Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m

ProtokollRiksdagens protokoll 1920:16

RIKSDAGENS PROTOKOLL

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr Wallés anmälde, att kan nu ankommit till riksdagen.

Herr talmannen tillkännagav, att e. o. hovrättsnotarien F. Tkorvall
på begäran entledigats från anställning såsom notarie kos kammaren
ock att i ledigketen efter konom utsetts till notarie banktjänstemannen
Torsten B. Carlsson.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppskattning
av rustnings- ook roteringsbesvärens värde vid vissa truppförband
under år 1920; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående tillstånd
för tygförvaltaren C. A. F. Almquist att för rätt att åtnjuta
ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring; samt

bankoutskottets utlåtande nr 10, angående verkställd granskning
av riksdagsbibliotekets styrelse ock förvaltning.

Föredrogs herr Karl Johan Ekmans anhållan att fa till hans excellens
herr statsministern framställa spörsmål om innebörden av de
olika meningar, som i kommunalskattefrågan gjort sig gällande bland
statsrådets ledamöter, m. m.

Herr talmannen hemställde, huruvida kammaren medgåve, att
nu ifrågavarande spörsmål finge framställas; och förklarade herr talmannen
sig finna denna fråga vara med övervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Första kammarens protokoll 1920. Nr 16. 1

1920.

kammaren. Nr 16.

Onsdagen den 25 februari.

Nr 16. 2

Onsdagen deu 25 februari.

Den, som medgiver, att nu ifrågavarande spörsmål må framställas,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, lämnas icke medgivande härtill.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 37;

Nej — 57.

Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran konstitutionsutskottets
utlåtande nr 3.

Vid förnyad föredragning av första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande nr 2, i anledning av väckt motion om beredande
av rätt till dagtraktamente för av landsting vald ledamot i inskrivningsrevision,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt;

och skulle jämlikt § 63 riksdagsordningen detta beslut genom
utdrag av protokollet delgivas andra kammaren.

Föredrogs anyo statsutskottets utlåtande nr 6, angående regleringen
av utgifterna under riksstatens för år 1921 sjätte huvudtitel,
innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Lädes till handlingarna.

Punkterna 3—10.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Statsbidrag
till väganläggningar
m. m.

Punkten 11.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till bidrag för anläggning
av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest
mindre goda vägar på extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 4,500,000 kronor.

Onsdagen den *5 februari.

3 Nr

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag både ut- tiliväaanlågaskottet
till behandling förehaft ett flertal inom riksdagen i ämnet nin(jar m m
väckta motioner. . (Kart».).

Sålunda hade uti två likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren nr 85, av herr S. M. Pettersson m. fl., och den andra
inom andra kammaren nr 167, av herr B. Nilsson i Lamderyd m. fl.,
hemställts, att riksdagen måtte besluta att till bidrag för anläggning
av nya samt förbättring eller omläggning av backiga eller eljest mindre
goda vägar på extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag
av 7,000,000 kronor.

Vidare hade i nedannämnda inom andra kammaren väckta motioner
föreslagits, att ifrågavarande anslag måtte bestämmas till följande
belopp, nämligen:

av herr I. Vennerström, motion nr 10, herr B. Olsson i Kollungeröd,
motion nr 38, samt herrar S. A. Carlsson i Solberga och J. G.

Svensson i Betingetorp, motion nr 61, till 5,500,000 kronor ävensom
av herr C. Olsson i Berg m. fl., motion nr 230, till 9,000,000
kronor.

Utskottet hade i nu föredragna punkt på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och de av herrar S. M. Petterson m. fl., Nilsson i Landeryd m. fl., Vennerström,
Olsson i Kollungeröd, Carlsson i Solberga och Svensson i
Betingetorp samt Olsson i Berg m. fl. i ämnet väckta motionerna,
måtte till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar pa extra stat för
år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Herr Petterson, Malkolm: Herr greve och talman, mina
herrar! Då man tager del av de uppgifter, som finnas tillgängliga hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och som lämnats i statsverkspropositionen
under olika år, så finner man, att redan före kristiden de statsanslag,
som beviljats, ha varit otillräckliga och icke motsvarat de behov,
som förelegat, om man tager hänsyn till de ansökningar som
ingått om statsbidrag för här ifrågavarande ändamål. Under senare
år ha emellertid, dels till följd av att penningvärdet så väsentligt sjunkit
och särskilt på grund av de uppdrivna arbetskostnaderna, dessa anslag,
efter vad man kan konstatera, så småningom blivit allt mer otillräckliga,
vartill även bidragit, att antalet ansökningar betydligt ökats,
såsom man finner av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgifter och
som också påpekats i vår motion.

Vi finna även, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under åtskilliga
år uttalat den meningen, att det har krävts större anslag från
statens sida; men departementschefen bär under åtskilliga år funnit
lämpligt att nedsätta det föreslagna beloppet med en miljon kronor.

Detta nedsättande av anslaget från departementschefens sida har dikterats
av sparsamhetsskäi, en motivering, som jag för min del uppskattar
och icke vill underkänna, när det gäller de år som gått. Men sedan
nu kristiden så till vida gått över, att man kan beräkna att under nästkommande
år, d. v. s. 1921, komma in i mera normala förhållanden,

Nr 16. 4

Onsdagen den 25 februari.

Statsbidrag så kan man ju anse, att detta anslag möjligen bort höjas. Vi finna ju
också> att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande påpekat,
(Ports.) apslaget för 1921 borde höjas till 5,5 miljoner, men i statsverkspropositionen
har anslaget upptagits till ett belopp av 4,5 miljoner kronor.

_ Utskottet har icke framställt några särskilda anmärkningar mot
motionen,, men har efter en motivering i mycket försiktiga ordalag
stannat vid att föreslå en slutsiffra av fem miljoner kronor. Då man
känner till, vilka förhållanden som äro rådande ute i landet och vilka
svårigheter att lösa dessa vägfrågor som möta dels inom kommunerna,
dels inom vägstyrelser och vägstämmor, för att inte säga även från
övriga, högre myndigheters sida, och när man har den verkligt beklämmande
erfarenheten, att det i enskilda fall kan taga 5—10, ja,
15—20 år eller kanske ännu mer, innan en sådan fråga kan komma
fram till det slutliga avgörandet hos Kungl. Maj:t och man kan
beräkna bidrag av detta anslag, då måste man finna, att dessa statsanslag
äro alldeles otillräckliga, såsom jag för min ringa del här sökt
påvisa. Det torde icke vara lyckligt för landet, att man drar ut på
lösningen av dessa vägfrågor i en så oändlig grad, då deras lösande
säkerligen är ett stort intresse både för produktionen och för utvecklingen
i övrigt inom landet.

Jag vill ha sagt dessa ord endast för att motivera min ståndpunkt
ifraga om den motion, vi framfört här i denna kammare. Jag
skall dock, herr talman, inskränka mig därtill och icke framställa något
yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
punkt hemställt.

Punkterna 12—16.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 17.

Lades till handlingarna.

Punkterna 18—20.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21.

Lades till handlingarna.

Punkterna 22—35.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 36.

Lades till handlingarna.

Onsdagen den ^5 februari.

5

Nr 1«.

Punkterna 37—41.

Vad utskottet ''hemställt bifölls.

Punkten 42.

Lades till handlingarna.

Punkterna 43—45.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 46.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att för fortsättande av Anslag till
arbetena med en allmän utredning rörande Sveriges inre vattenvägar/or^uireJpå
extra stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 80,000 g^a inn
kronor. , vattenvägar.

Utskottet hade i nu förevarande punkt av angivna skal hemställt,
att riksdagen måtte för slutförande av arbetena med nu pågående
utredning rörande vissa av Sveriges inre vattenvägar pa extra
stat för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor.

Herr statsrådet Holmquist: Herr greve och talman, mina herrar!
Såsom departementschef har jag ju glädjen att konstatera, att
statsutskottet visat en stor välvilja vid behandlingen av den nu föreliggande
huvudtiteln. Den punkt, som emellertid alldeles särskilt har
föranlett mig att uppträda, är just den nu föredragna.

Statsutskottet har visserligen ansett nödigt, att medel beredas till
slutförande av nu pågående undersökningar rörande vissa av våra inre
vattenvägar, men däremot har statsutskottet avstyrkt anvisandet av
anslag för den ifrågasatta allmänna utredningen rörande vårt kanalväsen.

Det var på framställning av Kungl. Maj:t, som riksdagen år
1916 beslöt att lämna bifall till åtgärder för verkställandet av en allmän
utredning rörande Sveriges inre vattenvägar. Med en sådan utredning
avsågs, såsom framgår av dåvarande chefens för civildepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1916, att ernå ett
enhetligt bedömande av riktlinjerna för vara inre vattenvägars utveckling.
Till en början borde dock utredningen, heter det, begränsas till
vissa viktigare kanalföretag, nämligen Göta kanal och det vattenvägssystem,
som har mera direkt sammanhang med yänern och Mälaren.
Inom ramen av denna undersökning folie da även frågan om
förbättring av vattenförbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren och
mellan denna senare sjö och Vänern eller Vättern samt av Ströms holms

kanal. .

Kanalkommissionen, som har dessa utredningar sig förelagda, vantar
nu att kunna slutföra det sålunda angivna första utredmngsprogrammet
under loppet av nästkommande ar. Under senare delen .av
1921 borde enligt Kungl. Maj:ts mening den mera allmänna, enhetliga
utredningen av de inre vattenvägarna pabörjas. Denna utredning är,

Kr 16. 6

Onsdagen den 25 februari.

fnrbmu9 \lUi sasom herrarna av de föreliggande handlingarna redan torde känna till.

rörande avsedd ,att bestå i en inventering av samtliga våra vattendrag och de
Sveriges inre sträckningar för konstgjorda kanaler, som kunna komma i fråga i och
vattenvägar, för ett bedömande av vilka vattendrag, som inom överskådlig framtid
(Forte.) kunna och böra kanaliseras för varutransporter, samt huruvida någon
eller några av de ifrågasatta konstgjorda kanalerna böra komma till
utförande.

Statsutskottet har nu funnit sig böra avstyrka anvisandet av
anslag för denna allmänna utredning rörande vårt kanalväsen.

Det är nu att märka, och jag tillåter mig att alldeles särskilt
betona detta förhållande, att denna allmänna utredning var avsedd att
utföras i mycket schematisk form, i det den skulle bestå däri, att på
en karta över landet endast skulle efter en okulär besiktning av möjligheterna
för de respektive farledsföretagens tekniska och ekonomiska
utförande markeras de farledsföretag, som kunde ifrågasättas, samt
angivas den normaltyp enligt av kanalkommissionen utarbetade normalbestämmelser,
som lämpligen borde för de olika farledsföretagen
tillämpas.

Även om, såsom utskottet säger, nuvarande tidsförhållanden i regel
nödvändiggöra ett undanskjutande av anläggningsfrågor av ifrågavarande
slag till en oviss framtida tidpunkt, måste dock beaktas, att
vattenvägarnas stora betydelse såsom transportvägar för särskilt massgods
är såväl hos oss som i andra kulturländer erkänd. Medan dock
hos osso— om man undantager Trollhätte kanals ombyggnad och den
nu pågående ombyggnaden av Södertälje kanal — intet gjorts sedan
mitten av förra seklet att förbättra vårt gammalmodiga vattenvägssystem
eller att skapa nya vattenvägar, har i andra länder så mycket
mera åstadkommits på detta område. Det storartade kanalsystem, som
under vår tid växt fram i Tyskland, torde vara mera allmänt känt, och
även i många andra länder hava under senare tider betydelsefulla vattenkommunikationer
skapats. Intresset för åstadkommandet av ett
enhetligt vattenvägssystem är också överallt stort, och såväl i Tyskland
och Österrike som i Frankrike, Italien, England och Amerika
finnas dylika kanalplaner utarbetade eller har ifrågasatts att genom
särskilda kommissioner åvägabringas. Huru betydelsefulla vattenvägsfrågor
i allmänhet anses vara, framgår även av de många bestämmelser
rörande administration och utförande av dylika frågor, som innefattas
i fredstraktaten.

Det kan därför ifrågasättas, huruvida den tid verkligen är så
långt avlägsen, då även Sverige, som med sina talrika sjöar och sina
djupt in i landet förande floder mer än de flesta länder äger förutsättningar
att förskaffa sig ett förmånligt vattenvägssystem, bör tillgodogöra
sig de förutsättningar i förevarande avseende, som naturen
anvisat. Med hänsyn härtill kan det givetvis icke vara annat än klokt
att i god tid skaffa sig en översikt — om än mycket schematisk -—
över de möjligheter i avseende på vattenkommunikationer, som vårt
land äger.

Det torde därjämte fa anses så mycket mera förtänksamt att un -

Onsdagen clen 25 feliruari.

Nr 16.

der deri närmaste tiden åvägabringa en utredning^
enligt kanalkommissionens

härutinnan, som

det Anslag till
utred -

minne redan verkställda utredningar visat sig, att

de nva vattenviigar, som i vårt land kunna ifrågasättas till utlörande, sverige» inre

’ • ’ '' 1 -1-"1 vattenvägar.

(Korta.)

i ett flertal fall böra — av kostnads- och traiikekonomiska skal
framdragas längs våra floder och det på sådant sätt, att dessa medelst
dammanläggningar regleras och omskapas till sammanhängande,
lugnt flytande farleder. Det sätt, varpa dessa regleringar böra ske,
sammanfaller emellertid icke alltid med det sätt för respektive floders
reglering, som med hänsyn till kraftutvinningen i vattenfallen låmplio*en
bör liga ruin. En lör såväl sjöfarten som kraftutvinningen tampfig
reglering av våra floder kan därför merendels endast ernås genom
kompromiss. Det måste ju nämligen få anses mindre förtänksamt att
verkställa flod regleringar med hänsyn till det ena av nämnda intressen
utan att taga hänsyn jämväl till det andra.

Det kan också pekas på några fall, då nu nämnda spörsmål redan
varit aktuella. Så är fallet såväl i fråga om de planer, som nu äro
å bane att reglera Motala ström ovanför Roxen för anläggande av en
kraftstation i samband med statsbanornas elektrifiering, som i fråga
om den nu aktuella planen att samla och bättre utnyttja den i privat
ägo varande vattenkraften vid Kimstad, Skärblacka och Ljus fors mellan
Roxen och Glan. I förra fallet har ett samarbete mellan vattenfallsstyrelsen
och kanalkommissionen fört till, att en kraftstation kan
förläggas och utföras så, att ett framtida framdragande av en farled
längs Motala ström icke omöjliggöres, på samma gång som kraf tf örotaget
icke betungas med några kostnader för farledsföretaget. I senare
fallet har mellan kanalkommissionen och de enskilda vattenkraftsägarna
preliminär överenskommelse träffats om ett sadant samlande av
vattenkraften i de tre nämnda vattenfallen och en sådan förläggning av
den kraftstation, som under närmaste tiden är avsedd att utföras, att
framdeles, om så visar sig önskvärt, en farled kan framdragas i Motala
ström förbi de ifrågavarande fallen på det lämpligaste sätt, som
över huvud taget kan ifragasättas.

Att under närmaste åren många sådana fall kunna framkomma,

torde vara alldeles påtagligt.

Men även i andra avseenden kan det vara nyttigt att äga klarhet
om, huruvida farledsintressen längs våra floder kunna förefinnas.
I de fall, då det gäller att framdraga järnvägar eller landsvägar över
en flod och detta skall ske medelst vidlyftiga och dyrbara broar,
som böra äga lång livslängd, är det givetvis till synnerligen stor
fördel att äga kännedom om, huruvida och på vad sätt floden i fråga
en gång kan komma att kanaliseras för farledsändamål. År så fallet,
så kan”och bör det givetvis sättas i fråga att förlägga och anordna
broarna på ett sådant sätt, att farleden ej .omöjliggöres eller bronsen
gång måste slopas. Säkert är att. om vid framdragandet av våra
järnvägar hänsyn tagits till landets farleder i högre grad än nu
i ett flertal fall skett, många nu befintliga, för båda kommunikation
sslag en synnerligen besvärliga brokorsningar kunnat i avsevärd

grad förbättras.

Mr IB. 8

Onsdagen den 25 februari.

fortsatt9utred- n7ttlgt £et allts.a far anses vara för landet att till sitt

ning rörande lorjogancle^ äga en förteckning över de farleder, som en gång kunna
Sveriges inre sättas i fråga till utförande, torde vara uppenbart. Icke minst nyt»attenvägar.
tigt torde det därjämte vara att genom allvarlig utredning kunna
or •» utrangera och från dagordningen avföra sådana farleds!öretag, som
sakna förutsättningar att kunna realiseras. Såsom exempel kan nämnas,
att kanalkommissionen anser sig kunna avvis i tanken på genomförandet
av den s. k. Svea kanai, åtminstone med större mått,
på sträckan Hjälmaren och Vänern eller Vättern. Det arbete med
upprättandet av en dylik förteckning, som av Kungl. Maj:t ifrågasatts,
kan av kanalkommissionen verkställas på en tid, som icke
behöver överstiga tva ar. Da kommissionen förfogar över krafter,
som äro i förevarande frågor fullt tränade, kan utredningen verkställas
utan all onödig tidsutdräkt. Det torde väl för övrigt icke
få anses förenligt med god hushållning att icke draga den nytta
av den i ämnet särskilt uppfostrade personal, som finnes tillgänglig,
och icke låta kanalkommissionens arbeten slutföras, till ett enhetligt
helt, utan avbryta arbetet och skingra det goda material, som med
störa kostnader blivit sammanbragt.

Med hänsyn till vad statsutskottet anfört om att ingen plan
för den allmänna utredningen blivit för riksdagen framlagd, tillåter
jag mig uttrycka den förhoppningen, att om eu sådan närmare
motiverad plan längre fram utarbetas, riksdagen måtte ånyo välvilligt
upptaga fragan om beviljande av anslag för planens genomförande.

Jag har endast ett par ord ytterligare att tillägga, nämligen
rörande den andra delen av fragan eller slutförandet av kommissionens
arbeten.

Huruvida det belopp av 40,000 kronor, som utskottet tillstyrker
att under ar 1921 utgå för slutförandet av det första programmet
för kanalutredningarna, kan befinnas tillräckligt, är icke möjligt
att nu jned full säkerhet säga. Utredningen måste i varje fall
föras, sa långt, att den jämväl kommer att omfatta de spörsmål,
för vilkas behandling bidrag lämnats av kommuner, korporationer
och enskilda. Det bör efter min uppfattning jämväl påpekas, att
kanalkommissionen för år 1921 hemställt om ett anslag av 100,000
kronor och att Kungl. Maj:t nedsatt detta belopp till 80,000 kronor.
Då det givetvis icke kan vara lämpligt att avklippa arbetena, när
de 40,000 kronorna tagit slut, borde, även om nu ej större anslag
beviljas, möjligheten stå öppen att för en ändamålsenlig avslutning
av kommissionens arbeten erhålla nödigt fyllnadsbelopp.

Att slutligen kommissionens arbeten dragit längre tid än som
måhända från början beräknats, har delvis sin grund däri, att kommissionens
arbete på grund av särskilda uppdrag utökats utöver det
ursprungliga programmet och att de oerhört stegrade kostnaderna
på alla områden nödvändiggjort eu något långsammare takt än den
ursprungligen avsedda för att få de beviljade anslagen att räcka
till.

Onsdagen den 25 felirnnri.

2 Nr 1<>.

Jag har endast, herr greve och talman, i anledning av utskottets
uttalande velat i protokollet få detta mitt yttrande intaget. ning rörande

Sveriges inre.

Harr vice talmannen: Herr talman, mina herrar! Med vattenvägar.
anledning av det yttrande, herr statsrådet här haft, skall jag be

att få säga några ord. _

Statsutskottet bar på intet sätt underskattat vattenvägarnas betydelse
för Sverige, men statsutskottets ledamöter ha, utom vad de
kunnat läsa sig till i årets statsverksproposition, även varit i tillfälle
att inhämta en del upplysningar genom att personligen sätta
sig i förbindelse med ledaren för kanalkommissionen; och det är pa
grund av vad statsutskottet därvid inhämtat som statsutskottet
kommit till det resultat, som här föreligger. . .

Det kan visserligen vara sant, att när denna kanalkommission
kom till, den möjligen fick ett program, som var så pass omfattande
isom herr statsrådet här angivit, men huvudsakligen. avsag
ju denna utredning att undersöka frågorna om en modernisering
av Göta kanal och möjligheterna till utveckling av det vattenvägssystem,
som har mera direkt sammanhang med Vänern och Mälaren.

Nu är ju detta undersökningsarbete i det närmaste fullbordat,
och dess resultat kommer under årets lopp att föreligga i form av
en utredning rörande såväl Göta kanal som farleden mellan Mälaren
och Hjälmaren liksom även rörande Strömsholms och Nyköpings
kanal. Därmed är ju en rätt betydelsefull utredning verkställd,
och med hänsyn till alla de krav som nu ställas med avseende
å landsvägar, järnvägar och även vattenvägar, får man väl
tänka sig i alla fall att, sådant det statsfinansiella läget för närvarande
är, anordnandet av nya kanaler blir skjutet långt bort. i
framtiden. Under sådana förhållanden bär statsutskottet för sin
del icke kunna! inse vikten och betydelsen av att redan nu fa den
schematiska översikt över de vattenvägar, som möjligen någon gång
i framtiden kunna åstadkommas inom landet. Det. är ju endast,
en okulärbesiktning det är fråga om, och det säger sig självt, att i
den mån krav ställas på nya vattenvägar, blir det möjligt att för
varje gång lokalt undersöka förhållandena, och det synes mig icke
otroligt, att de lokala intressena i vissa fall kunna taga hand om
dessa frågor. Det är också fullkomligt tänkbart, att med de institutioner,
som redan finnas, i varje särskilt fall en undersökning
kan göras, utan att man därför behöver ha eu kanalkommission
I)östä01ld6

Det är naturligtvis dessa omständigheter, som gjort, att man
Varit tveksam att nu låta kanalkommissionens arbete utsträckas
till att åstadkomma en sådan där allmän översikt över möjligheterna
till utveckling av våra vattenvägar och att uppgöra en enhetlig plan
härför. Det ”finnes ju en viss tendens, att vissa kommissioner, som
tillsättas, bliva av den bestående art, att de snart taga formen av ett
särskilt litet verk för sig.

Nr 10. 10

Onsdagen den 25 febrnari.

(Forts.)

MtZu^JtrL Vad n''u sJ’älva anslagsfrågan beträffar, vill jag dessutom fästa
ning rörande uppniärksanihoiöii pa, att till 1919 ars riksdag hade kanalkominisSveriges
inre sionen hemställt om ett anslag av 120,000 kronor för att som den
vattenvagar. Sager, fullborda det uppdrag, den då hade. Dåvarande departementschefen
nedprutade anslaget till 80,000 kronor. När nu statsutskottet
tillstyrkt, att kanalkomimissionen skall få till sitt förfogande
40,000 kronor, är ju detta alltså i full överensstämmelse med vad
kanalkommissionen både begärt för att slutföra det uppdrag, som
den ansåg sig ha fått, åtminstone enligt de uppgifter, som förelågo
vid förra årets riksdag.

Det är på dessa skäl jag ber att få yrka bifall till statsutskottets
hemställan i denna punkt.

• , o ^''^''er härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i nu
ifrågavarande punkt hemställt.

Punkterna 47—56.

Vad utskottet hemställt bifölls.

riksbankens Föredrogs anyo bankoutskottets utlåtande nr 4, i anledning av
sedelutgiv- Kungl. Maj:ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutmngsrätt.
givningsrätt.

§ 6 i lagen för Sveriges riksbank den 12 -maj 1897 hade enligt
lag den 25 maj 1915 följande lydelse:

»Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras
av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad,
som i § 8 sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratjugufem
miljoner kronor.

Om sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare
högst etthundratjugufem miljoner kronor; åliggande det fullmäktige
i riksbanken att, sa snart ske kan, ur den allmänna rörelsen
indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda
medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits.»

I en till riksdagen den 6 februari 1920 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 75, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken
finge för tiden till den 1 mars 1921 begagna den i 6 § andra stycket
av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda rätten
att utgiva sadlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner
kronor utöver vad som funnes angivet i första stycket av
samma paragraf.

. Utskottet hade i nu föredragna utlåtande hemställt, att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 75 måtte av riksdagen bifallas.

Onsdagen den 25 februari.

11 Nr Ifi.

Herr örne: Horr talman, mina herrar! Jag har intet annat ”Ja6anfc«MV
yrkande att göra än om bifall till utskottets hemställan, som inne- tedehugi»-

fattar ett bifall till Kung!. Maj:ts proposition i ämnet. _ ningmätt.

Jag har emellertid, då det i utskottsutlatandet icke särskilt (Forts.)
betonas, ansett, det vara av en viss betydelse att i kammaren uttalas
den synnerliga angelägenheten av att ifrån riksbanksledningens sida
göres allt vad på den ankommer för att nedbringa den fortfarande
abnormt stora tillgången på betalningsmedel i landet. Det synes
mig att ett fortsatt överflöd på betalningsmedel innebär^ mycket
allvarliga faror såväl för vårt ekonomiska liv som, det vagar jag
säga, för den allmänna moralen i landet, vilken i hög grad lider
av de egenartade förhållanden, som ratt pa detta område under hela
kristiden. Jag hoppas, att »de synnerligen ovissa förhållanden»,
som utskottet åberopat, måtte, i den man de äro att hänföra till
riksbankens ledning, måtte bliva något säkrare under den närmaste
framtiden.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Eöredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd
med erläggande av ränta å annuitet a statslån för järnvägsanläggning
mellan Gånghester och Ulricehamn;

nr 7, angående utbetalning av förskott i avräkning å tillfälligt
arvodestillägg åt tjänstemän och vaktbetjänte hos riksdagens kamrar
och utskott; samt

nr 8, angående arvode för upprättande av register över riksdagstrycket
vid 1919 års urtima riksdag.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 16, i anledning av väokt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utredning i visst syfte rörande s. k. socken- eller distriktsmagasinsf
onder; _ _ _

nr 17, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående utfärdande av instruktion med angivet innehåll för domänstyrelsen;
_ _ o . . . .

nr 18, i anledning av väckt motion angående revision i visst syfte
av gällande författningar rörande häradsallmänningar och andra genom
kronans försorg tillkomna allmänningsskogar; samt

Nr 16. 12

Onsdagen den 25 februari.

nr 19, i anledning; av väckta motioner om vissa ändringar i lagen
om enskilda vägar på landet.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

MtntZ IT Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 20, i anledning
rande vård avav yäc^ta motioner om åvägabringande av förslag till en på vissa
enskildes sko■ angivna grunder byggd ny lagstiftning rörande vård av enskildes
gar m. m. skogar samt om skrivelse till Kungl. Maj :t angående utredning och
förslag i fråga om en lag om uthålligt skogsbruk beträffande enskilda
skogar.

Jord.bruksutskottet hade till behandling i ett sammanhang förena
f t två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner,
nämligen:

1 :o) nr 140, i första kammaren, av herr Lindhagen, som yrkat, att
riksdagen ville hemställa, att regeringen, utan avseende å skogslagstiftningskommitténs
uppfattning, måtte snarast möjligt för riksdadagen
framlägga förslag till ny lagstiftning rörande vård av enskildes
skogar, byggd i sin grundsyftning på rationell skogshushållning efter
hushållningsplan (uthållighetsbruk) och med iakttagande att sådan
skogsvård, fullständigt genomfördes för skogar av mera betydande
omfattning; samt

2:o) nr 195, i andra kammaren, av herr Ander, som hemställt, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att det
täcktes Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för utredning och förslag
rörande lag om uthålligt skogsbruk för alla enskilda skogar under
kontroll av offentlig myndighet och därvid med skyldighet att följa
av nämnda myndighet, fastställd avverkningsplan och åtnjuta förmånen
av samma myndighets kontroll avseende främst bevarande och
höjande av fastigheternas skogskapital.

Utskottet hade i föreliggande utlåtande av angiven orsak hemställt,
att förevarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas.

Herr Lindhagen: Hem talman! Tyvärr är jag så hes, att
jag icke kan göra mig hörd, men det allra värsta är, att jag försummat
att närvara vid föredragningen av jordbruksutskottets utlåtande
nr 18, rörande vilket jag egentligen skulle hållit ett anförande.
Emellertid, kam ju även den sak, varom detta utskottsutlåtande
handlar, tjäna som utgångspunkt för några erinringar om
jordbruksutskottets utlåtanden i bägge ifrågavarande avseenden.

Uti klämmarna till mina båda bär ifrågavarande motioner har
jag uppställt och preciserat bestämda krav i vissa avseenden — krav,
som jag anser förtjäna det allra största beaktande. Härpå har
jordbruksutskottet i bägge fallen svarat, såsom det mer och mer
blivit vanligt inom riksförsamlingen, att eftersom saken varit föremål
för behandling av två kungl. kommittéer, finnes det icke någon

Onsdagen den *io februari.

13 Nr !«.

anledning för riksdagen att taga den ringaste befattning med någon- A™i''n™J ^
dera frågan, förrän Kungl. Maj it avgivit utlåtande i ämnet. rand™vård a*

Nu har jag emellertid i min motion fäst uppmärksamheten på, enskildes tkflått
kommittén i den förra frågan uttryckligen tagit avstånd från gar m. m.
just det yrkande, som gjorts i motionen. Vad är då detta för ett (Fort»-)
svar av utskottet? Utskottet hade val då snarare hälft anledning
att tillstyrka riksdagen att bilda sig en egen uppfattning i saken och,
om riksdagen gillar motionärens mening, skriva till regeringen
och begära, att kommitténs synpunkter icke måtte läggas till grund
för en blivande lagstiftning. Men i stället svarar utskottet på det
sätt, att utskottet fäster uppmärksamheten på, att kommittén meddelat
utlåtande i dessa saker, men utskottet säger icke, vad detta
utlåtande innehåller. Det tyckes vara alldeles nog, att kommittén
bara sagt någonting. Om detta alldeles strider mot motionen, gör
ingenting, bara kommittén yrkat någonting, skall riksdagen icke
alls inlåta sig på saken utan avvakta vad regeringen i nåder tänker
göra.

Jag har i min nu behandlade motion yrkat, att man skall övergå
till uthållighetsbruk beträffande enskilda skogar, i den mån det
låter sig göra och således särskilt beträffande alla stora skogar.

Andra kammaren har tre gånger bifallit av mig väokta motioner
i detta syfte. Sedan bär tillsatts en kungl. kommitté, och då måste
man tiga. Efter nio års arbete bär denna kommitté framlagt ett
förslag, som står kvar på de gamla ståndpunkterna. Det kan då
icke vara underligt, om man tager upp sina gamla strävanden och
söker få gehör för densamma hos statsmakterna. .

Kommittén har stannat vid återväxtlagen och icke föreslagit uthållighetsbruk
å skogar av större omfattning. Motionären begär,
att riksdagen skall skriva till regeringen och säga: Vi önska,

att principen om återväxt kompletteras med uthållighetsbruk åtminstone
på de större skogarna. Då svarar utskottet, att utskottet,
behjärtar motionens syfte, men då frågan kommer under
omprövning i sammanhang med det förslag till ny lagstiftning
angående vården av enskilda skogar m. m., som Kungl. Maj:t
— på grundvalen av skogslagstiftningskoimmitténs utredning —

1orde komma att för riksdagen framlägga, så behövs ingen skrivelse.

Man behjärtar syftet med motionen, men man säger, att Kungl Maj :t
kommer att, på grundval av skogslagstiftningskommitténs utredning,
som icke behjärtar motionens syfte, framlägga förslag, och
därför avstyrker man motionen.

Denna företeelse, som inom riksdagen på senare tider blivit
vanlig, har en stor principiell betydelse. Det är nämligen fråga om,
huruvida det s. k. parlamentariska styrelsesättet skall urarta på
ett så oerhört sätt, att riksdagen skall vara regeringens knektehåll, en
ödmjuk tjänare, som icke har någon annan mening än majoritetens
egen nådiga regering, på vilket det ankommer att säga, vad som skall
tänkas och tyckas. Förr i världen, då vi icke hade något parlamenta -

Nr 16. 14

Onsdagen den 25 februari.

stift la-J'' styrelsesätt utan en ämbete mannaregering, var det oupphörliga
rtnciriärdav konflikter mellan enrådiga departementschefer och andra kammarens
enskildes sko- partiledare; då var det liksom luft i luckan i andra kammaren. Då
gar m. m. säde man ifrån i alla möjliga avseenden, vad man tyckte, och skrev
(Forts.) också om detsamma. Men nu, Grad bevars, sedan majoriteten fått
sin egen regering och regeringen bär sin egen majoritet, styres landet
icke längre som förut av två herrar utan av två ödmjuka tjänare.

Ingenting mänskligt undgår att ha två sidor, och det parlamentariska
styrelsesättet, som skulle vara så utomordentligt bra
•och komma med en flik av det tusenåriga riket, vad har det lett
•till? Jo, en ny byråkrati, ett nytt förtryck, som är lika oerhört
som det gamla och som fullkomligt underkuvat riksdagen, som
mer och mer förvandlas till ren boskap.

Herr talman! Jag kan icke förstå, att, när en motionär begär,
att riksdagen skall uttala sig för en annan grund för skogslagstiftningen
än den, som en av regeringen tillsatt kommitté uttalat
sig för, riksdagen då skall säga: Eftersom kommittén avgivit
ett utlåtande och vi ''för närvarande icke intressera oss för vad
detta utlåtande innehåller utan böra avvakta, vad Kungl. Maj:t i
nåder tänker föreslå, så avslå vi motionärens hemställan. Vad
tjänar det då till att svenska folket väljer representanter, som skola
företräda meningar på djupen och i levande livet och föra fram
dessa till höga vederbörande, vilka icke själva kunna tänka på allt
och, i den mån de hinna upp på den stora stegen, komma så långt
ifrån det levande livet, att de även behöva påminnelser.

Under sådana förhållanden ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till min motion.

Greve Wachtmeister: Den ärade motionären har varit

synnerligen onådig mot och skarpt kritiserat jordbruksutskottet,
därför att detsamma icke ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att
besvära Kungl. Maj:t i ett ärende, som för närvarande är på Kungl.
Maj ds prövning beroende. Emellertid är det ju endast en gammal
praxis, som utskottet härvid följt. Det är motionärens ovedersägliga
rättighet att giva uttryck åt sin uppfattning om värdet av
denna praxis, men lilja ovedersäglig är utskottets, kammarens
och riksdagens rätt att ha sin uppfattning, även om
denna skulle divergera mot den föregående ärade talarens.
Den ärade motionären måste väl ändå medgiva, att det är
oegentlig! och i viss mån ett slöseri med statens medel, att man
först tillsätter en kungl. kommitté och att riksdagen sedan skall
bestämma sin ståndpunkt utan att ha fått tillfälle att taga del av
den utredning, som denna kommitté åstadkommit. Den ärade motionären
säger visserligen, att han åtminstone känner det resultat,
till vilket denna kommitté kommit, men huru många av riksdagens
ledamöter ha månne .denna kännedom, och i all synnerhet, huru

Onsdagen den k25 februari.

15 Nr tf.

många ha väl tagit del av de motiv, som av denna kommitté anförts Anv- *''■> taf''
iför det resultat, t il 1 vilket den kommit. rand* ''vård □»

Herr greve och talman! Jag iber att få yrka bifall till utskottets enskildes ekohemställan.
9ar m■ m (Forts.

)

Herr Lindhagen: Nu blir det allt värre och värre. Såsom
vi hört av den siste ärade talarens anförande skulle riksdagens ledamöter
icke ens ha förmåga att läsa igenom ett kommittébetänkande och
se, om detsamma överensstämmer med deras egna åsikter, utan betänkandet
skulle, då det en gång kommer, proppas i dem, liksom man
proppar någonting i småbarn. Det kommittébetänkande, som det här
är fråga om, är tryckt och av mig åberopat, och det hade därför varit
utskottets plikt att taga del av detsamma. Nu ha vi fått höra, att den
parlamentariska politiken lett ända därhän, att man icke ens har
förmåga att titta i ett kungl. kommittébetänkande, förrän Kungen i
nåder stigit ned från sin tron och framlagt, vad han har för uppfattning
om detsamma.

Det är förunderligt, huru lätt det i sådana här frågor är för den
gamla herremakten att få till stånd ett enhälligt utskottsutlåtande och
att få alla socialdemokratiska ledamöter av utskottet med sig om sin
uppfattning av parlamentarismen och trampa rent folkliga krav under
fotterna. Så t. ex. stadgades i 1734 års lag, att de fattigaste skulle
i främsta rummet få del av häradsallmänningars avkastning, vilket
1866 års förordning vände om. Och vidare hade det yrkats, att delägare
skulle ha lika rösträtt vid behandlingen av häradsallmänningars
förvaltning, i stället för att de rikaste och de stora industriella bolagen
skola ha det största röstetalet. Om sådant skall riksdagen icke
alls ha någon mening om förr än regeringen framlagt ett förslag och
vi stå inför ett enligt all erfarenhet så gott som orubbligt fullbordat
faktum.

Herr talmannen: Jag tillåter mig hemställa till den ärade
talaren, att han måtte hålla sig till det ärende, som här föreligger.

Herr Lindhagen: Ja, det rör precis samma sak, det är nämligen
fråga om ett kommittébetänkande även här, och jag tager detsamma
till belysning på vad jag nyss nämnde. Det rör alldeles samma
sak. Man måste se till, att icke genom jobberi och annat själva skogskapitalet
ruineras på våra förnämsta skogar, och man begär att så
skyndsamt som möjligt få en lagstiftning emot detta. Men då heter
det: Nej, det skola vi icke nu tänka på; man får se vad regeringen
tycker. Och har den kommittén sagt, att det är bra som det är, bry
vi oss inte heller om det. Det är lätt och behagligt för dem som äga
de stora skogarna att komma med sådana undanflykter; men varför
skola socialdemokraterna alltid gå i ledband av dessa? Det bevisar,
att socialdemokratien, när allt kommer omkring, icke kommer att medföra
den förnyelse, som folket begär, utan endast en ny byråkrati.

»r 16. 16

Onsdagen den 25 februari.

Ang. ny lagstiftning
rörande
vård av
enskildes skogar
m. m.
(Forts.)

Herr Ericsson, Aaby: Herr greve och talman! Jag är fullt
övertygad, att den ärade motionären varit ledd av de allra bästa avsikter,
både när lian avgivit denna motion och en hel mängd andra
motioner, och det är utom allt tvivel, att hans önskemål om uthålligt
skogsbruk är en sak, som vi alla, som sätta värde på Sveriges naturtillgångar,
äro varmt intresserade för. Men den ärade motionären får
ursäkta, att vi, som verkligen, i motsats till vad den ärade motionären
tyckes tro, hava sett och tagit del av kommittébetänkandet — inom
parentes vill jag säga, att motionären själv erkänner, att den ena
hälften, ordförandens reservation i denna kommitté icke ännu föreligger
— finna mera förstånd, skäl och klokhet i kommittébetänkandet än
i motionen. Och jag vill upplysa den ärade motionären, att för den
som vet, vad som menas med uthålligt skogsbruk, är det en sak, som
beror av så ytterst skiftande förhållanden, olikheter i skogsmark och
andra omständigheter, att det ingalunda är en så lättvindig sak, som
den ärade motionären tycks tro. Det ha alla, som förstå saken insett,
och vi, som tro oss hava litet omdöme i denna fråga, ha också gillat
deras uppfattning. Och är det så underligt, om vi fästa oss mer vid
de sakkunnigas utlåtande i dessa frågor än vid den motion, som bland
annat innehåller en passus sådan som denna: »Ljus, värme, bostadsmöjligheter,
jordbruk och utkomst förrinna.» Det är icke litet — som
förrinner, mina herrar. Det är en väldig ström, vartill jag icke känner
någon annan motsvarighet än, om jag skall vara uppriktig, herr Lindhagens
motionsflod. Men härefter säger herr Lindhagen något, som
jag satt tre stora frågetecken för. I nästföljande punkt om allt detta
storslagna, som förrinner, heter det: »De andliga vidderna försvinna.»
— Vad menar den ärade motionären? Är det tänkbart, att han satt
dit det för att få ett rim på »förrinna» — »försvinna»? Man rimmar
ju i poesi, men en motion är väl en mera ovanlig plats för sådant.
Möjligen är det meningen, att bland de andliga vidderna också,
skall få räknas det sunda förståndet — och det tycker jag att man
bör göra — och menar den ärade motionären, att det är det som förrinner,
då kan jag icke neka till, att han har i viss män rätt i vad
som rör innehållet i denna moion.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Lindhagen: Jag skall icke diskutera med den föregående
talaren om de andliga vidderna, ty det framgår av hans anförande,
att han själv ej har några sådana, och då begriper han det icke. Jag
skall däremot tala om den skogsfråga, som här föreligger.

Nu fingo vi höra ännu något nytt. Utskottet säger, att vi icke
alls skola inlåta oss på saken, förrän Kungl. Maj:t kommit fram med
förslag. Nu föll den siste talaren ur rollen och yppar, att utskottet
gillar kommittébetänkandenas mening i sak och ogillar motionärens
mening i sak. Ja, det var något helt annat; det kan jag förstå. Det
är en prövning i sak, man då ingår på, men det har icke skrivits i utlåtandet,
utan där står, att man icke skall ingå i prövning alls.

Jag förstår mycket väl, att herr Aaby Ericsson är förtjust i båda

Onsdagen ilen 25 februari.

17 Nr 16.

dessa betänkanden; det är alldeles hans politiska åskådning. Det är Ang. ny lagden
finten, som ligger bakom, att han lurat de beskedliga socialdernokratiska
medlemmarna att gå med på utskottets utlåtande och att tro, enskildes skoatt
det bara är en ödmjuk honnör för deras egen regering till på köpet, gar m. m.
fastän där bara sitta tre socialdemokrater. Jo jag tackar jag, där ser (Forts.''
man. hur det förhåller sig.

Herr Ericsson, A a b y: Endast ett ord. Jag måste ytterligare
fästa den ärade motionärens uppmärksamhet på, att hela kommittébetänkandet
icke föreligger. Är det då rimligt att begära, att utskottet
nu skall taga ställning till ett kommittébetänkande, som endast utkommit
med en del, under det den andra delen, som lär utgöra ordförandens
reservation, ännu icke föreligger? Är det då icke i de andliga viddernas
—- som jag saknade — d. v. s. det sunda förnuftets namn och
enligt riksdagspraxis riktigare att vänta, tills hela kommittébetänkandet,
belyst av Kungl. Maj:ts förslag, föreligger?

Herr Lindhagen: Ja, herr talman, nu ha vi fått höra en

fjärde ståndpunkt. Nyss sades det av utskottets vice ordförande, att
utskottet själv prövat saken och tyckt, att det var mycket bra, som
kommittén föreslagit. Nu har det icke gjort det igen, utan tvärtom
uppskjutit sin eftertanke, därför att ordföranden icke avgivit sitt
betänkande. Ja, det är underligt med detta kommittébetänkande.

Det består av två delar; den ena delen har utkommit för jag tror ett
år sedan och innehåller kommitténs utlåtande, men den andra delen,
som skall innehålla ordförandens reservation, har ännu icke utkommit.
Vid sådant förhållande får verkligen denne ordförande finna
sig i, att vi icke vänta på hans skriverier, utan hålla oss till det
avgivna betänkandet, såsom det vi skola rätta oss efter. Men
bär rör man sig fram och tillbaka, än är det si och än är det så. Herr
Ericsson fann ärendets behandling bra. Han får vad han tycker bäst
om, och de andra bli lurade.

Herr Träff: Jag skulle vilja säga några ord till herr Lindhagen
med anledning av, att han tycktes vända sig mot socialdemokraterna
i detta utskott.

Det är med mig som med herr Lindhagen, att jag är förkyld och litet
hes för tillfället, men jag vill bara säga lionom, att det ligger vä 1
ändå något förnuftigt i det resonemang, som förts, att man icke skall
begära en ny skrivelse till Kungl. Maj:t, när en utredning kommer
att föreligga i så nära framtid, som här faktiskt är fallet. Jag tror,
att kammarens ledamöter skola behjärta en sådan ståndpunkt, som
även vi socialdemokrater i detta fall intagit, att vi ställa oss avvaktande,
tills det ögonblick, när denna utredning från kommittén kommer.
För övrigt bär ju herr Lindhagen en ny möjlighet att framkomma
med förslag vid det tillfälle, när man konstaterat, vad detta
kommittébetänkande innehåller. Jag har för min del varit med om
behandlingen av detta ärende, men jag ansåg, som sagt, att det ligger
Forsta kammarens protokoll 1930. Nr 10. 2

Nr 16. 18 Onsdagen den 25 februari.

IT förnnf;..i ''''Jenna tankegång att låta ärendet vila, tills den fulla utredrande
vård av |ngen föreligger. När man kan tänka sig, efter de upplysningar som
enskildes sko- lämnats, att detta åtminstone till nästa riksdag kan ske, vore det
fjär rn. m. val meningslöst att nu besluta en ny skrivelse.

(Forte.)

^ Herr Li ndh a g e n: När andra kammaren tre gånger förut behandlade
förslag till en liknande skrivelse, förelåg inget som helst
kommittébetänkande. Den tidens människor kunde på grund av sin
egen livserfarenhet och sitt sunda förnuft bilda sig en mening om föreliggande
frågor utan vare sig kommittébetänkanden eller kungliga
propositioner. Den nuvarande generationen tyckes däremot behöva
mycket, mycket undervisning för att över huvud kunna få någon mening
alls hven om de frågor, som äro mest närliggande. Icke kan
det ligga något förnuft häri från riksdagens sida. Åtminstone kan
jag ej tänka mig annat än att socialdemokraterna gilla de synpunkter
i huvudsak, som jag uttalat i bägge mina motioner. Och när vi vidare
veta, att de avgivna kommittébetänkandena gå stick i stäv mot
desamma, kan man åtminstone ha olika meningar om det naturligaste
och sundaste en socialdemokrat vid sådant förhållande kan göra är.
att underlåta att fästa regeringens uppmärksamhet på den mening,
som är hans egen.

Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen^
enligt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare på bifall till den av herr Lindhagen i ämnet
väckta motionen; och förkarade herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Lindhagen begärde votering, i anledning varav uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 20, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles herr Lindhagens i ämnet väckta motion.

Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rös
terna hava utfallit sålunda:

Ja — 92;

Nej - 9.

Ousditgcii den *5 februari.

19 Nr IG.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets utlåtande, nr
21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa med anledning av färdigställandet av dubbelspåret Rönninge
—Ström för statens järnvägar obehövliga markområden, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 7, i anledning av väckt motion om åvägabringande
av utredning och förslag beträffande statsverksamhet på
konstgödseltillverkningens område, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Herr statsrådet Holmquist avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner
:

nr 112, angående uppförande av ny överläkarbostad vid Göteborgs
hospital;

nr 113. angående inköp för telegrafverkets räkning av viss tomt
i Strömsunds municipalsamhälle m. m.;

nr 114, med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5
i förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkringför
olycksfall i arbete;

nr 115, angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i
fråga om vissa postavgifter;

nr 117, angående årligt understöd åt förre extra, polismannen
K. G. W. Särenholms änka Edla Jenny Särenholm m. fl.; samt

nr 119, angående bestridande av ökade kostnader för färdigställandet
av pansarbåtarna Gustaf V och Drottning Victoria.

Herr Lindhagen väckte en motion, nr 226, i anledning av Kung].
Maj:ts proposition angående Sveriges anslutning till nationernas förbund.

Motionen hänvisades till särskilda utskottet.

Herr Reuters k iöld erhöll på begäran ordet och yttrade:
Med begagnande av den rätt, som 57 § riksdagsordningen giver, ber
jag att till kammaren få göra följande framställning:

Det är anledning till anmärkning mot hans excellens utrikesministern,
varom remiss begäres till konstitutionsutskottet, inför vilket
anledningen skall uppgivas.

Jämlikt föreskriften i § 57 riksdagsordningen skulle det sålunda
avgivna yttrandet tillika med ett av herr Reuterskiöld i sammanhang
därmed avlämnat förseglat konvolut överlämnas till konstitutionsutskottet.
__

Nr lfi. 20

Onsdagen den 25 februari.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj tis proposition angående ökmng
av riksbankens sedelutgivningsrätt; och

nr 2-1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 25, till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj tis proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag
vid 1920 års taxering till bevillning för inkomst, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag till
lag om fortsatt tillämpning av lagen den 30 april 1918 om fastställande
av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden m. m.

Skrivelseförslaget godkändes.

nr 27, i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 19 juni 1917 med vissa
bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden.

Skrivelseförslaget godkändes.

nr 28, i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag till
lag om fortsatt tillämpning av lagen den 26 april 1918 om förfogande
över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden.

Skrivelseförslaget godkändes, under förutsättning att även andra
kammaren bifölle vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 10.

nr 29. i anledning av Kungl. Maj tis proposition med förslag till
lag om fortsatt tillämpning av lagen den 28 mars 1917 om förbud i
vissa fall mot överlåtelse av fartyg eller andel däri eller upplåtelse
av fartyg, så ock mot förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg
eller andel däri m. m.

Skrivelseförslaget godkändes.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Andersson, Karl
Andreas, för tiden från och med den 28 innevarande månad till och
med den 12 nästkommande mars.

Fredagen dcu 27 februari.

21 Kr 16.

Efter föredragning av Kungl. Ma,lits den.na (lag avlamnade propositioner
hänvisades dessa, nr 112, Hd och 19 til statsutskottet
nr 114 till behandling av lagutskott, nr 115 till bevillningsutskottet
samt nr 117 till bankoutskottet.

Anmäldes och bordlädes bankoutskottets utlåtande nr 9 angående
verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och iorvaltning.
■ __________

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 12,46 på dagen.

In fidern

A. v. Krusenstjerna.

Fredagen den 27 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. in.

Herr statsrådet friherre Palmstierna avlämnade Kung! Maj:ts

propositioner: .... T v r u,

nr 121, angående livränta in. in. åt gardsägaren J. IS. bni sta Isson
i Östersund och kaus hustru; Q

nr 122, angående utbyte av mark mellan kronan ooh otera

Kopparbergs bergslags aktiebolag; . ,, ,

nr 123, angående tillskott till dyrtidstillagg för lantbruks G1!!]

örGr j

124, angående tillskott till dyrtidstillägg för vissa lantmätare;
nr 125, angående registratorn E. Kalnns ''uppförande a allmänna

indragningsstaten; samt ¥„„lc

nr 129, angående anskaffning av en brandautomobil för Karlskrona
varv och fästning m. m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, Mild inför statsrådet och chefen
för justitiedepartementet den 27 februari 1920.
Till justitiedepartementet hade från överståthållarämbetet insänts
eu den 26 februari 1920 dagtecknad riksdagsmannafullmakt av inne -

Nr 16. 22

Fredagen den 27 febrnari.

! tv i d J11''ekt°re1n1 C. G Magnusson blivit av stadsfullmäktige
.... t°.<Tkol“® statl utsåld till ledamot av riksdagens första kammare
•a den} Januan ar 1922, uien denna plats blivit ledig

vid förrättning enligt 14 § av lagen om val till riksdagen kassören
Oskär Enkson blivit utsedd att inträda såsom ledamot av nämnda
kammare lor tiden till den 1 januari 1922.

Vid den granskning av fullmakten, som företogs inför statsråoc.
, chefen tor justitiedepartementet samt vidare av vederbörande
jullmaktige_ i riksbanken och i riksgäldskontoret, framställdes mot
i ullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit skulle jämte den granska•de
tullmakten överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

Sven Hagströmer.

Lpplästes följande inkomna läkarintyg:

Riksdagsman Nils Anton Bondesson lider av influensa och är på
grund därav tills vidare bestämt förhindrad att bevista riksdagens
sammanträden.

Intygas på heder och samvete.

Stockholm den 26 februari 1920.

K. A. Fries,

Leg. läkare.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtande nr 25, i anledning av Ivungl. Maj ris
proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid verkställande
av utav riksdagen medgivet fastighetsbyte med danska staten
lämna annat än ursprungligen avsett vederlag m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden och memorial:

„ nr I- i anledning av väckt motion angående skattefrihet under
aren 1921—1923 för vissa inkomsttagare m. m.;

nr 5, i anledning av väckt motion om vidtagande av åtgärder fölen
jämlik och rättvis taxering av jordbruksfastigheter;

, nr. 6, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
bevillningsutskottets betänkande nr 3, rörande väckt motion om
ändring av 55 § 2 mom. i förordningen angående försäljning av rusdrycker; nr

7, i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående beredande
av tullfrihet vid införsel av för Svenska röda korset avsedda
ambulansautomobiler; och

nr 8, i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående tullfri
införsel av en telefonkabel;

Fredagen den 2? föDruaid.

23 Nr 1«,

bankoutskottels utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med förslag till
lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i
rätten att använda sparbanks vinst; och

nr 14, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i sparbankslagen
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av § 16 mom. 6 värnpliktslagen den 17 september
1914;

nr 11, i anledning av väckt motion om ändring i 10 § andra stycket
i förordningen angående lagfart å fång till fast egendom; och
nr 12, i .anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående sådan ändring i lagen om 20-årig hävd, att densamma ej vidare
må gälla mot kronan och i vissa fall ej heller mot enskilda;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 11, i anledning av väckt motion om ändring av 40, 41 och
42 §§ i lagen om fattigvården den 14 juni 1918; och

nr 12, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 43 § 2
stycket i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården; ävensom

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 3, i anledning av väckt motion om tillägg i § 4 av reglementarisk
a föreskrifter för riksdagen;

nr 4, i anledning .av väckt motion om åvägabringande av utredning
i fråga om beredande åt den rättssökande allmänheten av vissa
lättnader beträffande handlingars inlämnande m. m.;

nr 5, i anledning av väckt motion angående åtgärder mot barns
brukande och vuxnas missbrukande av tobak;

nr 6, i anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
med begäran om utfärdande av instruktion för försvar,skommissionen
i vissa angivna syften;

nr 7, i anledning av väckt motion om uppdragande åt för svarskommissionen
att utarbeta förslag till ett fullständigt nytt tjänstgeringsreglemente
för de värnpliktigas övningar; och

nr 8, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning,
huruvida behovet av underbefäl skulle kunna fyllas genom afl
staten uppläte egna hem åt personer, som i gengäld tjänstgjorde som
underbefäl.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts under fjärde huvudtiteln av
statsverkspropositionen och propositionen om till äggsstat för år 1920
gjorda framställningar om anslag för fullföljande av arbetena å kasernetablissemang
för femton infanteriregementen;

nr 21, i anledning av vissa framställningar rörande anslag under
tilläggsstatens för år 1920 femte huvudtitel; och

Nr 10» 34

Fredagen den 27 februari.

ar 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förhöjning av de enligt resereglemente! utgående dagtraktamenten
för extra förrättningar i statens ärenden.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 30, till Konungen i anledning av väckt motion om
ändring i 27 § 3 mom. i lagen angående uppfostran åt vanartade och
i sedligt avseende försummade barn.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelse nr 37, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anstånd med erläggande av ränta å annuitet å statslån
för järnvägsanläggning mellan Gånghester och Ulricehamn.

Vid föredragning av ett från andra kammaren ankommet protokollsutdrag
nr 210, med delgivning av nämnda kammares beslut
över dess första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning av
väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande avstatsbidrag
till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket,
beslöt första kammaren hänvisa detta ärende till sitt första tillfälliga
utskott.

Upplästes följande till kammaren ankomna skrivelse:

År 1920 den 26 februari sammanträdde de valmän, som av kamrarna
fått i uppdrag att utse revisorer och revisorssuppleanter för
granskning av riksbankens avdelningskontors i orterna räkenskaper och
förvaltning för att, sedan anmält blivit, att av de personer, som nämnda
valmän den 13 innevarande månad utsett till revisorssuppleanter
vid avdelningskontoret i Gävle, andre och tredje suppleanterna herrar
Arv. Sjögren och G. S. Göransson anmält sig förhindrade, företaga
erforderligt fyllnadsval; och befunnos efter valets slut hava blivit
till revisorssuppleanter vid riksbankens avdelningskontor i Gävle utsedda
:

herr Löfgren, J. A., v. konsul, Gävle, med 13 röster,

» Ekberg, N. A., fabrikör, Gävle, med 12 röster;
sedan beslutats att av de kvarstående suppleanterna den fjärde suppleanten
herr Albert Hålander skulle bliva andre suppleant samt de nyvalda
suppleanterna tredje och fjärde suppleanter.

Viktor Larsson. A. Antonsson.

N. S. Norling. Albert Mossberg.

Kredageu ilen 27 februari.

Nr 111.

Pa frumställnfng av herr talmannen beslöts att del nu upplasta
protokollet skulle läggas till handlingarna ävensom att protokollsiddrag
härom skulle avgå till bankoutskottet med anmodan till utskottet
att låta om detta val underrätta ej mindre de valda än hven lullmäktige
i riksbanken samt styrelsen för avdelningskontoret i Gävle.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på liera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden nr 23 och 24 samt bankoutskottets utlåtanden
nr 9 oeh 10. .............

Avgå vos nedan nämnda motioner:

in- 227. av herrar Hult och Pålsson, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 95 med förslag till kungörelse med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. in.;

nr 228. av herrar Norling och Norm, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst m. m.; samt .

nr 229, av herr Julin, Teodor och herr Asplund, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående dyrtidstillägg å befattningshavare
i statens tjänst m. m.

Dessa motioner hänvisades, i vad de avsågo jordbruksärenden, till
jordbruksutskottet, såvitt de rörde pensions- och indragningsstaterna,
till bankoutskottet oeh i övrigt till statsutskottet.

Efter föredragning av de vid sammanträdets början avlämnade
kumd propositionerna blev propositionen nr 121 på begäran bordlagd,
varemot de övriga hänvisades, nr 122—124 till jordbruksutskottet, nr
125 till bankoutskottet samt nr 129 till statsutskottet.

Justerades protokollsutdrag för denna dag.
sammanträde avslutades kl. 3.17 e. m.

varefter kammarens
In fidem

A. r. Krusen stjerna.

;i

Första kammarens protokoll 1930. Nr 10.