J lll^nirillilo lOttJK !■: (Riksdagens protokoll 1956:16)

RIKSDAGENS

»W PROTOKOLL

1956

»1)

FÖRSTA KAMMAREN

11 Nr 16

■ 1 i

J lll^nirill
ilo lOttJK !■:

27 april—3 maj

it <!*•»* llOgliilMlH »

lid Ii it I

Debatter m. m.

i! iöl

t gniibnii .t» eu: .it. -

»bi* Fredagen den 27 april » .!/1• ! j ! ..!/■.i -l: Sid.
Svar på interpellation av herr Elofsson, Gustaf, ang. bankernas räntemarginal
...... . ...... 3

Svar på fråga av herr Elofsson, Gustaf, ang. jordbrukares förlustrisker
vid vissa isoleringsåtgärder ’ ’ ....... ... 7

Anslag under sjätte huvudtiteln:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen *.''?¥.(''.h1: ....... .V’ 10

Beräkningen av väganslagen m. m. . . . .... . 7V1. . ... 11

Underhåll av enskilda Vägar m. in........................... 18

Anläggningar av vattenförsörjning och avlopp ... 1.11. 26

Statens bilinspektion I1! . ''...... ..... 30

Postverkets ersättning för befordran av tjänsteförsändelser’!''! 33

\ •iGiUlUJ '' • . jI •'' ''-i

Ändring i förordningen om automobilskatt m. m............... 35

Ändringar beträffande garantibeskattningen m. m. ....... 40

Ang. anmärkning mot statsrådet Norup ........................ 52

Onsdagen den 2 maj

Svar på interpellation av herr Åkesson ang. indragningen av fasta

poststationer på landsbygden ................i1....... 55

Enhetligt ortsavdrag vid beskattningen ........................ 58

Ändring i skogsvärderingsinstruktionen .......................... 68

Ersättning till J. Rasmusson och hans maka .................. 97

Inrättande av en civil reservläkarkår ........................ 98

Restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen .............. 99

Näringslivets lokalisering m. m. .............................. 107

Fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m............... 109

Interpellation av herr Weiland om minskad annonsering i rikstelefonkatalogen
m. in..................................... 129

1 Första kammarens protokoll 195G. Nr 16

Nr 16

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 27 april Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 6, ang. utgifterna under sjätte huvudtiteln
(kommunikationsdepartementet) ...................... 9

— nr 87, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: finansdepartementet
................................ 35

— nr 88, ang. lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m....... 35

Bevillningsutskottets betänkande nr 23, ang. ändring i förordningen

om automobilskatt m. m................................... 35

— nr 35, ang. vissa ändringar beträffande garantibeskattningen

m. m................................................... 40

Onsdagen den 2 maj

Bevillningsutskottets betänkande nr 36, ang. införande av enhetligt
ortsavdrag för hela riket .............................. 58

— nr 37, ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen .......... 68

Bankoutskottets utlåtande nr 24, ang. utgifterna under huvudtiteln

Riksdagen och dess verk m. m............................. 97

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20, ang. reglering av priserna på
fisk m. m............................................... 97

— nr 21, ang. ersättning till J. Rasmusson och hans maka ...... 97

— nr 23, ang. eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till

statsverket .............................................. 98

— nr 24, ang. avgiftsfri upplåtelse av viss kronoegendom till stiftelsen
för föreningen Nordens institut ...................... 98

Utrikesutskottets utlåtande nr 2, ang. en redogörelse från Nordiska

rådets svenska delegation .................................. 98

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 6, ang. utredning av frågan om
omläggning av riksdagens budgetarbete .................... 98

— nr 7, ang. ändring i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm. . 98

Statsutskottets utlåtande nr 89, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat

II: försvarsdepartementet ................................ 98

— nr 90, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: handelsdepartementet
................................................. 98

— nr 91, ang. verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan

Victorias kustsanatorier .................................. 98

— nr 92, ang. organisationen av polisväsendet i vissa delar av

Norrbottens län .......................................... 98

— nr 93, ang. inrättande av en civil reservläkarkår ............ 98

Bevillningsutskottets betänkande nr 38, om ändrad lydelse av 10 §

förordningen ang. tullrestitution .......................... 99

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1,

ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen ........ 99

Bankoutskottets utlåtande nr 25, ang. näringslivets lokalisering

m- m................................................... 107

Första lagutskottets utlåtande nr 24, ang. ändrad lydelse av 12 kap.

2 och 3 §§ rättegångsbalken ................................ 109

nr 25, ang. ändrad lydelse av 12 § lagen om dödande av förkommen
handling ............................................ 109

Andra lagutskottets utlåtande nr 26, ang. ändring i lagen om nykterhetsvård
m. m........................................ 109

— - nr 27, ang. ratifikation av en konvention mellan Sverige och

Italien rörande social trygghet ...................... 109

nr 28, ang. fondering jämlikt 39 § lagen om allmän sjukförsäk rin§

.................................................... 109

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15, ang. fortsatt tillståndstvång för
byggnadsarbete in. m............................ 109

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Fredagen den 27 april

Kammaren sammanträdde kl. 13.00.

Herr Möller anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 20 och
den 24 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 194, i anledning av väckta motioner
om höjning av bidragsförskottens
och de särskilda barnbidragens maximibelopp;
samt

nr 195, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående omreglering av vissa ersättningar
på grund av statsunderstödd
olycksfallsförsäkring för fiskare, m. m.

Ang. bankernas räntemarginal

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara herr Gustaf
Elofssons interpellation angående bankernas
räntemarginal, erhöll ordet och
anförde:

Herr talman! Med första kammarens
tillstånd har herr Gustaf Elofsson till
mig riktat följande interpellation:

1. Anser herr statsrådet att den nu av
bankerna tillämpade räntemarginalen är
skälig?

2. Om så inte är förhållandet, är herr
statsrådet beredd att medverka till att
bankernas utlåningsränta står i rimligt
förhållande till inlåningsräntan?

Med anledning härav vill jag framhålla
följande.

De överenskommelser som riksbanken
under en följd av år ingått med kreditinstituten
har i allmänhet endast innehållit
allmänna riktlinjer för kreditpoliti -

ken. När räntefrågor berörts, har de huvudsakligen
gällt räntesatserna för intecknings-
och kommunlån, för vilka
vissa högsta räntor avtalats. Som framgår
av bankofullmäktiges berättelse till
bankoutskottet i början av detta år förnyades
överenskommelserna vid ingången
av år 1955 och är alltjämt i kraft. De
har således inte såsom interpellanten antytt
frångåtts i samband med diskontohöjningen
och den i anslutning därtill
företagna jämkningen av räntesatserna
på nyssnämnda lån. I samband med denna
jämkning förklarades från riksbankens
sida även, att det finge ankomma på
vederbörande kreditinstitut att fastställa
övriga räntesatser med utgångspunkt från
det nya ränteläget. Förklaringen innebar
blott ett konstaterande av vad som
redan tidigare gällt, nämligen att kreditinstituten
varit fria att själva fastställa
sina räntor för annan utlåning än intecknings-
och kommunlån.

Räntehöjningen i april 1955 ingick i
den skärpning av kreditpolitiken som
utgjorde ett led i strävandena att hålla
tillbaka de inflationsdrivande krafterna.
Såsom framhållits av herr Elofsson, var
meningen att höjningen skulle slå igenom
över hela kreditområdet. Så torde
också ha skett, även om räntesatserna inte
höjts helt likformigt inom alla sektorer.
Vad särskilt beträffar affärsbankerna
framgår av undersökningar, som
bankinspektionen varje år verkställer
per den 30 november, att medelräntan
för hela utlåningen mellan undersökningstillfällena
1954 och 1955 stigit från
4,33 till 5,49 procent eller med 1,16 enheter.
ökningen av medelräntan för bostadskrediter
understeg detta tal och
stannade vid 1,09 enheter, ökningen av
medelräntan för växelkrediter uppgick
till 1,28 enheter.

Även inlåningsränlorna har helt naturligt
påverkats av diskontohöjningen. Enligt
beräkningar gjorda inom bankinspektionen
steg medelinlåningsräntan

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. bankernas räntemarginal
mellan den 30 november 1954 och samma
dag 1955 från 2,10 till 3,04 procent,
d. v. s. med 0,94 enheter. Att ökningen
blivit så stor kan synas egendomligt, eftersom
räntesatsen inte på någon inlåningsräkning
ökat med mer än en procent
och medel insatta å checkräkning
fortfarande inte förräntas. Förhållandet
får emellertid sin förklaring i den
förändring av inlåningens sammansättning,
som ägt ram under 1955. Inlåningsmedel
har sålunda i betydande utsträckning
överförts från de korta och för bankerna
billigare räkningarna till de långa
och för bankerna dyrbarare räkningarna,
en i föreliggande situation ganska naturlig
företeelse.

Av vad jag sagt framgår, att skillnaden
mellan medelutlånings- och medelin\åningsräntan
—- den s. k. räntemarginalen
— något vidgats, nämligen från 2,23 till
2,45 procent, alltså med 0,22 enheter.
Härigenom har bankerna visserligen tillförts
ökade ränteinkomster, men ökningen
har dock inte varit större än att den
i huvudsak konsumerats av de stegrade
administrationskostnaderna, främst löneutgifterna.
I detta sammanhang förtjänar
nämnas, att kostnadsstegringarna
under 1955 inte såsom under tidigare år
i någon nämnvärd utsträckning kompenserats
av inkomstökningar beroende på
en växande utlåningsvolym. Den ökning
av bankernas nettovinst — bortsett från
extraordinära inkomster till följd av
bland annat bokvinster vid avveckling
av äldre engagement i aktier m. m. —
som likväl blivit resultatet av 1955 års
verksamhet, uppgår till omkring sju miljoner
kronor, motsvarande något mer
än tre procent. Ökningen är enligt min
mening inte av den storleksordning att
den för närvarande påkallar särskilda åtgärder
i det av herr Elofsson angivna
syftet. Detta konstaterande gäller emellertid
för ränteutvecklingen i stort hos
bankerna; det är därmed inte sagt att
inte räntedebiteringen i enskilda fall
möjligen kan diskuteras. Jag vill i detta
sammanhang inskjuta, att den ytterligare
begränsning av utlåningen som tillkännagivits
i dagarna, givetvis minskar räntabiliteten
hos bankerna.

En annan sak är, att bankerna, främst
till följd av de små kreditförlusterna,
kunnat under en följd av år avsätta mycket
betydande belopp till mötande av befarade
förluster i framtiden. Dessa avsättningar,
som legat inom ramen för
vad skattemyndigheterna accepterat, har
i och för sig varit av stort värde, då de
ökat bankernas motståndskraft mot påfrestningar
i nedgångsperioder. Skulle
det emellertid visa sig, att den fulla sysselsättningens
politik mera varaktigt kan
minska kreditriskerna, behöver räntemarginalen
självfallet inte framdeles inrymma
möjligheter till reserveringar i
samma utsträckning som för närvarande.
Frågan om marginalens skälighet kommer
då i ett annat läge.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Jag skall be att till finansministern
få framföra mitt tack för
svaret. Jag kan inte säga, att det gick i
något mer positiv riktning. Finansministern
har emellertid berört en del punkter,
där även han erkänner att skäl kanske
föreligger till antagande att marginalerna
är för stora.

Finansministern framhåller, att när
räntefrågor berörts har det i huvudsak
gällt räntesatserna för intecknings- och
kommunlån. Andra krediter har fått röra
sig fritt, och det är just beträffande
de andra krediterna som man finner
marginalerna vara väl stora. Under lågräntepolitikens
tid hade vi en inlåningsränta
på 2—2,5 procent och en utlåningsränta
på 3,5—4 procent. Utlåningsräntan
var då följaktligen en enhet, om
vi skall kalla det så, större än inlåningsräntan.

För närvarande har vi ju emellertid
en inlåningsränta på 4 procent och, när
det gäller växelkrediter, på 6—6,5 procent
vid utlåning. Om man skall omsätta
en växel, kan det förekomma att ett
bankföretag begär ännu mer, om det
inte finns något konkurrentföretag på
platsen.

Nu säger finansministern, att kostnaderna
för bankerna har stigit — man
har övergått från korta till långa kre -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

diter, vilket medfört ökade omkostnader.
Jag vill påminna om en diskussion
som fördes här i kammaren för någon
tid sedan. Man framhöll då de svårigheter
som uppstått för bankerna på
grund av de små krediterna, som medförde
mycken bokföring och stora omkostnader
och därför föranlett bankerna
att de senaste åren utöver räntan taga
ut en extra avgift för »expeditionskostnader».
Nu synes det som om det
skulle ha vänt sig åt andra hållet. Man
säger, att kortare krediter inte kostar
så mycket; det är de långa krediterna
som kostar mer.

Jag vill inte göra gällande annat än
att bankerna bör ha en skälig marginal.
Men jag vill ändå ifrågasätta, om det
här inte vore skäl att något närmare
undersöka, om den marginal är skälig
som nu tillämpas beträffande de kortfristiga
krediterna.

Finansministern talar här om att dessa
kreditrestriktioner nu slagit igenom
över hela linjen utom i enstaka fall. Ja,
om de slagit igenom över hela linjen,
hade kanske återhämtningen gått fortare
och räntan kanske inte behövt hållas
på den nivå som för närvarande tilllämpas.
Finansministern säger ju, att inlåningsräntan
stigit med en procent över
hela linjen, under det att utlåningsräntan
stigit vida mer, till följd varav räntemarginalen
vidgats. Jag vill gärna
medge, att det var en kanske alltför
knapp marginal under lågräntepolitiken,
men nu har man ökat den kraftigt, och
av finansministerns svar framgår också
att bankerna gjort en mycket god vinst
och kunnat avsätta en hel del till riskfonder.
Han finner visserligen, att sju
miljoner kronor inte är något stort belopp,
men jag skulle tro att alla företagare
skulle bli tacksamma, om finansministern
hade samma synpunkter när
det gällde andra inrättningar i vårt land,
och de således finge ha en sådan vinstmarginal
och avsätta medel till riskfonder
och dylikt som det här är fråga
om.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
säga, att när vi instiftade Sveriges kredithank
— som var mycket omdiskute -

Ang. bankernas räntemarginal
rad — framhöll man särskilt från det
parti, som finansministern företräder,
att Sveriges kreditbank var oundgängligen
behövlig därför att den skulle hålla
räntemarginalen inom vissa gränser,
något som man befarade att de privata
bankerna inte skulle göra. Men hur har
det gått med den utvecklingen? Jag tror
visst att vi träffar överenskommelser om
räntemarginaler såväl med Sveriges kreditbank
som med övriga banker, men
jag skulle vilja fråga finansministern:
Har Kreditbanken vid något tillfälle
tillämpat andra räntesatser än som
tillämpats av privatbankerna? Jag skulle
vara tacksam att få veta detta, ty banken
inrättades ju för att den skulle hålla
räntemarginalerna nere.

Jag anser också, att det här skulle
ha varit anledning för finansministern
att föranstalta om att man även när det
gäller de löpande kortfristiga krediterna
träffar överenskommelse med bankerna
och inte släpper det helt och hållet fritt.
Nu är det ju de små företagarna, som
behöver låna på växlar, och det rör sig
om mycket stora belopp. Det blir då de
sämst ställda i samhället som får betala
fiolerna med, som jag ser saken, omkring
en procent för hög ränta på dessa
lån. Det hade säkerligen varit av behovet
påkallat att göra en översikt över
dessa förhållanden, och jag trodde att
finansministerns svar skulle utmynna i
ett sådant uttalande. Han säger visserligen,
att i enstaka fall kan uppkomma
fråga, om inte räntemarginalen är för
hög, men han finner ändå inte skäl föreligga
för något ingripande.

Jag skulle också vilja fråga: Vad gör
på detta område den mycket beryktade
priskontrollnämnden, som nu efter
vad man har sagt skall försvinna? Om
den är arbetslös, skulle här ha varit ett
tillfälle för den att sätta till alla klutar
för att se till förhållandena på detta
område lika noggrant som på de områden
den förut har kontrollerat och undersöka,
om inte här föreligger skäl för
ett ingripande.

Jag skall än en gång be all få tacka
för svaret. Jag hoppas att finansministern
följer utvecklingen och kanske

Nr 16

Fredagen den 27 april 195C

Ang. bankernas räntemarginal
kominer till den slutsatsen, att ett ingripande
på detta område kan vara nödvändigt.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Med hänsyn till interpellantens
mycket lugna reaktion efter
mitt anförande har jag begärt ordet bara
för att svara på en direkt fråga som han
ställde. Han frågade: Har Kreditbanken
tillämpat andra räntesatser än bankerna
i allmänhet? Bakom den frågan låg väl
den icke utsagda uppfattningen från herr
Elofsson, att därest Kreditbanken inte
har gjort det, vore det lämpligt att banken
såsom varande statens egen bank
gjorde det.

På detta kan jag svara, att Sveriges
kreditbank ju är fri och självständig när
det gäller att tillämpa de räntesatser,
som banken anser vara de lämpliga med
hänsyn till att banken skall drivas såsom
en affärsbank. Banken är således inte
konkret bunden av några överenskommelser
i förhållande till övriga banker.
Jag skulle emellertid tro, att skillnaden
i fråga om räntesatserna är ytterst obetydlig
i dagens läge. Men en förklaring
kan ju helt enkelt vara, att den nuvarande
penningpolitiken — med kreditåtstramning
och åtföljande räntestegring,
låt vara inte alltför onyanserad -— som
ju ändå har sanktion från den svenska
riksdagen skulle i viss mån motvägas,
därest statens egen bank skulle demonstrativt
hålla ett annat ränteläge än de övriga
affärsbankerna. I den specifika situation,
där vi är i dag, tror jag alltså
att jag inte kan svara herr Elofsson i den
riktning han önskar. Men jag tror också
att det har varit riktigt, att Kreditbanken
har hållit en räntemarginal och fört
en räntepolitik som i stort sett har stämt
överens med de övriga affärsbankernas.

Jag fick nog, herr talman, det allmänna
intrycket av herr Elofssons anförande,
att han tycker att finansministern är
för välvillig mot bankerna över huvud
taget. Det kan man naturligtvis tycka.
Men efter en sådan bedömning som jag
har försökt göra i interpellationssvaret
— jag bär redovisat medeltal för inlå -

ningsräntor och utlåningsräntor och
räntemarginaler och som en konklusion
av detta fått fram, att bankerna har kunnat
redovisa en ökning av nettoinkomsterna
på ungefär 3 procent — är det
knappast riktigt att göra gällande, att
läget i dag är sådant att regeringen bör
gå till aktion och föreslå riksdagen
exempelvis att ränteregleringslagen sätts
i kraft.

Skillnaden mellan herr Elofssons bedömning
och min är väl närmast den,
att jag här som nämnts redovisar medeltal
för inlåningsräntor av olika slag
och för utlåningsräntor av olika slag och
redovisar medeltal av räntemarginalerna,
under det att herr Elofsson har från
en mera lokal synpunkt fastnat på en
specifik kort växelränta och sedan har
haft en viss benägenhet att generalisera
över hela fältet. Jag tillät mig säga i
mitt interpellationssvar, att det självfallet
kan förekomma på ett och annat håll
att en bank har utnyttjat speciellt de
korta växelkrediterna för att hugga för
sig en ränta, som vid en objektiv prövning
måste framstå såsom väl hög. Men
att på grund av en sådan enstaka företeelse
slå till över hela fältet med en räntereglering
tycker jag är att använda litet
större våld än nöden kräver. Om herr
Elofsson från riksdagens talarstol talar
om vad det är för bank som lokalt utnyttjar
läget på ett sätt som stör den allmänna
anständigheten, kan det väl vara
ett tillräckligt allvarligt memento för vederbörande
bank att vara försiktig, när
herr Elofsson och hans medbröder i
fortsättningen hälsar på den banken.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf) :

Herr talman! Jag kan i alla fall konstatera,
att Sveriges kreditbank inte har
fyllt den uppgift som man gjorde gällande
att den skulle fylla när banken
kom till — det har finansministern här
upplyst om. När banken beslöts motiverades
ju detta med att den skulle vara
ett organ för kontroll av de privata
bankerna. Nu säger finansministern att
detta inte behövs, utan Kreditbanken
skall följa de andra bankerna. Det skul -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. jordbrukares förlustrisker vid vissa isoleringsåtgärder

le vara orätt, säger han, om banken
skulle ta lägre ränta, ty då blev det inte
den kreditåtstramning som man hade
önskat. Jag tror dock inte, att det hade
skett någon större skada, om Kreditbanken
hade hållit en något lägre räntesats
än privatbankerna. Då hade man ju
kunnat följa den princip som man fastslog
när man startade banken.

Sedan säger finansministern, att jag
har stannat inför de små krediterna, under
det att finansministern har redovisat
medeltal. Ja, hade finansministern
stannat inför de små krediterna, hade
han fått fram helt andra räntemarginaler
än svaret visar, men jag vill inte
förneka att det är rätt att slå ut räntemarginalerna
över hela linjen. Jag vill
framhålla för finansministern, att det är
mycket bekymmersamt för mindre företagare
och andra mindre inkomsttagare
att till en skälig ränta skaffa det rörelsekapital
som de för närvarande behöver.
Det skulle vara mycket tacknämligt,
om man hade kunnat hjälpa dem
därvidlag.

Sedan frågar finansministern vilken
bank det är som har tagit för hög ränta.
Jag har redovisat 5 och 6,5 procent. Det
är alla banker, herr finansministern, som
som tillämpar sådana räntesatser. Den
saken går att studera i vilken bank som
helst. Om man lämnar en växel, får man
betala 6 procent första gången, och om
man sedan vill omsätta den med halva
beloppet, blir räntan 0,5 procent högre.
Det skulle nog vara skäl att titta litet
närmare på den saken.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. jordbrukares förlustrisker vid vissa
isoleringsåtgärder

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Elofsson, Gustaf, till
herr statsrådet ocli chefen för jordbruksdepartementet
framställt en så lydande
fråga:

»Har herr statsrådet observerat de förlustrisker,
som jordbrukare in. fl. utsiittes
för genom av myndigheterna på -

bjudna isoleringsåtgärder i samband
med smittosamma djursjukdomar såsom
svinbrucellos m. fl., och kan enklare
och effektivare ersättningsbestämmelser
härför erhållas?»

Ordet lämnades till herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet NORUP,
som meddelat, att han ämnade vid
detta sammanträde besvara nämnda fråga,
och nu yttrade:

Herr talman! Herr Gustaf Elofsson har
frågat mig, om jag observerat de förlustrisker,
som jordbrukare m. fl. utsättes
för genom av myndigheterna påbjudna
isoleringsåtgärder i samband med smittsamma
djursjukdomar såsom svinbrucellos
m. fl., och om enklare och effektivare
ersättningsbestämmelser härför kan erhållas.

Med anledning härav får jag till en
början framhålla, att myndigheternas åtgöranden
vid fall av smittsam husdjurssjukdom
i en djurbesättning har till ändamål
dels att söka hindra smittämnets
spridning till andra besättningar, dels
att oskadliggöra smittkällan, som vanligtvis
är att söka hos ett eller flera av
djuren i besättningen. Det första syftet
söker man nå genom smittförklaring av
den gård, där besättningen är uppställd,
det senare genom nedslaktning av det
eller de av sjukdomen angripna djuren,
eventuellt av hela besättningen. Herr
Elofssons fråga avser de förluster, som
kan uppkomma genom åtgärder av det
förstnämnda slaget.

I samband med att smittförklaring utfärdas
ankommer det på vederbörande
myndighet, bland annat, att anbefalla
isolering av det smittade eller för smitta
misstänkta stället eller området, att meddela
förbud att begagna viss betesmark
samt att meddela förbud mot införsel
till eller utförsel från sådant ställe eller
område som nyss nämnts. I fråga om
brucellosepizootien liar det ansetts nödvändigt
att utfärda förbud mot utförsel
av svin från Blekinge län och de båda
Skånelänen.

Det är klart, att de bekämpningsåtgärder,
som sålunda måste tillgripas i samband
med smittförklaring, mången gång

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. jordbrukares förlustrisker vid vissa isoleringsåtgärder

medför kännbara driftförluster för de
berörda djurägarna. Man måste emellertid
hålla i minnet, att åtgärderna syftar
till sjukdomarnas utrotande och alltså
måste anses gagna den näringsgren, varom.
fråga är. En viss möjlighet till ersättning
för djurägarna har dock skapats.
I 9 § 8 mom. kungörelsen 1935: 106,
sådant detta författningsrum numera lyder,
stadgas nämligen, att om någon genom
isolering eller annan dylik åtgärd
vållas väsentligt intrång i näring eller
avsevärd minskning i arbetsförtjänst,
kan — om särskilda skäl därtill föranleder
— ersättning beredas honom av allmänna
medel. Ansökning om sådan ersättning
prövas av veterinärstyrelsen,
om det begärda beloppet icke överstiger
200 kronor, och eljest av Kungl. Maj:t.

Det torde ligga i sakens natur, att det
med den utformning ifrågavarande ersättningsregler
fått är svårt att genomföra
några förenklingar av desamma.
Det är ju fråga om en ren skälighetsprövning
i varje särskilt fall. Jag får emellertid
erinra om att Kungl. Maj:t den 25
september 1953 uppdragit åt veterinärstyrelsen
att företaga en översyn av bestämmelserna
om ersättning för inkomstbortfall
vid isolering på grund av epizooti.
Med hänsyn härtill och då, enligt
vad jag inhämtat, veterinärstyrelsen vid
sin tillämpning av de nyssnämnda ersättningsreglerna
synes iakttaga största möjliga
hänsyn, anser jag mig i avvaktan på
resultatet av utredningen icke för närvarande
ha anledning att vidtaga några
ytterligare åtgärder i ämnet. Jag kommer
dock givetvis att med uppmärksamhet
följa frågans vidare utveckling.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Jag skall be att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra mitt tack för svaret,
och jag gör det så mycket hellre som
svaret går i positiv riktning. Det är
självklart, att den nya sjukdom, som
drabbar svinbesättningarna, nämligen
svinbrueellos, medfört och medför mvcket
stora förluster för jordbrukarna.
Inom Kristianstads län har inte mindre

än 236 besättningar varit misstänkta för
denna sjukdom och måst isoleras. 29
av besättningarna har nedslaktats, men
de övriga har vid provtagningarna befunnits
inte ha varit smittade. Det har
tagits över tre tusen prov, och det tar
ju en ansenlig tid innan dessa prov hinner
behandlas. Detta gör, att det dröjer
tre månader från det gården förklaras
för misstänkt och isoleras till dess den
får idka handel med djur igen. På grund
därav uppstår den svårigheten, att
många djur blir för stora. Priserna blir
nedsatta, och mycket stora förluster
uppkommer.

När man skall vidta åtgärder för att
hindra en smittfarlig sjukdom, kan detta
självfallet inte ske genom så raska
ingripanden som skulle vara önskvärt.
Men jag tror i alla fall, att de metoder
som man hittills har använt har varit
litet föråldrade. Därför ser jag med
glädje, att Kungl. Maj:t i september 1953
uppdragit åt veterinärstyrelsen att företa
en översyn av bestämmelserna om ersättning
för inkomstbortfall för de gårdar
som drabbats av denna sjukdom.

Jag får hoppas att jordbruksministern,
som han också har meddelat här, skall
följa ärendet med mycket stor uppmärksamhet.
Jag tror även att det förhållandet
att man begär nya bedömningsmetoder
från veterinärstyrelsen kan bidraga
till att isoleringarna inte skall behöva
räcka så länge som nu. Det skulle
vara mycket tacknämligt om så kunde
ske, men om detta inte låter sig göra
på grund av att man måste vara på den
säkra sidan innan man häver isoleringen,
så är det ju rättvist att den enskilde
djurägaren, som inte själv är orsak till
att besättningen blivit smittad av sjukdomen,
inte skall bära hela bördan, utan
den bör åvila staten liksom när andra
epidemiska sjukdomar utbryter i vårt
land.

Jag hoppas därför att jordbruksministerna
efter detta sitt svar också fullföljer
vad han här har meddelat, så att om
flera sådana här epizootier skulle utbryta
litet bättre och förenklade metoder
kan användas än som sker för närvarande.

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. jordbrukares förlustrisker vid vissa isoleringsåtgärder

Jag ber som sagt att få tacka för svaret.

Herr statsrådet NORUP:

Herr talman! Av herr Elofssons anförande
kan man kanske få den uppfattningen
att isoleringsåtgärderna skulle ha
varit oerhört ingripande. Emellertid är
isoleringen vid den sjukdom det här gäller
inte på långt när av samma omfattning
som vid mul- och klövsjuka. Här
får handel med djur till slakt förekomma
fritt liksom annars. Dock måste de
slaktas enligt epizootilagen, vilket kan
medföra lägre pris. Handel med livdjur
blir, då sjukdom är konstaterad i en bosättning,
förbjuden. I detta fall är det ett
mycket ringa fåtal besättningar som säljer
livdjur. Jag medger att det kan uppstå
en del svårigheter för dem som vill
sälja avelsdjur men inte får avyttra dem.
Det kan medföra stora förluster. Slaktdjuren
åter behöver inte bli för gamla.
De kan i vanlig ordning föras till slakteri,
men de får icke slaktas tillsammans
med andra djur, utan slakteriet måste
företa s. k. epizootislakt, varvid man
mycket noga ser till att djurkropparna
förs till charkuteritillverkning och blir
kokade. De får inte säljas på sådant sätt
att de skulle kunna medföra spridning
av smitta utanför företagets område.

Det pris som de här djuren betingar
när de förs in till epizootislakt motsvarar
ungefär hälften av vad som annars betalas.
Jag har i dag hört mig för med veterinärstyrelsen
om vilka belopp det kan
röra sig om. Styrelsen säger att på detta
stadium då man inte absolut behärskar
omfånget av sjukdomen det är svårt
att uttala sig, men då man kan tro att
botten nu är nådd, eftersom, så pass lång
tid har förflutit att man inte har någon
större anledning befara vidare smittspridning,
så vill styrelsen taxera värdet
av de djur som slaktats enligt epizootilagen
till bortåt 50 000 kronor. Därifrån
avgår ungefär halva värdet, 25 000
kronor, som man får ut för de sålunda
slaktade djuren. Nettoförlusten skulle
alltså bli ungefär 25 000 kronor.

Jag har sagt i interpellationssvaret att

vederbörande djurägare får komma in
med sina krav fall för fall, och i den
mån de har lidit förluster är det klart
att detta måste tas upp i vanlig ordning.
Sedan är det givet att här behöver man
inte »uttala förhoppningar» att jag skall
fullfölja vad jag bär sagt. Jag har omtalat
vad som redan har satts i gång, och
det är meningen att dessa skall fullföljas.
Där blir det ingen ändring. Vederbörande
kommer att i den mån de har gjort
förluster genom denna sjukdom och i
den mån möjlighet därtill finns med nuvarande
författningar erhålla ersättning
för förlusterna. Jag hoppas liksom interpellanten
att i den män de jordbrukare
som genom förhållanden som de inte
kunnat råda över lidit förlust, så skall
någon hjälp också vara möjlig att ge dem.
Dessa ärenden skall behandlas i vanlig
ordning. Jag vill nog säga att för olika
näringsidkare kan man vid skilda tillfällen
möjligen fråga sig om vederbörande
får ersättning för den förlust som de
har lidit. Alla medborgare bör behandlas
lika, och enligt min mening bör jordbrukarna
ingalunda komma i sämre ställning
än andra samhällsgrupper.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 172, angående godkännande av
överenskommelse mellan Sverige och
Förbundsrepubliken Tyskland rörande
tyska tillgångar i Sverige, m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den av herr Larsson,
Mils Theodor, m. fl. väckta motionen,
nr 583.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1956/57 under sjätte huvudtiteln,
avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner in. m.

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till vag- och vattenbyggnadsstyrelsen

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Anslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen I

denna punkt hade utskottet, med tillstyrkande
av Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda
förslag, hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr.
o. m. budgetåret 1956/57;

b) till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Avlöningar för budgetåret 1956/57
anvisa ett förslagsanslag av 8 003 000
kronor, varav nio tiondelar att avräknas
mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:197 och II: 362,
såvitt de avsåge frågan om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
organisation, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I de likalydande motionerna 1:197,
av herr Mannerskantz, och II: 362, av
herr von Seth m. fl., hade — såvitt nu
var i fråga — yrkats, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta
företaga en utredning rörande väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens organisation
och arbetsformer m. m. under beaktande
av vissa i motionerna anförda synpunkter.

Herr MANNERSKANTZ (h):

Herr talman! Under denna punkt finns
en motion redovisad, som jag har avlämnat
och som rör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
organisation. Då utskottet
har skrivit välvilligt om motionen
och tydligen har haft samma anda som
den, kommer jag inte här att ställa något
yrkande.

Motionen rör entreprenadförfarandet
vid vägväsendet. Det förhåller sig på det
sättet, att det har gjorts en viss utredning
angående i vilken utsträckning entreprenadförfarande
har förekommit

gentemot arbeten i egen regi. Det har
framkommit förvånansvärt höga siffror
för arbeten utförda i den egna regien.
Detta förhållande har motiverat att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste
ha en så pass omfattande organisationsapparat.
Detta har vi motionärer tyckt
vara onödigt, både därför att det inte
är lämpligt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har en så stor organisationsapparat
och även därför att arbetenas
utförande säkerligen blir dyrare och
mera drar ut på tiden.

Genom en undersökning har det framkommit
att under 1954 bedrevs 69 procent
av arbetena i egen regi och 31 procent
på entreprenad. Under 1955 bedrevs
63 procent av arbetena i egen regi
och 37 procent på entreprenad. Detta
är en oriktig proportion, även om det
är riktigt som utskottet skriver härom
både under denna punkt och även under
punkten 9, där utskottet utförligast
har behandlat denna fråga, som sålunda
har behandlats under två punkter, nämligen
att man kanske inte bör slå fast
någon procentsiffra. Jag anser inte heller
att man bör göra det, utan jag anser
att ledstjärnan på detta område bör
vara att lysa ut sådana här arbeten på
entreprenad, så snart det inte finns några
bestämda skäl för att bedriva dem
i egen regi.

Jag har under de senaste två åren
sett mycket tydliga åskådningsexempel
i min hemtrakt. Där har ett arbete drivits
i egen regi av vägförvaltningen, medan
ett annat arbete på samma väg har
utförts av en entreprenadfirma, och dessa
arbeten har pågått samtidigt. Alla som
har farit fram på denna väg har frapperats
av att se hur mycket bättre organisationen
är på arbetslag, maskinanvändning
och allt sådant på entreprenadvägen,
där det även råder en bättre
arbetstakt, än på den andra delen av vägen.

Jag vet ju inte om detta är ett typfall
för riket i sin helhet, men jag tror inte
att det visar mycket fel. Jag menar därför
att den utredning som nu är igångsatt
kanske borde ta i anspråk expertis
även utifrån. Utredningen tillsattes i an -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

ledning av en motion i fjol och skall ju
bedrivas av väg- och vattenbygnadsstyrelsen
själv med hjälp av statens organisationsnämnd
och sakrevisionen. Jag
tror att det skulle vara lyckligt, om man
vid detta utredningsarbetes verkställande
toge hjälp ifrån människor stående
utanför den statliga organisationen. På
detta sätt skulle man kanske kunna få
några friska impulser, så att utredningen
inte bleve så, låt mig säga, betungad
av verksblindhet.

Jag har på denna punkt, inte något yrkande
utan jag har endast velat påtala
det synnerligen viktiga i att de bilskattemedel,
som motorismen här i landet
skaffar fram, kommer till sådan nytta
att det blir mesta möjliga antal vägkilometrar
gjorda för varje miljon som används,
och detta sker enligt mitt förmenande
inte på det sätt som hittills
har praktiserats när det gällt dessa medel.

Herr ANDERSSON, KARL, (s):

Herr talman! Då herr Mannerskantz
inte ställde något yrkande på denna
punkt, har jag ingen anledning att här
taga upp någon ingående debatt. Det är
nog att konstatera att förra årets riksdag
hemställde om en utredning beträffande
det förhållande, som motionärerna
har påtalat, och att denna utredning
har kommit till stånd. I avvaktan
på denna har det inte ansetts vara rimligt
att nu gå längre än vad utskottet
har gjort. Vi har följaktligen inte kunnat
biträda motionärernas yrkande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i den nu
ifrågavarande punkten hemställt.

Punkterna ''t—8

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.

Under punkten 9 av sjätte huvudtiteln
i statsverkspropositionen hade Kungl.

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.
Maj:t — före behandlingen av de olika
anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader
— lämnat en översikt över beräkningen
av väganslagen m. m.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Mannerskantz och Birke (1:75) och
den andra inom andra kammaren av
herr Svensson i Krokstorp m. fl. (II:
151), i vilka hemställts att riksdagen måtte
uttala, att de anslag, som anvisats
för vägbyggandet under innevarande och
nästkommande år, i full utsträckning
borde utnyttjas för de angivna ändamålen; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Mannerskantz (1:197) och den andra
inom andra kammaren av herr von Seth
m. ifl. (11:362), i vilka, såvitt nu var i
fråga, hemställts, att riksdagen som sin
mening måtte uttala, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med beaktande av
vad i motionerna anförts borde sträva
efter att i angiven omfattning bereda ökat
utrymme för vägbyggande på entreprenad; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Spetz (I: 321) och den andra inom andra
kammaren av herr Kristensson i Osby
m. fl. (11:252);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Mannerskantz (1:322) och den andra
inom andra kammaren av herrar Östlund
och von Seth (II: 363);

dels ock slutligen en inom andra kammaren
av herr Löfgren m. fl. väckt motion
(11:508).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att motionerna 1:321 och 11:252
samt I: 322 och II: 363, i vad de avsåge
förslag om återgång till budgetårsberäkning
av anslagen till den statliga vägoch
brobyggnadsverksamheten, icke måtte
bifallas av riksdagen;

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.

II. att motionerna 1:197 och II: 362, i
vad de avsåge frågan om entreprenadsystemets
omfattning inom vägväsendet,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att motionen II: 508 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att riksdagen måtte, i anledning
av föredragandens uttalande under förevarande
punkt samt motionerna I: 75 och
11:151, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet under punkten
anfört.

Reservation hade anmälts av herrar
Alfred Nilsson, Axel Andersson, Sunne,
Birke, Skoglund i Doverstorp, Malmborg
i Skövde, Ståhl och Löfroth, fröken
Karlsson samt herr Nelander, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna I: 321
och II: 252 samt I: 322 och II: 363, såvitt
nu vore fråga, besluta om återgång till
budgetårsberäkning av anslagen till den
statliga väg- och brobyggnadsverksamheten.

Herr BIRKE (h):

Herr talman! Statsutskottet har i sitt
utlåtande genom en viss kompromiss i
skrivningen kunnat få praktiskt taget
full enighet i alla de frågor som avhandlas
under punkt 9. Det är endast i en
fråga, som det är anfört en reservation.

Den reservationen rör ingen ny fråga,
ty förra året avgav högern och folkpartiet
liksom i år en gemensam reservation.
Jag kan därför, herr talman, fatta
mig mycket kort, när jag går att motivera
reservanternas ståndpunkt.

Reservanterna anser att det är bestämda
olägenheter med det system, som
vi har för närvarande, att anslagen till
den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten
beräknas per kalenderår. Medelsanvisningen
bör enligt reservanternas
mening anpassas efter de verkliga
utgifterna och räknas per budgetår.

Det finns ytterligare ett skäl för reservanternas
ståndpunkt, nämligen att

riksdagen bestämmer vissa utgiftsramar,
vilka Kungl. Maj:t sedan i efterhand justerar.
Förra året blev det en reducering
med icke mindre än 80 miljoner kronor.
Därigenom har systemet i stort sett
förfelat sin verkan.

Om anslagen anvisas på det sätt, som
utskottsmajoriteten här föreslår, till kalenderår,
så kommer det att uppstå stora
reservationsbehållningar. Det innebär
väl ingenting annat än att man tar
ut skatt i förskott. Behållningarna kommer
att uppgå till icke mindre än 750
miljoner kronor. Det är tydligt att bensin-
och bilskatterna är för höga; bilisterna
får betala för höga skatter. Det
kan inte fortgå i längden. Reservanterna
anser att av det belopp, som utskottet
föreslagit, 390 miljoner kronor, endast
halva beloppet skall avräknas mot automobilskattemedel
för nästa budgetår.

Beträffande medelsanvisningen inom
den föreslagna investeringsramen kan
reservanterna ansluta sig till Kungl.
Maj :ts av utskottet tillstyrkta förslag.

Med denna korta motivering, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till den
reservation under punkt 9, som är avgiven
av herr Alfred Nilsson m. fl.

Herr MANNERSKANTZ (h):

Herr talman! Anledningen till att jag i
allmänhet intresserar mig mycket för vägarna
och kommunikationerna är att de
spelar en så utomordentlig roll för hela
vårt näringsliv, och för övrigt inte bara
för näringslivet utan även för de enskilda
människorna i deras dagliga handel
och vandel. Under denna punkt är redovisad
en motion, som avhandlar frågan
huruvida Kungl. Maj:t skall äga rätt att
reducera användningen av de anslag
från bilskattemedel, som riksdagen har
anvisat till byggande av vägar och broar.
Den stora skillnaden mellan min uppfattning
och den som regeringen företräder
är att enligt min mening har regeringen
på ett alltför teoretiskt sätt bedömt
den inverkan på den samhällsekonomiska
balansen, som användningen av
dessa medel för vägbyggnader kan ha.
Föredragande statsrådet har såsom ett

Fredagen den 27 april 195G

Nr 16

skäl för nödvändigheten att göra en rambegränsning
anfört bl. a., att arbetskraften
inte skulle tillåta att vi bygger vägar
i den omfattning, som riksdagen anvisat
medel för.

Jag har i någon mån antytt min mening
härom redan i remissdebatten, men
en diskussion i saken hör nog egentligen
hemma vid denna punkt när sjätte
huvudtiteln behandlas.

Om vi ser hur det går till vid ett större
vägbygge, vare sig det är utlämnat på
entreprenad eller drives i verkets egen
regi, finner vi att det behövs en viss
mängd kvalificerad personal för att sköta
maskinerna — grävskopor, schaktningsmaskiner
av olika slag och allt sådant
som numera finns och som uträttar
en så betydande del av arbetet. Redan
detta visar att arbetskraften inle spelar
samma roll vid vägbyggnaderna nu som
förr, utan det är maskinerna som är del
viktigaste. Om maskinerna redan finns
men får stå oanvända en del av året på
grund av att de pengar, som riksdagen
anvisat, inte får tas i anspråk, så fördärvar
man väl inte den nationalekonomiska
balansen, om man i stället ordnar
det så att maskinerna användes mera.
Jag kan hålla med om att de blir utsatta
för litet mer slitage och att det behövs
litet mera reparationer, men om
å andra sidan maskinerna inte brukas,
ligger det stora kapital, som är nedlagt
i dem, dött och till ingen nytta. Delvis
på grund av rambegränsningen har det
varit så under de sista åren, att en stor
del av det kapital, som är nedlagt i dessa
stora maskinparker, både hos enskilda
firmor och hos väg- och vattenbyggnadsverket,
förhindrats att komma till
nytta.

Vid sidan om den arbetskraft som
skall betjäna själva maskinerna behövs
för vägbyggnaderna givetvis en hel
mängd grovarbetare. Man har kunnat
konstatera alt när ett väbygge drar fram
i en bygd anmäler sig en hel del tidigare
dold arbetskraft. Den arbetskraften
har inte varit fullt utnyttjad tidigare och
alltså inte genom arbete producerat nyttigheter,
som skulle kunna inverka på
den samhällsekonomiska balansen. Den

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.
har varit delvis outnyttjad på samma sätt
som maskinerna, när de inte användes.
Det är min tro att om man bara söker
uppskatta hur mycket man kan investera
i pengar på ett visst område, så kommer
teori och praktik i konflikt med
varandra. Det innebär enligt min uppfattning
ett förödande av existerande
värden att inte låta vägbyggnadsverksamheten
bedrivas i sådan omfattning
att man utnyttjar alla de medel som
finns upptagna i budgeten. Genom att
inte göra det får man alls inte till stånd
någon bättre balans i samhällsekonomien,
utan resultatet blir endast att tillgängliga
produktiva krafter inte till fullo
utnyttjas.

I detta sammanhang vill jag även säga
några ord om förhållandet mellan anslagen
till arbetslöshetsbekämpande åtgärder
och vägbyggnadsanslagen. Sammanlagt
anslås nu för arbetslöshetsbekämpande
åtgärder 121,5 miljoner kronor.
En del av dessa pengar går till arbetslöshetskassorna,
och en annan del används
för direkta arbeten i arbetslöshetsbekämpande
syfte. Dessa senare arbeten
ordnas antingen av arbetsmarknadsstyrelsen
eller av väg- och vattenbyggnadsverket.
Jag förstår mycket väl
att sådana arbeten i viss utsträckning är
nödvändiga, ty man kan på det sättet
kanske bättre och snabbare gripa in där
ett lokalt behov av sysselsättningsmöjligheter
plötsligt uppkommit. Men jag
tror att det är en oriktig politik att använda
så många miljoner kronor under
anslagsposten till åtgärder i arbetslöshetsbekämpande
syfte. Det är bättre att
då se till att de ordinarie vägbyggena,
till vilka pengar finns anvisade, får bedrivas
i full omfattning. Man förbrukar
ju då inte alls mer pengar och riskerar
alltså inte att rubba den nationalekonomiska
balansen. Dessutom blir det mer
utfört för pengarna om de används för
vägarbeten i vanlig ordning.

I min hemtrakt har jag under vintern
fått se, hur ett 30-tal man gått ocli stämplat
i tre å fyra månader. Det har faktiskt
inte lu la den tiden varit så sträng
vinter, utan åtminstone hälften av tiden
har väderleken varit sådan att man kun -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.
nät bedriva vägarbete. I samma trakt har
man ett färdigplanerat arbete på riksfyran.
Allt har varit klart för att lämna ut
det på entreprenad. Meningen var faktiskt
redan i höstas att lämna ut det på
entreprenad, och det fanns firmor som
var beredda att omgående sätta i gång
med arbetet. Enligt vad jag inhämtat på
vägförvaltningen i Kalmar måste man
emellertid på grund av gällande rambegränsning
uppskjuta arbetet till 1956. Jag
är övertygad om att många av dessa 30
man, som nu gick där och stämplade
hela vintern, på ett naturligt sätt hade
kunnat få arbete, om en entreprenör fått
hand om vägbygget i höstas och kunnat
sätta i gång med det. Då hade vi fått
vägen byggd, och dessutom hade vi fått
bättre valuta per satsad krona. Dessa
människor hade också sluppit att gå där
och stämpla.

Jag har velat anföra detta exempel för
att klargöra vad jag menar. Ett liknande
felaktigt utnyttjande av anslaget till arbetslöshetsbekämpande
åtgärder i stället
för anslaget till vägarbeten förekommer
säkerligen på flera håll i landet. Nu
är ju vederbörande statsråd inte närvarande
i kammaren — det tycks praktiskt
taget alltid vara så att andra kammaren
har prioritet, så snart något ärende
råkar behandlas samtidigt i kamrarna.
Jag hoppas i alla fall att vad som säges
i denna kammare ändå skall tränga
fram till vederbörande statsråds kännedom.
Jag måste beskylla de statsråd som
närmast har med denna sak att göra —
det är socialministern och föredragande
vägministern — för att inte ha samordnat
det hela tillräckligt väl. Vad jag åsyftar
är endast att det på denna punkt
skall bli en bättring. Såsom vi i vår
motion framhållit, behöver man nämligen
inte, om man låter vägbyggena bedrivas
till det belopp, som riksdagen anvisat,
vara så rädd för den samhällsekonomiska
balansen. Att som hittills spendera
tjogtals miljoner kronor på arbetslöshetsbekämpande
åtgärder i form av
vägbyggen, medan de ordinarie vägarbetena
måste inställas med hänsyn till
rambegränsningen, måste vara ett mycket
sämre sätt att använda pengarna.

I samband med frågan om väganslagen
vill jag med några ord beröra en annan
sak. Om någon tid får kammaren till behandling
ett ärende från andra lagutskottet
rörande axel- och boggietrycket.
Jag skall då återkomma och närmare utveckla
min uppfattning. Under föredragningen
i utskottet har påvisats, att man
för långa sträckor av våra vägar skulle
kunna medge högre axel- och boggietryck,
vilket ju skulle vara av stor betydelse
för transportväsendet, om bara inte
vissa enstaka vägsträckor eller broar
vore för svaga för att tillåta en dylik
höjning. Jag tillåter mig här uttala den
önskan, att regeringen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte tillse att erforderliga
förstärkningsarbeten på sådala
mindre vägsträckor eller broar snabbt
måtte komma till utförande, så att inte
i övrigt påkostade och färdigbyggda vägar
måste ligga dåligt utnyttjade bara
därför att det kanske finns en liten sektor
som inte är fullt i ordning. Man måste
begära praktiskt handlande i sådana
avseenden. Det medför alltför stor skada,
om våra vägar trots att vi kostat på dem
dryga pengar inte kan utnyttjas.

Beträffande det som reservationen på
denna punkt handlar om ber jag få ansluta
mig till vad herr Birke här har
sagt. Det skulle vara frestande att yrka
bifall till motionens kläm, nämligen att
riksdagen måtte uttala, att de anslag som
anvisats för vägbyggandet under innevarande
och nästkommande år i full utsträckning
bör utnyttjas för de angivna
ändamålen. Men jag säger här, som jag
sade under punkten 3, nämligen att jag
finner att utskottet — eller avdelningen,
som ju är författare i detta fall — har
gjort ett aktningsvärt försök att göra
klart för regeringen, att det är en bestämd
vilja hos riksdagen att det inte
skall få fortgå precis som det gjort. Då
jag förmodar, att saken bäst gagnas av
att det råder enighet på den punkten,
skall jag inte ställa något yrkande.

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp):

Herr talman! Det finns ingen anledning
för mig att förlänga denna debatt,

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

sedan herr Birke rätt utförligt, fast koncentrerat,
redogjort för reservanternas
synpunkter i denna fråga. Jag vill bara
i all korthet erinra om att folkpartiet redan
tidigt anslöt sig till just den uppfattningen,
att redovisningen av väganslagen
och intäkterna av automobilskattemedel
inte har varit tillfredsställande.
Vi tror, att den ändring som föreslås i
reservationen skulle leda till att anslagen
bättre anpassade sig till de faktiska
utgifterna för vägbyggandet. Vi tror också,
att man på det sättet skulle få bättre
resultat beträffande vägarna än vad vi
nu kan nå fram till.

Jag ber, herr talman, att få ansluta mig
till yrkandet om bifall till reservationen
under punkt 9.

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! Det har sagts mig, att
herr Mannerskantz har tagit upp några
lokala problem från Kalmar län och med
utgångspunkt från dessa gjort gällande,
att det finns möjligheter att sysselsätta
arbetskraft i ökad utsträckning genom
att utnyttja entreprenadfirmorna bättre,
genom att ta vara på dold arbetskraft
o. s. v.

Jag skall inte bestrida, att det kan finnas
sådana möjligheter ibland, men vi
har gjort vissa undersökningar, också beträffande
Kalmar län och hur det har
sett ut där under den gångna vintern.
Då har vi funnit, att situationen har varit
följande.

Man har diskuterat med entreprenörer
om arbeten — främst på riksfyran —
och med entreprenörerna överlagt om en
tidsplan gällande hur mycket folk de
skulle få sysselsätta under vissa bestämda
tider -— januari, februari och mars
månader. Sedan har man med utgångspunkt
från den tidsplanen undersökt hur
detta har slagit ut. Man finner då till
sin förvåning, att under vintermånaderna
har på dessa entreprenadarbeten alls
inte sysselsatts så många arbetare som
enligt tidsplanen och diskussionerna
med arbetsmarknadsstyrelsen skulle ha
varit fallet. Man liar i stället haft ett vida
mindre antal arbetare i verksamhet i

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.
Kalmar län — även på rätt stora arbeten
avsevärt mindre än hälften. Det kan bero
på två orsaker. Det kan tänkas att man
inte vid ifrågavarande tillfälle har kunnat
skaffa de arbetare man ville ha — då
faller ju en hel del av herr Mannerskantz’
motivering. — Det kan också
bero på att entreprenörerna inte har
önskat sysselsätta ett större antal arbetare
än vad man gjort, med hänsyn till
andra förhållanden, som entreprenörerna
haft att ta hänsyn till. Men då ter sig
ju entreprenadverksamheten inte fullt så
värdefull ur sysselsättningssynpunkt som
det här har gjorts gällande.

Herr talman! Jag tror, att detta är vad
jag för ögonblicket vill säga, eftersom jag
fick veta, att herr Mannerskantz hade
efterlyst mina intryck på detta område.

Herr MANNERSKANTZ (h):

Herr talman! Jag kan konstatera två
saker. Det exempel som jag anförde gällde
rätt stora arbeten på riksfyran, det
ena en vägsträcka på en halv mil och
det andra, som skall påbörjas nu och för
vilket entreprenör just är antagen, en
ungefär lika lång sträcka.

Vad beträffar det nu avslutade arbetet
utfördes det delvis av en entreprenör
och pågick förra året under vintern, sommaren
och fram till hösten. I entreprenörens
egen medförda arbetskraftsuppsättning
ingick bara maskinskötarna och
några få man därutöver. Alla de andra
arbetarna, som putsade kanter och ställde
i ordning, var åtminstone tre gånger
så många som entreprenörens egen personal.
De bestod just av sådana arbetslösa,
som krupit fram ur sina hus i bygden.
Och för det arbete, som borde ha
satts i gång i höstas men som hindrades
av rambegränsningen, hade med vanlig
entreprenadverksamhet ett tillräckligt
antal arbetare kunnat skaffas just bland
dem som gick och stämplade. Jag kan
nämna åtminstone ett tiotal av dessa,
som stämplade, vid namn, om statsrådet
skulle önska det. De har nu fått arbete
eller kommer att få arbete så snart det
vägbygge kommer i gång till vilket entreprenad
nu har antagits.

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.

Jag vidhåller att mitt exempel är mycket
adekvat. Det enda jag inte säkert kan
veta är, om det går till så överallt. Men
jag har förmodat att det inte går riktigt
bra till överallt.

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! Jag konstaterar att det
exempel herr Mannerskantz nämnde
gällde föregående år, under det att de
exempel jag här dragit fram avser innevarande
vinter. Då vi nu skall försöka
bedöma situationen i dag och för den
närmaste framtiden, är det kanske en
aning säkrare att hålla sig till siffror,
som är så närliggande dagens situation
som möjligt.

Jag kan nämna vilka arbeten jag syftade
på. Det var arbetena vid Hjorted
och Verkebäck och tillfartsvägarna dit.

Jag kan tillägga ytterligare en uppgift
som herr Mannerskantz kanske känner
ännu bättre till. Det har alldeles nyss
meddelats mig att arbetsmarknadsmyndigheterna
under innevarande vinter har
försökt att genom förhandlingar med en
entreprenör få antalet arbetare vid riksfyran
i södra Kalmar län ökat, men
entreprenören har inte velat ta emot den
arbetskraft som erbjudits. Herr Mannerskantz’
och mina uppgifter stämmer alltså
inte alldeles överens i fråga om dagens
läge.

Herr MANNERSKANTZ (U):

Den entreprenör jag här talat om har
ju praktiskt taget avslutat det arbete på
riksfyran som han haft att utföra. Man
kan inte begära att en entreprenör skall
ta in folk till ett arbete som han har
slutfört. Vad beträffar det nya arbete
som skall påbörjas nu har ju entreprenaden
blivit antagen först i dessa dagar. I
det fallet har entreprenören således inte
ännu varit i stånd att säga vare sig ja eller
nej till anbud om arbetskraft.

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:
Herr talman! Jag tror att man undervärderar
arbetsmarknadsstyrelsen, om

man på allvar gör gällande att arbetsmarknadsstyrelsen
skulle försöka övertala
entreprenörer att anställa arbetare
för arbeten som är slutförda.

Herr ANDERSSON, KARL, (s):

Den reservation, som föreligger på
denna punkt, avser beräkningen av anslagen
till väggbyggnader. Reservanterna
önskar en återgång till den gamla
budgetårsberäkningen, enligt vilken vägbyggnadsanslagen
beviljades för budgetår.

När 1952 års riksdag beslöt att lägga
om denna anslagsberäkning och i fortsättningen
beräkna anslagen för kommande
kalenderår, skedde det framför
allt i tanke att detta skulle gagna planeringsarbetet.
Man skulle få bättre tid
på sig att planera vägbyggen, om man
fick anslagen beviljade för ett halvår
längre framåt i tiden. Syftet med den
nya anslagsberäkningen var alltså att
vägmyndigheterna och andra, som har
med vägbyggnader att göra, i god tid
skulle få veta hur mycket pengar de
hade att röra sig med och därigenom få
möjlighet att under en längre tid planera
arbetena.

Nu säger reservanterna att detta syfte
inte har uppnåtts, och det kan man hålla
med dem om. Också utskottet anser
att avsikten med den nya anslagsberäkningen
har förfelats. Detta beror, såsom
väl alla känner till, på att en s. k. ramreglering
av vägbyggnadsanslagen har
införts. Rambeloppen fastställs inte samtidigt
med att anslagen beviljas av riksdagen,
utan Kungl. Maj:t delger sitt beslut
i fråga om rambeloppen först något
halvår efteråt. I och med att denna delgivning
kommer så sent förtas den förmånliga
verkan som avsågs med den
nya anslagsberäkningen. Detta har också
utskottet mycket starkt poängterat. Utskottet
förväntar att vi med den skrivning,
som utskottet gjort, skall komma
ifrån dessa olägenheter och kunna få
nytta av den beslutade ordningen beträffande
anslagsberäkningarna och följaktligen
kunna utnyttja tiden för planeringar
på ett bättre sätt.

Fredagen ilen 27 april 1956

Nr 16

Reservanterna säger vidare, att bestämda
olägenheter av finansiell och
budgetteknisk natur måste anses förbundna
med det nuvarande systemet
för beräkning av anslagen till den statliga
väg- och brobyggnadsverksamheten.
Olägenheterna — om jag skall tala om
dessa — består ju däri, att det givetvis
måste uppstå reservationer vid budgetårets
utgång, vilka skall täcka utgifterna
under kalenderårets andra halvår.
Det är alldeles givet, att sådana reservationer
måste finnas. Att de uppstår är
en logisk följd av den nya anslagsberäkningen.
Att sedan reservationerna i
verkligheten blivit större än vad de behövde
vara beror på andra förhållanden,
nämligen att inte vägbyggnadsprogrammet
har kunnat fullföljas såsom
tänkt och reservationerna följaktligen
har hopats. När vi nu räknar med i runt
tal 400 miljoner kronor i reservationer
på vägbyggnadsanslagen, är det åtminstone
100 miljoner kronor för mycket.
Ja, vi skulle kunna säga att så länge
vägbyggnadsanslaget håller sig inom ramen
av 350 miljoner kronor, eller såsom
i år föreslagits 390 miljoner kronor, bör
det räcka med en reservation vid budgetårets
utgång av omkring 200 miljoner
kronor. Reservationerna har således
blivit större än vad som är nödvändigt
för att täcka behovet under ett halvår.
Men det är en annan sida av saken.

Reservanterna har vidare förordat att
man i stället för att anvisa anslag för
den senare delen av ett kalenderår skulle
låta Kungl. Maj:t få bestämma över
investeringsramar för detta halvår.
Kungl. Maj:t skulle få något slags beställningsbemyndigande
att bygga vägar
under ett halvår utan att ha täckning i
anslagen.

Mot detta måste jag rent personligen
göra en invändning. Av alla åtgärder,
som härvidlag kan tänkas, är enligt min
mening dylika bemyndiganden och investeringsramar
det sämsta alternativet.
Jag är för egen del emot dessa investeringsramar,
både såsom de nu har tilllämpats
och såsom reservanterna tänker
att de skulle kunna tillämpas. Jag
tror att vi kommer in på en farlig viig

2 Första kammarens protokoll 1956. Nr 10

Ang. beräkningen av väganslagen m. m.
och att vi kommer ur askan i elden, om
vi skulle ge rum för sådana bemyndiganden
och investeringsramar. Att sedan
reservationerna i viss mån kan störa
överblicken över ett års budget är
uppenbart, men jag tror inte att det är
det farligaste.

Vi kan väl säga att budgeten för närvarande
rubbas av tre förhållanden, som
vart för sig minskar en klar budgetöverblick,
nämligen för det första tillläggsstaterna,
för det andra reservationerna
— inte bara på denna huvudtitel
utan på ett flertal huvudtitlar — och
för det tredje beställningsbemyndigandena.
Av dessa tre faktorer vill jag nog
säga att tilläggsstaterna är den minst
farliga, ty vi vet vad de innehåller och
kan överblicka dem. Reservationerna,
som ofta sammanlagt springer upp till
miljardbelopp, är svårare att överblicka,
men vad jag tror blir farligast för framtiden
är de beställningsbemyndiganden,
som riksdagen år efter år har lämnat
Kungl. Maj:t. Det är växlar på framtiden,
som kommer att binda våra händer
när det gäller budgetens upprättande för
kommande år.

Således tycker jag inte, att reservationerna
ur budgetär synpunkt är det farligaste,
utan jag tror att det blir långt
farligare, om vi skulle gå in för att på
olika områden under de skilda huvudtitlarna
lämna beställningsbemyndiganden.
Då vet vi inte var vi hamnar.

Nu har emellertid utskottet i sitt utlåtande
på denna punkt skrivit på sådant
sätt, att vi förväntar att de olägenheter
för vägbyggandet, som såväl utskottet
som reservanterna påtalar, skall komma
att i varje fall reduceras. Vi ser givetvis
helst, att de kommer att försvinna
ocli att syftet med den år 1952 beslutade
anslagsberäkningen skall kunna
uppnås och fördelarna av den utnyttjas.
Med detta har vi vunnit en fördel, som
i varje fall alla vägbyggare är ofantligt
glada över, när de verkligen kan dra
nytta av denna beräkning.

.lag ber således, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag på denna
punkt.

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till underhåll av enskilda vägar m.

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp):

Herr talman! Jag vill endast helt kort
konstatera, att utskottets talesman här
har intygat att de farhågor för ogynnsamma
verkningar, som vi från vårt håll
redan tidigt framförde, också har besannats.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande mom. I
av utskottets i den nu förevarande punkten
gjorda hemställan och särskilt angående
mom. II—IV.

Sedermera gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om mom. I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Birke begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 6 punkten
9 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Birke begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och be -

funnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 87;

Nej — 38.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II—IV hemställt.

Punkterna 11—14

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 15

Anslag till underhåll av enskilda vägar
m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för
den 4 januari 1956 förordade ändringar
i gällande bestämmelser rörande
statsbidrag till enskild väghållning, dels
till Bidrag till underhåll av enskilda
vägar m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 15 500 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,
dels ock medgiva, att under
budgetåret 1956/57 statlig lånegaranti
finge beviljas för lån avseende inköp av
vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar intill ett totalbelopp av
2 000 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebar bland
annat, att statsbidraget till underhåll av
enskilda vägar skulle ökas med 5 procent
eller till 65 procent respektive, då
synnerliga skäl förelåge, 80 procent av
den beräknade kostnaden för underhåll
av bidragsberättigad enskild väg.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Eskilsson m. fl. (I: 74) och den
andra inom andra kammaren av herr
Svensson i Krokstorp m. fl. (II: 152), i
vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att underhållsbidraget till enskild
väghållning skulle fr. o. m. den 1 januari
1956 utgå med 70 procent samt
då synnerliga skäl förelåge med 85 procent; -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Georg Carlsson m. fl. (1:76) och
den andra inom andra kammaren av
herr Andersson i Björkäng m. fl. (II:
146);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Fritiof Karlsson (I: 203) och den
andra inom andra kammaren av herr
Jansson i Benestad (11:361);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Alfred Nilsson m. fl. (I: 205)
och den andra inom andra kammaren
av herr Nelander m. fl. (II: 510), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte i stället
för den nuvarande kreditgarantien
till enskilda väghållare anvisa ett anslag
å 2 miljoner kronor, att enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande användas
dels till bidrag till enskilda väghållare
för inköp av maskinell utrustning för
vägunderhållet, dels ock för att bereda
möjlighet för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att tillhandahålla maskiner för
ändamålet, ävensom i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om en inventering
genom länsstyrelsernas försorg av de enskilda
vägar, som vore så allmänneligen
befarna, att de kunde jämställas med
allmänna vägar.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte, med avslag å
motionerna I: 74 och II: 152, I: 76 och
II: 146 samt I: 203 och II: 361, godkänna
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1956 förordade
ändringar i gällande bestämmelser
rörande statsbidrag till enskild väghållning; II.

att riksdagen måtte till Bidrag till
underhåll av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 15 500 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen;

III. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Majts förslag samt med avslag å
motionerna 1:205 och 11:510, såvitt nu

vore i fråga, medgiva, att under budgetåret
1956/57 statlig lånegaranti finge
beviljas för lån, avseende inköp av vägunderhållsmaskiner
för vissa enskilda
vägar, intill ett totalbelopp av 2 000 000
kronor;

IV. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:205 och 11:510, såvitt
de avsåge frågan om inventering av vissa
enskilda vägar, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet under
punkten anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Alfred Nilsson, Sunne och Nelander,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava den ändrade lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under III hemställa, att riksdagen måtte,
med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och i
anledning av motionerna 1:205 och II:
510, såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till enskilda väghållare för inköp av
maskinell utrustning för vägunderhållet
eller för förhyrning av sådan utrustning
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 2 000 000 kronor,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Herr NILSSON, ALFRED, (fp):

Herr talman! Jag vill gärna uttala min
tillfredsställelse över att statsutskottet —
visserligen sent, men dock omsider —
har kunnat gå med på en inventering av
de enskilda vägarna. Vi har ju flera
gånger tidigare utan framgång yrkat på
detta, och jag är därför tacksam över
att det nu kan bli en skrivelse till Kungl.
Maj:t, som sedan får ta ställning till frågan.
Säkerligen kommer det att visa sig,
att en stor mängd av de enskilda vägarna
är av den art att de bör intagas till
allmänt underhåll. I detta avseende kan
jag alltså instämma i statsutskottets utlåtande
och yrka bifall till detsamma.

I vår motion har vi emellertid också
framställt ett annat yrkande, som gäller
de två miljoner kronor riksdagen på förslag
av Kungl. Maj:t beviljat till lån för
inköp av maskiner till de enskilda väghållarnas
hjälp vid underhållet av vägarna.
Till detta ändamål anslogs två miljö -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

ner kronor vart och ett av åren 1952,
1953, 1954 och 1955, och i dag ligger på
kammarens bord ett förslag att även nästkommande
år ett belopp av två miljoner
kronor skall ställas till förfogande. Nu
förhåller det sig så, att under de något
över tre år som gått har låneansökningar
för endast omkring 150 000 kronor inkommit.
Man tycker då att det nästan är
fråga om ett rudiment, när riksdagen år
efter år anslår medel, som de enskilda
väghållarna inte intresserar sig för. Varför
gör de inte det? Jo, det förhåller sig
ju så att ett lån skall återbetalas, och
det är inte lätt för de enskilda väghållarna,
som många gånger är bosatta
långt ifrån varandra, att göra ett stort
inköp för gemensamt ändamål. Det kan
de inte. Det är inte lätt att få till stånd
en organisation, då det blir en dubbelorganisation,
som på det sättet skall fungera.
Vi har ju vägförvaltning, vägnämnder
o. s. v. Då skulle det bli en ny vägförvaltning,
och den saken är inte så lätt
att ordna. Om vi nu köpte maskiner, som
inte användes mer än en och annan dag
på året, så står de ju bara och rostar
bort. Det får väl sägas vara en felinvestering,
som inte är så lycklig.

Man undrar då om det inte finns något
annat sätt att hjälpa de enskilda väghållarna.
Ja, för vår del anser vi, att om
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för
dessa två miljoner kronor fick köpa in
fler maskiner, skulle styrelsen kunna låna
ut dem till de enskilda väghållarna, i
varje fall så snart de fått sina egna vägar
i ordning. Inte minst söder över förhåller
det sig ju så att under de stora snövintrarna,
då snön titt och tätt sopar igen
vägarna, får de enskilda väghållarna själva
försöka hålla vägarna rena, vilket vållar
dem mycket stora bekymmer. Funnes
ytterligare en snöplog eller väghyvel i
väggaraget skulle man kunna tänka sig
att de skulle litet fortare kunna komma
ut och hjälpa de enskilda väghållarna.
Det vore en anordning med någon mening
i, under det att det nuvarande systemet
inte har visat sig fylla det ändamål
som man från början tiinkt sig. Tanken
var ju god, men i realiteten har den inte
visat sig hålla måttet alls.

Det skulle vara önskvärt att få en annan
ordning till stånd, och det är vad vi
reservanter hemställt om i vår reservation.
Jag tror, att det vore klokt om kammarens
ledamöter ville följa den vid denna
punkt fogade reservationen, till vilken
jag ber att få yrka bifall.

Häri instämde herr Osvald (fp).

Herr MANNERSKANTZ (h):

Herr talman! Det finns ju även andra
vägar än de allmänna, men bilarna kör
lika mycket på de enskilda som på de
allmänna vägarna. När förarna behöver
komma fram på en väg, frågar de inte
efter om den är allmän eller enskild.
De statsbidrag, som vägsamfälligheterna
åtnjuter för alla dessa vägar, har förknippats
med det villkoret, att de inte
får avstängas för allmän trafik.

Vi har i vår motion föreslagit en höjning
av den statsbidragsprocent, som
Kungl. Maj:t och nu även utskottet föreslår.
Vi anser att den inte står i överensstämmelse
med den ökning av trafiken
som har skett och som alltjämt sker
för varje dag.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
på uppdrag av Kungl. Maj:t företagit en
utredning — jag antar, att saken väl ursprungligen
kommer från riksdagen —
för att undersöka om förhållandena har
ändrats i sådan utsträckning att en ändring
av kungörelsen rörande dessa statsbidrag
är erforderlig. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har utfört utredningen
på det sättet, att styrelsen undersökt
de vägar som uppskattades senast 1950
— alla sådana här vägar skall omuppskattas
vart femte år — och sålunda stod
i tur att omuppskattas 1955, varefter styrelsen
gjort en beräkning för alla dessa
vägar. Styrelsen har då kommit fram till
att underhållskostnaderna för alla dessa
vägar, som år 1950 uppgick till sammanlagt
3 670 000 kronor, år 1955 belöpte
till 5 010 000 kronor. Man har räknat
ut, att då de enskilda väghållarna
själva haft att stå för 40 procent av underhållskostnaderna
—■ statsbidraget har
ju uppgått till 60 procent tidigare —
skulle underhållet ha kostat dem

Fredagen den 27 april 195G

Nr 16

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

1 468 000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
säger vidare, att man får
dela upp orsakerna till kostnadsstegringarna.
Den kostnadsstegring, som beror
på inflationen, alltså på penningvärdets
försämring och högre löner till dem
som arbetar med vägunderhållet, skall
inte kompenseras i något avseende. Däremot
skall väghållarna få ersättning för
att slitaget ökat på grund av den växande
trafiken, och det skall ske i form av
högre statsbidrag.

Jag vill be herr talmannen och kammarens
ledamöter observera, att jag för
min del inte opponerar mig mot denna
princip. Jag tycker den kan vara riktig.
När man emellertid ser på det sätt,
på vilket procentsatserna räknats ut —
föredragande departementschefen och
statsutskottet har kommit fram till att
ökningen skulle bli 5 procent — har jag
för det första lagt märke till att den
verkliga ökningen blir något större än
5 procent även med den beräkningsgrund
som använts, där man så att säga
företagit en avrundning nedåt. Men
vidare sker ökningen i trafiken, inte
minst på dessa mindre vägar, i en så accelererad
takt, att innan de avsedda
statsbidragen hinner betalas ut, har trafiken
ökats så att det inte alls blir någon
sådan riktig procentuell ökning av statsbidraget
som man egentligen har avsett.

Det förhåller sig ju också på det sättet,
att prognoserna för de närmaste fem
åren otvivelaktigt är sådana, att inte ens
den procentsats, som vi föreslagit i motionen,
nämligen 70, kan komma att vara
riktig vid denna periods slut. Vi har alltså
begärt, att statsbidragsprocenten för
de enskilda bidragsberättigade vägarna
skall höjas inte till 65 utan till 70, alltså
en ökning från för närvarande 60 procent
till 70 procent, samt då synnerliga
skäl föreligger en motsvarande höjning
med tio enheter till 85 procent. Jag tror
att detta är en mer verklighetsbetonad
siffra, när man vet hur trafiken faktiskt
ökar.

De vägar, till vilkas underhåll bidrag
skulle utgå med den högre procentsatsen
85, iir vid i allmänhet sådana vägar som

inte alls skulle vara under enskilt vägunderhåll,
utan som är allmänneligen befarna
och enligt vår väglag skall skötas
av det allmänna, sedan staten övertagit
det allmänna vägunderhållet. Jag har observerat,
att man under det sista året
gjort upp femårsplaner och anvisat medel
för de enskilda vägar, som bör stå
i tur att tas in under allmänt vägunderhåll,
så att de verkligen kan sättas i gott
skick och vara i ordning dessförinnan.
Jag tycker att detta är en tillfredsställande
utveckling. Det enda som är att
anmärka på är det förhållandet, att det
i varje län blir så små belopp till iståndsättande
av sådana vägar, samtidigt som
man vet att många hundra miljoner kronor
av bilskattemedel ligger lagrade. I
mitt eget hemlän visar det sig att även
vägar, som är rena genomfartsleder och
på vilka trafiken är betydligt större än
på många av de till allmänt underhåll
intagna vägarna, inte kan tas in till allmänt
underhåll, förrän de har blivit
iståndsatta, och enligt den uppgjorda
planen dröjer det ytterligare fem år eller
mer, innan de kan bli iståndsatta.

Jag har här två synpunkter. Den ena
är, att det borde avsättas mera medel
just för detta ändamål —- det rör sig
ändå om små belopp dels i förhållande
till det allmänna vägbyggnadsanslaget,
dels i förhållande till de inflytande bilskattemedlen.

Den andra synpunkten är, att man
borde ta in de mest behövliga av dessa
vägar till allmänt underhåll ■—• det gäller
alltså de vägar, till vilkas underhåll bidrag
nu utgår med 75 procent — utan
att behöva göra dem i ordning på det
sätt, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
fordrar. Många av dessa vägar är
ganska bra, även om de inte helt fyller
de krav, som kan ställas på en allmän
väg, och många av dem är mycket bättre
än andra vägar, som sedan gammalt
varit intagna till allmänt underhåll. Jag
tycker därför inte att man så benhårt
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gör
behöver hålla på de fordringar, som här
uppställts. .lag vet inte om de beror på
direktiv från kommunikationsdepartementet
eller om väg- och vattenbyggnads -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

styrelsen uppställer kraven på eget bevåg
— man kan kanske gissa på det sistnämnda
förhållandet, eftersom pengarna
i så fall räcker bättre till andra ändamål.
Men över sådana saker borde styrelsen
inte få bestämma alldeles själv.
Jag menar att det här sker en orätt, när
de enskilda väghållarna underhåller vägar
åt i huvudsak 90 procent andra trafikanter.
Jag är själv delägare i åtminstone
sex vägsamfälligheter, och två av dem
har mycket stark trafik och kräver årligen
mycket stora utdebiteringar av
samfällighetsdelägarna. I ett sådant fall
kan man tycka att det är att ockra på
statens och myndigheternas makt när det
gäller att låta enskilda människor bekosta
allmänt vägunderhåll. I de andra
vägsamfälligheterna är uttaxeringen inte
så stor, utan den står mer i proportion
till vad som kan anses vara rimligt. Detta
är några synpunkter som jag anser
bör övervägas.

Med hänsyn till vikten av denna fråga
för den svenska landsbygden och med
hänsyn till den orätt, som nu faktiskt
sker på grund av den stegrade trafiken,
kan jag för min del inte ansluta mig till
utskottets hemställan om avslag på förevarande
i själva verket mycket moderata
motion. Det finns ju andra motioner, som
gått vida längre, men vi har försökt göra
en beräkning som är baserad på reella
siffror, och vi anser att trafikökningen
är så stor, att den motiverar en höjning
av bidraget med ytterligare fem enheter.

Jag vill därför, herr talman, på denna
punkt under moment I yrka bifall till utskottets
hemställan med den ändring,
som yrkas i motionerna nr 74 i första
kammaren och 152 i andra kammaren,
vilket innebär en höjning av bidraget
till båda vägkategorierna med ytterligare
fem enheter.

I detta anförande instämde herr Eskilsson
(h).

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! Jag vill beträffande frågan
om underhållet av de enskilda vägarna
erinra om vad den höjning av bidragsprocenten,
som Kungl. Maj:t har

föreslagit och som utskottet har accepterat,
egentligen innebär. Den betyder att
i normalfallen minskar den enskildes andel
av kostnaderna från 40 till 35 procent,
alltså med en åttondel, och i fråga
om de vägar som kommer i åtnjutande
av det högre statsbidraget blir det
en minskning av den enskildes andel
från 25 till 20 procent, eller med en
femtedel. Man kan ha vilken uppfattning
som helst om rimligheten i denna
höjning av statsbidraget, men man kan
inte komma ifrån att höjningen dock
måste betecknas som ganska väsentlig.
Man bör hålla detta i minnet när man
diskuterar ytterligare åtgärder för att
underlätta bördan för de enskilda väghållarna.

Denna ökning har som framgår av utskottsutlåtandet
motiverats med den ökade
trafiken på de enskilda vägarna, och
det är klart att om motortrafiken fortsätter
att utvecklas i samma takt som
nu får man väl ta upp till övervägande
om bidragsprocenten skall ytterligare
höjas. Utskottet har dock funnit, att
man i nuvarande situation inte kan
sträcka sig längre än vad utskottet här
har tillstyrkt.

Vad sedan gäller problemet om ett ökat
intagande av enskilda vägar till allmänt
underhåll så har detta varit föremål för
överläggningar i denna kammare vid
varje tillfälle under senare år, då vi
haft att behandla sjätte huvudtiteln. Det
är klart att det vore önskvärt om man
kunde få ökad takt i detta intagande,
men även där gäller väl att man får försöka
hålla sig inom det möjligas gräns
och inte gå fortare fram än vad resurserna
medger samt framför allt inte fortare
än att vägförvaltningarna hinner
svälja den ytterligare arbetsbelastning,
som ett ökat intagande kommer att innebära.
Det är ju, som herr Mannerskantz
redan har påpekat, många gånger
så att vägar som är intagna till allmänt
underhåll befinner sig ett sämre skick
än de enskilda vägarna trots allt ändock
gör.

Nu har ju utskottet här föreslagit att
vi skall skriva till Kungl. Maj:t och be
Kungl. Maj:t att med användande av det

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

material, som utan tvivel finns hos länsstyrelserna,
göra en inventering av de
enskilda vägarna, deras standard och
den trafik som framgår på dem. Då får
vi ett bättre material för en fortsatt diskussion
på denna punkt.

Vad sedan gäller herr Alfred Nilssons
yrkande om ett direkt anslag till maskinanskaffning
så har ju inte utskottet
kunnat acceptera detta. Vi har därvid
hänvisat till att riksdagen så sent
soin i höstas hade att ta ställning till
samma problem. Utskottet anförde då,
att man nog borde avakta utvecklingen
en smula innan man byggde ut det nuvarande
systemet med lånegaranti. Utskottet
anser att denna synpunkt alltjämt
är gällande endast några månader
efter det riksdagen har accepterat denna
utskottets uppfattning. Men jag vill
gärna hålla med herr Alfred Nilsson om
att detta system med lånegaranti inte
har blivit utnyttjat. Jag tror inte heller
att detta är den bästa metoden, men jag
tror lika litet att den av herr Nilsson
rekommenderade vägen är lämplig att
beträda. Den innebär ju att man vid sidan
om de ordinarie bidragen skulle
lämna extra bidrag, som förmodligen
komme en del väghållare till godo men
som andra inte kunde utnyttja. Jag tycker
för min del åt det då vore bättre att
inrikta sig på att använda de medel,
som man kan förfoga över, till att höja
de generella bidragen i den mån detta
är motiverat och nödvändigt. Jag blir
så mycket mer bestyrkt i denna uppfattning
som herr Nilsson bl. a. motiverar
sitt yrkande med att det nuvarande
systemet med lånegaranti inte kan
utnyttjas därför att väghållarna inte gärna
kan köpa maskiner som de har mycket
kortvarig användning för och som
sedan skulle stå och rosta, då de ju ändå
måste amortera dem. Men tydligen skulle
det gå mycket bra att köpa maskiner,
som finge slå och rosta under större delen
av året, om väghållarna bara crliölle
statsbidrag för att skaffa maskinerna!
Redan i det resonemanget tycker jag ligger
en mycket allvarlig varning för att
slå in på den av reservanterna bär rekommenderade
vägen.

Vad gäller frågan om att ge vägförvaltningarna
ökade medel att anskaffa
maskiner, som de sedan skulle kunna
ställa till de enskilda väghållarnas förfogande,
så klaras ju vägförvaltningarnas
maskinanskaffning över den s. k.
förrådsfonden, och i den mån vägförvaltningarna
har maskiner och personal
till förfogande utnyttjas de redan
nu även för att hjälpa de enskilda väghållarna.
Jag tror att om man kan komma
vidare på den linjen, vilket man kan
utan att här biträda motionen och reservationen,
och ge ett särskilt anslag,
så är det bra. Men i det långa loppet
tror jag nog att det är tryggare att använda
de metoder som vi redan är inne
på. Där får vi naturligtvis ta ett steg
i taget — jag tänker på ökade bidrag
och ökat intagande till allmänt underhåll.
Men vi får som sagt i är nöja oss
med det enligt mitt sätt att se mycket
stora steg, som riksdagen kommer att
ta vid bifall till utskottets utlåtande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till detta.

Herr NILSSON, ALFRED, (fp) kort
genmäle:

Jag skulle bara vilja ställa den frågan
till herr Hesselbom: Hur många år skall
man behöva fundera på en sak som är
så tydlig? Den allmänhet som det berör
bryr sig uppenbarligen inte om att låna
de där pengarna. Det har nu gått fyra
år, och detta system är inne på det femte,
och man bör väl under dessa år hunnit
inse att dessa lånemedel inte fyller
avsett behov. Hade herr Hesselbom haft
något annat system som hade varit bättre
än reservanternas så hade jag förstått
det, men han har bara velat att man
skall tänka och överväga samt fortsätta
med detta system. Detta tycker jag är
litet grand för besynnerligt, när det visat
sig att på alla dessa år inte mer än
150 000 kronor tagits i anspråk.

Vidare säger herr Hesselbom, att det
vore lika galet om enskilda väghållare
med statsbidrag skulle köpa maskiner
som fick stå där och rosta. Men jag har
framlagt två alternativ. Det andra av

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till underhåll av enskilda vägar m
dem var att vägförvaltningarna skulle
få lov att anskaffa flera maskiner. Den
som har sysslat med vägunderhåll i några
år — och det hoppas jag herr Hesselbom
också har gjort — har ju funnit att
det vid vissa tillfällen — ja ganska ofta
— visar sig att vägdistrikten icke har
tillräckligt med maskiner att skicka ut
exempelvis vid snöhinder. Vidare finns
det vissa enskilda vägar som inte har
sådan bredd att de större maskinerna
kan gå fram där. Då kunde det vara
lämpligt att man ägde en plog som var
litet smalare eller en liyvel som var litet
lättare. Det vore, menar jag, en hjälp
för de enskilda väghållarna om man hade
detta. Men det system vi nu bär är
vägt och befunnet för lätt.

Jag vidhåller mitt yrkande, herr talman! -

Herr HESSELBOM (s) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Alfred Nilsson
hade ställt ett yrkande att den nuvarande
lånegarantien skulle slopas, skulle
jag inte ha anmält några invändningar
däremot. Men, herr talman, utskottet har
inte funnit någon lösning på detta problem,
vilken skulle kunna vara tillfredsställande
ur såväl de enskilda väghållarnas
som ur statsmakternas synpunkt.

Därför har utskottet fortfarande velat
ställa sig avvaktande.

För resten, herr Nilsson, i min hembygd
använder de enskilda väghållarna
ofta traktorer för snöröjning. Jag
förmodar att den möjligheten står till
buds också i det feta Skåne när man
har den i det betydligt fattigare Dalsland.

Herr JOHANSSON, THEODOR, (bf):

Herr talman! Jag begärde närmast ordet
i anledning av herr Nilssons anförande
angående statsbidrag till vägmaskiner.
Det framgick nästan därav, att
statsbidrag inte skulle gå ut till snöplogar
och dylikt. Redan nu finns emellertid
möjlighet att få statsbidrag till snöplogar
och mindre vägsladdar. Bidrag
utgår nämligen med 60 procent. Vad som

åsyftas med lånegarantien är att ge en
hjälp vid inköp av större vägmaskiner,
t. ex. stenkrossar och större väghyvlar.

Jag skall i så måtto instämma i herr
Nilssons yttrande, att jag vill medge att
lånegarantien har använts i mycket liten
utsträckning. Den har därför inte
fyllt sitt ändamål på det sätt som varit
avsett, vilket naturligtvis inte heller herr
Nilsson kände tillfredsställelse över. Om
vi skall kunna sköta våra enskilda vägar
på ett riktigt sätt kräves det nämligen
inte bara snöplogar och mindre vägsladdar,
utan vi måste också ha större vägmaskiner,
såsom stenkrossar och större
väghyvlar, till förfogande för att vi skall
kunna få rätt form på vägarna.

När staten övertog de allmänna vägarna
utlovades det, att även den enskilda
väghållningen skulle få rätt att använda
vägförvaltningarnas maskiner för att
framställa krossgrus, makadam, o. d.
Emellertid vet vi nog litet var att vägförvaltningarna
har mer än tillräcklig
användning för sina vägmaskiner. De
har därför inte kunnat tillgodose det
önskemål som framställts tidigare. På
grund därav blir efterfrågan på väglagningsmaterial
för enskilda vägar mycket
stor på sina håll. Om man lyckas få
något vägmaterial från vägförvaltningen
blir detta många gånger på en olämplig
tid, vilket gör att de enskilda vägarna
inte blir iordningställda i rätt tid. Detta
betyder också ökade kostnader för
den enskilde.

Det är därför nödvändigt att denna
fråga ägnas litet mer uppmärksamhet.

Jag tog till orda nu, men jag kunde
ha väntat till ett senare tillfälle, ty jag
har också väckt en motion med samma
syftemål, nämligen att få statsbidrag till
inköp av större vägmaskiner. Men jag
måste säga — tyvärr, herr Nilsson -— att
om vi här skall kunna begära det allmännas
hjälp så måste vi nog räkna med
att ha större områden, så att vi helt och
fullt kan ägna oss just åt de enskilda
vägarna, antingen man ger lånegaranti
eller statsbidrag för inköp av vägmaskiner.
Detta förutsätter ju att vi helt skall
ägna oss åt arbete på de enskilda vägarna.
När en privat vägsamfällighet eller

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Anslag till underhåll av enskilda vägar m. m.

privat firma köper en dylik maskin, t. ex.
ett krossverk, vill man naturligtvis även
krossa makadam och grus samt sälja det
som byggnadsmaterial. Självfallet är det
inte meningen att staten skall stödja detta.
Därför måste man naturligtvis också i
samma mån se till att man får så stort
vägnät att underhålla, att man har full
sysselsättning för maskinerna och även
har sysselsättning för en viss arbetarstam,
som kan sköta maskinerna, om de
skall bli till nytta.

Jag kan kanske återkomma till denna
fråga vid ett senare tillfälle, när min
motion behandlas, men jag vill redan
i detta sammanhang bara ha framfört
betydelsen av större vägmaskiner för
det enskilda vägnätets skötande. Detta
innebär att enskilda har lättare att skaffa
material billigare, och det betyder
också lägre kostnader för det allmänna.
Och det beror helt enkelt därpå, att om
man kan placera dessa vägmaskiner i
en grusgrop på lämpligt avstånd från de
vägar, som skall underhållas, blir det
lägre transportkostnader. När övervägmästarna
gör sina kalkyler över underhållskostnaderna
tar de hänsyn till avståndet
till den närmaste plats, där vägliållarna
kan få grus. Kortare transporter
betyder lägre statsbidrag. Kostnaden
för det allmänna blir mindre, och det
allmänna tjänar kanske därför på att
lämna bidrag till vägmaskiner. Det går
kanske ibland på vissa ställen att få låna
vägförvaltningens maskiner, men det
går inte överallt att låna dem.

Ja, jag har endast velat säga detta, ty
jag tyckte att herr Nilsson hade missuppfattat
den möjlighet att få statsbidrag
till vägmaskiner som redan finns.

När det sedan gäller behovet av ökat
statsbidrag för underhåll av de enskilda
vägarna kan jag instämma i vad som
har sagts av flera andra talare. Det är
nämligen alldeles riktigt, att i samma
mån som vi får större kostnader för underhållet
av de enskilda vägarna och
vi får ett ökat bilbestånd, är det nödvändigt
att lämna ökade statsbidrag för
underhåll av dessa vägar. Det skulle
vara rimligt om det bestämdes att en
viss procent av bilskattemedlen använ -

des till underhåll och till byggande av
enskilda vägar.

Denna fråga har ju ventilerats många
gånger här, och det är tacknämligt att
notera att den har omfattats med ökad
förståelse för varje gång den har diskuterats.
Jag hoppas att det även i fortsättningen
kan bli ökade bidrag för underhåll
och byggande av enskilda vägar.
Detta är en mycket stor och betydelsefull
fråga för landsbygden.

Jag har endast velat erinra om dessa
saker såsom jag har sett dem och har intet
särskilt yrkande.

Herr NILSSON, ALFRED, (fp):

Herr talman! Jag är ledsen om jag
har uttryckt mig så illa att det skulle
kunna uppfattas som om jag skulle vilja
taga bort någon förmån för de enskilda
väghållarna. Det torde vara bekant för
det stora flertalet, att mitt handlande i
riksdagen då det har gällt de enskilda
väghållarna gått ut på att söka att så
långt som möjligt se till att befria dem
från den tunga börda de fått dragas
med under gången tid. Jag vill därför
säga att jag här inte alls har velat plocka
bort någon fördel som de haft. Jag
har velat hjälpa dem att låna maskiner
gratis eller för en mycket ringa penning
i stället för att fortfarande använda
en metod, som egentligen bara är en
bluff, vilken innebär att de får låna för
10 miljoner kronor, när vi vet att de på
fyra å fem år endast använt 150 000 kronor.
Många tror att detta är en fördel
för de enskilda väghållarna, men så har
inte visat sig vara fallet. Vi måste alltså
hitta på någon bättre form för hjälp åt
de enskilda väghållarna.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av de därunder förekomna
yrkandena propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
moment av utskottets i den nu föredragna
punkten gjorda hemställan.

I fråga om mom. T, fortsatte herr talmannen,
hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp

att utskottets hemställan skulle bifallas
med den ändring, som föranleddes av
bifall till motionerna I: 74 och II: 152.

Vid sedermera enligt dessa båda yrkanden
gjorda propositioner bifölls utskottets
hemställan.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Ytterligare gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. III förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet i nämnda moment hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid förevarande
punkt avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Nilsson, Alfred, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 6 punkten
15 mom. III, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Nilsson, Alfred,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 95;

Nej — 25.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. IV hemställt.

Punkterna 16—20

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21

Anslag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Grym m. fl. (I: 1) och den andra inom
andra kammaren av herr Jansson i Kalix
m. fl. (11:5), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta att till vattenoch
avloppsföretag för budgetåret 1956/
57 anslå av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskade 30 000 000 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Pålsson m. fl. (I: 73) och den andra
inom andra kammaren av herr Larsson
i Hedenäset m. fl. (II: 132), i vilka likaledes
hemställts, att riksdagen till
nämnda ändamål för nästa budgetår
måtte anvisa ett reservationsanslag av
30 miljoner kronor;

dels ock slutligen en inom andra kammaren
av herr Jacobson i Vilhelmina
m. fl. väckt motion (11:148), vari hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn
av nu gällande bidragsbestämmelser
vid anläggning av vatten och avlopp,
varvid det borde prövas, huruvida
icke det nuvarande enskilda bidraget
borde höjas samt om icke detta bidrag,
i likhet med vad nu vore fallet i fråga
om bidrag till gemensamma anläggningar,
icke borde vara underkastat behovsprövning.

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Anslag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 1 och II: 5 samt I: 73 och
II: 132, till Bidrag till anläggningar för
vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor;

II. att riksdagen måtte i anledning av
motionen II: 148 i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet under
punkten anfört.

Reservation hade anmälts av herr
Näsström, som likväl ej antytt sin åsikt.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att få beröra ett par detaljer i denna
punkt.

Det föreligger här en motion II: 148,
som berör de s. k. enskilda bidragen till
vatten och avlopp. Det har ute i länsbostadsnämnderna
varit ganska besvärligt
med de nuvarande anordningarna. Det
är på det sättet, att enstaka fastigheter
upp till ett antal av tjugo kan söka detta
s. k. enskilda bidrag. Det går då ut
efter behovsprövning. I en liten jordbruksby
kan ungefär hälften av befolkningen
få detta enskilda bidrag, under
det att den andra hälften inte får något.
Under sådana förhållanden blir det
svårt för grannarna att komma överens
om att utföra det ifrågavarande företaget.
Oftast är det så att det är de mer
välsituerade, som redan har det något så
när drägligt ställt på detta område, under
det att de ekonomiskt svaga i regel
har mycket bristfälliga anordningar för
vatten och avlopp.

Som jag nyss sade får bara ungefär
hälften av befolkningen bidrag när man
gör dessa gemensamma ansökningar,
och då blir det svårt att orka med att
få dessa arbeten utförda. När det gäller
större kommunala anläggningar däremot
har alla samma förmåner — det
sker alltså inte någon behovsprövning.
Det föreligger här alltså icke rättvisa
mellan dessa två olika kategorier, och
det är det som jag här velat påtala.

Nu säger avdelningen och utskottet,
att allmänna statsbidragsberedningen
skall titta på dessa saker. Jag skulle vilja
ha bekräftat, att det är på det sättet.
Är det inte så, att denna beredning sysslar
med statsbidrag till primärkommunerna,
medan den här frågan ju ligger
vid sidan av primärkommunernas egentliga
verksamhet? Jag vore mycket tacksam
om jag kunde få en upplysning på
den punkten.

Sedan är det en annan sak. Jag förstår
mycket väl, att avdelningen och utskottet
i nuvarande läge inte velat höja
anslagsbeloppen, och jag gör heller ingen
framställning härom. Men jag skulle i
detta sammanhang vilja fästa departementschefens
uppmärksamhet på en sak,
som jag vore tacksam om han ville tänka
på litet grand. Svårigheterna ligger
inte endast i de låga anslagen, utan
de ligger också däri att man genom vissa
bestämmelser fördyrar dessa anläggningar.

Det har uppstått en stor diskussion
angående föroreningen av våra vattendrag.
Vi svenskar har nog den benägenheten
att vi gärna pendlar från den ena
ytterligheten till den andra. Skulle det
bli mycket restriktiva bestämmelser på
det här området, bleve det så dyrt för
de mindre samhällena att anlägga avloppsledningar,
att de helt enkelt inte
orkade med den saken. Under sådana
förhållanden tror jag att vi är mer betjänta
av att ha en för all del god, men
inte så där förfärligt fulländad anläggning.
.lag tänker då närmast på avloppsbrunnar
och liknande.

Jag tror att det är nödvändigt för departementet
att följa utvecklingen i denna
fråga. Det är väl ändå inte meningen,
att man skall göra det omöjligt att
bygga sådana här anläggningar. Vidare
är det så att det varje år blir allt dyrare
att bygga anläggningar för vatten
och avlopp. När vi därför nu ger samma
bidrag som i fjol, så betyder det en
allvarlig minskning av möjligheterna
att åstadkomma vad vi skulle önska på
detta område.

Jag skulle vilja vädja till departementschefen
att titta litet närmare på

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp

dessa detaljer. Jag har inget särskilt yrkande.

Herr DANMANS (fp):

Herr talman! När man av olika skäl
tvingas att ute i kommunerna syssla med
frågor rörande anordningar för vatten
och avlopp, gör man rätt nedslående erfarenheter.
Jag anförde skäl för den
uppfattningen redan vid förra årets
riksdag, när denna punkt i sjätte huvudtiteln
föredrogs.

Jag finner nu, att utskottet ganska eftertryckligt
bekräftar, att mycket otillfredsställande
förhållanden råder på
detta område. Utskottet förklarar att nuvarande
bidragssystem är otillfredsställande
och påpekar den bristande överensstämmelsen
mellan anslagsbelopp och
medelsbehov enligt gällande bidragsregler.
Den långa väntetiden mellan meddelande
av påbörjandetillstånd och bidragsbeslut
medför, konstaterar utskottet,
stora olägenheter. Behovet av samordning
mellan den statliga bostadspolitiken
och statens finansiella medverkan
vid utförandet av vatten- och avloppsledningar
synes ej heller vederbörligen
beaktas. Kommunerna har, förklarar utskottet
också, säkerligen fått vidkännas
ekonomiska svårigheter särskilt på
grund av nu gällande kreditrestriktioner.

Såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
petitaskrivelse framgår har eftersläpningen
i fråga om bidrag till här
avsedda anläggningar ytterligare ökat,
fastslår utskottet. Trots detta förordar
utskottet ett fortsatt provisorium. Utskottet
grundar sitt ställningstagande på
i huvudsak två skäl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bär, förklarar utskottet,
inte den organisation, som fordras
för en snabbare utbyggnad av vattenoch
avloppsledningarna. Dessutom pågår
för närvarande vissa utredningar,
vilkas resultat först måste avvaktas innan
slutlig ståndpunkt kan tas i dessa
frågor.

Vad utskottet skriver i de sista raderna
i utlåtandet tolkar jag emellertid såsom
hoppingivande. Där står: »Samti -

digt vill utskottet emellertid understryka
angelägenheten av att ovan berörda frågor
snarast bringas till en definitiv lösning
och att i samband därmed anslagsanvisningen
bättre anpassas efter föreliggande
bidragsbehov.»

Jag vill, herr talman, kraftigt understryka
vad utskottet här säger. Det måste
här från statens sida göras en insats
av verklig betydelse och det snart, om
inte hela denna fråga om ordnandet av
vatten- och avloppsproblemen i landet
inte skall komma helt av sig.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Herr ANDERSSON, KARL, (s):

Herr talman! Det har under denna
punkt inte framställts något annat yrkande
än om bifall till utskottets hemställan.
Det gäller dock här en så stor
och allvarlig fråga, att det torde vara
nödvändigt att den något närmare belyses
här i kammaren.

Utskottet har verkligen varit mycket
tveksamt, hur man här skulle förfara.
Vi har haft å ena sidan Kungl. Maj:ts
förslag och å andra sidan motioner om
höjning av anslaget till den nivå som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskat,
alltså med 5 miljoner kronor. Valet har
för oss stått mellan en höjning av anslaget
redan innevarande år och den skrivning
som utskottet till slut stannat för.
Då utskottet nöjt sig med denna skrivning
har vi gjort det därför att visserligen
måste varje anslagshöjning för här
ifrågavarande ändamål vara befogad
och värdefull, men fem miljoner kronor
är ändå ett så litet belopp att det
inte ens tillnärmelsevis förslår för att
lösa detta stora problem. Utskottet har
därför föredragit att i år göra denna
skrivning och vill avvakta åtminstone
ytterligare ett år för att se om inte
Kungl. Maj :t för riksdagen kan framlägga
ett förslag som siktar till att verkligen
åstadkomma en lösning av vattenoch
avloppsfrågan.

Förra årets riksdag avslog enhälligt
en kungl. proposition i fråga om vatten
och avlopp. Jag skall inte nu närmare
ingå på den propositionens innehåll, ty

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Anslag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp

det känner kammarens ledamöter väl
till. Det då framlagda förslaget innebar
i varje fall ingen lösning av frågan utan
utgjorde endast ett försök att avbörda
utgifterna från staten på kommunerna.
Ett dylikt tillvägagångssätt ansåg sig
riksdagen icke kunna acceptera.

Med nuvarande bidragsbestämmelser
och anslagsbelopp har det uppstått en
balans, som vid budgetårets utgång, alltså
den 1 juli 1947, beräknas uppgå till
i runt tal 400 miljoner kronor. Om man
som medeltal räknar med att statens bidrag
enligt gällande bestämmelser utgör
33 procent, är statens andel i denna balans
— man kan säga statens skuld till
kommunerna —- 137 miljoner kronor.
Med den siffran för ögonen förstår man
kanske bättre hur litet det egentligen
hetyder, om vi här ökar anslaget med
5 miljoner kronor. Det skulle bara kunna
bli en hjälp för två ä tre kommuner
som står främst i kön, men alla de övriga
tvingas fortfarande gå ut på lånemarknaden
och försöka att där låna upp
pengar till höga räntor.

Enligt mitt sätt att se är förhållandena
på detta område helt enkelt ohållbara.
Departementet måste ta sig an denna
fråga på ett sätt som verkligen ger möjligheter
till en rimlig lösning. Denna
fråga har sedan länge betraktats som
synnerligen viktig och också som synnerligen
stor. Men under utvecklingens
gång, icke minst med hänsyn till den
ökade byggnadsverksamheten, har det
visat sig att denna fråga blivit av allt
större dimensioner och kan inte betraktas
och bedömas på samma sätt som tidigare.
Det är framför allt två förhållanden
som inträffat och gjort att frågan
får skärskådas i ny belysning.

Det första är att grundvattnet sjunker
och visar sig otillräckligt för samhällena
att bygga vattenverk på. Man måste
nu gå med långa ledningar till större
vattensamlingar för att få en vattentäkt
som blir till fyllest. Det medför stora
ökade kostnader och gör att vi får sammanlagda
kostnader av eu helt annan
storlek än vad som tidigare kalkylerats
med. Samhällen som byggt sina vattenverk
på grundvattnet ser nu grundvatt -

net sina och vattentillförseln upphöra.
Icke minst förra årets torrsommar visade
vilka risker samhällen löper genom
alt bygga på grundvattnet.

Det andra förhållandet, som kanske
har ännu större betydelse rent ekonomiskt,
är att våra vatten förorenas genom
avloppen. Det är en fråga som observerats
först på allra senaste tiden. Vi
har dock kommit dithän nu, att det gått
upp för människor litet varstans, att det
inte går att fortsätta att släppa ut avloppen
i insjöar, åar eller ens våra havsvikar
utan att avloppsvattnet dessförinnan
renats. Detta kommer också att medföra
mycket stora kostnader och ställa
stora krav både på kommunerna och givetvis
på statsmakterna.

Jag menar sålunda att departementet
verkligen måste ta upp den frågan
till allvarligt övervägande, om det inte
går att finna en lösning efter helt andra
linjer. Förra året hänvisade utskottet i
sitt yrkande, som enhälligt antogs, till
den pågående allmänna statsbidragsutredningen.
Denna utredning har nu
framlagt ett delbetänkande, men har ännu
inte hunnit avsluta sitt arbete i vad
det gäller anläggningsbidragen. Den
sysslar sålunda alltjämt med frågan om
bidrag till vatten och avlopp. Vi förväntar,
att Kungl. Maj:t så fort denna
utredning blir avslutad tar upp till prövning
vad utredningen kan ha kommit
till och att i departementet utarbetas ett
förslag, som kan föreläggas om möjligt
nästa års riksdag.

I belysning av detta läge har utskottet
i år ansett, att frågan om anslagsbeloppet
bör vara 25 eller 30 miljoner
kronor är underordnad i jämförelse med
angelägenheten av att den stora frågan
blir löst.

För att visa vilka belopp det här kan
röra sig om skall jag be att få nämna
ett exempel. I Göteborgs och Bohus län
har nyligen gjorts en inventering på detta
område. Den är tills vidare endast
preliminär; det iir endast en uppskattning.
Den ger ändå ett begrepp om storleken
av de kostnader, som vi får räkna
med på detta område. Inom länets landsbygd
— jag har alltså bortsett från Gö -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till statens bilinspektion

teborg och övriga städer inom länet —
föreligger ett omedelbart behov av vatten-
och avloppsledningar till belopp av
i runt tal 120 miljoner kronor. Detta gäller
alltså bara ett enda län och inte ens
ett bland de större. Det av mig nämnda
beloppet motsvarar alltså endast omkring
1/24 av landets behov. Då förstår
vi vilka belopp det rör sig om och vilka
summor som egentligen erfordras. Jag
tror att jag vågar påstå, utan att ha gjort
r.ågon närmare granskning av de sammanlagda
behoven, att redan med de nuvarande
bidragsbestämmelserna erfordras
en fördubbling av statsbidraget, om
vi inom överskådlig tid skall kunna lösa
våra vatten- och avloppsledningsproblem.

Med hänsyn till detta har vi i statsutskottet
stannat för den skrivning som
här föreslås och till vilken jag yrkar bifall.
Jag hoppas verkligen att vi snart
kan motse förslag, som kan på ett helt
annat sätt än nu ge oss möjligheter att
lösa denna viktiga fråga.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Häri instämde herr Anderberg (s).

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 22 och 23

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 24

Anslag till statens bilinspektion

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Statens bilinspektion: Utrustning
för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 25 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Huss (I: 71) och den andra
inom andra kammaren av herr Nelander
(II: 147), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till utrustning
för statens bilinspektion under budget -

året 1956/57 anvisa ett anslag av 75 000
kronor.

Utskottet hade vidare i anslutning
härtill upptagit till behandling en av
riksdagens år 1955 församlade revisorer
under § 15 i berättelsen upptagen fråga
om statens bilinspektion.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 71 och II: 147, till Statens
bilinspektion: Utrustning för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
25 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen
;

II. att riksdagen måtte, i anledning av
vad riksdagens år 1955 församlade revisorer
under § 15 i sin berättelse förordat,
i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet under punkten
anfört.

Enligt en vid punkten avgiven reservation
hade herrar Alfred Nilsson, Axel
Andersson, Sunne, Ståhl, Löfroth och
Nelander ansett, att utskottets yttrande
bort hava den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
under I hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionerna 1:71 och II:
147, till Statens bilinspektion: Utrustning
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
reservationsanslag av 75 000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Jag tror att jag utan att
få något bemötande vare sig från utskottets
talesman eller från statsrådsbänken
kan konstatera att statens bilinspektion
hör till de verkliga styvbarnen inom den
svenska förvaltningen. Hittills har inspektionen
inte på något ställe haft ordentliga
lokaler för att utföra undersökningar
inomhus, men förra året beviljade
riksdagen ett anslag till uppförande
av den första verkstadslokalen. För närvarande
måste man vid flertalet av de
32 stationer, som statens bilinspektion

Fredagen den 27 april 195C

Nr 16

har här i landet, fullgöra besiktningarna
utomhus i ur och skur med den bristande
effektivitet som givetvis följer med
ett sådant förfaringssätt.

Emellertid är det inte den saken som
det just nu är fråga om. Under denna
punkt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskat ett anslag på 50 000 kronor
för teknisk utrustning. Det gäller här
ett anslag som under de tre senaste åren
har utgått med 25 000 kronor om året,
alltså med sammanlagt 75 000 kronor.
För nästa budgetår hade, som jag nämnde,
ett något större belopp begärts, nämligen
50 000 kronor, ett belopp som jag
med flera motionärer har önskat höjt till
75 000 kronor till fortsatt anskaffning av
teknisk apparatur. Departementschefen
har emellertid icke ansett sig kunna gå
med på detta äskande, utan har stannat
för att låta anslaget kvarstå på samma
nivå som förut eller 25 000 kronor.

Men i år finns det en hake när det gäller
detta anslag. Det förhåller sig på det
sättet, att pengarna under nästa budgetår
inte får användas till den mera transportabla
tekniska apparaturen, som
man hittills har kunnat använda pengarna
till, utan meningen är att anslaget
nästa budgetår skall utnyttjas för att
skaffa viss verkstadsutrustning till den
verkstad som nu är under byggnad i
Stockholm. Detta leder alltså till att man
under nästa budgetår över huvud taget
inte kan köpa några ytterligare utrustningsdetaljer
för den flygande besiktning
som bilinspektionen verkställer
utomhus.

På den punkten har utskottet alldeles
uppenbart missförstått situationen, när
det som anledning till att tillbakavisa motionsyrkandet
hänvisar till att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen inte har kunnat
framlägga någon plan för anskaffning av
verkstadsteknisk utrustning. Det är ju
uppenbart att man inte kan framlägga
en plan för verkstadsteknisk utrustning,
när man ännu inte vet vilka lokaler man
får. För övrigt har ju det ifrågavarande
anslaget reserverats just för detta ändamål.
Men för den flygande besiktningen
återstår alltså inte ett rött öre, såsom
man brukar säga.

Anslag till statens bilinspektion

Detta är så mycket mera beklagligt
som utrustningen redan nu är ytterligt
minimal. Det finns endast tre, säger summa
tre, bullermätare inom hela statens
bilinspektion. Det finns ett 40-tal ljusmätare,
d. v. s. ungefär en på varje station,
men det finns inte en enda transportabel
bromsprovare, utan alla bestämningar
av bromseffekt måste grundas
på rent subjektiva bedömningar.

Här i riksdagen har bullerproblemet
flera gånger tidigare varit på tal. Senast
för ett par veckor sedan behandlades en
motion därom som hade hänvisats till
andra lagutskottet och som andra lagutskottet
under tillkännagivande av sin
allmänna förståelse hade avstyrkt med
hänsyn till att frågan om bullerbekämpandet
nu är föremål för utredning. Det
har under hand meddelats mig att denna
utredning nu är klar. Kungl. Maj:t kommer
alltså att ställas inför frågan om vilka
skärpta bestämmelser som skall utfärdas
för att få bukt på det alltmer tilltagande
bullret från motorfordon. Om
och när dessa bestämmelser utfärdas —
kanske redan innevarande år — har således
statens bilinspektion endast tre
bullermätare i hela landet för att göra de
mätningar som ankommer på den. Det
är klart att statspolisen och de kommunala
myndigheterna försöker att dra sitt
strå till stacken — det finns nu bullermätare
i några få svenska städer —- men
alldeles uppenbart är att vi över huvud
taget inte är rustade att bekämpa bullret
från motorfordon, när vi inte ens kan
bilda oss en objektiv uppfattning om hur
kraftigt detta buller är. Lika uppenbart
är att det inte kan väckas åtal mot motorförare,
när objektiva bevis inte kan presteras
på att det buller som åstadkommits,
varit starkare än som anses tillåtligt.

Med hänsyn till alla dessa synpunkter
finner jag det vara ytterst beklagligt att
departementschefen inte bar kunnat visa
sig något mera rundhänt vid begärandet
av anslag och åtminstone tillmötesgått
väg- och valtenbyggnadsstyrelsens äskande
av 50 000 kronor, så att ytterligare
ett antal transportabla instrument hade
kunnat inköpas under det kommande
budgetåret.

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Anslag till statens bilinspektion

Jag vågar vädja till kammarens ledamöter
att på den bär punkten vara solidariska
med reservanterna och biträda
den vid punkten fogade reservationen,
till vilken jag alltså yrkar bifall.

Herr ANDERSSON, KARL, (s):

Herr talman! Motionärerna har alldeles
rätt i att det beträffande bilinspektionen
råder ett mycket stort behov av
upprustning och kanske t. o. m. omorganisation
för att den skall kunna fylla
sina uppgifter i denna bilismens tidsålder.
Här har det tydligen skett en stor
försummelse. Man har helt enkelt inte
följt med tiden, man har levat kvar på
ett plan som för länge sedan är passerat.
Men när herr Huss säger att utskottet
har missförstått situationen, så torde
det inte vara hela sanningen. Jag tror
inte det är någon sanning alls. Det är
nämligen så, att utskottet samtidigt med
motionerna har haft till behandling
riksdagens revisorers berättelse, emedan
den berört samma sak. Revisorerna har
nämligen fäst uppmärksamheten på förevarande
förhållande. Jag tror inte jag
tar fel, om jag säger att det är revisorerna
som har föranlett motionen, och
jag kan tillägga att det är också revisorernas
utlåtande som har medfört att
utskottet inte nu kan biträda motionen.
Revisorerna har nämligen också pekat
på en hel del andra frågor som måste
lösas. Det hjälper inte bara med ett anslag.
Det räcker inte med att bilinspektionen
får 25 000 eller 50 000 kronor ytterligare,
utan det är också andra saker
som måste undersökas och klaras
upp. Man måste med andra ord veta vad
de skall använda pengarna till och hur
de använder pengarna, och revisorerna
påpekar, att det är här som det fordras
en översyn. Det är därför som utskottet
icke kunnat biträda motionerna men
med anledning av revisorernas berättelse
har föreslagit en skrivelse till Kungl.
Maj :t och ställt sig bakom revisorernas
yrkande.

Att vi har gått till väga på detta sätt,
har kanske också sin orsak i att väg -

och vattenbyggnadsstyrelsen, under vilket
verk bilinspektionen sorterar, i sitt
yttrande över revisorernas berättelse
själv har sagt, att man inte är färdig att
ange, hur man skall göra, och det ändrar
ju läget något litet i förhållande till
den tidpunkt, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärde anslagsökningen,
nämligen vid tiden för sina petita. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har nämligen
i sitt yttrande, som är avgivet sex
månader senare än petita, sagt att någon
plan för anskaffning av verkstadsteknisk
utrustning hittills icke kunnat
framläggas av styrelsen, enär man ännu
icke med bestämdhet vet, vilken utrustning
som är den lämpligaste. Erfarenheterna
från den under uppförande varande
försöksanläggningen i Stockholm
anses därför av styrelsen först böra avvaktas,
innan beslut i frågan fattas. Därmed
har styrelsen alltså sagt, att den
för sin del inte kan säga, hur ett eventuellt
höjt anslag skall kunna användas,
och när riksdagens revisorer har påpekat,
att man beträffande bilinspektionen
liksom även ledningen för inspektionen
ifrågasätter en omorganisation, då är det
nog anledning att följa revisorerna. I sådana
fall brukar ju riksdagen alltid gå
till väga på det sättet, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger till känna vad
revisorerna har sagt. Jag har i varje fall
från min riksdagstid inget minne av att
vi i anledning av revisorernas berättelse
i något fall har gått längre än att föreslå
en skrivelse till Kungl. Maj:t för
att revisorernas framställning skall prövas.
Detta är den starkaste åtgärd, som
riksdagen mig veterligt hittills har vidtagit
med anledning av en framställning
från riksdagens revisorer. Det är detta
utskottet föreslagit.

Detta är alltså förklaringen till utskottets
ståndpunkt och inte någon missuppfattning.
Utskottet har väl uppfattat vad
motionärerna har önskat, men det har
också uppfattat vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har sagt och vad revisorerna
har hemställt. Jag ber alltså,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. postverkets ersättning för befordran av tjänsteförsändelser

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Jag vill bara till komplettering
av mitt uttalande i fråga om
utskottets skrivning säga, att jag fortfarande
har litet svårt att förstå, varför
en oklarhet rörande den Verkstadstekniska,
d. v. s. den stationära utrustningen
skall behöva hindra inköp av
instrument för den flygande besiktningen.
Det är två helt olika saker. Det finns
väl ingen anledning att helt och hållet
strypa inköpen av de under alla förhållanden
nödvändiga transportabla instrumenten
därför att man inte riktigt vet,
hur man skall förfara vid inköp av de
större apparaterna inomhus.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera av de båda
momenten av utskottets i den nu förevarande
punkten gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om mom. I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid förevarande punkt avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Huss begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr C punkten
24 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en bör 8

Första kammarens protokoll 1956. Nr 16

jan omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.
,

Då emellertid herr Huss begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 92;

Nej — 24.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På sedermera gjord proposition bifölls
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkterna 25—62

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 63

Ang. postverkets ersättning för befordran
av tjänsteförsändelser

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Ersättning till postverket för befordran
av tjänsteförsändelser för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 31 200 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Weiland m. fl. (I:
32), och den andra inom andra kammaren
av herr Nyberg m. fl. (11:43),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att tjänstebrevsrätten skulle borttagas
från och med den 1 juli 1957.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte till Ersättning
till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 31 200 000 kronor; II.

att motionerna I: 32 och II: 43 icke
måtte bifallas av riksdagen.

Herr PERSSON, JOHAN, (fp):

Herr talman! I samband med behandlingen
av punkt 63 i statsutskottets ut -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. postverkets ersättning för befordran
låtande nr 6 har utskottet haft till behandling
två likalydande motioner, nämligen
nr 32 i första kammaren och nr 43
i andra kammaren, i vilka föreslås att
riksdagen måtte besluta, att tjänstebrevsrätten
skall avskaffas från och med den
1 juli 1957. Jag har jämte några andra
ledamöter skrivit under nämnda motion
i första kammaren, och vi är av den
uppfattningen, att vad som anföres i motionen
borde ge anledning till att riksdagen
tar under omprövning frågan om avskaffande
av tjänstebrevssystemet. Motiveringen
är närmast den, att tjänstebrevsrätten
ofta användes på ett sätt som
från början inte var avsett.

Tjänstebrevsrätten i vårt land infördes
år 1873. Den ersatte då den förut existerande
fribrevsrätten. För befordran av
fribreven, som förekom i synnerligen
begränsad omfattning, hade postverket
ej erhållit något egentligt vederlag. För
befordran av tjänstebreven skulle däremot
postverket erhålla full ersättning.
För detta ändamål tillhandahölls då särskilda
tjänstefrimärken. Ett antal myndigheter,
bl. a. telegrafverket, tullverket
och statens järnvägar, erlade då postavgifterna
av egna medel, under det att för
andra verk utgick ersättning från statskontoret
genom anslag å riksstaten. Genom
en undersökning åren 1910—1918
ansåg man sig kunna fastställa, att avgifterna
för tjänstebrevsposten stod i ett
konstant förhållande till postverkets
hela frankoteckensförsäljning. Med hänsyn
härtill fastställdes i en tjänstebrevsförordning
1920 den ännu gällande principen
att gottgörelsen till postverket för
befordran av tjänstebrevsförsändelserna
skulle utgöra en viss procent av postverkets
hela inkomst av frankoteckensförsäljningen.
I denna förordning föreskrevs,
att generalpoststyrelsen från
statskontoret skulle rekvirera de belopp,
som erfordrades för täckande av portokostnaderna
utom beträffande statens affärsdrivande
verk, i vilket fall ersättningen
skulle inbetalas av vederbörande
verk. Härvid fastställdes ett gemensamt
procenttal för tjänsteposten från samtliga
de myndigheter, vilkas postavgifter
bestreds av statskontoret, och ett pro -

av tjänsteförsändelser

centtal för var och en av de myndigheter
som hade att själva erlägga avgifterna.
Det visade sig dock snart, att tjänstebrevsrätten
kom att utnyttjas på ett sätt
och i en omfattning som före 1920 års
omläggning icke förutsatts.

Redan år 1945 uppkom inom kommunikationsdepartementet
fråga om tjänstebrevsrättens
avskaffande, vilket dock
inte ledde till något resultat.

Nu kanske det frågas: Är detta då en
angelägenhet av sådan betydelse, att förslaget
bör upptagas till prövning av riksdagen?
På den frågan vill jag för min
del svara ett obetingat ja. Frågan har
för övrigt bringats inför offentligheten
även av 1953 års statsrevisorer. Efter att
ha redovisat ett stort antal fall av missbruk
av tjänstebrevsrätten från icke statliga
institutioners sida framhåller statsrevisorerna,
att även om för de statliga
tjänstebrevsberättigades del uppseendeväckande
fall av missbruk mera sällan
uppmärksammats, lämnar även dessas
rätt att nyttja sin tjänstebrevsrätt en del
övrigt att önska. Den omständigheten,
att utgifterna för postportot icke belastar
myndigheternas egna omkostnadsanslag,
är nog ägnat att medverka till att postverket
utnyttjas i större utsträckning än
om postavgiften erlagts i vanlig ordning.
Därpå kan nog, herr talman, lämnas åtskilliga
exempel.

För att undvika missbruk på området
vore det mest radikalt att följa Danmarks
exempel. Där hade man före år 1924 i
stort sätt samma system med tjänstefrimärken
som vi hade före år 1920. På
framställning av danska poststyrelsen indrogs
tjänstefrimärkena år 1924, och
några särskilda föreskrifter för tjänsteförsändelserna
existerar ej längre, utan
de statliga institutionerna har att gälda
sitt postporto som alla andra korrespondenter
i Danmark.

Om vi nu skulle gå in för tjänstebrevsrättens
avskaffande, ger vi oss inte ut
på några oprövade vägar. Det blir ett
system, som nu i över trettio år med
gott resultat prövats av våra grannar
danskarna.

Nu har statsutskottet föreslagit att
ifrågavarande motioner icke må bifallas

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

av riksdagen, med motivering att utredning
rörande det nuvarande tjänstebrevssystemet
alltjämt pågår. Utskottet förutsätter
att nämnda utredning bedrives på
sådant sätt, att resultatet av densamma
kan redovisas för nästa års riksdag.

Då vi får hoppas att denna utredning
beträffande tjänstebrevsrätten snart blir
slutförd, skall jag, herr talman, inte yrka
bifall till ifrågavarande motion, men jag
vill uttala den förhoppningen att de synpunkter,
motionärerna anfört, blir beaktade
i det förslag, som utredningen kommer
att framlägga.

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! Då den föregående talaren
inte ställde något yrkande, kan jag
inskränka mig till att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
den nu föredragna punkten hemställt.

Punkterna 64—67

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

87, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 23, i anledning av väckta
motioner om ändring i förordningen om
automobilskatt m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 318
av herrar Mannerskantz och Svärd samt
II: 231 av herr von Seth m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte antaga i
motionerna infört förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt; 2)

de likalydande motionerna I: 319
av herr Ragnar Bergh samt II: 232 av
herrar Munktell och Agerberg;

3) de likalydande motionerna 1:320
av herrar Spetz och Axel Andersson
samt II: 251 av herr Kristensson i Osby
m. fl.;

4) motionen II: 250 av herr Löfgren;
samt

5) motionen 11:577 av fru Sandström
och herr Nyberg.

I motionerna 1:318 och 11:231 samt
1:320 och 11:251 hade framställts yrkande
av innebörd att fordonsskattens
skattesatser för lastbilar, bussar och
släpvagnar skulle från och med den 1
januari 1957 sänkas till överensstämmelse
med de skattesatser, som gällde närmast
före den vid 1954 års riksdag beslutade
höjningen av fordonsskatten.

I motionen 11:577 hade, såvitt avsåg
fordonsskattens tilläggsbelopp för bussar,
framställts yrkande om skattesänkning
av samma innebörd som i de nyssnämnda
motionerna, att tillämpas från
och med den 1 juli 1956, varjämte hemställts
om sänkning av brännoljeskatten
med fem öre från och med sistnämnda
dag.

I motionerna 1:319 och 11:232 hade
yrkats nedsättning av skatten för tyngre
bärgningsbilar till hälften av den
skatt, som eljest skulle belöpa på avsedda
fordon.

Slutligen hade i motionen II: 250
hemställts om riksdagsskrivelse med begäran
om utredning i syfte att ernå lägre
fordonsskatt för personbilar av mindre
utrymmeskrävande slag.

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,

1) att de likalydande motionerna I:

318 av herrar Mannerskantz och Svärd
samt II: 231 av herr von Seth m. fl., de
likalydande motionerna I: 320 av herrar
Spetz och Axel Andersson samt 11:251
av herr Kristensson i Osby m. fl. ävensom
motionen 11:577 av fru Sandström
och herr Nyberg, såvitt motionen avsåge
fordonsskatten för bussar, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen 11:577 av fru Sandström
och herr Nyberg, i vad den ej behandlats
under punkten 1, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att de likalydande motionerna I:

319 av herr Ragnar Bergh samt II: 232
av herrar Munktell och Agerberg icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

4) att motionen 11:250 av herr Löfgren
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist,
Velander, Nilsson i Svalöv, Christenson
i Malmö och Anderson i Sundsvall, vilka
under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 318 av herrar
Mannerskantz och Svärd samt II: 231 av
herr von Seth m. fl., de likalydande motionerna
I: 320 av herrar Spetz och Axel
Andersson samt II: 251 av herr Kristensson
i Osby m. fl. ävensom motionen II:
577 av fru Sandström och herr Nyberg,
såvitt motionen avsåge fordonsskatten
för bussar, ansett, att utskottet bort under
punkten 1 hemställa, att riksdagen
måtte — med bifall till nämnda motioner,
motionen 11:577 dock endast i vad
densamma avsåge fordonsskatten för
bussar — antaga i reservationen infört
förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt.

Herr VELÄNDER (h):

Herr talman! Spörsmål av den natur,
som möter oss i det föreliggande utskottbetänkandet,
har sysselsatt oss vid

upprepade tillfällen under de senaste
åren, sålunda även vid riksdagarna 1954
och 1955. Vi behöver i sådana sammanhang
icke tala om den enes eller den
andres större eller mindre intresse inför
nödvändigheten av att i snabbaste
möjliga tempo sätta vårt vägnät i ett
fullt tidsenligt och trafikdugligt skick.
Alla är eniga därom och att härför erforderliga
medel måste ställas till förfogande.

Särbeskattningen av motorismen, avseende
täckning av de kostnader, som den
förorsakar vägväsendet, har emellertid
varit föremål för ständiga kastningar
samt medfört, att det ena provisoriet i
utomordentligt snabb takt avlöst det
andra. Vad som i sådant hänseende nu
gäller är icke heller någonting annat
än ett provisorium, låt vara med en
tänkt varaktighet av icke mindre än fem
år. Beslutet därom fattades, såsom vi
erinrar oss, efter livliga debatter vid
1954 års riksdag. Det var en konsekvens
av det totala haveri, som drabbade en
då föreliggande, med stora förväntningar
motsedd utredning om automobilbeskattningen
och därmed sammanhängande
spörsmål.

Beslutet innebar beträffande fordonsbeskattningen
en höjning dels av grundbeloppet
för personbilar, lastbilar och
bussar med 10 kronor till 110 kronor,
dels av tilläggsavgifterna för lastbilar
och bussar med efter tjänstevikten stigande
belopp, dels ock av fordonsskatten
för tyngre släpvagnar. Med 1954 års
beslut togs närmast sikte på täckningen
av utgifterna för vägväsendet under budgetåret
1954/55 men därjämte även på
täckningen av vägväsendets kostnader
enligt upprättad investeringsplan, avseende
5-årsperioden 1955—1959 och beräknad
draga en kostnad av totalt cirka
4,3 miljarder kronor.

Från höger- och folkpartihåll hävdades,
att den av regeringspartierna genomdrivna
höjningen av fordonsskatterna
icke erfordrades för vinnande av
täckning av medelsåtgången för femårsplanens
genomförande. Utvecklingen
hitintills med avseende å motorfordonsbeståndets
utveckling samt väginveste -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

ringarnas omfattning etc. har icke jävat
riktigheten av denna oppositionspartiernas
inställning. På alla håll nödgas
man erkänna, att utvecklingen i fråga
om avkastningen av motorfordonsskatterna
till följd av fordonsparkens snabba
tillväxt varit gynnsammare än tidigare
räknats med samt att detta förhållande i
förening med en av konjunkturmässiga
skäl betingad återhållsamhet beträffande
investeringsvolymen för vägväsendet kommer
att medföra ett i motsvarande mån
ökat överskott av automobilskattemedel.
Bilskatterna kommer följaktligen att ge
en större avkastning än som beräknats,
och väginvesteringarna i förhållande till
den uppgjorda investeringsplanen kommer
att bli mindre än som beräknats.
Resultatet härav blir, att bilismen avkräves
stora belopp som för resp. år
inte användes för de avsedda ändamålen.
Automobilskattemedelsfonden kommer
alltså att uppvisa växande överskott,
och icke förbrukade anslag kommer
att lagras. Konsekvensen härav kan
inte gärna bli någon annan än en sänkning
av skattepålagorna för bilismen.

Reservanterna ansluter sig, enligt den
till utskottets betänkande fogade reservationen,
till den motionsledes framförda
uppfattningen, att denna sänkning i
nuvarande läge bör genomföras på det
sättet, att fordonsskatterna bättre anpassas
till det faktiska behovet av bilskattemedel
och att de då bör nedbringas
till belopp, motsvarande vad som gällde
före fattandet av 1954 års beslut.
Att just fordonsskatterna bör sänkas, är
desto mer påkallat som 1954 års beslut
innefattade en väsentlig skatteskärpning
särskilt av den tyngre trafiken, innebärande
tillika en betydande omfördelning
av skatteplikten olika fordonskategorier
emellan —• en omfördelning som föga
harmonierar med beslutets karaktär av
provisorium. Fordonsskatten för bussar
och lastbilar höjdes sålunda genomsnittligt
med cirka 17 procent för att i särskilda
fall beträffande de tyngre fordonen
uppgå till inemot 40 procent. Om
vidare beaktas, att skatten på motorbrännolja
höjdes med 9 öre från förutvarande
23 öre, förstår man utan vidare

konsekvenserna i kostnadshänseende för
dessa tyngre fordon. Man förstår det
desto bättre, om man betänker att kanske
80 procent eller mera av den tunga
motortrafikens transportarbete utföres
av dieseloljedrivna fordon. Och här
framträder alldeles särskilt den bristande
hänsynen till dem, som främst är beroende
av denna trafik, till dem alltså
som i sina ansträngningar att hävda sig
i sin näringsverksamhet och i andra
sammanhang har att övervinna den för
dem oftast påtagliga bristen på andra
kommunikationsmedel, den glesa bebyggelsen,
de stora avstånden och andra
därmed jämförliga handikap.

För min del har jag städse beklagat,
att skattebelastningen å den tunga trafiken
liksom ock regleringen av bilismens
beskattning i övrigt kunde 1954
genomdrivas utan varje som helst utredning
rörande de näringspolitiska och
de samhällsekonomiska verkningarna
därav. I avsaknad av sådan utredning
måste särbeskattningen av motortrafiken
i dagens läge framstå såsom helt
godtycklig.

Såsom ett alldeles särskilt skäl för
sänkning av fordonsskatten, på sätt i
reservationen avses, kan hänvisas till det
läge, som ur trafikekonomiska synpunkter
uppkommit för speciellt den tunga
motorfordonstrafiken. Det gäller då
minskningen av trafikintäkterna sammanhängande
med en stark nedgång av
trafikunderlaget, samtidigt som betydande
kostnadsstegringar inträtt. På denna
synpunkt finner jag dock icke nödigt
att i sammanhanget närmare ingå.

Måhända kan det vara lämpligt att som
objektiv upplysning i detta hänseende
hänvisa till allmänna beredningsutskottets
för något över en månad sedan avgivna
utlåtande nr 20, där det i inledningen
till utskottets yttrande över vissa
i utlåtandet redovisade motioner heter:
»I den allmänna debatten om flykten
från landsbygden framhålles ofta och
med rätta den stora betydelse goda kommunikationer
har för motverkande av
avflyttningen från glesbygderna. Vad i
motionerna och yttrandena över desamma
anförts ävensom av utskottet kända

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

förhållanden i övrigt tyder på att busslinjetrafiken
nu mångenstädes har att
kämpa med stora svårigheter, vilka i
vissa fall t. o. m. utgör ett hot mot dess
existens. Vad ett nedläggande av busstrafiken
betyder, i synnerhet för orter,
som icke har tillgång till andra allmänna
trafikmedel, torde icke här närmare behöva
utvecklas. Det synes vidare kunna konstateras,
att den busstrafikapparat som
nu betjänar här ifrågavarande bygder i
många fall icke under rådande förhållanden
har möjlighet att bedriva en trafik,
som fyller rimliga krav på god kommunikationsstandard.
Det bekymmersamma
läget påkallar enligt utskottets
mening att stor uppmärksamhet ägnas
de i motionerna upptagna frågorna.»

Då enligt uppgifter, som redovisas i
utskottsbetänkandet, ett bifall till reservationen
skulle komma att medföra ett
inkomstbortfall av cirka 25 miljoner kronor,
vill jag till sist nämna att, såvitt
av mig kunnat utrönas, inkomstbortfallet
synes röra sig om ett icke oväsentligt
lägre belopp eller cirka 20 miljoner kronor,
uppdelade med 16 miljoner kronor
på lastbilar, 2,5 miljoner kronor
på bussarna och en halv miljon kronor
på släpvagnar.

I anslutning till det anförda hemställer
jag, herr talman, om bifall till
reservationen.

Herr SÖDERQUIST (fp):

Herr talman! Folkpartiets uppfattning
i den fråga, som vi här nu behandlar,
är så känd av kammarens ledamöter, att
jag inte, då jag nu ämnar yrka bifall till
den vid utskottsbetänkandet fogade reservationen,
behöver bli mångordig.

Herr Velander har redogjort för innebörden
av den reservation, som bl. a.
han och jag har undertecknat, och kommenterat
densamma. Jag kan hänvisa till
herr Velanders yttrande, i vilket jag instämmer.

Låt mig emellertid, herr talman, även
för mm del få understryka att den höjning
av motorfordonsbeskattningen, som
ägde rum 1954, medfört en kraftig ökning
av skattebelastningen på den tyng -

re trafiken, d. v. s. den alldeles särskilt
nyttobetonade gods- och personbefordrande
trafiken med lastbilar och
bussar. Följden härav har blivit —• det
torde också vara känt — att denna trafik
bl. a. på grund härav — även annat
kan ha medverkat — arbetar under påtagliga
svårigheter, större eller mindre
på olika håll i landet. Man kan förstå det
missnöje, som förefinnes på grund av
redan inträffade taxehöjningar, och man
förstår oron för befarade inskränkningar
i trafiken. Och man gör detta så mycket
lättare, som risken härför — såsom
herr Velander redan framhållit —
är störst, där trafikmedlen är minst talrika,
d. v. s. i glesbygderna.

Det är mycket önskvärt, att en kostnadsminskning
kommer till stånd, som
kan göra det möjligt för här ifrågavarande
trafikföretag att fortsätta sin verksamhet
i oförminskad omfattning. En
utväg anser vi reservanter en skatteminskning
vara. Och att en sådan är
möjlig, utan att syftet med automobilskatterna
eller den år 1954 beslutade
höjningen härav äventyras, torde väl
knappast någon kunna bestrida.

Jag ber därför, herr talman, då även
jag vill fatta mig så kort som möjligt
i dag, att få yrka bifall till reservationen.

Herr ERIKSSON (s):

Herr talman! Enär de båda företrädarna
för reservanterna, herrar Velander
och Söderquist, inskränkt sig till att hänvisa
till vad motionärerna och reservanterna
redan framhållit, kan jag också inskränka
mig till att i några korta ordalag
hänvisa till vad utskottsmajoriteten
har ansett som huvudskäl för sitt avslagsyrkande
beträffande föreliggande motioner.

Det framgick nog av herrar Velanders
och Söderquists anförande, att det främsta
skälet för en sänkning av skatten på
trafikbilismen skulle vara betingat av
kostnadsbelastningen just på fordonsområdet.
Jag har ingen egen erfarenhet av
hur det härmed kan förhålla sig, men såvitt
jag själv kan se, skulle det vara

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Ang. ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

ganska egendomligt, om det bara är skatten
som konstituerar det höga kostnadsläget
för just trafikbilismen. Jag kan
lätt föreställa mig, att det inom detta
område finns andra betydande kostnadsposter,
som påverkar kostnadsläget.

Därför förefaller det mig, som om bevillningsutskottet
inte utan att åtminstone
en utredning föreligger skall kunna
göra de avvägningar och bedömningar
som motionärerna här särskilt är inne
på. Nu är det ju, herr Velander, så vist
ordnat även i det här fallet att det sitter
en utredning, nämligen 1953 års trafikutredning,
som just har fått till uppgift
att på fordonsskatten anlägga trafikpolitiska
och näringspolitiska synpunkter.
Man bör nog vänta tills den utredningen
är färdig. Jag tror i varje fall inte att bevillningsutskottet
och inte heller motionärerna
är tillräckligt utrustade för att
så där klart och entydigt kunna säga att
en sänkning av fordonsskatten skulle vara
räddningen för trafikbilismen.

Herr Velander erinrade om det betydande
överskott, såsom hans ord föll,
som finns i bilskattemedelsfonden, och
lian menade att där skulle finnas utrymmet
för de sänkningar som motionärerna
föreslår. Han hänvisade också till att utskottsmajoriteten
hade påpekat att förhållandena
var sådana. Men herr Velander
glömde framhålla vad som står i
omedelbart sammanhang därmed, nämligen
att utskottsmajoriteten bär pekar
på att i årets statsverksproposition har
föredragande statsrådet uttalat att den
snabba utvecklingen av motorfordonstrafiken
har skapat behov av en upprustning
av det allmänna vägnätet, vilken väsentligen
överstiger vad som tidigare har
upptagits i vägbyggandets femårsplan.
Därför har man förutsatt att här skall en
översyn ske, en omprövning av programmet,
och ett beslut om ändring skall då
anstå i avvaktan på slutförandet av utredningen
om långtidsplaneringen för
en kommande femårsperiod.

Herr talmän! Eftersom utskottet anser
att de skäl, på vilka motionärerna bär
stöder sitt yrkande om en sänkning av
skatten på den tyngre trafiken, närmast
hänför sig till det trafikpolitiska oeli nä -

ringspolitiska området, och eftersom en
utredning pågår om dessa ting, har utskottet
inte sett någon anledning föreligga
att nu inbjuda riksdagen till slutligt
ställningstagande till skatterna utan hänvisar
till utredningen.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr VELANDER (h):

Jag har inte i mitt anförande påstått,
att det är den för höga automobilbeskattningen,
som konstituerar det gällande
höga kostnadsläget, men denna beskattning
bidrar till att höja kostnaderna, och
ur den synpunkten är det motiverat att
sänka automobilbeskattningen. Huvudskälet
därvidlag är dock, att bilismen är
överbelastad i beskattningshänseende.
Detta är enligt reservanternas mening
det primära skälet för ett bifall till reservationen.
Vad skatten kan betyda i
detta sammanhang illustreras i viss mån
av att skattebortfallet genom ett bifall
till reservationen skulle röra sig om
cirka 20 miljoner kronor.

Herr SÖDERQUIST (fp):

Herr talman! Jag sade i mitt anförande
uttryckligen, att även annat än skattehöjningen
kunde ha bidragit till den
höga kostnadsnivån för den biltrafik,
som det här gäller. Jag sade vidare, att
en väg mot ett bättre sakernas tillstånd
skulle kunna vara skattesänkningens.
Därför yrkade jag bifall till reservationen,
som jag fann högeligen motiverad.

Herr ERIKSSON (s):

Herr talman! Den som läser motionerna
får ju ett mycket bestämt intryck av
att man tillmäter just skatten den väsentliga
betydelsen vid uppkomsten av
det orimliga kostnadsläget, som man säger,
för just trafikbilismen. Jag har fattat
detta på det sättet, att räddningen ur
dilemmat skulle vara en sänkning av fordonsskatten.
Jag tror inte att så iir fallet.
Nu har herr Velander modifierat detta
genom att säga, att bilbeskattningen bi -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

drar till att höja kostnaderna, och det
kan jag instämma i. Men, herr Velander,
utskottsmajoriteten är inte beredd att
utan några som helst utredningar på
denna punkt intaga en definitiv ståndpunkt.
Herr Velander erinrade nämligen
själv om att 1954 års beslut angående
fordonsskatterna icke innebar ett
definitivt ståndpunktstagande från riksdagens
sida. Man avsåg att vänta därmed,
tills utredningar föreligger som
kan inbjuda riksdagen till ett definitivt
och —- som vi får hoppas, herr Velander
— riktigt avvägt skattebeslut.

Herr VELANDER (h):

Herr Eriksson kan näppeligen tro på
sig själv, när han säger, att det enligt
motionärernas och reservanternas uppfattning
är det höga kostnadsläget, som
föranlett yrkandet om sänkning av fordonsskatterna.
Herr Eriksson är ju medveten
om att den linje, som här fullföljes,
är samma linje som vi på höger- och
folkpartihåll företrädde redan 1954 och
som vi också företrädde under fjolåret.
I år föreligger dock den skillnaden, att
vi inte nu velat aktualisera någon diskussion
angående sänkningen av brännoljeskatterna.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av de därunder förekomna
yrkandena propositioner komme att
framställas särskilt beträffande varje
punkt av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Velander begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter gi -

ven varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 23
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Velander begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 80;

Nej — 31.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Härefter bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna 2—4
hemställt.

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 35, i anledning av väckta
motioner om vissa ändringar beträffande
garantibeskattningen m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av utskottet
till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:292
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av herr
Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte för sin del antaga
i motionerna infört förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

II) de likalydande motionerna I: 303
av herr Spetz samt 11:234 av herrar Sjölin
och Kristensson i Osby, vari hemställts,

1. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära en förnyad undersökning
av den effektiva fastighetsskattens
storlek och betydelse samt en plan
för dess avveckling, samt

2. att riksdagen måtte i avvaktan härpå
som en provisorisk åtgärd besluta,
att 47 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370) samt anvisningarna
till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen
skulle erhålla den ändrade lydelse,
som i motionerna angivits.

I de förevarande motionerna hade
framställts yrkanden avseende i huvudsak
två områden av inkomstskattelagstiftningen,
nämligen dels garantibeskattningen
och dels schablontaxeringen av
inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter,
av fastigheter tillhörande bostadsföreningar
eller bostadsaktiebolag samt av
fastigheter tillhöriga s. k. allmännyttiga
bostadsföretag. I fråga om schablontaxeringen
hade i de likalydande motionerna
I: 292 och II: 240 yrkats, att denna
metod för taxering av fastighetsinkomst
skulle upphävas och att en återgång
till tidigare för inkomstberäkningen gällande
bestämmelser skulle ske. Angående
garantibeskattningen hade i de likalydande
motionerna 1:303 och 11:234
yrkats, att ett belopp av 20 000 kronor
av fastighets taxeringsvärde skulle undantagas
vid beräkning av garantibeloppet
samt i de likalydande motionerna
1:292 och 11:240 att procenttalet för
beräkning av garantibelopp för fastighet
skulle sänkas från nu gällande fyra till
tre. I sistnämnda motioner hade härjämte
yrkats viss justering av bestämmelserna
i 58 § kommunalskattelagen
rörande fördelning mellan olika kommuner
av inkomst av rörelse, som bcdreves
från fast driftställe i mer än en kommun.
Slutligen hade i motionerna I: 303
och 11:234 yrkats skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om en förnyad undersökning
av den effektiva fastighetsskat -

tens storlek och betydelse samt en plan
för dess avveckling.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på åberopade grunder hemställt,

1) att de likalydande motionerna I: 292
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 240 av
herr Hjalmarson m. fl. med förslag till
lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I:
303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar
Sjölin och Kristensson i Osby angående
avveckling av fastighetsskatten m. m., i
vad motionerna avsåge ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

3) att de likalydande motionerna I:
303 av herr Spetz samt 11:234 av herrar
Sjölin och Kristensson i Osby, i vad
motionerna ej behandlats under punkten
2, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade anförts

I) av herrar Velander och Edström,
vilka ansett, att utskottet bort under
punkten 1 hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till de likalydande motionerna
I: 292 av herr Ewerlöf m. fl. och
II: 240 av herr Hjalmarson m. fl., för sin
del antaga i nämnda motioner intaget
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370) med tillägg av vissa i reservationen
införda ikraftträdandebestämmelser;

II) av herrar Kristensson i Osby,
Spel:, Söderquist, Sjölin och Anderson
i Sundsvall, vilka ansett, att utskottet
bort under punkten 2 hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 303 av herr Spetz samt
II: 234 av herrar Sjölin och Kristensson
i Osby, i vad motionerna avsåge ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), för sin del antaga
i denna reservation infört förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

III) av herrar Kristensson i Osbv,
Spetz, Söderquist, Velander, Sjölin, Edström
och Anderson i Sundsvall, vilka
ansett, att utskottet bort under punkten
3 hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till de likalydande motionerna I:
303 av herr Spetz samt II: 234 av herrar
Sjölin och Kristensson i Osby, i vad motionerna
ej behandlats under punkten
2, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förnyad undersökning av den effektiva
fastighetsskattens storlek och betydelse
samt en plan för dess avveckling.

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Det spörsmål, som här
möter oss, har ju inte något av nyhetens
behag över sig. Ändock kan man knappast
förvänta annat än att det även i
fortsättningen kommer att pocka på
uppmärksamhet från riksdagens sida.
Skälen för och emot de på nytt motionsledes
framförda yrkandena är förmodligen
kända av oss alla. Något upprepande
därav behöver således inte ifrågakomma.
En del reflexioner måste dock
i sammanhanget vara på sin plats.

Beträffande garantibeskattningen av
fastighet har riksdagen enhälligt givit
uttryck åt den meningen, att den bör
avvecklas. Att detta, sedan principbeslut
därom en gång fattats, bör ske ulan onödigt
dröjsmål ligger väl i sakens natur.
Olika skäl understryker också angelägenheten
av att så sker snarast möjligt.
I tidigare sammanhang har jag i sådant
hänseende erinrat om den vid 1952 års
riksdag genomförda höjningen av ortsavdragen,
som medförde en ingalunda
oväsentlig övervältring av skattebördan
inom kommunerna på i första rummet
fastighetsägarna, samt att garantiskattens
eliminerande utgjorde förutsättningen
för att den provisoriska skadeersättningen
till kommunerna i anledning av
ortsavdragsreformen — uppgående till i
runt tal 47 miljoner kronor — skall kunna
upptas till förnyade överväganden,
måhända såsom ett led eller en del i
den allmänna skatteutjämningen.

Att garantiskattens förhandenvaro begränsar
handlingsfriheten inför olika
uppslag, ledande till bl. a. förenklingar

på beskattningens område, har icke heller
undgått vår uppmärksamhet.

Nu är alla partier eniga om att söka
åvägabringa en större höjning av de
kommunala ortsavdragen, sannolikt så
att de till beloppet sammanfaller med
de statliga ortsavdragen. Det är åtminstone
för mig svårt att inse, hur en sådan
höjning skall kunna genomföras
med garantiskattens bibehållande. Uppenbart
är nämligen, att någon ny eller
fortsatt övervältring av skattebördan på
fastigheterna icke får ifrågakomma.

Slutligen står vi inför en ny fastighetstaxering.
Utfallet därav skall här icke
förutspås. I propositionen därom
skymtar emellertid beträffande skogsmark
och växande skog en höjning av
taxeringsvärdena med i genomsnitt 70
å 80 procent. Det betyder väl, att i de
konkreta fallen höjningen kan stanna
vid ett lägre procenttal för att i andra
fall nå långt, måhända mycket långt
därutöver. Det är icke så lätt att förstå,
hur konsekvenserna av ett sådant taxeringsresultat
skall kunna försvaras med
garantiskatten såsom bakgrund.

Utskottets uttalanden på den förevarande
punkten framstår icke såsom entydiga.
Utskottet anför sålunda: »I avvaktan
på fastighetsskattens definitiva
avskaffande, för vilket såväl riksdagen
som Kungl. Maj:t år 1953 uttalat sig, har
endast den lindring i denna beskattning
ansetts böra genomföras som hänsynen
till kommunernas finanser tillåtit. Riksdagen
har med denna utgångspunkt icke
funnit sig kunna genomföra en sänkning
av repartitionstalet med mer än en
enhet till fyra. Det skattebortfall som
förmodats bli följden härav bär antagits
kunna bäras av kommunerna med
hänsyn till att en höjning av taxeringsvärdena
skett vid 1952 års allmänna fastighetstaxering.
»

Menar utskottet med detta, att garantiskatten
skall betraktas såsom något
slags budgetregulator i kommunalt hänseende
och att detta var riksdagens avsikt
vid fattandet av principbeslutet om
dess definitiva avskaffande?

Menar utskottet vidare, att skattebortfallet
på grund av den omedelbara sänk -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

ningen av repartitionstalet med en enhet
till fyra av riksdagen ansetts eller
antagits kunna bäras av kommunerna
just »med hänsyn till att en höjning av
taxeringsvärdena skett vid 1952 års allmänna
fastighetstaxering?»

Resonemanget är överraskande, och
dess konsekvens, sänkning av repartitionstalet
endast i den mån skattebortfallet
på grund därav kompenseras av
en höjning av taxeringsvärdena, är i än
högre grad överraskande. Jag avaktar
med intresse ett klarläggande svar på
dessa frågor från någon talesman för
utskottet.

I sammanhanget vill jag också rikta
uppmärksamheten på utskottets uttalande,
att »en nedsättning av repartitionstalet
med tre, vilket skulle medföra en
nedsättning av den effektiva fastighetsskatten
med närmare hälften, har däremot
hittills inte befunnits vara genomförbar».
Det förhåller sig givetvis på det
sättet, att det icke är den nu påyrkade
nedsättningen av repartitionstalet från
fyra till tre, som skulle minska den effektiva
fastighetsskatten med närmare
hälften, utan det är den vid 1953 års riksdag
genomförda sänkningen av repartitionstalet
tillika med den nu påyrkade
sänkningen, som beräknats medföra detta
resultat. Mot den nu aktuella sänkningen
av repartitionstalet från gällande
fyra till tre korresponderar alltså ett
skattebortfall av cirka 35 miljoner kronor,
detta enligt beräkningar som i nuvarande
läge måhända icke längre håller.
Men även om detta skulle visa sig
vara fallet, synes utskottet ha en nästan
överdriven respekt för detta tal.

~Så sent som förlidet år var vi med
om behandlingen av propositionen nr
59 med förslag om, såsom det hette, förenkling
av deklarations- och taxeringsförfarandet
genom införandet av vissa
schablonavdrag in. in. Genomförandet
av dessa förslag beräknades medföra ett
skattebortfall för kommunerna på icke
mindre än 99 miljoner kronor. Och att
märka är, att bevillningsutskottet eller
rättare sagt en majoritet av utskottet då
till synes icke hyste någon respekt alls
för detta högre tal. Sedan får man icke

lämna ur sikte, att, när det gäller garantibeskattningen
av fastighet, fråga är
om ett helt konstruerat skatteunderlag
utan varje samband med verklig inkomst
eller skatteförmågan hos dem, som har
att utgöra denna skatt. Skäl av historisk
natur har i det förflutna kunnat åberopas
till stöd för fastighetsskattens existens.
På grund av utvecklingen har
emellertid dessa bortfallit, och inga som
helst bärande skäl för dess bibehållande
anmäler sig.

En legendbildning har under senare
år kunnat spåras rörande garantiskattens
betydelse för vissa norrlandskommuner,
särskilt sådana som berörts eller beröres
av de stora vattenregleringarna. Det är
dock obegripligt, att en sådan legendbildning
eller inställning kunnat utlösas inför
spörsmålet om garantibeskattningens
vara eller icke vara. Denna beskattning
har nämligen knappast någonting att
göra med dessa vattenregleringar. Det är
väl möjligt — jag skall inte här taga
ställning till den saken — att en vattenreglering
kan medföra, att vissa fastigheter
eller delar av fastigheter blir överdämda
och att det totala fastighetstaxeringsvärdet
och därmed garantiskatteunderlaget
inom en kommun på grund därav
nedgår. Jag har dock icke så lätt att
föreställa mig, att denna nedgång av garantiskatteunderlaget,
bortsett från något
sällsynt undantag, kan ha någon
nämnvärd betydelse för kommunernas
finanser. Och skulle så verkligen vara
fallet, utgör det ett exempel på hur betungande
garantibeskattningen av fastighet
i det särskilda fallet kan vara samt
hur klumpigt och slumpartat verkningarna
därav kan sätta in. Sådana exempel
bildar sålunda, därest de nu har något
med verkligheten att skaffa, ett det
starkaste motiv icke för garantibeskattningens
bibehållande utan för dess omedelbara
avskaffande.

Någon gång talas det även om vattenfallskommunerna,
också då företrädesvis
i Norrland, och skattebortfallet i händelse
av garantiskattens avveckling. Att sådana
synpunkter framföres är jag icke
främmande för, men jag ställer mig tvivlande
till att de har något verklighetsun -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

derlag. En speciell undersökning beträffande
två större sådana kommuner i
mellersta Norrland har ju på sin tid
verkställts. Den gav till resultat att ökningen
av den kommunala utdebiteringen
med garantiskattens bortfallande skulle
komma att röra sig om cirka 11 öre
per skattekrona, och det låter ju inte så
skrämmande.

Sedan är det här fråga om bedrivande
av rörelser, vari fastighet ingår, och fastighetskommunerna
behöver icke komma
i något ogynnsamt läge. Detta har högermotionärerna
nu liksom tidigare uppvisat
och i anslutning därtill föreslagit,
att vid taxering av inkomst av rörelse,
däri fastighet ingår, fastighetskommunen
skall äga rätt att till beskattning upptaga
ett belopp motsvarande fem procent av
fastighetens taxeringsvärde. Resultatet
härav måste självfallet bli, att fastighetskommunerna
som regel icke skulle komma
att lida någon minskning i sitt skatteunderlag
och att sålunda farhågorna
för vattenfallskommunerna i Norrland i
det hänseendet inte kan ha någon eller i
varje fall någon nämnvärd reell innebörd.
Det synes åtminstone mig uppenbart,
att högermotionärernas förslag i
antytt hänseende icke bör lämnas obeaktat.

I motionerna från folkpartihåll har föreslagits
skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om en förnyad undersökning av
den effektiva fastighetsskattens storlek
och betydelse samt en plan för dess avveckling.
Med hänsyn icke minst till den
ovisshet och det haltande hit och dit,
som kännetecknar utskottets uttalanden,
synes mig en sådan undersökning i högsta
grad påkallad. De av utskottet anförda
skälen mot motionärernas förslag
härutinnan begriper jag inte mycket av.
Utfallet av den förestående fastighetstaxeringen
kan icke vara på något sätt
avgörande beträffande tidpunkten för
igångsättande av en sådan undersökning.
Garantiskattens betydelse för kommunerna
har undan för undan starkt förskjutits.
De av kommunalskatteberedningen
på sin tid verkställda undersökningarna
å ena sidan samt de av skattelagssakkunniga
verkställda å den andra ger ett

starkt belägg därför. Några exempel!
Skattebortfallet skulle med utgångspunkt
från dessa undersökningar ha nedgått
från år 1936 till år 1952 för Agunnaryd i
Kronobergs län från 3 kronor 6 öre till
43 öre, för Tönnersjö i Hallands län från
4 kronor 52 öre till 64 öre, för Östervallskog
i Värmlands län från 3 kronor 35
öre till 37 öre, för Ådalsliden i Västernorrlands
län från 3 kronor 95 öre till
11 öre samt för Nysätra i Västerbottens
län från 4 kronor 86 öre till 15 öre. Detta
är blott ett fåtal exempel -— jag måste
dock begränsa mig därtill — men de
sammanfaller med den allmänna tendensen
i utvecklingen och illustrerar denna.
Och varför skulle icke denna utveckling
ha fortsatt även efter år 1952? Men utskottet
vill icke nu vara med om någon
utredning till klarläggande av läget. Det
måste väl dock till slut komma att te
sig rätt enformigt att inför varje uppslag
från oppositionspartiernas sida falla
tillbaka på det korta ordet nej! Det går
väl inte heller i längden att bibehålla
den attityden för att bromsa utvecklingen
även i frågor, där riksdagen fattat
enhälliga beslut och där det resultat,
man skall sträva efter att förverkliga,
måste redan på förhand betraktas som
givet.

Beträffande frågan om schablontaxeringen
av en- och tvåfamiljsfastigheter,
av fastigheter tillhörande bostadsföreningar
eller bostadsaktiebolag samt av
fastigheter tillhörande s. k. allmännyttiga
bostadsföretag skall jag fatta mig
kort. Lagstiftningen på detta område har
icke motiverats och kan inte motiveras
ur synpunkten av största möjliga jämlikhet
och rättvisa i beskattningen utan av
skäl, som inte har någonting därmed att
skaffa, främst angelägenheten av att underlätta
deklarations- och taxeringsarbetet.
För min del vill jag icke underskatta
betydelsen av den sistnämnda synpunkten.
Det ter sig å andra sidan mycket
svårt för mig att icke i första rummet
ställa de skattskyldigas anspråk på en
verklig uppskattning av deras inkomst,
anpassad till de till sin natur högst skiftande
taxeringsfallen. Ett underkännande
av dessa anspråk i ett läge, då skatte -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

trycket nått en maximal tyngd, måste
med mitt sätt att se framstå som föga
försvarligt.

Därtill kommer en annan synpunkt,
som jag i ett tidigare sammanhang även
varit inne på, inte mindre väsentlig. Man
faller tillbaka på sådana tankegångar
som att det här realiter icke är fråga om
någonting annat än att den, som har ett
eget kapital, skall skatta för en skälig
avkastning därav, oavsett om någon avkastning
alls åtnjutits. Saken kan också
uttryckas så, att den som förfogar över
visst kapital har skyldighet att anpassa
detta så, att det ger en avkastning av
den procentuella storlek, som med utgångspunkt
från närmast politiska bedömningar
fastställes i skattelagstiftningen.
Den inställningen är ägnad att leda
till oberäkneliga konsekvenser. Den kan
utsträckas till snart sagt vilka beskattningsföremål
som helst respektive vilka
förvärvskällor som helst.

I anslutning till det anförda, herr talman,
hemställer jag om bifall till de under
punkterna 1) och 3) till utskottsbetänkande!
fogade reservationerna.

I herr Velanders yttrande instämde
lierrar Ewerlöf (h) och Birke (h).

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag vill ingalunda förringa
vikten av de erinringar, som herr
Velander gjorde mot schablontaxeringen.
Det är utan tvivel så att varje schablontaxering
måste i och för sig innebära en
mindre noggrannhet i beskattningen.
När vi från folkpartiet har anslutit oss
till schablontaxeringen, har det varit
med hänsyn till den lättnad i taxeringsarbetet
som den har medfört. Det måste då
framstå som ett oeftergivligt villkor att
man ser till att denna schablontaxering
inte blir ännu orättvisare och inte till
följd av andra åtgärder leder till större
ojämnheter och olikheter i taxeringen än
vad som var avsett när den infördes.

Man föranledes till vissa farhågor på
den punkten, när man ser vad utskottet
skrivit i ett utlåtande, som eventuellt
kommer att behandlas här i kammaren

om en liten stund, nämligen nr 37, där
utskottet som ett skäl mot uppskov med
fastighetstaxeringen anger att dess betydelse
är stor, främst därför att beräkningen
av inkomst från en- och tvåfamiljsfastigheter
och vissa andra fastigheter
efter lagstiftning härom 1953 och
1954 skall direkt grundas på taxeringsvärdet.
Man säger att därigenom har
fastighetstaxeringens betydelse snarare
ökats än minskats. Jag skall inte alls här
gå in på några gissningar om vad utskottet
därmed kan ha menat. Men det förefaller
som om det i utskottets skrivning
låg ett åtminstone fördolt hot om en höjning
av taxeringsvärdena. Jag skulle tro
att var och en som sysslar med taxeringar
är på det klara med alt det blir följden.
Herr Velander ville inte ge sig in
på någon gissning på den punkten. Det
behöver vi inte alls göra, men å andra
sidan bör vi inte skygga för den verklighet
som står framför oss.

Jag har i den motion, som jag väckte
vid riksdagens början, påpekat den förskjutning
som ägt rum mellan storleken
av inkomstskattekronorna och fastiglietsskattekronorna,
alltså numera garantibeloppet.
Jag har anfört vissa siffror,
och beträffande dessa säger utskottet att
det erkänner att utvecklingen kan sägas
gå i den riktning som motionärerna angiver.
Jag skulle vilja påpeka att övergången
till garantibelopp har i viss mån
ytterligare sänkt betydelsen av de effektiva
fastighetsskattekronorna, om jag nu
fortfarande använder den termen, när
det gäller den kommunala taxeringen.

Det är rätt underligt att utskottet när
det erkänner detta upprepar samma satser,
som utskottet skrivit ända sedan
1953, och säger att en betydande del av
de egentliga enfamiljshusen, däribland
även sommarvillor, skulle bli helt befriade
från fastighetsskatt. Den som läser
detta kan lätt få den uppfattningen
att ägarna till dessa fastigheter skulle bli
helt och hållet befriade från skatt för
sitt fastighetsinnehav. Det är ingalunda
fallet. Vi har ju schablontaxeringen. Den
medger avdrag endast för räntor och
tomtavgifter och betyder i regel inte mer
än en sänkning från 4 procent på fastig -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

hetsvärdet, vilket är garantibeloppet, till
3 procent, som är schablontaxeringen.

Det säges, att i kommuner med mera
omfattande sommarvillabebyggelse skulle
en väsentlig övervältring av skattebördan
ske på andra fastigheter än sommarvillor
och på inkomsttagare. Hur
blir det i verkligheten i detta fall? Det
har annonserats att vi skall ha en ny fastighetstaxering
1957. De värden, som då
framkommer, kommer att beaktas vid
1958 års taxering. För närvarande arbetar
en kommitté på ett förslag om höjning
av de kommunala ortsavdragen.
.Tåg utgår ifrån att meningen är, att
kommittén skall bli klar med sitt förslag
i så god tid att proposition kan
framläggas vid nästa års riksdag. De höjda
ortsavdragen kommer i så fall att
kunna beaktas vid 1958 års taxering.
Det kommer uppenbarligen att innebära
en övervältring i dubbel måtto av skattebördan
på annan fastighet, på egnahem
och sommarvillor, därigenom att
det blir dels ett höjt taxeringsvärde och
dels en mer eller mindre höjd utdebitering.

I det lagförslag, som är fogat till vår
reservation, heter det: »Denna lag träder
i kraft den 1 januari 1957, dock att
äldre bestämmelser fortfarande skola
gälla i fråga om 1957 års inkomsttaxering.
» Den nya ordningen skall alltså
tillämpas första gången vid 1958 års
taxering. Jag anser för min del att detta
är nödvändigt, om vi skall kunna få
till stånd en jämvikt så att säga i de
tendenser till övervältring av skattebördan
som kommer att uppstå på grund
av resultatet av den nya fastighetstaxeringen
och de höjda ortsavdragen. Det
är ganska inkonsekvent av riksdagen
och bevillningsutskottets majoritet att
samtidigt som statsmakterna uttalar sig
för en avveckling av fastighetsskatten
vidtaga sådana åtgärder att man direkt
försvårar en dylik avveckling.

Jag vill sedan, herr talman, säga några
ord om vad utskottet anfört mot den i
vår motion begärda förnyade undersökningen
av den effektiva fastighetsskattens
— alltså garantibeloppets — stor -

lek och betydelse samt en plan för dess
avveckling. Utskottet förklarar att en dylik
undersökning vore av föga värde om
den grundades på de vid 1952 års fastighetstaxering
fastställda värdena. Jag har
liksom herr Velander svårt att förstå
delta. Den utredning, som 1950 års skattelagssakkunniga
verkställt, SOU nr 8
1953, gjordes på 1952 års taxering, alltså
på 1951 års taxeringsvärden, det sista
året inom den sjuårsperioden. Utvecklingen
har ju varit den att inkomstskattekronorna
beskrivit en ständigt stigande
kurva, medan fastighetsskattekronorna
ligger fasta under taxeringsperioden.
Därför blir förhållandet mellan inkomstskattekronor
och fastighetsskattekronor
ett annat, om man gör undersökningen
det första året efter en fastighetstaxering
eller det sista året i en period. För
att få till stånd en rättvisande jämförelse
vid denna utredning rörande fastighetsbeskattningen
bör man såvitt jag
förstår välja samma tidpunkter inom
faslighetstaxeringsperioden. Om man tar
ett resultat, som hänför sig till det sista
ö^et i en fastighetstaxeringsperiod, och
försöker jämföra det med resultatet av
en utredning som bygger på siffrorna
för det första året efter en ny fastighetstaxering,
är det uppenbart att man icke
får till stånd en rättvisande jämförelse.

Herr talman! Jag ber att med dessa
ord få yrka bifall till dels reservation
II) och dels reservation III).

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Det föreligger här såsom
framgått av vad de tvenne föregående
talarna yttrat — de har ju delvis
polemiserat mot varandra — två olika
reservationer. I ett avseende har emellertid
de tvenne grupperna gått tillsammans,
nämligen då det gäller en begäran
om en undersökning av fastighetsbeskattningens
betydelse.

Vad det nu gäller garantibeskattningen
vill jag erinra om att det som bekant
i år är första gången som det nya systemet
tillämpas. Vid innevarande års taxering
får man alltså den första erfaren -

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

heten av vad garantiskatten hiir betytt.
Det kan ju vara tämligen lämpligt att
man, innan man går vidare på vägen
mot fastighetsbeskattningens avveckling
eller totala försvinnande, ser efter vilka
erfarenheter man kan göra av det nya
systemet. Det är alldeles riktigt, som
herr Velander med stor styrka underströk,
att riksdagen har uttalat sig för
att fastighetsbeskattningen bör avvecklas
och avvecklas så snart som det över
huvud taget är oss möjligt. Jag har ofta
sagt, även här i kammaren, att det skulle
vara utomordentligt lätt att avveckla fastighetsbeskattningen,
om man kunde få
kommunalmännen att gå med på en höjning
av den allmänna kommunalskatten
för att slippa fastighetsbeskattningen.
Men såvitt jag har förstått håller sig
kommunalmännen tysta som små möss
då det gäller den saken. Det stora och
mäktiga landstingspartiet bär i riksdagen
och de starka sammanslutningarna
av landskommunerna i deras förbund
och städerna i deras förbund är ense om
att det inte får röras i den här saken.
Det vill säga: om staten ville ge kommunerna
ersättning för de förluster de skulle
göra på reformen, så att de slapp höja
den allmänna kommunalskatten, skulle
de ingenting ha emot en avveckling. Men
om denna skulle medföra en övervältring
av skattebördan på andra inom
kommunen, är de tveksamma.

Det är denna konservatism, herr Velander,
som herr Velander borde försöka
nedkämpa inom Stadsförbundet och
Landskommunernas förbund, eventuellt
med biträde av andra. Herr Spetz är
liksom jag tveksam om huruvida en
avveckling kan ske så snabbt. Men i
och med att det konservativa motståndet
i dessa organisationer försvann -—
med den konservative kämpen herr Velanders
hjälp — skulle vi säkerligen rätt
snart kunna enas här i riksdagen om
att avveckla den garantibeskattning som
vi för närvarande har.

En annan sak är att slopandet av fastighetsbeskattningen
skulle verka så olika
i olika kommuner, såsom ju har påpekats
här gång på gång. Verkan sammanhänger
naturligtvis i hög grad med

om fastighetsbeskattningen är effektiv
eller ej. Och i en kommun med ett mycket
stort antal egnahemsfastiglieter skulle
det ske en mycket betydande övervältring
av skattebördan. Jag vill erinra
om att då vi senast gjorde en beräkning
av vad ett slopande av fastighetsbeskattningen
skulle innebära för
vissa kommuner, anfördes såsom ett exempel
att utdebiteringen till allmän
kommunalskatt i Norrtälje skulle behöva
höjas med 95 öre, om fastighetsskatten
helt slopades. Man kan ju lätt
beräkna vad en fastighetsägare skulle
vinna på ett sådant avskaffande av fastighetsskatten.
Men sedan måste man
också räkna ut vid vilken inkomst hans
skattelättnad på den punkten skulle uppvägas
av ökningen i den allmänna kommunala
utdebiteringen. Förmodligen
skulle hans vinst försvinna redan vid
en relativt låg inkomst. Man måste ju
tänka litet på sådana saker också, innan
man så där resolut förklarar att
fastighetsskatten skall bort. Därför har
jag mycket större sympati för det krav,
som herrar Velander och Spetz enats om,
nämligen att vi skulle göra en undersökning
av hur ett avskaffande eller avvecklande
av fastighetsbeskattningen
kommer att verka.

Jag instämmer helt i vad utskottet har
skrivit om att alla möjligheter bör tillvaratagas
för att sänka fastighetsskatten.
Men vi måste taga hänsyn till kommunerna.
Nu har också frågan om en höjning
av de kommunala ortsavdragen blivit
aktuell. Både herr Velander och jag
hoppas ju att man skall kunna höja de
kommunala ortsavdragen till 4 000 kronor
för gifta. Frågan är om staten har
råd att stå för de högst betydande kostnader
detta skulle föra med sig -— 300
å 100 miljoner kronor eller vad det skulle
komma att kosta. Om det nu är så
önskvärt att höja ortsavdragen, vilket
det nog är, måste kanske kommunerna
ikläda sig en del av kostnaderna. Då är
frågan om man, i samma ögonblick som
kommunerna får ta på sig en del kostnader
för de kommunala ortsavdragens höjning,
också bör avveckla den kommunala
fastighetsskatten, vilket också skulle

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

medföra en höjning av den allmänna
kommunalbeskattningen. Det är detta
som har gjort att utskottet tvekat att
tillstyrka att vi redan nu skulle ta ett
nytt steg för att avveckla den nuvarande
garantiskatten.

Men det är utomordentligt önskvärt
att det undersöks och kartläggs hur effektiv
fastighetsbeskattningen för närvarande
är. Man kan naturligtvis tvista
om huruvida den undersökningen bör
göras redan nu, vilket herr Spetz anförde
motiv för i sitt yrkande nyss, eller
om man först bör se vad den nya fastighetstaxeringen
bär för verkningar.
Kommunerna kan naturligtvis göra jämförelser
med nuvarande förhållanden,
men de är nog också intresserade av att
se vad det kommer att betyda efter den
nya fastighetstaxeringen, tv det blir ju
faktiskt sedan den utförts, som avvecklingen
av fastighetsskatten skulle komma.
För mig är det, som sagt, en öppen
fråga, vid vilken tidpunkt avvecklingen
skall göras, men utan en sådan undersökning
tror jag inte man bör genomföra
den, och jag tror det finns mycket
starka skäl för att man avvaktar och
ser hur den nya allmänna fastighetstaxeringen
verkar. Jag förmodar att den
snart kommer att verkställas; utskottet
bär i ett annat betänkande föreslagit att
den skall ske 1957.

Så har man också ett förslag från
folkpartiets sida, att det skall införas ett
avdrag på 20 000 kronor, som skulle tilllämpas
för alla fastigheter. Jag vill minnas
att man till en början bara tänkte
på villafastigheterna, men så tyckte man
att det var för ensidigt, och nu har man
utsträckt det till alla fastigheter. Detta
verkar ju synnerligen välvilligt, men det
finns en massa människor, förmodligen
även i denna kammare, som tyvärr inte
har ett eget hem — kanske många av
dem beklagar att de inte har det — utan
som jag måste bo i en hyresfastighet,
som kanske är värd en miljon eller två
miljoner eller ännu mycket mer. Då betyder
ju ett avdrag på 20 000 kronor fasligt
litet. Det betyder så litet, att det
aldrig kan medföra någon sänkning av
hyran för mig eller de andra hyresgäs -

terna. Jag vet inte om inte fastighetsägareförbundet
skulle förhindra en sådan
utveckling, men om den skulle gå
igenom, skulle det kanske bli en femtioöring
eller en krona — det får man ju
vara tacksam för, tv det blir ju ändå
en liten smula, och det är nu det som
folkpartiet unnar oss hyresgäster. Även
för dem som bor i bostadsrättshus, som
också är mycket stora, betyder ju dessa
20 000 kronor på samma sätt en liten
smula. Beträffande dem som bor i tvåfamiljsfastigheter
blir det väl en tvist
mellan ägaren av villan och hans hyresgäst
om vem som skall få nytta av
sänkningen. Det är möjligt att det finns
någon altruistisk folkpartistisk ägare av
en tvåfamiljsvilla, som säger till sin hyresgäst:
»Snälla du, den här sänkningen
skall vi dela», men det finns kanske
andra som ordnar det på ett annat sätt:
tar vinsten och låter hyresgästen kamma
noll. Det finns ju sådana människor
också, förmodligen också inom folkpartiet
— jag vågar inte påstå det, men man
kan ju möjligtvis gissa.

Hur skulle det verka i kommunerna,
om man införde det här avdraget på
20 000 kronor? Jo, förfärligt olika. I en
kommun med massor av sommarvillor
skulle det kunna medföra den där berömda
höjningen av kommunalskatten
med 3:45 eller någonting i den stilen,
och på andra orter skulle det bli olika
alltefter antalet egnahemsfastigheter.
Det gjordes en beräkning för Norrtälje,
där införandet av 20 000-kronorsavdraget
skulle betyda en höjning av utdebiteringen
med 42 öre. Om man hade en
kommunalskatt på 12 kronor, så skulle
de där 20 000 kronorna betyda 8 skattekronor,
och fastighetsägaren skulle vinna
ungefär 100 kronor i minskad fastighetsskatt,
men höjningen av den allmänna
kommunalskatten med 40, 50 öre
skulle vid en beskattningsbar inkomst
på 20 000 kronor medföra att han skulle
kamma noll, ty höjningen av den allmänna
kommunalskatten skulle helt sluka
den där vinsten, som folkpartiet gick
och gav honom genom att sänka hans
fastighetsskatt.

Ja, mina damer och herrar, detta är

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

nog förhållanden som man har all anledning
att undersöka, innan man ger
sig in på en sådan här väg. Först gäller
det att kunna övertyga kamrarna om
att större rättvisa och jämlikhet i beskattningen
kan vinnas på linjen med
fastighetsbeskattningens småningom
skeende avskrivning. Men man vinner
inte den rättvisan och jämlikheten i och
med att man begränsar sig till det där
berömda 20 000-kronorsavdraget.

Beträffande schablontaxeringen har
herr Spetz i sitt svar till herr Velander
redan framfört de synpunkter, som också
jag skulle kunna framföra. Jag har
alltså ingen anledning att göra ytterligare
utläggningar i den saken, men jag
ber ändå att få erinra om vad denna
schablontaxering betyder. Har man t.
ex. 20 000 kronor i bank, så blir avkastningen
för närvarande 800 kronor på ett
år, efter fyra procent. Jag vill minnas
att ett avdrag på 200 kronor för inkomst
av kapital är medgivet, och det blir alltså
600 kronor som skall beskattas. Har
man 20 000 kronor i en fastighet, så beräknas
skatten efter tre procent på fastighetsvärdet,
och efter avdrag av de
räntor, som betalas på det upplånade kapitalet,
kvarstår ett genomsnitt av 2,4
procent. Beskattningen blir alltså 480
kronor. Denna skillnad mellan 600 och
480 kronor tycker jag att man mycket
väl kan försvara. Det blir på detta sätt
litet billigare för egnahemsägaren än för
den andre. Men om man släpper schablontaxeringen,
betyder det enligt all tidigare
erfarenhet bara att den, som sitter
med stora inkomster och har möjligheter
att göra omfattande reparationsoch
underhållsarbeten, kan bli praktiskt
taget fri från skatt. Jag bär tidigare
här i kammaren redogjort för ett
sådant fall som förekommit i Stockholm.
Vederbörande begärde ett avdrag till
följd av underskott på sin villafastighet,
som var tillräckligt stort för att täcka hela
hans inkomst av rörelse. Han skulle
alltså ha blivit skattefri det året — det
var fråga om relativt stora belopp, och
märkvärdigt nog täcktes på öret hans inkomst
av rörelse genom avdraget för underskott
på villafastigheten. Sådana fall

4 Förslå kammarens protokoll 19öli. Nr lli

är mycket väl kända av taxeringsnämnderna,
men tack vare den nya ordningen
har man faktiskt sluppit ifrån den skatteflykt
i legala former, som ändå bedrevs
under det gamla systemet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort
med hänsyn till den känsla av tidsnöd,
som torde göra sig gällande bland kammarens
ledamöter.

Jag hoppas, att herr Sjödahl inte har
lyckats i sina försök att bibringa kammaren
den uppfattningen, att ett betydande
skattebortfall skulle uppstå, om
man nu fullföljer riksdagens tidigare enhälligt
uttalade mening, att fastighetsskatten
skall avvecklas. När repartitionstalet
för fastighetsskatten sänktes från
fem till fyra, låg en utredning av skattelagssakkunniga
till grund för den kungl.
propositionen därom. De sakkunniga uttalade
då, att uppgiften att åt varje kommun
garantera ett visst skatteunderlag,
som ursprungligen tillmättes garantiskattesystemet,
har förlorat sin betydelse.
Och de förklarade vidare, att något behov
av en sådan garanti numera inte
heller syntes föreligga.

Man kan också i''anslutning till skattelagssakkunnigas
utredning säga, att den
genomsnittliga utdebiteringshöjningen,
enligt beräkningar avseende år 1952,
skulle vid en fullständig avveckling av
garantiskatten komma att stanna vid cirka
40 öre. Enligt samma utredning skulle
ett skattebortfall av 35 miljoner kronor
korrespondera mot de nu i motionerna
framställda yrkandena om en ytterligare
sänkning av repartitionstalet från fyra
till tre. Men det är alldeles uppenbart —
åtminstone med mitt siitt att se — att den
utveckling, som jag med en del exempel
illustrerade i mitt första anförande, har
medfört, att det i nuvarande läge inte ens
blir fråga om ett så stort belopp.

•lag tillät mig ställa frågan: Varför
skall man ha en sådan respekt för detta
tal, 35 miljoner kronor, när det gäller en
angelägenhet av största vikt, som riksda -

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

gen utan tvekan har gått in för genom
sitt enhälliga uttalande, att fastighetsskatten
skall avvecklas? Då man i fjol,
herr Sjödahl, kunde vara med om att
svälja de 99 miljonerna, som ansågs motsvara
skattebortfallet för kommunerna
genom schablonavdragen, utgår jag ifrån
att det är ytterst få i kammaren som
skulle vilja vara med om att skriva under
att detta var en angelägenhet av
större vikt än att fullfölja beslutet om
fastighetsskattens avveckling.

Jag förstår inte riktigt, varför herr
Sjödahl i dag är så känslig för vad »landstingspartiet»
i riksdagen kan ha att säga
och vad kommunalmännen ute i kommunerna
har att säga. Frågade herr Sjödahl
efter vad landstingspartiet eller
kommunalmännen ansåg, när herr Sjödahl
jämte oss övriga i riksdagens kamrar
enhälligt uttalade sig för fastighetsskattens
avveckling? Detta landstingsparti
i riksdagen anmälde inte någon
tvekan i det sammanhanget. Varför är
herr Sjödahl då så känslig nu, om han
alltjämt anser, att det är riktigt att fullfölja
riksdagens en gång uttalade mening?
Man får närmast det intrycket, att
herr Sjödahl av någon outgrundlig anledning
söker komma ifrån vad han tidigare
varit med om att besluta.

Herr SPETZ (fp): ,

Herr talman! Herr Sjödahl har tydligen
inte något större sinne för konsekvens.
Han är med om schablon i
vissa avseenden, men i andra avseenden
vill han inte vara med om det.

Förslaget om ett schablonavdrag på
20 000 kronor är, såsom jag vid ett annat
tillfälle påpekat, ett förslag, som
på allvar framfördes av 1950 års skattelagssakkunniga.
Det är alltså inte något
påfund från min sida. Det finns ju
kommunalmän även inom folkpartiet,
det tror jag väl inte herr Sjödahl vill
förneka, men de har inte reagerat mot
detta förslag. Det måste i så fall vara
de socialdemokratiska kommunalmännens
inställning som herr Sjödahl tänker
på.

Men hur verkar egentligen detta
avdrag? Herr Sjödahl räknade ut kon -

sekvenserna. Han sade att det exempelvis
i Norrtälje skulle bli en höjning av
utdebiteringen med 42 öre. Ja, det var
när beräkningen gjordes. Utvecklingen
sedan dess har emellertid varit sådan,
att jag är fullkomligt övertygad om att
det i dag inte skulle bli en höjning av
mer än kanske 10 å 15 öre. Men det må
vara hänt. Herr Sjödahl säger att denna
höjning för den enskilde fastighetsägaren
kommer att innebära, att när han
kommer upp till en viss inkomst blir det
plus minus noll. Kommer han över denna
inkomst, blir det naturligtvis en förlust
för honom, men kommer han under
inkomsten, blir det en vinst för honom.
Är inte detta, herr Sjödahl, en linje,
där vi skulle kunna komma överens?
Är det inte en socialdemokratisk linje
att ge skattelindring för dem som har
de lägsta inkomsterna?

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Till herr Spetz vill jag
bara säga, att jag nog under min verksamhet
i bevillningsutskottet visat att jag
kan gå med på schablonavdrag, men inte
vilka schablonavdrag som helst. De
skall verka rättvist. Då kan jag strax
diskutera dem, men inte orättvisa sådana.

Herr Spetz sade att folkpartisterna i
kommunerna inte hade någonting emot
avdraget på 20 000 kronor. Därom vet
jag absolut ingenting. Men var inte för
säker, herr Spetz; om man fick lov att
höja skatten i Norrtälje med låt oss säga
50 öre, är det kanske inte uteslutet
att de folkpartistiska kommunalmännen
ville ta herr Spetz i örat.

Sedan vädjade herr Spetz till min —
vad skall vi säga? — demokratiska inriktning
när det gällde beskattningen.
Han förmodade att jag inte hade någonting
emot att ge skattelindring åt fastighetsägare
med små inkomster. Ja, det
har jag ingenting emot, om det bara blir
samma skattelindring till alla små inkomsttagare,
som bor i hyreshus och
bostadsrättshus och allstå inte är fastighetsägare.
Varför skall skattelindring
bara ges åt dem, som äger fastigheter?

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att med anledning
av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt beträffande
varje punkt av utskottets i det nu
ifrågavarande betänkandet gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herrar Velander och
Edström vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Veländer begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 35
punkten 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Velander och
Edström vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Velander begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 80;

Nej — 10.

Därjämte hade 14 ledamöter tillkännagivil,
att de avstode från alt rösta.

Härefter gjordes i enlighet med de
beträffande punkten 2 förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den av herr Kristensson i Osby
m. fl. vid betänkandet avgivna, med II
betecknade reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Slutligen gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om punkten 3 förekomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nämnda punkt
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Kristensson i Osby m. fl. vid betänkandet
avgivna, med III betecknade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 35
punkten 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Kristensson i
Osby m. fl. vid betänkandet avgivna,
med III betecknade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Nr 16

Fredagen den 27 april 1956

Om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen m. m.

Ja — 73;

Nej — 30.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstående
ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till ett annat sammanträde.

Herr NORD (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Det är anledning till anmärkning
mot statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet Sam B. Norup,
varom remiss begäres till konstitutionsutskottet,
inför vilket anledningen skall
uppgivas.

Jämlikt § 57 riksdagsordningen skulle
detta yttrande tillika med ett av herr
Nord i sammanhang därmed avlämnat
förseglat konvolut överlämnas till konstitutionsutskottet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

165, angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
in. m.;

nr 171, angående fortsatt samarbete
mellan staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund i Luossavaara
—Kiirunavaara aktiebolag; samt

nr 174, med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa, m. m.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 196, i anledning av väckt motion
om utredning för fastställande i vad mån
svensk rätt strider mot de förpliktelser,
som Sverige åtagit sig enligt Europarådets
konvention angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna m. m.;

nr 197, i anledning av väckta motioner
om höjning av vissa genom dom
fastställda underhållsbidrag, m. m.; och
nr 198, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
för fångvården å tilläggsstat II för
budgetåret 1955/56.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 199, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till Aktiebolaget
Atomenergi m. m.;

nr 200, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ändring av huvudmannaskapet
m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden;

nr 201, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden
m. m.;

nr 202, i anledning av Kungl. Maj ds
framställningar om anslag för budgetåret
1956/57 under åttonde huvudtiteln
till universiteten, den medicinska undervisningen
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 203, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående uppförande av klinik
för alkoholsjukdomar vid karolinska
sjukhuset;

nr 204, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till skyddsympning mot
polio;

nr 205, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till Svenska sjukhuset
i Korea;

nr 206, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

207, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen

Fredagen den 27 april 1956

Nr 16

avser ytterligare medel till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga under
elfte huvudtiteln;

nr 208, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde;
samt

nr 209, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser anslag till Statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 210, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 88 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 584, av herr Magnusson,
nr 585, av herr Norling och herr Persson,
Helmer,

nr 586, av herr Bergh, Ragnar,
nr 587, av herr Lindblom m. fl.,
nr 588, av herrar Lindblom och De
Geer,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m., så ock om
fortsatt giltighet av samma lag, m. m.

Anmäldes och bordlädes

utrikesutskottets utlåtande nr 2, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse med
överlämnande av redogörelse från Nordiska
rådets svenska delegation;

konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 6, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om om -

läggning av riksdagens budgetarbete;
samt

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 15 juni 1935
(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm; statsutskottets

utlåtanden:

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

90, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

91, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
verksamheten vid Apelvikens och
Kronprinsessan Victorias kustsanatorier;

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen av
polisväsendet i vissa delar av Norrbottens
län; samt

nr 93, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en
civil reservläkarkår;

bevillningsutskottets betänkande nr
38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 10 § förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution; sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets
utlåtande nr 1, i anledning
av väckta motioner angående restitution
av skatt å bensin för vissa motordrivna
fordon inom trädgårdsnäringen;

bankoutskottets utlåtande nr 25, i anledning
av väckta motioner om näringslivets
lokalisering m. in.;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken;
samt

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om änd -

Nr 16

Lördagen den 28 april 1956

rad lydelse av 12 § lagen den 8 april
1927 om dödande av förkommen handling; andra

lagutskottets utlåtanden:
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård, m. m.;

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition rörande ratifikation av en
konvention mellan Sverige och Italien
rörande social trygghet; samt

nr 28, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag angående
fondering jämlikt 39 § lagen den
3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjuk -

försäkring dels ock en i ämnet väckt
motion; ävensom

tredje lagutskottets utlåtande nr 15, i
anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete
samt angående fortsatt giltighet
av samma lag, dels ock i ämnet väckta
motioner.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.39.

In fidem
G. H. Berggren

Lördagen den 28 april

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Majrts proposition
nr 165, angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 171,
angående fortsatt samarbete mellan staten
och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund
i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 174, med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa, m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda
motioner:

nr 584, av herr Magnusson;

nr 585, av herr Norling och herr
Persson, Helmer;

nr 586, av herr Bergh, Ragnar;
nr 587, av herr Lindblom m. fl.; samt
nr 588, av herrar Lindblom och De
Geer.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 2, konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 6 och 7,
statsutskottets utlåtanden nr 89—93, bevillningsutskottets
betänkande nr 38,
sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets
utlåtande nr 1, bankoutskottets
utlåtande nr 25, första lagutskottets
utlåtanden nr 24 och 25, andra lagutskottets
utlåtanden nr 26—28 samt tredje
lagutskottets utlåtande nr 15.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 10.02.

In fidem
G. H. Berggren

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Onsdagen den 2 maj

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollen för den 25
nästlidne april.

Upplästes följande inkomna läkarintyg: Att

ledamoten av riksdagens första
kammare redaktör Axel Andersson är
på grund av ådragen influensainfektion
förhindrad att deltaga i riksdagsarbetet
t. o. m. lördagen den 5/5 1956 intygas.

Örnsköldsvik den 1/5 1956

Gustaf Lindström
Med. doktor

Vidare upplästes en till kammaren
inkommen ansökning, som jämte därvid
fogat läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Får vördsamt hemställa om fortsatt
ledighet från riksdagsarbetet på grund
av sjukdom från 1 maj till den 31 maj
1956. Sjukintyg bifogas.

Norra Bredåker den 28/4 1956

Hugo Sundberg

Riksdagsmannen Hugo Sundberg, född
den 23/8 1890, från Norra Bredåker, är
på grund av hjärtsjukdom jämte lunginflammation
i behov av fortsatt sjukledighet
från riksdagen fr. o. m. den 1/5
t. o. m. den 31/5 1956, vilket härmed
intygas.

Garnisonssjukhuset i Boden den 28
april 1956

B. Bergener
Förste underläkare

De begärda ledigheterna beviljades.

Ang. indragningen av fasta poststationer
på landsbygden

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ANDERSSON,
som tillkännagivit, att han hade för av -

sikt att vid detta sammanträde besvara
herr Åkessons interpellation angående
indragningen av fasta poststationer på
landsbygden, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Åkesson bär i en
interpellation frågat mig

1) om jag vill lämna kammaren en
redogörelse för vilka faktorer som påverkar
bedömningen vid beslut om indragning
av fasta poststationer på landsbygden
samt

2) om jag är beredd medverka till
att vid överväganden om indragningar
av poststationer på landsbygden vederbörlig
hänsyn tas till den berörda
ortsbefolkningens behov och önskemål
samt till de kommunala myndigheternas
bedömning.

Postverket strävar efter att ge allmänheten
bästa möjliga service till lägsta
möjliga kostnad för det allmänna och
för postverkets kunder. För att denna
målsättning skall kunna förverkligas
måste postanordningarna ändras alltefter
utvecklingens krav och fortlöpande
avpassas efter posttrafikens omfattning.
Anordningar, som tidigare fyllt en uppgift,
kan efter någon tid befinnas böra
ersättas med andra, som bättre tillgodoser
trakten i dess helhet eller som är
ekonomiskt fördelaktigare. Det är mot
denna bakgrund de senaste årens indragningar
av mindre poststationer bör ses.

Indragning av en poststation kan aktualiseras
av skilda orsaker. En av anledningarna
sammanhänger med utvecklingen
av lantbrevbäringen. Jag vill här
lämna några siffror för att belysa denna
utveckling. Från 1920 till i dag har den
sammanlagda längden av lantbrevbäringslinjerna
ökat från 39 000 till 82 000
km, alltså mer än en fördubbling. Även
kvalitativt har förbättringen varit högst
avsevärd. Numera fullgöres lantbrevbäringen
med turer varje vardag på 95
procent av linjerna mot 20 procent år
1920. En effektivisering och förbättring
av lantbrevbärarnas värdeförmedling

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. indragningen av fasta poststationer på landsbygden

skedde år 1947. Under senare år har också
motoriseringen av lantbrevbäringen
påskyndat postutdelningen. Genom denna
utbyggnad av lantbrevbäringen har
postkunder vid lantbrevbäringslinjcrna
mindre ofta än förr haft anledning att
besöka en fast postanstalt. Härigenom
har en mängd mindre poststationer kommit
att direkt betjäna endast den bebyggelse,
som ligger omedelbart intill
poststationen.

En indragning av en poststation kan
såsom interpellanten själv påpekat framstå
som en nödvändig konsekvens av
förändringar i bebyggelsen och befolkningsunderlaget.
Ibland kan även ändringar
i kommunindelningen nödvändiggöra
en omprövning av de postala förhållandena.
Fråga om indragning av en
poststation uppkommer ofta i samband
med en översyn av en hel trakts postanordningar.
Icke sällan kan dock anledningen
vara en annan. En indragning av
en poststation har t. ex. i många fall blivit
aktuell genom att järnvägsdriften på
viss handel nedlagts. I andra fall åter
bar frågan aktualiserats genom att järnvägsmyndigheterna
till följd av indragning
av bemanningspersona! på en järnvägsstation
uppsagt ett avtal om att postgöromål
får handhas vid stationen. I
några fall har frågan om en indragning
uppkommit till följd av svårighet att
anskaffa poststationsföreståndare och
lämplig postlokal. Det har också hänt
att kommunal myndighet eller allmänheten
föreslagit att poststationen skulle
dras in och ersättas med lantbrevbäring.

Då fråga om indragning av en poststation
väckts, görs alltid, innan indragningen
kommer till stånd, en ingående
undersökning av traktens postförhållanden.
Därvid övervägs noggrant alla omständigheter,
som kan inverka på frågan.
Gäller frågan en större omläggning
av postanordningarna, inhämtar den lokala
postmyndigheten i regel yttranden
från de kommunala myndigheterna. Ofta
anordnar också postverket möten,
varvid erforderliga informationer lämnas.
Härvid beredes också intresserade
tillfälle framföra sina synpunkter och
önskemål. Det har då ofta visat sig, att

befolkningen delar sig i skilda läger,
vilkas åsikter om den för samtliga parter
bästa lösningen går starkt isär. De olika
meningarna är härvid ofta svåra att
sammanjämka. När enighet inte kunnat
uppnås har postverket i vissa fall nödgats
ta ställning mot uppfattningen hos
en del av den berörda befolkningen. Från
postverkets sida har man då om möjligt
sökt ta hänsyn till av ortsbefolkningens
flertal framförda önskemål. I åtskilliga
fall har postverket med hänsyn till framförda
invändningar funnit skäl föreligga
att inte vidta några förändringar.

linligt vad generalpoststyrelsen upplyst
är det endast poststationer med obetydlig
poströrelse, som dragits in eller
ifrågasatts till indragning.

Vid indragning av en postation har
postverket alltid sökt göra ersättningsanordningarna
så tillfredsställande som
möjlig för de postkunder, som stationen
betjänat. Av under åren 1948—1955 indragna
265 poststationer ersattes 195
med lantbrevbäring, 30 med postombud,
31 med både postombud och lantbrevbäring
och 9 med postutväxling genom postväskor
eller annan anordning.

Ett utbyte av en poststation mot postombud
innebär inte någon större förändring
av postverkets service mot allmänheten.
Ett utbyte mot lantbrevbäring
kan däremot medföra en viss försämring
för personer, som bor i poststationens
närhet. För dem som bor på längre avstånd
från poststationen och som i allmänhet
utgör det stora flertalet torde
förändringen likväl innebära en påtaglig
fördel.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att
postverket vid handläggning av frågor
om indragning av poststationer på
landsbygden sökt ta tillbörlig hänsyn till
den berörda ortsbefolkningens behov
och önskemål samt till de kommunala
myndigheternas bedömning av sådana
spörsmål. De av herr Åkesson på denna
punkt framförda önskemålen tillgodoses
alltså enligt min mening redan nu,
och enligt vad postverkets chef försäkrat
kommer de även i fortsättningen
att beaktas.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. indragningen av fasta poststationer på landsbygden

Herr ÅKESSON (fp):

Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra mitt tack för
svaret på min interpellation.

Indragningen av en postanstalt betyder
i regel en ganska genomgripande förändring
i en bygds kommunikationsväsen.
Bygden får genom omändringen hela
sitt postala centrum förflyttat till annan
ort. Även om postförbindelsen ordnas
på annat sätt — i regel ersättes poststationen
med lantbrevbärare eller postombud
— sker en försämring för stora
delar av den gamla poststationens serviceområde.

Herr statsrådet utvecklade i sitt svar
de olika faktorer som påverkar en poststationsindragning,
såsom utökning av
lantbrevbärarlinjer, kommunsammanslagning
och indragning av järnvägsstationer.
Att vissa faktorer inverkar på den
postala utvecklingen är ofrånkomligt,
men mer än en gång tycks indragningarna
ske med större intensitet än som
kan synas påkallad. Ofta tycks besparingarna
vid en dylik förändring vara
små i förhållande till de nackdelar indragningarna
medför. Räknar man därvid
den inverkan en indragning har på
orten och dess näringsliv är de av det affärssträvande
verket gjorda vinsterna
små, jämförda med de merkostnader den
enskilde får vidkännas.

Man bar på landsbygden en allmän
känsla av oro inför den omdaning av
kommunikationsväsendet som där sker.
Nyss kunde man i pressen läsa att 25
procent av landets järnvägsnät skulle
nedläggas, visserligen inte omedelbart,
men dock efter hand som detta kunde
ske. Följden av en sådan indragning
skulle bli att näringslivet inom stora områden
av vårt land skulle komma att förändras,
kanske rent av försvinna, med
katastrofala följder för berörda kommuner
och orter. Många samhällen har vuxit
upp längs järnvägslinjerna, och en hel
del av dem riskerar att tyna bort i och
med indraghingen av järnvägen. Med
järnvägens indragning följer också indragning
av poststationer.

Vid ett affärsföretag, enskilt eller

statligt, finns det alltid områden som, ur
ekonomisk synpunkt befinnes vara mindre
bäriga än övriga. Dock kan företaget
som sådant ej bortrationalisera verksamheten
å dessa områden utan måste uppehålla
den även här.

Även då det gäller lantbrevbäringslinjer
har en viss sammanslagningstendens
gjort sig gällande med försämrad service
som följd. Så har t. ex. på åtskilliga platser
två eller flera sådana linjer sammanslagits
med den påföljd att posten kommer
att utbäras senare på dagen än
som skett tidigare. Den försämring som
härigenom sker uppgår ibland till fem
timmar, och posten har först fram på eftermiddagen
kommit adressaten tillhanda.
Kungl. postverket kan väl knappast
undgå skyldigheten att med sin ensamrätt
på området tillhandagå sina postkunder
med en god service.

Att de postala myndigheterna vid en
indragning i första hand bör vända sig
till de kommunala myndigheterna kan
väl anses naturligt. Dessa har ju den lokalkännedom
som erfordras för ett rätt
bedömande av omläggningen. Delvis har
detta skett redan nu, men en allmän uppfattning
råder i berörda kommuner att
frågan, då den tillställts dessa, i realiteten
redan är avgjord. Man har även den
uppfattningen, att omändringen inte alltid
är betingad av förändringar som
skett i bygden utan att indragningen sker
för att skapa större poststationer på
landsbygden, och att centraliseringen
sker bara för att centralisering skall ske.

Den befolkningsutflyttning som för
närvarande sker till städer och tätorter
bör väl inte ytterligare påskyndas genom
indragningar av det slag som här
påtalats. Snarare torde det väl vara ett
intresse att denna utflyttning mattas.

Med den monopolställning som staten
på väsentliga avsnitt av vårt kommunikationsväscn
intar följer också ett särskilt
ansvar för att landsbygdens näringsliv
ges en fullgod service på dessa områden.
Härvidlag borde det ligga nära till
hands att de skilda statliga kommunikationsverken
intimt samarbetar med varandra
i strävan att stå allmänheten till
tjänst. Departementschefens hänvisning

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

till SJ :s indragning av personal som orsak
till inskränkningen också av den postala
servicen kan därför inte utan vidare
godtas.

De synpunkter slutligen som postverkets
chef anfört, nämligen att de kommunala
myndigheternas bedömning i fortsättningen
kommer att beaktas, vill jag
taga fasta på. Det är naturligt att dessa
omdömen får spela en avgörande roll vid
frågornas avgörande.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 36, i anledning av väckta
motioner om införande av enhetligt
ortsavdrag för hela riket.

I två inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motioner, I: 447 av herrar Fritiof
Karlsson och Alvar Andersson samt II:
570 av herr Jansson i Benestad m. fl.,
hade hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
i syfte att införa ett för hela
landet enhetligt ortsavdrag vid såväl
den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna I: 447 av
herrar Fritiof Karlsson och Alvar Andersson
samt II: 570 av herr Jansson i
Benestad m. fl. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Niklasson, Bengtson och Vigelsbo, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort hava
den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen,
i anledning av de likalydande motionerna
I: 447 av herrar Fritiof Karlsson
och Alvar Andersson samt II: 570
av herr Jansson i Benestad m. fl., måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning i syfte att införa ett för hela

landet enhetligt ortsavdrag vid såväl
den statliga som den kommunala beskattningen
i enlighet med motionernas
syfte.

Herr BENGTSON (bf):

Herr talman! Dyrortsgrupperingen i
dess olika former har varit föremål för
behandling så många gånger här, att jag
inte skall ägna någon längre tid åt den
i dag. Vi har inom vårt parti den bestämda
uppfattningen att dyrortsgrupperingen
bör avskaffas, och vi har hävdat
detta i motioner och också i det utskottsbetänkande,
som nu föreligger. Vi anser,
att hela dyrortsgrupperingen bygger på
felaktiga grunder. Den är orättvis mot
stora delar av befolkningen i vårt land,
framför allt mot landsbygdens befolkning.

Den nuvarande ordningen i fråga om
ortsavdragen är också en faktor som
medverkar till den starka avflyttningen
från landsbygden, vilken det inte finns
någon anledning att uppmuntra. Det är
väl en rätt enstämmig uppfattning att
man på allt sätt bör förhindra att en
ytterligare avflyttning sker.

Dyrortsgrupperingen är i princip felaktig
därför att den inte tillräckligt beaktar
olika levnadsfaktorer. Om jag nu
hör till dem som inte i princip accepterar
dyrortsgrupperingen så finns det
en del som ändock vill ha kvar den.
Genom lönegrupperingen ger man, säger
de, en högre ersättning åt människor
som bor på högre dyrort. Vi anser dock
att det är besynnerligt att man samtidigt
skall kompensera dessa människor
även på det sättet att de får förmånen
av lägre skatt.

Här är vi faktiskt inne på ett mycket
känsligt område. Människorna anser alltid
att de skatter, som de måste betala,
är för höga. Även om vi kanske inte
kan räkna med att alla med glädje skall
betala sin skatt, bör vi väl sträva efter
att skatten är lika över hela landet, så
att man inte på olika orter har att betala
olika skatt för samma inkomstbelopp.
Det är ganska svårt att kunna få
en människa, som bor på en lägre dyrort,
gränsande till en högre dyrort, att

Onsdagen den 2 mai 1956

Nr 16

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

inse att han måste betala en högre skatt
än grannarna i den högre dyrorten. Faktum
är att familjer i den lägre dyrorten
ofta måste köpa det mesta av sina förnödenheter
i någon affär inom det högre
dyrortsområdet. Å avlägset liggande orter
kan det visserligen finnas någon enstaka
vara som är billigare, men andra
artiklar är dyrare, beroende på den högre
fraktkostnaden.

Härtill kommer att människorna på avlägsna
orter inte alls får leva på samma
kulturella standard som invånarna på
mer lyckligt lottade platser i vårt land.
Vår levnadsstandard är för närvarande
lyckligtvis så hög, att människorna har
möjlighet att ha anspråk även på kulturella
nöjen och förströelser. Jag har tidigare
i år väckt en motion, som redan
behandlats i riksdagen, om symfoniorkester
och teater i Norrland. I glesbygderna
där uppe finns det många orter,
där man helt enkelt inte har möjlighet
till samma kulturella utbyte som på tätorterna.

Det är ett faktum att människorna på
de lägre dyrorterna ofta inte alls har
tillgång till samma bekvämligheter som
man har i tätorterna. Jag vill dock understryka
vad vi betonat redan i motionen
och reservationen, nämligen att när
vi här yrkar på att dyrortsgrupperingen
skall avskaffas, är vi samtidigt väl medvetna
om att det för Norrlands del finns
vissa andra speciella tillägg, som är betingade
av andra orsaker än dem som
ligger till grund för dyrortsgrupperingen.
Dessa andra tillägg berörs alltså inte
av vårt nuvarande yrkande.

Då vi kräver dyrortsgrupperingens avskaffande
blir svaret ofta, att den frågan
inte skall tas upp nu utan behandlas i
annat sammanhang. Det borde väl emellertid
vara en lämplig tidpunkt att dryfta
denna sak just i samband med frågan
om de kommunala ortsavdragen. Vid fjolårets
riksdag anförde utskottet: »Skattegrupperingens
uppgift är att differentiera
skatten efter dyrort. Denna differentiering
sammanhänger med tanken,
att genom ortsavdragen ett visst existensminimum
skall kunna undantagas
från beskattning.» När vi nu bär en

utredning om de kommunala ortsavdragen,
borde det väl, såsom understrykes
i motionen, vara möjligt att samtidigt
till övervägande ta upp frågan om lika
ortsavdrag för hela landet.

Herr talman! Jag vill avslutningvis
i korthet sammanfatta mina synpunkter
på följande sätt. Jag konstaterar att dyrortsgrupperingen
är i princip felaktig.
Den bygger på ofullständiga beräkningar,
som inte tar hänsyn till alla faktorer.
Dyrortsgrupperingen medverkar vidare
till en icke önskvärd avflyttning från
landsbygden. Det är dessutom stötande
för människornas rättsmedvetande att
inte alla medborgare i detta avseende
behandlas lika. Av den anledningen ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till
den reservation som är fogad vid utskottets
betänkande av herr Niklasson
in. fl.

Herr KARLSSON, FRITIOF, (bf):

Herr talman! Motivet för den motion,
som jag och några medmotionärer avgivit
angående ett enhetligt skatteavdrag,
är främst rättvisesynpunkten.

Från vårt håll har vi ansett hela dyrortssyslemet
felaktigt och ägnat att otillbörligt
gynna de högre s. k. dyrorternas
folk. Då det emellertid av vissa orsaker,
som jag i detta sammanhang inte närmare
skall ingå på, har visat sig omöjligt
att i ett sammanhang avskaffa hela
dyrortssvstemet, har det synts oss vara
ett steg i rätt riktning om man kunnat
få en lika skattegruppering.

Vid de undersökningar, som senast
gjorts i fråga om dyrortssystemet, har
det visat sig att spännviddeii mellan
högsta och lägsta dyrort minskat. Enligt
den siffra, som senast redovisats, skulle
spännvidden utgöra 12 procent. Med den
hastiga takt i utvecklingen som äger rum
torde skillnaden för närvarande inte vara
av någon större betydelse. I detta
sammanhang torde särskilt beaktas att
dyrortssystemet i sig självt måste skapa
vissa skillnader. Högre löner måste skapa
högre priser och kostnader; toge man
bort dem så skulle skillnaden säkert
vara helt utplånad.

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

Man har ofta motiverat dyrortssystemet
med bostadskostnaderna. Detta är
dock inte längre hållbart. Hyrorna blir
nu lika dyra på landsbygden som i tätorterna,
då byggnadskostnaderna nu torde
vara desamma. Även övriga kostnader
torde i flertalet fall vara snarare till
nackdel än fördel för de lägsta ortsgrupperna.

Följderna av det rådande systemet visar
sig också på ett skrämmande sätt.
Landsbygdens avfolkning och bostadseländet
i de stora tätorterna är ett faktum
som man även på ansvarigt håll
har bekymmer för. Man försöker vidtaga
åtgärder mot denna utveckling genom
bl. a. företagarföreningar, som skall
lokalisera industrier och företag till orter,
där tillräckliga arbetsobjekt saknas.
Samtidigt synes man emellertid
blunda för att man målmedvetet premierat
och med olika förmåner lockat
nya människor till tätorterna, medan den
rena landsbygden alltmer avfolkas.

Skall man lyckas hejda strömmen från
landsbygden till storstaden, så måste
man först hindra landsbygdens utarmning.
Under de senare åren har befolkningen
på landsbygden genom avflyttning
minskat med fem procent årligen.
När man så vet, att det är de nya
människorna som flyttar och tänker på
vad de har kostat samhället och målsmän
att fostra upp till arbetsför ålder
för att, då de är färdiga att göra sin
insats i produktionen, flytta till städerna
och där betala sin skatt, förstår man
att här måste ske en mycket stor utsugning
av glesbygderna. Jag tror att
någon har räknat ut att det rör sig om
miljardbelopp per år. Inom vissa jordbrukar-
och småbrukarkommuner bär
medelåldern hos invånarna år från år
ökat så att man nästan kan tala om samhällen
av åldringar.

Skal! man kunna mildra en dylik för
många kommuner ödesdiger utveckling
måste man givetvis angripa orsakerna.
Så länge samhället lockar de unga med
högre löner och lägre skatt vid flyttning
till städerna gagnar det föga med propaganda
för industrier på landsbygden.
Man synes även i andra avseenden miss -

gynna arbetarna på landsbygden. Många
där bosatta får ambulera mellan olika
arbetsplatser eller arbeta någon mil från
sina hem i närmaste tätort eller stad.
För att bekvämt komma till och från
arbetsplatsen använder man numera i
allmänhet bil. I taxeringarna tillämpas
emellertid i allmänhet den regeln, att
man får avdrag för resa med motorcykel,
vilket inte på långt när täcker de kostnader
man haft. Man kan under sådana
förhållanden förstå att vederbörande
ställer sig i kön av bostadssökande,
även om han gärna skulle vilja bo kvar
i sitt ursprungliga hem om han fått ett
rimligt avdrag för de utgifter som han
verkligen haft för sin arbetsinsats.

Det är för att rätta till något av de
rådande missförhållandena som vi
väckt motionen. Även om jag tror att
en ändring förr eller senare tvingar sig
fram är faran av dröjsmål med att rätta
missförhållandena den, att skadan som
förorsakas av det rådande tillståndet
knappast går att reparera.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall
till reservationen.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Denna fråga är ett stående
tema för riksdagen, som nästan varje
år behandlar den. Nu har man från
bondeförbundshåll kommit med en motion
om en utredning i syfte att införa
ett för hela landet enhetligt ortsavdrag
vid såväl den statliga som den kommunala
inkomstbeskattningen. Det är alltså
inte fråga om någon utredning, huruvida
den nuvarande spännvidden mellan
lägsta och högsta dyrort är riktig, utan
kravet går rakt på ett avskaffande av
allt vad ortsavdrag heter. Det motiveras
närmast, såsom vi hörde, litet känslomässigt
med att det nuvarande systemet är
en orättvisa för landsbygdens folk.

Nu är det väl ändå herrarna och damerna
bekant, att inte alla tätorter här
i landet ligger i den högsta dyrortsgruppen.
Skulle man avskaffa dyrotsgrupperingen
och lyfta upp alla orter till högsta
dyrortsgrupp, alltså till Stockholms
nivå, skulle det bli en lisa även för den
stad som jag representerar och som lig -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

ger i fjärde. Befolkningen där fick annars
anledning att klaga över att staden
låg blott i fjärde och mena att den naturligtvis
skall jämställas med Stockholm.
Jag vill också erinra om att en
mängd städer, jag tror flertalet av de
skånska städerna, ligger i tredje dyrortsgruppen.
För dem skulle detta också
vara en orättvisa, inte i förhållande till
»landsbygdens folk» men i förhållande
till storstädernas.

Hade hela frågan varit så enkel att det
bara varit att minska det försprång som
Stockholm har, så hade det varit en rätt
enkel match att isolera Stockholm. Herrar
stockholmare med herr Carl Albert
Anderson i spetsen må ursäkta, men det
hade varit en rätt enkel sak för riksdagen
att lyfta hela landet upp till stockholmsnivån.
Men det skulle naturligtvis
inte vara för att alla skulle komma upp
till samma nivå, när det gäller skattegrupperingen,
utan det skulle vara motiverat
ur rättvisesynpunkt att så skedde.
För att det skulle vara förenat med rättvisa
måste man emellertid först konstatera,
att existensminimum faktiskt är
lika i alla orter i vårt land, eftersom dyrortsgrupperingen
ju i viss mån är ett
slags existensminimum — det är väl alldeles
för lågt, men det är ändock den
motivering som man i alla tider har
framfört för den. Och som vi vet bestäms
det då och då vad som skall betraktas
som existensminimum i olika orter
därför att man har beräknat att det
är dyrare att leva i somliga orter än i
andra.

Vill man avskaffa dyrortsgrupperingen
under hänvisning till resonemanget
om existensminimum, måste man alltså
visa att det inte längre finns något behov
av en dyrortsgruppering av det skälet
att alla orter är lika dyra. Men den
saken måste dock först bevisas. Motionärerna
har inte på något sätt framlagt
en sådan bevisning, utan kommer bara
med litet allmänna uttalanden om att
dvrortsgrupperingen innebär en orättvisa
mot »landsbygdens folk», vilket ju är
fullständigt oriktigt — den kan lika vid
innebära en orättvisa mot massor av folk
som bor i tätorter och städer.

Men naturligtvis kan man alltid diskutera
den metod efter vilken dyrortsgrupperingen
sker. Vid de två senaste skattegrupperingarna
användes olika metoder,
så olika att man inte ens kan göra
en riktig jämförelse dem emellan. Det
är mycket möjligt att den nu tillämpade
metoden kan förbättras och göras mera
rättvis. Men det är ju inte alls den frågan
som motionärerna fört fram, utan de har
bara sagt att allt vad dyrortsgruppering
heter bör avskaffas. Utskottet skulle säkerligen
inte ha haft någonting emot att
diskutera frågan om själva principerna
för dyrortsgrupperingen. De måste givetvis
tas upp till behandling under de
närmaste åren. Men man kan inte diskutera
frågan om dvrortsgrupperingens avskaffande
förrän man har gjort klart för
sig, om existensminimum är olika på olika
orter eller ej.

Självfallet är det svårt att göra gränsdragningen
mellan de olika ortsgrupperna.
Vid den senaste undersökningen fann
man att spännvidden mellan högsta och
lägsta ortsgrupp minskat från 16 procent
till 14 procent. Då skapades ett system,
där skillnaden mellan högsta och lägsta
ortsgrupp blev 12 procent. Man diskonterade
alltså i förväg en utveckling som
man räknade med under några år framåt
och varigenom spännvidden skulle minskas
från 14 till 12 procent. Det är denna
spännvidd som för närvarande gäller:
mellan första och andra, andra och tredje
samt tredje och fjärde ortsgruppen är
det en skillnad på 4 procent, d. v. s. en
spännvidd mellan högsta och lägsta på
12 procent.

.lag vill erinra om att när det gäller
statens och kommunernas arbetslöner
och tjänstemannalöner är dyrortsgrupperingen
sammankopplad med den ortsgruppering
som ligger till grund för de
.statliga och kommunala lönesatserna. Vid
den senaste dyrortsundersökningen visade
det sig att arbetsmarknadens parter
mycket bestämt höll på att ortsgrupperingen
skulle bibehållas. De uttalade, refererar
bevillningsutskottet i den så kallade
reciten i sitt betänkande, »stor
tveksamhet mot någon minskning av
spännvidden i det statliga lönesystemet,

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

enär därigenom ökade svårigheter beträffande
löneavvägningen skulle skapas».
De som uttalade denna bestämda
tveksamhet var bl. a. Svenska
landskommunernas förbund, Svenska
landstingsförbundet och tjänstemannaorganisationer.
De kunde emellertid till
nöds gå med på en minskning av spännvidden
till 12 procent. Representanterna
för dessa grupper kände alltså inte
dyrortsgrupperingen som någon orättvisa
mot landsbygdens befolkning eller
mot befolkningen i de tätorter som placerats
i de lägre dyrortsgrupperna.

En av talarna här i kammaren ville
nyss sammanställa frågan om dyrortsgrupperingen
med angelägenheten av
att undvika en fortsatt minskning av
befolkningen ute på landsbygden och
försökte inbilla kammaren och sig själv
— tv jag tror att det fordras åtskillig
fantasi för att tro på den beskrivningen
-—- att landsbygdens avfolkning i viss
mån skulle kunna hindras genom att
alla orter jämställdes i fråga om ortsavdrag.
Nu förhåller det sig ju emellertid
på det sättet att lönerna på den allmänna
arbetsmarknaden, alltså de löner som
inte utbetalas av stat och kommuner, i
allmänhet uppvisar en mycket, mycket
större sprännvidd än dessa 12 procent.
Det uppgavs att vid ifrågavarande tillfälle
— det var för några år sedan -—•
var spännvidden mellan industriarbetarnas
löner i högsta och lägsta ortsgrupp
inte mindre än 27 procent. Det
är ju där ändringen skulle göras.

Vidare är det klart att om jordbrukarna
arbetar så energiskt och skickligt
och framgångsrikt som de gör för
att rationalisera sin näring, behöver de
allt mindre folk i sin tjänst. Men det är
väl ingen av motionärerna eller utskottsreservanterna
som vill att rationaliseringen
skall hejdas av den anledningen
att den driver folk från landsbygden.
Det är klart att den driver folk
från landsbygden, men vi vill ändå inte
stoppa den. Det är naturligtvis helt
andra grunder än ortsgrupperingen, som
är avgörande.

Kom dessutom ihåg, att svårigheterna
att få folk särskilt i de lägre tjänsteman -

nagrupperna närmast är ett storstadsproblem.
Järnvägarna och posten har
mycket svårt att få tillräckligt med folk i
storstäder som Stockholm och Göteborg,,
trots den gynnade ställning beträffande
skattegrupperingen som dessa städer
har. Det är helt andra grunder som
ligger bakom. Man förenklar problemet
så att det nästan överskrider löjlighetens
gräns, när man drar fram sådana
argument som motionärerna gjort.

Nu är det ju så, att man företar en
ändring av skattegrupperingen vart
femte år. Det har bara gått två år på
denna femårsperiod, och det är uppenbart
att om tre år, när skattegrupperingen
skall göras om, får hela denna fråga
tas under omprövning; det kommer
nog de olika organisationerna att sörja
för.

Herr talman! Med den inriktning som
motionärerna och reservanterna haft, att
man inte här skall verkställa någon opartisk
och objektiv undersökning utan
ge det bestämda direktivet: avskaffa

dyrortsgrupperingen, har det inte funnits
någon möjlighet för bevillningsutskottets
majoritet att diskutera ett tillstyrkande
av motionerna, utan den har
avstyrkt dem och ansett att de förtjänade
det ödet.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr WAHLUND (bf):

Herr talman! Jag vet att det här resonemanget
om landsbygdens avfolkning
kommer att tagas upp av en följande talare,
och jag skall därför inte säga mycket
om den saken. Det må räcka med
att påpeka, att ju ingen människa anser
att dyrortsgrupperingen är någon avgörande
faktor, då det gäller landsbygdens
avfolkning, men den är en faktor
som bidrar. Landsbygdens avfolkning
har också ett annat sammanhang med
dyrortsgrupperingen, som jag strax skall
återkomma till.

Herr Sjödahl var i övrigt mycket hovsam
i sitt anförande, och det håller jag
honom räkning för. Jag tar fasta på vad
han sade, att utskottet inte har något

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

emot att diskutera principerna för dyrortsgrupperingen.
l>et föreföll också
som om inte heller herr Sjödahl hade
någonting emot att dessa ting utreddes,
även om han sade att det skulle ske »under
de närmaste åren». Jag för min del
menar, att det är hög tid att vi återigen
sammanställer de nya fakta som föreligger
i detta ärende.

Företrädarna för bondeförbundet har
enligt herr Sjödahls mening anlagt känslomässiga
aspekter på detta ämne, men
jag skall i mitt anförande hålla mig till
klara fakta.

Först kanske jag ändå skall ställa det
spörsmål, vi diskuterar, i belysning av
vissa frågor som vi har diskuterat tidigare
under denna riksdag. Jag tänker
på familjebeskattningen, den »rättvisa
åt barnfamiljerna» som ju också
har varit föremål för förstamajdemonstrationerna
i går. Jag menar att det är
en rätt kuriös situation, alt man är tämligen
kallsinnig, när det gäller att
åstadkomma en skattedifferentiering
mellan barnfamiljer av olika storlek,
med däremot är mycket angelägen om
att bibehålla ett system, som gör skatterna
olika i Stockholm, Växjö och Tomelilla.
För att använda den något diffusa
terminologi som man tillämpar i
fråga om dyrortsgrupperingen skulle jag
vilja säga, att det ligger i öppen dag, att
spännvidden mellan levnadskostnaderna
för olika familjer är långt större än mellan
olika ortsgrupper, och det är förvånande
att man håller på med att småkrångla
och småjustera, när det gäller
dyrortsgrupperingen, samtidigt som
man lämnar verkligt avgörande faktorer
då det gäller levnadskostnaderna
åsido.

Om man följer herr Sjödahls resonemang
och läser vad som står redovisat
i bevillningsutskottets betänkande, finner
man att den grundläggande motiveringen
till att bevillningsutskottet
hemställer om avslag på motionerna är
att man säger, att dessa frågor väl kan
diskuteras, men att tillfället inte är lämpligt
just nu. Det är många skäl som man
här lägger i vägen. Man pekar på denna
frågas samband med lönegruppering -

en, och herr Sjödahl tryckte ju alldeles
särskilt på den saken i sitt anförande.
Jag menar tvärtom, att frågan om dyrortsgrupperingen
av skatten, som det i
dag gäller, skulle må väl av att skiljas
från sitt samband med lönegrupperingen.
Kommer man in på denna, blir ju
frågorna mycket mera komplicerade.

Sedan har ju föreliggande spörsmål,
som bevillningsutskottet säger och som
det framhållits i debatten, samband med
det kommunala skatteunderlaget. Jag
kan för min del inte se annat än att detta
just är ett skäl att ge den kommitté,
som håller på att utreda de kommunala
ortsavdragen, i uppdrag att titta på saken.

Så säger utskottet att skattegrupperingen
också har samband med de statliga
inkomstskatteskalornas utformning.
Även herr Sjödahl snuddade vid detta.
Och det är sant; här finns ett samband.
Herr Sjödahl talade om de existensminima,
som ortsavdragen avser att markera.
Dessa är dyrortsgrupperade ty,
säger man, det existerar prisgeografiska
olikheter. Men när det sedan gäller
skatteskalorna där ovanför, argumenterar
man precis som om inga sådana
prisskillnader förefinns. Detta går ju inte
ihop, herr talman!

Om jag sedan går in på det mera substantiella
i utskottets motivering för avslagsyrkande
■— att, som man säger, det
icke föreligger tillräcklig grund för ett
antagande, att levnadskostnaderna så utjämnats
mellan olika orter att dyrortssystemet
skulle kunna slopas och ett enhetligt
ortsavdrag tillämpas — så vill
jag försöka belysa den frågan med ledning
av tillgänglig statistik. Till stor del
är denna statistik ganska ålderdomlig,
och det är bl. a. just därför som vi från
vår sida önskar en utredning i saken.
Vi vill få fram färsk statistik om levnadskostnaderna,
och vi är fullständigt
övertygade om att den kommer att ge
oss rätt i att dyrortsskiltnaderna i hög
grad sammanpressats under senaste tiden.

.lag får i dag hålla mig till 1951 års
siffror, som är de färskaste —■ och de är
rätt kuriösa, såsom en talare i denna dis -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

kussion redan har sagt. Det innebär ingen
kritik mot socialstyrelsen när jag säger
detta, den har vid utarbetandet av
statistiken haft att handla utifrån premisser
och direktiv, som vi från vår sida
inte kan godkänna. Man konstaterar
exempelvis i denna statistik, att kostnaderna
för resor i en familjs budget
här i Stockholm beräknas till 450 kronor,
under det att motsvarande post för
familjer i norrlandskommuner tillhörande
ortsgrupp 5 anges till 250 kronor och
i ortsgrupp 2 till 240 kronor. Detta kan
ju inte vara rimligt; det är alldeles klart
att föreliggande statistik inte tar tillräcklig
hänsyn till fördyringarna på grund
av de långa avstånden. Men jag vill inte
trycka så mycket på denna punkt,
herr talman! Ifrågavarande siffror för
resekostnaderna tynger visserligen i budgeten,
men inte så mycket att de på ett
avgörande sätt förändrar situationen.

Vi vet alla att de flesta poster i familjernas
budget inte visar några nämnvärda
dyrortsskillnader; det råder inga
prisgeografiska olikheter att tala om när
det gäller livsmedel, kläder, inventarier
och annat. Vad som har betydelse är i
stället •— det vet alla som sysslat med
dessa ting — bostadsposten och dessutom
skatteposten.

Också när det gäller bostadsposten är
vi hänvisade till 1951 års siffror, men
det finns en sak som här har intresse
och är betydelsefull just för bedömningen
av nu föreliggande ärende. Vi vet
att de nyare bostäderna betingar avsevärt
högre hyror än äldre bostäder med
samma standard, men det intressanta är
att denna skillnad mellan nyare och äldre
bostäder är mindre i Stockholm än
i de medelstora och framför allt de
mindre orterna. Medelhyran för nyare
lägenheter — jag menar då lägenheter
byggda 1946 och senare — var i Stockholm
30 procent högre än för de äldre,
medan siffran för medelstora orter var
50 procent och för mindre orter 60—65
procent. Nya lägenheter tillkommer ju
inte i den utsträckning vi önskar, men
nytillskottet är dock betydande, och
följden blir rent matematiskt, att de s.
k. dvrortsskillnaderna i fråga om bostadskontot
sammanpressas.

Man kan fråga sig var vi kommer att
hamna. Statistiken är inte sådan att man
kan göra några säkra uttalanden, men
på landsbygden blir ju transportkostnaderna
särskilt dryga då det gäller att
bygga bostäder, så snart byggnadsplatsen
ligger ett stycke bort från järnvägsstationen.
I de större städerna, Stockholm
o. s. v., är det tomtkostnaden som
tynger särskilt. Även om olikheterna i
byggnadskostnader och hyror successivt
utjämnas, lär det komma att kvarstå
en skillnad, på det sättet att tomtkostnaderna
gör byggenskapen i de större
städerna dyrare.

Men bär kommer vårt resonemang om
landsbygdens avfolkning återigen in. Vi
menar — och jag är fullt medveten om,
herr Sjödahl, att jag här lämnar statistiken
och ger mig in på värderingar —
att det inte kan vara rimligt att tomtpriserna
skall stiga i städerna just därför
att folk flyttar bort från landsbygden
och klumpar sig samman. Att denna
fördyring skall kompenseras på skattesidan
är en uppfattning som i varje
fall inte vi delar.

Om jag sedan övergår till skatteposten,
så vet vi att kraftiga sammanpressningar
regionalt har skett i fråga om
skattens höjd. Jag har bär siffror för
1956 som alltså bygger på 1955 års beslut.
I lägsta dyrortsgrupp är den genomsnittliga
utdebiteringen 12 kronor per
skattekrona, i ortsgrupp 3 är den 13
kronor, i ortsgrupp 4 är den 14 å 15
kronor och i ortsgrupp 5 är den 16 kronor;
stockholms- och göteborgsområdena
är inte inräknade i de siffror som
föreligger. Här finns alltså en skillnad,
som inte bestrides. Men vad vi menar
är att förekomsten av geografiska olikheter
när det gäller beskattningen inte
rimligtvis bör åberopas som motivering
för existensen av en dyrortsgruppering.
Det är ju så att vi -— det är nästan för
banalt att behöva sägas — med hjälp
av skatten köper vissa ting som samhället
ställer till vårt förfogande och att
den standard, som man får ut för sina
skattepengar, är lägre i de lägre ortsgrupperna.
Man skulle kunna peka på
många ting i detta sammanhang, men
var och en som upplevat denna snövin -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

ter ute i landet har säkert haft både besvär
och kostnader för bortforsling av
snön; i Stockholm får man som bekant
sådant gratis. Jag skulle kunna peka på
standarden inom skolväsendet, socialvården
o. s. v., men jag skall inte gå in på
mera detaljer, herr talman.

Låt mig också konstatera att dessa
skatteskillnader håller på att utjämnas.
Jag har här siffror för de senaste fem
åren, som visar att utdebiteringen ökat
i lägsta ortsgrupp med 1 procent, att
den minskat i ortsgrupp 3 med 2 pro^
cent, i ortsgrupp 4 med 7 procent och
i ortsgrupp 5 med 5 procent. Även här
föreligger alltså en sammanpressning av
de statistiskt registrerade dyrortsskillnaderna.

Jag skall till slut gå över till den sista
av de punkter, som utskottet berör. Utskottet
uttalar att vår skattegruppering
brukar verkställas för en tid av fem år
i sänder. Den nu gällande skattegrupperingen
har, såsom vi vet, endast tillämpats
under två år. Detta representerar
en motivering från utskottets sida för
att vi bör vänta. Nu är det ju emellertid
så, att de undersökningar, som bör föregå
en ny skattegruppering, tar en tid
av tre år i anspråk. Så var det sista
gången utredning gjordes angående dessa
ting. År 1951 verkställdes de undersökningar,
som låg till grund för 1954
års gruppering. Tänker vi oss en ny
skattegruppering år 1959, är det just år
1956, som undersökningarna bör startas,
och då naturligtvis inte bara beträffande
skatten utan även alla de poster,
som ingår i budgeten.

Jag kan alltså inte på något sätt bli
övertygad om vad bevillningsutskottets
majoritet anfört i sitt betänkande, och
jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr BENGTSON (bf) :

Herr talman! Det är väl rikligt när
man talar för en sak, att man i varje
fall skall ge sken av alt man befinner sig
på verklighetens grund, och ur den synpunkten
kan jag förstå herr Sjödahl. Men
annars får man nog konstatera att den

5 Första kammarens protokoll 1956. År 10

grund, som dyrortsgrupperingen bygger
på, ingalunda är så säker som herr Sjödahl
vill göra gällande. De uppgifter,
som beräkningarna grundar sig på, är
ganska ovissa. Såsom jag tidigare uttalat
finns det åtskilliga icke vägbara faktorer,
som egentligen borde inverka på
grupperingen men som inte är medtagna.

När herr Sjödahl talade om arbetsmarknadens
parter, skulle jag vilja säga,
att vad han sade snarare understryker
min uppfattning. Om det vore så solklart
hur dyrortsgrupperingen skall utformas,
så vore det ingen uppgift alls för förhandlingar
mellan de avtalsslutande
parterna, utan väl närmast bara en uppgift
för matematiker. I så fall behöver
man inte alls avtala om hur man skall
ha det i fråga om dyrorterna. Detta ger
ytterligare stöd för att man är inne på
en osäker grund när det gäller dyrortsgrupperingen,
och den saken har ytterligare
understrukits av herr Wahlund.

Det är alltså enligt min uppfattning
inte, såsom herr Sjödahl sade, »känslomässiga»
skäl som talar för att man skulle
slopa dyrortsgrupperingen. Herr Sjödahl
säger, att vi anser att dyrortsgrupperingen
innebär en orättvisa för landsbygden,
och han framhåller, att det i så
fall även kan innebära en orättvisa för
vissa städer. Jag vill erinra om — och
det sade jag också i mitt första anförande
— att systemet innebär en orättvisa
för dem, som bor i lägre dyrort och
framför allt för dem som bor på landsbygden.
Jag är alltså nogsamt medveten
om att åtskilliga städer också befinner
sig i de s. k. lägre dyrorterna. Jag tror
inte att herr Sjödahl skulle möta så stor
förståelse om han skulle tala med en del
av de tjänstemän, som bor på de lägre
dyrorterna, utan jag'' tror att han nog
skulle finna att det även bland dem råder
ett ganska utbrett missnöje med att
det fortfarande existerar en dyrortsgruppering
och att de placerats i lägre dyrort.
Jag tror att det kanske rent av i herr
Sjödahls egen stad, Göteborg, skulle bli
ganska svårt att säga åt göteborgarna: Ni
lever faktiskt så mycket billigare här, att
det är fullt berättigat att Göteborg befinner
sig i en lägre dyrort och att ni alltså

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

skall betala litet mera skatt än stockholmarna
gör!

Herr Sjödahl vände sig mot att vi motiverat
vårt förslag med avfolkningen på
landsbygden, och han sade att det argumentet
nästan översteg »löjlighetens
gräns». Jag skulle för min del vilja använda
uttrycket »löjlighetens gräns» om
man vill påstå, att avfolkningen på landsbygden
beror på en enda orsak. Så är
naturligtvis inte förhållandet. Vi kan inte
sätta fingret på en punkt och säga: här
har vi orsaken till landsbygdens avfolkning!
Självfallet är inte dyror tsgrupperingen
orsaken till avfolkningen på
landsbygden, men den är dock en av de
faktorer, som medverkar till att folk flyttar
från landsbygden. Den saken tror jag
är litet svårare för herr Sjödahl att bestrida.
Det är nog i alla fall på det sättet,
såsom understrukits varje gång denna
fråga varit uppe till behandling, att det
blir allt mer och mer motiverat att få
den orättvisa ur världen som dyrortsgrupperingen
är. Jag tror också att den
tanken vinner allt större gehör i landet.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkandet
om bifall till reservationen.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Herr Wahlund diskuterade
ju närmast den metod, som man
använt för att komma fram till dyrortsgrupperingen.
Jag sade redan i mitt
första anförande, att jag inte vill svära
på att den metod, som man sista gången
använde, var den fullkomliga metoden.
Men här gäller ju inte frågan vilken metod
man skall använda. Både motionärerna
och reservanterna säger ju: Bort
med dyrortsgrupperingen! Det är alltså
inte alls fråga om att man skall diskutera
metoden. Om man hade velat göra
det, hade man kunnat få ett helt annat
gensvar på sin framställning än nu är
fallet.

Det är mycket sannolikt att det pågår
en utjämning av levnadskostnaderna, så
att spänningen för närvarande inte är
12 procent eller de 14 procent, som den
var då man beslöt sig för de 12 procenten,
utan den kan vara lägre. Det är

mycket möjligt att det är på det sättet.
Ännu är det, efter allt att döma, betydande
olikheter, men hur stor spänningen
är — det är frågor som blott en
utredning kan utvisa. I den motion och
i den reservation, som här föreligger,
säges emellertid vara: »Vi struntar i all
utredning — bort med dyrortsgrupperingen!» Vad

jag sade om arbetsmarknadens
parter var blott, att de i det ögonblick,
då den nya ortsgrupperingen genomfördes,
avrådde från en lägre spännvidd
än den med 12 procent.

Jag vill med detta bara ha sagt, att
utskottet för sin del inte ansett den metod
för dyrortsgrupperingen, som sist
användes, såsom den enda fullkomliga,
mot vilken ingen kritik kan riktas. Men
vi har inte genom motionärerna eller
i reservationen fått några som helst belägg
för att metoden är oriktig -— vi har
bara fått en serie allmänna uttalanden.
På grundval av sådana allmänna uttalanden
— som jag betecknar såsom rätt
känslomässiga men som självfallet kan
vara framsprungna ur en äkta känsla —
kan utskottet inte begära en undersökning,
utan utskottet måste ha fakta på
bordet för att kunna begära en undersökning.
Av denna känslomässiga framställning
vill man bara ha ett enda resultat:
»Bort med dyrortsgrupperingen —
det behövs ingen undersökning alls!»
Det är rimligt, att utskottet i ett sådant
fall hemställer om avslag på motionerna.

Herr WAHLUND (bf):

Herr talman! Jag vill bara lielt kort
konstatera, att herr Sjödahl ingenting
har emot en utredning i detta ärende.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Jag blev litet förvånad
när jag hörde herr Sjödahl säga, att man
här bara föreslår att dyrortsgrupperingen
skall tas bort utan att ha några fakta
att komma med. Jag vill fråga herr Sjödahl,
om dyrortsgrupperingen varit så
välsignelsebringande — herr Sjödahl har

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Om enhetligt ortsavdrag vid beskattningen

dock varit med om att minska antalet
dyrortsgrupper. Det förhåller sig ju på
det sättet, att utjämningen numera blir
allt större och större, och det föreligger
inte numera någon stor skillnad mellan
stad och landsbygd. Om befolkningen på
landsbygden när det gäller dyrortsgrupperingen
skulle få räkna med kostnaderna
för teaterbiljeter och allting sådant
och dessutom de resor in till städerna,
som då bleve nödvändiga, skulle man
sannerligen komma till det resultatet, att
det i dyrortshänseende inte förelåg så
stor skillnad mellan stad och land. Men
så räknar man inte då man bestämmer
dyrortsgrupperingen på landsbygden,
utan det är bara när det gäller städerna
som man tar hänsyn till sådana ting.

Herr Sjödahl sade, att det var löjeväckande
att försöka »inbilla kammaren»
sådana påståenden som gjorts i de föreliggande
motionerna. Jag skulle tro, herr
Sjödahl, att frågan om dyrortsgrupperingen
ännu i många år kommer att debatteras
här i kamrarna, om man skall
kunna få bort den någon gång.

Herr Sjödahl sade, att arbetsmarknadens
parter kommit överens om att tilllämpa
dyrortssystemet, och så tilläde
herr Sjödahl, att det inte finns någon
möjlighet att få folk vare sig till posten
eller järnvägen här i Stockholm på
gtund av dåliga anställningsförhållanden.
Men det är väl inte dyrortsgrupperingens
fel, herr Sjödahl? Det beror väl
på lönesättningen. Dyrortsgrupperingen
kan ju inte gärna avgöra, om man vill
till Stockholm eller inte eller om man
vill anställas vid järnvägen eller posten
eller inte.

Jag tror för min del, att det vore klokt
om kammaren här ville tillmötesgå motionärernas
önskemål om att någon gång
få bort det orättvisa dyrortssystem, som
för närvarande råder.

Jag skall, herr talman, be att få yrka
bifall till reservationen.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Jag vill erinra herr
Elofsson om att i reservationen — som
inte är undertecknad av herr Elofsson
på grund av hans frånvaro — står det

att »befolkningsrörelsen går alltjämt och
i ökad takt från lägre till högre ort. Både
löne- och skattegrupperingen torde
därvid spela en icke oväsentlig roll».
Jag betvivlar i allra högsta grad att
skattegrupperingen spelar någon roll.
Det beror sannolikt i stället på de i jämförelse
med förhållandena i landsorten
högre lönerna i staden, och det beror
på bortrationaliseringen av jordbrukets
folk. Jordbrukets rationalisering är
ju högst lovvärd och bedrives till gagn
för hela vårt samhällsliv.

Vidare var det skälen för en annan
dyrortsgruppering, som jag efterlyste.
Nu kom ett nytt sådant där allmänt uttalande,
att det skulle vara uppenbart
att utjämningen blir allt större och större.
Ja, men vad vet man om det? Det är
det som skall kartläggas och klarläggas.
Motionärerna har inte framfört ett enda
faktum, som talar för att en förändring
här måste äga rum, utan endast allmänna
känsloskäl.

Herr Wahlund konstaterade kort och
gott, att jag inte hade något emot en utredning.
Det är ju att slå in öppna dörrar!
Det är klart, att man inte kan ha
något emot en utredning. Men då skall
det å andra sidan framföras skäl, som
anger varför en utredning är nödvändig.
Och den får inte ges sådana direktiv,
som faktiskt innebär, att all utredning
är överflödig.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i det nu föredragna betänkandet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid betänkandet fogade reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bengtson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet fogade
reservationen.

Då emellertid herr Bengtson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 85;

Nej — 29.

Därjämte hade 12 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 37, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring av förordningen
den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion
för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet
(skogsvärderingsinstruktion) jämte i
ämnet väckta motioner. I

I en den 17 februari 1956 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 71, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om
ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog
vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)
.

Det av Kungl. Maj:t framlagda
förordningsförslaget innehöll följande
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
:

Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling. I
avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering
skall iakttagas att till grund
för prissättningen skola läggas medeltalen
av gällande medelhöstpriser under
kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid
bruttopriserna dock skola reduceras
med 20 procent, samt att sådana i
skogsvärderingsinstruktionen använda
uttryck som femårsregel, femårsmedeltal
o. likn. skola anses hava den innebörd,
som följer av vad nyss sagts angående
de år vilka skola ligga till grund
för prissättningen.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 505
av herr Spetz m. fl. och II: 662 av herr
von Seth in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte med avslag på Kungl.
Maj:ts proposition besluta bibehålla de
uppskattningsgrunder, som fastställts i
skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni
1951 (nr 437) med de justeringar utskottet
kunde finna skäliga; ävensom

2) motionen 1:499 av herrar Werner
och Lodenius, vari hemställts, att riksdagen
vid behandling av propositionen
nr 71 och i anledning av de verkningar,
som måste bli en följd av propositionens
ikraftträdande, måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära skyndsam
utredning av frågan om höjning av det
skattefria avdraget vid förmögenheisoch
arvsbeskattning, så att förslag i ämnet
kunde föreläggas senast 1957 års
riksdag.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet jämväl upptagit de vid
riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande motionerna
1:114 av herr Spetz och 11:161
av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts,

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 36

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

att riksdagen måtte besluta, att nästa
fastighetstaxering skulle äga rum år 1959
och därefter vart sjunde år.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,

A) att de likaiydande motionerna I:
114 av herr Spetz och 11:161 av herr
Nilsson i Svalöv om uppskov med nästa
fastighetstaxering icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B) att riksdagen måtte — med bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 71 och med avslag å de likaiydande
motionerna I: 505 av herr Spetz
in. fl. och II: 662 av herr von Seth m. fl.
— för sin del antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning
om ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog
vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion);
samt

(''.) att motionen I: 499 av herrar Werner
och Lodenius, i vad motionen behandlats
i detta betänkande, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»Utskottet har i det föregående behandlat
vissa uttalanden avseende skogsvärdering,
som gjorts i motionen I: 499.
Vad däremot angår det i samma motion
framställda yrkandet, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam
utredning av frågan om höjning av
det skattefria avdraget vid förmögenhetsoch
arvsbeskattningen, kan utskottet för
sin del icke finna att detta yrkande har
direkt samband med den förevarande
frågan om fastighetstaxering av skog
och skogsmark. Det nämnda yrkandet
finner utskottet därför böra senare upptagas,
nämligen i samband med behandlingen
av andra, till utskottet hänvisade
motioner rörande frågan om höjning av
skattepliktsgränsen vid förmögenhetstaxeringen
och arvsbeskattningen.»

Reservation hade anförts av herrar
Kristensson i Osby, Spetz, Veländer,
Kronstrand, Xilsson i Svalöv, Sjölin och

Anderson i Sundsvall, vilka ansett, att
utskottet bort under punkterna A och B
hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till
de likaiydande motionerna 1:114 av herr
Spetz och II: 161 av herr Nilsson i
Svalöv,

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående de tider, då allmän
fastighetstaxering skall äga rum

Härigenom förordnas, med upphävande
av förordningen den 19 februari 1954
(nr 46) angående de tider, då allmän
fastighetstaxering skall äga rum, att de
allmänna fastighetstaxeringar, som enligt
12 § 1 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370) och nyssnämnda
förordning skolat verkställas år
1957 och därefter vart femte år, i stället
skola äga rum år 1959 och därefter vart
sjunde år;

dels för sin del antaga under punkten
infört förslag till lag om ändrad lydelse
av 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

dels ock för sin del antaga under
punkten infört förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928
(nr 379);

B) att riksdagen måtte, med bifall till
de likaiydande motionerna I: 505 av herr
Spetz m. fl. och II: 662 av herr von Seth
m. fl. samt med avslag å Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 71, för sin
del antaga

dels följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen
den 1 juni 1951 (nr 4377 med instruktion
för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet
( skogs värd er ingsinstruktion )

Härigenom förordnas dels att förordningen
den 1 juni 1951 (nr 437) med instruktion
för värdering av skogsmark

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1950

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen
och växande skog vid taxering av fastighet
(skogsvärderingsinstruktion) skall,
med ändring av vad därom tidigare föreskrivits,
äga fortsatt tillämpning efter
den 31 december 1956, dels ock att punkten
5. i nämnda förordning skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5. För värdering i penningar av den
sålunda uppskattade normala virkcsavkastningen
beräknas virkets nettovärde
per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt
de priser, som under åren 1950 och 1952
—1954 på grund av prissättning nämnda
år i genomsnitt varit å orten gällande
för de sortiment, varav dylik normal
virkesavkastning anses sammansatt
(normal sortimentssammansättning), under
iakttagande av att vid värdeberäkningen
bruttopriserna skola reduceras
med 20 procent. I de särskilda anvisningar,
som jämlikt 59 § taxeringsförordningen
skola fastställas för varje län
eller område av län, bestämmes vad som
för länets eller områdets vidkommande
skall anses såsom normal sortimentssammansättning.

Vid beräkning----punkt 7.

Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, dock att
punkt 5. i den nya lydelsen första gången
skall tillämpas såvitt avser nästkommande
allmänna fastighetstaxering. Genom
förordningen upphäves förordningen
den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion
för värdering av skogsmark
och växande skog vid taxering av fastighet
(skogsvärderingsinstruktion) i
dess lydelse enligt förordningen den 19
februari 1954, nr 49.

dels under punkten infört förslag till
lag om upphävande av lagen den 1 juni
1951 (nr 438) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370);

dels ock under punkten infört förslag
till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr
379).

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Bevillningsutskottet behandlar
i föreliggande betänkande tvenne
av varandra oberoende frågor. Jag
bortser då ifrån den av herrar Werner
och Lodenius väckta motionen.

Den första frågan avser den av mig i
denna kammare och herr Nilsson i
Svalöv i andra kammaren vid riksdagens
början väckta motionen om perioder
och tidpunkten för nästa fastighetstaxering.
Den andra frågan gäller utformningen
av och metoden för taxering
av växande skog. Utskottet har funnit
lämpligt att behandla frågorna i ett sammanhang.
Jag skall inte göra någon
särskild kommentar till detta utan ber
först att få uppehålla mig vid frågan
om perioderna för allmänna fastighetstaxeringar.

Jag frågar: Varför skall vi ha fastighetstaxering
just vart femte år? Är det
något slags heligt tal? Möjligen kunde
man anse det vara nödvändigt, då en
övervägande del utav det kommunala
skatteunderlaget vilade på fastighetsskatten,
men så är ju ingalunda förhållandet
i dag. I tider med starkt fallande
penningvärde skulle man kunna tycka,
att en femårsperiod vore ett lämpligt
tidsintervall. Men då har ju det inträffat,
att vi sedan 1938, således under
hela krigs- och efterkrigstiden med dess
fallande penningvärde, just har haft
sjuårsperioder, d. v. s. fastighetstaxering
1938, 1945 och 1952. Jag skulle vilja fråga:
Vilken olägenhet för det allmänna
och de enskilda har följt av detta tidsintervall
mellan taxeringarna?

Och så ytterligare en synpunkt: Fn
fastighetstaxering gör sig inte själv. Den
innebär en stor extra arbetsbörda för
länsstyrelsernas taxeringstjänstemän och
en störning av det året runt pågående
arbetet med inkomsttaxeringen. Uppenbarligen
blir denna störande inverkan
större, om man skall använda nya obegripliga
regler i taxeringen och därjämte
beslut härom dröjer, såsom nu är fallet,
långt in i den tid, då förberedelsearbetet
redan måste vara i gång. Man
kan göra den invändningen, att ett sådant
merarbete uppstår oavsett när en

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

fastighetstaxering skall ske. Det är riktigt,
men för det första blir givetvis arbetet
lättare, om det kan förberedas i
god tid, och för det andra får man ju
—• vid en period på sju år — den ström
av besvär som alltid åtföljer en fastighetstaxering
endast vart sjunde år i stället
för som nu vart femte år, vilket säkerligen
är till glädje för skattedomstolarna.

Jag ser därför intet skäl till att vi nu
skall återgå till femårsperioder och yrkar
sålunda i punkten A) bifall till reservationen.
Jag ställer detta yrkande
så mycket hellre som bevillningsutskottet
och riksdagen, eventuellt även regeringen,
genom ett uppskov skulle få ett
tillfälle att lugnt och sakligt diskutera
den omstridda frågan om skogstaxeringsmetoden.

När utskottet säger, att de skäl som
fanns för uppskov exempelvis vid 1950
års taxering inte nu är för handen, är
detta uppenbarligen fel.

Jag vill i detta sammanhang rikta en
allvarlig erinran mot att propositionen
kom så sent. Tyvärr är ju inte finansministern
här, men han kan få besked i
alla fall. Såsom finansministern påminner
om beslöt fjolårets riksdag vissa
ändringar i taxeringsförordningen i avsikt
att förlänga tiden för taxeringsarbetet.
Förberedelser har nu redan måst
vidtas av länsstyrelsen ulan att riksdagens
beslut ens föreligger. Propositionen
bordlädes här i kammaren först den
6 mars, och den 20 mars utgick motionstiden.
Redan den 22 mars, innan motionerna
var tryckta, var det föredragning
i utskottet. Omedelbart därefter fattades
beslut utan någon sakdiskussion.
Sedan kom påskferien, och betänkandet
justerades den 19 april för att man om
möjligt skulle få riksdagsbeslut i april
månad. Men det gick ju inte, eftersom vi
i dag skriver den 2 maj. Så bör, herr
talman, enligt min mening en fråga, som
berör ett stort antal myndigheter, inte
behandlas. Jag vill inte underlåta att
beteckna det sena framläggandet av propositionen
som ett åsidosättande av rimliga
hänsyn både till myndigheternas
och riksdagens arbetsbörda.

;. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

I fråga om de båda skogsvärderingsmetoderna
skall jag inte uppehålla mig
vid en utförlig beskrivning. 1944 års bevillningsutskott
som enhälligt avvisade
den nya metoden — jag kommer i fortsättningen
att använda orden »nya metoden»
och »gamla metoden» — ville ha
större enkelhet i reglerna och ett avvaktande
av ett väntat allmänt uppgörande
av hushållningsplaner. Utskottet reagerade
emot de löjligt låga markvärdena
i Norrland och ville ha en undersökning
på den punkten. 1951 års utskott
underströk i sitt memorial kravet på
större enkelhet och ville, att Kungl.
Maj:t »på allt sätt» skulle uppmuntra
till upprättande av hushållsplaner. Intet
av detta har skett.

Jag nämnde markvärdena. Den ena av
de två anmärkningar som riktas mot den
gamla metoden gäller just markvärdet.
Det fastställs genom en schablon, och
man påstår att denna schablon inte är
vetenskapligt riktig. Vad spelar det för
roll? Det är det sammanlagda värdet
av skogsmark och växande skog som är
grunden för beskattning och avgifter.
Garantibelopp, förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift,
alltsammans räknas på totalvärdet.
Enligt den nya metoden beräknas
markvärdet efter en markvärdesfaktor,
som ingen begriper. Hur ser resultatet
ut? På s. 46—47 i propositionen
finns en beräkning för en konstruerad
fastighet i Jämtland om 100 hektar
skogsmark. Enligt den gamla metoden
blev det ett markvärde av 600 kronor,
d. v. s. 6 kronor per hektar. Jag tror
att vi kan vara överens om att detta
värde inte förefaller att vara oskäligt
högt. Men den nya »vetenskapliga» metoden
ger ett värde av 20 kronor för 100
hektar, d. v. s. 10 öre för en sommarstugetomt
på 5 000 kvm. — observera inte
10 öre per kvm. utan för hela området
på 5 000 kvm. I Arjeplog 1 gav den gamla
metoden ett totalvärde på 6 kronor 73
öre per hektar, den nya ett värde på 29
öre. Slutsummorna blir i stort sett desamma
— vad som förloras på gungorna
tar man igen på karusellen, d. v. s.
på skogsvärdet. Nu har ju denna uppdelning
inget intresse ur allmän syn -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

punkt, såsom jag förut sagt. Yarför skall
man då välja en metod, som väcker löje
bland vanliga enkla människor?

Den andra anmärkningen går ut på
att den gamla metoden inte differentierar
värdet på ett riktigt sätt olika fastigheter
emellan. Jag vill då erinra om
ett par saker. Den gamla metoden använde
bonitetsbegreppet. Där hade man
möjlighet att välja mellan ett tjugutal
boniteter. Efter sex fastighetstaxeringar
torde man utan tvekan våga påstå, att
boniteten nu är mycket noga avvägd olika
fastigheter emellan. Den har taxering
efter taxering justerats och finslipats,
så att man nu allmänt torde ha den uppfattningen,
att siffrorna är så noggranna
som de över huvud taget kan bli. Enligt
den nya metoden finns det bara tre
godhetsklasser och av dessa användes i
regel inom varje särskilt distrikt endast
två. Det blir alltså bara två värden att
välja på. Detsamma gäller fastställandet
av rotvärdet. Detta kan enligt den gamla
metoden variera inom ganska vida
gränser. Enligt den nya metoden blir
det bara tre omkostnadsklasser. Det är
alltså återigen en grov schablon.

Härtill kommer att skogsvärdena uträknade
i kronor per kubikmeter i den
nya metodens hjälptabeller ser -— jag
frestas att säga det •— löjligt exakta ut.
På s. 43 i propositionen finns uppgift
på dessa siffror. Tyvärr misstänker
jag att endast ett fåtal av kammarens
ledamöter har propositionen tillgänglig.
■lag skall då bara ge ett par exempel.

Om markens godhetsgrad är B och om
samtidigt läget är sådant att det är fråga
om omkostnadsklass I samt skogen
innehåller 25 procent gran oen 0 procent
grovskog, då är skogsvärdet kronor
4:28 per kubikmeter. Jag hoppas att
kammarens ledamöter följde med och
bär klart för sig att det skall vara 4: 28
och inte 4: 25 eller 4: 50. Tar jag några
andra förutsättningar får jag värden av
kronor 5: 07 i ett fall, 5: 09 i ett annat
fall, 5: 13 i ett tredje fall o. s. v.

Men dessa skenbart exakta värden
grundar sig på en medvetet felaktig
schablon. Jag hänvisar dem av kammarens
ledamöter som kan vara intresse -

rade till sidorna 209 och 211 i Kungl.
Maj:ts proposition nr 240 till 1944 års
riksdag. Och så påstår finansministern
och utskottet att denna nya metod, som
vilar på dessa grova schabloner, skall
ge en bättre differentiering mellan olika
fastigheter än den gamla! Utskottet
har i sammansättningen »en ''riktig’ taxering»
satt ordet »riktig» inom sitationstecken,
och det förstår jag.

Nu har på bevillningsutskottets begäran
gjorts en jämförande undersökning
i ett antal beredningsnämnder vid taxeringen
1952. I debatten vid höstriksdagen
med anledning av besvarandet av
min interpellation i denna fråga betecknade
jag resultatet av denna utredning
som värdelöst, om det inte kunde verifieras
av uppmätningar åtminstone på
någon enda plats. Så har inte skett, och
sedan jag läst utredningen måste jag
vidhålla mitt omdöme. Den är värdelös.
Tv vad visar den? Den visar att enligt
den gamla metoden skulle det bli det
och det taxeringsvärdet, och enligt den
nya skulle det bli det och det. Men det
säges ingenting om vilket taxeringsvärde
som är rätt.

På s. 14—16 i propositionen finns
tabeller som visar spridningen av taxeringsvärdena
enligt den nya metoden i
förhållande till den gamla. Där visas
att enligt den nya metoden skulle vissa
fastigheter få ett 20 procent lägre taxeringsvärde,
medan för andra fastigheter
taxeringsvärdet skulle höjas med
upp till 50 procent. Det är alltså en
spänning av inte mindre än 70 procent.
Är detta en riktigare taxering än den
som har förekommit tidigare? Därom
vet vi ingenting. Utredningen vet ingenting
då någon uppmätning inte har skett.
Men utskottet tror. Om finansministern
hade varit inne här skulle jag ha velat
fråga honom om han verkligen tror att
skogsägarna efter sex taxeringar inte
skulle ha observerat om det blev en
orättvis fördelning. Jag undrar om finansministern
tror att domänstyrelsen,
RLE, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund
och Sveriges lantbruksförbund skulle ha
förordat den gamla metoden om den gav

Onsdagen den 2 mai 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

orättvisa värden mellan de skattskyldiga.

Det är som jag förut har framhållit
totalsumman av taxeringsvärdena som
ur det allmännas synpunkt är relevant.
Vilket allmänt intresse är det då att påtvinga
skogsägarna en metod som medför
en annan differentiering än den som
de själva uppfattar som riktig? Att skogsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, tre skogsvårdsstyrelser
och sju länsstyrelser —-allt enligt propositionen — förordar den
gamla metoden beror givetvis på den
nya metodens obegriplighet och krånglighet.
I själva verket finns det såvitt
jag kan läsa ut från propositionens referat
av remissyttrandena bara en enda
myndighet som oreserverat har förordat
den nya metoden. Alla andra remissmyndigheter
har mer eller mindre
klart förordat den gamla metoden. Jag
skall, herr talman, bara läsa upp vad
exempelvis länsstyrelsen i Stockholms
län yttrar:

»En alldeles särskild anledning att
ånya överväga, huruvida en övergång
till en ny värderingsmetod är tillrådlig,
synes ligga däri att statsmakterna år
1953 — således efter det att den senaste
prövningen av värderingsmetoderna
ägde rum — avskaffat fastighetsskatten
och uttalat sig för en successiv avveckling
av det i fastighetsskattens ställe
införda systemet med garantibelopp. Avskaffas
detta system blir betydelsen av
fastigheternas taxeringsvärden ur offentligrättslig
synpunkt inskränkt till beräkningen
av skogsvårdsavgifterna, förmögenhetsbeskattningen
samt arvs- och gåvoskatterna.
Mot bakgrunden av dessa
förhållanden synes — i synnerhet under
nu rådande ansträngda statsfinansiella
läge — kappast tillräckliga skäl föreligga
att omlägga taxeringssystemet på
ett sätt som skulle draga dyra kostnader
utan någon egentlig vinning.»

Allt detta viftar finansministern bort
med hänvisning till riksdagens beslut
1951. Med hänsyn till att detta beslut
koin till i tidsnöd och under tvånget att
få ett samstämmigt beslut i båda kamrarna
är det beklagligt att finansminis -

tern har låtit denna formella synpunkt
avhålla sig från en saklig granskning
utan förutfattade meningar.

Återigen ställer man frågan: Varför?
Det finns en sats på s. 34 i propositionen,
som kanske ger en förklaring.
Sedan finansministern konstaterat att
skillnaden mellan metoderna inskränker
sig till det rent tekniska förfarandet,
fortsätter finansministern med att
säga att den nya metoden överlämnar
åt nämnderna att »bara» bedöma virkesförrådet
och andra faktiska förhållanden,
medan den gamla metoden lämnade
möjlighet för nämnderna att även
göra en viss bedömning av hur de uppskattade
faktiska data skulle påverka
värdena. Ja, herr finansminister, så
länge vi har kvar 109 § taxeringsförordningen
är beredningsnämnderna skyldiga
att göra en sådan bedömning oavsett
vilken metod som användes.

Vill man säkra sig mot att beredningsnämnderna
använder sitt omdöme, blir
väl nästa steg att nämnderna bara uppskattar
värdefaktorerna, medan taxeringsvärdena
uträknas centralt. På det
sättet kommer man ifrån detta arbete i
beredningsnämnderna. Och då den
skogssakkunnige kan förutsättas bäst
förstå att uppskatta dessa värdefaktorer
när det gäller skogen, kan ju beredningsnämnderna
saklöst avskaffas. Detta
är, herr talman, en utveckling, som
jag inte vill ge det allra minsta finger
åt. Det har på olika sätt framskymtat en
uppfattning att beredningsnämnderna
åsätter taxeringsvärden som de vill. Detta
är, som finansministern om han vore
här säkerligen skulle vara villig att
intyga, fullständigt verklighetsfrämmande.
Länsanvisningarna göres upp av
skogssakkunniga. Därvid har för varje
beredningsdistrikt angivits, snart sagt
på hundrakronan när, vad skogsvärdet
bör bli inom distriktet. I förekommande
fall jämkas taxeringarna i fastighetstaxeringsnämnden.
Vid de undersökningar,
som senast vid 1945 års taxering skett
beträffande taxeringsutfallet, har det
kunnat konstateras att dessa värden
också framkommit. Vi är sålunda över -

Nr IG

Onsdagen den 2 maj 195G

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

ens om att taxeringsnivån icke påverkas
av valel av metod. Taxeringssiffrorna
påverkas av helt andra faktorer.

Vi kan alltså vara överens om att frågan
om metoden är en teknisk fråga, en
fråga om vad som är mest praktiskt. Det
finns, så vitt jag kan bedöma och gärna
vill tro, intet politiskt motiv bakom. Vad
är det då som gör att koalitionen ovillkorligen
vill genomtrumfa denna metod?
Går det att få ett vettigt och rakt på
sak gående svar på den frågan?

Innan jag slutar vill jag påtala en, som
jag tycker, olustig tendens i utskottets
betänkande. Där finns i reciten ett långt
referat av vad utskottsmajoriteten, d. v. s.
lotten, skrev i betänkandet nr 31 vid
1951 års riksdag. Denna skrivning föll
emellertid under bordet i och med att
andra kammaren avslog utskottets hemställan
och biföll reservationen, vars
motivering underkände de principiella
grunderna för den nya metoden. Det
står ingenting därom i utskottets betänkande.
Där finns intet referat av vad
reservanterna hade anfört 1951.

Utskottet skriver att provtaxeringsnämnderna
nästan enhälligt konstaterat
att den nya metoden är lättare än den
gamla. Men hur förhåller det sig med
den saken? Jo, det skedde en provtaxering
i fjorton kommuner -— det var före
1952 års taxering. Vid det arbetet
som föregicks av exkursioner och instruktioner,
sköttes räknearbetet i varje
beredningsnämnd av en landskontorist
eller annan kontorsanställd, som hade
med sig räknesnurra och additionsmaskin.
Taxeringsarbetet består av två moment.
Först gissar nämnden på värdefaktorerna,
och sedan sker uträkningen.
Blir resultatet tokigt efter den bedömning,
som nämnden gör, får nämnden
göra om hela proceduren och försöka
få nya värdefaktorer för att få fram ett
riktigt taxeringsvärde. Vad har nu provtaxeringsnämnderna
sagt i fråga om
denna taxering?

I Karbenning sade man »är svårigheterna
ej nämnvärt större» — det är
någonting annat än att säga att det är
lättare! I Västerlövsta och Lövånger sa -

de man att »den nya metoden ej synes
medföra större svårigheter än den gamla»
— inte heller det är detsamma som
att säga att den är lättare än den gamla.
Södra Finnskoga trodde sig finna,
»att den nya metoden komine att innebära
större svårigheter» — det är raka
motsatsen till att det skulle vara lättare.

Och detta gäller gissningarna. Det är
bara fråga om att gissa. När det gäller
själva det tekniska förfarandet förklarar
provtaxeringsnämnderna ganska enhälligt,
att för att man skall kunna använda
den nya metoden måste man ha
tillgång till räknesnurra och additionsmaskin.

Motionärerna har framhållit att den
nya metoden kräver avsevärt merarbete
än den gamla, men gentemot detta säger
utskottet: »Detta torde endast vara
riktigt så till vida att vid taxering av en
fastighet enligt nya metoden kräves någon
enkel räkneoperation mera än vid
taxering enligt den gamla.» Någon enkel
räkneoperation!

Låt oss antaga, att det tar en minut
längre tid för en skogsfastighet, och låt
oss säga, att vi har cirka 250 000 skogsfastigheter
i vårt land. Då skall jag be
kammarens ledamöter att med en enkel
räkneoperation räkna ut hur många extra
arbetsveckor som går åt för att räkna
ut taxeringsvärdena, bara med en enda
minut extra på varje fastighet. Låt
oss säga, att vi räknar med 40 arbetstimmar
i veckan. Jag tror ni skall bli
överraskade, när ni får fram resultatet.

Låt mig till sist, herr talman summera.
Den gamla metoden är enkel och
klar. Den är i princip riktig. Den är inarbetad
hos taxerings- och skogsmyndigheter,
och länsanvisningarna har —
det har utredningsmännen konstaterat
— väl följts i de olika distrikten.

Den nya metoden är obegriplig för
vanligt förstånd. Den är krånglig och
tidsödande på grund av mångfalden erforderliga
räkneoperationer. Den är eu
blandning av teoretisk skogsekonomi
och grova schabloniseringar. Den ger
värden, som i vissa fall verkar löjliga.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

Det är icke bevisat att den ger bättre
individuella värden än den gamla —
allting tyder på att det är tvärtom.

Då ingenting har inträffat, som förändrat
utgångsläget för användandet av
den nya metoden, och då sålunda alla
de skäl, som anfördes mot metoden av
1944 års bevillningsutskott och reservanterna
i 1951 års bevillningsutskott, fortfarande
har full giltighet, hemställer
jag, herr talman, i punkten B) om bifall
till reservationen.

Herr VELANDER (li):

Herr talman! Jag instämmer till alla
delar i det klarläggande anförande, varmed
herr Spetz inledde dagens debatt
i den föreliggande, utomordentligt viktiga
frågan.

Fältet blev ju mycket ingående avbetat,
varför det inte kan framstå som
särskilt lockande att söka komplettera
honom med enbart nya synpunkter. Då
jag emellertid deltagit i de debatter, som
tidigare förts här i kammaren angående
vad vi nu kallar den ganda metoden och
den nya metoden, och därvid nödgats
ta ståndpunkt till de båda metodernas
fördelar och nackdelar, finner jag mig
böra deklarera, att denna ståndpunkt
alltjämt är densamma. Det är klart, att
jag då inte uppträder med något som
helst anspråk på att vara fackman på
området. Jag har emellertid inte kunnat
undgå att konstatera, att jag i varje
fall befinner mig i sällskap med många,
kanske de flesta, av de mest framträdande
fackmännen, alltså personer med
verklig sakkunskap och erfarenhet på
det skogliga området.

Beträffande reservationen, till den del
den avser uppskov med fastighetstaxeringen
till år 1959, skall jag inte trötta
med något försök att till stöd därför
prestera några nya synpunkter utöver
de av herr Spetz anförda. Jag vill dock
i sammanhanget gärna ställa en fråga
till finansministern. Jag utgår ifrån att
en ny fastighetstaxering, den må ske
enligt den gamla eller den nya metoden,
kommer att ge såsom resultat en stark
höjning av fastigheternas taxeringsvär -

den. Om så blir fallet, och för någon
tvekan på den punkten ges knappast något
utrymme, är då finansministern av
den uppfattningen, att garantibeskattningen
av fastighet skall anpassas därtill?
Frågan är i och för sig betydelsefull,
och den är jämväl av särskilt intresse
med hänsyn till riksdagens enhälliga
mening, att garantibeskattningen
av fastighet skall avvecklas. Den skall
väl inte på den ena eller andra vägen
skärpas eller ges ökad tyngd!

Jag undrar, om det icke även ur denna
synpunkt förelegat anledning att söka
något rådrum för närmare övervägande
av det antydda spörsmålet och
dess samband med frågan om fastighetstaxeringen.

Jag är inte heller så alldeles ensam
om min inställning på denna punkt. Jag
är förekommen av herr Spetz även här,
som åberopade remissyttrandet från
länsstyrelsen i Stockholms län, vilket
redovisas på s. 31 i propositionen. Jag
vill därtill endast foga, att uttalanden
av liknande innebörd, som de länsstyrelsen
i Stockholms län skattat åt,
också gjorts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
länsstyrelsen i Blekinge län,
Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Jag skall inte ytterligare söka utveckla
mina synpunkter beträffande reservationen
under punkt A). Med det anförda
har jag endast velat deklarera
min anslutning till det av herr Spetz
redan ställda yrkandet.

Den nya metoden, sådan den nu presenteras,
är i allt väsentligt samma metod
som förelädes riksdagen år 1944. Ja,
den är ju t. o. in. enligt finansministern
den gamla metoden »påbyggd med vissa
i en tabell inlagda värden, som uträknas
med hänsyn till trädslagssammansättning,
grovleksfördelning och prisförutsättningar».
Förenklingar och förbättringar
har under hela den tid, som
metoden varit så att säga hängande över
oss, eftersträvats. Det har emellertid visat
sig, alt beställningarna om såväl för -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsväröeringsinstruktionen

enklingar som förbättringar icke kunnat
samtidigt effektueras. Metoden bygger
ju på eller arbetar med medeltalsvärden
och schabloniseringar i stor utsträckning.
En förenkling måste då innebära
ett förgrovande av schablonerna;
en förbättring åter måste medföra
en längre driven differentiering av materialet
och därmed en ytterligare komplicering
av metoden samt ett alltmer
svårgenomträngbart tabellverk, avsett för
den praktiska tillämpningen. I stort sett
är det den senare av de antydda vägarna
som följts vid det ställningstagande
till metodens uppbyggande och utformning,
som vi nu har framför oss.

Det har aldrig fallit mig in att söka
hävda, att den nya metoden skulle sakna
förtjänster. Däremot har jag inte förmått
inse, att metodens eventuella omsättande
i praktiskt taxeringsarbete
kommer att innefatta någon garanti för
ett rättvisande och i övrigt tillfredsställande
resultat i de skilda taxeringsfallen.
Det kan säkerligen med största
fog sägas, att metoden i olika hänseenden
grundas på rena antaganden samt
arbetar med så grova medeltalsvärden
och schabloner, att det framstår såsom
mer än vanskligt att söka bedöma dess
verkningar i tillämpningen. Därtill kommer
att metoden på grund av de invecklade
och svårtillgängliga matematisktvetenskapliga
tankegångar, varpå den
bygger, icke kommer att förstås vare
sig av ägarna till de fastigheter, som
skall taxeras, eller av dem, som har att
verkställa taxeringarna.

Riket skall nu enligt skogsvärderingsinstruktionen
indelas i sex tillväxtområden,
som på grund av sina förment
likartade förhållanden i skogligt hänseende
skall vara grundläggande för bearbetningen
av riksskogstaxeringsmaterialet.
Denna indelning bygger alltså på
fastställda, förmodade eller antagna likheter
i skogsmarkens produktionsförmåga
och sättet för skogsbrukets bedrivande
i rikets olika delar etc. Dessa tillväxtområden
överspänner dock var för
sig mycket omfattande arealer under
skilda breddgrader och skiftande höjdlägen.
Tillväxten inom desamma, som

förutsättes vara ensartad, varierar i
verkligheten inom vida gränser. Det statistiska
medeltal, varmed sålunda kalkyleras
och som utmynnar i det tabellverk,
vilket skall användas vid det praktiska
taxeringsarbetet, kan därför bli
rättvisande endast i de fall, då de individuella
fastigheternas förhållanden sammanfaller
med eller ligger i närheten
av berörda medeltal. I de talrika fall,
då de skogliga förhållandena för de olika
fastigheterna mer eller mindre starkt
avviker från tillväxtområdets statistiska
medeltal, leder metoden automatiskt till
eller innefattar de största risker för felaktigt
resultat, vilket näppeligen kan
förebyggas.

I.åt mig så stanna för utskottets uttalande
å s. 19 i betänkandet. Det heter
där: »När det gäller att värdera en
skogsfastighet, måste man först göra en
beräkning av den framtida avkastningen.
För denna beräkning måste man fastställa
en hushållningsplan, d. v. s. en
plan över hur virkesuttagen med hänsyn
till befintligt virkesförråd och tillväxtförhållanden
skall göras, samt de
priser efter vilka det uttagna virket skall
värderas. Detta måste ske vilken metod
man än använder. Den nya metoden använder
sig av den hushållningsplan, d.
v. s. det skogsbruk, som genomsnittligt
faktiskt tillämpats och tillämpas i vårt
land, såvitt av skogens nuvarande tillstånd
framgår. Detta beror på att man
inte kunnat finna någon annan allmängiltig
norm att gå efter.»

Härtill kan erinras, att genomsnittsskogen
representerar en dålig form eller
norm för skogsskötseln, vilket torde
vara allmänt erkänt bland både fackmän
och lekmän. Att som måttstock härvidlag
fastställa en så låg norm som genomsnittsskogen
måste uppenbarligen
leda till att taxeringsvärdena drives i
höjden. Man mäter eller väger med ett
så att säga för litet mått. Enklast framträder
detta förhållande vid jämförelse
med den gamla metoden. Förespråkarna
för den nya metoden är mycket angelägna
att framhålla, att båda metoderna
realiter skall ge samma värden, vilket
de måhända gör inom ramen för den

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr Ifi

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

nya metodens tabeller, som dock omspänner
blott en mindre del av skogsiillståndet;
den ojämförligt större delen
därav ligger ju helt utanför.

Vad är emellertid genomsnittsskogen,
kan man fråga. Hur ser den ut? Är den
ensartad? Förekommer den endast i en
upplaga? Alla skogar avviker dock sinsemellan
mer eller mindre från varandra.
Detta medför också att en stel tabellmetod
måste ge oriktiga värden med
allt större felmöjligheter ju mer skogstillståndet
avviker från det genomsnittliga.

Alla torde vara överens om att en
skogsägare, som följer de skogs- och nationalekonomiskt
riktiga linjerna för att
öka sitt virkesförråd, är en god skogsskötare.
Men han blir uppenbarligen för
högt taxerad efter de grunder för skogspolitiken,
som här skymtar. Detta korresponderar
dock mycket illa med ett
uttalande av utskottet på s. 20 i betänkandet.
Där säger utskottet: »Om man
emellertid med ''riktigt’ värde menar det,
som är grundat på vad just vederbörande
skogsägare ämnar taga ut ur sin skog,
kan däremot den nya metoden ge värden,
som för vederbörande skogsägare
ter sig oriktiga. Detta blir fallet om viss
skogsägare tillämpar ett skogsbruk, som
avviker från medelskogsbruket.» Sedan
kommer det: »Sköter han sin skog bättre,
rent ekonomiskt sett, än skogsägare
i allmänhet, blir hans skog enligt nya
metoden för lågt taxerad, sköter han den
sämre blir den för högt taxerad.»

Jag undrar om det inte i själva verket
måste förhålla sig tvärtom. Utskottets
uttalande måste vara felaktigt och grundar
sig på oriktiga slutsatser beträffande
den nya metodens verkningar eller
kanske än mer på bristande kännedom
om hur den nya metoden verkar och
vad den realiter innebär. Observera nämligen
att den nya metoden är helt avhängig
av genomsnittsskogens tillväxtprocenter,
som kommer att tillämpas på
alla skogstillstånd, oberoende av hur de
ter sig.

Förespråkarna för den nya metoden
framhåller gärna som en stor förtjänst

hos densamma: beräkningen av markvärdena.
Redan mot förfarandet vid dessas
bestämmande eller uträkning torde
rent skogsmatematiskt grava anmärkningar
kunna anföras. Här är väl dock
inte platsen att närmare ingå på finesserna
därutinnan. Jag vill blott påpeka
det oegentliga i att markvärdena enligt
den nya metoden beräknas på det aktuella
skogstillståndet. De bör självfallet
beräknas på grundval av ett normaltillstånd
och icke på genomsnittsskogens
tillstånd. AU den gamla metoden delvis
gav felaktiga markvärden föll av sig
självt, enär med denna metod markens
värde helt schablonmässigt fixerades till
cirka 18 procent av normalskogens totalvärde.
När nu den nya metoden efter ingående
beräkningar säges komma till
»bättre» markvärden, kan det vara av intresse
att se, hur de utfaller i verkligheten.
Herr Spetz har varit inne därpå. Jag
skall endast anföra ett exempel.

Av propositionen framgår, att den nya
metoden ger ett markvärde per hektar
produktiv mark för Arjeplogs socken
av knappt 30 öre samt för de provtaxerade
kommunerna i hela tillväxtområdet
nr I av 1,12 kronor mot den gamla
metodens markvärden, respektive
6,05 kronor och 9,15 kronor. Nog förefaller
det som om den nya metoden i
detta fall skulle ge helt orimliga värden,
värden som uppenbarligen ligger långt
under vad som betalas för rena ripmarker
på kalfjällen. Här framskymtar emellertid
den stora svagheten i en tabellmetod
av det slag eller den natur, som
den nya metoden representerar: den avklipper
helt enkelt det sunda omdömet.
Taxeringsmännen har blott tabellen att
rätta sig efter, och inga möjligheter att
korrigera tabellens uppgifter med användande
av, låt mig säga, det sunda
bondförståndet förefinnes.

Jag skall i detta sammanhang inte trötta
kammaren ytterligare i denna fråga.
Med det anförda har jag velat exemplifiera
en del frågetecken -— jag är ju i
så hög grad förekommen av herr Spetz
— som jag nödgas ställa inför den nya
metodens definitiva införlivande med

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen
vår skattelagstiftning. De markerar min
inställning, att den nya metoden alltjämt
icke utgör något instrument, som lagstiftaren
med någon större grad av tillförsikt
kan sätta i händerna på våra berednings-
och taxeringsnämnder och att
densamma som regel näppeligen kan
bli gripbar eller förståelig för de många,
som kommer att beröras av den.

För min del utgår jag ifrån att den
gamla metoden, kompletterad i anslutning
till de sakkunnigas förslag, skulle
vara och bli bättre ägnad än den nya
metoden att läggas till grund för fastställande
av taxeringsvärdet för skog och
skogsmark jämväl i fortsättningen.

Jag är också av den meningen, att,
med hänsyn till avvecklingen av garantibeskattningen
av fastighet, det borde
allvarligt undersökas och prövas, om inte
en i skilda hänseenden mycket förenklad
metod för fastställande av här
avsedda taxeringsvärden, utan några
mera betydande olägenheter och risker,
skulle kunna sättas i stället för eller ges
företräde framför såväl den gamla som
den nya metoden.

Vid debatten här i kammaren vid
1951 års riksdag i denna fråga erinrades
om hurusom en framträdande representant
för ett parti, som då ännu
icke kopplats in som underlag för den
sittande regeringen, inom utskottet i
samband med dess ställningstagande hade
förklarat, att den nya metoden måste
bli olycklig till sina verkningar och att
det över huvud taget bleve omöjligt att
tillämpa den. Det är klart, att jag med
en sådan karakteristik för ögonen och
med en inställning, liggande åtminstone
något i linje med det åberopade
uttalandet, icke är benägen att taga något
som helst ansvar för den nya metodens
knäsättande. Jag instämmer därför,
herr talman, i det yrkande, som redan
ställts av herr Spetz, om bifall till
reservationen jämväl beträffande punkt
Bl. Detta sker dock i den förhoppningen,
att, därest detta yrkande icke vinner
riksdagens bifall, den nya metoden
i tillämpningen skall komma de allvarligaste
av mina och andras farhågor på
skam!

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Jag vill livligt instämma
i de slutord som herr Velander anförde,
då han hoppades att hans och
andras farhågor om den nya metodens
skadliga verkningar måtte komma på
skam. I detta avseende kan jag för en
gångs skull helt och odelat instämma
med den siste ärade talaren. Jag tror
också att han kommer att få rätt, och
jag vill lyckönska honom till detta.

Vid behandling av detta ärende i utskottet
var det fråga om att uppskjuta
fastighetstaxeringen under två år och
att alltså inte hålla femårsperioden. Bakom
det förslaget låg ju att de två föregående
taxeringarna faktiskt uppskjutits
utöver de fem åren, ända till sju år. Men
vilka var förhållandena då? År 1943
var vi mitt i ett världskrig av en vidunderlig
omfattning. Vi låg i en ekonomisk
avspärrning och vi hade, som
vi tyckte, fullständigt abnorma skogspriser.
Under sådana omständigheter
ansåg man att man borde skjuta på taxeringen,
och man uppsköt den i två år
till 1945. Så skulle nästa taxering ske
1950. Då var den nya metoden, som
man ville använda, ännu inte fullt färdig.
Man ansåg att den gamla metoden
hade fallit på sina gamla synder, ty
inte satte man i gång med att försöka
utarbeta den nya metoden, om man inte
ansåg att den gamla hade så utomordentligt
många fel, att den borde avlösas
av en ny. Men denna metod var
då ännu inte fullt utarbetad, och följande
år var den ännu inte remissbehandlad.
Man tog alltså två års uppskov
och sedan framlades ett förslag av
Kungl. Maj:t. På det sättet dröjde del
sju år innan ny skogstaxering ägde
rum. Det beslut, som riksdagen då fattade
och som hade karaktären av en
sammanjämkning mellan kamrarnas beslut,
gick ut på att man vid 1952 års
taxering skulle använda den gamla metoden
men att den nya metoden skulle
tillämpas följande gång.

Nu vill några av de ledamöter, som
var med om den uppgörelsen, slingra sig
undan den. De säger alt det gällde en
rent teknisk historia, och därför kän -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

ner de sig inte alls bundna av uppgörelsen:
»Den gamla metoden är utomordentligt
bra, så upp till kamp för den
gamla metoden och mot den nya!» På
det sättet reste sig upproret, som vi
har fått känning av vid denna riksdag.

Man kan ju som herr Spetz fråga sig
varför vi inte i stället för femårsperioder
kan ha sjuårsperioder, när vi av
händelsernas tryck — världskrig och
annat — har kommit in i sjuårsperioder.
Inte är fem ett heligt tal, säger man.
Nej, det är det ingalunda, men varför
skulle sju var ett heligt tal? Besparingarna
skulle ju bli ännu mycket större,
om taxering skedde vart åttonde eller
nionde eller tionde år. Varför just sju
år? Varför reser herr Spetz den sjuarmade
ljusstaken och anser att just
den har en helig låga?

Nå, nu har utskottet funnit att det
är lämpligt att återgå till femårsperioder.
Utskottet kan därvidlag åberopa
vad lantbruksstyrelsen sagt i sitt yttrande
där den påpekar att den stora
skillnad som nu föreligger mellan saluvärden
och taxeringsvärden för skogsmark
och skog hade visat sig bl. a. vara
ett stort hinder i lantbruksnämndernas
verksamhet. Styrelsen framhöll att
denna skillnad mellan salu- och taxeringsvärden
varierade från 100 procent
och uppåt, i extrema fall ända upp till
1 000 procent. Detta är, tycker jag, ett
starkt skäl för att taxeringen bör komma
till stånd nu och inte uppskjutas
ytterligare.

Man kan ju säga att fastighetstaxeringen
har ringa betydelse för fastighetsbeskattningen,
eftersom denna i
mindre utsträckning än man förr trodde
är effektiv. Det är nog riktigt. Fastighetstaxeringen
har förlorat i betydelse,
men det hindrar inte att så länge
den företas, bör man försöka komma
fram till riktiga och rättvisa värden.
De olika fastigheterna måste taxeras efter
en och samma norm, den norm som
vid varje tillfälle ger ett ekonomiskt
rättvisande resultat. Ännu återstår ju
ett långt steg, innan fastighetsskatten
blivit avskaffad. Det var ju inget parti
som i år vågade sig på att föreslå att

fastighetsskatten helt skulle slopas.
Framställningar hade bara gjorts om att
uttagningsprocenten skulle minskas; den
frågan har vi ju behandlat vid ett tidigare
tillfälle.

Men fastighetstaxeringen är ju inte
bara en grundval för fastighetsskatten.
Den ligger också till grund för schablonmässig
taxering av inkomsten från enoch
tvåfamiljsfastigheter, och den saken
kan man ju diskutera. Högern bär
bestritt dess lämplighet i det sammanhanget,
men så länge vi har den kvar,
måste vi väl se till att förmögenhetsvärdena
blir något så när riktigt taxerade.
De ligger ju också till grund för
beräknandet av förmögenhetsskatten
och av arvsskatterna. När det gäller
t. ex. ett kapital på en bank tas ju dess
värde helt och hållet upp vid arv och
vid förmögenhetstaxeringen. Men fastighetsvärdena
ligger ju oftast mycket
lägre än verkliga värdet — är lantbruksstyrelsens
uppfattning riktig, så
kan de ligga oerhört mycket lägre —
och vi måste väl se till att värdena är
riktigt och rättvist upptagna vid förmögenhetsbeskattningen,
vare sig det
gäller fastighet eller andra förmögenhetsobjekt.
Så länge vårt skatteväsen i
ganska hög grad bygger på fastighetstaxeringen,
får vi se till att den undan
för undan jämkas med hänsyn till penningvärdet,
och då bör vi inte dröja för
länge; det är nog lämpligt att använda
en femårsperiod.

Man säger att denna metod har svagheter
av olika slag, och det är uppenbart
att 1951 års beslut borde ändras,
om det kunde påvisas att resultaten med
all sannolikhet blir vida sämre än man
avsåg då principbeslutet fattades. Den
saken är ofrånkomlig -— även en riksdag
måste, om den fattar ovisa beslut,
se till att de i så fall ändras till att bli
visa.

Men har man påvisat att denna nya,
i princip beslutade metod kommer att
leda till sämre resultat? Det är väl
tvärtom så, att företagna undersökningar
tyder på att den leder till avsevärt
bättre resultat. Herr Spetz ironiserade
över att man kommit fram till andra

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

markvärden, jämfört med skogsvärdena
än förut. Man må ironisera hur mycket
som helst, men nog är det väl bra
att vi kommer fram till ett riktigt värde
för marken och ett riktigt värde för
skogen. Att det kan slumpa sig så, när
man räknar med både oriktigt skogsvärde
och oriktigt markvärde, att det
sedan ändå går ihop, är väl inte något
försvar för den gamla metoden. Det
måste ju vara riktigt som propositionen
förmenar, att skogsmarksvärdet enligt
den nya metoden kommer att utgöra en
från söder till norr avtagande andel i
det totala värdet, därför att skogen tillväxer
långsammare i norr än i söder.
Att markvärdet som förut under praktiskt
taget alla omständigheter upptages
till 18 procent, är en schablon så grov,
att det måste vara mycket svårt att försvara
den. De sakkunniga som hade i
uppdrag att jämföra de två metoderna
yttrade också i sitt betänkande, att den
gamla metoden till följd av sin schablonmässiga
uppdelning i markvärde
och skogsvärde liade medfört att fastigheter
med virkesförråd, vilka alltför
mycket avvek från normalskogen, kunde
bli avsevärt feltaxerade. Jag måste
liksom herr Velander åberopa dessa
sakkunniga, därför att det gäller en
speciellt svår materia, där man måste
hänvisa till sakkunskapen. Jag sätter
upp dessa sakkunniga mot den i eminent
grad skogssakkunnige talare som
först yttrade sig i detta ärende; den
andre talaren var ju något blygsammare,
vilket klädde honom, liksom jag
tror att blygsamheten kläder mig, då
jag i denna fråga närmast åberopar vad
de sakkunniga anfört. Denna fråga om
markvärdet har enligt de sakkunniga
sin stora betydelse för en riktigare bedömning
på detta område.

De sakkunniga har vidare gjort undersökningar
med utgångspunkt från
ett normalt virkesförråd för fastigheter
av den eller den storleken, och de
har då kommit fram till att bägge metoderna
ger ungefärligen lika resultat.
Det är ju fråga om konstruerade exempel,
men de sakkunniga anser sig inte
i unna konstatera, att den nya metoden

skulle vara sämre än den gamla eller
tvärtom, utan de säger att metoderna
lämnar likvärdiga resultat. I en sammanfattning,
som återges i propositionen,
säger de sakkunniga tillika, att de
båda metoderna uppvisade stor skillnad
i resultatet av värderingen för enskilda
fastigheter, då avsättningsläge och bonitet
avvek starkt från medeltalet. Den
gamla metodens jämkningsfaktor tog
ingen hänsyn till avsättningsläget, och
den del av totalvärdet, som representerades
av markvärdet i denna metod, var
alltför schablonartat beräknad. Den nya
metoden gav här otvivelaktigt en bättre
differentiering av värdet fastigheterna
emellan än den gamla metoden i dess
hittillsvarande utformning kunde göra.
— Detta är ett starkt vitsord för den
nya metoden i jämförelse med den
gamla.

Detta uttalande från de sakkunnigas
sida löper sedan vidare hos remissinstanserna.
I propositionens sammanfattning
heter det, att flertalet av remissinstanserna
i likhet med de sakkunniga
funnit, att någon större skillnad mellan
metoderna inte föreligger då det gäller
taxeringens nivå, men att den nya metoden
ger en bättre differentiering av
värdena mellan de enskilda fastigheterna.
Värdenas nivå blir alltså i stort sett
lika — man kan alltså på skogsägarhåll
känna sig trygg — men det blir en bättre
och riktigare differentiering mellan
de olika fastigheterna än förut. Att det
blir en mera rättvis differentiering mellan
de förmögenhetsvärden, som här
plockas fram, måste väl vara det, som vi
betecknar som rättvisa i skattelagstiftningen.

Herr Spetz ironiserade över att utskottet
hade satt »riktigt» värde inom citationstecken
och ville därmed tydligen
förleda kammaren till att tro, att utskottet
anser värderingen så osäker, att
man måste sätta ordet riktigt inom citationstecken.
Ja, herr Spetz, att vid taxering
få fram en absolut säker bedömning
av vad vederbörande har i inkomst
och förmögenhet är en utomordentligt
svår uppgift. Jag tror nog att
man vid all taxering måste räkna med

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

felmarginaler både uppåt och nedåt. Man
får sträva efter att göra taxeringen så
riktig som möjligt, och sedan beror det
ju på hur mycket känsla man har av
denna alltings relativitet. Har man en
stark känsla av sanningens relativitet
även på detta område, har man en viss
anledning att använda citationstecken.
Saknar man den, är man bergsäker i sin
tro och står uppe på förklaringens berg,
behöver man naturligtvis inte något citationstecken,
men då får man stå där
i sin upphöjda ensamhet.

Det har vidare sagts, att nämnderna
får stora svårigheter att arbeta med. Ja,
det är väl fråga om det. Både efter den
nya och den gamla metoden skall man
bedöma virkesförrådet och dess sammansättning.
Det får bli en bedömningsfråga.
När det gäller att bedöma hur dessa
faktorer, som är fastställda, påverkar
värdena, skulle man enligt den gamla
metoden räkna fram den s. k. relativa
skogstillgången med ledning av det relativa
virkesförrådet. Jag skall inte här
läsa upp för kammaren vad det innebär,
men jag skulle vilja rekommendera
kammaren att studera vad som står
därom på s. 10 i propositionen. Jag tror
kammaren då skall finna att detta måste
vara en utomordentligt kinkig sak, och
det är väl tämligen klart att man härvidlag,
som man säger, »höftar» denna
relativa skogstillgång för att komma
fram till någon siffra, som man sedermera
använder vid uträkningen. Nu har
man i stället gjort en »vetenskaplig» bedömning,
och det vill ju herr Spetz gärna
sätta inom citationstecken. Några av
våra främsta skogsvetenskapsmän har
här räknat ut hur dessa tabeller skall
uppgöras — en del är redan uppgjorda
och andra kommer sedermera att uppgöras
— och i dem skall man enligt den
nya metoden slå för att få fram värdena.
Man slipper alltså gissningar på detta
område. Nu kan det sägas, att denna tabell
är uppgjord på gissningar, men det
är dock här fråga om bedömanden, som
man anser sig kunna vetenskapligt försvara,
och vetenskapsmännen — jag förmodar
även skogsvetenskapsmän — är
utrustade med samvete.

(i Första kammarens protokoll 19~>G. Xr 16

Om man, säger också de sakkunniga,
skulle använda den gamla metoden i
fortsättningen, måste man förse den med
åtskilliga justeringar och däribland
också med den justeringen, att det i
taxeringslängden skulle lämnas uppgift
om hur grovskogen bedömts och hur
lövskogen bedömts. Det är just sådana
saker, som man ansett vara svåra att
bedöma efter den nya metoden. Skall
den gamla metoden bli jämförlig, måste
dessa svårigheter med, och då blir
inte metoden så enkel längre som man
velat påstå.

Man har sagt att den nya metoden är
svårare att tillämpa, jämfört med den
gamla. Vad som är svårt är sannolikt
uppgörandet av tabellerna. Detta arbete
är besvärligt och kräver en hel del matematiska
operationer. Men när det gäller
att tillämpa dem har jag större tilltro
till de nämnder, som skall behandla
dessa saker, än herr Spetz har. Jag kanske
får större tilltro till herr Spetz’ bedömning
av dessa saker, sedan han skaffat
sig erfarenhet om den nya metoden
också. Då kommer herr Spetz att saga:
»Tänk, vad jag målade fula potentater
på väggen i riksdagens första kammare
år 1956 — det här var ju ändå bebetydligt
enklare än jag då trodde!» Herr
Spetz är säkert i god tro — det vill jag
inte på något sätt förneka.

Man talar emellertid bär om de besvärliga
räkneoperationer, som skulle
behöva göras. Jag bär frågat en sakkunnig,
tv jag måste själv i detta fall
som i så många andra fall sitta vid Gamaliels
fötter — det är kanske min
uppfostran som gjort mig så försiktig.
Jag har emellertid bett en sakkunnig förklara,
hur det ligger till med räkneoperationerna,
och resultatet enligt den sakkunnige
blev, att man enligt den gamla
metoden skulle göra tre multiplikationer
och en division och enligt den nya
metoden tre multiplikationer och en addition.
På det hela taget är det samma
antal räkneoperationer som skall göras.
Enligt denna upplysning har utskottet
gjort en felaktighet i sitt betänkande, då
det skriver att det enligt den nya metoden
krävs en enkel räkneoperation mer

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

än vid taxering enligt den gamla. Det
tycks emellertid vara samma antal räkneoperationer
i de båda metoderna, och
jag ber därför om ursäkt för denna lapsus
i utskottets betänkande, men den är
ju till förmån för utskottets motivering.
Jag skulle f. ö. ha redogjort för en lapsus
av utskottet även om den hade varit till
nackdel för utskottet.

Vidare anfördes det, att de provtaxeringsnämnder,
som fanns före 1952 års
taxering, hade visst inte — såsom utskottet
skrivit — varit så belåtna med
den nya metoden och hade visst inte så
gott som enhälligt funnit att den nya
metoden var lättare att tillämpa än den
gamla. Det har roat mig att se efter i betänkandet
med förslag till grunder för
taxering av skogsmark och växande
skog, som avgavs av 1947 års skogstaxeringssakkunniga,
hur det förhöll sig. De
har sammanfattat det så, att provtaxeringsnämnderna
— till antalet 14 — har
i regel uttryckt den uppfattningen, att
värderingen enligt den nya metoden bereder
mindre svårigheter än enligt då
gällande metod. Så sammanfattar dessa
taxeringssakkunniga själva sin syn på
saken, och vad sedan bevillningsutskottet
förra gången citerade och vad den
nu citerar kan väl inte vara felaktigt.

Men kanske någon säger, att dessa sakkunniga
inte kunnat bedöma riktigheten
i vad vederbörande provtaxeringsnämnder
har anfört. Herr Spetz åberopar vad
provtaxeringsnämnden i Karbenning
sagt, nämligen att »svårigheterna ej äro
nämnvärt större än vid senaste allmänna
fastighetstaxering». Då talar man om
att svårigheterna är »något större»! Vidare
anser provtaxeringsnämnden i Västerlövsta,
att den nya metoden inte syntes
medföra större svårigheter än den
gamla — alltså lika stora svårigheter.
Nämnden i Lövånger säger någonting om
begreppet relativ skogstillgång, vilket jag
skall be att få citera. Den anför följande:
»Bestämmandet av relativ skogstillgång
och relativ virkestillgång enligt gamla
metoden fordrar rätt ingående kännedom
om det skogliga förhållandet, varför
det kan anses ej kunna möta större svårigheter
att bedöma kubikmassa och

grovskogsprocent enligt nya metoden.
Vidare är det en avsevärd förenkling
med endast tre markklasser.»

Provtaxeringsnämnden i Södra Finnskoga
anför bl. a. följande: »Mycket av
den misstänksamhet, som alltid vid allmän
fastighetstaxering riktas mot relativa
skogstillgången med dess jämkningsfaktor
kommer att försvinna och taxeringsarbetet
flyter lugnare och säkrare.»

Vidare säger nämnden i Backaryd, att
fördelningen i skogsklasser och förrådsgrupper
syntes nämnden vara lättare att
fastställa än relativa skogstillgången.
Tillika anför den, att »den enskilde
skogsägaren också torde ha större möjligheter
än förut att på sakliga grunder
få eventuella besvär avgjorda». Han
kommer alltså i en bättre ställning vid
tillämpning av det nya systemet.

De sakkunniga säger, att även provtaxeringsnämnderna
i övrigt var av den
uppfattningen, att de föreslagna värderingsgrunderna
var lättare att tillämpa
än de nu gällande. Bl. a. har provtaxeringsnämnden
i Hejde givit uttryck åt
denna uppfattning, och enligt nämnden
i Färila—Kårböle är uppskattningen enligt
den nya metoden enklare och bättre
än den vid föregående allmänna fastighetstaxering
använda metoden. Provtaxeringsnämnden
i Ukna hade funnit
det betydligt lättare med den nya metoden,
och nämnden i Jokkmokk hade
»icke funnit, att uppskattningen enligt
den nya metoden stött på nämnvärda
svårigheter», utan den nya metoden var
lättare att tillämpa i praktiken och gav
ett säkrare resultat än den gamla metoden.
Taxeringsnämnden i Hille säger, att
den nya metoden är väl värd att använda
vid kommande fastighetstaxeringar, och
nämnden har inte funnit »att uppskattningen
enligt den nya metoden mött några
svårigheter — tvärtom torde denna
metod gå snabbare än den tidigare använda.
Nämnden vill dock framhålla, att
en rättvis uppskattning av skog — vilken
metod som än användes — ytterst är
beroende av att någon eller några av
ledamöterna i nämnden eller skogssakkunniga
verkligen äga den ingående kännedom
om skogen i fråga, som erfordras

Onsdagen den 2 maj 195G

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

för att kunna rätt angiva de faktorer, på
vilka värderingen skall grundas.»

Även provtaxeringsnämnden i Dingtuna
anser, att den föreslagna metoden
är lättare att tillämpa än den gällande -—
och där är man inne på den relativa
skogstillgången, som tydligen är den
buse man hade att kämpa med vid föregående
taxering men som man fick klara
med att gissa på en höft, och så gissade
man någon gång rätt men mycket ofta
galet.

Provtaxeringsnämnden i Västra Vram
fann den nya uppskattningsmetoden
smidigare och mera verklighetsbetonad
än den gamla metoden, och nämnden i
Knäred fann att den föreslagna metoden
i vissa fall varit den hittills tillämpade
överlägsen men ansåg att man inte kunde
få full klarhet om de båda metoderna.
Detsamma sade nämnden i Torsås.

Denna redovisning för vad som verkligen
sades ger belägg för vad utskottet
i detta avseende anfört. Ja, herr talman,
det är uppenbart, att man med den nya
metoden inte får högre värden än enligt
den gamla. Om man skall ha kvar den
gamla metoden, får man justera den, såvida
den skall kunna ge samma resultat
som den nya, och det kommer i varje
fall inte att förenkla den gamla metoden.
Och så har vi ju dessa beräkningar av
priset. Toppåret 1951 är ju borta från
medelberäkningarna, och för övrigt har
man denna reduktion av bruttopriserna
med 20 procent. Jag tror att det finns
starka skäl att anse att här inte kommer
att ske någon våldsam höjning av skogstaxeringarna.
De kommer enligt båda
metoderna att bli ungefärligen likartade.
Men enligt den nya metoden kommer
det, att döma av sakkunniguttalanden,
att bli en rättvisare jämförelse de enskilda
fastigheterna emellan än vad som
var möjligt enligt den gamla metoden.

Herr talman! Utskottet har inte funnit
någon anledning att gå till riksdagen och
siiga, att dess beslut 1951 var galet. Vi
har tvärtom den meningen att det beslut,
som då fattades, av riksdagen bör
fullföljas.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag i dess helhet.

Herr NIKLASSON (bf):

Herr talman! Efter den ingående behandling,
som frågan har fått i de föregående
anförandena, skall jag inte försöka
ge mig in på någon detaljerad bedömning
av de olika spörsmålen, utan
jag skall hålla mig till ett litet mer allmänt
resonemang kring de frågor vi här
behandlar.

Såvitt jag förstår, måste denna diskussion
knytas till de beslut, som riksdagen
fattade 1951 i denna fråga. Propositionen
går ju ut ifrån att detta beslut står
fast, men reservanterna vill ju å sin sida
hävda, att detta beslut bör upphävas.
Som vi väl minns och som vi också har
erinrats om här, var det beslutet resultatet
utav en sammanjämkning, sedan kamrarna
stannat för olika beslut. Det då föreliggande
sammanjämkningsförslaget
stöddes i bevillningsutskottet av samtliga
där deltagande utom högerns representanter
ifrån första kammaren. Det godtogs
också av kamrarna utan votering,
såvitt jag minns rätt — åtminstone var
det ingen votering här i första kammaren.
I huvudsak innebar detta förslag, att
den gamla metoden skulle användas vid
1952 års taxering, varefter den nya metoden
skulle användas vid kommande
taxeringar.

Enligt utskottet skulle ju Kungl. Maj:t
ägna uppmärksamhet åt frågan om metodens
förenkling, och vidare skulle jämförande
taxeringar utföras enligt båda
metoderna och upprättandet av hushållningsplaner
uppmuntras. Sådana jämförande
taxeringar har utförts av sakkunniga.
Nu har visserligen herr Spetz inte
velat tillmäta dessa taxeringar något större
värde, men det är ju en bedömningsfråga.
Förenklingar i taxeringssystemet
har man nog inte lyckats åstadkomma
i någon större utsträckning. Vad husliållningsplanerna
beträffar är ju det ett arbete
på lång sikt, och det fortskrider väl
i sin ordning. Men det är mycket arbetskrävande
saker, och det var väl ingen
som väntade sig, att det skulle bli någon
revolutionerande ökning på detta område.
Dessa hushållningsplaner upprättas
ju dock i ganska stor utsträckning för
fastigheter, för vilka man söker statlig

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

lånegaranti. I sådana fall vill man ju inte
gärna nöja sig med det underlag, som
taxeringsvärdet utgör, utan vill ha ett
högre. I regel kräver då lantbruksnämnderna
att det upprättas liushållningsplaner.
På denna väg har nog en hel del
planer kommit till. Med det stora intresse,
som de skogliga frågorna i våra dagar
tilldragit sig och den omsorg skogsägarna
ägnar åt vården och skötseln av
sin skog, kommer väl arbetet med upprättandet
av hushållningsplaner i allmänhet
att fortsätta i den takt som är
möjlig med hänsyn till tillgången på i
detta avseende sakkunnig arbetshjälp.

Nu har ju reservanterna yrkat, att detta
1951 års beslut skall upphävas. Man
motiverar det med att de förutsättningar,
som vi gick ut ifrån år 1951, inte har blivit
uppfyllda. Jag har litet svårt att ansluta
mig till denna uppfattning, vilket
jag har försökt att i all korthet motivera
här. Då är vi väl ändå åtminstone i någon
mån bundna av 1951 års beslut.

Om vi skall betrakta saken ur rent
praktisk-politisk synpunkt, måste vi fråga
oss, om det över huvud taget finns någon
möjlighet att få detta beslut upphävt.
Då måste vi ställa den frågan: Skall vi
arbeta för att få ett visst beslut upphävt,
eller skall vi försöka få de garantier omkring
1951 års beslut som är möjliga att
få för att inte den då beslutade metoden
skall ge resultat, som vi inte vill komma
till? Från vårt håll ha vi bedömt det senare
alternativet vara den bästa arbetslinjen
och därför valt, att arbeta vidare
på grundval av 1951 års beslut.

De garantier, som vi försökt tillskapa
för att hindra obilliga resultat när man
använder den nya metoden, följer av det
förslag, som innefattats i propositionen,
att vi skall skjuta den årsserie av priser,
som skall ligga till grund för taxeringen
ett år tillbaka i tiden. Dessutom har också
undantagits år 1951, på grund av de
onormalt höga priserna det året. Vad detta
betyder, kan vi se på tabellen på sid.
36 i propositionen. År 1951 hade vi ett
rotvärde på 47 kronor 36 öre per kubikmeter.
År 1955 hade vi 40 kronor. Medeltalet
för de år som valts — åren 1950,
1952, 1953 och 1954 — går upp till inte

fullt 34 kronor per kubikmeter. Vidare
har det ju beslutats, att värdena ytterligare
skall reduceras med 20 procent.
Genom detta, menar vi, har man dock
fått den garanti som man rimligtvis kan
få för att taxeringarna inte skall bli högre
än man syftar till, nämligen ett värde
som motsvarar det framtida värdet av
skogen i ett uthålligt skogsbruk.

Det har anmärkts, att markvärdena i
vissa fall enligt de nya normerna blir
onormalt låga. Det är väl på det sättet,
att när man beräknar markens värde, är
det inte saluvärdet för dagen man vill
komma till, utan så att säga ett diskonteringsvärde.
Då har väl en del av de stora
vidderna uppe i Norrland egentligen intet
sådant värde, utan det värde de får
uppkommer på grund av skogsodlingarna
och vad som läggs ned på skogsvården
och skogens tillväxt. Någon större
praktisk betydelse har väl inte uppdelningen
på markvärde och skogsvärde,
men man har sedan gammalt gjort en
sådan uppdelning, och vid den nya metodens
utarbetande har man bibehållit
denna och försökt komma till en beräkning,
som skulle ge säkrare resultat än
de tidigare metoderna när det gäller just
det syfte som fastighetstaxeringen skall
tillgodose.

Att man nu har ställt sig tveksam inför
de nya beräkningsmetoderna beror
väl framför allt på att dessa på grund av
sin invecklade teknik är svårare att överblicka
för lekmannen och att det blir
svårare att i förväg bedöma slutresultatet.
Detta gäller särskilt i det fall, då man
på grund av bristande kännedom om skogen
och i avsaknad av planer inte bar
tillräcklig ledning för bedömande av
grundfaktorerna. Men samma svårigheter
har väl ändå gjort sig gällande, när
man har använt den gamla metoden. Man
har försökt att hjälpa upp detta genom
att jämföra olika skogsområden med varandra,
och jag skulle tro att man också
vid tillämpning av den nya metoden får
försöka göra jämförelser mellan olika
skogsområden då det gäller att uppskatta
grundelementen.

Nu synes man väl åtminstone på fackmannahåll
vara överens om att den nya

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktioncn

metoden är mera finslipad än den gamla
och att den ger ett säkrare resultat, då
de grundläggande elementen är kända.
Vi får väl räkna med att denna kännedom
och de uppgifter, som erfordras för
att förutsättningarna skall vara uppfyllda,
ökas undan för undan, i den mån
kunskapen om våra skogar vidgas och
nya planer för skogsvården upprättas.
Med de garantier, som sålunda har inrymts
i den nya metoden, bör väl finnas
garanti för att de mindre skogsbruken
inte kan bli för högt taxerade. 1 fråga
om de större skogsbruken äger man väl
bättre kännedom om de faktorer som
man måste ta hänsyn till för att komma
till ett rättvisande resultat. För dessa
finns planer upprättade i större utsträckning
än för de mindre skogsbruken.

Vi får inte överdriva taxeringsvärdenas
betydelse när det gäller den statliga
inkomsttaxeringen, särskilt beträffande
mindre fastigheter. Men i andra avseenden
har väl taxeringen åtminstone en
viss betydelse, nämligen för den kommunala
taxeringen och för kommunerna i
de skogrika delarna av landet. Frågan
har ju även sin betydelse för förmögenhetsbeskattningen.
Det har antytts, att
det väckts en motion, som vill ge ett observandum
om vad de höjda skogsvärden,
som vi givetvis har att emotse, vilken
metod vi än använder, kommer att
innebära vid förmögenhetsbeskattningen.
Nu har ju inom finansdepartementet
igångsatts en utredning på detta område,
och man får därför förutsätta att man
har lagt märke till även detta och att sålunda
det observandum, som motionen
ville ge, har beaktats.

Sedan har vi frågan om taxeringsvärdenas
betydelse vid bedömning av skogarnas
lånesäkerhet. Det har ju nu varit
så, att den lånesökande — såsom
jag förut nämnt — i regel inte har nöjt
sig med taxeringsvärdena vid belåning
av skog, utan velat gå högre. Huruvida
vi enligt de nya metoderna kan ge ett
bättre underlag på detta område, är svårt
att säga — det får väl erfarenheten utvisa.
Men rent allmänt kan vi val säga,
att frågan om att åstadkomma eu så rättvis
och riktig taxering som möjligt ännu

har sin stora betydelse. Sedan får vi givetvis
ha vilken uppfattning som helst
om den ena eller den andra metoden.
Något slutgiltigt svar på frågan om vilken
metod som är den bästa lär vi väl
näppeligen kunna få, förrän båda metoderna
prövats i praktiskt taxeringsarbete.

Så som frågan nu ligger till, och med
de garantier, varmed den nya metoden
har försetts, tror jag att utskottets förslag
dock är det bästa som vi för dagen
har möjlighet att komma till. Därför vill
jag, herr talman, be att få uttala min anslutning
till utskottets förslag.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag har närmast begärt
ordet för att understryka ett par synpunkter,
som jag tycker har kommit
litet i skymundan i den här diskussionen,
där detaljfrågan, om man skall ha
den gamla eller den nya metoden, har
dominerat.

Ifrån reservanternas sida förs här
fram ett krav på att man bör skjuta upp
fastighetstaxeringen och inte fatta beslut
därom i år. Man vill inte ha den
år 1957, man vill skjuta den framför
sig. Man frågar sig självfallet vad som
kan vara anledningen till denna reservanternas
ståndpunkt. När regeringen
har bedömt denna fråga, har vi helt
enkelt haft kommunalskattelagens mycket
klara och koncisa bestämmelse
som utgångspunkt: det skall vara en
fastighetstaxering vart femte år. Det
måste då inträffa någonting alldeles speciellt,
om man skall gå ifrån denna kommunalskattelagens
klara bestämmelse.
Sådana alldeles speciella förhållanden
har rått vid ett par tidigare tillfällen
— under kriget och omedelbart efter
kriget. Men vi kan näppeligen i år, 1956,
göra gällande, att några specifika, sakliga
skäl talar för en framflyttning av
fastighetstaxeringen.

Vad gäller skogen har man ju en rätt
bestämd känsla av att skogspriserna nu
har stabiliserats. Jag skall villigt erkänna,
att det skett på en relativt hög nivå
men det är väl ingen av oss som har

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

den känslan, att det blir några större
förskjutningar på den fronten inom de
närmaste åren. Det har helt enkelt inte
gått att få ett sakligt skäl att servera
riksdagen för ett avsteg från kommunalskattelagens
klara bestämmelse.

Jag skall inte bestrida, att det finns
ett annat skäl, ett rent politiskt-taktiskt,
opportunistiskt skäl. Eftersom en ny
taxering, framför allt en ny skogstaxering,
onekligen kommer att föra med sig
en förskjutning av skogsvärdena, kan
man naturligtvis från trånga politiskttaktiska
utgångspunkter säga sig, att det
väl ändå är en liten politisk poäng att
vinna, om man säger till skogsägare och
andra: Vi ville skjuta på det här något
år och befria er från en uppräkning av
taxeringsvärdet. Uppräkningen baserar
sig för all del på mycket sakliga och
riktiga ståndpunktstaganden, men människorna
är ju sådana, att kan man
skjuta på saken, kan det naturligtvis
vara tacknämligt just på den kanten.

Men jag ber herrar reservanter komma
ihåg, att det svenska folket inte bara
består av skogsägare och ägare av fast
egendom. Vi har kanske t. o. m. ett flertal,
som är löntagare och som saknar
fast egendom. För dem måste ett förskjutande
av en revidering av taxeringsvärdena
framstå såsom ett försök att
gynna vissa grupper på andra gruppers
bekostnad. Är man bara beredd att ta
den konsekvensen helt och fullt ut och
ärligt talar om, att det är detta som
ligger i bakgrunden, då kan ingen neka
reservanterna att föra fram sina önskemål
om att skjuta på fastighetstaxeringen.
Däremot är det mindre anständigt
att bland fastighetsägare och skogsägare
presentera detta som en speciellt ur deras
synpunkt vänlig inställning och i
grupper av löntagare och icke ägare av
fast egendom hålla tyst om denna reservation.

•lag kommer med stort intresse att
läsa TT-referaten av herrar reservanters
uttalanden litet längre fram i sommar,
när valdebatten börjar. Jag hoppas inte
bli misspådd i min uppfattning, att när
herr Spetz är ute och talar om dessa frågor
och talar om att han har önskat skju -

ta på fastighetstaxeringen, är han, som
den ärliga man han är, också beredd att
tala om, att det har en aspekt, om man
ser det ur löntagarsynpunkt, och en annan
aspekt, om man ser det det ur skogsägarsynpunkt.

Jag vill också säga någonting annat,
som kan vara av intresse. Vad som sakligt
sett är avgörande här, är inte den
s. k. nya eller gamla metoden. Avgörande
är frågan: Hur kommer en ny fastighetstaxering
att te sig i förhållande till
den gamla fastighetstaxeringens värden,
alldeles oavsett vilken metod man använder? Jag

är inte beredd att säga, om den
nya fastighetstaxeringen för egnahemmen
kommer att innebära någon nämnvärd
skillnad i förhållande till 1952 års
egnahemstaxering. Vid det tillfället uppräknades
taxeringsvärdena för annan
fastighet ganska starkt, och marknadsutvecklingen
på det området har inte varit
sådan, att man har någon anledning
att vänta att det skall ske några mer
revolutionerande förändringar.

När det gäller skogsfastigheterna är
det emellertid annorlunda. Här taxerar
man efter en metod, som är unik på fastighetstaxeringens
område. Det är inte
uppfattningen om vad fastigheten kan ge
i pris vid en försäljning som är avgörande,
utan man får fram taxeringsvärdet
helt enkelt genom att räkna avkastningsvärdet
på ett långsiktigt kontinuerligt
skogsuttag ur fastigheten. Som alla
skogsmän känner till, tar man fram värdet
genom en enkel multiplikation av
årsavkastningen och det medelpris för
en gången period, varom man enar sig,
reducerar det med vissa drivnings- och
omkostnadsprocent — en schablonisering
på 33 procent, vill jag minnas —,
kapitaliserar efter en viss räntefot och
får fram ett nuvärde, som är taxeringsvärdet.

Vad som är avgörande här, är följaktligen
värdefaktorerna. Jag tror nog
att kammaren är beredd att ena sig om
räntefoten, tv jag har inte funnit några
delade meningar här mellan utskottet,
som går på regeringens linje, och reservanterna.
När det gäller medelpriset har

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

regeringen föreslagit en prisperiod, som
ligger fem år tillbaka i tiden med exkluderande
av ett abnormt toppår, vintern
1951—1952. Inte heller där har jag
funnit några delade meningar, och därmed
kan jag konstatera, att för skogsfastigheterna
kommer nästa taxering att
innebära en uppräkning av taxeringsvärdena
med någonting mellan 70 och
85 procent. Om man sedan använder den
s. k. nya metoden eller den gamla, liar
fasligt litet att betyda ekonomiskt sett.
De sakkunniga, som sysslat med detta i
många år, drar de slutsatserna, att den
nya metoden initialmässigt kan ge något
högre taxeringsvärde —-5 5 7 procent
eller någonting liknande •— men
man tror också, att efter en viss avslipning
hos taxerings- och beredningsnämnderna
med den nya metoden är
man tillbaka i det gamla utgångsläget
och att man inte får någon egentlig ekonomisk
och saklig skillnad, vilken metod
man än väljer.

Vilken metod är då den mest lämpliga
för taxeringsnämnden och beredningsnämnden?
Det kan man föra en mycket
lång och intressant diskussion om. Man
har också gjort det här i kammaren i
dag, och den som har intresse för saken
och läser igenom riksdagsprotokollen
för 1951, kan konstatera, att just
denna intressanta fråga om de båda metoderna
jämförda med varandra, deras
fördelar och nackdelar, spelat en ännu
större roll i debatten då. Jag vill minnas,
att den värderade ledamoten av
kammaren herr Velander 1951 i sitt inledande
anförande uppehöll sig ungefär
tre gånger längre tid vid dessa saker
än han gjort i dag. Det kan naturligtvis
helt enkelt bero på att allt vad som kan
sägas på den punkten sades 1951, och
därför är det väl klokt ur alla synpunkter
att nu försöka vara så koncentrerad
som möjligt och bara göra en resumé
av det hela.

Om man går något tillbaka och ser på
den historiska utvecklingen, kommer
man fram till att den gamla metoden
inte har varit denna gyllene regel, som
man fick intryck av när man hörde herr
Spetz’ enorma överdrifter i kritiken av

den nya metoden. Den gamla metoden
diskuterades redan 1941, och man var
då på det klara med att den inte var
tillfredsställande. Det finns visserligen
ett tabellverk, som kan sägas representera
en normalskog eller idealskog, beräknat
efter en schablonisering för hela
landet, men ingen beredningsnämnd har
väl denna bild så fotograferad på ögats
näthinna, att den kan göra jämförelser
med den konkreta skogsfastigheten och
säga, att hemmansägare Anderssons fastighet
förhåller sig som 0,85 i förhållande
till ideal- eller normalskogens 1,00.

Det har naturligtvis utbildat sig den
metoden bland taxeringsnämnder och
beredningsnämnder att, då det i distriktet
har funnits en skogsfastighet, som
haft en hushållningsplan och kanske
t. o. m. en stamräkning, denna har fått
tjäna som en slags riktrote för andra
fastigheter. Med sådana små arrangemang
har man klarat sig fram. Det har
varit ett system av taxeringsmässigt
tyckande och syftande, och i det stora
hela har det gått hyggligt. Men ingen
skall på allvar kunna göra gällande
att den gamla metoden har haft något
av konkretisering i sig när det gäller
att bedöma den aktuella skogsfastigheten
och åsätta den ett relativt värde i
förhållande till normalfastigheten eller
idealfastigheten.

Redan sedan gammalt har man varit på
det klara med detta, och det har följaktligen
krävts reformeringar av den gamla
metoden, och dessa reformeringar har
sedermera tagit sig uttryck i den nya
metoden. Om hela den nya metoden
hade presenterats såsom en reformerad
gammal metod, är det möjligt att den
nya metoden hade legat mycket bättre
till för att accepteras ifrån reservanternas
sida än som den nu presenteras såsom
en alldeles ny metod. Man hyser
gärna en viss faderskärlek för det man
har pysslat och sysslat med. Man är
konservativ, självfallet. Ingen skall undgå
denna dygd, om vi nu skall kalla det
dygd, och alt den har sina fördelar skall
ingen bestrida. På det här fältet har
emellertid konservatismen gått för långt,
när man tar till sådana väldiga över -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

ord som jag fann i herr Spetz’ anförande,
då han presenterade den nya metoden.

År 1941 var man på det klara med att
den gamla metoden inte var riktigt
lämplig, och 1944 diskuterade man här
i riksdagen övergången till den nya metoden.
Riksdagen var så pass nära att
acceptera den nya metoden, att den antog
ett principbeslut att den s. k. nya
metoden skulle tillämpas vid nästa taxering,
således vid 1952 års taxering. När
vi kom fram till 1951 och skulle diskutera
följande års taxering, fördes denna
långa och intressanta debatt här i
båda kamrarna, där skogssakkunskapen
och expertisen hade alla möjligheter att
brottas med termerna relativa virkesförråd,
och relativ skogstillgång kontra
den mera absoluta bedömningen, baserad
på grovskog, lövskog, ädel lövskog
och olika stamsortiment i avseende på
tumtal eller centimetertal i brösthöjd.
Hela denna diskussion gav emellertid
som resultat att riksdagen blev ännu
mera bestämd än fallet var 1944, och
riksdagen fattade ett definitivt beslut,
som gick ut på att den nya metoden
skulle tillämpas vid taxeringen 1957.
Vid taxeringen 1952 tillämpades den
gamla metoden.

Mellan diskussionerna 1944 och 1953
utfördes det vissa provtaxeringar på
olika håll i bygderna. Resultatet av dessa
provtaxeringar låg på kamrarnas
bord och var föremål för ingående debatter
1951. Ingen kan göra gällande att
dessa provtaxeringar gav för den nya
metoden nedslående resultat, snarare
motsatsen. Meningarna var delade, men
ingen kan säga att de på det hela taget
gick emot den nya metoden. Riksdagen
var 1951 ändå inte tillfredsställd utan
beslutade låta företaga nya jämförande
provtaxeringar i varje län, där man
på samma områden taxerade enligt både
den gamla och den nya metoden. Resultatet
av detta arbete har sedan bearbetats
av skogssakkunniga och resulterat
i de modifikationer som nu presenteras
i den nya metoden.

Även denna överarbetning har varit
föremål för remissbehandling. Landets

skogliga sakkunskap har på så sätt givits
möjligheter att här ha en uppfattning.
Efter att ha studerat remissvaren
vågar jag nog säga att meningarna fortfarande
är delade, men de är inte deciderat
för vare sig den ena eller andra
metoden. Vissa skogssakkunniga, t. ex.
skogsforskningsinstitutet, är odelat för
den nya metoden. Domänstyrelsen, som
tidigare talat, om inte entusiastiskt så
dock för den nya metoden, har sedermera
blivit mera tveksam. Den har varit
ambivalent i sitt ställningstagande,
med kanske någon övervikt för den
gamla metoden.

Ser man på länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna,
har man en känsla
av att medan det i de norra delarna
av landet och i norra Svealand ges preferens
för den nya metoden, ger man i
den södra delen av landet preferens
för den gamla metoden. Fortfarande
kvarstår dock det faktum att de jämförande
provtaxeringar, som skett under
de senaste åren, icke ger riksdagen anledning
att fördöma den nya metoden
utan snarare motsatsen. Det finns således
ingen grund för herr Spetz’ yttrande,
då han använde uttrycken »obegripligt»
och »löjligt» om den nya värderingsmetoden.
Även den skogssakkunskap,
som har yttrat sig på detta
område, har varit väsentligen mycket
mer försiktig och nyanserad i sina omdömen
än herr Spetz. Med all respekt
för att herr Spetz är ordförande i en
beredningsnämnd i Bohuslän tror jag
att hans argument hade vunnit på, om
hans rundsmällar inte hade blivit fullt
så onyanserade som jag fick ett intryck
av i hans sista inlägg.

Herr Velander tog upp en fråga som
även var föremål för diskussioner 1951.
Han säger att med den nya metoden,
som är baserad på sex olika tillväxtområden
i landet och riksskogstaxeringens
resultat, får man, om det gäller en skogsägare
med ett väl slutet bestånd, en i
hög grad bestockad fastighet, för högt
taxeringsvärde, och följaktligen får denna
skogsägare också en för hög fastighetsskatt,
om han varit rädd om sin
skog. Detta argument skall inte tillmä -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

tas större värde än vad det egentligen
har. Det är ju här fråga om en garantiskatt.
Riksdagen har sänkt repartitionstalet
från 5 till 4. Mot bakgrunden
av att de svenska skogsägarna numera
börjar lära sig att bedriva ett uthålligt
skogsbruk med kontinuerliga uttag, är
det relativt sällsynt att garantiskalten
verkligen blir en effektiv skatt. Man
säljer som regel för mer än 4 procent
av fastighetens taxeringsvärde. Under
sådana förhållanden har ju detta problem
inte alls den omfattning som herr
Velander gjorde gällande, när han tog
upp denna fråga om skogsägare som
konserverat sitt bestånd i en utsträckning
som skiljer sig från vad som är
normalt för skogsbestånden över lag
enligt riksskogstaxeringens resultat.

Jag lovade, herr talman, att vara relativt
kortfattad. Jag vill emellertid bemöta
ytterligare ett argument — jag tror
från herr Velanders sida. Herr Velander
använde uttrycket, att med den nya
metoden sätter man räknemaskinen
kontra det sunda bondförnuftet — ja,
kanske det var herr Spetz som fällde
dessa ord. Men i varje fall var detta innebörden
även i herr Velanders yttrande,
även om jag kanske här tillåter
mig utforma hans ord på ett sådant
sätt, att kammaren skall ha lättare att
förstå vad herr Velander menade.

Man har, när man kritiserat den nya
metoden, gjort gällande, att den skulle
innebära att man bortser från beredningsnämndernas
erfarenhet och, låt
mig kalla det, det sunda bondförnuftet.
Här gör man bara, säger man, vissa
fixerade uppskattningar av hur fastigheten
ser ut. Sedan slår man i tabellverket,
och det blir andra skickliga
karlar som med hjälp av räknemaskin
får räkna ut värdena. Detta är en grov
karikering. Det är här inte alls fråga
om räknemaskiner kontra det sunda
bondförnuftet, men jag tror att den nya
metoden skall eliminera en hel del av
det taxeringsmässiga syftande och tyckande
vid bedömandet, som den gamla
metoden gav så rika möjligheter till.
Man behöver således inte vara rädd för
att slå i tabellerna. De är riktiga och

korrekta. Såsom alla taxerings- och skattefrågor
skall ju även denna fråga bedömas
med den måttstocken: Kommer
jag med den nya metoden fram till
riktiga och korrekta värden? Det är
den saken som måste vara det avgörande.

Eftersom jag var upptagen av samma
debatt i andra kammaren, hade jag inte
tillfälle att höra så mycket av herr Spetz’
anförande, men jag fick lyssna till hans
intressanta avslutning. Jag utgår emellertid
ifrån, eftersom reservanterna i
andra kammaren underströk den inställningen,
att det även i reservanternas
anförande här i första kammaren
har legat något av en kritik mot att
ärendet kommit relativt sent på riksdagens
bord. Man har uttalat tveksamhet
om huruvida det finns möjligheter
att sätta de skogstaxeringsanvisningar i
kraft som behövs för en taxering enligt
den nya metoden. Jag vill på den punkten
lugna kammaren med att säga, att
dessa skogstaxeringsanvisningar är faktiskt
redan förarbetade av skogsforskningsinstitutet,
domänstyrelsen och
skogsstyrelsen. De ligger för närvarande
klara. Om ett par veckor, närmare
bestämt den 18 maj, vill jag minnas,
kommer det att hållas en stor taxeringskonferens
i Stockholm, där länsstyrelsernas
expertis, landskamrerare, taxeringsintendenter,
länsjägmästare och
andra får vara närvarande för att göra
den avslipning som det praktiska fältets
folk kan ha intresse av att åstadkomma,
när dessa anvisningar skall föras
ut i det praktiska livet. Om riksdagen
i dag fattar det beslut, som jag hoppas
att riksdagen skall göra, och första
kammaren alltså nu följer andra kammarens
beslut, är det ingen fara på taket,
utan då kommer dessa anvisningar
att administrativt kunna klaras såsom
vi har räknat med.

Herr VELÄNDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Vad som gjorde att jag
anhöll om ordet för replik till herr finansministern
var, att han i början av
sitt anförande framförde en synpunkt,

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

som jag finner något överraskande, i
synnerhet för att komma från statsrådsbänken.

Finansministern säger, att man har
utgått från att vid den stundande fastighetstaxeringen
höjda taxeringsvärden
är att räkna med, och att det då självfallet
passar reservanterna att gå ut i
valrörelsen och tala om att de varit motståndare
till den nya metoden, vilket då
skulle bli ett tillhygge mot andra partier.
Det förvånar mig, att någonting sådant
skall behöva sägas, helst som vi reservanter
— jag tänker därvid närmast
på mig själv — uttryckligen har betonat
att, vilken metod som än kommer att
tillämpas vid den blivande fastighetstaxeringen,
är det otänkbart, att resultatet
inte blir väsentligt höjda taxeringsvärden.
Jag kan gå så långt, att jag säger,
att en metod, som inte ger sådant
resultat, knappast skulle förtjäna att karakteriseras
som metod. Jag tycker nog,
att valrörelsen hade kunnat i detta sammanhang
lämnas å sido. Jag hoppas också,
att det horoskop, som finansministern
här ställde med utgångspunkt från
reservanternas förmenta inställning, inte
bottnar i någon finansministerns egen
inställning, huru för hans del skäl och
synpunkter kommer att läggas upp i den
stundande valdebatten. Reservanterna
har dock kunnat falla tillbaka på en utomordentligt
stark och mångtalig sakkunskap.
Inte menar finansministern, att
den också i sitt ställningstagande siktat
till vad som ur politisk-taktiska synpunkter
kan komma till uttryck i valdebatten?
Frågan härom hade vi bort
gå förbi!

Finansministern nämnde något om att
jag i dag inte behövt mer än en tredjedel
av den tid, som jag använde 1951,
när denna fråga sista gången var uppe.
Det tror jag är riktigt. Jag kunde dock
nu koncentrera mig just med hänsyn till
vad som förekom 1951 och alldeles särskilt
med hänsyn till det mycket ingående
och klarläggande anförande, varmed
herr Spetz inledde dagens debatt.

Finansministern anför, att den gamla
metoden icke i alla hänseenden verkat
fördelaktigt. Det kan jag vara med om

alt erkänna. Ingen har heller påstått någonting
sådant. Dess svagheter känner
vi alla till. Det gäller fastställandet av
den relativa skogstillgången. Det är förresten
märkligt, att man vid tillämpningen
av den gamla metoden inte har
med tillräckligt allvar gått in just för
bestämmandet av denna väsentliga faktor.
Men det förhållandet bottnar inte i
något fel hos metoden i och för sig,
utan det har med tillämpningen att göra.
Det förhåller sig också så, att vid de
sex fastighetstaxeringar, som har verkställts
med tillämpning av den gamla
metoden, har resultatet för varje gång
blivit allt bättre och bättre, något som
jag tror kan belysas av tillgängligt statistiskt
material.

Finansministern menade, att vi stannat
för ett ställningstagande år 1951, och
att det måste betraktas som ett definitivt
sådant, vilket vi sålunda hade anledning
att respektera. Jag erkänner att
man kan resonera på det sättet. Å andra
sidan var det så, att den 5 maj 1951 var
de borgerliga partierna fullkomligt eniga
om att denna nya metod icke kunde
och skulle accepteras. Den 19 maj kastades
ställningen av någon mystisk anledning
om, och den nya metoden accepterades
men det skedde under uttalande
av att den skulle förbättras och förenklas,
vilket icke skett.

Förlåt, herr talman, att jag något överskridit
tiden för min replik!

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag vill bara lägga till
rätta en sak. Herr Velander måste antingen
bara ha lyssnat på ett öra eller
också missförstått mig gruvligen.

Jag är glatt överraskad över den politiska
osjälviskhet som herr Velander
deklarerat. Han säger, att vilken metod
man än väljer, får man högre taxeringsvärden,
och därför kan det inte
vara valpolitisk taktik bakom reservationen.
Herr Velander måste väl ändå
ge mig rätt i att om man väljer metoden
att skjuta på taxeringen — och det är
vad reservanterna önskar —- så skulle
det få den ekonomiska innebörden, att

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

man får klara sig fram ytterligare något
år med uppenbart för låga taxeringsvärden.

Herr VELANDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill blott påpeka, att
finansministern gick förbi kärnan i min
replik till honom på förevarande punkt
genom att tala om någonting annat.

Herr KRONSTRAND (fp):

Herr talman! Trots att jag fick förmånen
att lyssna till finansministerns
kritik av reservanterna, innan jag fick
ordet, måste jag nog säga, att de skäl,
som herr Spetz in. fl. anförde i början
av debatten för bland annat att uppskov
med nästa års fastighetstaxering, förefaller
mig fullt bärande. Det kan inte
vara rimligt att nu i sista stund genom
ett riksdagsbeslut sätta i gång en fastighetstaxering,
som helt säkert kommer
att medföra mycket stora besvärligheter
för alla de myndigheter som har att
handlägga densamma, åtminstone om
man får tro vad som säges ute i landet.

Jag har emellertid närmast begärt ordet
för att säga, att även om jag är fullt på
det klara med att det skulle vara nyttigt
med ett uppskov med nästa års fastighetstaxering,
så har jag inte lika lätt att
ta ställning till vilka tidsintervaller som
kan vara lämpliga mellan fastighetstaxeringarna.
I förevarande fall har man att
välja mellan fem och sju år, och för min
del har jag stannat för sjuårsintervallen.
Jag är kanske påverkad av att man därigenom
kan göra en hel del besparingar
för statsverket och kommunerna men
ännu mer därav att man kan spara något
på de ganska begränsade personalresurser
som står taxeringsmyndigheterna till
förfogande. Men skulle det senare, genom
en utredning eller på annat sätt
visa sig att en annan tidsintervall, den
må vara längre eller kortare, är lämpligare,
vill jag inte vara bunden av dagens
ståndpunktstagande utan kunna säga,
att jag är fullt fri att välja en annan
period.

Det var närmast för att göra detta lilla
förbehåll som jag begärde ordet, men jag
vill samtidigt påpeka, att för mig har
den brännande punkten varit att söka
medverka till ett uppskov med nästa års
fastighetstaxering.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag skall först be att få
vända mig till finansministern.

Som den skicklige debattör han är,
gick han förbi själva den sakliga grunden
för anmärkningarna mot den nya
taxeringsmetoden och mot att vi får en
taxering i år. Jag vill erinra finansministern
om att jag redan den 26 oktober
framkastade tanken på ett uppskov
med nästa fastighetstaxering, med
den motiveringen, att den vidlyftiga utredning
som kom några dagar efteråt,
på den korta tid, som återstod av året,
inte kunde bli föremål för den genomarbetning
som var erforderlig för ett
förslag om fastighetstaxering i år. Jag
ansåg därför att man borde överväga ett
uppskov, och jag vill också erinra finansministern
om att det långt fram
under riksdagsperioden har varit omöjligt
för länsstyrelserna att få besked
från finansdepartementet, om det skulle
bli någon fastighetstaxering eller inte.
Det är dessa omständigheter som har föranlett
min kritik av finansdepartementet,
och jag får säga att det, som finansministern
här behagade anföra, inte
påverkade den kritiken. De sakliga skälen
anser jag ligger på min sida.

Jag bär ingen anledning att gå in på
finansministerns resonemang om de valtaktiska
synpunkterna. Herr Velander
var inne på den saken, och jag anser
för min del, att enbart hänvisningen
till vår debatt om skogstaxeringen i oktober
är tillräcklig för att slå undan
fotterna på den argumenteringen.

Sedan sade herr finansministern, att
jag i mitt anförande hade använt enorma
överdrifter. 1 vilket avseende, herr
finansminister, har jag gjort det? Jag
begagnade ordet »löjligt». Ja, det kanske

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

kan kallas en överdrift när det gäller
markvärdena, men jag har tillfrågat kamrater
från dessa trakter i Norrland, och
de använder själva det uttrycket. De säger
att det är fullkomligt löjligt att
komma med ett hektarvärde av 20 öre.
Detta må vara »vetenskapligt riktigt» hur
mycket som helst, så tror jag inte att
det finns någon som helst anledning att
vika ifrån omdömet.

Finansministern sade, att det fanns
ingenting i uttalandena från provtaxeringsnämnderna,
som man kunde ta till
utgångspunkt för att den nya metoden
skulle ge några felaktiga siffror. Ja, jag
hlir återigen tvungen att läsa upp något
av vad här står.

Här säger exempelvis provtaxeringsnämnden
i Dingtuna: »Huruvida den föreslagna
metoden också är ägnad att leda
till en riktigare taxering kan enligt
nämndens åsikt icke säkert bedömas på
grundval av erfarenheterna från provtaxeringen».
Provtaxeringsnämnden i
Jokkmokk säger: »Däremot synes den
äldre metoden ge ett rättvisare värde de
särskilda fastigheterna emellan beträffande
skogsmarken.» Det gäller alltså
förhållandena uppe i Norrland, där denna
nya metod skulle gett skogsmarksvärde
på 20 öre. Provtaxeringsnämnden i
Knäred säger: »Nämnden vill i detta

sammanhang icke underlåta att som sin
mening framhålla, att de skogsmarksvärden,
som framgå av hjälptabellerna, äro
alltför höga för att tillämpas vid en blivande
taxering.» Vid användandet av tabellarna
kommer man nämligen fram
till mycket lägre värden i norra Sverige
och högre i södra Sverige. Provtaxeringsnämnden
i Backaryd kunde påvisa
fall i Backaryds socken, »där den
nu erhålla summan av skogsmark och
skogsvärde överstege den vid representativa
köp under senare åren erlagda köpeskillingen
för hela fastigheten med
jord och hus.»

Man måste ju läsa på ett bra konstigt
sätt, om man skall kunna tolka dessa uttalanden
av provtaxeringsnämnderna på
det sättet, att nämnderna i allmänhet
har funnit att den nya metoden är lämpligare
än den gamla.

Jag har riktat en del frågor till finansministern,
men jag har inte fått svar på
en enda av dem. Jag vet inte, om han
inte antecknade dem eller vad anledningen
kan vara. Jag kan upprepa en av
dem. Det framlyste av finansministerns
anförande att han ansåg att den differentiering,
som den nya metoden ger
olika fastigheter emellan, är riktigare än
den som kommer fram genom beredningsnämndernas
bedömning — finansministern
använde på tal därom sådana
uttryck som »taxeringsmässiga syften
och bedömningar». Hans mening var väl
att en sådan bedömning gav betydligt
mycket osäkrare resultat än om man går
direkt till tabellen och läser av. Men beredningsnämnden
är — det sade jag redan
i mitt första anförande -— skyldig
att, oavsett vilken metod som tillämpas,
använda sitt omdöme för att avgöra, om
ett taxeringsvärde, som man kommit
fram till för Andersson, är riktigt i förhållande
till taxeringsvärdet för Pettersson
och i förhållande till typskogen eller
den skog som man har siffror på.
Man måste observera att när det gäller
99 procent av alla fastigheter saknas varje
som helst siffra som skulle kunna läggas
till grund för en taxering med stöd
av uppmätningar. Jag hade väntat mig
att någon sådan uppmätning skulle företas
i anslutning till det här förslaget,
men så har icke skett.

Jag frågade finansministern bl. a.:
Varför tror finansministern att domänstyrelsen,
RBF och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund m. fl. har förordat
den gamla metoden? Det gäller ju
inte frågan om taxeringsnivån, tv den
bestäms av andra faktorer — det är vi
överens om — utan här är det fråga om
differentieringen fastigheterna emellan.
Varför vill dessa myndigheter och sammanslutningar
ha kvar den gamla metoden?
Är det därför att de är konservativa?
Varför vill finansministern och regeringen
ha fram den nya metoden? Är
det en prestigesak?

Här har hänvisats till 1951 års beslut.
Herr Velander har redan talat om, hur
det låg till vid det tillfället, och jag har
själv tidigare varit inne på den saken.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

Då hade vi inte haft fastighetstaxering
på sju år. Det kunde ju knappast vara
lämpligt att uppskjuta taxeringen ytterligare
ett eller annat år. Vi befann oss
långt inne i maj månad, och kamrarna
hade fattat olika beslut. Från minoritetens
sida — om man nu skall tala om en
minoritet, då det var lotten som fällde
utslaget i utskottet — och från andrakammarmajoritetens
sida hade man i
sista omgången att välja mellan att göra
rent bo, att helt enkelt avslå bevillningsutskottets
memorial och återgå till den
skogsvärderingsinstruktion som gällde
vid 1945 års taxering. Ur politisk synpunkt
hade den vägen kanske varit mycket
lämplig, men av praktiska och sakliga
skäl var den inte lämplig, det är vi
väl alla ense om. Det gällde att få till
stånd ett samstämmigt beslut i kamrarna.
Bevillningsutskottet skrev i det memorialet,
att under den tid, som sålunda
stod till buds när det gällde den nya metoden,
skulle utföras en jämförande undersökning
för att man lättare skulle
kunna bedöma verkningarna av de olika
metoderna. Det är den utredningen som
nu föreligger och om vilken jag tillät mig
säga att om den inte blir verifierad av
uppmätningar, är den värdelös. Jag vidhåller
det uttalandet. Jag tror inte att någon
skall kunna påvisa någonting i denna
utredning som kan kullkasta det omdömet.

Jag kan väl inte tro att finansministern
inte har klart för sig att den nya
metoden kommer att vålla myndigheterna
stora svårigheter. Jag kan inte tänka
mig att han inte känner till att det från
länsstyrelserna, från skogsvårdsstyrelserna
o. s. v. har kommit meddelanden
som har gått i den riktningen; yttrandena
från en lång rad länsstyrelser pekar
ändå åt det hållet. Och så ställde jag
min fråga: Varför är man så angelägen
om att tillämpa denna nya metod? På
den frågan har jag inte fått något svar.

Herr Sjödahl gick i sitt anförande på
samma sätt runt själva huvudfrågan. Den
gäller ju, om det i dagens läge är praktiskt
att gå över till en metod, som ingen
är van vid att använda. Det finns inga
erfarenheter att bygga på. Berednings -

nämnderna kommer väl ganska snart att
få klart för sig vilka faktorer som påverkar
värdet, så att de i fortsättningen kan
göra sådana bedömningar att taxeringsvärdena
enligt deras mening blir riktiga,
men man får räkna med att en del av de
första bedömningarna måste göras om
för att de skall få fram riktiga värden.

Det var en sak i herr Sjödahls yttrande
som föranledde mig att tro, att det
avgörande i dag är just prestigesynpunkter.
Han sade, att nu vill minoriteten
»slingra sig undan» ett beslut som är
fattat, d. v. s. 1951 års beslut om denna
taxering. Nej, vi vill inte alls slingra oss
undan detta beslut, men vi anser att det
här gäller en teknisk fråga. Bevillningsutskottet
har uttalat att en jämförelse
skall göras, och den visar — det säger
både de sakkunniga och finansministern
— att någon större skillnad mellan metoderna
inte föreligger. Är det då att
slingra sig undan ett beslut, om man i
en teknisk fråga väljer den enklaste lösningen? Vi

har efter 1951 års beslut målmedvetet
i riksdagen gått in för en förenklad
taxering, även med bortseende från millimeterrättvisan.
Men på denna punkt,
som gäller fördelningen mellan mark
och skog och som ingenting betyder vare
sig för det allmänna eller för den enskilde,
vill man få fram millimeterrättvisa
och ett riktigt taxeringsvärde, med
citationstecken kring »riktigt». Av det
skälet vill man välja en metod, som uppenbart
och enligt samstämmiga utsagor
är besvärligare och krångligare och under
alla förhållanden fullständigt okänd
för beredningsnämnderna.

Man har sagt att vissa ändringar av
den gamla metoden krävs för att den
skall ge samma resultat som den nya metoden.
Först och främst vill jag då säga,
att jag inte vet om det är så angeläget,
att den gamla metoden skall överensstämma
med den nya. I den mån den
nya metoden ger åtminstone diskutabla
värden, finns det ingen anledning alls
att försöka anpassa den gamla metoden
till den nya. Men dessutom frågar jag:
Vad är det man föreslår? Jo, att markvärdets
andel av det totala taxerings -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

värdet skall varieras med olika områden.
Vi diskuterar här fördelningen mellan
markvärde och skogsvärde. Jag skulle
vilja säga, att det är ett resonemang om
påvens skägg; vi är ense om, såsom herr
Niklasson sade, att den fördelningen inte
spelar någon roll.

Herr Sjödahl menade att det måste
vara oriktigt att laborera med två felaktiga
värden, både felaktigt markvärde
och felaktigt skogsvärde. Ja, hur uppkommer
dessa felaktiga värden? Jo,
därigenom att man tar upp ett totalt
taxeringsvärde, som i princip är riktigt,
och sedan delar upp detta värde i två
delar efter en schablon. Om inte den
schablonen skär precis rätt, bli bägge
värdena felaktiga. Men det saknar ju betydelse,
herr Sjödahl; på den punkten
tycker jag ändå att vi skulle kunna vara
överens.

Det sägs i propositionen, att erfarenheterna
av jämförelsen inte jävar intrycket,
att det inte är svårare att tillämpa
den nya metoden än den gamla. Men det
förhåller sig ju så att de nämnder, som
varit engagerade här, inte har gjort någon
fastighetstaxering utan bara fastställt
värdefaktorerna. Om de hade gjort hela
taxeringen, skulle det inte ha sett ut på
detta vis; då hade de troligen upptäckt
att felbedömningar skett beträffande en
lång rad fastigheter, och man hade alltså
fått fram andra taxeringsvärden än
de som här kom fram. I denna undersökning
har beredningsnämnderna bara
gissat på tallskog, lövskog, grovskog
o. s. v., och sedan har de sakkunniga
räknat ut taxeringsvärdet efter tabeller
som beredningsnämnderna över huvud
taget inte sett. Man vet faktiskt inte vilka
grunder de sakkunniga tillämpar —
om det är tabellerna som fanns 1952 eller
några andra tabeller.

Jag har ingen anledning att ta tillbaka
något av mina yrkanden, herr talman.
Jag vill slutligen endast konstatera, att
de frågor jag ställt till finansministern
fortfarande är obesvarade.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr Spetz insinuerade
faktiskt mot finansdepartementet, när

han säger att man frågat finansdepartementet
men inte fått besked, huruvida
det skulle bli en proposition om fastighetstaxering
eller inte. Ja, mig veterligt
har någon enda länsstyrelse ringt och
frågat, och då har svaret varit, att det
enligt kommunalskattelagen skall ske en
ny fastighetstaxering år 1957 och att det
därför kommer en proposition på riksdagens
bord år 1956. För övrigt lämnas
ju från kanslihuset varje år i januari
månad till riksdagen en förteckning
över vilka propositioner riksdagen har
att vänta under året, och i denna förteckning
från finansdepartementet fanns
propositionen om ny fastighetstaxering
upptagen bland de definitiva. Jag förstår
därför inte att det finns något underlag
för en kritik mot finansdepartementet
på denna punkt. Den som frågat
har fått det svar, som kan ges, och
riksdagen har blivit underrättad exakt
vid den tidpunkt, som riksdagen kan göra
anspråk på att bli underrättad.

Herr Spetz drog nog sina slutsatser
litet ensidigt, när han gjorde gällande
att jag här skulle gjort mig till talesman
för att provtaxeringarna i allmänhet
var klart för den nya metoden. Jag försökte
presentera både provtaxeringarna
mellan riksdagsbesluten år 1944 och år
1951 och de jämförande provtaxeringarna
efter år 1951 såsom varande ganska
delade beträffande resultatet. Jag har
använt uttrycket — kanske det var i
andra kammaren — fifty-fifty. Det var
skäl för och emot, men det var i varje
fall inte så starka skäl mot den nya
metoden, att det fanns något som helst
underlag för regeringen att i år gå till
riksdagen och säga, att det beslut, som
riksdagen tog år 1951, var ett galet beslut,
som måste rivas upp.

Herr Spetz har gång på gång frågat:
om vi ändå finge klart för oss, varför
man går över till den nya metoden? Ja,
på samma sätt som herr Spetz har en
mycket prononcerad uppfattning om
den gamla metodens företräden, har regeringen
kommit till den slutsatsen att
den nya metoden har företräden före
(len gamla. Om man betraktar denna
fråga ur lekmannasynpunkter måste man

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

väl ändå säga, att det med den gamla
metoden var svårare att gå ut i markerna
och få något slags fotografisk bild av
idealskogen på ögats näthinna och ha
det som utgångspunkt för hur man skulle
bedöma den konkreta skogsfastigheten.
Nu kan man ju ändå gå ut och göra
en okulärbesiktning av fastigheten och
få reda på grovskogsprocenten och trädslagen.
Med utgångspunkt därifrån kan
man få en konkret bild av fastighetsbeståndet
och dess rätta taxeringsvärde.

Herr Spetz frågar: kommer inte detta
att medföra en differentiering av
taxeringsvärdena de olika fastigheterna
emellan? Det är möjligt, men jag tror
inte att man kommer att kunna avläsa
det omedelbart. Eftersom ett fåtal av
skogsfastigheterna har fullständiga hushållningsplaner,
kommer det naturligtvis
att bli en viss skönsmässig taxering,
trots att den nya metoden bygger på
mera konkreta utgångspunkter. Så småningom
kommer ändå fastigheterna att
få sitt riktiga inbördes taxeringsvärde
utifrån den nya metodens mera konkreta
bedömningar. Om det för med sig,
att man får en differentiering i taxeringsvärdet
de olika fastigheterna emellan,
är det en rent sekundär sak —
man får ta den konsekvensen -— om det
är riktigt.

Det är den enda förklaring jag kan
ge. Det kan inte vara något mål i och
för sig, att skogsfastigheterna till varje
pris skall vara lika taxerade, alldeles
oberoende av hur skogsbeståndet på de
olika fastigheterna ser ut. Om man får
en mera markant differentiering, byggd
på en ordentlig besiktning och bedömning,
måste jag förklara för herr Spetz,
att det är en utveckling i rätt riktning.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Inte menar väl herr finansministern,
att den gamla metoden
inte gav någon differentiering? I mitt
anförande — om finansministern får tid
att läsa det — har jag försökt bevisa att
(ten gamla metoden ger större möjligheter
till differentiering än den nya.
.lag påvisade alt den nya metoden exem -

pelvis inte har mer än tre godhetsklasser
på marken, varav i regel inte mer
än två användes, under det att den gamla
metoden har bonitetsintervaller, som
kan ge 20 olika siffror, som man kan
använda. Då kan man väl inte säga att
den metod, som bara har tre klasser och
endast använder två av dem, skulle ha
större möjligheter att differentiera än
den andra. Den nya metoden har bara
tre omkostnadsklasser, men den gamla
metoden hade rotvärden, som kunde variera
inom mycket vida gränser.

Det finns ju inte något enda distrikt,
där inte fastighetsvärdena nu är differentierade
men där den nya metoden
kommer att medföra en annan differentiering.
Som jag antydde, kommer den
att kasta om alltihop och det kommer
att medföra att en del fastigheter åker
ned och en del åker upp i taxeringsvärde.
Jag är övertygad om att inte någon
nämnd är beredd att acceptera denna
nya taxering utan kommer att manipulera
med dessa siffror och räkna ut
värdena i tabellen baklänges på ett sådant
sätt, att nämnden kommer till en
differentiering som ungefär överensstämmer
med den gamla.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det är möjligt att denna
debatt börjar bli något komplicerad.
Herr Spetz’ sista anförande utgjorde ju
en ganska effektiv dementi på den gamla
metodens enkelhet i förhållande till
den nya metoden — såsom han själv
lade fram det hela. Men, herr Spetz,
även om en fastighet åker upp och en
annan ned i taxeringsvärde, betingat av
att beståndet på respektive fastigheter
är sådant, att den ena skall åka upp ocli
den andra skall åka ned, blir resultatet
riktigt, t. o. m. om det inte stämmer
överens med vad det förut varit.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag måste ju säga, att
det var tråkigt att finansministern inte
hade tillfälle att höra mitt tidigare anförande.
Där framhöll jag beträffande des -

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. ändring i skogsvärderingsinstruktionen

sa värdefaktorer, att de efter sex taxeringar
nu är så pass finslipade att det
inte behövs några ändringar just när det
gäller differentiering av bonitet och rotvärde.
Den sidan av saken är alltså redan
avklarad. Den gamla metoden innebär
bär inte något som helst försvårande,
utan det är tvärtom så att detta redan
är klart. Det är alltså ett bevis för den
gamla metodens enkelhet.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande varje punkt av utskottets
i det nu förevarande betänkandet
gjorda hemställan.

I fråga om punkten A, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock
att kammaren skulle antaga det förslag,
som innefattades i motsvarande punkt av
den vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 37
punkten A, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i motsvarande punkt av den
vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 92;

Nej — 36.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de beträffande punkten B
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i nämnda
punkt hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i motsvarande punkt av den vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Spetz begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 37
punkten B, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i motsvarande punkt av den
vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Spetz begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 92;

Nej — 37.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Om ersättning till J. Rasmusson och hans maka

Slutligen bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten C hemställt.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av bankoutskottets utlåtande nr 24,
angående regleringen för budgetåret
1956/57 av utgifterna under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. m., bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 20, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av priserna på fisk under
budgetåret 1956/57 m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Om ersättning till J. Rasmusson och hans
maka

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 21, i anledning av väckt motion
om viss ersättning för lidna förluster
till J. Rasmusson och hans maka.

I en inom riksdagens andra kammare
väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 611, av herr Svensson i
Ljungskile, hade hemställts, att riksdagen
av billighetsskäl måtte bevilja John
Rasmusson och hans maka en ersättning
för lidna förluster med förslagsvis 10 000
kronor. Förlusterna hade enligt motionären
föranletts av att ett av makarna Rasmusson
under våren 1946 startat hönseri
på grund av restriktiv fodertilldelning
från livsmedelskommissionens sida icke
kunnat drivas i beräknad omfattning
med resultat att makarna Rasmusson i
november 1949 nödgats gå i konkurs.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionen It: 611 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation
hade herrar Nord, Arilbi/ och
Svensson i Ljungskile ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte,
med bifall till motionen 11:611, mcd 7

Första kammarens protokoll 1956. Nr IG

giva, att Kungl. Maj:t finge från det under
nionde huvudtiteln för budgetåret
1955/56 uppförda reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område till J. Rasmusson och hans
maka utbetala ett belopp av 10 000 kronor.

Herr NORD (fp):

Herr talman! Till detta utskottsutlåtande
är fogad en reservation, som ansluter
sig till en motion angående viss ersättning
till ett par människor, som på
grund av olyckliga omständigheter har
råkat illa ut. Jag skall inte ingå på någon
längre argumentering — en sådan
återfinnes i motionen och reservationen
— utan inskränker mig till att yrka bifall
till reservationen.

Herr TJÄLLGREN (bf):

Herr talman! Eftersom herr Nord
framställde ett yrkande om bifall till reservationen,
har jag ansett mig böra begära
ordet för att yrka bifall till utskottets
förslag.

Såsom också framgår av utskottets utlåtande
föreligger inte någon rättslig förpliktelse
för staten att betala ut de pengar
som begärts. Utskottet har till fullo
behjärtat det tråkiga i att dessa makar
förlorat pengar på sin verksamhet, men å
andra sidan föreligger inte, som sagt, någon
rättslig förpliktelse för staten att
gottgöra dem. Utskottet har ansett, att
ett bifall till motionen skulle medföra
konsekvenser som kunde bli ganska besvärliga
för riksdagen i framtiden.

Herr talman! Jag skall inte uppehålla
mig vid denna fråga längre utan yrkar
bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning gjordes
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i det under behandling varande
utlåtandet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. inrättande av en civil reservläkarkår

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående eftergivande av
viss återbetalningsskyldighet till statsverket;
och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående avgiftsfri upplåtelse
av kronoegendomen 3 mantal Arnö l1
(Biskops-Arnö) i övergrans socken till
Stiftelsen för Föreningen Nordens institut.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av utrikesutskottets
utlåtande nr 2, i anledning av
Kungl. Maj ds skrivelse med överlämnande
av redogörelse från Nordiska rådets
svenska delegation, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr 6, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om omläggning
av riksdagens budgetarbete;
och

nr 7, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr
337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

89, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

90, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

91, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa frågor röran -

de verksamheten vid Apelvikens och
Kronprinsessan Victorias kustsanatorier;
samt

nr 92, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående organisationen av
polisväsendet i vissa delar av Norrbottens
län.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. inrättande av en civil reservläkarkår Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 93, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående inrättande av en
civil reservläkarkår.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj ds i
proposition nr 128 framlagda förslag hade
utskottet i förevarande utlåtande hemställt,
att riksdagen måtte till Anställande
av civila reservläkare för budgetåret
1956/57 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 55 000 kronor.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Jag tror att riksdagen
har anledning att med stor tillfredsställelse
hälsa den proposition som detta
utlåtande hänför sig till. Jag är också
för min del glad om jag möjligen har
kunnat bidraga någon smula till detta
resultat. För två år sedan väckte jag nämligen
en motion som gick ut på bildande
av ungefär den organisation som här
kommer att beslutas. Statsutskottet ansåg
emellertid då att man borde överlämna
saken till den stora sjukvårdskommitté
som inrikesministern hade förklarat sig
ämna inom kort tillsätta, och man utgick
från att denna kommitté skulle komma
med ett förslag i frågan så snart som
möjligt.

Så blev nu inte fallet, utan det är medicinalstyrelsen
som har tagit initiativ
till denna organisation vilken sedermera
har upptagits i proposition av Kungl.
Maj:t. Jag tror att det hade varit lyckligt,
inte minst för att kunna garantera
provinsialläkarna vederbörlig semesterledighet,
om det förslag som väcktes redan
för två år sedan då hade kunnat

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

medföra resultat. Detta hade gått så mycket
lättare som det inte erfordrades någon
större utredning för att framlägga
ett positivt förslag i ärendet.

Herr talman! Jag har givetvis inget
från utlåtandet avvikande yrkande, jag
har endast velat med dessa ord kommentera
den framlagda propositionen och
utlåtandet.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 38, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 10 § förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution,
bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen Föredrogs

ånyo sammansatta bevillnings-
och jordbruksutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av väckta motioner angående
restitution av skatt å bensin för
vissa motordrivna fordon inom trädgårdsnäringen.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:118
av herrar Åkesson och Anders Johansson
samt II: 164 av herr Åhman m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att återbäring skulle ske av skatten
på bensin, förbrukad inom trädgårdsnäringen,
enligt de grunder i motionen angivits;
ävensom

2) de likalydande motionerna 1:119
av herrar Yngve Nilsson och Eskilsson
samt 11:205 av herr Nilsson i Göingegården
m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att restitution av bensinskatt
skulle utgå för inom trädgårdsnäringen
utnyttjade jordfräsar, vilkas
motorstyrka överstege fem hästkrafter,
med ett belopp av 100 kronor per maskin

och år samt för bensindrivna gummihjulstraktorer
inom trädgårdsnäringen
enligt de grunder, som gällde för traktorer
inom jordbruket.

Till jordbruksutskottet hade hänvisats
de inom riksdagen väckta likalydande
motionerna 1:316 av herr Herbert Hermansson
ro. fl. och II: 474 av herr Hansson
i Skegrie m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta

att medge trädgårdsnäringen gottgörelse
för av dess yrkesutövare erlagd bensinskatt
i huvudsaklig överensstämmelse
med de regler, som gällde för motsvarande
återbäring på fiskets område;

att den intill utgången av budgetåret
1956/57 erlagda bensinskatten på inom
trädgårdsnäringen förbrukad bensin
skulle föras till en särskild fond till trädgårdsodlarnas
disposition att användas
för åtgärder och anordningar av gemensamt
intresse för berörda yrkesutövare;

att i enlighet med vad som i motionen
anförts för budgetåret 1956/57 ställa till
trädgårdsnäringens förfogande ett anslag
av 100 000 kronor, att avräknas mot
automobilskattemedel;

att hos Kungl. Maj:t hemställa, att ifrågavarande
medel för budgetåret 1956/57
måtte förvaltas av lantbruksstyrelsen;
samt

att hos Kungl. Maj:t anhålla om utseende
av representanter för berörda näringsgrenar
inom trädgårdsodlingen att
biträda vid medlens fördelning.

Enligt överenskommelse mellan bevillningsutskottet
och jordbruksutskottet hade
nämnda motioner hänskjutits till behandling
av sammansatt bevillnings- och
jordbruksutskott, vilket utskott i det nu
föreliggande utlåtandet på åberopade
grunder hemställt,

A. att riksdagen måtte i anledning av
de likalydande motionerna 1:118 och II:
164 ävensom de likalydande motionerna
1:316 och 11:474 besluta

1) att medgiva trädgårdsnäringen gottgörelse
för av dess yrkesutövare erlagd
bensinskatt från och med den 1 juli 1955

100

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

i överensstämmelse med de grunder, som
utskottet förut i utlåtandet förordat;

2) att den intill utgången av budgetåret
1956/57 inom trädgårdsnäringen er -

lagda bensinskatten skulle tillföras en
särskild fond att avräknas mot automobilskattemedlen; 3)

att antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å
bensin och motorsprit skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Utskottets förslag:)

Restitution av skatt, som i denna förordning
avses, må åtnjutas:

a) för bensin---svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne användes
för framdrivande av tåg eller fordon
å järnväg eller av luftfartyg, härunder
inbegripet start av icke motordrivet
flygplan, eller av motorbåt vid yrkesmässigt
utövande av fiske;

c) för bensin--— framföres; samt

d) för bensin, —--än motordrift.

Vid restitution---belöpande tul len.

Restitution av skatt, som i denna förordning
avses, må åtnjutas:

a) för bensin---svensk frihamn;

c) för bensin---framföres; samt

d) för bensin,---än motordrift.

Vid restitution---belöpande tul len.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1955.

4) att för senare avräkning mot den
under punkt 2 omförmälda fonden till
Gottgörelse till trädgårdsnäringen för av
dess utövare erlagd bensinskatt för budgetåret
1956/57 anvisa ett anslag av
100 000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen; R.

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i övrigt anfört i anledning av de likalydande
motionerna I: 118 och II: 164
samt de likalydande motionerna I: 316
och II: 474;

C. att de likalydande motionerna I:
118 och II: 164 ävensom de likalydande
motionerna I: 316 och II: 474, i vad desamma
icke besvarats under A och B,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

D. att de likalydande motionerna I:
119 och II: 205 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Sköld, Sundström, Anderberg, Jacobson i
Vilhelmina, Brandt, Jonsson i Strömsund,
Allard, Snygg, Mossberger och Oscar
Carlsson, vilka på anförda skäl hemställt,
att motionerna I: 118 och II: 164, I: 119
och II: 205 samt I: 316 och II: 474 icke
måtte av riksdagen bifallas.

Herr ANDERBERRG (s):

Herr talman! Frågan om restitution
av skatt på bensin var föremål för riksdagens
behandling redan 1955 i anledning
av två då väckta motioner, vari
man yrkade restitution med ett schablonmässigt
beräknat belopp av 75 kro -

Onsdagen den 2 maj 195C

Nr 16

101

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

nor per år av skatt på sådan bensin som
förbrukades inom trädgårdsnäringen till
bensindrivna jordfräsar och andra traktorer.
Den gången föreslog bevillningsutskottet
att motionen skulle avslås, och
detta blev också riksdagens beslut. Utskottet
skrev då, att svårigheten att på
förevarande område införa en individuell
restitution som fyllde rimliga krav
på rättvisa och administrativ lätthanterlighet
hade bestyrkts. Man ifrågasatte
också om restitutionsrätten skulle omfatta
jordfräsar av samtliga storlekar eller
skulle begränsas till den minsta storleken,
och man undrade hur man skulle
gå till väga för att få ordentlig kontroll
vid en avgränsning av restitutionen.
Över huvud taget anförde man vilka
svårigheter det fanns att komma till rätta
med problemet.

Nu har från tre olika håll framförts
sex motioner, tre i vardera kammaren,
vari man har begärt återbäring av skatt
på bensin, förbrukad inom trädgårdsnäringen.
Dessa motioner har behandlats
av ett sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott.
Innan frågan behandlades
där gick motionerna ut för yttrande, och
man fick då uppgifter från olika håll.
Meningarna var något delade. Statskontoret
ansåg att en individuell restitutionsrätt
icke kunde förordas på det föreliggande
materialet. Så vitt statskontoret
kunde finna hade de nu väckta motionerna
icke skapat bättre förutsättningar
härför, och det ansågs också att
gottgörelse för skatt på bensin som förbrukats
för jordfräsar i trädgårdsnäringen
icke borde ifrågakomma. Man ansåg
kontrollen vara särskilt svår att ordna.

Lantbruksstyrelsen var mera välvillig
och menade att man kunde vidta vissa
arrangemang, och det är på denna framställning
soin de ledamöter av utskottet
byggt, vilka sedan kom att bilda majoritet
— det var nämligen så att när utskottet
hade att fatta beslut blev det lika
röstetal, tio mot tio, men lotten gynnade
dem som ville tillstyrka motionerna.

Svenska vägföreningen ansåg, att så
länge trädgårdsnäringen saknade eu
topporganisation, vilken i detalj kunde
redovisa för hur insatser för upplys -

ningsverksamhet och propaganda för
den ekonomiska samverkan m. m. lämpligen
borde ske, var det knappast möjligt
att genomföra ifrågavarande restitution.
Detta gjorde att Svenska vägföreningen
yrkade att den föreliggande
framställningen skulle avslås.

Frågan har också varit föremål för en
mycket ingående utredning av 1948 års
restitutionssakkunniga. Dessa har gått
emot en särskild restitutionsrätt för bensin
som förbrukas inom den yrkesmässiga
trädgårdsnäringen. Man ansåg att
någon schablonmässig restitution, som
kunde fylla rimliga anspråk på rättvisa,
inte kunde framräknas. Man menade
också att den årliga förbrukningen av
bensin till bensindrivna redskap var
mycket svår att fastställa. Med hänsyn
därtill ansåg 1948 års restitutionssakkunniga
att en individuell restitution
icke var genomförbar, och därför blev
inte något förslag framställt om restitution.

Utskottet hade nu att ta ställning till
detta material och motionerna samt till
de synpunkter som tidigare anförts i frågan.
Meningarna blev som jag nyss sade
delade. Vi som nu har blivit reservanter
ansåg att det förslag i ämnet, som
utskottsmajoriteten hade samlat sig
kring, inte var möjligt att biträda, därför
att det innebar att riksdagen skulle
fatta ett principbeslut om kollektiv återbäring
av bensinskatt till trädgårdsnäringen,
trots att utredning saknades om
så avgörande faktorer som metoden för
framräknande av det årliga restitutionsbeloppet
samt storleken av detsamma.
Vi menade att det var omöjligt att bedöma
om den av utskottsmajoriteten rekommenderade
metoden över huvud taget
skulle kunna användas. Uppgifterna
om antalet i trädgårdsnäringen använda
jordfräsar skulle ju erhållas från de firmor
som sålde dylika. Vi reservanter
ansåg att dessa uppgifter inte kunde vara
mycket värda. Man kunde inte ställa
uppgiftslämnarna till ansvar om de gav
oriktiga besked, och man hade inte heller
någon uppfattning om hur många
jordfräsar och andra redskap av denna
typ som skrotats ned och hur många

102

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

som fanns kvar i trädgårdsnäringen. Så
länge man inte kunde komma till rätta
med själva huvudprincipen var vi inte
beredda att ta ställning till frågan om
återbäring. Majoriteten menade att man
skulle få in uppgifterna genom lantbruksstyrelsen
i samråd med statens maskin-
och redskapsprovningsanstalter.
Vilka möjligheterna därvidlag var framgick
emellertid inte under diskussionerna.
Den saken är alldeles klar, att det
kommer att bli en mycket betungande
och svår arbetsuppgift och kommer att
medföra ej oväsentliga kostnader att få
fram uppgifterna.

Majoriteten har ansett att retroaktiv
återbäring skall ske från den 1 juli 1955.
Reservanterna anser emellertid att retroaktiv
återbäring ej bör komma i fråga,
emedan vi ju aldrig tillämpar retroaktivitet
på detta område. Möjligheterna
att nu efteråt räkna fram de belopp som
skall utgå retroaktivt är också mycket
små.

Utskottsmajoriteten säger att restitutionsbeloppet,
sedan det framräknats,
skall fördelas i samråd med representanter
för trädgårdsnäringen. Här skall
alltså lantbruksstyrelsen fördela dessa
medel, men representanter för trädgårdsnäringen
skulle, såsom vi påpekar
i vår reservation, på detta sätt deltaga
i ett administrativt förfarande. Detta
överensstämmer icke med vad vi är vana
vid i statlig förvaltning. När det gäller
fiskerinäringen exempelvis har fördelningen
ordnats med hjälp av huvudorganisationer.
Trädgårdsnäringen har
ingen sådan topporganisation, och det
finns inga personer som kan företräda
hela näringsgrenen.

Den kollektiva återbäringen möter,
som jag har anfört, många svårigheter,
och vi har därför inte kunnat följa utskottsmajoritetens
förslag. Vi har dessutom
aldrig fått riktigt klart för oss vartill
de reserverade medlen skall användas.
Det har visserligen sagts att de
skulle användas till trädgårdsnäringens
bästa och till forsknings- och undersökningsarbete
inom trädgårdsnäringen,
men vi har inte fått full klarhet på den
punkten. Det har talats om att medlen

skulle användas bl. a. för anställande av
trädgårdskonsulenter. Vi har aldrig brukat
använda restituerade medel till att
anställa personal. Vid den restitution
som förekommer inom fiskeri- och jordbruksnäringen
har medlen använts till
allmänna ändamål. Härtill kommer, att
om personal anställs för detta ändamål
får man också tänka på avlöning och på
pensionering. Vi vet inte hur länge det
blir ordnat på detta sätt, och därför är
det äventyrligt att anställa folk på ett så
lösligt underlag som detta.

Det är således inte fullt klart vad
pengarna skall användas till. Visserligen
har det sagts att 100 000 kronor skulle
uttagas förskottsvis i budgeten för nästa
år och användas delvis till stöd åt trädgårdslaboratorier,
men nog bör det något
klarare utsägas vad pengarna skall
användas till. Det är en rimlig fordran
att veta vad ett beslut innebär innan
man ger sig till att fatta beslutet. Sådant
har vi inte på gundval av enskilda motioner
vågat oss på. Vi vill ha en klart
hållbar grund innan vi anser att riksdagen
kan gå med på ett dylikt förslag.
Det är ett vågspel att besluta i enlighet
med utskottets förslag utan att alla de
oklara saker, som nu föreligger, blivit
klargjorda.

Jag får ännu en gång understryka att
vi inte är beredda att gå med på en retroaktiv
återbäring. Frågan bör bli föremål
för ytterligare övervägande innan
riksdagen kan gå med på en sådan restitution.

Herr talman! Jag skall be att få yrka
bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Var gång man diskuterar
ett förslag om restitution av bensinskatt
möter det mycket starkt motstånd. Det
skylls än på det ena och än på det andra.
Vi har ju alla varit överens om att
bensinskatten skall användas till vägarna,
och för bensin till sådana redskap
som användes i jordbruksdriften, vid
fiske och på andra områden, där redskapen
inte utnyttjar vägarna, är det orimligt
att det skall tagas ut skatt.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

103

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

Härom har det begärts utredning vid
olika tillfällen. Den föregående talaren
nämnde att frågan var uppe 1948, nämligen
när Kungl. Maj:t bemyndigades att
återbära skatt till fiskarna. Förslaget
mötte även då motstånd, och man skyllde
på att en utredning först borde ske.
Många gånger säger man — det är inte
så länge sedan man uttalade det från finansdepartementet
— att anledningen
till att en utredning dröjer så länge beror
på att det inte finns personal tillgänglig
för utredningar. Jag har dock
märkt fall, då det fattats ett beslut den
ena dagen om tillsättandet av en utredning
och att redan dagen efter utredningen
blivit tillsatt. Vill man åstadkomma
någonting, kan man också göra det.

Tycker herr Anderberg att det är rimligt
och rättvist att man skall betala bensinskatt
för driften av en jordfräs, som
icke användes på något sätt på vägarna
utan i trädgårdsnäringens tjänst? Jag
tycker vi kunde vara överens om att
rättviseskäl talar för att vi inte skall pålägga
en näring en skatt, som inte var
avsedd att drabba näringen. Det var inte
meningen att skatten skulle tillämpas på
sådana näringar, som inte berörs av vägtrafiken.

Herr Anderberg sade, att det inte finns
någon topporganisation, som kunde ta
hand om de 100 000 kronor det här gäller.
Men jag tror inte risken för missbruk
kan vara så stor, ty man har föreslagit
att lantbruksstyrelsen skulle förvalta dessa
medel och att Kungl. Maj :t skulle utse
ledamöterna i den kommitté, som skall
fördela pengarna. Det är oss allom bekant,
att i det trängda läge, vari trädgårdsnäringen
befinner sig, behövs säkert
dessa 100 000 kronor för olika ändamål.
Och det faktum att lantbruksstyrelsen
tillsammans med Kungl. Maj:t kommer
att anvisa dessa pengar, om riksdagen
skulle bifalla det föreliggande utlåtandet
här i dag, anser jag vara en säker
garanti för att pengarna inle utbetalas
till sådant, som ej är för näringen gagnande.

Efter vad som skett på detta område
kommer säkert trädgårdsnäringen att instifta
en topporganisation. Jag tror att

man redan håller på och det lär inte dröja
länge förrän topporganisationen är
klar.

Man kan nog med god vilja få reda på
hur många trädgårdstraktorer som används,
och jag förmodar, att de som
skall fördela summan på 100 000 kr inte
släpper ut pengarna förrän de vet vilket
ändamål pengarna skall användas till.

Jag vill återigen erinra om det bekymmersamma
läge trädgårdsnäringen råkat
i. Den har mycket svåra konkurrenter.
På grund av det frilistningssystem, som
numera användes, kan man direkt från
Holland och Italien och andra länder,
där trädgårdsodlingen och trädgårdsnäringen
är mycket större än i vårt land,
skicka upp stora billaster och sälja dem
till vilka priser som helst på den svenska
marknaden. När vi behandlade denna
fråga i utskottet talades det om att det
inte alls är ovanligt att man från Holland
skickar upp stora billaster med
blommor, som säljs till ett pris som inte
ens tillnärmelsevis täcker värmekostnaderna
för att frambringa samma blommor
i Sverige. Det är självklart att den
svenska tillverkningen inte kan stå emot
sådana påfrestningar, och då är det väl
orimligt att i vårt land därtill lägga på
en skatt, som inte är avsedd för detta
ändamål, utan för underhåll av våra vägar.

Det är därför, herr talman, som vi i
utskottet har ansett, att man redan nu
borde gå till en lösning av denna fråga.
Med dessa ord ber jag alltså att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Häri instämde herr Hermansson, Herbert,
(bf).

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! I detta ärende har jag
väckt en motion, I: 119, vari framhölls
det principiellt riktiga i att skatt på bensin
borde restitueras till traktorer och
jordfräsar, som användes i trädgårdsodlingen.
I motionen hade också föreslagits,
att restitutionen skulle ske per fordon,
då detta ansågs vara det mest lämpliga
i ett sådant här fall. Jag är fortfarande
av den uppfattningen, att man på det

104

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

sättet skulle lia skapat den största rättvisan.
När emellertid ärendet kom upp
till behandling i det sammansatta utskottet,
gick majoriteten i utskottet på en
annan linje och föreslog kollektiv återbäring.
Jag anslöt mig då till majoritetens
uppfattning, under det att jag tillkännagav,
att det för mig är mest angeläget
att en restitution över huvud taget
kommer till stånd.

Med detta, herr talman, har jag velat
klargöra min ståndpunkt och ber att få
yrka bifall till utskottets hemställan. Jag
vill vädja till kammaren att rösta för utskottets
förslag i denna för trädgårdsnäringen
så synnerligen viktiga fråga.
Ett bifall till utskottets förslag skulle
skapa rättvisa mellan trädgårdsnäringens,
jordbrukets och fiskets utövare.

Herr JOHANSSON, ANDERS, (fp):

Herr talman! I min egenskap av motionär
i denna fråga ber jag att i allt väsentligt
få understryka de synpunkter,
som här nyss anförts av utskottets talesman
herr Gustaf Elofsson.

Riksdagen har som bekant redan tidigare
fastslagit det berättigade i att traktorer,
som användes i jordbrukets tjänst,
skall få en restitution på förbrukad bensin
till ett belopp av 325 kronor per år
och traktor. Den bestämmelsen — jag
vågar säga det — har i mycket hög grad
bidragit till att stimulera den mekanisering
och rationalisering i övrigt liksom
den produktionsökning, som kännetecknar
vårt jordbruk av i dag. Jag tror vi
kan säga, att härigenom har också skapats
väsentliga fördelar inte bara för
producenterna, utan i minst lika hög
grad för konsumenterna.

När det nu hävdas, att även trädgårdsnäringen
bör tillerkännas en motsvarande
förmån för sina jordfräsar, stöder vi
oss på det faktum, att denna näring är
stadd i snabb utveckling och att dess mekanisering,
inte minst genom de jordfräsar
det här är fråga om, kommer att
i mycket hög grad berika även dess produktion
till gagn för det allmänna folkhushållet.
Alla skäl talar också för att
trädgårdsprodukterna inom en nära

framtid kommer att inta en långt mera
framträdande plats i vår folkhushållning
än vad de gör i dag. Våra näringsfysiologer
hävdar, att trädgårdsprodukterna
hittills har intagit en alltför begränsad
plats i vårt allmänna kosthåll. Goda och
billiga grönsaker i allt rikligare mängder
är därför ett önskemål, som borde omfattas
av alla. Vi borde alltså sträva efter
att få fram trädgårdsprodukter i tillräcklig
utsträckning och med skydd mot
den konkurrens, som herr Elofsson nyss
omnämnde — alltså konkurrensen utifrån.

Nu är det emellertid så att trädgårdsnäringens
utövare i långt högre grad än
andra är beroende av den manuella arbetskraften.
Man kan inte där mekanisera
som inom jordbruket i övrigt, och den
manuella arbetskraften är dyr numera.
Att jordfräsar kommit att spela en avgörandet
roll inom trädgårdsnäringen är
därför förklarligt, och att trädgårdsnäringens
män anser sig ha samma rätt till
återbäring på förbrukad bensin kan
man också mycket väl förstå, önskemålet
torde vara berättigat.

Med hänsyn till önskvärdheten av en
ökad motorisering inom trädgårdsnäringen
och med hänsyn till de förväntningar
för framtiden, som är ställda på
denna näring, vill jag i likhet med föregående
talare vädja till kammarens ledamöter
att biträda utskottets förslag. Jag
ber därför, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ÅKESSON (fp):

Herr talman! Den svenska trädgårdsnäringen
är i särskilt behov av den hjälp
och det stöd som den kan få. Herr Elofsson
i Vä har i sitt anförande framfört en
hel del av de synpunkter, som jag därvidlag
hade tänkt framföra.

Trädgårdsnäringen måste på allt sätt
motorisera sin drift på samma sätt som
jordbruket har gjort. Den har därför i
sin tjänst börjat använda maskiner i
större utsträckning än tidigare. Att driften
av dessa maskiner skall belastas med
avgifter, vilka då det gäller andra näringar
inte förekommer, måste väl anses

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

105

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

orimligt. De motioner som väckts syftar
till att tillgodose ett rättvisekrav från
trädgårdsnäringen och dess utövare.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr ANDERBERG (s):

Herr talman! Flera av de talare, som
nu haft ordet, har betonat det svåra läge,
som trädgårdsnäringen befinner sig i.
Jag skall inte gå in på någon sakdiskussion
därvidlag men vill erinra de ärade
talarna om — för att nu ge frågan dess
riktiga proportioner — att det belopp
som det här gäller är 32 öre per liter
bensin, som skulle restitueras. Om vi
räknar med en förbrukning av 300 å 350
liter bensin om året på varje jordfräs,
skulle det innebära cirka 100 kronor på
var och en. Man har här talat om den
konkurrens som finns från utlandet. Jag
undrar om den hjälp som här föreslås är
av sådan storleksordning, att den kan
påverka denna närings utveckling.

Vi skall också göra klart för oss att
trädgårdsnäringen ännu inte har någon
topporganisation. Vi anser att trädgårdsnäringen
liksom fisket först måste skaffa
sig en central organisation, som svarar
för en kollektiv användning av de restituerade
medlen. Man säger att det inte
föreligger några svårigheter att klara
upp denna sak, men vi har ännu inte fått
något besked om ens hur vi skall kunna
ta reda på hur många jordfräsar som
finns. Det har visserligen uppgivits att
vi har 4 000 jordfräsar och traktorer inom
trädgårdsnäringen, men hur många
av dem som är nedskrotade eller användes
för annat ändamål är inte klart. Det
är alltså nödvändigt att det blir klarlagt
på ett tillfredsställande sätt, hur stort
belopp som skall restitueras. Först därefter
bör restitution ifrågakomma.

Herr HANSSON (fp):

Herr talman! Det var herr Anderbergs
anförande som gav mig anledning att
begära ordet för alt framföra några synpunkter.

När det gäller att bedöma detta ärende,
herr Anderberg, måste man väl i

första hand hålla i minnet vad herr
Elofsson påpekade, nämligen att bensinskattemedlen
är avsedda att bidraga till
kostnaderna för vägväsendet. De är alltså
en vägavgift, som orättvist kommit att
belasta både jordbruket, fisket och trädgårdsnäringen.
Nu har fisket och jordbruket
fått sin restitutionsfråga ordnad.
Trädgårdsnäringen däremot har inte
fått kompensation för de höjda kostnader
som uppkommer till följd av beskattningen
av den bensin, vilken nyttjas
som drivmedel för näringens i rationaliseringens
intresse ständigt ökade maskinpark.
Att detta innebär en påtaglig
orättvisa, som snarast möjligt bör undanröjas,
bör vi väl ändå kunna vara helt
ense om.

Utskottsmajoriteten har alltså velat
förorda restitution från och med den
1 juli 1955 av skatt på bensin och motorsprit
för inom trädgårdsnäringen använda
jordfräsar. Beträffande restitutionsformen,
som både herrar Anderberg och
Yngve Nilsson berört, råder väl full enighet
om att den icke bör göras individuell,
såsom den är inom jordbruket,
utan kollektiv, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller för det
yrkesmässiga fisket. Skälen härför behöver
jag kanske inte ingå på. Jag vill
bara betona, att det ur administrativ
synpunkt är otänkbart med en individuell
restitution.

I likhet med lantbruksstyrelsen har utskottet
funnit denna restitutionsfråga
vara av den allra största vikt för trädgårdsnäringen.
De återburna medlen
kommer otvivelaktigt att på ett mycket
verksamt sätt utgöra ett stöd för denna
näringsgren. Vi vet alla att trädgårdsnäringen
kämpar med stora ekonomiska
svårigheter alltsedan den internationella
konkurrensen ånyo satte in och undan
för undan skärpts efter sista världskrigets
slut. Lantbruksstyrelsen understryker,
som kammarens ledamöter säkerligen
observerat, detta mycket starkt bl. a.
i den del av styrelsens remissvar som
återges i det långa stycket på s. 10 i utskottets
utlåtande.

Herr Anderberg förklarade att beräknandet
av rcstitutionsbeloppet skulle

106

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. restitution av bensinskatt till trädgårdsnäringen

vålla vissa svårigheter. Det kanske kan
medges. Ett överslag har visat att beloppet
ligger någonstans mellan 400 000 och
500 000 kronor. Detta utgör, herr Anderberg,
alls ingen obetydlig summa för
trädgårdsnäringen. Med de pengarna kan
säkerligen mycket vinnas. Utskottet har
i stort sett anslutit sig till lantbruksstyrelsens
rekommendation, att det bör tillkomma
lantbruksstyrelsen att i samråd
med statens maskin- och redskapsprovningsanstalt
genom stickprovsundersökningar
beräkna restitutionsbeloppet. Sedan
kan ju också generalagenterna för
här ifrågavarande maskiner lämna värdefullt
material. Utskottet tar dock inte
slutlig ställning till restitutionsbeloppets
storlek, utan föreslår en utredning efter
de antydda linjerna innan förslag om
anvisande av medel till restitution förelägges
nästa års riksdag.

Jag vill i detta sammanhang som min
personliga mening framhålla, att en absolut
exakt uppskattning av beloppets
storlek icke kan anses vara av nöden.
Staten har under årens lopp lagt beslag
på miljonbelopp, som rätteligen hade
bort tillkomma trädgårdsnäringen. Bara
räntan på detta skuldbelopp måste uppgå
till hundratusentals kronor. Med hänsyn
härtill finner jag det meningslöst
att lägga ned arbete på en fixering av
restitutionsbeloppet närmare än låt mig
säga på några tiotusental kronor när. Det
är en uppgift som inte bör vålla de
nämnda myndigheterna något egentligt
besvär. På den punkten behöver herr
Anderberg därför inte hysa några som
helst betänkligheter.

Utskottet har vidare liksom lantbruksstyrelsen
funnit, att retroaktiv restitution
inte bör beviljas längre tillbaka än
från den 1 juli föregående år. Därvidlag
bär utskottet alltså inte kunnat följa de
motionärer, som yrkar på en längre tillbaka
gående restitution.

Hur sedan den särskilda fonden skall
läggas upp behöver jag kanske inte närmare
ingå på. Det står väl ingen egentlig
strid om den saken, även om herr Anderberg
ville sätta ett frågetecken också
på den punkten.

Alla torde väl vara ense om att resti -

tutionsmedlen skall användas för ändamål
av allmän karaktär inom trädgårdsnäringen.
Reservanterna får ursäkta mig,
men jag tycker nog att de, när de går
att nagelfara utskottets ståndpunktstagande,
presterar en ganska praktfull lista
på de obotfärdigas förhinder. Reservanterna
anmärker på att utredning saknas
beträffande framräknandet av årligt restitutionsbelopp
och storleken av detsamma.
Jag vill gentemot denna anmärkning
helt kort säga, att de beräkningar, som
erfordras härför, med anlitande av numera
vanliga stickprovsundersökningar
icke bör vålla nämnvärda kostnader eller
större besvär. Tillförlitligheten bör bli
minst lika stor som med inom jordbruket
använda metoder.

I fråga om den retroaktiva återbäringen
är reservanterna också försiktiga nog
att skriva, att det »torde saknas» möjligheter
att med någon grad av säkerhet
framräkna detta belopp. Ordet »torde»
anger ju att reservanterna själva inte är
så säkra på sin sak.

Det faktum att trädgårdsnäringen för
närvarande saknar topporganisation kan
jag heller inte finna utgöra något hinder
för att riksdagen i dag fattar beslut
i detta ärende. Vi får inte glömma bort,
att det ju här är fråga om pengar, som
trädgårdsnäringens utövare själva betalt
och med rätta kan göra anspråk på.

Att trädgårdsodlarna då också skall få
delta i det samråd beträffande medlens
användning, som utskottet föreslår, får
väl anses vara helt naturligt.

I övrigt har jag, herr talman, knappast
anledning att tillägga något. Jag anser
att det med hänsyn till trädgårdsnäringens
beträngda läge är brännande
nödvändigt att nu fatta ett beslut i denna
fråga. Ärendet har förhalats på sådant
sätt att vi nu måste anses vara skyldiga
att göra slag i saken.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! I princip kan man väl
säga att om restitution av bensinskatt
medges för jordbrukets bensindrivna

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

107

traktorer, är det rättvist att sådan restitution
införes även i fråga om de jordfräsar
som används inom trädgårdsnäringen.
Men när det gäller jordbrukets
traktorer har restitutionen inte medgivits
så där plötsligt, utan beslutet föregicks
ju av en utredning. Det bör väl
därför vara riktigt att en utredning
kommer till stånd även av den nu föreliggande
frågan.

Frågan är inte så lätt att lösa, och
det framlagda förslaget utmärks också av
vissa bristfälligheter. Enligt detta är det
ju de firmor, som säljer jordfräsar, som
skall ansvara för uppgifterna om liur
många jordfräsar som finns, och med
ledning därav skall restitutionsbeloppet
beräknas. Firmorna är emellertid inte
uppgiftsskyldiga, de kan lämna precis
vilka uppgifter som helst, och man kan
inte bygga på deras sanningsenlighet.

Om trädgårdsnäringen för närvarande
befinner sig i ett så svårt läge som
utskottsmajoritetens talesmän påstår,
tycker jag att den skulle vinna på att
frågan utreddes. Det kan ju hända att
denna utredning skulle visa att den restitution,
som här har föreslagits, rent
av inte räcker till.

Det föreliggande förslaget är för övrigt
behäftat med det osäkerhetsmomentet
att man ju inte kan veta hur många
av de omkring 4 000 jordfräsar, som beräknas
finnas i landet, verkligen används
i trädgårdsnäringen, hur många
som går på gräsmattorna i städerna eller
kanske framförs med hjälp av andra
drivmedel och hur många som helt
enkelt är utrangerade. Jag tycker därför
att utskottsmajoritetens ståndpunktstagande
vilar på en något bristfällig
grund. I princip har ju reservanterna
inte någonting emot förslaget, men de
vill att man först skall företa en utredning,
såsom brukar ske i sådana frågor.

■lag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Ang. näringslivets lokalisering m. m.
hemställt samt vidare därpå att kammaren
skulle med avslag å utskottets hemställan
bifalla den vid utlåtandet fogade
reservationen; och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Anderberg begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad sammansatta bevillnings-
och jordbruksutskottet hemställt
i sitt utlåtande nr 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan
och bifalles den vid utlåtande fogade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina
platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 64;

Nej — 63.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. näringslivets lokalisering m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 25, i anledning av väckta motioner
om näringslivets lokalisering
m. m.

Bankoutskottet hade till behandling i
ett sammanhang förehaft elva inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen de likalydande motionerna
nr 121 i första kammaren av
herr Andersson, liirger, m. fl. och nr 212
i andra kammaren av herr Bengtsson i

108

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. näringslivets lokalisering m. m.
Varberg m. fl., de likalydande motionerna
nr 328 i första kammaren av herr Olsson,
Erik, och herr Olofsson, Per, och
nr 257 i andra kammaren av herrar Nilsson
i Östersund och Lindström, de likalydande
motionerna nr 409 i första kammaren
av herr Johansson, Theodor, in. fl.
och nr 585 i andra kammaren av herr
Svensson i Va in. fl., de likalydande motionerna
nr 449 i första kammaren av
lierr Larsson, Sigfrid, och herr Etofsson,
Gustaf, och nr 628 i andra kammaren
av herrar Svensson i Stenkyrka och
Johansson i Mysinge, de likalydande motionerna
nr 450 i första kammaren av
herr Bengtson m. fl. och nr 635 i andra
kammaren av herr Jansson i Benestad
samt motionen nr 454 i andra kammaren
av herr Andersson i Brämhult.

I motionerna 1:121 och 11:212 hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamma
åtgärder bland annat för att få till
stånd en skärpt tillämpning av byggnadsregleringen
för att den skulle kunna
bli ett effektivt medel för en lämpligare
lokalisering av näringslivet.

Motionerna 1:328 och 11:257 utmynnade
i en hemställan om att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om en utredning, där frågor, som
berörde landsbygdens avfolkning och
städernas överbefolkning samt industriens
lokalisering, upptoges till behandling.

I motionerna 1:409 och 11:585 hade
framställts yrkanden om att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla
nödvändigheten av att de lånemedel,
som funnes tillgängliga, fördelades
på ett rättvist sätt mellan olika kommuner
samt att riksdagen skulle hemställa,
att Kungl. Maj:t i samarbete med kommunerna
måtte söka främja bebyggelse
och näringsliv på landsbygden i enlighet
med motionernas syfte.

Motionerna I: 449 och II: 628 innehöllo
en hemställan, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
beträffande orsakerna till och
verkningarna av den pågående befolk -

ningsomflyttningen från landsbygden
och dess mindre tätorter till städerna
och framför allt storstäderna samt, därest
härvid visade sig, att ifrågavarande
befolkningsomflyttning vore av en storleksordning,
som ur samhällssynpunkt
vore icke önskvärd eller rent av skadlig,
om undersökning av möjligheter som
kunde föreligga för utformande av en lokaliseringspolitik,
som helt eller delvis
kunde hejda ifrågavarande utveckling.

I motionerna 1:450 och 11:635 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att en försöksverksamhet skulle prövas
med byggnadstillstånd för mindre företag,
som ämnade slå sig ned i typiska
folkminskningskommuner med goda
kommunikationer, å en s. k. diversekvot
eller på annat sätt samt i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av
åtgärder i enlighet härmed.

Motionen 11:454 utmynnade i ett yrkande,
att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning
av principerna och förutsättningarna
för en lokalisering av statliga
ämbetsverk och institutioner till annan
plats än Stockholm samt i vilken omfattning
en dylik lokalisering borde äga
rum.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna 1:121 och 11:212, 1:328
och II: 257, I: 409 och II: 585, I: 449 och
II: 628, I: 450 och II: 635 samt II: 454 -—-i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet i utlåtandet anfört
— icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anmälts av herrar
Ewerlöf, Danmans, Magnusson, Nordqvist
i Karlskoga, Carlsson i Tibro och Boija,
vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Herr TALMANNEN yttrade:

Innan jag lämnar ordet till de vid
detta utlåtande anmälda talarna vill jag
— utan att på något sätt inkräkta på
kammarledamöternas yttrandefrihet —
hemställa att de som ämnar begära ordet
ville överväga, om de inte lika väl

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

109

Ang. fortsatt

kan begära ordet under ärendet nr 25
på föredragningslistan, nämligen tredje
lagutskottets utlåtande nr 15, detta i syfte
att undvika en dubbeldiskussion.

Herr EWERLöF (h):

Herr talman! Jag hade just tänkt att
börja mitt anförande med en erinran om
det nära sambandet mellan den föreliggande
frågan och ärendet nr 25 på föredragningslistan,
som ju gäller propositionen
om byggnadsregleringen. Inom
bankoutskottet har det rått enighet om
den hemställan som utskottets utlåtande
utmynnar i. Då jag till utlåtandet anmält
en blank reservation, beror det på
att utskottsmajoriteten i motiveringen
hänvisar till och förutsätter bifall till
propositionen om byggnadsregleringen.
Den som i likhet med mig inte kan biträda
denna proposition kan uppenbarligen
inte heller biträda det nu föreliggande
utlåtandet till den del däri åberopas
propositionen om byggnadsreglering.

Jag har endast velat framhålla detta
som en förklaring till att jag kommer
att nedlägga min röst vid avgörandet av
det nu föreliggande ärendet.

Herr BOO (s):

Herr talman! Med hänvisning till herr
talmannens nyss gjorda påpekande kan
jag i all korthet yrka bifall till utskottets
hemställan i detta ärende.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om änd -

tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.
rad lydelse av 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken;
samt

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 12 § lagen den 8 april
1927 om dödande av förkommen handling.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr
579) om nykterhetsvård, m. m.;

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition rörande ratifikation av en
konvention mellan Sverige och Italien
rörande social trygghet; samt

nr 28, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag angående
fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,
dels ock en i ämnet väckt motion.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete
m. m.

Föredrogs ånyo tredje lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av lagen den 30
juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete samt angående fortsatt
giltighet av samma lag, dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 mars 1956 dagtecknad
proposition, nr 85, vilken hänvisats till
lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet,
hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 30 juni 19b3 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete samt angående fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete skall erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att lagen, vilken

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

enligt lag den 15 april 1955 (nr 127) gäller till och med den 30 juni 1956, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

(Gällande lydelse:)

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner
sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen, i den mån det finnes erforderligt
för att upprätthålla ett fast penningvärde
och befrämja en ändamålsenlig
användning av förnödenheter och arbetskraft,
förordna, att 2—7 §§ i denna
lag skola äga tillämpning.

(Föreslagen lydelse:)

§.

I den mån det finnes erforderligt för
att upprätthålla ett fast penningvärde
och befrämja en ändamålsenlig användning
av förnödenheter och arbetskraft»
äger Konungen förordna, att 2—7 §§ i
denna lag skola äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1956.

I samband med propositionen hade utskottet
till behandling förehaft dels tre
före propositionens avlämnande väckta
motioner, nämligen motionerna i första
kammaren nr 425 av herr Lindblom m.
fl. samt i andra kammaren nr 286 av
herr Andersson i Brämhult och nr 517
av herr Ohlin m. fl., dels ock fyra i anledning
av propositionen väckta motioner,
nämligen motionerna i första kammaren
nr 506 av herr Ohlon m. fl. och nr
507 av herr Ewerlöf m. fl. samt i andra
kammaren nr 665 av herr Hjalmarson
m. fl. och nr 666 av herr Ohlin m. fl.

I motionerna 1:425 och 11:517, vilka
voro likalydande, hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att provisoriska
skolbyggnader, s. k. klassrumspaviljonger,
skulle få uppföras utan att byggnadskvoten
belastades.

I motionen II: 286 hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i
lagen av den 30 juni 1943 (nr 444) om
tillståndstvång för byggnadsarbete, att
orter med upp till 5 000 invånare undantoges
från lagens bestämmelse.

De likalydande motionerna 1:506 och
II: 666 utmynnade i ett förslag, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om dels att tillståndstvånget för
byggnadsarbete måtte helt avskaffas från
och med den 1 april 1957, dels att förslag
om åtgärder för säsongutjämning inom

byggnadsverksamheten måtte snarast
möjligt föreläggas riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 507 och
II: 665 hade hemställts, att riksdagen vid
behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 85 måtte

A. besluta, att byggnadsregleringen
skulle upphävas från och med utgången
av år 1956, samt sålunda antaga följande

Förslag

till

lag angående fortsatt giltighet av lagen
den SO juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att lagen den 30
juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 december
1956.

B. uttala,

dels att den ekonomiska politiken,
skattepolitiken — ej minst vad gällde
bilbeskattningen — bostadspolitiken och
kommunikationspolitiken borde utformas
så, att man främjade en företagslokalisering,
varigenom en lämplig befolkningsbalans
mellan större städer och
landsbygd kunde åstadkommas,

dels att den rådgivande verksamhet i
lokaliseringsfrågor, som redan nu bedreves,
borde ytterligare intensifieras.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

111

Ang. fortsatt

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på anförda skäl hemställt,

A. att riksdagen måtte med avslag å
motionerna 1:506 och 11:666 samt 1:507
och II: 665 — de två sistnämnda i vad de
innefattade förslag om byggnadsregleringens
upphävande — bifalla förevarande
proposition;

B. att motionerna 1:507 och 11:665
i övrigt icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

G. att motionen II: 286 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna I: 425 och II: 517
måtte anses besvarade med vad utskottet
i utlåtandet anfört.

Beträffande utskottets hemställan under
A hade reservation avgivits av herrar
Osvald, Ebbe Ohlsson, Carlsson i
Stockholm, Munktell och Nestrup, vilka
ansett, att utskottets utlåtande bort hava
den lydelse, reservationen visade, och
avslutas med en hemställan,

A. att riksdagen måtte, med avslag å
förevarande proposition, i anledning av
motionerna I: 506 och II: 666 samt I:
507 och II: 665 för sin del antaga följande
förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 19''f3 (nr 4447 om tillståndstvång
för byggnadsarbete

Härigenom förordnas att lagen den 30
juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete,
vilken enligt lag den 15
april 1955 (nr 127) gäller till och med
den 30 juni 1956, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 31 mars 1957.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att förslag om
åtgärder för säsongutjämning inom
byggnadsverksamheten måtte snarast
möjligt föreläggas riksdagen.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete tillkom som vi alla
vet under kriget, då det gällde att hushålla
med både arbetskraft och mate -

tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.
rial, och det är därför som lagen nu innehåller
formuleringen »vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig». Den
formuleringen skall enligt det nu föreliggande
förslaget utgå, och därom är ju i
och för sig inte någonting att säga;
men det förtjänar beaktas, att denna lagstiftning
i själva verket har motiverats
på många olika sätt. Till en början var
den alltså avsedd att användas vid krig
eller krigsfara, och sedan har den blivit
ett led i den förda kredit- och finanspolitiken
och ett led i strävandena att upprätthålla
den samhällsekonomiska balansen;
den har också fått tjänstgöra
som ett led i strävandena att få en säsongutjämning
inom byggnadsarbetet till
stånd. Jag skulle vilja säga att många
av de skäl, som man anfört och alltjämt
anför för lagen, för närvarande inte synes
vara särskilt tungt vägande. Bland
annat bör det ju framhållas beträffande
lagens betydelse för kreditpolitiken, att
efter den skärpning av denna politik
som på senare tid ägt rum har man
ingen anledning att befara att några
olyckor skulle inträffa, om denna lag
inte längre funnes till.

Vi är också många som menar, att
lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
snarast bör upphävas. Som stöd
för uppfattningen, att regleringen alltjämt
är nödvändig, anföres den omständigheten,
att de anmälda investeringsbehoven
i hög grad överstiger samhällets
resurser av arbetskraft och material.
Men man glömmer tyvärr, att
detta med all säkerhet är ett resultat
av själva lagstiftningen, nämligen att
av psykologiska orsaker en ransonering
ger upphov till ett tryck på efterfrågan.

Det har också uttalats farhågor för att
det skulle kunna bli en mycket kraftig
stegring av byggnadsverksamheten, om
regleringen upphäves, därför att det
finns företag av olika slag, som är tillräckligt
likvida för att kunna sätta i
gång stora byggnadsarbeten. Vi, som
menar att lagen är onödig, har den uppfattningen,
att många av dessa likvida
företag, som man åsyftar, är angelägna
om att bevara sin likviditet och att det
därför inte finns någon anledning att

112

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

befara, att de skulle öka byggnadsverksamheten
i alltför hög grad.

Slutligen har det vid många tillfällen
framhållits —• och det har måhända
varit det väsentliga skälet för bibehållandet
av tillståndstvånget — att det
skulle kunna tjäna såsom ett led i säsongutjämningen
inom byggnadsindustrien.
Beträffande denna fråga är det
ju emellertid för närvarande så, att alla
stora byggnadsföretagare — och även
många av de mindre och medelstora —
har en sådan maskinuppsättning, att det
är angeläget för dem att ha sysselsättning
för sina maskiner under hela året.
För de större företagarna tillkommer
ju också den omständigheten, att den
administrativa apparaten måste hållas
i gång året runt. Det finns därför inte
någon anledning att ha en lag om tillståndstvång
för att klara säsongutjämningen.
Denna kommer att kunna klaras
i alla fall på grund av den ekonomisk-tekniska
utvecklingen under senare
år. I själva verket tycks väl snarare
erfarenheten visa, att svårigheter
på vissa håll uppstått på grund av denna
lagstiftning. Det har blivit kortare
perioder av arbetslöshet, som inte har
kunnat bemästras, ty från det att ett
tillstånd givits till dess att ett bygge kan
sättas i gång måste nödvändigtvis en viss
tid förflyta.

Helt naturligt har lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete kommit att
spela en viss roll för lokaliseringen,
bland annat av industriföretag. Det ena
företaget har fått byggnadstillstånd, men
det andra har kanske inte fått tillstånd.
Det nya i den proposition, i vilken lagens
förlängning med två år nu föreslås,
är, att det i motiveringarna för
lagen tydligt och klart säges ifrån att
lagen nu skall användas i större utsträckning
än tidigare för att leda näringslivets
lokalisering.

Om nyttan av ett ingripande från
samhällets sida för lokaliseringen bär
meningarna varit och är delade. Så
långt är väl alla överens, att det är
önskvärt att det finns rådgivande organ,
som kan stå exempelvis industriföretag
till tjänst med råd och upplysning -

ar angående lokaliseringen av nya anläggningar.
Sådana rådgivande organ
finns ju också. Emellertid har det ju i
propositionen framhållits, att man särskilt
måste beakta den koncentration,
som påstås äga rum kring de större städerna.
I själva verket är det ju tvärtom
så, att de senaste årtiondenas utveckling
inneburit en spridning snarare
än en koncentration till de större tätorterna.

Det sägs av departementschefen, att
av nyinvesteringar i större samhällen
följer många andra utgifter, t. ex. utgifter
för bostäder, kommunikationer,
vägar, gator, vatten och avlopp m. m.
Det är alldeles riktigt, men man kan
inte komma ifrån att samma krav ställes
även om ett nytt företag förlägges
till en mindre ort på landsbygden. Därför
har ju också i propositionen uttalats,
att det är angeläget att motverka
de orealistiska och överdrivna föreställningar
om fördelarna av näringslivets
spridning, som inte sällan gör sig gällande.
I själva verket har jag vid debatterna
om lagen om tillståndstvång
mött båda dessa ståndpunkter. Den ena
säger att vi måste ha denna lag för att
hindra koncentrationen av företag till
tätorterna, den andra att vi måste ha
lagen för att förhindra att företag förlägges
till landsorten och därigenom
åstadkommer stora svårigheter.

Från en del håll sägs alltså, att om
man förlägger ett industriföretag till en
liten ort, så behövs lokaler av alla möjliga
slag — samlingslokaler, hobbylokaler,
biograf, danslokal, restaurang, o. s. v.
Även därvidlag blir det fråga om stora
investeringar för andra ändamål än för
det industriföretag som ursprungligen
gett anledning till det hela. I ett par av
de motioner, som behandlats inom bankoutskottet,
uttalas att det i sådana fall
vore naturligt att samhället trädde emellan
med statsbidrag för att åstadkomma
sådana anläggningar som blir en konsekvens
av industriens förläggning till en
mindre ort. Mig förefaller det som om
man helt lämnat den ekonomiska synpunkten
på det hela, om man vill disponera
skattemedel för att möjliggöra

Onsdagen den 2 maj 195G

Nr 16

113

Ang. fortsatt

en lokalisering av industrien enligt de
önskemål som uttalats i de nu åsyftade
motionerna.

Tredje lagutskottets majoritet har
klart uttalat, att det primära i lokaliseringssträvandena
måste vara de företagsekonomiska
förutsättningarna för
företagens placering å viss ort eller
viss del av landet. Man säger också, att
de statliga åtgärderna i fortsättningen
liksom hittills måste vidtagas med försiktighet.
Det är i och för sig gott och
väl, men vi kan inte komma ifrån att
i och med att man drar in lokaliseringssträvandena
såsom ett motiv för lagen
om tillståndstvång så ställer man även
lokaliseringen under tvångsbestämmelser,
och det är detta vi reservanter anser
felaktigt. Ty vad är det avgörande
för den lämpliga lokaliseringen av ett
företag? Jo, de företagsekonomiska synpunkterna
måste vara utslagsgivande;
de kan vara av rent näringsgeografisk
art; det kan gälla transportmöjligheter,
kommunikationsleder, naturtillgångar
eller någon annan rent näringsgeografisk
faktor. Men man måste naturligtvis
också ur företagsekonomisk synpunkt
beakta sådana faktorer som tillgången
på arbetskraft och möjligheterna till en
utjämning exempelvis genom att förlägga
industrier med övervägande kvinnlig
arbetskraft till samhällen där de
existerande industrierna sysselsätter huvudsakligen
manlig arbetskraft.

I längden måste de företagsekonomiska
synpunkterna bli avgörande.
Så fort man lägger andra synpunkter
på lokaliseringen, riskerar man faktiskt
att vidta åtgärder som i längden kommer
att bli skadliga för samhället, därför
att de kan innebära större krav på
arbetskraft för en viss produktion än
som eljest skulle vara nödvändigt och
därmed orsaka en fördyring av produktionen,
som man annars kunde ha sluppit
ifrån. Den företagsekonomiskt riktiga
placeringen av en industri blir också
i längden bäst för samhället i dess
helhet, den ger samhället de största
fördelarna i fråga om produktivitet och
bidrager därmed till att höja samhället
i ekonomiskt avseende.

S Första kammarens protokoll 1956. Nr 1(1

tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

Det är av denna anledning vi reservanter
menar, att lokaliseringen inte
skall ske under något statligt tvång. Att
bedöma vad som är det företagsekonomiskt
riktiga kan ofta vara förenat med
mycket stora svårigheter, och det är
därför synnerligen tacknämligt att man
för närvarande har rådgivande organ
för lokaliseringen. Men till slut måste
det alltid bli den företagare, som tar
risken att starta en ny industri, som
får träffa avgörandet efter de råd han
fått.

De företagsekonomiska synpunkterna
kan växla. Än är det den ena, än den
andra faktorn som blir dominerande.
Vi skulle kunna anföra många exempel
på hur både vetenskap och teknik ändrat
förutsättningarna för näringslivets
och samhällenas utveckling och därmed
påverkat lokaliseringsspörsmålen, men
jag skall inte trötta med några exempel.
Det är dock ingen tvekan om att
de risktagande företagarna själva bättre
än några myndigheter kan bedöma de
tendenser till ändrad utveckling som
framträder och därmed bäst bedöma
var ett företag bör förläggas.

I den till detta utlåtande fogade reservationen
har också reservanterna
framhållit, att de inte vill ställa sig bakom
kravet på ett utvidgat hänsynstagande
till lokaliseringspolitiska synpunkter
vid tillståndsgivningen. De fortsätter på
följande sätt: »Det är nämligen att förutsätta
att, så snart tvångsmedel måste
användas för att tillgodose ett lokaliseringspolitiskt
syfte, detta står i strid med
de företagsekonomiska synpunkter sökanden
anlägger och som han i regel
har de bästa möjligheterna att bedöma.
»

Jag skulle också vilja fästa uppmärkheten
på uttalandet i reservationen, att
om vederbörlig hänsyn tas till de företagsekonomiska
synpunkterna — såsom
understrukits i propositionen — och dessa
inte behöver stå tillbaka för andra
samhällsintressen, så »sammanfaller samhällets
lokaliseringssträvanden helt visst
i allmänhet med företagens egna intressen».

Jag ber därför, herr talman, att i

114

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956
Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

fråga om punkt A i tredje lagutskottets
utlåtande nr 15 få yrka bifall till
den till utlåtandet fogade reservationen.

I fråga om punkten D skulle jag helt
kort vilja framhålla, att det glädjande
nog gått att skapa enighet i fråga om
önskemålet att redan under den närmaste
tiden vidtaga åtgärder för att uppföra
s. k. klassrumspaviljonger. I en motion
från folkpartiet har yrkats, att kostnaderna
för sådana paviljonger skulle
föras utanför byggnadskvoten. Det är ett
krav, som utskottet inte velat uttala sig
för, men utskottet har i alla fall menat
att det är ett synnerligen behjärtansvärt
önskemål som därmed framförts, och att
Kungl. Maj:t därför vid sin prövning av
de problem, som kan uppstå i fråga
om byggandet av provisoriska lärosalar
eller s. k. klassrumspaviljonger, bör ta
hänsyn till vad utskottet uttalat. Möjligen
skulle man i så fall redan i år kunna
få ett större bestånd av klassrum till
sitt förfogande.

Det är givet att därmed inte avses att
inkräkta på möjligheterna att bygga
permanenta skollokaler. Viktigt är emellertid,
att man får till stånd provisoriska
skollokaler, där så erfordras.

Herr OHLSSON, EBBE, (h):

Herr talman! De skäl, som utskottet
under föregående år anfört och upprepat
för ett bibehållande av byggnadsregleringen,
återkommer även i år. I huvudsak
är det inflationstendenserna och säsongutjämningen
inom byggnadsarbetarkåren
som utgör de faktorer som blir
bestämmande för utskottet, då det vill
behålla byggnadsregleringen.

Beträffande lagens nytta i säsongutjämnande
syfte är dock utskottet tveksamt,
och sedan man konstaterat, att
det inte varit möjligt att ens med dess
hjälp hitintills helt undgå säsongarbetslöshet
inom byggnadsbranschen, säger utskottet:
»Enbart i säsongutj ämnande syfte
bör dock lagen icke bibehållas. Som
redan tidigare flera gånger skett vill utskottet
i stället ånyo understryka, att
det anser den individuella detaljreglering,
som byggnadsregleringen innebär,
böra avvecklas, så snart de samhälls -

ekonomiska förhållandena medger detta.
» Precis som om man nu sagt för
mycket, söker man en räddningsplanka
och den finner man i 1955 års stabiliseringsutredning,
och i avvaktan på utredningens
resultat, som enligt utskottet
knappast kan förväntas under förra delen
av år 1957, finner man en motivering
för att lagen bör förlängas till och
med den 30 juni 1958.

Därefter fortsätter utskottsmajoriteten
med följande intressanta konstaterande:
»När utskottet biträder propositionens
förslag att ''krig eller krigsfara, vari riket
befinner sig’, eller eljest ''utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden’
icke vidare bör gälla som förutsättning
för lagens tillämpning, får detta följaktligen
icke ses som ett led i ett permanentande
av byggnadsregleringen utan
blott som en bekräftelse på att nämnda
förutsättning sedan flera år faktiskt upphört
att vara ett avgörande villkor för
lagens förlängning.»

Från vårt håll har vi under åtskilliga
år erinrat om att det var just detta förhållande
som var förutsättningen för lagens
tillämpning och att den därför inte
var hållbar under andra, fredliga förhållanden.
Jag vill då säga att utskottet och
Kungl. Maj:t har tagit grundlig tid på
sig för att komma fram till den insikten.
Men om nu detta tidigare villkor för
lagens tillämpning upphör att gälla och
utskottet ändå inte drar konsekvensen
av detta senkomna konstaterande, kan
man hysa farhågor för att lagen kan förlängas
praktiskt taget hur mycket som
helst, och detta kan vi från vårt håll
inte godta.

Vad har man nu kvar som skäl från
utskottets sida, då man dels stryker den
nämnda förutsättningen för lagens tidigare
tillämpning, och dels säger att lagen
i enbart säsongutjämnande syfte icke
bör bibehållas? Kvar står alltså byggnadsregleringen
som hjälpmedel åt den
ekonomiska politiken då det gäller att
bekämpa inflationstendenserna, och det
nya som kommit till är att den skall
nyttjas som instrument för att åstadkomma
lämplig lokalisering av näringslivet.
Då man tvekar om byggnadsreg -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

115

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

leringens värde i andra sammanhang,
griper man till regleringen som ett instrument
för att åstadkomma en lämplig
lokalisering av näringslivet. Departementschefen
har ansett detta nödvändigt
med hänsyn till den allt större tillströmningen
av människor till de större städerna.
Men någon närmare motivering
för denna utvidgning av samhällets befogenheter
beträffande lokaliseringsfrågorna
har inte anförts. Det är uppenbart,
att folkminskningen på landsbygden på
sina hålla skapat betydande både sociala
och ekonomiska problem. Det är helt
naturligt, att man då strävat efter att
få en spridning av näringslivet ut till
landsorten. Nu tror jag för min del inte,
att dessa problem löses genom en tvångsmässig
spridning av företagsamheten
med byggnadsregleringen som instrument.
Det kan inte vara rimligt att behöva
tillgripa statliga tvångsåtgärder för
att binda företagens förläggning till vissa
områden, vare sig det sker med hjälp
av byggnadsreglering eller någon annan
speciell tillståndsgivning. Valet av plats
måste i all rimlighets namn ändå grundas
uteslutande på företagsekonomiska
synpunkter, som herr Osvald här tidigare
anförde. Får en sådan princip inte
vara avgörande, kan konsekvensen bli
att företaget, vilket det nu än kan vara,
inte kan klara sig i konkurrensen. Man
måste också hysa farhågor för att tillkomsten
av nya företag försvåras genom
en statlig reglering. Utvecklingen i landet
har väl inte heller gått i den riktningen
under de senaste årtiondena, att
den på något sätt har motiverat ett statligt
ingripande. Det är ett faktum att just
i de större städerna är svårigheterna att
erhålla arbetskraft till industrien störst.
Det är ett mycket stort antal företag
just i de större städerna och på andra
platser, som av denna anledning förlagt
sitt utbyggande till andra delar av
landet, där lämpliga förutsättningar har
funnits och där möjligheterna att tillgodose
personalbehovet varit gynnsammare.

Ett påstående, som ofta framförts i
debatten, är att industrien i allt högre
grad har koncentrerats till de större

städerna. Den argumenteringen håller
inte. Industribefolkningens andel av den
yrkesverksamma befolkningen har i stället
under åren 1920—1950 minskat i de
tre största städerna — Stockholms förorter
därvid inräknade — med 7 procent
och i de åtta närmast liggande städerna
med 5 procent. I riket i dess helhet däremot
ökade industribefolkningens andel
av de yrkesverksamma med 18 procent.
Dessa siffror vittnar om en utveckling
motsatt den som angivits i en rad motioner.

Även om man inte kan godta tvångsåtgärder
i lokaliseringsfrågorna, i den
form som föreslagits, är det naturligt
om samhället intresserar sig för dessa
frågor. Det är obestridligt att mycket
betydande resultat uppnåtts genom den
samverkan i rådgivande syfte som etablerats
mellan industrien och statsmakterna.
Industriens produktionsråd och
arbetsmarknadsstyrelsen har här bedrivit
ett mycket stimulerande samarbete.
Utan tvivel kan man även i fortsättningen
räkna med betydande resultat av denna
rådgivningsverksamhet, ett som jag tycker
både smidigt och effektivt medel att påverka
industriföretagens förläggning till
lämpliga platser. Tvångsmedel måste enligt
mitt sätt att se vara helt felaktiga
och kommer med säkerhet inte att ge
det resultat man hoppas att åstadkomma,
åtminstone inte om rimlig hänsyn
skall tagas till de företagsekonomiska
skälen för lokalisering.

Det är emellertid utomordentligt viktigt
att vi kan åstadkomma en ökad
differentiering av näringslivet till landsbygdens
tätorter, framför allt av småindustrien
men även av större industri,
där så är möjligt. Men förutsättningarna
för att så skall kunna ske är dels en
ekonomisk politik, som stimulerar företagsambeten
och inte stryper den, dels
en klar vilja hos statsmakterna att skydda
penningvärdet, dels slutligen att man
genom skattelättnader och sparstimulerande
åtgärder skapar förutsättningar
för småföretagens möjligheter att överleva.
Fn expansion av den redan befintliga
småindustrien är ju i dagens
liige närmast eu utopi.

116

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

Det kan vara överflödigt att taga upp
tiden med ett så självklart påpekande
som att goda landsvägskommunikationer
är nödvändiga för att åstadkomma en
spridning och expandering av näringslivet
till landsorten. Här brister det
ofantligt. Det bär ju också allmänt omvittnats,
Med en bra landsväg till tätorten
och med bilen som färdmedel kommer
människorna i framtiden att i ökad
utsträckning bosätta sig i landsorten, det
är min övertygelse, om det samtidigt
beredes lättnader för en ökad egnahemsbebyggelse.

Herr talman! Jag ber med dessa ord
få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herr Ewerlöf
(h).

Herr BOO (s):

Herr talman! Under den allmänna motionstiden
vid denna riksdags början
väcktes — som vanligt skulle jag vilja
säga — en rad motioner som rör frågorna
om näringslivets lokalisering.
Motionerna hänvisades till bankoutskottet
och har varit föremål för överläggning
här i dag. Sedan dessa motioner
väckts har det förhållandet inträffat,
att propositionen om byggnadsregleringens
förlängning har tagit upp frågan om
en aktivare lokaliseringspolitik. Jag
vill understryka i detta sammanhang,
att man redan i viss utsträckning har
tillämpat lagstiftningen om byggnadsreglering
i lokaliserande syfte när det
gäller näringslivet. Men i den föreliggande
propositionen bär målsättningen
preciserats. Man kan inte säga, att ramen
är nämnvärt vidgad, därför att propositionens
förslag endast går ut på att
man skall ha vetorätt mot en förläggning
till de större tätorterna och därigenom
möjlighet att leda ut industrierna
till landsbygd och mindre tätorter.
Genom denna uppläggning i propositionen
nr 85 har en god del av de olika
önskemålen i de tidigare nämnda motionerna
tillgodosetts.

Även majoriteten i såväl bankoutskottet
som tredje lagutskottet har haft en

positiv inställning i fråga om samhällets
medverkan vid lokalisering av
näringslivet, men man understryker i
båda fallen, att det inte bara är fråga
om statliga åtgärder. Skall man få en
bättre lokalisering i det praktiska livet,
vill det till att kommunerna gör sina insatser
och att landstingen medverkar på
sitt sätt. Om inte dessa samhälleliga organ
är aktiva, blir det inte något riktigt
resultat. För de kommuner som inte
vill vara med här, se framåt och planera,
så att de kan ta emot en ny industri
och den befolkning som skall arbeta i
den industrien, hjälper det inte vilka
statliga åtgärder man än vidtar. Det är
nödvändigt att understryka detta i det
här sammanhanget.

När man vidare diskuterar dessa frågor
om en bättre lokalisering av näringslivet,
är det väl allt skäl att understryka
— det har också majoriteten i
utskottet gjort — vad socialministern
framhåller i propositionen, då han varnar
för en alltför blåögd optimism i dessa
avseenden. En lokaliseringsdirigering
av näringslivet kan nämligen inte drivas
längre än företagens effektivitet tillåter.
Gör man det, offrar man alltför väsentliga
värden för att tillgodose önskemålet
om en bättre spridning av näringslivet.
Men därmed är inte sagt, att en försiktig
och på god planering grundad lokalisering
skulle vara till skada för näringslivet.
Jag vill påstå, att det finns
många hundra företag i detta land i dag,
som skulle kunna bedriva sin verksamhet
med lika gott ekonomiskt resultat,
om de vore placerade på en annan ort,
som samhället ur lokaliseringssynpunkt
ansåge vara mera värdefull. Reservanternas
påstående, att även det minsta
motstånd mot företagarnas uppfattning
om var en viss industri skall placeras
innebär en minskad effektivitet, håller
knappast i praktiken.

Här anmäler sig också osökt frågan,
om näringslivets investeringar alltid är
de exakt rätta och riktiga. Jag skall inte
exemplifiera, men alla initierade vet, att
det inte är svårt att få fram exempel i
vårt samhälle på åtskilliga felbedömningar,
när det gäller både lokalisering -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

117

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

ar och investeringar inom det s. k. fria
näringslivet.

Tredje lagutskottets ärade ordförande,
herr Osvald, har här nyligen talat
vackra ord om hur det skulle gå till, om
företagen hade frihet att placera sig var
helst de önskade. Han sade, att till orter
med utpräglad manlig sysselsättning
i industrien komme väl de andra industrierna,
som eftersträvade kvinnlig arbetskraft,
att vilja söka sig och ge sysselsättning
även för denna. Ja, man kan
givetvis tala vackra ord, men ser vi ut
i samhället i dag, måste vi konstatera,
att näringslivet inte på egen hand har
kunnat ordna dessa förhållanden. I olika
delar av landet förekommer hos näringslivet
en ensidighet, som skapar
mycket svåra problem, och kommunerna

— städer, köpingar och landskommuner

— gör i dessa avseenden allt vad de
kan för att få en bättre balans mellan
manlig och kvinnlig arbetskraft. I den
bygd jag representerar, som har textilindustrien
som huvudnäring, råder ganska
hög efterfrågan på den kvinnliga delen
av arbetskraften. Samhällenas strävan
att där få tyngre industri som kan
ge sysselsättning åt den manliga arbetskraften
och skapa bättre balans har inte
gett några väsentliga resultat. Vi vet att
motsvarande förhållande råder i de bygder
där man har en industri som övervägande
sysselsätter manlig arbetskraft.
I den mån industrien sökt sig ut till dessa
platser, t. ex. textilindustri, för att
ta hand om den kvinnliga arbetskraften,
har detta skett i en tid med våldsam
brist på arbetskraft. Men så snart
de ekonomiska förutsättningarna ändrar
sig drar man tillbaka dessa företag och
är åter vid utgångsläget. Det ser inte alls
ut som om vi på frivillighetens väg skulle
kunna nå definitiva resultat när det
gäller att sprida näringslivet till de olika
orterna.

Jag skulle alltså från dessa utgångspunkter
vilja konstatera att beträffande
samhällets medverkan i lokaliseringen
av industrien ställer sig oppositionspartierna
helt negativa. Man säger att det
är mycket bra om man kan få ut nya
företag på landsbygden, men det synes

som om det vore en högst platonisk kärlek
man visar i detta avseende.

Byggnadsregleringens förlängning är
ju en återkommande fråga, och motsättningarna
i den är väl också ganska givna.
Det nya i den nu föreliggande propositionen
är att förlängningen föreslås att
gälla för två år och att lagtexten omformas
på så sätt att man inte längre anknyter
till krig och krigsfara. Men departementschefen
och utskottsmajoriteten understryker
att dessa nyheter inte innebär
något permanentande av lagen i och för
sig, och som herr Ohlsson alldeles nyss
underströk, har man i utskottsutlåtandet
liksom tidigare slagit fast, att man inte
anser att byggnadsregleringen, även med
denna nya uppgift att medverka i en
bättre lokalisering, skall vara ett permanent
organ. Här säges klart ifrån att så
länge byggnadsregleringen fyller sin
uppgift i den ekonomiska politiken måste
den fortsättas. Sedan kan den omprövas,
och då kan något annat komma i
stället, som kan leda till en full sysselsättningsutjämning
för byggnadsarbetarna
och kanske också utgöra den samhälleliga
medverkan i lokaliseringsarbetet.

När högern och folkpartiet i partimotioner
yrkar att byggnadsregleringen
skall avskaffas inom en ganska snar
framtid, så sker detta med en klar hänvisning
till att den återhållande effekt
som byggnadsregleringen har inom den
ekonomiska politiken skall ersättas med
en effektivare penning- och kreditpolitik.
I dagens läge kan väl inte bakom ett sådant
uttalande ligga något annat än att
man vill ha bort byggnadsregleringen
och är beredd att ytterligare använda
räntevapnet för att få balans i samhällsekonomien.
Detta må så vara, men man
påminner sig här allt tal under de senaste
åren: Om regeringen bara vill använda
räntevapnet, går det att styra konjunkturerna
med små variationer i räntenivån.
Efter detta kan vi väl konstatera
att det argumentet blivit åtskilligt omodernt
i dag.

Vill man inte gå räntehöjningens väg
hur långt som helst torde det väl vara
obestridligt att byggnadsregleringen fortfarande
iir nödvändig: Att någonting

118

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

måste finnas här, om detta nu skall vara
byggnadsreglering eller en effektivare
penning- och kreditpolitik, erkänner
också reservanterna när de inleder sin
reservation med följande mening: »Otvivelaktigt
är konjunkturläget liksom föregående
år sådant, att en återhållsam ekonomisk
politik är påkallad för att upprätthålla
den samhällsekonomiska balansen.
» Anspråken på investeringsutrymme
inom byggnadsregleringens område
är i dag så stora, att ett frisläppande av
alla dessa önskemål i nuvarande läge
skulle innebära kaos.

I fråga om sysselsättningsutjämningen
har reservanterna tagit upp den tankegång,
som i flera år återkommit i folkpartimotioner,
där man säger, att när
hyggnadsregleringen upphör, skall man
i stället ha någon anordning med igångsättningstillstånd,
som skall verka säsongutjämnande.
Och särskilt i år argumenterar
man med att säga, att inte heller
hyggnadsregleringen har kunnat
åstadkomma den fulla sysselsättningen
för byggnadsarbetare. Det har den visserligen
inte kunnat göra, men alla är
väl medvetna om att de sysselsättningsstörningar
vi haft i byggnadsbranschen
i vinter i största utsträckning berott på
de kreditsvårigheter, som kom fram under
förra hösten och som gjorde att alltför
många byggnadsprojekt måste uppskjutas
och kom i gång för sent för att
kunna ge den goda sysselsättning under
vintermånaderna, som var avsedd. Därtill
har vi haft en ovanligt kall och besvärlig
vinter.

Men det skall villigt erkännas, att
hyggnadsregleringen varit otillräcklig
för att helt ut kunna ge full sysselsättning
åt byggnadsarbetarkåren. Då är frågan:
Skulle man verkligen kunna styra
bättre här med någon anordning med
igångsättningstillstånd, som måste vara
en betydligt mildare åtgärd än vad den
hårdare hyggnadsregleringen är? Om i
dagens läge inte hyggnadsregleringen,
som i åtskilliga fall är en detaljreglering,
kan styra sysselsättningen för byggnadsarbetare,
hur skall man då kunna nå det
resultatet med en så enkel anordning
som igångsättningstillstånd? Jag är över -

tygad om att vi då finge räkna med en
betydligt större säsongvariation i sysselsättningen.
Vi finge en större arbetslöshet
under vintermånaderna och en översysselsättning
under den övriga delen
av året, men det är just detta som man
har velat motverka och som har varit en
av de, även ur samhällets synpunkt, stora
behållningarna av byggnadsregleringen.

Slutligen, herr talman, vill jag säga,
att när man här drar in frågan om att
skattelättnader och sparande skulle kunna
lösa problemen med en utflyttning av
industrien till landsbygden, blir jag litet
frågande över vart man egentligen
syftar. Det där är bara allmänna talesätt.
Vi har i nuvarande läge en full sysselsättning.
Anspråken på utbyggnaden
av industrien är så stora, att vi inte kan
tillgodose ens 50 procent av dem för närvarande.
Det brister alltså inte i fråga
om byggvilligheten. Nog vill man bygga
nya företag och bygga ut industrien. På
det området bygger vi för närvarande så
långt våra resurser tillåter. Skattelättnader
skulle alltså inte lösa det problemet,
såvida man inte avser att göra en
skattelagstiftning som skapar speciella
förutsättningar för landsbygdskommunerna,
och det kan väl inte vara reservanternas
avsikt.

Det har framkommit olika önskemål
om hur hyggnadsregleringen skall handhavas.
I motionerna 1:425 och II: 517 yrkas
på att det skall skapas större möjligheter
att utöver den ordinarie byggnadskvoten
för skolbyggnader kunna
uppföra s. k. klassrumspaviljonger. Utskottet
har inte helt kunnat följa motionärernas
rekommendationer på denna
punkt. Man har inte kunnat komma fram
på de vägar som motionärerna rekommenderar,
men utskottet har helt instämt
i motionernas syfte och framhållit
det angelägna i att behovet av dylika
skollokaler tillgodoses i lämplig omfattning.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

I herr Boos yttrande instämde herr
Grym (s).

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

119

Ang. fortsatt

Herr CARLSSON, GEORG, (bf):

Herr talman! Vi är väl alla överens
om att ransoneringar och regleringar av
olika slag bör upphöra, då sakliga skäl
ej längre föreligger för regleringarnas
fortbestående.

Reservanterna har i många år ansett,
att vi haft sådana förhållanden på byggnadsmarknaden,
att regleringarna är
överflödiga. Jag tror även jag, liksom
reservanterna, att så småningom skulle
vi väl få balans även på detta område
utan ransonering, men det kommer säkert
att hända så mycket under tiden,
att priset för att bli av med byggnadsregleringen
skulle bli alldeles för högt.

Det finns nämligen krav på byggnadstillstånd,
som i nästan samtliga fall ligger
upp till det dubbla av vad som kan
beviljas med hänsyn till den fulla sysselsättningen
och resurserna i övrigt.
Det finns även en hel del företag, som
inte är beroende av penningrestriktioner,
eftersom de har egna kapital. Sådana
skulle alldeles säkert sätta i gång,
och vad bleve följden av det? Det blev,
att de redan nu högt betalda byggnadsarbetarna
skulle få en ännu högre lön.
Det skulle bli »reseersättningar», fingerade
och verkliga, och det skulle bli löneglidningar
under avtalstiden, vilket
skulle utgöra stora bekymmer för andra
näringar, som inte kan följa med i galoppen
men som ändå är nödvändiga för
det svenska samhället.

Reservanterna säger också att all erfarenhet
visar att det ligger något psykologiskt
över ransoneringarna —- man
vill ha mer än eljest därför att varan är
ransonerad. Jag tycker nog att man bör
ta lite försiktigt på detta. Vi hade en
vara ransonerad när vi hade motboken.
Det sades då att om motboken toges
bort skulle det psykologiska trycket på
spriten falla bort. Jag undrar om de behöver
skämmas så mycket som tyckte
att det var vanvettigt att ta bort den
restriktionen. Jag tror att det visar sig
att regeln inte håller under alla förhållanden.
När det gäller byggnadsransoneringen
anser jag nog att det är fullkomligt
orealisliskt att se den ur psykologisk
synpunkt. Därtill är alla dessa frå -

tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.
gor alltför realistiska och föremål för
den enskildes ekonomiska kalkyler.

Man bör nog se på dessa frågor precis
som de är i dag med den överfulla sysselsättningen.
Det finns ingen möjlighet
att ta bort regleringen på byggnadsområdet
såvida man inte vill ha kaos. Efterfrågan
är, som jag redan tidigare sagt
i dag, ungefär dubbelt så stor som den
vi kan tillgodose och skulle enligt mitt
förmenande tvärtemot reservanternas
uppfattning ökas betydligt om regleringen
upphävdes, ty det finns en hel del
som har behov av att bygga och som
också har pengar härför och kan sätta
i gång att bygga men som avstår från
att söka tillstånd, då de vet att de inte
befinner sig i ett sådant katastrofalt läge,
att de har utsikt att få tillstånd.

Under diskussionen i dag har det också
kommit fram ett annat skäl för byggnadsregleringens
bibehållande, nämligen
som instrument för näringslivets lokalisering.
Det är givet att man får driva
den saken med försiktighet, men det har
också utskottet betonat.

Av två onda ting väljer man nog det
minst onda, och därför tror jag nog att
byggnadsregleringen är nödvändig ännu
något år, åtminstone så länge nu rådande
ekonomiska utveckling består, och
därför, herr talman, vill jag yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag hade äran att i början
av 1950-talet tillhöra en utredning
som hade att syssla med näringslivets
lokalisering. Vi penetrerade problemet
mycket ingående och tog saken på blodigt
allvar. Utredningen kom till det resultatet,
att arbetsmarknadsstyrelsen tills
vidare skulle ombesörja den rådgivning
och de ingripanden, som man ansåg att
samhället borde vidtaga i detta sammanhang.
Vi ville inte vara med om tvångsåliigganden
för den eller den industrimännen
att mot sin vilja lägga industrien
på annat håll. Vi var överens om att
det borde finnas eu institution som både
med råd och dåd sökte lokalisera det
nya näringslivet på ett sådant sätt, att

120

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

det skulle ge bästa möjliga resultat inte
bara ur företagsekonomiska synpunkter
utan även ur samhällsekonomiska synpunkter.

Vi var på det klara med redan då att
skulle den dagen komma när byggnadsregleringen
togs bort var det nödvändigt
att samhället satte något annat i stället.
Fråga är om vi nu har kommit dithän
eller om vi ännu någon tid skall pröva
den hittillsvarande linjen?

Jag förstår att reservanterna vill varken
det ena eller det andra. De vill varken
ha byggnadsreglering eller något annat
organ som försöker se till att det
blir en något så när riktig spridning av
företag över hela landet.

Jag måste säga att jag tyckte det var
egendomligt när herr Ebbe Ohlsson sade:
»I rimlighetens namn måste det få
vara enbart företagsekonomiska avgöranden
som skall vara ledstjärnan när
det skapas nya företag.» Ja, herr Ohlsson,
jag tror att den tanken tillhör en
gången tid. Man måste också ta någon
hänsyn till människorna — det skall vi
väl ändå göra 1956!

Någon hänsyn måste också tas till de
olika landsdelarna. Jag är fullt på det
klara med att om herr Ohlssons rekommendation
toges ad notam kunde åtminstone
vi i Norrland vara övertygade
om att någon industri icke komme dit.
Skall man se saken enbart ur företagsekonomiska
synpunkter, skall en industri
naturligtvis förläggas i Stockholms
omedelbara närhet. Där finns alla förutsättningar
att få de ekonomiska vinningar
som kan vara önskvärda. Är vi
verkligen beredda att på det sättet ytterligare
tunna ut landsbygdsbefolkningen?
Är vi beredda att samla alla nya
industrier här i de stora centrala delarna
av landet?

Jag vill också erinra om en sak som
vi i utredningen var fullt på det klara
med. Det gäller här icke endast nybyggnader,
utan det sker en stor expansion
inom »gamla byggnadsväggar», som kräver
pengar, nya arbetare och mycket
annat. Dessutom vet alla att det pågår
en rationalisering som ingen av oss vill
motsätta sig, men detta kommer även

dessa stora industricentra till del. Jag
vill nog framhålla att skulle vi nu ta
bort byggnadsregleringen, kommer det
omedelbart att visa sig nödvändigt att
skapa ett annat organ, som sysslar på
allvar med dessa frågor. Vi har nu ett
rådgivande organ. Jag tror att det har
utfört en hel del nyttigt arbete under
årens lopp, men om byggnadsregleringen
kommer bort, är det då någon som
tror att alla kommer att ta hänsyn till
vad detta rådgivande organ har att säga?
Nej, säkerligen inte, utan många
kommer att bygga precis som de själva
önskar. Industrien har sitt produktionsråd
också. Jag skall villigt erkänna att
vederbörande där har försökt samarbeta
på detta område. Men jag är övertygad
om att även de innerst inne har haft en
styrka i byggnadsregleringen, tv de har
vetat, att även om deras råd inte följts,
har dock byggnadsregleringen varit ett
värn för de åsikter, som även de försökt
tillämpa.

Denna sak är inte så enkel som man
tror, när man tittar på den första gången.
Vi hade mycket långa överläggningar
i frågan och enades om detta uttalande,
att vi skulle försö-ka att tills vidare
förlägga denna verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen.

Herr talman! Jag har velat nämna om
detta, ty jag för min del är övertygad
om att vi måste få ett annat organ, om
byggnadsregleringen skulle avskaffas.

I anledning härav ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr LARSSON, NILS THEODOR, (bf) :

Herr talman! Frågan om näringslivets
lokalisering har den största betydelse
för hela vårt samhälle. Den har blivit
ett stort problem för storstäderna, som
visar en stark befolkningstillväxt och
som håller på att växa ur sina gamla
kläder och ännu icke vuxit i de nya.
För landsbygden har lokaliseringsfrågan
kommit att få det allra största intresse,
ja, den har blivit av livsavgörande
betydelse. Flertalet av de enskilda
landskommunerna har ju under en

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

121

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. in.

följd av år haft ett sjunkande befolkningstal
och därmed också ett försämrat
skatteunderlag. Det är emellertid nödvändigt
att företagsekonomiska aspekter
beaktas, när det gäller denna fråga.

Jag har samma invändningar gentemot
herr Ohlssons i Blädinge här framförda
synpunkter som de herr Emil Näsström
anförde. Jag vill därtill också
framhålla det allmännas intresse av att
lokaliseringspolitiken inte bedrives så,
att det allmänna ställes inför ständigt
ökade krav med anledning av befolkningens
omflyttning, med nedläggande
av institutioner i glesbygderna och forcerade
krav på att skapa nya institutioner
i tätorterna, framför allt i storstäderna.
På landsbygden har ju småföretagsamheten
betytt mycket både för
glesbygden och de små tätorterna. Småföretagsamheten
är grundad på lokala
personliga initiativ. Det är utomordentligt
viktigt att dylika initiativ uppmuntras
med all kraft. Företagareföreningarna
bör härvidlag spela en betydande
roll. Men vare sig det gäller
små, medelstora eller stora industiföretag
måste givetvis de företagsekonomiska
förutsättningarna i det enskilda
fallet beaktas. Kommunerna gagnas icke
av att man eventuellt drar till sig en
industri, som icke har förmåga att av
egen kraft leva vidare, därför att de
företagsekonomiska förutsättningarna
icke är tillräckligt gynnsamma. Enligt
min mening kan man icke enbart
genom lagar och förordningar påverka
lokaliseringen i en ur landsbygdens synvinkel
gynnsam riktning. Vad som behövs
är också konkreta och positiva åtgärder,
såsom förbättrade kommunikationer,
ökat stöd till företagareföreningarna
och en effektivisering av den rådgivande
upplysningsverksamhet, som
bedrives inom arbetsmarknadsstyrelsen
och industriens organisationer. Det behövs
också en samverkan mellan olika
enskilda komuner och länsenheter, när
det gäller samhällsplanering inom större
områden.

1''tskottet har understrukit vad experter
på samhällsplaneringens område of -

ta påvisat, nämligen att det kunskapsmaterial,
som erfordras för att uppställa
en klar målsättning för samhällets
lokaliseringspolitik, i stort sett ännu
saknas, varför samhällets påverkan i
lokaliseringspolitiskt syfte måste även
i fortsättningen utövas med försiktighet.
Såvitt en lekman kan bedöma, har
såväl arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå
som industriens organisationer
hittills lyckats tämligen väl i sina
strävanden att genom upplysning och
rådgivning påverka företagarna att decentralisera
den industriella verksamheten,
där detta ur företagsekonomiska
synpunkter är lämpligt och möjligt.
Denna väg bör även i fortsättningen anlitas,
därför att den visat sig smidig och
samtidigt effektiv. Det kan emellertid
visa sig nödvändigt att pröva en aktivare
lokaliseringspolitik. Man kan ur
landsbygdssynpunkt inte motsätta sig
att förutsättningar härför skapas på sätt
som nu föreslagits.

Det vore dock önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsens
rådgivningsorgan
och den samhällsplanering, som nu sker
i större utsträckning än hittills varit
fallet, ville beakta alla de skilda faktorer,
som är av betydelse för en sund
lokalisering, i vilken även landsbygden
sättes in i sitt sammanhang. Nu har
jag en känsla av att man accepterat
flykten från landsbygden som något
ofrånkomligt.

Man har alltför litet i den hittills förda
debatten tagit sikte på den kommande
utvecklingen, både i industriellt avseende
och vad det gäller kommunikationer.
För att börja med det sistnämnda
har det myckna talet om en avflyttning
från landsbygd till större tätorter
sannolikt påskyndat flykten. Man kan
mycket väl förstå, att den enskilde gärna
velat bosätta sig så nära arbetsplatsen
som möjligt. Man får icke bortse
från att den stigande levnadsstandarden
öppnat nya perspektiv, iiven för landsbygdens
utveckling. I propositionen har
detta antytts. Redan nu färdas många
människor med bussar, bilar, motorcyklar
och mopeder från sina hem på

122

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

landsbygden till sina arbetsplatser vid
tätorterna. Fortsätter utvecklingen på
motorismens område, bör man inom en
tämligen snar framtid komma därhän,
att själva resans olägenheter och kostnader
i någon mån uppvägs av de fördelar
en landsortskommun kan erbjuda
som bostadsort. Det förefaller mig icke
osannolikt att man om något årtionde
kan konstatera att strömmen vänder, att
människor i stället för att söka sig till
tätorterna söker sig därifrån. Redan nu
märker man, att den stigande levnadsstandarden
ökar människornas anspråk
på boendeutrymme. Allt fler och fler
vill skaffa sig ett eget hem. Mot bakgrunden
av den nämnda utvecklingen
på kommunikationsområdet bör denna
bebyggelse i allt större utsträckning
kunna ske på landsbygden.

Det vore önskvärt att dessa faktorer i
större utsträckning än hittills kanske
varit möjligt beaktades, när de olika
experterna i fortsättningen utarbetar de
grunder, efter vilka en för alla parter
gynnsam lokalisering av näringslivet
skall byggas upp.

Herr talman! Jag har velat framföra
dessa synpunkter därför att tillämpningen
av de riktlinjer, som skisserats
i propositionen, blir av mycket stor betydelse,
icke minst för de bygder jag
representerar här, nämligen sydöstra
Sverige.

Till sist vill jag understryka, att jag
finner det ur landsbygdssynpunkt ofrånkomligt,
att i enlighet med vad propositionen
och utskottet uttalat, en större
vikt än tidigare bör läggas vid den lokaliseringspolitiska
bedömningen vid
prövningen av byggnadstillståndsärenden.
I enlighet med vad jag förut sagt
vill jag givetvis även förutsätta, att all
försiktighet iakttages och att alltid de
företagsekonomiska förutsättningarna i
de enskilda fallen noga beaktas.

Jag inskränker mig, herr talman, till
dessa synpunkter rörande lokaliseringspolitiken
och avstår från att yttra mig
rörande utskottets förslag i övrigt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr LARSSON, SIGFRID, (bf):

Herr talman! I anslutning till den proposition,
som behandlas under förevarande
punkt, vill jag nämna att jag jämte
ytterligare en av kammarens ledamöter,
såsom redovisats i bankoutskottets
utlåtande nr 25, väckt en motion i lokaliseringsfrågan.

Vi motionärer ställde oss det spörsmålet,
om samhället med armarna i
kors bör åse, hur befolkningen i landet
allt mer koncentreras till de stora
tätorterna. Är det verkligen lyckligt att
så sker? Såsom bl. a. påpekats av den
siste ärade talaren, går ju utvecklingen
numera i fråga om bostäderna i den riktningen,
att människorna vill ha en högre
standard även på bostäderna. Det
betyder ofta att man vill ha ett eget
hem och inte bo i hyreskaserner. Det
är därför angeläget att inte koncentrera
bebyggelsen till alltför stora tätorter. Vi
vågar inte uttala oss om vilken storlek
på tätorterna som är den lämpligaste
för att man skall kunna bereda invånarna
där tillgång till allt vad en modern
människa i dag kräver av olika anordningar.
Den saken anser vi bör närmare
utredas.

En alltför stor koncentration av bebyggelsen
till tätorter är också olämplig
ur en annan synpunkt. Om det, vilket
Gud måtte förbjuda, skulle bli så
olyckligt att Sverige råkade ut för ofred,
skulle det innebära ytterst stora risker
att ha en stor del av befolkningen koncentrerad
till några få tätorter.

Herr Osvald förklarade att när det
gäller lokaliseringen av olika företag
måste man låta människorna ha frihet
att bygga företagen där de vill. Vi måste,
sade herr Osvald, lägga rent företagsekonomiska
synpunkter på den frågan.
Jag håller med honom om att det
är viktigt att så sker. Men detta utesluter
inte att staten förbjuder anläggning
av nya företag inom vissa områden, såsom
man gör i många länder, t. ex. i
England. Även om ett dylikt system skulle
tillämpas hos oss finge givetvis företagarna
alltjämt inom stora sektorer full
rörelsefrihet.

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

123

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

Bankoutskottet har inte ansett sig kunna
tillstyrka den utredning som vi begärt
i vår motion. Utskottet hänvisar
till att det inom arbetsmarknadsstyrelsen
pågår en inventering av dessa problem.
Vi får naturligtvis nu nöja oss
härmed. När denna inventering föreligger,
blir det emellertid troligen nödvändigt
med en utredning av vilka åtgärder
som bör vidtas. Ty om det ur samhällets
synpunkt är olyckligt att samla befolkningen
i mycket stora tätorter, då
bör väl samhället också göra någonting
för att förhindra dessa, t. ex. genom att
söka skapa ett företagsvänligt klimat i
de mindre tätorterna.

Herr Osvald tyckte att det vore mycket
märkvärdigt, om staten skulle lämna
bidrag till anordningar för trivsel
och kultur i de mindre tätorterna. Vi
har i vår motion bara sagt, att eftersom
det blir dyrare att ordna detta i de
mindre tätorterna än i de större, men
samhället önskar att vi har befolkningen
mera spridd, kan det väl vara skäl
att samhället satsar skillnaden mellan
vad det kortar att ha sådana ting i dessa
mindre tätorter och i de större.

Jag får deklarera, att jag är ingen vän
av byggnadsregleringen utan önskar att
den skall försvinna så snart som möjligt,
och alla är väl tämligen överens om
att när situationen är sådan att man
utan risk kan taga bort byggnadsregleringen,
skall den försvinna. Ser vi frågan
ur lokaliseringssynpunkt, talar starka
skäl för att bibehålla densamma, nämligen
om vi är ense om att det är olämpligt
med den pågående koncentrationen
av befolkningen och industrien. Vi riskerar
annars skadeverkningar, som det
kan bli svårt att hota.

Nå, men skall man då aldrig kunna
ta hort byggnadsregleringen? Jo, det bör
bli möjligt så snart den inventering,
som jag nyss talade om, är utförd och
man utformat en metod att på annat
sätt förverkliga önskemålet om en mera
spridd bebyggelse. Till dess så sker, tror
jag, att det ur synpunkten att få en vettig
lokalisering av hl. a. våra industrier
är klokt att bibehålla byggnadsregleringen.

Herr talman, jag ber att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! De fem senaste talarna
synes mig ha givit exempel på en överdriven
tro på värdet av regleringar. När
t. ex. herr Boo har skrivit under ett utlåtande,
där det framhålles att det primära
måste vara de företagsekonomiska
synpunkterna, att en statlig reglering
måste göras med all nödig försiktighet
och att man framför allt måste arbeta
på en ytterligare utveckling av den rådgivande
verksamheten, och då han dessutom
nu säger att lokaliseringen inte
bör drivas längre än företagens effektivitet
tillåter, så tycker jag att den naturliga
slutsatsen av detta måste vara
att man tills vidare avstår från en
tvångsreglering och i stället fortsätter
med den rådgivande verksamhet som
hittills givit så utomordentligt värdefulla
resultat.

Några representanter för landsbygden
bär framhållit, att det inte minst eller
kanske framför allt ur landsbygdens
synpunkt är nödvändigt att ha en reglering
av byggnadstillstånden. Ja men
det beror ju alldeles på vilken reglering
man får. Som jag antydde i mitt
första anförande, har jag träffat på en
person som sade: »Ja, den här regleringen
är nödvändig för att förhindra att
man lägger allt för många industrier
ute på landsbygden, där de bara kommer
att dra med sig massor av kostnader
för bostäder, nöjeslokaler, biografer,
samlingslokaler o. s. v.» Det finns alltså
de som håller på tvångslokaliseringen
för att hindra en sådan utveckling.

Herr Boo sade nyss, att den lokalisering,
som hade åstadkommits genom frivillig
verksamhet från företagarnas sida,
ingalunda alltid var riktig, utan att
det har gjorts åtskilliga felinvesteringar.
Ja, jag tror alldeles säkert, att man kan
finna många exempel på felinvesteringar.
Men om en statlig myndighet skall
ha det utslagsgivande ordet och den tar
fel, då kan felen bli av mycket, mycket
större omfattning och förorsaka mycket

124

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

större skador för vårt näringsliv än när
en enskild företagare gör en felinvestering
t. ex. i fråga om lokaliseringen. Som
exempel nämnde herr Boo bland annat,
att det finns väldigt många orter, där
man har t. ex. övervägande kvinnlig
arbetskraft och där det skulle vara till
fördel, om det funnes en möjlighet att
med byggnadsregleringens hjälp få en
ändring till stånd, så att man finge bättre
balans mellan industrier med kvinnlig
och sådana med manlig arbetskraft.
Ja, det är väl inte så alldeles säkert.
Frågan om arbetskraften är visserligen
en mycket viktig företagsekonomisk faktor,
men den är inte den enda. Det kan
tänkas att ett företag har att väga fördelen
av att en viss ort har den och den
arbetskraftstillgången mot vissa andra
omständigheter som företaget också måste
beakta, och det är inte säkert att just
frågan om arbetskraften blir den avgörande.
Det framhölls bl. a. av herr Näsström,
att om man endast anlägger företagsekonomiska
synpunkter på näringslivets
lokalisering, begår man ett
fel; man måste också ta hänsyn till människorna,
sade han. Men det gör man i
själva verket, då man anlägger företagsekonomiska
synpunkter, ty därvid spelar
ju hänsynen till arbetskraften en
den allra största roll.

Herr Boo sade, att om byggnadsverksamheten
nu släpptes fri, skulle detta
resultera i kaos. Ja, är det så alldeles
säkert? I reservationen har framhållits
att någon orimlig ökning av byggnadsverksamheten
inte skulle uppstå, om regleringen
upphörde. Att de anmälda investeringsönskemålen
är så omfattande
för närvarande, sammanhänger med den
rent psykologiska effekten av ransoneringen.
Talet om att kaos skulle uppstå,
om en ransonering upphävs, är en
olycksprofetia soin vi haft många exempel
på under de gångna åren. Nästan i
fråga om varje område, som har släppts
fritt, har det, innan ransoneringen äntligen
upphörde, talats så många ord om
vilka olyckor detta skulle föra med sig
för svenska folket. Jag behöver bara hänvisa
till de många debatter som tidigare
har ägt rum i denna kammare i sådana

frågor. I själva verket har det i samtliga
fall visat sig att det inträtt en lättnad,
sedan ransoneringarna slopats. För min
del tror jag att detta skulle bli fallet
också om byggnadsregleringen upphävdes.

Jag skulle vidare vilja säga ett par ord
med anledning av vad herr Georg Carlsson
yttrade på tal om det resonemang,
som jag nyss har fört. Han sade att det
ingalunda alltid blivit gynnsamma följder
av att en ransonering släppts, och
så hänvisade han till spritransoneringen.
Jag måste säga att det väl ändå får
anses vara ett mycket olyckligt valt exempel,
ty spriten har ju varit ransonerad,
inte därför att det rått någon brist
på sprit, utan av helt andra skäl. Därför
kan man inte jämföra spritransoneringen
med andra ransoneringar.

Jag skulle slutligen ännu en gång vilja
framhålla att de vägar, som reservanterna
anvisat för att få till stånd en smidig
övergång från den nuvarande regleringen
till ett fritt tillstånd, alldeles
säkert inom kort skulle få gynnsamma
verkningar. Vi skulle kunna nå resultat
som återspeglade sig inte bara i fråga om
investeringarna för industriella ändamål,
utan säkerligen också på bostadsområdet.

I anslutning till mitt tidigare anförande
ber jag till sist, herr talman, att få
yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
bifogade reservationen beträffande
punkten A och till utskottets utlåtande i
punkterna B, C och D.

Herr BOO (s):

Herr talman! Herr Osvald förklarade,
då han kom in på frågan, huruvida det
skulle uppstå kaos eller ej, om byggnadsregleringen
upphävdes, att eftersom det
inte hade skett några olyckor, när vi
släppte andra ransoneringar under efterkrigstiden,
skulle det gå bra även i
detta fall. Och så hänvisade herr Osvalö
till alla de tidigare debatter vi fört under
dessa år om huruvida ransoneringarna
skulle vara kvar eller inte. Herr Osvald
drar emellertid en felaktig slutsats
av sitt resonemang. De kristidsransone -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

125

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. in.

ringar han här talat om släpptes ju inte
vid den tidpunkt, då oppositionen först
krävde det, utan vid en senare tidpunkt,
då det uppstått balans mellan tillgång
och efterfrågan. Då inträffade inga olyckor.
Men hade ransoneringarna släppts
så fort herr Osvalds parti krävde att de
skulle försvinna, kanske situationen
hade blivit en helt annan.

Herr Osvald tror väl förmodligen på
vad han säger, nämligen att det skulle gå
bra att upphäva byggnadsregleringen nu.
Jag ber då att få hänvisa till den investeringsplan
som är intagen i propositionen.
Därav framgår att tillståndsbudgeten
för år 1956 när det gäller industrien
omfattar investeringar på 200 miljoner
kronor; men de anmälda investeringsönskemålen
uppgår på detta område till
570 miljoner kronor. För handeln är
tillståndsbudgeten 81 miljoner kronor,
medan anmälda önskemål uppgår till 446
miljoner kronor. Detta är en realitet,
herr Osvald. Om man släppte löst allt
detta på en gång, skulle dessa investeringar,
där det finns kapital bakom —
och det finns det i åtskilliga fall —
tränga ut exempelvis bostadsbyggandet.
Men vi är ju överens om att detta inte får
trängas tillbaka i nuvarande situation.
Det är detta läge vi inte vill komma i,
förrän samhällsekonomien nått sådan balans
att vi utan vidare kan släppa byggnadsregleringen.

När det gäller den kvinnliga och manliga
arbetskraftens sysselsättning i olika
industrier ville herr Osvald göra gällande,
att lokaliseringen nog ändå blir riktigast
under det nu rådande friare systemet.
Men det liar faktiskt under så gott
som hela efterkrigstiden varit så, att när
exempelvis den svenska textilindustrien
flyttat ut nya företag till platser, där det
ur samhällets synpunkter ansetts önskvärt
att få en sådan industri — låt mig
säga, till orter med järnbruk och tillgång
på kvinnlig arbetskraft —■ så har motiveringen
uteslutande varit att man inte
kunnat få erforderlig arbetskraft på den
ort, där industrien tidigare verkat; därför
har man tvingats söka sig till ett
nytt område. I en konjunktur med andra
ekonomiska betingelser än nu kommer

det därför att visa sig, att denna lokalisering
av exempelvis textilindustrien
inte är någon långsiktig företeelse. Vi
kommer snart tillbaka till den gamla
ordningen, och då har vi ingenting vunnit.

Herr Osvald ville också göra gällande,
att det visserligen kan inträffa en felbedömning
även inom det enskilda näringslivet,
men att skadeverkningarna
skulle bli av helt annan storleksordning
om samhället på något sätt vore med om
att styra lokaliseringen. Det resonemanget
borde nog förklaras litet närmare, innan
man kan acceptera det.

Herr Osvald menade att vi skulle hysa
en överdriven tro på regleringar. Han
har väl i så fall för egen del en minst lika
stark tro på det fria näringslivets möjligheter
att klara upp dessa problem.
Men om vi nu har helt olika tro i detta
avseende, så skulle jag vilja fråga: Varför
diskuterar man över huvud taget
dessa problem i dag? Varför är de aktuella?
Vad är anledningen till alla dessa
motioner i frågan år efter år här i riksdagen?
Jo, anledningen är att det nuvarande
fria systemet inte kunnat skapa
tillfredsställande förhållanden. Detta är
orsaken till kraven på samhällets ingripande.
Och då har väl vi, herr Osvald,
ett betydligt starkare underlag för vårt
ställningstagande än det Ni reservanter
har?

Herr OSVALD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber endast att på ett
par punkter få säga några ord i anslutning
till vad herr Boo nyss yttrat.

De tidigare ransoneringarna släpptes,
först sedan jämvikt hade nåtts, sade han.
Ja, därom kan meningarna vara delade.
För min del är jag övertygad om att
näringslivet mycket tidigare skulle ha
utvecklat sig i gynnsam riktning, om
ransoneringarna hade släppts vid den
tidpunkt, då vi i folkpartiet begärde att
de skulle slopas. Nu bibehölls de, till
skada för näringslivet, flera år längre än
som var nödvändigt.

Herr Boo bad också om en förklaring
till mitt påstående, att skadeverkningar -

126

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

na skulle bli större, om lokaliseringsproblemen
regleras statligt. Ja, förklaringen
är helt enkelt den, att en central statlig
myndighet påverkar lokaliseringen av
ett stort antal företag; då kan skadorna
naturligtvis få mycket större omfattning
än om ett enstaka företag blir felaktigt
lokaliserat. Bvggnadsregleringen kan då
komma att drabba flera företag och vålla
mycket större skador än om näringslivet
får arbeta fritt.

Herr EWERLÖF (h):

Herr talman! Den rådande meningsskiljaktigheten
hänför sig, liksom i så
många andra fall, till skillnaden i samhällssyn.
Vi på vår sida håller på friheten
såsom en bättre hävstång än tvånget.
Vi föredrar moroten framför käppen. Inte
minst kommer denna skillnad till synes
på det område vi nu diskuterar. Jag
kände mig särskilt uppkallad av herr
Näsströms anförande och skall inte nu
tala om byggnadsregleringen i stort sett,
utan uppehålla mig vid den utvidgning
av regleringen som begäres för att få till
stånd en samhällets kontroll över företagslokaliseringen.

Herr Näsström gjorde gällande en bestämd
motsättning mellan å ena sidan
företagsekonomiska och å andra sidan
samhällsekonomiska synpunkter. Jag har
ytterst svårt att få fram någon verklig sådan
motsättning i detta sammanhang. Ty
vad kan till sist vara samhällets intresse,
om inte detta, att företagsamheten lokaliseras
på det sätt som är gynnsammast
med hänsyn till dess räntabilitet och
möjligheter att hävda sig? Hur skulle det
se ut här i landet, med alla de käppar i
hjulet, som näringslivet i olika avseenden
måste räkna med, om man dessutom
för framtiden skulle tänka sig att lokaliseringen
av ny företagsamhet kunde ske
endast efter ett byråkratiskt avgörande
av något organ, som herr Näsström efterlyste
såsom nödvändigt, för den händelse
byggnadsregleringen skulle upphöra,
och man inte på den vägen kunde ingripa
i frågor om företagsamhetens lokalisering?
Är det någon som föreställer sig att
den vägen, med den skarpa konkurrens

som råder och som man på allt sätt och
med all rätt önskar befordra, skulle kunna
ge det bästa resultatet? Ligger det inte
rent psykologiskt närmast till hands
att anse, att en enskild företagare eller
en juridisk person, som vill börja en ny
företagsamhet någonstans i landet, har
möjligheter att bättre sätta sig in i vad
som företagsekonomiskt är bäst och riktigast?
Så kan då samhällsintresset komma
in och tala om att här är det lättare
att få arbetskraft och här finns det goda
förutsättningar för att bygga för arbetarnas
räkning o. s. v. Ja, är det någon som
föreställer sig annat än att en företagare
tar de allra största hänsyn just till sådana
faktorer?

Det har sagts här förut och behöver
inte vittnas om igen, att sådana saker
som att anskaffa arbetskraft och att erbjuda
denna arbetskraft så gynnsamma
och trivsamma arbetsförhållanden som
möjligt, så att företagaren kan räkna med
att få behålla den, väl alldeles särskilt
ingår i den enskilde företagarens överväganden,
när han bedömer var han vill
placera sig. Han har väl från sina utgångspunkter
lättare att tillgodogöra sig
dessa tämligen enkla och klara samhällsekonomiska
synpunkter än ett av staten
tillsatt organ kan ha, när det gäller att
bedöma, huruvida det just för denna företagsamhet
skulle vara lämpligare att
förlägga den någon annanstans än där
företagaren själv önskar. Det är dock
han som skall ta risken på sig för hur
företaget skall komma att slå ut. Jag kan
inte tänka mig annat än att frivilligheten
i detta hänseende är det enda, som
vi har att lita till.

Men detta hindrar ju inte att man, på
sätt som här har sagts, ser till att ett samarbete
mellan statliga myndigheter och
företagsamhetens organisationer äger
rum på detta område. Ett sådant samarbete
har ju skett, och det vitsordas att
det har varit utomordentligt fördelaktigt.
Man är, såvitt jag vet, nöjd och belåten
på bägge hållen. Både arbetsmarknadsstyrelsen
och industrien värderar detta
samarbete, men om. det blir fråga om att
ersätta det med tvångsåtgärder av ena
eller andra slaget, är hela värdet borta i

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

127

Ang. fortsatt

den frivilliga ordning, i vilken dessa frågor
nu handlägges. Det är tråkigt att man
föreställer sig — såsom herr Näsström
gör — att det måste finnas ett statligt organ,
som skall ha möjligheter att säga
nej, om ett företag vill placera sig på en
viss ort.

Till sist kan det ju aldrig bli tal om
tvång i den meningen — det tar jag för
givet att inte ens herr Näsström tänkt sig
—■ att det blivande organet skulle kunna
ålägga den enskilde att placera ett företag
på en viss plats. Så långt skall vi väl
ändå inte tro, att vi kommer, men man
kan ju indirekt komma ganska långt genom
att säga nej till det ena alternativet
efter det andra för att på det sättet inringa
en plats, som man av s. k. samhällsekonomiska
skäl anser skulle vara
att föredraga.

Jag har, herr talman, således utomordentligt
svårt att dra denna skarpa skiljelinje
mellan de företagsekonomiska
skälen och de samhällsekonomiska skälen,
ty de borde enligt min mening sammanfalla
och sammanfalla på det sättet,
att man i sista hand ger den vitsord, som
har att ta risken för ny företagsamhet
här i landet. Företagsamheten är ändå
det vi alla skall leva på.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag förstår mycket väl
att herr Ewerlöf från sina, vågar jag säga,
konservativa synpunkter för det
språk, som han för, men verkligheten
talar ju om för oss hur det här ligger
till.

Vad är det viktigaste man måste räkna
med vid bedömandet av denna fråga?
Jo, det är väl kapital och arbetskraft och
en hel del andra ting, som behövs för att
starta en stor industri. Här är det dock
en sak, som icke berörts, nämligen det
förhållandet, att väl omkring 90 procent
av våra företag inte har skapats på det
sättet, utan har vuxit från mycket små
enheter till större företag.

Vad vi nu resonerar om iir emellertid
placeringen av eu större anläggning av
något slag. Om vi först håller oss till
arbetskraften, så finns den ju — jag tiin -

tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.
ker nu närmast på den unga arbetskraften
— i mycket hög grad på orter här i
landet, herr Ewerlöf, där herrar företrädare
för företagsamheten inte vill lägga
några fabriker, exempelvis Norrbotten.
Var kapitalet finns, är kanske vanskligt
att säga. Det är svårt att geografiskt
lokalisera det till någon viss plats. Vi
har ju sparkassor, försäkringsbolag m. m.
här i huvudstaden, och pengarna strömmar
in till Stockholm från alla delar
av landet.

Vi är väl tämligen överens om att det
är en samhällsangelägenhet av första
ordningen att vi, i den mån det är möjligt,
kan sprida företagen. Så långt tror
jag att herr Ewerlöf och jag är överens.
Vid den utredning, som har gjorts, var
vi emellertid på det klara med att det
är mycket svårt att göra det, om man
inte har några som helst maktmedel
bakom, och det skall nog alla få erfara.
Skulle vi fatta ett beslut här i dag, som
innebär att byggnadsregleringen slopas,
misstänker jag att det inte är lätt att
ordna saken sedermera. Vi har nu haft
den möjligheten —- vi kan kalla den för
milt tvång eller vad som helst — att
när vederbörande resonerar med arbetsmarknadsstyrelsen,
har styrelsen öppenhjärtigt
påvisat fördelar och nackdelar.
Styrelsen har vidare framhållit, att ur
arbetssynpunkt och ur landets synpunkt
skulle vi gärna se, att man ville lägga
en fabrik där eller där. I många fall
har det lyckats — det vill jag hålla med
herr Ewerlöf om. Men mister man det,
som man hittills haft i bakfickan, fruktar
jag, att ingen hänsyn tages till arbetsmarknadsstyrelsens
råd, utan man
gör då precis som man vill. Det är ett
sådant tillstånd, som jag inte skulle vilja
vara med om, ty det skulle vålla skada
i mycket hög grad.

Jag förstår mycket vid herr Ewerlöfs
åsikt att en företagare skall kunna handla
precis som han vill, men jag kan inte
respektera den uppfattningen. Herr
Ewerlöf, vi lever nu i en ny tid, och
t. o. m. högerpartiet får taga någon hänsyn
till detta. Jag kommer inte med
några som helst orimliga krav — det
vill jag inte göra — men jag måste sätta

128

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Ang. fortsatt tillståndstvång för byggnadsarbete m. m.

samhällets intressen före de företagsekonomiska.
Kan dessa intressen sammanfalla,
är det så mycket bättre.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Vi behandlade i fjol frågan
om industriens lokalisering, och nu
är denna fråga åter uppe på dagordningen.
Jag måste säga, att de föreslagna
åtgärderna för åstadkommande av
bättre lokalisering enligt min mening
inte är till fyllest. Men jag vill därmed
inte ha sagt, att jag inte skulle vara anhängare
av att denna lag förlänges samt
att lagen ges ändrad lydelse på föreslaget
sätt i syfte att åstadkomma en förbättring
av industriens lokalisering.
Dock måste jag poängtera, att man gör
sig skyldig till en illusion, om man tror
att man med en ändring av denna lag
kan lösa detta vittgående problem. Jag
tror nog, att man är tvungen att vidga
hela problemställningen till att bl. a.
omfatta en diskussion om hela det svenska
näringslivets struktur och om industriens
uppbyggnad. Man kommer då
helt naturligt till den slutsatsen, att den
svenska industrien är snedvriden, med
alltför stark betoning på exporten o. s. v.
Jag skall inte i sammanhanget gå in på
hela detta problemkomplex, men skall
man lösa det, måste man i blickfånget
ta in frågan om näringslivets struktur
och uppbyggnad.

Man skall aldrig inbilla sig, att man
på något avgörande sätt löser lokaliseringsfrågan
genom lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbeten. Jag tror nog,
att man genom en strikt tillämpning av
lagen kan åstadkomma vissa resultat.

Såväl utskottsmajoriteten som reservanterna
har uttalat, att den rådgivningsbyrå,
som finns inom arbetsmarknadsstyrelsen,
har givit påtagligt goda
resultat i sin verksamhet. Detta stämmer
emellertid inte överens med vad arbetsmarknadsstyrelsen
själv har sagt. Om
jag inte minns fel, framgick av det yttrande,
som styrelsen i fjol avgav över
detta problem, hur hjälplös man egentligen
har stått och att man inte kommit
någon vart. Men här söker man inbilla

sig, att man verkligen har nått några
framsteg på detta område, och jag skulle
vara tacksam att få några konkreta upplysningar
härom. I varje fall har inte vi,
som bor norr om Dalälven, sett något
påtagligt resultat av denna verksamhet.

Vidare måste jag säga att jag håller
med herr Näsström i hans polemik mot
herr Ebbe Ohlsson när det gäller de företagsekonomiska
intressena. Herr Ewerlöf
ville förvandla debatten till en diskussion
av ideologisk art, där två skilda
synpunkter på samhället gör sig gällande.
Det förefaller ju bestickande att säga
att företagsekonomiska intressen sammanfaller
med samhälleliga intressen.
Jag måste säga att det, som är det primära
i vårt samhällssystem när det gäller
företagsekonomiska intressen, är intresset
hos dem, som äger företagen, att
få så stor utdelning som möjligt på det
i företaget nedlagda kapitalet, och denna
grundsanning tror jag att inte ens
herr Ewerlöf kan bestrida. Om detta intresse
händelsevis råkar sammanfalla
med samhälleliga intressen, är man mycket
snabb med att framhålla detta, men
om icke det primära intresset, alltså den
stora profiten, uppfylles, då struntar
man fullständigt i det samhälleliga intresset.
Bevis härför kunde ju plockas
fram i all oändlighet, framför allt från
den landsända jag representerar.

Jag kan såsom exempel ta det faktum,
att staten nu löser ut Grängesbergsbolaget
från LKAB och betalar en miljard
kronor. I femtio år har Grängesbergsbolaget
tagit ut väldiga vinster från dessa
gruvor men har inte utöver vad det
nedlagt i gruvorna investerat någonting
i det norrbottniska näringslivet. I detta
fall har alltså till hundra procent renodlat
och cyniskt hävdats det primära intresset,
nämligen den stora vinsten, och
de samhälleliga intressena har man helt
bortsett ifrån. Nu tas en hel miljard kronor
därifrån, och samtidigt står vi i
Norrbotten inför det faktum, att intill
år 1965 måste 40 000 ungdomar ha arbete
i detta län. Om de inte får arbete,
måste de ge sig därifrån, och utvidgas
inte industrien, får de inte något arbete.
Men mig veterligt har inte Grängesbergs -

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

129

Interpellation om minskad

bolaget gjort den gesten att erbjuda åtminstone
en halv miljard av allt, det tagit
därifrån, för att investera i en vidare
utbyggnad av Norrbottens näringsliv, så
att några tiotusentals ungdomar kan få
möjlighet till arbete och utkomst.

Jag ville dra fram detta med anledning
av den skarpa reaktion, som herr
Ewerlöf visade i denna fråga, och påpeka
vad som är det primära intresset
när det gäller företagsintressena i vårt
nuvarande samhällssystem.

.lag ansluter mig till yrkandet om bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt angående punkten A av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda
hemställan och särskilt rörande punkterna
B—D.

Sedermera gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om punkten A förekomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till vad utskottet i nämnda punkt
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Osvald begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad tredje lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 15 punkten
A, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositio 9

Första kammarens protokoll 1956. Nr 16

annonsering i rikstelefonkatalogen m. m.

nen ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Osvald begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 92;

Nej — 37.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna B—D hemställt.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog
vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion);
samt

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 10 § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

175, angående komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1956/
57, m. m.; och

nr 176, angående riktlinjer för utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet.

Interpellation om minskad annonsering i
rikstelefonkatalogen m. m.

Herr WEILAND (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! På en av de första sidorna
i de av televerket utgivna telefonkatalogerna
finns följande uppma -

130

Nr 16

Onsdagen den 2 maj 1956

Interpellation om minskad annonsering
ning till telefonabonnenterna: »Korta
koncisa kataloguppgifter. Uppräkning
av olika avdelningar utan eget direkt
nummer bidraga till att göra katalogen
onödigt omfångsrik. Det räcker med att
i kort, koncis form angiva den titel eller
yrkesbeteckning, som bäst tjänar identifieringen.
»

I en cirkulärskrivelse till pressen togs
på sin tid samma sak upp och det meddelades
där, att telefonkatalogerna skulle
bantas ner. Detta skulle ske genom användandet
av mindre stil. Det omtalades
vidare att den erforderliga omsättningen
med mindre stil av de 24 katalogdelarna
därav en del, Stockholm, i tre
separata delar, alltså strängt taget 26
delar, måste ske i etapper och att början
skulle göras med en medelstor
landsortsdel, vilket skulle innebära att
denna katalogdel skulle bli 128 sidor
mindre, motsvarande 23 % minskning
av själva textinnehållet.

Förmodligen uppskattades denna åtgärd
av allmänheten, som nog börjat
tycka att de olika katalogdelarna börjat
bli en aning otympliga. Man frågar sig
dock bland denna allmänhet, om man
från televerkets sida icke kunnat taga
ett steg till på den inslagna vägen och
även taga bort en stor del av annonserna
ur katalogerna, allra helst som det
ju ganska allmänt anses att annonser i
rikstelefonkatalogen har ett förhållandevis
litet reklamvärde. Därtill kommer
att den verkliga nettoinkomsten, som
tillföres televerket genom dessa annonser,
sedan man fråndragit alla direkta
och indirekta utgifter de för med
sig, torde vara förhållandevis blygsam.
Bland utgifterna måste man ju i första
hand räkna med ackvisitionskostnaderna,
som lär i vissa fall utgå med ända
upp till 35 % av bruttoinkomsten. Härtill
kommer kostnaden för papper, sättning,
inbrytning, tryckning, administration,
distribution m. m. I varje fall kunde
man ju till att börja med gå in för att
slopa all ackvisition, vilket förmodligen
skulle innebära att annonserna utan vidare
åtgärder skulle betydligt minska i
katalogen och de annonser, man ändå

rikstelefonkatalogen m. m.

finge, ge ett betydligt större netto för det

utrymme de tar i anspråk.

Pappersåtgången till rikstelefonkatalogen
är nu så enorm och priset på papperet
har under de senaste åren stigit,
varför det enbart ur denna synpunkt
borde undersökas, om det inte i stället
för att årligen, som nu sker, genom en
allt hårdare driven ackvisition öka utrymmet
för annonserna vore lämpligt
med en minskning av detta utrymme. I
detta sammanhang kanske det även vore
befogat att undersöka, om man icke till
exempel vart annat år kunde nöja sig
med att trycka endast supplement till
katalogen upptagande de förändringar
som förekommer under året. Detta skulle
måhända icke åstadkomma någon
större minskning av tryckningskostnaden,
men däremot skulle den stora pappersåtgången
minska kanske till hälftlen
eller mera. Kostnaden för utgivningen
av rikstelefonkatalogen torde nu röra
sig om minst 10 miljoner kronor årligen.

Med anledning av vad som här förut
anförts hemställer jag om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande frågor:

Är statsrådet villig att låta undersöka
möjligheten att minska rikstelefonkatalogen
genom minskning av annonsutrymmet?
Och vidare: Är det möjligt
att vartannat år trycka endast ett supplement
till katalogen?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 94, i anledning av riksdagens år
1955 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket
in. in.;

nr 95, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående försäljning av viss
televerket tillhörig fastighet;

Onsdagen den 2 maj 1956

Nr 16

131

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till stat för riksgäldsfonden för
budgetåret 1956/57;

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
staten för statens allmänna fastighetsfond; nr

98, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa tjänster vid
kommunikationsverken;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag för budgetåret 1956/
57 till avlöningar till personal vid 1956
års jordbruksräkning m. m.;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående höjning av vissa
enligt allmänna resereglementet den 21
november 1952 (nr 735) utgående traktamenten
m. m. jämte i ämnet väckt motion;
och

nr 101, i anledning av väckt motion
om livränta eller pension åt G. S. Holmberg; -

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 34, i anledning av väckta motioner
om rätt till skatteavdrag för belopp, som
skänkts till humanitära, litterära, religiösa
eller vetenskapliga ändamål eller
till undervisningsändamål; och

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående provisorisk ändring
i grunderna för reglering av restauratörernas
utskänkningsvinst; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 25, i
anledning av väckta motioner om viss
ändring av bestämmelserna för lån ur
kraftledningslånefonden, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.22.

In fidem
G. H. Berggren

132

Nr 16

Torsdagen den 3 maj 1956

Torsdagen den 3 maj

Kammaren sammanträdde kl. 9.30.

Vid föredragning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 175, angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret
1956/57, m. m., hänvisades propositionen,
såvitt angick dels förordningsförslaget,
dels ock det procenttal av
grundbeloppet, varmed statlig inkomstskatt
för vissa skattskyldiga föreslagits
skola ingå i preliminär skatt, till bevillningsutskottet
samt i övrigt till statsutskottet.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 176, angående riktlinjer för utvecklingsarbetet
på atomenergiområdet.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 94—101, bevillningsutskottets
betänkanden nr 34 och
41 samt jordbruksutskottets ulåtande nr
25.

På framställning av herr talmannen
beslöts att statsutskottets utlåtande nr 94
skulle sättas sist på föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 9.32.

In fidem
G. H. Berggren

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560810