsrätt, kanske 4,000 tunnland
komma att tilldelas hvarje hemman, men deremot möjligen endast lika
många hundra tunnland.'' derest de enskildes dispositionsrätt skulle vara
oinskränkt, följden af den föreslagna lagens förkastande närmast blefve en
kanske ruinerande förlust för sågverksegarne, hvilka på förhand köpt den
skog, jordegarne vid afvittring hafva att vänta, dill sist får jag påminna
derom, att, på sätt i det Kongl. Maj:ts proposition bilagda statsrådsprotokoll
finnes anmärkt, enligt den skattläggningsmetod, som i lappmarken
följes, mantal och ränta beräknas endast i förhållande till det antal kreatur,
som vid lägenheten kunna utfodras, utan att något skogsområde dervid’för
lägenheten tages i beräkning, såsom sker vid skattläggning i nedre
landet. Således har kronan icke beräknat den ringaste inkomst af den
skog, som tilldelas de enskilde, utan dessa få sina skogsområden i ren

present. Då staten gifver denna gåfva, skulle då staten icke ega rätt att

tillse, det staten måtte fullgöra sin pligt mot lapparne och mot all kultur
deruppe? När har staten eljest någon rätt mot de enskilde? I motsatt

fall vore det så godt att vika för de enskilda intressena så gerna först

som sist, icke allenast i denna, utan i alla frågor.

Jag yrkar bifall till Utskottets betänkande.

Herr Hmggström: Jag begärde ordet i anledning åt den siste

talarens anförande, nien jag trodde verkligen, att jag icke så snart skulle
uppropas, utan att jag dessförinnan skulle blitva i tillfälle att något närmare
ordna de anmärkningar jag tecknat mig till minnes från detta hans
yttrande. Jag skall dock med några ord försöka att bemöta lians argumentation
till försvar för Utskottets hemställan.

Bland annat, som han yttrade, var äfven det, att han tycktes vilja
insinuera, att vi uorrländingar i denna fråga skulle hafva låtsat eu märkvärdig
ömhet mot dessa innevånare i lappmarken, men att, en sådan
känsla deremot hos oss icke vore verklig. Med anledning häraf heder jag
att i den ärade talarens minne få återkalla hvad nyligen passerade, da
denna fråga angående reglering af rättigheterna mellan lappar och nybyggare
sednast utgjorde föremål för Riksdagens ompröfning. Sedan en komité
för frågans utredning blifvit tillsatt och afslutat sina arbeten, hade nemligen
Kongl. Maj:t inkommit till Riksdagen med en proposition i ämnet,
och vid den diskussion som derefter uti Kamrarne egde ruin, var det
hufvudsakligen representanterna från Norrland, som motsatte sig bifall till
samma proposition, och detta helt enkelt på grund af deras öfvertygelse
derom, att lapparnes rätt skulle förnärmas, derest den Kongl. propositionen
af Riksdagen bifölles. Detta norrländingarnes motstånd mot den
föreslagna reformen hade äfven, såsom bekant, den effekt, ätt den Kongl.

Deri 15 Mars, e. m.

251

propositionen ej gick igenom; och jag hoppas att äfven den siste ärade
talaren måste medgifva, att vid detta tillfälle norrländingarne i sitt beslut
icke leddes af någon som helst biafsigt eller af något egennyttigt intresse,
ty, såsom den ärade talaren torde erinra sig, var den då afhandlade
frågan alldeles enstaka och stod ej i sammanhang med frågan om
det ämne, som nu afhandlas. Det förvånar mig sålunda på det högsta,
att höra samme representant nu vilja tillvita oss norrländingar att i en
t\äihast hafva fattat någon låtsad ömhet för lapparne, endast derföre att
den fråga som nu behandlas står i nära sammanhang med skogens ändamålsenliga
vård och skötsel. _ Jag vågar tillbakakasta en dylik oförskyld
tillvitelse, enär jag är förvissad att hvar och en inom denna Kammare
låter sina uttalanden härstädes endast dikteras af en på mogen ompröfning
grundad öfvertygelse. Samme talare yttrade äfven, att redan uti
Byggmngabalken af 1734 års lag funnes åtskilliga stadgande^ som inskränkte
nybyggarnes inom lappmarkerna egande- och dispositionsrätt till
deras hemman och lägenheter; att vidare samma rättigheter genom 1789
års författning ^ ämnet i någon mån undergått förändringar, men att
åter genom 1805 års förordning i samma fråga skattemannen kom i
samma rätt som frälsemannen. Men, mine Herrar, hvad är det väl som
den ärade talaren med hela denna sin deduktion har bevisat? Jo, ingenting
annat än att skattemannen redan på grund af äldre författningar i
ämnet egt just samma rätt som jag nu velat vindicera åt honom. Jag
påstår sålunda fortfarande, att fri dispositionsrätt till hemmanets skog
rätteligen tillkommer skattebonden eller nybyggaren inom lappmarkerna,
samt att det sålunda blott beror på den andra kontrahentens eller statens
uraktlåtenhet att fullgöra sin förbindelse, då denna sednare ej till fullo
medgifvit denna rätt, hvilken för öfrigt ej kan till fullo ernås förr, än
afvittringen inom lappmarkerna hunnit fullbordas. Jag anser sålunda, att
den ärade ledamoten af Lag-Utskottet, hvilken nyss hade ordet, genom
sin argumentation just gifvit mig, såsom man säger, vatten på min qvarn,
da, han bevisat att ofvannänmda skattebönder redan på grund af äldre
författningar kommit i enahanda ställning och i åtnjutande af samma
rättigheter som egare af frälsehemman. Jag kan sålunda icke finna
hvarföi icke dessa rättsförhållanden fortfarande såsom hittills skola ega
bestånd. Jag tror ock. att man, med stöd af alla dessa omständigheter,
s"äJ k;m förfäkta dessa skattehemmansegares rätt, ty då staten har
hållit, tillgodo med och upptagit skatt af dessa skattebönder samt föreskritvit
de vilkor, under iakttagande af hvilka de få åtnjuta denna skattemannarätt,
och da staten för närvarande står färdig att genom afvittringen
fullgöra sitt kontrakt och skydda kronans egor från intrång å skattemannens
sida, så synes det mig vara orimligt, att. man just i samma ögonblick
skulle vilja förvägra dem de rättigheter, af hvilka de på grund af
äldre lagar och författningar bort längesedan komma i åtnjutande, och
livuka upprepade gånger blifvit dem tillförsäkrade.

Jag vidblifver fortfarande mitt yrkande.

Herr Liss Olof Larsson: Jag skulle icke hafva begärt ordet för
fn / Lral 5 deuna fråga, om jag icke trodde att man genom bifall till
Utskottets förslag inom kort komme att stå framför on annan ännu större

•in-''

Den 15 Mars, e. in.

fråga, nemligen den om att samtlig^ skogsegare i Sverige skola i afseende
å skogens vård och skötsel ställas under statens förmynderskap. Skulle
nemligen förr eller sednare härefter en Kongl. proposition till Riksdagen
aflåtas derom att hvarje enskild skogsegares mark skall ställas under statens
speciela vård, så skulle jag icke handlat konseqvent, om jag, efter
att hafva bifallit hvad nu föreslås i afseende å dessa stackars nybyggare,
för hvilka man synes ömma så mycket, icke äfven ginge in på ett dylikt
förslag. Då jag nu, såsom sagdt, anser, att vi stå framför en sådan fråga,
får jag på förhand förklara, att jag aldrig med min röst kommer att bidraga
till en reform i dylik riktning. Att nybyggare inom lappmarkerna
ega full skattemannarätt till sina hemman, likasom ock dispositionsrätt
öfver den vid afvittring tilldelade skogen, tror jag vara redan under förmiddagens
diskussion tillräckligt tydligt bevisadt och ådagalagdt, i trots af
den vederläggning som Herr Garlén häremot nyss sökt åstadkomma. Han
sökte nemligen att med stöd af 1800 års Kongl. förordning i^ ämnet bevisa
att, derest enskilda egare missbrukade sin rätt, så egde Kongl. Maj:t
att i samma rätt ingripa. Men det torde väl vara alldeles tydligt att
det först skall bevisas att något missbruk i detta hänseende egt rum,
innan Kongl. Maj:ts rättighet att ingripa i den enskildes rätt må kunna
tillämpas. '' För min del medgifver jag icke denna rättighet, men antag
att en sådan rätt förefunnes, bär jag dock icke kort. att någon påstått,
det dylikt missbruk af dispositionsrätten öfver skogar i lappmarkerna egt
ram, utan lärer väl förhållandet vara så, att skogarne deruppe i dessa
aflägsna bygder ännu äro temligen väl sparade och i behåll. Jag vet sålunda
icke hvarföre man skulle endast i dessa trakter tillämpa någon särskild
undantagslagstiftning i detta hänseende, men deremot låta sådant
anstå i ännu några år i landets öfriga delar, der missbruk verkligen
egt rum.

En talare på östgöta-bänken bär under förmiddagens diskussion sekt
visa, att, derest den Kongl. propositionen nu ej bifölles, klimatet inom
kort skulle förändras deruppe, och att det sålunda snart endast skulle
finnas kala fjell och ödsliga hedar, der nu ymnig skog växel1. För min
dol vågar jag betvifla att förhållandet skall kunna blifva sådant,. då,
såsom man vet. dessa nybyggen endast till ett mindre antal finnas spridda
i dessa vidsträckta lappmarker. Vidare invänder man att, derest Kongl.
Maj:ts förslag nu afslås, då skulle nybyggarno vid afvittringen hädanefter
få så litet som blott 400 tunnland skog per hemman sig tilldeladt. Jag
undrar, hvilket inflytande väl detta kunde komma att utöfva på klimatet,
då såsom man vet, dessa nybyggare ofta bo på flera mils afstånd från
hvarandra. Då härtill kommer, att kronan har sin skog mellan dessa
enskilda små nybyggen, så anser jag, att man — äfven ur den synpunkten
att söka bevara skogen för framtiden bör afsla Utskottets betänkande,
ty fö)- min de! kan jag ej finna annat, än att detta förslag går .i deras
intresse som vilja komma åt skogen, och hvilka-.derföre nu drifva det
påståendet, att, genom bifall till betänkandet, följden skulle blifva, att
de fleste nybyggare och hemmansegare i lappmarken skulle fa ända till
4,000 tunnland skog per hemman sig tilldelade. Såsom af Herr Carleu
blifvit upplyst, hafva redan de fleste af dessa nybyggare sålt sin skog
till sågverksegare. Det är således dessa som skörda vinsten af ett bifall

Deri 18 Mars, c. in.

253

till det förslag hvarom här är fråga, och det är sålunda ej att undra
på, att dessa bolag med glädje skulle so förslaget bifallet, ty da få de
så stor skogsareal som möjligt. Jag tror alltså att man, äfven ur statens
synpunkt betraktadt, bör vara. sa sparsam som möjligt vid tilldelande af
skog åt dessa nybyggare. Likaså är jag förvissad derom, att äfven nybyggare
sj elfva äro mera belåtna om de erhålla en mindre skogsareal,
öfver hvilken de ega full dispositionsrätt, än om de fa sig upplåtet ett
större område, öfver hvithet de icke få råda och disponera i lika stor
utsträckning. Ty det måste medgiivas, att det är bättre att ega litet
och vara fri, än att hafva mycket, men icke få fritt disponera öfver detsamma.
Jag tror äfven, att med den inskränkta dispositionsrätt, som nu
är föreslagen, afkomsten af den skog, som efter utsyning tillkommer nybyggaren,
skulle i det närmaste komma att åtgå till bestridande af omkostnader
för utsyning och utstämpling. —• Nu säges visserligen, att de
som hafva köpt skog ej skola genast komma i tillfälle att sköfla densamma,
utan att afverkningen blott småningom och efter verkställd utstämpling
skulle kunna ega rum. Men den som har vant med om skogsafverkning
vet väl, att det finnes hundra sätt att kringgå dessa bestämmelser,
till följd hvaraf jag ock anser att sådana bolag som hafva till
sitt yrke att sköfla skog, icke skola sakna tillfälle dertill, äfven om tillsyn
och kontroll af slcogsbetjente eger rum. Det kan ju t. ex. hända, att
elden bryter lös öfver eu skogstrakt, och da får ju den af elden till
någon del skadade skogen fritt disponeras, ty den får icke stå qvar och
ruttna på stället. Hvilken nytta har man i sådant fall af stadgandet
om utstämpling? Jag tror att det är bäst att gifva nybyggarne en mindre
skogsareal, men lika med andra svenska jordegare full egande och dispositionsrätt
till densamma, och att man bildar stora kronoparker, ty i
sådant fäll har man ej annat att gorå än att genom offentlig auktion
till don högstbjudande försälja den öfverfiödiga eller fullmogna skogen,
och med den konkurrens, som för närvarande i detta fall existerar, är
det ingen fara att deii skall komma att säljas till underpris. — Det har
vidare blifvit yttradt, både uti bilagan till den Kongl. propositionen och
af Herr Åstrand under debatten i förmiddags, att det vore alldeles omöjligt
att fullständigt kontrollera huruvida oloflig skogsuf verkning eger rum
å kronans skogar, såvida full dispositionsrätt öfver skogen lemnades enskilde
hemmansegaren, men att ifall den enskildes skog jemväl ställdes
under allmän vård, så att all skog som afverkas, blir stämplad, skulle
kontrollen blifva på samma gång lått och fullständig, tv då kunde man
taga i beslag allt det timmer som saknade stämpel, hvarest det anträffades,
vare sig i flottlederna eller vid sågarne.

Ett sådant påstående vittnar om icke ringa obekantskap med, huru
det går till vid eu sådan stämpling som och vid huggning af timmer.
Timret stämplas naturligtvis medan det står på rot, och jag antager att
så äfven hädanefter kommer att ske. Detta kan ofta ske långt förr än
afverkningen börjar. När den börjar och under dess fortgång fäller man
omkull trädet, som är stämplad t i storändan, d. s. s. nära roten: men
nu händer ju, att man af ett och samma träd kan få tvänne, stundom
Henne stockar, men hvaraf blott den närmast roten är stämplad; och
huru vill man väl bära sig åt för att äfven på dessa sednare anbringa

254

Deri 15 Mars

e. m.

kronans stämpel; skulle kanske jägeribetjeningen vara med under hela
dnfningen för att stämpla? Det är väl icke meningen. Den lättnad man
sålunda i afseende å kontrollen på detta sätt tror sig kunna vinna, är
mera inbillad än verklig.

Jag vill icke längre upptaga tiden, utan inskränker mig att instämma
i det förslag, som af Herr Hseggström blifvit framstäldt, och
detta gör jag af samma intresse som de, Indika förorda Utskottets förslag>
påstå sig hafva, nemligen för att bevara skogen för sköfling; och
detta vinnes bäst på det sätt, att en mindre areal lemnas till nybyggaren,
under det stora kronoparker bildas, ty endast derigenom kan säkerhet
vinnas att tillbörlig vård egnas åt skogen. Jag tror äfven, att detta sätt
ar mycket lämpligare för staten att förvärfva sig skogsmark än att, på
sätt det blifvit ifrågasatt, inköpa till skogsodling lämplig mark under
uet man släpper, ifrån sig eller låter afhända sig sådan på ett sätt som,
derest det nu föreliggande förslaget går igenom, endast kommer att lända
sågverksbolagen, men icke det allmänna till gagn och nytta.

Herr Philipsson: Het är mycket lätt förklarligt, att man i ett sådant.
diende som detta i främsta rummet måste söka att på något sätt
bestämma hvad som vid tillämpningen af Kongl. förordningen den 29
Juni 1866 är fullt lagligt i afseende ä förhållandena i lappmarkerna,
första paragrafen af nyssnämnda författning står i full öfverensstämmelse
med. dess rubrik, hvaruti angifves, att sjelfva författningen handlar
om dispositionsrätten öfver skogen å skattehemman, som uppkomma af
ny^y8§eib hvilka .hädanefter från kronan upplåtas, eller af sådana äldre
.f°r hvilka föreskrifna byggnads- och odlingsskyldigheter icke
blifvit behörigen fullgjorda. Det gäller sålunda egentligen att visa, det
denna författning icke kan vara tillämplig på förhållandena i lappmar.
?,rna? och ^br att ådagalägga detta, måste man till en början hålla sig
till vissa allmänna grunder. Härmed är då i första rummet att märka,
att en .allmän lag icke upphäfver en speciallag, såframt icke uttrycklig
föreskrift härom meddelats. Då nu uti ofvannämnda 1866 års förordning
niga uttryckliga stadgande!! förekomma angående lappmarkerna, så måste,
enligt min föreställning, det äfven vara klart, att de särskilda bestämmelser,
som gälla denna landsdel, böra respekteras.

Af en ärad talare på östgötabänken, hvilken äfven varit ledamot af
den norrländska skogskomitéen, har under förmiddagens diskussion på
ett klart och. tydligt, sätt blifvit ådagalagdt, att lapparne just äro de,
som ega. den äldsta rätt till skogen i lappmarkerna. Det måste följaktig?®11
äfven vara klart, att alla de stadgande!!, som i detta hänseende
hädanefter skola . meddelas, böra vara af sådan beskaffenhet, att genom
desamma icke tillintetgöres denna lapparnes äldsta rätt, hvilken på samma.
gång är den främsta och förnämsta af alla menskliga rättigheter,
enäi af densamma hela deras existens är beroende. Den nyssnämnde
talaien har, enligt min tanke, till fullo visat, att, derest skogen deruppe
uti lappmarkerna skulle prisgifvas åt sköfling, de aldra största vådor
skulle uppkomma både för lapparne, hvilka i främsta rummet deraf skulle
blifva lidande, men äfven för hela Sveriges öfriga befolkning, som häraf
ur klimatisk synpunkt skulle få vidkännas stora olägenheter. Då jag

Ben 15 Mars, e. m.

255

för min del anser att, på sätt Herr Chefen för Civil-departementet i sitt
anförande till statsrådsprotokollet angående denna sak tydligen ådagalagt,
1824 års afvittringsstadga lika litet som 1866 års förordning egen
tillämpning på lappmarkerna, så måste jag hålla före, att Konungens
befallningshafvande i Westerbottens och Norrbottens län i flera skatteresolutioner
på ett oriktigt sätt tillämpat 3 § af merannämnda Kongl.
förordnings föreskrift derom, att uti alla beslut om nybygges omförande
under skattetitel, som hädanefter meddelas, uttryckligen skall angifvas,
huruvida hemmaiisegaren öfver dess skog åtnjuter full skattemannarätt,
eller allenast den inskränktare rätt som i § 1 omförmäles; hvarom anteckning
jemväl bör ske i jordeboken. Enligt min föreställning hafva bemälde
Konungens befallningshafvande misstagit sig, då de sålunda ansett
detta stadgande vara tillämpligt äfven i lappmarkerna, ett misstag sa
mycket mera anmärkningsvärd!, som dessa myndigheter företrädesvis bort
hafva reda på de särskilda förhållandena derstädes.

Under loppet af förmiddagen har af en representant från Norrland
blifvit yttradt, att kontrakt i detta afseende mellan kronan och nybyggare
blifvit ingångna, på grund af hvilka oinskränkt rätt till skogen blifvit
dessa nybyggare tillförsäkrad. Härvid bör dock tagas i öfvervägande,
att kronan icke kunnat afhända sig eu bättre rätt, än hvad den sjelf
eger; och kronan kan enligt min tanke icke afhända sig skogen på sådant
sätt, att lapparnes rätt till existens derigenom lsederas.. Vidare
har af samme representant blifvit sagdt, att i lappmarkerna finnes ett
sådant öfverflöd på skog, att något vidlyftigare reglementerande angående
denna sak icke vore nödvändigt; men om så är, så är det ock, såsom åt
nyssnämnda statsrådsprotokoll äfven synes, anledning förmoda, att nybyggarne
vid skeende afvittring skola erhålla betydligt större skogsareal,
än hvad dem kunde tilldelas, om sådant skulle ske med lull dispositionsrätt.
Och hvad är väl här egentligen fråga om, annat än att denna
dispositionsrätt öfver dessa- stora skogsmarker icke skall vara absolut,
utan ställas under nödig kontroll, hvilken är lika gagnelig för egarne
som påkallad af omtanke för det allmänna bästa. Eller hvarför skall
man väl tänka, att, då verkligen så stor tillgång på skog finnes, det ej
skulle vara öfverensstämmande med egarnes egen ekonomi eller fördel,
att densamma ställdes under kontroll, sä att den öfverflödiga delen deraf
efter utsyning kunde hållas till afsalu. Ytterligare har äfven blifvit anmärkt,
att, derest det nu föreliggande förslaget bi föll os. skogsegarne skulle
drabbas af högst betydliga omkostnader för utsyningen. Sa är dock icke
förhållandet, utan belöper sig donna omkostnad endast till omkring i
Rall- i dagtraktamente för utsyningsmannen; men äfven om denna kostnad
skulle blifva i någon män känbar för egarne, så, föreställer jag mig,
att icke oöfverstigliga hinder skola möta för åstadkommande af forändrade
föreskrifter i den riktning att kronan hädanefter skulle drabbas
af denna kostnad. Jag tror ock, att det för kronan vore fördelaktigare
att åtaga sig denna kostnad än att utsätta sig för den betydliga tillökning
i utgifter, som, enligt Skogsstyrelsens yttrande i ämnet-, skulle uppstå,
derest enskilde egare af skogsmarker skulle få rättighet att utan utsyning
nedhugga skog, i hvilket fall lör möjliggörande åt erforderlig kontroll
en högst betydlig tillökning i skogstjenstemännens personal icke

256

m.

Den 15 Mars, e.

kunde undvikcis, derför kostnaden blefvc vida större an nyssnämnda utgiftei
föi utsyningen. Man har vidare hyst fruktan för att, derest den
nu föreslagna reformen till betryggande af skogens framtida vård och bestånd
inom lappmarkerna ginge igenom, eu dylik lagstiftning äfven snart
vele att förvänta för den öfriga delen åt landet. Härvid ber jag få
erinra, att frågan huruvida statsmakterna ega rätt att i detta hänseende
besluta hvad som för det allmänna är gagneligt och nyttigt, icke berör
det föreliggande ämnet, hvilket, enligt hvad nu visats, är af eu helt och.
hållet speciel natur. Samtliga myndigheter, som i detta ämne blifvit
börda, hafva, endast med. undantag af Skogsstyrelsen, uttryckt den mening,
att lapparnes rättigheter i detta hänseende vore af den beskaffenhet, att
1866 års författning bär icke egde tillämpning. Jag tager mig friheten
fästa Herrarnes uppmärksamhet derpå, att hvad Skogsstyrelsen i detta
ämne anför, likväl snarare är egnadt att bevisa, det denna författning
icke ar tillämplig i lappmarkerna, än att, såsom dess afsigt är, bevisa
motsatsen. Skogsstyrelsen yttrar nemligen, bland annat, följande:

“Utan gensägelse lärer med afseende å de nybyggen, som hädanefter i
lappmarken uppstå och i sinom tid öfverföras till skatte, sådana bestämmelser
kunna meddelas, som finnas hehöiliga i klimatiskt hänseende och
för skogarnes bestånd, äfven om dervid den fria dispositionsrätten skulle
lida någon inskränkning; men hvad angår redan befintliga lappinarkshemnyky§8eib
anser sig Skogsstyrelsen, i öfverensstämmelse med dess
till Eders Iiongl. Maj:t sedermera underdånigst insända utlåtande till Kammarkollegium
den 28 Augusti 1869, angående ny afvittringsstadga för
lappmarken, böra, oaktadt de väsendtliga fördelar, äfven för kronoskogarne,
som skulle vinnas genom komitéens förslag, och den likställighet i
dispositionsrätten öfver enskild skog, som detsamma komine att medföra,
dock böra fästa uppmärksamhet uppå, att innehafvare af nuvarande hemman
och nybyggen, som uppkommit före utfärdandet af förordningen den
29 Juni 1866, och der byggnads- och odlings-skyldigheter ej blifvit eftersatta,
på grund ai 1824 års för Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens
län, således äfven för lappmarkerna, gällande afvittringsstadga,
synas kunna ega giltiga anspråk att erhålla enahanda dispositionsrätt öfver
den skog, hvilken vid afvittring kan komma att dem tilldelas, som kemmansegare
utom lappmarken.“

Först och främst är härvid att märka, att Skogsstyrelsen grundat detta
sitt yttrande på den uppfattning, att 1824 års afvittringsstadga äfven
skulle gälla för. lappmarkerna, ehuru, såsom jag redan erinrat, det till
fullo blifvit bevisadt, att ett motsatt förhållande e^er rum; och vidare
bedei jag att få fästa Herrarnes uppmärksamhet dervid, att Skogsstyrelsen
i. de nyss upplästa.orden uttryckt sig med mycken tveksamhet och försigtighet,
då den ej velat bestämdt påstå, att innehafvare af nuvarande
hemman, oen nybyggen ega, utan endast synas kunna (jag lägger vigt vid
dessa tvänne ord) ega giltiga anspråk på enahanda dispositionsrätt etc.

hör min del vågar jag sålunda, på grund af hvad jag nu yttrat och
med åberopande åt hvad Lag-Utskottet i ämnet anfört, yrka bifall till
Kongl. Maj:ts proposition, med den inskränkning uti och tillägg till densamma
, som uti Utskottets hemställan förekommer. Slutligen beder jag
iå saga, att jag anser det vara i högsta grad vigtig!, att Riksdagen, genom

bifall

Den 15 Mai*.-'', c. m.

257

bifall till denna framställning, lemna!1 Kongl. Majit sitt understöd till befrämjande
af en lagstiftning, föranledd af omtanken för omkring sex
tusen menniskors väl eller ve, som onekligen är beroende af denna frågas
utgång.

Herr Hörnfeldt: Af principiela skäl kan jag icke biträda LagUtskottets
förslag. Har man en gång tillförsäkrat lappmarkernas innevånare
fri dispositionsrätt öfver skogen, är det ogrannlaga att åter vilja fråntaga
dem denna rättighet, i synnerhet som det är allmänt bekant, att innebyggare
uti dessa nordliga trakter kämpa mot ett hård t klimat och för
sin nödtorftiga bergning behöfva tillgång till skogen. Om man hyllar
den principen att lappmarkernas innevånare icke böra fritt få disponera
den skog, som derstädes förefinnes, kunde man med mera skäl inskränka
dispositionsrätten öfver skog för Norrlands innevånare, som bo längs med
kusten, ty det är klart att transporten af skogseöekter är ofantligt mera
kostsam från lappmarkerna till afsättningsort^! än från de delar af landet,
som ligga närmare kusten, hvadan således afverkningen blir mera lönande
ju närmare till kusten skogen är belägen. Vill man fråntaga lappmarkernas
bebyggare fri dispositionsrätt öfver skogen, kan man med samma
rätt beröfva egare af all privat skog deras rätt att sjelfva sköta sina
skogslotter, och om staten skall tillmätas makt att föreskrifva huru enskilda
personer skola sköta skogen, kan också staten af samma skäl föreskrifva
lagar huru sjelfva jorden skall brukas. Sådant kan val icke anses
önskvärd!. Att göra inskränkningar uti hvars och ens rätt att fritt disponera
hvad han förvärfva^ det vore att gå in på en farlig väg. Jag kan
derföre för min del icke bifalla Utskottets förslag, utan förenar mig uti
det yrkande, som blifvit framstäldt af Herr Hseggström.

Herr Statsrådet Bergström: Herr Talman! Tager man en öfver blick

af lagstiftningen om afvittringsväsendet från flen äldsta lagen i detta
afseende, nemligen Helsingelagen, till den sista afvittringsförfattningen,
skall man finna, att alla dessa lagbestämmelser haft till syftemål att åstadkomma
en bestående odling inom Norrland. Till en början både de äfven
åsyftad verkan, men i den mån sågverksindustrien började, visade sig allt
tydligare, att nybyggareväsendet ofta begagnades såsom förklädnad för att
åtkomma skog till utverkning. Kolonisationen och skogsvården hafva sålunda
blifvit antagonister, hvithet de icke borde vara. Skall odlingen i Norrland
och i synnerhet i Lappland ega bestånd, måste nybyggare — vid sidan
af jordbruket och boskapsskötseln — ega tillgång till den binäring, som
utgöres af skogsafverkning, men denna måste vara jemn och beroende på
omtanken för skogens bestånd.

Påskyndas afverkningen, så lider odlingen. Det är just den omständigheten,
som bragt så mycket ondt öfver Norrland. Den stora skeppningen
af trävaror har visserligen betydligt ökat landets export och jemväl bragt
vinst åt sågverksegarne, men jag vågar påstå att den i sin helhet varit
eu förbannelse för Norrland. Ty den bar derstädes skapat en lös befolkning
af ända till BO å 40 proc. af landtsocknarnes folknummer. Denna
lösa befolkning, som benämnes inliysingar, har riklig arbetsförtjenst så
Riksd. Prof. lurt. 2 Afd. 2 Band. 17

258

Den 15 Mars, e. in.

länge skogsindustrien blomstrar, men då missgynnande konjunkturer inträffa,
står den utan sysselsättning och förfaller till fattighjon. Den rikliga
arbetsförtjensten lockar till syndigt och öfverdådigt lefverne; och det
anslag till löner åt tvänne nya länsmansplatser inom Wester-Norrlands län
som Kongl. Maj:t äskat af innevarande Riksdag, är föranledt utaf oordningar
bland just den lösa befolkning, som användes till afverkning af skog.
Jag tror derföre, att den lagstiftning är bäst, hvilken vet att förena odling
med eu jemn skogsavverkning, och detta sker på det sättet, att Norrlands
befolkning såsom eu binäring idkar skogshandtering. Detta har också
utgjort syftemålet för den nådiga proposition i ämnet, Kongl. Maj:t atiåtit
till innevarande Riksdag. Eu talare från Dalarne har visserligen sagt
helt nyss, att någon särskild lagstiftning i den vägen icke behöfs för Lappland,
emedan afverkningen icke missbrukas derstädes. Detta sednare är
sannt, men hvarföre missbrukas den icke? Jo — derför, att utsyningsförfattningarne
förbjuda huggning till afsalu utan föregående afstämpling.

Jag vill nu undersöka sjelfva rättsgrunden för den föreslagna lagstiftningen.
Eu föregående talare — tillika ledamot i Lag-Utskottet — har
redan gjort det i stora, allmänna drag. För min del vill jag uppställa
en sats, som kanske för talarne från Norrland låter som kätteri, nemligen
den, att hvilken ekonomisk författning som helst, utfärdad för Norrland,
icke kan anses gälla lappmarkerna, så vida icke man kan med bevisning
ådagalägga att den syftar på, lappmarkerna. Till den grad egendomliga
äro förhållandena inom denna provins — ty en särskild provins utgöra i
sjelfva verket dessa områden — att ingen ekonomisk lag kan anses gälla
för densamma, utan bevis att lagstiftaren uttryckligen åsyftat den.
Det förefaller mig som om de, hvilka anse sig manade att i denna sak
föra lappmarksinnevånarnes talan, icke borde uppgifva denna ståndpunkt,
ty om de icke gifva dessa speciela förhållanden gällande kraft, huru
skulle de då kunna påräkna skydd för lappmarkens innevånare från t. ex.
utgörande af personlig skyddsafgift, bevillning etc. En förordning, omfattande
hela riket, ålägger bevillning för inkomst af kapital och arbete. Om
nu lappmarkernas befolkning icke vore skyddad af andra författningar,
skulle den icke kunna undgå att — i likhet med hvad som utan undantag
eger ruin uti öfriga delar af riket — erlägga dylik skatt. Enahanda
är förhållandet t. ex. med beväringslagen. Något undantag derifrån
förekommer icke för Lappland, men icke desto mindre äro lappmarkens
innevånare fria från beväringstjenst, ty speciela författningar
skydda dem.

Nu har man under den diskussion, som i ämnet fördes under loppet
af förmiddagen, argumenterat på följande sätt: 1824 års afvittriugsstadga
afser Westerbottens och Norrbottens län; dit höra lappmarkerna; alltså
måste stadgan äfven afse dessa. Men jag tillåter mig härtill säga ett
bestämdt nej. De för norrländska länen utfärdade afvittringsstadgar afse
icke lappmarkerna, och mitt påstående härutinnan vill jag bevisa genom
hänvisning till särskilda författningar. Går jag tillbaka i tiden, finner jag
att 1780 års instruktion för afvittringsrätten i Westerbottens län egentligen
är den första formliga författningen i ämnet. Den föreskrifver, att
afvittringen skall börja uti de socknar, som gränsa till lappmarkerna och
fortgå åt hafvet. Visar icke detta, att författningens tillämpning är be -

Den 15 Mars. e. ro.

259

gränsad till det Hedra landet? Så förefaller det åtminstone mig. Hvem
kan bedöma huru vidt denna författning sträcker sig bättre än länens
landshöfdingar? Landshöfdingen i Westerbottens län ingick år 1819 till
Kammar-kollegium och då varande Kansli-styrelsen med en framställning,
innefattande förslag till särskild afvittringsstadga för lappmarkerna inom
Westerbottens län. Innebär icke detta ett vitsord från Konungens Befallningshafvande,
att 1780 års afvittringsstadga icke gäller lappmarkerna!
Den gjorda framställningen hvilade länge innan den ingick till Kongl.
Maj:t till afgörande, nemligen ända till år 1826. Dessförinnan utkom
1824 års afvittringsstadga för de norrländska länen, och samma dag det
skedde — jag fäster särskild! Herr Talmannens uppmärksamhet derpå —
befallde Kongl. Maj:t genom nådigt bref Kammar- och Bergs-kollegierna att
afgifva förslag till de bestämmelser, hvilka kunde finnas nödiga med afseende
å nybygges- och afvittringsväsendet inom lappmarkerna, Kammaren
torde finna, att denna befallning innebär eu autentisk förklaring af lagstiftaren
sjelf att 1824 års afvittringsstadga icke var tillämplig på lappmarkerna.
Härtill kommer ytterligare, att, sedan Kammar-kollegium och Kanslistyrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnat nyssnämnda skrifvelse från Konungens
Befallningshafvande i Westerbottens län, Kongl. Maj:t uti särskildt
bref år 1827 förordnade, att landshöfdingarne uti Norr-och Westerbottens
län skulle inkomma med förslag till bestämmelser för afvittringen i Lappland.
Jag tror verkligen ej att mot denna strängt juridiska bevisning
något kan andraga» till stöd för påståendet att 1824 års afvittringsstadga
afsett lappmarkerna.

Sedermera och just till följd af landshöfdingens i Westerbottens län
skrifvelse arbetades på en afvittringsstadga för lappmarkerna. En sådan
utfärdades år 1850 för Luleå lappmark och var af eu komité i orden
utarbetad. Det är visserligen sann!, att denna författning förutsatt, att
skogsan.slag skulle lemnas åt nybyggarne, men — såsom torde vara allmänt
bekant — kom den aldrig till verkställighet. Brist på medel hindrade
afvittringens utsträckande till Luleå lappmark. År 1860 inkom Landshöfding
Widmark med en framställning och påpekade deri vådan af att låta
denna författning få gällande kraft, och på grund af hans framställning
suspenderades genom nådigt bref år 18(31 all verkan af författningen.
Uti eu embetsberättelse, innefattande ekonomiska och statistiska upplysningar
om Norrbottens län, som Landshöfding Widmark afgifvit, bevisar
han — och jag hoppas att ingen vill jäfva denna stora auktoritet — att
skogen inom Lappland är och bör förblifva kronans egendom. Han yttrar:
“Men af ännu större och djupare betydelse för orten och det allmänna
är, att skogen inom lappmarkens vidsträckta skogsland framgent förblifver
kronans egendom: att derå anlagda eller hädanefter tillkommande
hemman, på sätt åberopade äldre författningar häntyda, icke må hafva
annan rätt till skogen, än att deras innehafvare få den begagna till eget
husbehof, derå hafva utbete för sina kreatur, och, efter skeende utsyningar
samt dertill erhållen tillåtelse, verkställa uppodlingar etc.“ Emot
denna framställning protesterade Gellivara och Jockmocks socknemän, och
deras protest har blifvit behandlad i sammanhang med afvittringsfrågan
för lappmarkerna. Utan tvifvel är Landshöfding Widmarks ställning till
frågan strängt rättslig, men då man ansett af stor vigt, att nybyggarne

iemuas tillfälle till någon binäring, har man sedermera föreslagit, att skogsanslag
skulle iemnas till hvarje hemman. Det är emellertid högst olämpligt
att lemna detta skogsanslag utan inskränkande vilkor, ty så vidt landet skall
skyddas för isiga vindar, måste skogens bestånd tryggas. Må man fritt
få hugga till husbehof, men till afsalu endast efter utstämpling, hvilken
nödvändigt måste verkställas, emedan man eljest icke kan kontrollera, huruvida
oloflig afvikning eger rum. Talaren från Dalarne har visserligen
anmärkt, att endast ro tändan af ett timmerträd förses med stämpel; hvadan
den åsyftade kontrollen vid flottniugen icke skulle vara möjlig. Om
än för närvarande stämplingen verkställes så, som nämnde talare uppgifva,
möter dock ej hinder att för åstadkommande af fullständig kontroll
förse hvarje timmerstock med stämpel.

Om jag nu tillämpar min bevisning på 1866 års författning rörande
dispositionsrätten öfver skog å vissa hemman, så påstår jag att, såvidt icke
bevis på motsatsen kan anföras, denna författning icke afser lappmarkerna.
I det fallet intager jag samma ståndpunkt som deri talare från Göteborg,
hvilken nyss yttrade sig. Jag vill vidare erinra Kammaren, att de åberopade
resolutionerna af Konungens Befallningshafvande i Norr- och Westerbottens
län, uti hvilka skulle hafva åt nybyggare tillerkänts full skattemannarätt
äfven till skogen på hemmanen, icke äro laga kraftvunna.
Kammar-advokatfiskalsembetet har icke erhållit del af hancllingarne, och
dessa resolutioner betyda således ingenting. Kong!. Maj:t och Kronan är
icke skyldig att honorera förbindelser, ingångna af underordnade tjensteman,
utan stöd af lag. Hvad de åberopade skattebrefven angår, förklarar
jag att de endast afse inegorna och den skog, som är under hemmanens
ränta inbegripen. Men sådan har ännu icke blifvifc hemmanen tilldelad,
enär afvittringen icke hunnit utsträckas till dessa bygder. Den för Wesfcerbotten
gällande skattläggningsmetoden af år 1783 förutsätter, att skogsanslag
skall åt nybyggeshemman tilldelas, hvaremot den skattläggningsmetod
som blifvit tillämpad i Lappland, endast afser inegorna. I detta afseende
åberopar jag ett Kongligt bref till Kammar-kollegium af den 16
Juli 1862, hvaraf inhemtas att “någon metod för hemmans skattläggande
inom lappmarkerna icke funnits förr än afvittringsstadgan den 13 December
1850 utkom, men hvilken dock endast för Luleå lappmark inom Norrbottens
län vore gällande och dessutom ännu icke blifvit tillämpad; att
deremot nybyggen i lappmarken hitintills endast vid Ungs-rätten i orten,
uti kronofogdens närvaro, pråm''sionaliter blifvit skatflagda och skatten derför,
efter fastställelse af Konungens Befallningshafvande, ■uppburen, hvarvid
till grund för räntan; bestämmande tagits, att de nybyggen, hvarå,
enligt tingsrättens undersökning, ansetts kunna underhällas 1 häst och 8
kor utom muntre kreatur, blifvit sätta till </., mantal och proportionaliter
till högre skattdal efter det större antal kreatur, som. å nybygget kunde
födas, hvarjemte hemmansrätten beräknades efter 6 B:dr 32 skilling specie
för hett mantal; att således någon egentlig åker- och ängs-odling, hvarför
nybyggares spanmålsunderstöd ensamt vore bestämdt, icke vid dessa
skattläggningar toges i betraktande, ulan ansåges boskapsskötseln dervid
nästan uteslutande såsom nybyggares hufmdnäringJag vågar derföre
påstå, att ingens rätt blir kränkt genom Kong!. Maj:ts föreliggande förslag;
och att desamma skulle lända till stor nytta, har eu talare på Östgöta -

l/en 15 Mars, c*, in.

261

bänken fullständigt ådagalagt. Hans uppgifter grunda sig på egen åskådning
och hans anförande hade den klarhet, som alltid åtföljer lokalkännedom.

Det återstår endast att säga några ord om lappmarkens rätt. Den
ärade talaren från Östergötland anmärkte den skilnad, som förefinnes mellan
fjell- och skogslappar ne. Inom Westerbotten finnas egentligen icke
skogslappar; de anträffas hufvudsakligen i Arvidsjaurs och Jockmocks
socknar. För min del tror jag, att det Kong! brefvet af år 1867,
som föreskrifver uppgåendet af en provisionel gräns mellan den egentliga
tjellbygden och de delar af Lappland, som äro tjenliga för kultur, i synnerhet
afser att förekomma tvister mellan lappar och nybyggare. Emellertid
kan möjligen hända, att gränsen icke blir så noggrann! bestämd, att
icke några lappar kunna förekomma äfven nedanför gränsen. Men dessa
skogslappar, som hafva fasta bostäder, små potatisland och odlingar m. ro.
och som bilda en öfvergång till nybyggarne, äro lika väl skyddade af lagen
som dessa. De hafva vanligen upplåtelse å sina så kallade lappskatteland
och utgöra grundränta eller skatt derför.

Här har blifvit taladt så mycket förut i frågan, att jag åtminstone
för närvarande icke anser lämpligt att anföra något vidare, utan vill sluta
med yrkande af bifall till Lag-Utskottets betänkande.

Herr Hse g g st rom: Om jag också skulle instämma i en del af hvad

Herr Civilministern nu yttrat, ehuru våra åsigter i hufvudsaken äro motsatta,
så kan jag likväl icke undertrycka min smärtsamma förvåning öfver
talarens yttrande, att Kongl. Maj:t och Kronan icke kan kännas skyldig honorera
de tjenstehandlingar, som af underordnade tjensteman utfärdas. Då
1866 års förordning angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman
i Norrland och Kopparbergs län, hvilken förordning var grundad
på Rikets Ständers och Regeringens samstämmande beslut, utfärdades, var
väl meningen att den skulle tillämpas. När nu länsstyrelsen med afseende
å ifrågavarande resolutioner ingenting annat gjort än tillämpat 1866 års
författning, så förefaller det verkligen högst besynnerligt att Herr Civilministern
kan vilja bestrida dessa embetshandlingar all kraft och verkan.

Herr Sven Nilsson i Efveröd: Då jag icke reserverat mig, skulle
det kunna synas, som om jag godkände Lag-Utskottets föreliggande förslag,
men då förhållandet icke är sådant, anhåller jag att i aldra största
korthet få angifva skälen till min från Utskottets majoritets afvikande
mening. Jag anser nemligen, att den enskildes rätt skulle blifva förnärmad
genom att lemna bifall till Utskottets förslag, som hufvudsakligen öfverensstämmer
med Kongl.5 Maj:ts proposition i ämnet. Det är nemligen ett
faktum, att åtskilliga nybyggare af Kongl. Maj:t genom länsstyrelsernas
resolutioner erhållit full skattemannarätt till sina hemman och således
oinskränkt dispositionsrätt till såväl jord som äfven till skogen derå, och
det vore i min tanke orätt emot dessa, om statsmakterna nu skulle
söka att göra inskränkningar uti deras eu gång tillerkända rätt. Jag har
derföre, för att ej göra intrång i denna rätt, ansett att dessa nybyggare
böra få en viss mindre skogsvidd sig tilldelad, men med full dispositionsrätt.
Hvad som sedan är öfver må förblifva kronans, och när det

262

Den 15 Mara, e. ni.

blir ifrågasatt att dispositionsrätten deröfver skall öfverlemnas till enskilda,
då först kan det blifva fråga om under Indika vilkor detta skall ske.
Jag har genom dessa ord blott velat tillkännagifva min ståndpunkt i
frågan, ty jag tror att föreliggande förslag endast är en föregångare till
hvad som kominer efter med afseende å alla andra enskilda skogar i riket,
och jag vill derföre bevara min åsigt uti protokollet, för att ej framdeles,
när fråga derom kan uppstå, blifva beträdd med inkonseqvens.

Herr Malmberg: Jag anhåller att få återtaga mitt förra yrkande
och instämmer uti Herr llseggströms förslag.

Öfverläggningen var slutad. Under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets hemställan och dels att, med afslag å nämnda hemställan,
det af Herr Hmggström framställda förslag måtte varda godkändt. Herr
Talmannen gaf propositionen i enlighet med dessa yrkanden och förklarade
ja vara öfvervägande för bifall till Utskottets hemställan. Votering
blef då begärd, och företogs densamma enligt en så lydande, nu uppsatt
och justerad omröstnings-proposition:

Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i dess utlåtande
N:o IT,

Den, det ej vill,

röstar ja;

röstar nej;

Vinner nej, har Kammaren beslutit: “att Riksdagen, med vidblifvande
af sin, i underdånig skrifvelse den 15 Juui 1866, uttalade åsigt,
förklarar sig icke kunna godkänna det uti Kongl. Maj:ts förevarande
proposition framställda förslag om inskränkning i dispositionsrätten öfver
den vid pågående afvittring hemman och lägenheter tilldelade skog; men
att Riksdagen deremot bifaller sednare delen af samma proposition angående
lapparnas skogsfångst och renbetesrätt, med den närmare bestämning,
att denna rätt endast må få utöfvas ifrån den 1 December ena året
till och med den 31 Maj det följande. “

Omröstningen utföll med 126 ja mot 32 nej; och hade Utskottets
hemställan alltså blifvit af Kammaren bifallen.

§ io.

Föredrogs Lag-Utskottets utlåtande N:o 12, i anledning af väckt motion
om ändring i gällande lag angående tioårig preskription.

Med afseende på Utskottets hemställan i punkten 1 yttrade

Herr Fredricson: Då Lag-Utskottet uti föreliggande förslag gått

min önskan till mötes, yrkar jag bifall.

Den 15 Mars, e. in.

263

Efter detta yttrande förklarades öfverläggningen slutad och Utskottet
hemställan bifölls.

Beträffande punkten 2 anförde

Herr Fredricson: Utskottet har uti andra punkten af nu före dragna

betänkande afstyrkt bifall till andra delen af min motion och såsom
skäl anfört, att Utskottet icke finner giltigt skäl att det af mig påpekade
förhållandet göres till föremål för lagstiftning. Uti eu betänkandet
vidfogad reservation angifves ytterligare såsom skäl för afslag, att
“motionären ej ens antydt, på hvilka grunder han anser den i 2:dra
punkten åsyftade lag böra utarbetas. “

Jag får bekänna, att jag icke tilltrott mig att uppgöra förslag till
sådan lag, utan öfverlemnat detta lagarbete till Lag-Utskottet, i förhoppning
att detsamma, som är sammansatt af jurister från båda Kamrarne,
skulle utarbeta sjelfva lagförslaget. Emellertid har Första Kammaren redan
godkänt Utskottets förslag och således afslagit min motion i hvad
den angår det i andra delen afhandlade ämne, och då alltså ingenting
skulle genom eu återremiss kunna uträttas, så vill jag åtnöjas med den
utgång, frågan erhållit inom Lag-Utskottet.

Vidare yttrades ej. Punkten blef bifallen.

§ n.

Herr Talmannen uppläste ett till Kammaren inkommet, af Medicine
Doktor C. Th. Sandalil afgifvet läkarebetyg, enligt hvilket Herr vice Talmannen
Friherre Åkerhielm vore af sjukdom hindrad att deltaga i Kammarens
förhandlingar.

§ 12-

Till afgörande förekom Lag-Utskottets utlåtande N:o 13, i anledning
af väckta motioner om ändring i gällande lags stadganden angående dels
mannens målsmansrätt öfver hustrun och dels giftorätt i bo.

Efter föredragning af punkten 1 anförde:

Herr Walidén: Herr Talman, mine Herrar! Ett oblidt öde tycks

verkligen i viss mån hvila öfver denna fråga. Ty icke nog med att Lagutskottet
afstyrkt all åtgärd i saken, utan tiden är nu sa långt framskriden,
att Kammarens ledamöter, allesammans uttröttade efter en hel
dags öfverläggningar, utan tvifvel endast ogerna vilja höra mycket talas i
ämnet. Såsom motionär deri måste jag likväl anhålla att få yttra några
ord. Jag ber då först att få säga en sak, som må förefalla såsom en
banal sanning, men som dock är en sanning, nemligen att det gifves vissa
frågor, hvilka äro så nära förbundna med den menskliga kulturens utvecklingsgång
och med de moderna samhällsbegreppen öfver hufvud tagel,
att. de med nödvändighet framställa sig och icke låta sig afvisas förr än

264

Den 15 Mars. e. m.

de vunnit ålit större och större erkännande genom sanningens inneboende
makt och slutligen blifva lösta ungefär på samma sätt som den mogna
frukten faller från trädet. Sådana frågor hafva i vårt land varit, exempelvis,
religionsfrihetens utvidgning, arbetets frigörande, representationens ombildning,
qvinnans myndighetsförklarande, giftomannarättens afskaffande i
fråga om myndig qvinna etc. Och att den fråga, som nu föreligger, äfven
är eu sådan, derom är jag för min del fullt och fast öfvertygad.

Aled denna uppfattning af saken må det icke förtänkas mig, att jag
ej kan tillmäta Lag-Utskottets nu ifrågavarande utlåtande uågon annan
vigt än den, som ligger i hvarje allvarligt försök att ännu någon tid uppskjuta
eu förnuftig, billig och rättvis reform. Men denna vigt är stor
nog.. Ty ju förr den allmänna meningen erkänner och inser det rättmätiga
och billiga i eu reform och ju förr den kan genomföras, desto
bättre måste det vara, och desto mer måste man beklaga ott motstånd,
som kommer från en så insigtsfull och utmärkt korporation som Riksdagens
Lag-Utskott. Jag vågar dock hoppas, att frågan skall röna större
sympatier inom denna Kammare, än som inom Utskottet kommit den
till del.

Innan jag ingår i granskning af de skäl Lag-Utskottet anfört mot
min motion, ber jag få anmärka, det jag ingalunda har det förmätna anspråk,
att mitt deri framställda förslag skulle vara det bästa sättet att
lösa frågan. Min afsigt har hufvudsakligen varit att ånyo bringa den
störa och vigtiga frågan på tal, och jag hade hoppats, att, om Lagutskottet
godkänt den i all sin storhet enkla principen, Utskottet, med
tillgodogörande af den vidsträckta latitud, som praxis tillerkänt detta
Utskott, samt af de utmärkta krafter, hvaröfver det har att förfoga, också
skulle hafva framställt ett bättre och mera praktiskt förslag än mitt.
Särskildt var detta, det ber jag eder, mine Herrar! lägga märke till, förhållandet
med mitt helt och hållet subsidiärt framställda förslag angående
hustruns arbetsförtjenst. Men olyckligtvis är det just sjelfva principen,
som blifvit af Lag-Utskottet underkänd.

Utskottet börjar sin argumentation med att erinra, hurusom vid flera
föregående riksdagar likartade framställningar blifvit gjorda. Denna erinran
saknar icke sin betydelse. Ty den omständigheten, att en framställning
om någon lagförändring upprepade gånger göres, tyckes utvisa,
att saken hör till de frågor, om hvilka man brukar säga, att de icke
kunna fälla. Utskottet tröstar sig likväl dermed, att dessa framställningar
icke vunnit bifall eller ens något synnerligt understöd inom representationen.
Den tröstegrunden synes mig dock vara något klen. Tv deraf
att en stor och genomgripande reform icke vid sitt första framträdande
vinner bifall eller ens understöd, följer val icke, att den nu eller allt
framgent skall sakna sådant. Och om man ändtligen vill tala om den
snön, som föll i fjol, så inser jag icke, hvarföre ej denna snö möjligen
vid innevarande riksdag kunde smälta bort genom inverkan af ett varmare
intresse för en så stor kulturfråga, som den om betryggande af den
gifta qvinnans ställning.

Vidare anför Utskottet, att man val erkänt behofvet att åt hustrun
bereda skydd emot mannens missbruk af målsmanskapet — jag ber att
få taga fasta på detta erkännande — men Utskottet tillägger, att. man i

Den 15 Mars, c. m.

265

allmänhet ansett reformen böra gå i den riktning, att målsmansrätten
inskränkes, icke afskaffas. Icke heller jag har i min motion ifrågasatt
målsmansrättens fullständiga upphäfvande, utan jag har endast afsett dess
inskränkande. Men skilnadon mellan mitt förslag och Utskottets åsigt
är, att under det jag har velat göra denna inskränkning af målsmansrätten
till regel för alla äktenskap, så vill Utskottet endast medgifva
densamma i vissa fall, då sådant finnes nödigt.

Detta sista argument synes verkligen utgöra en kärnpunkt i Utskottets
motivering. Jag vill vända om satsen och fråga: om det finnes fall,
för Indika det är eu nödvändighet att målsmansrätten inskränkes; för
hvilka fäll är det då nödvändigt att bibehålla denna rätt oinskränkt?
Jag skall försöka besvara denna fråga ur Utskottets eget utlåtande. Utskottet
gör der eu vacker framställning om äktenskapets idé och kommer
till det resultat, att enheten i äktenskapet är det normala förhållandet
samt att det är för det lyckliga, det harmoniska äktenskapet, som målsmansrätten
skull bibehållas oinskränkt. Men hvarföre detta? År måhända
denna rätt grunden och orsaken till enheten i äktenskapet? Ingalunda,
svarar Utskottet. Grunden och orsaken till den med äktenskapets
idé öfverensstämmande enheten är icke att söka i annat än kärleken och
förtroendet. Finnas de icke, då är enheten borta och då kan man inskränka
målsmansrätten.

Hvar och en torde således finna, att Utskottet erkänner det målsmansrätten
icke är grunden och orsaken till enheten inom äktenskapet. Denna
enhet kan finnas till utan afseende på målsmansrätten, emedan den beror
på andra orsaker. Man må afskaffa målsmansrätten och enheten fortfar
ändå, förutsatt att kärlek och förtroende finnas. Alltså, målsmansrätten
är icke grunden och orsaken till enheten i äktenskapet.

Jag frågar då: efter målsmansrätten måste bibehållas, följer den då
nödvändigt ur äktenskapets idé, sådan Utskottet fattar densamma? Nej,
icke heller det, åtminstone så vidt jag kunnat rätt läsa Utskottets betänkande.
Ty der säges på ett ställe i argumentationen, att i de normala
äktenskapen, der kärlek och förtroende finnas, också råder ömsesidig benägenhet
hos makarue att rätta sig efter hvarandras önskningar. Det
vill säga, Utskottet förutsätter, att makarne frivilligt underordna sig hvarandras
vilja. Men livad går då målsmansrätten ut på? Jo, den går ut
på, att den ena af makarna genom yttre lagbestämmelser tvingas att
underordna sig deri andres vilja. Detta är ju en fullkomlig motsats mot
hvad Utskottet åsyftar. Det lärer dock icke vara rimligt att med följdriktighet
ur en idé eller princip draga något, som emot sjelfva denna idé
är fullkomligt stridande.

Om nu målsmansrätten hvarken är grunden eller orsaken till äktenskapet
eller nödvändigt följer af äktenskapets idé, hvarför skall den då
för lyckliga, harmoniska äktenskap bibehållas i all sin oinskränkta brutalitet?
Sådana äktenskap blifva ju fortfarande utan denna rätt lyckliga.
Jag vågar påstå, att hela Utskottets resonnement, som velat gifva sig
sken af att vara så ofantligt principenligt, i sjelfva verket är ohållbart;
och långt ifrån att förfäktarne af den oinskränkta målsmansrättens bibehållande
kunna hemta stöd för denna deras åsigt genom att tala om kärleken
och förtroendet inom äktenskapet samt om makarnes frivilliga under -

26G

l''c-n 15 Mars, v. m

ordnande under livarandras vilja, anser jag allt detta tal endast såsom
några vackra blomster, som man kastar öfver det stenhårda nej, hvarmed
man alltid är beredd att möta hvarje förslag om ett verkligt betryggande
af den gifta qvinnans ställning.

Men, säger Utskottet, det är dock nödvändigt att i lagen bestämmes
hvilken af makarne skall vara den styrande, ty i annat fall saknas enheten
och planmessigheten i äktenskapet. Just detta resonnement visar,
huru föga i sjelfva verket Utskottet tror på den kärlek och det förtroende
i äktenskapet, hvarom det talar. Ty trodde Utskottet derpå, så skulle
det väl vara angeläget om att åt makarne i det normala, det lyckliga,
harmoniska äktenskapet öfverlemna att sjelfva bestämma den, som skall
blifva den styrande. Jag kan för min del dock lemna denna sak å sido.
Ty i fall de skäl Utskottet vill hemta från talet om den “styrande viljan11
o. s. v. skulle hafva något sken af berättigande, så skulle det väl vara
under förutsättning af målsmansrättens fullkomliga upphäfvande. Men
derom har jag icke talat i min motion, ehuru jag öppet erkänner, att om
det icke funnes något annat sätt att lösa frågan än genom målsmansrättens
afskaffande, jag icke skulle rygga tillbaka derför. Men i min motion
har jag, såsom sagdt, icke afsett att inskränka mannens rätt att vara
familjens hufvud, att bestämma öfver barnens uppfostran, öfver bostaden
o. s. v., liksom jag ej heller ifrågasatt att upphäfva hans rätt att förvalta
först och främst, naturligtvis, sin egen förmögenhet och sin enskilda
arbetsförtjenst och derjemte boets gemensamma egendom. Jag har endast
föreslagit eu sådan inskränkning af mannens målsmansrätt, att äfven
hustrun finge råda öfver sin arbetsförtjenst liksom öfver sill enskilda förmögenhet.
Ty såsom vi veta, tillerkänner verkligen svenska lagen hustrun
att eget, enskild förmögenhet, ehuru den nekar henne rättigheten att förvalta
och vårda densamma.

Nu kan den frågan framställas: eftersom målsmansrätteu betyder så
föga för ett normalt äktenskap, hvarföre kan den då icke få stå qvar på
papperet? Jo, gerna, om ej tvänne stora skäl talade deremot. För det
första den gifta qvinnans rätt, hvilken, jag fruktar det, man är allt för
mycket böjd att förbise. Hon har nemligen, likasom hvar och en annan
samhällsmedlem, rätt att fordra skydd af samhället för sin egendom och
sitt arbete. Om man nu måste erkänna, att hon har rätt till sådant
skydd, hvarföre då icke utsträcka denna rätt till alla gifta qvinno!''? Här
kan i sjelfva verket icke vara fråga om huru mycket vi, mine Herrar!
vilja af gunst och nåd medgifva den gifta qvinnan, utan huru mycket hon
har rätt att fördra. Och då detta skydd består just i målsmansrättens
inskränkande eller afskaffande, så måste detta inskränkande eller afskaffande
uppställas såsom regel, icke såsom undantag. Det andra
skälet, hvarföre jag anser lagstiftarne handla orätt genom att icke
ur lagen borttaga den oinskränkta målsmansrätteu. är det, att om
denna riitt qvarstå,!’ oinskränkt, så måste hvarje undantag derifrån
blifva mer eller mindre förhatligt. Det kan icke vara annat än sårande
för en man, som i rena afsigter och af oegennyttig böjelse ingått en
förening sådan som äktenskapet, att redan vid början af äktenskapet mötas
med det misstroende, som så länge målsmansrätten är lag, måste ligga i
ett äktenskapsförord. Likaså kan det icke vara annat än smärtsamt och

Den 15 Mars, e. m.

267

i hög grad motbjudande för en hustru, som är en verklig qvinna, att
nödgas för verlden proklamera sina husliga sorger och olyckor samt draga
sina barns fader inför rätta. Om inskränkandet af målsmansrätten vore
regel, kunde sådant icke inträffa, och jag anser derföre, att en dylik lagstiftningsåtgärd
bör ju förr desto heldre vidtages.

Jag bär nu sökt vederlägga de principiela skäl, som Utskottet förebragt
i sitt utlåtande, äfvensom visa hvarföre inskränkning af målsmansrätten
bör fastställas såsom regel. Jag öfvergår nu till de praktiska skäl
Utskottet anfört mot mitt förslag. Utskottet säger, att genom antagandet
deraf skulle otvifvelaktigt frön till missämja utsås. Här är väl att märka,
att det är fråga om de normala äktenskapen. Ty i de andra, de icke
normala äktenskapen, förutsätter Utskottet, att målsmansrätten skulle fortfara.
Men det torde icke vara mycket bevändt med den harmoni inom
ett äktenskap, som skulle störas genom att hustrun finge rätt att råda
öfver sin enskilda egendom och sin arbetsförtjenst. Utskottet tyckes också
söka efter en mera reel resonancebotten för denna harmoni och finner
den i den mest innerliga förening af två penningpåsar. Mot Utskottets
obevisade påstående, att målsmansrättens inskränkning såsom regel skulle
utströ frön till missämja i äktenskapet, vågar jag sätta den visserligen
äfven obevisade, men i sakens natur mera grundade förhoppning, att om
man borttager eu orättvisa, så undanrödjer man derigenom snarare en anledning
till missämja än man skapar en sådan.

Utskottet säger vidare, att osäkerhet och oreda i boets förvaltning
skulle uppstå. Ja, detta kommer väl väsendtligen att bero på huru lagen
blir skrifven. Och af den mot Utskottets ifrågavarande utlåtande afgifna
reservation, undertecknad af tre lagfarne ledamöter utaf denna Kammare,
synes det som om man med god vilja verkligen skulle kunna åstadkomma
eu reform i vår lagstiftning, som ginge i den af mig angifna riktningen,
utan att deraf skulle följa hvarken oreda eller osäkerhet.

Vidkommande Utskottets yttrande i fråga om mitt förslag angående
skydd för den gifta qviunans arbetsförtjenst, kan jag fatta mig mycket
kort, i synnerhet som jag ej ämnar yrka bifall till detsamma. Jag vill
endast nämna, att anledningen, hvarföre jag trodde ett sådant förslag
kunna framställas, var den, att, såvidt jag icke misstagit mig, tvenne utmärkte
rättslärde från vårt grannland Danmark, nemligen Professorerne
Åschehoug och Goos vid det sista juridiska mötet i Köpenhamn väckt ett
förslag i samma syfte, samt att för icke mer än tvänne år tillbaka, nemligen
år 1870, ett likartad t förslag antagits i England efter en grundlig
behandling både i öfver- och underhuset.

Utskottet har till sist anfört, att några sådana förändrade förhållanden
icke torde hafva inträffat, som kunde föranleda Riksdagen att frånträda
de åsigter, Indika legat till grund för dess genom skrivelser! den 17
Mai 1871 gjorda underdåniga framställning. Denna invändning saknar
enligt min tanke all betydelse. Ty om innevarande Riksdag finner något
mera böra i saken göras, än 1871 års skrifvelse afsåg, så är det väl i
intet afseende olämpligt att derom göra framställning, och detta så mycket
mindre som nämnda skrifvelse ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t {öretagen
till pröfning.

Deremot har Utskottet i sitt betänkande alldeles förbisett uågra vig -

268

Den lo Mars ,l- ro.

tiga synpunkter, hvilka jag ber att få påpeka. Sålunda bär Utskottet
icke talat om det mindre välbetänkta deruti att, sedan nu den ogifta
qvinnan beredts flera förmåner, ställa lagstiftningen så, att äktenskapet,
åtminstone för qvinnan af den s. k. lägre eller den arbetande klassen, blir
i viss mån mindre tilldragande. Vidare har Utskottet förbisett det orimliga
deruti, att under det eu moder är fullkomligt omyndig, kan hennes
ogifta dotter vara myndig. Ej heller har Utskottet lästat sig vid det obilliga
deri, att hustrun måste nöja sig med att se huru en slösaktig man
förstör både hennes förmögenhet och arbetsförtjenst, hvilka eljest kunde
användas till barnens uppfostran samt familjens underhåll och sammanhållning.

Slutligen har Utskottet jemväl helt och hållet lemnat å sido den
konseqvens, som, sedan lagstiftningen beträffande qvinnan i öfrig t blifvit
utvecklad till nuvarande ståndpunkt, fordrar äfven en genomgripande förändring
på det nu ifrågavarande lagstiftningsområdet. I detta fäll vill
jag åberopa eu utmärkt auktoritet, med hvilken det märkliga förhållandet
inträffar, att lian uttalade sig, icke efter det qvinnans myndighetsförklaring
blifvit i lag bestämd, utan reda!) förut, i det han med nästan profetisk
blick förutsåg hvad som skulle komma att inträffa. Det var Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, som med anledning af lagkomitéens förslag
om den ogifta qvinnans myndighetsförklarande vid 25 års ålder, afstyrka
detta förslag och dervid yttrade bland annat: “Hon (den gifta
qvinnan) lernnar, efter den bestämda ordningen, beroendet under föräldrarne
för att träda under mannens målsmanskap. Hon gör det utan
försakelse, utan uppoffring i sin närvarande ställning, men icke om hon
de jure förut varit sjelfrådande och sedermera genom giftermålet återgår
under beroendet. Sjelfvilligt, framställer sig den frågan: huru principen
af mannens ovilkorligen målsmansrätt för hustrun står tillsammans med
den af qvinnans rättighet att vid viss ålder vara sjelfmyndig. Med skäl,
som svårligen tåla motsägelse, är dock denna målsmansrätt motiverad, och
man tvekar ej antaga dem såsom tillfyllestgörande för qvinnans bibehållande
under förmyndareinseende, så länge hon förblifver ogift. Antages
åter den motsatta principen, måste den, hvad qvinnan angår, vara lika
obegränsad som i afseende på mannen, och, i sådant fall, kräfde konseqvensen
en så beskaffad lag: att rättigheten att öfver boet råda tillhörde
den af makarne, som dertill egde största skickligheten''1.

På grund af hvad jag nu anfört kan jag naturligtvis icke förena mig
i Utskottets hemställan. Hade frågan i Första Kammaren blifvit återremitterad,
skulle jag bär hafva yrkat detsamma. Men då så icke skett,
bär jag intet annat yrkande att framställa än om bifall till det enda förslag,
som föreligger utom min motion, nemligen Herr Philipssons reservation.
Jag anhåller derföre om proposition på afslag å Utskottets hemställan
och bifall till Herr Philipssons reservation.

Herr Öar lön: Om den föreliggande frågan också icke är den aldra
vigtigaste,. som står på dagordningen, är den dock tillräckligt vigtig för
att taga riksdagsmannens allvarligaste uppmärksamhet i anspråk, antingen
man betraktar den såsom en rättsfråga eller såsom en kulturfråga, ty jag
tror för min del att det numera icke finnes någon i vårt land som för -

i.eu 15 Mars, e. in

269

nekar att frågan om qvinnans rättigheter är en kulturfråga. Genom att
sätta qvinnan i tillfälle att utöfva de rättigheter, henne såsom menniska
tillkommer, sättes hon i tillfälle att mera inverka på samhället; hennes
ställning höjes derigenom och genom att höja qvinnan höjes äfven samhället.

Betraktas frågan åter såsom rättsfråga, kan det väl icke förnekas att
det är helt enkelt en rättskränkning om man förnekar en gift qvinna att
utöfva eu rättighet, som man ansåg tillkomma henne, innan hon blef gift.
Sedan lagstiftningen gifvit den ogifta qvinnan rättighet att vid viss ålder
sjelf sköta sina ekonomiska angelägenheter, begår deri alltså eu orättvisa
om den beröfvar henne denna rättighet, derföre att hon påtagit sig det
heliga kallet af maka, såvida man ej kan visa att de nya förhållanden,
hvari hon inträda göra det nödvändigt, eller att omständigheter förefinnas,
som omöjliggöra rättighetens utöfvande eller att samhället deraf skulle lida.
Man måste då gorå den frågan: livilka omständigheter finnas, som kunna
berättiga samhället att, sedan qvinnan redan fått sig tillerkänd rättighet
att såsom ogift sköta sin egendom, förneka henne att dermed fortfara
sedan hon ingått äktenskap ? Jag får bekänna, att, hvad angår den egendom
som fortfarande blir hennes egen, jag icke kan finna svaret, och att
det synes mig vara eu absolut nödvändig följd af den rättighet man gifvit
den ogifta qvinnan i ifrågavarande hänseende, att denna rättighet att
sjelf förvalta hvad henne enskildt tillhör äfven efter äktenskapet skall
fortfara.

Detta är henne likväl nu förmenadt. Mannen är den som eget förvalta
äfven, hustruns enskilda egendom, väl icke så att han kan godtyckligt
sälja eller inteckna hennes fastighet, men dock så att lian kan ensam
taga och förslösa alla inkomster deraf eller ock ställa med egendomen så,
att den ingenting afkastar, och han kan sålunda beröfva sin hustru all
den inkomst, som hon före äktenskapet af egendomen kunnat påräkna.
Detta anspråk anser jag derföre vara det första som lagstiftningen har
åt fylla, nemligen att, sedan hustrun in träd t i äktenskap, hon får vara
målsman sjelf öfver deri del af sin egendom ä hvilken mannen icke enger
giftorätt.

Men nu är det så, att det tinnes annan egendom, som icke tillhör
någondera maken enskildt: den gemensamma egendomen, och der blir förhållandet
svårare att reda. Anser man äktenskapet, i hvad det ekonomiska
angår, såsom ett bolag och det är naturligt att man så måste
gorå, då man utgår från den förutsättning att deri inre enheten saknas
eller då man går att stifta lag för do äktenskap, der det förutsattes finnas
kol viljor, och icke endast en — i detta fall blir det för mig eu olöslig
gåta huru den gemensamma egendomen skall kunna förvaltas annorlunda
än att eu af makarne är deri bestämmande.

Enligt giftorättslagarne är all der. egendom, som förvärfvas under äktenskapet,
gemensam, ehvad den tillkommit genom mannens eller hustruns
yrke eller arbete; och hvardera egen deri hälften. Vill man nu gifva hustrun
lika förvaltningsrätt som mannen, så skulle, under förutsättning att den
ene icke läte den andres vilja blifva bestämmande, allt hvad som i boet
inflöte delas i två delar, deraf mannen skulle ega och förvalta deri ena
och hustrun den andra; ty det är icke så, som motionären tyckes antaga,

270

Den 15 Mars, e. in.

att man endast genom ändring af lagarne om målsmansrätten för närvarande
kan skilja hustruns arbetsförtjenst från mannens, ty begge tillhöra
det gemensamma boet. Gjorde man emellertid denna skilnad, blefve i
vanligaste fall hustrun den lidande, ty hustruns förtjenst kan ej så lätt i
penningar uppställas som mannens. Om vi t. ex. tänka oss att mannen
drifver ett yrke, hvarpå han förtjena!1 åtskilliga tusen riksdaler — vi lefva
i goda tider och behöfva ej vara småaktiga; låt oss derföre antaga 20,000
R:dr om året — så är det klart att hustrun skulle ingenting vinna derpå
att hvardera får sköta sin förtjenst, ty hennes lärer ej blifva jemförlig.
Om åter förtjensten delas, blefve väl hustruns ställning bättre, men förvecklingarne
ändå svåra. Mannens förtjenst inflyter ej på en gång, utan
1,000 R:dr komma då och 1,000 Rall1 då. Deraf skall då mannen hafva
sin hälft och hustrun sin, en daglig uppgörelse måste ske, och hvardera
sköta sig med sin hälft så godt han eller hon kan. Detta kan väl icke
kallas ett lyckligt bolagsförhållande och tjenar i allt fall till föga, så länge
ej ordentlig boskilnad skett. Mannen bortslösar kanhända sin hälft och
hustrun spar sin, och följden blir, att hustrun, om makarne fortfarande
hafva gemensam hushållning, får försörja både sig sjelf, mannen och barnen.
Å andra sidan är det ju ej otänkbart, att qvinnan är den som förslösar
sin del, och att hon, sedan det är gjordt, förledd af sitt goda hjerta,
går i borgen för en god vän eller utfärdar eu vexel på ett eller annat
tusental riksdaler. Mannen vet ingenting derom, och så kommer man och
presentera!1 denna vexel. Har nu ingen boskilnad skett, måste, då hustruns
del i de 20,000 Rall- är förslösad, skulden drabba hvad som linnes
qvar i boet d. v. s. mannens lott.

För min del ser jag ingen rättvisa deri och tror, att man ej kan lösa
denna fråga annorlunda än genom att underlätta boskilnad, men att låta
äfven dessförinnan hvardera maken sjelf förvalta den del af egendomen,
hvari den andra icke eger giftorätt, under det att hvad som är efter
giftorättslagarne i boet gemensamt förvaltas af en. Man säger visserligen
om två andra personer, som äro i bolag, att man icke behöfver vänta sig
dessa förvecklingar. Hvarken Per eller Pål eger särskildt beslutanderätt
mot den andres vilja, hvem helst af dem uppgör affären, begge äro belåtna,
och ehvad man kontrahera!1 med Pål eller Per, hvilkendera man vänder
sig till, så går det å alla sidor bra. Ja, detta är mycket riktigt förhållandet
med dylika bolag, ty blir den ene bolagsmannen missnöjd med den
andre, så separera de sig helt enkelt, men så kunna makar icke gorå,
utan ordentlig boskilnad. Jag tror det sålunda vara det enklaste och
naturligaste att underlätta boskilnad^!, när den behöfs, och att ditintills
låta hvad begge gemensamt förtjena, d. v. s. hvad som är boets samfälda
egendom, efter giftorättslagarne, förrättas af den, som anses bäst
kompetent dertill, och ännu tror jag att mannen är det, ehuru den tid
ju kan komma, då man anser att qvinnan är den lämpliga. Få se hvad
de bebådade elementarläroverken för qvinnan kunna få för inflytande.
Kanske stiger qvinnan i allo upp öfver mannen, och då bör hon äfven
blifva den bestämmande viljan; men för 1 närvarande tror jag att man
måste nöja sig med att mannen är det.

Ställes lagstiftningen på detta sätt, så kommer den i full harmoni
med den önskan 1871 års Riksdag uttalade, då den hos Kongl. Maj:t be -

Don 15 Marg, e. in.

271

gärde eu sådan förändring i äktenskapsförordslagarne, att hustrun kunde
förbehålla sig, att hennes egendom undantoges från mannens målsmansrätt.

Jag tror för öfrigt att det i allmänhet i lagstiftningen icke är lyckligt
för en fråga om den framkastas alltför dunkel och icke på förhand är
noga preciserad, ty man är rädd att antaga en lagprincip, hvars praktiska
utsträckning man icke kan beräkna; ju mindre steg dessutom man i början
tager, desto mera utsigt har en lagreform att icke alltför länge fördröjas,
och med för långt dröjsmål följer ofta det, att man slutligen går
längre än nödigt är. Denna Kammare, liksom Medkammaren, antog t. ex.
vid förra riksdagen en i mitt tycke till en del ovis lag, den om giftomannarättens
fullkomliga upphäfvande, .lag bär visserligen för min del
alltid understöd! denna lag, såvidt angår rättigheten för qvinnan sjelf att
säga sist ja till giftermålsanbudet, men icke i vidsträcktare mån. Lika
med lagberedningen har jag trott, att en fader eller broder bort ega qvar
rättigheten att å sin dotters eller systers vägnar, såvidt hon ej bestämdt
lade sig deremot, uppgöra äktenskapsförord med den blifvande maken.
Men det blef icke så vid denna sena lagförändring; nu är det endast
qvinnan sjelf, som kan påkalla förords ingående. Och huru många tro
Herrarne komma att begagna sig deraf? Min tanke är, att kommer en
man med kärlekens vältalighet och friar till eu flicka, som älskar honom,
så och isynnerhet om hon är något till åren, säger hon icke “tack min

herre, men jag vill först göra upp äktenskapsförord med er,“ utan hon

säger sitt tack obetingadt och tager honom utan något vilkor alls. Hade
en fader eller broder till denna flicka haft rätt att afsluta om förord,
tror jag att hon i många fäll vore vida bättre betjenad. Utgången af
denna lagstiftningsfråga är emellertid ett bevis på att man ej alltför
länge får göra motstånd mot hvad som är rätt och billigt, och rätt och

billigt i förevarande fall är, såsom jag förut sagt, till det minsta, att

qvinnan efter äktenskapet, likasom förut, får förvalta den egendom, hvari
hennes man icke kan få giftorätt, om också den gemensamma egendomen
fortfarande måste representeras utåt af mannens vilja.

Till sist ber jag få anmärka, att denna fråga icke precis är en så
allmän fråga, som man föreställer sig, ty bland landtbruksbefolkningen
vågar jag påstå, att de äro ganska få, som besväras af frågans lösning
eller känt något behof af eu förändring. Men man får derför icke förbise
att i städerna, äfvensom på landet i fabriksorterna, förhållandet är
ett annat, och jag föreställer mig derföre, att representationen i sin helhet
icke skall vara obenägen för en reform i den inskränkta syftning jag antyda
Men drifver man saken för långt, så faller den, och jag anser att
den då ock bör fälla. De åsigter jag nu uttalat låta väl i det närmaste
förena sig med den slutsats, hvartill Herr Philipsson i sin reservation kommit.
Jag tror att frågan i denna reservation kommit i sin rätta belysning,
och yrkar derföre bifall till densamma, ehuru deraf icke följer att
jag i allo gillar motiveringen.

Herr Granlund: För en och hvar, som är något uppmärksam på

förhållandena i allmänna lifvet, måste det vara alldeles klart, att en förändring
i ifrågavarande hänseende är af behofvet synnerligen påkallad.

272

Den 15 Mars, e. m.

Det mesta motståndet mot en reform tror jag diar sin grund i en viss
fruktan att qvinna!! skall missbruka flen rätt maA vill förläna henne.
Jag delar icke denna fruktan. De sista årtiondena tiar man gifvit den
ogifta qvinnan i flera hänseenden utvidgade rättigheter; våra universitets
lärosalar hafva blifvifc för henne öppnade, flera af statens tjenster
hafva blifvit för henne tillgängliga, och en mängd qvinnor anställda såsom
telegrafister samt i postverkets tjenst, man har gifvit henne rätt att vara
myndig vid 25 års ålder, och, mine Herrar, har man väl hört att qvinnan
missbrukat dessa förtroenden? Nej, jag är ock öfvertygad derom att
de fäll skola blifva sällsynta när man mot den myndiga qvinnan behöfver
tillämpa lagens åtgärd för att åter göra henne omyndig i afseende på vården
om sin egendom. Man har slutligen vid sistlidne års riksdag gifvit
henne den rättvisan att vara sin egen giftoman, och om det är för tidigt
att spåra följderna af denna myndighet, så vågar jag dock tro att densamma
skall visa sig icke medföra någon fara. Detta har man gjort för
den ogifta qvinnan. Men sedan qvinnan inträdt i äktenskapet, då anser
man det rätt och billigt att hon helt och håller förlorar den myndighet
hon förut innehaft, hon ställes nu under mannens målsmanskap. Om
qvinnan genom den mindre bekantskap med det yttre lifvet den unga
flickan är i tillfälle att förvärfva sig — och tjusad af en hycklad kärlek,
som ofta endast liar hennes egendom i beräkning, gör ett misslyckadt
parti och på samma gång öfverlemna!'' till mannen eu större eller mindre
egendom, så har hon icke rätt att af lagstiftningen fordra skydd för ens
någon del deraf. Nej, hustrun — den ledande själen i det äktenskapliga
lifvet, barnens uppfostrarinna, husets goda genius — hon får mången gång
sitta der och se huru mannen i oförstånd, lättsinne och maktfullkomlighet
förstör hennes förmögenhet, hon skall tåligt se huru först denna förmögenhet
utgör medlet som den pligtförgätne mannen begagnar för sitt
lättsinniga lefnadssätt, som allt mer och mer aflägsna!'' honom från maka
och barn, på samma gång det förstör hans moraliska kraft. Ännu skall
svensk lag icke förunna qvinnan att bevara något åt sig och de sina, så
framt hon icke såll tillgripa den för hennes känsla så motbjudande åtgärden
att söka boskilnad, en åtgärd som medför hela boets upplösning
och komprometterar inför allmänheten allt för mycket deras olycka och
husliga förhållanden, och derföre sällan af qvinnan anlitas utan i yttersta
nödfall och då det vanligen är för sent. Jag är ock förvissad att om lagstiftningen
lemnar den gifta qvinnan en sådan rättighet, hvarom här är
fråga, hon icke skall begagna sig deraf, förrän hon först användt alla de
medel som ligga i qvinnans hand för att återföra på det rättas väg en
vilseförd make.

Flera skuggsidor af nuvarande förhållande kunna anföras: man ser ju
ofta huru eu förslöad man, hvars arbetskraft är bruten, som förstört
sin hustrus förmögenhet, oeii oförmögen att, såsom qvinnan, hvilken vanligen
i olyckans dagar eger större kraft att kämpa mot olyckan, genom
arbete bidraga till de sinas uppehälle, sedan icke räknar för rof att lefva
på sin arma hustrus arbetsförtjenst, ja, mine Herrar! det har gått så.
långt, att mannen, sedan han under några år lemnat hem, hustru och
barn åt sitt öde, sedermera kommit åter och lefva! på hennes förvärfvade

lilla

i.Ku 15 Mura, «. m.

273

lilla egendom, ja, det har gått derhän att denna af hustrun under mannens
frånvaro förvärfvade egendom tagits i mät för mannens förnyade
skulder. Sådant kan ju icke vara rätt och skulle äfven möjligen en eller
annan qvinna missbruka sin makt, hvilket nu så ofta sker af mannen, så
är jag dock förvissad att sådant i allt fall skulle blifva undantag från
regeln. Det är icke för de lyckliga makarne denna lagstiftning erfordras —
de förblifva oberörda deraf, men sjelfva medvetandet om tillvaron af ett
stadgande, som gåfve qvinna!) rätt att taga lagen till hjelp mot mannens
missbruk af sin målsmansrätt skulle afhålla mången man från möjligheten
att komma under denna lag och således äfven för honom mången gång
blifva eu räddning, och månne icke man äfven bör hoppas att de olyckliga
äktenskapens tal derigenom blefve mindre än nu. Till följd af hvad
jag haft äran yttra följer att jag anser en förändring i lagen böra ske;
huru den .skall ske tilltror jag mig icke att bedöma, men tror dock att
den bör gå i den af Herr Philipsson föreslagna riktning och förenar jag
mig således med honom.

Herr Jonas Andersson i Häckenäs: Jag är icke sinnad att framställa
något klander mot Lag-Utskottet för den behandling det egnar förevarande
motion, men nog måste jag erkänna, och säkerligen de flesta
Kammarens ledamöter med mig, att Utskottet icke mycket afvikit från
föregående Lag-Utskotts sätt att gå tillväga i fråga om nyttiga och nödiga
reformers införande, nemligen att framställa alla möjliga svårigheter.
Denna af Utskottet städse visade återhållsamhet har dock icke förmått
att tysta allmänna opinionens röst. Ingen kan väl gerna bestrida att det
ligger eu orättvisa i den nuvarande lagstiftningen, och för min del har
jag aldrig funnit att en orättvisa på längden bär goda frukter. Det har
visserligen blifvit af en föregående talare yttradt, att medvetandet om denna
orättvisa icke skulle vara märkbar å landsbygden i allmänhet, men efter
den kännedom jag egor om förhållandena är denna åsigt icke så alldeles
riktig. Äfven på landsbygden får man se många exempel på de olyckliga
följderna af mannens envåldsvälde. Nu har Lag-Utskottet ställt sig på
eu sådan ståndpunkt i frågan, att man nästan vore sinnad att tro att
Utskottet åsyftat det närvarandes bestånd, då det yttrar att eu förändring
i det nuvarande förhållandet skulle medföra eu upplösning af äktenskapets
idé. Lag-Utskottet säger visserligen att äktenskapet, för att motsvara sin
idé, fordrar att makarne utan skilda intressen samverka för familjens gemensamma
väl. Tror då Lag-Utskottet eller kan någon annan tro att
detta mål, denna enhet befrämjas genom det målsmannaskap, den maktfullkomlighet,
som lagen för närvarande lemnar mannen? Jag tror det
icke, utan anser tvärtom att detta verkar motsatsen. Lag-Utskottet säger
att då denna enhet brister, hustrun kan få mannen skild från förvaltningen
af hennes andel i boet och lemnar i sådant afseende hänvisning
til! boskilnadsåtgärden, hvilken, säger Utskottet, sällan blir gagnlös. Jag
hemställer då, huruvida man icke har mångfaldiga exempel derpå att, om
också behofvet visat sig att söka boskilnad, eu sådan åtgärd dock oftast
blifvit vidtagen då det varit för sent.

Såsom eu annan åtgärd att minska det skadliga inflytandet af mannens
målsmansskap hänvisar Utskottet till qvinnaus rätt att göra förord

Hihid. Prut. 1813. 2 Afd. 2 Hund. 18

274

Den 15 Mur.?, e. m.

innan hon träder i äktenskap, då hon får sin ekonomiska existens betryggad.
Jag vill hemställa till hvars och ens erfarenhet huru många de
qvinnor äro, som veta begagna sig af detta försigtighetsmått. Säkerligen
ganska få, och detta finner jag också ligga i sakens natur; qvinnan är
icke sinnad att vidtaga ett steg som genast från början skulle utså ett
frö till misstroende makarne emellan, och det är alldeles gifvet att mannen
skall känna sig något sårad om hans blifvande maka visar honom ett
sådant misstroende. Deremot föreställer jag mig att, om lagen på förhand
en gång för alla skyddade hustruns egendom, något sådant misstroende
icke skulle ega rum. Då lagen är gifven, att mannen icke eger
den makt som han nu besitter, så gifter han sig icke vidare på spekulation
att kunna roffa till sig sin hustrus penningar, utan kärleken, aktningen
för hennes personliga egenskaper blir då den bestämmande grunden
för hans val af maka. Der åter förhållandet efter någon tids äktenskap
har urartat derhän att qvinnan måste tillgripa utvägen att söka boskilnad,
der är verkligen det närmare förhållandet mellan makarne upplöst,
och detta förhållande återställes ingalunda genom boskilnad^! utan
tvärtom förvärras.

För miu del tror jag att, om lagen tillerkänner den gifta qvinnan att
sjelf råda öfver sin egendom, detta skall höja hennes karakter, på samma
gång som medvetandet derom skall öka mannens förtroende, aktning och
kärlek. Jag är fullkomligt öfvertygad att en reform i den riktning motionären
föreslagit är alldeles nödvändig och jag hoppas att den med snaraste
skall blifva genomförd.

För min del kan jag icke annat än yrka bifall till Herr Philipssons
reservation, ehuru sådant vid det förhållande att Första Kammaren redan
bifallit Utskottets betänkande, visserligen icke kan leda till annat resultat
än att verka såsom en ganska god påtryckning. Jag önskar derföre bifall
till Herr Philipssons reservation och afslag å Utskottets hemställan.

Herr Brolin: Att hustrun blifvit betagen all rätt att rädda sin lott
i boet från förskingring, der mannen visat sig slösaktig och oskicklig att sköta
det hela, är ett beklagligt förhållande, som bragt oräkneliga familjer i
armod och elände. Oaktadt detta och fastän man icke kan frånkänna
den gifta qvinnan godt förstånd och skicklighet, har Utskottet ej velat
tillerkänna henne rätt att råda öfver sitt gods, emedan ett sådant tillmötesgående
skulle alstra oenighet och förvecklingar inom äktenskapet.

Jag tror icke på dessa skäl, utan antager att fattigdomen, som genommannens
misshushållning kommer för dörren, utgör egentliga orsaken till
det missnöje, som gifvit sig tillkänna och som kommer att fortfara så
länge hustrun hålles omyndig.

I alla händelser får man antaga, att hustrun icke ingriper i mannens
förvaltningsbestyr utan att tvingande, skäl dertill uppkomma.

För att vinna det önskvärda mål, som med motionen åsyftas, yrkar
jag afslag å Utskottets betänkande och bifall till Herr Philipssons reservation.

Herr Anders Andersson i Greby: Jag har endast velat till kännagifva

att jag instämmer i Herr Phiiipsons reservation, men då jag

Den i 5 Mars, e. m«

275

detta gör vill jag äfven tillägga några ord för egen räkning. Det är ett
märkvärdigt förhållande, att hvarje gång denna fråga kommer å bane, söker
man uppställa alla möjliga hinder och svårigheter. Jag medgifver
visserligen, att om eu lag kommer för tidigt, så medför den olägenheter,
men lagarne om qvinnans rättigheter hafva aldrig kommit för tidigt,
tvärtom. Vi hafva hållit på med lagstiftningen om qvinnau i 500 år, och
under denna tid har allmänna rättsmedvetandet gått mycket framåt. Utskottet
säger, att det bör finnas en styrande vilja och att denna bör vara
mannens, emedan mannen är i'' sådant hänseende den mest skicklige. Det
är verkligen icke svårt att bevisa motsatsen. Vi finna den här t Stockholm
och på många andra ställen. Mannen må vara den största slösare,
så säger lagen att han skall vara den styrande viljan. Detta kan icke
vara rätt. Många män gå med fickorna fulla, icke med penningar, utan
med obetalda räkningar och derjemte belastade med hedersskulder — från
spelbordet. Dag för dag draga de vexlar på framtiden, allt under förhoppning
att slutligen kunna kapa åt sig eu rik flicka.

Vidare säger Utskottet, att inom äktenskapet bör finnas det ömsesidiga
förtroende att den ena rättar sig efter den andra. Detta är en
sanning, och olyckligt det äktenskap, der detta förtroende saknas, men
tror man väl att detta förtroende skall försvinna med målsmanskapet?
Mannens företräde och maktfullkomlighet skall försvinna, icke det ömsesidiga
förtroendet.

Ytterligare säger Utskottet, att då mannen visar sig missbruka sin
makt, då, men först dd skall lagen lemna skydd åt qvinnau. Men, mine
Herrar, innan qvinnau vidtager en sådan åtgärd, om hon ock kan förmå
sig att någonsin göra det. av det vanligen för sent.

Utskottet lian visar slutligen till äktenskapsförordslagen. Mine Herrar,
jag kämner icke huru man betrak!ar denna sak i de högre samhällsklasserna,
men bland de lägre lagren anser man denna åtgärd vara eu gnista
utkastad i början af ett äktenskap för att tända misstroendets låga mellan
makarne.

Gerna hade jag velat lemna min röst för bifall till motionen, men
nödvändigheten bjuder mig att ej för det närvarande taga steget så fullt
u.t, utan måste jag åtnöja mig med att yrka bifall till Herr Philipssons
reservation.

Herr Key: Det är eu egendomlighet i det svenska folklynnet att,

huru ofta än den enskilde representanten kan med eu viss lättvindighet
och ledighet hafva kastat sig in på allmänna humanitets- och kulturfrågor,
så lätt och med så allmänna fraser att dessa frågor rent af varit på väg
att komma i misskredit vid slutet af den gamla och i början af den nya
representationen, så hafva deremot dessa i sin helhet alltid varit mycket
försigtiga med beslut i dylika frågor. Svenska representationen delar detta
med den engelska, och deraf har det händ t att en reform ofta varit icke
blott mogen utan öfvermogen innan den fått sitt uttryck i lagstiftningen.

_ Detta bär kommit mig i tankarne då jag följt gången och utvecklingen
åt frågan beträffande qvinnan och hennes rättigheter. Jag minnes lifligt när
talet härom började; törst talet om lika arfsrätten och om ogift qvinnas
myndighet; hvem minnes icke huru sådant allt betraktades såsom en ah -

276

Den 15 Mars, e. m.

surditet, och huruledes man då i början förespådde tusentals samhällsvådor
deraf, under det att man rätt snart numera skall hafva svårt att
föreställa sig, att det någonsin kunnat vara annorlunda? Så har det
gått med nämnda frågor, samt med den om ogift qvinna» giftorätt, och så
väntar jag att det skall blifva med denna också; inom tio år är den löst,
och sedan undrar man att klokt folk någonsin kunnat bekämpa hvad
som nu yrkas.

Att gift qvinna skall vara omyndig, då den ogifta vid viss ålder eget
att sjelf råda öfver sig och sin egendom, är en anomali, som så mycket
vissare icke kan länge fortfara, som motståndare icke hafva velat taga
några skäl. Förgäfves har man påpekat det egna förhållandet att, då
redan 1734 års lag föreskref en viss egendomsfördelning, nemligen så, att
hustrun egde att råda öfver sin ärfda fasta egendom på landet, denna
rättighet deremot icke var utsträckt till hennes stadsfastighet. Förgäfves
har man påvisat den stora skilnaden i den gifta qvinnans sociala ställning
förr och nu, huru hon i våra dagar mer och mer träder ut i lifvet
genom vetenskap, litteratur och skön konst, genom resor och genom vår
tids ökade förvärfskällor och samfärdsel, för att icke tala om huru hon
t. ex. såsom bankkassör eller bankkamrerare numera ofta kan omhänderhafva
vidlyftiga räkenskaper och betydliga penningesummor, men får icke
lagligen hafva sina egna medel om hand. Man har icke heller velat fästa
sig vid det besynnerliga förhållandet att, om en hustru får en dotter och
denna sedermera gifter sig och blir enka, det kan inträda att modren är
omyndig under det dottern eger råda öfver sitt gods sjelf. Det är således
mannens frånfälle, som skall gifva qvinnan förstånd att sköta sina
egna angelägenheter, men gifter hon om sig anser lagen henne åter hafva
förlorat förståndet; alltså måste ju, som en följd häraf, lagen anse äktenskapet
verka detta?

Detta förefaller mig ungefär, som när eu man sättes under förmyndare
för slöseri. Men hvarmed slösar då qvinnan, mine Herrar? — Jo,
hon slösar med kärlek, ty hon har gjort offret af sin lagliga sjelfständighet,
emedan lagen alltjemt så fordrar, och derföre skall hon fortfarande
ställas i beroende af mannen! Som sagdt, mycket har man yttrat för att
Tätta lagens orättvisa mot den gifta qvinnan, men såsom det tyckes förgäfves.

Förgäfves har det ändock icke varit, och detta bekräftas af sjelfva
Lag-Utskottets förevarande betänkande, som röjer en viss tveksamhet om
dess egen åsigt, eu viss mattighet i motståndskraft. Utskottet stöder sig
nemligen fortfarande på denna gamla patriarkaliska uppfattning som
man så gerna griper till när verkliga skäl saknas: “grip icke in på kärlekens
helgade område11, utropar Utskottet. Ja, inine Herrar, det är i
sanning få ord, som blifvit så missbrukade som kärlek och religion. Vid
husagans afskaffande yttrade en talare att husaganQborde, i stället för att
afskaffas, “ställas på rent kristlig ståndpunkt och genomträngas af kristlig
anda-1 och en annan talare yttrade att, om den kalla lagbokstafven skulle
ställas emellan husbonde och tjenare, i stället för den handgripliga bestraffningsrätten,
det gamla goda paternela förhållandet dem emellan skulls
försvinna. På samma sätt här.

Den 15 Mars, e. m.

277

Man har till och med förnekat att något missförhållande eger rum,
och en aktad talare på stockholmsbänken, som dock, eget nog, slutade
med att yrka bifall till Herr Philipssons reservation, har till stöd för
sagde åsigt åberopat sin erfarenhet från landsbygden. Jag har ock någon
erfarenhet från landet och jag ber att derur få anföra en liten historia.

Det var en gång en fattig hicka som knöt äktenskapets band med
en likaledes medellös prestman, hvilken slutligen blef kyrkoherde. Han
dog efter några år. Enkan fick tjenstår och äfven ett- nådeår, hvilket
gjorde henne, då pastoratet var särdeles godt, en inkomst på 15,000 å
20,000 R:dr. Efter ett eller annat är gifte hon om sig med eu annan
kyrkoherde, som hade förut inköpt och ansågs ega någon förmögenhet i
fast egendom. Efter två års förlopp dog äfven han, men derförinnan
hade han betalat med sin hustrus penningar hela den skuld — och denna
var ointecknad •— som han till följd af egendomsköpet åsamkat sig. Koramo
så hans arfvingar och tillegnade sig nu enligt svensk lag hela egendomen
i hvilken enkan icke hade giftorätt, ehuru den till stor del var betald med
hennes egna penningar. Hon förlorade sålunda dessa helt och hållet och
hade endast qvar sin lilla del i boet, och detta kallar man rättvisa!

Man har talat om att något missförhållande icke skulle råda bland
befolkningen på landet. Måhända var så, förhållandet på den tiden, årstjensterna
mera allmänt voro i bruk, och folket mera stannade qvar i
hemorterna, men detta har väsendtligen förändrats sedan årstjensterna
blifvit mindre vanliga och arbetaren söker sin utkomst hvarhelst han tror
sitt arbete häst betalas. Dessa stora strömningar, till jernvägarne t. ex.,
medföra bland stora fördelar jemväl många olägenheter, och det tinnes
mer än tillräckligt af exempel på huru mannen ligger borta året om,
slösar bort sin arbetsförtjenst och kommer sedan utblottad hem igen för
att med hustrun och barnen dela den förras hopsparade skilling.

Nu bär man invalid! att det finnes boskilnad att tillgå såsom korrektiv
mot mannens oförstånd och slöseri. Visserligen, men jag vädjar
till Herrarnes erfarenhet, huru mycket bär det icke emot för en qvinna
att vidtaga denna åtgärd? Skall hon icke i det längsta tveka att anklaga
honom, som dock eu gång egt hennes kärlek, och tvekar hon icke
af undseende för maken, så gör hon det ännu för sina barns läder?

Men, säger man, det tinnes ytterligare eu annan utväg att skydda
hustruns egendom: hon kan uppgöra äktenskapsförord. Äfven detta
bär emot för en känslig qvinna; hon vill icke utså detta frö till misstroende
redan vid äktenskapets början, och derföre är icke heller denna
åtgärd praktisk och i stort tillämplig så länge den icke är i lag påbjuden
såsom obligatorisk för alla. Jag är visserligen ieke jurist, men
jag vågar det oaktadt hemställa till herrar juristers bepröfvande, om icke
ett stadgande af den beskaffenhet vore önskvärd!, att ingen må ega ingå
äktenskap der icke kontrakt förut vore upprättadt; b lefva detta lagligt
gällande för alla, så kunde det icke såra någon. Jag känner särskilt
till två äktenskap i Sverige, der svenskar varit gifta med utländslcor,
Indika sednare till följd af sitt lands lagar egt råda öfver sin egendom
sjelfva, och, åtminstone hvad den ena beträffar, så vet jag att hustrun
till följd häraf kunnat bereda sig det nöjet att tid efter annan betala
sin mans skulder.

278

Den i 5 Mars, e, tn

Med stöd af livad jag nu haft äran anföra, vill jag sluta mig till
Herr Philipssons reservation i den tro både att något snart han göras
och snart bör göras. Första Kammaren har visserligen helt och hållet
afslagit Herr Walldéns motion, dock med en majoritet af endast 12 röster,
och jag tror att vi måste so till att den icke kommer oss i förväg härnäst.
Jag anhåller om bifall till Herr Philipssons reservation.

Herr Hedin: Herr Talman! Visserligen är det ett högst bedröfligt
slut, hvartill Lag-Utskottet i denna fråga kommit, men likväl har jag
mycket svårt att ännu i denna stund komma ifrån det första muntrande
intrycket åt detta Utskottets betänkande, ty detsamma har förefallit mig
såsom den svaga betäckningen för eu reträtt, som i sjelfva verket är
ingenting annat än eu temligen vild och oordnad flykt. Två saker kar
jag lärt af detta betänkande. För det första att den frän den klassiska
forntiden berömda sofistiska skolan ännu i dag ej är utdöd. Den andra
lärdomen är den, att racen på sednare tider högst betydligt försämrats,
ty medan de gamle, äkta och veritabla, solisterna genom tidernas lopp
förvarat ryktet om, att de väl förstodo konsten att gifva goda skäl för
en dålig sak, så orka de moderna lagutskotts-soflsterna icke högre än
att gifva dåliga skäl för eu dålig sak, hvilket i sjelfva verke; ar en lika
allmän som lätt förvärfvad färdighet. Det skulle måhända icke utan
skäl kunna göras till föremål för eu prisfråga, om det är möjligt att uttänka
något skäl mot eu åt den enklaste rättvisa och billighet äskad
reform, sämre än eller lika dåligt som det, hvilken på sid. 3 i betänkandet
först anföres emot motionärens förslag. Utskottet erinrar nemligen
till eu början derom, att »vid flera föregående riksdagar likartade
framställningar blifvit gjorda, utan att hafva vunnit bifall eller ens något
synnerligt understöd inom representationen.» Jag skulle bär vilja fråga
det högloflig:! Lag-Utskottet: när har då någonsin i ve riden det inträffat,
att en sanning endast behöft visa sig för att segra, när har någonsin ett
betydligt framsteg gjorts utan efter föregående störa strider, eller när
bär det någonsin händt, att eu idé från början varit någonting annat
än m, en enda ropandes röst i öknen? Det må nu vara sa tint, att vi i
denna fråga redan ega en hel liten litteratur af dåliga Lag-Utskottsbetänkanden;
men hvad bevisar det, då ju tjogtals andra lagreformer,
till allmän belåtenhet och fördel, segrat, oaktadt Utskottet den ena gången
efter den andra skritvit emot dem och således i sjelfva verket ingenting
annat gjort, än skritvit omkull sig sjelf. Vore jag motionär i ämnet,
skulle jag tala artig,are till och om Utskottet, jag skulle bocka mig och
tacka derföre, att Utskottet, om än indirekt, medgifvit att mina satser
br° af den beskaffenhet, att de icke kunna vederläggas. Motionären har

jäi genomfördt resonnement framställt fakta och betraktelser af det
tänkvärdaste slag. På dessa, åtminstone hvad beträffar dem, som ligga
till grund för hans principala förslag, svarar Utskottet icke ett enda ord.
Af den vid betankandet fogade reservation finner man, att äfven andra
synpunkter åt den vigtigaste beskaffenhet blifvit framhållna till Utskottets
behjertande, men icke heller dessa bemötas af Utskottet, Det torde således
tillåtas mig att förutsätta, att Utskottet icke haft något att emot
dessa skäl invända. I stället för att svara, har Utskottet, så att säga,

Den 15 Mars, e. in.

279

petat ihop ungefär en sida om äktenskapets idé. Jag säger med afsigt:
i stället för att svara, ty motionärens förslag handlade ej härom och
han bad ej om något svar derpå, utan motionären har talat om äktenskapets
i många fall ganska sorgliga verkligheter. Af denna de! af Utskottets
betänkande återstår, efter den kritik föregående talare egnat
detsamma, ej mycket att behandla, och jag är glad deröfver, så mycket
mer, som ämnet onekligen påkallar ett allvar, som jag, i förhållande till
ett betänkande sådant som detta, icke har till min disposition. Jag
vänder mig derföre till Utskottets bemötande af motionärens subsidiära
förslag å sidan 4, der Utskottet slutligen i, såsom jag tror, 12 eller 13
rader anslår eu mera praktisk ton. Utskottet yttrar: »Så länge boet
under gemensam förvaltning sammanhålles, måste frukterna af ej blott
mannens utan äfven hustruns verksamhet tagas i anspråk för dess underhåll
och förkofran.» Detta skall fungera såsom en invändning mot motionärens
förslag att gift qvinna åtminstone må ega att råda öfver sin
egen arbetsförtjenst. Nu frågas billigtvis: är det icke just i det gemensamma
boets intresse, eller för att i någon mån hindra, att det sköflas
och förstöres, som motionären framställt sitt subsidiära förslag? År det
ej i detta intresse, som motionären velat från den så kallade gemensamma
eganderätten ...... detta är dock blott ett missbruk af ord — undan taga

någon del, nemligen hustruns arbetsförtjenst, på det att, om mannen
förslösar allt öfrigt i boet, något ändock må finnas qvar till familjens
underhåll? Utskottet säger vidare: »Den enes så väl som den andres
arbetsförtjenst måste följaktligen blifva gemensam egendom. Att ställa
sådan egendom under hustruns särskilda förvaltning komme icke att låta
väl förena sig med mannens förvaltning af hennes enskilda.» Nej, det
är naturligt; ty det förhåller sig dermed på samma sätt som med alla
andra undantag i verlden, nemligen att det är ett undantag från regeln
och så till vida ej med denna »förenligt», hvilket emellertid ej hindrar,
att det låter väl förena sig med hvad som är rätt, klokt och nyttigt.
År icke hela samhällets rättsliga organisation full af undantag; och hvarföre?
Jo, just i rättens eget intresse. Det som är högsta rätt i liera, i
många, i de flesta fall och derföre uppställes såsom allmän rättsgrundsats,
blir i några fall högsta orätt; och det är derföre, som undantag
medgifvas. Icke faller reformen för den anmärkningen, att undantag
är undantag; det visste vi förut. Vidare yttrar Utskottet: »Ej
heller vore det billigt att genom lag gifva hustrun rätt att förfoga öfver
sin arbetsförtjenst, utan att tillika stadga skyldighet för henne att deraf
lemna bidrag till familjens uppehälle.» Nå väl, om detta vore obilligt,
hvarföre har då ej Utskottet, som insett denna obillighet, i stället för
att afstyrka motionärens subsidiära förslag, föreslagit ett amendement
till detsamma i ändamål att afhjelpa denna brist och sålunda förbättra
förslaget? Utskottet skulle dervid kunnat åberopa exemplet åt den engelska
lagstiftningen af år 1870, som just gjort till lag hvad motionären
i sitt subsidiära förslag yrkar. Denna lag säger: att hustru, som eget
särskild egendom (separate property), är kommunen ansvarig för mannens
underhåll, om han är »destitute», d. v. s. — förmodar jag — hvad
yi mena med oförmögen att sjelf sig försörja, samt vidare att hustrun
är ansvarig inför kommunen för barnens underhåll. I stället för att tala

280

Peri 15 Mars, a. m

om obilligheten såsom ett afgörande skäl emot förslaget, skulle det, så.
synes det mig, varit bättre af det lagkloka Lag-Utskottet att dertill foga
detta amendement. »För öfrig!», heter det slutligen i betänkandet, »blefve
det mången gång svårt, om icke alldeles omöjligt, att bestämma hvad
eller huru mycket hustrun med sitt arbete förtjena! eller huru mycket
af sin arbetsförtjenst hon borde lemna i bidrag till familjens uppehälle;
och utan tvifvel skulle tvister makar emellan häraf blifva en följd.»
Detta skulle blifva svårt, säger Utskottet. Finnas då ej enligt Utskottets
erfarenhet och kännedom andra lagar, hvilkas generela bestämmelsers
tillämpning å de särskilda, aldrig på förhand fullt beräkneliga fallen ofta
är kinkig? Men vill man derföre undvara dessa lagar, eller har det fallit
någon in att för lagstiftandets svårigheters skull nöja sig med ett rättslöshetstillstånd
? Utskottet befarar att tvister skola uppstå makarne emellan,
men Utskottet är skyldigt svaret på den frågan: hvilket är det värsta,
tvister som lösas enligt lagens föreskrifter af lagens släpare, eller tvister,
som afgöras med absolut makt af den ena parten? För Girigt, som Utskottet
ju ganska väl vet, tvisterna emellan makar de finnas ju redan;
och förslaget afser att åtminstone i någon män begränsa de olyckliga
verkningarne af oeniga äktenskap. För öfrigt vill jag fråga: har ej någonsin
den tanke fallit Utskottet in, att från det ögonblick, den gifta
qvinnan har åtminstone någon af lagen hägnad eganderätt, mannen skall
justera den häfdvunna föreställningen om sin herrskaremakt och efter denna
justering rätta sitt handlingssätt? Den före detta absolute monarken, som
fått dela med sig af makten åt en folkrepresentation, betraktar icke och
behandlar icke sitt folk på samma sätt som förut, helt enkelt derför, att
det ej längre går för sig. Före detta slafegaren, efter eu slafemancipation,
ser med andra ögon och beter sig på annat sätt mot sina fria tjenare;
och hvarföre gör han det? Jo, af samma skäl, derföre att den gamla
metoden icke längre duger. På samma sätt med den man, mot hvilken
hustrun behöfver lagens skydd, från det ögonblick, då lagen ställe]* sig
på hennes sida.

Det är i sjelfva verket lyckligt, att det gifves ett konservativt motstånd
äfven mot denna, den mest billiga reform; med eu ringa eftergift
skulle man nu kunna för kanske rätt lång tid undanskjuta den fullständigare
reformen. När man mot den lilla begäran, som i det subsidiära
förslaget framställts, sätter ett bleklagd! nej, så må man vara viss derom
att under trycket vexa krafterna, och historien om denna reform, likasom
om så många andra humamtetsfrågor, blir då den gamla om de sibyllinska
bladen. Vi skola ej vinna något denna gång, men de som väntat
så länge, kunna vänta ännu någon tid, i förhoppning om att få mera,
Uppskofvet. är ej egnadt att inge farhågor hos andra än dem, som fästa
en öfverdrifven vigt vid riktningen af opinionsvindarne i en representativ
församling. Jag gör ej detta. Jag tror, att det finnes en starkare makt,
som ser till att det utkastade fröet får både mull att gro i och nödig
vexling af befruktande solsken och regn. Jag skulle för min del helst
vilja instämma med motionären i hans principala förslag, men jag viker
för hans uttalade önskan och yrkar bifall till reservationen.

Den 15 Mars, t. m.

281

Hen'' Törnebladh: Det må vara förlåtligt, om, då man upp träder

efter flera talare, Indika alla angripit Lag-Utskottets nu föreliggande
betänkande eller det slut, hvartill Utskottet i denna fråga kommit,
man känner sig i eu viss förlägenhet, då man icke kan dela samma åsigt,
som desse talare så varmt förfäktat, utan söker komma till ett annat resultat.
Då jag nu går att redogöra för de skäl. som förmått mig att i
motsats till de föregående talarn e yrka bifall till Utskottets förevarande
hemställan, ber jag att få till en början vidröra frågan, huruvida den nuvarande
tidpunkten kan anses vara lyckligt vald för att göra eu framställning
till regeringen i denna fråga. Då Riksdagen, som naturligtvis
icke kan sjelf utarbeta mera omfattande lagförslag, begagnar sin grundlagsenliga
rätt att till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig framställning
i sådant afseende, stödjer sig utan tvifvel hvarje sådan framställning på
en djupt grundad öfvertygelse om nödvändigheten af den lagförändring,
man åsyftar, och en bestämd åsigt om den riktning, i hvilken denna förändring
bör gå. Om detta gäller i allmänhet - och jag tror att denna
uppfattning är riktig — så måste detsamma gälla framför allt i frågor,
som falla inom familjerättens område, der. enligt allas erkännande, den
största varsamhet vid antagande af nya lagförslag är nödvändig och der
man -- jag hänvisar till hvad eu talare nyss yttrade — väl kan vänta
ett tiotal af år på en mera genomgripande reforms införande, blott den
slutligen går. För två år sedan ingick Riksdagen till Kongl. Maj:t med
en underdånig framställning om utarbetande af förslag till sådan ändring
af 8 kap. 1 § Giftermålsbalken, att genom äktenskapsförord må kunna
betingas rättighet för hustrun att råda öfver sin enskilda egendom. Nu vill
man gorå eu framställning om en ytterligare mera omfattande utvidgning af
den gifta qviunans rättigheter i hennes ställning till mannen i förmögenhetsrättsligt
hänseende. Är det verkligen skäl dertill? För att skäl härtill
skola finnas, måste en förändring hafva inträdt i lagstiftningen på de
sista åren eller den allmänna opinionen vunnit en sådan stadga, att den
nu framträder med ett oafvisligt anspråk att blifva hörd. .la, säger den
ärade reservanten i Lag-Utskottet, en förändring har inträdt genom Kongl.
förordningen af den 8 November 1872, som tillägger mö, som ej står
under giftoman, rätt att sjelf göra äktenskapsförord, och det ömtåliga och
grannlaga förhållande, hvari qvinnan vid utöfvande af denna rätt sättes
till sin blifvande make, föranleda'' dertill, att qvinnan i många fall nödgas
att. afstå från begagnande af den rättsförmån, lagen anvisat henne.
Men detta stadgande, som meddelats naturligtvis med hänsyn till att sätta
den ogifta myndiga qvinnan i stånd att sjelf utöfva den i lag förut medgifna
rätten till äktenskapsförords upprättande, kan väl icke utgöra ett
giltigt skäl till att söka utsträcka qvinnans rätt i andra fall. Riksdagen
skulle just genom ett bifall till reservantens hemställan i viss mån gifva
sig sjelf orätt och säga: vi hafva gifvit qvinnan en rätt, som hon icke
kan utöfva, och derföre höra vi utsträcka densamma till rätt för qvinnan
att under äktenskapet bevaka sina intressen mot mannen. Men skulle
icke en sådan rättighet hafva till följd, att just detta ömtåliga och grannlaga
förhållande, som nu förutsattes såsom inträdande före äktenskapet,
skall återkomma under äktenskapet i fråga om bestämmandet af affärs -

282

Den i5 Mar?, e. ni.

verksamheten eller boets förvaltning, men då icke för eu gång, utan snart
sagd t för hvarje dag och hvarje stund.

Men man säger kanske, att opinionen sfi stadgat sig, att den icke
längre Iran motstås. Jag måste dock bestrida, att opinionen i denna fråga
hos den störa mängden af folket och äfven hos den mera tänkande delen
deraf ännu kommit till full klarhet. Jag tänker härvid icke på dessa
luftseglare i kulturens rike, som fylla sin ballong med känslosvall och
stiga sä till de höjder, hvarifrån allt här nere förefaller dem så ömkligt,
men der de ock löpa fara att förfrysa i de skarpa luftströmniarnes isande
kyla. Nej, jag tänker nu på dessa af öfvertygelsens värma genomträngde
män, både inom och utom denna Kammare, som praktiskt sökt befrämja
den ifrågavarande saken, och af Indika flere i dag uppträdt på detta rum.
Jag tror, att icke ens hos dessa öfvertygelsen i afseende på don nu föreslagna
lagförändringens art och beskaffenhet ännu vunnit tillräcklig klarhet
och stadga. Jag är skyldig beviset för detta påstående. Utom oss
då se till hvad som i denna sak åtgjorts under de föregående år, som
vår erfarenhet bevittnat. Vid 1867 års riksdag väcktes inom denna
Kammare motion om förändring af lagens stadgande angående äktenskapsförord.
År 1870 väcktes förslag om ändring i gällande bestämmelser
rörande mannens målsrnansrätt, äktenskapsförord och morgongåfva. Begge
dessa motioner blefvo af Riksdagen afslagua. Vid 1871 års riksdag väcktes
ett nytt förslag, som ledde till framställningen om- förändrade lagbestämmelser
rörande äktenskapsförord, under det att en reservant inom
Lag-Utskottet, till hvilken många af denna Kammares ledamöter anslöto
sig, föreslog eu förändring i boskilnadslagen i syfte att utvidga rättigheten
att söka boskilnad. Nu år 1873 — bär väckts eu motion,
åsyftande eu sådan lagförändring. att gift qvinna må tillerkännas rätt att
råda öfver sin enskilda egendom eller åtminstone öfver sin egen arbetsförtjenst.
Utskottet har afstyrkt detta förslag, men eu reserv nt har gifvit
eu annan form åt detsamma i syftning att i vidsträcktare män bereda
likställighet emellan hustrun och mannen i förmögenhetsrättsligt hänseende.
Äro väl alla dessa olika framställningar och förslag egnade att
visa, att äfven på det håll, der man väntat klarhet, saken blifvit utredd
och äsigterua vunnit stadga? Jag tror. att man med fullt skal härtill
kan svara nej. Alla dessa förslag och framställningar visa dock eu annan
sak, nemligen att: deltagandet för den gifta qvinna!) är synnerligen
stort inom Sveriges landamäre:!, att man här till fullo uppskattar hennes
moraliska rätt, äfven om man ännu icke kan ställa densamma på juridisk
grund. Den förkastelsedom vi hört i denna Kammare och annorstädes
uttalas öfver de sjelfviska och hjertlösa män, som försumma sin pligt att
vårda det gemensamma boet, bevisar äfven, att den gifta qvinna!! i vårt
land icke anses såsom eu slafvinna och den äkta mannen såsom en
tyrann, som etter behag kan bestämma öfver hennes väl, utan att äfven
han bär plister att uppfylla, som icke kunna ostraffadt efterlåta». Detta
erkännande är ett; men ett annat är att, i allmänhet och utan särskilda
skål spränga sönder geniensamheten i äktenskapet, att deruti inlägga två
viljor i stället för en och att gifva näring åt de sjelfviska känslor, som,
enligt en stor tänkares uttryck, äktenskapet just skall vara egnadt att
undertrycka. "Så äro de nu ej längre tu, utan ett." Denna är den

Den 15 Marg, c. m.

283

gamla svenska uppfattningen af makarnes inbördes ställning och denna
uppfattning lefver ännu hos den stora massan af folket.

Men, säger nu den ärade reservanten, denna uppfattning af makarnes
ställning till hvarandra kan väl vara riktig, då det gäller det personliga
rättsförhållandet dem emellan, icke i afseende på deras egendomsrätts
liga förhållande. Kunna då dessa förhållanden i äktenskapet,
det personliga och det egeudomsrättsliga, i verkligheten fullt skiljas från
hvarandra? Kan man uppdraga eu bestämd gräns dem emellan? Det
är möjligt att eu gräns kan uppdragas der rikedomen öfverflödar. Der
är det lätt att, dela åt hvardera makan af det störa öfverfiödet; men
det är svårare att uppdraga gränsen, der boets tillgångar knappt räcka
till, der makarne blott med möda och omtanka kunna draga sig fram
och hela deras inkomst eller arbetsförtjenst åtgår för boets gemensamma
bästa. Och vill man verkligen uppdraga en bestämd gräns mellan makarnes
egendomsrättsliga och personliga förhållanden, eu gräns, för hvilken
bestämmande stora svårigheter möta just deri att barnens uppfostran
och omsorgen för deras framtid icke kan frigöras från de rent
pekuniära förhållandena i boet, kan man då ej råka ut för nödvändigheten
af ett sådant lagstadgande, som återfinnes i staten New-Yorks lag,
deri, efter uttalandet af den grundsats att, med undantag för vissa lefnad skostnader,
ingendera makan eget'' rätt till den andras egendom, det vidare
heter: dock må icke någondera makan utestänga den andra från sin bostad,
ett stadgande, som nödvändiggjorts deraf att, såsom erfarenheten
visat, eu hustru låtit kasta ut sin man ur det hus, som tillhörde henne
enskildt.

Då jag nu talar om reservantens åsigter, så har jag icke för
afsigt att tala om det resultat, hvartill han kommit, utan om de ledande
grundsatserna i hans reservation. Och i afseende på. dessa saknar jag
bestämmelser, som afse att betrygga, att det gemensamma boet får sin
andel af den ena eller andra makans enskilda egendom, bestämmelser
som, på sätt eu föregående ärad talare på stockholmsbänken upplyste,
återfinnas i andra länders lagstiftning, der man sökt skydda hustruns
egendom. Måhända kan det dock inträffa, att dessa bestämmelser kunna
regleras genom den skriftliga öfverenskommelse, som bolagsmännen i
den äktenskapliga firman nödvändigt måste ingå, om bolaget skall kunna
utöfva sin verksamhet och tredje mans rätt bevaras. Men huru svårt det
är att bevara tredje mans rätt, då man skall ordna förmögenhetsförhållandet
emellan makar, torde vara kändt, och särskildt lemnar den romerska
rätten slående exempel derpå att sådant icke alltid lyckats. Jag
skulle äfven kunna hänvisa till förhållandet i andra länder, der mannen
ganska ofta lyckats att oriktigt rädda eu del af boet undan sina borgenär
r, just under skyddet af den lag, som skolat betrygga hustruns
egendom.

Låtom oss nu slutligen se till, huruvida de nu föreslagna bestämmelserna
verkligen lemna tillräcklig säkerhet för hustruns rätt. År det
så? Nej, ty det personliga förhållandet i äktenskapet är af den kraftiga
och mäktiga beskaffenhet, att det skrifna lagbudet ganska lätt i jemförelse
dermed blir utan all verkan, och den oskrifna lag, som finnes i
makarnes hjortan, trotsar och upphäfver ofta det skrifna lagordet samt

Den 15 Mars, a. m.

284

framkallar de förhållanden, som lagen just velat undvika. Vi ega redan
i vår nu gällande lag ett stadgande, som är afsedt att skydda den gifta
qvinnans eganderätt, nemligen stadgandet i 11 kapitlet 1 § Giftermålsbalken,
att mannen ej har makt att utan hustruns samtycke bortskifta,
förpanta eller sälja hennes fasta gods å landet eller jord och hus i staden.
Har nu detta stadgande i verkligheten visat sig tillräckligt för bevarande
af hustruns rätt i de fall, då mannen missbrukat sitt raålsmansskap
och förslösat boets tillgångar? .lag tror, att det i många, om ej de
flesta af dessa fall visat sig fullkomligt kraftlöst, ty mannen har utverkat
sig hustruns bifall att förfoga öfver denna hennes enskilda egendom. Det
finnes ock på ett eller annat ställe i lagstiftningen uttalanden, som gifva
stöd åt mitt påstående, att lagen i och för sig ej är i stånd att betrygga
egendomsförhållanden emellan äkta makar, så vidt nemligen det blifvit
erkändt, att der ett konfidentiel förhållande eger rum mellan två personer,
der erfordras äfven särskilda bestämmelser för affärsafhandlingar
dem emellan till förekommande åt'' missbruk af den personliga ställningen.

Om det nu förhåller sig så, att tillräcklig trygghet för den gifta
qvinnans eganderätt i alla fall icke kan vinnas genom de nu föreslagna
lagbestämmelserna, då bör man väl betänka sig, innan man gifver lagstiftningen
i denna riktningen sådan utsträckning, att den träffar alla
äktenskap, innan man skapar två viljor af eu och förvandlar man och
hustru till tväune stridande parter. Man invänder visserligen, att ett
sådant förhållande icke skall inträda i de äktenskap, der kärlek, förtroende
och aktning äro rådande, men att undantagsfall från det normala
förhållandet finnas, och der är det godt, att lagstiftningen skyddar hustrus
rätt. Jag bär dock en annan tro om det förra. Jag tror, att man löper
fara att förändra det goda förhållandet i makames ställning til! hvarandra
genom att stifta en lag, som säger till den ena makan: bevaka
dina intressen emot din make och bevaka dem väl. En sådan lag är, enligt
min öfvertygelse, egnad att alstra misstro och oenighet i äktenskapet
och, så att saga, inom hushållet skapa två fiendtliga läger. Detta är
tomma inbillningar, säger man. Vid alla föregående lagförändringar af
dylik beskaffenhet hafva vådor förespeglats; sådana hafva dock icke inträffat
förr, och således bör man icke befara, att den nu ifrågasatta lagförändringen
skall medföra några faror. Låtom oss då so till, Indika lärdomar
historien gifver. Vi finna då, att i det gamla Rom, der man slutade
med att gifva den gifta qvinnan ett skydd så stort, att det i viss
mån förnärmade manens rätt och synnerligast hans borgenärers, inträdde
just den lagstiftning, som afsåg att betrygga hustruns rätt till sin enskilda
egendom, icke under den i sedligt afseende göda tiden utan först på
den sednare tiden, då sederna råkat i förfall och då öfverflödet på lagar
förgäfves sökte ersätta bristen på sedlig kärna.

Ser man på nutiden, så är det eget att just i Nord-Aid enka, h vilket
lands lagar i så hög grad skydda den gifta qvinnans rätt. äktenskapsskilnad
är ytterst vanlig. Jag vill påminna mig, att jag sett uppgifvas, att
i en af Nord-Åmerikas stater, i hvilken det moraliska tillståndet var jemförelsevis
godt, eu tiondedel af de ingångna äktenskapen upplösas genom
skilsmessa. Ett ungefär likartad! förhållande egde ruin i Rom på den

Den 15 Mars, e, m.

285

sednare tiden, ty just då voro äktenskapsskilnader snart sagdt hvardagliga
händelser, medan deremot under de första seldon, då mannen ensam
rådde öfver egendomen, det var ytterst sällsynt att något äktenskap upplöstes
på detta sätt. Ett sådant resultat af eu lagförändring, hvarigenom äktenskapsskilnad
kommer att höra till ordningen för dagen, höra vi söka undvika. Men
hvar har då familjelifvets helgd bäst bevarats? Jo, just hos de folk, som
stadgat egendomsgemensamhet i äktenskapet, nemligen de germaniska folken,
hvilka gifvit upphof åt föreställningen om att boet skall vara en för
båda iuakarne gemensam egendom, men dess förvaltning ställas under en
vilja. Jag lägger synnerlig vigt derpå, att det är enheten i äktenskapet,
som bör upprätthållas och betryggas, icke mannens målsmanskap, ty om
hustrun genom sin ställning till mannen vore bättre i stånd att utöfva
målsmanskapet, skulle jag för min del icke tveka att skänka henne detsamma;
men då mannen nu genom sitt personliga förhållande till hustrun,

i hvilket man icke ifrågasatt ändring, är den mest lämplige dertill, måste
han ock. efter min tanke, råda öfver boet. Jag tillåter mig att härvid
erinra, om hvad lagkomitéen år 1820 yttrar i detta ämne. Don säger
nemligen detta: “Mannens förvaltning af boet är en följd af hans måls mausrätt;

men då viss egendom anses af lagen såsom hustruns enskilda,

höra för utöfning af förvaltningsrätten sådane gränser bestämmas, att
denna egendom icke genom hans ensidiga åtgärder mätte gå förlorad. “

Det är i denna riktning eu förändring i lagstiftningen bör gå. Om
den bygges på denna grund blir den naturlig och sluter sig till de rättsbegrepp,
som af ålder varit gällande och tillämpats. Grundsatsen att eu
gräns bör finnas för mannens förvaltningsrätt, uttalar sig ock i det skydd
för qvinnan, som vunnits genom boskilnadslagen af år 1862, hvilken kali
ytterligare utvecklas.

Det visar sig dock, hvad boskilnadsrätten beträffar, att denna rätt, i
de fall lagen nu medgifver densammas utöfvande, icke varit tillräcklig att
skydda qvintern, emedan hon i de flesta fall, så att säga, dragit sig för
att söka boskilnad. Men hvarföre liar hon då visat eu så stor motvilja
för att anlita den utväg lagen anvisat henne? Jo, troligtvis derföre att
hon ansett, att gemensamhetsförhållandet i äktenskapet skulle i och med
eu boskilnad till stor del försvinna. Det är denna uppfattning af gemensamhetsförhållandet
i äktenskapet, som fatt sitt uttryck i följande yttrande
af nyss åberopade lagkomité. Jag ber att härvid få erinra, att lagkomitéen
bestod af personer, som i allmänhet ansetts ega eu klar blick för
framtidens kraf, och som förberedt liera vigtiga reformer i lagstiftningsväg.
Komitéeu yttrar sig sålunda:

"Att mannens förvaltning af allt, som tillhör samfälligheten, innebär
rättigheten att deröfver fullkomligen råda, kan ej vara underkastadt tvifvelsmål.
Inskränkningar häruti skulle motverka lagens ändamål, i det de
betogo mannen nödig förmåga och verksamhet att försörja sig och hustrun
samt att boet förkofra."

Detta är lagkomitéens yttrande om mannens så mycket klandrade
målsmanskap. Härtill lägger eu ledamot i komitéen följande:

“Sammanförandet af makars egendom till ett bo under mannens förvaltning
är stadgadt till deras inbördes förkofran och för att oskiljaktigt

286

Den i 5 Mars, c. in.

förena deras fördelar cell välfärd samt bereda dem enhet i styrelsen, som
grundlägger ordning och varaktighet i alla samfund.“

Denna uppfattning är icke en tom fras, den lefver i folkets hjertan,
såsom eu talare nyss erkände, och hos den stora landtbefolkningen. hvars
representanter äro bär så talrikt församlade, har den sitt säkraste stöd,
ty det är just på landet, som familjelifvet i allmänhet måhända vårdas
renast och säkrast. Landets målsmän böra derföre väl so till, att de befordra
den sanna kulturen, hvilkens intressen äro oförenliga med brådstörtade
förändringar i lagstiftningen på familjerättens område.

Det är min fulla öfvertygelse, att det bästa sättet att söka bevara
den gitta qvinnans rätt består uti att utsträcka undantagslagstiftningen
(i fråga om giftorätt, förord, boskilnad in. in.) och bereda qvinna» nödigt
skydd i de fall, der sådant visar sig vara af behofvet påkalladt, men icke
uti att ställa hustrun såsom eu stridande part gentemot mannen. Med
denna uppfattning af den riktning, i hvilken lagstiftningen bör gå, måste
jag nu. då något förslag i den af mig antydda riktningen icke föreligger,
inskränka mig till att yrka bifall till Lag-Utskottets hemställan.

1 Herr Törnebladbs yttrande instämde Herrar Magnus Jonsson,
Sven Håkansson, Danielsson och Ösning.

Vidare anförde:

Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Mannens målsmausrätt

öfver q vi nnan är en qvarlefva från hednatiden och har sitt naturliga upphof
i det föreställningssätt, som rådde under denna tid med dess patriarkaliska
styrelsesätt och då husbonden var ensam herrskare i familjen.
Denna i lag tillerkända målsmausrätt träder oss till mötes, äfven dä vi
kasta blicken på feodalsystemets gyllene tider och lagen om mannens målsmansrätt
öfver hustrun vann understöd af den tidens uppfattning. Genom
den alltmera stigande kulturen hafva dock andra förhållanden gjort
sig gällande. Hela samhälle t har fått eu hell, annan uppfattning än
förut. Det är således, i min tanke, nödvändigt ad akta på de röster,
som höjas och söka gorå sig gällande inom familjen äfven i samhällets
lägre kretsar. Eu föregående ärad talare på stockholmsbänken yttrade,
att på landet ännu icke visat sig något verkligt behof af eu förändring i
qvinnans ställning i äktenskapet. Jag vågar dock påstå motsatsen, tv
redan för långa tider sedan har behofvet af eu förändring 1 detta hänseende
framträdt och det vinner alltmera i styrka. Här har uppstått ett
starkt motstånd mot den föreslagna lagförändringen. Man kan dock icke
undra derpå. Sådant har skett och kommer allt framgent att ske genom
brytningen emellan den gamla lagen och det nya föreställningssättet. Det
är nödvändigt att bibehålla den nu gällande lagen för att skydda familjelitvets
helgd, yttrade den siste ärade talaren. Jag är dock öfvertygad om
motsatsen, ty hvad tjenar det väl till att bibehålla den nuvarande lagstiftningen
för makar, som icke kunna lefva i enighet med hvarandra?
Jag hemställer, om det icke är bättre för bevarande af familjelifvets helgd
att göra det för oeniga makar lättare än nu att begära skiljebref. Jag
tror, att lagstiftningen derigenom skulle mera befordra uppkomsten af

Deu 15 Mars, e. ro.

287

lyckliga äktenskap, än som nu är förhållandet. l)å här blifvit så mycket
ordadt om landet och det föreställningssätt, som man antager der vara
det allmänna, så vill jag för min del nämna, att man har fyrfaldiga
exempel derpå, att de yngre qvinliga medlem marne af landtbefolkningen
nu för tiden icke vilja inträda i äktenskap, utan köpa sig för sitt kapital
eu jordegendom och sköta sig sjelfva. Frågar man dessa qvinno!'' om anledningen
till deras motvilja för det äkta ståndet, så erhåller man i de
aldra Bestå fäll det svaret: nej, vi vilja icke hafva eu man, då vi icke
ega någon säkerhet derför, att han icke skall inom några få år förstöra
vår förmögenhet och gorå oss sjelfva olyckliga. Det är således äfven
från landet, som ofantligt många röster höja sig för eu lagforändring i
detta hänseende. Att en sådan förändring är af ett verkligt behof påkalladt,
kan visas med många exempel. Om man betraktar de brottmål,
som i våra dagar förekomma, ser man att det icke är så sällsynt, att
man ocli hustru misshandla hvarandra, att de till och med stämpla mot
hvarandras lif. Vore det icke under sådana förhållanden bättre, att lagstiftningen
ginge i deri riktning att äktenskapsskilnad gjordes lättare, än
att, såsom nu är fallet, befästa sådana olyckliga äktenskap?

Jag vill icke längre upptaga tiden, då jag hört så många ledamöter
begära ordet, utan inskränker mig till att yrka afslag på Utskottets hemställan
i denna punkt och bifall till Herr Philipssons reservation.

Flen'' Rubenson: Den talare på kalmarbänken, hvilken afbröt den

enformighet, som hittills varit rådande i diskussionen, åberopade, bland
andra skäl, lagkomitéens auktoritet, och det sätt, hvarpå komitéeu uppfattat
hithörande frågor. Jag ber att för eu alldeles motsatt åsigt få åberopa
en lika stor auktoritet, eu ännu lefvande rättsiärd, hvilken såsom sådan
innehar eu rang, som jag tror mig kunna våga säga, att ingen annan här
i landet vill bestrida honom, jag menar den vördnadsvärde Professor Schlyter.
Då lagkomitéens förslag offentliggjordes, vai'' han en bland dem, som
drogo i härnad mot detsamma och lian gjorde detta ungefärligen från
samma ståndpunkt, som den, hvilken den ärade talaren på kalmarbänken
nu intager, men- med den skilnad, att lian gick till väga med vida större
konseqvens. 1 fråga om der, af lagkomité» afgifna förslag angående egendomsförhållandet
makar emellan, i hvilket förslag lagkomitéen tillstyrkt, att
den olikhet i afseende å giftorätten, som egde ruin enligt landsrätt, skulle
med vissa undantag upphöra, anmärkte lian, att lagkomitéen icke förfarit
följdriktigt. Jag ber åt.t få. uppläsa Hägra af de betraktelser, hvartill berörda
förslag gaf honom anledning och de skäl lian anförde, deremot. “Vi
kunde torf åras “ — yttrar lian bland annat—“öfver det oväntade resultat,
hvartill lagkomitéen i denna fråga kommit, att nemligen den hittills gällande
giftorätten efter landsrätt ej står att förena med äktenskapets väsende.
Men vi behöfva ej taga så illa vid oss; ingen fara är på tärde. Äktenskapet
är grundadt på naturliga förhållanden, för hvilka det af iagkomitéen
uppställda jemlikhetsbegreppet är alldeles främmande. Enligt dessa naturliga
förhållanden äro hvarken båda könen i allmänhet, eller man och
hustru i synnerhet, eller föräldrar och barn, eller bror och syster, eller
äldre och yngre syskon, på det sättet ställda i bredd med hvarandra, att
en jemlikliet i rättigheter dem emellan skulle vara en nödvändig följd af

•J88

Den lö Mars, e. in.

eu sådan förment naturlig jemlikhet. Tvärtom: just den naturliga olikheten
har föranledt en olika “fördelning af inbördes rättigheter-1 emellan
dessa personer, hos det ena folket på ett sätt, hos det andra på ett annat.
Hvad makar beträffar, är det en gudomlig lag, som skall gälla så länge
verlden står, att mannen skall vara hustruns herre, att de båda äro ett
kött, men mannen hustruns hufvud". Vidare säger han — och detta ber
jag att få särskild!, framhålla mot min vän på kalmarbänken — att “lagkomitéeu,
som, för att vara konseqvent, hade bort tillägga makarne i allt
jemlika rättigheter, ej kunnat undgå att förklara, att mannen är hustruns
målsman, och eger öfver boet råda; att hustrun ej är tillåtet att sluta
något aftal om fast egendom, ej heller pantsätta, sälja eller bortgifva något
af lösören i boet, utan mannens tillstånd-1. Der se vi alltså, hurusom eu
man, på hvars omdöme man kan lita, förklarar, att, när lagkomitéen tog
ut det första steget och medgaf åt båda makarne i vissa fall lika rätt i
boet, borde följa såsom den yttersta konseqvensen af denna grundsats
hvad som i reservationen nu påyrkas, eller att stadgandet om mannens
målsmansrätt skall uteslutas ur lagen.

I enahanda riktning uttalar sig samme rättslärde man om tvänne
andra reformer, hvilka numera äro genomförda, jag menar qvinnans rnyndigblifvande
vid 25 års ålder och giftomannarättens upphörande, då hon
blir myndig. 1 detta hänseende yttrar han, bland annat, följande: -Saken
har en djupare grund. Om qvinnan uppfostras ej blott, såsom lagkomitéen
säger, inom eu Hängare krets, utan ock för eu sådan, nemligen för
det inre husliga lifvet, så frågas: hvarföre uppfostras hon då så? Man
behöfde ju blott uppfostra barn af begge könen lika, sä kunde man i alla
afseenden utföra den jemiikhetsidé, som utgör ett af symbola i den moderna
visheten — man behöfde då icke stadna vid den lika gifto- och
arfsrätten, man behöfde icke hafva undseende för eu lika myndighetsålder
för båda könen (och i sjelfva verket gör den af lagkomitéen bibehållna
skiinadeu af fyra år ingenting till saken) — tillgången till alla civila,
ecklesiastika och äfven militära embeten kunde öppnas för qvinnor likasom
för män — med ett ord, all borgerlig skilnad mellan könen kunde
upphäfvas". Han förutsåg i sin visdom hvarthän reformen bär, ocli derför
kau man icke annat än hålla honom räkning. Detta förhållande utgör
ock ett af bevisen derför, att vi befinna oss på rätt väg, då vi vilja upphäfva
målsmansrätten. Den, som icke inser detta, oaktadt de föregående,
af mig nyss omnämnda reformer, hvilka redan vidtagits i riktningen af
qvinnans likställighet och hvartill jag vill ytterligare lägga den lika arfsrätten,
den, som icke vill erkänna denna konseqvens, står icke på samma
följdriktiga ståndpunkt som Klen författare, jag åberopat. lian var ej rädd
att utdraga konseqvenserna till deras yttersta gränser. Han hyllade tydligen
den satsen: -må verlden förgås, blott lagen har sin gång*1.

I den afhandling, hvarur jag nu uppläst några stycken, utveckla!-han på ett annat ställe konseqvensen af mannens ställning i äktenskapet
sådan han tänkt sig den. Denna utveckling förekommer i sammanhang
med eu fråga, som de, hvilka ej hört talas derom, knappt skulle kunna
tro, att den kunde för endast några och 30 år tillbaka på allvar uppkastas
af en rättslärd — den frågan nemligen, om mannen hade rätt att

aga

Den 15 M:irä, e m.

289

aga sin hustru och han bevisade eller trodde sig bevisa, att mannen efter
1784 års lag hade en sådan rätt. Han sluter sig dertill på den grund,
att, då i Magni Erikssons landslag fanns ett stadgande, som innehöll, att
mannen hade rätt att skäligen aga sin hustru eller, såsom orden lyda:
‘•näpser han henne för brott hennes skäligen, vare saklös", och lagstiftaren
vid affattande! af 1734 års lag icke uttryckligen uteslutit detta stadgande
ur lagen, men ett upphäfvande af en förut uttryckligen stadgad rättighet
hade måst ske med uttryckliga ord, vid sådant förhållande och vid en
jemförelse med den nya lagens lydelse i öfrigt, den förr uttryckligen medgift
rättigheten att aga fortfarande måste anses vara orubbad. Jag ber
Eder, mine Herrar, bemärka, att den lagparagraf, här afsågs, förblef gällande
linda till år 1801. Den lydde sålunda: "Hvilken man af hat, eller
i dryckenskap eller för annan qvinnas skull, slår hustru sin blå eller
blodig, lam eller lytt; vare det allt i tveböte. Slår hustru man sin; stånde
samma rätt". Med stöd af detta lagrum förklarades nu, att mannen hade
rätt att aga hustrun, och befintligheten af denna rätt grundades på de
skäl, som jag redan citerat. Jag vill särskild! nämna, att anledningen
hvarför en sådan slutsats, oaktadt lagens tystnad, ansågs berättigad, var
den, “att det vore uppenbart, att lagstiftaren endast derföre uteslutit tillägget
om den tillåtna agan, emedan han ansett betänkligt att genom uttryckligt
medgifvande af eu sådan rättighet synas likasom uppmuntra till
dess begagnande". Författaren går än längre och försvarar denna mannens
rätt mot dem, som påstått, att eu lagstiftare omöjligen kan gilla
något så groft som det, att eu man agar sin hustru. "Ett sådant påstående",
säger han, “grundar sig likväl helt och hållet på okunnighet; ty
våra äldre lagar hafva uttryckligen stadgat just det, som eu sådan lagtolk
menar icke vara möjligt; och ställningen har alldeles icke så förändrat
sig, att icke de vigtiga skäl, som våra äldre lagstiftare i denna fråga funno
vara gällande, skulle äfven hafva gällt för nyare tiders lagstiftare. Desse
hafva ganska väl insett, att, bland den lägre folkklassen, i hvars ställning
en lagstiftare också måste sätta sig, förhållanden kunna inträffa, der en
vanartig, egensinnig eller i högsta grad vårdslös hustru endast med aga
skulle std att rätta — der en med förstånd använd tuktan kunde föra
hustrun till besinning och verka till återställande af ett bättre förhållande
makarne emellan, då deremot, utan detta botemedel, den för alla föreställningar
döfva och genom dem ännu mera uppretade hustrun skulle
genom ett fortsatt och ökadt dåligt förhållande allt mera göra äktenskapet
olyckligt och förbittra mannen på ett sätt, som äfven för hustrun komme
att medföra ett fortfarande lidande, vida svårare än det, af en i rätt tid
verkställd skälig aga, och att ett förbud mot mannen att bruka detta
vapen skulle i sådant fall vara att betaga honom det enda medlet att befästa
sitt husbondevälde och hålla hustrun i tygeln, enär väl ingen kan
finna det rimligt att mannen skulle vid domstolen anklaga hustrun, utan
för verkliga brott, eller då han sökte skilnad i äktenskapet", och vidare:
“att den husliga kretsen måste vara fridlyst för ett sådant inträngande
af den lagstiftande beställsamheten och af domaremaktens åtgärder, hvarigenom
oberäkneliga ledsamheter skulle uppstå, utan att det åsyftade ändamålet
ändå stode att vinna". Jag frågar Eder, mine Herrar, om man

Riksd. Prof. 1873. 2 Afd. 2 Band.

290

Hen 15 Mars, e.

icke häi återfinner för detta speciela fall ängdun alldeles samma skäl, som
vi nu fått höra ånyo anföras till stöd för målsmansrättens bibehållande,
fastän man icke velat så tydligt uttala den. Och hvad är målsmansrätten?
Enligt mitt förmenande allenast en återstod, som står qvar och spökar
efter den uppfattning af förhållandet mellan äkta makar, som i det anförda
citatet gifvit sig luft på ett så konseqvent och eklatant sätt. Jag
her att särskildt få lägga den ärade representanten från Kalmar på hjertat
denna konseqvens af det äldre systemet, på det att han må jemföra den
med hvad han nyss yttrade om de båda viljor, som man skulle skapa,
och den oenighet som skulle alstras i äktenskapet, samt den sjelfviskhet’
som skulle hos en hustru uppstå, om man ej tillät mannen att i egendomsrättsliga
förhållanden vara hennes målsman.

Här har ock blifvit af densamme talaren yttradt, att den allmänna
meningen ännu icke vore nog klar i uppfattningen af denna fråga, och att
detta förhållande vore ett skäl, hvarför man nu borde förkasta reservantens
förslag. Jag tror, att om man fästat tillräcklig uppmärksamhet vid hvad
Professor Schlyter yttrat beträffande inålsmansskapets upphäfvande såsom
den nödvändiga konseqvensen af de öfriga reformer inom detta område föllagstiftningen,
hvilka han för sin del icke ansett lämpliga, men vi numera
bragt till verklighet, vi då skulle befinna oss på det klara till denna fråga
och inse, att eu dylik åtgärd endast är med följdriktighet påkallad af de
föregående.

Att ett sträfvande i sådan riktning vid föregående riksdagar icke
lyckats att tillvinna sig afseende har också blifvit af samme talare åberopadt
såsom ett skäl att icke genomföra denna förändring af vår lag.
Man bör dock erinra sig, att detta är fallet med alla stora reformer. De
gå icke första, icke andra, icke tredje gången heller, men slutligen gä, de
ändock. Må vi blott fästa tanken vid den reform, på grund af hvilken
vi nu iiro i tillfälle att på detta rum behandla denna fråga, jag menar
naturligtvis förslaget om nationalrepresentationens ombildning. Det blef
som vi veta, icke genomfördt första gången, och många försök måste göras,
innan det lyckades. Så är det äfven med den reform, om hvilken nu
är fråga.

Jag skall icke uppehålla Kammaren längre. Jag vill blott, innan jagslutar,
framställa en erinran mot den åsigt, hvarmed talaren på kalmarbänken
slutade sitt anförande och som innefattas i antagandet, att till
undanrödjande af de öfverklagade missförhållandena förändringen borde
gå i deri riktning, att den undantagslagstiftning, som nu i vissa fall förefunnes
och vore afsedd att skydda den gifta qvinnans rätt, skulle än vidare
utsträckas. Jag anser för min del, att lagreformen bör gä i eu alldeles
motsatt riktning. Såsom eu hvar torde kunna förstå, äfven om han icke
hört talas derom, var det ursprungliga förhållandet makar emellan det,
att mannen egde allt och hustrun intet. Men man förbiet icke allt för
länge på den ståndpunkten, och af länder i Europa är det numera endast
England, som i vissa fall ännu qvarstår på densamma. De öfriga hafva
delat sig i tvänne grupper, såsom den ärade talaren jemväl antydde. Den
ena gruppen är den, som grundat sin lagstiftning på den romerska rätten
och infört det derifrån hemtade dotalsystemet, enligt hvilket hvardera af
makarne har sin särskilda egendom. Til! den andra höra de, som stå på

i/en lö Mars, «. in.

291

gemiauisk grund, och dit räkna vi oss. Till det germaniska rättsbegreppet
hör, att hustru och man hafva gemensam egendom. I vårt land har, i
olikhet med hvad som egt rum i våra grannländer Norge och Danmark,
denna grundsats dock icke blifvit till fullo genomförd, för så vidt som
lagstiftningen från det gemensamma boet undantagit fast egendom på landet,
som endera maken ärft eller före äktenskapet förvärft. Om vi,
såsom jag föreställer mig, fortfarande vilja lefva efter den rättsgrundsats
vi härutinnan ärft från förfädren, synes det mig, som skulle vi beträda eu
oriktig väg, om vi vilja skydda den gifta qvinnans rätt genom att ännu
ytterligare utvidga området för nu gällande undantag. Den rätta vägen
torde väl vara den, att, då lagen i allmänhet tillerkänner gift qvinna hälften
i boet, man icke låter detta medgifvande fortfarande stå såsom ett
tomt ord, utan omsider gör det till verklighet genom att låta henne
få deltaga i förvaltningen af hvad henne blifvit tillagdt i det gemensamma
boet.

Jag anser det äfven från eu annan synpunkt vara af vigt, att stadgandet
i 9 kap. Giftermåls-balken så fort som möjligt upphör att vara
gällande, och detta på just den grund, som representanten från Kalmar
åberopat, att lagarne utöfva ett stort inflytande på sederna. Så länge
lagen säger åt mannen: “Du har rätt att fritt disponera ej blott öfver
din egen, utan äfven öfver ditt hustrus lott i boet. Du har för det sätt,
hvarpå du utöfvar denna förvaltning, ej skyldighet till räkenskap inför
någon lag eller några myndigheter. Du står derför blott till svar inför
ditt eget samvete;" så länge lagen låter mannen intaga denna ansvarsfria
ställning, befarar jag, att han icke skall sköta hustruns egendom så
som sig hör. Tag bort ur lagen denna rätt, och jag är förvissad att derigenom
icke skall vållas någon våda eller alstras någon oenighet i lyckliga äktenskap.

Lag-Utskottet förklarar, att lagen bör vara skrifven för det allmänna
förhållandet, men icke för undantagen, och ändock anser Utskottet, att
i lagen bör fortfarande bibehållas stadgandet om mannens mälsmansrätt,
hvilket just har sin egentliga betydelse i de undantagsfall då enighet icke
råder emellan makarne.

På hufvudsakligen dessa skäl förenar jag mig med de talare, Indika
yrkat bifall till Herr Philipssons reservation.

Med Herr Rubenson instämde Herr JEnglander.

Herr Friherre Fock: Herr Talman, mine Herrar! Här är så myc ket

taladt i denna fråga, att jag kunde afstå från ordet, om jag icke
tydligen såge, att hela denna öfverläggning öfvergätt till en öppen votering,
och vid sådant förhållande vill jag ej försumma att i korthet gifva
tillkänna min opinion i frågan.

Jag eget- icke någon juridisk sakkunskap, jag har lyckligtvis icke heller
någon juridisk erfarenhet i detta hänseende. Derför kommer jag ock
att tillhöra dessa djerfva luftseglare inom kulturens område, som fylla
sin ballong jag vet icke med hvad, och detta torde för Kammaren vara
likgiltigt; men jag är dock öfvertygad, att ballongen skall segla i rättvisans
och billighetens luftkrets, derföre låter jag den gå.

I Lag-Utskottets betänkande framhålles, att mycket blifvit gjordt för
att förbättra qvinnans ställning: att gifva henne uppfostran, att bereda

Den 15 Mars, e. in.

292

henne kunskaper och bildning; att skaffa henne forvärfskällor; och äfven
vid denna riksdag hvilar en vigtig fråga af detta slag på Riksdagens bord.
Men, inine Herrar, om man bereder qvinnan tillgång till dessa andliga och
materiela förmåner, kan man vänta sig, att hon skall utan synnerlig tvekan
och betänksamhet uppoffra den frihet, hon sålunda förut haft att
förvärfva och att råda öfver sin egendom? Men en sådan uppoffring måste
hon underkasta sig vid inträdet i äktenskap. Kan man icke befara, att
man på denna väg framkallar ett samhällsondt af vådligaste beskaffenhet,
och som jag ej nu vill närmare relatera? Kan man ej befara, att just
genom de förmåner man beredt och ytterligare vill bereda qvinnan, äktenskapens
antal skall förminskas? För min del befarar jag, att ett sådant
resultat småningom skall inträda, om man icke förskaffar qvinnan den
trygghet och säkerhet äfven inom äktenskapet, till hvars förvärfvande
utom detsamma man gjort henne berättigad, och till hvars utöfning man
genom uppfostran och bildning gjort henne skicklig.

Lag-Utskottet vill nu, att lagen skall uppträda och verka i äktenskapet,
sedan friden är störd och således i allmänhet först sedan det är
för sent. Lag-Utskottet antager, att tillvaron af eu sådan lag som den
nu åsyftade, skulle verka menligt och framkalla förvecklingar äfven i lyckliga
äktenskap. Ack. inine Herrar, i de lyckliga äktenskapen, der kärlek
och förtroende äro rådande, der, såsom skalden säger, finnas “två själar
och en tanke, två hjertan och ett slag," der skulle lagen förgäfves träda
emellan för att stifta ondt. Der skall Riksdag, Regering och lagparagrafer
ingenting förmå till att störa det goda förhållandet. Jag är fullt förvissad,
att de förblifva alldeles oberörda af sådana yttre omständigheter.
Men i äktenskap af annat slag, i de icke lyckliga sådana, om hvilka man
kunde säga att de omfatta två själar och två tankar, två hjertan och
två slag, der vore det, enligt mitt förmenande, lyckligast om en lag funnes,
som verkade till förekommande af det onda, innan det är för sent.
Lag-Utskottet invänder, att, om giltiga skäl förekomma för hustrun att
få mannen skild från förvaltningen af hennes andel i boet, så lernnar boskilnads-lagen
dertill anvisnnig; men jag betviflar att denna lag, annat än
undantagsvis, blir tillämpad, förr än den ifrågavarande andelen redan är
förskingrad.

Man har här med all rätt uttalat en skarp förkastelsedom öfver hjertlösa
män och fäder, hvilka lemna mödrar och barn i elände. Jag hemställer
likväl, om dessa mödrar och dessa barn skola känna sig fullt tillfredsställda
med dylika varma ord, med nämnda förkastelsedomar, som
nationalrepresentationen uttalar öfver ett beteende, som den ej med begagnande
af sin lagstiftningsrätt vill söka förhindra och afhjelpa.

Jag yrkar bifall till Herr Philipssons reservation.

Herr P. Staaff: Då jag kastar blicken på klockan och märker, att
hon visar på ''/2 12 och vet, att en stor mängd talare efter mig anmält
sig till ordet, anser jag mig skyldig att vara i största måtto kort.

Frågan är, som man finner, för denna gång fallen, och således ligger
ej stor vigt uppå att nu ingå i bemötande af hvad en och annan talare
må hafva anfört i strid mot den åsigt man sjelf har. Bataljen är för
denna riksdag utkämpad. Striden är emellertid, äfven utom riksdagen,

Den 15 Mars, e. m.

293

öfvertageu af händer, hvilka, om än aldrig så lena, egendomligt nog sällan
lära släppa sitt tåg, och de understödjas af bundsförvandter, hvilka säkerligen
skola draga försorg derom, att man åter får upplefva stridens
dagar. Och komma stridens dagar än en gång, då blir alltid tid att
kämpa och tillfälle att närmare redogöra för sina åsigter.

Nu vill jag endast uttala den åsigt, att jag på rationel skäl vill
medgifva, att gift qvinna skall hafva full rätt att, oberörd af mannens
vilja, sjelf helt och hållet ensam och med full makt och myndighet förvalta
den enskilda egendom, som är hennes efter nu gällande lag, och att
jag äfven är benägen att utsträcka området för denna hennes enskilda
egendom derhän, att jemväl ärfd fastighet i stad må deruti ingå. Deremot
kan jag omöjligen, och jag anser icke heller tideu ännu vara dertill mogen,
efterskänka mannens målsmansrätt öfver det gemensamma boet eller
gifva till spillo den grundsats, att hvad under äktenskapet förvärfvas skall
vara gemensamt, och att mannen deröfver må styra. Ty om man äfven
hyser den starka känsla som den föregående talareu, hvilken sjelf förklarade,
att han vore en känslans man, torde man dock icke kunna bestrida,
att, derest man vill taga exempel från höger och venster, man
skulle kunna åberopa känslans intryck till stöd för likaväl den ena åsigten
som den andra. Min öfvertygelse är den, att — med det föreställningssätt
som ännu är rådande på landet och som jag, trots de landsortsrepresentanter,
hvilka här uttalat en åsigt i annan syftning, fortfarande
påstår der finnas och vara vida öfvervägande, åtminstone inom den ort
jag tillhör — någon sådan förändring i lagstiftningen, hvarom nu är fråga,
icke är af nödvändigheten påkallad eller skulle annorledes än med motvilja
mottagas; och äfven om man ej vill medgifva detta, qvarstår dock
tydlig och klar den sanningen, att i och med detsamma man låter lagen
på förhand förklara, att det icke tinnes ens i boets förkofran någon gemensam
punkt der makarnes sträfvanden böra mötas, ställer man sig på
en ganska betänklig ståndpunkt. Det kan visserligen komma en tid, då
anledning må finnas att vidtaga någon reform i sådan riktning, som motionären
påyrkar, detta vill jag icke bestrida, men ännu tror jag, att för
äktenskapets lycka, bestånd och välsignelse det är nödvändigt hafva qvar
denna gemensamma sträfvan, och den blifver tillintetgjord i samma stund
man förklarar, att inom äktenskapet någon gemensam egendom icke finnes.
Ty om man vill vara lika uppriktig nu som 1871 års motionärer
voro, skall man nödgas medgifva, att bakom den fråga, som nu debatteras,
i sjelfva verket ligger ett upphäfvande af den fullständiga egendomsgemensamheten,
som, bland annat, just utgör eu bestämmande karakter
för äktenskapet. Skulle hvar och en af makarne enskild! ega hvad de
under äktenskapet förvärfvade, så måste i konseqvens härmed giftorätten
försvinna. Hvad blir då följden. Eu talare har ju här helt nyss anfört
det exemplet, att, om i ett äktenskap en man förtjenar en viss summa
penningar, men hustrun genom sin kloka och ändamålsenliga hushållning
besparar kanske hälften af detta belopp, så och enär det icke kunde sägas,
att summan blifvit af henne utan af honom förvärfvad, skulle under
nuvarande förhållanden den förmenta orättvisan sedermera kunna inträffa,
att, om mannen dör, eller gör konkurs eller boskilnad eget'' rum, hon går i
mistning af all andel i des3a af mannen förvärfvade medel, hvilka dock

294

Den 15 Mars, e. m.

rätteligen borde betraktas såsom hennes tillhörighet, i deri mån desamma
utan hennes våldsamhet och sträfvande!» icke skulle hafva blifvit besparade.
Då blefve hennes lott att komma på fattigstugan. Detta exempel
påpekar ju uppenbarligen en farlig konseqvens af motionen, och säkert är,
att det steg man nu vill taga skall komma att efterföljas af eu lag, som
är bygd på den grundsatsen, att giftorätten skall försvinna.

På dessa grunder och enär, hvad beträffar Herr Philipssons reservation,
jag anser det vara olämpligt att till regeringen ingå med eu enkel
fråga utan att låta den åtföljas af särskild motivering, som kan hemtas
ur reservantens egna motiv, då inga andra framställts, och dertill kommer,
att frågan redan är för denna riksdag fallen genom Första Kammarens
beslut samt för öfrig! genom ett års uppskof väl ej någor, stor
olycka sker, instämmer jag med dem, som förordat bifall till Lag-Utskottets
betänkande.

Herr Philips.son: Herr Talman, mina Herrar! Anledningen der till,

att jag, som i Lag-Utskottet mot detta betänkande afgifvit eu särskild
reservation, hvilken här föreligger, så sent yttrar mig i frågan, har
varit den, att jag haft den stora glädjen förnimma, hurusom de fleste
talare, hvilka under denna långa öfverläggning haft ordet, instämt i det
slut. hvartill jag i min reservation kommit och som innefattas i den
hemställan jag der tillåtit mig gorå, “att Riksdagen, i anledning af hvad
Herr Walldén i sin motion anfört, måtte besluta att i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t, vid pröfning af 1871 års Riksdags underdåniga
framställning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida ej, med
särskild! fästad! afseende å den sedermera vidtagna lagstiftningsåtgärd,
hvarigenom mö, som ej står under giftoman, berättigats att sjelf göra
äktenskapsförord, lagstiftningen rörande den gifta qvinnans egendomsförhållande
bör gå uti den riktning, att densamma i vidsträcktare mån,
än som med sistnämnda skrifvelse åsyftats, befrämjar hennes likställighet
med mannen i förmögenhetsrättsligt hänseende. “

Den talare, som egentligen opponerat sig mot detta mitt förslag till
beslut anmärkte, att det, enligt hans förmenande, vore olämpligt, att
denna Riksdag, förrän Kongl. Maj:t, såvidt kändt är, hunnit taga 1871 års
Riksdags skrifvelse!- under öfvervägande, skulle aflåta en ny skrifvelse i
samma ämne. -lag tror, för min de), att detta resonuerneut är oriktigt.
Ty om man kommer till den åsigt, att det sätt, hvarpå en föregående
Riksdag tänkt sig afhjelpa ett öfverklagadt förhållande, icke är praktiskt
och riktigt i och för sig, samt en förnyad framställning i det vigtig»»
ärendet väl måste vara eu bjudande pligt, för så vidt, som man icke önskar,
att regeringen skall egna sig åt en lösning af frågan, som man icke
längre eftersträfva!-; huru mycket större skäl har man icke att så förfara,
då under mellantiderna inträffat eu särskild, vigtig Händelse, som,
vid deri tidpunkt då skrifvelse!) blef beslutad, icke var förutsedd, eller
den af mig i reservationen nämnda ändring uti gällande lag, att myndig
ogift qvinna numera icke står under giftoman.

Jag ber för öfrigt att såsom stöd för min uppfattning, beträffande
olämpligheten af berörda skrifvelse, få åberopa en enda punkt af de»! reservation,
som afgafs emot Lag-Utskottets betänkande i denna fråga vid

Den 15 Mars, e. in.

295

1871 års riksdag. Den punkten talar enligt min tanke mera än allt annat
mot den med samma skrifvelse åsyftade åtgärd. Reservanten yttrar
nemligen följande: “Med den hos oss rådande uppfattning af den äktenskapliga
enheten och makarnes inbördes ställning och förhållande skulle
ett förord af nämnda innehåll nästan ovilkorligen uppfattas såsom ett redan
före äktenskapets ingående tillkännagifvet misstroende till den blifvande
äkta mannens förmåga eller ordningssinne och goda vilja; ett dåligt
förebud för det blifvande äktenskapets lycka och ett uttryck af bristande
förtroende, hvilket under äktenskapets hela fortgång skulle ständigt ånyo
återkallas i minnet, men till hvars frammanande vid äktenskapets början
och ingående, just derföre, föga benägenhet torde finnas". Om detta omdöme,
hvilket icke torde blifva så lätt att vederlägga, var berättigadt i
en stund, då hvarje ogift qvinna hade giftoman, hvilken kunde inlåta sig
i dessa förhandlingar om äktenskapsförord med hennes tillämnade make,
lära väl samma invändningar vara än mera befogade, då till följd af
Kongl. förordningen den 8 November 1872, som bestämmer, att myndig
qvinna icke står under giftoman, hon numera sjelf skulle i de flesta fall
komma att afhandla detta ömtåliga ämne med sin blifvande man, derest
icke vid sådant förhållande kan vara fara värdi, att, såsom jag i reservationen
äfven antyda ett dylikt förord alldeles uteblefve. Jag är här
försedd med uppgifter från statistiska byrån, för år 1871, hvilka utvisa,
att medelåldern för qvinno!’, som ingå äktenskap, är 28—29 år för landsbygden
och för stad något högre. Således skulle, som jag sade, i de flesta
fall komma att, beträffande äktenskapsförord, för qvinnan inträffa ettdera
af de båda alternativ jag omförmält.

Jag skall icke mycket längre trötta Kammaren, då det nu är midnatt.
Enär emellertid den ärade talare, som näst före mig hade ordet, förmenat,
att jag med min reservation skulle afse att åstadkomma ett upphäfvande
af egendomsgemensamheten makar emellan, måste jag förklara,
att ett dylikt antagande är ett stort misstag. Jag her nemligen att i
korthet få erinra — hvad min reservation, om den läses med någon uppmärksamhet,
tydligen gifver vid handen — att jag alldeles icke velat framkalla
någon ändring i lagen sådan den är, hvad angår egendomsgemensamheten
i boet, men jag har ansett, att målsmansrätteit och den dermed
förenade ensidiga förvaltningsrätten borde borttagas och detta derföre, att
jag med reservationen icke hufvudsakligen, ännu mindre uteslutande, åsyftar
sådana bon. der förmögenhet finnes. Ty i afseende å den tror jag
för min de!, att man i betydlig och väsendtlig mån kan skydda qvinnans
lösa egendom, lika väl som lagen i visst fall omhägna!’ den fasta egendom.
som hon ärft eller förvärf!. En omtänksam fäder, som vill bevara
åt sitt barn oqvald denna rörliga förmögenhet, behöfver nemligen blott
nedlägga dem i räntebärande obligationer, förklara, att dessa värdepapper
äro undantagna från den blifvande mannens giftorätt och deponera dem
jemte tillhörande kuponger i eu bank, med föreskrift dels att det kapital,
som af obligationerna representeras, icke får utbetalas före en viss tidpunkt,
och dels att dessa obligationer i intet fal! få till mannen öfverlemnas.
Derigenom är visserligen mannen på grund af sin målsmansrätt obe -taget att lyfta utdelningen å obligationerna och qvittera kupongerna;
men om han förslösar medlen och hustrun begär boskilnad, kommer hon,

med mannens uteslutande, i besittning af kapitalets afkastning och kan
jemväl, i öfverensstämmelse med de vid depositionen gjorda vilkor, få om
händer taga sjelfva obligationerna. Således är efter min åsigt redan med nuvarande
lagbestämmelser icke så obetydligt sörjdt för qvinna i förmöget
äktenskap.

Deremot, mi ne Herrar, är detta ej fallet i medellösa äktenskap. Hvad
vill det i afseende å dessa säga, att lagen talar om qvinnans enskilda
egendom, då hon icke har någon egendom. Der är hennes enda tillgång
hvad hon förvärfver, hennes arbetsförtjenst för dagen. Der just är en
lagförändring i antydd riktning högst af nöden. Och om den äfven i många
fäll skulle visa sig vanmäktig att alldeles förhindra mannens missbruk af
sin makt öfver qvinnans förvärf, lefver jag i viss öfvertygelse om det stora
och välgörande inflytande, som det medvetandet skulle utöfva å mannens
ställning, att båda hafva lika rätt, och att häri icke vidare är qvinnans
herre.

Man har sagt att det vore nödvändigt, att i äktenskapet en finnes
som styr. Jag tror dock icke, att en sådan åsigt rätt öfverensstämmer
med hvad som eger ruin i hvarje annat enskildt bolag, likasom icke heller
med det sätt hvarpå detta bolagsförhållande betraktas i vår lag. Och att,
i afseende å egendomsförhållandet, äktenskapet kan anses som ett bolag,
har jag sökt framhålla i min reservation. En dylik uppfattning gör sig
ock gällande på flera ställen i lagen. Sålunda är t. ex. stadgadt, att om
mannen eller hustrun draga något lönliga undan hvarandra, betraktas sådan
bodrägt utur enahanda synpunkt, som då bodrägt eger rum af bolagsman.
Vidare förekommer i Giftennålsbalken ett stadgande, der lagstiftaren
sjelf begagnat ordet “bolag11 om den äktenskapliga föreningen.
Jag tror vidare, för min del, att genom att borttaga målsmansrätteu och
underlätta för båda makarne möjligheten att erhålla boskilnad, man skulle
stärka äktenskapets sedliga betydelse. Jag tror, att en sådan åtgärd skulle
medföra eu nyttig och helsosam verkan i det hänseendet, att äktenskapsbandet
sammanhölies och fastare åtdroges, att qvinnan, då hon finner, att
mannen stål* i begrepp att förslösa boets tillgångar, i rättan tid kunde
utan att behöfva emot mannen uppträda såsom anklagare, taga hand om
sin andel i boet. Ett gammalt ordspråk säger, att, då nöden träder in
genom dörren, flyger kärleken ut genom fönstret, och jag anser, att det
vore gagneligt, om ett sådant boskifte i ty fall kunde ega rum, ju förr
desto heldre, hvarigenom total ruin mången gång skulle förhindras. Erfarenheten
visar, att, då bolagsmän, hvilka, när de först förena sig till
gemensam affärsverksamhet, hysa känslor af aktning och förtroende för
hvarandra, men efter eu kortare sammanvaro spåra någon meningsskiljaktighet
i fråga om bolagets gemensamma angelägenheter, utan dröjsmål
upplösa bolaget, det personliga, goda förhållandet fortfar. Men ju längre
de förblifva i bolagsförhållandet till hvarandra, sedan beträffande affärernas
handhafvande stridiga åsigter yppats och fått rotfästa sig, desto
meiu säkert är det, att bolagsmännen slutligen skiljas åt såsom fiender,
under det att deremot, om i rätt stund bolaget upplöstes, det forna vänskapsbandet
antagligen förblifvit orubbadt.

Ett vigtigt skäl hvarför jag för min del är öfvertygad derom, att målsmansrätten
måste upphäfvas, är dessutom det, att den sociala ställning,

Den 15 Mars, o. m

21)7

som qvinnan numera börjat antaga, med nödvändighet klöfver, att man
så bereder, att bon såsom gift ej längre förblifver ställd under mannens
målsmanskap, och jag får säga, att, då hon anses lämplig att öfvertaga
befattningar i statens tjenst, då hon kan blifva anställd t. ex. såsom kassör
i en bank, jag ej förstår, huru man vill tänka sig möjligheten deraf, att
mannen skall vara hennes målsman, så att han skulle kunna tillvälla sig
disposition öfver medel, som hon för statens eller den enskilde principalens
räkning om händer bär. Härtill kommer, att, i följd deraf att qvinnan
börjat egna sig åt akademiska studier, lagstiftningen mer och mer bör gå
i sådan syftning. Kongl. Maj:t har ju, som bekant är, helt nyligen från
våra universitet infordrat uppgifter, huru med examina för qvinnor skulle
kunna anordnas. Det kan ju således möjligen hända, att en qvinna kunde
efter afslutade juridiska studier blifva sakförare, hvartill jag ingalunda
anser henne olämplig. I Göteborg har för helt kort tid sedan blifvit anställd
en fattigsakförare, och jag tror att, om någon skicklig qvinlig jurist
funnits att tillgå, hon mycket väl kunnat blifva dertill antagen. Men om
hon än så mycket utmärkt sig vid utöfvande af en sådan befattning, i
samma ögonblick hon trädde i äktenskap måste hon nödvändigtvis lemna
densamma, ty lagen bjuder, att den ej må vara fullmäktig inför rätta,
som står under målsman. Då hon såsom ogift kunnat tillerkännas och
jemväl visat sig mäktig att utöfva full sjelf bestäm uingsrätt, är det rimligt,
att hon, derför att hon inträder i äktenskap, skall anses dertill oförmögen
och följaktligen tvingas att upphöra med sin föregående verksamhet? Det
torde alltså, såsom sagdt är, icke kunna förnekas, att den svenska qvinnans
sociala ställning med oafvislig nödvändighet påkallar målsmanskapets
upphäfvande.

Jag kunde hafva mycket mera att tillägga, men jag måste upphöra,
då flere talare anmält sig till ordet, och jag anhåller derföre nu blott att
få förena mig i det yrkande, som här framställts om bifall till min reservation.
Om Kammaren godkänner min der gjorda hemställan, hvilken ju
endast afser en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t —- ty ehuru jag i
reservationens motivering'' uttalat mina åsigter, är det naturligtvis icke meningen,
att dessa i allo skola vara Kammarens — om Kammaren, oaktadt
frågan fallit i Första Kammaren, fattar ett sådant beslut, har Kammaren
derigenom uttalat sig om deu riktning, hvaruti Kammaren, för sin del, vill
att lagstiftningen bör gå, och den enskilde medlemmen af Kammaren kan
deraf hemta anledning att vid en följande riksdag söka verka till ernående
af det mål, hvars vigt och tidsenliga betydelse han djupt känner, på ett
sätt, som kan vinna Kammarens bifall. Om åter Lag-Utskottets betänkande
antages och reservationen afslås, skall beslutet måhända anses utgöra
ett uttryck af den åsigt, att Riksdagen i sin helhet funne, att den
icke bör gå längre, än hvartill 1871 års Riksdag i dess underdåniga skrifvelse
i ämnet sträckte sitt anspråk och sina önskningar, men hvilket, enligt
min uppfattning, icke kan leda till det mål, hvartill vännerna af rättvisa
åt qvinnan böra sträfva.

Herr Gum messon: Jag skall vara ganska kort, då tiden är långt

framskriden. Jag vill blott tillkännagifva, att, enligt min öfvertygelse,

tiden nu är inne, att lageu tillerkänner qvinnan samma sjelfbestämningsrätt
öfver sin enskilda egendom inom äktenskapet, som hon redan har
utom detsamma. När ogift qvinna är myndig, eger hon sålunda att efter
eger godtfinnande fritt förfoga öfver sitt timliga goda. I allmänhet är
detta icke något annat och mera än hvad hon genom sitt arbete kan sig
förvärfva, men äfven detta förvärf eger hon såsom ogift att förvalta oberoende
af någon annans vilja. Då hon inträder i äktenskap, går hon emellertid
förlustig denna rätt, och hennes arbetsförtjenst faller under mannens
disposition. Detta är en inkonseqvens, som jag vill hafva rättad.
Det synes mig vara en rättskränkning att förneka den gifta qvinnan en
rättighet, af hvilken hon såsom ogift är i oqvald besittning. Då jag följaktligen
anser, att gift qvinna bör ega att lika väl som ogift fritt råda
så väl öfver den egendom, hvilken hon före äktenskapet erhållit, som öfver
hvad hon förvärfva!’ under äktenskapet, instämmer jag uti Herr Philipsons
reservation.

Herr Al b. St nät f: Herr Talman, mine Herrar! Då man uppträder
för att yttra sig i en så kallad liumanitetsfråga och nödgas framställa
invändningar emot densamma, äfventyra!’ man att blifva hårdt bedömd.
Man kan dock motse detta med lugn, då man vet sig efter bästa öfvertygelse
försvara en idé, som just utgör vilkoret för beståendet och utvecklandet
af eu sann mensklighet. Denna stora och höga idé är äktenskapets.
En talare i mitt granskap tiar visserligen riktat den förebråelsen
mot Lag-Utskottet, att Utskottet saknat befogenhet att yttra sig om
äktenskapets idé, då ingenting är derom taladt i den ifrågavarande motionen.
För min del är jag åter af den mening, att Utskottet varit i sin
fulla, rätt, emedan motionen eger nära sammanhang med detta ämne. Med
hvad jag nu sagt har jag ock antydt mitt hufvudsakliga omdöme om denna
motion. Jag är öfvertygad åt!, den utgått från ett ädelt och menniskovänligt
syfte, men jag finner der eu brist i uppfattningen af just det konstitutiva.
förhållande, jag nyss vidrört, och jag vill försöka att med några
ord visa Eder, mine Herrar, — om I måhända ej sjelfva funnit det —
att denna uppfattning icke varit en sådan, som man borde ega rätt att
fordra i en motion, som berör en så maktpåliggande fråga.

I inledningen till densamma förklarar motionären, att eu “reform på
detta vigtiga lagstiftningsområde endast är den tydliga och nödvändiga konseqvensen
af åtskilliga föregående vigtiga lagstiftningsåtgärder". Utan att ingå
i någon vidlyftig undersökning af detta påstående, vill jag blott bestrida,
att de ändringar i Giftermålsbalken, hvilka motionären påyrkar, i allo äro
eu nödvändig konseqvens af den utveckling ilon ogifta qvinnan» ställning
i socialt hänseende erhållit, ty efter min tanke har den bär åsyftade reformen
icke med denna utveckling något oskiljaktigt samband utan är
åtminstone i flera afseenden fristående.

Vidare förekommer på följande sida af motionen eu framställning,
mycket sann för öfrigt, derom, att i lagstiftningsväg åtskilligt blifvit
gjordt till betryggande af qvinnans ställning genom att bereda henne
nya förvärfskällor o. s. v. Jag erkänner och prisar oss lyckliga, att vi
i detta fall hafva tagit goda och stora steg framåt. Men då motionären

omedelbart derefter uttalar det förmenandet, »att denna snabba utveckling
dock varit så till vida ensidig, att den direkt eller indirekt afsett uteslutande
den ogifta qvinnan, under det att för den gifta intet eller så
godt som intet blifvit gjordt», tillåter jag mig påstå, att lian förbisett
den grundväsendtliga skilnaden i qvinnans ställning såsom gift och ogift;
och för samma påstående hemtar jag stöd af ett yttrande längre fram
i motionen, der det frågas: »Är det rättvist och billigt, att, sedan man
åt den ogifta qvinnan skapat en fullt sjelfständig ställning och låtit henne
njuta af full sjelfbestämningsrätt, fordra af henne en uppoffring af dessa
rättigheter, endast derför att hon vill uppfylla sin egentliga bestämmelse
som maka och moder?» Här synes mig motionärens uppfattning innebära
ett förbiseende af den gifta qvinnans ställning och betydelse just
såsom gift, såsom maka och moder.

I sammanhang med det ofvan anförda yttrar motionären den farhågan,
att »mången qvinna, som genom arbete och sparsamhet förvärfvat
sig ett visst oberoende och eu någorlunda tryggad ekonomisk ställning,
skall tveka att uppoffra dessa säkra fördelar genom äktenskaps ingående
på nu stadgade vilkor.» Jag tror för min del icke. att dermed är så
farligt. Jag tror, att i detta fall det kommer att gå såsom hitintills, att,
der samstämmighet och kärlek äro rådande, ja, ofta, gudnås, äfven der
de icke förefinnas, äktenskap komma att ingås oberoende af ofvannämnda
förhållanden, och då motionären vidare anser det kunna ifrågasättas,
»huruvida icke erfarenheten redan på många ställen och tyvärr i oroväckande
grad visat, att hans antagande icke saknar grund», vill jag
häremot anföra ett lugnande faktum. Vid efterfrågan i Statistiska byrån,
huruvida, under den sednare tiden, sedan ogift qvinna blifvit i borgerligt
hänseende mera berättigad och flera nya sätt för utkomsten för henne
öppnats, någon minskning i äktenskap försports, har jag erfarit, att de
sednaste 4 åren i stället visat ett icke obetydligt framåtgående, så väl
genom äktenskapens absoluta antal som genom det relativa procentförhållandet
till befolkningen.

Det verksammaste botemedlet mot det onda, som man visserligen
med allt skäl kan säga ofta vara rådande, då mannen på ett högst förkastligt
sätt utöfvar sitt målsmanskap, är, enligt mitt förmenande, att
söka i eu större betänksamhet och mognare pröfning vid ingående af
äktenskap. Ja, jag tror också för min del, att de vidgade medborgerliga
rättigheter, som blifvit tillförsäkrade qvinnan, äro egnade att ingifva god
förhoppning derom, att eu dylik betänksamhet alltmera skall inträda.
Jag delar nemligen icke den nyss af eu talare yttrade betänkligheten
emot giftomannarättens upphäfvande för myndig qvinna. Tvärtom anser
jag det alldeles i sill ordning, att endast qvinnan sjelf bestämmer öfver
sin hand och sitt hjerta. Men då hon nu har denna rätt och samhället
söker att genom ökade tillfällen till uppfostran och bildning betrygga
ett riktigt användande deraf, så må vi hoppas, att förhållandena skola
utveckla sig så, att hädanefter olyckliga äktenskap blifva sällsyntare än
de, ty värr, förr varit.

Ett annat kraftigt botemedel och det förnämsta — anser jag
vara att söka deruti, att samhället med alla de medel, hvaröfver det har
att förfoga, bemödar sig att dels motverka dryckenskapen, osedligheten

och de laster, hvilka förgifta det husliga lifvet och göra äktenskapet
olyckligt, samt dels att verka för, att kärlek och förtroende der alltmer
må blifva rådande. Långt vigtigare än att tvista om några lagparagrafer
torde vara att söka medverka dertill, att eu god och ädel anda
alltmera må lifva det svenska folket och de svenska hemmen; och detta,
förmodar jag, är ett önskningsmål, uti hvilket vi alla vilja förena oss.

Ehuru emellertid förhållandet är sådant, att mannen ofta missbrukar
sitt målsmanskap för qvinnan, har jag icke kunnat instämma i den åsigt,
som här blifvit uttalad derom, att detta målsmanskap borde borttagas, eller
med andra ord, att förvaltningen af den enskilda egendomen skulle tillhöra
hvarje af makarne särskild^ emedan detta skulle motverka den enhet
och enighet äktenskapet kräfver. Missbrukens tillvaro kan jag så mycket
mindre förneka, som jag är bland dem, om hvilka motionären säger, att de
stå i beröring med den fattiga befolkningen. Jag har mången gång varit
i tillfälle att se ganska upprörande familjeförhållanden. Jag vill icke säga,
att grunden till eländet varit mannens fel, men ofta har det dock så varit.
Nå väl, huru skall då saken ställas ? Det anförda tyckes mig bevisa nödvändigheten
att, för att afhjelpa dylika missförhållanden, för undantagen
stifta eu undantagslag. Ehuru äktenskapet enligt denna stiftelses djupa
mening egentligen icke kan upplösas annat än genom döden eller äktenskapsbrott,
har dock den menskliga svagheten föranledt dertill, att man
måste från regeln medgifva undantag och låta skilsmässor af allehanda
skäl ega ram. På samma sätt skulle ockå egendomsgemenskapen orubbligt
qvarstå i äktenskapet såsom det regelbundna förhållandet, men — undantag
måste ändock uppställas. Huru nu detta skall ske, tillhör ej mig
att föreslå, Det må jurister nu och framdeles göra. Dock har jag hört
af lagkloke män, att, hvad särskildt arbetsförtjensten beträffar, det är
omöjligt att lagstadga eu delning af förvaltningen deraf, utan att upphäfva
det nuvarande personliga förhållandet makar emellan, emedan denna
förtjenst utgör makarnes gemensamt förvärfvade egendom; och att olyckligt
vore, om ett annat förhållande — ett rent bolagsförhållande — uppstode.
Jag beklagar, om oj ett lämpligt korrektiv häruti kan utfinnas, ty onekligen
förslösar mannen ofta äfven qvinnans arbetsförtjenst, som borde
och eljest kunde komma familjen till godo.

Jag skulle emellertid för min del gerna vilja instämma uti hvad
Herr Philipsson yrkat, men jag anser, att den skrifvelse han föreslår är
alltför vidsträckt och icke så begränsar de afsedda åtgärderna, som jag
anser vara önskvärd!. Efter Herr Philipssons sista föredrag, och med
blicken fästad på motiveringen af hans reservation finner jag mig styrkt
i min obenägenhet att ingå på hans särskilda mening. Vid sådant förhållande
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Lag-Utskottets betänkande,
men jag skall vara mycket benägen, att, när frågan sannolikt
eu annan riksdag ånyo förekommer, om jag då är med, gifva min röst
för en lösning af densamma i den riktning jag antydt,

I öfrig!, mine Herrar, vill jag blott tillägga, att, då motionären anför
ett yttrande af något föregående Lag-Utskott om »den betänksamhet,
som, när det gällt familjeförhållanden, alltid för den svenska lagstiftningen
varit utmärkande» samt sedermera erkänner, att »anmärkningen
eger fortfarande full giltighet», jag, för min del, ber att få uttrycka den

Den 15 Mars, e. ro.

301

önskan, att samma betänksamhet alltjemt må blifva rådande hos lagstiftningen
i Sverige uti detta hänseende, ty stor makt ligger sannerligen
uppå, att så sker.

Och, för öfrigt, hvilket är bättre: att uppställa eu mängd lagbestämmelser
för äktenskapet och säga åt dem, hvilka vilja inträda i detta
heliga förbund: »I skolen icke hafva något gemensamt, på det att I icke
mågen göra hvarandra skada»; — än att förlita sig derpå, att kärleken
skall vara den makt, som jemnar de missförhållanden, som kunna uppkomma.
Jag vågar anföra ett heligt ord: »Kärleken säker icke sitt.» Jag
tror ej, att det ordet låter rätt väl förlika sig med de yrkanden om eu
mängd egendomsskiljande lagstadganden för äktenskapet, som nu framställas.
Kärleken hoppas allt och fördrager allt. I försakelsen ligger
en stor kraft till motvigt, ja äfven till att upprätta.

Slutligen vill jag, då man flera gånger kallat frågan en kulturfråga,
som äfven jag anser den förtjena att kallas, uttala den hjertliga önskan,
att denna fråga, då den skall slutligen afgöras, må få en sådan utgång,
att densamma kan komma att befrämja en stigande kultur, men icke i
något afseende medverka till eu fällande.

Herr Wijk: Tiden är långt framskriden, och jag inskränker mig

derföre till att förena mig i det af flere talare redan framställda yrkandet
på utslag å Utskottets hemställan och bifall till Herr Philipssons
reservation.

Herr Kiss Olof Larsson: Jag afstår från ordet och förenar mig

med dem, som yrkat bifall till Lag-Utskottets förslag.

Herr Ounnarsson: Jag har begärt ordet endast för att tillkännagifva,
huru jag kommer att rösta. Ehuru jag erkänner, att arbetet för
qvinnans likställighet i rättigheter med mannens i de flesta fall är godt
och fullkomligt i sin ordning, kan jag icke instämma med motionären.
Jag tror nemligen, att eu sådan uppfattning af qvinnans ställning till
mannen inom äktenskapet skulle medverka till strid och oenighet inom
äktenskapet och störa den husliga lycka som nu i allmänhet inom familjerna
är rådande, i stället för att befordra densamma, och yrkar således
bifall till Utskottets förslag.

Med Herr Ounnarsson förenade sig Herr Uiibinette.

Herr Lars Persson: Då jag inom Lag-Utskottet med min röst

bidragit till det här så mycket klandrade, förkättrade och illa ansedda
betänkandet, borde jag kanhända också, efter måttet af min ringa förmåga,
nu söka att försvara detsamma. Men klockan är redan 12 på
natten; jag vill derföre ej längre besvära Herrarne, utan inskränker mig
till att tillkännagitva, att, oaktadt så många utmärkta personer här uppträdt
emot Utskottet, min öfvertygelse, att motionärens förslag äfvensom
Herr Philipssons reservation ej skulle verka nyttigt och gagneligt, ej blifvit
rubbad. Jag eger icke förmåga att utveckla min åsigt; men det tinnes
dock någonting inom mig, känslan, som gör att jag tror, att eu lagörändring
i sådan syftning ej skulle blifva god.

302

Den 15 Mars, e. in.

Eu talare på smålaudsbänkeu har sagt, att det ofta händer att våra
arbetare söka sig arbete långt ifrån sitt hem, t. ex- vid jeruvägarne eller
andra större byggnadsföretag, och hustrun får då sitta hemma och försörja
sig och barnen. Mannen kommer hem, sedan han supit upp sin
förtjenst ; och hustrun måste då med sitt arbete föda äfven honom, hon
måste lemna honom de små besparingar hon sjelf under hans bortovaro
kunnat göra. Jag tror, att denna uppgift, i allmänhet taget, icke är fullt
riktig, förhållandet är i regeln icke sådant, åtminstone icke i min hemort;
arbetaren kan väl vara borta på arbete, hustrun kan då icke, i synnerhet
om det är eu skara med barn, föda sig sjelf, ännu mindre barnen,
utan blir det oftast fattigvården som får göra det.

Jag borde visserligen svara den ärade talaren på stockholmsbänken,
som vid början af diskussionen så skarpt kritiserade Utskottets utlåtande,
med några ord, men anmärker endast att han kanske icke alltid borde,
så snart han ej får sin vilja fram, utgjuta sin bitterhet, utan vara något
fördragsam och ej låta sin vredes åska rulla med blixt och dunder. De
uttryck han nu begagnade uiå gerna stå qvar i protokollet för hans räkning;
för min del lemnar jag dem alldeles å sido.

Jag yrkar helt enkelt bifall till Utskottets förslag.

Herr Ola Andersson: Jag afstår och instämmer i hufvudsak med

Kyrkoherden Staaff.

Herr E Siren borg: Jag hör ropen på proposition, men blott ett par

ord; jag har icke besvärat Kammaren förr i dag.

I allmänhet finnes det väl ingenting dåraktigare, än att liksom vilja
simma emot tidens ström; den som vill verka något godt på sin samtid,
måste ställa sig inom sin tid och tillegna sig tidens skaplynne uti allt,
der hau icke finner vigtiga och orubbliga grundsatser kränkas. Men då
lian finner detta vara förhållandet, måste han taga sig till vara att låta
sig föras af tidsströmmen. För min del bekänner jag mig verkligen vara
så gammalmodig, att jag anser ordet om att “mannen är hustruns hufvud“
icke kunna såsom grundsats upphäfvas, och att der ett frångående i lagstiftningen
af denna grundsats ej kan undvikas, detta dock må blifva undantag,
ej regel. Med sådan uppfattning kali jag ej önska lagstiftningens
förändring i riktningen af fullkomlig likställighet makarne emellan i förmögen]!
etsriittsligt hänseende, och derhän förer dock Herr Philipssons
reservation.

På denna grund yrkar jag bifall till Utskottets förslag.

Herr Per Eriksson instämde med Herr Ehrenborg.

Herr Ola Jönsson: Jag ber endast få tillkännagifva, att jag bi faller

det förslag Herr Philipsson i sin reservation framställt.

Härmed var öfverläggningen slutad. Derunder hade yrkats, dels att
Utskottets hemställan måtte varda bifallen, och dels att, med afslag å berörda
hemställan, det förslag måtte antagas, som i Herr Philipssons vid
utlåtandet fogade reservation blifvit framstäldt. Efter upptagande af dessa
yrkanden och i öfverensstämmelse dermed afgifua propositioner, fann Herr

Den 15 Mar6, e m.

■-i''. )3

1 almannen propositionen å bifall till Utskottets förslag med öfvervägande
,ja besvarad. Votering bief emellertid begärd, med anledning hvaraf en så
lydande omröstningsproposition uppsattes, justerades och anslogs:

Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i första punkten af
dess utlåtande N:o 13,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, bifallit
det förslag, som blifvit framstäldt i Herr Philipssons vid utlåtandet
fogade reservation.

Omröstningen företogs och visade vid röstsedlarnes sammanräkning
72 ja och 57 nej, hvadan Kammaren bifallit hvad Utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Sedan resultatet af omröstningen för Kammaren tillkännagifvits
yttrade

Herr Anders Persson: Då jag icke deltagit i diskussionen, annåller
jag att få nedlägga min reservation emot Kammarens nu fattade
beslut.

Herr Gummi ius: Jag har icke deltagit i öfverläggningen. emedan
jag ansåg det öfverflödigt. Men då utgången blifvit eu helt annan, än
den man af diskussionen med skäl skulle kunnat vänta, och då jag''icke
vill blifva misstänkt för att hafva tillhört majoriteten, så ber jag få tillkännagifva
min reservation

Herr Hseggström: Då jag under diskussion anmält mig såsom ta lare,

men vant frånvarande då jag uppropades, ber jag att nu få anmäla
mm reservation.

Herr Elfstedt: Jag skall icke besvära protokollet med många ord,

u^n. Vlli endast, då. jag icke deltagit i öfverläggningen. gifva min åsigt
tillkänna, nemligen att jag icke delar Utskottets mening, utan gillar det
slut, hvartill Herr Philipsson i sin reservation kommit, ehuru icke de motiver,
som till grund för detsamma blifvit af reservanten anförda.

För (ifrigt afgåfvos reservationer mot det nyss fattade beslutet af
Herrar Bilistrum, Ivar Månsson, Wennerus, Nils Hansson, Lars Andersson,
Hjelm, And. Andersson i Smedbyn, Treffenberg, Malmberg, Wall
och Peter Carl Andersson.

Slutligen anförde

Herr Jan Andersson i Jönvik: Jag anhåller att, då jag icke
yttiat mig under diskussionen, få tillkännagifva, att jag tillhört majoriteten.

, Utskottets hemställan i punkten 2 blef äfvenledes af Kammaren
bifallen.

De» 15 Mara, c. in.

304

§ 13.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr Johan Erickzon i Skälsnäs under 14 dagar från och med den 17 dennes

Sven Andreasson......	6 .,		V	17 „
Schultz............ „	10 ,.	!•		17 „
Anders Andersson i Greby „	10 .,			19 „
Afzelius............	8 „	73		19 ..
Werner Ericson...... „	7 „			19 „
Bengt Olofsson.........	10 „	J»	77	22 „

§ 14-

Till bordläggning anmäldes:

Konstitutions-Utskottets utlåtanden:

N:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om ändring af
§ 1 mom. 1, 3 och 9 Tryckfrihet-s-förordningen;

N:o 6, med anledning af väckt motion om tillägg i 3 § Tryckfrihetsförordningen;
och

N:o 7, med anledning af väckt motion om ändring af 53 § Riksdagsordningen;
samt

Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtanden:

N:o 3 (i samlingen N:o 17). angående väckt fråga om rättighet för
församlingarne i Lunds stift och Halland att, under vissa vilkor, förfoga
öfver den till klockarne nu utgående helgonskylden; och

N:o 4 (j samlingen N:o 18) i anledning af motion om ändring af
Kongl. reglementet angående folkskolelärares pensionsinrättning.

Uppå framställning af Iierr Talmannen beslöt Kammaren, att de i
denna paragraf omförmälda ärenden, som nu för första gången bordlädes,
skulle sättas främst å den föredragningslista, som för Kammarens nästa
sammanträde komme att upprättas.

§ 15-

Justerades protokollsutdrag rörande de beslut, som i detta sammanträde
blifvit fattade.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. V2 1 på natten.

In fidem
H. Husberg.

Den