Kammaren' sammanträdde kl. 8 e m
ProtokollRiksdagens protokoll 1918:50
RIKSDAGENS PROTOKOLL
Kammaren'' sammanträdde kl. 8 e m.
Justerades protokollen för flen 5 och 6 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 60, dels i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1919
samt en i ämnet väckt motion, dels ock angående särskild tilläggsskatt
för år 1918 å inkomst och förmögenhet; samt
nr 61, -i anledning av väckta imotioner angående höjning av inkomst-
och förmögenhetsskatten; ävensom
jordbruksutskottets utlåtande nr 137, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ytterligare anslag å tilläggsstat för diverse
behov vid veterinärhögskolan.
Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelse, nr 337, till Konungen angående ifrågasatt utredning
rörande livsmedelsproduktionens allmänna läggning m. m.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 343, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
användande av visst utav 1911 års riksdag på extra stat beviljat belopp
till uppförande av nybyggnad för marketenteri vid flottans station
i Stockholm; och
nr 344, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användning
för kulturella ändamål av viss del av den svenska Kängmanska
donationsfondens avkastning.
_ Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 358, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar
i staten för folkskollärarnas pensionsinrättning; och
Första kammarens protokoll 1918. Nr 50. 1
1918.
kammaren. Nr 50.
Tisdagen den 11 juni.
>Tr 50. 2
Tisdagen den 11 juni.
nr 359, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunder för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
m. m.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden nr 204 och 209.
Vid föredragning av andra sammansatta stats- och lagutskottets
memorial nr 6, angående ersättning åt utskottets sekreterare och
vaktmästare, bifölls vad utskottet i detta memorial hemställt.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
bankoutskottets utlåtanden och memorial nr 80—82 samt lagutskottets
utlåtande nr 80.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr 203, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
anvisande av medel för anordnande av övningar i ställningskrig m. m.;
nr 205, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående lönereglering
för lärare vid småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet
väckt motion;
nr 206, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till studentkurser och parallellavdelningar m. m. vid vissa folkskoleseminarier;
nr
207, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition_ angående understöd
åt sällskapet för folkundervisningens befrämjande;
nr 208, i anledning av väckt motion angående folkskollärarinnan
Göta Matilda Anderssons uppflyttande i andra lönegraden; och
nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte
en i ämnet väckt motion.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Ändring i av Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 211, i anledning av
Uningsstaten Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i avlöningsstaten för
för provinsial- förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. jämte i ämnet
läkare m. fl. v^c^a motioner.
I föreliggande utlåtande hade utskottet på åberopade grunder
hemställt,
I) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, nr 311. och med avslag a särskilda av herr
Vennerström m. fl. samt herrar Petrén och Kjellberg i ämnet väckta
motioner, .
a) medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
Tisdagen den 11 juni.
3 Nr 50.
provinsialläkare finge från och med år 1919 uppföras ytterligare ''»‘‘ring i av
trettiotvå provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 4,000
kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunde komma två ålderstillägg å lönen, det ena med (Forts.)
500 kronor efter fem år och det andra, jämväl med 500 kronor, efter
ytterligare fem år;
b) föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skulle gälla vad i kungörelsen den 15
september 1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste
provinsialläkare och provinsialläkare funnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar;
c) vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1919
höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare från 865,200 kronor med 128,000
kronor till 993,200 kronor;
d) medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkaredistrikt
bildades, omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande extra
provinsialläkaredistrikt, utan hinder av vad i avlöningsstaten för
förste provinsialläkare och provinsialläkare samt enligt villkoren
och bestämmelserna för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner
funnes föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för första förhöjningen’,
så vitt anginge provinsialläkaren i nämnda distrikt, finge
bestämmas inträda redan efter tre år, med rätt för nämnda läkare,
därest han kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även
om han efter intjänande av densamma innehaft befattning i annat
distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget efter ytterligare
fem år, men med skyldighet för honom att, för erhållande av
omförmälda förhöjningar i lönen, i övrigt vara underkastad förenämnda
villkor och bestämmelser;
e) på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst,
31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 19 april 1918 angivna grunder användas
till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner;
f)
i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till bidrag
till extra provinsialläkares avlönande till oförändrat belopp eller
40,000 kronor.
II) att i frågan väckta motioner av herrar Frändén, Olsson i
See, Viklund, Moberger och Larsson samt Hedström icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
?6rr -^^sori'' Karl August: I detta ärende förekommer,
bland annat, en framställning om inrättande av ytterligare ett provinsialläkardistrikt
i norra Värmland. Het rör sig om eu framställning
från Värmlands landsting, som har hemställt om att de
nuvarande två provinsialläkardistrikten i norra Värmland skulle
uppdelas i tre distrikt. Kung!. Maj:t, som tagit upp detta ärende,
Nr 50. 4
Tisdagen den 11 juni.
Ändring i av- giver åt denna framställning sitt erkännande ock säger: »Tvivelslöningsstaten
“tan vore det synnerligen önskvärt för avhjälpande av föreliggande
fTähZmmfl missförhållanden, att ifrågavarande socknar länge egen tjänsteläkare .
1 (Verte j Man kommer till det resultatet, såvitt departementschefen kan
bedöma, att det synes föreligga större behov av det ifrågasatta distriktet
i Norrbottens län. Det rör sig nämligen om att välja mellan
inrättandet av ett provinsialläkardistrikt i Norrbottens län och ett i
Värmlands län. Nu förhåller det sig ju så, att det är icke bestämt, om
provinsialläkardistriktet i Norrbottens län kan komma till stånd, och
därför tvekade departementschefen om vilket län skall komma i åtanke.
Nu linnes dock för värmlänningarna ett trängande behov, att få
provinsialläkardistriktet i fråga, och jag skulle gärna vilja visa
kammaren förhållandena. De som känna till Värmland veta mycket
väl, att den älvdal det här är fråga om är mycket långsträckt.
Den är tio mil lång från den ena ändan till den andra, och den
har icke någon annan kommunikationsled än landsvägen. Läkare
kan således, när han lär ut i distriktet, den ena gången befinna
sig tio mil från den andra ändpunkten av sitt distrikt. Naturligtvis
är det ett synnerligen orimligt förhållande. Det andra provinsialläkardistriktet
som ligger nedanför, Uddeholms provinsialläkardistrikt,
är ett mycket stort distrikt med icke mindre än 16,975
innevånare. Provinsialläkaren där har själv meddelat i landstinget,
då saken var före, att han mångfaldiga gånger har varit kallad till
sjukbesök i det ovanför liggande provinsialläkardistriktet men på
grund av sina andra åligganden icke kunnat komma dit. Det distrikt,
som landstinget nu begärt skola inrättas har ett invånarantal
av 7,500 personer, och redan detta är mycket stort, och utom det
att det är stort, äro förhållandena sådana, att man knappt kan undvara
läkare där. Inom distriktet finnes det nu ett ålderdomshem,
som har en avdelning för sinnessjuka, och från detta ålderdomshem
klagas det över, att man har mycKet svårt att kunna få lämplig läkarvård
för denna avdelning. Samma är förhållandet med läkarundersökningen
av skolbarnen. De förfärligt stora läkardistrikten
däruppe äro fullkomligt onaturliga. För läkarens vidkommande
måste man säga att, då han ena stunden kan kallas fem mil åt
ena hållet och den andra stunden fem mil åt andra hållet, hans
arbete på så sätt blir oerhört ansträngande. Nu har det i motion
av herr Hedström framställts förslag, att ett ytterligare provinsialläkardistrikt
skulle inom detta område inrättas. Om den saken
säger utskottet att, då utskottet emellertid icke varit i tillfälle att
mera ingående överväga, huruvida fullgiltiga motiv för ett bifall
till samtliga motionerna kunde anses föreligga, liksom ej heller,
huruvida åt det ena eller andra av de väckta förslagen företräde
borde lämnas, hade utskottet icke funnit sig kunna biträda motionerna
i fråga. De övriga motionerna, som väckts, röra sig icke
om inrättande av nya distrikt, utan endast om ändring av extra
provinsialläkardistrikt till ordinarie. Här är det fråga om ett
nvtt distrikt, som skulle inrättas. Nu har andra kammaren
redan på liknande framställning som denna beslutit att utöka an
-
Tisdagen den 11 juni.
5 Nr 50.
talet nya provinsialläkardistrikt från 32 till 33 och att höja summan Ändring ; av
med 4,000 kronor. Det är alldeles icke värmlänningarnas mening
eller min mening att föreslå, att det för Norrbotten välbehövliga/^ ^
provinsialläkardistriktet skall indragas, utan vår önskan är fullväl, (Förta.)
att Norrbotten skall få sitt distrikt, men vi hemställa till kammaren,
att kammaren måtte biträda andra kammarens beslut och
bevilja även detta provinsialläkardistrikt, som är så av verkliga behovet
påkallat. Jag skall icke ingå vidare i motiveringen härför.
Jag vill till sist påpeka, att man har bevis på att läkarbesök i
detta nordliga distrikt mången gång kostat 70 kronor på grund av
de långa vägarna, och då det icke linnes annan kommunikation än
landsvägen. Jag hoppas att kammaren ville behjärta vad det vill
säga för den fattiga befolkningen däruppe och behjärta Värmlands
läns landstings hemställan i förevarande fråga. Jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag med den ändring,
att överst på sid. 15 ordet »trettiotvå» ändras till »trettiotre»,
att i punkt c) summan 128,000 ökas till 132,000 och slutsumman
således från 993,200 till 997,200 kronor.
Herr Ekman, Carl Gustaf: Vid statsutskottets behandling
av detta ärende fann utskottet, att Kungl. Maj:t i fråga om det av
Herr Nilson nu berörda provinsialläkardistriktet ansett mycket goda
skäl tala för inrättandet av ett ordinarie provinsialläkardistrikt jämväl
i området i fråga. Och Kungl. Mapt meddelade, att man endast
tvekade mellan, huruvida en av de föreslagna nya ordinarie
provinsialläkarne skulle komma att förläggas här eller vid ett distrikt
i Norrbotten. Det anfördes också från åtskilliga andra håll
en hel del nog så goda och talande skäl för att i detta sammanhang
få extra provinsialläkardistrikt omlagda till ordinarie sådana.
Utskottet fann sig emellertid icke kunna ingå i den detaljprövning,
som varit behövlig för att kunna skilja mellan de olika distrikten,
och utskottet fann det icke möjligt att bifalla samtliga framställningar
som nu föreligga. Emellertid är det uppenbart, att det finnes
alldeles särskilt goda skäl för det av herr Nilson förordade fallet.
Nu har andra kammaren för det distriktets vidkommande beslutit
på det sättet bifalla utskottets förslag att man ökat de ordinarie
provinsialläkarnes antal med ytterligare en och därigenom möjliggjort
både för Norrbotten och Värmland att vartdera få ett ordinarie
provinsialläkardistrikt. Det är klart, att icke gråter väl utskottet,
om denna kammare skulle följa det yrkande, som nu blivit gjort
av herr Nilson. Men jag finner mig i alla fall pliktig att yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr statsrådet Sc hotte: Herr talman! Såsom framgår av
den föregående talarens yttrande och såsom kammaren finner av
Kungl. Maj:ts proposition och utskottets förslag, föreslog provinsialläkankommittén,
att det skulle inrättas trettio nya ordinarie
provinsialläkardistrikt, och upptog jämväl avlöning för dessa, men
Kungl. Maj:t höjde antalet med två för att hava ett par att vinka
>’r 50. 6
Tisdagen den 11 juni.
Ändring i av på, särskilt som det var tre distrikt, som syntes närmast böra ifrågaloningistaten
komma? nämligen ett för vartdera av Norrbottens, Västerbottens och
läkare''m.fl.'' Värmlands län. Man gick emellertid denna gång icke längre än att
(Forts) uu föreslå en ökning med två, då det ju alltid är tillfälle att komma
V '' igen med framställning om anslag till ett tredje dylikt till ett annat
år. Jag tror visserligen för min del, att det är ganska god utsikt
för Värmlandsdistriktet att i konkurrensen mellan distrikten komma
med redan första gången. Men naturligtvis skulle det kunna
hända, att vid den ytterligare prövning, isom Kungl. Maj:t komme
att ägna denna fråga, sistberörda distrikt icke komme med. Under
sådana förhållanden och då andra kammaren gått in på att höja
distriktens antal med ett och man, om första kammaren biträder detta
beslut, skulle slippa gemensam votering, förefaller det mig, att
kammaren skulle hava anledning att tillmötesgå det förslag, som
framställts av herr Nilson.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, jdtrade herr
talmannen, att rörande nu föredragna utlåtande vore yrkat l:o) att
vad utskottet hemställt skulle bifallas, och 2:o), av herr Nilson,
Karl August, att kammaren skulle bifalla vad utskottet hemställt
med den ändring, att å sid. 15 i det tryckta utlåtandet dels å översta
raden ordet »trettiotvå» skulle utbytas mot ordet »trettiotre», dels
ock de å sjuttonde raden uppifrån angivna beloppen 128,000 kronor,
och 993,200 kronor utbyttes mot respektive 132,000 kronor och
997,200 kronor.
Därefter gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till herr Nilsons yrkande vara med
övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 212, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
statsbidrag till väganläggningar m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
Statsbidrag Punkten I.
till väg
anläggningar.
Under denna punkt hade utskottet hemställt.
I) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj ds förevarande
proposition och med avslag å två särskilda av herr Veuneretröm
m. fl. samt herrar Andersson i Grimbo och Olsson i Kullenbergstorp
väckta motioner,
a) till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 4,500,000 kronor;
b) på extra stat för år 1919 ställa till Kungl. Maj ds förfogande
till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning av åar och farleder ett reservationsanslag
av 900,000 kronor;
Tisdagen den 11 juni.
7 Nr 50.
c) besluta, att i avseende å de statsbidrag, som för år 1919 kunde
av riksdagen beviljas till väganläggningar och vägförbättringar
samt till bro- och hamnbyggnader ävensom upprensning av åar och
farleder, skulle gälla de allmänna villkor och bestämmelser, vilka funnos
intagna i riksdagens skrivelser den 31 maj 1907, den 27 februari
1914 och den 28 maj 1915;
d) på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
750.000 kronor att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna grunder
användas till anläggande av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län;
e) på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
400.000 kronor att under i statsrådsprotokollet angivna villkor utgå
som bidrag till anläggning av s. k. ödebygdsvägar inom nämnda län;
f) på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
100.000 kronor att under i statsrådsprotokollet angivna villkor utgå
som bidrag för anläggning av utfartsvägar inom samma län.
Enligt en vid utlåtandet fogad reservation hade herrar J. L. Widell
och N. A. Nilsson i Kabbarp ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
och förslag i det i den av herrar Andersson i Glrimbo och Olsson
i Kullenbergstorp i ämnet väckta motionen angivna syftet.
Herr Widell: Enligt beslirt vid 1911 och följande årens riks
dagar
hava betydliga belopp beviljats för anläggande på statens bekostnad
av vissa fiskehamnar. Kostnaderna för dessa hamnars anläggning
bestridas uteslutande av statsmedel, endast under villkor
att den erforderliga marken upplåtes kostnadsfritt. Emellertid är
det endast ett mindre antal hamnar som få del av detta anslag; för
den stora mängden av övriga fiskehamnars anläggning måste bidrag
sökas ur det anslag på sjätte huvudtiteln som här är ifråga. För
att få del av detta anslag återigen fordras, att menigheter eller enskilda
tillskjuta minst Vs av kostnaderna. Givetvis måste det av
intressenterna i dessa fiskehamnar betraktas såsom en obillighet, att
de skola nödgas betala så betydlig del av anläggningskostnaderna,
medan däremot andra fiskehamnar byggas uteslutande på statens
bekostnad. Särskilt under nuvarande förhållanden, då kostnaderna
sprungit upp så enormt, ter sig detta så mycket obilligare; men
därtill kommer, att det i praktiken visat sig nästan omöjligt att
kunna åstadkomma detta bidrag från menigheter och enskilda. Följden
härav har blivit den. att detta anslag knappt kommit att tagas
i bruk för anläggande av fiskehamnar. Anslaget har nästan uteslutande
använts för förbättring eller byggande av broar, mindre
sjöfartshamnar och farleder. Under sådana förhållanden har i andra
kammaren väckts motion om att fordran på bidrag från menigheter
och enskilda skulle nedsättas så, att det endast skulle erfordras Vio
i stället för Vs av kostnaderna. Då enligt mitt förmenande alla åtgärder,
som kunna gagna fisket, äro av synnerligen stor betydelse,
äro ett statsintresse av största vikt, har jag i statsutskottet anslutit
Statsbidrag
till väganläggningar.
(Forts.)
Nr 50. 8
Tisdagen den 11 juni.
Statsbidrag
till väganläggningar.
(Forts.)
mig till ett där framställt yrkande om avlåtande av en skrivelse i
motionens syfte. Som emellertid detta yrkande icke lyckats vinna
majoritet i utskottet, har jag jämte en kamrat i utskottet reserverat
mig, och anhåller jag nu, herr greve och talman, att få yrka bifall
till reservationen.
Herr Ekman, Carl Gustaf: Såsom den föregående talaren
upplyste, ha under eu följd av år utgått till mindre liskehamnsanläggningar
statsanslag, för vilka grunderna varit bestämda så, att
i regel 2/s av det beräknade kostnadsbeloppet skulle tillskjutas av
statsmedel. Emellertid har nu under årets riksdag eu motion inkommit
— såsom herr Widell också meddelade därom, att i vissa
fall detta anslag skulle ökas till 90 %, varigenom ortsintressenterna
i dylika fäll icke skulle behöva skjuta till mera än 10 % av kostnaderna.
Sedan nu kan emellertid i vissa undantagsfall så högt
statsbidrag utgå, därvid dock gäller den bestämmelsen, att ,9 av
det tillskjutna beloppet avses för underhållskostnad, varjämte är
stadgat, att landstinget skall i viss mån åtaga sig ansvaret för underhållskostnaden.
Nu har man, under hänvisning därtill, att för
vissa andra fiskehamnar staten åtagit sig hela underhållskostnaden,
gjort gällande, att däri sålunda förelåge en olikhet, som för eu del
mindre fiskehamnar måste betecknas såsom eu orättvisa.
Man kan dock, enligt statsutskottets mening, knappast sexfrågan
på det sättet. I de fall staten åtagit sig hela kostnaden gäller
det hamnanläggningar, som anses vara av så allmännyttig art, att
byggandet kan betecknas som ett statsintresse. Här gäller det hamnanläggningar,
som hava ett mera lokalt intresse, och da har man
ansett, att från ortens sida borde ett mera betydande bidrag, till
sin storlek bestämt såsom jag nyss nämnde, utgå. Jag tror för min
del, att det finnes skäl att fortfarande kvarstanna på den ståndpunkten.
Jag tror, att det intresse, som från orten och yrkesutövarna
kräves i det här fallet, icke är större, än som är nödvändigt.
Det är icke möjligt för staten att på alla upptänkliga områden bispringa
med hela eller så gott som hela kostnaden, och här är det
säkert ett av de fallen, där det är skäl för staten att icke gå längre
än hittills varit händelsen.
Jag hemställer om bifall till statsutskottets förslag.
Herr Åkesson. Nils : De samhällen, som varit nog lyckliga att
komma i åtanke hos fiskehamnskommittén vid upprättande av förslag
till byggande av fiskehamnar, hava haft den förmånen att fa
sina fiskehamnar så att säga alldeles gratis. Men det finnes däremot
andra samhällen, som icke ansetts vara av den betydelsen, att
de kunnat få den förmånen, och de hava inga andra resurser att
åstadkomma en sådan hamn, om de ån aldrig så mycket skulle vara
i behov därav, än genom uppoffrande av rätt så betydliga medel,
antingen av samhället eller enskilda eller mahända om landstinget
kan vara benäget att bidraga därtill, men det kan hända, att landstinget
icke är benäget att lämna bidrag därtill. Så har försökts på
Tisdagen den 11 juni
Nr 50.
åtskilliga håll, men såvitt jag vet, är det icke mera än ett eller
kanske två landsting, som hava lämnat bidrag till byggande av
liskehamnar. 1 allmänhet har det varit så, att dessa samhällen icke
hört till de förmögnare, och därför hava de icke heller varit i tillfälle
att kunna offra några medel för ändamålet, och följden har
också varit den, att de fått vara utan fiskehamnar. Nu är det
isynnerhet på Skånes västkust, som det förekommer en hel del samhällen,
som äro i synnerligen stort behov av fiskehamnar. Jag tänker
i detta sammanhang särskilt på ett samhälle icke långt från
min hemort, som blivit styvmoderligt behandlat och som skulle vara
i stort behov av en nödhamn. Jag syftar härvid på Torekow, och
Kungl. Maj:t har också på sin tid haft eu tanke på att där anlägga
en nödhamn, men de stora kostnader, som skulle bliva eu följd
därav, gjorde, att Kungl. Maj:t drog sig för att lägga fram förslag
därom. Men det föreligger ett stort behov av en fiskehamn där,
då samhället icke kunnat fä det större projektet realiserat. Man
har också gjort framställning till landstinget, men i allmänhet är
det så att i övriga samhällen man icke intresserar sig särskilt för
detta lilla fiskehamnssamhälle och följden blir den att man inom
landstinget just ej hyser någon böjelse för att gå ifrågavarande
samhälle till mötes. Såsom jag nämnde är det alldeles omöjligt för
ett samhälle sådant som Torekow, för att nu taga det exemplet, att
kunna åvägabringa en så stor summa, som skulle erfordras för ändamålet,
eller 25,000 ä 30,000 kronor. Efter vad jag fått höra, är det,
om icke precis samma förhållande, ändock ungefär ditåt på många
andra ställen. Jag tror därför att det skulle vara synnerligt fördelaktigt
om riksdagen ville i så måtto tillmötesgå det föreliggande
förslaget, att den del som samhället självt skulle bidraga med minskades
från Vs till såsom det är föreslaget 10 %, och jag tillåter mig
därför, herr talman, då det icke föreligger någon anledning att yrka
bifall till motionen, att yrka bifall till den av herr AVidell m. fl.
avgivna reservationen.
Herr Lindblad, Ernst: Intresset för hamnanläggningar borde
icke förtaga, att man ägnar sin uppmärksamhet åt vad Kungl. Maj:t
här föreslagit i övriga punkter. Het förekommer nämligen här en ny
typ av vägar, utfartsvägar eller enskilda vägar, vilka man börjar med
helt vackert att understödja medels ett anslag på 100,000 kronor. En
liknande fråga var före tidigare vid denna riksdag, då en enskild
motionär föreslog, att riksdagen måtte besluta att för dessa vägar
skulle kunna erhållas kommunala bidrag och landstingsbidrag, varjämte
sådan bestämmelse skulle intagas i lagen om enskilda vägar, men
kammaren avslog denna framställning. Nu har Kungl. Maj:t framkommit
med förslag om statsbidrag till samma ändamål. Jag tilllät
mig, redan då frågan om bidrag från kommuner och landsting
var före, att här förorda den saken, men jag betonade särskilt, att
skulle man gå ett ytterligare steg och föreslå statsbidrag, kunde
jag icke vara med om sådant under nuvarande förhållanden. Jag
tror, att här öppnar sig ett stort perspektiv av utgifter för statens
Statsbidrag
till väganläggningar.
(Forts.)
Nr 50. 10
Tisdagen den 11 juni.
Statsbidrag
till väganläggningar.
(Foris.)
vidkommande, vilka sedermera kunde tagas på de gemensamma omröstningarnas
väg, varför det torde vara skal, att se upp trots den
sena timman av riksdagen. Ty just med avseende å framtidsmöjligheten
att komma till vida högre anslag, tror jag man bör se upp
och stanna i början. Jag tillåter mig därför att i anslutning till
vad jag förut till riksdagens protokoll uttalat yrka avslag på punkten
f) i utskottets hemställan.
Herr Holmquist: I anledning av den siste ärade talarens
yttrande ber jag att få nämna några få ord. Han anförde, att riksdagen
förut uti en efter enskild motionärs framställning uppkommen
fråga skulle ha förklarat, att riksdagen icke ville vara med på en
sådan sakernas läggning, att kommuner eller landsting skulle få
lämna bidrag till av enskilda personer byggda enskilda vägar. Jag
minnes väl den debatt, som i frågan utspann sig, men det är icke
riktigt, enligt min mening, då den ärade talaren uttalar, att denna
kammare över huvud taget icke ville vara med om det som låg
bakom det då framställda yrkandet nämligen allmänna bidrag till
vissa enskilda vägar. Såvitt jag kan minnas, gick debatten ut på,
att man icke lagligen kunde etablera ett sådant sakernas läge. Kommunallagarna,
som uteslutande avse användande av medel från
kommunernas kassor till ändamål av kommunal natur eller åtminstone
av natur att tillgodose vissa allmänna syften i kommunens
hushållning, förbjuder sålunda att kommunens medel skulle direkt
kunna användas till understöd åt enskilda vägbyggnader. Här är
det en helt annan sak, och under debatten i kammaren framhölls
också såsom synnerligen lämpligt, just att staten trädde emellan
med hjälp i form av anslag eller lån, när det gällde sådana enskilda
utfartsvägar, som här äro i fråga. Jag kan således icke finna
annat än att genom Kungl. Maj:ts förslag, såsom det här föreligger,
man beträtt en väg, som på naturligt sätt för till förverkligande av
syftet att stödja det enskilda vägbyggandet inom en stor del av
landet, och vid ett sådant förhållande finner jag propositionen fullt
befogad samt tillåter mig yrka bifall till utskottets hemställan i
denna punkt.
Herr statsrådet Sch o t te: Jag ber först att få betyga min
tillfredsställelse över den välvilja, varmed statsutskottet behandlat
propositionen i den föredragna punkten. Det är alldeles otvivelaktigt
att den nya föreslagna vägtypen framför allt har stor betydelse
för de avlägsna trakterna i övre Norrland, och kommer att
för kolonisationen av dessa trakter över huvud taget medföra mycket
gynnsamma verkningar. Det är därför synnerligen glädjande, att
denna ödebygds vägtyp nu åter skulle få upptagas med vissa förbättrade
anordningar. Härmed skulle möjlighet öppnas att kunna
tillgodose några av de mest avlägsna bygder i vårt land, vilka nu
totalt sakna varje landsvägsförbindelse, med de nödtorftigaste kommunikationsmedlen.
De enskilda utfartsvägar, varom här är fråga,
äro begränsade till Norrbotten och Västerbotten eller övre Norr
-
Tisdagen den 11 juni.
11 Nr 50.
land över huvud taget; här i Västerbottens och Norrbottens län föreligga
alldeles speciella förhållanden, som ej äga motsvarighet inom
andra delar av landet. .lag tror därför, att konsekvenserna av statsbidrags
beviljande icke kunna bli så stora, som den förste ärade talaren
föreställde sig; riksdagen har ju också tillfälle att hålla igen,
om det skulle visa sig, att man villo i alltför stor utsträckning understödja
de enskilda vägarna, .lag är övertygad, att det är ett synnerligt
starkt behov för vissa av de trakter, dit det ej kan komma i fråga
att bygga ödebygds vägar, därför att dessa trakter nått eu viss grad
av odling, att de få statsunderstöd på detta sätt till anläggning av
utfartsvägar, vilka motsvara ungefär vad man i andra trakter benämnt
ödebygdsvägar. Det är således fråga om synnerligt enkla
vägar. Jag vågar hysa den förhoppningen, att då statsutskottet ansett
sig kunna tillstyrka det av Kungl. Maj:t framställda förslaget,
kammaren också skall kunna biträda detsamma.
Herr Lindblad, Ernst: Gent emot vad herr statsrådet nu
sagt vill jag erinra, att jag icke gjort någon anmärkning mot ödebygdsvägarna,
ty denna vägtyp ha vi redan, men dessa vägar äro
av fallmän natur; så är däremot icke förhållandet med utfartsvägarne,
som äro helt och hållet av enskild natur. Det är också ett
fullkomligt nytt anslag. Jag förstod icke riktigt den ärade talaren
på Dalabänken, då ban ville göra gällande, att i fråga om dylika
enskilda vägar lagligen icke kunde givas anslag från kommunerna.
Men det lärer icke vara svårare att ifråga om enskilda vägar riksdagen
inför en bestämmelse angående anslag från landsting och
kommuner, än det varit att införa en liknande bestämmelse i fråga
om de allmänna vägarna. Genom sammanstämmande beslut av
båda kamrarna kan naturligtvis införas eu fullt laglig bestämmelse
såväl i ena fallet som det andra. Jag förstod således platt icke den
ärade talarens på Dalabänken mening.
Yi hörde likväl från statsrådsbänken, att riksdagen sedermera
i framtiden har i sin makt att begränsa dessa anslag, om de tendera
att stiga högre än nu beräknas. Med säkerhet komma de att
stiga mycket högre. Det är gott och väl, när det gäller kommunala
bidrag; landstingen kunna ock sätta p för alltför oförsiktiga
anslag, men har man en gång kommit in på det sluttande planet
vid riksdagen och beviljat statsmedel och detta genom gemensamma
omröstningar, så vet jag, att denna kammare icke kan verka återhållande.
I anledning av detta, och då det icke är kommunala
eller landstingsbidrag det nu rör sig om, ber jag att fortfarande få
yrka aA7slag på utskottets hemställan i punkt f.
Herr Ekman, Carl Gustaf: När statsutskottet började be
handla
ärendet, fanns på avdelningen, som beredde det, starka betänkligheter
mot Kungl. Maj:ts förslag i vad det gällde punkterna
e) och f). Men i den mån man närmare kom in på ärendet och
fick del av de skäl, som av sakkunnige anförts för anslag i förevarande
fall, och med hänsyn till de bestämmelser och grunder, som
statsbidrag
till väganläggningar.
(Forte.)
Nr 50. 12
Tisdagen den 11 juni.
Statsbidrag
till väganläggningar.
(Forts.)
Om tilläggsbidrag
till
vissa väganläggningar.
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle anknytas vid utdelningen från
detta anslag, kom utskottets avdelning och utskottet enhälligt till
den uppfattningen, att anslaget borde beviljas. De farhågor den
siste ärade talaren gav uttryck åt — farhågor, som från hans sida
framföras nästan varje gång det gäller ett anslag på något nytt
område _— fingo icke någon anslutning i statsutskottet, som dock
brukar representera betänksamheten på alla områden, där sådan är
nödvändig.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende på föreliggande punkt yrkats: l:o) att vad
utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o) att kammaren skulle med godkännande
av herrar J. L. Widells och N. A. Nilssons i Kabbarp vid
utlåtandet fogade reservation i övrigt bifalla utskottets hemsällan;
samt 3:o), av herr Lindblad, Ernst, att kammaren skulle avslå utskottets
hemställan under momentet f) men bifalla vad utskottet i övrigt
hemställt.
Vid sedermera enligt dessa yrkanden gjorda propositioner bifölls
vad utskottet hemställt.
Punkten II.
I denna punkt hade utskottet hemställt, att Kungl. Ma-j:ts framställning
om beviljande av anslag för beredande av vissa tilläggsbidrag
till förut anvisade understöd från anslagen till ovan berörda
ändamål icke måtte av riksdagen bifallas.
Enligt anförd reservation hade herrar S. H. Kvarnzelius, O.
Ber,(/qvist, A. Pers, C. I. Asplund, J. B. Eriksson i Grängesberg, J.
Olofsson i Digernäs, A. Anderson i Råstock, W. Bäckström, A. •/.
Andersson i Gävle och O. Nilsson i Örebro ansett, att utskottet bort
i stället för sin under mom. II gjorda hemställan föreslå riksdagen,
att för beredande av tilläggsbidrag enligt i statsrådsprotokollet angivna
grunder till vissa företag, för vilka medel anvisats från anslagen
till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar, till understödjande
av brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning av åar och farleder ävensom till anläggande av enklare
vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, bevilja ett
belopp av 5,000,000 kronor samt därav som reservationsanslag anvisa
dels på extra stat för år 1919 1,500,000 kronor, dels ock å tilläggsstat
för år 1918 1,500,000 kronor.
Herr statsrådet Sc hot te: I avseende å det här föredragna
momentet skall jag tillåta mig att säga några ord.
Det är bär i denna punkt fråga om anslag för att möjliggöra
tilläggsbidrag för vägbyggnader, som byggas under innevarande
kristid. Regeln för anslag till vägbyggnader från det allmänna väg
-
''l iftdu^ u <l(*u 11 juni.
13 Nr 50.
byggn-adsanslaget är, som bekant, att två tredjedelar av den beräknade
kostnaden skall utgå av statsmedel och eu tredjedel från väghållningsdistriktet
Motivet har uppenbarligen varit det. att man
ville ha någon garanti för att vägbyggnaden skulle handhavas på ett
klokt och ekonomiskt förståndigt sätt, och man har trott, att största
garantien skulle ligga däri, att statsbidraget begränsades i förhållande
till den beräknade kostnaden enligt det förslag som uppgjorts
i sammanhang med det tekniska förslaget om vägbyggnaden. Våghål
lningsdistrikten äro således i hög grad beroende av, huru noggrant
kostnaderna av vederbörande tjänstemän beräknas och huru
prisläget sedan ställer sig. En tabell, .som meddelas i den kungl.
propositionen, visar, att den verkliga kostnaden kan divergera ganska
avsevärt från den beräknade, jämväl under normala tider. I ett län
var under perioden 1900—1908 förhållandet mellan den verkliga
kostnaden och den beräknade, att den förra med 47 % översteg den
senare. Delvis kan detta bero därpå, att vägföretaget av intressenterna
icke tillräckligt noggrant planerats, men sannolikt också i
många fall på omständigheter, varöver vägbyggnads intressenterna
icke kunnat råda. Nu ifrågasätter Kungl. Maj:t på förslag av särskilda
sakkunniga samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att beträffande
företag, som igångsättas under kristiden och till följd
av de våldsamt ökade materialprisen bliva betungande för väghållningsdistrikten,
tilläggsanslag skulle givas till högst två tredjedelar av
merkostnaden, att utgå efter prövning i varje särskilt fall av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det är givet, och därom är jagfullt
ense med utskottet, att det fordras stor försiktighet och varsamhet
i avseende å dylika anslag och i avseende å rubbning av förut
bestämda villkor. Men jag föreställer mig att här måste man säga
sig. att när ,så speciella förhållanden i nuvarande tid föreligga, det
finnes fullgoda skäl för att göra avvikelser från givna bestämmelser
genom understöd åt ifrågavarande vägbyggnader i form av tilläggsanslag.
I detta avseende vill jag framhålla, att det är omöjligt att
revidera förslagen så nära inpå arbetets utförande, att de beräknade
kostnaderna bli fullt aktuella i förhållande till prisläget, när
arbetet skall utföras. Det visar sig också en viss ovillighet från
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemäns sida att räkna med
dagsprisen. Jag vill anföra ett exempel från ett län, där ett kostnadsförslag
för år 1916 återremitterats till vederbörande distriktstjänsteman
för uppgörande av nytt förslag med hänsyn till nuvarande
stegring i arbetskostnaden Han var med om en höjning av
arbetslönen med 50 öre. från kronor 4 till 4 kronor 50 öre, men, då
samtidigt dagsverksprisen stodo i 8—10 kronor, är naturligtvis orimligt
förutsätta att väghållningsdistriktet på de villkoren skulle våga
företaga sig ett .sådant bygge. Resultatet av nuvarande villkor har
blivit att ytterligt få vägar kunnat under senare åren påbörjas; även
de som mot statsbidrag ha påbörjats, bar icke kunnat fortsättas, och
så kommer säkerligen att bli förhållandet under de närmaste åren,
om icke möjlighet finnes att genom tilläggsanslag eller under någon
annan lämplig form medverka till att vägbyggandet, som i stor ut
-
Om tilläggsbidrag
till
vissa väg(inläggningar
(Forte.)
Kr 50.
Om tilläggsbidrag
ttll
vissa väganläggningar
(Forts.)
14 Tisdagen den 11 juni.
sträckning särskilt i Norrland är av synnerligt behov påkallat, men
som nu ligger nere, kan fortgå. Det måste vara olägligt att icke
vara i tillfälle att sysselsätta och utnyttja tillgänglig arbetskraft på
grund av att det för vederbörande väghållningsdistrikt är omöjligt
att igångsätta dessa arbeten. Det måste också vara otjänligt, att
år från år vägar stå halvfärdiga, och att på .så sätt ofullbordade vägbitar
förekomma här och var i distrikten.
Jag ber även att få göra kammaren uppmärksam på, att förslaget
innebär, att under alla förhållanden 10 % av de ökade kostnaderna
skola vidkännas av de väghållningsskyldige; högst två tredjedelar
av den åerståenide vägbyggnadskostnaden utgår av statsmedel
och en tredjedel bekostas av distriktet. Därigenom få distrikten i
dessa fall vidkännas en tredjedel, plus 10 %, det vill säga 43 %, medan
staten skulle bidraga med 57 % av merkostnaden Detta bör för distrikten
vara en stark sporre och ett stort intresse att planlägga vägarbetet
klokt och med omtanke och tillse att arbetet icke fördyras.
Vidare tillåter jag mig särskilt fästa uppmärksamheten på ett
ytterligare villkor, som är av stor betydelse vid denna anslagsfrågas
bedömande; detta villkor har föreslagits av sakkunnige och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt upptagits i den kungl. propositionen,
och det är, att vid tilläggsanslagen hänsyn .skall tagas till de olika
distriktens ekonomiska bärighet. Tilläggen skola utgå till mera
betungade väghållningsdistrikt, därvid således en gradering kan ske
efter de olika distriktens ekonomiska bärighet. Detta måste anses
vara en sund princip. Jag erinrar även, att den s. k. vägkommissionen
föreslagit att statsbidragen för vägbyggnader skulle stå i visst
förhållande till statsbidraget till vägunderhållet och vinterunderhållet
inom distriktet. Härigenom skulle .statens del av vägbyggnadskostnaden
falla mellan 40 och 90 % av det hela, de mest betungade
distrikten skulle få mer och de mindre betungade erhålla mindre.
Denna princip skulle man nu försöksvis tillämpa i avseende å tillläggsanslagen.
I avseende å räkenskaper och kontrakt m. m. dyl. för vägföretaget
skulle dessa granskas av Konungens befallningshavande och
distriktstjänstemännens yttrande infordras, så att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hade ett fullständigt material för de beslut om
tilläggsanslag, som ålåge styrelsen i varje särskilt fall. Jag tror
för min del. att man med detta erhållit alla rimliga garantier mot
missbruk. Förslaget synes mig antagligt och för statsverket betryggande,
och jag tror därför att det skulle vara mycket önskligt.
att det vunne riksdagens bifall.
I motsats till förhållandet med en förut behandlad fråga, den
om utfarts- och ödebygdevägar, her jag få säga, att nu förevarande
tilläggsanslag icke äro en speciell norrlandsfråga, utan gälla landet
i dess helhet. Det är ungefär liknande förhållande rådande i
avseende å vägbyggnader i landet i övrigt som i Norrland att vägbyggnadsarbetet
ligger nere. Givetvis maste riksdagen hallas noga
å jour med, hur förevarande anslag användes, och Kungl. Maj :t skall,
Ti&dugcu den 11 juni.
15 Nr 50.
savidn anslaget av riksdagen bifalles, icke u rederi åt a, ail noga följa
moll, huny väg- och vattenbyggnadsstyrelsen prövar de olika anspråken,
så alt största garanti må erhållas för att icke några för
statsverket äventyrliga utbetalningar komma till stånd och således
tillräckligt avseende fästes vid att väghållningsdistrikten själva
gjort allt vad av dem rimligen kan begäras för att lägga sitt vägbyggande
på ett ekonomiskt riktigt och klokt sätt.
Herr Kvarnzeliu.s: Jag tror mig kunna säga såsom Norrlandsrepresentant,
att denna landsdel har den största anledning till tacksamhet
mot riksdagen för det beslut som redan fattats genom bifall
till vad som hemställts under punkt I. De anslag, som härigenom
beviljats, komma säkerligen att med tacksam erkänsla mottagas av
vederbörande och skall bereda dem ökade möjligheter i det starka
utvecklingsarbete, som pågår däruppe i Hörrland. Emellertid måste
jag beklaga, att statsutskottet icke kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts
framställning under punkt 7) och, såsom herrarna finna, har jag
jämte nio andra av utskottets ledamöter vid betänkandet fogat en
reservation, vari vi hemställa om bifall till Kungl. Majrts forslaoäven
i denna del.
Då herr statsrådet och chefen för civildepartementet nyss så
utförligt redogjort för innebörden av detta förslag och nödvändigheten
av det belopp, som här är fråga om, skall jag icke besvära
kammaren med att åter upprepa de av honom framförda synpunkterna.
Jag endast her att fä betona nödvändigheten av, att man
tar hänsyn till de prisstegringar, som ägt rum under de senare åren
hven på förevarande område. Det är ju alldeles tydligt, att den
allmänna prisstegring, som ägt rum, icke kunnat lämna det här
området oberört, titan den har i lika hög grad drabbat de väg- och
brobyggnadsföretag, som här är fråga om. Och inom mera tungt
belastade väghållningsdistrikt har följden av denna allmänna prisstegring
blivit, att vägbyggnadsarbetena fått stanna av. Det är på
flera ställen i landet, som man får se, huru vägbyggnadsföretag äro
halvbyggda, och det företer en i hög grad tröstlös anblick att se
dessa arbeten ligga nere. Att detta också återverkat besvärligt och
nedstämmande på befolkningen i de orter, där de ha behov av ökade
kommunikationer, är alldeles tydligt, och därför är det synnerligen
önskvärt, att ° något göres från statens sida även i detta avseende.
Jag förstår till fullo de synpunkter av finansiell innebörd, som
ha varit ledande för majoriteten i utskottet. Det rör sig ju om ett
jämförelsevis högt belopp, 5,000,000 kr., men då det fördelas på eu
tidrymd av tre år med 1,500,000 kr. för år 1918, lika mycket för
år 1919 och återstoden för det kommande året, så synes det mig,
att med den omfattning, som vår statsbudget i allt fall har, så kan
icke detta belopp spela någon sådan roll, att de statsfinansiella skälen
skulle få uteslutande vara avgörande. Vidare ber jag få fästa
uppmärksamheten pa vad herr statsrådet och chefen för civildepartementet
omnämnde, att detta icke är ett anslag, som i främsta rummet
eller uteslutande kommer de norrländska länen till godo, utan
Om tilläggabidrag
till
visaa vägan
läggning av.
(Förta.)
Bil- 50.
Om ti Hägg sbidrag
till
vissa väganläggningcir.
(Forts.)
10 Tisdagen den 11 juni.
kommer, om icke i lika hög grad dock i väsentligt hög grad även
andra delar av riket till godo. Om det nu är några landsdelar,
som äro så lyckligt lottade, att de ha sina vägar i god ordning, så
böra representanterna för dessa landsdelar besinna, att det dragit
drvga kostnader, innan deras vägar kommit i det skicket, och det
går icke att förbise nödvändigheten av, att de delar, som nu äro
mindre väl lottade, få sina kommunikationsleder bättre ordnade.
Jag her därför, herr talman, att få rikta en varm vädjan till denna
kammare att gå Kung!. Maj ds förslag till mötes även i denna del
och anhåller, herr talman, att få yrka bifall till den av mig med
liera vid betänkandet fogade reservationen.
Herr Ekman. Carl Gustaf: I den nu föredragna punkten
har Kung! Maj:t hemställt att riksdagen mätte bevilja ett belöp])
av 5,000,000 kr.'' som tilläggsbidrag till redan påbörjade eller ifrågasatta
väganläggningar, och därav på tilläggsstat för år 1918 bevilja
1,500,000 kr. och för är 1919 lika stort belopp.
Här gäller det ett nytt bidrag jämväl i det avseendet, att den
grund, varefter bidraget skulle utgå, är för riksdagen en nyhet.
Tidigare ha ju alla väggdrag utgått enligt och grundat sig på
före vägarbetets påbörjande gjorda kostnadsberäkningar och utgjort
viss del av det belopp, som dessa beräkningar visat, att väganläggningen
skulle komma att kosta. I detta fall däremot skulle anslaget
komma att utgå på grundvalen av de faktiska kostnader, som vägarbetet
i efterhand visat sig hava dragit, och dessutom skulle vid
anslagens beviljande hänsyn tagas till de olika vägdistriktens mer eller
mindre goda ekonomiska''ställning. Naturligtvis bestrider utskottet
icke, att för detta anslag kunna anföras göda skäl och att det vore
nog sa behjärtansvärt, att till eu hel del väganläggningar, som nu
vore under arbete och som skulle komma att visa betydligt högre
kostnader, statsbidrag skulle kunna lämnas. Men först avdelningen
och sedermera utskottet funno sig, trots detta, icke kunna vara med
om att, på samma gång utskottet förordade bifall till samtliga framställningar
i de sex nyss föredragna punkterna om väsentligt ökade
och delvis nya belopp, även på denna punkt tillmötesgå i den utsträckning
som var ifrågasatt. Dessutom föreföll det utskottet, som om
den utredning, som man inom utskottet tann böra ligga till grund för
beträdande av denna nya väg i vissa avseenden icke vore så fullständig,
som önskvärt skulle ha varit. Man var också tveksam, i vilken
mån vissheten hos de väghållningsskyldige att erhålla ökat statsbidrag
för de verifierade kostnadsbeloppen för en väganläggning,
som de redan fått statsanslag för, skulle komma att påverka väganläggningens
planläggning och utförande. Nu har man visserligen
här sagt, att det vore, åtminstone i första hand, endast fråga om
ett engångsanslag. Men då man samtidigt medgivit att det säkerligen
kominer att bliva ett permanent förhållande, att vägbyggnaderna
visa större kostnadsbelopp än man tidigare beräknat, så
har man nog att räkna med, att anslagsäskanden av denna art icke
kunna begränsa sig till nu ifrågasatta 5,000,000 kr. utan att man
Tydligen den 11 juni.
17 Nr 50.
Mr har att göra med ett anslag av permanent natur. Under sådana
förhållanden fann man inom utskottet tillräckliga skäl icke föreligga
att beträda den väg, som ett anslag av denna art skulle kunna
anses innebära.
Nu säde herr stadsrådet och chefen för civildepartementet, att
man kunde i stor omfattning påträffa ofullbordade vägar, där arbetet
ligger nere. Ja, det är möjligt, men det kan bero på bl. a.
den omständigheten, att det nu en tid varit ont om arbetskrafter.
Alla sådana ha varit tagna i anspråk för mera aktuella angelägenheter.
De sista åren ha på andra områden yppat sig förtjänstmöiligheter,
som varit större, än vid väganläggningar. Att under sådana
förhållanden staten skulle gå in på ett helt nytt bidragssystem kan
knappast vara fullt tillräckligt motiverat. Ehuru man från utskottets
sida erkänt att åtskilliga skäl visserligen kunna anföras för
detta anslag, tror lag dock, att utom vad jag hittills anfört, det
nuvarande finansiella läget motiverar det avslagsyrkande, som utskottet
framställt, och vartill jag nu yrkar bifall.
Herr Bergqvist: Herr greve och talman! Jag har låtit anteckna
mig som reservant i denna fråga och därför ber jag att få
yttra ett par ord. Jag instämmer i allt vad herr Kvarnzelius yttrat
i ärendet.
Vägar äro en av de viktigaste förutsättningar för våra obygders
utveckling, och därför är det för oss norrlänningar så synnerligen
angeläget, att kommunikationsnätet utvecklas så mycket som
möjligt.
Här har herr Ekman framhållit, att ett bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i denna punkt skulle komma att införa en ny princip, nämligen
att statsbidraget skulle komma att rätta sig efter de faktiska
kostnaderna och icke efter kostnadsförslaget. Denna invändning
torde ej få tillmätas alltför stor betydelse. Under normala tider är
det så, att de faktiska kostnaderna komma ganska nära kostnadsförslaget.
Om vi slå upp sid. 57 i den kungl. propositionen, så
finna vi där en tablå, som visar huru dessa faktiska kostnader ställa
sig till motsvarande kostnadsförslag; man ser där, att skillnaden
varit ganska obetydlig. Men under abnorma tider, sådana som vi
nu leva i äro förhållandena helt annorlunda. I regel skola väghållningsdistrikten
själva betala 33 % av väganläggningskostnaden
enligt det uppgjorda förslaget, men i den kungl. propositionen finna
vi, att med den prisstegring, som skett under de senare åren väghållningsdistrikten
skulle komma att betala mellan 93 och 133 % av
denna kostnad, och det är givet, att detta måste bli alldeles för betungande
för de flesta väghållningsdistrikt och särskilt för dem, som
ha ringa bärkraft. Vidare förhåller det sig så, som herr Kvarnzelius
påpekat nämligen att denna prisstegring har förorsakat, att påbörjade
vägbyggnader måste avbrytas utan att kunna fullbordas,
slutligen torde det vara välbetänkt, att genom anslag sådana som
Första kammarens protokoll 1918. Nr 50. 2
Om tilläggsbidrag
till
vissa väganläggningar.
(Fort».)
Nr 50. 18
Tisdagen den 11 juni.
Om tilläggs- detta bereda ökade arbetstillfällen för den tid, som kommer. Även
bidrag till ur ^en synpunkten bör det beviljas.
anläggningar Jag ber herr talman, att ta yrka bifall till reservationen.
(Forte.)
Herr Fahlén: Herr greve och talman! Jag tillåter mig be
gära
ordet endast för att med några ord uttala min anslutning till
de av reservanterna framförda synpunkterna. Till vad som yttrats
av dem, som framfört dessa, är det icke mycket att tillägga. Så
pass viktig torde likväl denna fråga få anses vara, att den förtjänar
allt understöd. , _ , ,, ,
Hen, som känner förhållandena i särskilt Norrland, vet, att de
kritiska tider vi genomleva ha medfört icke allenast en minskning
i fråga om vägföretagen utan även ett delvis avstannande av vägbyggnader.
Jag har själv erfarit, att vägar, som varit påbörjade
och färdiga till sin halva sträckning, icke kunnat fortsättas och att
de således, trots de stora kostnader, som äro därpå nedlagda och de
förväntningar, som varit förknippade med företagen, icke kunnat
tjäna avsett ändamål. Ett sådant förhållande måste jag beteckna
såsom otillfredsställande, icke bara från den orts synpunkt, som
närmast skulle ha fördel av vägen, utan även från allmänna samhällsintressesynpunkter.
Jag kan ej heller förstå, att den exposé,
som gjorts av utskottets taleman, och de skäl för utskottets ställning,
som han anfört, skulle delas av samtliga utskottsledamöter
tillhörande dess majoritet — jag säger, jag kan åtminstone icke
förstå eller följa dessa synpunkter. Det är här icke fråga om att
bryta någon princip. Så vitt jag förstår, är det icke fråga om
annat än att upprätthålla och reglera en princip, som en gång av
statsmakterna blivit fastslagen för erhållande av statsbidrag till
vägbyggande. Det är detta som är syftet och. intet annat. Om
denna min uppfattning är riktig, så kan man ju omöjligen följa
utskottets resonemang. Särskilt då utskottet säger att »ur ekonomisk
synpunkt ett anslag av här ifrågasatt art skulle i hög grad
ofördelaktigt påverka vägarbetenas planläggande och utförande och
därigenom för statsverket framkalla nya betydande utgifter av ödesdiger
verkan.» Det är väl i alla fall meningen, att därest vägföretag
och vägbyggnader framdeles skola ske, staten skall understödja
dem efter samma grunder, som hittills gällt och gälla icke allenast
efter vad som står på papperet, utan i enlighet med vad som varit avsett
i verkligheten. Jag kan icke finna något skal mera än de statsfmansiella
synpukterna vara anfört, som är förtjänt att beaktas. För dem
har även jag en stor respekt, men å andra sidan är jag övertygad
om, att ingenting kan befrämja landets materiella och även kulturella
framåtskridande så mycket som kommunikationerna, och efter
vägar trängta alla i detta land mer och mer, dag för dag, och då
menar jag, att det skall vara synnerligen starka skal som kunna
anföras, innan det förslag, som här av Kung! Maj:t framlagts, av
riksdagen avvisas. Det vill jag icke vara med om, och därför, herr
talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen.
Tisdagen den 11 juni.
19 Nr 50.
Herr Ekelund: Herr greve och talman! .lag vill blott be att
fa i kammarens minne återkalla det förhållandet att för cirka 14
dagar sedan avslog kammaren en motion, väckt av herr Hellström,
i vilken herr Hellström föreslog ett tilläggsanslag på över 1,500,000
kr. till det norrländska avdikningsanslaget, under motivering,’ att
oi VfrkliSa kostnader, som utförandet av avdikningsarbetena ginge
till, krävde ett sådant tilläggsanslag för att kunna utföras. Jag
kan icke se annat än att här föreligger ett nästan analogt förhållande.
Het visar sig att under nuvarande förhållanden går det icke
att med^ de beräknade kostnaderna utföra de väganläggningår, som
blivit igångsatta, och därför framställes det i riksdagen krav på, att
riksdagen måtte bevilja de anslag, som under nuvarande förhållanden
vore nödvändiga för utförande av igångsatta väganläggningar,
som nu befinnas vara nödvändiga. Nu är det ju så, att statsutskottet
har föreslagit en höjning av anslagen till vägbyggnader med
icke mindre än 1,900,000 kr., och det torde väl få anses vara ett
ganska avsevärt belopp. Det får väl anses också, att med 1,900,000
kr. skall åtskilligt arbete kunna utföras. Om under dessa tider,
och i det finansiella läge, som landet för närvarande befinner sig i,
statsutskottet icke kunnat anse opportunt att bevilja alla de krav’
som framkommit, är väl det icke så märkvärdigt. Jag kan icke se
a.^ statsutskottet varit ganska generöst i sitt förslag, då
det föreslagit en så stor ökning av det utav föregående riksdag beviljade
anslaget som 1,900,000 kr. Jag tror, att försiktigheten bjuder,
att man icke går längre.
Jag ber, herr greve och talman, att få tillstyrka bifall till statsskottets
förslag.
Herr Rosén: Beträffande det ärende, som herr Ekelund erinrade
om nämligen tilläggsbidraget till norrländska avdikningsanslagek
vill jag påminna om, att de motiv, som herr Ekelund påstod
lago bakom beslutet, icke åberopades såsom avgörande, ty i kammaren
framförde man huvudsakligen, att man icke ville bifalla detta
tilläggsanslag, därför att enskild motionär framkommit med förslaMan
ansåg, att Kungl. Maj:t borde ha föreslagit ett sådant
tilläggsanslag, om det varit erforderligt och lämpligt. Nu föreligger
ett sådant förslag från Kungl. Maj:t om tilläggsanslag till vägar,
och da förefaller det som om denna kammare borde erinra sig det
®käl) som i det av herr Ekelund omnämnda fallet anfördes, och bifalla
förslaget, när det nu kommit från rätt håll.
J,aS ock erinra om ett annat beslut, som kammaren fattade
för nagra dagar sedan, nämligen om beviljande av åtskilliga miljo.
1 understödjande av arbetslösa. Det synes mig vara klokare
att ställa så till, att arbeten, som äro beslutade, kunna hållas i
gång, hellre än att bevilja stora anslag till understödjande åt sådana,
som möjligen komma att bliva arbetslösa.
Jag biträder sålunda, herr talman, yrkandet om bifall till reservationen.
Om tilldggabidrag
till
vissa våganläggningar.
(Fort*.)
Nr 50. 20
Tisdagen den 11 juni.
Om tilläggsbidrag
till
vissa våganläggningar.
(Forts.)
Herr Lindblad, Ernst: Ja, herr talman, i en fråga som denna,
där man givet kommer till votering, kan jag icke underlåta att
framhålla de synpunkter, som jag åtminstone måste omfatta, och
de äro just liknande dem, som gjordes gällande förut av två talare,
då det var fråga om det norrländska avdikningsanslaget. Det är
no°* sant, som den siste talaren sade, att det fanns da ett skäl till
att avslå den saken, och det var, att förslaget kom från en enskild
motionär. Det var dock ett annat skäl att ga med pa den saken,
som motionären ock anförde, och det var, att det gällde att öka
livsmedelsproduktionen. Men här kan man väl icke, när det gäller
ett väganslag, säga, att det skall öka produktionen. Men däremot
medför detta tilläggsanslag icke, som den sista talaren velat framhålla,
någon anledning att ställa det i jämförelse med arbetslöshetsan
slaget; tvärtom upprätthåller man därmed dessa högst fördyrade
arbetspris som man nu fått. Jag var härom dagen närvarande vid
en uppvaktning hos regeringen, där det framhölls från ett län norrut,
huru man kunde få betala mer än 50 kr. för ett ^dagsverke och
15 kr. för ett mansdagsverke. Här i mellersta Sverge ha vi icke
att åberopa oss på samma pris, men 20 kronor för ett kördagsverke
och 8—10 kr. för ett mansdagsverke är icke alldeles ovanligt. Da
frågar jag, om denna tiden är så särskilt lämplig, att giva rikliga
anslag till fullbordande av vägar, utan det må väl kunna fä anstå
till lugnare tider, när man kan anskaffa arbetskrafter, folk och dragare,
till mindre kostnader, och man kan få dem på bättre villkor.
Därmed förloras intet. Man får naturligtvis utverka sig tillstånd
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att senare få fullborda företaget,
därför att företaget för närvarande icke kan utföras. Och det
måste väl vara en riktig åtgärd att i sådana här fall icke försöka
på onaturligt sätt understödja sådana företag, som mycket väl kunna
ligga till sig. .
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till det resultat, vartill
utskottets majoritet kommit, och yrka avslag å Kungl. Maj:ts
förslag.
Herr statsrådet S c ho t te: Herr talman! Jag måste i anledning
av den näst föregående talarens yttrande säga några ord. korn
kammaren känner till, så tillgår det nu vid alla vägans-lags utdelande
så, att i regel en väg icke på en gång erhåller anslag för hela vägen,
utan endast för en viss del av denna. När så en del blivit byggd med
erhållet anslag eller påbörjad, begäres så anslag för vägens fortsättande
till en viss punkt och så efter ytterligare något år anslag
till återstoden. Skulle nu tilläggsanslag vara uteslutna, skulle ö.rade
krav resas på revision av kostnadsförslagen sa nära byggande.,
som möjligt. För varje gång, ett fortsatt anslag äskades, måste
man för att kunna få den berättigade anslagsandelen, också begära
revision av kostnadsförslaget för vägstumpen i fråga. __ Därest följden
blir, att kostnaden för var vägbit, som kommer i fråga, höjes till
det högre belopp, som revisionen ger uttryck för och då får staten
betala två tredjedelar av det hela. Hur blir det i detta avseende
Tisdagen den 11 juni
21 Nr 50.
.med tillägg,stnisl,igen? Jo, av dessa kan distriktet ieke ia kela */» av
kostnaden utan måste alltid självt vidkännas 10 %. Dessutom är
att märka, att endast de mera betungade distrikten skulle få del av
tilläggsanslaget. Det förefaller mig därför, att det i stället för att
bliva dyrare med tilläggsanslagen i stället blir billigare för statsverket
än med ett strängt vidhållande av de gamla villkoren.
Jag tror ej, att man kan saga, att man genom ett sådan tillläggsanslag
på något sätt kan inverka på dagsverksprisernas nivå.
I stället kommer det, som jag nämnde, att inverka på så sätt, att
staten här slipper relativt billigare ifrån vägbyggnaden än eljest.
Och vad beträffar att dröja till lugnare tider med vägbyggandet,
så kan det ju så vara, att det här i mellersta och södra Sverige ej
betyder så synnerligen mycket, om vägsystemen förbli ofullbordade
en tid framåt, ehuru jag tror, att det även där finnes trakter, där det
kan vara synnerligen önskvärt, att vägbyggandet ej temporärt avstannar,
men i de stora vidderna uppe i Norrland, där man lider
synnerligt stor brist på vägar, där är varje år dyrbart. Där är
varje års dröjsmål en förspilld tid, och kommer att sätta tillbaka
förmågan hos befolkningen att tillvarataga de rika utvecklingsmöjligheterna
i dessa trakter och således också i sin mån inverka på
möjligheten att höja deras produktionsförhållanden. Det är ju också
så, att det omförmälda odlingsanslaget gick igenom med stor majoritet
i andra kammaren och nu beror på gemensam votering.
Herr Ekman. Carl Gustaf: Jag vill blott, herr talman, säga
några ord med anledning av den ärade talarens på Västernorrlandsbänken
yttrande, att det här ej vore fråga om att bryta en princip
och införa en ny, utan egentligen endast att komplettera en redan
förut gällande sådan. Jag kan ej förstå, hur han har kunnat komma
till ett sådant resultat. Hittills är det ju så, att väganslagen utgå
på grundval av på förhand gjorda kostnadsberäkningar rörande arbetets
utförande, så att staten med viss andel deltager i det belopp,
som en dylik kostnadsberäkning visar. Nu skulle det komma att
införas för vissa fall den bestämmelsen, att sedan ett vägarbete är
färdigt, sa finge vederbörande komma in och verifiera de gjorda
kostnaderna och få bidrag i förhållande till det kostnadsbelopp, som
man sålunda visar, att arbetet gått till. Därvid skulle dock ej en
för alla lika gällande regel följas, utan man skulle taga hänsyn
till de olika vägdistriktens större eller mindre ekonomiska bärkraft,
och det skulle därefter bli fråga om, huruvida ett tilläggsanslag
skulle komma att erhållas eller ej. För närvarande är det endast
fråga om en vägs allmänna nyttighet och nödvändighet och traktens
behov av vägen, som är avgörande för, huruvida statsbidrag därtill
skall givas eller ej. Här skulle det som sagt bli andra omständigheter,
som delvis skulle komma att avgöra, huruvida anslag
skulle komma att utgå eller ej. Hirr man vid sådant förhållande
kan säga,. att det anslag, som är ifråga, endast skulle innebära eu
komplettering av hittills gällande princip och ej att införa eu ny,
kan jag ej förstå.
Om tilläggabidrag
till
vista väganläggningar.
(Fort».)
Nr 60. 22
Tisdagen den 11 juni.
Om tilläggs- Nu säde herr statsrådet och chefen för civildepartementet, att
bidrag till pan v;pe hänvisa till den nu föreliggande möjligheten att man för
anläggningar, ett redan godkänt väganslag skulle, såvitt jag fattade honom rätt,
(Torts.) kunna förfara på det sättet, att sedan man påbörjat en viss del av
vägen skulle man kunna återupptaga de återstående delarna till
revision ifråga om kostnadsberäkningarna och komma med en ny
framställning. Ja, jag. vet ej, huruvida det är möjligt, att det förfares
på det sättet. År det ej så, att vägarbetena prövas i hela
sin utsträckning så att man i ett sammanhang prövar, huruvida
väganläggningen såsom helhet betraktad är av natur, att bidrag
till densamma skall lämnas? Jag kan ej säkert yttra mig om,
huruvida man skall kunna gå så tillväga, att man ifråga om en
på det sättet en gång godkänd väg, till vilken visst anslag beviljats,
sedan kommer in med framställning om omräkning rörande viss del
av vägen. Men även om det förfaringssättet går för sig, så kvarstår
alltjämt, att statsbidraget utgår endast i överensstämmelse med
gjord kostnadsberäkning och med viss del av beräknad kostnad.
Det är den princip, som jag tror vara nödvändig för staten att följa
i fortsättningen. Här har det ju varit så i riksdagen, att vi behandlat
en hel del fall, där enskilda ha träffats på ett synnerligen
hårt sätt, när de ha haft affärer med staten, av den nuvarande
kristidens prisstegringar, men staten har ej funnit det vara möjligt
att träda emellan och täcka den merkostnad, som stegringen medfört.
Här fördelar sig ändå den stegrade kostnaden på hela väghållningsdistrikt,
och det blir då blott fråga om mindre belopp, som
träffa varje enskild individ. Men här kräves att staten ovillkorligen
skall träda emellan. Det kunde val möjligen tänkas under normala
förhållanden, men under nuvarande finanstider förefaller det mig
som om ett bifall därtill icke vore möjligt. Ett bifall nu skulle
också i fortsättningen säkert giva anledning till alltför många dylika
krav. Därför måste man, menar statsutskottet, ur statens synpunkt
nu motsätta sig detta. Och under sådana förhållanden måste
jag yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Ekelund: Herr greve och talman! Ja, jag skall bara be
att få fästa kammarens uppmärksamhet på, att om riksdagen kommer
att följa statsutskottets förslag så skulle den komma att bevilja
750,000 kronor till enklare vägar i Västerbottens, Jämtlands och
Norrbottens län, 400,000 kronor till så kallade ödebygdsvägar inom
samma län, 100,000 kronor till utfartsvägar inom samma län. Det
gör tillsammans 1,250,000 kronor till väganläggningar särskilt inom
Norrland. Därtill kommer, att statsutskottet har föreslagit_en höjning
av det s. k. allmänna vägbyggnadsanslaget med 1 miljon kronor,
varav jag föreställer mig, att Norrland helt naturligt far sin
beskärda del. Man får väl då anse, att Norrland är ganska gynnat,
och att om riksdagen biträder statsutskottets förslag Norrland blir
ganska väl tillgodosett i avseende på anslag till väganläggningar.
Därtill kommer, att beslutet om det s. k. norrländska avdikningsanslaget
ej är av riksdagen definitivt avgjort. Den gemensamma
Tisdagen den 11 juni.
23 Nr 50.
voteringen i den frågan har ännu ei skett, och det torde väl få anses
billigt, att den frågan kanske är viktigare än vägbyggnadsanslaget,
åtminstone viktigare än det stora anslaget till vägbyggnader, ty avdikningsanslaget
avser ju att öka vår spannmålsproduktion, och det
får man väl anse vara en viktigare angelägenhet än vägarna. Vägbyggnaderna
kunna ju anstå, åtminstone i mellersta och södra delarna
av landet. Jag erkänner gärna, att det är synnerligen viktigt
att allt göres vad som göras kan för att befrämja vägbyggnaderna
ij Norrland, men jag kan ej finna annat än att om riksdagen följer
vad statsutskottet föreslagit sä göres högst väsentligt i det avseendet.
Jag ber, herr greve och talman, att fortfarande fä yrka bifall
till statsutskottets hemställan.
Herr Fahlén: Herr talman! När riksdagen har beslutat att
anslå viss del av kostnaderna för vägbyggnaderna att betalas av
statsmedel och avsett att endast en mindre del skulle betalas av de
lokala distrikten, så har naturligtvis riksdagen ej därmed avsett
annat än att främja vägbyggnaderna och i en hel del landsdelar
möjliggöra anordnande av vägkommunikationer. Hå kan man ju
gärna såsom övriga talare från statsutskottets majoritets sida säga,
att detta är grundat på den formella principen, att statsbidraget
skall beräknas efter kostnadsförslaget, men att binda sig vid denna
princip så kraftigt, att man ej trots de säregna förhållanden, som
nu råda, kan emancipera sig från densamma, det är fortfarande för
mig obegripligt, och jag skulle vilja rikta till min ärade motståndare
den frågan: om den omständigheten, att allting nu har fördyrats i
hundratals procent, verkar därhän, att vägbyggnader i detta land
ej kunna komma till stånd, på grundvalen av den skiljaktighet, som
råder mellan å ena sidan kostnadsberäkningen och å andra sidan de
verkligen uppkommande kostnaderna, skulle han ändå stå fast vid
denna princip och säga: den är orubblig och får ej kränkas? Om
vi skulle vara så principfasta så lomme vi ej synnerligen långt.
Jag ber att få fråga: vad är det riksdagen sysslar med företrädesvis
under dessa kristider? Ja, så vitt jag kan finna gäller det att försöka
utjämna de svårigheter, som uppstått på grund av tidsförhållandena
och de därigenom åstadkomna fördyringarna på alla områden.
Jag kan omöjligen fatta, att denna av riksdagen fastslagna
så kallade princip skulle vara så helig, att ej även den måste vika
för en nödvändig utjämning och reglering likaväl som andra principer,
för vilka vi sannerligen ej ha alltför stor aktning. Det har
ju gått ända därhän, att i riksdagen föreslagits lagförslag, varigenom
redan ingångna privaträttsliga avtal skola regleras på den grund att
de ha blivit oförmånliga för den ena parten till följd av kristidsförjj
hållandena. Då skulle ej riksdagen kunna svika sin »fast» intagna
ståndpunkt så pass, att den av sådan anledning ej skulle söka förverkliga
det syftemål, som riksdagen en gång haft med ifrågavarande
anslag. Att påstå,! att den utjämning ifråga om dikningskostnader,
som sker med hjälp av det norrländska avdikningsanslaget, skulle
vara en viktigare fråga än denna, det är för mig omöjligt att fatta.
Om tilläggsIndrag
till
vissa väganläggningar.
(Forta.)
Nr 50. 24
Tisdagen dea 11 juni.
Om tilläggsbidrag
till
vissa väganläggningar.
(Fort*.)
Så är visserligen icke förhållandet, sa mycket mindre som detta
anslag var så lagt, så vitt jag förstår, att det skalle kanna nedbringa
kostnaderna för färdiga företag. Här är det ju ej fråga därom.
Det är endast fråga om att kompensera kostnaderna för företag, som
ännu ej äro fullbordade och för vilka något statsbidrag ej har utbetalats.
Vill nu riksdagen avslå detta anslag, kan jag ej finna
annat än, att många vägbyggnadsarbeten måste åsidosättas. Ty det
är alldeles otänkbart att, när man ser på de siffror, som äro framlagda
i den Kungl. propositionen, man kan föreställa sig, att de
lokala myndigheterna skulle kunna genomföra ett företag, som nu i
cn hast skulle igångsättas. Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Herr Kvarnzelius: Med anledning av vad den ärade talaren
på Östergötlandsbänken yttrade finner jag mig föranlåten att ännu
en gång fästa kammarens uppmärksamhet på, att det anslag, som
det bär är fråga om, gäller ej uteslutande Norrland, utan det gäller
hela landet. Det kommer sålunda vägbyggnadsskyldiga tillgodo ej
endast i vissa delar av landet utan varhelst där det satts i gång
vägbyggnadsföretag på grund av kostnadsberäkningar uppgjorda före
krigsutbrottet, och där arbetet måst inställas till följd av de våldsamma
prisstegringarna, är det avsett att tilläggsanslag skola utgå
så att arbetena må kunna fullbordas.
Med anledning av vad herr Ekman yttrade vill jag säga, att
då riksdagen bestämde som villkor att lämna 2/:s av den beräknade
kostnaden, så utgick riksdagen ifrån att den beräknade kostnaden
skulle svara mot den verkliga, och under normala förhållanden gör
den också det utom i vissa län, där den sprungit upp utöver det
beräknade — i det fallet intager Örebro län den rangplatsen att den
beräknade kostnaden överskridits med 47 %. Nämnda län intager
emellertid i detta fall en särställning — men inom flertalet län, såsom
synes i tabellen fogad till den kungl. propositionen, visar det
sig, att under tiden 1900—1908 de verkliga och beräknade kostnaderna
sammanfalla så nära. att skillnaden stannar vid 1 %, vilket
ju tydligt visar, att vad riksdagen syftade till, då den ställde upp
dessa villkor, var att betala 2/s av den kostnad som normalt ett vägföretag
verkligen skulle betinga.
Med anledning av vad herr Lindblad i Närlunda yttrade om
att man skulle vara försiktig därför att beviljandet av dessa medel
skulle påverka arbetsprisen, så ber jag att få säga, att det är ett
komplett misstag. Det är ej denna omständighet, som bestämmer
arbetsprisen för närvarande, utan det är priserna på matvaror, som
bestämma arbetslönernas storlek. När det inträffar, att en arbetare
får betala ända upp till en krona för ett kilo kålrötter, som för närvarande
dagligen är fallet i Stockholm, så går det ej att hålla arbetspriserna
nere på den nivå, som de hade för några år sedan, utan
då måste det betalas så mycket, att var och en kan köpa dessa kålrötter
för att uppehålla sitt liv; så förhåller det sig med den saken.
Herr Nilsson, Johan: Herr greve och talman! Ja, jag begärde
Tisdagen den 11 juui.
25 Kr 50.
ordet egentligen för att konstatera, med vilken osedvanlig energi norr- 0m ''‘Hallänningarna
alltid försöka att få fram sina speciella intressen. Det är hidra3
avundsvärt, och det är alldeles klart, att med sådana egenskaper skulle anläggningar.
vi säkerligen, när det gäller våra landsändar och våra intressen, ha det (Fort*.)
bättre ställt än vi för närvarande ha det. Jag ber vidare att få
säga, att det går helt enkelt ej alltid an att i dessa tider påfordra
beviljandet av fyllnadsanslag till sådana belopp, som till fullo täcka
de kostnadsstegringar, som komma till synes i alla hänseenden för
närvarande, utan man får litet var tänka sig, att man får jämka
med sig litet här och där. Jag skall särskilt be att få säga att till
exempel dessa väganläggningar i Norrland, att de äro ett landsortsintresse,
och jag skulle då vilja erinra särskilt statsutskottets ordförande,
när han vid detta tillfälle drog fram kålrotsprisen om, att
de avtal, som de skånska betodlarna gjorde med staten före kristidens
början, dem fullgjorde de också ända till dess avtalstiden var
gången, fastän det var så stora förluster, att de kunde räknas i flera
tiotal miljoner. De kommo ej in till Kungl. Maj:t och fordrade tillläggsanslag
så länge som de gamla kontrakten gällde, utan först
när dessa tagit slut, först då kommo de med anspråk på bättre betalning,
som stödde sig på produktionskommitténs beräkningar —
men icke mer! Jag tror, att det exemplet borde norrlänningarna
kunna i någon mån rätta sig efter.
Här har det vidare av herr Rosén anförts, att man borde antaga
detta förslag därför, att det kommit från Kungl. Maj:t. Jag
vill ej precis påstå, att den omständigheten, att Kungl. Maj:t har
ett mycket intimt samarbete med K. B. i Västernorrlands län, varit
orsaken till, att detta '' '' '' 1 ''t fram. Det vill jag
dan, att det har kunnat
Som sagt: Jag tror, att man får hålla sig till måttligheten i
dessa hänseenden som i allting annat i dessa tider och låta sig nöja
någorlunda med vad som är rimligt. Därför ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Ekelund: Herr greve och talman! Då herr Kvarnzelius
särskilt vänt sig mot mig i sitt sista anförande vill jag be att få
fästa uppmärksamheten på, att det i propositionen föreslås, att det
begärda anslaget av 5 miljoner kronor skulle användas som tilläggsanslag
till förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre
goda vägar. Detta i alla län. Vidare till anläggande av enklare
vägar i Västerbottens, Norrbottens och Jämtlands län. Det
kan ju ej hjälpas, att när man läser detta förslag så kan man ej
förstå annat än att ändamålet med anslaget skulle vara att åstadkomma
nya vägar särskilt inom just Norrland. Det vore ju mycket
bra, om det vore så, att våra finansiella förhållanden medgåve,
att man kunde bevilja de anslag, som krävas för detta ändamål,
men man torde väl i alla fall få erkänna, att det någon gång måste
göras åtminstone ett försök att hejda de krav på anslag, som
framställas. Det tillkommer ju statsutskottet, d. v. s. riksdagen bör
visst ej säga, men man
nan ei nana un Dana i
någon mån en förmo -
Nr 50. 26
Tisdagen den 11 juni.
Om tilläggsbidrag
till
vissa väganläggningar
(Forte.)
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vic
statens järnvägar
m. m.
ju ha det anspråk på statsutskottet, att det noga skall pröva och
undersöka, vilka anslag som äro nödvändiga eller icke nödvändiga
att bevilja, och då statsutskottet efter noggrann prövning har funnit,
att det ej kan vara absolut nödvändigt att föreslå beviljandet
av tilläggsanslaget ifråga, så torde det väl få anses ganska förklarligt,
att statsutskottet ej har ansett sig böra förorda bifall därtill.
Jag ber, herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder framkomna yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i förevarande punkt hemställt samt vidare
därpå att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan
antaga det förslag, som innefattades i den av herr Kvarnzelius m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservation; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Rosén begärde votering, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 212 punkten II, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, avslås utskottets hemställan och antages det förslag,
som innefattas i den av herr Kvarnzelius m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja — 70;
Nej — 41.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 213, i anledning av
Kung! Maj :ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän
vid statens järnvägar m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 29 april 1918 avlåten, till statsutskottet
remitterad proposition, nr 381, hade Kungl. Maj:t. under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att dels godkänna det vid
statsrådsprotokollet fogade förslag till förnyat avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar, dels ock medgiva, att Kungl.
Maj:t finge, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsproto
-
Tydligen don 11 juni
21 Nr 50.
kollet angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före
den nya lönestatcns trädande i kraft.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
följande i ämnet väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 202, av herr W. Gullberg in. fl., och nr 204, av herr F. Berglund
m. fl., samt inom andra kammaren nr 445, av herr II. Leo m. fl., nr
446, av herr E. Röing in. fl., nr 450, av herrar E. Hage och A. J.
Bärg i Katrineholm, nr 451, av herr A, J. Bärg i Katrineholm
m. fl., nr 453 av herr S. Liibeck, nr 457, av herrar
C. Loven och II. Bäcklimd, nr 458, av herr E. Andersson i Stockholm,
nr 459, av herr II. Bäcklund m. fl., och nr 460, av herrar A)
Anderson i Råstock och C. Jansson i Edsbäoken.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande hemställt,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition
ävensom herrar Berglunds m. fl. och Leos m. fl. samt Lovéns
och Bäcklunds förutberörda motioner, måtte godkänna det vid
utlåtandet fogade förslag till förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens järnvägar;
b) att riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Maj :t finge, i huvudsaklig
överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 29 april 1918 angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie
tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft;
c) att förutberörda av herrar Gullberg m. fl., Röing m. fl., Hage
och Bärg i Katrineholm, Bärg i Katrineholm in. fl., Liibeck, Andersson
i Stockholm, Bäcklund m. fl. samt Anderson i Råstock och
Jansson i Edsbäcken väckta motioner måtte anses besvarade med vad
utskottet ''förut anfört och hemställt.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar C. I. Asplund,
J. Olofsson i Digersnäs, A. Anderson i Råstock, C. II. Jansson
i Falun, W. Bäckström, A. J. Anderson i Gävle och O. Nilsson i
Örebro, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att den tillfälliga
löneregleringen måtte träda i kraft från och med den 1 juli 1918.
Herr Ström: Herr talman! Jag har vid behandlingen av såväl
detta som en rad av följande utlåtanden från statsutskottet rörande
löneregleringar vid genomläsningen funnit, att nästan i alla
anför utskottet, att utskottet ej haft tid att sätta sig in i ärendet
eller att det ej haft tid att utarbeta andra förslag än dem Kungl.
Maj:t bär fransigt, och en rad liknande omständigheter. Detta synes
mig visa, att de av Kungl. Maj:t framlagda propositionerna ha
kommit riksdagen tillhanda så sent, att det har varit omöjligt för
utskottet att taga upp dem till en sorgfällig granskning. Eller
också har det varit så, att utskottet har varit så överbelastat av
andra ärenden, att utskottet av den anledningen saknat möjlighet
att gå in på dessa viktiga frågor. Under sådana förhållanden kan
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
in. in.
(Forte.)
Nr 50. 23
Tisdagen den 11 juni.
annat än tinna’ att det tade varit riktigare av Kungl. Maj:t.
tjänstemän vid da det gäller e11 sä utomordentligt viktig sak som dessa lönereglestatens
järn- ringar, som betyda sa mycket för stora grupper av i ytterst trycvägar
m. m. kände omständigheter befintliga arbetare och funktionärer, att det
(Forts.) varit riktigast — säger jag — av Kungl. Maj:t att hänskjuta alla
dessa löneregleringar till en urtima riksdag, så att man hade kunnat
i lugn och ro överlägga om dem och de hade kunnat få en nöjaktig
utskottsbehandling och icke, som nu faktiskt är fallet, blivit
mindre ordentligt behandlade, vilket ju går ut över personalen.
I såväl detta föreliggande utlåtande som i de följande rörande
post och telegraf etc. måste man finna egendomligt, att de små löntagarna
blivit så litet tillgodosedda, som de faktiskt här blivit. Vi
veta alla, att det gäller för närvarande för vårt folk att kunna hålla
ut under en tid, som aldrig varit mera tryckande, och detta gäller
i all synnerhet för de personer av lägre grad, som äro anställda uti
dessa statens verk. Deras löner har redan före kristiden varit alldeles
oerhört låga, och löntagarne ha varit utomordentligt tillbakasätta,
Men när man då tänker på, i vilken kolossalt dålig ställning
de komma, när kristiden inträder och gör sig gällande, så måste
man finna det egendomligt först och främst att icke Kungl. Maj:t
det är ju dock en västerregering och både liberaler och socialdemokrater
äro där satta för att tillvarataga även småfolkets intressen,
vadan för visso dessa små statstjänare ha fäst ett starkt
hopp vid regeringen — det är egendomligt, säger jag, att man då
kommer och föreslår en så ytterst liten löneförhöjning, för särskilt
de små, som det här verkligen gäller. Man har då, såvitt jag kunnat
finna vid läsningen av detta betänkande, undanskyllt sig med
att detta är endast en provisorisk lösning av frågan och att inom
en icke alltför avlägsen framtid skall man kunna komma till en
definitiv lönereglering. Men, mina herrar, — och jag tycker att
regeringen borde tänka på detta också — våra statsfunktionärer,
våra järnvägsmän, våra postmän, våra tullmän och telegrafmän
kunna icke leva på att det i en framtid kanske kan bli eu definitiv
lönereglering, som skall ge dem rättvisa. Under tiden komma
de att lida den allra bittraste nöd. Det står för resten här icke utsagt
någonting om, när denna definitiva lönereglering skulle kunna
bliva färdig eller träda i kraft. Och då man känner till, huru
sakta löneregleringskommittéer arbeta, så är jag övertygad om att
det kommer att draga åtskillig tid, innan man kommer till något
resultat.
Yad nu särskilt angår järnvägsmännen, måste man säga, när
man ser på denna lönetabell, att avlöningsbeloppen ändå äro alldeles
orimligt låga. Här får en lokomotivförare en bpgynnelselön på
1,650 kronor och kan komma upp till 2,550 kronor efter 9 års tjänstgöring.
Det är i dessa svåra tider, även om man har vissa särskilda
förmåner och beviljats andel i respektive dyrtidsanslag — det
måste man väl ändå säga sig själv — eu alldeles orimligt låg avlöning.
Sedan kommer man ned till exempelvis reparatörer och
stationsmästare på sjunde klassens station. De börja med en lön
Tisdagen dcu 11 juni.
29 Nr 50.
av 1,425 kronor och komma upp till eu lön av 1,950, då de kornig
a som högst. Sedan gå beloppen ändå lägre ned. Konduktörer
få börja med 1,350 kronor och komma upp till 1,950 kronor, stationsförmän
likaså. En eldare får börja med 1,350 kronor och kommer
upp högst till 1,800 kronor. Detsamma är förhållandet med
maskin- och pannskötare och en rad av andra. Och banvakten får
börja med 1,275 kronor och kommer slutligen efter 12 år upp till
l,6t)0 kronor. Alla dessa hava ett utomordentligt krävande, långvarigt
och uppslitande arbete, dessutom ett arbete, på vilket otaliga
människors liv och säkerhet vila, och det synes mig då verkligen,
att man borde ha gått längre i tillmötesgående än man gjort.
Herr Kvarnzelius yttrade nyss vid förra frågans behandling
att man måste se till, att folket får betalt, då kålrötterna, det enda
vi ha att leva av, äro uppe i det pris, han nämnde. Men gäller
detta _ icke också dessa människor, gäller det icke även dessa statsfunktionärer,
som i regel icke hava tillfälle att göra sig någon extra
inkomst, och som hava en oerhört lång arbetsdag?
Trots detta klena förslag till förhöjning, som föreligger så förhåller
det sig när man betraktar utskottets förslag och Kung!. Maj:ts
proposition om när denna lönereglering skall träda i kraft — så, att
det föreslås att den tidpunkten skall bestämmas till den 1 januari
1919. Nu kommer detta alldeles säkert att kännas såsom en dusch,
som släcker det sista lilla hopp, vilket funnits hos tusenden av
statstjänare, vilka väntat, att åtminstone tidpunkten för löneregleringens
. ikraftträdande skulle sättas till innevarande års början.
Detta finns också uttalat jag vet icke om det äger sin riktighet
— av många statstjänare, vilka försäkra, att de fått ett förhandslötte
av herr civilministern, att löneregleringen åtminstone skulle
träda i kraft den 1 juli 1918. Nu blir det ingenting av detta
utan löneregleringen föreslås träda i''kraft från den 1 januari 1919.
Mig synes, att det rimliga hade varit, att man låtit denna lönereglering
få retroaktiv verkan, sa att man beviljat medlen från 1 ianuari
1918. J
Det är verkligen ganska egendomligt, att här i riksdagens
kamrar i den ena frågan efter den andra det, när det gäller småfolkets
intressen, snart endast är vänstersocialisterna som få stiga
upp och föra talan för dessa. Det måste kännas egendomligt för
alla dessa arbetare och funktionärer i olika ställning att se, att
fastän de fatt fram sina egna representanter i regeringen, bliva de
ganska snöpligt avvisade, när de komma med sina krav.
Herr talman! Under dessa omständigheter och då i utskottet
ingen enda representant från något parti haft något förslag att
framlägga om förhöjning av lönerna särskilt för de små befattningshavarna
utöver vad som här föreslås, är det naturligtvis omöjligt
för en ensam medlem av kammaren att kunna framställa något yrkande
i det avseendet. Men så mycket synes det mig i alla fall,
att man ^ skulle kunna vara med om, att man läte detta förslag’
som ar sa otillfredsställande i många avseenden, ändå hjälpas upp
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
tn. tn.
(Forts.)
Nr 50. SO
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig lönereglering
för
jänstemän vid
statens järnvägar
m. m
(Forts.)
i någon män på det sätt, att man läte det träda i kraft från och
med den 1 januari 1918 och sålunda bliva retroaktivt.
Jag skall därför, herr talman, be att få yrka, att föreliggande
förslag måtte få retroaktiv verkan och tråda i kraft från och med
den 1 januari 1918. v
Herr Asplund: Såsom kammaren finner ha sju av statsut
skottets
ledamöter såväl till nu föreliggande utlåtande som till de
fyra närmast följande utlåtandena fogat en reservation, van påyrkas,
att de i dessa utlåtanden av utskottet tillstyrkta provisoriska löneregleringarna
för tjänstemän vid statens järnvägar, vid po.3t verket,
telegrafverket, statens vattenfallsverk och tullverket skola träda,i
kraft redan den 1 juli 1918 i stället för såsom utskottet töreslagit
först den 1 januari 1919.
Jag skall ej trötta kammaren med någon längre utläggning av
behovet av denna provisoriska lönereglering för ifrågavarande
statstjänare, som till större delen tillhöra de lägre lönegraderna,
utan jag vill inskränka mig till att uppläsa ett enda av de många
vädjanden, från olika håll, som tillställts riksdagens ledamöter.
Det är från min egen hemstad Luleå och lyder så här: »Till riks
dagens
ledamöter. Post-, järnvägs-, telegraf- och tullpersonal, stationerad
i Luleå, talrikt samlad till möte för dryftande av den
brännande lönefrågan, uttalar enhälligt följande:
Under känslan av det oerhörda dyrtidstryek, som lör varje
dag blir alltmera kännbart, uttalar mötet en sista vädjan till såväl
utskott som enskilda riksdagsledamöter att i första hand taga hänsyn
till statstjänarnas behov och rädda dem ur den alltigenom
underminerade ställning i ekonomiskt avseende, vari de för närvarande
befinna sig. De nuvarande lönerna äro alldeles otillräckliga,
och statstjänarna stå åter inför det mest hotande nödtillstånd.
Det visar sig också, att rekryteringen till statsverken alltmera
försvåras, trots att arbetslöshet råder på andra områden, och trots
att extra personalen åtnjuter i det närmaste samma avlöning som
den ordinarie. .
Det nu föreliggande löneregleringsförslaget ger icke tillnärmelsevis
möilighet till nödtorftig bärgning, vadan, statstjänarna icke
kunna under några förlfållanden känna sig tillfredsställda härmed.
Då de föreslagna löneregleringarna uttryckligen betonats avse sådana
lönebelopp, som bort vara gällande redan före krigsutbrottet,
måste statstjänarna absolut kräva, att de löner, som av riksdagen
fastställas bliva tillämpade från detta års början.
Det nuvarande tillståndet kan icke få fortfara. Den yngre
personalen vänder statsverket ryggen, och även bland den äldre
dryftas allvarligt frågan om att genom avskedstagande söka rädda
sig undan fullständig ruin. En duglig och plikttrogen statstjänarekår
bör icke utsättas för risken att efter mångårig och strävsam
tjänst nödgas utbyta sin anställning för att i den privata verksamheten
ernå den utkomst, som motsvarar dyrtidskraven.,
Mötet vädjar sålunda på det enträgnaste till herrar riksdags -
Tisdagen den 11 juni.
31 Nr 50.
ledamöter att behjärta statstjänarnas betryckta ställning och tillmötesgå
de av herrar Berg m. fl. samt Hage m. fl. väckta motionerna,
allra helst som civilministern framhållit som sin uppfattning, att
detta vore med billighet och rättvisa förenat.»
Reservanterna ha gått eu medelväg mellan nämnda motionärers
yrkande på löneregleringarnas ikraftträdande retroaktivt från den
1 januari 1918 samt utskottets förslag.
Som prejudikat till förmån för motionärernas förslag kan åberopas
riksdagens beslut vid den sista fullständiga regleringen 1907,
som räknades restroaktivt från den 1 januari samma år. Detta
prejudikat blev emellertid underkänt vid det tillfälliga lönetillägg,
som riksdagen 1916 måste bevilja i väntan på den 1914 påbörjade
störa utredningen om en ny fullständig lönereglering för personalen
vid alla statens affärsdrivande verk. Detta tillfälliga lönetillägg
skulle nämligen utgå från den 1 juli 1916. Då nu åter en provisorisk
löneförhöjning visat sig ofrånkomlig, emedan man ännu
länge lär få vänta på den stora utredningen, så ha vi reservanter
funnit, att fullt lika kraftiga skäl nu som 1916 tala för detta
lönetilläggs beviljande redan från den 1 juli. Visserligen skulle
detta medföra en ökad statsutgift för alla nu föreliggande regleringar
på inemot 6 miljoner kronor, men när det gäller en så oerhört
talrik personal, blir det icke mycket på varje, och detta lilla
tillskott behöves mer än väl under nuvarande dyrtid utöver förut
beviljade krigstidstillägg, som ju icke alls står i proportion till
de ökade levnadskostnaderna.
Jag anhåller därför, herr greve och talman, att få yrka''bifall
till den av mig m. fl. angivna reservationen, och att utlåtandets
kläm i enlighet därmed ändras sålunda, att efter moment a) inskjutes.
följande sats: »dock att den tillfälliga löneregleringen skall
träda i kraft den 1 juli 1918, dock så att under 1918 års senare
hälft utgående tillfälligt lönetillägg inräknas i den lön, vederbörande
enligt det nya avlöningsreglementet erhåller för samma tid.»
I anslutning härtill anhåller jag, att i utskottets motivering
å sid. 9, den del som börjar med orden: »Utöver vad departementschefen
anfört» och slutar med orden »biträda Kungl. Maj:ts förslag,»
måtte utbytas mot följande: »Utskottet, som behjärtar de motiv,
som anförts för den tillfälliga löneregleringens ikraftträdande från
och med den 1 januari 1918, anser sig dock icke kunna tillmötesgå
dessa yrkanden i annan mån än att ikraftträdandet enligt utskottets
mening bör ske från och med den 1 juli 1918, dock så att
under 1918 års senare hälft utgående tillfälligt lönetillägg inräknas
i den lön, vederbörande enligt det nya avlöningsreglementet erhåller
för samma tid.»
Samma yrkande kommer också att framställas i andra kammaren.
Jag anhåller jämväl att få framställa liknande yrkande,
vid några följande punkter.
Herr Lamm: Herr greve och talman, mina herrar! När
detta ärende och därmed sammanhängande ärenden kommo till stats -
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Korta.)
Nr 50. 32
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig Inne- utskottet och behandlingen av desamma började på fjärde avdelreglering
för ningen, var det ju, såsom den förste ärade talaren sade, mycket
^statens^ärn- knapp tid att behandla på vidlyftiga och djupt ingripande spörs\-ägur
m "m. mål. Härjämte avlämnades en del motioner i olika punkter, där
(Forts.) man ville hava förändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Det blev då
alldeles klart för avdelningen, att om den skulle kunna komma till
något resultat, vore det alldeles nödvändigt, att man borde hålla
sig till Kungl. Maj:ts förslag, som var grundat på den utredning,
1!)15 års kommitté gjort, och som gick ut på att försöka få likartade
löneregleringar för ungefär likartade grupper av tjänstemän
inom alla de affärsdrivande verken, Man hade att välja på antingen
att skjuta ärendet ifrån sig eller att på det hela taget icke
ifråga om detsamma företaga någon vidare kritisk dryftning av
Kungl. Maj:ts förslag, utan följa de linjer, som där äro anvisade.
Man hade även den uppfattningen, och det har ju den förste ärade
talaren också givit uttryck åt, att även om det nu skulle, såsom
det ställts i utsikt, komma att bli en definitiv lönereglering, en
sådan dock skulle taga någon tid, och man kunde icke hoppas, att
den skulle komma fram förrän under nästa år. Den här framkastade
tanken på urtima riksdag för ärendets behandling, var
avdelningen icke inne på, det måste jag bekänna.
Nu innebära ju de lönestater, som här blivit föreslagna, i alla
händelser väsentliga förbättringar; det kan väl icke förnekas. Och
jag vill fästa uppmärksamheten på, att då den förste ärade talaren
med hänsyn till det syfte han ville komma till, redogjorde för en
del avlöningsbelopp för järnvägstjänstemän, var han inne på siffror,
som endast utvisa arvoden, och vilka återfinnas på sid. 19 i statsutskottets
utlåtande, men han förbisåg, att lönestaten icke upptager
ersättning för bostad och bränsle, vilka förmåner ingå i de
belopp, som angivits på bil. 1 å sid. 13 i betänkandet. Ser man
jämväl på dessa förmåner, kommer man till något andra siffror än
denne talare anförde. Då får en lokomotivförare en begynnelselön
av 1,980 kronor och en slutlön av 3,060 kronor. Och på dyraste
ort kan han komma upp till en slutlön av 3,570 kronor. En banvakt
och en stationskarl hava en begynnelselön av 1,530 kronor
och kunna komma upp till 1,980 kronor. På dyraste ort hava de
en begynnelselön av 1,885 kronor och kunna komma upp till en
slutlön av 2,410 kronor. Det är således helt andra siffror än han
angav. Nu vill jag icke hava sagt och trott, att dessa tjänstemän
vid statsjärnvägarna icke känna ett tungt tryck under de ekonomiska
förhållanden som nu råda, men det är något, som de få dela
med andra samhällsmedlemmar och även med andra grupper av
tjänstemän.
Nu får ju icke den här lönestaten betraktas ensamt för sig.
Den kommitté, som förberedelsevis hade att behandla denna lönereglering,
hade att behandla även löneregleringar för övriga affärsdrivamle
verk. Det var utom statens järnvägar, postverket, postsparbanken,
telegrafverket, statens vattenfalls verk, domänstyrelsen,
skogsstaten, statens skogsskolor och tullverket. För genomförande
Tisdagen den 11 juni.
33 flr 50.
av de löneförhöjningar, varom här är fråga, åtgår ett årligt belopp
av ungefär 12 miljoner kronor. Således vill det säga, att om
man skulle följa den förste ärade talaren och låta denna lönereglering
verka retroaktivt skulle härigenom en ökning uppstå
il utgiftsstaten pa ytterligare 12 miljoner kronor för år iy 18.
Men även inför den mindre ökning, som skulle uppstå, i den händelse
man skulle följa herr Asplunds förslag och lata denna lönereglering
inträda från den 1 juli 1918, skulle detta göra fi miljoner
kronor. Och ehuru man väl behjärtade de omständigheter,
som skulle kunna föranleda detta, ansåg man sig icke berättigad,
med hänsyn till budgetsförhållandena att gå med på en sådan ökning.
Det tillkommer också en annan omständighet, och det är
den, att här hava ju under riksdagen beslutits åtskilliga löneregleringar.
I ör att nu icke nämna några mindre löneregleringar,
vill jag fästa uppmärksamheten på den stora lönereglering, som
riksdagen har beslutat med avseende på elementarlärares, folkskollärares
och småskollärares löneförhållanden. De hava ju lika
länge som järn vägspersonalen fått vänta på sin tillfälliga lönereglering,
och dock har ju icke alls på något sätt varit ifrågasatt,
att deras lönereglering skulle beslutas gälla vare sig från den 1
januari eller, från den 1 juli i år Ett beslut i likhet med vad
den föregående talaren föreslår skulle således föra med sig rätt
vittgående konsekvenser, i händelse man ville skipa rättvisa åt
alla håll. Nu var ju herr civilministern, då han inför Kungl.
Maj:t framlade den här lönestaten för järn vägspersonalen och därmed
sammanhängande stater, även inne på den tanken om löneregleringens
tidigare inträdande och han uttalade önskvärdheten
av att man skulle kunna lata densamma bliva gällande från och
med den° 1 juli 1918, men han har på de skäl jag nyss anförde
fått avstå från att föreslå detta.
Aven statsutskottet har lätt lov att böja sig för dessa skäl;
och därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
utlåtande.
Herr Ström: Herr Asplund, som hade ordet efter mig, läste
upp en resolution från ett möte med stadsfunktionärer. Jag har
emottagit flera sådana, och alla giva uttryck åt de bekymmer, som
i detta hänseende råda bland löntagarna. I den resolution, som
herr Asplund citerade stod omnämnt, att det förslag, som nu föreligger.
icke ger möjlighet till en anständig bergning för dessa
funktionärer. Det är under sådana omständigheter egendomligt,
att den ärade tadaren, som suttit i statsutskottet icke framkommit
med ett bättre förslag än den reservation, som nu föreligger. Ännu
märkligare att hans parti intet gjort.
Vad angår frågan, huruvida man skulle kunna tänka sig, att
förslaget kunde träda i kraft den 1 januari eller den 1 juli i år i
stället för den 1 januari 1919, tror jag att det skulle vara synnerligen
nedslående för statsfunktionärerna, om de nu icke skulle erhålla
sitt lönetillägg förrän den 1 juli. Det skulle faktiskt se ut,
Första hammarens protokoll 1918. Nr 50. 3
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Fortå.)
Nr 50. 34
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Forts.)
som om även den regering och de partier, vilka där äro representerade
och till vilka dessa funktionärer satt sitt hopp, icke hyste
något intresse för dessa funktionärer.
Jag har icke, såsom herr Lamm trodde, förbisett, att det jämväl
i regel finns bestämmelser om bostadstillgång för dessa tjänstinnehavare,
och att det också finnes dyrortstillägg och jämväl kallortstillägg
för somliga av dem. Men jag har hållit mig till deras
arvoden. Om man betänker, huru oerhört svårt det är att kunna
leva, skaffa kläder och föda, betala skatter och uppfostra barn
under dessa tider, då förstår man, att dessa löner, dessa arvoden
i själva verket måste vara ytterst obetydliga för dem.
Sammanlagt uppgår ökningen, om löneförbättringen skulle inträda
retroaktivt från den 1 januari i år, till 12 miljoner kronor,
såsom också herr Lamm nämnde, och det är ingen, som förnekar, att
detta är en stor summa. Men i denna stora väldiga budget, som
kommit upp till de svindlande belopp, den omfattar på grund av
dessa kristidsförhållanden, försvinner den summan. Och då man
betänker, huru här hava beviljats av riksdagen, delvis på förslag
av Kungl. Maj:t, anslag för ändamål, som i varje fall enligt mitt
förmenande icke kunna anses så viktiga som nu föreliggande anslag,
så blir man synnerligen besviken inför påståendet, att denna
summa skulle avskräcka så oerhört. Men jag är villig erkänna,
att för regeringen och för de partier, som stödja densamma liksom
för högern i ännu högre grad är det nästan omöjligt att kunna
bevilja dessa folkliga anslag. Och varför? Jo, detta har omöjliggjorts
genom deras egna åtgöranden genom de väldiga militära
anslag, som föreslagits och som riksdagen beviljat på hundratals
miljoner kronor. Nu hamnar sig detta fruktansvärda felgrepp och
det kommer att hämna sig ännu mera och kommer en gång att
välla, att denna regering får se sina valmän löpa ifrån regeringen
och partiet. Det är först då man på allvar kan börja att minska
på dessa utgifter för militära ändamål som det blir ett litet grand
över för att tillgodose kulturella och viktiga sociala ändamål. Och
till ett viktigt socialt ändamål räknar jag också, att man avlönar
de statstjänare, man har. på ett sätt, som gör att de kunna känna
sig någorlunda tillfredsställda med sin ställning.
Herr Berglund: Herr talman! Då herr Ström säger, att det
endast är vänstersocialdemokrater, som ömma för de små löntagarna,
så tror jag detta är en stor överdrift. Det finns många
andra, som ömma för dem, och som göra det ur olika synpunkter..
Det är likadant, då herr Lamm säger, att det nu är alldeles nödvändigt
att hålla sig till Kungl. Maj:ts förslag. Varför skall detta
vara alldeles nödvändigt? Har icke kammaren ofta nödgats ändra
på Kungl. Maj:ts förslag, om den funnit skäl och möjlighet härtill?
Då kan jag icke inse, varför man icke även nu skulle kunna
göra det. Det är dock ett faktum, som alla känna till, att förhållandena
bland tjänstemännen, särskilt bland de mindre löntagarne,
äro oerhört svåra, deras ekonomi är alldeles undergrävd ge
-
Tisdagen den 11 juni.
35 Nr 50.
nom don dyrtid, som nu varat i många år, och det iir väl få med - Tillfällig inneborgare,
som just känna och hava känt dyrtidens tryck så hårt reglering fBr
som dessa små löntagare. Därom äro ju alla här ense. Det skall''iän,Umän vid
tacksamt erkännas, att riksdagen i fjol och i år gjort något för
dem genom krigstidstillägg. .1 fjol beviljades 15 % och i år 33 % (Ports.)
på lönebeloppen. Visst är detta tacknämligt, men alla måste väl
erkänna, att det är uppenbart, att den hjälp, som härvid räckts
statstjänarrm, är alldeles otillräcklig.
1 petititioner, som kommit in ifrån alla håll, har påvisats, att
det rader ett verkligt nödläge bland dessa. Och det icke endast
bland de allra lägsta tjänstinnehavarna, utan även rätt högt upp
Pao löneskalan är förhållandet detsamma att det ekonomiskt är
svårt och trångt. Det har också verkligen funnits mycket starka
förhoppningar bland tjänstemännen, att något nu skulle åtgöras,
och detta särskilt som cheferna för de olika verken föreslagit
Kungl. Maj:t, att denna lönereglering skulle tråda i kraft 1 ja''iuai''''
1 ,ar eller åtminstone från 1 juli. Man har verkligen hyst
förhoppning om att något skulle åtgöras. Visserligen har man
icke hyst någon förhoppning om att få ändrat något på löneskalorna
och löneintervallerna, därför att man vet, att om man rubbar
på den ena, så blir det rubbning över lida linjen. Därtill ha således
icke våra förhoppningar sträckt sig, men vi hade hoppats
att denna lönereglering, som är så nödvändig, skulle tillämpas retroaktivt
från 1 januari eller åtminstone från 1 juli d. å. Det har
vid nere tillfällen visat sig, att riksdagen icke varit så rädd för
att tillämpa eu retroaktiv lönereglering. Jag förstår att man här
kanske icke kan gå sa långt som att tillämpa löneregleringen från 1
ian., men jag vädjar till kammaren att gå med på det förslag, som
är framställts, av reservanterna, nämligen att denna lönereglering
må träda i kraft från och med 1 juli i år.
t
Herr Rosen: Herr Ström har eu underbar förmåga att kunna
blanda in politik i frågor, som äro fullständigt opolitiska. Såvitt
jag känner, är det icke bara vänstersocialister vid järnvägarna
utan där finnas anställda ur alla partier. Isär herr Ström nu fordrar,
att löneförhöjningen skall utgå retroaktivt, så kommer detta
enaas^ vänstersocialister tillgodo utan även högermän och åtsktlliga
andra. Det kan vara lämpligt, tycker jag, att lämna de
politiska synpunkterna ute ifrån ärenden, som icke äro av politisk
art.
Jag kan icke annat än beklaga, att den kommission, som nu
suttit i tre år, icke kunnat prestera något annat och bättre än
detta betänkande.^ Såvitt jag kunnat finna., har denna kommission
icke mera än på eu enda punkt uttalat sig rörande järnvägsfolkets
ansvar, och detta gäller en grupp, där jag finner, att detta
uttalande knappast är befogat. Det säges på sid. 5o i kommissionens
betänkande beträffande manliga ritare, manliga kontorsskrivare
och stationsskrivare: »På deras omdömesgilla och samvetsgranna
uppfyllande av tjänstens skiftande fordringar kan ofta
Nr 50. 36
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Forts.)
bero såväl säkerheten för andra personer till liv och lem som ock
bevarandet av stora materiella värden.» När har en ritare eller
en manlig kontorsskrivare eller ens en stationsskrivare ett sådant
ansvar? Det är det gamla vanliga sättet, att man skall premiera
skrivardömet men icke taga hänsyn till dem, som verkligen hava
ansvar sig ålagt.
Till dessa senare höra några grupper inom de lägre tjänstemannagraderna.
Jag skall icke nämna något om lokomotivpersonalen,
ehuru därtill kunde finnas anledning, utan blott peka på en
enda grupp som verkligen har ett ansvarsfullt arbete, nämligen
den personal som sköter ställverken vid de större stationerna. Till
vilken grupp hör denna personal? Jo, till den sista gruppen, som
finnes i ämna tabell, nämligen till stationskarlarsgruppen. De,
som verkligen hava ett ansvarsfullt arbete och på vilka säkerheten
för andra personer till liv och lem i hög grad beror, de tillhöra
den allra lägsta gruppen. Det är verkligen högst nödvändigt, att
denna kommissions arbete blir en smula synat i sömmarna och att
ett annat och bättre förslag så snart som möjligt framlägges.
Jag vill upplysa kammaren därom, att järnvägsstyrelsen lär
se sig nödsakad att från och med 1 juli detta år, rätt väsentligt
för övrigt, höja avlöningarna för den extra personalen. Den anser
sig tvungen att göra detta. Därest kammaren skulle bifalla utskottets
förslag, att denna löneförbättring skulle utgå först från 1
januari 1919, kommer man i den ställningen, att den extra personalen
vid statens järnvägar får högre avlöning än den ordinarie
personalen inom samma grupp. Detta kan föra med sig, att eu
del av den ordinarie personalen, såsom redan uttalats i resolutioner,
lämnar tjänsten, och de, som lämna sina tjänster, öro icke de
sämsta, utan det blir de mest kompetenta, de bästa krafterna. För
min del kan jag icke finna annat än att det är en fara för trafiken,
ifall en sådan eventualitet skulle uppkomma. Man bör komma
ihåg, att järn vägspersonal en har en synnerligen ansträngande och
ansvarsfull tjänstgöring, som bör betalas ordentligt. Vill man
hava en dugande tjänstemannakår vid statens järnvägar, så går
det icke an att komma med sådana småsmulor, som den s. k. 1915
års kommission i vissa fall föreslagit. Eu billig begäran synes
mig vara, att man åtminstone måtte låta den föreslagna löneförbättringen
utgå ifrån första juli.
Jag hemställer, herr talman, om bifall till det av herr Asplund
framställda yrkandet.
Herr Ström: Endast en replik till herr Rosén! Han ville
göra gällande, att denna fråga icke hade med politik att göra, att
den var fullständigt opolitisk. Jag tror, att det är att se hela vår
politiska utveckling i en alltför snäv dager. All politik är i själva
verket ekonomisk politik, det bör väl ändock en ledamot av statsutskottet
icke vara okunnig om. När vi känna till, huru högern
alltid tillvaratager de högre ämbets- och tjänstemännens intressen
— vi hörde det för ett par månader sedan icke minst i debatten
Tisdagen den 11 juni.
37 Nr 50.
om läroverk slärarnas och officerarnas ställning — huru högern
alltid åtager sig de högre tjänstemännens intressen, är det då mer
än rätt, att vänsterpartierna också se till, att de, som i allmänhet
hava det sämst ställt i samhället, de statstjänare, som äro illa avlönade,
tå sina intressen också tillgodosedda? Jag undrar, hur det
skulle gå för dessa små i samhället, om man utan vidare skulle
överlämna dem endast åt högerns omsorg. Jag tror, att även herr
K,osén från Umeå skulle bliva ganska besviken i så fall. Såvida
man får taga det som allvar, vad han talade om, att det väckta
förslaget var ganska dåligt, att det hade stora brister, att det bara
var småsmulor och en hel del annat, som han kritiserade. Men
trots allt detta kom han ändå icke till något annat förslag än det
som här föreslagits. .Tåg tror, att vi få se till, att det blir en
sådan ekonomisk politik, när det gäller statstjänstemän, och icke
minst när det gäller ett så utomordentligt viktigt verk som järnvägarna,
att de bli i någon mån så tillgodosedda, att de kunna
känna sig till freds.
Jag bär hatt besök av flera personer i olika ställningar inom
detta verk, som i de mest gripande ordalag beskrivit den° nöd och
det elände, som härskar ibland dem. Jag är övertygad om, att,
om jag skulle giva en skildring här för herrarna, skulle herrarna
kalla det för att driva en sentimental politik, och jag skall därför
underlåta att lämna någon belysning av det läge, som föreligger.
Men faktum är, att dessa personer, dessa statstjänstemän, hava
det oerhört illa ställt, och de hava icke förtjänat en sådan behandling,
som kommit dem till del.
Herr Nilsson, Johan: När herr Ström säger, att högern blott
begagnar tilltället att arbeta i de högre ämbetsmännens intresse,
ber jag få påpeka, att i dessa löneregleringar, som nu föreligga
för^ riksdagen, är för de allra högsta ämbetsmännen, cheferna, icke
ifrågasatt någon som helst lönetillökning vid detta tillfälle, utan
de få nöja sig med de löner, som vant dem tidigare tilldelade.
Den beskyllningen är således icke riktig. Hade högern varit särskilt
mån om detta, hade den bestämt motionerat om att även
dessa borde få komma i åtnjutande av någon tillökning i sina löner,
men så har icke skett.
Vidare, då herr Ström gjorde jämförelser med arbetspersonalen
och livsmedelspriserna och sade att vänstersocialisterna äro de enda
som här i riksdagen bevaka de mindre lönetagarnas och arbetarnas
intressen, så^ ber jag få. påpeka, att, när det gällde att här i riksuagen
fastslå pris för livsmedel, och det i samband därmed gällde
att fastslå, priserna för de arbetare, som producera livsmedel, så
hörde åtminstone icke jag, att herr Ström förde någon talan för
den stora arbetarstock, som har den kanske mest viktiga uppgiften
att fylla i dessa tider. Då teg herr Ström stilla vid det
tillfället. Jag ber få konstatera, att herr Ström tydligen icke i
detta fall har något som helst intresse för jordbruksarbetarnas
förbättrade ställning.
Tillfällig lönereglering
föi''
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Forts.)
Nr >>0. 38
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m m.
(Fort!.)
Vidare ber jag få säga, att man naturligtvis gärna skulle
hava varit med om att bevilja ett högre belopp än som här ifrågasatts,
men det har icke varit möjligt att vid den sena tidpunkt,
som dessa vidlyftign förslag kommit in, göra några som helst ändringar.
Det gällde för statsutskottet att antingen taga kommitténs
och Kungl. Maj:ts förslag, vilka i det stycket sammanföllo med
varandra, eller avslå det hela. Det fanns ingen möjlighet för
statsutskottet att på den korta tid, som stod till utskottets förfogande,
göra ingående ändringar i detta förslag. Då dessutom hela
löneregleringen är provisorisk och det har uttalats, att Kungl.
Maj:t skall gå i författning om att omedelbart taga upp hela frågan
till ny prövning, fick man taga förslaget sådant det förelåg. Det
är dock ingalunda, som herr Rosén påpekat, småsmulor, ty det
gäller ju sammanlagt för de olika verken som komma efter varandra
över 12 miljoner kronor till dessa lönetillägg, och skulle
man gå på det förslag, som här framförts av reservanterna, att
man skulle bevilja detta lönetillägg från första juli i år, så gäller
detta ett ytterligare tillägg på tilläggsstaten för i år av över i>
miljoner kronor; och då vi ha en tilläggsstat, som slutar på 920
miljoner kronor, så undrar jag, om det är inbjudande för riksdagen
att ytterligare öka denna summa med sådana avsevärda belopp,
som "här ifrågasättas. Vi fä se någorlunda förnuftigt på
dessa frågor.
Här har vidare anförts, att den extra personalen möjligen
skulle komma upp i högre avlöning än den ordinarie personalen,
och kanhända så är förhållandet; men det är ett förhållande, som
ingalunda är ovanligt i kritiska tider, att för en kortare tid bevilja
en extra personal högre arvode än den personal, som har fast
anställning.
Jag tror dock, att första kammaren får lov att följa statsutskottets
förslag, och jag ber att få yrka bifall till detta.
Herr Berglund: Då herr Johan Nilsson yttrade, att det icke
fanns någon annan utväg än att följa Kungl. Maj:ts förslag, är
detta rätt vad beträffar, att man icke kan röra på löneskalan i
och för sig, ty då ramlar det hela. Men vad utskottet enligt min
tanke kunnat göra, hade varit att föreslå att tillämpa löneregleringen
retroaktivt, om icke ifrån första januari, kanske det vore
för mycket, så dock åtminstone ifrån 1 juli detta år. Därmed tror
jag, att man verkligen gjort en mycket god gärning. Det veta
och känna vi alla, att under sådana exceptionella förhållanden,
som föreligga, det verkligen är nöd i mänga hem, och därför
måste man göra något. Man får icke blott se på kostnaden. Man
får även se till vad gagn detta medför; och de medel, som här
användas, äro avsedda att avhjälpa ett nödtillstånd.
Då herr Ström vände sig mot herr Rosén och sade, att denne
klandrade förslaget, men till slut gick med på reservationen och
fann sig i det hela, kan jag säga, att detta åtminstone innebure
någonting positivt i motsats mot det förslag, som herr Ström nu
Tisdagen den 11 juni.
39 Nr 60.
framställde. Jag vill gärna medge, att lian själv tror på det, men Tillfällig Innedet
är väl ändå mera ofruktbart att endast komma med kritik ™sl"''n9 f6r
och med ett förslag, som ej har ringaste utsikt.
Jag ber, herr greve och talman, få förena mig med det för- tåga»•*»«.»*.
slag, som framställts av herr Asplund. (Forte.)
Herr Asplund: Med anledning av herr Johan Nilssons
framdragande av tilläggstatens för år 1918 stora belopp, så anhåller
jag få påpeka, att det endast är i fråga om tullverkets lönereglering,
som man ifrågasatt något anslag. För övrigt komma ju
alla dessa lönetillägg att utgå av driftmedlen för de olika verken.
Herr Nilsson, Joll an: Så mycket har väl ändå herr Asplund
varit med i statsutskottet, att han kan förstå, att i samma mån
som budgeten ökas, minskas inkomsterna.
Herr Stålberg: Herr greve och talman! Jag kan icke underlåta
att förundra mig över herr Berglunds uppträdande i kväll.
Han har, om jag icke missminner mig, suttit i första särskilda
utskottet och deltagit i arbetet, då det gällt krigstidstillägg. Jag
vet icke, att det förekommit någon reservation från hans sida,
när utskottet föreslog de väsentligt ökade krigstidstilläggen, dels
i jämförelse med förra året och dels utöver vad Kungl. Maj:t begärde.
Då hade naturligtvis herr Berglund också reda på, att regeringen
hade begärt detta tillägg att utgå från den 1 januari
1919. Att då nu, såsom herr Berglund, yrka, att man en eller två
månader efteråt skall göra en ändring ifrån ett sådant beslut, förefaller
mig vara högst egendomligt.
Jag ber få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Bosén: Här har förut erinrats om att då riksdagen år
1917 godkände ett förslag om lönereglering för järnvägspersonalen,
denna löneförbättring utgick retroaktivt för hela året på det sätt,
att personalen beviljades ett personligt lönetillägg, motsvarande
skillnaden mellan den förutvarande lönen och den som skulle tilllämpas
från och med 1908. 1916 var förfaringssättet i stort sett
detsamma. Det förslag som nu gjorts innebär alltså intet nytt.
Jag kan erinra herr Stålberg om, att man enligt uppgifter som
varit synliga i pressen ställt i utsikt, att järnvägstjänstemännen
skulle erhålla sin löneförbättring retroaktivt för hela detta år, ett
löfte, som givits från regeringshåll. Det är också bekant, att hela
officerskåren och underofficerskåren fingo samma krigstidstillägg
som alla andra, men dessa kårer erhålla löneförbättring från och
med den 1 januari 1918. Samma torde förhållandet bliva även beträffande
vaktmästarkåren. Jag kan icke finna, att herr Stålbergs
anmärkning utgör någon anledning för kammaren att icke gå med
på herr Asplunds reservation.
Herr Nilsson, Johan: Jag nödgas begära ordet i anledning
Nr 50.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens järnvägar
m. m.
(Forts.)
40 Tisdagen den 11 juni.
av herr Roséns sista uttalande, då han sade, att officerskårerna erhålla
retroaktivt lönetillägg för detta år. Det är visserligen sant,
men frågan om avlöning för dem lades fram vid föregående års
riksdag, ehuru den kom fram så pass sent, att riksdagen icke ansåg
sig kunns taga upp densamma, men däremot beviljade medel
för att lönetillägget skulle komma dem till godo redan fr. o. m. den
1 januari detta år. Så har även skett, och det är anledningen till
att statsutskottet föreslagit, att det skulle träda i kraft redan från
1 januari 1918. Det är ju ett helt annat förhållande.
Herr Rosén: Jag vill erinra herr Nilsson om, att löneregleringen
för armén ifrågasattes, om icke två så åtminstone ett år senare
än för järnvägspersonalen.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att, förutom beträffande motiveringen, till vilken han ville
återkomma efteråt, såvida anledning därtill förefunnes, hade i avseende
på föreliggande utlåtande framkommit följande yrkanden: l:o)
att vad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o), av herr Ström, att
vad utskottet hemställt skulle bifallas med den ändring att ifrågavarande
tillfälliga lönereglering skulle träda i kraft den 1 januari 1918;
samt 3:o), av herr Asplund, att vad utskottet hemställt skulle bifallas
med den ändring, att i slutet av momentet a) tillädes följande: »med
iakttagande likväl att den tillfälliga löneregleringen skall träda i
kraft den 1 juli 1918, dock så att under 1918 års senare hälft utgående
tillfälligt lönetillägg inräknas i den lön vederbörande enligt det
nya avlöningsreglementet erhåller för samma tid».
Därpå gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till vad utskottet
hemställt vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till herr Asplunds berörda yrkande, uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningspropostion av följande
lydelse:
Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 213, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den av herr Asplund
under överläggningen påyrkade ändring.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 81;
Nej — 24.
Tisdag ii den 11 juni.
41 Jr oO.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 214, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående tillfällig lönereglering för tjänstemän
vid postverket m. in. ävensom i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 29 april avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 382, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att, bland annat, besluta sådan
ändring av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket
av den 20 juni 1913, som framginge av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till kungörelse i ämnet.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft tre
inom riksdagen väckta motioner, nämligen en inom första kammaren,
nr 220, av herr M. Hellberg, en inom andra kammaren, nr 463, av
herr A. Thore m. fl., samt en, likaledes inom andra kammaren, nr 472,
av herr A. J. Bärg i Katrineholm m. fl.
Herr Hellberg hade i den av honom väckta motionen hemställt,
att riksdagen måtte vidtaga den ändring av vad i propostionen nr 382
föreslagits beträffande pensioner, att pensionsbeloppen för kvinnlig
befattningshavare fastställdes enligt samma princip som för manlig
tjänsteman av lägst postexpeditörs grad efter de i pensionslagen angivna
allmänna bestämmelserna och sålunda utan användning av särskilda
pensionsunderlag.
Utskottet hade i förevarande utlåtande av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande proposition
samt med avslag av de i ämnet af herrar Hellberg, Thore
m. fl. och Bärg i Katrineholm m. fl. väckta motionerna måtte
a) besluta sådan ändring av gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postverket av den 20 juni 1913, som framginge av
utlåtandet bifogade förslag till kungörelse i ämnet;
b) medgiva, att Kungl. Maj:t finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 29 april
1918 angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före
den nya lönestatens trädande i kraft;
_ c) medgiva, att Kungl. Maj :t skulle äga bestämma antalet ordinarie
manliga befattningar av lägre grad än postexpeditör;
d) medgiva, att avlöningen till den å postverkets övergångsstat
för Ernst Vilhelm Nyberg uppförda personliga verkmästarebefattning
finge från och med den 1 januari 1919 utgå med 4,700 kronor, jämte
av Nyberg redan intjänat ålderstillägg å 400 kronor, med den fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar, som för motsvarande avlöningsbelopp
vore stadgad i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
postverket, samt med skyldighet för Nyberg att ej mindre underkasta
sig de för posttjänstemän gällande allmänna bestämmelser för åtnjutande
av avlöning och förhöjning därav ävensom att vid uppnådda
sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår mot åtnjutande av pension
Tillfällig lönt
reglering för
tjänstemän vid
postverket
m. m.
är oO. 42
Tisdagen den 11 juni.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
postverket
m. in.
(forte.
beräknad efter de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, avgå från befattningen,
än även att låta postverket, utan binder av patent, tillgodogöra skalla
av honom gjorda uppfinningar inom postväsendet.
Reservation hade anförts av herrar C. I.''Asplund, J. Olofsson i
Digernäs, A. Anderson i Råstock, C. It. Jansson i Falun, A. J. Andersson
i Gävle och O. Nilsson i Örebro, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att den tillfälliga löneregleringen måtte träda i kraft
från och med den 1 juli 1918.
Herr Ström: Herr talman! Jag skall icke nu trötta kammaren
med att utveckla samma skäl, som jag nyss framfört i fråga om
järnvägsmännen. Det visade sig ju av den nvss företagna voteringen,
att det icke finnes någon resonans i denna kammare för
att tillgodose statens lägre befattningshavare och deras verkliga
intressen. Icke ens har det varit möjligt att här få igenom ett
förslag, att löneregleringen skulle tråda i kraft den 1 juli 1918,
trots det att riksdagen, såsom herr Rosén under den förra debatten
framhöll, medgivit att för officerarna och andra militära tjänstemän
löneregleringen skulle få gälla från den 1 januari 1918, ehuru
denna lönereglering var senare påtänkt än den som förelåg för
järnvägstjänstemännen. Jag vill emellertid ifråga om postmännen
säga, att beträffande många av de lägst avlönade bland dem det
förut sagda gäller i lika hög grad och i vissa fäll kanske i än
högre grad än för de andra, att de ha det utomordentligt svårt. Jag
hade för ett par dagar sedan besök av en postman, som hade det
så illa ställt, att han hade tagit alla de lån, som han över huvud
taget kunde få och dessutom måst gä till pantbanken med eu del
av sitt bohag för att kunna klara den del av kommunalskatten,
som förföll för några dagar sedan. Denne man har en stor familj
att försörja. Jag undrar ändå, vad en sådan man skall tänka om
en regering och eu riksdag, som så litet beakta hans och hans gelikars
nödställda belägenhet, att de icke kunna vara med om en
någorlunda rättvis lönereglering.
Herr talman, jag skall be att för* min del få i alla fall såsom
ett uttryck för ofantligt många postmäns mening yrka, att den nu
ifrågasatta lönereglering måtte i enlighet med herr Bärgs väckta
motion få retroaktiv verkan från den i januari 1918.
Herr Asplund: Herr vice talman! Jag anhåller att i anslutning
till mitt yrkande vid föregående utlåtandes behandling
få yrka, att i detta utlåtandes kläm efter mom. a) måtte inskjutas
följande tillägg: »dock att den tillfälliga löneregleringen skall träda
i kraft den 1 juli 1918», samt att i anslutning därtill i utskottets
motivering å sidan 5 efter orden: »Då utskottet alltså icke kunnat»
måtte inskjutas satsen: »förutom i avseende å tidpunkten för löneförbättringens
ikraftträdande, vilken utskottet ansett böra bestämmas
till den 1 juli 1918».
Tisdagen den 11 juni.
43 Nr 60.
Herr Lamm: Jag ber att få yrka bifall till utskottets hem- Tillfällig l,mr
Ställan.
“ reglering för
tjänstemän vid
.Herr Hellberg: Jag har, herr talman, dristat mig i en liten ‘
motion hemställa om sådan ändring i den kungliga propositionen, (Kort*,
att för kvinnliga posttjänstemän lika väl som för motsvarande
manliga lönen mätte få utgöra pensionsunderlag.
Då skillnaden mellan de båda kategoriernas avlöning gjorts
så stor, att den för manliga tjänstemän är omkring 50 % högre än
för kvinnlig, synes det mig något obilligt, att denna skillnad vid
inträdet till pension göres ändå större därigenom, att för de kvinnliga
tjänstemännen ett särskilt pensionsunderlag, lägre än lönen,
beräknas. Nu har emellertid utskottet förklarat, att det i denna
fråga liksom beträffande den föregående icke haft t llfälle att ingå
i någon prövning av förslagets detaljer. Men det har dock haft
den vänligheten att förklara, att de synpunkter och förslag, som i
motionerna framförts, synas böra tagas under övervägande vid frågans
fortsatta utredning för den definitiva lönereglering, som departementschefen
ställt i utsikt.
Jag får under nuvarande förhållanden uttrycka min tillfredsställelse
över denna utskottets lilla rekommendation och vill tilllåta
mig uttala en blyg förhoppning, att även regeringen ville
fästa uågot avseende vid densamma.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
vice talmannen, som för en stund övertagit ledningen av kammarens
förhandlingar, att i fråga om nu föredragna utlåtande yrkats: l:o)
att vad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o), av herr Ström, att
vad utskottet hemställt skulle bifallas med den ändring, att den i
momentet a) avsedda tillfälliga löneregleringen skulle träda i kraft
den 1 januari 1918; samt 3:o), av herr Asplund, att kammaren skulle
bifalla vad utskottet hemställt med tillägg i slutet av momentet a) av
följande ord: »dock att den tillfälliga löneregleringen skall träda i
kraft den 1 juli 1918».
Vid sedermera enligt dessa yrkanden gjorda propositioner bifölls
vad utskottet hemställt.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 215, i anledning Tillfällig löneav
Kungl. Maj ds proposition angående tillfällig lönereglering för r«9lerin9 /''*•
tjänstemän vid telegrafverket ni. in. jämte i ämnet väckta motioner■ tJt™egra/Terke1
I en till riksdagen den 29 april 1918 avlåten, till statsutskottet m- mremitterad
proposition, nr 383, både Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att dels, med upphävande
av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid telegrafverket, besluta sådan ändring av nämnda reglemente, som
framginge av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till kungö
-
Nr 60. 44
Tisdagen den 11 jnni.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
telegrafverket
m. m.
(Forts.)
ro]se i ämnet; dels ock medgiva, att Kung], Maj:t finge i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen omnämnda grunder
utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för
den personal, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens
trädande i kraft.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
två inom andra kammaren väckta motioner, nämligen eu av herr A.
J. Andersson i Gävle, nr 478, samt en, nr 481, av herr A. von Sneidern.
Utskottet hade i nu föreliggande utlåtande av andragna orsaker
hemställt, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition samt med avslag å herr Anderssons i Gävle och herr von
Sneiderns ovanberörda motioner måtte
a) med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid telegrafverket besluta sådan ändring
av nämnda reglemente som framginge av And utlåtandet fogade
förslag till kungörelse i ämnet;
b) medgiva, att Kungl. Maj:t finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 29 april
1918 angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för den personal, »om antagits i ordinarie tjänst
före den nya lönestatens trädande i kraft.
Enligt avgiven reservation både herrar C. I. Asplund, J. Olofsson
i Digernäs, A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Ealun, A. J.
Andersson i Gävle och O. Nilsson i Örebro ansett, att utskottet bort
hemställa, att den tillfälliga löneregleringen måtte träda i kraft från
och med den 1 juli 1918.
Herr Ström: Vad jag sagt i fråga om järnvägen och posten
gäller ock i fråga om telegrafen. Det finnes också där anställda
lägre funktionärer, som ha det mycket illa ställt. Jag hade besök
av ett par tjänstemän för några dagar sedan, vilka berättade,
hur flera av de där anställda, särskilt de kvinnliga befattningshavarna,
hade det så svårt och dåligt ställt i allmänhet, att de
måste, sedan de fullgjort sin tjänst i telegrafen, ytterligare åtaga
sig extra arbete på ända till 6 å 8 timmar för att över huvud
taget kunna uppehålla sig. Jag undrar, om det kan vara anständigt
av staten att så avlöna sina funktionärer, att de på detta
sätt komma att få en arbetstid, som går utöver vad en människa
egentligen kan stå ut med i längden, Jag undrar, om det särskilt
under en vänsterregerings regim är något, som kan vara i minsta
mån riktigt.
Då det icke här tjänar något till att göra ett yrkande, när ett
sådant redan är avslaget för två av de stora verken, vill jag icke
göra något yrkande, utan endast be att få till protokollet antecknat
vad jag sagt. Och då det tydligen icke tjänar något till,
Tiidagen den 11 juni.
45 Nr ISO.
skall jag ioke heller i fortsättningen av dessa lönefrågor besvära Tillfällig tonekammaren
med något yttrande. reglering för
^ tjänstemän vid
Hem Asplund: Herr vice talman! Jag skall be att fä yrka „”***
att i utskottets kläm efter mom. a) måtte fogas orden: »dock att
den tillfälliga löneregleringen skall träda i kraft den 1 juli 1918.»
Herr Nilsson, Johan: Jag får med hänvisning till vad jag
vid det föregående betänkandet yttrat endast yrka bifall till utskottets
hemställan.
Efter härmed slutad överläggning yttrade herr vice talmannen,
att rörande nu föredragna utlåtande yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Asplund, att utskottets
hemställan skulle bifallas med den ändring, att i slutet av momentet
a) tillfogades följande: »dock att den tillfälliga lönregleringen skall
träda i kraft den 1 juli 1918».
Sedermera gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till vad utskottet hemställt vara
med övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 216, i anledning av Tillfällig låneKungl.
Maj ds proposition angående tillfällig lönereglering t^ånHemäJZd
tjänstemän vid statens vattenfallsverk m. m. jämte i ämnet väckta staten^vattenmotioner.
fallsverk in. in.
I en till riksdagen den 29 april 1918 avlåten, till statsutskottet
remitterad proposition, nr 384, hade Kungl. Maj :t under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag
föreslagit riksdagen, att bland annat, godkänna det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till förnyat avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk.
_I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
två inom andra kammaren väckta motioner den ena, nr 461, av herr
A. L. Johansson i Trollhättan an. fl.; och den andra, nr 466, av herr
S. E. J. Liibeck.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande hemställt, att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt med
avslag a herrar Johanssons i Trollhättan och Lubecks ovanberörda
motioner måtte
a) godkänna vid utlåtandet fogade förslag till förnyat avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk;
b) medgiva, att Kungl. Maj:t finge, i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över civilärenden den 29 april 1918
angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för den personal, som antagits i ordinarie tjänst före den
nya lönestatens trädande i kraft;
Nr 50. 46
Tisdagen den 11 juui.
Tillfällig lönereglering
för
tjänstemän vid
statens vattenfa
Ils v er k m. in.
(Forts.)
Tillfälliga
lönetillägg till
tjänstemän vid
tullverket
m. m.
c) förklara, att riksdagen uti skrivelse den 16 juni 1917 (nr
358) lämnade medgivande i fråga om tjänstårsberäkning för kanalinspektoren
av 1 :a graden Gustaf Adolf Lundgren finge så tolkas, att
avlöningen för Lundgren finge fråii och med år 1918 beräknas, som
om kan vid sitt konstituerande till nuvarande befattning befordrats
från en kanalinspektorsbefattning av 3:e graden ock därvid från ock
med den 1 januari 1910 innehaft kögsta avlöning i sistnämnda befattning.
Reservation hade avgivits av herrar C. I. Asplund, J. Olofsson
i Digernäs, A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, A. J.
Andersson i Gävle ock O. Nilsson i Örebro, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att den tillfälliga löneregleringen måtte träda i
kraft från och med den 1 juli 1918.
Herr Asplund: Aven vid detta utlåtande yrkar jag, att i
klämmen efter mom. a) måtte tillfogas följande sats: »dock att den
tillfälliga löneregleringen skall träda i kraft den 1 juli 1918.»
Herr Nilsson, Johan: Jag ber endast få yrka bifall till utskottets
förslag.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
vice talmannen, att beträffande det under behandling varande utlåtandet
yrkats dels att vad utskottet hemställt skulle bifallas, dels
ock av herr Asplund, att vad utskottet hemställt skulle bifallas med
följande tillägg i slutet av momentet a): »dock att den tillfälliga
löneregleringen skall träda i kraft den 1 juli 1918».
Därefter gjordes propositioner enligt berörda yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till vad utskottet hemställt vara med
övervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 217, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälliga lönetillägg till tjänstemän
vid tullverket m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
I detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Ivungl. Maj:ts förevarande proposition
och med avslag å en av herr Sjöström in. fl. väckt motion,
a), medgiva, att § 11 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående
avlöning,sreglemente för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning finge, räknat från och med
den 1 januari 1919, erhålla följande ändrade lydelse:
»Å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
utgår ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder,
med tio eller femton procent av avlöningen, dock med iakttagan
-
Tisdn^i-n d n 11 juni.
47 Nr 50.
de därav, att ortstillägget ej må b (‘räknas å högre belopp än 3,000
kronor»;
b) medgiva, att en var ordinarie befattningshavare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning finge för år
1919 komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg å 300 kronor, för
helt år räknat, med skyldighet likväl för den, som uppbure sådant
tillägg, att, därest han på grund av gällande taxa å ersättning, som
enligt särskilda bestämmelser skulle av trafikerande utgöras för vissa
av tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar, uppbure extra inkomst
i tjänsten, som icke vore att hänföra till rese- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^ han skulle i den mån samma inkomst
överstege, för helt år räknat, det tjänstemannen tillkommande
tillfälliga lönetillägg, vara skyldig att till statsverket avstå en tredjedel
av det sålunda överskjutande sportelbeloppet, dock icke i något
fall högre belopp än som motsvarade nämnda lönetillägg;
c) medgiva, att befattningshavare å extra stat vid tullverkets
lokalförvaltning samt tjänsteman, som erhållit stadigvarande förordnande
att bestrida ledig tjänst vid tullverkets kustbevakning, ävensom
tjänsteman, förordnad i omedelbar eller medelbar succession efter
sålunda förordnad befattningshavare, finge erhålla ej mindre ortstilllägg
enligt de för ordinarie befattningshavare föreslagna grunder
än även avlöningstillägg motsvarande de för sistnämnda befattningshavare
här ovan angivna tillfälliga lönetillägg, dock med förberörda
skyldighet att under vissa förhållanden avstå extra inkomster i tjänsten;
d)
till ortstillägg till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning i riksstaten för år 1919 bland
de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
av 333,800 kronor;
e) till tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. m. för
år 1919^ under sjunde huvudtiteln för samma år bevilja ett förslagsanslag
å extra stat av 665,000 kronor.
Reservation både avgivits av herrar C. I. Asplund, J. Olofsson
Digernäs, A. Anderson i Råstock, C. It. Jansson i Falun, TF. Bäckström,
A. J. Andersson i Gävle och O. Nilsson i Örebro, vilka ansett,
att utskottet bort hemställa, att den tillfälliga löneregleringen måtte
träda i kraft från och med den 1 juli 1918.
Herr Asplund: Beträffande detta utlåtande anhåller jag att
få framställa yrkande om följande ändringar i utskottets kläm,
nämligen:
i punkten a) att orden: »från och med den 1 januari 1919»
måtte ändras till: »från och med den 1 juli 1918»,
i punkten b) att de ord, som följa efter »300 kronor, för helt
år räknat» och till slutet av stycket måtte utgå, och i stället
tillfogas orden: »för tiden från och med den 1 juli 1918 till och
med utgången av året».
att efter punkten d) måtte inskjutas en ny punkt e) av föl -
Tillfälligol
lönetillägg till
tjänstemän vid
tullverket
in. vi.
(Korts
Är 50. 48
Tisdagen den 11 juni.
Tillfälliga laude lydelse: »till ortstillägg till befattningshavare vid tnllverlönetiliågg
till kets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning å till äggsstaten
^toUverkei''11 *ör 1918 under sjunde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag av
m. m. 166,900 kronor».
(Forts.) att punkten e) i utskottets kläm måtte benämnas punkt f),
samt
att i slutet av klämmen en punkt g) måtte tillfogas av följande
lydelse: »till tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal
för år 1918 å tilläggsstat för samma år under sjunde huvudtiteln
bevilja ett förslagsanslag av 332,500 kronor.»
Herr Nilsson, Johan: Även här anhåller jag, att kammaren
måtte besluta i enlighet med utskottets förslag.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr vice talmannen
yttrade, att angående nu ifrågavarande utlåtande yrkats dels att
vad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, av herr Asplund, att
vad utskottet hemställt skulle bifallas med följande ändringar:
i punkten a) skulle orden »januari 1919» utbytas mot »juli
1918»;
i punkten b) skulle vad som följde efter orden »300 kronor, för
helt år räknat» utbytas mot orden »för tiden från och med den 1
juli 1918 till och med utgången av året»;
näst efter punkten d) skulle inskjutas en ny, med e) betecknad
punkt av följande lydelse: »till ortstillägg till befattningshavare vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning å tillläggsstaten
för år 1918 under sjunde huvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
av 166,900 kronor»;
punkten e) skulle benämnas punkten f);
i slutet skulle tillfogas en punkt g), så lydande: »till tillfälliga
lönetillägg till tullverkets personal för år 1918 å tilläggsstat för
samma år under sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag av
332,500 kronor».
Sedermera gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall till vad utskottet hemställt vara
med övervägande ja besvaTad.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr 218, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
av postverkets stat för driftkostnader år 1919 m. m.;
nr 219, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande
av telegrafverkets stat för driftkostnader under år 1919;
nr 220, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för påbörjande av första utbyggnaden av en kraftstation vid
Harsprånget jämte en i ämnet väckt motion; samt
Tisdagen den 11 juni.
49 Nr 50.
nr 221, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande
av avloppsledningar för Järva lokomotivstation.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:
nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överflyttande
av underofficerskorpraler i 1 :a lönegraden vid flottan och
kustartilleriet till en ny lägre underofficersgrad m. m.;
nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta
till förre underofficerskorpralen Karl Manfred Olsson jämte
en i ämnet väckt motion; och
nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om visst undantag från bestämmelserna i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 78, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt
m. m.
I en till riksdagen den 21 maj 1918 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 450, hade Kungl. Maj :t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen dels antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa
fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt, dels ock medgiva,
att riksbanken finge begagna den i 6 § andra stycket av lagen
för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen måtte dels medgiva, att riksbanken finge
för tiden till den 1 mars 1919 begagna den i 6 § andra stycket av
lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten att utgiva sedlar till
ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem miljoner kronor;
dels ock antaga ett utlåtandet bilagt förslag till lag angående rätt
för _ Konungen att i vissa fall medgiva riksbanken viss ökad sedelutgivningsrätt.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herrar Kristensson,
Nilson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Borg och Jonsson i Gumboda,
vilka ansett, att av den ytterligare sedelutgivningsrätt å sammanlagt
250 miljoner kronor, som i propositionen avsåges, icke den
genom den tillfälliga lagen föreslagna ytterligare sedelutgivningsrätten
till belopp av 125 miljoner kronor bort av utskottet tillstyrkas
och att följaktligen utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte
medgiva, att riksbanken finge intill den 1 mars 1919 begagna den i
Första kammarens protokoll 1918. Nr 50. 4
Lagförslag
rörande ökad
sedelutgivningsrätt
för
riksbanken.
Nr 50. 50
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag 0 § andra stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda rätten
rörande, ökad utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 125 miljoner
»jagträtt för kronor.
Herr Nilson, Karl August: Herr talman! Het ärende,
som här föreligger, är av mycket stor betydelse och har mycket
stor räckvidd. Tillsammans med några av utskottets ledamöter
har jag därför ansett mig böra till utskottets betänkande foga en
reservation, och jag skall be att med nagra ord ta beröra saken.
Här begäres i denna proposition, att riksdagen må uttala sig
för, att riksbanken matte ta tillstånd att för det törsta utsläppa
ett’ belopp av sedlar till 125 miljoner kronor, varom förut riksdagen
tillsammans med konungen stiftat en lag 1914, samt för det
andra att tillstånd också måtte givas att utöver detta belopp i
mån av behov utsläppa sedlar till ytterligare 125 miljoner kronor.
Het är alltså en sedelutgivningsrätt pa 250 miljoner kronor det
rör sig om. Nu upplysa riksbanksfullmäktige, som gjort framställning
till Kungl. Maj:t i detta ärende, att sedelomsättningen rätt
mycket har ändrats under den sista tiden, och förmoda därför, att
det kan bliva möjligt att sedlar behöva utgivas till större belopp
än hittills varit tillåtet. Riksbanksfullmäktige, som berört denna
fråga, hava visat, att under det år 1914, när denna lag stiftades,
omloppet av sedlar uppgick till 277 miljoner kronor, sedelreserven
vid denna tidpunkt var 53 miljoner kronor. Men nu, när sedelomsättningen
är 606 miljoner kronor, är sedelreserven likvisst uppe
i 47 miljoner kronor. Het påpekas visserligen, att en gång under
detta år den 16 mars, sedelreserven varit nere vid 5 miljoner kronor,
ocli att det alltså kan tänkas, att sedlar behöva utgivas till
större belopp. Under hela denna tid sedan 1914, d. v. s. under
kristiden, har det tillstånd, som redan lämnats, att utgiva sedlar
för 125 miljoner kronor, icke behövt tagas i anspråk, och vi reservanter
ha därför ansett, att om riksdagen nu ginge med på, att
detta första belopp av 125 miljoner kronor finge släppas ut, skulle
därmed vara tillfyllest. Men nu begära riksbanksfullmäktige och
med dem Kungl. Maj:t, att ytterligare 125 miljoner kronor i sedlar
måtte få släppas ut. .
Emellertid känner ju litet var till, att denna fråga ar av
synnerligen stor betydelse vid prissättningen under närvarande tid
i synnerhet, och det har ju så många gånger framhållits, att i
samma mån som sedelstocken ökas, i samma mån la] ler också betalningsvalutans
värde, d. v. s. att varorna komma att stiga i pris.
Med den förfärliga prisökning, som nu en lång tid pågått, vore
det ju önskligt, att .man kunde göra något för att hindra en ytterligare
prisökning. Är det nu sa, att det blir större sedelomsättning,
kommer detta helt säkert att influera på prisökningen. Härför
°hava vi ansett, att försiktighet borde iakttagas, så att man
verkligen höll igen så långt möjligt på sedelomsättningen. 1
den kungl. propositionen säges också: »Hen av fullmäktige ifrågasätta
rätten till ökad sedelutgivning måste givetvis vara ägnad att
Tiadagen den 11 juni.
51 Nr 50»
väcka betänkligheter med hänsyn till de verkningar den begärda
rättens utnyttjande kan komma att medföra.» — Ja, det är precis
vad vi också ansett. — Departementschefen fortsätter: »Ehuru det
ej är ostridigt, att den ökade sedelutgivningen åstadkommer stegring
av den allmänna prisnivån i den omfattning, som flera svenska
nationalekonomer hävdat, bör spörsmålet i fråga ägnas tillbörligt
beaktande». Därefter redogör departementschefen för, att
frågan måste underställas utredning, och en undersökning ställes i
utsikt, en undersökning, som komme att omfatta även andra utvägar
för att nedbringa prisökningen; bland annat skulle en av
utvägarna vara att tillåta riksbanken inlåna medel på deposition
mot räntegottgörelse. Departementschefen säger, att han i detta
sammanhang ämnat framlägga en utredning härom, men på grund
av den framskridna tidpunkten icke kunnat finna möjlighet
härtill.
Det är ju alldeles riktigt, att riksbanken måste ha fullkomlig
sedeltillgång. Men å andra sidan hava under denj gångna
tiden dessa 125 miljoner icke behövt användas, och'' vidare har
det inträffat ett par saker, som helt säkert ock kommer att påverka
förhållandena. För det första äro ju en hel del varor i betydligt
fallande. Konjunkturen på järn o. dyl. är i sjunkande.
Detta har i sin tur medfört, att omsättningen blivit mindre, och
det finnes anledning antaga, att efterfrågan på betalningsmedel
blir mindre i samma mån exporten av järnartiklar i mycket stor
skala nedgått. Sålunda minskas även efterfrågan på betalnings -mynt. Därtill har ock på Rista tiden den åtgärden träffats, att
riksgäldskontoret ingått avtal med ett konsortium om upplåning
av ett stort kapital på 550 miljoner kronor, vilket vi för vår del
ansett böra komma att påverka förhållandena i fråga, varför det
alltså icke för närvarande skulle finnas behov av en sedelutgivning
utöver de först begärda 125 miljonerna. Jag tilltror mig icke
att kunna giva en uttömmande motivering för de skäl, som våra
statsekonomer hava framfört, då de påstått, att sedelstocken eller
den ökade sedelutgivningen under alla förhållanden är det som
framkallar dyrtiden. Men om dyrtiden också icke uteslutande
framkallats därav, tror jag, att vi litet var kunna vara överens
om, att. den stora ökningen av sedelstocken säkerligen medverkat
till dyrtiden och penningvärdets fall.
Under sådana förhållanden och då vi icke kunnat anse, att ett
verkligt behov föreligger för en ytterligare ökad sadelutgivningsrätt
å 125 miljoner kronor, ha vi i en reservation yrkat, »att riksdagen
må medgiva, att riksbanken må intill den 1 mars 1919 begagna
den i 6 § 2 stycket av lagen för Sveriges riksbank omnämnda
rätten att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare 125
miljoner kronor».
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Friherre Langenskiöld: Såsom av betänkandet framgår anhöll
riksbanken om och erhöll år 1915 en ökad sedelutgivnings
-
Lagförslag
rörande ökad
sedelutgivningsrätt
för
riksbanken.
(Korta.)
Tisdagen den 11 juni.
Nr 50.
Lagförslag
rörande ökad
sedelutgivningsrätt
för
riksbanken.
(Forts.)
52
rätt å 125 miljoner kronor. Denna gång har riksbanken anhållit
om en ökad sedelutgivningsrätt å 250 miljoner kronor, således
dubbelt mot förra gångeu. När man bedömer denna fråga, maste
man främst taga hänsyn till, vilken sedelutgivning som ägt rum
vid de olika tillfällena, d. v. s. till den utelöpande sedelstocken
och den obegagnade sedelreserven. Nu är förhållandet det, att,
om riksbankens sedelutgivningsrätt nu skulle ökas med endast
125 miljoner kronor, skulle därigenom den obegagnade sedeluto-ivningsrätten,
beräknad i procent av den utelöpande sedelstocken,
icke komma att uppgå till mer än vad den obegagnade sedelutgivningsrätten
utgjorde år 1915 innan den då beviljade öknmgen
med 125 miljoner kronor ägde rum. Man får därför anse, att det
första beloppet 125 miljoner kronor är fullkomligt motiverat redan
av detta, och det är också all sannolikhet för, att riksbanken
blir tvungen att anlita åtminstone större delen av detta belopp.
Vad sedermera angår de återstående 125. miljoner kronor,
som enligt förslaget skulle givas genom en tillfällig lag, är det
visserligen att hoppas, att riksbanken icke skall behöva anlita
denna rätt, liksom riksbanken år 1915 icke behövde anlita den ökning
som då beviljades å 125 miljoner kronor. Men da tullmäktige
förklarat, att de behöva detta belopp såsom reserv har utskottet
icke ansett sig kunna vägra sin tillstyrkan till denna
framställning. Det synes nämligen utskottet vara en nödvändighet,
att man lämnar 1''ullmäktige i riksbanken den sedelreserv de
begära för att känna sig lugna, och på att, att de helt och bailet
må bära ansvaret för utvecklingen av bankens sedelpolitik. skulle
denna vtterligare kredit på 125 miljoner kronor nu vägras, fullmäktige,
och de framdeles bliva tvungna att vidtaga extra åtgärder,
såsom att åtstrama krediten eller någon annan anordning,
skulle det av fullmäktige kunna göras gällande, att ansvaret härför
icke vilade på dem, då man icke ställt de nödiga medlen till
deras disposition. Jag kan därför icke annat än tillstyrka biiall
till fullmäktiges framställning, i den fullkomliga vissheten, att
fullmäktige icke komma att begagna denna rätt, för såvitt det
icke är absolut nödvändigt. I händelse denna kredit nu skulle
va o-ras och fullmäktige skulle finna att det ställdes så störa anspråk
på riksbanken, att de måste i nämnvärd mån överskrida
sedelutgivningsrätten, skulle detta hava till påföljd att de kornme
att hemställa om riksdagens sammankallande i höst för att pa
detta sätt få den ökning i krediten, som vore behövlig, och varom
de nu gjort framställning.
Jag ber att få tillstyrka bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad överläggning gjordes enligt därunder framkomna
yrkanden propositioner, först på bifall till ^vad utskottet i
föreliggande utlåtande hemställt samt vidare därpå att kammaren
skulle''''antaga det förslag, som innefattades i den vid utlåtandet fogade
reservationen; och förklarades den förra propositionen, vilken
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.
Tisdagen den 11 juni.
53 Nr 50.
Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 79, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa
delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse jämte en i ämnet
väckt motion.
I en till riksdagen den 7 maj 1918 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 434, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen för den 3 och
den 7 maj 1918 samt av i lagrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.
Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
skola införas fem nya paragrafer av nedan angivet innehåll
och betecknade 52 a, 52 b, 168 a, 168 b och 252 a dels ock att 1, 2,
233 och 234 §§ i nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Förutom Sveriges riksbank må allenast bankaktiebolag och solidariskt
bankbolag här i riket bedriva bankrörelse.
Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken
ingår inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen
begagnas.
Angående emissionsbank, postsparbanken, sparbank, centralkassa
för jordbrukskredit och järnkontoret, så ock angående aktiebolag,
som uteslutande har till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse, är särskilt stadgat.
2 §.
Ej må annan än Sveriges riksbank, bankaktiebolag, solidariskt
bankbolag, emissionsbank, postsparbanken, sparbank, järnkontoret och
Sveriges allmänna hypotebsbank i sin firma eller eljest vid beteckning
av affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användning
av ordet bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt
stadgat.
52 a §.
Bankaktiebolag äger icke utan Konungens tillstånd utöva verksamhet
vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är
beläget. Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes
kunna vara till nytta för det allmänna.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
Nr 50.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Forts.)
54 Tisdagen den 11 juni.
52 b §.
Å ort, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet
vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud
eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.
Vad sålunda stadgats galle dock icke beträffande samarbete,
som må kunna anordnas emellan bankaktiebolag och ekonomisk förening,
vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit åt
idkare av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt av
Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det
allmännas sida.
168 a §.
Solidariskt bankbolag äger icke utan Konungens tillstånd utöva
verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret
är beläget. Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten
finnes kunna vara till nytta för det allmänna.
168 b §.
Å ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat att utöva
verksamhet vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom
ombud eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller
utlåning.
Vad sålunda stadgats galle dock icke beträffande samarbete,
som må kunna anordnas mellan solidariskt bankbolag och ekonomisk
förening, vilken har till ändamål att inom viss ort bereda
driftkredit åt idkare av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken
jämlikt av Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande
från det allmännas sida.
233 §.
Bankinspektionen skall för varje bankbolag, efter inhämtande
av förslag av Konungens befallningshavan de, förordna ett allmänt
ombud.
Detta ombud åligger:
att deltaga i den granskning av styrelsens förvaltning och bolagets
räkenskaper, varom i 68 och 184 §§ förmäles;
att minst en gång under varje kvartal inventera kassan vid bolagets
huvudkontor samt undersöka om den översikt, bolaget jämlikt
föreskriften i 234 § senast upprättat, överensstämmer med räkenskaperna
och är uppställd i behörig ordning; skolande ombudet
ofördröjligen delgiva bankinspektionen anmärkning, som härvid må
hava förekommit, ävensom i övrigt meddela bankinspektionen alla
de upplysningar angående bolaget, som av bankinspektionen äskas.
Utövar bolaget verksamhet vid kontor å annan ort än där huvudkontoret
är beläget, må för granskning av sådant kontors förvaltning
och räkenskaper särskilt allmänt ombud kunna förordnas.
öö Nr SO.
Tisdagen den 11 juni.
234 §.
Styrelsen åligger:
att för den ledamot av bankinspektionen, vilken enligt de av
Konungen meddelade bestämmelser bär att i sådant avseende företräda
bankinspektionen, för allmänt ombud, som i 233 § avses, samt
för den särskilda undersökning, Konungen kan finna för gott att
låta anställa, när som helst hålla bolagets kassa och övriga tillgångar
ävensom böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga
för granskning;
att genast efter varje månads slut enligt formulär, som av
bankinspektionen meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända
en översikt, utvisande bolagets tillgångar och (skulder, jämte
uppgift om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto,
som under den tid översikten omfattar varit gällande hos
bolaget;
att jämväl i övrigt meddela bankinspektionen och allmänt ombud
alla de upplysningar rörande bolaget, som av dem äskas;
att, så snart det kan ske, dels till bankinspektionen insända styrelsens
förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkningen samt
balansräkningen ävensom, efter verkställd revision, den däröver avgivna
berättelsen tillika med annan handling angående bolagets
förvaltning eller räkenskaper, vilka revisorerna må hava avhämtat till
styrelsen, dels ock låta införa revisionsberättelsen i allmänna tidningarna;
samt
att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att
bolaget gjort sådana förluster, att tio procent av grundfonden förlorats,
på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta
bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.
252 a §.
Förseelse mot 52 b § eller 168 b § straffes med böter från och
med femtio till och med fem tusen kronor.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1918.
Enskild man eller handelsbolag, som vid sagda tidpunkt sedan
minst två månader tillbaka driver bankrörelse, må fortsätta den rörelse
till och med den 31 dcember 1920. Om synnerliga skäl därtill
äro, äger Konungen medgiva, att rörelsen jämväl efter sistnämnda
dag må tills vidare fortsättas. I dessa fall må dock enskild man
eller handelsbolag icke under några omständigheter efter den 30
september 1919 utöva bankrörelse vid avdelningskontor å annan ort
än där huvudkontoret är beläget, ej heller, efter det denna lag trätt
i kraft, å ort, där kontor för rörelsen icke inrättats, idka inlåning
genom ombud eller eljest hava ombud för främjande av sin inlåning.
Bryter någon mot vad i föregående punkt stadgas, straffes med böter
från och med femtio till och med fem tusen kronor; och må han,
om förseelsen upprepas, tillika kunna dömas förlustig sin rätt att
driva bankrörelse.
Lagförslag om
inskränkning *
enskilda bankers
rätt att
hata avdelningskontor
in. in.
(Forte.)
Nr 50, 56
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Forte.)
Bankbolag, som vid tiden för denna lags trädande i kraft utövar
verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret
är beläget, må utan hinder av vad i 52 a § eller 168 a §
stadgas fortsätta den verksamhet under år 1918, därest avdelningskontoret
öppnats efter mars månads ingång detta år, men, därest
avdelningskontoret öppnats dessförinnan, intill utgången av den för
bolaget meddelade oktrojen.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom första kammaren av herr Boman väckt motion, nr 214.
Utskottet hade på anförda skäl hemställt,
l:o) att Kungl. Majrts förevarande proposition nr 434 måtte
av riksdagen bifallas, dock att §§ 52 b och 168 b skulle erhålla den
förändrade lydelse, som en vid utlåtandet fogad bilaga utvisade;
samt
2:o) att den i ämnet väckta motionen I: 214 måtte anses besvarad
genom vad utskottet under l:o) hemställt.
I berörda bilaga lydde 52 b och 168 b §§ på följande sätt:
52 b §.
Å ort, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet
vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud
eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.
Vad sålunda stadgats galle dock icke beträffande samarbete,
som må kunna anordnas emellan bankaktiebolag och ekonomisk förening,
vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit
åt idkare av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och. vilken jämlikt av
Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det
allmännas sida, ej heller i fall, då det ombud, som anlitas, är ett
annat bankaktiebolag eller ett solidariskt bankbolag.
168 b §.
Å ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat att utöva verksamhet
vid kontor, må bolaget icke idka in- euller utlåning genom ombud
eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.
Vad sålunda stadgats gälle dock icke beträffande samarbete,
som må kunna anordnas emellan solidariskt bankbolag och ekonomisk
förening, vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit
åt idkare av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt
av Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande från
det allmännas sida, ej heller i fall, då det ombud, som anlitas, är
ett annat solidariskt bankbolag eller ett bankaktiebolag.
Reservationer hade avgivits
a) av herrar friherre Langenskiöld och Wlekman utan antydd
mening;
b) av herrar Boos och Carlsson i Herrljunga, vilka yrkat av -
Tisdagen den 11 juni.
57 Nr 50.
slag å Kungl. Maj:ts proposition, i vad den avsåg ifrågasatt förbud
för bankaktiebolag och solidarisk bank att utan särskilt arv Konungen
meddelat tillstånd öppna avdelningskontor å annan plats än där
huvudkontoret vore beläget samt
c) av herrar Gustafsson, C. B. Jönsson och Henriksson, vilka
anfört följande: »Kungl. Maj:ts proposition har till syfte att i vissa
angivna fall inskränka rätten för enskilda banker att öppna s. k. avdelningskontor.
Enligt vår mening bär propositionen fått en alltför
vid omfattning i avseende å detta syfte, därigenom att lagen så avfattats,
att den ger rum för alltför vittgående inskränkningar i bankverksamheten,
vilket kommer att enligt vårt förmenande verka skadligt
för allmänheten. På grund härav hava vi yrkat avslag å Kungl.
Maj:ts proposition, i vad densamma avser ifrågasatt förbud för bankaktiebolag
och solidarisk bank att utan särskilt av Konungen meddelat
tillstånd öppna avdelningskontor å annan plats än där huvudkontoret
är beläget.»
Herr Hedenstierna: Herr greve och talman! Jag skall
be att få rätta ett korrekturfel, som insmugit sig i en paragraf,
som är intagen på sidan 24 i betänkandet. Det är § 168 b, i vilken
det står: »A ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat
att utöva verksamhet vid kontor, må bolaget idka in- eller utlåning.
» Det skall vara »icke idka in- eller utlåning.» Jag skall
be att få detta iakttaget i §.
Friherre Langenskiöld: Herr greve och talman! Det före
liggande
utskottsbetänkandet och Kungl. Maj:ts proposition innehålla
förslag till vissa ändringar i banklagen, avseende upphävande
för enskild man av rätten att driva bankrörelse, inskränkning i
bankers rätt att bedriva verksamhet vid avdelningskontor och förbud
för banker att ställa ombud å ort, där de icke ha avdelningskontor.
Det är särskilt beträffande inskränkning i banks rätt att
bedriva rörelse genom avdelningskontor som jag skall be att få
yttra några ord.
Initiativet till det nu framställda förslaget har tagits av den
stora 1917 års bankkommitté. Kommittén hade fäst sig vid den
ökning av antalet bankkontor, som ägt rum under de senaste decennierna
och särskilt vid den snabba ökning som försiggått under
de senaste åren, och då kommittén ansåg, att en fortsatt tillväxt
av bankkontorens antal skulle framkalla en osund konkurrens
mellan bankerna inbördes och bli till skada för det allmänna, så
föreslog kommittén, att för framtiden avdelningskontor och banker
i allmänhet icke skulle få inrättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd.
När man bedömer denna fråga, synes man först böra göra
klart för sig, att det är en ganska naturlig och önsklig sak, att
bankkontorens antal över huvud taget växer i samma mån som befolkningen
tillväxer och den allmänna rörelsen och näringarna utveckla
sig. Det har också framhållits av en del av de myndigheter som hörts i
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Förta.)
Nr 50. 58
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag om denna fråga, att i och för sig en ökning av avdelningskontorens
''ensliidaTan '' an^ är ändamålsenlig och nyttig för landet. En av dessa mynTers
rätt "att digheter, styrelsen för svenska bankföreningen, säger sålunda att
hava avdel- tillkomsten på en ort av avdelningskontor av en bank bör i och
ningshontor för sig anses som nyttigt för ortens affärsliv och har ofta visat
in. m. gjg kraftigt befordra dess ekonomiska intressen. Mot en ökning
(iorts.) av avdelningskontorens antal bör man sålunda icke i och för sig
reagera, utan det är den synnerligt starka ökning, som verkligen
ägt rum under de sista åren, som skulle vara anledning till åtgärder
i den riktning, som kommittén nu föreslagit.
Nu torde emellertid även denna starka ökning kunna ha sin
förklaring. Yi leva, som vi alla veta, under en kris, som inom
alla områden av affärslivet framkallat stora rubbningar. Det är
bekant, huru som riksbankens sedelstock under de senaste tre åren
fördubblats. Riksbankens clearing, som är en utmärkt mätare på
den allmänna rörelsen, har ökats från 61/2 miljarder kronor år
11)14 till 25 miljarder kronor år 1917, och de enskilda bankernas
inlåning har ökats med 1 milliard kronor under samma tid, utgörande
en ökning med 60 % av den inlåning som privatbankerna hade
år 1914. Om man tager hänsyn till denna förändring i de ekonomiska
förhållandena, torde man vara berättigad säga, att den
ovanligt starka ökningen av bankkontor, som ägt rum just under
dessa sista år, till stor del beror på kristiden och sålunda på någonting
exceptionellt. Det förefaller mig, att, när man vill råda
bot på någonting som får anses vara av tillfällig natur, man då
också bör vidtaga tillfälliga åtgärder och icke en för all framtid
avsedd ändring i banklagen.
När denna fråga var före i utskottet, tillät jag mig driva den
uppfattningen, att man för att stävja den starka ökningen i antalet
avdelningskontor borde använda sig av en provisorisk lagstiftning
och icke göra ändring i själva banklagen. Jag stödde
mig på den uppfattningen, att det är sannolikt, att, när normala
förhållanden en gång återkomma, den tendens till stark ökning
som nu förefinnes, skall komma att upphöra. Man har t. o. m.
anledning antaga, att det skall komma att bliva en tendens i motsatt
riktning för att råda bot på de överdrifter, som under nu rådande
kristid kommit till stånd, och då skulle sannolikt statens
kontroll över rörelsen icke behövas på samma sätt som man nu
vill göra gällande. Det har också av bankinspektionen framhållits
såsom synnerligen önskvärt, om privatbankerna kunde sins emellan
reglera denna fråga; och genom en provisorisk lag beredes ju bankerna
även tillfälle att i detta avseende ordna saken utan statens
vidare mellankomst. Emellertid lyckades jag icke inom utskottet
vinna majoritet för min uppfattning, och såsom frågan nu ligger
kommer andra kammaren antagligen att förena sig om utskottets
betänkande; skulle då första kammaren bifalla ett förslag om en
provisorisk lag beträffande de paragrafer, som handla om bankers
avdelningskontor, och kamrarna sålunda stannade i olika beslut,
skulle frågan förfalla. Men till en sådan utgång vill jag icke bi
-
Tisdagen den 11 juni.
59 Nr 50.
draga. Jag anser nämligen, att ett statsingripande för närvarande Lagförslag om
verkligen är högst nödigt, så mycket mera som, om frågan nu ^kränkning t
folie, det antagligen skulle bli en ny rasning från bankernas sida
att inrätta avdelningskontor. Ty då frågan en gång blivit väckt hava avdeioch
man kunde befara, att densamma snart igen komma upp, är ningshmtur
det icke osannolikt, att bankerna genom att grunda nya kontor m- "*•
skulle vilja skaffa sig liksom en trumf på hand för att vid eu (Forte.)
blivande reglering hava liksom prioritet på de kontor de önska i
landsorten. Då jag sålunda endast har att välja mellan ett bifall
till Kung], Maj:ts förslag eller avslag å detsamma, har jag ansett
mig, huru ogärna jag än eljest gör det, böra rösta för Kungl.
Maj:ts förslag.
Men då jag icke kunnat obetingat ansluta mig till Kungl.
Maj:ts förslag, har jag till protokollet velat göra detta uttalande;
och jag har gjort det så mycket hellre, som det synes framgå av
de handlingar som föreligga i denna fråga, att det på många håll
och särskilt inom den stora bankkommittén, finnes en tendens för
att bankernas verksamhet och rörelsefrihet i viss mån bör inskränkas
och ställas under starkare kontroll än hittills. Kommittén
har t. o. m. på sätt och vis uttalat en anmärkning mot regeringen
för att den allt för liberalt tolkat banklagens föreskrifter i de
delar där regeringen skulle kunnat utöva starkare kontroll, t. ex.
med hänsyn till medgivande att grunda nya banker. När jag för
min del nu kommer att rösta för bifall till den kungl. propositionen,
sker det under förhoppning, att regeringen måtte fortfarande
visa sig lika liberal som hittills, och att, åtminstone när det gäller
att medgiva tillstånd till inrättande av avdelningskontor, regeringen
endast i de fall måtte vägra sådant tillstånd, då uppenbart
missbruk föreligger eller då det finnes anledning antaga, att kontoret
verkligen skulle vara fullkomligt överflödigt. Jag håller nämligen
före, att man icke onödigtvis bör ingripa i det privata initiativet
utan tillåta det att så vitt möjligt sköta sig självt obeskuret.
Herr Boman: Herr greve och talman, mina herrar! Då jag
tillåtit mig att väcka en motion i detta ärende, innefattande yrkande
om avslag å Kungl. Maj:ts proposition eller alternativt vid
bifall till densamma att de av mig framhållna synpunkter måtte
vinna beaktande vid lagparagrafernas avfattning, anser jag mig
böra yttra några ord.
Kungl. Maj:ts proposition är nu tillstyrkt, och endast i fråga
om den ena bestämmelsen nämligen den, som avser bankernas användande
av ombud, har''vad jag uttalat vunnit beaktande. Ifråga
därom uttalar utskottet, att det icke varit avsett att förhindra en
dylik ombudsverksamhet, och utskottet har därför infört förtydligande
tillägg i § 52 b och § 168 b. Jag tror också, att det ickvarit
avsett att förbjuda denna verksamhet, men det är väl uppenbart,
att detta borde ha fått uttryck i lagförslaget. Den försummelsen
sammanhänger nog med att det har varit så brått att få
fram detta jämförelsevis obetydliga lagförslag.
Nr 50.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Forte.)
60 Tisdagen den 11 juni.
Den andra punkten, i vilken jag yrkat förtydligande, är i fråga
om bankernas rätt att upprätta avdelningskontor. I sammanhang
med den kung!, propositionen har det till statsrådsprotokollet uttalats,
att nya kontor finge upprättas, endast såvitt de kunde anses
vara till gagn för det allmänna. Häremot gör utskottet det
uttalandet, att det förutsätter, »att Kungl. Maj:t kommer att med
största varsamhet använda sin rätt att vägra sådant tillstånd,
särskilt då fråga är om avdelningskontor, som uppkommer därigenom
att en bank övertager en annan banks eller kreditinrättnings
rörelse». Jag kan icke vara belåten med detta uttalande,
som ovillkorligen lämnar rum för en ganska svårbedömbar prövning
hos den avgörande myndigheten. Utskottet har i övrigt icke
ens försökt att bemöta de synpunkter, som jag framhållit om det
riktiga i att man skulle taga hänsyn icke blott till en orts behov
av bankkontor, utan även till den banks kapitalstyrka och verksamhet
i övrigt, som gör ansökning om att få inrätta ett avdelningskontor.
Utskottet har åtnöjt sig med att hänvisa till den
kungl. propositionen och det kommittébetänkande, som är grundläggande
för denna, och utskottet omnämner, att utlåtanden över
kommittébetänkandet avgivits av fullmäktige i riksbanken, bankinspektionen
samt svenska bankföreningen. Detta sista är nog
icke fullt exakt, ty yttrandet har avgivits av svenska bankföreningens
styrelse och icke av svenska bankföreningen, som icke haft
något sammanträde i år. Jag omnämner detta, därför att svenska
bankföreningens styrelse utgöres av målsmän för landets äldsta
och största banker, vilka kanske mera tycka, att det är bra som
det är, än de yngre bankerna, som sträva efter att utvidga sina
verksamhetsfält, en efter min uppfattning fullt riktig och för det
allmänna ingalunda skadlig verksamhet.
Bankkommittén gör i sitt betänkande följande uttalande om
bankfilialerna: -Givetvis har bankernas filialbildning, så länge den
hållit sig inom vissa gränser, i stort sett varit för landets ekonomiska
liv nyttig, i det härigenom en effektivare uppsamling av det
tillgängliga sparkapitalet åstadkommits och en lättare tillgång till
nödig kredit beretts företagsamheten. Det bör icke heller förbises,
att en viss konkurrens mellan bankföretag är av nöden för att
motverka stagnation på området och överhuvudtaget befordra eu
tillfredsställande utveckling av bankväsendet.» Detta uttalande
kan jag till fullo underskriva, och jag tror, att ingen kan jäva
vad det innehåller. Sedan säger bankkommittén vidare, att det
nu tillkommit alltför många filialer, och kommittén har infört en
tabell, utvisande antalet bankkontor inom de olika länen i vårt
land och den ökning i deras antal, som ägt rum under de senaste
åren. Denna ökning har visserligen varit betydande. Men jag
kan icke underlåta att nämna, att det i Stockholm finnes 97 bankkontor,
under det att i de folkrikaste länen, Göteborgs och Bohus
län samt Malmöhus län, bankkontorens antal äro respektive 38
och 72. Dessa kontor ute i länen kunna komma i fråga att in
-
Ti Belägen don 11 juni. Hl
dragas, inen Stockholmskontoren kominer man icke att röra vid,
om utskottets förslag blir bifallet.
I fråga om denna starka utveckling av bankkontoren har den
föregående talaren, friherre Langenskiöld, gjort Hägra uttalanden,
som äro till fullo riktiga och vilka jag icke vill underlåta att
ytterligare understryka. Enbart under förra kret, då så många
nya bankkontor kommo till, växte de befintliga svenska bankernas
sammanlagda inlåning på giro-, sparkasse- och depositionsräkning
med 374 miljoner kronor eller med mer än 30 procent. Ser man
på treårsperioden 1914—1917 var den procentuella ökningen på
alla dessa inlåningsräkningar 63 procent och under den närmast
föregående treårsperioden endast en tredjedel så stor eller 21 procent.
Det är väl naturligt, att under sådana abnorma förhållanden,
då så mycket pengar eller rörelsemedel finnas att uppsuga, förutsättningar
finnas för att öppna bankkontor på ställen, där det eljest
icke skulle kunna finnas sådana. Det är vidare naturligt, att
då det varit en varuknapphet på sätt som aldrig tillförene och
lantmannen till höga priser av nödtvång reducerat sin kreatursstock,
han får rörelsemedel, som han måste söka få förräntade.
Det är tydligt, att då priserna äro högt uppdrivna på varje nyttighet,
som han skall köpa, han måste hava större kassa än vanligt.
Jag frågar: vilket är nationalekonomiskt lyckligast, om på
landsbygden enskilda personer var för sig skola ligga med kassor,
som motsvara köpeskillingarna för senast försålda kreatur eller för
vilka de avse att inköpa sådana, eller om på samma ort bankkontor
finnas, där pengarna kunna förräntas tills de behövas? Jag
tror, att sedelstocken för riksbanken skulle växa åtskilligt mera,
om man icke hade dessa bankfilialer. Dessa kunna arbeta med
sjmnerligen små kassor samt göra ett betydligt gagn, om de hava
uppsamlat mycket pengar, som förr lågo i byrålådorna hos de enskilda.
Men, säger man, det är icke no g med att det kommit en
bankfilial till en obetydlig plats, utan det har ofta kommit två
eller till och med flera. Ja, det är nog i vissa fall sant, men hur
går det till vid öppnande av en bankfilial? Jo, det går till på det
sättet, att framstående män inom en ort vända sig till ledningen
för den bank, som ligger närmast och naturligast för deras hemort
och begära, att banken måtte inrätta en filial på orten. De
bliva avvisade och vända sig då till en annan bank, som ligger
något mindre väl till, och den tillmötesgår deras framställning.
Denna senare bank har knappast börjat sin verksamhet, förrän
den förstnämnda banken inser sitt misstag samt öppnar ett kontor
på platsen. Jag tror visserligen, att detta är ett missförhållande,
men det kommer att rätta sig självt. Något ganska likartat i
liten skala hade vi för ett 30-tal år sedan, då en mängd bankkontor,
som bildats, indrogos genom avtal bankerna emellan. Den
ena banken drog in ett kontor på en plats mot att den andra indrog
ett på en annan plats. Men så länge nuvarande förhållanden
bestå, tror jag, att det allmänna bär gagn av dessa bankkon
-
N r 50.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
fn. in.
(Forts.)
Nr 50.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. in.
(Forte.)
62 Tisdagen den 11 juni.
tors tillvaro, och alldeles säkert är, att ingen lyckats för mig påvisa
någon skada för det allmänna på grund av dessa bankkontors
förefintlighet. Skulle någon lida skada, vore det bankerna själva,
om nämligen icke någon behållning på rörelsen uppstode, men då
torde de väl komma underfund med sitt misstag och draga in överflödiga
kontor.
Ett annat skäl, som jag tycker att man bör vara uppmärksam
på, är att genom bestämmelsen om förbud för enskilda att
bedriva bankmässig inlåning även de s. k. kreditkassornas verksamhet
förbjudes. Sådana kreditkassor hava på åtskilliga orter
utövat en rörelse, som varit av avsevärt gagn för dessa orter och
icke hittills åtminstone vållat någon skada för det allmänna, det
blir nu ovisst, om de kunna ersättas med bankfilialer.
På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig, herr
greve och talman, att yrka bifall till utskottets hemställan med
den ändring att §§ 52 a och 168 a ävensom sista styclcet i övergångsbestämmelserna
utgå, att i anledning härav §§ 52 b och 168 b
betecknas respektive 52 a och 168 a, samt slutligen att i hänvisningeu
i § 252 »52 b» och i>168 5» utbytas mot orden 52 a och 168 a.
Det av mig framställda yrkandet står i full överensstämmelse
med de reservationer, som avgivits av herr Boos m. fl. och herr
Gustafsson m. fl.
Herr Hedenlund. Herr greve och talman! Det är med en
viss tvekan, som jag tillåtit mig att begära ordet i denna fråga,
ty det ligger nära till hands att jag såsom hörande till yrket
skulle kunna misstänkas ensidigt föra bankens talan. Men jag ber
att få försäkra, att så ingalunda är fallet. Tvärtom håller jag på
det bestämdaste före, att det allmännas, det svenska näringslivets
och bankernas intressen sammanfalla på den punkten, att en sund
och kraftig konkurrens bankerna emellan är nyttig och nödvändig,
men att denna konkurrens icke får taga sig uttryck i åtgärder,
som leda till en osund bankverksamhet och förhöjda omkostnader,
vilka dock till sist torde komma att gå ut över den svenska allmänheten
och det svenska näringslivet.
Såsom friherre Langenskiöld i sitt anförande påpekade, har
till grund för denna kungl. proposition förelegat ett betänkande
från den störa bankkommittén, och jag föreställer mig, att den
kungl. propositionen framkommit för att råda bot på en del missförhållanden
inom den svenska bankverksamheten. Jag för min
del skulle därför mycket beklaga, om de avslagsyrkanden, som
framkommit dels reservationsvis i utskottsbetänkande! och dels
genom det av herr Boman nu senast gjorda yrkandet, bleve av
kammaren bifallna. För såvitt jag kunnat finna, är det egentligen
endast mot inskräkningen i rätten för bankaktiebolag och solidariska
banker att anlägga avdelningskontor, som oppositionen
rest sig, och mot denna inskränkning har nu den siste talaren uttalat
en del betänkligheter. Jag vill ingalunda i denna sena timma
försöka i detalj besvara den ärade talaren, men på en punkt
Tisdagen den 11 juni. 6J1
kan jag icke lämna lians anförande utan något svar, och det var,
då han, för såvitt jag rätt fattade hans yttrande, i någon mån
misstänkliggjorde svenska bankföreningens objektivitet. Jag har
under derå år haft äran tillhöra svenska bankföreningens styrelse,
och jag har den bestämda erfarenheten, att varje fråga där behandlas
på ett fullt objektivt sätt, och att föreningen tagit sin
uppgift sålunda, att den icke endast skulle hava att tillgodose de
svenska bankernas intressen, utan även det svenska näringslivets.
Den 31 december 1900 utgjorde de svenska bankkontorens antal
280. Den 28 februari 1918 hade deras antal stigit till 1,084.
Ökningen i antal, som till en början var beskedlig nog, har under
de senaste åren kommit att fortskrida i allt raskare och raskare
tempo. I går erhöll jag på en förfrågan hos bankinspektionen,
det beskedet, att efter den 1 mars i år anmälts 215 nya bankkontor,
av vilka omkring 200 redan trätt i verksamhet. Jag vågar
till kammaren rikta den frågan: inge icke dessa siffror en del betänkligheter,
i all synnerhet om man tar i betraktande den omständigheten,
att vissa banker, som hittills visat en viss återhållsamhet,
vad avdelningskontor beträffar, givetvis måste se sig nödsakade
att åtminstone taga under allvarlig omprövning, huruvida
de icke för att kunna behålla sin inlåning och sin omslutning
måste taga del i denna häxdans? Draga nu vare sig det allmänna,
det svenska näringslivet eller bankerna någon egentlig nytta av
denna mängd av bankkontor? Givetvis kan det vara synnerligen
bekvämt för den enskilde att hava en bank alldeles utanför knuten,
men är icke det antal bankkontor, varmed flera av våra relalivt
små städer stoltsera, alldeles för stort, när t. ex. eu sådan
stad som Östersund har 7 bankkontor och en sparbank. Jag har
även.i detta avseende i dag skaffat mig några sifferuppgifter, men
vill icke vid denna sena timma besvära kammaren med att åhöra
dem. De visa emellertid, att en plats som t. ex. Kopparberg, som
har ett invånarantal av omkring 1,600 personer, besitter 5 bankkontor
och en sparbank.
Knappast tror jag heller, att det svenska näringslivet kan
vinna något på denna hetsiga konkurrens, som alldeles givet tar
sig uttryck även vad utlåningen angår, och för min del hyser jag
den bestämda uppfattningen, att en utlåning, som under dessa förhållandena
kanske ofta blir baserad på en icke alltför noggrann
och fackmässig omprövning av de erbjudna säkerheterna, icke kan
lända näringslivet annat än till skada. Vad bankerna själva beträffar,
kan det icke förnekas, att det föreliggande lagförslaget
innebär ett visst intrång på deras rörelsefrihet. Men hava bankerna
inbördes icke kunnat träffa någon lämplig överenskommelse,
hava de icke visat sig vara tillräckligt självdisciplinerade, så anser
jag ingalunda, att det är för mycket, att de ställas under lämplig
kontroll, hör övrigt är jag förvissad om, att 9/io av de svenska
bankerna skulle med det största jämnmod hälsa antagandet av föreliggande
lag, tv enligt min uppfattning är icke tillkomsten av
Nr 50.
Lagfanlag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
in. in.
(Forts.)
Nr 50. 64
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag om så många bankkontor, såsom friherre Langenskiöld i sitt anföraninskränkning
i gjorde gällande, beroende på kristiden, utan dessa kontor hava
''km rättnu nog i flertalet fall tillkommit, därför att man velat gardera sig
kZ:aaJel- mot hotande konkurrens. Man har såvitt möjligt sökt belägga
ningskontor varje plats, men dessa beläggningar hava ofta resulterat i att en
m. m. annan bank kommit och lagt sitt kontor vid sidan.
(Forts.) Bleve nu det föreliggande förslaget lag vore denna bankernas
farhåga för intrång från konkurrenter på deras område avlägsnad,
och genom en medverkan från bankinspektionens sida tror jag, att
man skulle få denna fråga om avdelningskontor fullständigt och
nöjaktigt reglerad. Att någon större indragning av bankkontor
skulle äga rum, tror jag knappast, att man behöver riskera, ty
även om eu eller annan bank funne med sin fördel förenligt att
indraga kontor, är jag viss om att nya pretendenter snart skulle
uppträda, på platsen. Jag har hört uttalas, att man ansett, att
genom detta förslag en alltför stor makt skulle läggas i Kungl.
Maj:ts händer, men detta kan jag för min del icke finna. Sådana
som förhållandena nu äro, tillkommer det Kungl. Maj:t bevilja oktroj
för varje nytillkommande bank. Denna oktroj skall vid oktrojtidens
slut av Kungl. Maj:t förnyas, och då tycker jag, att den
renaste konsekvens fordrar, att Kung!. Maj:t bör hava sitt ord
med, när den eller den banken vill anlägga ett nytt avdelningskontor.
Inte kan det t. ex. vara lämpligt, att en bank kan erhålla
tillstånd att öppna verksamhet på någon plats i mellersta
Sverige, där en bank kan vara av behovet påkallad, och denna
bank sedan skall hava rättighet att späcka Norrland och Skåne
med nya avdelningskontor. I Norge har ungefär samma företeelse
under denna tid gjort sig märkbar, Även där har en störsjö av
nya banker varit för handen, men där har redan genom en provisoriskt
lag konungen i sin hand att förhindra, såväl att nya banker
uppkomma, som att nya avdelningskontor anläggas. _
Alla dessa omständigheter tala enligt min uppfattning för ett
bifall till det kungl. förslaget, till vilket nu även utskottet hemställt
om bifall, och för min del tror jag mig bestämt icke hava
talat i bankernas, utan i hela näringslivets intresse, när jag, herr
greve och talman, ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Meurling: Herr talman! Med stöd av nu gällande banklag
hava inom många kommuner bildats små kreditkassor av bolag
i vilkas firma personnamn ingå. Dessa kreditkassor hava haft till
syfte att betjäna en kundkrets, begränsad till respektive kommuner
och möjligen kringliggande områden. Genom detta lagförslag
äro dessa kassor nu dömda till döden. Det torde nog icke kunna
bevisas, att insättarna i sådana kassor gjort förluster i större omfattning
än insättarna i banker. Här anföres såsom skäl för, att
dessa kassor skola undanröjas, att de sakna tillräcklig offentlig
kontroll. Men det synes mig, att den saken borde kunna avhjälpas
på det sättet, att de finge en sådan nödig kontroll, och så
kunde de fä leva ändå. Emellertid förstår jag mycket väl, att
65 Nr 60.
Tisdagen den 11 juni.
Jet Jir fåfängt att nu tänka på att göra ett yrkande, varigenom
de skulle kunna fa leva, och därför ber jag att få instämma i det
det
de Sn.unc ivunua in jbva, och annor oer jag „„u mana min» i uei
yrkande, som förut är väckt av herr Boman, på det att i en liten
landskommun en enda bank icke må fä oinskränkt makt att rörande
penningerörelsen behandla befolkningen efter sitt tycke
Konkurrensen kan i detta fälla icke vara oäven.
Her Schyller: Herr greve och talman! Enligt nu gällande
banklag bär Kungl. Maj:t i sin hand att, dä oktroj beviljas, meddela
de föreskrifter, vartill Kungl. Maj:t kan finna sig befogad,
°°k “^‘kinspektören har inför utskottet tillkännagivit, att redan i
ett tall, da sadant förut icke tillämpats, d. v. s. då eu bank haft
en miljon och däröver i grundfond Kungl. Maj:t i sin oktroj föreskrivit,
att bankkontor icke få öppnas utan Kungl. Maj:ts medgivande
Ha nu bankinspektören och Kungl. Maj:t den uppfattningen,
kunna de vid varje oktrojs beviljande hädanefter i oktrojen
inrycka ett sådant villkor, och det kommer Kungl. Maj:t naturligtvis
också att begagna sig av, försåvitt denna lag icke går igenom
men da kommer detta att verka orättvist och olikförmigt på bankväsendet
i Sverige, ty oktroj tiderna gå ut olika för olika banker.
JJa är det naturligtvis för värt bankväsen och för allmänheten
förmånligare, att, om ett missförhållande äger rum, vilket som
alla äro ense om, kan avhjälpas, detta sker från början, och då
uti motiveringen intagits, att största möjliga varsamhet skall
iakttagas vid bedömande av dylika frågor, samt bankinspektören
även tillkännagivit, att all möjlig hänsyn kommer att tagas, när
sadana ansökningar inkomma, och man helst skall söka reglera
genom överenskommelser bankerna emellan, tror jag, att varken
från bankernas eller allmänhetens sida någon risk finnes att bifalla
det föreliggande förslaget.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Gustafsson: Herr greve och talman! Lyssnade man
noga till vad friherre Langenskiöld yttrade, förstod man, att man
vid fragans behandling inom utskottet varit inne på olika linjer.
För min del skulle jag gärna velat biträda den linje, som företrätts
av friherre Langenskiöld, men då det icke gavs tillfälle att få majoritet
för densamma inom utskottet, har jag efter mitt sätt att
s®, Pa0 sa ^ n på avslag. Ehuru jag icke har stora utsikter
att påverka kammarens beslut, ber jag dock att få motivera min
ståndpunkt i frågan.
. trots att jag respekterar både herr Hedenlunds och andras
asikter, som saga, att det icke alls är farligt att lägga denna sak
i K-ungl. Maj:ts händer — trots dessa givna försäkringar, måste
jag ändock säga, att da en lag skrives som denna, så att beträffande
de 200 bankkontor, som inrättats från den 1 mars, lagen
säger att dessa icke skola få leva längre än till 1918 års slut, och
det för övrigt är avsett, att kontorens antal skall kunna inskränkas
i mån av överenskommelse mellan bankstyrelserna och bank
Första
hammarens protokoll 1918. Nr 50. 5
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Forts.)
Nr 50. 66
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. in.
(Forts.)
föreningen vid oktrojernas utgång, då får jag verkligen säga, att
jag tycker, att denna lag är onödigt sträng i sådana fall, och jag
får hoppas, att om den kommer till stånd, Rnngl. Maj:t icke skall
taga den efter ordalydelsen, utan tillämpa den efter verkliga behovet.
Jag inser mycket väl, att det tillkommit många nya banker
på sista tiden, men jag tror i likhet med prosten Meurling,
att det kanske på vissa platser inom landet är så ställt, att vi
verkligen behöva en och annan bank, och att det kanske icke alltid
kan vara möjligt, att det kan vara tillfälle att taga nödig
hänsyn till den stora allmänhetens önskningar i de fall, då det
skall avgöras, vilka som skola få bestå, och vilka som skola indragas.
På de skäl, vilka jag här framdragit, och som sta antecknade
i reservationen, ber jag att få yrka bifall till reservationen med
den ändring, som föreslagits av herr Boman.
Herr Swartz: Jag kan icke förstå annat, än att den siste
ärade talaren i högst väsentlig mån missförstått meningen med
det förslag, som här är framlagt, då han kan säga så, att de 200
bankkontor, som blivit inrättade efter den 1 mars, måste upphöra
efter detta års utgång, — ja, det år för den händelse de prövas icke
vara till gagn, utan äro olämpliga. Jag kan aldrig i tiden tänka
mig, att de banker, som inrättat bankkontor efter den 1 mars, sedan
de visste om detta förslag med avseende å bankkontors inrätttande,
som skulle göra dem beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd,
kunna hava burit sig så bakvänt åt, att alla de 200 kontoren äro
av beskaffenhet, att Kungl. Maj:t icke kan godkänna något enda
av dem. Jag föreställer mig, att Kungl. Maj:t kommer att godkänna
ganska många av dem, och under sådana förhallanden är
det givet, att dessa komma att fortsätta.
Jag tror, att motståndarna till detta förslag litet var överdriva
då de framhålla farorna med förslaget. Herr Boman var
också rädd för att det skulle komma att medföra den inverkan,
att man icke skulle få inrätta bankkontor, icke ens något enda
bankkontor, såvitt jag fattade honom rätt, på sådana platser, där
det visade sig vara önskligt att kunna åstadkomma eu uppsamling
av penningmedel. Det är naturligtvis alldeles oriktigt, ty
det kan ju icke någon tänka sig, att Kungl. Maj:t kommer att
anse, att detta icke är till gagn för det allmänna, utan tvärtom
kommer han att anse, att det är ett ganska gagneligt företag.
Herr Boman erkände, att det är ganska stora missförhållanden
rådande pa flera platser i vårt land just i det avseendet, att allt förmänga
kontor blivit hopade på en och samma plats. Han angav också
en anledning, att ett sådant förhållande hade kommit till stånd
på olika håll. Det var ju det, att någon framstående person på
en ort gärna önskade att få styra med bankaffärer, och så vände
han sig till en bank, gom hade de närmaste förbindelserna med den
orten, men fick nej, varpå han vände sig till en annan bank och
fick ja, med resultat att den första banken fann sig nödsakad att
Tydligen ilen 11 juni
<>7 Nr 50.
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Fort».)
jcksa inrätta ett kontor dar. Ja detta är utan tvivel en av an- Uuijor.iay
ledningarna till tillkomsten av för inånga bankkontor på en och »"**»*»<»<,
samma plats det är precis som herr Hedenlund sade, att man fin- ''"''uu“
ner sig nödsak:.d på grund av konkurrensen att inrätta sig på ett
sätt, som man i själva verket icke vill vare med om, och som icke
kan anses vara sunt. Herr Boman förklarade, att detta var ett
missförhållande, som skulle rätta sig självt. Men är det icke
bättre, att förekomma ett missförhållande, innan det inträtt? Och
detta åker genom att en prövning av lämpligheten att anlägga
ett sadant kontor där före kontorets anordnande verkställes av en
opartisk myndighet såsom Kungi. Maj:t. För övrigt vill jag hänvma
till den verksamhet, som ju särskilt på sådana platser ligger
närmast till hands att utveckla, nämligen sparbanksverksamhet
Jag befarar verkligen för min del, att genom detta ohejdade inrättande
av bankkontor på den ena och andi a platsen sparbankernas
mycket välsignelsebringande verksamhet kan komma att i högst
väsentlig mån beskäras, och vi hava också sett, huru det bönat
mer och mer gå därhän, att sparbankerna gått upp i, blivit inköpta,
av banker och på^ det sättet förlorat den verksamhetskrets
°° i jen uPPSift> som början varit dem tillämnade, och var
med
det enligt mm mening varit synnerligen lyckligt, om de kunnat
lä fortsätta.
Het här förslaget är ju, som det erinrats om, grundat på ett
arbete av en bankkommitté, som blivit tillsatt av Kung! Maj-t
för att råda bot på en hel del missförhållanden. Den har funnit
just det nu ifrågavarande missförhållandet vara så pass starkt
framträdande och faran för dess utbredning så stor, att den brutit
ut; denna del ur arbetet i dess helhet för att man så snart som
möjligt skulle få en lagbestämmelse, som kunde hindra en ytterligare
utveckling av detta missförhållande. Det betänkande, som
ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition, är underskrivet av
1(5 personer, representanter för stora banker, för små banker, för
riksbanken, för nationalekonomerna, för näringslivet i allmänhet
således en mycket talrik representation, där erfarenhet av olika
slag vant mycket val företrädd. I detta fäll är bankkommitténs
utlåtande fullständigt enhälligt. Jag kan icke föreställa mig annat,
än att det bör utgöra ett mycket starkt stöd för dem, som
hava att nu besluta i denna fråga. Denna kommitté anför bl a
att i banklagen finns en bestämmelse därom, att Kungl. Maj:t skall
vid oktrojerande av ett bankföretag se till, huruvida det gagnar
det allmänna^ men säger på samma gäng, att denna bestämmelse
icke blivit så ofta tillämpad på det sättet, att ett förslag om inrättande
av eu bank blivit direkt avslaget — alldeles utan exempel
därpå är man nog heller icke, det kommer jag ihåg från den
tid, då jag hade med dessa saker att göra — men den största
verkan av denna lag har emellertid enligt kommitténs mening bestått
däri, att befintligheten av detta stadgande avhållit personer
från projekt, som eljest måhända kommit att falla under den här
I estämmelsen. Nu är det emellertid en fara, säger kommittén, att
Nr 50. 68
Tisdagen den 11 juni.
Lagförslag om om denna bestämmelse icke kompletteras med en bestämmelse
inskränkning i därom att Kungl. Maj:t också må äga bedöma, Huruvida det är
enskilda ian- ]^ämpjio-t och gagneligt för det allmänna att inrätta avdelningskhZaraavdel-
kontor? det mycket väl kan hända, att ett bankföretag kommer
ningskontor till stånd på en plats, där detta i och för sig befinnes vara lämpm.
m. ligt och gagneligt, vadan Kungl. Maj:t icke haft något skäl att
(Forte.) ngka oktroj, men att detta bankföretag sedermera, utan att detta
av Kungl. Maj:t kan förhindras, öppnar bankkontor på andra
platser, där behovet i den vägen redan är så väl fyllt, att vad
som kommer till utöver vad som redan är maste anses vara vad
herr Boman också karakteriserade som ett missförhållande. Det
är således ett kompletterande stadgande till en redan befintlig
föreskrift, som åstadkommes genom detta, och det är alldeles tydligt,
att den föreskriften skall komma att verka på alldeles samma
sätt, som kommittén ansett, att föreskriften angående Kungl. Maj:ts
rätt att ur det allmännäs synpunkt bedöma, huruvida ett bankföretag
över huvud borde komma till stånd eller ej, har gjort
den skulle utan tvivel avhålla en hel del banker från att strö sina
avdelningskontor omkring sig, och verkan skulle således inträda,
utan att en hänvändelse till Kungl. Maj:t i det fallet .vore behövlig.
Att så skulle bli fallet, synes mig framgå tämligen tydligt
av den iver, med vilken man, sa snart det här förslaget blev framlagt,
på åtskilliga håll sökte gardera sig på det sättet, att man
skulle vara beatus possidens, redan när lagen skulle träda i kraft,
och skyndade sig att inrätta sä många avdelningskontor som möjligt,
i tanke naturligtvis att det alltid är lättare att få behålla
vad man har än att tå något nytt.
Jag har nu den uppfattningen — liksom jag på min tid var
den, som var föredragande, när bestämmelsen angående rättighet
för Kungl. Maj:t att bedöma nyttan ur det allmännas synpunkt
av inrättandet av bankföretag tillkom — att denna bestämmelse
måste komma till som ett kompletterande stadgande, och jag tror
nog som sagt, att kanske Kungl. Maj:t icke så ofta blir satt på
prov i det här avseendet, som man på många håll befarar. .Men
skulle sä bliva förhållandet, så skulle jag i någon man i olikhet
med den förste ärade talaren vilja hemställa, att Kungl. Maj:t
härvidlag verkligen gjorde bruk av den prövningsrätt, som på
detta sätt lägges i Kungl. Maj:ts händer, övertygad, som jag är,
att de krafter, som verka för ett så liberalt tillämpningssätt som
möjligt av dessa stadganden, om de nu komma att införas i lagen,
i alla händelser bliva så starka, att de icke behöva ytterligare
stärkas genom en speciell uppmaning till Kungl. Maj:t att ytterligare
underlätta deras bemödanden, och att det alltså snarare
kunde vara riktigt att hemställa till Kungl. Maj:t att därvidlag
använda all den skärpa, som jag tror förhållandena kräva.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Högberg: Herr talman! Jag är nästan färdig att börja
som herr Hedenlund med en anhållan om överseende att jag tar
Tydligen dcu 11 juni.
«9 Nr 60.
till orda i detta ämne, men jag skall tillåta mig erinra, att jag
åtminstone instämt i det syfte, vari herr Boman väckt sin motion.
När friherre Langenskiöld uttalade den önskan, att, om Kungl.
Maj:ts proposition bifölies, Kungl. Maj:t skulle med frikostighet
begagna sig av rätten att tillåta bankerna att öppna avdelningskontor
på platser utanför huvudkontorets, kan jag icke finna annat,
än att från deri åsikten steget icke är långt till den åsikten, att i
själva verket lagförslaget är obehövligt och att följaktligen lagförslaget
icke bör bifallas. Herr Swartz uttalade icke samma
önskan, att Kungl. Maj:t skulle vara frikostig, utan han ställde
sig på den motsatta bogen och fann, att Kung!. Maj:t under för
handen varande förhållanden borde med sparsamhet begagna sig
av rätten att lämna medgivande av antydd art. Med såväl herr
Hedenlund som herr Swartz skulle jag vilja säga, att givetvis det
är riktigt att bankerna på en gång hava till uppgift att tjäna
allmänheten och själva fä ersättning för sin möda genom att lä
förtjänst av allmänheten, men herr Hedenlund framställde saken
nästan så, som om bankerna för närvarande för sin egen skull
vore i behov av det förmynderskap, som propositionen vill lägga
över dem visavi inrättandet av nya bankkontor. Det sätt, varpå
bankerna här i landet skötts, och det ekonomiska resultat, som de
haft att uppvisa, torde emellertid icke giva anledning till någon
oro att bankerna under sin konkurrens sig emellan skulle förbise
sin egen vinning. Den konkurrens, som således pågår i fråga om
inrättande av nya avdelningskontor, torde alltså kunna reglera sig
själv utan att myndigheterna behöva försöka försvaga densamma,
och då bör väl konkurrensen bibehållas. Om det vidare är så,
som herr Swartz antydde, nämligen att blotta tillvaron av den
bestämmelse i gällande banklag, genom vilken Kung]. Maj:t är
ålagd att vid beviljande av oktroj efterse, huruvida den ifrågasatta
banken är behövlig för den allmänna rörelsen, förhindrat tillkomsten
av banker, som kunde ansetts obehövliga så ligger det väl
nära till hands att förvänta, att om Kungl. Maj:t utrustas med
befogenhet att hindra uppkomsten av avdelningskontor i framtiden,
blotta tillvaron av denna befogenhet kan medföra, att åtgärder
för inrättande av avdelningskontor på platser, där sådana komma
att vara behövliga, icke bliva vidtagna. Men sådant vore endast
skadligt. Vid den tendens, som för närvarande råder i detta land
att utsträcka statens verksamhet och att utsträcke statens förmynderskap
över de enskildas ekonomiska angelägenheter, bör man
nog iakttaga en viss försiktighet, och då såvitt jag kan finna icke
något bärande, fullgiltigt skäl för den ifrågavarande propositionen
framlagts, anser jag mig böra tillstyrka bifall till herr Bomans
yrkande.
Herr Jönsson: Då jag anmält mig som reservant vid behandlingen
av denna punkt i utskottets förslag, ber jag att få yttra
några få ord.
Jag skall då först säga, att jag kan instämma med de talare,
Lagförslag om
inskränkning
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. m.
(Forts.)
Sr 50. 70
Tisdagen den 11 juni.
Lag/inslag om som haft deri åsikten, att detta lagförslag icke bör bifallas. Sedan
''enskilda™''!!,,'' har iaS <len uppfattningen, att lagförslaget i fråga, vad angår avhers
rätt att delningskontoren, icke kommer att tjäna den stora allmänheten,
hava avdel- utan att det mera kommer att tjäna bankerna, och då jag har den
ntnffc™lor övertygelsen, är det alldeles tydligt, att jag yrkar avslag. Det har
(Fort») °^a förekommit tal om, att det kan föreligga en fara i den mer
or8'' och mer förekommande sammanslagningen av våra banker, och
såvitt jag förstår, måste detta lagförslag komma att befordra en
utveckling i den riktningen. Det förvånar mig också, att ett lagförslag
kan komma till stånd för att skydda våra banker. Jag
för min del anser, att de hava så god ekonomisk ledning, att de
mycket väl själva kunna bedöma, huru många avdelningskontor
som det ur ekonomisk synpunkt är för dem lämpligt att inrätta,
och jag förmodar, att den ekonomiska gränsen är för dem bestämmande.
Jag skall icke yttra mera, utan ber att få yrka bifall till
reservationen med det tillägg, som är gjort av herr Boman.
Herr Wickman: Jag skall endast be att få för kammaren
tillkännagiva, att jag på samma grunder som baron Langenskiöld
anförde slutit mig till hans yrkande om eu provisorisk Jag, men
då jag ansett lagen vara för viktig för att man på något sätt
skulle från utskottets sida försöka fälla den — i motsats till herr
Gustafsson, som anförde, att han gått med på avslag, därför att
den provisoriska lagen icke blivit utskottets beslut — ber jag,
herr greve och talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i fråga om nu föredragna utlåtande vore yrkat l:o) av
herr Hedenstierna, att vad utskottet hemställt skulle bifallas med den
ändring av 168 b § i den vid utlåtandet fogade bilagan att framför
orden »idka in- eller utlåning» insattes ordet »icke», 2 :o), av herr Boman,
att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring, att
dels i det av utskottet framställda lagförslaget 52 a och 168 a §§
samt sista stycket av övergångsbestämmelserna utelämnades, dels
odk i anledning ihä.rav 52 b och 168 b §§ betecknades 52 a och 168 a
samt i hänvisningen uti 252 a § orden »52 b och 168 b» utbyttes mot
»52 a och 168 a».
Därefter gjorde herr talmannen propositioner jämlikt dessa yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på bifall till herr Hedenstiernas
yrkande vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad bankoutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 79 med den av herr Hedenstierna angivna rättelse, röstar
Ja;
Tisdagen don 11 juni.
71 Nr 50.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den av herr Boinan
föreslagna ändring.
Lagförslag om
inskränkning i
enskilda bankers
rätt att
hava avdelningskontor
m. in.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
(Fort*».)
Ja—52;
Nej—23.
Föredrogs ånyo sammansatta banko- och jordbruksutskottets ut- °"1
låtande nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande bestå,mmelser om understöd av statsmedel åt viSSafa»tigföreningar
för beredande av driftkredit åt kikare av mindre jord- heukredubruk,
ävensom i ämnet väckta motioner rörande nämnda kredit samt ,:asgor m- rnövrig
fastighetskredit.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på åberopade grunder
hemställt,
1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition nr 415 och i anledning av motionerna nr 37 i första kammaren
av herr Jöns Pålsson, nr 30 i andra kammaren av herr Magnusson
i Skövde m. fl. samt nr 467 i andra kammaren av herr Jönsson
i Fridhill, måtte
dels besluta, att mom. 2 och 5 i gällande bestämmelser angående
understöd av statsmedel åt föreningar för beredande av driftkredit åt
idkare av mindre jordbruk skulle från och med den 1 januari 1919 erhålla
följande ändrade lydelse:
Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett
eller flera län av jordbrukskassor, (centralkassa för jordbrukskredit)
kan, sedan den i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj :t meddelar,
vunnit godkännande från det allmännas sida, av statsmedel erhålla
bidrag utan återbetalningsskyldighet dels till organisationskostnader
med 2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län utöver ett,
varav centralkassans verksamhets område består, av 1,000 kronor för
ett län och 500 kronor för varje ytterligare län samt dels till de årliga
förvaltningskostnaderna med 4,000 kronor under vart av de två
första åren näst efter det, då godkännandet givits, med 2,000 kronor
under vart av de följande fyra åren och med 1,000 kronor under vart
av ytterligare fyra år, med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans
verksamhetsområde består, av 1,000 kronor om året för ett
och 500 kronor om året för varje ytterligare län.
Mom. 5. Fråga om erhållande av bidrag, som ovan sägs, haudlägges
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där vederbörande
kassas styrelse har sitt säte.
Nr 50. 72
Tisdagen den 11 jnni.
Om beredande
av särskilda
förmåner åt
vissa fastighet
skr editkassor
m. in.
(Forts.)
Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd av:
dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen
för näst föregående år samt protokoll angående ansvarsfrihet
för samma år för styrelsen,
dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa, en av dess
styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift angående det antal
medlemmar, kassan under sin verksamhetstid närmast föregående år
städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen av oet
ombud, sem, efter ty ovan sägs, må vara förordnat att öva tillsyn över
kassans, verksamhet, eller av styrelsen för vederbörande centralkassa,
därest jordbrukskassan är ansluten till en sådan,
samt, där ansökningen göres av centralkassa för jordbrukskredit,
yttrande över ansökningen av det ombud, som, efter ty ovan sägs,
skall förordnas för tillsyn över kassans verksamhet.
Efter prövning av ansökningshandlingarna äger Kungl. Mij:ts
befallningshavande att av det för ändamålet anvisade statsanslaget
utanordna det kassan, enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget;
dels ock medgiva, att, där Kungl. Maj:t så funne av behovet påkallat,
till redan bildad centralkasisa, som till följd av hittills gällande
bestämmelser fått för tid före ovannämnda dag uppbära lägre bidrag
till organisationskostnader och till de årliga förvaltningsutgifterna, än
som skulle tillkommit densamma, därest de nya bestämmelserna varit
gällande, finge efter ingången av år 1919 från det till understöd åt
föreningar för jordbrukskredit beviljade anslaget utbetalas ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan vad centralkassan under den gångna
tiden fått uppbära och vad den, därest de nya bestämmelserna varit
gällande, skulle under samma tid uppburit;
2) att berörda tre motioner i vad de icke blivit besvarade genom
vad utskottet i punkten 1 hemställt ej måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
3) att motioner, väckta av herr Ernst Lindblad m. fl., nr 38 i
första kammaren, och av herr Jönsson i Fridhill, nr 90 i andra
kammaren, ej måtte av riksdagen bifallas;
4) att riksdagen, i anledning av motionerna av herrar Söderberg
och Jöns Pålsson, nr 71 och nr 109 i första kammaren, herrar Jönsson
i Fridhill och Olsson i Ramsta, nr 89 i andra kammaren, herr
Lindman m. fl., nr 153 i andra kammaren, samt herr Jönsson i Fridhill
m. fl., nr 198 och nr 240 i andra kammaren, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig utredning, huruvida och
i vad mån åtgärder från statens sida skulle kunna vidtagas till den
sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande;
5) att herrar Söderbergs och Jons Pålssons, nr 71 och 109 i
första kammaren, herrar Jönssons i Fridhill och Olssons i. Ramsta,
nr 89 i andra kammaren, samt herr Jönssons i Fridhill m. fl., nr 198
och nr 240 i andra kammaren, motioner i vad de icke blivit besvarade
genom utskottets under punkt 4 gjorda hemställan ej måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Tisdagen den 11 juni.
73 Nr 50.
i omiör.niillda motioner nr 71 i första kammaren, av herrar Söderberg
och Jöns Pälsson, samt nr 108 i andra kammaren, av herr
Jönsson i Fridhill m. fl., hade hemställts, att riksdagen ville medgiva
enligt i motionerna närmare angivet program bildade fastighetskreditkassor
de principiella förmåner, som enligt 1915 års lag kommer
centralkassor för jordbrukskredit till de], nämligen:
a) att statsobligationer till ett belopp av 10 miljoner kronor
tillsvidare ställdes till Sveriges centrala fastighetskreditkassas förfogande
på villkor, som av Kungl. Maj:t fastställdes;
b) tillstånd till rediskontering i riksbanken av växlar, utställda
av registrerad länskassa;
c) tillstånd att från allmänheten mottaga insättningar å sparkasseräkningar
på villkor, som av Kungl. Maj:t prövades lämpliga.
Herr Söderberg: Herr talman! Då jag tillsammans med
herr Jöns Pålsson framburit en motion med, såvitt vi trodde, ett
praktiskt uppslag till förbättrande av fastighetskrediten, skall jag
tillåta mig säga några ord.
Då det sammansatta utskottet behandlat denna motion tillsammans
med andra, som väckts i samband med Kungl. Maj:ts
proposition om jordbrukskreditkassor, vill jag endast i förbigående
säga, att det är ett ganska signifikativt förhållande, att de nystartade
jordbrukskreditkassornas verksamhet fått ringa omfattning
till följd av att den kundkrets, som väntades från jordbrukarhåll,
enligt Kungl. Maj:ts proposition haft mycket litet behov
av lånemedel. Det har varit god tillströmning på kontanta medel,
och jordbrukets behov att låna tycks vara ganska minimalt. Det
förtjänar åtminstone att fastslås, att här är ett ytterligare vittnesbörd
om, att den gångna tiden för vår modernäring icke varit så
särdeles dålig i alla fall, den tyckes hava varit rätt så givande.
Men det var om motionen, jag och herr Pålsson tillåtit oss att
väcka, som jag skulle säga några ord. Det gäller en fråga, som
är nätt upp bland de svåraste, som vi hava att röra oss med, och
det är icke blott om den sekundära fastighetskrediten, som utskottet
här föreslår en utredning, utan det gäller all kredit för
mindre jordbrukare och mindre fastighetsägare. Här finnes i vissa
delar av landet, enligt vad undersökningar och upplysningar i övrigt
givit vid handen, folk med små lägenheter och andra fastigheter,
där hela kreditfrågan ligger fullkomligt löst. Inteckningarna
äro färdiga att sägas upp eller äro i flera fall uppsagda, och
ägarna veta icke, var de skola få dem belånade under nuvarande
tider. Intet institut eller någon enskild vill låna på dessa föga
räntabla små fastighetspapper. Ifrågavarande personer befinna
sig därför i en särdeles svår situation. Man har nu tagit det initiativet
att bilda kreditorganisationer vilka uppgått i den redan
befintliga Sveriges centrala fastighetskreditkassa. Denna är uppbyggd
efter ungefär de linjer, efter vilka de av regeringen godkända
och av riksdagen anbefallda jordbrukskreditkassorna statut
mässigt äro byggda. Vi trodde därfär, att häri läge en utgångs
-
Om beredande
av särskilda
förmåner åt
vissa fastighetskreditkassor
m. in.
(Forts.)
Nr 60.
74
Syj Tisdagen den 11 juni.
Om beredande
av särskilda
förmåner åt
vissa faslighetskreditkassor
m. m.
(Forts.)
punkt, och att, om staten gåve denna centrala kreditkassa ett ordentligt
handtag, någonting skulle kunna omedelbart uträttas. Yi
hemställde sålunda i vår motion, att denna centrala kreditkassa
skulle åtnjuta samma fördelar som jordbrukskreditkassorna i fråga
om rätt att få statsobligationer ställda till sitt förfogande, rätt att
få rediskontering i riksbanken och rätt att få mottaga penningar
på sparkasseräkning, samt att denna kassa skulle erhålla ett kontant
belopp såsom administrationsbidrag under en viss följd
av år.
Vi ansågo som sagt, att detta var en praktisk uppslagsända,
som skulle kunna tagas upp. Jag kan icke annat än på det livligaste
beklaga, att utskottet vid prövningen av frågan icke kunnat
göra någonting, som kunde omedelbart avhjälpa de svårigheter,
som äro rådande på många håll och vilka jag tror kunnat avhjälpas
genom att åtminstone i någon mån bifalla vad vi motionärer
yrkat. Nu är det naturligtvis omöjligt att uträtta något.
Mot ett enhälligt utskott finnes det ju inga pianer att komma någon
vart, i synnerhet vid denna tid på natten och denna tid av
riksdagen. Man får sålunda stanna i tacksamhet till utskottet,
för attj det som en vidare utveckling av motionens uppslag anbefaller
till riksdagens antagande en hemställan till Kungl. Maj:t
»om eu allsidig utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från
statens sida må kunna vidtagas till den sekundära fastighetskreditens
ändamålsenliga ordnande.>
Jag hoppas, att detta också måtte bliva riksdagens beslut,
och jag skulle endast vilja tillägga: vad Kungl. Maj:t nu gör, låt
åtminstone den utredningen taga sin början så fort som möjligt,
och låt den icke, såsom varit fallet med andra utredningar, draga
ut i åratal, ty under tiden stupa de människor, som befinna sig i
nämnda förfärligt svåra ekonomiska förhållanden. Dessa innehavare
av små, kanske också något större fastigheter måste hava
hjälp så fört som möjligt, så att de åtminstone kunna komma i
ordentliga kreditförhållanden. Det är det och ingenting annat,
som i första hand begäres och åsyftas. Man måste därför uttala
den önskan, att utredningen må sättas igång så fört som möjligt
och icke bliva alltför formalistisk, icke heller gå så förskräckligt
på djupet, att när den om ett flertal år kommer fram, de av oss;
som då äro här, fä på sina pulpeter flera tjocka luntor —- som vi
nu fått efter den föregående bostadsutredningen, vilken ju också
delvis skall omfatta en utredning av kreditförhållandena — ty
därmed blir ju ingen människa hjälpt. Nog skall väl en utredning
i trängande fall kunna göras koncist och rakt på sak, och
icke behöver väl en utredning belastas med ett så kollossalt material,
som nästan alltid sker — efter vad jag åtminstone antager,
för att avväpna de motspänstiga och motsträviga. Här är behovet
så starkt framträdande, så klart och tydligt, att jag ber att
fä vädja till Kungl. Maj:t att så fort som möjligt låta verkställa
en utredning så god som möjligt, som redan nästa år kan föreläggas
riksdagen och leda till ordnade och tillfredsställande för
-
Tisdngen den 11 juni.
75 Nr 50.
hållanden på fastighetskreditens område, i synnerhet beträffande
den svåraste av de frågor, på vilka utskottet tagit sikte, nämligen
den sekundära fastighetskrediten.
Jag har för närvarande, herr talman, intet yrkande att framställa.
Jag har endast icke velat låta denna fråga gå förbi utan
att få denna min uppfattning antecknad till dagens protokoll.
■ •''<''■■■ ''
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu
föredragna utlåtande hemställt.
Föredrogos ånyo lagutskottets utlåtanden:
nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om fri rättegång m. m.; samt
nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning och kolning
av härbärge åt arbetarna m. m. samt en i anledning därav
väckt motion.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo lagutskottets utlåtande nr 79, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående användande i visst fall av militär
personal till skördearbete.
Genom en den 31 maj 1918 dagtecknad proposition nr 454,
vilken hänvisats till lagutskottet, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, begärt
riksdagens yttrande över följande
Förslag
till
Förordning
angående användande i visst fall av militär personal till skördearbete.
Härigenom förordnas som följer:
§ I
Där
till följd av ogynnsam väderlek eller eljest militärhandräckning
anses erforderlig till förebyggande av att skörd iförstöres,
må på begäran av Konungens befailningshavande militär personal
användas till skördearbete.
I ärende, som nu sägs, bör Konungens befailningshavande samråda
med vederbörande odlingsnämnd eller odlingsråd.
§ 2.
I fråga om militär handräckning, som avses i § 1, skola bestämmelserna
i § 3 första och andra styckena samt §§ 4 och 5 i förord
-
Om beredande
av särskilda
förmåner åt
visea fastighetskreditkassor
m. in.
(Forts.)
Om användande
av militär
personal till
skördearbete.
Nr 50. 76
Tisdagen den 11 juni.
Om användande
av militär
personal till
skördearbete.
(Forte.)
ningen den1 31 december 1915 angående användande av militär personal
till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning
och andra dylika ändamål i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, och gäller tills vidare till utgången av år
1919.
Utskottet hade i nu föreliggande utlåtande yttrat följande:
»Utskottet — som förutsätter, att de kostnader, som kunna vara
förenade med användadet av militär personal till skördearbete,
skola huvudsakligen gäldas av den, som drager nytta av personalens
arbete, och att i varje fall kronan icke därigenom skall drabbas av
några nämnvärt ökade utgifter — bär vid granskning av författningsförslaget
icke funnit anledning till anmärkning mot detsamma
och får alltså hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen icke har något att erinra mot
den föreslagna förordningen.»
Reservation hade anförts av herr Högberg, greve Spens och herr
Dahl beträffande motiveringen till utskottets hemställan.
Greve Spens: Vid detta utskottsutlåtande hava tre ledamöter
av lagutskottet och däribland jag antecknat reservation, och jag
skall be att i korthet få angiva skälen därför.
I den förevarande kungl. propositionen har Kungl. Maj:t begärt
riksdagens yttrande över ett förslag till en kungl. förordning,
enligt vilken Konungens befallningshavande skall äga att, efter
samråd med vederbörande odlingsnämnd eller odlingsråd, rekvirera
militär personal att användas till skördearbete i det fall, att till
följd av ogynnsam väderlek eller eljest militär handräckning anses
erforderlig till förebyggande av att skörd förstöres.
En sådan förordning står på gränsen mellan administrativ lagstiftning
och värnpliktslagens bestämmelser om de värnpliktigas
skyldighet att för sin militära utbildning tjänstgöra visst antal
dagar under fredstid, och det är väl med anledning av att förordningen
berör värnpliktslagens föreskrifter om utbildningstiden,
som Kungl. Haj:t begärt riksdagens yttrande.
Då värnpliktiga hittills tagits i anspråk för produktiva ändamål,
såsom skördearbete eller annat jordbruksarbete eller vedhuggning,
har det skett i form av beviljad tjänstledighet och på grund
av frivilligt åtagande samt endast ägt rum på viss kort tid, efter
vad jag tror högst en vecka. Nu är det meningen, att värnpliktiga
skola rekvireras av civil myndighet och kommenderas till
skördearbete, utan att någon tid därför angivits, i ungefärligen
den ordning, som genom kungl. förordningen den 31 december 1915
är föreskriven, då värnpliktiga användas till upprätthållande av
allmän ordning samt för släckning av skogseld och andra dylika
Tisdagen den 11 juni.
77 Nr 50.
ändamål. Vid sådana tillfällen är det emellertid vanligen endast Om användan1''råga
om kommendering av myeket kort varaktighet, sä att dende
icke mera avsevärt inverkar på utbildningen, såsom vid släckning ^''dearbete.
av skogseld, eller också har, då det varit fråga om någon tids be- (Fortg^
vnkningstjänst för ordningens upprätthållande, tjänstgöringen anordnats
så, att utbildningsarbetet kunnat fortgå samtidigt som
bevakningstjänsten.
Vid kommendering till skördearbete enligt den nu föreslagna
förordningen synas de värnpliktiga kunna komma att användas
därtill under så lång tid och under sådana omständigheter, att
deras militära utbildning kan komma att bliva i hög grad lidande,
om icke särskilda anordningar däremot vidtagas. Av sådan anledning
hava vi reservanter inom utskottet yrkat, att utskottet skulle
vid avgivande av tillstyrkande yttrande i ärendet, göra det uttalandet,
att utskottet förutsatte, att ifrågavarande kommenderingar
skulle anordnas så, att de värnpliktigas militära utbildning ej
koinme att därigenom i väsentlig mån förryckas, men vi blevo
överröstade i utskottet.
Nu är det visserligen så, att till följd av den i 2 § av ifrågavarande
förordning förekommande hänvisningen till bestämmelsen
i nyssnämnda kungl. förordning den 31 december 1915 den militära
myndigheten kan, om den på grund av särskilda omständigheter
av militär natur finner sig icke kunna lämna den begärda
handräckningen, omedelbart anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t
men då dylika konflikter mellan den rekvirerande civila myndigheten
och de militära myndigheterna böra i görligaste mån undvikas,
särskilt då det, som här, gäller ett så nödvändigt ändamål
som folknäringens tryggande, hava vi reservanter ansett, att ett
påpekande av saken vore på sin plats.
Jag vill nu ej göra något yrkande, men jag tillåter mig här
uttala den förhoppningen, att med avseende på ifrågavarande kommenderingar
till skördearbete sådana anordningar vidtagas, att det
militära utbildningsarbetet i görligast minsta mån kommer att
därav lida men. Då jag ser eu ledamot av statsrådet här närvarande,
hoppas jag, att vad jag nu uttalat kommer att bringas till
herr statsrådets och chefens för lantförsvarsdepartementet kännedom.
Jag har, herr talman, som sagt icke något yrkande.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 22, i Lönereglering
anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av av-för personal
löningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital och asy-, md statens
. ... * • .. j .. i j i • hospital m. m.
Jer jämte i amnet vaclrta motioner. I
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
Nr 50. 78
Tisdagen den 11 juni.
Löntreglering
för personal
vid statens
hospital m. m.
(Forte.)
nr 409, hade utskottet till behandling förehaft motioner väckta dels
inom första kammaren: nr 212, av herr Neiglick, nr 216, av herr
Karl August Nilson och nr 218, av herr Alfred Petrén, dels oek
inom andra kammaren: nr 468, av herr Engberg, nr 469, av herr
Gylfe, och nr 470, av herr Berg i Staby.
Kungl. Maj:s föreliggande framställning utmynnande i förslag
dels om genomförande av en lönereglering för läkare, syssloman, bokhållare
och vissa andra tjänstemän vid statens hospital och asyler och
dels om uppförande på ordinarie stat av viss sjukvårds- och ekonomipersonal
vid statens anstalter för sinnessjuka.
Utskottet hade hemställt,
I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds ifrågavarande
proposition, måtte fatta beslut på sätt under denna punkt närmare
angivits;
II) att herr Neiglicks förutberörda motion måtte anses besvarad
genom vad utskottet i sin motivering anfört; samt
III) att herrar Karl August Nilsons, Alfred Petréns, Engbergs,
G-ylfes och Bergs i Staby förutberörda motioner ej måtte av riksdagen
bifallas.
Herr Nilson, Karl August: Herr talman! Här hava vi för
oss ett utlåtande, som är typiskt för brådskan nu i riksdagens
sista timme. Utskottet har haft till behandling det för hospitalen
utarbetade löneförslaget, och i det sammanhanget påpekande av
några motionärer beträffande en del oegentligheter, som äro så
verkligt allvarliga och så av behov att bliva rättade, att till och
med utskottet fullt och helt erkänner detta. Utskottet säger nämligen
på sid. 7: »Åtskilliga av de i berörda motioner framförda
ändringsförslagen har utskottet visserligen funnit vara värda beaktande,
men den begränsade tiden har gjort det omöjligt för utskottet
att ägna de motionsvis framlagda förslagen den ingående
prövning» etc. Så stannar utskottet på nästa sida vid uppräkning
av vilka dessa frågor äro, som vore alldeles särskilt värda beaktande,
men lämnar det hela genom att med en svag motivering
hänskjuta saken till Kungl. Maj:ts förnyade omprövning.
Sådan utredning har ju emellertid skett först genom sakkunniga,
så av medicinalstyrelsen och vidare av löneregleringskommittén,
och ändock hava fel insmugit sig, och har man motionsledes
påpekat dessa verkliga fel, som förefinnas. Ett sådant
är t. ex., att en grupp förmän vid hospitalen, uppsyningsman,
blivit sämre ställda än de, som stå under dem, d. v. s. de, som
de hava att leda. De hava fått sämre ekonomisk ställning än
förste skötare och avdelningsskötare. Sådant skulle naturligtvis
varit mycket enkelt att få avhjälpt, om utskottet velat taga hänsyn
härtill. Åtminstone skulle man efter utskottets erkännande
av behörigheten i framställningarna kunnat förvänta, att utskottet
i sin kläm gjort en bestämd framställning, att Kungl. Maj:t måtte
vidtagit en förnyad utredning och inkomma med förslag till nästa
Tisdagen deu 11 juni.
79 Nr 50.
riksdag. Jag fruktar, nämligen att med blott den hemställan, som
finnes i motiveringen, denna detalj kan gå förbi Kungl. Maj:t, och
då jag naturligtvis nu icke kan göra något yrkande, bär jag velat
allvarligt trycka på, att här måste ske en rättelse, i förvissning
därom att hospitalsdirektionerna och medicinalstyrelsen komma
att få mycket svårt att reglera en del av de här förhållandena,
då de ställa dem inför problem, som göra det svårt eller rent av
omöjligt för dem att skaffa kvalificerat folk. Jag pekar bara på
maskinisterna, som äro upptagna i en lönegrupp, som alldeles icke
motsvarar vad en person med motsvarande utbildning har på
andra områden, och dessa uppsyningsman, varom jag förut har
talat.
Det är som sagt nödvändigt, att en rättelse snarast sker. Om
det icke kan ske i år, har jag velat till den kraft och verkan det
hava kan trycka på, att från Kungl. Maj:ts sida något måtte åtgöras
i syfte att få rättelse härutinnan.
Jag har intet yrkande.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter kammaren biföll
vad utskottet i förevarande utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo första särskilda utskottets utlåtande nr 23, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av löneförhållanden
m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
jämte i ärendet väckta motioner.
I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte
i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr 435, samt
en av herr Kjellberg väckt motion och med avslag å vissa av herrar
Clason och Neiglick, greve Henning Wachtmeister samt herr Waldén
avgivna motioner godkänna vissa tillägg till avlöningsstaterna för
åtskilliga verk och institutioner m. m.
Herr Clason hade i sin ifrågavarande motion, nr 210. hemställt,
att riksdagen för sin del ville besluta,
l:o) att förste vaktmästaren vid riksarkivet, kungl. biblioteket
och universitetsbiblioteket i Uppsala måtte placeras i kungl. propositionens
D-grupp;
2:o) att vaktmästare och eldare vid riksarkivet, kungl. biblioteket,
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund samt landsarkiven i
Vadstena, Uppsala, Lund och Göteborg måtte placeras i lönegruppen
B; samt
3 :o) att höja de i kungl. propositionen föreslagna summorna med
de belopp, som härav bleve en följd.
Herr Clason: Herr greve och talman! Jag har i år liksom
i fjol beträffande ett motsvarande löneregleringsförslag framlagt
en motion om ändring av lönegrupperna, gående ut på att vaktmästare
vid riksarkivet, landsarkiven, kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken
skulle jämställas med vissa vaktmästare vid
Lönereglering
för personal
vid statens
hospital m. in.
(Forte.)
Lönereglering
för vaktmästare
m. fl.
Nr 50. 80
Tisdagen den 11 juni.
Lönereglering de vetenskapliga institutionerna och alltså placeras i samma löneför
vakt- grupp som dessa. Ett par motionärer i andra kammaren hava
* också tagit upp ett liknande yrkande beträffande arkivvaktmä''
or '' starne. Utskottet har emellertid icke velat tillmötesgå vår framställning.
Det har dock icke opponerat sig emot den på grund
av sakskäl, utan utskottet har, som det heter, ej haft tid att gå
närmare in på frågan. Jag måste säga, att det skälet synes mig
ganska svagt, ty här är faktiskt ådagalagt, vilket krävande och
kvalificerat arbete som föreligger för dessa ifrågavarande befattningshavare.
Det kräves särskild omsikt och särskild ordentlighet,
särskilda insikter, vilka understundom äro förenade med rätt vidlyftig
utbildning, och dessa befattningshavare hava dessutom att
röra sig med ett fullkomligt unikt och alldeles oersättligt material,
i varje fall vad arkiven angår. Jag måste också alldeles bestämt
betona, att det arbete, som åligger dem, är minst lika krävande
och minst lika kvalificerat som det, som åligger vaktmästarna vid
vissa vetenskapliga institutioner och muséer, som äro placerade i
högre lönegrupp, och jag vill tillika erinra om, att dessa vaktmästare
vid arniven och biblioteken på grund av dessa verks
ständiga öppethållande året om i själva verket hava längre tjänstgöring
än institutionsvaktmästare, vilkas egentliga sysselsättning
är begränsad till lästerminerna.
Det finns således utan tvivel mycket starka skäl för ett bifall
till motionen. Att nu i denna riksdagens sena timme göra något
yrkande därom lönar sig emellertid givetvis icke, och är dessutom
formellt ganska svårt, ty utskottet har förändrat lönegraderna, så
att motionens yrkanden icke passa in på utskottets nu föreliggande
förslag.
Jag har emellertid velat understryka förhållandet och vill
uttala den förhoppning, att om frågan en annan gång kommer
igen, utskottet då skall få tid att närmare pröva och tillstyrka
bifall till det yrkande jag framställt.
Friherre Beck-Friis: Herr greve och talman! Jag vill visst
icke motsäga herr Clason, att icke de av honom förordade vaktmästarna
kanske skulle haft något högre klass än den Kung!
Maj:ts förslag upptagit dem i. Jag måste emellertid säga, att vi
icke varit övertygade om, att dessa äro de enda vaktmästarna,
som i så fall skulle komma i fråga till uppflyttning synnerligast,
som i andra motioner föreslås ändring av avlöningen för vaktmästare,
som kanske kunna hava lika stor rätt därtill, som herr
Clasons vaktmästare.
Utskottet har ju arbetat under synnerligen brådskande förhållanden,
och det är givet, att skulle vi givit oss in på att
pröva varje olika kategori, det skulle åtgått en väsentlig tick Den
enda förbättring, som utskottet vågat sig på att göra, var att
nedsätta intervallerna för ålderstilläggen från 5 till 3 år, och
därigenom har ju också en av lönegrupperna kunnat strykas, så
Tydligen dcu 11 juni.
81 Nr 50.
att de nu ftro tre i stället för fyra, vilket för vissa vaktmästare
innebär en förbättring.
Jag bär således med detta icke velat säga annat, än att det
är möjligt, att de av herr Clason förordade vaktmästarna borde
hava kommit högre upp, men att jag icke är viss om att de äro
de enda, som i så fall skulle flyttas upp. Gruppindelningen är
granskad av lönereglerings kommittén och därför ansåg utskottet
att inga omflyttningar bör ske utan mycket ingående prövning.
Herr talman jag anhåller få yrka bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu föreliggande
utlåtande hemställt.
Herr talmannen hemställde, att som tiden nu vore långt framskriden,
kammaren måtte besluta att till ett annat sammanträde uppskjuta
handläggningen av återstående ärenden på föredragningslistan.
Denna hemställan bifölls.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden och memorial:
nr 224. i anledning av Kungl. Maj :ts proposition om anvisande
av medel till beredande av tvångsuppfostran åt minderåriga manliga
förbrytare m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under punkt 70 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning om anvisande
av medel till bestridande av kostnader för alkoholistvården
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
nr 226,_ i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om beviljande
av anslag till fångvården och statens arbetsanstalter m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;
nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlönings
förhöj ning för viss fångvårdstjänstemän;
nr 228, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillstånd
för vissa ordinarie befattningshavare hos postsparbanken att i
och för åtnjutande av avlöningsförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring;
nr 229, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående avsättning till statsverkets fond av
rusdrycksmedel;
nr 230, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
ävensom i propositionen med förslag till tilläggsstat för år 1918
gjorda framställningar om anslag för oförutsedda utgifter;
nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
om ändringar i vissa delar av gällande telefon- och telegrafreglementen
samt i ämnet väckta motioner;
Första hammarens protokoll 1918. Nr 50. G
Lönereglering
för vaktmästare
in. f.
(Fortn.)
Nr oö. 82
Tisdagen den 11 juni.
nr 232, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till överenskommelser dels angående malmbrytning inom
Luossavara och Grängesbergs malmfält dels angående redan medgiven
malmbrytning inom Kirunavara och Gellivare malmfält ävensom
en i ämnet väckt motion;
nr 233, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid postsparbanken jämte en i
ämnet väckt motion;
nr 234, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under punkt 73 av sjätte huvudtiteln gjord framställning angående
täckande av kostnaderna för statens bidrag till den jämlikt lagen om
allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 anordnade, på frivilliga
avgifter grundade försäkring;
nr 235, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under punkt 75 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning angående
vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet;
nr 236, i anledning av väckt motion angående ersättning åt lokomotivreparatören
M. Holmberg för flyttning till annan tjänstgöringsort;
nr
237, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
Kungl. Maj:ts proposition angående förvärvande för kronans räkning
av aktierna i Virsbo—Ramnäs kraftaktiebolag m. m. ävensom en
i ämnet väckt motion;
nr 238, angående beviljande för innevarande riksdag av ökat belopp
till gratifikationer åt tjänstemän hos statsutskottet; samt
nr 239, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökade
medel till utgifter för bränsle, lyshållning m. m. vid tekniska högskolan;
bevillningsutskottets
memorial och betänkanden:
nr 54, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av
vissa ärenden anlitade biträden;
nr 56, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
väckta motioner med förslag till förordning angående inskränkningar
i fråga om tillverkning och försäljning av rusdrycker;
nr 57, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
utskottets betänkande nr 50, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5
mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;
nr 58, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o)
i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen m. m.. dels ock en i ämnet väckt motion; samt
nr 59, i anledning av två Kungl. Maj:ts propositioner med förslag
till ändringar i vissa delar av förordningen den 30 juni 1916
om krigskonjunkturskatt;
tredje särskilda utskottets utlåtade nr 3, i anledning av Kungl.
Tisdagen den 11 juni.
83 Nr 50.
Haj:ls proposition om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna
för vattendomstolarnas verksamhet in .in.; ävensom
första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 29, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen i fråga om
renbetes förhållandena inom Muonionalusta kapellförsamling.
Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen;
nr 338, angående beredande av statsstipendier åt vissa lärjungar
vid statens tekniska elementarskolor och med dem likställda enskilda
tekniska läroanstalter med statsunderstöd; samt
nr 339, angående vissa förändringar och utvidgningar inom utrikesrepresentationen
m. m.
Justerades elva protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 1,26 på natten.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.