Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m

ProtokollRiksdagens protokoll 1912:3

RIKSDAGENS PROTOKOLL

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet Bergström aflämnade Kungl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland; 2:o)

med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen
den 14 juni 1901;

3:o) angående upplåtande af ett område från förra kaptensbostället
Kulla nr 1 i Östergötlands län;

4:o) angående försäljning af lägenheten Norseskären nr 1 i
Älfsborgs län;

5:o) angående upplåtande af lägenheter från förra korpralsbostället
öfra Ljungby nr 1 med Kiddön nr 1 i Göteborgs och
Bohus län;

6:o) upplåtande af vissa områden från förra löjtnantsbostället
Åkra nr 1 och 2 jämte Hvalsta nr 4, en utjord i Södermanlands län;

7ro) angående upplåtande af lägenheter från förra hospitalshemmanet
Näset nr 1 i Älfsborgs län;

8:o) angående upplåtande af vissa områden från förra häradshöfdingbostället
Löfsta nr 1 i Södermanlands län;

9:o) angående upplåtande af en lägenhet från förra kronofogdebostället
Slättåkra nr 6 Aspegården och nr 8 Månsagården i
Jönköpings län;

10:o) angående eftergift å arrendeafgiften för arrendeåret 1910—
1911 för en utarrenderad kronoegendom i Stockholms län; samt

11 ro) angående upplåtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället
Sunnegata nr 2 Uppgården i Skaraborgs län.

kammaren. Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

Första kammarens protokoll 1912. Nr 3.

1

Nr 3. 2

Onsdagen den 24 januari.

Justerades protokollen för den 16 och 17 i denna månad.

Statsverks propositionen.

Föredrogs ånyo Kungl. Maj:ts den 16 innevarande månad bordlagda
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Herr vice talmannen: Herr talman! I politiskt hänseende

var 1911 ett ovanligt upprördt år, detta äfven i vårt land. Minnena
från 1911 års riksdag fortlefde ännu hos oss, då sommarens
häftiga valstrider kommo, och när så de månader voro inne, då
det brukar vara politiska ferier, upplefde man i politiskt afseende
den ena öfverraskningen efter den andra, till dess öfverraskningarna
blifvit så många, att man nästan upphörde att förvånas öfver dem.

Men oaktadt man är så van vid öfverraskningar, måste verklig
förvåning uppstå, när man läser en sida i bilagan till statsverkspropositionen
vid femte hufvudtiteln: den 63:dje sidan. Jag
föreställer mig, att den sidan är en af de märkligaste, som förekommit
i någon statsverksproposition. Statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet hemställer där, såsom det ordagrannt heter
»det täcktes Kungl. Maj:t besluta, att med vidare åtgärd i anledning
af Riksdagens under punkt 20 i dess skrifvelse den 31 maj

1911 anmälda beslut om beviljande på extra stat för år 1912 af
ett anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel af 4,630,000
kronor skall, hvad angår påbörjandet af en l:a klass pansarbåt,
anstå i afbidan på de resultat, som kunna framgå af förut omförmälda
utredning af frågan om försvarsväsendet.»

Sålunda hemställer statsrådet om — och regeringens medlemmar
i öfrigt instämma med honom och ikläda sig ansvaret för —
ett afgörande beslut angående suspenderande af ett af senaste Riksdag
fattadt beslut och ett annullerande af detsamma, försåvidt
nämligen detta beslut innehöll vidtagande af åtgärder under år

1912 i öfverensstämmelse med den kungl. propositionens motivering.
Mot denna motivering hade hvarken statsutskottet eller Riksdagen
gjort någon invändning.

Ser man nu på de grunder, som anföras för detta märkliga
beslut, så finner man dem vara två. Först hänvisas till de tillsatta
beredningar, som hafva att utreda försvarsfrågan i dess helhet.
Men statsrådet erkänner själf, att detta motiv icke har tillräcklig
bärkraft för hans hemställan. Han säger nämligen: »Jag skulle

emellertid icke tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att fatta ett afgörande
i sist angifna riktning, därest jag icke vore öfvertygad, att jag i
min uppfattning af en sådan åtgärds lämplighet befunne mig i
öfverensstämmelse med den Riksdag, som inom få dagar kommer
att sammanträda».

Jag undrar icke öfver, att statsrådet icke ansett det första
motivet tillräckligt bärande, ty det måste väl medgifvas, att för -

Onsdagen den 24 januari.

3 Jfr 3.

svar för en betänklig åtgärd från regeringens sida icke kan hämtas Statsverksur
en af samma regering vidtagen åtgärd af betänklig art. Stats- ProPosltlonenrådets
försvarsbehof och försvarsskyldighet vid en kritik flyttas ju \F°rts.)
därigenom blott från den ena punkten till den andra.

Så skulle då det sist nämnda motivet äga tillräcklig bärkraft.

Motivet är statsrådets öfvertygelse om att beslutet står i öfverensstämmelse
med uppfattningen hos 1912 års riksdag. Statsrådets
motivering är denna: »i den betydelse, som krafvet på en ingående
utredning af frågan om försvarsväsendet haft på utgången på
valen till Riksdagens båda kamrar gör det till en till visshet gränsande
sannolikhet, att en riksdag med nuvarande sammansättning
icke skulle hafva gifvit sitt bifall till byggandet af nu ifrågavarande
pansarbåt.» Alltså skulle motivet vara det, att 1912 års
riksdags ledamöter, om de varit i riksdagen år 1911, icke skulle
hafva fattat det beslut, hvarom fråga är. Statsrådet säger, att
till grund för denna uppfattning ligger »en till visshet gränsande
sannolikhet». Alltså är motivet icke några nya sakförhållanden,
utan med en älskvärd uppriktighet uttalar statsrådet, att det afgörande
är partiförhållandena vid 1912 års riksdag. Jag undrar,
om det icke skulle hafva ansetts såsom en förnärmelse, därest jag
hade tillskrifvit regeringen ett sådant motiv, påbördat den en
sådan hänsyn till partiförhållanden. Men låt mig nu ett ögonblick
stanna vid detta statsrådets uttryck: »en till visshet gränsande
sannolikhet».

Stor skillnad är mellan visshet och sannolikhet. Sannolikheten
ligger på det ovissas område; och hur sannolik man än må
anse en sak vara — där den icke är visshet, där är den ovisshet!

Jag tror också, att det kan sättas i fråga icke blott om här föreligger
»en till visshet gränsande sannolikhet», utan om här föreligger
någon sannolikhet alls! Jag tillåter mig framställa ett par
frågor! Hafva de nyvalda ledamöterna i Riksdagen besvarat frågan:
»Hur skulle Ni, om Ni suttit i Riksdagen år 1911 hafva

voterat i det berörda ärendet?» Den frågan har icke ställts till
de nyvalda riksdagsmännen. Således är det åtminstone möjligt,
att dessa skulle ha besvarat frågan annorlunda än statsrådet förutsätter.
Dock, det lämnar jag därhän! Det är en mycket allvarligare
fråga, som man haft att framställa till de nyvalda riksdagsmännen,
nämligen denna: »Vill Ni vara med om att upprifva

1911 års Riksdags beslut?»

Åtminstone förr har det ansetts vara lojalt, förr har man ansett
lojaliteten kräfva, att minoriteten inom Riksdagen, böjde sig
för af majoriteten fattade beslut. Den respekten för fattade beslut
har, såvidt jag vet, alltid funnits inom Riksdagen, både inom
höger och vänster. Jag vågar därför säga, att ganska stor sannolikhet
förefinnes eller åtminstone borde förefinnas för, att de nyvalda
riksdagsmännen icke skulle vilja bryta med en inom Riksdagen
fastslagen grundsats af denna viktiga innebörd. Men frågan

>r 3. 4

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- skärpes ytterligare, när man kommer till den tredje formulering,
propositionen. gom är ännu mycket allvarligare. Har man ställt den frågan till
(torts.) dessa nya riksdagsmän: »Vill Ni vara med om att Kungl. Maj:t

ensam skulle upphäfva ett af Konung och Riksdag gemensamt
fattadt beslut, således utan att Riksdagen höres i saken och lämnar
sitt medgifvande?» Här vågar jag påstå, — och all sannolikhet
talar härför — att man icke på den frågan skulle ha velat
, svara ja, och således velat begynna sin riksdagsmannabana med
att på ett så märkligt sätt afskrifva en af Riksdagens allra främsta
rättigheter. Jag antager såsom i högsta grad sannolikt, att
de nyvalda riksdagsmännen åtminstone icke före Riksdagens början
skulle ha velat vara med om detta, äfven om partimassagen
blifvit än så stark!

Men om nu statsrådet är så öfvertygad om att regeringens
riksdagsblock är till den grad lättstyrdt och pålitligt att det verkligen
efter vederbörlig behandling ändock skulle kunnat förmås till
att på angifvet sätt vara med om att afskrifva en Riksdagens
främsta befogenhet, då frågar jag: Hvarför har då ärendet icke

förelagts Riksdagen till pröfning? När man var så viss om svaret,
hvarför drog man sig då undan att begära det? Jag väntade icke,
att man skulle ha tagit någon hänsyn till oss, som nu skola representera
oppositionen. Men det hade väl varit en ganska lätt

eller åtminstone ej oöfvervinneligt svår sak i alla fall att få det

med »till visshet gränsande sannolikhet» gifna svaret. Det hade
nämligen icke varit någon omöjlighet att framställa frågan i en
sådan form, att svaret kunnat gifvas genom gemensam votering.

Hvarför har man då icke framlagt ärendet till Riksdagens
pröfning? År det icke ett för långt gående förmynderskap öfver
de egna att förskona dem från att höra och värja sig emot mot motståndarnes

argument? Är det icke ett för långt gående förmynderskap
öfver de egna att så att säga: Votera i deras ställe.

Jag förstår, att det kan ha varit vänligt mot dem att fritaga dem
från det omedelbara ansvaret, så att de sedan inom och utom
Riksdagen skulle kunna i framtiden säga: »Jag har icke voterat

för det beslutet! Jag har ingen skuld i det!

Men, hvad som icke kan bortresoneras är, att vi här hafva
ett hittills osedt exempel på ministerstyrelse.

Af hvad som förut förekommit, hade man kunnat vänta — ja, jag
säger befara — att förslaget om inställandet af F-båtens byggande
skulle föreläggas Riksdagen. Jag säger med flit »befara», ty redan en
sådan åtgärd skulle jag ansett betänklig. Man måste Arara betänksam,
ytterst försiktig, när det gäller att proponera, att en följande
Riksdag skall upphäfva eller förändra en föregåendes beslut. Det
har någon gång händt, så i fjol i fråga om sträckningen af ett
stycke järnväg vid Södertälje. Men då förelåg ett alldeles annat
förhållande än nu i fyra afseenden, i formellt, i realt, i politisktmoraliskt
och i konstitutionellt.

Onsdagen den 24 januari.

5

» 3.

I formellt hänseende rådde den störa skillnaden mot nu, att Statmxrksdå
var det i det stora hela samma Riksdag som ändrade eller vr°P°sxtionen.
gjorde en modifikation i det beslut, den själf hade fattat. I realt (Fortshänseende
förelåg den olikheten, att då var det icke fråga om
upphäfvande af ett beslut, icke ens om ett fördröjande af dess
verkställande utan blott om att en närmare undersökning och utredning
skulle göras för det fattade beslutets fullföljande.

Och en stor skillnad vidare i politiskt-moraliskt hänseende!

Ty år 1911 var det icke tal om, icke den ringaste misstanke om,
att frågan var en politisk fråga eller en partifråga, utan den var
helt enkelt och klart ett hushållningsärende.

Slutligen var skillnaden stor i konstitutionellt hänseende, då
det naturligtvis icke var Riksdagens mening att den ensam kunde
ändra ett föregående beslut, utan att det jämväl berodde på
Kungl. Maj:t, om han ville bifalla och sanktionera ändringen.

Här är det helt annorlunda! Här sitter nu icke en Riksdag,
som i stort sedt är densamma som i fjol, utan en Riksdag, sammansatt
efter nya allmänna val. Åtminstone inom Riksdagens utskott
har det varit en fastslagen sats, att sedan ett beslut fattats och
justerats, detsamma icke kunde eller finge ändras, försåvidt icke
samma personer vore eniga om förändringen, hvilka varit med om
beslutet.

Här är vidare fråga icke blott om en modifikation eller om
bästa sättet att utföra ett Riksdagens beslut, utan om att undanskjuta
det, och detta, såsom hvar man vet, i syfte att få beslutet
i sak ändradt.

Vidare är här icke fråga om, att några nya sakförhållanden
hafva inträdt, hvilka skulle kunnat motivera, att 1912 års Riksdag
annullerade eller suspenderade ett beslut från år 1911.

Här har icke ens försök gjorts att anföra något sådant nytt
sakförhållande, utan det enda motivet är, såsom jag redan sagt,
att en ändring inträdt i Riksdagens partiförhållanden. Det är således
partipolitiken, som är det afgörande. Det är på dess altare,
som skall offras, och så ledes man då slutligen in på den allvarligaste
sidan af saken, den konstitutionella. Här gäller det ett af ministären
framdrifvet beslut af Kungl. Maj:t att ensam utan Riksdagens
hörande och medgifvande suspendera och delvis upphäfva
ett af Konung och Riksdag gemensamt fattadt beslut. Låtom oss
ett ögonblick stanna vid sjkifva detta beslut. Det har kommit
till på grund af en kungl. proposition. Riksdagen har bifallit den
kungl. propositionen med någon ändring. Kungl. Maj:t har sanktionerat
Riksdagens beslut och begynnt att effektuera detsamma.

Det är således ett beslut, tillkommet och befästadt med så starka
garantier som finnas. Vidare är det ett beslut, som icke tillkommit
i hast, utan efter föregående noggrann utredning, så noggrann som
kan begäras. Det kom fram i Riksdagen icke i en snabb vändning
eller föga uppmärksammadt såsom somliga beslut kunna komma

Nr 3.

6

Statsverkspropositionen.

(Forts.)

Onsdagen den 24 januari.

fram, utan det var år 1911 det ärende, som tilldrog sig Riksdagens
största uppmärksamhet från början till slut. Det har således i
Riksdagen undergått den allvarligast möjliga granskning. Det
undanskjutes icke nu på grund af att en ny utredning behöfves för
dess effektuerande eller därför att fullföljandet af detsamma fordrar
en del nya detaljutredningar. Jag undrar, om någonsin i vår
svenska Riksdags historia, åtminstone efter år 1809, en sådan maktutöfning
från Kung!. Maj:ts sida förekommit gent emot Riksdagen.
Man kan icke undanhålla en förvåning öfver, att regeringen haft
lust och mod att ikläda sig ansvaret för en sådan åtgärd. Af
hvarje regering har man rätt att fordra ett bevakande af Riksdagens
rättigheter och befogenheter, regeringen må sedan vara konservativ
eller liberal. Af en liberal-radikal regering hade man kanske
kunnat haft anledning att befara ett försök till utvidgning af
Riksdagens makt gent emot kungamakten, men allra minst hade
man anledning att af en sådan regering vänta ett försök till afskrifning
af något, som åtminstone hittills ansetts som Riksdagens
odisputabla befogenhet. Hvad som ligger emellan den 14 oktober
och den 15 december (Boforsförhandlingarna) frisäger dock regeringen
från allt för långt gående månhet om en utvidgad konungamakt.
Här föreligger åter ett försök att införa ministerstyrelse.

Men må vi nu ett ögonblick stanna vid själfva beslutet. Jag
vill bär icke försöka att anställa någon ingående grundlagsgranskning
rörande detsamma, ty en sådan behöfves icke. Omotsägligt
är, att andan i grundlagen och all hittills varande konstitutionell
praxis samt allt vanligt borgerligt rättsmedvetande gifver stöd åt
två satser ifråga om statsregleringen. Den ena är att ett af Konung
och Riksdag beslutadt anslag icke får användas för andra ändamål
än de i regleringen bestämda och den andra att så beslutade anslag
skola användas för de ändamål, till hvilka de blifvit i statsregleringen
bestämda. Visserligen kunna inträffade förändrade sakförhållanden
motivera och försvara, att Kungl. Maj :t uppskjuter verkställandet
af ett Riksdagens beslut, men då icke längre än till
närmaste riksdag, för hvilken ärendet bör framläggas. Ena parten
i en öfverenskommelse kan icke få bryta öfverenskommelsen mellan
två, och allra minst kan det väl vara berättigadt att den ena parten
i stället för den gemensamma öfverenskommelsen sätter något, som
den andra parten uttryckligen har afslagit och förkastat, såsom
här ägt rum, då man i stället för Riksdagens beslut vidtagit åtgärder
i öfverensstämmelse med herr Wijks motion år 1911, som
då af Riksdagen afslogs. Det förekommer mig som om man knappast
skulle kunna uttänka ett farligare prejudikat i konstitutionell
praxis, ty, mina herrar, om sådant skall ske, som här skett, hvad
står då fast, hvad kan man då lita på? Alla garantier, äfven de
hittills såsom orubbliga ansedda, räcka icke till. Starkare garantier
för ett orubbligt beslut finnas icke än ett af Konung och Riksdag
gemensamt fattadt beslut. Om en sådan praxis skall införas,

7 Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

huru kommer det då att bli med kontinuiteten i den svenska Riks- Siatsverktdagens
verksamhet? Kan man bryta sönder en statsreglering, af
Konung och Riksdag fastställd på en punkt, kan man naturligtvis >

göra det på flera, och vill man vara konsekvent, på alla punkter.

Så mycket om den 63:dje sidan i 5:te hufvudtiteln.

Det minskar förvåningen, men det ökar och stärker misstämningen
och farhågorna för framtiden, att det här omtalade beslutet
icke står ensamt utan har haft en föregångare. Regeringen har
redan förut en gång visat sig hafva lust och mod att påtaga
sig ansvaret för upphäfvandet af ett i laga ordning fattadt Riksdagsbeslut,
af Konungen sanktioneradt. Så skedde den 19 oktober
förlidet år, då det förordnades om nya val till Riksdagens Första
kammare. Naturligtvis vill jag icke bestrida Kungl. Maj:ts grundlagsenliga
rätt att upplösa en Riksdagens kammare, men lika obestridligt
är, att andan i grundlagens bestämmelse härom är, att
någon af kammaren vidtagen eller underlåten åtgärd skall motivera
upplösningen. Något sådant är icke antydt, än mindre påstådt
och allra minst ådagalagdt. Såvidt jag förstår är själfva kärnan
i 19-oktober-förordnandet icke heller upplösning af Första kammaren,
utan ett upphäfvande af 1909 års Riksdags beslut. Med
full uppriktighet angifves detta i herr statsministerns motivering
till beslutet, hvilken delgifvits genom de officiella tidningarna. Två
skäl anföras för åtgärden. Det ena är att inom Riksdagen, d. v. s.
inom en viss grupp i Riksdagen, förefunnits ett missnöje med
detta Riksdagens beslut och en önskan om dess upphäfvande. Det
andra skälet som anföres och säges vara hufvudskälet är, att den
nuvarande regeringen hade en önskan och ett behof af flera partivänner
i Första kammaren för att därigenom vinna pluralitet i
Riksdagens utskott. Motivet är således uteslutande partihänsyn,
eller hänsyn till partiförhållandena. I förbigående må det tillåtas
mig att gent emot herr statsministerns anförande säga, att detta
röjer en ny uppfattning af utskottens arbete, och, enligt min erfarenhet
— och den är ganska långvarig — ett omotiveradt underkännande
af utskottsarbetet inom vår svenska Riksdag. Jag har
trott — och jag har mer än 20 års erfarenhet att stödja mig på,
särskildt inom det utskott jag så många år tillhört — att utskotten
böra — och verkligen också göra det — från olika synpunkter
sakligt och opartiskt granska föreliggande förslag. Herr statsministerns
diktamen synes vilja reducera utskottens arbete till ett
slags voteringsarbete, göra utskotten till ett slags voteringsmaskiner.

Kan på ett mer oförblommeradt sätt angifvas, att regeringen vill
vara en partiregering och såsom sådan ämnar äfven med anlitande
af långt gående åtgärder leda svenska folkets öden? Kanske vill
man kalla detta för parlamentariskt, svenskt parlamentariskt är
det åtminstone icke. Är detta det beprisade genombrottet eller
hvad man med ett nytt namn kallar den fruktbärande flodvåg,
som svämmar öfver Sverige? Ingen må förtänka den som icke

Nr 3.

8

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- kunnat glädjas öfver en så förändrad situation i svenska folkets

rPortaT" Politi.ska lif- Pa flera satt har regeringen visat, huru den ämnar
1 ■’ gå till väga såsom partiregering. Jag lägger tonvikten på båda

sammansättningsdelarne i detta ord. Såsom ^lar/iregering, d. v. s.
icke taga hänsyn till andra än det egna partiet och såsom regering
regera sitt eget parti. Den har visat detta genom åtskilliga åtgärder
före Riksdagens begynnelse och sedan nu vid Riksdagens
början.

Mycket kunde vara att säga härom, men jag skall nu blott
ett enda ögonblick stanna vid det betydelsefullaste, nämligen att
regeringen sätter fosterlandets försvar icke i första rummet utan i
något senare, och att den undanskjuter eller uppskjuter nödiga
försvarsåtgärder. Detta har, jag säger lyckligtvis, verkligen upprört
sinnena inom djupa leder af vårt folk. Man tröstar oss icke
med, att här blott är fråga om ett uppskof. Det kan icke vara
tal om blott uppskof, ty ett uppskof med försvarsåtgärder är på
samma gång en fortskridande försvagning af det man har. Vi låta
icke heller trösta oss med påståendet, att ett uppskof icke skulle
vara farligt och allra minst räcker det till att fria oss från farhågorna
i dessa tider, då man vet och från alla håll får bekräftadt,
att faror kunna inställa sig, när som hälst, något som andra länder
också visat sig känna och därför vidtagit nödiga försvarsåtgärder.

Mina herrar! det är sannerligen icke tid att sjunga: Sof i ro,
sof i ro, du svenska folk! och en sådan visa stämmer sannerligen
icke samman med svenska folksången, sådan den ljöd i äldre tider
och ännu ljuder ur svenska hjärtans djup, djupast ned.

Herr talman! svenska folket, därom är jag öfvertygad, vill icke
ha ministerstyrelse. Svenska folket vill ha en själfständig och stark
kungamakt, från alla håll oförkränkt. Det vill icke vara med om
afskrifning af minsta smula af Riksdagens befogenheter och rättigheter.
Det vill att Sverige skall försvaras, kosta hvad det kosta vill.

Herr statsrådet Larsson: Då den första och största delen af

herr vice talmannens anförande var riktadt mot en regeringsåtgärd,
för hvilken jag har att i första hand bära det konstitutionella ansvaret,
finner jag det vara min plikt att omedelbart inför denna kammare
redogöra för de skäl, som föranledt vidtagande af denna åtgärd.

Det var ju att vänta, att vid 1912 års riksdag, vid det första tillfälle
som därtill gafs, frågan om regeringens åtgärd med anledning
af beslutet om den så kallade F-båtens byggande skulle förekomma;
så har ju också nu skett. Jag kan till en början icke annat än betyga
min tillfredsställelse daröfver, att i herr vice talmannens domedagspredikan
öfver den nu sittande regeringen och enkannerligen öfver
mig såsom föredragande af detta regeringsärende en helt annan anda
gjorde sig gällande än den, som alltsedan den nuvarande regeringens
bildande kommit till synes i det partis press, i spetsen för hvilket
herr vice talmannen nu står. Jag har särskildt för min personliga

Onsdagen den 24 januari.

9 Xr 3.

del fått vänja mig vid att allt från den dag, jag gjorde mitt inträde i Staisverksregeringen,
blifva föremål för förföljelser, kan jag gärna kalla det, Pr°pnsitionen.
därvid högerpressen tagit till hjälp språkets starkaste uttryck för (Forts.)
äreröriga beskyllningar och invektiv. Det tillfredsställer mig att åtminstone
i herr vice talmannens anförande det icke fanns spår till
något sådant.

Herr vice talmannen var både hör- och synbarligen synnerligen
upprörd öfver den regeringsåtgärd, som det här är fråga om, och
jag kan icke neka till, att herr vice talmannen med sin vanliga klarhet
och vanliga logiska skärpa fullföljde den anklagelse, han riktade
mot mig, men jag tillåter mig dock påstå, att utgångspunkten för
hela denna anklagelseakt är fullkomligt felaktig, och om utgångspunkten
är felaktig, så torde anklagelseakten, hur starkt den än må
vara formulerad, ändock komma att falla till marken.

Herr vice talmannen erinrade i sitt anförande om en episod vid
sistlidet års riksdag, då särskildt i denna kammare det stod en ganska
stark meningsbrytning ifråga om den s. k. Glasbergalinjen.

Jag är alldeles ense med herr vice talmannen om, att denna fråga
icke i allt erbjuder jämförliga moment, men det var, särskildt i hvad
som förekom under debatten här i kammaren, något som jag skall
tillåta mig bringa i herrarnas åtanke. Oppositionen mot statsutskottets
i denna fråga aflåtna betänkande stödde sig hufvudsakligen
därpå, att statsutskottet antagits åsyfta ett uppridande af en föregående
riksdags beslut. Bland dem, som försvarade statsutskottet,
stod i främsta linjen herr vice talmannen. Det betonades då med
all styrka, att det ingalunda var fråga om att upprifva något Riksdagens
beslut. Nu har herr vice talmannen icke en gång, utan flera
gånger i sitt anförande framhäft och velat liksom med ett tjockt
streck understryka dessa ord: »upprifva ett Riksdagens beslut», »upphäfva
ett af Konung och Riksdag fattadt beslut», »afskrifva en af Riksdagens
allra främsta rättigheter >>. Jag påstår, att i alla dessa beskyllningar
mot den nu sittande regeringen far herr vice talmannen fullständigt
vill. Det har icke heller i detta fall varit fråga om att
upprif va något riksdagsbeslut eller afskrifva någon Riksdagens rättighet.
De skäl, som föranledt ifrågavarande regeringsåtgärd, hafva
angifvits i statsverkspropositionen; herr vice talmannen har kritiserat
dessa skäl och därvid tillåtit sig misstänka, att det första skälet,
det reala skälet, icke skulle visat sig bärkraftigt nog, och att jag själf
insett, att det icke vore tillräckligt bärande, eftersom jag hänvisat
till det andra skälet, nämligen till de nuvarande partiförhållandena
vid Riksdagen. Nej, herr vice talman, så ligger icke saken. Jag
ansåg och anser än, att det anförda reala skälet i och för sig var fullkomligt
bärande, men hänvisningen till de förändrade förhållandena i
Riksdagen, hvilka, märk väl, icke äro något annat än en afspegling af
tidigare djupgående förändringar af politisk art inom det svenska
folkets stora massa, innebär ingenting annat än ett skyldigt hänsynstagande
till den Riksdag, som framgått ur den allmänna rösträtten.

Sr 3. 10

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- Den allmänna rösträttens inskrifvande i Sveriges grundlag, huru
■propositionen, bristfällig och otillräcklig denna allmänna rösträtt än må vara, är
(Forts.) dock en svenska folkets myndighetsakt, som medfört en förändring så
djupgående, att vi väl knappast förut bevittnat en sådan i Sveriges
politiska historia. Det kan väl då icke vara annat än fullkomligt i
sin ordning, att den regering, som förts fram just på grund af dessa
förhållanden, tager skyldig hänsyn till den riksförsamling, som nu
sammanträdt, och hvilken enligt uttalande i trontalet mer än någon
föregående kan anses representera det svenska folket. Det reala
skälet till den af herr vice talmannen nu klandrade regeringsåtgärden
är ju tillsättandet af försvarsberedningarna. Om herr vice talmannen
varit i tillfälle att under sistlidna sommars valrörelse aflyssna
hvad som rörde sig inom de breda och djupa lagren i vårt svenska
folk, skulle han säkert kunnat konstatera, att näppeligen något varit
så afgörande för utgången af sistlidet års allmänna val, som just krafvet
på en allsidig och efter fullständigt nya linjer anlagd utredning
af frågan om vårt försvar, och att näppeligen något riksdagsbeslut,
fattadt af den senaste Riksdagen, varit så ägnadt att samla valmännen
kring detta kraf på en ny och djupgående utredning af vår försvarsfråga
som just beslutet att bygga F-båten. Då den nuvarande
regeringens ledamöter tillträdde sina ämbeten, var det väl helt
naturligt, att jag inom det mig anförtrodda departementet allra först
sökte taga kännedom om, i hvilket läge denna fråga befann sig.
Och det kan väl icke förvåna någon, om jag därivid kände mig en
smula öfverraskad att mötas af den upplysningen, att Kungl. Maj:t
den 29 september, således ungefär samtidigt därmed, att den föregående
regeringen inlämnade sin demission, bemyndigat marinförvaltningen
att med aktiebolaget Bofors-Gullspång afsluta kontrakt
om levererande dels af en 28-cm. profkanon, hvartill 1911 års riksdag
beviljat särskildt anslag, och dels fyra stycken 28-cm. kanoner,
som voro afsedda till F-båtens bestyckning. Herr vice talmannen
påstod, att den af honom klandrade regeringsåtgärden väckt mycken
förvåning och mycken förstämning i vida kretsar af vårt folk. Det
är ju möjligt, men större kan denna förvåning icke hafva varit än
den, som måste hafva gripit den nu sittande regeringen, då man
fann, att den föregående just vid sitt afskedstagande fattat ett beslut,
afsedt att om möjligt binda händerna på sin efterträdare, och
dessutom ett beslut, som stod i den mest skärande motsats mot förutsättningen
för beviljandet af det extra anslaget till anskaffning af
en profkanon. Om herrarna — och jag antager att herr vice talmannen
såsom statsutskottets ordförande icke underlåtit att göra
detta —- tagit kännedom om motiveringen för detta anslag i fjolårets
statsverksproposition, torde herrarna hafva funnit, att marinförvaltningen
mycket starkt framhållit nödvändigheten af att anskaffa
en profkanon och anställa försök med den, därför att det vore fråga
om införande af en förut icke använd kanontyp, och att innan man
kunde inlåta sig på att beställa de pjäser, som afsågos för bestyckning

Onsdagen den 24 januari.

11

Nr 8.

af F-båten, man måste hafva erfarenhet både om kanonens konstruk- Statsverkstion
och ammunitionens sammansättning. Denna erfarenhet an- Prop°sU''^n^n
sågs gifvetvis böra föreligga, innan beställningen af öfriga kanoner (Ports.)
kunde komma ifråga. Detta var förutsättningen för beviljande af
anslaget å 300,000 kronor för anskaffning af en profkanon. Nu fann
man att denna förutsättning var alldeles såsom luft; man gjorde
kontrakt på en gång om leverans af profkanonen och de fyra kanoner,
som skulle ingå i F-båtens bestyckning. De åtgärder, regeringen
med anledning häraf vidtagit, ville herr vice talmannen icke närmare
yttra sig om, men han ansåg dem innebära bevis på försök att införa
ministerstyrelse. Jag vill heller icke närmare inlåta mig på denna
fråga. Jag antager, att konstitutionsutskottet icke skall underlåta
att granska regeringens åtgärder och däröfver afgifva sitt omdöme,
och jag motser med lugn hvad konstitutionsutskottet kan hafva att
säga därom.

Jag återgår därför till frågan om F-båten. Hvad är det regeringen
har gjort? Jag har med instämmande af mina kolleger i regeringen
hemställt till Kungl. Maj :t att låta med vidare åtgärd i frågan
anstå i afbidan på resultatet af den igångsatta försvarsberedningens
arbete. Är detta uppöfvande af Konungens och Riksdagens beslut?

Nej, det är det icke. Det är icke ett sönderbrytande af statsregleringen
på en punkt, hvilket såsom efterföljd skulle kunna få andra.

Anslaget har beviljats till anskaffning af fartygsmateriel, och det
lider intet tvifvel om, hvad slags fartygsmateriel för större delen af
detta anslag skulle anskaffas. Anslaget står fortfarande för detta
ändamål. Det är ingalunda här någon sjelfrådig åtgärd från regeringens
sida, såsom herr vice talmannen menar, till effektuerande af
det förslag, som väcktes under förra Riksdagen af herr Wijk, och som
af Riksdagen afslogs. Det är här fråga om ett anslag, som beviljats
för visst ändamål, detta kan icke till annat ändamål användas och
sådant har icke heller nu varit ifrågasatt. Att Riksdagens beslut i
denna del möjligen kan komma att bli ändradt, det är ju tydligt, men
i så fall genom Konungens och Riksdagens gemensamma ja och
samtycke. Herr vice talmannen frågade, hvarför icke regeringen nu
satt Riksdagen i tillfälle att pröfva denna fråga, hvarför icke regeringen
nu sökt att få visshet om, att det verkligen förhölle sig så,
som jag tillåtit mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet framhålla,
att regeringen i denna fråga vore i öfverensstämmelse med nu
församlade Riksdag, och herr vice talmannen menade, att man väl
kunde hafva funnit en form, som möjliggjorde afgörande genom gemensam
votering. Ja, naturligtvis hade en sådan form utan svårighet
kunnat utfinnas, men jag tillåter mig fästa herrarnas uppmärksamhet
på, att det här i själfva verket icke så mycket är tvist om
den ena eller andra fartygstypen. Här ligger visserligen tyngdpunkten
på frågan om den s. k. F-båten, men meningsskiljaktigheten
är nog större än endast ifråga om fartygstypen. Det rör sig snarare
här om en djupgående skiljaktighet i uppfattningen af det system,

Nr 3. 12

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- som bör följas. Om herrarna ville företaga en ganska flyktig orienpropositwnen.
terancje studie af de sista 20 årens flottbyggnadshistoria här i Sverige,
( orts.) tviflar jag icke på, att hvarenda en af herrarna måste gifva mig rätt,
då jag påstår, att flottans nybyggnad och anskaffning af fartygsmateriel
här i landet varit stämpladt af den mest totala brist på hvarje
spår till planmässighet. Det har aldrig varit fråga om att inpassa
de särskilda äskandena i ett visst system, så beskaffadt, att Riksdagen
kunnat öfverblicka det hela. Den ena gången har man kommit
med äskande af anslag till pansarfartyg, den andra gången har man
begärt anslag till pansarkryssare, tredje gången till andra slags fartyg,
men aldrig med en redogörelse för huru flottans fartygsmateriel
i dess helhet ansågs böra vara sammansatt, och därpå ligger enligt
min mening afgörande betydelse. Utvecklingen af vår svenska flotta
har under den sista 20-års perioden egentligen skett i ett par stora
ryck, utan något inbördes sammanhang. Det är två år, hvilka man
kan säga bilda epok ifråga om flottbyggandet. Det är åren 1896 och
1899. År 1896 beviljades ett belopp af 11,780,000 kronor till byggande
af krigsfartyg; det var en regeringsproposition, som då bifölls.
1899 var det märkvärdiga år, då Kungl. Maj:t icke äskade annat
än fortsättning på redan beviljade anslag, men då, på grund af
en inom denna kammare väckt enskild motion, Riksdagen anvisade
13,200,000 kronor utöfver hvad Kungl. Maj:t begärt för byggande af
krigsfartyg. Och vill man se huru dessa tvenne beslut tillkommit,
som i verkligheten skapat den ram, som sedan åberopats, och inom
hvilken man ju skulle hafva att hålla sig ifråga om fartygens anskaffande,
så visar det sig, att dessa båda beslut framdrifvits af en så
godt som enhällig Första kammare mot det mest kompakta motstånd
i den kammare, som äfven efter då varande förhållanden kunde gorå
mera skäl för namnet den folkvalda. Detta framprässande af anslag
har således skett icke med utan mot en ganska allmän folkvilja.
Att nu fortsätta på denna 1896 och 1899 inslagna väg, alldeles samma
väg, som den man var inne på år 1911 — då det sista tillfälle, då
möjlighet därtill antagligen förelåg, begagnades att med den gemensamma
voteringens hjälp, genomdrifva anslaget till byggande
af en F-båt — skulle således vara att fortsätta på planlöshetens väg.
För att råda bot på denna planlöshet är det som regeringen gått i
författning om tillsättande af försvarsberedningarna, och det är att
hoppas, att den också på denna väg skall nå målet. Det är en ny
väg, men minnet af 1907 års stora försvarskommitté visar att den
hittills följda metoden icke för till målet. Det enda synliga resultatet
af denna försvarskommittés arbete föreligger just i den ur sitt
sammanhang lösryckta F-båten.

Regeringen har hvarken velat eller kunnat taga sig något förmynderskap
öfver sitt eget parti, lika litet som den velat genom detta
parti utöfva något slags förmynderskap öfver svenska Riksdagen.
Nej, regeringen har icke heller velat på något sätt kringskära Riksdagens
befogenhet. Den föreliggande frågan skall nog komma till

Onsdagen den 24 januari.

13 Xr 3.

Riksdagens pröfning, men jag har icke ansett det vara med min an- Statsverkssvarskänsla
förenligt att icke sätta den svenska Riksdagen, då den vrovostiionen
skall pröfva denna fråga, i tillfälle att pröfva den i dess rätta och fulla "Forts-)
sammanhang. Då denna tid kommer, och jag hoppas att den ligger
oss ganska nära, då skall frågan framläggas för Riksdagen och då
kan Riksdagen fatta sitt beslut, men skall därvid vara i tillfälle att
icke blott bedöma frågan om F-båten, utan äfven öfverblicka försvarsfrågan
i dess helhet. Det är således en ganska allvarlig realitet,
som föranledt regeringen att tillstyrka Kungl. Maj :t att nu låta anstå
med utförande af F-båten.

Den konstitutionella sidan af saken tror jag icke är så invecklad,
som man skulle kunna få för sig på grund af herr vice talmannens
yttrande, den ligger ganska enkel. Det är ett extra anslag det här rör
sig om, hvilket icke beviljats för ett visst år, utan till ett visst ändamål.
Fastän det är uppfördt på statsregleringen för år 1912, följer
dock icke däraf, att dessa medel med nödvändighet skola användas
år 1912. Det måste vara Kungl. Maj:ts rätt att själf bestämma den
tidpunkt, som med hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter
kan anses vara lämpligast att verkställa det företag, till hvilket
anslag på extra stat anvisats. Det har mig veterligen ännu aldrig
satts ifråga, att icke Kungl. Maj:t skulle hafva denna rätt. Herr
vice talmannen påstod, att hvad som nu skett vore något hittills oerhördt.
Det är likväl märkvärdigt att historien stundom upprepar
sig själf på ett sätt, som nästan kan förefalla slående. För femtio
år sedan inträffade något, som till sitt yttre förlopp sammanfaller
mycket nära med den frågas som nu är före. Riksens ständer beviljade
år 1860 med anledning af en Kungl. Maj:ts proposition ett
extra anslag på 400,000 riksdaler till »börjande nybyggnad af en ångfregatt
af bästa modell». Omedelbart efter riksdagsskrifvelsens
mottagande anbefallde Kungl. Maj:t förvaltningen af sjöärendena att
skyndsamt gå i författning om upphandling af det virke, som erfordrades
för ångfregatten, samt att uppgöra ritningar och kostnadsförslag,
hvilka så fort som möjligt borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Denna skrifvelse afläts, om jag icke misstager mig, den 23
oktober 1860 och år 1861 tillsatte Kungl. Maj:t på förekommen anledning
en kommitté med uppdrag att utreda och inkomma med förslag
till ordnandet af vårt sjöförsvar på ett sätt, som kunde anses
öfverensstämma »såväl med tidens fordringar som med rikets tillgångar
och ställning i öfrigt». Den 22 november 1861 inkom denna
kommitté till Kungl. Maj:t med en skrifvelse, däri kommittén meddelade,
att under dess förhandlingar fråga uppkommit om att öfvergå
till en fullkomligt ny cert för flottans största fartyg, och detta
ansåg sig kommittén böra för Kungl. Maj :t anmäla, såsom det heter,

»med afseende på det anslag af 400,000 riksdaler, som rikets senast församlade
ständer anvisat till börjande nybyggnad af en ångfregatt af
bästa modell». Denna skrifvelse föredrogs inför Kungl. Maj:t den 3
december, och dåvarande departementschefen fäste uppmärksam -

Nr 3. 14

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

heten på, att syftemålet med denna skrifvelse måste vara »att tillvägabringa
uppskof med användandet af det till börjande nybyggnad
af en ångfregatt beviljade extra anslag», samt hemställde, huruvida
icke Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att förklara att med uppgörande
af ritningar och kostnadsförslag för ifrågavarande ångfregatt
samt öfriga åtgärder för dess byggande skulle anstå tills vidare och
intill dess annorlunda kunde varda i nåder förordnadt. Jag kan således
icke finna annat än, att det yttre förloppet af detta regeringsärende
sammanfaller så nära man gärna kan begära med förloppet
af den regeringsåtgärd, som nu är i fråga. Under statsrådsprotokollet
för den 3 december 1861 ser man såsom främsta namnet Louis De
Geer, och jag undrar, om icke detta namn liksom namnen på de öfriga
män, som utgjorde medlemmarna i den första De Geerska ministären
kunna anses innebära en fullt tillräcklig borgen för att icke
ett uppskjutande med användningen af ett för visst ändamål beviljadt
extra anslag kunde på något sätt anses inkonstitutionellt, att beslutet
därom icke ansetts kunna leda till sönderbrytande af en statsreglering,
att detta beslut ingalunda innebure ett kränkande af
Riksdagens förnämsta rättighet eller ett sprängande af kontinuiteten i
Riksdagens arbeten. Jag tror mig således med mycket lugn kunna
bära den hårda dom, herr vice talmannen uttalat öfver mitt åtgörande
med afseende på den nu ifrågavarande regeringsåtgärden.

Jag har aldrig väntat att få annat än klander från det parti,
hvars främste målsman herr vice talmannen är. Jag tror mig dock
fortfarande vara i ganska god öfverensstämmelse med meningen inom
den Riksdag, som nu är samlad, och det är till denna Riksdag, som
jag med fullt förtroende nu lämnar att bedöma min åtgärd med afseende
på detta regeringsärende.

Hvad herr vice talmannen i öfrigt yttrade om regeringens allmänna
politik tillkommer icke mig att besvara. J ag antager att herr vice
talmannen kommer att därpå få svar. Men jag kan icke sluta utan
att fästa herrarnas uppmärksamhet på, att den nu sittande regeringen
ingalunda har för afsikt att tillbakasätta Sveriges försvar i någon
undanskymd vrå. Nej, men försvarsfrågan är dock endast en
fråga, låt vara en af de allra viktigaste, den är ock en fråga, som måste
vägas vid sidan af andra, och vi komma icke ifrån, att försvarsfrågan
är en ekonomisk fråga. Denna ekonomiska fråga måste bedömas
vid jämförelse med andra statsbehof, och jag tror icke, att Sveriges
försvar kan komma att på något sätt blifva lidande därpå, att det
tillgodoses efter andra linjer än hittills, eller därpå att Sveriges försvar
af regeringen lägges med fullt förtroende i svenska folkets egen
hand. Detta är min uppfattning, och jag är öfvertygad att jag äfven
i detta stycke har mina kolleger med mig. Försvaret blir bäst
tillgodosedt därigenom att svenska folkets på allmänna rösträttens
grund valda representation får pröfva försvarsfrågan i dess helhet och
bestämma de riktlinjer, efter hvilka försvaret skall ordnas. Regeringen
har vidtagit förberedande åtgärder för att sätta folkets represen -

Onsdagen den 24 januari.

15 >Tr 3.

tanter i stånd att göra detta och när denna utredning föreligger, till- StaUverkskommer
det Sveriges Riksdag att pröfva resultatet, och då kommer Pr°P°s/itl<ine’1-väl rätt dom att fällas öfver regeringens åtgärd. (Forts.

Herr Ericson, Hans: Innan jag öfvergår till att för kam maren

framlägga den fråga, som hufvudsakligen uppkallat mig i dag,
anhåller jag, att med anledning af herr statsrådets och chefens för
sjöförsvarsdepartementet uttalande få göra några erinringar.

Herr statsrådet sade, att i fråga om flottans ^"anskaffande har
det under 20 år rådt planlöshet, att man ibland skaffat pansarbåtar,
ibland torpedbåtar och ibland andra fartyg. Det ligger nog i sakens
natur, att man icke kan skaffa allt på en gång och att anskaffandet
får ske successivt; och det torde icke vara herr statsrådet obekant,
att det år 1880 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att framlägga plan för sjöförsvarets ordnande. Denna kommitté
afslutade sitt arbete år 1882, och den af kommittén framlagda planen
har sedermera under en följd af år användts af marinförvaltningen
vid dess förslag angående anskaffande af fartygsmateriel.
Sedermera framlade 1901 års sjökrigsmaterielkommitté en plan.
Den var väl hemlig, men det torde icke hafva hindrat marinförvaltningen
att på densamma grunda sina framställningar till Kungl.
Maj:t, hvarigenom således i själfva verket planer nog hafva legat
till grund för anskaffningarna af krigsfartygsmateriel.

Vidare har herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
gjort erinringar emot att regeringen hos aktiebolaget BoforsGullspång
beställt icke blott profkanonen utan äfven de fyra fartygskanonerna
för F-båten. Därmed förhåller det sig så, att marinförvaltningen
samtidigt från utländska firmor och från Bofors infordrade
anbud på profkanonen. När anbuden inkommo, befanns
det, att Bofors gjort ett villkor för tillverkningen af profkanonen.
Bofors framhöll, att anläggningarna för tillverkningen af den stora
profkanonen vore så dyrbara, att bolaget icke kunde åstadkomma
den med mindre, än att det tillförsäkrades tillverkningen af samtliga
kanoner, därest profkanonen utfölle till belåtenhet. Då marinförvaltningen
ansåg, att det var af stor vikt, att kanonerna tillverkades
inom landet, och då en godkänd utländsk profkanon icke
innebar någon garanti för att Bofors skulle vara i stånd att göra
likadana kanoner, var det tydligt, att det låg i marinförvaltningens
intresse att föreslå Kungl. Maj:t de sedermera beslutade åtgärderna
för kanonanskaffandet.

Det är med allvarliga farhågor för flottans framtid, som sjöförsvarets
män måste hälsa det beslut af Kungl. Maj:t, hvarigenom
ett uppskof med det af 1911 års riksdag beslutade pansarbåtsbyggandet
blifvit gjordt; ty detta uppskof vållar icke blott stillastående
utan ett successivt tillbakagående af pansarflottans stridsvärde,
det okär svårigheterna att sedermera ersätta den föråldrade pansarfartygsmaterielen,
och —• framförallt —• det minskar utsikten för

Xr 3. 16

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- flottan att med tillbörlig kraft kunna uppträda vid landets försvar.
propositionen, mycket större är förstämningen, som det får anses uppenbart,
(Forts.) ajja försvarsvänner numera äro ense därom, att kustpansar fartyg

äro oundgängligen nödvändiga stridsmedel för vår örlogsflotta.
Att regeringen icke ansett sig hafva anledning att framlägga
förslag till byggandet af en jagare, såsom marinförvaltningen föreslagit,
är också att beklaga, icke allenast för flottans skull utan
äfven för den inhemska varfsindustrien, som nu under en följd af år
kunnat påräkna beställningar för statens räkning för sin verksamhet
och för sina arbetares sysselsättande.

Då 1911 års riksdag beviljade medel till påbörjande af en pansarbåt,
hade 8 år förflutit, sedan motsvarande anslag beviljades
för Oscar II, vår senaste pansarbåt. Detta långa uppehåll i pansarbåtsbvggandet
måste, redan det, i och för sig försvåra eu planmässig
ersättning af den föråldrade pansarfartygsmaterielen; tv det
är lätt att räkna ut att, när den nya pansarbåten under normala förhållanden
skulle blifvit färdig, eller omkring år 1915, våra tre äldsta
pansarbåtar uppnått den ålder, då de bort vara förflyttade från
kustflottan och ersatta af andra. Om än ytterligare uppskof skulle
uppstå, är det tydligt, att det ökar svårigheterna att vidmakthålla
den svenska flottan vid sådant stridsvärde, att den kan taga verksam
och framgångsrik del i landets försvar. Nu har ett sådant
uppskof emellertid inträdt, och det är antagligt, att detta uppskof
kommer att räcka åtminstone så länge, som den förnyade försvarsutredningens
arbeten pågå. Den som varit med om dylikt arbete
vet för visso, att det materiel, som därvid skall granskas, genomgås
och bearbetas, har mycket stor omfattning, och det arbetet
kommer nog att blifva både långvarigt och svårt. Det torde därför
icke vara förmätet att påstå, att resultatet af denna utredning icke
lärer kunna föreläggas Riksdagen förr än allra tidigast år 1914 eller,
med andra ord, om denna utredning öfver hufvud taget kommer
att resultera i ett skyndsamt pansarbåtsbyggande, lärer påbörjandet
af arbetena därmed icke kunna taga sin början förrän tidigast under
senare hälften af år 1914, och vår nästa pansarbåt skulle då i lyckligaste
fall kunna vara färdig under år 1918 eller måhända icke
förrän år 1919. Ty man må väl betänka, att det tar tid att uppgöra
detalj ritningar och förslagskontrakt — det har för marinförvaltningen
nog icke utan forceradt arbete tagit 9 månader att uppgöra
detaljritningarna för F-båten, för hvilken dock skisser förut
voro klara. Det tar tid för Kungl. Maj:t att pröfva och fastställa
fartygsritningarna, det tar tid för verkstäderna att göra sina beräkningar
för anbuden, det tar tid för marinförvaltningen att pröfva
dem. Det varf, som så skall utföra arbetet, behöfver tid för att
ordna verkstäder och stapelbäddar för en industri, som mer än ett
decennium legat nere. Det tar vidare tid att göra profkanonen
— Bofors har beräknat 22 månader för en 28-cms kanon — och
verkställa sådana försök, som oundgängligen kräfvas, innan fartygs -

Onsdagen den 24 januari.

17

Nr 3.

kanonerna kunna färdigställas. Det är därför påtagligt, att ett Statsverksforceradt
byggande af den första pansarbåten icke lärer kunna proposition*».
ske. Om däremot den redan beslutade F-båten nu får byggas, är (forts.)
det antagligt, att man därigenom vinner så mycken erfarenhet, att,
om försvarsutredningen skulle sluta därmed, att pansarbåtar skola
skyndsamt byggas, det blir möjligt att då forcera arbetet.

Jag anhåller äfven få påpeka det förhållandet, att, om nämnda
utredning skulle resultera i att pansarbåtar af annan beskaffenhet
än F-båten böra byggas, det blir nödvändigt att göra en ny profkanon,
ty kalibern måste vara exakt densamma på profkanonen
som på fartygskanonerna. Profkanonen är nämligen afsedd dels
att vid behof kunna ersätta någon af fartygskanonerna och dels att
användas för profskjutningar af krut och projektiler, afsedda för
fartygskanonerna.

Jag anhåller vidare att få erinra därom, att ett af hufvudvillkoren
vid F-båtens konstruktion har varit, att fartyget skulle kunna
användas i samverkan med de nuvarande pansarbåtarna inom våra
skärgårdar. Om nu utredningens pansarbåt skulle skilja sig från
F-båten, lärer skillnaden dock icke kunna blifva så stor, att samverkan
mellan denna och vare sig F-båten eller de nuvarande pansarbåtarna
på något sätt äfventyras.

Huru ser det emellertid ut med den nuvarande pansarflottan,
när utredningens pansarbåt en gång blir färdig? Jo, i slutet af år
1919 hafva ytterligare tre af våra nuvarande pansarbåtar nått sådan
ålder, att de borde vara ersatta med andra pansarfartyg i kustflottan;
och det är alldeles påtagligt, att de då i kustflottan kvarvarande
pansarbåtarna komma att besitta ett för dåvarande förhållanden
vida mindre stridsvärde än de nu äga, ty de befinna sig
då i en ålder af 13 till 19 år. Kustflottans nuvarande 12 pansarbåtar
skulle sålunda i slutet af år 1919 vara reducerade till 6, hvartill
kommer utredningens pansarbåt. Det är alldeles påtagligt,
att vår pansarflotta under sådana omständigheter blir nödsakad att i
första stridslinjen behålla äfven de fartyg, som enligt de sakkunniges
samstämmiga utsago måste komma att sakna det härför erforderliga
stridsvärdet. Den frågan kommer då oträngdt fram: Om

ofärd kommer, är det då meningen, att dessa föråldrade fartyg skola
sändas att möta våra motståndare, som förvisso hafva tidsenliga
stridsverktyg? Låter man sig icke varna af erfarenheten från det
ostasiatiska kriget, där en rysk eskader under amiral Njebogatoffs
befäl fick stryka flagg, därför att däri ingingo föråldrade fartyg
och därför att den utsattes för att blifva förstörd af elden från öfverlägsna
motståndare på så långt håll, att de ryska kanonerna ej räckte
fram? Är detta sättet att gorå vårt försvar populärt, och stämmer
det öfverens med den satsen: »Vi skola se till, att allt befinner

si? i. yppersta skick, och man måste tillgodogöra sig alla möjliga
tekniska framsteg?»

Det väckte med Tätta harm här i landet, då man kom underFörsta
kammarens protokoll 1912. Nr 3. 2

Nr 8. 18

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Onsdagen den 24 januari.

fund med, att fartyg af Hertiginnan Marias tvifvelaktiga sjövärdighet
fått användas till sjöfart. Huru mycket kraftigare bör icke
harmen blifva, då landet kommer till insikt därom, att svenska
kustflottan om några år kan blifva nödsakad att uppträda med
öfveråriga pansarbåtar, då stridens insats måhända är landets nationella
oberoende. Riksdagen har därför också med öppen blick för
verkligheten redan första gången Kungl. Maj:t efter flera års uppehåll
därom gjort framställning anvisat medel för att ersättningsbyggandet
genast måtte kunna taga sin början.

Huru gestalta sig förhållandena hos våra grannar i detta afseende?
Jag skall härför lämna en helt kortfattad redogörelse.

Före ostasiatiska kriget var Ryssland otvifvelaktigt den starkaste
sjömakten i Östersjön. Under år 1905 gick emellertid dess
östersjöeskader förlorad vid Tsuschima. Då blef man i Ryssland
villrådig, huru man borde ordna med flottan. Man hade två vägar
att välja; den ena att ordna enbart en kustförsvarsflotta, den andra
att bygga en ny stormaktsflotta. Man började med att ordna
stridskrafterna för kustförsvaret på sådant sätt, att man iståndsätta
de kvarvarande 2 slagskeppen och 5 pansarkryssarna; man färdigbyggde
2 slagskepp och nybyggde 4 kryssare, 4 kanonbåtar och 2
minfartyg. Samtliga dessa fartyg skulle tjäna till stöd för två
torpedflottiljer om tillsammans omkring 60 jagare, 50 torpedbåtar
och 12 undervattensbåtar. Det försvaret är nu klart. Till den
nya stora flottan lades grunden år 1909. Då stapelsattes 4 slagskepp
om hvartdera 23,000 ton. Den plan, som meddelats riksduman
och som har all utsikt att vinna dess godkännande, innefattar en
20-års period från år 1911 med anslagsberäkningarna begränsade
till en 5-års-period åt gången och omfattar för Östersjön anskaffande
af 8 slagskepp, 4 pansarkryssare om 26,000 ton, 8 spanare om 4,000
ton, 36 jagare om 1,250 ton och 12 undervattensbåtar om 500 ton.
Dessa fartyg skola vara färdiga år 1918.

Hvad Tyskland beträffar, har detta land genom sm flottlag af
år 1900 med tillägg åren 1906 och 1908 samt därigenom, att i spetsen
för flottan under en följd af år stått en målmedveten och fackbildad
man, lyckats uppbringa sin flotta till nummer två af världens flottor.
Enligt denna flottplan skall tyska flottan bestå af 38 slagskepp, 20
pansarkryssare, 38 pansardäckskryssare och 144 torpedbåtar, hvar
och en åf de nyare ungefär 50 procent större än våra nuvarande
jagare. Utöfver planen komma undervattensbåtar med flera fartyg.
Denna flotta är i det närmaste färdig. För närvarande befinna
sig af densamma — såvidt af tillgängliga källor kan bedömas
_ på stapelbädden 5 slagskepp, 2 pansarkryssare, 2 pansardäckskryssare
och 12 torpedbåtar och sannolikt äfven undervattensåtar Danmark

har sin försvarslag af år 1909. Enligt denna indelas
flottan hufvudsakligen i linje och reserv. Linjen skall bestå af 4
kustpansarfartyg, 24 torpedbåtar + undervattensbåtar samt 2

19 Sr 3.

Onsdagen den 24 januari.

minfartyg. Reserven utgöres för närvarande af 3 kustpansarfartyg, Statsverks2
kryssare och ett antal äldre torpedbåtar m. fl. fartyg. 1911—1912 proportionell.
års budgetförslag upptager omkring 3 miljoner kronor för påbör- (Forte.''
ande af ett nytt pansarfartyg och 6 torpedbåtar samt till fortsättande
af arbetena å 6 torpedbåtar.

I Norge hafva den gångna sommarens förhållanden framkallat
starka kraf på sjöförsvarets återupprättande. Flottan har nämligen
under en lång följd af år blifvit försummad, och försvarsdepartementet
tvekar icke att beteckna fartygsmaterielens tillstånd
nära nog som förfallet. Regeringen föreslår därför extraordinära
åtgärder för att stärka framför allt den sjögående delen af flottan.
Sjöförsvaret skulle planläggas såsom den mobila eller rörliga delen
i ett kust- och skärgårdsförsvar, och målet för fartygsmaterielens
utveckling skulle vara, att flottan snarast möjligt uppbringas till i
hufvudsak 1910 års försvarskommittés förslag, nämligen 8 kustpansarfartyg,
6 jagare, ett 40-tal torpedbåtar, 12 undervattensbåtar
och 10 kanonbåtar jämte ett antal specialfartyg. Omedelbart
skulle anskaffas två kustpansarfartyg för 15 miljoner kronor; utöfver
detta skulle utgå den ordinarie budgetens 1,2 miljon kronor
till nybyggnad af krigsfartygsmateriel. Därigenom komme den
norska flottans stridsvärde att mer än fördubblas.

Det är underligt, att nu, när brandfaran i Europa är kanske
större än på långliga tider förut, när rundt om oss den lifligaste verksamhet
råder på skeppsvarfven för att stärka sjöförsvaret, icke
minst pansarbåtsbygget, när vår östra granne vidtager åtgärder,
som möjliggöra snabbare anskaffning af krigsmateriel än tillförene,
när vår västra granne synes beredd att taga kraftiga mått och steg
för att reorganisera sitt sjöförsvar, då bereder man sig på vissa håll
i Sverige på att få lefva i lugn och ro, icke allenast tills försvarsutredningarna
äro färdiga, utan äfven under flera år därefter. Hur
stämmer detta med den förlidet år under remissdebatten uttalade
satsen, att försvarsväsendet icke kan lämnas åt sig själft, under
det man öfverväger, hur man bör ställa med det?

Nu säger man: det är ju bara en pansarbåt det gäller, den kan
väl icke göra så mycket till eller ifrån och det spelar väl icke stor
roll, om den blir byggd nu eller icke. Men så ligger icke frågan.-

För svenska flottan innebär det en mycket stor krafttillökning
att få denna pansarbåt byggd, framför allt därför, att den är så
mycket kraftigare än våra nuvarande pansarbåtar, och därför att
den är afsedd att ersätta en del af vår nuvarande pansarfartygsmateriel,
som icke kan utrangeras, med mindre ersättning kommer
i stället. Denna pansarbåt är dessutom afsedd att utgöra inledningen
och första steget till ett ersättningsbyggande, som väl får
anses vara af alla erkändt såsom högeligen behöfligt.

Och hur bedömer man utomlands betydelsen af detta enda fartyg?
Man följer förvisso i de stora europeiska staterna med mycken
uppmärksamhet och stort intresse alla de åtgärder, som de små sta -

Nr 3.

20

Statsverks propositionen (Forts.

)

Onsdagen den 24 januari.

terna vidtaga för att stärka sitt neutralitetsförsvar; och läser man
facktidskrifter och marinalmanackor, hvilka innehålla uttalanden
om den svenska Riksdagens åtgärd att bevilja medel för den ifrågavarande
nya pansarbåten, finner man, att utlänningarna anse, att
den skulle innebära ett stort krafttillskott för vår flotta.

Jag begagnar tillfället att uttryckligen betona, att det aldrig
varit meningen, att våra sjödugliga kustpansarfartyg skola bilda en
sjögående slagskeppsflotta, utan att de äro afsedda att bilda kärnan
i det rörliga kustförsvaret och där samverka med våra jagare, torpedbåtar
och undervattensbåtar samt med minförsvaret.

Andra säga: vi vilja visserligen ha pansarbåtar, men frågan
härom får icke utbrytas från sitt sammanhang med den stora plan,
som omfattar ordnandet af hela landets försvar; därför skola vi
dröja, tills den planen kommer. Huru förhåller det sig med den
saken?

Den gemensamma försvarsplanen finns, som alla veta, sedan år
1906, och att i någon större omfattning förändra den planens hufvudgrunder
lär väl bli ganska svårt. 1907 års försvarskommitté
bär granskat och afgifvit utlåtande öfver de förslag, som afgiftits
med inledning af denna försvarsplan, och därvid, hvad flottan beträffar,
uppgjort en nybyggnadsplan för 8-års-perioden 1912 1919.

Denna plan anger sättet icke blott för pansarbåtsflottans förnyelse
under sagda tid, utan äfven för den öfriga fartygsmaterielens utveckling
och omsättning, och detta med anslag, icke öfverstigande
hvad förut i medeltal under en lång följd af år af Riksdagen anvisats
till motsvarande ändamål. För de fem år, som förflutit närmast
efter försvarsplanens upprättande, har Riksdagen för nybyggnad af
krigsfartygsmateriel anvisat icke mindre än i rundt tal tillsammans
22 miljoner kronor. Af dessa miljoner har dock icke ett öre gått
till anskaffning af pansarfartyg; allt har användts för att stärka
vårt torped- och minförsvar, som därigenom, i synnerhet det förstnämnda,
förvisso erhållit en högst värdefull utveckling.

Hade nu Oscar II:s typ varit så kraftig, att den kunnat fortfarande
ligga till grund för våra nybyggnader, då hade möjligen
talet om utbrytning och fordran på typens kombination med den
nya försvarsutredningen icke kommit fram. Men det enkla sakförhållandet,
att till följd af den tekniska utvecklingen rundt omkring
oss en kraftigare typ måst framställas vid vårt ersättningsbyggande,
en typ, af hvilken ett mindre antal fartyg kan i stndsvärde
uppväga den nuvarande flottan, har nu framkallat krafvet
på frågans uppskjutande i afvaktan på den nya försvarsutredningen.

Frågan är emellertid efter mitt förmenande alldeles för viktig
för att höra falla på enbart detta kraf. Ty i själfva verket gäller
det vida mer än denna enda pansarbåt. Det gäller, såvidt jag
förstår, om vår flotta fortfarande skall vidmakthållas, så att den
kan häfda sin plats vid försvaret af vårt hafomgärdade land, det
gäller, om Sverige fortfarande skall kunna upprätthålla sitt an -

Onsdagen den 24 januari.

21 >''r 3.

seende utåt såsom en målmedveten, lifskraftig och framsynt nation.
Och det är därför, som det är af så stor vikt, att något vidare uppskof
i pansarbåtsbygget ej kommer till stånd.

Herr Steffen: Det synes mig vara nödvändigt att vid detta

tillfälle i denna kammare framhålla, att så störa försvarsbördor,
som statsverkspropositionen för närvarande uppvisar, ovillkorligen
kräfva, att de balanseras af ett synnerligen kraftigt socialt reformarbete.
Jag gör naturligtvis icke den nu sittande regeringen ansvarig
för de oerhördt uppskrufvade försvarsutgifterna, tv dessa
äro ju nedärfda från föregående regeringar.

Först vill jag betona, att det svenska folkets försvarsfråga
icke är och icke kan vara en partifråga. Ett politiskt parti ensamt
lär icke kunna försvara vårt land. I denna fråga måste
alla partier, oberoende af sina politiska motsättningar, stå solidariska
med hvarandra; och denna solidaritet öfver partinivån får
aldrig glömmas, om vi mena allvar med vårt försvarsarbete. Det
sätt, hvarpå försvarsfrågan i regel behandlas — särskildt, vill jag
säga, inom högerpartiet — innebär dels ett neddragande af denna
absolut nationella fråga till partikampens nivå, hvarigenom frågan
göres tvistigare än nödigt och hvarigenom frön till bitterhet och
motsättning insås i densamma, som icke höra dit, icke få höra
dit; och dels ett förbiseende af den omständigheten, att vår försvarsfråga
icke blott har sina tekniska och rent ekonomiska sidor,
sådana dessa framträda i statsverkspropositionen, utan att den
äfven är en fråga af social, af folkpsykologisk art, och att den
slutligen bottnar i den stora sociala frågan, d. v. s. i frågan: huru
har vårt folk i sin stora massa det ställdt i sitt dagliga lif i materiellt
och andligt afseende?

Jag vill ett ögonblick dröja vid denna senare sida af försvarsfrågan,
icke minst därför att den sammanhänger med spörsmålet
om försvarslikgiltigheten, ja, försvarsnihilismen inom störa lager af
det svenska folket, och med frågan om denna strömnings ständiga
tillväxande. Detta torde dock vara något, som hör till det svenska
folkets försvarsfråga. Jag tror icke, att den, som verkligen noga
undersöker det svenska folkets ekonomiska lefnadsförhållanden i
våra dagar, skall kunna förneka, att det i förfärande utsträckning
förefinnes ekonomiskt betryck, social vantrefnad, otillräcklig fostran
af den från fattiga hem utgångna ungdomen och otillräckliga åtgärder
för arbetarebefolkningens skyddande mot nöden och fattighuset,
då sjukdom, arbetslöshet och ålderdom inställa sig. Det
gäller att undersöka, huru de högsta medborgerliga dygderna —
och dit räknar jag den rätta försvarsviljan, den råtta viljan till
nationell själfständighet — skola kunna erhålla sina oumbärliga
materiella och andliga förutsättningar, sin näring och sitt oumbärliga
stöd i själfva samhällsordningen. Den, som icke ser på
frågan i detta ljus, hemfaller åt en samhällsfarlig politisk förblin -

Statsverks propositioncn.

(Forte.)

Xr 3. 22

Onsdagen den 24 januari.

Statsverkspropositionen
.
(Forts.)

delse. Han skall, såsom erfarenheten visar, uppnå raka motsatsen
till det, som han eftersträfvar. Störa rustningskraf, utan djupgående
sociala reformer, framkalla i vår tid försvarsnihilism inom
de samhällslager, som icke kunna lefva ett sundt och värdigt lif,
förrän djupgående samhällsreformer kommit till stånd, men däremot
så mycket djupare nedtyngas af de växande försvarsbördorna.
Det är ett stort misstag att tro, att en man kan värna ett dåligt
hem med samma kraft som ett godt hem. Det dåliga hemmet
gifver honom icke samma fysiska och själsliga värnkraft som det
goda hemmet och är ej heller lika mycket värdt för honom som
det senare.

Detta är försvarsfrågans allra innersta realitet. Den, som ej
är realist här, är alldeles ingen duglig försvarspolitiker, han må
nu vara villig att, såsom herr vice talmannen yttrade i dag, offra
hvilka ekonomiska värden som helst för landets själfständighet.
Den sociala reformviljan är därför för mig kriterium på den högsta
försvarsviljan hos en svensk statsman, och det är till sist — må
vi aldrig glömma det! — med män, icke med pansarplåtar och
icke ens med F-båtskanoner af nyaste typ, som vi slutligen måste
värna vår nationella själfständighet.

Jag kunde endast önska, att såväl Kungl. Maj:ts tal på rikssalen
som statsverkspropositionen på ett ännu mera djupgående
sätt, än fallet är, ådagalade, att vi nu börja en ny tid i Sveriges
inre politiska historia. Ett skede, hvars utmärkande kännetecken
bör vara, att staten fullt och helt gör till sin viktigaste och
främsta uppgift att utveckla och främja en högre organisering af
samhällslifvet, särskildt det ekonomiska samhällslifvet, och att
framför allt taga i ögonsikte det uppväxande släktets vård och
fostran, oberoende af från hvad slags hem eller föräldrar dessa
unga utgå. Arbetet på detta bättre ordnande af det svenska
samhället måste omedelbart och klart hafva det målet att af
vårt land gorå det människovärdiga, det trygga och väl ordnade
hemmet för hela nationen, för såväl fattigmans barn som rikemans,
för såväl handens tjänande arbetare som för hjärnans ledande,
organiserande arbetare. Jag menar, att vi måste fordra
en samhällsordning, som innebär, att intet barn i Sveriges land
får taga fattigdom i arf från sina föräldrar, att bästa vård och
fostran, hög yrkesbildning, god ekonomisk start i lifvet skall gifvas
åt hela det uppväxande släktet, att möjlighet skall beredas för
hvarje plikttrogen och duglig arbetare att lefva i ett tryggt välstånd,
om också ett blygsamt sådant, såväl under den tid han
har sin arbetskraft, som sedan han slitit ut densamma i samhällets,
i allas vår tjänst. Så länge vi icke äro hunna dit, är vår
ekonomiska samhällsordning ingen verklig ordning. Så länge vår
politik icke först och främst och direkt arbetar på förverkligandet
af detta mål, är den ingen verkligt samhällsbevarande, nationali -

Onsdagen den 24 januari.

23 Nr 3.

tetsbevarande, folkkraften värnande, stärkande och höjande politik.
Och hvad skall politik annars vara?

Jag fordrar af trontal och statsverksproposition, af hvarje
regeringsprogram, att det skall högt och tydligt vittna om en
djup socialpolitisk insikt. Emellertid måste jag tyvärr förutsätta,
att man särskildt i denna kammare ingalunda har klar för sig
den mycket betydelsefulla och för all modern statskonst absolut
afgörande skillnaden mellan socialpolitik och den blott privatkapitalistiska
näringspolitiken. Socialpolitiken innebär, att samhället
som ett helt uppställer vissa minimifordringar, särskildt beträffande
de mindre bemedlade klassernas ekonomiska, sociala och kulturella
läge; den innebär, att hela näringslifvet måste ordna sig, särskildt
hvad konkurrensen beträffar, med gifna minimikraf på producenternas
lifsuppehälle, på deras löner, på deras köpeförmåga, på hela
deras lefnadsstandard, såsom oeftergifliga grundfordringar. Dessa
socialpolitikens nationella minima få icke vara några fattigvårdsminima
eller svältgräns- eller eländesminima, utan de måste vara
minima för hälsa, kraft, duglighet, ekonomisk duglighet såväl som
allmänt medborgerlig duglighet för hvarje producent; det är fråga
om lefnadsnivåer af bildning, yrkesskicklighet, bostadsförhållanden
och arbetsförhållanden, hvila och rekreation samt lefnadsnivåer af
trygghet, då sjukdom, arbetsbrist och slutligen ålderdom tillstöta.
Jag använder här ordet »minima» i den bemärkelse, att samhället
som ett helt icke skall medgifva, att dessa lägsta, för samhället
verkligen välgörande nivåer af lefnadsförhållanden underskridas,
att samhället skall tvinga hela den privata förvärfsverksamheten
att inrätta sig med hänsyn till dessa lägsta tillåtna ekonomiska
lefnadsförhållanden, men att det ingalunda skall finnas något hinder
för, att dessa minima öfverskridas. Tvärtom måste hvarje
öfverskridande af dem harmonisera med den socialpolitiska principen,
hvars grundtanke det är, att ett visst ekonomiskt minimum,
ett visst materiellt välstånd är en oafvislig förutsättning för de
själsliga krafternas utveckling, för duglighet i kulturens och samhällets
tjänst.

Men socialpolitiken utgår från erfarenheten, att oinskränkt
privategendom i de materiella produktionsmedlen och den oreglerade
privata förvärfsverksamheten, ehuru de kraftigt befordra vissa
former af ekonomiskt framåtskridande, alldeles icke förmå sprida
välstånd i alla samhällslager, utan i stället ofta nog lämna fattigdom,
tryckande ekonomisk afhängighet och social förnedring kvar
såsom de stora medborgarmassornas oföränderliga arfvelott. Och
socialpolitikens grundtanke är den, att fattigdomens förnedring
kan och måste bekämpas. Den kan bekämpas, därför att våra
ekonomiska tillgångar och den ekonomiska organisationen tydligt
innebära möjlighet för ett större allmänt välstånd än det, som för
närvarande är för handen. De behöfva blott rätt användas, d. v. s.
användas med hela nationens välstånd såsom det tydliga och klara

Statsverks propositionen.

Torts.)

Nr 8. 24

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- målet. Detta mål har emellertid aldrig tydligt och klart uppställts
propositionen. deras användning. För det andra måste fattigdomsförnedringen
(Forts.) bekämpas, därför att, ju större folkmängden blir och ju mera utpräglade
de moderna lefnadsförhållandena blifva, sammanpackningen
af människor i störa städer, kropps- och själs ansträngningen uti
det dagliga arbetet o. s. v., desto större blir faran för folkkraften,
för den andliga och lekamliga sundheten inom hela nationen, däraf
att fattigdom får existera, får tära på människornas andliga och
kroppsliga krafter, får draga ned dem i förnedringen.

Socialpolitiken fordrar sålunda, att vi skola inrikta näringspolitiken
mot ett nationellt mål. Men vi finna, att våra ekonomiska
stororganisatörer och öfverledare, dessa, som oansvarigt leda
hela det ekonomiska samhällslifvet i våra dagar, om de öfver
hufvud taget befatta sig med det problem, som jag nu vidrört,
envist föreställa sig, att vi endast behöfva tänka på hvad de kalla
»näringslifvets utveckling», för att allting skall blifva väl beställdt,
d. v. s. för att nationens stora massa skall uppnå det största välstånd,
som öfver hufvud taget är möjligt. Därför är det en angelägen
uppgift — och det är anledningen, hvarför jag har tagit
ordet denna gång här i kammaren — att söka inskärpa i dessa
våra ekonomiska ledares medvetande, att de visserligen ofta göra
nationen stora tjänster genom sitt ledarskap och sin näringspolitik,
men att de vid sidan af denna måste taga i ögonsikte hvad jag
här kallat för »socialpolitiken», d. v. s. den medvetna sträfvan
att lyfta upp nationens lägsta lager till en sund ekonomisk nivå
och att göra denna nivå till grundval för all ekonomisk verksamhet
inom landet. Det är endast då, som vi kunna få fram det
sunda, kraftiga människomaterial, som ensamt i förbindelse med
den här särskildt diskuterade frågan, försvarsfrågan, kan garantera
åt oss en lycklig lösning af de nationella problemer, som tiden ställer
för oss.

Då trontalet säger, att den genomförda förändringen af rösträtten
till Andra kammaren har borttagit den skarpa skiljelinje,
som hänför sig till medborgarnas olikhet i ekonomiska villkor, vill
jag erinra därom, att de af en konservativ regering och en konservativ
riksdagsmajoritet dekreterade villkoren för rösträttens utöfvande
visat sig i praktiken utesluta en mycket stor del af valmanskåren
från valrättens utöfvande, och detta just i sammanhang
med dessa medborgares fattigdom, deras ytterst prekära ekonomiska
läge under närvarande samhällsförhållanden.

Det är, herr talman, dessa reflexioner, hvartill den kungl.
propositionen och debatten i dag hafva gifvit mig anledning.

Grefve Hamilton, Carl: Ett skarpt särskiljande drag i politiskt
åskådningssätt just nu synes mig vara, att medan vänstern
ej utan minskning af försvarskostnaderna tror sig i stånd att genomföra
önskade sociala reformer, anser sig högern kunna utveckla

25 Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

landets materiella resurser så, att ej endast erforderliga sociala re- Statsverksformer
kunna genomföras, utan samtidigt vår försvarskraft vidmakt- Pr<>posUu>nen
hållas och utvecklas till en sådan effektivitet, att ingen må känna ''torts''''
sig frestad af vår relativa värnlöshet att bemäktiga sig, hvad vårt
är, d. v. s. upprätthålla en sådan försvarets effektivitet, att hvarje
Övergrepp skall synas kosta mera än det smakar.

En sådan relativ försvarskraft kan hvarje land med god vilja
upprätthålla just därför, att i samma mån som landets ekonomiska
välstånd tillväxer, i samma mån växer också förmågan att bära ökade
försvarsbördor. Häraf synes mig framgå, att hvarje land, som har
att uppvisa ett ekonomiskt uppsving, samtidigt måste kunna påvisa
ett försvar i uppblomstring, och att om det skulle inträffa, att ett
land som vårt, hvilket ingen kan misstänka för anfallsplaner, går tillbaka
i försvarsafseende, måste detta tyda på dekadans, och sådana
dekadanstecken, alltid sorgliga, skulle just nu innebära en bestämd
fara för vårt land, hvars krigspolitiska läge snart sagdt för hvarje
dag, som går, försämras.

Ett särdeles belysande dokument, när man vill studera vänsterns
eller åtminstone den nuvarande ministärens ställning till vår försvarsfråga,
är det offentliggjorda statsrådsprotokollet, i hvilket
försvarsberedningarnas tillsättande motiveras, äfven om man studerar
detta dokument utan tanke på den djupa innebörden af Hans
Majestät Konungens därvid fogade ord. Såsom mål för dessa försvarsberedningar
sättes visserligen »att söka åstadkomma ett försvar
för vårt land, som, på samma gång det står i öfverensstämmelse med
vårt folks bärkraft, till alla delar utmärkes af full planmässighet och
tillfredsställande effektivitet» — ett mål, som väl knappast någon,
åtminstone icke jag, vill motsätta sig. Men det är icke nog att peka
på ett mål — man måste äfven följa de vägar, som leda dit, och enligt
min åsikt pekar hans excellens statsministern åt ett håll och går,
med respekt till sägandes, åt ett rakt motsatt. Det synes mig
uppenbarligen framgå af hans anförande till sagda protokoll, att för
honom försvarets billighet är hufvudsaken, och för att gorå nödvändigheten
af minskade försvarskostnader än mera påtaglig, framställer
han det obevisade och i hvarje fall vilseledande påståendet,
att Sverige »i närvarande stund är ett af de länder, som underkastat
sig de största försvarsbördorna i förhållande till sina materiella förutsättningar».
Detta påstående är vilseledande, äfven om det skulle
kunna sägas vara sant, ungefärligen som om jag skulle säga, att Trelleborg
är en af de folkrikaste städerna i Sverige. Ty detta är sant;

Trelleborg hör nämligen i afseende å folkmängden till den öfre hälften
af Sveriges städer, men ingen lärer af det sakförhållandet låta imponera
på sig i fråga om Trelleborgs storhet. ht

Det är tydligt och många gånger påvisadt, att utgifterna för
ett försvar af vårt land måste blifva drygare än i andra, i fråga om
klimat och befolkningstäthet, gynnsammare ställda länder, men
att på grund däraf vilja söka förmå landet att reducera sitt försvar

>''r 3.

26

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- borde vara lika resultatlöst som att förmå en norrlänning att afstå
rZT från unc*er hänvisning till att miljontals människor kunna

v 0 8,J reda sig med en billigare beklädnad.

Men statsministerns påstående är vilseledande äfven i ett annat
afseende. Hvad man beträffande försvarsbördorna i vårt land
icke blott kan påstå, utan äfven bevisa vara sant, det är, att få länder
hafva så små eller ens närmelsevis så små personliga uppoffringar
att bära för sitt försvar som just Sverige. Såsom måttstock på dessa
uppoffringar kan man använda den öfningstid, som inom olika
värnpliktsarméer är lagstadgad för flertalet, infanteriet. I fjorton
af Europas stater är denna öfningstid längre än i Sverige och i elfva
stycken af dessa fjorton är öfningstiden två år eller därutöfver. Endast
i fyra stater är öfningstiden ungefär densamma eller kortare
än i Sverige. Dessa stater äro Danmark, Norge, Portugal och Schweiz,
Det synes mig, att statsministern icke bort förbigå dettas akförhållande,
då han talat om försvarsbördorna i Sverige, och att han däraf
kunnat draga den slutsatsen, att eu afsevärd minskning i de pekuniära
uppoffringarna för försvaret måste medföra ökning i de
personliga.

Därest statsministern med den igångsatta försvarsutredningen
afsett att med bibehållande af den nuvarande försvarskraften endast
nedbringa kostnaderna för försvaret — ett mål, till hvithet naturligtvis
hvar och en skulle vilja medverka — synes det mig också hafva
vant oafvisligt, att han sökt största möjliga garanti mot hvarje nedsättning
af försvarets effektivitet genom att låta denna effektivitet
bedömas af fackmän. Försvarsberedningarnas sammansättning medgifver
emellertid icke detta. Som bekant, äro fyra beredningar tillsatta,
af hvilka den första har en uppgift af hufvudsakligen finansiell
och de tre öfriga uppgifter af hufvudsakligen militär natur.
Sammansättningen af de tre sistnämnda beredningarna kan möjligen
sägas vara originell, men knappast genial. Helt visst äro de
män, som anlitats, kunniga och erfarna på sina områden, och helt
säkert äro de flesta af dem icke främmande för en hel del militära
spörsmål, men — äro de särskildt insiktsfulla för den uppgift, som
nu är dem förelagd? Jag tror icke, att någon, med blicken ogrumlad
af partihänsyn, vill påstå, att i vårt land inga lämpligare personer
kunnat erhållas, då det gäller till exempel att uppgöra landets
försvarsplan, att afväga betydelsen af bär och flotta, att bedöma
olika fartygstyper och deras bestyckning, att bedöma betydelsen af
vinter- och sommarutbildning i vårt land, öfningstidens längd o. s. v.,
att med ett ord bedöma alla dessa mångfaldiga och växlande faktorer
beträffande försvarsväsendet, på hvilkas riktiga afvägande dess effektivitet
dock i så hög grad är beroende. Men då man sammansätter
en kommitté eller något dylikt, söker man ju få den sammansättning,
hvilken bäst motsvarar det syfte man vill nå, och jag kan
icke värja mig från den tanken att syftet härvidlag är att få fram
ett billigt försvar, ty om så är, kan just saknaden af speciell fack -

Onsdagen den 24 januari.

27 Nr 3.

kunskap gagna syftet. Men härigenom omöjliggöres det att erhålla
största effektivitet för den nedlagda kostnaden.

Det kanske betänkligaste i statsministerns ifrågavarande yttrande
är dock, förefaller det mig, att han därvid jämställer vårt försvar
med andra statsintressen genom bestämmelsen, att kostnaderna
för detta skola fastställas »under jämförelse med och behörigt tillgodoseende
af andra statsändamål». Det kan tyckas, som om man
väl skulle kunna diskutera, huru mycket som erfordras för att nå en
sådan försvarskraft, att vårt land kan hoppas att få lefva i fred samt
i hvarje fall åtminstone kunna värna sin själfständighet. Men man
borde icke, synes det mig, behöfva diskutera, huruvida eller i hvilken
utsträckning de härför erforderliga medlen behöfva stå tillbaka för
något som helst annat statsändamål. Ty hvartill tjäna de bästa
sociala reformer och det högsta välstånd, därest man icke är öfvertygad
om, att äganderätten till landet är betryggad? Och mot
våldet skyddar i sista hand intet annat än ett väpnadt försvar;
därom vittnar historien från urminnes tid, och därom vittnar tydligare
än någonsin händelserna från den dag som i dag är. Företräder
den nuvarande statsministern i fråga om försvarets plats jämsides
med öfriga statsinrättningar verkligen hela vänsterns mening, ja,
då finnes det en klyfta mellan höger- och vänsteråskådning i vårt
land så djup, att man knappast skall finna dess make i något annat
land, ty i så fall, är vänsterns lösen icke blott »partiet framför fosterlandet»,
utan äfven »köttgrytan framför friheten». Att svenska
folket, om det upplyses, skall lystra till den parollen, vagar jag betvifla;
någon fullmakt in blanco hafva valresultaten icke gifvit
ministären.

I själfva verket lämnar statsministerns utredningsprogram åt
den finansiella gruppens män att så godt som godtyckligt bestämma
vår försvarsbudget. Dessa skola, som bekant, uppgöra förslagsbudgeter
för ett antal år framåt, huru många vet man ännu icke.
Antag nu, att den först uppgjorda förslagsbudgeten lämnar ett öfverskott
till försvaret af endast 10 miljoner kronor per år. År det
väl då någon, som betviflar, att icke den finansiella utredningens
män eller åtminstone dess flertal då skulle anse, att de öfriga statsändamålen
blifvit för väl tillgodosedda, men om däremot öfverskottet
hade blifvit 100 milj oner, att de öfriga statsändamålen blifvit för knappt
tillgodosedda? Men hvar månne mellan 10 och 100 miljoner skall
man väl stanna för att öfriga statsändamål skola kunna anses »behörigt»
tillgodosedda? Ja, den saken kan väl näppeligen förståndigt
afgöras, med mindre än att man bedömer den valuta, som för den
fastslagna summan kan erhållas. Men den finansiella gruppens
män skola bestämma denna summa, utan att de veta eller ens kunna
veta, hvad man för den i försvarsväg kan erhålla, men vid den summan
skall dock sedermera, enligt statsministerns förklarande, wvägerligen>>
fasthållas; försvaret må sedan blifva onödigt starkt eller
otillräckligt, fylla sitt ändamål eller ej. Den väg, som statsministern

Statsverks propositionen.

(Forts.)

N''r 3.

''28

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Onsdagen den 24 januari.

anvisat den finansiella beredningens män, är helt säkert, som herr
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade, ny, och
den är äfven möjligen gångbar, men lång och knagglig blifver den
förvisso, och när man slutligen trasslat sig fram till målet, skall
man finna, att detta mål är beläget alldeles invid utgångspunkten.

I statsministerns yttrande saknar man en synpunkt, som man
minst af alla hade väntat blifva förbisedd af chefen för den ministär
och chefen för det parti, som hissat de sociala reformernas vimpel
högst i topp; jag syftar på den betydelse för hela vår nations uppfostran
och hälsa, som de militära skolorna hafva eller åtminstone böra
hafva. Att dessa skolors befruktande inverkan i vårt land icke blifva
så uppmärksammad och måhända icke heller så påtagligt kunnat
framträda, har i öfvervägande grad berott därpå, att öfningstiden
varit så kort, att de rent militärtekniska färdigheternas döfvande
måst upptaga en dominerande plats i utbildningsprogrammet.
T andra länder med längre öfningstid är denna välgörande inverkan
så mycket synbarare; jag behöfver endast hänvisa till det lysande
uppsving, som det tyska folket har att uppvisa under det sista halfseklet;
och hvilka bördor bär dock icke detta folk, särskildt under
periodens förra hälft, måst underkasta sig för sin militära och därmed
sammanhängande sociala uppfostran. Mången här torde invända,
att detta uppsving icke skett som en följd af, utan trots de
militära skolorna. Nåväl, äfven detta erkännande är af värde, ty
det visar ju, att uppsvinget icke kunnat hindras af försvarsbördornas
tryck. Men jag tror icke, att man skall kunna uppleta någon
omdömesgill tysk man, som icke erkänner, att den kraftigast verkande
faktorn till det lyckliga resultatet just är att söka i den uppfostran
under fanorna, som den tyska nationen under ett par generationer
erhållit, en uppfostran till gudsfruktan och fosterlandskärlek,
till plikt- och ansvarskänsla, till aktning för lag och rätt, till
ordning och arbetsamhet samt till förmåga att kunna lyda såväl
som att kunna leda. I Tyskland erkänner man numera allmänt sanningen
af Moltkes ord, att armén är en nödvändig statsinstitution
enbart ur folkuppfostrans synpunkt.

Det synes mig mycket beklagligt, att Sveriges statsminister
med så närliggande exempel från ett folk af samma stam som vårt
visat sig så oförstående för fälthögskolans stora, enande betydelse,
att han påbjuder, att vid bedömandet af öfningstidens längd »orubbligt
bör fasthållas, att endast det, som är af verklig nytta för striden,
bör göras till föremål för undervisning», — såsom hans ord falla,
äfven i ett annat afseende olyckligt.

För att kunna fylla sitt ändamål att dana goda medborgare
kräfver fälthögskolan, om jag får begagna denna kanske väl stolta
benämning, en varaktighet, som enligt min personliga mening icke
obetydligt öfverstiger den, som ur enbart militär synpunkt kan anses
nödvändig. Men med den längre öfningstiden följer möjlighet till
ferier, under hvilka jordbruket, som ovedersägligen mest tynges

29 Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

af en lång skoltid, skulle under den brådaste tiden återfå sina söner,
möjiigen förstärkta med billiga arbetskrafter från industriens soner,?'''' £
för hvilka den landtliga gärningen kunde blifva både uppfriskande '' ■>

och uppfostrande. Genom den längre öfningstiden lösas dessutom
enkelt och billigt en del andra, annars synnerligen svårlösta militära
organisationsfrågor. Fälthögskolan kommer att kosta pengar,
men dessa pengar kunna icke anses vara bortkastade för improduktivt
ändamål, lika litet som anslagen till andra undervisningsanstalter.
De komma att väl förränta sig, och fälthögskolan skänker
fosterlandet på köpet soldater, icke blott väl utbildade, utan, hvad
som kan vara af lika stort värde, af relativt hög moralisk halt.

Jag inser mer än väl, att dessa mina tankar skola möta invändningar
från många håll och af många slag. Särskildt förutser jag
en, som jag på förhand vill söka bemöta. Man skall säga, att vi sakna
lämpliga lärarkrafter för en sådan fälthögskola. Jag svarar: Om

så är, gör dem då lämpliga! Helt säkert skola Sveriges plikttrogna
officerare, därest nationen vill hedra dem med uppdraget att lägga
den sista handen vid den för alla samhällsklasser gemensamma
uppfostran, med allvar vinnlägga sig om att motsvara detta förtroende,
tacksamma för den vidgade uppgiften att fostra icke blott
goda soldater för krigets dagar, utan äfven goda medborgare för

fredens. ...

Jag är icke nog optimist för att våga hoppas, att en sa lång otningstid,
som fälthögskoletankens fidla genomförande kräfver, inom
den närmaste framtiden skall kunna vinnas; men jag är tillräckligt
optimist för att vara öfvertygad därom, att den tanken en gång skall
tränga igenom — måhända först efter hårda pröfningar för det svenska
folket — lika öfvertygad som jag är därom, att ingen genomförbar
social reform kan vara af så genomgripande betydelse för hela
nationens lycka och välstånd, emedan den bygger på alla individers
ökade duglighet och förvärfsförmåga, äfvensom därom, att ingen
social reform skall kunna verka så mildrande på klassmotsättningarna
och så nationellt samlande, emedan den bör bibringa all landets ungdom
den öfvertygelsen, att de såsom medborgare främst äro svenskar,
hvilka, trots olika åsikter om vägarne, dock arbeta på samma
mål: ett lyckligt Sverige och dess bevarande.

'' Herr C av alli: Då jag nu begärt ordet, har det icke skett för
att tala politik. Den fråga, öfver hvilken jag vill yttra mig, är alldeles
opolitisk. Den är af ekonomisk art, viktig för enhv ar, utan
hänsyn till politisk åskådning; en fråga af det slag, att hvarje regering,
hvarje parti icke kan undgå att ägna den uppmärksamhet och
intresse med hänsyn till dess betydelse för hela landet och oss alla.

Jag har varit tveksam, när jag skulle upptaga denna fråga.

Till en början tänkte jag beröra den vid pröfning af ett särskildt anslag,
men då den gäller en mångfald af anslag samt det vid sådant förhållande
ej är lätt att afgöra, vid hvilket anslag den bör föras fram,

Nr 3.

30

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks propositionen (Forte.

)

torde det vara lämpligast, att den tages upp i en debatt, som får be''
röra budgeten i dess helhet, d. v. s. landets finansiella ställning i allmänhet.

Såsom jag redan sagt, förekommer den fråga jag går att något
beröra på många ställen på budgetens utgiftssida, men endast en
gång på inkomstsidan. Där väcker den dock så mycket större uppmärksamhet,
som den, sedan riksstaten från och med år 1911 erhållit
en klar och öfverskådlig uppställning, genast faller i ögonen till och
med på den, som endast kastar en flyktig blick på riksstaten. Det
kan ju icke råda tvekan, hvarthän jag syftar: det är på sista ordet och
sista siffran såväl i specifikationen af statsverkets inkomster som ock
riksstaten för 1913. Ordet och siffran lyda: Lånemedel 45,448,300
kronor. Innan jag går vidare, vill jag erinra om, att motsvarande
siffra i förslaget till 1912 års riksstat är 44,077,400 kronor, alltså ungefärligen
lika stor.

Till en början vill jag starkt betona det faktum, väl bekant och
dess bättre obestridt, att all svenska statens hittills gjorda skuldsättning
verkställts endast och allenast för produktiva ändamål — jag stryker under
dessa ord — och jag förutsätter som gifvet, att samma goda princip
skall fortfarande oryggligen vidhållas. Det är vidare med tillfredsställelse
jag kan konstatera, dels att de upplånade medlen i stort
sedt och så vidt jag vet blifvit utan nämnvärda undantag väl använda,
dels ock att afkastningen af de produktiva företag/i hvilka
lånemedlen nedlagts, i allmänhet är god.

Den objektiva skildring, jag nu i korthet framlagt öfver svenska
statens låneprinciper, synes möjligen för mången vara af beskaffenhet,
att man borde stanna här, ty allt synes då vara väl beställdt. Javäl,
men en fråga bör dock, måste dock förr eller senare tränga sig fram,
och den lyder: Kunna vi verkligen utan olägenhet i lika hastig fart
som de senare åren fortgå på skuldsättningens väg?

En ledning för besvarandet af den frågan vinnes genom en öfversikt
öfver statsskuldens ökning samt öfver årliga utgifter för statsskulden
(kapitalafbetalningar, afsättningar och ränteutgifter). En
sådan öfversikt har jag här för åren 1899—1911. Enligt denna utgjorde
statsskulden vid slutet af år 1899 317,489,000 kronor, vid slutet
af år 1900 337,898,000 kronor, år 1901 349,132,000 kronor, år 1902

346.693.000 kronor, år 1903 345,214,000 kronor, år 1904 383,944 000
kronor, år 1905 380,818,000 kronor, år 1906 420,852,000 kronor, år
1907 464,359,000 kronor, år 1908 515,375,000 kronor, år 1909

526.430.000 kronor, år 1910 537,426,000 kronor och år 1911

606.096.000 kronor. Kapitalafbetalningar, afsättningar och ränteutgifter
utgjorde tillhopa år 1899 13,380,900 kronor, år 1900
13,696,400 kronor, år 1901 14,926,300 kronor, år 1902 14,898,300
kronor, år 1903 15,674,300 kronor, år 1904 15,321,300 kronor, år 1905
16,949,600 kronor, år 1906 16,865,600 kronor, år 1907 18,526,600
kronor, år 1908 21,138,600 kronor, år 1909 26,569,800 kronor, år
1910 24,647,000 kronor och år 1911 24,705,000 kronor.

31 Nr S.

Onsdagen den 24 januari.

Jag erinrar om hvad jag redan förut sagt, nämligen att en ökning
af skuldsumman med 45,6 miljoner kronor är föreslagen i 1913 års
budget. Om frammarschen fortgår lika hastigt som de senare åren,
äro vi år 1921 eller 1922, d. v. s. om 9 å 10 år, uppe å en skuldsumma
af 1 miljard kronor.

Hvilken slutsats bör nu dragas af dessa siffror? Jo, mina herrar,
följande: Antingen måste den synnerligen stora hastighet, med hvilken
nyanläggningar, nyanskaffningar och utvidgningar förts fram
under de senare åren, minskas eller ock för dessa ändamål, åtminstone
delvis, användas statsinkomster. Båda utvägarna kunna användas,
och det är så lyckligt, att de kunna brukas antingen hvar för sig eller
ock samtidigt, med gifvet företräde för det senare förfaringssättet.

Jag behöfver icke säga, att jag härmed icke afser något som helst
klander eller någon anmärkning mot någon regering, vare sig den nuvarande
eller någon förutvarande. Jag har endast betraktat det
såsom en helt visst icke alltför angenäm plikt att fästa regeringens
och Riksdagens uppmärksamhet på en sak af betydlig vikt, väl värd
eftersinnande och ägnad att ingifva betänksamhet.

Jag anhåller, herr talman, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja
Kungl. Maj:ts proposition till statsutskottet, under hemställan
att utskottet någon gång vid behandling af frågor om anslag, som
föreslås att »anvisas att utgå af lånemedel», ville ägna en tanke åt
mina randanteckningar i detta afseende vid 1912 års statsverksproposition.

Statsverkspropositionen
.
(Forts.''

Herr Kjellén: Ur det öfverflöd af anmärkningsvärda handlingar,
som de senaste hundra dagarnas regemente tillfört oss, skall
jag här endast uttaga ett ärende och en synpunkt. Ärendet har redan
förut i dag flera gånger berörts från denna plats, men synpunkten är
jämförelsevis ny. Och den bör, såvidt jag förstår, allra minst saknas
vid detta tillfälle.

Ärendet står på femte hufvudtiteln under rubriken: »Nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel». Denna »nyanskaffning» består, som
kändt är, för det första i inställande af ett redan beslutadt pansarbåtsbygge,
för det andra i afslag å begäran om jagare och för det tredje
i bifall till förslag om undervattensbåtar. Man får vara herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet tacksam för detta uns
af kraft, som han direkt vill tillföra flottan, men man måste fästa mera
uppmärksamhet vid det pund af kraft, som han vill taga från den.
Detta pund har af föregående regering och Riksdag åt honom öfverlämnats
att förvaltas, och det gräfver han nu ned i en utrednings ännu
icke pejlade djup. Han finner det, enligt motiveringen i statsrådsprotokollet,
»synnerligen angeläget» att icke föregripa den allmänna
undersökning, som regeringen lagt i händerna på »kunniga och erfarna
män». Att de verkligen äro kunniga och erfarna, är jag desto
mera villig att tro, som jag hörde detsamma yttras i trontalet. Dessa
alltså väl och flitigt vitsordade män spela för herr statsrådet rollen af

Nr 3.

32

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- en »ganska allvarlig realitet». De angifva det »verkliga skälet», hvarpropoMjonen.
för det redan beslutade pansarbåtsbygget skall inställas. Jag vill
0 s -) endast i förbigående anmärka, att det är samma regering, som således
skapat orsak och verkan, men vill tillika framhålla, att dessa kunniga
och erfarna män synas dominera perspektivet i så oroväckande
grad, att regeringen icke efter min mening rätt uppskattat räckvidden
af sin egen gärning.

Hvad har skett? Man säger, att pundet är icke borta, man raljerar
om F-båten såsom Sveriges enda räddning, ehuru den icke finnes
mera än på papperet. Man framhåller, att anslaget är reserveradt,
n. b. i den mån det icke kommer att uppätas af det skadestånd, som
regeringen åsamkat staten. Man anser, med ett ord, att ingen skada
skett. Jag tillåter mig då att uppvisa två synpunkter, från hvilka
man måste erkänna, att stor skada skett.

Den ena är redan framhållen, det är uppskofvet, något som man
aldrig kan komma ifrån. Hvad det betyder skall jag belysa med ett
praktiskt exempel. Om det kommer ett stort allvarligt afgörande år
1914, kan det vara en fråga på lif och död för vårt folk, om vi äga ett
förstklassigt krigsinstrument år 1914 eller 1915. Detta enda års uppskof
kan betyda ett sista: för sent. Att detta tänkta fall icke alldeles
är gripet ur luften, skall jag senare söka leda i bevis.

Men det är icke på denna påtagliga och handgripliga sida af
saken jag nu främst vill fästa uppmärksamheten, utan på något
annat, som är mycket värre. Det är icke angenämt att säga, men det
synes mig nödvändigt, då man på vissa håll synes vara behäftad med
färgblindhet eller ett slags röd starr i ögonen, så att man icke förmår
se det. Det är nämligen inverkan på hvad jag kallar nationens
affektionsvärde. Vi ha ett materiellt värde och dessutom ett affektionsvärde,
beroende på det sätt. hvarpå man utifrån betraktar oss.
Jag vädjar till allmändaglig erfarenhet. Vi människor bli behandlade
icke såsom vi uppskatta oss själfva, utan såsom andra uppskatta
oss. Det är icke annorlunda med folken. Inför sig själfva kunna
de öfverskyla sina fel och brister med mycket vackra ord, men utlandet
går förbi orden och ser på handlingarna. Utlandet fäller efter hvad
det sett i handlingarna sin dom och handlar sedan därefter. Vill
man stå väl inför utlandet, måste man följaktligen vinnlägga sig om
dygder, som imponera på utlandet. Och där räknar man naturligtvis
med kulturella dygder, men i denna hårda tid räknar man mera med
själfva kraften. Men denna kraft — däri öfverensstämmer jag fullkomligt
med den socialdemokratiske talare, som förut berört denna
sak — består icke bara i kanoner, hästar och pansarbåtar, utan framför
allt i människoviljan. Det är det svenska järnet i karaktären,
icke bara i kanonen, som utlandet respekterar.

Förstår man nu, att ett beslut kan ha värde i sig själft, oberoende
af en fullbordad handling? Ett beslut vittnar om en dygd, som kallas
beslutsamhet, och följer man hela skalan af offentliga dygder efter,
så finner man icke någon så allmänt respekterad. Med den växer ett

Onsdagen den 24 januari.

33 Nr 3.

folk långt utöfver sina yttre mått. Ett litet folk, som biter ihop tän- Staisverksderna
i en svår tid för att gå igenom, det går igenom. Ett klart histo- Propotitwnen.
riskt exempel härpå har Bulgarien gifvit oss under senare tid. Ett (Fortev
sådant folk riskerar nämligen — för att nu öfvergå till praktiska realiteter
— icke att i otid få den frågan af en stormakt, soin^vi frukta
mest af alla, nämligen: är ni med eller mot oss? Ty stormakten drager
sig för att därmed eventuellt drifva det folket öfver till motparten.
Beslutsamheten är alltså i och för sig ett neutralitetsskydd och
ett stärkt försvar. Men får utlandet anledning att tvifla på nationens
beslutsamhet — då har den nationen förlorat mer än en pansarbåt.

Jag ber få tillägga, att det gör ingenting, att man grälar före beslutets
fattande, det kan uppfattas som utslag af jäsande kraft. Men
när man kommit till ett beslut, då skall det sedan vara slut på grälet,
om man utåt vill gifva intryck af energi och kraft.

Tillämpningen på den aktuella frågan gör sig nu själf. Beslutet
i maj angående den nya båttypen var af sådan art, som imponerar på
utlandet. Jag har beviset i min hand, en bekant och berömd publikation
angående världens krigsflottor, däri denna nyhet, pansarbåten,
upptages med honnör, och Sverige åtnjuter därför, jämte blott tva
andra länder, äran af att observeras vid sidan af stormakterna.

Det är, mina herrar, icke utan en kväljande känsla af nedstämning
som man tänker sig, hvad som skall stå i nästa årgång af denna bok.

Det kan icke hjälpas, vårt anseende för beslutsamhet har i hög grad
sjunkit. Vår ställning är sämre än om vi icke fattat beslutet i
våras. Genom att fatta detta beslutet först och sedan rygga det,
gör man först den materiella förlusten — uppskofvet med själfva
båten — och därtill kommer sedan den ideella förlusten i affektionsvärde,
som ligger i återgångsbeslutet själft och det dåliga intryck,
som det måste göra i utlandet.

Det är detta, som skett. Det är detta, som herr sjöministern
funnit »synnerligen angeläget». Men härtill komma, enligt min uppfattning,
här synnerligen försvårande omständigheter. Här har talats
om försvaret från ett håll såsom en ekonomisk fråga, från ett annat
håll såsom en social fråga. Ännu har man icke fäst uppmärksamheten
på försvarsfrågan såsom en utrikespolitisk fråga. Jag vill först
åter en gång påminna om — jag har redan en gång gjort det från
denna plats — att några stater finnas, som ha anledning att följa
vårt försvar med större uppmärksamhet än andra, därför att vi med
dem äro förenade i en viss folkrättslig solidaritet. Jag menar de makter,
med hvilka vi slutit Nordsjö- och Östersjöaftalen i april 1908.
Naturligtvis är här icke tal om någon folkrättslig förbindelse, men jag
anser, att dessa aftal ålägga oss moraliska förpliktelser. Dessa aftal
innebära icke ensidiga garantier för våra stränder, såsom Norges
integritetstraktat, utan de motsvaras af en viss garanti från vår
sida rörande medkontrahenternas stränder, de äro ömsesidighetstraktater.
Det måste väcka uppmärksamhet hos dessa makter, om vi

Första kammarens protokoll 1912. Nr S. 3

Nr 3. 34

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- i skydd af dessa aftal försvaga den kraft, som man rimligen kan
propositionen. begära af oss. Jag vill icke yttra mig om, i hvilken mån majbe(Forte.
) sjutet | fjol står i direkt sammanhang med dessa aftal, men säkert
är, att en återgång af beslutet måste göra särskildt intryck på
dessa kontrahenter. De känna icke de finesser, med hvilka man
här hemma utsirar den politiken; de mäta kanske med en annan
måttstock. Men en politik, som utsätter oss för risken af om icke
en påtryckning, så dock eu undrande fråga från andra makter, kan
jag icke anse vara »synnerligen angelägen», icke ens ländande till
rikets sannskyldiga nytta.

Emellertid är det "klart, att ansvaret för en sådan politik är större
eller mindre i samma mån som tiden själf är mindre eller mera fredlig.
Är det så, att man lefver i djupaste fred, och ingen kan se skuggan af
ett moln på himmelen, då kan man naturligtvis ordna om sina försvarsmedel
med större frihet, än om sådana moln synas. Det är alldeles
tydligt, att man i vida kretsar af vårt folk anser den förstnämnda
eventualiteten föreligga. Man finner den internationella horisonten
solig och klar. Om det har visat sig symptom till bristande försvarsvilja
hos vårt fok, behöfver och får det icke tolkas på annat sätt,
än att man icke vill göra offer för en fara, som man icke riktigt tror på.
Man är invaggad i säkerhet. Denna ståndpunkt är riktigt uttryckt
i den socialistiska afväpningsmotionen i våras, där det heter: »Man
måste anse den största sannolikhet föreligga, att vår snart hundraåriga
fred ostörd skall fortfara». Hundra år — det är alltså 900 år
kvar på det tusenåriga riket — och hvarför skall man då använda penningar
på improduktiva försvarsändamål, då det finns så mycken
annan användning för dem?

Detta glada hopp om evig fred motiveras i den citerade motionen
speciellt med »den tilltagande fredsstämning en i världen». Är det
någon nu, som vill underskrifva ett sådant uttalande? Är det någon,
som kan vara blind för huru kraftigt historien dementerat det påståendet?
Vi ha sedan förra riksdagen knappt läst om annat än uppror
och krig och krigsfara, och lejonen spisa luden med en alldeles påfallande
aptit. Jag kan dock till nöds förstå, att äfven dessa onda tidstecken
icke förmått rubba de breda lagrens säkerhet. Man kan med
någon rätt säga, att Marockos, Turkiets, Persiens och Kinas affärer
bekymra icke oss, vi på vårt urberg böra icke bli rädda därför att jorden
darrar och vulkaner ryka i mera känsliga trakter. Alltså, mot
den allmänna erfarenheten af krig ställer man vår speciella erfarenhet
af fred, och så drager man nattmössan öfver öronen och sofver lugnt
vidare.

Jag anser det därför vara af allra yttersta vikt att i detta sammanhang
påvisa, att tidens oro gäller äfven oss, just oss och just nu. Vi
ha visserligen icke längre att omedelbart räkna med sådana faror,
som då och då stucko upp hufvudet under förra århundradet, faror
på grund af unionen eller för skandinavismens skull, öfverhufvud
icke så mycket att göra med primära och direkta faror, riktade på

Onsdagen den 24 januari.

35 >t 3.

oss — äfven om vi aldrig böra underlåta att följa anvisningen af StatsverksKarl
XII:s utsträckta arm, där han står i Kungsträdgården. Men Pr°positton«n.
en större fara består i vårt mellanläge mellan stora brandhärdar, (Forts.)
och det är den jag nu vill särskildt rikta uppmärksamheten på.

Ty om de föregående molnen gått bort, och horisonten därför är
öppen i de väderstrecken, så se vi dock på ett annat håll moln, som
icke vilja försvinna från horisonten.

Det kan icke hjälpas, vi ha länge saknat utrikespolitik, intresse
för utrikespolitik, men nu måste vi ha det. Vår ställning är förändrad
sedan år 1905, hela världen har förändrats, äfven inom småstaterna
måste man med uppmärksamhet följa storpolitikens gång.

Det må därför icke väcka någon undran, om äfven här i dag beröras
storpolitiska synpunkter.

Det är ett drag, som genast faller i ögonen inom dagens situation
i det statssystem, hvaraf vi äro medlemmar, och det är att stormakterna
äro fördelade på två läger, som stå i spänning mot hvarandra.
Man brukar kalla dem trippelalliansen och trippelententen.

De visa en påfallande likhet med förhållandena på 1720-talet då
lägren hette den Wienska och den Hannoveranska alliansen. Det
är dock den skillnaden, att då voro Europas makter uttröttade af
långvariga krig, medan nu dessa makter länge nog hvilat sig från
sådana stora pröfningar. I trippelalliansen är Tyskland kärnan,
i trippelententen England. Hvarje politiker vet, att denna motsats
mellan våra grannländer, Tyskland och England, i våra dagar
vuxit ut till en sådan storhet, att alla andra bli små i jämförelse
därmed. Jag vågar säga, att hvar man plockar bort slöjan från
ett större utrikespolitiskt mellanhafvande i våra dagar, finner man
innerst inne Tysklands och Englands ansikten hotfullt stirrande
mot hvarandra. Men emellan dem ligger vårt svenska rike i ett
geografiskt mellanläge, som vi icke kunna resonera bort eller komma
ifrån.

Den föregående uppställningen på 1720-talet gick förbi utan
någon krigisk utlösning. Huru skall det gå med denna? Därom
kan ingen dödlig profetera. Man bör icke räkna med kriget såsom
något absolut oundvikligt; men man bör gifva akt på tidens tecken,
och i samma mån som man varsnar något ondt göra sig beredd på
att taga risken.

Hvilka äro då tidens tecken? På denna plats kunde jag i våras
framhålla två ytterst oroväckande tillbud. Det första kom i juni
1905 från Marockokonflikten, sedan England året förut lagt första
grunden till trippelententen genom förbundet med Frankrike; det
andra vid årsskiftet 1908—1909 i bosniska frågan, sedan England
en tid förut fullbordat trippelententen genom öfverenskommelsen
med Ryssland. Men sedan förra riksdagen har nu det tredje tillbudet
kommit, mer olycksbådande än något förut, som vi alla veta,
med kritiska dagar i juli, augusti och september. Från olika håll
har det vittnats om full krigsberedskap i Nordsjön, om skepp, som

Nr 3. 36

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- hållit öppna sjön af fruktan för instängning i hamn, om fartyg,
propositionen. gom ut i natten med torpednäten utsatta, om en stor engelsk

(Forts.) armé, redo att utskeppas öfver Kanalen. Dessa äro rykten, och de
kunna taga fel. Men en stor sak står dock kvar såsom känd och
vittnad: i denna sommar och höst har Västeuropa, till hvilket vi
höra, varit närmare krigets afgrund ån på fyrtio år. Och denna afgrund
har öppnat sig invid Sveriges husknutar. Först i november
drogo molnen förbi, i det att öfverenskommelse träffades mellan
de närmast intresserade. I december är Sveriges nya regering färdig
att inhibera eller åtminstone uppskjuta en säkerhetsåtgärd, som
den förra regeringen och riksdagen funnit nödig att vidtaga i maj
före de sista stora olycksbådande tecknen.

Man säger naturligtvis, att nu är himlen åter klar, så att vi icke
behöfva bekymra oss längre. Frånsedt det rena lättsinnet i en
sådan politik, som icke ens fattar en misstanke, när tillbuden följa
så tätt efter hvarandra, må det märkas, att ingen vederhäftig man
inom de stater, som saken direkt gäller, säger så. I England heter
det, att förhållandena äro bragta på en punkt där de »måste blifva
antingen bättre eller sämre». I Frankrike säger man, att den nya
öfverenskommelsen »mindre är slutet på en gammal konflikt än
början till en ny». I Tyskland är stämningen så allvarlig som den
icke varit sedan 1870-talet. Man har icke kunnat läsa så dystra
nyårsbetraktelser på långa tider. Och det kan ju icke vara annorlunda,
då misstämningen aldrig får utlopp. Ett gräl, som utgör
svaret på diskussionen, gifver icke försoning. Nya konflikter uppstå,
och då ligger kvar obehaget från förra gången, och så staplas
misstämning och onda tankar på hög, så att det till slut kanske icke
längre står i mänsklig makt att hindra katastrofen.

Men huru allvarlig situationen i verkligheten är, det förstår man
först, när man tänker på det som ligger under — på de krafter, som
uppkallat en sådan spänning mellan två så stora folk. Dådinner man,
att ett världshistoriskt intresse verkligen står på spel. Det är Englands
herravälde på hafven och världsmarknaden. För detta ändamål
önskar England jämnvikt i Europa; ty skulle den rubbas af en öfvermakt,
så kunde ju denna hota Englands öfvervikt på hafvet. Därför
har det blifvit traditionell engelsk politik, att så fort någon makt
vuxit för stark på kontinenten, ingå förbindelse med den näst starkaste
emot densamma. Det var den politik, som fördes mot Ludvig
XIV:s Frankrike för 200 år sedan, mot Napoleons Frankrike för
100 år sedan, mot Nicolaus I:s Ryssland för 50 år sedan; och det är
densamma, som nu föres mot Wilhelm II:s Tyskland.

Här var jämvikt i Europa vid förra århundradets slut, i det att
de bägge maktgrupperna, trippelliansen och fransk-ryska alliansen,
tämligen uppvägde hvarandra. Men så skedde något: den vågskål,
i hvilken Ryssland låg, lättades genom Rysslands nederlag i
Östern; därmed måste den vågskål, där Tyskland låg, sjunka ned.
Hvad hände nu? Yi se England träda ut ur sin isolering och börja

Onsdagen den 24 januari. 37 Xr 3.

detta system af »ententer >>, om hvilket man icke behöfver ha mycken Statsverksfantasi
för att igenkänna en ny upplaga af »koalitionerna» motproP°s
Napoleon eller den »stora alliansen» mot Ludvig XIV. Ty England 0 ’>

ser i Tyskland en makt sticka upp, farlig för sitt traditionella öfvervälde
på hafvet och världsmarknaden, om den icke stäckes i tid.

Denna engelska politik har hittills alltid bragt Europa i krigiska
förvecklingar. Det är sant, att en skillnad finnes mellan nuvarande
och föregående situationer; vi ha numera ett annat freds- och
humanitetsideal än förr. Vi böra icke underskatta detta; men vi böra
ännu mindre låta det skymma för ögonen, så att vi icke se de allvarliga
realiteter, som bestämma och måste bestämma stormakters politik.

I det fallet har också den sista tiden gifvit oss ett exempel, som är
lärorikt. Jag menar stormakten Italiens krigiska aktion mot Turkiet.

I själfva verket synes den enda effektiva garantien för världsfreden
i nuvarande dagar vara, att balansen väger så jämt, att ingen
maktgrupp kan anse sig obetingadt öfverlägsen. Ur den synpunkten
har i våra dagar skett något, som måste komma fredsbarometern
att sjunka ännu mer, och det är socialismens stora framryckning
vid de tyska riksdagsvalen. Därigenom splittras tyska regeringens
kraft, och Tysklands vågskål lättas något. Däri ligger en frestelse
för England. Däri ligger tillika en eggelse för tyska regeringen att
tillgripa en »afledande» politik efter gammalt recept.

Å andra sidan är det dock uppenbart, att Tyskland vinner
på ett uppskof, i det att tiden arbetar för Tyskland. Sålunda
har det framhållits, att största faran för krig föreligger före 1915.

Hvarför? Jo, därför att det året skall Tyskland ha den störa NordÖstersjökanalen
färdigrestaurerad, öppen och klar för de störa slagskeppen;
i samma stund växer Tysklands motståndskraft i hög
grad; det behöfver icke splittra sin flotta på två håll. Det var icke
svårt att förutse, att Japans angrepp på Ryssland skulle ske, innan
Ryssland hade sin sibiriska järnväg färdig; det är nu icke heller svårt
att förutse, att för England frestelsen måste vara större, innan motparten
Tyskland har denna stora förmån, Nord-Östersjökanalen, i
sin hand, än den senare blir. Allt detta är ju klart och uppenbart
för enhvar, som har uppmärksamheten riktad på dessa förhållanden.

Behöfves något särskildt bevis därom, föreligger ett sådant i det yttrande,
som nyss undsluppit en engelsk politiker: »Inom tre eller fyra
år måste hvarje europeiskt folk välja mellan Tyskland och E neg land».

Om det således, mina herrar, i allmänhet är nyttigt att genom
en beslutsam politik ingifva utlandet respekt, måste det vara af
alldeles särskild vikt just nu, då risken för krig och därmed för neutraliteten
är så stor. I anledning af sommarens händelser skref
också den bekante norske militärskriftställaren Nörregaard för sitt
lands vidkommande: »Vi måste göra det till en så allvarlig sak

som möjligt till och med för en stormakt att kränka vår neutralitet
och därigenom drifva oss öfver till hans fiende, så att den betänker
sig både länge och väl, innan han inlåter sig på ett sådant företag.»

Nr 3. 38

Statsverks propositionen (Forte.

)

Onsdagen den 24 januari.

Detta är ju den enkla klokhetens bud i en tid, då, enligt samma
'' man, »hvarje genomgången kris betecknar blott ett nytt steg fram
emot en katastrof, som synes mer och mer oundviklig». Vi veta
också och hörde nyss, att vårt grannland lyssnat till detta bud och
anslagit väldiga summor till ökadt försvar. Så gör man öfverallt i
världen, öfverallt bereder man sig i känslan af stundens allvar.
Endast ett enda land gör undantag och presenterar just nu sjunkande
militärtitlar. Detta enda land är vårt fosterland.

Således just i eu tid, då horisonten ser särskildt kritisk ut, har
man velat göra ett uppskof i nationens försvarsanstalter. I det ögonblick,
då skuggan af ett världskrig kommit oss närmare än på en mansålder,
har man funnit det »synnerligen angeläget» att sänka vårt
försvars styrka! Och dessa ord »synnerligen angeläget» äro icke
tömma ord i herr sjöministerns mun, han liar icke sparat vare sig
sin Konung eller staten eller grundlagen något obehag för att komma
fram till detta resultat. Jag har dock en känsla af, att han trots
sina ord känner sig stå på bräcklig grund i dessa medel. Naturligtvis
borde sådana medel kunna förklaras och försvaras endast af ett
stort och godt ändamål, enligt en gammal moral, som nu tyckes hålla
på att bli ny. Jag har därför icke kunnat annat än från min synpunkt
gifva några bidrag för att närmare karakterisera de ändamål,
för Indika dessa medel tillgripits.

j * Det är intet under, mina herrar, att ur vårt svenska folkhafs
djup stigit upp en våg af oro, som tog sig uttryck först i kungliga diktamina,
sedermera i försvarsmöten landet rundt, där man ur skilda
partiläger samlats, sist i en varmhjärtad och trosviss, från ungdomligt
och absolut opolitiskt håll utgången vädjan, ett nödrop till vårt
folk att själft genom nationalinsamling taga försvaret i sin hand.
Jag tror, att regeringen gjorde klokt i att icke allt för mycket misskänna
motiven för denna rörelse eller underskatta dess styrka. Vi,
som däri deltagit och öfver hufvud hafva någon erfarenhet i sådana
saker, kunna vittna, att vi aldrig mött en sådan stämning bland
folkets massor. Det är ock för dessa känslor af förstämning och oro
i landet, som jag här, herr talman, främst velat göra mig till tolk.

Jag vet väl, att det inom det liberala partiet finnes män med
lika varm och offervillig försvarsvilja som någonsin inom andra läger,
och jag vet väl, att Sveriges regering icke ens får misstänkas att icke
hafva ansvarskänsla för landets säkerhet i orostider. Jag skulle
därför tro mig stå inför en ren gåta, då jag ser denna politik, om icke
lösningen i själfva verket läge nära. Ser man utåt, då kan man icke
föra en uppskofs- och nedsättningspolitik inom försvaret just nu;
om nu regeringen i alla fall sä gjort, så kan det endast förklaras däraf
att den icke sett utåt. Den har icke anlitat ett utrikesperspektiv.
Det föreligger här alltså mindre olikhet i viljor, än i perspektiv. Regeringen
har velat lösa problemet om rikets försvar med utelämnande
af den faktor, som heter utlandet! Den tyckes betrakta försvarsfrågan
främst såsom en sak mellan oss inbördes här hemma. Vi åter

Onsdagen den 24 januari. ^ ''r 3-

fatta den såsom en sak mellan oss alla här hemma och utlandet. Jag
kan endast med beklagande konstatera, att icke ens herr utrikes- fForts,
ministern funnit lämpligt att reagera mot detta exklusiva inrikesperspektiv
på vårt försvar.

Nu säger man att försvarsfrågan måste lösas i enlighet med
»folkviljan». Ingen förnekar heller betydelsen af ett folkligt försvar,
såvidt möjligt anordnadt i anknytning till de breda lagrens instinkter.
Men hvad som under normala förhållanden kan vara god statskonst,
det blir i onormala och oroliga tider ett straffvärdt klemande
med nationens svagheter. Det är, då åtminstone, icke folkviljans
brist på upplysning, som skall bestämma regeringens handlande,
utan regeringens vakna insikt, som skall utpeka vägarne för fol^ iljan.

Politiskt och psykologiskt kan jag därför icke förstå denna regeringspolitik
annat än i sammanhang med den socialistiska motionen
i våras, som skrefs under det angenäma intrycket af »den tilltagande
fredsstämningen i världen». Herr sjöministern tyckes, trots sin
demokratiska läggning, icke sakna frändskap med Bourbonerna:
han har ingenting lärt sedan dess, och han har icke glömt någon af
sina gamla fördomar. Sålunda har han, och regeringen med honom,
förmått med denna hufvudtitel gifva oss, midt i en ond och farlig
tid, idyllen af en kärlekspant från en »fruktbärande samverkan» . . .

Det är detta, som framstått så »synnerligen angeläget». Vi skulle
måhända icke heller, under andra förhållanden, ha förmenat sjöministern
och regeringen denna husliga lycka; men så länge huset är
allas vårt gemensamma hem, tror jag, att vi ha rätt fordra, att man
åtminstone sparar dylik handel och vandel till en tid, då stormvarningar
icke stå på alla knutar. Vi kunna verkligen icke med lugn
och jämnmod åse, att man sköter vårt rikes försvar så som tjädern
spelar i skogen — blind och döf för världen utanför!

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, grefve E h r ensvär
d: Det har af den siste ärade talaren till mig riktats en fråga, huru
jag kunnat vara med om det beslut, som i dag företrädesvis varit på
tal. Ehuru det bjuder mig emot att, ovan som jag är vid parlamentariska
förhandlingar, genast behöfva här uppträda i ett ämne,
där jag måste med särskild omsorg välja mina ord, kan jag dock
icke lämna hans yttrande fullkomligt obesvaradt.

Till en början skall jag något beröra hvad han yttrade om
Östersjö- och Nordsjötraktaterna. Den ärade talaren sökte i dessa
traktater finna förpliktelser för vårt land att hålla vårt försvar uppe
vid en viss grad och såg en fara däri, att vi kunde från andra makter
få en förfrågan ställd till oss, huruvida vi verkligen hade vårt
försvar så väl skött, som våra underskrifter å dessa traktater betingade.
Jag tror att börja med, att detta är en fullkomlig missuppfattning
af dessa traktaters innebörd. Ty som vi väl veta,
förplikta dessa traktater till intet annat än att, därest en kontrahents
integritet sättes i fara, de andra makterna skola träda i rådplägning

!ir 3.

40

Statsverks propositionen.

(Forte.)

Onsdagen den 24 januari.

med hvarandra för att se till, Indika åtgärder kunna vidtagas. Och
från en sådan förberedande rådplägning till ett aktivt ingripande
är steget naturligtvis synnerligen långt.

Vidare vill jag säga, att, när den ärade talaren fann, att just ett
uppskof med F-båten skulle innebära ett sådant sänkande af vår
försvarskraft, som skulle kunna berättiga andra makter till en dylik,
för oss kränkande förfrågan, detta uteslutande beror på en rent
subjektiv uppfattning från hans sida, och att någon som helst objektiv
grund härtill icke föreligger.

Jag kan icke följa den ärade talaren i hela hans mycket intressanta
och om hans fängslande framställningskonst vittnande redogörelse
för den europeiska politikens läge i detta ögonblick. Jag vill
blott säga, att man måste här, såsom alltid, akta sig för två öfverdrifter,
både optimismens och pessimismens. Det är sant, att det
gångna året varit synnerligen oroande. Och det är sant, att det
funnits en stark spänning mellan tre stormakter, till hvilka alla vi
stå i samma vänskapsförhållande, tre stora nationer, till hvilka vi
stå i lika stor tacksamhetsskuld. Men först och främst har det visat
sig, att en af de svåraste intressekonflikter, som kunnat uppstå
emellan två eller tre stormakter, har kunnat lösas på fredlig väg.
Och vare sig den ärade talaren må gilla det eller icke, så ligger däri
ett bevis för, att faran för freden icke varit så öfverhängande, som
man emellanåt framställt saken, eller, med andra ord, att den allmänna
fredsstämningen varit så stark, att den kunnat göra sig gällande.
Jag tviflar på, att en sådan intressekonflikt för ett 30- eller
40-tal år sedan både kunnat lösas utan hjälp af väpnade medel.
Och detta innebär väl ett bevis på världens framsteg. Men naturligtvis
kvarstår en viss oro efter en sådan fruktansvärd intressekonflikt.
Och jag ber kammaren att åtminstone ha det förtroendet
till mig, att jag skall söka med största vaksamhet följa utvecklingen
af händelserna, så att, hvad som än må komma att ske, detsamma
om möjligt icke skall komma oförberedt öfver våra hufvuden. Det
ligger emellertid ett lugnande moment däri, att alla regeringars
samfällda önskningar och sträfvanden gå ut på att undvika en
hotande katastrof, som i detta ögonblick skulle vara liktydig med
Europas själfmord. Det ligger också ett lugnande moment i, att
folkstämningen mer och mer inser, att äfven ett segrande krig innebär
fruktansvärda faror för ett folk.

Jag hör ingalunda till dem, som tro, att de aktningsvärda och
ur alla synpunkter berömvärda sträfvandena att aflägsna våldet
från den internationella sammanlefnaden redan vunnit sin lösning,
utan jag är fullt och fast öfvertygad om, att hvarje nation måste
vara beredd att sätta makt bakom sitt ord, särskildt när det gäller
en sådan fråga, som den ärade talaren uppkastade: »Vill du vara

med oss eller mot oss?» Jag är fullt öfvertygad, att vårt land måste
hafva ett starkt försvar, icke för att, som det emellanåt heter, göra
oss »alliansfähig», utan för att vi skola kunna till det yttersta värja

Onsdagen den 24 januari.

41 Nr S.

vår själfbestämningsrätt och vår neutralitet. Men på samma gång Statsverksjag
säger detta, vill jag i någon mån varna för de alltför töckniga Pr°P^siilonmfantasier,
som emellanåt stiga upp och som göra, att man icke med (Forts-)
kallt blod ser framtiden till mötes. Ty om en sak, herr talman,
böra vi vara ense, nämligen den, att vår försvarsfrågas lösning måste
ske med kallt blod och med lugna nerver.

Herr Ericsson, Aaby: Det är första gången, den svenska

Riksdagen samlad ser cheferna för landt- och sjöförsvarsdeparternenten
utgöras af icke militära fackmän. Frågan om civila försvarsministrar
kan ju diskuteras och måhända skulle jag själf icke
hafva nekat ett förslag därom min röst, därest det förelegat, åtföljdt
af bestämmelser om, att vid dessa statsråds sida eller närmast under
dem skulle stå militärt sakkunniga fackmän. Men när en sådan
ändring i vår grundlag ännu icke skett och den nuvarande regeringen
icke heller sörjt för, att förslag till en sådan ändring inom den närmaste
tiden framkommer, anser jag saken vara af den betydelse,
att den icke utan vidare kan förbigås.

Grundlagens bestämmelse lyder, att statsråden skola vara
>>kunniga och erfarna män». Hvad menas då i detta sammanhang
med »kunniga och erfarna»? Icke tror jag, att därmed menas erfarenhet
på politikerns eller tidningsmannens eller juristens fält, då
det såsom här är fråga om cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen.
Jag tror, att dessa ord måste tydas så: kunniga och erfarna
på de områden, som tillhöra dessa departement. Jag är också alldeles
förvissad om, att de ärade cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen
själfva skola vara de första att erkänna, att de icke
besitta en sådan fackkunskap.

Vi ha litet hvar läst i historien från vår storhetstid och med
ett visst medlidsamt löje sett, hurusom gamla krigsöfverstar kommit
hem och beklädts med presidentvärdigheter i kollegier och
hofrätter. Men, mina herrar, handen på hjärtat: År det så stor
skillnad mellan att göra en gammal krigsöfverste till president och
att göra en vice häradshöfding till sjöminister?

Jag skulle icke hafva framkommit med dessa förhållanden,
därest jag icke ansett, att vådor kunde uppstå till följd af hvad
som nu skett. Jag syftar icke på den tyngd i arbetet, som måste
följa däraf, att departementscheferna måste informeras i hvarje
nytt ärende. Jag syftar icke heller på, utan vill förbigå det mindre
tilltalande i, att i hvarje yttrande af dessa herrar inför Konungen
och Riksdagen måste återljuda en hviskning från bakom dem stående
fackmän. Men jag tänker på den splittring, som skulle kunna
inträffa, då Sveriges här och flotta skulle öfvergå från fredsfot till
krigsfot, vid mobilisering. Det skulle då kunna inträffa, att, om
dessa ärade departementschefer till följd af bristande sakkunskap
eller politiska intressen skulle anse sig icke kunna stadfästa de förslag,
som generalstabschefen och marinstabschefen framlägga, be -

Nr 3. 42

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- tänkliga förvecklingar skulle kunna uppstå, och det mindre tillpropo&itionen.
ta]ancje skådespelet möta oss, att de, som först skulle behöfva slå
(Forts.) retratt — och jag hoppas äfven de sista — skulle bli cheferna
för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

Det är äfven andra vådor, som skulle kunna uppstå.

Jag har hämtat de följande orden ur ett anförande i krigsvetenskapsakademien
och det tiar anförts redan förut här i dag under
debatten. Tysklands flotta har under de sista 15 åren kostat 1,800
miljoner, under det att Frankrikes kostat 2,700 miljoner. Men
samtidigt har Tysklands flotta stigit upp till andra rummet, under
det att Frankrikes sjunkit ned till det fjärde. Inom fackmännens
krets säger man, att detta har sin grund däri, att i Tyskland en
målmedveten, sakkunnig ledning varit för handen, under det att i
Frankrike någon sakkunnig ledning icke funnits.

Till sist, mina herrar, uppstår den frågan: huru skola armén
och flottan uppfatta detta af mig omordade förhållande? Jag ber
att, innan jag går vidare, få inflicka, att öfvergången här förmildrats
— det erkänner jag — därigenom, att den föregående regeringen
beträffande hvad som rörde landtförsvaret, fjärde hufvudtiteln,
visade en, enligt min och mångas mening, beklaglig brist på initiativ,
under det att den nuvarande chefens för landtförsvarsdepartementet
rykte för eminent arbetskraft kan båda godt för framtiden. Men
huru skola armén och flottan uppfatta denna nya anordning? Måste
de icke känna det så, som om inom deras krets icke funnes några män,
som ägde Konungens och Riksdagens förtroende i sådan grad, att
de kunde sättas i spetsen för respektive departement? Måste icke
i följd häraf misstämning uppstå inom armén occh flottan?

Och detta, mina herrar, är icke det enda förhållande, som väckt
misstämning på detta område. Redan hans excellens statsministerns
yttrande under föregående riksdag om inkallande af sakkunniga
från utlandet för att yttra sig och taga hand om vissa med vårt försvar
sammanhängande förhållanden var en sådan kränkning mot
armén och flottan. Ytterligare har den nu tillsatta försvarsberedningen
djupt sårat på detta håll. Hvar har den militära sakkunskapen
ställts? Jo, utanför dörren, att inkallas, när den behöfves,
att visas ut, när den icke längre behöfves, för att till sist dock få
bära den tunga bördan af arbetet utan att få deltaga i beslutens
fattande.

Och så, mina herrar, ha vi civilkommissionen, som den föregående
regeringen inrättade. Jag, om någon, torde ha rätt att yttra
mig om denna, ty icke många år ha förflutit, sedan jag uttryckte
såsom min mening — och detta var i strid med uppfattningen hos
det parti, jag tillhör —, att det icke fanns anledning för militärerna
att motsätta sig en ytterligare kontroll öfver armén och flottan.
Jag var nämligen öfvertygad om, att det icke fanns några mörka
punkter att dölja. I spetsen för kommissionen sattes en militär
som ordförande. Många, som ställde sig tveksamma emot denna

Onsdagen den 24 januari.

43

Sr 3.

institution, sågo en viss trygghet däri, att militär sakkunskap och
militär anda skulle få göra sig gällande inom institutionen. Men nu
har den nuvarande regeringen skyndat sig att eliminera bort sakkunskapen
äfven i denna kommission därigenom, att, då den föregående,
militära ordföranden afgick, platsen besattes icke med en
militärt sakkunnig, utan med en civil person.

Är det icke en egen företeelse, mina herrar, att i denna tid, dä
man eljest öfverallt vill med full sanning gorå gällande, att kunskap
är makt, dock på så många områden värdet af sakkunskap synes
förbises? Jag har haft äran anföra exempel härpå i regeringens
och i försvarsberedningens sammansättning. Öfverallt synes första
villkoret för att vara sakkunnig hafva varit att vara absolut okunnig
på dithörande områden.

Jag har till sist yttrat mig om civilkommissionen, men, mina
herrar, jag kan icke lämna detta ämne utan att därtill lägga ännu
några ord. Man har sagt, att då illviljan och fegheten förmälas,
födas som deras barn de anonyma skrifvelserna. Den redlige mannen,
gentlemannen, befattar sig icke med dylika. Men civilkommissionen
har med större eller mindre stöd af sin instruktion företagit
sig att upptaga sådana skrifvelser, om icke direkt, så indirekt därigenom,
att någon ledamot af kommissionen anmäler sig såsom
ansvarig för en dylik skrifvelse. Jag tror, att jag icke säger för mycket,
om jag påstår, att det gick en våg af harm öfver hela Sveriges
land, då detta blef bekant. Jag tror, att just dessa förhållanden
varit sådana, att hvarje man måste beklaga, att de ägt rum.

Jag har yttrat detta därför, att jag ansett saken vara af djup
betydelse. Och jag har gjort det äfven därför, att jag tror, att inom
stora breda lager af vårt folk de tankar, hvilka jag sökt kläda i ord,
äro allmänna. Men jag har icke gjort det för att därmed från min
sida inleda en serie af anfall mot den nu sittande regeringen. Tv
jag anser det olyckligt, om den nuvarande oppositionen skulle genom
åter och åter, i tid och otid framkommande anfall störa dess verksamhet.
Jag skulle anse olyckligt, om nu upprepades hvad som
under senare åren skett, nämligen att man i riksdagen tvistar om
paragrafer och obetydligheter. Ja, jag går så långt, att jag ber att
få uttala den åsikten, att, om från regeringen framkommer ett förslag,
som jag anser godt, jag icke skall tveka att gifva detsamma
min röst, oaktadt det är framlagdt af en regering, hvars politik jag
icke gillar. Och jag är alldeles viss, att många inom mitt parti
hysa samma åsikt. Jag vet väl, att detta skall framkalla ett leende
hos mången i dessa den strama partidisciplinens tider. Men jag
uttalar det, herr talman, därför, att det är min åsikt, och vid den
vill jag förblifva.

Herr Swartz: Herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
uttalade i sitt för en stund sedan hållna anförande sin förvåning
öfver en åtgärd, som den förutvarande regeringen hade vid -

Statsverks propositionen.

(Port*.)

Jir 3. 44

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks■proposiiionen.

(Forts.)

tagit. Han uttalade sin förvåning dels däröfver, att regeringen strax
före sin afgång hade ansett sig kunna fatta definitivt beslut angående
beställandet af en profkanon, och därtill uttalade han sin förvåning
däröfver, att denna åtgärd förknippats med beställning samtidigt vid
Bofors bruk af ytterligare fyra kanoner, af alla de fyra för F-båten
afsedda kanonerna. En föregående talare, herr Hans Ericson, har
redan i viss mån bemött detta, särskildt senare delen däraf, men jag
anser i alla fall, att från den föregående regeringens sida något ord i
den saken bör uttalas, som möjligen kan vara ägnadt att'' om icke
skingra den förvåning, hvaraf herr statsrådet gripits, så åtminstone
klarlägga den uppfattning af saken, hvarifrån regeringen utgått vid
fattandet af sina beslut.

Hvad då beträffar beställandet af profkanonen, vill jag först erinra
om, att denna sak var af Kungl. Maj:t föreslagen för Riksdagen
och af Riksdagen godkänd. Hela utredningen förelåg, det fanns absolut
intet skäl för den dåvarande regeringen att vidare uppehålla
saken — ty jag förmodar, att i allmänhet man icke kan vara benägen
att antaga, att det är särskildt förmånligt att uppehålla besluts verkställighet
längre, än hvad som därvidlag är nödvändigt. Och så var
för regeringen alldeles klart, att förhållandet var med detta. Då det
gällde en fråga, där efter den dåvarande regeringens uppfattning en
mycket stor vikt låg just på skyndsamhet, tror jag icke det vid närmare
besinnande kunde hafva ansetts vara riktigt, om den omständigheten,
att regeringen några dagar efteråt skulle komma att aflösas
af en annan, skulle på något sätt och vis hafva ingifvit regeringen
den uppfattningen, att det varit orätt att bringa till verkställighet
ett af regeringen och föregående Riksdag såsom synnerligen viktigt
ansedt ärende, som var slutbehandladt. Snarare skulle jag för min
del hafva funnit det vara ägnadt att utgöra ett verkligt föremål för
förvåning, om den förutvarande regeringen hade fattat sin plikt på
det sätt, att den icke hade vidtagit den åtgärd, som den gjorde.

Men, säger herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
det var dock orätt att på samma gång beställa de fyra kanonerna.
Det var en åtgärd, som stod i skärande motsats mot förutsättningarna
för beslutet om beställandet af en profkanon. — Då
gäller det att se efter hvilka förutsättningarna voro för profkanonen.
Hvilka voro förutsättningarna för dess anskaffning? De återfinnas
i ett uttalande å femte hufvudtiteln från sjöministerns sida i fjol och
bestodo i följande af marinförvaltningen framhållna synpunkter:
»Det vore därför af utomordentligt stor vikt, att en profkanon af
den ifrågavarande kalibern blefve så snart ske kunde framställd och
att försök med densamma komme till utförande för att bereda marinens
artilleritekniska myndighet äfvensom det kanonbruk inom landet,
där kanoner af nämndt slag kunde komma att utföras, möjlighet att
vinna erforderlig erfarenhet icke blott beträffande vapnets konstruktion,
utan äfven i fråga om den sammansättning, som borde gifvas
ammunitionen. Först härigenom blefve det möjligt att vid en första

Onsdagen den 24 januari.

45 Jfr 3.

leverans af flera kanoner kunna tillämpa de erfarenheter, som gifvet- Stais''%**~

vis borde föreligga, innan aftal om en dvlik tillverkning kunde VT0V^^or^n (rortf.

)

goras. >>

Det skulle vara emot detta, som regeringens beslut om beställande
af de fyra kanonerna skulle strida. Det har redan af herr
Ericson framhållits här i dag såsom ett mycket naturligt villkor från
Bofors’ kanonbruks sida — det enda kanonbruk inom landet, som
kunde komma i fråga vid beställningen och som förresten förprofkanonen
afgifvit den billigaste af alla inkomna offerter — att det på samma
gång skulle kunna få beställningen på de fyra kanonerna, detta på
grund af — såsom också herr Ericson framhöll — de dyrbara anordningar,
hvilka voro nödvändiga för åstadkommandet redan af profkanonen
och som naturligtvis skulle — för den händelse de afsågo endast
profkanonen — hafva högst väsentligt fördyrat denna kanons
ramställning.

Men det var icke nog med det. Ett skäl till var det, att, för att
det skulle blifva möjligt att inom skälig tid leverera dessa fyra kanoner,
det vore nödvändigt att redan samtidigt med beställningen af
profkanonen få beställningen på de fyra kanonerna. Då är det
klart, att man har att undersöka, huruvida det ändamål med profkanonens
beställande, som jag nyss anförde, kunde ernås, om i alla
fall de fyra kanonerna beställdes samtidigt med profkanonen. Och
jag må säga, att jag förmodar det beror på ett förbiseende från herr
statsrådets sida, då herr statsrådet uttalar sin förvåning öfver att vi
kunde fatta det beslutet, tv bland handlingarna finns tydligt ådagalagdt,
hvarför vi ansågo oss kunna så gorå, utan att på något sätt gå
emot den förutsättning, som var uttalad.

I den föredragning, som ägde rum, framgick nämligen med
fullkomlig tydlighet, att det icke var fråga om annat än konstruktionen
af vissa delar på dessa kanoner; genom profkanonen skulle utrönas
och fastställas det lämpligaste sättet för utförandet af dessa speciella
delar. Detta kunde mycket väl ske, utan att man därigenom
behöfde vänta med beställandet af de fyra kanonerna, till dess detta
var [utexperimenteradt i afseende å profkanonen, tv det stora arbetet
med afseende å kanonerna kunde utföras innan dess. Jag vill icke
här anföra hvad det var för detaljer, som det gällde att fastställa;
jag vill endast här åberopa, att enligt marinförvaltningens framställning
kunde de öfriga fyra kanonerna framställas fullständigt hopsatta,
men de och de detaljerna finge icke utföras, förrän genom
profkanonen blifvit utrönt, hur de skulle bäst astadkommas.

Genom det beslut, som är fattadt, är sålunda icke på något sätt en
afvikelse gjord från den förutsättning, som uttalades. Den är endast
mera noggrant utmejslad, så att säga, än som skedde i propositionen —
och man må ju icke undra på att man icke där gar in i dessa
detaljer! l ,

Då det därtill ju förhåller sig så, att ett belopp af 3,880,000 kronor
var anslaget i 1912 års stat till pansarbåten F, och då gifvetvis de

Kr 3.

46

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- fyra kanonerna ingingo i anskaffningskostnaden för pansarbåten och
proposUianen. således mycket val kunde bekostas af det för 1912 gifna anslaget,
( orts.) tror jag verkligen för min del, att den föregående regeringen väl och
fullkomligt kan stå till svars för hvad vi gjort i känslan af nödvändigheten,
från vår synpunkt sedt, att så mycket som möjligt påskynda
utförandet af denna F-båt, hvilken var af Riksdagen beslutad. Däremot
synes mig nämnda regering väl hafva varit värd klander, om
den med hänsyn till andra omständigheter än de rent sakliga låtit
förmå sig att handla på annat sätt, än som skett.

Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Debatten har

dragit ut så långt, att jag kanske är alltför djärf, då jag tager kammarens
uppmärksamhet i anspråk, men jag anser mig vara berättigad
att framlägga saken, sådan jag sett den, i sitt sammanhang.

När man går igenom den statsverksproposition, som nu föreligger,
möter man enligt min mening med en viss tillfredsställelse
sammanfattningen af de särskilda inkomst- och utgiftsposterna.
Denna sammanfattning mynnar ut däri, att omkring 217 miljoner
kronor verkliga statsinkomster äro tillräckliga icke blott för att
täcka verkliga utgifter till ett belopp af cirka 202 miljoner kronor,
utan jämväl för att jämte fond- och lånemedel ingå med ett belopp
af 14,449,600 kronor till betalning af utgifter för kapitalökning.

Då man därefter kommer till de särskilda hufvudtitlarna, väntar
man sig på grund af befintligheten utaf nämnda kapitalöfverskott,
att å dessa blifvit rikligen tillfredsställda alla verkligt trängande
statsbehof. Denna förmodan synes vara förverkligad i hög grad
beträffande två hufvudtitlar: den åttonde, där ökningen utgör
2,976,500 kronor, samt den nionde hufvudtiteln, där ökningen utgör
1,709,900 kronor.

Utan att emellertid nu kunna ingå i någon pröfning af de ändamål,
för hvilka anslag å dessa hufvudtitlar äskas, måste man dock
lyckönska de viktiga statsintressen, som lyda under ecklesiastikdepartementet
och jordbruksdepartementet, till den omsorg om deras
tillgodoseende, som vederbörande departementschefer synas hafva
ådagalagt. Huruvida de härvid öfverskridit hvad som vederbörlig
hänsyn till andra statsintressen kräfver, är något, som jag naturligtvis
icke nu kan vara i tillfälle att bedöma.

Hvad som däremot väckt min och mångas uppmärksamhet är,
att försvarstitlarna, den fjärde och den femte hufvudtiteln, visa
en minskning i summan af de begärda anslagen, den förra med ett
belopp af 1,070,900 kronor och den senare med ett belopp af 746,100
kronor.

I fråga närmast om fjärde hufvudtiteln får minskningen visserligen
delvis sin förklaring däraf, att reserverade medel användts till
arets utgifter, såsom fallet är t. ex. med afseende å anslaget till
remontering m. m., eller däraf att anslagen äro reservationsanslag
och äga besparingar, hvilka eventuellt kunna användas, eller ock

Onsdagen den 24 januari.

47

Nr 3.

att anslagen äro till lägre belopp upptagna förslagsanslag, livilka
tydligen i verkligheten komina att utgå med belopp, som af omständigheterna
kräfvas.

Dessa nedsättningar äro följaktligen mera skenbara än verkliga
och kunna alltså icke anses innebära någon olägenhet för vårt i närvarande
tid — mer än någonsin — viktiga landtförsvar. Med stort
intresse har jag därjämte på fjärde hufvudtiteln mött det begärda
anslaget för en flygmaskin, liksom anslaget å 500,000 kronor till en
försöksmobilisering, hvilken jämväl synes vara afsedd att förskaffa
försvarsberedningarna den komplettering i saklig insikt, hvaraf
dessa, att döma af deras sammansättning, torde i hög grad vara i
behof.

Gifver således icke fjärde hufvudtiteln särskild anledning till
oro utöfver den, som i vida kretsar — såsom också här så kraftigt
påpekats — uppstått genom försvarsberedningarnas sammansättning
och det för dessa beredningar uppställda program, känner man sig
däremot så mycket mera besviken, när man tagit del af femte hufvudtiteln,
särskildt hvad angår den så kallade F-båten — och trots
allt, som om den här yttrats, tillåter jag mig än en gång sammanfatta,
hur jag för min del ser den saken.

Med denna F-båt förhåller det sig ju så, att den förra regeringen,
trots dess obestridliga, varma intresse för vårt försvar, dock lät frågan
om flottans komplettering med nybyggnader undergå en rätt
omständlig utredning, så att man först 1911 — alltså åtta år, efter
det den sista nybyggnaden, Oscar II, beslöts, och fyra år, sedanden
fullbordades — framlade förslag om en ny pansarbåt i enlighet med
den ur de gamla typerna utvecklade, förbättrade F-typen. Då
ifrågavarande båt, hvartill ritningarna, efter hvad vi sett, först nu
lära vara färdiga att af Kungl. Maj :t fastställas, sannolikt icke förrän
år 1915 skulle vara stridsfärdig, äfven ifall arbetet i enlighet med
Riksdagens beslut med vederbörlig kraft bedrifvits, måste man anse,
att uppskofet från Oscar II :s färdigställande till F-bätens fullbordan,
eller cirka åtta år, varit så långt tilltaget, som rimligtvis kunde
komma i fråga.

Såsom en förklaring af detta långsamma tempo för fartygsanskaffningen
torde emellertid kunna anföras dels den förra regeringens
önskan att afvakta försvarskommitténs utlåtande, hvilket dock
i denna fråga separat afgafs redan år 1909, ehuru betänkandet i sin
helhet aflämnades först år 1910, dels ock den ekonomiska depressionen
efter 1907 års kris, dels slutligen en berättigad önskan hos den
förra regeringen att noggrant förbereda ärendet, så att förslaget
framkom till Riksdagen, stödt på all den sakkunskap och erfarenhet,
som öfver hufvud taget voro möjliga att i en dylik fråga åvägabringa.

Man kan dock ifrågasätta, om icke den iakttagna omsorgen
att väl förbereda detta ärende uppnådde gränsen af hvad som var
förenligt med landets försvarsbehof på sjöförsvarets område. Under
sådana förhållanden är det ju ganska naturligt, att de. som framför

Statsverks propositionen.

(Forte.)

Nr 3. 48

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- alla andra statsintressen sätta landets förmåga att försvara sitt
propositionen. 0beroende, skulle med bestörtning erfara, hurusom den nya rege(Forts.
) ringen, i stället för att på allt sätt påskynda arbetena på F-båten,
A’idtog åtgärder för att inhibera den verkställighet af Riksdagens
beslut, som redan påbörjats.

H vilka åtgärder regeringen till den ändan vidtagit, behöfverjag
nu icke upprepa. Jag vill icke heller ingå i något bedömande af
dessa åtgärder från konstitutionell synpunkt, då den frågan hör
under ett annat forum och nog i sinom tid kommer inför Riksdagen
och denna kammare.

Jag vill för närvarande se frågan endast från synpunkten af
landets försvarsbehof. Äfven om man skulle vara nog sangvinisk
att antaga, att försvarsberedningarnas arbete vore fullbordadt vid
början af år 1913, komme det nu beslutade uppskofvet — därest
icke F-båtsförslaget i alla delar upprätthölles — att medföra, att den
nya pansarbåten inginge som led i landets sjöförsvar allra tidigast
under år 1917 — alltså tio år efter närmast föregående pansarbåts
färdigbyggande. Denna tidsförlust kan icke undgås, såvida man icke
skulle vilja beställa den nya båten på utländskt varf och därigenom
beröfva den svenska industrien och den svenska arbetaren den förtjänst,
som båtens byggande inom landet skulle skänka dem. Den
svenska flottan lär alltså komma att kvarstå på samma ståndpunkt
som för närvarande ända till år 1917 — hvad antalet pansarfartyg
beträffar — och i stridsvärde, ifall man följer de sakkunnigas
uttalanden, skulle flottan, innan någon ny båt tillkommer,
hinna att blifva försämrad med en fjärdedel.

Herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet och
den kungl. regeringens öfriga ledamöter må vid detta förhållande
icke taga illa upp, att jag å egna och andra svenska medborgares
vägnar, för hvilka vårt fosterlands oberoende och själfständighet
utgör all politiks viktigaste uppgift, finner mig pliktig framställa
den vördsamma frågan, om regeringen genom underhandlingar med
främmande makter eller eljest skaffat sig den förvissning, att vår
själfständighet ej kan under tiden blifva äfventyrad, som flottans
bristfälliga skick måste anses med nödvändighet påkalla. Emellertid,
att döma af hans excellens utrikesministerns uttalande, har regeringen
nog icke skaffat sig någon dylik förvissning, utan det föreföll,
som om hans excellens ansåge den nuvarande situationen i själfva
verket icke innebära någon större fara.

Vid sitt upptagande af en anmärkning från herr Kjellén yttrade
hans excellens utrikesministern, att det vore en felaktig uppfattning
från herr Kjelléns sida beträffande Östersjö- och Nordsjötraktaterna,
att Sverige skulle vara förpliktadt att hålla uppe sitt försvar.
Jag tror nu i förbigående sagdt, att hans excellens missuppfattade
herr Kjellén. Herr Kjellén menade nog icke någon juridisk förpliktelse,
utan han menade en förpliktelse, som för mången är af
samma värde, kanske högre, en moralisk förpliktelse, och det är

Onsdagen den 24 januari.

49 Nr 3.

väl alldeles otvifvelaktigt, att, när man uppträder som suverän stat Statsverksoch
ingår traktater med främmande stater angående vissa förhål- VT0P°sxtwnc''
landen, man också bör ställa sitt försvar så, att man i händelse af (”orts.)
konflikter kan gifva nödig kraft åt de ord man gifvit, åt de öfverenskommelser,
hvilka man ingått.

Men det var icke detta, som särskildt slog mig i hans excellens
yttrande, utan hans excellens tycktes slå sig till ro vid det förhållandet,
att vi icke skulle kunna på grund af dessa traktater få någon
förfrågan från främmande makter med anledning af den försummelse,
som de möjligtvis ansåge, att vi gjort oss skyldiga till beträffande
vårt försvar. Ja, det tror jag ej heller, att faran för
Sverige skulle ligga däri, om vi försummade vårt försvar. Nej, faran
komme nog icke att ligga däri, att någon främmande makt komme
att stöta på oss och fråga: skola Ni verkligen ställa er alldeles försvarslösa?
utan jag föreställer mig, att faran komme att bestå däri,
att man komme att handla med oss så, som man handlade med en
försvarslös: d. v. s. i händelse af konflikter komme vår ställning att
blifva synnerligen farlig just därför, att man visste, att man från
vår sida ej kunde möta något allvarligt motstånd. Emellertid tycktes
hans excellens utrikesministern anse, att åtminstone för närvarande
faran för konflikter icke skulle vara så synnerligen stor.

Den omständigheten, att det i somras och i höstas icke blef något
krig af, var för honom visserligen icke någon absolut borgen, men i
alla fall ett indicium för, att faran icke heller nu skulle vara så stor.

Och utrikesministern påpekade särskildt, att han ägde stöd för en
sådan uppfattning däri, att, fastän det var en verkligt stor och viktig
konfliktanledning, som förelåg, det dock icke blef något krig. Ja,
det får jag säga, att detta är en uppfattning, som, ifall den finns
bland diplomaterna, sannolikt icke finns hos folk i allmänhet. Jag
tror, att man i allmänhet var förvånad öfver, att världsfreden —
märk väl att frågan gällde ett världskrig — skulle äfventyras på
en sådan struntfråga som Marockofrågan. Det var sålunda ingen
i sig stor anledning, utan det var en relativt liten orsak till denna
förfärliga spänning. Och hvad gifver detta anledning till för antagande?
Jo, det gifver skäl till det antagandet, att Marockofrågan
blott var den formella anledningen, bakom hvilken lågo konfliktorsaker
af vital betydelse, och att följaktligen den omständigheten,
att denna yttre anledning undanröjdes, icke kan berättiga oss att
slå oss till ro, då dessa öfriga stora konfliktämnen fortfarande äro
kvar. Jag vill alltså säga: allt hvad som skedde under förra året
ådagalägger, att här finnas vitala intressemotsatser, som ligga på
bottnen och som kunna framkalla konflikter hvilket ögonblick som
helst.

Emellertid är det klart, att man icke kan handla så, som Kungl.

Maj:ts regering har gjort i fråga om vårt försvar, om man icke hyser
den uppfattningen, att faran i själfva verket icke är så synnerligen
stor för närvarande. Men då kan det vara af en viss vikt att se, huru

Första kammarens protokoll 1912. Nr 3. 4

Nr 3.

50

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- andra uppfatta ställningen, och jag vill särskildt hos herr statsrådet
propositionen. ocj1 cjiefen för sjöförsvarsdepartementet anbefalla ett uttalande, som
0 8-> det norska försvarsdepartementet gjort i denna fråga och som bestämt
departementet att framlägga ett förslag angående en betydlig
utvidgning af norska flottan. Det heter däri: »Man har nog emellertid
allt för mycket hoppats på, att internationell rättskänsla i samband
med bestående internationella aftal skulle i våra dagar göra det
omöjligt, att en fredsälskande nation skulle mot sin vilja kunna tvingas
in i krig. Den senaste tidens händelser ha emellertid i flera hänseenden
ställt dessa frågor i en annan belysning, samtidigt med att
den krigspolitiska tyngdpunkten i Europa på visst sätt kan sägas ha
flyttats norrut, så att vi icke längre kunna räkna med vårt afsides
läge, när stormakterna gripa sig an med att göra upp sina intressekonflikter
med vapenmakt.» Den norska fosterlandskänslan har
plötsligt funnit sig stå inför försvarslöshet på det sjömilitära området,
och utan betänkande, utan advokatyr — som ju dock alltid vant
norrmännens styrka — har man skyndat att tillropa folket ett gif
akt inför den afgrund, i hvilken dess själfständighet hotade att störta.
Kan icke detta föredöme från Norge, som af herrar radikaler och
socialister städse framhållits som ett föregångsland, åtminstone ge
regeringen anledning till att ånyo upptaga till pröfning den frågan,
om Sveriges redan förut bristfälliga sjöförsvar utan risk för landet
kan tillåtas ytterligare försämras under så lång tid, som motsvarar
de af regeringen tillsatta beredningarnas icke-sakkunniga utredningsverksamhet.
Den makt, som kan finna med sitt intresse förenligt
att skrida till angrepp mot oss eller kränka vår neutralitet, lär
icke taga större hänsyn till hans excellens statsministern, de båda
försvarsministrarne, finansministern och de inkallade försvarsberedningarna
i deras pappersarbete till stärkande af Sveriges försvar,
än till norska folkets garanterade neutralitet och de dokument, som
äro afsedda att skydda densamma. Och min öfvertygelse är, att,
ifall herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet vid
denna riksdag skulle inrättat sina förslag i öfverensstämmelse med
den mening, som »med en till visshet gränsande sannolikhet» — för
att använda hans egna ord — komme att göra sig gällande hos den
svenska Riksdag, som finge den tunga lotten att underskrifva en
fredstraktat, hvarigenom någon del af Sveriges område afträddes,
sedan fienden, tack vare vår flottas otidsenliga beskaffenhet lyckats
taga sig öfver hafvet in i landet, han skulle kommit till ett annat resultat
än det, som nu föreligger i statsverkspropositionen.

Till stöd för detta sistnämnda har herr sjöministern åberopat,
att det enligt hans åsikt behöfdes utredning, men framför allt, att
han under valrörelsen lyssnat till svenska folkets tydliga kraf på en
allsidig utredning på det militära området. Det där påminner mig
om en historia, som jag hörde, när jag var student i Upsala. Studentkåren
hade uppvaktat en gammal professor, som var så där medelmåttig,
duktig karl, men icke något märkvärdig, och studentkårens

Onsdagen den 24 januari.

51

Nr 3.

ordförande hade sagt: Er, herr professor, som är den mest framstå- Statsverksende
i Europa på edert område, er vill nu studentkåren ägna sin hyll- vr°P0SltMnen
ning. Ja, det gjorde studentkåren, och efter hyllningen kom pro- Forte''''
fessorn till ordföranden och frågade: »hvem är det, som sagt, att jag
skulle vara så framstående?» »Men», svarades det, »det har ju professorn
själf sagt.» Så är det också här. Herr statsrådet har lyssnat
till folkets begäran om utredning, men hvem annan är det, som
sagt till svenska folket, att det är så illa ställdt med organisationen
af vårt försvar, än just herrarna själfva?

Vidare har herr statsrådet som ytterligare skäl anfört, att ett parlamentariskt
hänsynstagande till meningen hos denna Riksdag, som är
den första, som sammanträdt, efter det Riksdagens sammansättning
grundats på allmänna val, fordrat, att regeringen skulle handla som
den gjort, ty Riksdagens mening vore mot F-båten. Jag får då hänvisa
till hvad som så kraftigt påpekats af herr Kjellén. Det kunde
vara bra att icke blott se inom landet, utan äfven rikta blicken något
utom landet. Är det icke regeringens plikt att leda folket, att sålunda
på grund af sin erfarenhet och sina insikter om den politiska
situationen säga folket, om det är någon fara i uppskof eller icke?

Icke skall regeringen kasta ansvaret på det stackars folket, som
omöjligen kan bedöma saken. Det sist anförda skälet är således enligt
min mening ett ganska svagt skäl.

För öfrigt tror jag, att herr statsrådet själf icke var riktigt konsekvent,
när det var fråga om att lyssna till hvad han kallar folkets
kraf. Ty känner jag situationen rätt, undrar jag, om icke störa skaror
bland dem, som just stödde herr statsrådet, verkligen hade den
uppfattning, att någon utredning icke behöfdes, enär det för dem var
alldeles klart, att vi kunde utan vidare minska styrkan i vårt försvar.

Man har så ofta, och enligt min mening med rätta, från liberalt håll
påpekat, att vårt försvarsväsende måste uppbäras af folkets förtroende
för att kunna skänka landet erforderlig trygghet, men
jag frågar herr sjöministern och hans meningsfränder: huru skall
försvaret någonsin vinna ett dylikt förtroende, när en ständig agitation
bedrifves icke blott från nidskrifvares sida, utan från ansvariga
politikers för att undergräfva folkets tillit till försvaret och
dess förtroende till dem, som för försvarets vidmakthållande offra
sitt lifs möda och hela sitt intresse? Vägen till folkets förtroende
för försvaret går öfver dess ledande personers sanningsenliga fastslående
af försvarets nödvändighet för landets oberoende och därmed
för dess lif samt öfver deras opartiska erkännande af allt
det plikttrogna arbete, som göres i försvarets tjänst. Den vägen är
emellertid synbarligen rätt främmande för statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet, om man får taga på allvar hvad han vid
skilda tillfällen yttrat i försvarsfrågan.

Å andra sidan tror jag, att det stöd, som regeringens öfriga medlemmar
skänkt sjöministerns i statsverkspropositionen gjorda uttalanden,
är ägnadt att hos den del af vårt folk, som verkligen kan

Nr 3.

52

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- tänka och som har nog själfständighet att göra det, skapa en känsla
propositionen. oro ocb bekymmer för Sveriges yttre säkerhet, för dess oberoende
(Ports.) ocb själfständighet, så länge regeringen icke — hvilket jag dock hoppas,
att den må gorå — uttryckligen tager afstånd från den uppfattningen,
att något viktigare funnes för Sveriges folk än att till hvarje
pris skydda och upprätthålla sin ställning som en från främmande
inflytelser oberoende, suverän stat.

Gifver regeringens ställning till frågan om landets försvar anledning
till farhågor för Sveriges yttre säkerhet, kan man icke heller
undgå att hysa allvarliga bekymmer för vår inre säkerhet, när man
iakttager regeringens hållning i vissa viktiga lagfrågor. Särskildt
har uttalandet i trontalet, att man både att på civillagstiftningens
område vänta förslag till häfvande för viss tid, såvidt angår kronans
rått, af nu gällande föreskrifter om tjuguårig häfd, icke kunnat undgå
att i vida kretsar väcka en djup förstämning. Denna fråga är af en
enormt stor principiell betydelse och jämväl praktiskt sedt synnerligen
viktig, hvarför jag anser det vara min plikt att redan vid detta
tillfälle fästa kammarens blickar på densamma. Jag skall söka göra
det så kortfattadt, som är förenligt med erforderlig fullständighet.

Herrarna -v eta för visso, att häfd är ett rättsinstitut, som, huru
olika det än må vara ordnadt, bär till uppgift att garantera rättssäkerheten
inom samhället. En sakrätt, särskildt äganderätten,
hvaraf någon med skäl anser sig vara rätt innehafvare, blir efter viss
tid under vissa villkor orubblig, den må ursprungligen hafva förefunnits
eller ej. Häfden har icke till hufvuduppgift att under vissa förutsättningar
förvandla olagliga fång till lagliga, utan dess hufvudsyfte
är att undanröja all ovisshet med afseende på ett fångs laglighet
genom att göra det oangripligt, hvarigenom visserligen det olaga
fånget får en styrka, som från början icke tillkommit detsamma. Vår
svenska rätt, som i fråga om lösa saker icke känner till häfdeinstitutet,
utan med afseende på dem rent praktiskt åstadkommer en liknande
verkan genom den förre ägarens skyldighet att till godtrosförvärfvaren
gifva lösen, har alltsedan landskapslagarnas tid i fråga om
fastighet gifvit häfden den karaktär, att ett blott och bart besittningsförhållande
af en fastighet efter viss tid öfvergår till äganderätt,
äfven om det icke redan från början varit ett utflöde ur äganderätten.
Tre år var den vanliga häfdetiden, räknad från den tid, då
fånget lagfarits, och förvärfvarens goda tro synes hafva varit förutsättning
för häfdens inträdande. Liknande bestämmelser gälla
i landslagarne och stadslagen. Så småningom i slutet af 1600-talet, gjorde sig under inflytande från romersk rättsuppfattning den
åsikt gällande, att häfd ej skulle gälla mot kronan. Det stöd härför,
som somliga hämtat från landslagarnes konungabalk, är icke stort
mera berättigadt, än det antagande, att stadgandet i 77 § regeringsformen
medförde, att häfd icke gällde i fråga om de i nämnda grundlagsstadgande
upptagna kronoegendomar. Undantaget från häfden
beträffande kronoegendom torde alltså få anses såsom en på den ro -

Onsdagen den 24 januari.

53 Nr 3.

merska rätten stödd uppfinning från enväldets tid, ty enväldet ville
icke erkänna några gränser för staten och statsmakten.

I 1734-års lag ingick häfdeinstitutet i själfva verket ej. Somliga
ansågo emellertid klander uteslutet redan då fasta meddelats på fånget,
andra betraktade häfden såsom bortglömd vid lagens redigering,
och därvid fick det bero, tills 1805 års förklaring närmare fixerade
villkoren och tiden för häfden, men samtidigt i likhet med föregående
envåldsperiod från häfd undantog statens och därmed likställd egendom.
Man hade sålunda i formen af en lagförklaring återkommit
till den urgamla svenska rättsuppfattningen, enligt hvilken till vinnande
»af en af lagstiftaren», såsom det heter, »i alla tider såsom
oundgänglig ansedd säkerhet i besittningen», en viss häfdetid infördes,
efter hvars förlopp klander mot besittaren icke vidare finge
äga rum. Men, som sagdt, för allmän egendom hade man gjort
undantag från häfdebestämmelsernas tillämpning.

Först genom 1881 års häfdeförordning ströks denna begränsning,
och man återvände principiellt till våra landskapslagars rena,
klara rättsståndpunkt, att den, som i god tro förvärfvat och viss tid
— numera bestämd till 20 år från lagfartens meddelande — utan afbrott
besuttit fast egendom, är fri från klander, äfven om förre ägaren,
det må hafva varit staten eller enskild man, från början olagligen
frånhändts fastigheten. Häfden blir alltså, på samma gång den innebär
ett skydd för ett lagligt förvärf, själf ett laga fång. Detta
fång utmärker sig till skillnad från andra däri, att det sträcker sig
öfver en längre tidsperiod och liksom bit för bit skapar den äganderätt,
som vid häfdens fullbordan ersätter den, som däremot kan stå i
strid. Så snart häfdetiden börjat löpa, föreligger följaktligen icke
blott en utsikt till ett rättsförvärf för besittaren, utan en verkligt
uppspirande äganderätt, hvilken äger lika berättigadt kraf på att
respekteras som andra välförvärfvade rättigheter. Ett uttryck för
denna tanke har varit, att vid häfdelagens förändring år 1881 man
genom uttrycklig bestämmelse fastslagit, att, om häfdetiden enligt
den tidigare lagstiftningen redan börjat löpa och skulle medföra frihet
från klander tidigare än enligt 1881 års förordning, den förut gällande
lagen skulle tillämpas. Samma ståndpunkt har för öfrigt
iakttagits af lagberedningen i dess år 1907 afgifna förslag till jordabalk.

Med denna såsom berättigad allt mer och mer erkända ståndpunkt
är det, som det i trontalet omförmälda lagförslaget om häfdelagens
häfdande för viss tid bryter. Skulle detta förslag antagas,
komme följaktligen en i sin utveckling redan stadd äganderätt att
bringas till stillastående och således att till sitt värde väsentligen förringas.
Detta vore ett betänkligt ingrepp i det nuvarande rättstillståndet,
icke mindre farligt därför, att det träffar äganderätten i dess
späda brodd, och å andra sidan desto nödvändigare att kraftigt bekämpa,
som det så lätt kan undgå den i rättens väsen mindre förfarnes
uppmärksamhet. Detta attentat mot rättssäkerheten blir icke

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Nr 3.

54

Onsdagen den 24 januari.

Statsverkspropositionen
.
(Forts.)

mindre hotande, utan tvärt om så mycket samhällsfarligare, som det
skulle äga rum icke till fördel för alla tidigare anspråk på fastigheter,
utan blott skridt angår kronans fastigheter. Man kan förstå, att
under ett visst kulturtillstånd statens rätt till fast egendom — under
gångna tider en bland de förnämsta källorna till statens inkomster —
ansågs vara af så stor betydelse för samhället, att man med afseende
på dylik egendom uteslöt häfdeinstitutet, men hvad som aldrig låter
sig försvaras är, att man först stiftar en lag, hvarigenom statens och
annan allmän egendom likställes med enskild egendom, och sedermera,
när enskilda därefter inrättat sig och t. ex. i god tro gjort sina
förvärf utan att anställa särskilda efterforskningar angående egendomens
möjliga beskaffenhet af statsegendom, helt enkelt dekreterar,
att trots förvärfvarens goda tro häfdelagen suspenderas beträffande
egendom, som förut tillhört kronan. Detta är enligt min mening
att förvandla vårt nuvarande rättssamhälle från en rättsstat till
ett rättslöst samhälle, ty hvar och en torde lätt inse, att godtycke,
blir godtycke äfven om det utöfvas af staten mot enskilda till förment
gagn för staten.

Mot den föreslagna åtgärden att till kronans fördel tills vidare
klippa af all häfdebesittning kunna emellertid anföras äfven andra
tungt vägande skål. Först och främst det skälet, att den moderna
rättsutvecklingen, långt ifrån att gorå den godtroende förvärfvarens
ställning svagare, är på väg att göra häfdeinstitutet umbärligt genom
att till förvärfvarens fördel låta redan det genom lagfarten publicerade
rättsförvärfvet blifva allt mera oangripligt. I denna riktning,
dock med bibehållande af häfdeinstitutet, ehuru med förkortad häfdetid
och ökad betydelse för inskrifningen i fastighetsboken, går lagberedningen
i sitt förut omförmälda förslag till jordabalk. Hvarför
har nu den moderna rätten inslagit på denna väg och sålunda i högre
grad än tillförene åvägabragt säkerhet och trygghet i fråga om de så
betydelsefulla rättigheterna till fast egendom, särskilt äganderätten?
Svaret är det, att det nuvarande samhället med alla dess mångskiftande
rättsbildningar och särskildt dess alltmer invecklade kreditförhållanden
i högre grad än tidigare samhällsperioder behöfver
oangriplighet och därmed åstadkommen visshet i fråga om de privata
rättigheterna och deras omfattning. Vid häfdeinstitutets anordning
är det för samhället visserligen viktigt, om A. eller B. blir den, som
tillerkännes äganderätten. Men af än större betydelse är det, att
man klart kan se, huruvida det är A. eller B., som numera är den
rätte ägaren. Och denna säkerhet rubbas icke blott, om hvarje fång,
som ursprungligen icke var i sin fulla ordning, kan under förlängd tid
angripas, utan säkerheten går förlorad, så snart något slags dylika
fång kunna bli föremål för segrande angrepp oberoende af den stadgade
häfdetiden.

Således, för att fästa oss vid hvad som nu är i fråga, genom
suspendering af häfdelagen beträffande fång af kronogods, kommer
man att åstadkomma samma osäkerhet, som om man suspenderade

Onsdagen den 24 januari.

55

Nr 3.

Jagen befräffande fång till all fast egendom, tv den, som skall förhandla Statsverk-smed
en jordägare, kan icke gärna veta, huruvida ej egendomen till f’roPo*“wn<’’
äfventyrs någon gång frånhändts kronan, detta så mycket mindre, v ort?''
som statens egna myndigheter icke äga denna kännedom. Det är ju,
för att de måtte få tid att förvärfva dylik insikt, som herr Lindhagen
vid föregående riksdag motionerat om häfdelagens suspenderande.
För att gifva staten en oberättigad fördel framför enskilda,
tvekar man således ej att upphäfva rättssäkerheten beträffande
all fast egendom. Då vi därjämte erinra oss, hurusom häfdelagens
suspension tydligen komme att träffa jämväl den i 1881 års
förordning stadgade häfd beträffande inteckningsrätt samt för öfrigt
osäkerhet i fråga om äganderätten medför osäkerhet beträffande inteckningar
i fastigheter, torde äfven den i ekonomiska ting föga
förfarne lätt kunna inse, att häfdelagens suspension måste vara ägnad
att undergräfva den för vårt land så viktiga fastighetskrediten.

Och då vi för våra kreditbehofs fyllande i nämnda hänseende jämväl
i stor utsträckning anlita utlandet, torde man med skäl kunna befara,
att, om det antydda kungl. förslaget af Riksdagen antoges, Sveriges
kredit i utlandet skulle deraf röna en olycksdiger inverkan. Hvad
detta skulle innebära för vår industri och därmed för våra stora
skaror industriarbetare, låter sig icke på förhand beräknas. Säkert
är, att vår kredit i utlandet i närvarande stund sannerligen icke är
större, än att den behöfver med den största omsorg vårdas. \ ill den
nuvarande regeringen icke öppna sina ögon för detta sakförhållande,
lär det ej dröja länge, innan vi få en allvarlig påminnelse därom från
utlandet. Regeringen må emellertid i detta afseende handla huru
den lyster, af denna kammare hoppas jag emellertid, att den ej i
sjuklig sentimentalitet för statens förmenta jordägandeintresse skall
lägga en våldsam hand på värt samhälles viktiga stöd] ep dåre, desrättssäkerhet
och dess ekonomiska arbete.

Hans excellens herr statsministern Staaff: En ärad talare, som
sökte bemöta något af hvad sjöförsvarsministern anfört, herr Swartz,
sade till försvar för den förra regeringens åtgärd den 29 september
nästlidet år bland annat, att den förra regeringen ansåge, att man
icke skulle uppehålla ett besluts verkställighet mer än nödigt. Det
fanns emellertid en omständighet i denna sak, som kanske borde
hafva gjort det rent af nödvändigt att uppehålla beslutets verkställighet
längre, än som skedde, och det var det, att den medkontraherande
parten hade begärt att erhålla ett förskott som skulle
utgå redan under år 1911. Äfven detta förskott ingick i det utkast
till kontrakt, som regeringen godkände, men såvidt jag förstår
och efter hittillsvarande uppfattning hade väl regeringen knåppast
någon befogenhet att utanordna medel, som voro beviljade
på 1912 års stat och om hvilka hvarken regeringen begärt eller
Riksdagen medgifvit, att de skulle kunna helt eller delvis få lyftas
redan år 1911. Jag tror således, att denna omständighet kanske

Xr 3. 56

Statsverkspr
opositionen.
(Forts.)

Onsdagen den 24 januari.

framför allt var ägnad att grundlägga en viss förvåning hos den
nya regeringen, då den fick se beslutet om detta kontrakt.

Med afseende på den nuvarande regeringens åtgärd rörande
F-båten, med afseende på Kungl. Maj:ts beslut beträffande F-båtsbyggandet
skulle jag lifligt önska, att man nu måtte hafva kommit
därhän, att låta detta vara detta. Och hvad är detta? Jo, det
är helt enkelt, att Kungl. Maj:t har begagnat en befogenhet, som
aldrig hittills bestridts Kungl. Maj:t, nämligen att uppskjuta användandet
af ett extra anslag. Om herr vice talmannen, som uppehöll
sig länge och med nog så talande ord vid regeringens handlingssätt
i detta fall, behagar öfverväga innebörden af 1840—1841
års Riksdags tydliga och klara beslut, som ansetts allt fortfarande
gällande och reglerande för de extra anslagen, skall han finna, att
däri tydligt och klart utsäges, att Kungl. Maj:t kan disponera
eller icke disponera för ett visst år ett sådant extra anslag, och
att, om Kungl. Maj:t dröjer att disponera det, Kungl. Maj:t ett
följande år kan disponera det till samma ändamål, för hvilket det
är gifvet.

Vid sådant förhållande är det alldeles klart, att hvarje tal om
att hittills ett upprifvande af F-båtsbeslutet skulle ägt rum och att
Kungl. Maj:t företagit sig ett sådant upprifvande utan Riksdagens
hörande, är fullkomligt oriktigt. Hvad Kungl. Maj:t gjort, jag
upprepar det ännu en gång, är endast och allenast, att Kungl.
Maj:t beslutit uppskof med verkställandet af detta beslut, medan
den igångsatta försvarsutredningen pågår och tills resultatet i fråga
om sjöförsvar och flottplan föreligger. Att frågan då ånyo måste
upptagas är alldeles klart och att, ifall det då kommer att bli
iråga om en verklig återgång af F-båtsbeslutet, en sådan icke kan
ske utan Riksdagens medverkan, därom är regeringen lika fast
öfvertygad som herr vice talmannen och andra ärade talare, det
kan jag försäkra.

Hvad herr sjöförsvarsministern vid föredragning af detta ärende
yttrat beträffande regeringens uppfattning af ställningen i den nya
Riksdagen har varit föremål för mycken debatt. Men, mina herrar!
det är ganska klart, att en regering, hvilken, såsom herr vice
talmannen mycket riktigt icke underlät att betona, står på liberal
grund och är framgången ur ett liberalt parti, icke kan tänka sig
att ens vid ett sådant beslut som här varit fråga om, ett uppskofsbeslut,
då det dock gäller så betydelsefulla angelägenheter,
handla liksom af en Kungl. Maj:ts maktfullkomlighet, möjligen alldeles
i strid mot Riksdagens önskningar. Det är därför som herr
sjöförsvarsministern framhållit, att han finner det vara en till visshet
gränsande sannolikhet för, att hans mening gillas af majoriteten
i den nu sammanträdda Riksdagen. Men jag fäste herr vice
talmannens uppmärksamhet på, att några meningar efteråt säges
det, att en sådan uppfattning icke lärer jäfvas af den nu sammanträdande
Riksdagen. Häri ligger naturligtvis, att den kan jäfvas,

Onsdagen den 24 januari.

57

>r 3.

och det kan den också. Det förefaller mig som om herr vice tal- Staisverksmannen
menade, att Kungl. Maj:t genom sitt beslut undandragit Propostttoncn.
Riksdagen möjlighet att uttala sig i detta ärende. Nej, herr vice (Forts.''
talman, det finnes många möjligheter, och bland andra den, att
eftersom ett fullföljande af F-båtsbeslutet ovillkorligen innebär anvisande
af ytterligare anslag till detta ändamål, hvilken ledamot
af Riksdagen som helst kan väcka motion om ett sådant anslag,
och det kommer då att visa sig, om, såsom herr vice talmannen
syntes förmoda, regeringen misstagit sig och Riksdagen vill bifalla
en sådan motion. Om Riksdagen bifaller en motion om ytterligare
anslag till F-båten vid denna Riksdag, är det tydligt, att de förutsättningar
från hvilka den ansvariga regeringen uttryckligen utgått,
förfalla, och vid sådant förhållande skall denna regering inse
konsekvenserna däraf.

Herr vice talmannen berörde äfven frågan om Kungl. Maj:ts
beslut att förordna om nya val till Första kammaren, och han
tycktes anse, att denna åtgärd var obefogad af det skäl, att ett
sådant beslut endast skulle kunna fattas, om en kammare hade
vidtagit eller underlåtit någon viss åtgärd. Jag känner icke, hvarifrån
herr vice talmannen har hämtat en sådan statsrättslig sats.

För mig är den alldeles ny, jag har hvarken hört talas om den
här i landet eller i något annat land. Det bör väl också, förefaller
det mig, vara klart, att ifall en regering kan förordna om nya val
till en kammare på den grund, att denna kammare har beslutit
eller underlåtit en viss åtgärd, bör den med så mycket större fog
kunna förordna om nya val, ifall kammaren under en lång följd
af år vidtagit en ofantlig mängd åtgärder och underlåtit en mängd
andra åtgärder, hvilka visa att kammarens hela politik står i så
bestämd strid mot regeringens politik, att de två hafva svårt att
trifvas tillsammans. Då är det naturligt och gifvet, att regeringen,
för att åstadkomma en viss enhetlighet i statsstyrelsen, hvilket
alltid är nödvändigt, bör och måste tillita en sådan åtgärd som
nu blifvit vidtagen. Det är fullkomligt sant, att i motiveringen
till denna åtgärd alldeles särskildt framhäfves utskottsväsendets
synnerliga betydelse i vår Riksdag såsom exempel på, huru svårt
tillståndet skulle komma att bli utan nya val, då i sådant fall
samtliga utskotten skulle komma att besättas af en majoritet, som
stode i strid med regeringens politik. Detta var endast ett antagande,
men jag förmodar, att det är ganska riktigt, att, ifall
inga nyval skett, majoriteten inom utskotten blifvit alltigenom
riktad mot regeringen. Nu synes herr vice talmannen anse det vara
egendomligt att lägga sådan vikt vid majoriteten inom utskotten.

I detta fall hafva vi olika meningar, men jag är nästan öfvertygad
om, att herr vice talmannen, hvad tiden lider, skall finna, att det
är stor skillnad emellan att befinna sig i majoritet och i minoritet.

Herr vice talmannen framhöll icke en utan många gånger och
i alla tänkbara sammansättningar ordet »parti», och slutade sitt

Nr 3. 58

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks propositionen ''Forts.

)

anförande med att på många grunder klandra den nuvarande
regeringen för partipolitik. Jag vill då först och främst betona,
att det är rätt egendomligt att höra just den framstående politiker,
som gifvit det första uppslaget till det proportionella valsättet
och därmed till partiernas upphöjande till officiella faktorer i det
svenska statslifvet, använda just detta uttryck såsom ett så starkt
klander. Men natuligtvis vet jag lika väl som herr vice talmannen,
att man kan begagna detta uttryck, i synnerhet om man gör
det på ett så skickligt sätt som herr vice talmannen gjorde, så,
att det häftar något mycket obehagligt och motbjudande vid detsamma.
Då vill jag be, att kort och godt få säga att, ifall man
föreställer sig, att sedan denna regering på Konungens kallelse efter
de skedda valen trädt till rådsbordet, den skulle i fortsättningen
komma att icke fullfölja de linjer, för livilka den stred, då den
stod i opposition, att den skulle komma att underlåta uppfyllandet
af de förbindelser, som den med full afsikt och fullt medvetande
om sitt ansvar på den tiden iklädde sig, är det så godt att först
som sist afstå från en dylik tankegång, ty det kommer icke att
ske. Så till vida som regeringen är fullt och fast besluten att gå
fram på de liberala linjer, för hvilka dess män förut verkat, är
regeringen sålunda en »partiregering» — efter sin egen åsikt en
partiregering i god mening. Men däremot, ifall man mot denna
regering vill rikta en förebråelse^för att vara en partiregering på
ett dåligt och klandervärdt sätt, ifall man vill påstå, att den uti
ett ensidigt partisyfte och icke i allmänt och fosterländskt syfte
för sin politik och företager sina åtgärder, då är man skyldig att
bevisa detta, och något bevis härför har jag ännu icke hört.

Herr vice talmannen slutade med några sammanfattande satser
och, om jag uppfattade honom rätt, inneburo de, att man här
i landet icke vill ha någon ministerstyrelse utan en själfständig
och stark regeringsmakt, att man icke vill veta af någon afskrifning
af Riksdagens rättigheter och att landet skall försvaras, kosta
hvad det vill. Någon ministerstyrelse i den mening detta ord
plägar hafva, har icke under de s. k. hundra dagarna förekommit.
Med ministerstyrelse, om jag uppfattat detta ord rätt, menar man,
att den eller den ministern på egen hand vidtager bindande beslut
och åtgärder. En sådan styrelse förekommer i flera länder och
hufvudtypen för densamma är kanske den man möter i Frankrike.
Men, som sagdt, någon sådan ministerstyrelse har icke förekommit.
Det är icke ministerstyrelse att en regerings ledamöter på ett förberedande
stadium vidtaga förberedande åtgärder, och jag vågar
påstå, att det för hvarje regering skulle vara omöjligt att sköta
sitt värf, ifall man till den grad åtdroge banden, att man icke
tilläte någon som helst förbindelse på förhand uti förberedande
åtgärder och underhandlingar. Det afgörande för ministerstyrelse
är, huruvida en åtgärd kan definitivt vidtagas af en minister —
således hvad angår svenska förhållanden, utan att alls komma

Onsdagen den 2-1 januari.

5!»

Nr 3.

under den enda officiella regeringsbehandling, som grundlagen kän- Statsverksner,
nämligen den som inför Konungen i statsrådet ägnas ärendena. pro^^^K
Den nuvarande regeringen har emellertid som sagdt ingalunda ^ 0
gifvit sig in på någon ministerstyrelse, och konstitutionsutskottet
kommer att finna alla dess åtgärder behörigen upptecknade i statsrådsprotokollen.
En själfständig och stark regeringsmakt önskar
äfven jag och mina kolleger, och det är ett bra stort misstag, om
man föreställer sig, att det begreppet skulle strida mot det önskemål
man från liberalt håll med sådan enträgenhet framfört, både
i Riksdagen och ute i landet, nämligen att hvad man kallar parlamentariskt
skick måtte bli rådande äfven hos oss. Det är icke
riktigt att ett parlamentariskt statsskick på något sätt skulle utesluta
en stark och själfständig regeringsmakt, och måhända skulle
herr vice talmannen icke behöfva söka så långt tillbaka i sitt minne
för att finna en regeringsmakt, som han på den tiden ansåg vara
allt annat än stark och själfständig och som också var allt annat
än parlamentarisk.

Ingen afskrifning af Riksdagens rättigheter! Nej, herr vice
talman, någon sådan skall icke komma att äga rum genom den
nuvarande regeringens åtgörande, och jag vågar påstå att, ifall
man af hvad som i dag förekommit, af de förklaringar som från
regeringsbänken afgifvits, skulle vilja godhetsfullt uppmärksamma
dem, som vederlägga hvad som här sagts i syfte att påstå, att
regeringen skulle velat komma åt Riksdagens rättigheter, så skall
man finna, att af denna angreppspunkt återstår intet.

Landet skall försvaras, kosta hvad det vill, det var den sista
punkten, och jag skall något längre uppehålla mig vid densamma.

En annan talare har på det skarpaste uppträdt mot att regeringen
ansett nödvändigt, att försvarsutgifter öfver hufvud skola jämföras
med statsutgifter för andra statsändamål. I detta fall består eu
realskillnad emellan de ärade anmärkare, som här låtit höra sig,
och mig och mina kolleger. Jag behöfver knappast säga, att tillfällen
kunna komma, då allt får vika, alla hänsyn till andra statsändamål,
alla hänsyn till ekonomisk soliditet för framtiden, kort
sagdt allt får vika för fosterlandets värnande, och det är när en
fara direkt hotar. När faran kommer öfver ett land måste ett
sådant tillstånd inträda.

Må det tillåtas mig i detta sammanhang att, såsom en kanske
icke alldeles ogrundad förhoppning, säga, att, då man talar om
försvarsnihilister här i landet, man tyvärr har fullkomligt rätt så
till vida, som det finnes många teoretiska sådana. Men jag tror
icke man däraf hör draga den i sanning ohyggliga slutsatsen, att
det skulle kunna finnas svenska män i något i minsta mån afsevärdt
antal, som, när faran hotar, i praktiken skulle kunna vidhålla
eller predika försvarsnihilism. Man har icke satt sig in i
ett sådant tillstånd, man förstår icke, hvad det skulle betyda ifall
infartsvägen till exempel till denna hufvudstad låge öppen. Man

Nr 3. 60

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- förstår icke, hyra otänkbart, huru absurdt det är att tänka sig
propositionen. g^ant tillstånd, som att utan försök till väpnadt motstånd
(Forts.) svenskarne skulle låta en fiende gå in i sitt land, in i sin hufvudstad
och taga den svenska jorden i besittning. Nej, det är icke
där som frågans kärnpunkt ligger. Någon försvarsnihilism i den
mening att Sveriges invånare i något antal skulle vägra att bära
vapen mot en inkräktare när det verkligen gäller, behöfva vi nog
icke frukta. En annan sak är, huru vi skola väcka till lif eu
insikt om nödvändigheten att äfven under fredens dagar göra offer
för försvaret, äfven på håll där denna insikt nu saknas. Jag återkommer
till detta.

Mot herr vice talmannen och den andre talare jag nyss antydt
vill jag emellertid nu erinra följande: Då det gäller att förbereda

oss till kriget, är det för mig omöjligt att gå med på att man
skulle kunna säga: det får icke ske någon jämförelse, det får icke
ske något vägande emellan andra statsändamål och försvaret, och
hvad mera är, det är icke möjligt att i praktiken uppehålla en
sådan ståndpunkt hvarken för herr vice talmannen eller någon
annan. Hela denna föreställning hvilar på den åsikten, att det
vid hvarje särskild tidpunkt skulle finnas ett mått af offer för
landets försvar, som man kunde kalla tillräckligt, att det skulle
kunna finnas åtgärder, som samlade, skulle vara sådana, att man
skulle kunna säga: detta är tillräckligt för att värna oss, och sä
skulle man då, om man hade något öfver till andra statsändamål,
gifva det. Men det finnes ingen sådan gräns. Det är icke möjligt
för ett litet land, det vågar jag påstå, att vid någon tidpunkt pa
allvar säga: nu är jag för ett antal år tillräckligt försvarad. Det
finnes icke några gränser för de offer, som ett litet land bör göra
för sitt försvar, om man blott ser saken ur den militära trygghetens
synpunkt och icke tager hänsyn till öfriga statsändamål.
Men hvar och en, och herr vice talmannen lika väl som jag, förstår
fullkomligt och behjärtar, att det icke kan vara möjligt att
på försvaret lägga så mycket, att man icke får någonting som i
ringaste mån räcker t. ex. till folkundervisningen eller andra kulturändamål
eller till uppmuntrande af näringar och andra materiella
ändamål. Alltså vågar jag påstå, och jag har verkligen sökt
tränga in i dessa saker, att om man går till botten är det egentligen
en och samma uppfattning vi hysa. Vi handla alltid efter
denna uppfattning, att man måste jämföra utgifterna för försvaret
med dem, som kräfvas för andra ändamål. Men det är bara det
att vi liberala fattat denna grundsats i noggrannt ögonsikte, att
vi gjort den fullt klar för oss och att vi vilja söka utföra den på
ett konsekvent sätt. Det är ur denna synpunkt som jag således
icke kan ansluta mig till herr vice talmannens sats, att landet
skall försvaras, kosta hvad det vill, ifall däruti skall ligga: rusta
skola vi, så mycket som det ur militär synpunkt, ur försvarssynpunkt
kan vara önskligt, utan afseende på andra ändamål; och jag

Onsdagen den 24 januari.

61

Nr 3.

är som sagdt öfvertygad om, att herr vice talmannen själf knåp- Statsverkspast
vill gå helt in på denna sats. proposition<•?

Då jag nämnde om en annan talare, som resonnerade om för- Torts.)
svarskostnaderna, kanske jag ett ögonblick får uppehålla mig vid
något annat, som han äfven sade. Det var herr Aabv Ericsson,
som talade om det civila elementet, som alltmer och mer och särskildt
med den nuvarande regeringens tillträde kommit att gorå
sig gällande äfven på försvarets område. Han frågade, huru armén
och flottan skulle uppfatta detta med civila försvarsministrar,
civilkommission och hvad mera han sade. Ja, därpå skall jag gifva
ett klart och öppet svar. Armén och flottan skola i enlighet med
sin plikt uppfatta den saken lojalt,. Det tillhör en armés och flottas
män att med plikttrohet sköta hvad dem är förelagdt, och dessutom
äga de ju särskildt i vårt land en mycket stor frihet i allmänt
medborgerligt hänseende. Men är det fråga om att armén
och flottan, såsom alldeles särskildt intresserade, skulle kunna förhindra
en utveckling, som folkets målsmän anse vara nyttig och
ändamålsenlig, måste jag säga, att det är att gå alldeles för långt.

Jag tror också, att sådana egenskaper, som jag nämnt, besjäla
armén och flottan, och det är min förhoppning att detta skall
fortfara. Men det kan jn möjligen hända att det vore lyckligt,
om från riksdagstribunen iakttoges en viss försiktighet, på det att
armén och flottan icke möjligtvis måtte finna något eggande i hvad
som säkerligen icke är menadt såsom sådant.

I de små randanteckningar jag gjort har jag fäst mig vid ett
yttrande i den sista ärade talarens anförande, och det var, då han
var inne på utrikespolitiken och sökte bemöta hvad hans excellens
ministern för utrikesärendena anfört. Jag får säga att jag blef
något förvånad och säkerligen många med mig, då herr Trygger
förklarade, att Marockofrågan var en fullkomlig struntfråga. Det
är dock egendomligt att gifva en sådan benämning åt en fråga,
hvilken i nära sex år hållit den politiska världen i nästan oafbruten
spänning. Jag vill icke bestrida att det från en högre
ståndpunkt möjligtvis en gång kan komma att anses att, när man
historiskt bedömer sakerna, äfven den frågan var jämförelsevis
obetydlig. Men den har likväl varit den gnista, som satt i eld
känslorna hos tre af världens största makter. I öfrigt, då jag
nämner detta, ber jag att helt och hållet få ansluta mig till hvad
min kollega, herr ministern för utrikesärendena, yttrade, och jag
ber ytterligare, att kammaren måtte vara förvissad om att, oafsedt
all den tid vi få ägna åt den politiska kampen, och den kommer
väl att bli mycken, vi ändå alltid skola finna den nödiga
tiden för att med fullständig omsorg och noggrannhet följa de
händelser i världen, som för oss kunna ha betydelse och jämväl
tillse, att vi efter våra möjligheter äro beredda att möta sådana
händelser.

Det är ju icke angenämt att behöfva beröra det förhållandet,

Nr 3.

62

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

att mot regeringen hafva riktats, utom Riksdagen, öppna beskyllningar
och inom Riksdagen misstankar om bristande insikt om det
väpnade försvarets nödvändighet och bristande nit för detsamma.
Jag skall icke vidare tala om F-båten, ty därom är redan mycket
taladt och åsikterna äro så olika, att det icke tjänar något till
att ytterligare tillägga något, utan jag ber att få nämna något
om regeringens uppfattning och ståndpunkt i stort sedt. Då man
föreställer sig att regeringen icke skulle äga verkligt intresse för
försvaret gör man densamma stor orätt. Men jag tror, att man
åtminstone delvis gör detta på den grund, att man är så fjärran
från de tankar och åsikter, som besjäla denna regering och dess
meningsfränder, att man icke kan tänka sig in uti deras tankegång
med afseende på försvaret. Vi tro icke, att när man i allt
för hög grad möter brist på insikt och vilja för försvaret, man
vinner så synnerligen mycket genom att med skarpa ord hugga
in på detta. Vi tro, att man med absolut säkerhet vinner mera,
ifall man kan lyckas att på några håll och så småningom kanske
på allt flera håll låta en försvarsvilja naturligt framgå ur en
allmän stämning hos de breda lagren af svenska folket, olika mot
hvad den tyvärr i långliga tider varit. Vi mena, att intresset
och sinnet för att offra för sitt lands försvar, mänskligt att se,
helt naturligt hänga nära tillsammans med, huru medborgare
tycka, att det landet och dess styrelse vårda sig om dem.
Vi hafva den uppfattningen, och det finnes ju däri en motsast
mellan vår åskådning och deras, som hittills haft makten i landet,
att det är nödvändigt att på ett helt annat sätt än hittills har
skett sätta sig in uti de ringare medborgarnes behof, åskådningar,
önskningar och förhoppningar, att så småningom hos dem må ingjutas
den öfvertygelsen, att riksdag och regering hålla sitt öga
riktadt på dem, att man önskar och söker, i den mån det är möjligt,
med ett ansvarsfullt fasthållande af andra uppgifter och synpunkter
gå äfven deras önskningar till mötes. För tio år sedan,
efter hvad jag vill minnas, när Kungl. Maj:ts första rosträttsproposition
framlades, en proposition, som egentligen, kan man
tyvärr säga, i sin motivering utgick från misstroende och icke
förtroende, tillät jag mig yttra uti Andra kammaren, att jag hade en
helt annan uppfattning, att jag trodde, att det var på förtroende
man skulle bygga och att jag ville göra till mitt det gamla ordet
om svenska folket:

»det folket är godt i sin innersta rot,

och går man det till mötes kommer det en emot.»

Jag har under de tio år som sedan dess förflutit icke funnit anledning
att frångå denna tro och förhoppning. Det är en tillmötesgåendets
politik mot dem, som förut kanske varit alltför mycket
tillbakasätta, alltför mycket ställda i skuggan, som det nu är
meningen att slå in på och fullfölja. Och enligt min djupa öfver -

Onsdagen den 24 januari.

63 Xr .

tygelse är det den vägen och endast den, som är den verkliga &tatsverksoch
Tätta samlingsvägen för det svenska folket. propositionen.

(Forts.)

Herr Cl ason: Herr talman, mina herrar! Jag har egentligen
icke begärt ordet för att yttra mig i F-båtsfrågan, men jag har dock
blifvit uppkallad af ett par yttranden af herr statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet och särskildt af hans så kallade prejudikat,
så att jag skall be att något senare få återkomma därtill. Hvad
jag däremot närmast hade tänkt fästa mig vid, var ett par andra uttalanden-och
åtgärder af den nuvarande regeringen från senare tiden,
hvilka synas mig peka hän mot ganska betänkliga vägar. De hafva
emellertid redan under debatten varit föremål för kritik, och jag skall
därför icke länge uppehålla mig vid dem, utan jag skall endast be att
få understryka ett par ord af hvad som därom uttalats.

Det ena var frågan om försvarsberedningarnas tillsättande
och särskildt undanskjutandet därvid af den militära sakkunskapen.
Om denna sak heter det i statsrådsprotokollet, att man hittills
i fråga om försvaret låtit militärer och civile män samarbeta,
men att man numera borde införa en annan ordning, därför att,
såsom det heter »det säger sig själf, att militärer, intresserade af sitt
yrke och besjälade af liflig önskan om utveckling af sina respektive
vapen icke alltid kunna vara lämpliga att själf va mäta dessa önskningars
genomförbarhet med de ekonomiska möjligheternas mått».

Därför skulle de nu endast få höras upplysningsvis; men när man
kommer till de afgörande besluten, få de icke längre vara med, då
bli de ställda utanför dörren.

När man hör denna motivering, synes det mig, att man har
rätt att betrakta saken ur två synpunkter. Dels tror jag man måste
se den i samband med att i kommittén samtidigt insatts målsmän
för den succesiva afväpningens program, personer som till och med
i Riksdagen förklarat sig vara principiella motståndare till det nuvarande
försvaret och därför vilja gå den succesiva afväpningens
väg, tills de komma till slutmålet, som för dem är afrustning. Jag
tillåter mig då säga, att om man utesluter militärerna därför, att
man anser dem hafva förutfattade meningar, »besjälade som de
måste vara af sina vapens utveckling», förefaller det bra inkonsekvent
att man tillmäter så stor plats åt representanter för en annan
åskådning, som till den grad markerat sin förutfattade mening, att
de uppställt afväpningen såsom slutmål. Och när man nu icke varit
konsekvent i det stycket, lärer det icke vara underligt, om man måste
fråga sig, om förklaringen måhända ligger däri, att man sätter afväpningstankarna
högre än försvarstankarna. Så har man i alla fall
handlat.

Men jag tror, att detta uteslutande af den militära sakkunskapen
måste ses äfven ur en annan synpunkt, nämligen under jämförelse
med hvad som är vanligt vid tillsättande af andra kommittéer,
t. ex. en kommitté för låt oss säga folkskolefrågor. Jag undrar,

Nr 3. 64

Statsverks propositionen.

(Forts.)

Onsdagen den 24 januari.

hvad man skulle säga, om det dekreterades, att i en sådan kommitté
ingen enda lärare finge sitta, emedan de »intresserade som de
äro af sitt yrke och besjälade af en liflig önskan att befordra skolväsendets
utveckling», äro parter i målet. Eller huru skulle det ta
sig ut om vid tillsättande af en kommitté för främjande af nykterhet
den principen skulle tillämpas, att ingen enda, som gjort nykterhetssaken
till sin lifsuppgift, skulle få sitta i densamma? Jag
tycker mig höra, hvilket rop det i så fall skulle höjas i alla landsändar
i Sverige. Vi veta också, att regeringen icke har tillämpat denna
princip vid tillsättande af andra kommittéer. Men det är då detta
som är så anmärkningsvärdt, att det endast är en kår som skall på
det viset undanskjutas och misstänkliggöras. Med anledning häraf
ville jag då säga två saker. För det första: om, såsom här antydts,
i denna kår däraf skulle hafva väckts någon misstämning, så kan den
dock räkna på, att denna uppfattning icke är allas, utan att det finnes
många, som afvika från den, att det öfverallt i landet finnas
medborgare, som, det vet jag, fullt känna sina förpliktelser mot
dem, som gjort till sitt lits uppgift att i farans stund träda i främsta
ledet för fosterlandets försvar. Det andra jag ville säga är, att om
man på det viset skjuter undan sakkunskapen på ett håll, medan man
icke gör det på andra håll, synes detta vittna om en betänklig brist
på känsla för opartisk och allsidig utredning. Det smakar för mycket
af tryck på olika tänkande.

Därmed föres jag då in på den andra fråga, jag från början
tänkt beröra. Det är densamma, som af herr vice talmannen redan
berörts, nämligen det i statsrådsprotokollet den 19 oktober proklamerade
sambandet mellan Första kammarens upplösning och
utskottsarbetet. Hans excellens herr statsministern talade nyss
om de proportionella valens inverkan på partierna. Jag vill "då
erinra därom, att så sent som, då vi införde proportionella val till
utskotten, betonades det uttryckligen, att den principiella grunden
för denna åtgärd var, att man ville öka möjligheten för utskotten att
kunna gifva en allsidig och opartisk utredning, att utjämna meningsskiljaktigheter
och främja samarbetet mellan olika åskådningar.
Sådan har hittills meningen varit med de svenska riksdagsutskottens
verksamhet och den grund efter hvilken de arbetat. Det har
varit så ända till den dag, då herr statsministern kom och dekreterade,
att hädanefter partipolitiken skall vara enväldig i utskottsarbetet.
Jag tycker icke det är någon vidare afundsvärd ställning, som
herr statsministern härigenom på förhand anvisat åt sina partivänner
i utskotten. Tanken har emellertid tydligen icke varit främmande
på det hållet. Det gafs uttryck för densamma en gång under
en debatt vid fjolårets Riksdag af en af den nuvarande regeringens
anhängare, och han hade då icke blott tanken, utan han gaf den
också namn, i det att han talade om »regeringens subalterner i utskotteri».
Jag undrar, om det är trefligt att på förhand hafva fått
den rollen markerad åt sig. Men gifvet är det, att en sådan metod är

Onsdagen den 24 januari.

65 Sr 3.

ägnad att nedsätta riksdagsarbetets och utskottsarbetets värdighet. StatsverksDen
är dessutom, som i det förra fallet ett tecken till att, fastän Pr°P<>**tioner,.
man vill och söker gå fram under frisinnets namn, man i själfva (*<«*■•)
verket har svårt att hålla sig fri från partiförtrycket.

Jag skall nu något öfvergå till herr statsrådet Larssons uttalanden.
Han gick in på den konstitutionella sidan af beslutet om
F-båten, men såvidt jag hörde, undvek han noga att citera några
som helst grundlagsparagrafer då han ville försvara sin ställning.

Han sökte göra det dels med några förklaringar om, hvad som skulle
vara meningen, dels också med ett prejudikat. Jag vill då först
säga, att det förefaller mig egendomligt, att »genombrottsregeringen»
i stället för på grundlagens bud pekar på en regeringsåtgärd för 50
år tillbaka, från 1860-talet. Herr statsrådet Larsson, som ju tillhörde
den skarpaste oppositionen mot fjolårets regering, kan säkerligen
icke vara blind för att en regering kan begå misstag, och att
för 50 år sedan måhända flera regeringsbeslut i vårt land kunde tillkomma
som det icke vore skäl för oss att efterlikna.

Jag går så till själfva prejudikatet, och jag skall be att något få
komplettera det, som herr statsrådet Larsson sade skulle hafva passerat
under åren 1860 och 1861, jag tror nämligen, att, om man ser noga
på saken och tager hänsyn till denna komplettering, prejudikatet
icke låter sig användas såsom han gjort.

För det första: hvad innehöll det beslut, som modifierades? Jo,
att en ångfregatt skulle byggas »af bästa modell». Går man emellertid
till anförandena i de stånd, som voro för saken, finner man det
uttryckligen pointeradt, att man icke på något sätt ville binda Kungl.

Maj:t i fråga om modellen; och går man till oppositionen finner man
äfven där uttryck för samma tanke; det talades nämligen bland annat
om att då det här närmast vore fråga om en fregatt af trä, men
det utomlands experimenterades med bepansrade fartyg, borde man
se tiden an. Det beslut åter från i fjol, som statsrådet Larsson ville
jämföra med detta, är icke ett beslut om krigsfartyg hvilka som helst,
ej heller ett beslut, som lämnat regeringen fria händer att taga »efter
bästa modell»; det är uttryckligen ett beslut om en F-båt, i sina hufvuddrag
noga bestämd. Det kan ingen komma ifrån.

För det andra: beslutet från fjorårets Riksdag gällde påbörjandet
af en pansarbåt under år 1912. Frågar jag åter, huru det förhöll
sig med motsvarande sak år 1860, så är det märkliga med den saken,
att anvisningen icke, som man skulle vänta skedde för statsregleringsperiodens
början, för något af åren 1860—1861, utan för åren
1862—63. Det var ett framskjutande af saken alltså, och det framgår
af debatten, att det ordnades så bland annat därför, att man
visste att 1862 skulle man tidigare sluta ett fartygsbyggnadsarbete,
och dä tyckte man, att det var så godt att fortsätta med det nya
arbetet, när man finge arbetskrafterna lediga. Så tillsatte Kungl.

Maj:t omedelbart efter 1860 års Riksdag en kommitté för sjöförsvarets
ordnande, på Riksdagens begäran, ehuru visserligen med uppdra Första

kammarens protokoll 1912. Kr 3. 5

Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

66

Statsverks- get utvidgadt utöfver hvad Riksdagen tänkt, i det att Kungl Maj:t
propositionen. sa(}e kommittén, att den skulle utarbeta planer för sjöförsvaret i
(Ports.) dess helhet Kommittén kom då under 1861 till det resultat, att
det fortfarande behöfdes ångfregatter, men att de borde vara pansrade.
Såvidt jag kan förstå, stod denna tanke, att ångfregatten
skulle vara pansrad, icke på något sätt i strid mot Riksdagens beslut
om en fregatt af bästa modell.

Det var den andra olikheten. Men så kommer jag till den
tredje och afgörande olikheten i denna fråga. Hvad var det som
skedde, när beslutet modifierades, eller hur gick man då tillväga?
Jo, vid första efter år 1860 sammanträdande Riksdag, den som sammanträdde
år 1862, alltså under det år, då anslaget till ångfregatten
först skulle börja användas, just vid den Riksdagen går Kungl.
Maj:t in och anmäler frågan och vinner ett godkännande af Riksdagen
för sina åtgärder. Det är detta, som är den stora väsentliga skillnaden,
ty det är detta, som vi anmärkt, att regeringen icke gjort nu.

i Försöket att med friherre Louis de Geers auktoritet jämföra
beslutet den 13 januari 1912 med beslutet år 1864 är sålunda misslyckadt
i flera än ett hänseende, och framför allt i den afgörande
punkten. Ville man tillägga en sak, så kunde man tillägga, att det
äfven var en olikhet i realfrågan. År 1862 gällde Kungl. Maj:ts
förslag att stärka och utvidga ett försvarsbeslut, som Riksdagen
förut fattat. Nu åter är det fråga om att upphäfva och försvaga
ett beslut för försvarets stärkande, som fattades af den föregående
Riksdagen. Hvad för öfrigt friherre de Geers ställning till liknande
frågor angår, skulle jag nog kunna citera uttalanden af honom, som
visa, att han stod på den klara ståndpunkten, att hvad Kungl.
Maj:t och Riksdagen gemensamt beslutat i en anslagsfråga, kan
endast Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt ändra.

Det var prejudikatet. Nu måste jag också, på grund af hvad
här yttrats, något gå in på sakens verkliga konstitutionella innebörd,
såsom jag uppfattar den.

Herr statsrådet Larsson sade, att man beviljade i fjol »ett anslag
till krigsfartygsmateriel», och att det icke vore meningen att
använda det för något annat ändamål; ingen hade tänkt göra någon
ändring i detta afseende. Nej, förlåt, herr statsråd! Det var icke
ett anslag till krigsfartygsmateriel i allmänhet, som fjolårets Riksdag
beviljade. Det var icke ett anslag, som fick användas till
undervattensbåtar, jagare eller dylikt. Det var uttryckligen ett
anslag till en F-båt, det kan icke resoneras bort. Går man till sommarens
valtal, finner man den saken alldeles tydligt uttalad, och
man finner det äfven tydligt i herr statsrådet Larssons anförande
till statsrådsprotokollet, då han hemställer om uppskof med Riksdagens
beslut, »i hvad det angår påbörjandet af en F-båt». Sä
nog är den saken klar.

Detta anslag var vidare gifvet för att omedelbart användas.
Statsutskottet vid 1911 års riksdag sade uttryckligen ifrån, att

Onsdagen den "24 januari.

67

>''r 3.

frågan icke finge undanskjutas, icke ett enda år. Det framkom
ett förslag, att man skulle uppskjuta frågan och i stället reservera
medel, men detta förslag blef af Riksdagens båda kamrar afslaget.

Herr statsrådet Larsson sade något om, att anslaget var icke
beviljadt för något visst år, och utan att citera någon som helst
grundlagsparagraf sade han, att Kungl. Maj:t hade rätt att bestämma
tidpunkten, när beslutet skulle effektueras. Nej, herr statsråd,
detta är något, som jag återigen måste bestrida. Jag bestrider,
att anslaget var gifvet för att användas hvilket år som helst, exempelvis
1912, 1913, 1914, 1915 eller någon gång i framtiden. Riksdagen
har aldrig gifvit Kungl. Maj:t rätt att använda anslaget på
så lösa boliner. Riksdagen har uttryckligen sagt ifrån, att saken
icke fick anstå. Kungl. Maj:t har också låtit beslutet träda i verkställighet.
Alltså, oberoende af Riksdagens ställning till saken,
träder äfven den betänkligheten emellan, att Kungl. Maj:t skulle
själf rubba hvad Kungl. Maj:t beslutit.

Hans excellens statsministern ville styrka riktigheten af herr
statsrådet Larssons ståndpunkt med en allmän hänvisning till en
Riksdagens skrifvelse 1840—41. Han sade, vill jag minnas, att
där både det bestämts, att då extra anslag icke användas ett år,
finge de användas ett annat. Jag känner icke till denna skrifvelse.
Det är möjligt, att den gått förbi mig, men jag undrar, om icke här
föreligger en förväxling med den bekanta skrifvelsen, som talar om
användandet af besparingar. Jag bestrider emellertid alldeles bestämdt,
att, äfven om en skrifvelse skulle föreligga med den innebörd,
som hans excellens statsministern framhöll, den finge tolkas
så, att Kungl. Maj:t skulle hafva rätt att skjuta undan användandet
af ett extra anslag, när vid dess gifvande uttryckligen bestämts,
att det skulle användas under ett visst år. Jag tror, att hans
excellens skulle taga miste på kynnet af 1840—1841 års Riksdag,
om han tror, att den Riksdagen skulle beslutit en skrifvelse af den
innebörd, att ett anslag, som var beviljadt för ett visst år, finge
undanskjutas till ett följande; det skulle sannerligen hafva vant
alldeles i strid med den Riksdagens skaplynne.

Så skall jag be att få gå till något, som från regeringssidan icke
anförts, nämligen grundlagen. Jag ber att få citera ett par paragrafer
i regeringsformen. Först paragraf 62, som lyder: »Sedan
statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer det på
Riksdagen, att en däremot svarande bevillning sig åtaga samt att
tillika fastställa, huru särskilda summor däraf skola till särskilda
ändamål användas, och dessa summor under sina bestämda hufvud titlar

uti riksstaten anslå.» Jag understryker orden: »---en

däremot svarande bevillning sig åtaga.» Således en bevillning, som
får påläggas blott för att utgå till de af Riksdagen pröfvade och
fastställda behofven.

Så § 64: »Så väl rikets ordinarie statsmedel och inkomster

som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af extra ordinarie

Statsverks propositionen.

(Forte.)

Nr 3.

68

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- utlagor eller bevillningar till statsverket af Riksdagen anslås, vare
propositionen. un(jer Konungens disposition, att till de af Riksdagen pröfvade behof
(Forts.) oc/j e/ter den upprättade staten omordnas.» Och så § 65: »Dessa

medel må icke annorlunda användas än fastställdt blifvit»;--- —

Detta är grundlagsbestämmelserna på dessa punkter. Och det är
nu en gäng fastställdt i riksstaten för är 1912, att ett anslag gifvits
för F-båtens påbörjande är 1912. Använder man dessa medel så,
att icke något göres, utan man lägger dem på hög under år 1912 för
att använda dem någon gång i framtiden, då användas de »annorlunda,
än hvad fastställdt blifvit», och annorlunda än »efter den
upprättade staten». Enligt den första grundlagsparagraf, som
jag uppläste, få skatter blott utgå eller påläggas för att användas
till af Riksdagen pröfvade behof. Skulle de nu år 1912 upptagas,
icke för att användas till det af Riksdagen pröfvade och fastställda
behof vet, utan för att läggas till grund för en af Riksdagen vid statens
upprättande aldrig beslutad och icke ens ifrågasatt fondbildning
eller reservation, så tror jag, att det omöjligt går att komma ifrån,
att detta är ett ingrepp i Riksdagens statsregleringsrätt. Jag har
varit nödsakad att betona detta, på grund af hvad här yttrats.

En talare har här talat varmhjärtadt om de svenska hemmen
och om reformarbetet och dettas samband med försvarsfrågan.
Jag skulle vilja säga honom, att det är just, för att våra svenska
hem fortfarande skola förblifva svenska, som vi af högern hafva
intagit vår ståndpunkt i försvarsfrågan. Och jag vill fråga honom,
om han tror, att det skulle vara någon större eller lika stor utsikt
för honom att få sina sociala reformer genomförda i dessa hem, om
de upphört att vara svenska. Jag kan icke underlåta, eftersom
han gaf anledning därtill, att om försvarsfrågans ställning under
tider af inre reformarbete erinra, att det just för reformernas skull
är af vikt att bevara den fria själfbestämningsrätt, som ensam ger
oss möjlighet att själfva bestämma om reformerna efter vår önskan.
Jag skall tillåta mig att med hänsyn därtill erinra om en socialistchefs
ord. »Ett parti», sade han, »som ej hade mod att af nationen
begära de för dess lif och frihet nödvändiga offren, vore ett ömkligt
parti, som snart skulle gå under genom själfva sin ovärdighet». Och
vidare: »Det vore barnsligt och löjligt att föreslå ett vidlyftigt arbets program,

ett långt och stort systematiskt reformverk, åt ett land, som
icke rådde öfver sig själft, som oupphörligt vore på nåd och onåd utlämnadt
antingen åt äfventyrare inifrån, sökande konflikter, eller angripare
utifrån, och. som alltid vore utsatt för krigshot eller krigsutbrott».
Jag beklagar, att dessa ord icke äro en svensk socialistchefs ord.
De äro i alla fall fällda af en socialist, nämligen de franske socialisternas
väl förnämste målsman för närvarande, Jaurés.

Hans excellens statsministern sade i sitt anförande, att »det
kan komma en tid, då allt måste vika för fosterlandets försvar», och
jag ville säga, att det utan tvifvel är det mest hoppgifvande, som
i dag från regeringsbänken yttrats. Men där vi nu stå, äro vi icke

Onsdagen den 24 januari.

69 Nr S.

försvarade med sådana hänvisningar till framtiden. Vi behöfva Stntsverkigöra
oss redo i tid, och vi kunna därför icke nöja oss med växlar pa vr°P°ty,*OKen
framtiden. Vi kunna icke nöja oss med en sådan försäkran, som (Fort*•)

hans excellens herr utrikesministern gaf oss i dag, då han förklarade,
att han skall hafva ögonen öppna nu. Hvad hjälper det, att
han har ögonen öppna nu, om en situation af fara inträder, det
må nu vara 1914 eller 1915 eller något annat år, och vi stå utan det
fartyg, som behöfver tre år att byggas?

Till sist äfven ett par ord om försvarsutgifterna i jämförelse med
andra. Jag ville då säga, att jag skulle önska, att bland dessa
många utredningar som göras, också sattes i gång en utredning om,
hvad det kostat våra fäder att försvara vårt land, så att vi fått
ärfva det fritt. Jag skulle önska, att man äfven ville utreda, huruvida
vårt utrikespolitiska läge förbättrats eller huruvida tiderna
humaniserats i sådan grad, att vi hafva rätt att taga riskerna mycket
mindre allvarligt nu. Jag har något sysselsatt mig med dessa ekonomiska
frågor, och jag kan försäkra, att om de, som gått före oss,
icke varit villiga att åtaga sig sådana och långt större bördor än här
är fråga om — exempelvis beträffande F-båten — så sutte vi nu
icke här som medlemmar af svenska Riksdagen, och jag kan också
försäkra, att om vår generation vore lika villig att åtaga sig sådana
bördor som de, hade vi råd till F-båtar flere gånger om.

Herr statsrådet Sandström: Fn ärad talare har med anledning
utaf den bebådade propositionen om viss ändring, så vidt kronans
rätt angår, af lagen om 20-årig häfd inlagt en gensaga mot den
tilltänkta propositionen och på förhand bedt kammaren att intaga
en stark >>en-garde-ställning >> emot densamma. Ehuru det naturligtvis
är ganska ofruktbart att på förhand diskutera en kungl. proposition,
som icke ännu är lagd på kammarens bord och om hvars
blifvande innehåll ännu ingen annan än jag själf äger närmare kännedom,
har jag ansett nödigt att med några ord belysa frågan, som genom
den ärade talarens framställning kommit att framstå i en dager,
som är i viss mån vilseledande.

Häfdens syfte är rättssäkerhet, det är alldeles riktigt. Men
detta syfte ernås därigenom, att efter viss tid ett formellt eller materiellt
olagligt fång får trygghet och blir oryggligt. Dess verkan är
sålunda, att olagliga fång bli orubbliga, och att den verklige ägaren går
i mistning af sin egendom. Detta stämmer ju icke rätt bra öfverens
med äganderättens princip, som kräfver, att en ägare icke skall kunna
utan eget medgifvande gå sin egendom förlustig. Men praktiska
hänsyn hafva dikterat den inskränkning i äganderätten som onekligen
ligger i häfdeinstitutet.

Behofvet att trygga rättssäkerheten är emellertid så viktigt, att»
man måste hafva synnerligen starka och goda skäl för att upphäfva
eller suspendera gällande bestämmelser om häfden. Nu menar

Nr 3.

Statsverks propositionen.

(Forts.)

70 Onsdagen den i''4 januari.

regeringen, att sådana starka skäl föreligga, och detta är anledningen
till framställningen.

Vi känna alla till, huru det förfarits med en stor mängd kronoegendomar.
Med gifmild hand hafva de vanligen på lång tid upplåtits
med nyttjanderätt till enskilda personer, och under tidernas
lopp har så småningom gränsen mellan nyttjanderätt och äganderätt i
många fall kommit att fördunklas. Statens myndigheter ha icke
varit vaksamma nog, utan äganderättsanspråk hafva vuxit upp och
i många fall har det sålunda inträffat att kronoegendom oriktigt lagfarits
för enskildas räkning. När så kronan på senare åren vaknat
upp och börjat göra sina anspråk gällande, då befinnes det, att den
20-åriga häfden i en mängd fall medfört klanderfri äganderätt för
innehafvare!!. Medan kammarkollegium verkställer utredning om
kronans rätt för att därigenom förbereda dess rättegångar, om jordens
återvinning, så vinner genom häfden det ena efter det andra af
dessa olaga fång laga kraft gentemot kronan.

Inför denna situation måste ovillkorligen regeringen fråga sig,
om det icke är dess plikt att med de medel, som kunna stå till buds,
förebygga att kronan i stor skala går i mistning af sin egendom.
Man kan icke gärna overksam iakttaga dessa kronans föregående
rättsförluster. Och jag föreställer mig, att hvad som härvidlag är
regeringens plikt också måste vara Riksdagens plikt, nämligen att
hålla vård om kronans egendom.

Å andra sidan har man naturligtvis att fästa behörigt afseende
vid den ökning i rättsosäkerheten, som till äfventyra kan uppkomma
genom en inskränkning i häfden. Donna får icke underskattas, men
den får ej heller öfverskattas. Den har i själfva verket ingalunda
den stora betydelse, som den ärade talaren synes föreställa sig, och
hvad som är alldeles visst är, att den är utan all betydelse för vår
statskredit. Innebörden i det tilltänkta förslaget är blott, att intet
fång, som icke redan nu genom häfd vunnit laga kraft, skulle gentemot
kronan taga åt sig laga kraft före den 1 maj 1922, d. v. s. tio år
härefter. Det är nämligen så, att kammarkollegium har förklarat, att
dess utredning kräfver så lång tid. Hvad innebär nu detta? Jo,
att alla fång, som lagfarits före den 1 maj 1892 skulle förblifva orubbade,
tv de hafva redan vunnit laga kraft, och att likaledes alla fång,
som äro lagfarna efter den 1 maj 1902, lämnas oberörda af lagändringen,
ty de kunna icke under några förhållanden vinna laga kraft
förrän efter den 1 maj 1922. Således gäller förändringen endast de
fång, som skett mellan den 1 maj 1892 och den 1 maj 1902. Beträffande
dessa fång bär den tilltänkta inskränkningen i häfden ingen
annan verkan än den, att de, som äro lagfarna t. ex. 1893 och
således efter nu gällande lag skulle vinna orubblighet år 1913, komma
att vinna sådan först den 1 maj 1922. Det blir för dem sålunda endast
en större eller mindre förlängning af häfdetiden. Och hela
förändringen innebär i själfva verket ingenting annat, än att de
fång, som lagfarits under tiden 1 maj 1892—1 maj 1902, blifva i

Onsdagen den 24 januari.

71 Sr 3.

afseende på tiden för häfds inträdande likställda med de fång, som SiatsverUlagfarits
under tiden 1 maj 1902—1 maj 1912, och hvilka af föränd- PT0P°s*te™enringen
lämnas orubbade. Att detta svårligen kan medföra några 0
vådor för fastighetskrediten och än mindre för statskrediten, synes
mig uppenbart. Olägenheten och risken för dem, som förvärfvat
kronojord, ligger icke i en förlängd häfdetid, utan i den brist på utredning
om dylika fångs giltighet, som ännu förefinnes. Det är
denna brist, som man under öfvergångstiden skall söka undanröja.

Låt oss å andra sidan betänka, hur det kommer att ställa sig
med rättssäkerheten, om det icke göres någon inskränkning i häfder
verkan mot kronan. Ja, då nödgas kronan för häfdetidens afbrytande
instämma ett mycket stort antal rättegångar, utan att dessförinnan
kunna undersöka, huruvida dess instämda anspråk äro befogade
eller icke. Att detta skulle lända till skada både för kronan
och de omstämda egendomarnes innehafvare lärer väl vara otvifvelaktigt.
Mig synes det då äfven ur rättssäkerhetens synpunkt klokare
att bereda kronan rådrum att i lugn och ro utreda, i hvilka fall
en rättegång är nödvändig till skyddande af kronans rätt, så att
ej flera egendomsinnehafvare behöfva besväras med rättegångar,
än som är oundgängligen nödvändigt.

Jag har velat säga detta för att i någon mån motverka den ärade
talarens uppfordran till kammaren att på förhand intaga ställning
mot den blifvande kungl. propositionen i ärendet. Jag ber i stället,
att kammaren icke på förhand fattar någon bestämd ståndpunkt i
denna sak utan noggrannt pröfvar de grunder som Ivungl. Maj:t
kommer att anföra till stöd för den kungl. propositionen. Om så
sker, vågar jag hysa den förhoppningen, att propositionen kommer
att vinna kammarens bifall. 1 *

Friherre Åkerhielm: Mina herrar! Ni skola icke bli förskräckta,
för att jag kommer med en hel del papper i handen. Diskusionen
har dragit så långt ut på tiden, att mycket af hvad jag velat
säga redan blifvit sagdt, och jag skulle kunnat stryka mig från
listan, om icke från regeringsbänken kommit några uttalanden,
som göra, att jag fortfarande velat begagna mig af tillfället att få
ordet.

Det har här af herr statsministern gjorts ett allmänt uttalande
om hans och regeringens försvarsvänlighet. Det var ju ett glädjande
uttalande, om man också icke betvifla!, att försvarsvänlighet fanns
hos regeringen, men herr statsministern gjorde också ett uttalande
om försvarsfrågans ställning gentemot andra frågor och om hvilken
fråga, som borde gå före den ena eller andra, och hans excellens statsministern
sade då, att naturligtvis skall, då fara hotar, försvaret gå
framför allt annat. Utrikesministern utlofvade — ett löfte som
också bekräftades af hans excellens statsministern — att han skulle
med all vaksamhet följa de allmänna politiska händelserna, så att
icke någon ofrid komme öfver oss, utan att vi blefve varskodda.

Nr 3. 72

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks propositionen.

ij£ (Ports.)

.lag kan naturligtvis icke fullt exakt återgifva orden, men jag tror,
att syftet med anförandet var detta. De uttalandena äro i någon
mån besläktade med dem, som man så ofta får höra, att vi visst icke
äro emot offer för försvaret, vi äro beredda att göra allt, hvad möjligt
är, när fara hotar, och vi vilja offra lif och egendom, om det gäller.
Olyckan är endast att man icke lär kunna i tid få veta, när faran
hotar, och göra sig beredd om man ej är det förut. När man får en
gifven anledning tro, att en bestämd fara föreligger, så skall det
alltid i regel blifva för sent att gorå sig i ordning att möta den.

Hvad först och främst beträffar var beredskap på det landtmilitära
området så skulle man ju kunna tänka sig, att man skulle kunna
varsko faran, så att, om man öfverhufvud taget är något så när väl
rustad, man kunde på det området hinna göra sig fullt beredd att
möta densamma. Men äfven det liar sina stora svårigheter, och
skulle man gå ut ifrån, att man hade eu otillfredsställande härordning,
lär man icke hinna reparera den mellan den stund, då man får
veta faran, och den stund, då armén måste begagnas. Det är icke så,
såsom man tänkt sig, att soldaten genast är fix och färdig.

Jag vet icke, om herrarna hafva läst en bok med titeln »Våld och
vald» af Laurin. Den är ganska intressant och mycket lärorik.
Den omtalar bland annat, huru Gambetta förklarade, att han för att
försvara Frankrike skulle stampa härar ur jorden, hvilka skulle bli
långt bättre »än de genom drill och disciplin förslöade tyska härarne».
Han fick svar på det yttrandet, när den franska regeringen utanför
Paris underhandlade om stillestånd. Bismarck sade då: »Man gör
icke en soldat genom att sätta en bössa i handen på en medborgare.
Vore det så, skulle naturligtvis alla utgifter för härar vara onödiga.
Det är den sanningen, som ni ha förbisett, och det är det, som gör,
att ni nu befinna er i det läge, hvari ni äro.»

Men om man också kan tänka sig, att, när det gäller det landtmilitära
området, man skulle hinna fa tid att göra sig i ordning, sa
är det något helt annat, när det gäller frågan om krigsmateriel och
särskildt sjökrigsmaterielen. Den skapas icke på en stund, och vi
hafva nyss hört, huru lång tid det i själfva verket åtgår för att skaffa
sig ett fartyg färdigt. Man måste se till, att man på det området
är beredd, långt innan faran verkligen hotar. Nu är emellertid förhållandet,
att man — utan att några vissa händelser ytterligare
inträffa, som gåfve utrikesministern anledning till att säga: »Nu hotar
faran» — borde finna, att det f. n. är så mycket orosanledningar
i världen, att faran kan vara öfver oss när som helst. Om man utgår
från den synpunkten, skulle regeringen hafva haft god anledning att,
i stället för att, som den gjort nu, uppskjuta byggandet af ett beslutadt
pansarfartyg, göra allt hvad som i dess förmåga stått för att påskynda
utförandet och begära Riksdagens medverkan därtill. Jag
är öfvertygad, att regeringen därigenom allmänt skulle hafva vunnit
i aktning och förtroende för egen del och att den skulle hafva
bidragit att lugna den oro för våra försvarsanstalter, som öfverallt

73 Sr 3.

Onsdagen den ''24 januari.

i landet gjort sig gällande, icke allenast bland högern, utan äfven Stalsyerk»-bland regeringens egna partifränder. Den skulle slutligen, hvilketPr0P®*“*0**njag
anser icke vara det minst viktiga, hafva åstadkommit, såsom (Forts.)
det redan framhållits här i dag, mera tilltro i utlandet till svenska folkets
vilja och kraft att göra uppoffringar för försvaret. Jag vågar
för min del säga, att öfvertygelse härom behöfver bibringas utlandet,
och att det beslut, som fattats om uppskof med den föregående
året beslutade pansarbåten kommer att verka i fullständigt motsatt
Inriktning. Huru viktigt det är att ha tillräcklig sjökrigsmateriel
och huru långsamt det går att ersätta de försummelser, som
kunnat blifva begångna i fråga om denna materiel, framgår utaf en
fransk militärförfattare, ifrån hvilken jag skulle vilja citera några
ord. Han talar om den tid, då Pelletan var sjöminister, och att
under hans tid inleddes en tid af åtgärder för flottans försvagande.

Så hade det år 1902 lyckats Pelletan upprifva besluten af en hel del
viktiga fartygsbyggen, han inställde flottans stora öfningar och vidtog
åtgärder, som sedermera skarpt kritiserats och visat sig för landets
försvar fördärfliga. Slutligen säger författaren: »Särskildt har
åtgärden att inställa nybyggnaden af pansarfartyg visat sig vara ett
oförlåtligt missgrepp. Svårigheten att på en gång någorlunda tillfredsställande
godtgöra många års försummelser beträffande dylik
nybyggnad bär varit oerhördt stor».

Det kanske icke tillerkännes från de liberalas sida särdeles stor
betydelse, att ett sådant uttalande blifvit gjordt af en militärförfattare,
men om jag nämner, att uttalandet är af en fransk underofficer,
då kanske man vill skänka det mera tilltro.

Som sagdt, min öfvertygelse är, att regeringen hade handlat
klokt och för landet gagneligt, om den hade gjort, hvad den kunnat,
för att bringa beslutet om pansarbåten till ett så hastigt utförande
som möjligt. Jag skall icke inlåta mig alls på fragan, huruvida
regeringen varit konstitutionellt berättigad att handla som den
gjort, men jag är öfvertygad, att det hade varit ett statsmannadrag
af regeringen, om den gått så tillväga, som jag nu antvdt.

Hvad jag omöjligen kan förstå är, hvarför regeringen icke framlagt
förslag om en jagare. Det hade begärts af marinförvaltningen,
och statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet uttalade
till statsrådsprotokollet alldeles bestämdt, att mot den antagna
typen för våra jagare finnes icke något att erinra, och att ingen anledning
finnes att tro, att en annan typ kommer till stånd. Det föreligger
således icke samma skäl till uppskof ifråga om den baten som
ifråga om pansarfartygen, men man hade genom att begära anslag
för en sådan båt åtminstone gjort något för att stärka försvaret,
och man hade visat sin goda vilja. Att vänta tills faran är öfver
oss, det är att handla för sent, och ur den synpunkten är det, som
detta aktstycke, vi nu ha framför oss, Kungl. Maj:ts proposition
om statsverkets tillstånd och behof, har gjort på mig och många
andra ett så sorgligt intryck. Jag tror, att de djupa bekymmer,

Nr 3.

74

Onsdagen den 24 januari.

Statsverks- som vi hysa i anledning af denna proposition, delas i vida kretsar i
propositionen. vårt land, äfven af anhängare af regeringens politik.

(Forts.)

Herr Beckman, Ernst: I ett mycket ofta på sista tiden anfördt
uttalande yttrar en gammal politiker, att »den regering, som
icke insätter sin fulla kraft på skyddandet af statens lif, begår en
dödssynd mot sitt folk.»

I detta tror jag, att hvar och en kan instämma.

Så mycket mera förundrar man sig då öfver, att icke blott i
högerpressen, utan äfven i denna kammare få höra yttranden, som
antyda, att regeringen »ställer partiet öfver fosterlandet», som det
nyss här sades och att den ledes mera af önskan att gagna partiet än
fosterlandet.

I det uttalande, jag inledningsvis anfört, innehålles naturligtvis
icke endast tanken på det yttre försvaret. Det är där uppenbarligen
meningen, att regeringen skall insätta sin kraft på att skydda statens
lif, icke blott genom yttre utan äfven genom inre värnkraft.
Och det har i dag framhållits, huru dessa gå hand i hand, huru den
inre medför stärkande af den yttre och huru den yttre är oundgänglig
för att skydda utvecklingen i det inre.

Den talare på göteborgsbänken, som fällde det yttrande, jag
nyss citerat, och som gaf det mest krassa uttrycket åt misstanken,
att regeringen icke sätter fosterlandet och dess värnande högst,
han talade om »den del af partiet, som följer regeringen». Han
trodde, att vi i detta afseende stode delade. Han visste icke, att vi
alla, som tillhöra detta parti här i kammaren och Riksdagen, äro häruti
ense, att man måste göra något nytt ifråga om försvaret och att
det framför allt gäller att ånyo befästa den hörnsten för försvaret,
som heter folkets fulla förtroende. En högerman, som här hade ordet
kort före mig, har vid ett offentligt möte yttrat just dessa ord,
att hörnstenen för försvaret är folkets förtroende. Det är detta,
som regeringen nu söker återvinna. Den söker återuppbygga den
hörnsten, som vittrat. Men regeringen måste ju hafva någon tid
på sig. Den kan icke på annat sätt åstadkomma den planmässighet
i försvaret, utan hvilken detta förtroende icke kan existera. I
stället för att gifva ett erkännande åt regeringen för dess goda uppsåt,
i stället för att främja försvarsberedningens arbete och afvakta
dess resultat, i stället för att gorå detta förklenar man denna beredning,
utgjuter man sig öfver, att där skulle saknas den »sakkunskap
», utan hvilken ingen utredning kan vara till nytta. Inser
man då icke, att folkets förtroende måste byggas äfven på det slag af
sakkunskap, som just finnes i en sådan försvarsberedning».

Jag har begärt ordet därför, att det synts mig riktigt, att vi,
som hylla regeringens åskådning, vi, som veta att regeringen sätter
fosterlandet och dess försvar högst af allt, skulle gifva ett enigt uttalande
åt denna vår uppfattning. Regeringens ställning bör nu
vara fullt klar efter det anförande, hans excellens statsministern

Onsdagen den 24 januari.

75

>r 3.

hållit. Det synes mig, att efter det anförandet borde det talet för- Staisvertestummas,
att regeringen »sätter partiet framför fosterlandet» ellerwoposiiwnen.
att regeringen förråder försvarets sak. Jag har erhållit uppdrag af (Forte)
mina partikamrater att göra ett uttalande i syfte att bestyrka, huru
fullständigt vi gilla regeringens åskådning, sådan den här framställts
i afton liksom förut. Må det här tydligt och eftertryckligt
uttalas, att partiet hyser ett fullt och enigt förtroende för regeringen
och dess politik!

I detta anförande instämde herrar von Friesen, Alexanderson,

Lamm, Tamm, Eklund, Berglund, Fredrik, Gelotte, Ljunggren, August,

Ödström, Ingmansson, Söderbergh, Eliasson, Stadener, Bruce, Olsson, Lars,

Almer, Larsson, Johan, Neiglick, Karlsson, Mannheimer, Ekman, Johan
Emilson, Pettersson, Kobb, Forss, Gullberg, Hellberg, Ingeström, Nilsson,

Karl, Lindh, grefve Mörner, Ljunggren, Elof, Halm, Hult, Pers,

Holmquist, Skarstedt, Ekman, Carl Gustaf, Jonsson, Erik, Kvarnzelius,

Hagström, Stärner, Sehlin, Boman, Grubbslröm och Rosén.

Herr Ekman, Karl Johan: Då tiden är långt framskriden,
skall jag icke taga uppmärksamheten i anspråk mer än några få minuter.
Jag anser dock, att då vi nu stå vid början af det parlamentariska
statsskickets tillämpning i vårt land, är det på sin plats att
vid detta tillfälle några ord därom säges.

Frisinnade landsföreningens valupprop innehöll som första programpunkt
fordran på ett parlamentariskt statsskick med tyngdpunkten
i Andra kammaren. Orden äro, såsom sä många andra i det frisinnade
valuppropet icke fullt tydliga; och de bli icke tydligare, om
man jämför dem med hvad som yttrades under valstriden. Vänsterns
främste talare, nuvarande hans excellens statsministern, uppkastade
i sitt Dalatal frågan: Hvad är ett parlamentariskt styrelsesätt?
Och han formulerade svaret så: Det är ett styrelsesätt som gör
folkviljan bestämmande för landets politik, och detta så, att landets
ansvariga regering tages ur parlamentsmajoritetens led — ur den
företrädesvis folkvalda kammaren. Nåväl, sedan nu regeringen
på det sättet bildats, hvad betyder därefter talet om tyngdpunkten i
Andra kammaren? På den frågan har icke under valstriden lämnats
något svar; och något vägledande sådant gafs icke heller i dag, när
hans excellens statsministern i sitt anförande berörde frågan. Något
annat svar torde heller icke vara att vänta, än det som utvecklingen
själf gifver; ty just på denna punkt torde meningarna äfven inom
vänstern vara ganska delade. Vänstern står härvid i valet mellan
två sins emellan motsatta utvecklingslinjer. Antingen för utvecklingen
hän till en regerande Riksdag efter frihetstidens mönster,
eller ock för den fram emot — om jag så må säga — en regerande regering,
emot ministerstyrelse efter engelskt mönster. Det är de två
riktlinjerna, man har att räkna med. Hittills har utvecklingen alldeles
gifvet gått i den förra riktningen med alltjämt ökad maktbe -

Nr 3.

Onsdagen den 24 januari.

70

Statsverks- fogenhet för Riksdagen. Så har också det liberala valprogrammet
propositionen, fotats. Jag tror nämligen, att för den stora massan af liberala väl(Forte.
) jare un(jer 4rets valstrid just detta har hägrat, att den ur folkviljan
framgångna Andra kammaren skulle hafva bestämmanderätt i alla
frågor. Från ledande liberalt håll däremot har städse bestridts, att
man syftat till återinförandet af frihetstidens regerande riksdag.
Hvad man där åsyftar är kabinettsparlamentarism efter engelskt
mönster. Vi hafva hört i dag, att det är en stark regeringsmakt,
som behöfves och åsyftas. Men det tillhör just den engelska parlamentarismen,
att all makt ligger hos regeringen, så länge den har
parlamentets förtroende. Vi hafva nyligen sett, att under de kritiska
septemberdagarne var Englands parlament icke underkunnigt
om ställningen; och när kriget mellan Italien och Turkiet utbröt, var
det italienska parlamentet ej heller underrättadt om saken. Så
skjutes folkrepresentationen åt sidan. Synnerligen belysande i
detta hänseende är den liknelse, hans excellens statsministern i ett
af sina valtal i somras använde. Han liknade staten vid ett bolag,
där aktiemajoriteten tillsätter styrelse. Det är sant, att makten
inom ett bolag ligger hos aktiemajoriteten. Men det är endast vid
två tillfällen, som detta är förhållandet, nämligen då det gäller att
tillsätta styrelse och afsätta den. Däremellan ligger all makt hos
styrelsen.

Jag vill icke säga, att utvecklingen nödvändigt kommer att gå
i den af mig nu antydda riktningen. Men jag vill dock säga, att det
ligger fara i, att Riksdagens maktbefogenhet på denna väg kommer att
inskränkas, såsom redan herr vice talmannen påpekat. Jag tror icke,
att det vore lyckligt för vårt land vare sig med en regerande Riksdag
eller ett regerande kabinett. Jag hoppas, att vi skola kunna undgå
bådadera och komma fram den väg, som jag anser vara den lyckligaste,
där makten är väl afvägd mellan Riksdag och regering. Men
därtill fordras, att såväl regering som Riksdag i alla sina handlingar
framför allt låta sig ledas af fosterlandets väl.

Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den kungl. propositionen
i hvad angick pensions- och indragningsstaterna till bankoutskottet,
så vidt propositionen rörde de under jordbruksdepartementet
lydande ärenden, till jordbruksutskottet och i öfrigt till
statsutskottet.

Till respektiva utskott skulle jämväl öfverlämnas de i anledning
af propositionen inom kammaren nu afgifna yttrandena.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts den
22 innevarande månad bordlagda nådiga propositioner till Riksdagen
:

Onsdagen den 24 januari.

77 Jfr 3.

l:o) angående uppförande af kvinnliga biträden i postverkets
stat samt fastställande af postverkets stat för driftkostnader år
1913;

2:o) angående telegrafverkets anslag för driftkostnader år 1913;

samt

3:o) angående anvisande af anslag för täckande af förvaltningskostnader
för lånefonden för befrämjande af handtverk och därmed
jämförlig mindre industri år 1913.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts
den 22 innevarande januari bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
angående driftkostnader under år 1913 för statens domäner.

Vid föredragning af de af herr Ekman, Karl Johan, den 22 i
denna månad väckta och samma dag bordlagda motion, nr 1,
angående skrifvelse till Konungen i fråga om bestämmande af särskildt
kompetensvillkor för kristendomslärare i folkskolor m. m.,
beslöt kammaren hänvisa denna motion till ett tillfälligt utskott.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet den af herr Ekman,
Karl Johan, den 22 innevarande månad afgifna och då bordlagda
motion, nr 2, om åvägabringande af utredning och förslag angående
afsöndring under löpande arrendetid af lägenheter från prästerskapets
löneboställen.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet följande den 22
innevarande månad bordlagda motioner:

nr 3, af grefve Hamilton, Alexander, m. fl., om anslag till svenska
riksförbundet för sedlig kultur;

nr 4, af herr Wavrinsky, om ålderstillägg åt tygunderofficerarna
vid artilleriets tygstater; samt

nr 5, af herr Hellberg, om åvägabringande af utredning i fråga
om statsbidrag till byggnadsföreningar på landsbygden för åstadkommande
af allmänna samlingslokaler.

Vid föredragning af Kungl. Maj:ts under sammanträdet aflämnade
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående försäljning af lägenheten Petsarfverum på Gottland,
och

Nr 3.

78

Onsdagen den 24 januari.

2:o) med förslag till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen
den 14 juni 1901,

blefvo dessa propositioner hvar för sig på begäran bordlagda.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts
nedannämnda under dagen aflämnade nådiga propositioner till Riksdagen
:

l:o) angående upplåtande af ett område från förra kaptensbostället
Kulla nr 1 i Östergötlands län;

2:o) angående försäljning af lägenheten Norseskären nr 1 i
Älfsborgs län;

3:o) angående upplåtande af lägenheter från förra korpralsbostället
öfra Ljungby nr 1 med Elddon nr 1 i Göteborgs och
Bohus län;

4:o) angående upplåtande af vissa områden från förra löjtnantsbostället
Åkra nr 1 och 2 jämte Hvalsta nr 4, en utjord, i
Södermanlands län;

5:o) angående upplåtande af lägenheter från förra hospitalshemmanet
Näset nr 1 i Älfsborgs län;

6:o) angående upplåtande af vissa områden från förra häradshöfdingbostället
Löfsta nr 1 i Södermanlands län;

7:o) angående upplåtande af en lägenhet från förra kronofogdebostället
Slättåkra nr 6 Aspegården och nr 8 Månsagården i
Jönköpings län;

8:o) angående eftergift å arrendeafgiften för arrendeåret 1910—
1911 för en utarrenderad kronoegendom i Stockholms län; samt

9:o) angående upplåtande af lägenheter från förra häradshöfdingbostället
Sunnegata nr 2 Uppgården i Skaraborgs län.

Afgåfvos och bordlädes följande motioner:

nr 6, af herr Trapp m. fl. om anslag åt Hälsingborgs högre
handelsinstitut;

nr 7, af herr Steffen, om inrättande inom filosofiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala af en professur i nationalekonomi;

nr 8, af herr Malmberg, om afsättande af en del af de genom
spannmålstullar inflytande penningmedlen till en fond för bestridande
af statens kostnader för en blifvande allmän ålderdomsförsäkring;

nr 9, af herr Malmborg m. fl., om beredande af förbättrad aflöning
åt distriktsveterinärer;

Onsdagen den 24 januari.

79 Nr 8.

nr 10, af herr Larsson, Knut, om upphäfvande af tullen å klorkalk
eller restitution af erlagd tull vid utförsel af med klorkalk
blekt cellulosa;

nr 11, af herr Bäckström, om sänkning af tullsatsen å mjöl
och gryn af hafre;

nr 12, af herr Bäckström, om rätt för fullmäktige i riksbanken
att medgifva räntegodtgörelse för medel, innestående å depositionsräkning;,

nr 13, af herr Tamm, om pension åt förutvarande direktören
för svenska trädgårdsföreningens skola vid Rosendal A. Pihl; och

nr 14, af herr Gullberg, om beredande af behörighet för frikyrkoorganisations
församlingsföreståndare att förrätta dop och jordfästning.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets memorial nr 1, med uppgift å hvilande
förslag till ändringar i grundlagarna; äfvensom

kanslideputerades memorial nr 1, angående antagande af tjänstemän
i Riksdagens kansli.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Hammarskjöld
under 10 dagar från och med morgondagen.

Justerades sju protokollsutdrag för denna dag.

Herr Hellberg väckte en motion, nr 15, angående förbud mot
användande under Första kammarens öfverläggningar eller i dess
protokoll af eventuella adelstitlar för kammarens ledamöter.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

Kammaren åtskildes kl. 5,55 e. m.

In fidem

A. v. Krmensljerna.