Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m

ProtokollRiksdagens protokoll 1917:40

RIKSDAGENS PROTOKOLL

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Upplästes följande inkomna läkarintyg:

Häradshövding Herman Högberg är av sjukdom (influensa)
oförmögen deltaga i riksdagens arbeten under tiden 5—7 dennes,
intygas.

Stockholm den 4 maj 1917.

Anmäldes och bordlädes

T konstitutionsutskottets utlåtande nr 12, i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående beräknande
av röstvärdet enligt kommunalförfattningarna för skattskyldig, vars
beskattningsbara inkomst blivit vid bevillningstaxeringen år 1917
av viss anledning nedsatt, dels ock en i samma ämne väckt motion;

bevillningsutskottets betänkande nr 36, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till 9 och
10 §§ samt om ändrad lydelse av 14 § 2 mom., 15 § 2 mom. och
16 § 6 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 37, i anledning av väckt motion om pension av järnvägsmedel
åt städerskan Grustafva Sofia Kask;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åt lärlingen vid
Alnarps lantbruksskola K. W. Hult; och

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension
åt förre kronojägaren A. J. Johansson;

jordbruksutskottets utlåtande, nr 47, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående understöd till aktiebolaget Difosfat för
försök med framställning av fosforsyregödselmedel ävensom i ämnet
väckta motioner; samt

Första kammarens protokoll 1917. Nr bo. 1

1917.

kammaren. Nr 40.

Lördagen den 5 maj.

I. Jundell,

Professor.

Nr 40. 2

Lördagen den 5 maj.

första särskilda utskottets utlåtande nr 2, i anledning av framställningar
om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare
anställda hos riksdagen eller i dess verk.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 328, med förslag till förordning angående upphörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
konstitutionsutskottets utlåtande nr 11 samt bevillningsutskottets
betänkanden nr 30 och 33.

Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets memorial
nr 34, i anledning av andra kammarens återremiss av utskottets
memorial nr 32, avgivet i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut rörande ibevillningsutskottets betänkande nr 12, angående
brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande ävensom i samband
därmed stående frågor.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtanden nr 16—18.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av gemensam tvättinrättning för Norra skånska infanteri•
regementet och Yendes artilleriregemente;

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till svenska Röda korset för bestridande av utgifter för dess
hjälpkommittés byrå i Stockholm;

nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utförande
av reparationsarbeten å strandskoningen utmed Ångermanälvens
strand vid Norrlands trängkårs kasernetablissemang i Sollefteå; nr

91, i anledning av Kungl. Haj:ts proposition angående ersättande
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar av vissa förskottsvis
utgivna medel;

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskilda
avlöningsförmåner för den vid marinens flygväsende tjänstgörande
personalen; samt

nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hyresbidrag
till lärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg
jämte en i ämnet väckt motion.

Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Lördagen dcu 5 maj.

Nr 44).

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 94, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till uppförande av eu
svensk kyrka i Kristiania.

I anslutning till vad Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 14
april 1917 avlåten, till statsutskottets förberedande behandling hänvisad
proposition nr 212, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit,
hade utskottet i föreliggande utlåtande hemställt, att riksdagen
måtte såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för uppförande
i Kristiania av en svensk kyrka jämte församlingshus bevilja
ett anslag av 125,000 kronor att utgå på de villkor, Kung!.
Ma,j:t kunde finna gott föreskriva, och därav på extra stat för år
1918 anvisa såsom reservationsanslag ett belopp av 25,000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar C. G. Ekman, C. I. Asplund,
J. B. Eriksson i Grängesberg, A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson
i Falun, K. O. Strid, J. Pålsson och K. A. Tengdahl, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
icke måtte av riksdagen bifallas.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Herr talman! Jag jämte

åtskilliga kamrater i statsutskottet ha reserverat oss och ansett, att
Kungl. Maj :ts proposition ej bör bifallas. Skälen för denna reservation
ha varit dels speciella, dels allmänna. Vad de speciella
skälen beträffar, så är det för mig viktigaste, att ett bifall till
denna proposition innebär, att en menighet av svenska kyrkan på
främmande grund komme att av staten i kyrkobyggnadshänseende
behandlas annorlunda än en menighet inom landet. Alla våra svenska
kyrkoförsamlingar få ju, när det gäller kyrkobyggnader, betala
de därmed förbundna kostnaderna utan statsanslag. Här skulle
emellertid en stor församling i utlandet —• det åberopas ju. att
den består av 10—12,000 personer — komma att erhålla statsanslag
till kyrkobyggande. Jag vet, att det har skett förut, och
man har också hänvisat till dessa tidigare statsanslag. Man anser
därför, att en principiell prövning härvidlag nu ej bör förekomma.
Jag har dock ej kunnat undgå att säga mig, att det är
egendomligt om de svenska församlingarna hemma i landet själva
få utan statsbidrag verkställa sina kyrkobyggnader, under det att
hela den grupp, som finnes i utlandet, och som har så stor ekonomisk
förmåga, som denna grupp otvivelaktigt måste anses äga,
skall erhålla dylikt statsbidrag. Det är ju dessutom så, att det
speciella skäl, som kan anföras, när det gäller kyrkobyggnader
i London och Paris — nämligen att ditkomna svenskar, som ej
äro förtrogna med språket, skulle avstängas från möjligheten att
genom kyrkobesök få deltaga i religionsutövning — ej gäller för
vårt grannland Norge. Man får väl säga, att varje svensk är så
pass förtrogen med norskan, att han ej är förhindrad att i de

Anslag till eu
svensk kyrka
i Kristia nia.

Nr 40.

Lördagen den 5 maj.

Mda9 till en a0raka kyrkorna deltaga i religionsutövningen. Dessutom är det
r^luuOma. JU sa 1 detta fall. att svenska staten genom att bidraga till präst(Forts
i därstädes redan har åstadkommit religionsutövning på svenska

språket, så att man sålunda e.i är urståndsatt att fylla det av mig
nu anförda behovet, som ju kan åberopas i andra fall, när det
gäller kyrkobesök hos oss mera främmande nationer. Härtill kommer
den omständigheten, att jag funnit det egendomligt, att man
just nu framkommer med detta anspråk. Redan genom enskilda
iu$amlingar har man en övervägande del av byggnadskostnaden på
hand, antingen i kontanter eller i tillförlitliga löften, så att den
skuldsumma, som återstår, ju bleve väsentligt mindre än vad nästan
varje svensk kyrkoförsamling vid sina kyrkobyggnader har att räkna
med i förhållande till byggnadsanslaget. Att man under sådana
förhållanden skulle just nu i denna situation — och här
kommer mitt allmänna avslagsskäl — kräva statsbidrag av den
svenska staten i den omfattning, som här sker, det har jag ej kunnat
finna tillräckliga skäl för. Jag tror för övrigt, att det här
ej alls är fråga om, huruvida denna kyrkobyggnad skall bli uppförd
eller ej. Den kommer uppenbarligen till stånd alldeles oberoende
av, om det lämnas statsbidrag eller ej. Och vid sådant förhållande
behöver man ej heller säga, att ändamålen med de övriga
med kyrkobyggnaden förbundna lokalerna, som samtidigt skulle
byggas, skulle komma att bliva eftersatta.

Vid sådant förhållande har jag. herr talman, trott, att de
bättre skälen tala för avslag; och jag tillåter mig därför yrka avslag
å såväl propositionen som utskottets hemställan.

Herr statsrådet Hammarström: Den föregående ärade ta larens

skål mot förslaget voro av två olika slag, dels skäl av mera
principiell innebörd och dels skälet, att den nuvarande tidpunkten
ej vore rätt lämplig för statsutgifter sådana som den ifrågavarande.
Jag vill saga, att vad den senare synpunkten beträffar har den
visst ej varit mig främmande, och det har ej varit alldeles utan
tvekan, som jag tillstyrkt framläggande av förslaget vid innevarande
riksdag, mén jag har därvid måst taga hänsyn till åtskilliga
omständigheter, som talat för att icke låta anstå med saken. Till
. början kan man ju ej frånse, att det från Kristiania stads
sida har visats ett synnerligt tillmötesgående mot den svenska byggnaasplanen,
nämligen i avseende å upplåtelse av tomt. Denna omständighet
har synts mig påkalla ett motsvarande hänsynstagande
tran svensk sida så till vida, att en så dyrbar, centralt belägen
tomt, som nu skulle upplåtas för ändamålet, ej borde alltför länge
lamnas^ obebyggd. Vidare har kommit till uttryck på flerahanda
sätt tran den svenska koloniens sida att man där känner det såsöm
ött verkligl; behov att snarast möjligt få denna byggnadsfråga
avgjord. Slutligen karl ju förslagets finansiella innebörd eller sparsamt!
etssynpunkten, som den ärade talaren berörde, ej ha så stor
betydelse för den närmaste framtiden. Ty det är ju dock så. att

f> Nr 441.

Lörilageu deri 5 maj.

under budgetåret 1918 är bär ej fråga om ett »förre anslagsbelopp
än 25,000 kronor.

Yad angår de principiella skälen, som anföras mot förslaget,
så äro de icke väsentligen av annan beskaffenhet än de, som vid
varje föregående tillfälle, då liknande förslag framlagts för riksdagen
till prövning, blivit framförda men av riksdagens båda kamrar
underkända. Gent emot skäl av sådan beskaffenhet torde väl
kunna hänvisas till, att det dock gäller att fästa ett visst avseende
vid den ganska glädjande företeelsen, att så allmänt i utlandets
huvudstäder de svenska kolonisterna ha känsla av samhörighet sinsemellan
och med det gamla hemlandet, en samhörighetskänsla, som
bland annat tagit sig uttryck i strävandena att åstadkomma gemensamma
och egna samlingslokaler för landsmännen på platsen. Denna
känsla har ju tydligt nog funnit gensvar i hemlandet vid de
vädjanden, som gjorts rörande bidrag till sådana byggnadsföretag,
och som städse här vunnit välvilligt beaktande. Det får väl även
anses vara i sin ordning att icke heller svenska staten undandrager
sig att vid dylika tillfällen räcka en hjälpande hand, när sådant
befinnes nödigt för byggnadsplanernas realiserande, och jag erinrar
om — vad också av den föregående ärade talaren berörts —

att sådant tidigare har förekommit. Så i fråga om de svenska

kyrkorna i London, Paris och Köpenhamn.

Vad nu den synpunkten beträffar, som av den föregående talaren
framhölls, att språket ej borde kunna anses lägga något hinder
i vägen för att Kristian iasvenskarna begagna sig av möjligheten
att i de norska kyrkorna åhöra norska predikanter, så kunde
ju alldeles enahanda skäl anförts mot anslaget till svenska kyrkan
i Köpenhamn; men icke förty beviljade riksdagen bidrag till den
svenska kyrkan i Köpenhamn. Det blir ju dock en helt annan

sak för de svenskar, som äro bosatta för längre eller kortare tid

i Kristiania, att få samlas i en egen gudstjänstlokal omkring en
svensk präst än att nödgas lita till de norska kyrkorna och de norska
prästerna. Riksdagen synes också redan delvis ha behjärtat
detta genom beviljande av anslag till svensk präst i Kristiania.
I fråga om Kristiania torde för övrigt en omständighet göra det
till och med ändå mera än vad angår de förut nämnda städerna
påkallat, att staten bidrager till åstadkommande av svensk kyrka
och svenska församlingslokaler. I förbigående vill jag nämligen
erinra om, att det här icke är fråga blott om kyrka, sålunda ej
blott om att tillgodose det religiösa behovet, utan det är här även
fråga om lokaler för att tillgodose bildningsbehovet i olika förmer
likasom även för understödsarbete och annan social verksamhet.
Det är slutligen också fråga om en samlingslokal för sällskapligt
samkväm. Allt detta är i sin mån ägnat att sammanhålla den
svenska kolonien, som på sätt den föregående ärade talaren erinrat
är större än många församlingar i hemlandet.

Den omständighet, som, efter vad jag nyss antydde, särskilt
bör anses tala för statsbidrag till en svensk kyrka i Kristiania, är,
att en stor del av de svenskar, som vistas i Norge, icke stadigva -

1 anlag till ert
svensk kyrka
i Kristiania.

(Korts, i

N r 44). G

Lördagen den 5 maj.

Iwnsi- ''hru rando stanna där utan endast mer eller mindre tillfälligt uppehålla
TTristiaJa. s’~ där. Det är ^arbetssökande från de svenska provinserna närmast
(Forts.) gränsen, och de återvända i rätt stor utsträckning förr eller senare
till det gamla hemlandet. Detta gör, att de ej växa så fast i den
främmande omgivningen utan fortfarande känna sig i behov av
omvårdnad från hemlandet, och det torde vara skäl att beakta
detta förhållande från riksdagens sida. På sätt i den kungl. propositionen
erinras tillkommer därjämte ännu en omständighet, som
i detta sammanhang bör beaktas, nämligen att svenska sjömän i
ganska stor utsträckning besöka Kristiania hamn och väl behöva
att omhändertagas av den svenska prästen och i staden vistande
svenskar, något som tydligen skulle i hög grad underlättas genom
tillkomst av de svenska församlingslokalerna. Jag tror, att allt
detta bör kunna anses sammanlagt väga minst lika tungt som de
skäl. vilka tidigare bestämt riksdagens beslut i liknande frågor; och
därför tillåter jag mig uttala den förhoppningen, att kammaren
skall bifalla den kungl. propositionen.

Herr K k m a n, Carl G u s t a f: Herr talman! Endast ett par
erinringar med anledning av vad herr statsrådet nu yttrat. Herr
statsrådet säde, med anledning av min erinran om sparsamhetssynpunkten,
att ju dock på 1918 års stat endast 25,000 kr. komme att
upptagas. Ja, men jag undrar, om det är någon tröst. Är det någon,
som i detta ögonblick tror, att det blir lättare att uppgöra 1919
års budget än den, som nu föreligger till behandling? Jag tror
knappast, att någon vågar hysa en sådan förhoppning, utan vi alla ha
nog en känsla av, att det då blir ännu svårare. Och jag kan ej tro
annat än att då hela återstoden av beloppet, alltså 100,000 kr., kommer
att pafordras, därest anslaget skall användas till byggnaderna
ifråga. Den omständigheten att nu begärs blott 25.000 kr. synes mig
knappast kunna anföras som ett skäl mot min erinran.

Beträffande för övrigt själva ändamålet, så har jag ej i någon
män velat frånkänna själva saken dess betydelse eller ansett, att dess
realiserande ej skulle vara önskvärt. Jag har endast pekat på det
egendomliga i, att man finner sig böra för svenskar på främmande
ort, när det gäller att bygga kyrkor och lokaler för sociala ändamål
gå_ längre än då det är fråga om svenskar på inhemsk mark. Jag
erinrade nyss, att den svenska kyrkans församlingar, även om de äro
små och fattiga, få bestå sig kyrkobyggnader själva. Jag vill också,
erinra om, att när det gällt förslag om att uppföra byggnader för sociala
ändamål pa j. oi er. där det varit ett mycket stort statsintresse
att bereda orten sådana, denna kammare av ekonomiska hänsyn icke
ansett sig kunna vara med om anslag till sådant ändamål, utan avslagit
framställningar, som gatt i denna riktning. Vad här anförts
till stöd för beviljande av statsanslag i förevarande fall går icke riktigt
väl ihop med ansträngningarna att bevara Sveriges ''folk åt Sverige.
Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Strömberg: Herr greve och talman! Efter det anfö -

Lördagen den 5 maj.

7 Nr 10.

rande, som herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
nyss hade, behövs det ju icke många ord till. Jag ber endast att få ^AVwfivImu.
framhålla en synpunkt, och jag gör det därför, att den förste ärade (^ortK ]
talaren första gången han hade ordet sade, att även om ett statsanslag
icke skulle beviljas, torde det ej vara av så stor vikt, ty kyrkobyggnaden
skulle komma till stånd ändå, om också under en anspråkslösare
form. I detta avseende vill jag säga, att, såsom framgår
av den kungl. propositionen, invånarna i Kristiania jämte andra, som
velat hjälpa dem, redan ha insamlat 315,000 kronor för att tillgodose
behovet av såväl kyrka som åtskilliga därmed sammanhängande lokaler
för sociala ändamål. Då emellertid en tomt, som Kristianina stad
upplåtit för kyrkobyggnaden, är en särdeles välbelägen och från alla.
håll synlig tomt, så att en byggnad, som^där skall ligga,_ kan och
bör vara vacker med avseende å det yttre, så ha svenskarna i Kristiania
låtit en svensk, professor Wahlman, uppgöra ritningarna. Dessa
ritningar har företetts i utskottet och te sig synnerligen vackra. Givet
är, att det icke kan vara annat än svenska staten värdigt, att om
man skall ha en svensk kyrka därute, man får den i vackra former,
och särskilt när den ligger på en sådan plats som här är fallet. Således,
det torde icke vara orimligt att begära, att svenska staten i
någon mån täcker de ökade kostnaderna för att få kyrkan så vacker
som nu syns bliva fallet, ty man kan väl icke gärna vilja, att där
skall ligga en vanlig församlingskyrka eller något sådant på en så
imponerande plats. De av den förste ärade talaren framhållna sparsamhetssynpunkterna
äro naturligtvis värda allt beaktande, men jag
får säga, att å andra sidan ha vi dock här i riksdagen förut, oaktat
dessa svåra tider, sökt tillgodose andra kulturella intressen av ungefär
samma vikt och betydelse som dessa; och då nu härtill kommer,
att förslaget blivit framlagt i riksdagen, så skulle det väl antagligen
och som jag tror mycket säkert komma att väcka ganska stor nedstämdhet
hos svenskarna i Kristiania, om riksdagen skulle med avslag
svara på den offervillighet, som de själva visat sig äga genom
sammanskott av dessa störa medel. Då också den ärade reservanten
alldeles nyss själv förklarat, att han icke alls underskattade ändamålet
med denna byggnad utan tvärtom beaktade det, kan jag icke finna
annat, än att han borde kunna ansluta sig till det föreliggande
förslaget, vartill jag i allt fall ber att få yrka bifall.

Herr Gu 11 b er g: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall

till utskottets förslag, och jag gör det därför, att jag känner något
till behovet av en svensk kyrka i Kristiania. För den svenska koloni,
som är bosatt där och ämnar att allt fortfarande vara kvar
där, kan ju också en svensk kyrka vara av vikt, men den är särskilt
av vikt för dessa skaror, som äro där på tillfälliga besök för
något år eller för några månader. Så är förhållandet med stora
skaror av unga män och kvinnor från Körd marks härad i Värmland.
För dem är Kristiania den egentliga storstaden. De lia sju
mils landsväg till Arvika. Arvika och Åmot äro de närmaste järnvägsstationerna
i Sverige för socknarna Västra Fågelvik, östervall -

Kr 40. 8

Lördagen den 5 maj.

til v/;fkog,’ Töcks“afrk och ktskj!H?ra andra i Nordmarks härad. Däremot
i KHstiania. a endast lyra mil till Mysen, den närmaste järnvägsstationen
(Forts.) pa forska sidan. Detta har gjort, att störa skaror av unga män
och kvinnor ha sökt anställning i Kristiania. De ha tillfällig an*thllmng
där på några månader eller något år, och så vända de
tillbaka till sina hemorter igen. Sedan många år har det funnits
en liten svensk-norsk missionsverksamhet, som uppbyggt en lokal,
Betlehem, på en rätt central plats i Kristiania. Där ha skiftesvis
vant anställda svenska och norska frikyrkliga religionslärare. Det

fa alltid uttryckts stor tillfredsställelse från dessa svenska tjänsteflickors
och dessa svenska arbetares sida, när de fått höra Guds
ord på sitt eget modersmål. Det är visserligen så, att de lätt förstå
det norska språket, men samma uppbyggelse av en predikan ha de
icke om den frambäres på det norska språket som om den framhäres
pa det svenska.

Nw] anledning härav her jag, som sagt, att få yrka bifall till
utskottets förslag. Jag vet, att det i denna proposition begärda
anslaget kommer att mycket väl tjäna det därmed avsedda ändamålet,
och en svensk kyrka i den norska huvudstaden är ett verkligt
behov.

Nerr Ber g dvist: Jag begärde ordet endast för att något
litet belysa ett skål, som den ärade talaren på Gävleborgsbänken
starkt tryckte på, men som enligt mitt förmenande icke blivit under
debatten tillräckligt belyst. Han framhöll såsom ett huvudskäl mot
det föreliggande förslaget, att ett bifall till detsamma skulle innebära,
att svensk allmänhet på främmande grund skulle behandlas
annorlunda än svenskarna här i Sverige. Det är icke alldeles riktigt,
. att så skulle bliva fallet, ty den svenska riksdagen har vid åtskilliga
^tillfällen lämnat bidrag till kyrkobyggnader även inom
Sverige åt sådana församlingar, som ansetts vara i behov av denna
hjälp. Jag skall sålunda erinra om att riksdagen beviljat medel för
uppförande av kyrka i Karesuando församling. Vidare må erinras
om dess bidrag till uppförande av ett kapell i Gargnäs inom Sorsele
församling och till ett kapell i Ammamäs inom samma församling.
Likaledes har riksdagen lämnat bidrag till uppförande av ett
kapell i Vitträsk inom Gällivare församling och till åtskilliga kapell
inom Arjeplougs församling. Jag tror, att dessa exempel äro
tillräckliga för att visa, att svenska riksdagen behjärtat även de
svenska hemlandsförsamlingarnas behov av hjälp för kyrkobyggnader,
när sådant behov förelegat.

Vidare erinrar jag om den skillnad, som råder mellan svenskar
hemma i Sverige och i utlandet. I en svensk församling här
i landet kunna medel på laga väg uttaxeras eller eljest anskaffas till
uppförande av dylika byggnader. Den utvägen ha svenskarna icke
i utlandet. Däremot äro de skattpliktiga till det land, där de vistas,
och därför är det så mycket mera skäl att svenska riksdagen hjälper
dem för tillgodoseende av sadana anordningar, varigenom de kunna
känna sig liksom vara på svensk grund även där ute och kunna

Lördagen den 5 maj.

9 Nr M).

hålla tillsammans. Nu ha emellertid svenskarna i Kristiania

nom stora uppoffringar och ansträngningar anskaffat den bety- ''7yrtsiian«é*

dande summan av 315,000 kronor för ändamålet, och det begäres (port*.)

nu 125,000 kronor av svenska riksdagen. Det skulle säkerligen göra

ett mycket nedslående intryck på dem, om icke riksdagen, i trots

av de hårda tider, som nu råda, ville räcka den handen till hjälp i

deras byggnadsföretag. På grund av dessa skäl, herr talman, ber

jag få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjordes propositioner, först på bifall till
vad utskottet i föreliggande utlåtande hemställt samt vidare på
avslag därå; och förklarades den förra propositionen, vilken upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets utlåtanden:

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av kammarkollegiets arbetskrafter,

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning
av arbetskrafterna hos kammarrätten,

nr 97, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
till bestridande av vissa utskylder för det brittiska beskickningshuset
i Stockholm, samt

nr 98, i anledning av väckt motion om ändring i kungl. kungörelserna
angående understöd av statsmedel åt sinnesslöanstalter och
epjlep tiker anstalter den 8 oktober 1915.

bifölls vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 99, i anledning av Ang. «»<*«•-väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t^ angående beredande av *‘"r_

fast anställning eller vissa andra förmåner åt personer, som stadig- syssexvarande
äro sysselsatta med städning och rengöringsarbete hos sta- sätta med
tens verk och myndigheter. städning m. m.

hös statsman Med

anledning av ifrågavarande, inom andra kammaren av herr Aigheter.

C. Lindhagen väckta motion, nr 2, vilken hänvisats till statsutskottet,
hade utskottet i nu föredragna utlåtande på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning beträffande de inom
de centrala ämbetsverken med avseende på städnings- och rengöringsarbete
m. m. förefintliga arbetsförhållandenas omfattning och
art i avsikt att utröna, huruvida ändring borde vidtagas i sättet för
anställandet av de personer, som utförde berörda arbete, eller vissa
förmåner utöver de nu utgående borde dem beredas.

Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar O. M.

Strömberg, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson, O. Berggvist och J. L.

Sr 40. 10

Lördagen den 5 maj.

A^krä,ufbe- Sveve N F. Posse samt herrar H. Andersson i Skivarp och

träffande per- * er sson i btallerhult, vilka ansett, att utskottets yttrande bort
soner, syssei- bava viss angiven lydelse och att utskottet bort hemställa, att herr
sätta med Lindhagens förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
städning m. m. åtgärd föranleda.

hos statsmyn -

digheter.

Herr Ekelund: I likhet med åtskilliga kamrater i statsutskottet
har .lag icke kunnat ansluta mig till det förslag, som statsutskottet
avgivit i denna fråga.

Denna motion börjar nu verkligen på att bliva litet gammal. Den
väcktes nämligen första gången av herr Lindhagen i andra kammaren
år 1913, och herr Lindhagen har sedan varje år upprepat motionen
i andra kammaren, utan att den föranlett någon riksdagens åtgärd.
Man kan väl därför på^göda grunder anse, att motionen är ganska
val utdebatterad; och da, såvitt jag kan förstå, icke några nya skäl
tillkommit,. som giva anledning till att tro, att första kammaren
skulle nu intaga en annan ståndpunkt än förut, så ber jag, herr
talman, att få yrka bifall till den vid utskottsbetänkande! avgivna
reservationen.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Ja, som kammaren finner, har
statsutskottets majoritet i den nu föreliggande frågan intagit samma
ståndpunkt, som utskottet gjort vid ett par föregående tillfällen. Utskottet
har begränsat sitt förslag på ett helt annat sätt än motionären
till att gälla endast eu utredning beträffande de inom de centrala
ämbetsverken med avseende på städnings- och rengöringsarbeten förefintliga
arbetsförhållandena. Man kan sålunda icke, såsom man
först i början gjorde, då motionen kom fram, anföra, att man egentligen
icke vet, pa vilka man syftade eller hur stor utredning det skulle
komma att bli. I detta avseende har som sagt eu begränsning i utredningsyrkandet
skett. I fråga om dessa personers anställning ha
dock under frågans behandling framkommit meddelande om, att flera
olikheter och ojämnheter skulle förefinnas; och fastän det gäller
en sa obetydlig grupp av statstjänare som denna, förefaller det mig
vara ett statsintresse att utreda förhallandena och bereda rättvisa och
likhet. Att ersättningen för samma arbete på detta område utgår helt
olika kan icke vara riktigt, och det är naturligtvis denna omständighet
som gör, att motionen återkommit gång på gång. Den är dock i
sjn obetydlighet ett uttryck för krav på rättvisa, och jag undrar
om det kan vara denna kammare värdigt att gång på gång säga nej
till utredningskravet. Det förefaller mig, som om kammaren gagnade
saken bättre genom att låta utreda saken än genom att säga nej
och oupphörligt få återkomma till att behandla denna fråga. Jag
hemställer därför om bifall till utskottets förslag.

Herr E k e 1 u n d: Herr talman! Det är alldeles riktigt, såsom
den föregående ärade talaren sade, att statsutskottet visserligen icke
har yrkat bifall till motionen sådan som den har avgivits, utan har
utskottet föreslagit en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om

11 Nr 44).

Lördagen den 5 rnuj.

utreda iligt d. v. s. utskottet har gått på deri vanliga vägen. Då är trägarn
linnes det verkligen log för, att eu sådan utredning bor verkstad trä^aniie per.
las? Vi få komma ihåg, att de personer, som innehava de sysslor, soner, syssdvarom
här är fråga, äro personer, som ha dem såsom bisysslor, satta med
Man kan väl säga, att så är i regel förhållandet, och de av kärn- •

marens ledamöter, som tillhöra statens centrala verk. kunna bättre dig]ieter

(lforts.)

liiaiuu» fcuaiuuicii ~ ^ -»-.o po s\

än andra vitsorda riktigheten härav. Da är tragan: Dm personer
ha en sysselsättning såsom bisyssla, kan det då vara skäl för
en fast anställning av dem? Icke ens utskottet har föreslagit, att
de skulle fast anställas, men man kan val tänka sig, att, om en
utredning begäres, det blir en fråga som får tagas i övervägande.
Jag kan icke inse, att det finns skäl till någon utredning Vidare
får man ju komma ihåg, att dessa personer kunna i allt fall komma
i åtnjutande av pension på allmänna indragningsstaten, därest
Kungi. Ma.j :t finner skäl att därom göra framställning hos riksdagen.
Sådant tiar hänt, och därjämte kan man vara övertygad
om, att det icke finnes något hinder för, att Kungl. Maj:t, om,
personer i den ställning, varom här är fråga, drabbas av sjukdomsfall,
medger innehavarna av sådana sysslor skäligt understöd. Da
senare tiden har ett nytt moment tillkommit, nämligen införandet
av den allmänna pensionsförsäkringen, som. i sin mån är något som
kan komma de ifrågavarande personerna till godo. Vi reservanter
äro övertygade, att man också har skäl att förutsätta, att vederbörande
ämbetsverk komma att tillse, att de, som faktiskt utöva
städningen och renhållningsarbetet, verkligen erhålla den gottgörelse,
som skäligen bör tillkomma dem. Pa grund, av dessa skäl
är det icke någon anledning för riksdagen att skriva till Kungl.
Maj :t i denna fråga. Jag ber att få tillstyrka reservanternas förslag.

Herr Ekman, Carl Gustaf: Jag skall blott be att fa

bemöta ett enda av de skäl, som den senaste ärade talaren anförde.
Han sade, att alla, som äro sysselsatta med ifrågavarande arbeten,
hava dem som bisysslor. Därom lämnas dock olika uppgifter. Det
finns åtskilliga, som säga, att de innehava arbetena i den omfattning,
att de måste anses hava dem som huyudsysslor, under det
att andra säga, att så icke är förhållandet. Är det då icke lämpligt
och riktigt, att man genom en utredning söker göra sig reda
för vad som är verkliga förhållandet? Först därigenom får man
ett begrepp om huruvida fast anställning bör ifrågakomma eller
icke. Men att avgöra frågan utan utredning, när mot varandra stå
olika uppgifter, förefaller mig icke lämpligt och riktigt. Vad den
siste talaren anförde synes mig således tala för en utredning av
den begränsade art, utskottet hemställt om. Jag tillåter mig därför
fortfarande yrka bifall till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med de yrkanden, som därunder förekommit, propositioner,
först på bifall till vad utskottet i det under behandling

Jir 40. 12

Lördagen den 5 maj.

i''öLinndbé- varan(le utlåtandet hemställt samt vidare därpå att kammaren skulle
träffande per- avslaS å utskottets hemställan godkänna den vid utlåtandet
soner, syssei- lögade reservationen; och förklarade herr talmannen sig finna den
sätta med senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.

hos statsmyn- -Herr ejkwmm, Carl Gustaf, begärde votering, i anledning varav

digheter. uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningspropo(Forts.
) sition:

Den, som avslår vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr
99 och godkänner den vid utlåtandet fogade reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 41.

Om anslutning Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 100, i anledning
Åntkat^d- ?v 7äckt 1moti°n om skrivelse till Kung!. Maj:t angående fortsätta»
till tande av langdbanan genom Bohuslän från Skee till Svinesund.

norska järn- T .

banenåtet. . 1 eu inom andra kammaren av herr E. A. Nilson i Örebro väckt,

till statsutskottets förberedande behandling överlämnad motion, nr
93, hade hemställts, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till
Kung], Maj :t anhålla, det Kungl. Maj :ts täcktes snarast möjligt
lata utreda och för riksdagen framlägga förslag om fortsättning av
langdbanan genom Bohuslän från Skee till Svinesund, i syfte att
genom bro över Svinesund vinna anslutning till norska järnbanenätet.

Utskottet både i föreliggande utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att ifrågavarande motion icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar J. L. Widell och J. S. Almer,
vilka likväl ej däri antytt sin mening.

Herr Widell: Herr greve och talman! Då riksdagen 1898

beslöt anläggande av längdbanan genom Bohuslän, skedde det under
den förutsättningen, att framdeles anknytning skulle ske till de
norska järnvägarna. Riksdagen uttalade i sin skrivelse, att endast
som en länk i en mellanriksbana hade Bohusbanan betydelse för staten.
Nära 20 ar efteråt har denna anknytning ännu icke kommit

Lördagen den 5 maj.

13 Nr 40.

till stånd, och såvitt bekant har heller ingenting under mellantiden
gjorts från myndigheternas sida för att åstadkomma sådan anknytning.
Däremot väcktes vid riksdagen 1914 en motion i andra kammaren
om åtgärder för åstadkommande av genomgångstrafik mellan
JBohusbanan och de norska järnvägarna. Motionen blev emellertid
avstyrkt av statsutskottet och avslogs av kamrarna, sedan järnvägsstyrelsen
i avgivet utlåtande hade ställt sig avvisande till densamma.

Nu har eu liknande motion återkommit, väckt av herr E. A.
Nilson i andra kammaren. Statsutskottet har återigen infordrat
järnvägsstyrelsens utlåtande, och järnvägsstyrelsen har inskränkt sig
till att hänvisa till sin skrivelse av 1914. Statsutskottet har på
den grunden återigen avstyrkt förslaget.

Emellertid hava en kamrat i utskottet och jag icke ansett
oss kunna godkänna de skäl, som järnvägsstyrelsen anfört för sitt,
avstyrkande. Huvudskälet eller rättare sagt enda skälet är, såsom
styrelsen säger: »Styrelsen anser det emellertid vara uppenbart,
att de största fördelarna av en sådan förbindelse, som för huvuddelen
av Norge skulle avsevärt förkorta vägen till södra. Sverige
och kontinenten, komma att stanna å norsk sida. Särskilt torde
detta gälla för Kristiania stad och omnejd, för vilka det framstår
såsom en angelägenhet av stor vikt att för resande och post med
kontinentaltågen erhålla tidigare ankomsttider på morgonen och senare
avgångstider på aftonen. Enligt vad styrelsen har sig bekant,
förhåller det sig också så, att man såväl inom ledande jämvägskretsar
som inom affärsvärlden i Norge har sin uppmärksamhet och
sitt intresse riktat på att vinna förbättring av de nu rådande förhållandena
med avseende å kontinentaltrafiken till och från Norge.
Vid sådant förhållande har det synts styrelsen mindre lämpligt,
att initiativet till nya förhandlingar angående ifrågavarande förbindelses
åstadkommande må utgå från svensk sida.» ’

Järnvägsstyrelsen utgår således ifrån, att det är ett övervägande
norskt intresse. Emellertid inskränker sig Norges intresse
därvidlag till eu vägförkortning av 31 kilometer. Däremot står på
norsk sida det förhållandet, att i Dalslandsbanan, som givetvis
skulle få en ansenligt minskad trafik genom en dylik anordning,
är nedlagt betydande norskt kapital. Från norsk sida har man
därför under hand yttrat, att man för att över huvud taget reflektera
på en anknytning fordrar, att Sverige utlöser det norska kapitalet
ur Dalslandsbanan. Detta har man nu på goda grunder från
svensk sida icke kunnat reflektera på. Jag är därför övertygad
om, att skall man vänta på initiativ från norsk sida, får man
vänta åtskilliga decennier ännu. Det får jag för min del säga,
att jag icke anser lämpligt. Enligt min mening är det ett mycket
viktigt svenskt statsintresse, att en anknytning mellan Bohusbanan
och de norska banorna kommer till stånd. Jag skall här icke
dröja vid den stora vikten för staten att hava i sin egen hand
alla de viktigare järnvägsförbindelserna till utlandet och därmed
kunna ensam reglera den internationella järnvägstrafiken. Jag skall

Om, anslutning
från bohus
ländska längdbanan
till
norska järnbanenätet.

(Fort».)

Nr 4a 14

Lördagen den 5 maj.

Om anslutning icke heller dröja vid den betydelse för ortsbefolkningen — till
i!indsha°iån~d- v-bken man bär kan räkna hela västkustbefolkningen —. det skulle
banan till bava att få en sådan anknytning till stånd. Jag skall endast taga
norska järn- hänsyn till de finansiella skälen. Det är ju tyvärr så, att Bohushanenätet.
banan visat sig vara en allt utom lysande affär för staten. Un(Forts.
) (ier de tio åren 1906—1915 hava driftkostnaderna på Bohusbanan
överskjutit inkomsterna med sammanlagt i det allra närmaste
4,000,000 kronor, eller 400,000 kronor om året. Underskottet har
varit statt i stark ökning under de senaste åren. År 1912 utgjorde
det 306,000 kronor, 1913 362,000 kronor, 1914 479,000 kronor
och 1915 667,000 kronor. Lägger man härtill räntan på byggnadskapitalet,
vilken ränta kan uppskattas till ett belopp av mellan
800- och 900,000 kronor om året, finner man, att Bohusbanan
åsamkar staten en årlig förlust av omkring U/i miljon kronor.
Det förefaller mig då vara ett synnerligen starkt statsintresse att
få denna anknytning till stånd, ett statsintresse, som till fullo motiverar
ett initiativ från svensk sida.

Nu förutser jag naturligtvis den invändningen: vartill tjänar,
ett initiativ, då Norge — givetvis av de skäl jag nyss anförde kommer
att ställa sig avvisande? Ja, det är nu till en början icke så
alldeles säkert, att norrmännen skulle ställa sig avvisande, därest
ett formligt initiativ i frågan toges från svensk sida. Men jag vill
därjämte erinra om, att det finnes en möilighet, om också ur internationell
trafiksynpunkt mindre tillfredsställande, att anknyta Bohusbanan
till de norska järnvägarna utan åtgärder från norsk sida,
nämligen genom att bygga en bana från exempelvis Skee till
lämplig punkt på Dalslandsbanan. Jag är övertygad om, att därest
man i Norge finge räkna med en sådan möjlighet, som att
Sverige skulle söka anknytning på den vägen, skulle man i Norge
ställa sig mycket tillmötesgående mot en anknytning vid Svinesund.

På grund av vad jag sålunda anfört anhåller jag,- herr greve
och talman, att få yrka avslag på utskottets hemställan och bifall
till den i ämnet väckta motionen.

Herr Strömberg: Den föregående talaren har ganska

grundligt genomgått förslagets förhistoria och det förhåller sig ju
i alla avseenden så som han yttrade. Dock skulle jag vilja till
någon del komplettera, hans redogörelse, ty då han i början yttrade,
att de svenska myndigheterna icke vidtagit någon åtgärd för att
inleda underhandlingar med Norge om saken, så förhåller det sig
i själva verket så, att man på svensk sida började underhandla med
Norge, men de norska myndigheterna ställde sig mycket litet förstående.
Resultatet blev därför på grund av åtskilliga omständigheter,
att någon sammanbindning av järnvägsnäten icke kom till
stånd.

Nu yttrade den ärade talaren, att man kunde beräkna, att om
denna anknytning skedde, skulle Bohusbanans ekonomi väsentligen
förbättras. Det vågar jag nu icke bestämt yttra mig om. Natur -

Lördagen den 5 maj.

15 Nr 40.

ligtvis skulle detta komma att tillröra Bohusbanan en betydligt
ökad trafik, men en sådan anordning är också förbunden med mycket
stora kostnader, nämligen för de dyrbara brobyggnader, som
skulle erfordras, och det är icke säkert, att sådana resultat därigenom,
såsom han hoppades, ernåddes, att Bohusbanan skulle bära
sig bättre. Att denna bana, som i sig själv icke var någon god
affär, kommit att giva mindre och mindre under de. sista åren, är,
,iu klart med hänsyn till de stegrade kolprisen och andra driftkostnader,
som för alla järnvägar ökats under samma tid. Att
icke järnvägsstyrelsen under föregående år velat framlägga förslagtill
en förlängning i denna del av statsbanenätet, är också helt
naturligt, då styrelsen framlagt förslag om så stora och dyrbara
järnvägsbyggen som fallet varit beträffande dylika byggnader såväl
i Norrland som i övriga delar av Sverige. Och vid sådant
förhållande måste man — även om man anser, att det skulle vara
en fördel att få denna sammanbindning genomförd — vara ganska
försiktig, så att man icke ställer alltför stora krav på statskassan.

Då därtill kommer — något som den ärade talaren också anspelade
på — att man varken i Norge eller i dessa trakter av
Bohuslän är fullt ense om riktningen för denna sammanbindningsbana,
utan även har andra förslag än det ifrågasatta, bland annat
ett med banan gående genom den s. k. Bullaredalen, har detta till
följd, att man även av det skälet torde böra se tiden an.

Slutligen vill jag tillägga, att även med hänsyn till våra försvarsintressen
torde det vara skäl att något lugna sig. Statsutskottet,
som infordrade generalstabschefens uttalande i frågan, mottog
från honom ett officiellt yttrande, däri han under nuvarande
förhållanden avstyrkte sammanbindningen.

Med anledning härav och då, såsom utskottet yttrar, några nya
skäl icke framkommit, sedan riksdagen år 1914 fattade beslut att
icke bifalla den då väckta motionen i samma syfte som nu, ber
jag, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
i :

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes enligt
förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt
vidare därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan
bifalla den i ämnet väckta motionen; och förklarades den förra
propositionen, .vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets utlåtanden:

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande av tre boställshus vid Näsets station å statens järnvägar,

nr 102, i anledning av väckta motioner om anslag till utred -

Om anslutning
från bohusländska
längdbanan
till
norska jårnbanenätet.

(Forts.)

Sr 40. 16

Lördagen den 5 maj.

ning av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan Kalmar
och Färjestaden, samt

nr 103, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj it angående inrättande av en ångfärjeförbindelse mellan Göteborg
och Fredrikshamn,

bifölls vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Herr Söderberg väckte en motion, nr 153, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag om försäkringsrådet.

Motionen hänvisades till lagutskottet.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelse nr 118, till Konungen angående anordnande av
barnbespisning vid rikets folkskolor.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

nr 104, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig
löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna;
och

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till meteorologiska centralanstalten m. m.;

bevillningsutskottets memorial och betänkande:

nr 35, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets
betänkande nr 28, avgivet i anledning av väckt motion om
upphävande av tullen å cement; och

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen;

bankoutskottets utlåtande nr 36, angående vissa framställningar
rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna;

jordbruksutskottets utlåtande nr 46, i anledning av väckta motioner
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om
utveckling och uppehållande av en på inhemska råämnen och naturtillgångar
grundad, för landets behov tillräcklig tillverkning av
konstgödselmedel m. m.; ävensom

första särskilda utskottets utlåtande nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under
år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta
motioner.

Tisdagen den 8 milj.

17 Nr 40.

Justerades sex protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 12,27 på dagen.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Tisdagen den 8 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 8,30 e. m.

Justerades protokollen för den 2 och den 4 innevarande maj.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
disposition av återburet stipendium för utbildande av präst, förtrogen
med finska språket;

nr 130, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående grunder
för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt
folkskoleseminarium;

nr 131, i anledning av vissa framställningar rörande anslag
under åttonde huvudtiteln;

nr 132, i anledning av väckt motion om ersättning till verkmästaren
K. J. Eriksson för en av honom konstruerad elektrisk tändapparat; nr

133, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av allmänna besparingar å riksstatens femte huvudtitel
till inköp av två tomtdelar i Karlskrona m. m.;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användande
av behållning å vissa extra anslag till utförande av ändringsarbeten
å minfartyget Clas Fleming; samt

nr 135, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
till tjänstårsberäkning för kemisten K. A. Schröder.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial nr 106, angående överlämnande till
jordbruksutskottet av en motion rörande anslag till prisreglering
å viktiga födoämnen och livsförnödenheter m. m.;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts dels i punkt 11 under nionde
huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning angående
understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter, dels

Första hammarens protokoll 1917. Nr bo. 2

Nr 40. 18

''Tisdagen den 8 maj.

ock i punkt 19 framställda förslag i fråga om utbildningskurser för
kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna ävensom en i
ämnet väckt motion;

nr 49, i anledning av väckt motion om anslag till premier vid
rovodlingstävlingar i Norrland och Dalarna;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ändrad
användning av ett till anordnande av j ägmäs tarf) o städ er av riksdagen
anvisat belopp;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till lindring av fraktkostnader för kalk m. m.;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående driftkostnader
under år 1918 för egnahemslånefonden;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till utgifter i anledning av tillfällig ökning av elevantalet i
skogshögskolans jägmästarkurs;

nr 54, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändringar
i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande; nr

55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av den inom staden Marstrands hamnområde belägna iledvigsholmen
eller Kvarnholmen m. m.;

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti
för inköp av bränntorv för statens räkning;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare
rörelsekapital vid statens verksamhet för anskaffande och
tillhandahållande av livsförnödenheter m. m.;

nr 58, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kung],
Maj d i fråga om ökade statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar; nr

59, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående
förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast
egendom m. m.;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utbetalande
i förskott av viss del av statsbidrag till kostnader för
laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens
län;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ströängars
utbytande mot annan mark; samt

nr 62, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag huru förhållas bör med ströängar vid ägostyckning inom
Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark samt lag om förbud
mot avsöndring av ströängar inom Västerbottens eller Norrbottens
läns lappmark; ävensom

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 19.
i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt motion om
skrivelse till Kungl. Majd i fråga om visst uppdrag till de s. k.
trustsakkunniga.

V.) Nr 10.

Tisdagen den b maj.

Herr statsrådet Dahlberfi avlämnade Kungl. Maj :ts nådiga propositioner: nr

327, angående omkostnader för handläggning av ärenden
rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärt!
änstgöring;

nr 332, angående anslag till upplysningsverksamhet för främjande
av landsbygdens förseende med elektrisk kraft;

nr 333, angående anslag till en extra tjänsteman hos lantbruksstyrelsen
samt till jordbrukskonsulenter och jordförmedUngsbyråer;

nr 334, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor
och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa;

nr 335, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor
och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa;

nr 336, angående tillfälligt lönetillägg åt skogvaktarna vid universitetet
i Uppsala m. m.;

nr 337, angående anslag till täckande av brist i staten för förskolan
för blinda i Växjö;

nr 338. angående pensioner till vissa vid statens järnvägsbyggnader
anställda eller förut anställda förmän och arbetare m. in.;
nr 339, angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond;
nr 340, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 19 mom. 4
och § 34 mom. 2 värnpliktslagen den 17 september 1914;
nr 341, med förslag till lag om allmän tjänsteplikt;
nr 342, angående reglering av löneförhållanden m. un. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare;

nr 343, angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m.;

nr 344, med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 13,
§ 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom. 3 i förordningen om frihamn den
15 november 1907;

nr 345, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av
§ 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet
för markegångsprisens bestämmande m. m.;

nr 346, angående anslag till hospitals underhåll;
nr 347, angående ersättning åt postsparbanken för dess bestyr
med uppbörd och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten;

nr 349, angående försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande
av lägenheter från sådana egendomar;

nr 350, med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18,
33 och 59 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911;

nr 351, angående avskrivning av ett lån för restaurering av
Vadstena klosterkyrka;

nr 352, med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 gg
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension; _

nr 353, angående tillämpning av allmän tjänsteplikt med avseende
å visst ändamål;

nr 354, angående höjning av anslaget till kostnader för taxering
till skatt å inkomst och förmögenhet; samt

Nr 40. 20

Tisdagen den 8 maj.

Interpellation
om angrepp av
folkhopar å
livsmedelsaffärer
m. m.

nr 356, angående godkännande av förlikningsvis bestämd skatteköpeskilling
för hemman å Tima bergslags allmänning m. m.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 samt statsutskottets utlåtanden
nr 104 och 105.

Vid föredragning av bevillningsutskottets memorial nr 35, i
anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande
nr 28, avgivet i anledning av väckt motion om upphävande
av tullen å cement, godkändes den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen.

Föredrogas, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran bevillningsutskottets
Ibetänkanden nr 36 och 37, bankoutskottets utlåtanden
nr 36—39, jordbruksutskottets utlåtanden nr 46 och 47 samt
första särskilda utskottets utlåtanden nr 1 och 2.

Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet, och yttrade:
Herr talman! Jag ber att få hemställa, att å morgondagens föredragningslista
bland två bordlagda ärenden först måtte uppföras första
särskilda utskottets utlåtande nr 1 i anledning av Kung! Maj:ts
proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år
1917 åt befattningshavare i statens tjänst jämte i ämnet väckta motioner
samt därefter samma utskotts utlåtande n>r 2.

Denna hemställan bifölls.

Ordet lämnades nu till herr Trygg er, som yttrade: Man
kan knappast öppna en tidning utan att mötas av meddelanden från
skilda delar av landet om att livsmedelsaffärer angripits av folkhopar
och med våld fråntagits sina varor samt att till och med tygellösa
skaror begivit sig ut på själva landsbygden och med våld eller hot
om sadant tilltvingat sig livsmedel från de på sina enstaka gårdar
boende lantmännen. I sistnämnda avseende berättas saker särskilt
från Norrland, som äro till den yttersta grad upprörande. Om än
dylika excesser i städerna äro synnerligen beklagliga, kunna de dock
där lättare stävjas, varför den samhällsfara, de innebära, är mindre
än den, som ligger däri att de skilda från varandra boende lantmännen
kränkas i sin hemfrid, utsättas för personligt våld och berövas sin
egendom. Den oro och det lidande, den enskilde medborgaren underkastas
genom dylika våldsamma övergrepp i stad och på landet, måste
vara ägnade att väsentligen undergräva den känsla av trygghet, som
oförvitliga svenska män och kvinnor varit vana att hysa under la -

Tisdugeu

J1 Nr 40.

garnas hägn hav i landet. Rubbas tron på samhällets förmåga att
upprätthålla lag och rätt, är därmed den förnämsta grundvalen för
samhällsordningen förstörd.

Att döma av tidningarna synes det jämväl som om på vissa ställen
myndigheterna icke lämnat de enskilda det skydd, som de senare
hava grundlagsenlig rätt att fordra. År detta fallet, måste det framstå
såsom en regeringens ofrånkomliga skyldighet att vidtaga de åtgärder,
som kunna häri åvägabringa rättelse.

För min egen del vet jag emellertid i nu angivna hänseenden
ingenting annat än vad som kommit fram i pressen, och .säkerligen är
man i allmänhet icke bättre underrättad. För att få full visshet huru
det verkligen förhåller .sig ber jag, med kammarens tillstånd, att få
framställa följande frågor till herr statsrådet och chefen för civil
departementet:

1) Är det sant, att folkhopar icke blott i städer utan även på
landsbygden genom våld eller hot tvungit fredliga medborgare att
utlämna dem tillhöriga livsmedel eller på våldsamt .sätt satt sig i
besittning av dylik annans egendom?

Under förutsättning att denna fråga anses helt eller delvis böra
besvaras jakande, iber jag ytterligare få spörja:

2) År det sant, att myndigheter finnas, som ej uppfyllt sin
ovillkorliga plikt att med alla till buds .stående lagliga medel skydda
de angripna till deras person och egendom?

3) Vilka åtgärder har regeringen redan vidtagit och vilka ämnar
herr statsrådet föreslå regeringen att ytterligare vidtaga för att upprätthålla
ordningen, varje regerings första rätt och plikt, och sålunda
stävja den laglöshet, som synes alltmera sprida sig och som
hotar att undergräva vårt svenska rätts- och kultursamhälle samt
bringa skam över land och folk?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Herr Barthelson väckte en motion, nr 154, i anledning av Kung!
Maj:ts proposition angående driftkostnader under år 1918 för statens
skogsdomäner m. m.

Motionen hänvisades till jordbruksutskottet.

Herr Rosén avgav en motion, nr 155, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående omorganisation av och lönereglering föl
överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter m. m.

Denna motion hänvisades till första .särskilda utskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner:

Interpellation
om angrepp av
folkhopar å
livsmedelsaffärer
in. in.
(Forts )

Nr 40. 22

Tiadagen den 8 maj.

ur 327, angående omkostnader för handläggning av ärenden rörande
ersättning i anledning av ‘kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; nr

336, angående tillfälligt lönetillägg åt skogvaktarna vid universitetet
i Uppsala m. m.;

nr 337, angående anslag till täckande av brist i staten för förskolan
för blinda i Växjö;

f11'' 343, angående vissa ändringar i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m.;

nr 346, angående anslag till hospitals underhåll;

nr 347, angående ersättning åt postsparbanken för dess bestyr
med uppbörd och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten •
samt

nr 354, angående höjning av anslaget till kostnader för taxering
till skatt å inkomst och förmögenhet.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet följande kungi.
propositioner:

nr 332, angående anslag till upplysningsverksamhet för främjande
av landsbygdens förseende med elektrisk kraft;

nr 333, angående anslag till en extra tjänsteman hos lantbruksstyreLsen
samt till jordbrukskonsulenter och jordförmedlingsbyråer;
nr 339, angående inrättande av en norrländsk andelsmejerifond;
nr 349, angående försäljning av vissa kronoegendomar och upplåtande
av lägenheter från sådana egendomar;

nr 350. med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18,
33 och 59 §§ i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911; samt
nr 356, angående godkännande av förlikningsvis bestämd skatteköpeskilling
för hemman å Tuna bergslags allmänning m. m.

Föredrogos och hänvisades till första särskilda utskottet Kungl.
Maj:ts nådiga propositioner:

nr 334, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor
och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa;
samt

nr 335, angående krigstidshjälp åt pensionsberättigade änkor
och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner:

nr 338, angående pensioner till vissa vid statens järnvägsbyggnader
anställda eller förut anställda förmän och arbetare m. m.:

nr 351, angående avskrivning av ett lån för restaurering av Vadstena
klosterkyrka; samt

nr 352, med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ i

Tisdagen den 8 maj. 23 Nr 40.

lager) den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension.

Föredrogos och hänvisades till lagutskottet följande kungl. propropositioner: nr

340, med förslag till lag om ändrad lydelse av § 19 mom. 4
och § 34 mom. 2 värnpliktslagen den 17 september 1914;

nr 341, med förslag till lag om allmän tjänsteplikt; och
nr 353, angående tillämpning av allmän tjänsteplikt med avseende
å visst ändamål.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts nådiga propositioner

nr 342, angående reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, samt

nr 345, med förslag till förordning angående ändrad lydelse av
§ 7 i förordningen den 2 juni 1911 angående grunderna och sättet för
markegångsprisens bestämmande m. m.,

''blevo dessa propositioner på begäran bordlagda.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts
nådiga proposition nr 344, med förslag till förordning om ändrad
lydelse av § 13, § 16 mom. 1, § 17 och § 19 mom. 3 i förordningen
om frihamn den 15 november 1907.

Efter föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 538, med delgivning av nämnda kammares beslut
över dess tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, i anledning av
friherre Palmstiernas motion, nr 266, om skrivelse till Kungl. Maj:t
i fråga om upprättandet av en kontinuerlig statistik rörande handelsomsättningen
mellan de nordiska länderna m. m., beslöt första kammaren
hänvisa detta ärende till sitt första tillfälliga utskott.

Justerades elva protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 4,02 e. m.

’

In fidem

A. v. Krusenstjerna.