Justerades protokollsutdrag angående Kammarens denna dag fattadebeslut (Riksdagens protokoll 1867:513)

604 Den 13 Maj.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag angående Kammarens denna dag fattade
beslut.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. ''/2 12 e. in.

In fidem
Carl Kullberg.

liaiidagen den l.''l Maj.

Kl. 6 e. in.

§ 1-

De hos Kammaren under dess sammanträden den 3 och 4 i denna
månad hållna protokoll justerades.

§ 2.

Mot det beslut, som Kammaren fattat vid handläggning förliden gårdag
af Stats-Utskottets Memorial N:o 98, angående den under innevarande
riksdag verkställda statsreglering och de för bestridande af Riksgäldskonlorets
utgifter erforderliga bevillningar, afgaf nu

Herr Siljeström en så lydande reservation: Jag anhåller att få
anmäla en vördsam reservation mot Kammarens i går fattade beslut, så
väl i afseende på methoden för statsregleringens uppgörande, som i afseende
på utvägarne för statsbristens fyllande. Tillika ber j ag få reservera
mig mot benämningen “vapenskatt11 för den nya extra bevillningen, af hvilken
endast en mindre del är afsedd för inköp af vapen; alldenstund jag
anser att debetsedeln icke bör få innehålla någonting, som ej är med verkliga
förhållandet öfverensstämmande.

§ 3-

. 1 almannen tillkännagat att vid det Talmanssammanträde, som i
dag blifvit hållet och dervid samtlige de ständiga Utskottens Herrar Ordföiande
tillstädesvarit, tiden för riksdagens afslutande ansetts kunna bestämmas
till nästa Thorsdag den 16 i denna månad, likväl under förutsättning
att behandlingen af Bevillnings-Utskottets nu i afton inkomna
Betänkande lS:o 26, angående den af Riksdagen fastställda bevillningssummans
utgörande, kunde inom nämnde tid hinna äfslutas.

De» 13 Maj.

695

§ 4.

Föredrogos ånyo och biföllos Stäts-Utskottets Memorial:

N-o 94 i anledning af återremiss å Utskottets Utlåtande N:o 19,
angående ''''Rikets Ständers år 1866 församlade Revisorers berättelse om
granskningen af de under Kongl. Kommers-kollega förvaltning sladda

fonden ^ förslag till stadganden i Riksgälds-kontoiets nya reglemente
angående uppbörden och redovisningen åt de till Riksgalds-kontoret

ingående bevillnings- in. fi. medel; och

N:o 96, med förslag till de sista afdelnmgarno af det nya reglementet

för Riksgälds-kontoret.

§ 5-

Föredrogos ånyo och godkändes Lag-Utskottets Utlåtanden:

N:o 79, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 44, i
den del som angår väckt motion om ändring af 51 § kon kur slagen; och
N:o 80, i anledning af väckt motion om upphäfvande af konsistoriernas
rätt att missivera obefordrade prester och åt den sa kallade jus
indigenatus.

§ 6.

Förekom till handläggning Kansli-deputerades förslag till den af Riksdagen
beslutade skrifvelse N:o 80 till Kaptenen m m. John Ericsson

Efter uppläsandet af skrifvelseförslaget upplästes jemväl protokollsutdrag
från Första Kammaren rörande detta ärende, N:o 273, utvisa^
att nämnde Kammare för sin del beslutat, att lfrågavaran e s ri ve se
skulle erhålla en något förändrad lydelse mot den som föreslagits åt Kansli deputerade.

Härvid yttrade

Herr Friherre Liljencrantz: Jag får vördsamt anhålla, att Henr

Talmannen behagade framställa proposition derå, att Kammaren, med afslag
å Kansli-deputerades förslag till skrifvelse, gillar den af Foista Kammaren
antagna.

Herr von Troll, som begärt ordet, instämde med Herr Friherre Liljencrantz
och afstod från vidare yttrande,

Vidare anfördes ej; och sedan proposition på bifall till Kanslideputerades
skrifvelseförslag blifvit med nej besvarad, antog Kammaren,
jemväl för sin del, den förändrade lydelse för samma skrifvelse, som, enligt
berörda protokollsutdrag, redan blifvit af Forsta Kammaren beslutad.

§ 7.

Till behandling företogs Särskilda Utskottets för frågor rörande försvarsverkets
ordnande förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse R:o 81.

696

Den 13 Maj.

Härvid vttrade

• dxen'' d(l~karé:, ^et liar säkert icke undgått någon, vid föredragningen
af ifrågavarande skrifvelse, att Särskilda Utskottet för försvarsverkets
ordnande iclee ansett sig böra så noga ställa sig till efterrättelse föreslå
liten i 63 § 2 moln. Riksdagsordningen, som utan tvifvel allmänt önskiigt
vant. I nämnde § och mom. heter det nemligen: “Stadna Kam™«fver
fr^u. deri ständigt eller i dess ställe särskild! tillsatt

Utskott sig jthat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då
skall Utskottet söka att de olika meningarne, så vida möjligt är, sammanjemka
och med förslag derom till Karnrarne inkomma. “ Det upplästa förSf
Sxrif)le se lunoh:l1l,er mi> att Karnrarne i vissa delar fattat olika
beslut. ]; orsta Kammaren bär antagit nionde punkten af Utskottets förslag
olonmdrad, och Andra Kammaren har vid bifall till densamma fästat ett
Mfkor, eller att cienniuift besluta om denna punkt sedan lindring i roteringsoch
rustningsskyldigheten blifvit medgifveu. Derjemte bär Andra Kammaren
i fråga om nittonde punkten uppställt enahanda vilkor för bifall till densamma,
som Kammaren rör bifall till nionde punkten föreskrifvit. Nu inträffar
således detta förhållande, och man bör icke, på sätt Utskottet
gjort, åsidosätta nyssnämnda vigtiga föreskrift, då samman jemkning icke är
omojhg Jag tror, att om Utskottet hemställt: till Första Kammaren att
bitalfa Andra Kammarens i nionde punkten fattade beslut, och till Andra
Kammaren att låta dess förslag om vilkor för bifall till nittonde punkten
förfalla, så skulle sådana från Utskottet »flatna inbjudningar till samman]
emkmngsforslag icke af någon mött motstånd.

dpi tpl “•!''t f?fnienand® tar Utskottet ej fullgjort sin skyldighet, då
det icke försökt att i enlighet med stadgandet i 63 § Riksdags-ordningen
sammanjemka Kamrarnes olika meningar. Fn åferremiss af ifrågavarande
sknfvelseforslag under Riksdagens sista dagar kan väl hafva till följd, att
liksdagen kommer att afslutas eu eller annan dag sednare än ämnadt varit,
h\ liket ar ganska. ledsamt, men för att vinna det mål, att Riksdagen
visat samstämmighet i denna för hela landet vigtig» fråga, hemställer jag
huruvida mke Kammaren behagar finna, skäligt att återremittera förslaget
med uttryckande af den åsigt, att Utskottet bör med stöd
it ° mom. iksdagsordmngen göra försök till sammanjemkning af
Kamrarnes olika meningar i denna fråga. På dessa af mig anförda skal
anhåller jag om proposition på åferremiss.

*riJierre Liljencrantz: Ehuru jag visserligen icke vill be’
ätmins.oue ej helt och hållet, ngtigheten af den anmärkning, den
s ste talaren framställde derom att Utskottet underlåtit göra samman ™n,

rigi- 0rS0 V1 de pdelar’ der det 111 UjEgen kunnat leda derhän att Kärnrame
slutligen förenat sig om sammanstämmande beslut, tror jag dock ej
c et vara lämpligt att för sådant ändamål nu återremittera ärendet Jag
har anledning förmoda, att Riksdagen ej af denna anledning kommer att
forlangas. Åtminstone ar det ganska tvifvelaktigt, att Hans Maj:t Konun med^vl

R‘f01j det andafllet’- hvarom den siste talaren nämnde, skulle
Åt VpHp Rtmda?,US for!angmng utöfver den i grundlagen utstakade tid.

Af detta skal vill jag icke tillstyrka åferremiss å skrivelse!!, men der -

Den 13 Maj.

697

emot finner jag icke hinder, ehuru få dagar af riksdagen sägas återstå,
för en återremiss af skrifvelsen i det syfte att få den omredigerad i en
punkt, der sådant synes mig vara påkalladt.

På sid. 2 i skrifvelsen omförmäles hurusom Kamrarne ej fattat sammanstämmande
beslut i de tvenne vigtiga punkterna om värnepligtens och
tidens för heväringsöfningarne utsträckning. Så vidt jag har mig bekant,
har Riksdagen ej tillförene haft för sed att i sina underdåniga skrifvelser
hos Kongl. Majst anmäla, i hvilka afseenden Riksdagens särskilda fördelningar
ej fattat sammanstämmande beslut, utan praxis har varit och, såsom
jag tror, än ännu, att Riksdagen anmäler blott de. samstämmiga beslut,
som af dess fördelningar fattats och sålunda blifvit ett Riksdagens
beslut, eller de afslag, som tilläfventyrs egt rum i afseende å en och annan
af de från Kongl. Maj:t afgifna nådiga Propositioner. Deremot vet jag
icke, att Riksdagen omförmält, att enskilda motionärers eller Utskottens
framställningar blifvit af Riksdagen afslagna. Det skulle således, efter mitt
förmenande, vara en afvikelse såväl från grundlagens bud som från vanlig
praxis, om Riksdagen, på sätt Utskottet föreslagit, gjorde en dylik anmälan,
som den jag nu anmärkt. Återremitteras skrifvelsen i afton till
Utskottet, kan den återkomma i morgon behörigen omredigerad i denna
punkt och godkännas, utan att Riksdagen deraf behöfver uppehållas, hvithet
jag fruktar deremot blir händelsen, om återremissen skedde i syfte att
få ett förnyadt sammanjemkningsförslag. Jag anhåller på dessa skal, att
skrifvelsen måtte återförvisas till Utskottet för att strofen om Kamrarnes
olika beslut måtte utgå.

Herr Bergström: I likhet med Friherre Liljencrantz anser jag
att ur skrifvelsen bör uteslutas allt hvad som afser de frågor, deruti Kamrarne
icke fattat sammanstämmande beslut, och instämmer jag i yrkandet
om proposition derå.

Herr von T ro il: Jag ber att med några ord få besvara de värde

talare, hvilka framställt anmärkningar emot Utskottets förslag till underdånig
skrifvelse. Hvad angår den förste talarens förmenande, att Utskottet
icke skulle hafva ställt sig 63 § Riksdagsordningen till efterrättelse,
får jag erinra, att Utskottets sednast afgifna Betänkande just utgjorde ett
förslag till sammanjemkning emellan Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
3 § i det ursprungliga Betänkandet, samt att detta förslag äfven hade till
påföljd, att Kamrarne förenade sig om ett gemensamt beslut rörande
denna punkt. Utskottet har således en gång framställt sammanjemkningsförslag,
och jag tror derföre att Utskottet fullkomligt rigtigt uppfattat sin
skyldighet i detta hänseende. Skulle Utskottet hafva försökt att sammanjemka
äfven de olika beslut, hvaruti Kamrarne stadnat rörande nionde och
nittonde punkterna, torde en hvar inse att Första Kammaren icke skulle
hafva ingått på Andra Kammarens beslut i dessa delar, och att man sålunda
icke vunnit någonting men deremot förspillt den dyrbara tiden och
möjligen vållat, att ingen skrifvelse alis blifvit afbiten i denna vigtiga
fråga.

Beträffande den sednare talarens åt herr Bergström biträdda anmärkning
deremot, att Utskottet i sitt skrifvelseförslag omförmält, hurusom

698

Dop 13 Maj

Kamrarne i åtskilliga punkter icke kunnat komma öfverens, ber jag få
erinra, att jag bevistat flera riksdagar än någondera af dessa Herrar,
detta är nemligen den tolfte riksdagen. Under denna tid har jag haft
tillräckligt tillfälle att taga noggrann kännedom om de förslag till underdåniga
skrift’elser, som afgåfvos af det gamla Expeditions-Utskottet, och
dervid funnit, att dessa skrivelser vant på mångfaldigt olika sätt uppställda.
Än hafva de varit så omfattande, att de upptagit Utskottens motivering
i de respektive frågorna, än helt korta och hufvudsakligen innehållande
endast sjeltva besluten, än hafva de innehållit resonnement om
frågans behandling inom de olika Stånden. Nu kan jag försäkra att formen
för denna underdåniga skrifvelse varit föremål för en särdeles noggrann
behandling inom Utskottet, ocii man satte dervid i fråga huruvida
de olika beslut, som blifvit fattade i vissa punkter, skulle särskild! framläggas,
eller om man skulle alldeles underlåta att yttra sig derom, eller
slutligen om uti den ingress, hvilken alltid måste inleda en dylik skrifvelse,
det skulle omnämnas, att i vissa vigtiga frågor Kamrarne hufvudsakligen
stadna! i det eller det beslutet, men man var öfverens derom att, då full
samstämmighet icke kunnat vinnas, någon ordagrann anmälan inför Kongl.
Maj:t af dessa beslut icke kunde ega rum. Deremot ansåg Utskottet af
stor vigt, att med hvarje ord återgifva de af begge Kamrarne gemensamt
fattade besluten. Så talas det t. ex. i första punkten om, att arméen
skall bestå af stam och beväring, ehuru, då fråga här är om eu underdånig
anhållan, det kanske hade varit lämpligare att i stället för
“skall" använda orden “måtte komma att“; men såsom jag nyss närande,
ville Utskottet ord för ord återgifva hvad Kamrarne beslutat, för att bibehålla
den stilus curise, som begagnats vid formuleringen af Kamrarnes
beslut, och hvarigenom den underdåniga skifveisen skulle blifva ett fullt
troget uttryck af dessa beslut.

Skulle man nu, såsom bär blifvit yrkad t, återremittera skrifvelseförslaget
för att erhålla den ifrågasatta ändringen deri, blefve följden säkerligen
den, att ingen skrifvelse kom me att aflåta®. Frågan skulle nemligen
då af Utskottet ånyo behandlas, och Utskottet antingen uppgöra
nytt skrifvelseförslag eller vidblifva det förra, och sedermera skulle ärendet
ånyo föredragas i båda Kamrarne. Att detta icke kan medhinnas
inom den tid som vi litet hvar veta är bestämd till Riksdagens afslutande
är lätt att inse, och om Kamrarne verkligen önska, att i denna
för landet vigtiga fråga en skrifvelse till Regeringen måtte aflåtas,
hoppas jag äfven, att Kammaren godkänner Utskottets förslag. Kongl.
Maj:t lärer icke underlåta att taga del af de diskussioner rörande
denna fråga, som förefallit inom Representationen, och såsom en påpekning
derom kunna dessa ord i Utskottets förslag, Indika jag, i motsats
till Friherre Liljencrantz, önskar uti skrifvelsen måtte inflyta, verkligen
vara af eu viss betydelse. Likasom Första Kammaren efter en liflig
strid godkänt Utskottets förslag, torde vi handla rättast genom att göra
på samma sätt. Att de, hvilka icke önska någon skrifvelse alls till Regeringen
uti detta ämne, skola göra svårigheter vid och framställa anmärkningar
emot hvarje skrifvelseförslag, hurudan t det än må vara aflattadt,
är naturligt; men jag tror, att pluraliteten inom denna Kammare är
af motsatt tanke och lifligt önskar en framställning till Regeringen uti

denna fråga, och, om jag gissat rätt uti denna min förmodan, är jag äfven
öfvertygad, att pluraliteten skall biträda mitt yrkande om det nu
föredragna förslagets godkännande.

Herr Sven Nilsson: Jag har ingenting att tillägga till hvad Herr

von Troil nyss anfört, men anser mig dock böra med några ord bemöta
Friherre Liljencrantz’ påstående, att Utskottets förslag innefattade en anmälan
till Regeringen äfven i de punkter, deruti Kamrarne stadnat i olika
beslut. Så är dock icke förhållandet, ty dessa punkter äro blott intagna
i reciten, och man har blott relaterat, att Kamrarne i vissa punkter stadnat
i skiljaktiga beslut, men deremot har man anmält det hvarom begge
Kamrarne kommit öfverens. I likhet med den siste talaren finner jag det
ganska naturligt, att den, som icke önskar någon skrifvelse till Regeringen,
alltid skall göra svårigheter vid hvarje förslag; men jag tror icke, att pluraliteten
inom denna Kammare i Riksdagens sista stund vill undanskjuta
en fråga, som utgjort ett så vigtigt föremål för denna Riksdags öfverläggningar,
och jag anhåller derföre om bifall till Utskottets förslag.

Herr O. B. Olsson: Jag instämmer med de två sednaste talarne
och tror, i likhet med dem, att de, som önska återremiss, icke vilja att
någon skrifvelse alls nu afgår. Men om ingen skrifvelse aflåtes, är ju hela
frågan undanskjuten och för denna Riksdag förfallen, och förenar jag mig
derföre med dem, som yrkat bifall till detta förslag.

Herr de Maré: Med anledning af hvad Utskottets Ordförande nyss

yttrat, medgifver jag det vara sannt, att Utskottet rörande tredje punkten
afgifvit ett sammanjemkningsförslag, men i fråga om nionde och nittonde
punkterna uppmanade Utskottet uti sitt sednare Betänkande denna Kammare
blott att fatta beslut, och ehuru detta beslut utföll olika med Första
Kammarens, har någon sammanjemkning sedermera icke egt rum. Det
var också detta, som jag åsyftade, då jag förra gången hade ordet. Såsom
skäl emot eu återremiss bär man vidare andragit att, emedan det nu vore
omöjligt för Utskottet att hinna uppgöra nytt förslag, ingen skrifvelse i
denna vigtiga fråga skulle komma att aflåtas. Men jag hemställer, om det
vore alldeles omöjligt för Utskottet att medhinna detta inom den för
Riksdagens afslutande bestämda tid, i händelse förslaget återremitterades
i afton, då Utskottet hade tillfälle att i morgon sammanträda och uppgöra
nytt förslag, som kunde till Kamrarne inkomma och bordläggas i
morgon eftermiddag och sedermera till afgörande företagas på Onsdagen,
hvarefter Utskottet skulle kunna uppsätta ny skrifvelse. För öfrigt tillåter
jag mig tro, att, då här är fråga om en så vigtig angelägenhet, Kongl.
Maj:t icke skulle kunna hafva någonting emot att framflytta tiden lör
Riksdagens afslutande eu eller ett par dagar, på det att saken måtte kunna
slutligen behandlas.

Hvad angår representantemes från Skåne yttranden, att en återremiss
skulle innebära ett försök att omöjliggöra någon skrifvelse till Regeringen
i denna fråga, får jag högtidligen förklara, att, hvad mig åtminstone beträffar,
denna supposition ingalunda är berättigad. Jag önskar lika lifligt
som hvarje annan inom denna Kammare ett starkt försvar för vårt foster -

Don Jo Maj.

700

land, och jag önskar lika varmt, att vårt försvarsväseude måtte blifva
bättre ordnadt än det nuvarande, och detta till den grad, att jag vill att
man skall göra allt möjligt, för att åstadkomma sammanstämmande beslut
derom emellan båda Kamrarne. Derigenom tror jag, att målet vinnes vida
bättre, än om det heter att Kamrarne i åtskilliga punkter icke kunnat
komma öfverens. Detta och ingenting annat har varit motivet för det yrkande
jag nyss framställt och fortfarande vidhåller.

Herr Sjöberg: Då Utskottet redan en gång afgifvit sammanjemk niugsförslag,

tror jag någon vidare sammanjemkning icke kunna grundlagsenligen
komma i fråga; och med anledning af hvad min granne till
höger nyss anfört, ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att de antydningar,
som i Utskottets förslag innehållas rörande de ganska vigtiga frågor,
hvilka, i följd af Kamrarnes skiljaktiga beslut, icke kunna till Regeringens
pröfning formligen framläggas, äro så korta, att det synes mig
vara att drifva noggrannheten allt för långt, om man i Riksdagens elfte
timme skulle besluta en återremiss, för att erhålla en förändrad redaktion
af skrifvelsen i denna de]. Om det tillätes mig att uppläsa dessa ord ur
Utskottets skrifvelseförslag, tror jag, att Kammaren icke skall finna något
hinder, för att låta dem i skrifvelsen qvarstå. De lyda sålunda:

“Sedan detta Särskilda Utskott utarbetat och framlagt ett förslag till
grunder för en i flera hänseenden förändrad organisation af landtförsvaret,
har Riksdagen tagit detsamma i noggrant öfvervägande, hvarvid befunnits,
att den till åtskilliga af de föreslagna punkterna ej kunnat lemna sitt bifall,
under det andra punkter af Riksdagens båda Kammare till största
delen blifvit gillade, utan att likväl i afseende på dem full samstämmighet
kunnat ernås, såsom till exempel varit fallet med de vigtiga frågorna om
värnepligtens utsträckning och ökande af beväringens öfningar jemte dermed
sammanhängande ämnen. “

Det skulle nu vara dessa få ord, som borde föranleda en återremiss,
så att frågan ånyo finge blifva föremål för behandling inom Utskottet,
hvarefter skulle: följa passagen genom Första Kammaren och slutligen marschen
tillbaka till denna Kammare. Ehuru jag icke bestämdt vill påstå det
vara omöjligt att medhinna detta före Riksdagens nu förväntade utgång,
tror jag dock att, om, såsom man förutsatt, Riksdagen skulle afslutas nästa
Thorsdag och Kong!. Maj:t kalla. Kamrarne att då sammanträda på
Rikssalen för att hemförlofva dem, det ganska lätt kunde inträffa, att ingen
skrifvelse hunne beslutas; och jag hemställer, huruvida det icke vore
ganska betänkligt att på sådant sätt låta hela denna vigtiga fråga för
innevarande riksdag förfalla. Jag anhåller derföre, att denna Kammare, i
likhet med Första Kammaren, måtte godkänna Utskottets skrifvelseförslag.

Många ledamöter hördes häri instämma.

Herr Jöns Pehr sson: Jag tror, att då Andra Kammaren egent ligen

kall anses uttrycka folkets önskningar i denna sak, det icke kunde
skada, om denna Kammares beslut komma till Regeringens kunskap. Kongl.
Maj:t är ju alltid oförhindrad att derå fästa det afseende han behagar,
och kali jag derföre icke finna det origtigt, att dessa oskyldiga ord få
uti skrifvelsen qvarstå. För min clel skulle jag helst hafva önskat, att

Den l.*i Maj.

701

skrifvelsen varit än mera omfattande; men att göra några ytterligare uteslutningar
deri kan jag icke på några vilkor biträda, och yrkar derföre
bifall till förslaget.

Herr Friherre Liljencrantz: Ehuru jag icke har någon utsigt att

vinna seger för min mening, ber jag dock att få yttra några ord i anledning
åt hvad andra talare deremot anmärkt. Till en början kan jag icke
gå så långt som representanten från Christianstads län, dä han gör en
skarp skilnad emellan “relatera11 och “anmäla11. Jag hade eljest trott,
att relatera var Fransyska och på Svenska betydde omnämna, och att
“omnämna" eller “anmäla" en sak torde väl vara detsamma.

Beträffande det yttrande, som Ordföranden i Utskottet nyss haft,
eller att man borde godkänna detta förslag, emedan Första Kammaren redan
antagit detsamma, och vi befinna oss i Riksdagens elfte timme, vill
jag anmärka, att jag tror Representationens skyldighet vara, att i hvarje
säk, som företages till behandling, pröfva huruvida sjelfva saken är befogad
och ej fästa sig vid några biomständigheter. Åf samma talare har jag äfven
hört, att han varit närvarande vid inånga riksdagar; men han har icke
kunnat visa, att uti någon underdånig skrifvelse under alla dessa riksdagar
influtit sådant, hvari Riks-Stånden slädnät i olika beslut; och detta
torde ej heller någonsin hafva skett.

Jag vidhåller mitt yrkande om återremiss.

Herr von Tro il: Jag ber att med några ord få erinra att, i händelse1
man nu återremitterar-detta förslag, på det Utskottet måtte åstadkomma
ytterligare sammanjemkning, så, och äfven under den förutsättning,
som blifvit gjord af en talare på den andra sidan, att Utskottet i morgon
skulle medhinna att uppgöra och till Kamrarne inkomma med ett nytt
förslag, skall dock detta förslag inom Första Kammaren bordläggas till
nästa dag, hvarefter det sedermera på Onsdagen står öppet att än en gång
begära förslagets bordläggning. F''ör öfrig!, torde en dylik sammanjemkning
så mycket mindre leda till någon påföljd, som Första Kammaren
godkänt Utskottets seduaste Betänkande, ja till och med skrifvelseförslaget.
Utan att någonting vunnes, skulle eu återremiss endast vålla tidsutdrägt,
och Kammaren finge i allt fall lof att sedermera besluta öfver detta förslag
till underdånig skrifvelse. Men i hvilken syftning en återremiss än skulle
beslutas, kan följden deraf lätt blifva cl en, att ingen skrifvelse kommer
att afiåtas.

Hvad angår sjelfva de ifrågavarande ordalagen, som af Herr Sjöberg
nyss blifvit upplästa, tror jag. det vara nödvändigt att i förbigående intaga
dem, ty eljest blir det icke något sammanhang uti skrifvelsen. Frågan
om en utsträckt värnepligt är t. ex. eu af dem, deruti sammanstämmande
beslut icke kunnat åstadkommas; men om man uti skrifvelsen alldeles förbigår
denna fråga, torde det blifva alldeles omöjligt att förstå en och annan af
de sednare punktera. Då sjelfva hufvudfrågan förevar uti Kammaren, fastade
jag uppmärksamheten på nödvändigheten att biträda Utskottets förslag
föi'' att vinna samstämmighet emellan Kamrarne och på det att en skrifvelse
verkligen måtte komma till stånd, men jag tror det våra af mindre
vigt, att denna skrifvelse är så omfattande, blott den verkligen aflåtes.

702 Den 13 Maj.

Och detta tror jag icke kunna ske på annat sätt än genom att godkänna
det nu förevarande förslaget.

Herr Rosenberg: Jag kunde visserligen afstå och instämma med

den siste talaren, men då flere ledamöter af Kammaren tyckas dela den
förste värde talarens åsigt, kan det tilläfventyrs hända, att en återremiss
blir beslutad; och jag ber derföre få nämna, att jag anser ett dylikt beslut
mindre välbetänkt, ty allt det arbete, vi nedlagt på denna sak, skulle
då vara förslösadt. Om eu återremiss nu egde rum, skulle Första Kammaren
ånyo fatta sitt beslut i ämnet; och flen, som icke önskade någon
skrifvelse, kunde väl alltid upptäcka några felaktigheter äfven i det nya
förslaget. Vill man icke, att hela frågan skall förfalla, finnes det intet
annat val än att nu godkänna detta förslag. För min del tror jag det
vara högst nödvändigt, att frågan icke faller, utan att Representationen
frambär för thronen sina tankar om fosterlandets försvar, och då detta
förslag till skrifvelse uppfyller hvad de fleste önska, anhåller äfven jag, att
denna Kammare, i likhet med den Första, godkänner förslaget.

Herr Sven Nilsson: Jag får tacka Friherre Liljencrantz för den
språklektion, han nyss gaf mig. Jag fick då höra, att ordet relatera
skulle vara af Fransysk ursprung, men nog visste jag förut att relatera
betydde berätta och att relation var lika med berättelse. Men “berättelse"
och “anmälan" torde icke vara fullt detsamma; och för min de! tror jag,
att då man i denna skrifvelse “berättar", huru frågan blifvit behandlad,
och “anmäler" de beslut, hvartill man kommit, Representatationen dervid
gjort nog.

Herr Ridderstad: Om det är någon fråga, beträffande våra förhållanden,
hvarpå utlandet bär sin uppmärksamhet fästad, så är det val
denna; och jag hemställer, huruvida utlandet skulle på ett för oss förmånligt
sätt bemärka vår handling i detta fall, om vi icke kunde sammansmälta
till enighet, Om vi vilja rädda vårt sjelfbestånd i moraliskt
afseende, böra vi förena oss i det förslag, som Försvars-Utskottet framlagt.
Det skulle se besynnerligt ut för utländingen, om hela frågan nu i
afgörandets stund förfölle genom en splittring emellan båda Kamrarne.
Må vi betänka, att den Första Kämmären redan godkänt Utskottets förslag,
och må samdrägtighet och försonlighet utmärka vårt handlingssätt.
Då tror jag, att geniensamheten i sträfvanden skall bilda en krona på
våra bemödanden att bibehålla vår frihet och värf sjelfbestånd. Jag har
ingenting mer att tillägga, utan förenar mig med dem. som yrkat bifall
till Utskottets åt Första Kammaren godkända förslag.

Öfverlaggningen var slutad; och skrifvelseförslaget godkändes.

§ 3.

Föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande N:o 81, i anledning af väckt
motion om ändring af nu gällande stadgande!! i Utsökning»- och Rätte -

2>cti lo Maj. 703

gångsbalkarne angående verkställighet af Konungens Befallningshafvande^
och underrätts Utslag.

Herr A hl g ren: Jag ber få fästa uppmärksamheten derpå, att mo tionären

åsyftat eu ändring af nu gällande stadganden i Utsökning*- och
Rättegångsbalkarne angående verkställighet af Konungens Befallningshafvande.
* och underrätts Utslag, för hvithet ändamål motionären framställt
ett förslag till lagstadgande, som är helt kort och jag derföre anhåller få
nu . uppläsa. Det lyder: “Hvem som vunnit, hos Konungens Befallningshafvande
eller underrätt skall genast njuta verkställighet mot borgen,
som åt Konungens Befallningshafvande, Magistrat eller Kronofogde i orten
godkännes.“ Emellertid kommer Lag-Utskottet uti detta sitt Betänkande
efter ett längre resonnement till det resultat att föreslå en ändring i BO
Kap. 5 § Rättegångsbalken, ehuru detta lagrum ingalunda handlar om
verkställighet af Konungens Befallningshafvandes eller underrätts Utslag,
titan om .verkställighet af Hofrätt* dom eller utslag i tviste- och utsökningsmål.
Utskottets förslag åsyftar således en helt annan ändring i nu
gällande lag, än motionären afsett, och skulle man nu vilja vidtaga någon
åtgärd i den sednare syftningen, anser jag Herr von Gegerfelts vid Betänkandet
fogade reservation vara den antagligaste, men då man lärer
snart kunna emotse eu omarbetning af Utsöknings- och Rättegångsbalkarne
i deras helhet, synes det mig att man nu utan fara kan afstå hela detta
Betänkande, helst Utskottets förslag, såsom jag tror, torde komma att
medföra, om ej olägenheter, åtminstone icke några fördelar.

Jag yrkar af slag.

Herr Lem c hen: Den ifrågavarande motionen åsyftar en så beskaf fad

ändring af nu gällande lag, att underrätts eller Konungens Befallningshafvandes
utslag genast måtte gå i verkställighet, men Lag-Utskottet
har ansett, att män nu borde taga endast ett mindre steg framåt i denna
rigtning och derföre föreslagit, att andra instansens eller Hofrättens dom
eller utslag i tviste- och utsökningsmål genast måtte under vissa vilkor
få verkställas. Så väl motionärens som Utskottets förslag syfta således
till samma mål, ehuru det förra är Mera omfattande, och man kan väl
icke vid dylikt förhållande bestrida, att Utskottets framställning är föranledd
af motionen och således fullt berättigad. Jag förmodar emellertid,
att, då Lag-Utskottets Betänkande!! vid denna riksdag i allmänhet icke
hafva tillvunnit sig bifall af Kamrarne, detta Betänkande icke kommer
att röna något bättre öde, men jag är öfvertygad, att enhvar, som med
uppmärksamhet genomläser detta Betänkande och noga öfverväger de skäl,
som deri blifvit utvecklade till stöd för Utskottets förslag, äfven skall
med Utskottet instämma deruti, att detta förslag, om det blefve antaget,
skulle verka gagneligt och utgöra ett icke så litet steg till förbättring af
våra kreditlagar.

Jag yrkar bifall till Betänkandet.

Vidare anfördes icke. Herr Talmannen framställde proposition på
bifall till Utskottets hemställan, hvartill svarades ja och nej. Då Herr

704

Den 13 Maj.

Talmannen förklarade sig anse ja öfvervägande, begärdes votering. En
voteringsproposition blef då uppsatt, justerad och anslagen, så lydande:

Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i dess Utlåtande
N:o 81,

röstar ja;

Den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, är ifrågavarande hemställan af Kammaren afslagen.

Voteringen anställdes i vanlig ordning och utföll med 45 ja och 54
nej, hvadan Kammaren beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens
innehåll.

§ 9.

Företogs till behandling Lag-Utskottets Utlåtande N:o 82, i anledning
af väckt motion om ändring af gällande stadganden rörande exsekutiv
försäljning af fast egendom.

Härvid yttrade

Herr Rosenberg: Jag tror verkligen, att den motion, som gifvit

anledning till detta Betänkande, bort tillvinna sig större uppmärksamhet.
Motionär ep åsyftar nemligen bland annat, att anstånd måtte beviljas för
betalning för å exsekutiv auktion försåld utmätt fastighet. Beträffande
motionärens första förslag anmärker Utskottet, att det-icke skäligen kunde
begäras, att exsekutor, hvars tid upptages af en mängd olika göromål,
skulle medhinna att i hvarje fall verkställa utmätning så tidigt, att försäljning
af i mät tagen fastighet kunde utlysas en månad efter den dag,
då exsekutorialet blifvit till verkställighet aflemnadt, helst någon tid äfven
måste förflyta, innan kungörelse om auktionen kunde blifva utfärdad och
i kyrkorna uppläst. Detta anser således Utskottet vara för mycket begärdt:
men deremot tyckes Utskottet anse det vara en lätt sak att anskaffa
penningar. För min del tror jag det vara svårare att anskaffa
penningar än utfärda kungörelser, och jag vet mångfaldiga exempel, Må
personer gjort stora förluster just i följd af den korta betalningstiden, och
då egendomar gått bort för vrakpris, emedan de, som velat inköpa egendomen,
icke vågat, emedan de icke trott sig kunna på så kort tid anskaffa
hela köpeskillingen. Jag hade derföre önskat, att motionärens förslag
i denna del blifvit mera påaktadt, och tror, att sådant skulle hafva länd!
till fördel och icke till skada för vårt utsökningsyäsende och våra kreditförhållanden.
Att nu hoppas någon ändring uti Utskottets förslag torde
dock icke vara värd t, och jag vill derföre icke framställa något annat
yrkande, än att Kammaren måtte låta bero vid hvad Utskottet hemställt.

Herr Jöns Pehrsson: Jag kan inskränka mig till ätt instämma
med Herr Rosenberg och känner från min hembygd åtskilliga exempel
derpå, att de, som köpt egendomar på exsekutiv auktion, icke kunnat

erlägga

705

Den 13 Maj.

erlägga betalningen, blott derföre att clet skulle gå så fort. Jag förenar
mig uti det nyss framställda yrkandet.

Vidare anfördes icke; och Utskottets hemställan bifölls.

§ 10.

Herr Sjöberg erhöll på begäran ordet och yttrade:

Då det är att antaga, att några af Kammarens protokoll icke kunna
före Riksdagens afsilande hinna justeras, finner jag mig föranlåten till
Kammaren hemställa att fatta beslut om sättet för justeringen af dessa
protokoll, och får jag i sådant afseende föreslå, att Kammaren måtte åt
dem bland dess ledamöter, som äro Fullmägtige i Riksbanken och Riksgälds-kontoret,
uppdraga att berörda justering verkställa, sedan sekreteraren
anmält, att protokollen äro till justering färdiga samt kungörelse
om tiden för densammas företagande blifvit i tidningarne införd, på det
att äfven andra ledamöter af Kammaren, hvilka vistas i hufvudstaden,
måtte, om de det åstunda, få justeringen öfvervara.

Hvad Herr Sjöberg, rörande sättet för justering af de vid Riksdagens
slut ännu ojusterade protokollen, sålunda föreslagit, blef, på Herr Talmannens
framställning, af Kammaren bifallet.

§ Il Anmäldes

till bordläggning första gången:

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 26,

Stats-Utskottets Memorial N:o 101 och

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 83.

§ 12-

Föredrogos och godkändes följande förslag till Riksdagens underdåniga
skrivelser, afgifna:

af Stats-Utskottet, X:o 82, angående beräkningen af Statsverkets inkomster
;

af Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottet, N:o 83, i fråga om
förhöjning i afgiftsrestitution vid utförsel af bränvin till utrikes ort;

af Lag-Utskottet, N:o 84, om åtgärder till utöfvande af kontroll å
afverkningén af Kronans skogar i Norrland;

N:o 85, om befrielse för nämndemän från vissa dem åliggande tjenstbarheter; N:o

86, om förändrad lydelse af vittneseden;

N:o 87, rörande åtgärder till domstols-arkivens bevarande;

§ 13.

Föredrogos och godkändes Kansli-deputerades förslag till §§ i Riksdagsbeslutet: N:o

10, angående stämpelpappersafgiften;

N:o 11, angående folkskolorna i riket;

Riksd. Prof. 1867. 2 Afd. 4 Band.

706

Den 14 Maj.

N:o 12, om ändring i Kong!, förordningen den 26 Oktober 1858
angående gemensamma andaktsöfningar;

N:o 13, angående ändring i 16 Kap. 5 och 13 §§ i Jordabalken;

N:o 14, angående jordegares förmånsrätt till landbos lösören;

N:o 15, angående vilkoren för utmätning af växande gröda;

N:o 16, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin;

samt

N:is 17 och 18, angående statsregleringen.

§ 14.

Protokollsutdrag öfver de under denna dags sammanträde fattade beslut
justerades.

Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. !/4 10 e. m.

In fidem
II. Husberg.

Tisdagen den 14 Maj.

Kl. 6 e. m.

§ I Upplästes

och godkändes protokollet för den 6 uti denna månad.

§ 2.

Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 26, med förslag
till den af Riksdagen fastställda bevillningssummas utgörande.

Med anledning af Utskottets förslag under punkten 1 yttrade

Herr Rylander: Då, vid behandlingen af denna fråga under sammanträdet
sistlidne Söndag, åtskillige talare uttryckte den åsigt, att ringa
olägenhet skulle förorsakas deraf, i fall man genast tillämpade beslutet
om förhöjning uti bränvinstillverkningsafgift, så får jag emot denna åsigt
nedlägga min allvarligaste protest, då jag hyser den bestämda öfvertygelse,
att ett dylikt beslut skulle blifva ytterst olycksbringande till sina följder.
Én del bränvinstillverkare hafva redan, enligt hvad man med stor visshet
kan antaga, på förhand bortslutat sin utverkning, och dessa skulle genom
ett sådant påbud, som nu påyrkas, tillfogas förluster, som säkerligen för
många af dem blifva rent af ruinerande. Vidare tillåter jag mig påpeka