I . ' i. • -i <. trii vbunnmi { ■» (Riksdagens protokoll 1965:5)

RIKSDAGENS

''7.\ sy

PROTOKOLL

I . '' i. • -i <. trii vbunnmi { ■»

Nr 5 ANDRA KAMMAREN 1965

21—27 januari

Debatter m. m.

Torsdagen den 21 januari sid>

Vid remiss av statsverkspropositionen (forts.)................... 3

Interpellationer av:

herr Hamrin i Kalmar ang. ändring av gällande ordning vid försäljning
av kronans mark till kommun....................... 46

fru Johansson ang. höjning av undersökningskapaciteten vid blodgruppsserologiska
avdelningen hos statens rättskemiska laboratorium
.................................................. 47

Fredagen den 22 januari

Interpellation av herr Grebäck ang. inrättande av skärgårdspolis inom
Stockholms län............................................. 50

Tisdagen den 26 januari

Svar på frågor av:

fru Ekroth ang. nya skyddsföreskrifter beträffande förvaring av

petroleumprodukter m. ................................... 56

herr Holmberg ang. förhandlingarna om Graddisvägen........... 57

herr Källstad ang. fria läroböcker och fri undervisningsmateriel

för elever i de gymnasiala skolstadierna..................... 58

herr Andersson i Storfors ang. arrendelagskommitténs arbete..... 59

herr Wennerfors ang. representationen i överläggningarna om ett

provisoriskt jordbruksavtal................................. 59

herr Nihlfors ang. tillhandahållande på postkontoren av blanketter
för arbetsgivaruppgifter och för självdeklaration........ 61

interpellation av herr Boo ang. vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga
........................................................

- Andra kammarens protokoll 1965. Nr 5

Nr 5

Innehåll

Onsdagen den 27 januari

Sid.

Interpellation av herr Lorentzon ang. överlämnande till republiken

Island av i Sverige förvarade isländska sagohandskrifter......... 71

Meddelande om enkel fråga av herr Hermansson ang. tidpunkten för
avlämnande av aktievinstutredningens betänkande, m. m........ 82

it fr

in i

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

Torsdagen den 21 januari

Kl. 10.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 15 innevarande
januari.

§ 2

Vid remiss av statsverkspropositionen
(forts.)

Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att den från gårdagens sammanträde
uppskjutna överläggningen rörande
Kungl. Maj:ts proposition nr 1, angående
statsverkets tillstånd och behov
under budgetåret 1965/66, nu komme att
fortsättas; och lämnades därvid i enlighet
med förut gjord anteckning ordet
till

Herr MATTSSON (ep), som yttrade:

Herr talman! I årets finansplan heter
det: utbildnings-, forsknings- och
kulturfrågorna intar en alltmer central
plats i samhällsutvecklingen. Jag tror
att vi alla gläds åt att samtidigt som den
ekonomiska standarden stiger, ökas också
intresset för såväl utbildning som
forskning och övriga kulturfrågor. Denna
utveckling är måhända överraskande
för många och i varje fall för dem
som tror att folkets kulturella intressen
minskar när deras materiella behov
fyllts. Så är ingalunda fallet. Olika faktorer
har medverkat till denna utveckling
av vårt folks kulturella intressen.
I icke obetydlig utsträckning har säkerligen
det fria och frivilliga utbildningsarbetet
bidragit. Det innebär för
mig en stor glädje att kunna konstatera
att detta arbete, bedrivet i studiecirkel -

form, nu skall få 75 procent av kostnaderna
täckta av statsmedel enligt statsverkspropositionen.
Visserligen är det
begränsat till vissa bidrag per timme
men förbättringen är påtaglig och glädjande.
För de studieorganisationer som
står bakom folkbildningsarbetet är detta
av stort värde eftersom vi därigenom
får ökade möjligheter att väcka allt fler
medborgares intresse för denna verksamhet.

Jag är övertygad om att det är väl
använda pengar. För våra studie- och
bildningsorganisationer väntar mycket
betydelsefulla uppgifter. Inte minst
kommer det att bli en stor uppgift att
även framdeles väcka medborgarnas intresse
och känsla för det samhälle vi
lever i och att förmedla kunskaper som
är nödvändiga för att vårt demokratiska
system skall kunna fungera och förnyas.

Genom att den unga generationen får
längre utbildning än föräldrarna kommer
skillnaden mellan föräldrarnas och
barnens utbildningsnivå att bli alltmer
markerad. Här kan studieorganisationerna
i icke obetydlig utsträckning utjämna
skillnaderna. Jag vill för övrigt
påstå att det finns stora arbetsuppgifter
för studieorganisationerna med tanke
på de snabba och genomgripande
förändringarna inom arbetslivet, den
ökade fritiden, de förändrade betingelserna
för familjelivet, massmedias växande
inflytande och vårt allt större beroende
av världen i övrigt.

Utvecklingen går mot ett ökat samarbete
inom skilda områden. Vi måste
samarbeta med människor som har en
helt annan både utbildningsgrund och
erfarenhetsgrund än vi själva har, och
det ställer stora krav på vår samarbets -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

förmåga. Att kunna anpassa sig i arbetet
och att där känna trivsel och arbetsglädje
är givetvis oerhört viktigt
inte minst i ett samhälle som vårt, där
arbetstempo och arbetskrav är höga.
Jag menar att våra studiegrupper genom
sitt grupparbete och genom att de
kommer sanunan för att ge och ta med
samma varma hand, när de diskuterar
olika frågor, också kan bidra till att
minska spänningen ute på arbetsplatserna,
där det kan vara olika uppfattningar
om hur arbetet skall utföras, hur
man skall uppträda som arbetskamrat
o. s. v.

Den ökade livslängden har också medverkat
till att allt fler människor fått
möjlighet att under relativt lång tid
ägna sig åt stimulerande intressen. Det
blir en uppgift för oss inom studieorganisationerna
att hjälpa människor
som uppnått pensionsåldern till en aktivitet,
om de inte tidigare skaffat sig
intressen, som de efter uppnådd pensionsålder
vill fortsätta att ägna sig åt.

Ungdomens utbildningsfrågor tillmäts
stor betydelse inte bara av ungdomarna
utan också av deras föräldrar.
Föräldrarna söker arbete och bostad på
sådana platser där det finns tillgång till
god utbildning åt barnen. Vi måste sträva
efter att få till stånd gymnasial utbildning
på alla de orter som kan anses
ha förutsättningar härför. Vill man
se en ort utvecklas spelar utbildningsfrågorna
för ungdomen mycket stor roll.
Jag behöver bara tänka på mitt eget
hemläns norra del som saknar gymnasium.
Därigenom försvåras utvecklingen
av näringslivet i den landsändan, där
det som i så många andra delar av landet
inträffat att antalet lantbrukare
minskat och att man i kommunerna och
den nordligaste staden fått kämpa med
besvärande arbetslöshet. Kommunalmännen
bär inte önskat att området
helt skulle förlora sin bofasta befolkning
och övergå till att bli fritidsområde
för landet i övrigt. Stora ansträngningar
har gjorts för att få industrier

till orten, och de har inte varit helt resultatlösa,
men avsaknaden av gymnasium
är ett handikapp i lokaliseringssträvandena.
Företagarna vet att de anställda
kräver samhällelig service och
också utbildningsmöjligheter för ungdomen.
Brist på gymnasium medför rekryteringssvårigheter
för personal till
företagen.

Om det saknas gymnasium försvåras
också rekryteringen av personal till lasarett,
befintliga skolor o. s. v., och det
blir även i övrigt svårare att erhålla
läkare, tandläkare och andra befattningshavare.
Jag vill givetvis inte påstå
att ett gymnasium ensamt kan skaffa
industri till en ort, men det är ett
viktigt faktum att beakta i samhällsplaneringen.
Vi strävar efter att ungdomarna
så långt möjligt skall kunna
få sin utbildning utan att bli inackorderade
i inackorderingshem. Är avståndet
för stort mellan hemmet och utbildningsorten
ligger det mycket nära till
hands att hela familjen flyttar till den
plats där det går att ordna utbildning
så att ungdomarna kan bo hemma. I
många fall innebär sådana flyttningar
en stor förlust för den stad eller den
bygd från vilken flyttningen sker.

I förra årets riksdag beslutades om
konstnärsbelöningar. I år återkommer
statsrådet med förslag om höjning av
anslaget. Det skall bli möjligt att utbetala
konstnärsbelöningar till flera konstnärer.
Visst kan man vara glad över
att det kan delas ut belöningar till duktiga
konstnärer. Jag yrkar för all del
inte att man skall ta bort dessa belöningar.
Men uppmuntran och ekonomisk
hjälp till utövande konstnärer anser
jag ännu betydelsefullare. Jag skulle
därför gärna ha sett att vi hade kunnat
ytterligare utöka antalet såväl större
som mindre arbetsstipendier till
konstnärer. Därmed skulle ännu flera
förmågor kunna ge något av bestående
värde. Det är ju många, många flera
som sökt stipendier än de som kunnat
få. Enligt uppgift från Konstnärliga och

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
var det 582 som sökte och 92 som fick
stipendium. Nu kan jag inte uttala mig
om huruvida alla sökande var kvalificerade,
men det var i alla fall många
som kände sig kallade.

Personligen skulle jag också gärna
ha sett att vi kunnat ta bort omsättningsskatten
på de alster som säljs på
konstutställningar liksom det nu inte
tas ut omsättningsskatt vid försäljning
från ateljé. Det skulle vara en kulturvänlig
gärning att befria konstnärerna
från den skatten. Tidigare framställningar
i riksdagen härom har inte vunnit
bifall, men vi har givetvis möjlighet
att göra nya försök.

Herr talman! Jag skulle också vilja
beröra ett par andra frågor.

Flera talare har talat om bostäderna,
och jag skulle vilja säga några ord om
åldringsbostäderna.

Jag har gjorts uppmärksam på några
frågor som rör räntefria lån för upprustning
av åldringsbostäder och som
länsbostadsnämnderna får ta ställning
till och som kan betyda mycket, även
om de i det stora hela betraktas som
en liten detalj. Det betyder mycket för
många äldre människor att de kan få
hjälp att upprusta sina bostäder, skaffa
sig värmeledning, vattenledning, bättre
kök, dragfria golv och fönster o. s. v.
Dessa lån kommer att möjliggöra avsevärt
förbättrade åldringsbostäder och
göra det möjligt för många pensionärer
att uppskjuta uppbrottet från invanda
miljöer med många trivselvärden. Nu
finns det emellertid människor som nyligen
upprustat sina bostäder och som
är pensionärer. De har gjort det med
lånade medel och skall sedan med sina
små inkomster klara räntor och amorteringar.
När dessa åldringar gör sig
påminda och söker räntefria lån, hoppas
jag att man inte håller så hårt på
bestämmelserna om att man först skall
söka bidrag och få förslaget till upprustning
godkänt innan man rustar upp
bostaden. Denna sak kanske inte rör så

Vid remiss av statsverkspropositionen

förfärligt många, men i de enskilda fallen
kan den betyda mycket.

Också i ett annat sammanhang kan
det bli fråga om avvägningar vid beslut
om dessa lån. I princip skall de avse
förbättring av bostaden. Det räcker således
inte med att det görs underhållsarbeten.
Men när en pensionär gjorde
en framställning om att få räntefritt,
stående lån för att få ett tätt tak till sin
bostad, som för övrigt är bra, blev han
inte glad när framställningen avslogs
därför att det var underhållsarbete.
Visst var det det. Det var inte fråga om
att ersätta ett torvtak med ett tegeltak
utan att täta ett tak med ideligen förekommande
takdropp. Det är sådant som
gör att man hoppas att bestämmelserna
inte så strikt skall iakttagas, att man
vägrar lån i sådana fall som jag nu
nämnt.

Jag vill även beröra ett annat område,
nämligen de utvecklingsstördas situation.
Jag tänker på såväl den slutna
som den halvöppna och öppna vården.
Vi behöver flera vårdplatser, men det
är givetvis både kostnads- och personalkrävande
att skaffa slutna vårdplatser,
och våra resurser är begränsade.
Jag tror dock att många familjer skulle
kunna få en betydande hjälp till sina
utvecklingsstörda medlemmar om vi
kunde få fram fler halvöppna vårdplatser.
Man kan ha sysselsättningshem och
daghem och därtill stöd från den offentliga
vården med hjälp i fråga om
undervisning, möjligheter till besök av
kvalificerade vårdare o. s. v. På detta
sätt kunde man liittare omhänderta de
svårare och komplicerade fallen, och de
utvecklingsstördas anhöriga finge härigenom
hjälp.

De svåraste och mest komplicerade
fallen måste givetvis ha företräde, då
det gäller vård, men placeringen måste
ofta ske långt bort på någon institution.
Föräldrar och syskon vill gärna
besöka sina anhöriga. Fn placering
långt bort från hemmet innebär dryga
resekostnader, men någon hjälp till så -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

dana kostnader utgår inte, även om fallen
skulle vara aldrig så behjärtansvärda.
Fortfarande ställs en del föräldrar
inför valet att antingen lämna bort sina
barn till någon avlägsen institution, i
vissa fall mentalsjukhus, där det kan
vara svårt att ge de utvecklingsstörda
lämplig vård, eller också att under stora
uppoffringar behålla dem i hemmet.

På Folksamhemmet Solstrimman i
Östa, som drivs med stöd från det allmänna,
har under två somrar anordnats
korttidsvård för ett litet urval
komplicerade och svåra fall. Där har
praktisk erfarenhet vunnits av att föräldrar
under mer än ett årtionde utan
semester skött sina barn. När andra
skall ta hand om dem har det visat sig
att det krävts avsevärt mera arbetskraft
än den som t. ex. barnets moder
givit. Om de människor, som utför denna
vårdande uppgift, kunde få någon
avlösning i arbetet, exempelvis en månad
per år, skulle det betyda mycket
för dem. Det skulle också vara värdefullt
om det ordnades så, att mera hjälp
lämnades de anhöriga, genom att de
under några timmar dagligen kunde
lämna barnen på daghem eller sysselsättningshem.
De orkar inte att dag efter
dag, timme efter timme ha uppsikt
över barnen. Fn lättnad i deras arbete
skulle vara av stort värde.

Jag har nämnt även denna fråga,
herr talman, eftersom jag anser den
vara en angelägen samhällsfråga.

Härefter anförde:

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Ärets statsverksproposition
präglas av den kompakta optimism
beträffande konjunkturutvecklingen som
kommit till uttryck i alla bedömares uttalanden.
I och för sig är naturligtvis
de-gynnsamma förutsättningarna utomordentligt
glädjande: Men den kompakta
optimismen ökar också ambitionerna
p$.©Mka områden och1 skapar förvänt(ängar
''ställplr; oss; sinför besvärliga

prioritetsfrågor, där politikernas förmåga
att vara framsynta och att övertyga
medborgarna om rimligheten i de
avvägningar man slutgiltigt stannar inför
kan komma att sättas på hårda prov.

Utbildningen tillhör de områden jag
för min del vill ge stark prioritet och
detta av två skäl. Ett fullföljande av reformerna
på utbildningens område i den
anda som kännetecknat redan fattade
beslut inte bara höjer och breddar kunskapsnivån
och stärker kapaciteten hos
våra personella resurser utan är samtidigt
den kanske starkast pådrivande
kraften i demokratiseringen av vårt
samhälle. Den kraftiga satsning på utbildningens
område som kännetecknar
årets budgetförslag är därför utomordentligt
glädjande.

Den studiesociala reform som beslutades
av förra årets riksdag genomföres
nu i hela sin omfattning. Det samlade
medelsbehovet för studiesociala åtgärder
på 753 miljoner kronor innebär jämfört
med innevarande budgetår, inklusive
en varslad tilläggsstat, en ökning
med 236 miljoner kronor. Såväl ökningen
som anslaget i sin helhet vittnar om
den kraftiga förbättring av den studieekonomiska
situationen för de unga som
den studiesociala reformen inneburit.

I detta sammanhang vill jag i egenskap
av ordförande i centrala studiehjälpsnämnden
passa tillfället att framhålla
att denna reform lika litet som
alla andra stora sociala reformer i alla
avseenden är fullkomlig redan från början.
Det finns detaljer i reformen som
efter vad den praktiska erfarenheten visat
måste bli föremål för förnyad prövning.
Sålunda har centrala studiehjälpsnämnden
gjort framställning till Kungl.
Maj:t om annorlunda bestämmelser när
det gäller inkomstprövningen i det fall
elevens föräldrar är frånskilda. Utformningen
av resetilläggsbestämmelserna är
föremål för nämndens uppmärksamhet,
likaså frågan om hur flitperfgar och
andra ersättningar som utbetalas till
eleverna skall påverka bidragen. På en

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

punkt bör emellertid riksdagen enligt
min uppfattning begära kompletterande
åtgärder i anledning av sitt beslut om
studiehjälpen.

Redan skolberedningen förutsatte i
sitt betänkande att en behovsprövad
stipendiegivning inte hör hemma i en
obligatorisk skola. Studiehjälpsutredningen
föreslog avveckling av de behovsprövade
stipendierna i den obligatoriska
skolan och motsvarande skolformer,
real- och flickskola, med undantag för
de två sista årskurserna för flickskolans
vidkommande. För elever i dessa skolformer
skulle i fortsättningen utgå förlängt
barnbidrag efter fyllda 16 år samt
enligt vissa övergångsbestämmelser inackorderings-
eller resetilliigg. Propositionen
följde utredningens förslag och
riksdagen beslöt enhälligt i enlighet
härmed.

Att jämställa realskolans och flickskolans
elever med grundskolans när
det gäller studiesocialt stöd är enligt
min mening naturligt. Emellertid kommer
enligt vad erfarenheten visar realoch
flickskoleelever i studiesocialt avseende
i vissa fall i sämre ställning än
grundskolans elever. I grundskolan erhåller
eleverna fria läroböcker, fri skolmateriel
och fria skolskjutsar. Inom
real- och flickskola förekommer dessa
förmåner endast i den mån vederbörande
kommun fattat särskilt beslut härom
och bekostar dem med kommunala medel.
Avsikten att i studiesocial mening
jämställa de olika elevkategorierna har
sålunda i vissa fall icke uppnåtts. För
många föräldrar till elever som påbörjat
utbildning i real- eller flickskola, därför
att andra möjligheter till eu bättre
grundutbildning icke stått till buds, har
bortfallet av de tidigare behovsprövade
stipendierna med hänsyn tagen till de
med dessa skolformer förknippade särskilda
utgifterna blivit ekonomiskt betungande.

Jag har tillsammans med andra ledamöter
i denna kammare avlämnat en
motion, i vilken vi hemställer om åtgiir -

Vid remiss av statsverkspropositionen

der för att åstadkomma den jämställdhet
i studiesocialt avseende mellan
nämnda elevkategorier som vi utgår
ifrån att man eftersträvat.

Det finns många ting att glädja sig åt
i årets statsverksproposition. Jag skall
inte trötta kammaren med mina speciella
glädjeämnen men jag vill tvärtemot
herr Ohlin tacka finansministern för de
rader i finansplanen som tar fasta på
riksbanksfullmäktiges propå angående
låneprioritering för kommuner med lå£
skattekraft och hög utdebitering. Heri
Ohlin uttryckte saken så att finansmi
nistern ville straffa de kommuner som
hade lyckats hålla utdebiteringen p£
låg nivå. Det är ändå så i praktiken, åt.
hög skattekraft och lägre utdebitering
följs åt och att den låga skattekraften
tvingar fram den höga utdebiteringen
såvida man inte vill avstå från att ge
medborgarna en god service, bekämpa
köerna och göra allt det andra som
också herr Ohlin understundom väntai
sig av samhället. Att påstå att ett hänsynstagande
till de sämre ställda kommunerna
i samband med lånegivningen
är att bestraffa de välbeställda är att
ställa alla begrepp på huvudet när det
gäller fördelningen av begränsade resurser.

Så ett par randanmärkningar till vad
som förekommer i statsverkspropositionen.
Jag är naturligtvis tillfredsställd
med den lättnad för kommunernas ekonomi
som de i finansplanen redovisade
förslagen i sin helhet innebär. Jag kan
också dela finansministerns förtjusning
över att, som han uttryckte saken, kunna
städa upp i bidragssnåren. På en
punkt är jag emellertid osäker på huruvida
inte uppstädningen kan få följder
som måste betraktas som icke önskvärda.
Även om jag liksom finansministern
har stort förtroende för kommunalmännen
och vill ge dem största möjliga
handlingsfrihet i skilda sammanhang,
är jag inte säker på att stimulansbidragen
på alla områden kan anses ha spelat
ut sin roll, om man vill befrämja ep

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

allmänt progressiv utveckling. Jag förstår
sålunda den oro som utbrutit bland
biblioteksfolket inför finansministerns
förslag att avlösa statsbidragen till folkbiblioteken.
Trots att vi talat så mycket
om bibliotekens roll som bygdens kulturcentrum
bar ojämnheten olika kommuner
emellan när det gäller insatser för
biblioteksverksamheten varit alltför påfallande.
Skatteutjämningskommittén
ansåg sig icke kunna föreslå en avlösning
av just detta stimulansbidrag. Jag tror
det finns goda skäl för dem som skall
skriva den särskilda proposition som
aviserats i detta sammanhang att verkligen
fundera igenom hur man skall
kunna trygga folkbibliotekens möjligheter
att spela sin betydelsefulla roll för
såväl den allmänna folkbildningsverksamheten
som för skola och vuxenundervisning.

Inrikesministern har haft att ta ställning
till länsstyrelsernas ökade lokalbehov
och de nybyggnadsföretag som i
sammanhanget är aktuella. Den formulering
han använt för att icke för närvarande
tillstyrka de föreslagna byggnadsföretagen
i vissa residensstäder,
bland dem Nyköping, har i bl. a. tidningsdebatten
i denna fråga uppfattats
som ett föregripande av länsindelningsutredningens
kommande förslag. Med
utgångspunkt från den tvekan som inrikesministern
uttalat om Nyköpings fortbestånd
som residensstad har vidlyftiga
spekulationer om hur Sörmlands län
skall styckas förekommit i skilda sammanhang
utan att oss veterligt något
som helst underlag från utredningens
sida föreligger för en sådan diskussion.
Ledamöterna på sörmlandsbänken i
denna kammare förstår inrikesministerns
behov av att i olika avseenden vara
obunden inför det förslag som länsindelningsutredningen
kan komma med
och vill därför med skärpa understryka
vad han för övrigt själv framhållit, men
som tyvärr förbises i den allmänna debatten,
nämligen att ståndpunkten beträffande
nybyggnadsföretaget i Nykö -

ping icke får uppfattas som ett ställningstagande
i förväg till länsindelningsfrågan.
Självfallet gäller detta också
om de övriga i sammanhanget nämnda
residensstäderna.

Till sist, herr talman, vill jag bara
uttrycka min tillfredsställelse över att
frågan om docent Bertil Björklunds
fortsatta forskning tycks kunna lösas.
Jag gör det inte därför att jag är i stånd
att värdera det arbete han utför. Jag
gör det på de många eskilstunaarbetares
vägnar som frivilligt och med förtroende
för docent Björklund och medicinalstyrelsen
ställde sig till förfogande för
vaccineringsförsöken och som av naturliga
skäl oroades av att docent Björklunds
möjligheter att följa upp dessa
försök skulle spolieras.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Årets budgetförslag utgör
för närvarande det allmänna samtalsämnet
både här och ute i landet.
Den enorma ökningen av statens utgifter
med ty åtföljande 50-procentigt högre
omsättningsskatt, höjda pensionsavgifter,
högre bensinpriser m. m. gör att
man kallar det en chockbudget, en
djärv utmaning mot svenska folket, en
intensifierad budgeterad inflation, en
penningvärdeförsämring som t. o. m.
enligt uttalande i TV från ledande socialdemokratiskt
håll ansågs »livsfarlig»
för den framtida utvecklingen.

Visserligen utlovar finansministern
höjda barnbidrag, förbättrade folkpensioner,
avskaffande av omsen på tandkräm
m. m., men nettoresultatet blir
lågt uppskattat en prisstegring på 5,8
procent.

Förslaget innebär vidare att invånare
i hårt skattetyngda kommuner, t. ex.
i Norrland, som det nyligen fattade beslutet
om lokaliseringsstöd avsåg att
hjälpa, kommer i ett sämre läge i fråga
om kommunalskatteavdraget än invånare
i kommuner med låg kommunalskatt.
Den föreslagna höjningen av bensinskatten
kommer likaledes att drabba

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

oss människor i dessa områden med
stora avstånd och där bensinen redan
nu är dyrare, hårdare än invånare i
övriga delar av landet.

Det är helt naturligt att den stora allmänheten
reagerar mot dessa förslag
och frågar sig: Fanns det verkligen ingen
annan utväg? Är det helt uteslutet
att spara eller att åtminstone hålla igen
utgiftsökningen inom den statliga förvaltningen? Herr

talman! Dessa frågor har ställts
till mig under veckoslutet, då jag vistats
hemma i länet. Jag anser att det finns
möjligheter därtill. Förslag kommer att
motionsledes framläggas i denna riktning
från vårt håll.

Nu vill jag stanna vid den rubrik jag
själv satt över årets statsverksproposition:
»Ett slag emot de mindre företagen
— och därmed sämre personlig
service för allmänheten.»

Den utredning som föregick 1959 års
beslut om införandet av den allmänna
varuskatten förutsatte — enligt min
uppfattning helt naturligt — att denna
skatt skulle vara rättvis och likformig,
d. v. s. konkurrensneutral vad såväl företag
eller företagare som varor beträffar.
Så blev icke fallet. Utformningen
av lagen om den allmänna varuskatten
och punktskatten blev sådan, att konkurrenskraften
hos vissa företag försvagades,
att vissa varor belädes med
högre skatt och att viss illojal konkurrens
skyddas av lagen på de lojala företagens
bekostnad.

Finansministern har nu valt att höja
den nuvarande varuskatten med 50 procent
och låta frågan om införande av
mervärdeskatten anstå. I samma grad
ökas olägenheterna.

Jag kan förstå finansministerns tvekan
att övergå till den föreslagna mervärdeskatten,
men jag tillåter mig att
tvivla på att det beror på ökat kontrollarbete
eller omsorg om de mindre företagen
■— det tyder i varje fall inte den
länga lista över uppdrag på, som finansministern
redan ålagt oss att utföra
för statens räkning.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Från de mindre företagens sida har
det väl inte —- det erkänner jag gärna
— uttalats någon större entusiasm för
mervärdeskatten som sådan. Den skulle
ha medfört ökat arbete med bokföring
och redovisning för alla företagskategorier.
Vad som gjorde att vi trots detta
inte avvisade det, var de klart konkurrensfrämjande
fördelar den innebar för
exportindustrien, till vilken många
mindre företag är underleverantörer,
men framför allt att den, som jag redan
sagt, är konkurrensneutral, d. v. s. den
verkar inte snedvridande på företagsstrukturen.

En höjning av den nuvarande omsen
medför ökade risker för illojal konkurrens
bl. a. från tillfällighetsföretagares
och s. k. fritidsföretagares sida. Vi vet
att detta redan nu förekommer. Skall
omsen nu höjas till cirka 10 procent,
blir det ännu fördelaktigare för dessa
genom att de kan komma undan skyldigheten
att betala dessa 10 procent,
i många fall kanske också den direkta
skatten på inkomsten.

Jag begär inte att finansministern
skall kontrollera alla dessa människor,
men jag anser att de lojala skattebetalarna
har rätt att kräva att lagen skall
gälla lika för alla och inte, som den nu
gör, rent av moraliskt ta dessa illojala
företagare i försvar. Vill finansministern
favorisera fritidsarbete — om det
nu är så den ökade fritiden skall användas
— föreslå då i stället en lägre
skatt på övertidsarbete! Det skulle kanske
i dagens läge med brist på arbetskraft
inom många områden medverka
till ökad produktion.

En hög varuskatt av nuvarande typ
verkar vidare i vissa fall snedvridande
i fråga om företagens struktur. I vårt
land har efter hand växt ut ett system
av leverantörer av tjänster, serviceföretag,
t. ex. för reparationer. Den utvecklingen
är företagsekonomiskt riktig.
För många företag ställer det sig fördelaktigare
att rekvirera sådana tjänster
från specialistfirmor än att bygga
upp egna avdelningar. Denna ordning

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

rubbas icke av en mervärdeskatt, men
en höjd omsättningsskatt medför att åtskilliga,
t. ex. storföretag, kan finna
det fördelaktigt att hålla sig med en
egen reparationsavdelning inom företaget
i stället för att anlita en firma i
öppna marknaden, som måste debitera
hög oms på sina arbeten.

Allmänna skatteberedningen föreslog
att praktiskt taget alla punktskatter
skulle slopas. Det var ett väl motiverat
och klokt förslag. Punktskatterna tillhör
typen snedvridande skatter. Finansministern
har valt att i årets proposition
föreslå att några avskaffas och
ett par andra sänks, och det är vi tacksamma
för, men bl. a. två för respektive
branscher ytterst besvärande punktskatter
bibehålls, nämligen på guld- och
silverarbeten och pälsvaror.

För landets guldsmedskår innebär
förslaget att skattebelastningen, inklusive
den nya omsättningsskatten, blir
cirka 30 procent. Var och en förstår
vilket handikapp detta utgör i förhållande
till de icke skattebelagda köp
som folk i växande utsträckning kan
göra utomlands, där man inte har någon
sådan straffbeskattning på denna
konstnärligt och kulturellt så viktiga
och betydelsefulla näring.

Denna punktskatt har en skadeverkan
som för branschens folk och yrkets
utveckling är ojämförligt mycket större
än de begränsade belopp den ger. Jag
vädjar till finansministern att överväga,
om det inte är möjligt att här genomföra
en ändring. De påtalade olägenheterna
skulle kunna avhjälpas genom
en justering av § 13 i lagen om
allmän varuskatt och likaledes genom
en justering i lagstiftningen om punktskatterna.
Det är möjligt att en dylik
justering av § 13 skulle medföra ökade
inkomster för finansministern, och det
möter efter vad jag förstår inget hinder
från hans sida, men framför allt
skulle det sett ur vår synpunkt skapa
rättvisa och konkurrens på lika villkor,
och det är det minsta vi har rätt att

fordra, inte minst med tanke på finansministerns
uttalande i TV i fredags:
»Vi tar all hänsyn till det fria näringslivet.
»

Så, herr talman, två praktiska men
därför ingalunda betydelselösa detaljer,
som alldeles särskilt ur detaljhandelns
men även ur allmänhetens synvinkel är
angelägna att överväga. Eftersom det
alltjämt skall tas ut skatt på skatten,
blir detta liktydigt med ett pålägg vid
disk av 9,89 procent, eller avrundat 9,9
procent. Närmare 10 procent kan man
inte gärna komma. Varför behålla detta
decimaltrassel, besvärligt vid uppbörd
och redovisning och efter vad jag kan
förstå även för inblandade myndigheter? Det

skulle ur alla synpunkter vara
ändamålsenligt att sörja för att det blev
9 eller eventuellt 10 procent jämnt som
detaljisten hade att ta ut, antingen så
att detta procenttal räknades på varupriset
utan skatt på skatt, eller också
så att man valde en skatteprocent som
med skatt gav erforderligt belopp. Det
skulle i hög grad underlätta hans arbete
och sannolikt också delvis myndigheternas.

Den andra detaljen är av större intresse
för den köpande allmänheten,
speciellt den prismedvetna. När omsen
infördes diskuterades huruvida det i
lagen skulle fastställas att den skulle
vara synlig på fakturan—kvittot eller,
som det populärt kallas, inbakad. Enighet
kunde inte nås. Lagen fastställde
varken det ena eller det andra. Resultatet
har blivit att olika system används.
Detta har förorsakat en prisförvirring
hos konsumenterna, som i hög
grad irriterar.

Jag var vid den tidigare diskussionen
i denna fråga böjd för att skatten borde
vara synlig, och det tycker jag alltjämt.
Anser sig finansministern ej kunna
eller våga medverka till detta? Enligt
min mening bör det i varje fall
vara klart fastställt i lagen, vilket system
som skall användas. Det kan nog

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

ibland vara bra med valfrihet, men i
det här fallet är det till klar nackdel
för alla parter, inte minst för den köpande
allmänheten.

Ett annat exempel på att årets budgetförslag
är riktat mot det fria näringslivet
är den pågående omställningen av
vissa delar av försvarets fabriksverks
produktion mot ökad civiltillverkning.
Endast i projekteringskostnader för
detta ändamål begärdes i skrivelse den
19 augusti 1964 600 000 kronor. Kostnaderna
för anläggningen beräknas till
cirka 22 miljoner kronor. T. o. m. riksdagens
revisorer har uppmärksammat
saken och ansett det angeläget att följa
ärendet med uppmärksamhet. De anser
att det bör klarläggas, om behov av
dessa investeringar verkligen föreligger.
De enskilda tvätterierna hävdar
att det inom de nu aktuella områdena
finns ett antal större enskilda tvätterier
som är beredda att ta hand om den
tvättmängd som kan komma t. ex. från
landstingens sjukhus, som det nu i första
hand gäller. Då anspråken på statens
medel i dag är större än någonsin
och det allmänna läget karakteriseras
av brist på kapital, synes det mig som
om all tänkbar aktsamhet bör iakttas
när det gäller nya statliga och kommunala
investeringar. Både stat och kommun
bör i första hand utnyttja redan
befintliga företag såväl på detta som på
övriga områden.

I anknytning till detta tillåter jag mig
erinra om avsaknaden av generella regler
för den kommunala upphandlingen.
Denna avsaknad har medfört osäkerhet
i de kommunala myndigheternas handläggning
av upphandlingsfrågor och
har ibland lett till ganska egendomliga
beslut. Politiska och känslomässiga bedömningar
har ibland tillåtits inverka
på upphandlingsbesluten. Vilka drabbas
av detta? Skattebetalarna och företagarna.
Skattebetalarna eftersom den
kommunala upphandlingen rör sig om
över 5 miljarder per år och till övervägande
delen finansieras med skatte -

Vid remiss av statsverkspropositionen

medel. Alla företagare eller leverantörer
som så önskar bör dels beredas
möjlighet att avge anbud, dels kunna
känna trygghet i förvissningen om att
alla anbud bedöms med hänsyn uteslutande
till ekonomiska och kvalitetsmässiga
faktorer.

Så några ord om en fråga som jag
ofta berört från denna talarstol, nämligen
yrkesutbildningen. Riksdagen har
beslutat om införande av grundskolan
och nu senast av ett nytt gymnasium
samt vissa fackskolor. Yrkesutbildningen,
som enligt min uppfattning är lika
viktig, begåvades endast med en sent
tillsatt utredning. Allt tyder på att den
måste ta åtskillig tid — år — på sig för
att komma fram till slutgiltigt resultat.

Till dess riksdagen får möjlighet att
eventuellt ta ställning till yrkesutbildningens
slutgiltiga utformning är det
med tanke på det stora behov av kvalificerad
yrkesutbildad arbetskraft, som
näringslivet i dag behöver, nödvändigt
att nu befintliga yrkesutbildningsmöjligheter,
yrkesskolorna och utbildningen
i näringslivet, ges erforderligt stöd.
Förr skedde all yrkesutbildning i näringslivet,
nu utbildas drygt hälften av
våra yrkesarbetare vid skolor och resten
i näringslivet.

Jag kan förstå att ecklesiastikministern
inte iir beredd till någon nämnvärd
utbyggnad av centrala och kommunala
yrkesskolor, där det visar sig
att utbildningen ställer sig mycket kostsam,
10 000 å 11 000 kronor per år och
elev. För motsvarande utbildning i näringslivet
i form av inbyggda verkstadsskolor,
förctagsskolor eller lärlingsutbildning
erbjuder ecklesiastikministern
1 000 å 2 000 kronor per år och elev.
Denna senare utbildning är alltså för
samhället ekonomiskt mycket fördelaktig.
Statsrådet Edenman förutsätter
också i direktiven till utredningen att
näringslivets resurser för yrkesutbildning
skall tas i anspråk i större omfattning
än hittills. Möjligheter och vilja
finns men förutsättningen för ökade in -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

satser från näringslivets sida är att
klyftan mellan utgående ersättningsbelopp
till dessa olika utbildningsformer
minskas.

Med tanke på de redan alltför höga
statsutgifterna skall jag inte begära någon
verklig höjning av ersättningen till
den utbildning som sker i näringslivet
utan f. n. endast föreslå en uppräkning
av anslaget med de belopp som kostnadsökningarna
i form av högre löner,
stigande ATP-avgifter, grupplivförsäkringar
in. m. förorsakat sedan beloppen
år 1958 fastställdes. En sådan uppräkning
har skett i fråga om de kommunala
och centrala verkstadsskolorna.
Varför skall inte den utbildning som
sker i näringslivet vara berättigad till
samma uppräkning? överstyrelsen för
yrkesutbildning uppskattade den till 25
procent. Detta är en mycket ringa begäran.
Skulle riksdagen kunna acceptera
den, är jag övertygad om att vi skulle
få fram avsevärt många fler kvalificerade
yrkesarbetare till en för samhället
mycket lägre kostnad än i yrkesskolorna.

Jag skall vidare beröra en helt annan
fråga, nämligen trafiksäkerheten på
våra vägar. Trots Nationalföreningens
för trafiksäkerhetens främjande broschyrer,
TV- och radiouppmaningar synes
trafikolyckorna alltjämt öka. Under
oktober krävdes 129, under november
131 och under december 129 liv, ett
stort antal av dessa vid s. k. mörkerolyckor.
Jag är medveten om att en utredning
arbetar, men den har många
problem att brottas med. Skulle man
inte kunna bryta ut frågan om mörkerdöden
och söka vidta snabba åtgärder
på den punkten? Med den tekniska utrustning
våra bilar i dag har synes det
mig och många chaufförer och bilägare
jag talat med möjligt att i varje fall
minska olyckorna på detta område genom
inmontering av en mindre strålkastare,
som åtminstone punktvis lyser
upp den mötande bilens vägbana och
följaktligen gör det möjligt för föraren

att lättare upptäcka faror, föremål, djur
eller människor på densamma.

Får jag så sluta med en vädjan till
finansministern även om han inte är
här. Gävleborgs län räknas — i varje
fall vissa delar av detsamma —- i riksdagens
beslut om lokaliseringspolitiken
till Norrland. Därmed har möjligheter
öppnats för att motverka avflyttningen.

Tag, herr finansminister, ej bort effekten
av detta beslut genom att placera
länet i skatteutjämningsgrupp I,
när finansministern skriver skatteutjämningspropositionen.
Låt oss även då
tillhöra Norrland, d. v. s. grupp II, som
tillåter en ur vår synpunkt något fördelaktigare
behandling ur skatteutjämningssynpunkt.

Herr CARLSSON i Västerås (s):

Herr talman! Den som har upplevt
1920-talets svenska samhälle känner naturligtvis
glädje över att svensk reformpolitik
har slagit rot med fruktbärande
skott i vårt samhällsklimat, som redan
vår generation men kanske framför allt
kommande generationer får rika möjligheter
att skörda frukterna från. I årets
statsverksproposition har ytterligare, betydelsefulla
steg tagits för fortsatta reformer,
som en stor del av det svenska
folket har anledning att hälsa med tillfredsställelse.

Redogörelsen för reformernas mångfalld
är belysande för hur regeringen
med tillgängliga medel försöker fördela
de ekonomiska tillgångarna så att de
sämst ställda i samhället får en bättre
standard och en tryggare livsföring. Regeringen
har därmed i väsentlig grad
effektuerat de önskemål och utfästelser
som framfördes inte minst vid 1964 års
valrörelse. Det återstår emellertid nu
som så ofta tidigare att se, om man mera
allmänt är villig att betala kostnaderna,
om den goda viljan härtill finns i samma
utsträckning som man kräver reformer.

Den förda diskussionen om huruvida
årets budget blir inflationsdrivande el -

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

ler inte är naturligtvis betydelsefull inte
minst i upplysningshänseende och som
tankeställare för det svenska folket. Ingen
får någon fördel av att löneökningar
förintas genom prisstegringar på konsumtionsvaror.
Detta har sagts många
gånger tidigare, men ännu har vi inte
funnit den mekanism i samhällsekonomien
som löser dessa problem.

Under remissdebattens första timmar
var det någon som sade att vi måste gå
till roten med det onda i inflationsskruvens
ständiga roterande. Ja, var är nu
roten till det onda? Vi har ett så komplicerat
ekonomiskt system i vårt land
att vi inte riktigt kan finna roten. Skulle
vi göra det vore vi nog alla villiga att
dra upp den. Är det tillåtet med ett
tankeexperiment så skulle jag vilja säga
att alla naturligtvis skulle önska att vi
i vår högt utvecklade automationsålder
kunde inmontera en teknisk termostat
som kunde vara en regulator då samhällsekonomien
blir överhettad och
övergår till inflation. Så enkelt är det
emellertid inte — det är mera komplicerat
än så.

Man ställer sig ändå frågande inför
om löntagarnas förhandlingsresultat
skall vara den reglerande faktorn i detta
problem. Stora grupper löntagare känner
sig pressade av den återhållsamhetsskruv
som har tendens att ständigt komma
i rörelse vid de stora avtalsförhandlingarna.
Vi har anledning förmoda att
den livskraftiga industrien och dess
produktion kommer att utvecklas i än
snabbare takt än hittills med väsentligt
ökade löner, men att den svagare, den
mindre konkurrenskraftiga industrien
så småningom kommer att försvinna till
följd av personalbrist. Arbetskraften
kommer säkerligen att söka sig till de
mest inkomstbringande näringsgrenarna,
där utrymme finns för högre löneuttag.

1 en sådan tänkbar utveckling stiiller
man sig då frågan, om de penningvårdande
åtgiirder som hittills har prövats
ur helt gångbara i framtiden. Jag
kan knappast tänka mig annat än att

Vid remiss av statsverkspropositionen

sparandets problem i olika former, individuellt
och kollektivt, ytterligare
måste aktualiseras utöver de sparformer
som vi redan har och som tjänat långt
gående behov. Ett mer allmänt lönsparande
vid ett större penningflöde till
löntagarna bör kunna utvecklas till löntagarnas
fromma i samarbete mellan
olika parter.

Reformernas stora betydelse framträder
med särskild skärpa på det industriella
arbetslivets område, där reformer
såsom förkortad arbetstid, längre semester,
försäkringsskydd och annat noggrant
åsättes sitt matematiska värde vid
bedömandet av reallöneförbättringarna
för berörda grupper. Detta iir i och för
sig riktigt, men man blir kanske något
förvånad över att vissa medborgare, oftast
med en god utbildning som kostat
samhället betydande belopp, för ett litet
försåtligt tal om att »det måste löna
sig att arbeta». Det förefaller som om
detta sätt att uttrycka sig icke skulle inrymma
någon värdering av de sociala
reformer som i den ena eller andra formen
kommer människorna i vårt land
till del. Det torde ligga sanningen närmare,
om man säger att det aldrig förut
i vårt lands historia har lönat sig mera
att arbeta än just i vår tid, därest vi
alla vill betrakta oss såsom delägare i
samhället.

Gemensamt bygger vi ett samhälle,
där människovärdet sättes främst och
där ansvaret från det allmännas sida
följer den enskilde från födseln till ålderdomen.
Det skall villigt erkännas
att mycket alltjämt iir ogjort inom olika
områden, men de människor som hårdast
drabbas av ofullkomligheterna är
inte de som talar om att det måste löna
sig att arbeta. Det iir de som inte har
en sådan familjeekonomi att de kan
välja mellan att arbeta eller att stanna
hemma. För dem giiller att de måste ha
ett förvärvsarbete. Och inom den kategorien
inräknar man de sociala reformer
som uppbyggts i vårt land såsom
eu stor tillgång i livsföringen.

Det iir emellertid inte alltid som den

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

enskilda människan betraktar reformarbetet
såsom en ekonomisk fördel när
det gäller sättet att leva. Trots den relativt
höga kulturella standarden i vårt
samhälle gör sig ohederligheten alltjämt
gällande inom vissa grupper. Tydligen
försöker många människor undandra
sig sina medborgerliga skyldigheter inte
minst i fråga om skatteplikten. Minkfarmprocesserna
är därvidlag ett tillräckligt
talande exempel. Å andra sidan
finns det bland dem, som är berättigade
till bidrag från staten, en hel del
som gärna vill tillägna sig större ekonomiska
fördelar än de har rätt till. Jag
behöver i detta sammanhang bara hänvisa
till statsrevisorernas berättelse för
år 1964, § 26. Det måste vara en angelägenhet
av första ordningen att de reformer,
som skapats och som snabbt
vidareutvecklas, också handhaves och i
fråga om tillämpningen kontrolleras på
ett sådant sätt att inga allvarliga missbruk
förekommer. Det tar lång tid att
steg för steg bygga upp ett socialt välfärdssamhälle,
men oansvariga element
kan genom sitt uppträdande rasera vad
som åstadkommits genom årtionden av
sådant arbete. De kan undergräva förtroendet
för samhället, det förtroende
som en levande demokrati inte kan undvara.

Det finns säkerligen vid olika tillfällen
anledning att efterlysa ett högre
mått av samhällssolidaritet.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! När denna kammares
talman i år besvarade trontalet i rikssalen
nämnde han något om problemet
materialism kontra ideella och kulturella
värden. »Vi måste allvarligt se till»,
sade talmannen, »att det materiella inte
blir självändamål.»

Herr Thapper anknöt direkt till kungens
tal i radio och TV på juldagskvällen,
vilket i sanning var ett kungatal i
ordets bästa mening. Låt mig, herr talman,
få erinra om ytterligare ett avsnitt
av kungens anförande till svens -

karna hemma och borta. Han krävde
respekt för dem som faktiskt är bekymrade
inför vissa tendenser i utvecklingen
och fortsatte: »Det är kanske
just de som tänker en smula på djupet,
som oroas av tanken att vi kan hålla
på att bli materialister. Jag tror att vi
inte utan vidare får slå bort sådana
varnande röster. — Glädjen finns inte i
tingen, utan i vårt sätt att hantera och
använda dem. De yttre tingen, våra resurser,
måste för oss bli medel och
möjligheter till rikare mänsklig samhörighet.
Det enda som har ett slutgiltigt
värde i samlivet är upplevelsen av
att vi bryr oss om varandra, att vi kan
leva i ömsesidig aktning för och gott
kamratskap med varandra. Detta är
livsvärden, som de materiella tingen i
och för sig inte får skymma för oss.
Det är något som berör vår samlevnad
både i familjen, på arbetsplatsen och i
samhället.» Så långt juldagskvällens talare.

Mycket av det som sagts i denna utförliga
remissdebatt, som nu går på
sin tredje dag, passar in under denna
rubrik, dock med olika accentuering.
Vi är visserligen här i huset för aitt tala
ekonomi, och det är nödvändigt att vi
tar ett djupt och engagerande ansvar
för de dryga skattemedel som staten
nödgas ta ut av medborgarna och att
vi bestämmer gränserna för beskattningen.
Men djupdimensionen, den etiska
målsättningen, aktualiseras så fort
det blir fråga om vad vi skall göra för
dessa pengar. Där kommer det sociala
ansvaret in i bilden, fördelningsfrågorna
och omsorgen om våra gamla och
ensamma, om våra sjuka och missanpassade,
om de handikappade och om
u-ländernas folk. Där möter oss de internationella
fredssträvandena och
FN:s problematik.

Kungen hade rätt; välståndet är en
god sak, men det får inte bli självändamål.
Vi har rätt att känna stolthet över
värt välstånd och vår välfärd, bara vi
inte så förblindas av »hurra-vad-vi-är -

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

bra-mentaliteten», att vi slår oss till
ro. Visst är vi tacksamma för en 150-årig fred och för att vårt förhållande
till främmande makter är gott, men vi
har samtidigt orsak att oroas av det
allvarliga världsläget utanför våra gränser,
av de unga staternas splittring och
av de besinningslösa attackerna mot FN
som internationellt samarbetsorgan och
fredsgarant.

Innerst inne, ärade kammarkamrater,
är väl flertalet av oss också oroade av
våra egna tillkortakommanden på det
sociala fältet. Bristsituationen på bostadsmarknaden
liksom på sjukvårdens,
åldringsvårdens och handikappvårdens
område är så påtaglig, att det verkar
tjatigt att ens vidröra det på nytt. Jag
vet att man på regeringsbänken känner
sig illa berörd av att frågan gång på
gång dras fram. Men vad skall man
göra och till vem skall man vända sig,
när nöden grinar en i ansiktet mitt i
välfärdssamhället?

Exemplen, herr talman, står mig upp
i halsen, och jag orkar inte börja relatera
det ena efter det andra. Låt mig
bara nämna att jag häromdagen timme
efter timme ringde runt till sjukhem
och vårdhem av olika slag för att få in
en gammal kancersjuk kvinna, som kanske
har två veckor kvar att leva. Det
fanns inte rum för henne ännu på månader.
En av föreståndarinnorna som
jag ringde svarade: »Snart törs jag inte
lyfta på luren när någon ringer oss. Jag
har bara att svara nej och nej och nej,
och jag vet att det betyder att ensamma,
sjuka åldringar får ligga hemma och
do, stora delar av dygnet utan tillsyn.»

Låt mig i detta sammanhang för balansens
skull erinra om att vissa åtgärder,
även om de varit för sent insatta,
har börjat verka i rätt riktning.
Socialpolitiska kommittén föreslog härom
året ett särskilt anordningsbidrag
på 30 000 kronor per vårdplats till de
kommuner som inom eu treårsperiod
igångsatte produktion av vårdplatser
för långtidssjuka, utöver det vanliga.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Detta initiativ har redan resulterat i en
betydande ökning av vår hjälpkapacitet,
f. n. en nettoökning av mer än
13 000 vårdplatser. Vi har att gå vidare
på denna och liknande vägar för att
häva överbelastningen på vår mentalsjukvård,
vår handikappvård och våra
övriga nödområden.

Man blir inte heller, herr talman, direkt
böjd för nationellt högmod när
man ser på utvecklingen av vår ungdomskriminalitet,
när man betraktar
vårt spritproblem eller när man studerar
rapporterna om könssjukdomarnas
ständigt ökade spridning. Utvecklingen
tycks stå i direkt omvänd proportion till
den välståndsutveckling och den kulturella
standard vi berömmer oss av.
Många av de hundratusentals svenskar
som häromkvällen såg TV-föreställningen
Nattcafé gjorde kanske den reflexionen
att sådant förekommer inte hos oss.
Detta är spelat — och varför skall sådant
dravel visas i de svenska hemmen?
Jag anser tvärtom att det var en
nyttig lektion i hur det verkligen går
till i vår i långa stycken allt annat än
lyckliga ungdomsvärld. Mot bakgrunden
av många års socialt arbete kan
jag försäkra att denna irritabla, rotlösa
och olyckliga ungdomstyp ingalunda
är ovanlig, även om den givetvis
— och lyckligtvis! — är en minoritet
bland vår i stort sett mycket ambitiösa
ungdom. Men varje förlorat ungdomsliv
är ett för mycket.

Jag hörde en gång Stockholms polismästare
relatera en brottmålshistoria
från Stockholms ungdomsvärld. Den
gällde en ung människa som hunnit
med över hundratalet inbrott ocli ett
i övrigt nedbrytande ungdomsliv. Polismästaren
sade med sorg och deltagande
i stämman att den pojkens liv var
slut vid 18 år, alltså just vid den tid då
andra börjar leva som rikast.

Spriten i samhället tycks höra till
våra eviga följeslagare. Alltför många
vägrar att avstå från alkoholen som
njutningsmedel för att vi skulle våga

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

drömma om ett samhälle utan sprit.
På det området har välståndet blivit
självändamål. Man resonerar så: Jag
har råd att supa; andra må gå under,
det är beklagligt men det är deras sak.

I det läget är det realistiskt att, som
Dagens Nyheter gjorde häromdagen och
som många andra också gör, föreslå en
ny, ganska avsevärd spritskattehöjning.
Den verkar i alla fall konsumtionshämmande,
åtminstone i början.
Det visar all erfarenhet. Och den nykterhetspolitiska
motiveringen är den
enda hållbara. Vi skall i detta sammanhang
inte tala om en nationalekonomisk
motivering, ty som affär kommer
sprithanteringen aldrig att gå ihop,
hur mycket vi än beskattar alkoholen.
De sociala skadeverkningarna kostar
alltid mycket mer än vad som motsvarar
skatteintäkterna.

Sedan blev jag både glad och ledsen,
när jag i går lyssnade till herr Wennerfors.
Han började med att skakande, ingående
och med säkerligen äkta socialt
patos, värdigt en sann blåbandist, beskriva
alkoholens verkningar i samhället.
En kammarkamrat som gick förbi
min bänk just då sade: »Det var fantastiskt
bra!» »Javisst», svarade jag,
»bara han nu inte slutar med att hamna
i mellanölet». Jag hade knappt uttalat
orden, förrän han var där med ett ordentligt
plask.

Det var nu ingen större överraskning
för oss här i kammaren, eftersom vi
vet att denne eljest så kloke och välbalanserade
kamrat har fallit så räddningslöst
för bryggeriernas mellanölspropaganda.
Jag beklagar att herr Wennerfors
inte är närvarande i kammaren
nu, men vi får säkert tillfälle många
gånger i framtiden att gå några ronder
med varandra i den frågan. För
dagen vill jag bara uttala min djupa
skepsis mot herr Wennerfors’ ordination
av Öl mot alkoholskador. Han målade
först en skrämmande bild av alkoholens
sociala vådor och slutade med
att rekommendera — mer alkohol. Ty

detta, ärade kammarkamrater, blir ju
den logiska följden av att introducera
en ny alkoholdryck, något svagare än
starkölet men starkare än pilsnern.

Det blir alltså köprush kring eu ny
alkoholdryck, speciellt som bryggerikapitalet
ju har större delen av pressen
och uppenbarligen också högerpartiet
bakom sig, att döma av både
herr Wennerfors’ tal i går och ett tidigare
uttalande av herr Heckscher. Det
vore ju också ganska underligt om inte
den totala alkoholkonsumtionen skulle
öka genom mellanölet, när man tänker
på dess distributionsform. Starkölskonsumtionen
håller sig inom något så när
rimliga gränser därför att det ölet säljes
enbart i systembolagsbutikerna. De
är inte mer än 271 till antalet, om jag
minns rätt. Livsmedelsaffärerna däremot,
som skulle sälja mellanölet, är
till antalet över 25 000. Då kan ju ett
barn räkna ut att det totalt måste bli
mer alkoholförsäljning, så mycket mer
som varje halva av det nya mellanölet
i alkohol räknat motsvarar 3 cl stark
sprit. Jag tror inte ett ögonblick på
mellanölet som ett medel mot alkoholskadorna.
Vi får möjligen tillfälle att
senare diskutera det ölet också ur andra
synpunkter.

Slutligen hade jag tänkt att nämna
om ännu en sak, som emellertid herr
Berglund tog upp i går. Det är möjligt
att vi kan återkomma till den i annat
sammanhang. Jag har berömt Sveriges
Radio-TV för den realistiska föreställningen
Nattcafé, som kanske höll en hel
del människor vakna häromnatten. Men
vi vet att det finns andra företeelser i
samma massmedium, som inte gör någon
människa glad och inte heller har
något socialt syfte. Jag instämmer sålunda
i de värderingar som herr Berglund
gjorde i går, och jag ifrågasätter
om jag inte i någon annan form bör
återkomma med en direkt fråga i det
ärendet.

I detta anförande instämde herr
Gustafsson i Borås (fp).

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):

Herr talman! Må det tillåtas mig att

1 detta skede av remissdebatten i all
koithet beröra några frågor, som jag
anser bör bli föremål för ett närmare
skärskådande.

Vi kan ha vilken uppfattning som
helst om årets budget — om den är
stark eller svag — men faktum kvarstår
dock att för övervägande delen av svenska
folket framstår årets budget som
skattehöjningens budget. Visserligen föreslås
sänkning av den direkta skatten
för vissa medborgare genom en hyfsning
av den s. k. skattepuckeln, men
för det stora flertalet blir det en skattehöjning
bl. a. på grund av ändrad beräkning
av folkpensionsavgifterna.

För att möjliggöra en sänkning av
den direkta skatten för vissa inkomstgrupper
och täcka kostnaderna för höjda
folkpensioner och barnbidrag har
regeringen i statsverkspropositionen föreslagit
en höjning av den allmänna varuskatten
med 3 procent, bensinskatten
med 5 öre per liter och cigarretterna
med 2 öre per styck. Vi får genom höjningen
av omsen en varuskatt på nära
10 procent. Denna skatt kommer att verka
prisfördyrande och kommer att bli
kännbar för barnfamiljerna och folkpensionärerna.
Visserligen kommer en
viss kompensation att ges åt barnfamiljerna
och folkpensionärerna, men även
om dessa barnbidrags- och folkpensionshöjningar
är i och för sig mycket välkomna
och nödvändiga, är de icke tillräckliga.
Här blir det fråga om en skattehöjning.
Den framlagda budgeten, i
det skick regeringen presenterat den,
medför betydande skattehöjningar för
det stora flertalet samhällsmedborgare.

•lag är visserligen medveten om att
vissa inkomstförstärkningar är nödvändiga,
men jag frågar mig ändå: Är det
nödvändigt med denna kraftiga höjning
av den allmänna varubeskattningen?
Kunde man inte på annat siitt fn förstärkning
av budgeten, exempelvis gc 2

— Andra kammarens protokoll 19G5. N

Vid remiss av statsverkspropositionen

nom minskning av statens utgifter?
Finns det inte möjligheter att på vissa
områden av den statliga sektorn göra
vissa inbesparingar utan att man därmed
behöver minska på effektiviteten?
Jag tror att det är nödvändigt att söka
begränsa utgifterna. Så får den enskilde
medborgaren göra, särskilt när hans
ekonomi är ansträngd, och så bör också
det allmänna göra i ett hårt ansträngt
ekonomiskt läge.

Jag är medveten om att dylika besparingstankegångar
ingalunda uppfattas
med större välbehag av dem som berörs
därav. Och det är ingalunda lätt att ange
var besparingarna skall sättas in. Det
är givet ad vissa utgifter är ofrånkomliga;
dessa kan man icke komma åt. Jag
tänker på de automatiska utgiftsökningarna.
Vi har olika reformer som beslutats
av riksdagen och som kostar mycket
pengar. Det är givet att finansministern
vid budgetens fastställande söker olika
möjligheter att få ett så hyggligt budgetresultat
spm möjligt. Det liggpr naturligtvis
närmast till hands att söka få
inkomstförstärkning genom att tillföra
statskassan ökade inkomster. Det är den
lättaste och bekvämaste vägen, men den
är ganska farlig. Man kan inte bara ständigt
höja skatterna. Detta kan i det iånga
loppet leda till en minskad produktiv
vilja till arbete och därmed också till
ett minskat sparande. Nej, jag anser det
absolut nödvändigt att söka nå en förstärkning
av budgeten genom att nogsamt
nagelfara utgifterna. Därmed inte
sagt att detta skulle betyda ett nej till
reformarbetet. Tvärtom skulle det i
längden betyda en förstärkning av samhällsekonomien
och därmed också i
framtiden eu ökad takt i reformarbetet.

Kanske tiden skulle vara mogen för
tillsättandet av en statlig besparingsutredning,
som närmare skulle granska
den alltmer ökande statsförvaltningen.
Här borde finnas möjligheter att finna
besparingsobjekt.

llerr talman! Det är angeläget att sör
5

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

ka bringa ned statens utgifter för att
skattebördan inte skall bli alltför betungande.

Jag vill bara med några ord beröra
riksdagsrevisorernas berättelse i vad avser
granskningen av inköpet av robotsystemet
Bloodhound. Jag hänvisar då,
ärade kammarledamöter, till sidan 40
i revisorernas berättelse över den år
1964 av dem verkställda granskningen
av statsverket. Här gäller det ett inköp
av robotar från England — om det har
utgått ett överpris på dessa. Nu är det
så att även engelska staten har inköpt
dylika robotar. Engelska staten har låtit
verkställa en utredning om Bloodhound
I. Enligt denna framgår, att företaget
förbundit sig att tillämpa en skälig
vinstberäkning. Riktpunkten skulle
vara 7 procents vinst. Det verkliga vinstutfallet
skulle emellertid enligt utredningen
röra sig om 45 procent av försäljningspriset
och 82 procent av självkostnaderna.

Beträffande de svenska affärerna vill
icke företaget som levererat robotar till
oss lämna någon detalj redovisning över
vinstutfallet. Man anser att de svenska
priserna inte kan jämföras med dem
som avses i den engelska undersökningen.

Beträffande Bloodhound I är det fråga
om ett inköp på 1,63 miljon pund,
och av Bloodhound II har inköp gjorts
för 12,15 miljoner pund. Omräknat i
svenska pengar blir detta något över 23
miljoner kronor respektive nära nog 174
miljoner kronor.

Statsrevisorerna har yttrat sig över
inköpet av robotsystemet Bloodhound
men anser att det är svårt att bedöma
vilka åtgärder som kan vara påkallade,
exempelvis om återbetalningskrav bör
framställas beträffande Bloodhound I.
Innan man tar definitiv ställning bör
enligt statsrevisorerna eventuell framställning
om prisreducering från andra
icke brittiska beställare avvaktas.

Detta resonemang är mycket underligt.
Om alla beställare resonerar på

samma sätt och väntar på att de andra
skall göra framställningar, kan man ju
aldrig ta ställning till frågan.

Man kan inte, herr talman, komma
ifrån det faktum att det i detta fall har
tagits ut ett överpris för både Bloodhound
I och II. Det vore sannerligen
icke ur vägen att vederbörande firma
ansågs skyldig att återbetala åtminstone
någon del av överpriset.

Det kanske kan vara värt att notera,
att man i USA enligt vad jag har inhämtat
mycket noga ser till att rustningsindustrien
inte kan missbruka sin ställning
och ta ut för höga vinster. Det
finns där också möjligheter för utländska
beställare av försvarsmateriel att genom
de amerikanska försvarsmyndigheterna
få insyn och kontroll.

Jag tycker att vi borde begära att
kunna få en insyn i fråga om prissättningen
på de robotar vi inköpt från
England. Och har det skett en uppskörtning
bör man inte tveka att göra ett försök
att få tillbaka åtminstone en del av
överpriset. Det är alldeles onödigt att
låta skattemedel gå i profitörers ficka
utan att vi fått full valuta för pengarna.

Herr talman! Jag vet inte huruvida
det skall tolkas som ett olycksfall i arbetet
att vederbörande departementschef
när det gällde uranverket i Ranstad
i propositionen angav att förutsättningarna
för fortsatt drift i dagens läge
får betraktas som högst ovissa. Även
om jag är medveten om att driften i
Hanstad inte kommer att bli fullt lönsam,
anser jag dock att alla skäl talar
för att man skall vänta med att gör dylika
uttalanden tills man på allvar satt
i gång driften. Uranverket har ännu inte
ens hunnit provköras. Här är fråga om
en jätteanläggning för 140 miljoner kronor.
Hur kan det vara möjligt att en sådan
anläggning byggs utan att man vet
om den kan brukas? Har staten verkligen
satsat 140 miljoner kronor på ett
ovisst experiment?

Jag är medveten om — och jag tror
att den stora allmänheten också har för -

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

ståelse för — de synpunkter som var
vägledande för projektets förverkligande,
nämligen beredskapssynpunkterna.
Men vad som är så svårt att förstå är
att man, innan man ens provkört anläggningen,
är färdig att göra ett uttalande
om att förutsättningarna för fortsatt
drift får betraktas som högst ovissa.
Nej, låt oss vänta och se. Skulle det visa
sig, efter en tids drift, att produktionen
ställer sig mycket olönsam, ja, då finns
det anledning till överväganden om en
omläggning av driften.

Herr talman! Jag hade tänkt att även
gå in på bostadsbyggandet, men på
grund av att remissdebatten redan dragit
så långt ut på tiden nöjer jag mig
med att instämma i vad herrar Larsson
i Luttra och Hyltander i går sade om
bostadsbyggandet.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Innan en bilfabrikant
släpper ut en ny modell äger långvariga
och omsorgsfulla förberedelser
rum. Men trots detta, trots allt det arbete
och alla de kostnader, som läggs
ned på forskning och testning, händer
det, vilket vi väl alla känner till, att de
första serierna av en ny modell har
vissa barnsjukdomar. Det är då ett gemensamt
intresse för både fabrikant
och köpare att sådana barnsjukdomar
snarast botas.

Men forsknings- och utvecklingsarbetet
kan inte avbrytas ens när den sista
barnsjukdomen kurerats. Den hårda
konkurrensen tvingar fabrikanten att
ständigt söka sig fram till nya förbättringar
och att ständigt förbereda nya
modeller.

Detta är i dag självklara ting inom
näringslivet. Men det gäller inte bara
näringslivet. Det gäller också inom de
flesta områden i det moderna samhället.

Också inom skolväsendet, vars tidigare
utveckling i många stycken präglats
av en relativ kontinuitet, har under
de senaste åren radikalt förändrade
modeller drivits fram. Tyvärr har

Vid remiss av statsverkspropositionen

man därvid ibland i alltför hög grad
fått ett intryck av att det brustit åtskilligt
i förberedelse och planering.
Det är bl. a. av denna anledning helt
naturligt att svårigheter och gnissel nu
uppträder litet varstans vid genomförandet.

Även om vi haft olika åsikter om en
hel rad detaljer i skolreformerna och
här i riksdagen kämpat för våra åsikter,
är det självklart, att vi nu alla har
ett gemensamt intresse av att undervisningsresultaten
skall bli så goda som
möjligt. Det är därför för oss alla angeläget
att det gnissel som förekommer
som en följd av barnsjukdomar snabbt
skall kunna elimineras.

Frågan är då: Har regeringen och
särskilt ecklesiastikministern intresse
och kraft tillräckligt för denna form av
mödosamt vardagsarbete? Att ecklesiastikministern
energiskt och engagerat
drivit fram skolreformerna vet inte
minst vi, som hört och sett hur han i
stora och dramatiska framträdanden
här i riksdagen manat fram visionen
av historiens vingslag. Men den stora
fråga, som nu i allt högre grad intresserar
lärare, föräldrar och elever, är om
uppföljningsarbetet skall ägnas tillräckligt
intresse och om ecklesiastikministern
skall vara lika road av att
kurera som han varit av att expandera.

Från högerpartiets sida har vi som
sagt haft en rad invändningar att göra
mot utformningen av vissa delar av
grundskolan. Men när reformen nu är
genomförd är vi beredda att positivt
medverka till sådana åtgärder av uppföljningskaraktär
som är nödvändiga
förutsättningar för att arbetet i den
nya skolan skall kunna bedrivas med
framgång. Har ecklesiastikministern
samma ambitioner?

Vi vet att grundskolans lärare i praktiken
ännu har ytterst begränsade förutsättningar
att kunna följa läroplanernas
intentioner om individualiserad
undervisning. Härför krävs bl. a. pedagogiska
hjälpmedel av självinstrueran -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

de och självkontrollerande natur. Sådana
saknas och måste därför nu framställas.
Det krävs härutinnan ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete.
Lämpliga former för dessa
hjälpmedels användning — framför allt
i kombination med lärarens personliga
insatser och individuella pedagogiska
metodik — måste arbetas fram. Försummas
detta eller beskärs möjligheterna
att skaffa fram materiel och utforma
metodiska anvisningar, får inte lärarna
en hederlig chans att nå de resultat
som vi väntar att de skall nå.
Totaleffekten av den stora reformen begränsas,
och eleverna får inte den undervisning
som de har rätt att kräva.
Det är ur dessa synpunkter beklagligt
att ecklesiastikministern även i år förvägrar
skolöverstyrelsen de materiella
resurserna för det forsknings- och utvecklingsarbete
som den ansvariga
centralmyndigheten och fackmännen
anser oundgängligen nödvändigt.

Det finns också andra områden där
regeringen inte velat dra konsekvenserna
av skolreformen. Jag behöver bara
nämna lärarfrågan och klasstorlekarna.
De otillfredsställande disciplinära förhållanden,
som råder på många håll
inom våra skolor och som vi då och då
får chockerande informationer om, har
delvis ett direkt samband med dessa
bristfälligheter.

Herr talman! Jag har här berört ett
par frågor i anslutning till skolreformen,
därför att jag finner det angeläget
att åt reformen ges det innehåll
som har avsetts. Det får inte bli så att
denna reform, liksom så många andra
samhällets åtaganden på kulturlivets
område, mer eller mindre försummas.

När jag går hit till riksdagen passerar
jag dagligen Konstakademiens byggnad
här strax intill och har anledning förvåna
mig över att ett staten tillhörigt
hus tillåts förfalla på sätt som där sker.
Nedramlad puts och söndervittrat tegel
vittnar om långtgående vanvård. Och vi
vet ju alla att de människor, som arbe -

tar innanför väggarna i det snart ruinliknande
huset, för något år sedan slog
larm om den otroligt låga standarden
också invändigt. Det kan inte vara rimligt
och det är i högsta grad otillfredsställande
att staten på detta sätt låter
en för kulturlivet betydelsefull institution
fullständigt gå i botten, innan den
vidtar åtgärder för att reparera de
mest upprörande bristerna.

Exemplet kan mångfaldigas. År 1960
antog riksdagen en lag om byggnadsminnesmärken.
För att den skall ha någon
mening krävs att vissa medel ställs
till riksantikvariens förfogande. Detta
bär hittills inte skett. Ecklesiastikministern
vill inte heller i år ge ämbetet
begärda 100 000 kronor för ändamålet.
Lagen, som riksdagen ansåg angelägen
och nödvändig, är alltså ännu en reform
på papperet och utan mening.
Ingen kan på allvar påstå att vi inte
skulle ha råd att ge våra samhällsorgan
ekonomiska möjligheter att på tillfredsställande
sätt sköta de förpliktelser vi
påtagit oss på undervisningens och kulturlivets
områden. Det bör väl vara
angelägnare att sköta de uppgifter reellt
som man redan tagit på sig än att kasta
sig in i nya reformer innan man vet
om de kan följas upp på ett hedersamt
sätt. Jag är övertygad om att det skulle
vara nyttigt för vårt samhälles anseende
om vi hade detta för ögonen när vi
nu går att behandla statsverkspropositionens
åttonde huvudtitel.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Den som tar till orda
som 58 :e talare — alla statsrådstal och
repliker oräknade — i denna maratondebatt
kan knappast beskyllas för att
ha ett gott utgångsläge för sin förkunnelse.
Fältet är ordentligt avbetat och
ingen förväntar sig att det vid denna
sena tidpunkt skall komma fram nya
eller originella synpunkter på budgeten.
Därför kan vi som hamnat på sladden
utan större svårighet uppfylla det

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

motionsledes framförda önskemålet »att
riksdagsman bör fatta sig kort».

Torsdagen den 17 december 1964 är
ett smått historiskt datum för oss alla
som bor i det så kallade storstockholmsområdet.
Det bar sagts att den principöverenskommelse
som då träffades om
den kollektiva närtrafiken är det viktigaste
beslut som kommunalmännen i
Stockholms stad och län någonsin har
fattat. Detta är stora ord, men de är
mycket välmotiverade, ty därmed skapas
bättre förutsättningar för en angelägen
tratik- och regionplanering.

På rekordtid, mindre än ett år, nådde
man fram till denna överenskommelse
om samordning, utbyggnad och drift
av det kollektiva trafiksystemet i Storstockholm
som berör ett 20-tal trafikföretag.
För innevånarna i regionen
blir den fria övergångsrätten inom ett
år det första glädjande beviset på att
något nytt inträffat, att man framdeles
skall kunna erbjuda innevånarna en
god trafikservice.

Uppgörelsen mellan staten, staden och
länet, som kommer att gälla under förutsättning
att staten betalar 95 procent
av kostnaderna för s. k. underbyggnad
för tunnelbanans utbyggnad och att
Stockholms stadsfullmäktige och landstinget
före den 15 april 1965 godkänner
överenskommelsen, är en stor händelse
för de 1,2 miljon människor som
därigenom kan få bättre, snabbare och
billigare resor. Det är i detta sammanhang
på sin plats att överräcka en blomma
till den av regeringen tillsatte utredningsmannen,
generaldirektör Hörjel,
och hans medarbetare som gjort
ett utomordentligt gott arbete och handlat
med berömvärd snabbhet.

De ledande kommunalmännen i staden
och länet har också på ett förtjänstfullt
sätt medverkat vid tillkomsten
av detta viktiga beslut. Jag vill göra
detta påpekande då kommunalmännen
ofta skildras som »bypolitiker» i avsaknad
av vyer och främmande för stora
samlande grepp. Utvecklingen talar ett

Vid remiss av statsverkspropositionen

annat språk. Också kommunalmännen
förtjänar ett tack för den banbrytande
insatsen på detta svårbemästrade område.
Denna uppgörelse, som väckt uppmärksamhet
långt utanför storstadsregionen,
vittnar om en handlingskraftig
kommunalpolitik!

överenskommelsen har — såvitt bekant
— ingen motsvarighet i utländska
storstadsområden i Västeropa, i Sydeuropa,
i Nordamerika (USA och Canada)
eller i Japan i fråga om systematisk
organisation, ekonomisk ansvarighet
och möjligheter till samordnad
trafikplanering.

Någon fullständig ekonomisk och tratikteknisk
samordning av all närtrafik
i storstadsområdena existerar sålunda
icke i andra storstäder, bl. a. genom att
järnvägarna ej ingår i den trafikmässiga
organisationen; även i London är
järnvägarna och tunnelbanorna organiserade
som två skilda trafikföretag,
dock med samma ägare (staten).

Ej heller i fråga om trafikplaneringen
jämsides för både vägar, gator och
kollektiva trafikmedel existerar några
samordningsmöjligheter i de utländska
storstäderna på samma eller liknande
sätt som förutsatts i samband med principöverenskommelsen,
i och med att
statsbidragen till tunnelbanornas underbyggnad
skulle komma att bedömas
jämsides med behoven i fråga om gator
och vägar.

Den sistnämnda principen torde kunna
garantera eu allsidig bedömning av
hela trafiksituationen i Storstockholm
och möjliggöra en samordnad planering
av både kollektiv- och biltrafiken med
hänsynstagande till de ekonomiska resurserna
och de aktuella behoven för
olika infarts- och genomfartsleder.

Med all sannolikhet kommer ansträngningarna
i olika länder att i storstäderna
leda fram till en utvidgad organisatorisk
och ekonomisk samordning
i en eller annan form med staten,
delstaterna och kommunerna som intressenter;
svårigheterna att åstadkom -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1905

Vid remiss av statsverkspropositionen

ma en dylik samordning är emellertid
stora, och det kan därför dröja ytterligare
några år innan en sådan lösning
som nu föreligger i Storstockholm kan
få sin motsvarighet i andra storstäder.

Vid varje årsskifte får vi kännedom
om det exakta antalet trafikolyckor och
antalet dödsoffer i trafiken, och varje
år noteras det nya rekordsiffror. Är då
våra ansträngningar att öka trafiksäkerheten
alldeles förgäves? Varje nyår
uttrycker man runt om i pressen en
förhoppning om att det skall bli bättre,
men årligen krävs långt över tusen
dödsoffer och det är tiotusentals människor
som skadas i trafiken. Inför dessa
fruktansvärda siffror kan ingen stå
likgiltig.

Trafiksäkerhetsarbetet måste intensifieras.
Därför hälsas med tillfredsställelse
statsverkspropositionens uppgift
om det ökade anslaget för trafiksäkerhetsforskningen,
liksom den ökning Naiionalföreningen
för trafiksäkerhetens
främjande har fått. För ökningen till
NTF svarar staten med 200 000 kronor
och Trafikförsäkringsföreningen med
100 000 kronor. Jag gratulerar kommunikationsministern
som på nytt lyckats
förhandla sig till en betydande ökning
av anslaget från Trafikförsäkringsföreningen,
som nu per år anslår 1,9 miljoner
medan staten nöjer sig med 1,6
miljoner. Enligt min mening vore det
rimligt om staten ansloge i varje fall
lika mycket som försäkringsbolagen.
NTF behöver framdeles ytterligare utvidga
sin verksamhet, och de nu utgående
anslagen är i knappaste laget. Jag
tror att trafikdödens härjningar gör oss
i riksdagen lyhörda för ökade insatser
på detta viktiga område.

Den 2 december förra året fick jag
i denna kammare svar från kommunikationsministern
på en interpellation
angående trafiksäkerhetsarbetet vid
övergången till högertrafik. Regeringen
har sedermera beslutat att övergången
skall ske den 3 september 1967. Detta
betyder att halva tiden inom kort har

förflutit från beslutets fattande här i
riksdagen våren 1963 till reformens
ikraftträdande. För riksdagsmännen,
som genom sitt ställningstagande är föremål
för kritisk uppmärksamhet, är
det enligt min mening angeläget med
informationer om i vilken takt förberedelserna
för övergången till högertrafik
framskrider.

Jag utgår ifrån att kommunikationsdepartementet
har god kontakt med högertrafikkommissionen
och andra på
detta område verksamma organ.

Därför skulle jag uppskatta om kommunikationsministern
här ville lämna
en redogörelse för planeringsarbetet och
hur långt det har fortskridit. Vad kan
vi exempelvis göra under innevarande
år? Trafiksäkerhetsarbetet bör så långt
det är möjligt byggas ut. Vi blir på det
sättet mer trafikmedvetna. Jag hoppas
att allmänheten redan i år kommer att
bli utförligt informerad om den gigantiska
trafikplan som skall sättas i verket.
Det tar lång tid innan allmänheten
blir medveten om vad som här förestår.
Därför är detta upplysningsarbete
på lång sikt av största betydelse.

Mina frågor bottnar i den oro jag
känner ty tiden går fort. Och jag tror
inte att de är för tidigt väckta. Mycket
har måhända redan uträttats, och 1965
är ett viktigt planeringsår inför övergången
till högertrafik 1967.

Målsättningen för allt vårt arbete måste
vara att den kommande högertrafiken
skall göras säkrare än den vänstertrafik
vi har i dag.

Kan statsrådet lyfta på förlåten? Hur
långt har planeringsarbetet fortskridit?

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Med anledning av den
fråga som herr Lindahl ställde till mig
skall jag be att få säga några ord om
gången i det planeringsarbete som bedrivs
av högertrafikkommissionen.

Jag svarade på en liknande fråga så

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

sent som den 6 december i fjol och
lämnade då uppgift om det dåvarande
planeringsarbetet.

.lag vill redan från början säga att
förberedelserna för omläggningen till
högertrafik har pågått inom högertrafikkommissionen
i ungefär ett och ett
halvt år. Arbetet har i stor utsträckning
avsett planering och utredning. För
omställning av bussparken har inventering
företagits av landets bussbestånd.
Omställningen har påbörjats och bedrivcs
i en sådan takt att redan den
1 juli förra året var i det närmaste 650
bussar anpassade till högertrafik. Därefter
har omställningsarbetena ökat, så
att det för närvarande finns ungefär
1 300 bussar anpassade till högertrafik
genom ombyggnader och genom att nytillverkade
bussar utrustats för högertrafik
och försetts med extra dörranordningar
på vänster sida för att kunna
användas även i vänstertrafik, s. k.
omställningsbussar.

För att underlätta trafikföretagens nyanskaffning
av bussar i sådana fall då
den på grund av trafikomläggningen
sker tidigare än normalt godkände som
bekant förra årets riksdag en särskild
proposition om statlig långivning för
ändamålet.

SJ och postverket har för att utnyttja
sin verkstadskapacitet så effektivt
som möjligt redan lagt ut beställningar
beträffande huvudparten av de .statliga
bussföretagens anskaffning för de närmaste
tre åren.

Kommissionen bär vidare lagt fram
förslag till kungörelse rörande möjlighet
att använda s. k. dispensbussar.
Därmed menas bussar med dörrar på
så att säga fel sida, d. v. s. på höger
sida i vänstertrafik och vänster sida i
högertrafik. För bedömning av den frågan
har en undersökning företagits av
landets busslinjenät. Fn författning om
användning av dessa s. k. dispensbussar
är att vänta under den närmaste
tiden.

Omstiillningsarbetct beträffande vä -

Vid remiss av statsverkspropositionen

gar och gator torde i endast ringa omfattning
komma att påbörjas före sommaren
1965. Planläggningen och genomförandet
av sådana åtgärder som
avser anpassning av vägar och gator
till den ändrade trafikriktningen är nar
turligtvis mycket betydelsefulla. Anvisningar
för det arbetet har utfärdats efter
beredning inom kommissionens tekniska
samarbetskommitté, i vilken också
ingår representanter från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vägförvaltningarna
samt städerna Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall.

Planeringsarbetet har börjat hos väghållarna,
bl. a. i de större städerna, där
problemen av naturliga skäl blir störst.
Kommissionen, som godkänt de första
delplanerna för sådana arbeten, beräknar
att planer från ett flertal städer
kommer att inlämnas till kommissionen
för godkännande inom den närmaste
tiden. För omställningsarbetena på
landsbygdens vägar har organiserats
särskilda arbetsgrupper inom vägförvaltningarna.

Planläggningen av trafiksäkerhetsarbetet
i anslutning till omläggningen har
präglats av en strävan att göra övergången
så trafiksäker som det över huvud
taget är möjligt. Förberedelsetiden
fram till tidpunkten för trafikomläggningen
kommer enligt antagna riktlinjer
att utnyttjas för att skapa en positiv
inställning till omläggningen, vilket är
i hög grad betydelsefullt för att få
bästa möjliga resultat av upplysningsverksamheten.
Man skall med andra ord
göra människorna mer mottagliga för
denna upplysningsverksamhet. Vidare
inriktas arbetet på att öka den allmänna
trafikfostran.

För att få en säker grund för upplysnings-
och utbildningsverksamheten
har kommissionen till sig knutit en vetenskaplig
arbetsgrupp med pedagogisk
och psykologisk sakkunskap, som skall
vara rådgivande men som också skall
verkställa utredningar. Arbetet är i det
fallet fördelat på tre delgrupper, en s. k.

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

inlärningsgrupp, en utlärningsgrupp
och en massmediagrupp.

Redan förra året hölls konferenser
med representanter för arbetsmarknadens
organisationer, ungdomsorganisationerna
och ett stort antal andra sammanslutningar
för att få en aktiv medverkan
från deras sida i syfte att göra
övergången så säker som möjligt. Efter
särskilda undersökningar har kommissionen
iordningställt bl. a. stillfilm
och trycksaker samt diskussionsförslag,
som kommer att tillhandahållas de olika
organisationerna landet över.

För planläggning av skolans medverkan,
vilken i detta sammanhang måste
bli verkligt betydelsefull, har skolöverstyrelsen
en särskild konsulent anställd.
Skolöverstyrelsen har också lagt fram
förslag som syftar till en intensifiering
av trafikundervisningen snarast möjligt
— för att en särskilt effektiv insats
skall kunna göras i anslutning till trafikomläggningen.

Som ett led i trafiksäkerhetsarbetet
gör NTF dessutom en översyn av sin
nuvarande organisation för att få den
fastare och effektivare och för att stå
bättre rustad för sina nya uppgifter i
samband med övergången. NTF har av
kommissionen fått i uppdrag att utarbeta
förslag till instruktionsfilmer, bildband
och instruktionshandböcker för
kursverksamhet och annan information
liksom också broschyrer och affischer.

Sveriges Radio-TV har inom sig tillsatt
en arbetsgrupp med uppgift att
fungera som kontakt- och samordningsorgan
för program inom trafikområdet.
Enligt uppgift har ett antal program i
radio och TV rörande högertrafiken
redan planerats. Självfallet kommer radions
och TV:ns medverkan att vara
särskilt betydelsefull i anslutning till
själva omläggningen, alltså vid tiden
närmast före omläggningen, då det gäller
att mobilisera alla resurser på en
gång.

Inom företag och organisationer har
man visat ett stort intresse för denna
upplysnings- och informationsverksam -

het, och på många håll har man redan
vidtagit olika åtgärder som syftar till
alt öka trafiksäkerheten inför trafikomläggningen.
Motororganisationerna har
intensifierat sitt trafiksäkerhetsarbete,
och ett av försäkringsbolagen har redan
startat en trafiksäkerhetskampanj
som tar sikte på övergången till högertrafik.
Inom vissa större industrier har
bildats särskilda s. k. högertrafikkommittéer
med uppgift att förbereda övergången
och hedriva speciell upplysningsverksamhet.

Undersökningar beträffande lämpliga
hastighetsbegränsningar vid övergången
kommer att utföras under innevarande
år. Undersökningarna om personalbehovet
för trafikövervakningen
kommer genom rikspolisstyrelsens försorg
att utsträckas till att omfatta hela
landet.

I detta sammanhang vill jag också
säga några ord om tidpunkten för övergången.
Detta spörsmål har behandlats
av olika experter. Vid själva omläggningen
och vid tiden närmast därefter
måste de trafiksäkerhetsbefrämiajide åtgärderna
inriktas på att undvika att
trafikanterna fortsätter att reagera så
som man gör vid vänstertrafik. Det är
därför betydelsefullt att dagen II, alltså
dagen då omläggningen sker, förläggs
till en sådan tid på året, att vi efter
omläggningen också har en tillräckligt
lång period då det med hjälp av radio
och TV, tidningar, skolor och på alla
andra siitt finns förutsättningar att
bedriva upplysningsverksamhet. Inte
minst viktig är den påverkan som kommer
att ske genom skolans undervisning
och utbildning. Tidpunkten för
omläggningen måste också bestämmas
med beaktande av väg- och trafikförhållandena
i övrigt i landet.

Mot bakgrunden av allt detta har en
övergång i början av september förordats,
och Kungl. Maj:t har också på
kommissionens enhälliga förslag beslutat,
att övergången skall ske söndagen
den 3 september 1967.

Högertrafikreformen söm sådan är

Torsdagen den 21 jariuari 1965

Nr 5

en viktig åtgärd för att också på längre
sikt öka trafiksäkerheten, och åtgärderna
i anslutning till reformen visar
vår strävan att med olika och varandra
kompletterande åtgärder öka trafiksäkerheten
på våra vägar.

Jag vill, ärade kammarledamöter, i
detta ögonblick gärna upprepa vad jag
sade vid det tillfälle då reformen beslutades,
nämligen att ingenting får lämnas
ogjort för att trygga en så trafiksäker
övergång som det över huvud taget
står i mänsklig makt att åstadkomma.

Herr talman! Jag vill också gärna
begagna tillfället att säga ett par ord
om trafiksäkerheten i övrigt, närmast
kanske i anslutning till det anförande
som herr Nilsson i Bästekille höll under
gårdagen. Jag vill då inte bara
tala om det trafikmedel som han främst
uppehöll sig vid, nämligen flyget, utan
våra trafikmedel över huvud taget. Departementet
och de underordnade myndigheterna
strävar efter att åstadkomma
en ökning av trafiksäkerheten i fråga
om alla kommunikationsmedel. Beträffande
exempelvis järnvägstrafiken
fortsätter vi med omfattande investeringar
i järnvägens egna säkerhetsanläggningar
och i säkerhetsanläggningarna
vid järnvägskorsningar. För flygtrafiken
ägnas i år, liksom tidigare år,
investeringar i nya navigationshjälpmedel
och andra åtgärder för trafiksäkerhet
och ökad regularitet särskild
uppmärksamhet. Vi var klara över att
två ILS-anläggningar skulle föreslås
riksdagen på ett mycket tidigt stadium
under hösten, långt innan tragedien i
Ängelholm inträffade. Genom nya navigationshjälpmedel
och genom andra åtgärder
för att öka trafiksäkerheten skapar
man också ökad regularitet vid
flygfälten, vilket också är en sak som
hör ägnas stor uppmärksamhet. För
sjöfarten pågår också ett omfattande
arbete, hl. a. för att förbättra sjömätningen,
samt farledsarheten. Vidare haten
omprickning av våna farvatten

Vid remiss av statsverkspropositionen

igångsatts, sedan man har samlats kring
tanken att införa enhetlig nordisk utprickning
av våra farvatten. Dessutom
har vi genomfört en vidgad sjömätning
med modernare fartyg och moderna
medel i övrigt.

Med anledning av vad herr Nilsson
i Bästekille anförde i går vill jag avslutningsvis
säga, att vi självfallet eftersträvar
att avhjälpa de brister som
finns, oberoende av om de framkommer
vid olyckor, tillbud eller på annat sätt.

Herr talman! Som jag nyss sade har
jag velat begagna det tillfälle, som herr
Nilsson i Bästekille har givit mig, till
att erinra om det metodiska och målmedvetna
arbete som fortlöpande bedrivs
för att öka trafiksäkerheten på
vägen, på spåret, på sjön och i luften.

Det var detta jag ville framföra i
anslutning till den fråga-, som herr Lindahl
ställde till mig. Jag ansåg att det
kunde vara riktigt att ge en något bredare
redogörelse än vad som kanske
skulle vara nödvändigt. Eftersom denna
fråga ändå är en fråga som intresserar
det svenska folket tyckte jag det var
lämpligt åt! något utförligare beskriva
det arbete som är i gång, trots att alla
vid denna tidpunkt borde försöka begränsa
sina anföranden till de idealiska
åtta minuterna.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! .lag vill begagna tillfället
att tacka statsrådet för det positiva
svaret på de av mig framställda frågorna.
Jag tycker att detta svar innehöll
en råd värdefulla och intressanta upplysningar
och nyheter.

För lekmannen var det inte bekant,
att man hade kommit så långt beträffande
ombyggnad av bussar.

Den vetenskapliga arbetsgruppens
verksamhet har ju väckt uppmärksamhet
i de vidaste kretsar. Jag tror att
det är ett gott grepp att högertrafikkommissionen
till sig har knutit rådgivare
av detta slag.

Jag hälsar också med tillfredsställd -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

se meddelandet om att NTF står mitt
uppe i en översyn av sitt arbete, syftande
till att göra denna organisation effektivare
och ännu bättre i framtiden.
Att man redan nu har knutit kontakt
med radion och televisionen och att
dessa står mitt uppe i ett planeringsarbete
hälsas också med tillfredsställelse.

Av redogörelsen framgår att högertrafikkommissionen
på allvar kommit i
gång med sitt betydelsefulla värv. Jag
kan för dagen bara önska den all möjlig
framgång i detta viktiga arbete.

Herr HEDIN (h):

Herr talman! För ovanlighetens skull
kan jag helt instämma med min kamrat
på länsbänken Svante Lundkvist i vad
han sade på förmiddagen i den mån
anförandet berörde länsindelningsfrågan
speciellt för Södermanland och vår
residensstad Nyköping. De rykten som
har varit i svang i pressen om en uppdelning
av vårt kära län har såvitt jag
förstår intet egentligt underlag, men
att de har förekommit har skapat en
väldig irritation.

Det var emellertid inte den saken jag
skulle ta upp här, utan jag tänkte, herr
talman, gå in på frågor i anslutning till
statsverkspropositionen som berör yrkesfisket,
framför allt fisket på Östkusten.
Jag tror inte att någon har
varit inne på dessa frågor förut, så att
någon upprepning kan det i varje fall
inte bli.

Liksom för jordbruket är kapitalfrågorna
för fiskerinäringen vitala. Det
pågår en ständig rationalisering mot
större båtar, modernare fiskemetoder
och modernare redskap, som kräver
kapital. Den enskilde fiskaren är så
gott som helt beroende av att få låna
till de nödvändiga investeringarna. Här
finns en bra låneform, fiskerilånefonden.
Den har tyvärr tidigare varit otillräcklig,
och detta har skapat svårigheter
framför allt på Västkusten med

de mycket stora investeringar som där
förekommer. Man har varit hänvisad
till att ta upp en mycket stor del av
lånen i form av borgenslån, med åtföljande
höga räntor. I år har emellertid
departementschefen följt fiskeristyrelsens
förslag om höjning av låneramen
från 7 till 8 miljoner, och det bär vi
anledning att vara tacksamma för.

Erfarenheterna av dessa lån är mycket
goda. Våra fiskare sköter regelmässigt
amorteringarna bra, och det har
mig veterligt över huvud taget inte varit
några förluster för huvudmännen,
hushållningssällskapen och landstinget
i Göteborgs och Bohus län. Inte minst
detta tycker jag ger anledning till att
utöka fiskerilånefonden, så att den ger
möjlighet till erforderlig utlåning. Om
inte så blir fallet, kan man tänka sig
en komplettering med statlig kreditgaranti,
men om departementschefen visar
samma välvilja i fortsättningen som
nu, kan den frågan vila.

Bland andra viktiga lånefonder vill
jag nämna fonden för främjande av beredning
och avsättning av fisk. Departementschefen
går här inte med på fiskeristyrelsens
förslag om ett tillskott,
men å andra sidan säger han att han,
om behov uppkommer, skall föreslå
det tillskott som behövs. Jag tycker nog
att fiskeristyrelsens förslag om tillskott
med 250 000 kronor i och för sig
är väl motiverat, men mot bakgrunden
av denna skrivning har jag ingen erinran.
Jag tror att just denna form av lån
kommer att bli mycket anlitad i fortsättningen,
inte minst på östkusten.

De viktigaste fiskena vid östkusten
är strömmingsfisket och lax- och ålfisket
men med särskild tonvikt på fiske
efter strömming — »havets silver»,
som den brukar kallas. Strömmingsfisket
har sedan 1935 haft en form av
stöd som kallas auktorisation. Departementschefen
har under senare år på
förslag av jordbruksnämnden sagt att
den måste upphöra så snart som möjligt,
och under det gångna året har

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

det pågått förhandlingar mellan jordbruksnämnden
och Östkustens organisationer
i anledning av riksdagens beslut
förra året. Häromdagen träffades
en överenskommelse, och jag hoppas
att den skall kunna motväga de risker
som det innebär att släppa den mycket
känsliga strömmingshandeln fri. Erfarenheter
från Finland visar att det lätt
kan uppstå rent kaos på strömmingsmarknaden,
och det är sannerligen till
nackdel inte bara för yrkesfiskarna utan
minst lika mycket för konsumenterna.

Fiskarnas ekonomiska föreningsrörelse
håller på att omorganiseras i anledning
av vad som skall ske här, och jag
hoppas att jordbruksministern kommer
att ställa sig positiv till en ansökan om
organisationsbidrag för de betydande
kostnader som yrkesfiskarnas organisationer
får på grund av denna omorganisation.

En fråga som i hög grad berör handeln
med strömming är servicen vid
statens järnvägar. Jag är glad att se att
kommunikationsministern är bär. Det
har under senare år riktats en hel del
kritik mot SJ:s service, och man har
till och med ifrågasatt, om SJ helt och
hållet vill avstå från att transportera
fisk, men det tror jag väl inte är förhållandet.

Fisk, och i synnerhet strömming, är
mycket känslig för transporter, och det
är angeläget att fisken på mycket kort
tid kan transporteras mellan leveransplatsen
och kunden. Indragningar av
godsförande tåg och indragningar av
service vid stationerna har gjort det
svårt för fiskarna att klara transporterna
framför allt av strömming. Från
Gävle har rapporterats väsentliga försämringar,
som hotar att helt förstöra
en traditionell strömmingsmarknad i
västra Dalarna. Jag skulle tro att man
med god vilja kan rätta till de här
förhållandena, och jag vädjar till kommunikationsministern
att se på dem
och göra vad som är möjligt för att få
till stånd en förbättring.

Vid remiss av statsverkspropositionen

En sak som är av väsentlig betydelse
för yrkesfisket är fritidsfiskets utveckling.
Det är utan tvivel besvärande när
fritidsfiskare —■ kanske bara för att få
matfisk, men kanske också för att få
en extrainkomst — ägnar sig t. ex. åt
skötfiske efter strömming. De får ofta
mycket stora fångster och vänder sig
tyvärr inte i första hand till fiskförsäljningsföreningen
för att sälja det överskott
de fått, utan de säljer det vid
sidan av den reguljära handeln. Detta
och liknande förhållanden påverkar i
hög grad fiskarnas ekonomiska möjligheter.
Det är naturligt att detta skapar
stark irritation och att yrkesfiskarna
talar om illojal konkurrens.

Ett fritidsfiske, som inriktar sig på
rekreation och sport och som begränsar
sig till fångster, avpassade efter eget
husbehov, är naturligtvis ofrånkomligt,
ja, till och med önskvärt, och det skapar
förutsättningar för god förståelse
mellan yrkesfiskare och fritidsfiskare.
Glädjande nog har Fiskefrämjandet häromdagen
tagit upp den här frågan med
representanter för yrkesfisket, och man
har kommit överens om en definition
av fritidsfiske som ungefär överensstämmer
med den karakteristik som jag
gav här. Fiskefrämjandet reagerar liksom
yrkesfiskarna för de oarter av fritidsfiske
som jag nyss här berörde.

Nu har också beskattningsfrågan kommit
in i bilden. Enligt ett utslag av kammarrätten
skulle eu fritidsfiskare, som
fick en inte oväsentlig sidoinkomst genom
fisket, inte ta upp den inkomsten
vid deklarationen, eftersom fisket hade
bedrivits som hobby och inte i avsikt
att tjäna pengar. Jag kan förstå att det
kan vara eu skatteteknisk fråga som
inte är så lätt att lösa med hänsyn till
att det härvidlag blir fråga om avdragsrätt
för motsvarande kostnader. Jag
hoppas dock att finansministern, som
kommer att få ta ställning till detta
frågekomplex, försöker lösa det. Det har
skapat mycket stark irritation bland yrkesfiskarna.
Glädjande nog reagerar

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

också fritidsfiskarnas organisation mot
detta.

Vid sidan av strömmingsfisket är laxfisket
ett utmärkt komplement av utomordentligt
stor betydelse vid Ostkusten,
inte minst i höst har det varit ett betydande
laxfiske i Östersjön på 1963 års
rikliga utsläpp av smolt. Jag har berört
laxfisket några gånger tidigare här
i riksdagen, och jag tror att det finns
anledning alt följa upp frågor som sammanhänger
med detta fiske. En ökning
av laxodlingen är önskvärd och möjlig
både här i landet och framför allt
i Finland. Det finns tekniska möjligheter
att öka kapaciteten vid våra laxodlingsanstalter
utan nämnvärda ytterligare
investeringar. Med hänsyn till
att laxfisket bedrivs av fiskare från alla
stater vid Östersjön, sålunda även av
andra än svenskar och finländare, är
det rimligt att bidrag till en ökad laxodling
i Sverige och i Finland lämnas
också av framför allt Danmark, eftersom
danskarna fiskar mest, men också
av Västtyskland och Polen.

Det är angeläget att åtgärder vidtas
till skydd för laxen i Östersjön. Vi är
glada över den överenskommelse som
träffats mellan Västtyskland, Danmark
och Sverige. Den är tyvärr ännu inte
ratificerad av Västtyskland, men enligt
utrikesministern väntar man att den
skall ratificeras av Västtyskland i februari
i år.

Jag hoppas också att utrikesministern
inte glömt löftet från i våras att arbeta
för ett ökat skydd av laxen genom
införande av en fredningstid. Vad
som i första hand skulle behövas är
fredningstid för krokfiske under januari—februari
för att skydda den
mindre laxen.

Laxen är en värdefull fisk som växer
oerhört snabbt. Det är därför eu nationalekonomisk
fråga av inte ringa vikt
att man genom överenskommelser i Nordiska
rådet eller andra fora försöker
skapa förutsättningar för bästa möjliga
ekonomiska utnyttjande av laxbeståndet
i Östersjön.

Laxfisket berörs också av en annan
faktor, nämligen sälens skadegörelse.
Den påstådda faran för utrotning av
sälen i Östersjön är av allt att döma
alldeles orealistisk. Sälen har uppenbarligen
ändrat vanor och blivit helt
pelagisk på grund av störningar från
den ökande motorbåtstrafiken och flyget.
Den uppehåller sig enbart i havet
och går inte i samma utsträckning som
förr upp på grund och hällar i den yttre
skärgården. Därför kan det synas
som om den minskat, men laxfiskarna
kan tala om att det finns gott om säl
i Östersjön. Av den garnfångade laxen
beräknas ungefär en tredjedel tas av sälen.
Det skulle för höstens fiske innebära
att ungefär 100 000 laxar till ett
värde av 3 miljoner kronor skulle ha
blivit sälföda. Som exempel kan jag
nämna att en båt som i oktober kom in
till Oskarshamn hade med sig ungefär
600 oskadade laxar men samtidigt påvisbara
rester av ca 400 laxar som sälar
kalasat på.

Svenska ostkustfiskarnas centralförbund
har mot denna bakgrund begärt
att skottpengar på säl skall höjas från
15 till 30 kronor. Jordbruksministern
har tagit upp frågan under punkt M 11
i kapitalbudgeten. Han förefaller vara
positivt inställd till förslaget men säger
att det bör ankomma på Kungl.
Maj :t att besluta i frågan. Jag hoppas
att beslut snart fattas om en höjning
till samma nivå som i Finland och att
det kommer att avse hela Östersjön, så
att det inte blir en gräns mellan norra
och södra Kalmar län, vilket föreslagits
av ett par remissinstanser. Det skulle
skapa gränsproblem och det kanske då
blev en livlig handel med sälsvansar
och sälkäkar. Exempel saknas inte på
motsvarande fenomen i Norrland på
grund av att det är olika skottpengar
i Finland och i Sverige.

Till sist vill jag, herr talman, nämna
ytterligare ett problem som är av väsentlig
betydelse inte bara för yrkesfiskarna
utan också för alla skärgårdsbor
över huvud tåget, nämligen vår -

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

jakten på sjöfågel. Det är ett mycket
allmänt önskemål ute i skärgården för
att inte säga ett krav, att man åter skall
få tillstånd till några dagars vårjakt.
Regeringen har häromåret utan att höra
riksdagen anslutit Sverige till en internationell
fågelskyddskonvention. Det
finns emellertid möjlighet att göra undantag
från den bestämmelse som generellt
avser förbud för vårjakt. Det
finns alltså förutsättningar för att återinföra
någon form av vårjakt, och jag
hoppas att jordbruksministern kommer
att begagna sig av den möjligheten. Dels
är det i allra högsta grad en trivselfråga
för skärgårdsborna, dels kan en lämpligt
utformad vårjakt inte utgöra någon
risk för de rikliga fågelstammarna i
vår skärgård.

Jag har, herr talman, velat ta upp
detta axplock av problem som berör yrkesfiskarna
och övriga skärgårdsbor
för att visa att det finns åtskilligt som
kan göras från regeringens och riksdagens
sida för att förbättra både de ekonomiska
villkoren och även trivseln för
en befolkningsgrupp, som ofta sliter
mycket hårt för brödfödan ocli som har
svårt att följa med i den allmänna
standardutvecklingen.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Herr Hedin berörde
svårigheter vid transport av framför
allt färsk strömming och tog som exempel
förhållandena vid Gävle station.

I samband med rationaliseringarna
inom SJ har vi lagt ned ganska mycket
pengar på en utbyggnad av rangerbangårdarna,
bl. a. den i Gävle. Fiskarna
fick tidigare lasta sin strömming framme
vid stationen. När den nya rangerbangården
blev färdig hänvisades de
till det nya godsmagasinet där. Sedan
fiskarna själva emellertid påpekat de
svårigheter som uppstod för dom att
i tid före tågets avgång kunna lasta
fångsterna på vagnarna, vidtogs åtgärder
från järnvägens sida.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Jag blev uppmärksamgjord härpå redan
under hösten. Jag tog då ett samtal
med statens järnvägar, och förhållandena
är nu såvitt jag förstår praktiskt
taget tillfredsställande ur fiskarnas
synpunkt. I varje fall talar den senaste
rapport jag mottagit från dem för att
så är förhållandet. Från något annat
håll har inte något klagomål framförts.

Herr HEDIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad om förhåLlandena
har rättats till i Gävle. Jag
träffade emellertid för några dagar sedan
representanter för Gävle-Fisk och
de var inte tillfredsställda med förhållandena.
Jag tror därför att ytterligare
åtgärder kan behöva vidtagas.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Det stora budgetförslaget
har blivit diskuterat från olika utgångspunkter.
Jag skall inte gå in på
några detaljer beträffande detsamma.
Jag vill endast säga att jag tycker det
är ett bra förslag som lagts fram. Det
har inte heller kommit något samlande
alternativ från oppositionspartierna som
kan ställas som motvikt mot detta budgetförslag.
önskemål hit och dit i marginalerna
finns det alltid, och sådana har
också blivit framförda, men som helhet
finns det inte något alternativ till
regeringsförslaget. Högern går tydligen
sin väg och kommer att väcka motioner,
folkpartiet och centerpartiet ansluter
sig till regeringsförslaget i dess huvuddrag
utan att dock kunna förena
sig inbördes. Det tycks således inte heller
under denna riksdag komma att
arbetas fram något mittenalternativ. I
höstas såg vi att det inte heller gick att
få något mittenalternativ i lokaliseringsfrågan.
Rent allmängiltigt med hänsyn
till den politiska atmosfären i samhället
är det att beklaga, att de borgerliga
partierna inte kan förena sig kring något
konkret alternativ utan framlägger
splittrade förslag.

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

Det är intressant att lyssna till hur
man från borgerligt håll berömmer
kommunisterna och övervärderar deras
tre nya medlemmar i kammaren. Det
är för övrigt inte bara i riksdagen som
kommunistberömmet levereras utan
också i Bonnierkoncernens tidningar
och på andra håll. Man undrar varför
de borgerliga är så angelägna att stryka
kommunisterna medhårs? Beror det
på att de borgerliga gillar kommunisterna?
Jag tror vi kan vara överens om
att svaret på frågan inte står att finna
där, utan förklaringen är en helt annan.
De borgerliga vill att kommunisterna
skall tjäna som hjälptrupper åt
dem. När man från borgerlig sida anfaller
regeringens politik hoppas man,
att man genom uppmuntran och propaganda
bland marginalväljare och politiska
»idioter» skall kunna skrapa fram
så mycket förståelse för den kommunistiska
kverulanspolitiken, att man kan
dra undan en del väljare i marginalen
till den andra sidan. De borgerliga förstår
att de tillsammans är för svaga att
få eu majoritet av väljarna med sig,
men med hjälp av kommunisterna på
den andra kanten hoppas de kunna
spilttra de socialdemokratiska väljarna,
vilket skall kunna leda till en småborgerlig
politik i centrum för vårt lands
ekonomiska utveckling.

Det är uppenbart att de som tror att
kommunistiska framgångar skall leda
till en mera utpräglad och aktiv politik
kommer att bli besvikna när de finner,
att om de borgerliga lyckas i splittringsförsöken
på vänsterkanten kommer resultatet
att bli just vad de borgerliga
vill, nämligen att den socialdemokratiska
politik, som vi haft under några
årtionden, brytes och ersättes med borgerlig
politik. Därför tror jag att de
som lutar åt det kommunistiska hållet
bör vara försiktiga med att slicka i sig
det beröm som med sådana avsikter
ges från borgerligt håll.

Den socialdemokratiska politiken
kvarstår som det enda samlande alter -

nativet för landets ekonomiska politik.
Den stöds av nästan hälften av människorna
här i landet. Det finns inte tillnärmelsevis
en motsvarande enighet på
något annat håll för att driva en annan
ekonomisk politik. Det har vi redan
sett, och vi kommer att få ytterligare
belägg härför under denna vårriksdag,
det är jag helt övertygad om.

Vi på socialdemokratiskt håll har
ingen anledning att försvara de nuvarande
förhållandena i olika avseenden
och säga att allt är bra beställt här
i landet. Samhället är inte ännu utbyggt
på det sätt som vi önskar, utan
utvecklingen måste fortsätta. Vi är också
beredda att söka föra den framåt
dels genom insatser i praktisk politik
och dels genom diskussioner inom
partiet. Den som vill att det skall föras
en aktiv politik på olika områden
kan medverka därtill inom regeringspartiets
ram. Det finns ingen anledning
att splittra upp sig och kasta bort
röster på sådant som inte ger några
praktiska resultat i rätt riktning.

Den socialpolitik som förts i vårt
land tar i anspråk allt större del av
nationalinkomsten. Närmare 20 procent
av nettonationalinkomsten går nu till
socialpolitiska ändamål, och det är
framför allt tre grupper som får del av
dessa pengar: de gamla, de sjuka och
barnfamiljerna.

Meningen med denna politik är att
skapa största möjliga trygghet för alla.
För bara ett fåtal år sedan användes
15 procent av nettonationalinkomsten
till sociala ändamål. År 1939, efter det
ekonomiska uppsvinget under 1930-talet,
utgjorde siffran 6 å 7 procent. Det
har alltså på mycket kort tid skett en
ökning tre gånger om av den andel av
nettonationalinkomsten som användes
för att skapa social trygghet.

Vi på socialdemokratiskt håll vill fortsätta
efter dessa linjer och förbättra
socialpolitiken. Men vi vill också på
fackligt håll, med användande av lagstiftningsmakten,
utveckla de indirekta

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

förmånerna, t. ex. genom en arbetstidsförkortning.
Den genomsnittliga arbetstiden
här i landet har under drygt en
generation minskat från 3 000 till 2 000
arbetstimmar per år. En förkortning
av arbetsveckan från 45 till 40 timmar,
som väl kan förväntas inom de närmaste
åren, skulle innebära att den genomsnittliga
arbetstiden inte ligger
mycket över hälften av arbetstiden för
ungefär en generation sedan.

Utöver de socialpolitiska förmånerna
och de indirekta förmåner, som vi vill
skapa vid sidan av trygghetsgarantierna,
eftersträvar vi en stegring av reallönen.
Genom de stora krav, som ställs
i de förstnämnda avseendena, blir det
emellertid mindre över till direkta reallönehöjningar.
Den samhälleliga och
fackliga trygghetspolitiken tar sin stora
andel av utrymmet för lönehöjningar.
I årets finansplan har den direkta reallöneförbättringen
för de närmaste åren
beräknats utgöra omkring ett par procent.

Man måste alltså arbeta med ganska
små marginaler när det gäller den direkta
reallönehöjningen, och därför är
det synnerligen viktigt att fullt ut ta
vara på möjligheterna och försöka
åstadkomma en jämn fördelning så att
det inte uppstår eftersläpningar för vissa
grupper.

När det gäller att förverkliga målsättningen
både för den samhälleliga
och fackliga ekonomiska politiken måste
man också ta hänsyn till att den
internationella konkurrensen alltmer
skarpes. Jag vill t. ex. erinra om att i
en rapport, som utarbetats på uppdrag
av den tyska regeringen, framhålles att
Tyskland har att räkna med en skärpt
internationell konkurrens under 1965
och följande år. De bedömningar som
gjorts i vårt land visar liknande resultat.

Det finns ingen anledning för mig
att nu gå in på några detaljer, men jag
vill understryka att vi i Sverige måste
vara beredda på en utveckling av det -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ta slag. Händelserna i England visar
vad som inträffar om man inte ser upp
i tid. Genom den ekonomiska politik
som förts under borgerlig ledning har
England råkat in i en kris, där förhållandena
inom varvsindstrien kanske utgör
ett av de mest markanta exemplen.
För 15 år sedan svarade engelsmännen
för ungefär en fjärdedel av produktionen
inom världens varvsindustri, men
därefter har under en 12-årsperiod denna
andel minskat till en åttondel, samtidigt
som den japanska varvsindustrien
har vuxit mycket starkt. Den svenska
industrien har lyckats hänga med bra
i utvecklingen, men man måste i det
läge som nu uppkommit räkna med
vissa svårigheter.

Den skärpta internationella konkurrensen
är sålunda en utomordentligt
betydelsefull faktor vid vår bedömning
av den ekonomiska politik som skall
föras. Det gäller att kunna hålla sysselsättningen
uppe trots att exportläget
nu inte kommer att vara så gynnsamt
som tidigare under efterkrigstiden.

Från socialdemokratiskt håll har
väckts en motion som behandlar låglönegruppernas
problem och som utmynnar
i en hemställan om utredning
beträffande dessa speciella problem.
Detta är ett stort arbete som berör
många områden. Först och främst gäller
det emellertid att definiera vad som
menas med låglönegrupper. Den statliga
lönestatistiken kan inte sägas vara
tillfredsställande för detta ändamål.
Inte heller den .statistik som upprättas
nom Arbetsgivareföreningen — och som
man mycket motvilligt stiiller till förfogande
— kan utgöra en lämplig
grundval. Trots att denna statistik omspänner
hela näringslivet, belyser den
inte den totala situationen på ett sådant
sätt, att olika grupper kan jämföras
med varandra.

I årets statsverksproposition användes
begreppet låginkomsttagare, oeh man
har därvid satt gränsen vid It) 000 kronors
inkomst för gifta personer. .lag

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

måste säga att det finns låglönetagare
även ovanför denna inkomstgräns, men
det saknas som nämnts en tillfredsställande
lönestatisik och det är inte heller
möjligt att bara bygga på inkomstuppgifterna
i självdeklarationerna. De
låginkomstdeklarerande grupperna är
inte identiska med låglönegrupperna.
För att kunna belysa låglöneproblemet
måste man därför, som det sägs i den
socialdemokratiska motionen, utreda
förhållandena. Förutom en förbättrad
lönestatistik behöver man i detta fall
granska deklarationerna och inte bara
ta slutsumman för given. Det finns halvtidsanställda
och det finns personer,
som har rörelser med avskrivningsmöjliglieter,
med i statistiken. Statistik via
deklarationerna gör det alltså inte alla
gånger möjligt att bedöma om människor
lever i besvärliga ekonomiska förhållanden
eller inte. Därför måste statistiken
bearbetas innan man kan belysa
läget. Utan att ha definierat låglönegruppernas
situation kan man inte
föra en klar ekonomisk politik. Socialpolitiken
måste inriktas så, att den hjälper
låglönegrupperna och icke bara tar
hänsyn till de låginkomstdeklarerande,
vilka inte alltid är de som har låg levnadsstandard.

Socialpolitiken bör kunna ses över i
anslutning till låglönegruppernas intressen.
Detsamma gäller skattepolitiken.
Det skatteförslag som finansministern
har lagt fram är i detta sammanhang
ett steg i rätt riktning. Lokaliseringspolitiken,
som vi diskuterade i höstas,
berör också låglönegrupperna direkt
och indirekt, liksom även andra grupper.

De statliga företagen, som vi har ansvaret
för vare sig de drivs som affärsverk
eller som bolag, är inte heller ointressanta
när vi diskuterar låglönegruppernas
problem, utvecklings- och utbyggnadsmöjligheterna
och frågan om
bättre anställningsförhållanden i framtiden.

Den allmänna arbetsmarknadspolitik

som regeringen bedriver direkt och indirekt
genom arbetsmarknadsstyrelsen
är också mycket betydelsefull i detta
sammanhang. Det gäller att dra undan
arbetskraften från sådana företag och
branscher som inte kan eller inte vill
betala högre löner. I stället får vi importera
varorna, om vi kan göra det
billigare. Därmed ökar vi den internationella
handeln, men vi höjer också
levnadsstandarden här i landet genom
att låta människorna köpa varorna utifrån
billigare än vi själva kan tillverka
dem. I gengäld får vi långsamt och steg
för steg genom arbetsmarknadspolitiken
flytta över arbetskraften till de
branscher och företag som kan utnyttja
den bättre, betala högre löner och skapa
ökad trygghet men trots detta sälja i
konkurrensen på världsmarknaden.

Ibland talas det om att det fattas arbetskraft.
Ja, det fattas arbetskraft när
man ser problemet på den ena punkten
efter den andra. Men vid vilken befolkningsnumerär
upphör arbetskraftsbristen?
Ett land som Tyskland, som är
åtla till nio gånger större än vårt land,
saknar arbetskraft. Där råder fortfarande
arbetskraftsbrist trots att man har
importerat 1,5 miljon människor ovanpå
sitt höga befolkningstal. Detta räcker
för att enkelt och utan att gå in i
detaljer bevisa, att det inte är det totala
invånarantalet i ett land som avgör
om det fattas arbetskraft eller inte.

Vi skall inte svara för större andel
av världens produktion än den vi behöver
för att ha full sysselsättning här.
Därefter skall vår ekonomiska politik
inriktas på att åstadkomma en så kvalificerad
produktion, att vi kan bereda
människorna hyggliga levnadsförhållanden.
Det är inte fråga om numerären,
utan det gäller att använda den
arbetskraft vi har för förnuftiga ändamål,
alt omställa den, omskola den, omflytta
den och att bygga ut näringslivet
på de punkter där det har någon mening
med hänsyn till en förbättrad levnadsstandard
för de anställda och där -

Torsdagen den 21 januari 19C5

Nr 5

med också för konsumenterna, vilka i
stort sett är samma människor.

Det är därför viktigt att arbetsmarknadspolitiken
föres målmedvetet. Visst
skall vi ha öppna gränser så att löntagarna
kan skaffa sig yrkeserfarenheter
från olika länder. Sådana möjligheter
till utbyte av erfarenheter har funnits
förr i världen, när gesällerna vandrade
från land till land, och de bör finnas
också i dag och i framtiden. En
helt annan sak är emellertid, om arbetsmarknadspolitiken
bedrives så att en
arbetsgivare, som inte inom fjorton dagar
eller sex veckor kan få arbetskraft
till de maskiner som han har råkat
göra sina privata investeringar i, skall
kunna lyfta telefonluren och bara begära
att man genom den statliga arbetsmarknadspolitiken
och med de statliga
skattepengarna som bakgrund skall
skicka honom en båtlast folk. Arbetskraft
skall inte behandlas som kol som
lastas in i ångpannor. Det är inte meningen
med det hela. Det skapar ingen
standardstegring.

Vi har inte heller ekonomiska resurser
att bygga bostäder för hur mycket
folk som helst. Det finns ingen anledning
att förlänga bostadsköerna genom
att villigt ställa arbetskraft till förfogande
åt arbetsgivarna, så att dessa
kan upprätthålla lägre löner än de annars
skulle kunna. När de efterfrågar
arbetskraft i ökad utsträckning måste
det innebära att de är villiga att ge de
anställda bättre betalt, och den bättre
betalningen måste fram! De som då inte
kan ge arbetskraften högre lön skall
icke erhålla arbetskraft, och de skall
inte heller genom en statligt organiserad
importpolitik ges möjlighet att förse
sig med arbetskraft på sådant sätt,
att de slipper lyfta låglönegrupperna
till en högre lönenivå.

Den politik statsmakterna på detta
sätt bedriver måste också vara målmedveten
med hänsyn till den allmänna
standardstegring vi önskar. Det sägs
ibland att det är samhället som trycker
3 — Andra kammarens protokoll 1905. Nr

Vid remiss av statsverkspropositionen

undan de privata företagen från möjligheten
att låna på kapitalmarknaden;
jag hörde det uttalandet senast i går.
Ja, men vad är det fråga om? För att
vi i detta samhälle inte skall göra som
man gjort i andra samhällen måste det
till samhällsinvesteringar. Det finns
länder i Europa som importerat 8 000
—10 000 portugiser och satt dem i en
enda barackby. Där gör man inga kapitalinvesteringar.
Där kostar det inte
50 000 kronor per lägenhet för bostäder
av en sådan standard som vi i detta
land vill att människorna skall ha. Där
kostar det praktiskt taget ingenting —
det blir barackbebyggelse. Vi vill inte
föra en sådan importpolitik. Dessa länder
kan skaffa sig billig arbetskraft på
det sättet genom modern slavtrafik över
gränserna. Det är inte internationalism,
det är att profitera på lågt betald arbetskraft
och det finns ingen anledning
för oss att subventionera sådant.

Det kostar 50 000 kronor för en bostad.
Det kostar också 50 000 kronor i
kommunala investeringar för att skaffa
skolor, vägar, vatten och avlopp som
behövs i ett samhälle för varje nytillkommen
familj. Det blir 100 000 kronor.
Om arbetsgivaren skaffar en ny arbetsplats
betyder det att han själv ställer
krav på att 100 000 kronor skall investeras
från skattebetalarna, från staten
och kommunen, genom bostadspolitiken
och den kommunala politiken.
Då skall man inte skylla på att det är
kommunerna som skapar dessa offentliga
utgifter.

Den genomsnittliga industriarbetsplatsen
kostar 50 000 kronor. Av dem
kanske arbetsgivaren själv satsar 15 000
kronor. Sedan går han ut på kapitalmarknaden
och fordrar att få låna
35 000 kronor — t. ex. från ATP-fonderna,
som är löntagarnas pengar. Utöver
detta skall han ha 100 000 kronor
för kommunala investeringar och hostadsinvesteringar.
Av den totala investeringen
för en arbetsplats och en
familj på 150 000 kronor satsar arbets 5 -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

givaren kanske av egna medel 15 000
kronor. 135 000 kronor skall vi direkt
genom våra skattter och indirekt genom
besparingar ställa till hans förfogande.
Den som gör den största investeringen,
135 000 kronor, av de 150 000,
bör vara med och följa den politik som
bedrives med de 15 000 kronorna litet
noggrannare och litet närmare än man
i allmänhet gör för närvarande.

Förr gallrades en del företag bort
genom ekonomiska kriser. Med de mycket
gynnsamma konjunkturerna som vi
har nu och som till en mycket stor del
beror på den ekonomiska politik vi driver
i samhället med full sysselsättning,
har det varit ganska lätt att upprätthålla
många företag som skulle ha rationaliserats
bort om vi haft förkrigstidens
svängningar i konjunkturerna.
Men det betyder också att mycket av
det som i dag lönar sig ändå icke är
det bästa i förhållande till det vi borde
kunna ha i dag. Vi borde kunna ha
ännu effektivare företag än de som klarat
sig i det gynnsamma ekonomiska
klimat som råder på många håll. Jag
säger därmed inte att det inte finns
företag som inte klarar sig ens under
de nuvarande förhållandena. Jag säger
inte ens att det inte finns svårigheter
på en hel del håll, beroende på internationell
konkurrens och annat. Men
generellt måste vi säga att efterkrigstiden
och den fulla sysselsättningens
politik som bedrivs i vårt land och
som börjat bedrivas också på andra
håll mer och mer resulterar i att sådana
företag, som i och för sig inte
skulle ha någon större livskraft, ändå
ges en möjlighet att överleva.

Det är därför viktigt att föra in ett
nytt moment i den ekonomiska politiken,
ett instrument och en väg att ersätta
den saneringspolitik som förr
drevs via kriserna. Men det gäller att
få den ersatt på ett sådant sätt att det
inte går ut över de anställda och de
många små i samhället. Vi måste steg
för steg föra in denna politik på så -

dana linjer, att vi kan ställa om näringslivet
från de mindre effektiva delarna
— även om de kan existera — till de
mera effektiva företagen.

Vi kan inte låta denna utveckling
ske bara mot bakgrund av dagens situation
och säga att det inte finns någon
anledning att ingripa här eftersom
det går bra. Vi skall vara medvetna om
den forskning och den utveckling som
pågår i andra delar av världen och
som betyder att det där blir ökad produktion
och nyskapande. Ett av de stora
tyska kemiska företagen lägger ned
så mycket på forskning, att det efter
en femårsperiod har en femtedel av sin
styrka sysselsatt med tillverkning av
sådana varor som icke existerade fem
år tidigare. Det betyder, om vi ser 10
år framåt —- och så bör vi bedöma
många investerings- och utvecklingsfrågor
— att nästan hälften av de anställda
kommer att vara sysselsatta med
sådana varor som icke existerar i dag.
Hur är det möjligt för oss att vara med
i den forskning, den investeringsverksamhet,
det utvecklings- och försäljningsarbete
som behövs på olika håll
så att vi kan föra över arbetskraften i
tid på dessa nya projekt som kan garantera
den fulla sysselsättningen, den
bästa möjliga sysselsättningen och det
bästa möjliga reallöneläget om 5 ä 10
år? Det är det som är den centrala frågan
för vår politiska ekonomi. Att vi
klarar oss bra i dag är uppenbart för
alla — det råder inga större diskussioner
på den punkten. Det väsentliga för
oss är den framtida strukturutvecklingen
i relation till den internationella
konkurrensen och den skärpning vi har
anledning att räkna med.

Vi har, som framgår av statsbudgeten,
anledning att räkna med mycket
snäva reallöneförbättringsmarginaler på
de direkta lönerna — ett par procent.
Det behöver inte vara stora avvikelser
från dessa 2 procent förrän det skall
uppstå en psykologisk otillfredsställelse
med situationen. Ju hårdare vi driver

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

trygghetspolitiken, de indirekta förmånerna,
arbetstidsförkortningen, desto
mindre blir det över på reallönerna och
desto noggrannare måste vi sköta den
ekonomiska politiken, så att inte vissa
grupper får 4 procent i reallöneförbättring
och andra grupper noll, även
om den genomsnittliga statistiska förbättringen
blir 2 procent.

Det gäller därför att i tid vidta åtgärder
och att planmässigt och på sikt länka
den ekonomiska politiken så, att vi
kan skapa bestående, gynnsamma förhållanden.
Det är ingen anledning att
uppehålla sig för länge vid möjligheterna
att bara säga: Det har ju ordnat
sig hittills, och det kommer säkerligen
att ordna sig också i framtiden. Det är
en alltför utpräglad låt-gå-politik att
tro att allting ordnar sig självt. Driver
vi ekonomisk politik, så måste vi inrikta
den på vissa mål och bestämma
oss för de medel vi vill använda för att
föra utvecklingen vidare.

Den otålighet som nu finns på många
håll på arbetsmarknaden både fackligt
och politiskt hänger samman med att
vi har förbättrat socialpolitiken. Den
tar nu sin del av de reella ekonomiska
resurser vi kan öka vårt välstånd med
från ett år till ett annat. De indirekta
förmåner som jag här talat om gör att
vi nu, till skillnad från förr, på många
håll arbetar med små marginaler för
den reella löneförbättringen. Och minsta
svängning kring genomsnittssiffrorna
för reallöneförbättringen innebär att
man inom stora grupper blir besviken.
Otåligheten är helt förklarlig mot den
lugna och goda utveckling som vi blivit
vana vid och tycker bör råda här i landet
och som också har rått under de
gångna årtiondena.

Den ökade internationella konkurrens
som vi har att räkna med betyder
snävare marginaler för vårt handlande
och gör det ännu mera nödvändigt för
oss att skaffa oss grepp över utvecklingen.
Vi får inte vara alltför belåtna
med att dagens situation är tillfrcds -

Vid remiss av statsverkspropositionen

ställande och att vissa genomsnittssiffror
ter sig bra, statistiskt sett, ty bakom
dessa siffror finns eftersläpande
grupper, som inte är nöjda med utvecklingen
och inte heller blir det under de
närmaste åren.

Detta beror som jag sade på bakgrunden
under 1950-talet, och det beror
på de stora förhoppningarna för
framtiden. Otåligheten därvidlag är helt
förklarlig. Och den betyder, när vi ser
på den ekonomiska politiken: skärpta
fordringar gentemot dem som sitter vid
rodret och har att länka in och styra
utvecklingen på den ekonomiska politikens
område, har att bestämma målen
och välja medlen för att driva igenom
planerna.

De medel vi har att arbeta med för
den ekonomiska politiken är bl. a. skattepolitiken.
De medlen har använts
i årets statsverksproposition, och det
påverkar utvecklingen för det kommande
budgetåret. Vi kan vidare arbeta med
hjälp av de lagar, som har betydelse
för den ekonomiska utvecklingen. Vi
kan arbeta med hjälp av de statliga företagen,
vilka sysselsätter ungefär 4—5
procent av arbetsmarknaden här i landet.
Där har utvecklingen emellertid
inte varit gynnsam. Från året före fjolåret
och till förra året har sysselsättningen
inom den statliga företagsgruppen
gått tillbaka med 3,5 procent. De
statliga företagen rationaliserar, heter
det, och det är bra i och för sig. Men
också om man rationaliserar vill vi att
det skapas ny sysselsättning för dem
som rationaliseras bort. Det behöver
inte alltid gälla samma individer, men
det finns ingen anledning att driva politiken
på ett så kräftgångsbetonat sätt
som nu sker inom den statliga företagsgruppen.

Vi har också andra medel när det
gäller att påverka den allmänna ekonomiska
politiken. ATP-fonderna är
t. ex. nämnda i statsverkspropositionen.
Inom alla partier är man överens om
att det är löntagarnas pengar som lig -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

ger i dessa fonder, och de bör inte degraderas
till att bara bli en budgetbalanspost
och inget annat. Dessa löntagarnas
pengar bör vara ett medel i den
ekonomiska politiken, till att utveckla
näringslivet och samhället på sådant
sätt att vi får ännu bättre levnadsmöjligheter
för framtiden. Och då måste vi
naturligtvis satsa de pengarna liksom
vi gör med pengar från andra områden
för olika ändamål. En industriarbetsplats
är ju inte allt. Vid sidan av
den skall tillkomma bostäder, ocli samhället
i övrigt skall byggas upp — vägar,
gator, skolhus, sjukhus och annat
som ligger inom hela samhällets ram.
Vi måste se detta som en helhet och
använda pengarna ur helhetens synpunkt.
Det är ingen tvekan om det. Men
frågan är, om inte dessa löntagarnas
pengar nu är på väg att försvinna från
de ändamål som de borde ha. Om vi
i dessa fonder kommer att ha lika mycket
pengar som det kommer att finnas
i försäkringsbolagen och bankerna tillsammans,
så är de en ekonomiskt och
politiskt värdefull tillgång som bör utnyttjas
när det gäller att länka näringslivets
utveckling och inte bara passivt
acceptera de ansökningar om pengar
som kommer in.

Jag menar att en del av dessa fonder
i likhet med försäkringsbolagsfonderna
bör kunna användas för direkta realinvesteringar
i avsikt att skapa effektiva
företag inom näringslivet, på vilka man
kan slussa över arbetskraft och i vilka
man kan bjuda den arbetskraften bättre
reella levnads- och löneförhållanden än
den kan finna nu inom sämre ställda
företag i näringslivet. Därigenom kan
vi mera aktivt bidra till utvecklingen.

Det risktagandet kan man inte använda
försäkringspengar till, säger kanske
någon. Men är det inte också ett risktagande
för löntagarna när utvecklingsmöjligheterna
inte utnyttjas som de
borde? Och varför skall man anta att
löntagarna är så rädda för att ta risker
med sina pengar, när ju alla vill att det

privata näringslivet, som behärskar 91
procent av marknaden, skall ta risker?
Jag tror inte att man på löntagarhåll
är rädd för att ta risker med sina pengar.
Det går att bedöma riskerna med
hänsyn till de totala tillgångarna på sådant
sätt att riskerna avvägs och balanseras
mot rimliga ekonomiska hänsyn.
Och man kan befordra en utveckling
som driver framåtskridandet i samhället
och näringslivet i snabbare takt än hittills.
Ty så bra är vi inte i världen att
vi ligger i toppen. Även om vi ligger
långt framme i Europa, så finns det
jämförelser att göra på andra håll.

Även om vi ligger långt framme i
Europa skall vi vara medvetna om att
det finns andra länder som mycket
snabbt håller på att nalkas oss när det
gäller effektivitet inom näringslivet.
Skulle vi försumma att ligga före andra
länder — tekniskt, industriellt, i effektivitetshänseende
— kan vi inte upprätthålla
en lönenivå som befinner sig
50 procent över lönenivån i konkurrentländerna
på kontinenten. Får vi inte ett
förhållandevis lika effektivt näringsliv
också för framtiden, pressas vårt
relativa löneläge tillbaka mot den kontinentala
nivån. Det kan bli så att utvecklingen
går snabbare där nere och
stagnerar hos oss. Det behöver alltså
inte bli en absolut tillbakagång, men
det är inte en utveckling som vi i och
för sig har anledning att acceptera,
utan vi bör från löntagarhåll få möjlighet
att driva näringslivets utveckling
så att den blir den bästa möjliga.

Därför skall vi också med våra försäkingspengar
vara med i den omformning
av samhället som förestår. Nu blir
ATP-fonderna — löntagarnas pengar,
som alla partier kallar dem — alltför
mycket enbart en budgetbalanseringspost,
vilken avvägs med hänsyn till
önskvärdheten att hålla nere skattetrycket.
Vad är då kvar av den extra
sparåtgärd som ATP-fonderna avsågs
bli, av utbyggnadsstimulansen till näringslivet?
Om man bara använder

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

dessa pengar som budgetbalans och
med dem bestrider utgifter som man
eljest skulle vara tvungen att betala på
annat sätt, så är realekonomiskt löntagarnas
försäkringspengar bortkastade.

Ibland sägs att man skall skapa ekonomiskt
inflytande från löntagarhåll
på politisk väg genom att överta privata
företag. Jag hör inte till dem som tror
att det är rätta vägen. Jag har en mycket
mer beskedlig och modest inställning
till dessa frågor. Jag vill att vi
skall sköta våra egna företag på så sätt
att de kan utvecklas i konkurrens med
andra och därmed ta hand om mer av
arbetskraften, i konkurrens med det
övriga näringslivet på hemmamarknaden
och på utlandsmarknaden.

Sålunda hör jag inte till dem som anser
att man skulle överta t. ex. någon
privat farmaceutisk industri och sköta
den lika illa som man sköter statens
bakteriologiska laboratorium när det
gäller exportmarknaden, där statens bakteriologiska
laboratorium inte existerar.
Låt mig tala konkret — saken har
behandlats i en tidning helt nyligen.

Astra i Södertälje är ett företag som
skapar sysselsättning åt 3 000 människor.
Det arbetar på hemmamarknaden
utan skyddstullar, och det säljer ungefär
hälften av sin produktion på export.
Om det företaget skulle tas om hand av
dem som nu har det högsta ansvaret —
inte det lägsta — för statens bakteriologiska
laboratoriums utveckling, liur
skulle det då bli? Det skulle bli stagnation
och tillbakagång.

Astra har ett nybyggt laboratorium
som kostat litet över 7 miljoner kronor.
Det tog tre och ett halvt år att bygga
upp laboratoriet. Statens bakteriologiska
laboratorium har också fått nya laboratorielokaler.
Det tog sexton år att
få detta laboratorium färdigt från det att
ritningarna förelåg till dess att man
kunde flytta in. Laboratoriet kostade
12 miljoner kronor.

När man byggt så långsamt har laboratoriet
inte kunnat bli ändamålsenligt.

Vid remiss av statsverkspropositionen

Det är dessutom inte projekterat för export
— man har ingen försäljningschef,
ingen reklamchef, ingen som har hand
om exportmarknaden.

Skall den som missköter ett statligt
företag på så sätt sättas som ledare
för ett privat företag, vilket skapar sysselsättning
för 3 000 anställda här i landet
och skapar sysselsättning på exportmarknaden
i hårt konkurrens med
utländska storkoncerner? Från fackligt
håll stöder vi heller inte en sådan politik.

Det finns en annan linje som alla
partier bör kunna acceptera. Eftersom
95 procent av de företag som nu ligger
i samhällets händer har kommit dit
genom beslut av borgerliga regimer, bör
vi kunna ena oss om en politik på detta
område utan att man från borgerligt
håll lägger krokben för dem. De statliga
företagen skall få arbeta under så
ändamålsenliga och effektiva former
som möjligt, så att de får tillfälle att
skapa sysselsättning, utveckling och
trygghet på marknaden, klara av den
hårda konkurrens som råder internationellt
sett och lämna sitt bidrag till
näringslivet. De statliga företagen skall
få utvecklas i konkurrens med de andra
men icke i de byråkratiska former, som
man ofta från borgerligt håll vill att de
statliga företagen skall arbeta i, med avsikt
att de skall fungera mycket dåligt.

Det behövs en uppryckning på olika
håll för att man skall intressera sig för
de samhällsägda företagen och även där
finna ändamålsenliga utvecklingsmöjligheter.
Det är en ren misskötsel som
nu förekommer. Det är inte så att löntagare
eller direktörer på olika nivåer
inte i de allra flesta fall skulle sköta
sig eller inte göra sitt bästa, men helheten
i organisationen saknas och utbyggnadstakten
är för långsam.

5 000 man skall avskedas i Norrland
vid de statliga företagen fram till 1970.
Detta är 11 procent av hela arbetsstyrkan
inkluderat den utbyggnad som håller
på att ske på en del håll. Enbart

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

avskedandena i Norrland är flera än
det sammanlagda antalet sysselsättningstillfällen
som staten direkt med
sina anslag kan komma att skapa genom
lokaliseringspolitiken i Norrland.
Lokaliseringspolitiken är bra och nödvändig,
men man kan inte genom denna
lyfta undan ansvaret från den största
företagsägaren i Norrland när det gäller
att skapa trygghet, sysselsättning
och utvecklingsmöjligheter. Låt vara
att vi rationaliserar på ett område, men
vi skall också bygga ut andra områden
vid sidan av detta, och denna möjlighet
har inte tagits till vara.

Vi måste få en ändrad politik på detta
område. Vi kan inte fortsätta såsom vi
nu gör. Jag tror att förutsättningarna
finns för att vi inom den närmaste
framtiden skall kunna börja se något
närmare på dessa frågor.

Förutom det som ligger inom skattepolitikens
ram måste från det korta
perspektivets synpunkt — jag tänker på
utjämningssträvandena m. m. sådant
med hjälp av socialpolitiken — det stora
syftemålet för vår ekonomiska politik
vara att skapa bättre levnadsförhållanden
för människorna genom att flytta
bort arbetskraften från låglöneföretag
och låglöneyrken samt över på bättre
betalda platser. För den arbetskraft vi
måste behålla på de områden, som i dag
utgörs av låglöneföretag, måste vi höja
lönerna, så att dessa människor får lika
villkor som övriga grupper, vilka haft
en gynnsammare löneutveckling i samhället.
Vi skall inte tro oss kunna behålla
alla låglöneföretag och kunna
lyfta dessas lönenivå. De nuvarande låglöneföretagen
bör därför för framtiden
reduceras till minsta möjliga omfattning
och därefter flyttas upp till sådan
nivå att deras anställda kan leva på ett
anständigt sätt.

Detta får bli en utjämningsfråga. Det
får bli en del av den solidariska lönepolitiken
från facklig synpunkt och en
del av den solidariska skattepolitiken
och socialpolitiken från politiskt håll.

Jag vill sluta med att påpeka att det
förekommer en viss oro fackligt och politiskt
inom landet. Det är inga stora
saker som är på gång. Utvecklingen är
gynnsam, och det är naturligt att den är
det, fackligt och politiskt, på grund av
de gynnsamma yttre betingelserna. Vi
skall dock vänja oss vid att avläsa de
små förändringarna för att i tid kunna
vidtaga de åtgärder, som behövs för
att dessa förändringar inte skall bli oss
för stora. Vi måste också vara ute i tid
av det skälet, att det kan ta åratal innan
resultatet av ändringarna visar sig.

Därför måste vi ha en klar och medveten
allmän ekonomisk politik för vårt
parti och vår regering. Det är inom ramen
för vårt parti som vi har den största
samlade väljargruppen i landet och
det är där vi har möjlighet att praktiskt
förverkliga våra mål. På andra håll
kan man föra teoretiska marginaldiskussioner
om det i och för sig önskvärda,
men kanske inte om det, som
är praktiskt möjligt att uppnå.

Herr AVESTBERG (fp):

Herr talman! När man kommer in
i debatten vid denna tidpunkt kan man
inte annat än beundra dem som orkar
sitta kvar i kammaren och fortsätta att
följa den. Jag hade inte för avsikt att
blanda mig i den ekonomiska diskussionen
eller att på något sätt beröra
det framlagda budgetförslaget. Jag hade
tänkt gå upp i ett annat ärende. Men
när jag lyssnade till herr Hagnell kunde
jag ändå inte undgå att göra några
få reflexioner.

Innan jag tar upp dessa ber jag dock
att få instämma i det anförande som
herr Hedin höll tidigare under debatten
och som gällde fisket på ostkusten.
Jag vill bara göra det tillägget att han,
när han talade så mycket om Östersjön,
även borde ha inbegripit Bottenhavet
och Bottenviken i resonemanget. Även
dessa vatten berörs av de frågeställningar
han behandlade.

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

Jag återkommer så till herr Ilagnell,
som i så stora ord talade om att socialdemokraterna
var det enda parti vilket
skulle ha ett samlande alternativ för
den ekonomiska politiken i vårt land.
Jag blev nog en aning förvånad över
detta påstående. Det samlande alternativet
är — för att använda finansministerns
egen vokabulär — utomordentligt
flexibelt. Det förändras mycket och i
snabb takt. Jag kan låta några detaljer
tjäna som exempel och tar först budgetpolitiken,
som ju redan berörts.

Tidigare var han mycket ivrig att
tala om totalbalansering, men nu har
man helt övergivit sin inställning därvidlag.
Det var alltså ett alternativ som
man mycket snart fick springa ifrån.

En annan detalj är de investeringsstimulerande
åtgärderna. Även därvidlag
har man på senare år intagit en
ändrad attityd.

På samma sätt är det med de årliga
höjningarna av folkpensionen. Hur
länge innehöll inte det socialdemokratiska
alternativet en spärr mot ifrågavarande
lösning? I år har man emellertid
gått över till det alternativ, som
mittenpartierna lanserat.

I fråga om särbeskattningen slog man
tidigare från sig med båda händerna,
men i år signalerar finansministern att
han är beredd att genomföra en frivillig
särbeskattning.

Att efter allt detta tala om socialdemokratien
såsom det enda parti, som
har ett alternativ i den ekonomiska politiken
tycker jag är att ta till litet för
stora ord. Är det inte så att vi här i riksdagen
har ett fruktbärande samarbete,
där de olika partierna här fram förslag
som så småningom vägs in i den ekonomiska
politiken? Jag tror det vore riktigt
att erkänna att detta är fallet.

När sedan herr Ilagnell talar om arbetsmarknadspolitiken
tycker jag nog
han överdriver centraliseringens värdefulla
verkningar. Lönen är inte alltid
avgörande. Många andra faktorer måste
komma in i bilden. Trivsel och miljö är

Vid remiss av statsverkspropositionen

också av stor betydelse. Man kan inte
ta för givet att bara ett litet tjockare
lönekuvert fäller utslaget. Centraliseringen
får inte drivas så långt att den
enskildes valfrihet kommer i fara. Detta
utesluter givetvis inte att vi måste intensivt
sträva efter att förbättra låglönegruppernas
villkor.

Mycket annat i herr Hagnells långa
anförande skulle kunna föranleda kommentar,
men jag vill inte ta upp tiden
med det längre.

Jag har nämligen också ett annat
ärende. När jag sade att jag inte tänkte
förlänga den ekonomiska debatten betyder
det inte att jag undervärderar det
ekonomiska framåtskridandets betydelse
för vår tillvaro. Tvärtom ser jag det
som en stor framgång att vi i stort sett
kunnat avskaffa fattigdomen och bygga
en välfärdsstat. Det är också med
stor tillfredsställelse jag konstaterar att
det sociala framstegsarbetet nått tämligen
långt, även om en hel del återstår.
Mitt inlägg i denna debatt skall inte
gälla de materiella tingen utan i stället
vårt folks andliga välfärd.

Herr Hedlund talade i förrgår om
önskvärdheten av en balans mellan andliga
och materiella framsteg. Frågorna
om vårt folks andliga status upptar alltför
litet utrymme i den politiska debatten.
Och ändå är de frågorna utomordentligt
viktiga och synnerligen aktuella
för många inom vårt folk. Inte
minst frågor om ungdomens fostran
och påverkan oroar i dag många ansvarskännande
föräldrar. En mor skriver
till mig i ett brev följande: »Hur
kan vi samtidigt som vi vill satsa allt
ifråga om barnens utbildning låta nedbrytande
krafter omintetgöra all moralisk
fostran? Det gäller i hög grad både
i Sverige tillåtna filmer och ännu mera
TV. Vad har vi vanliga enkla människor
att sätta emot dessa suggestiva
massmedia? — — — Hur långt får
Sveriges Radio-TV tillåtas gå ifråga
om avskyvärda sex-scencr, i sammanhang
där man i förväg minst kan ana

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

det? Vi köper TV-apparater i någon
mån för att barnen skall hållas hemma.
Och vad ger vi dem? Kanske kunskap
— kanske snedvriden inställning till
livet.» Hon slutar brevet på följande
sätt: »Undertecknad är ej ombedd att
föra någons talan men vet likväl att
många bekymrade — för att inte säga
förtvivlade — föräldrar vädjar till vårt
folks ledande män och kvinnor: Tänk
på våra barn, som vi ville fostra till
riktiga människor och tänk på vårt
folks framtid!» När jag läste det brev
jag här har citerat utdrag ur upplevde
jag det som ett nödrop. Jag vet inte
om det är någon här i kammaren som
har upplevt mitt citat på samma sätt.

För egen del anser jag mig inte kunna
gå förbi de frågeställningar och uppmaningar
som denna mor här fört fram.
Även om det är riktigt som finansministern
uttryckte det i början av
denna remissdebatt att man inte löser
denna problematik genom aldrig så
väl genomtänkta propositioner, så är
det ändå inte oväsentligt vilka signaler
som kommer från regering och riksdag.

All historia visar att ett folks utveckling
är beroende av dess ledare. Inte
minsta ansvaret har i dag de personer
som leder våra massmedia och har ansvar
för vad som där sker. I detta sammanhang
vill jag ställa en fråga till
kommunikationsministern. Anser statsrådet
att nuvarande organisation av radionämnden
och dess arbete ger den
möjligheter att fungera på ett sådant
sätt att den fyller berättigade anspråk
i fråga om möjligheten att påverka Radio-TV:s
programval? Enligt min och
vi har hört det —■ mångas mening har
TV :s program vid ett flertal tillfällen,
inte minst under den senaste tiden, varit
sådana, att man måste ifrågasätta,
om man från TV:s sida riktigt förstått
sitt ansvar för de ungas fostran.

Det är inte endast på detta område
som det brister. De många skilsmässorna,
brottsligheten och ökningen av sprit -

och narkotikamissbruket är oroande
sjukdomssymptom i samhällskroppen.

Nu säger säkerligen någon: Det där
har vi hört förr, men vad kan vi göra
åt den saken?

Det är inte min mening att här föreslå
någon ny lagstiftning, men däremot
anser jag, att man skall hålla på de
lagar som finns, och det är inte utan
att jag ibland har ett intryck av att det
brister i det stycket. Slapphet och låtgå-svstem
har aldrig varit att rekommendera.
Det skulle säkerligen inte skada
om våra lagvårdande myndigheter
kunde bibringas den uppfattningen, att
Sveriges riksdag ser allvarligt på den
moralupplösning, som vi i dag ofta
måste bevittna. .lag tror att det är angeläget
att vi här säger ifrån.

Vi kan också ställa det kravet på oss
själva att gå före med gott exempel.
När det gäller ungdomens fostran räcker
det givetvis inte med moraliserande
förmaningar, det är jag fullt medveten
om. Det gäller att även ta ansvar för
positiva åtgärder, och där kommer bl. a.
utbildningsfrågorna in i bilden, och om
dem vore här mycket att säga. Jag skall
inte göra det i detta sammanhang. Jag
hoppas få tillfälle återkomma.

Stödet till det frivilliga ungdomsarbetet
är en annan viktig åtgärd. Jag
tror också att det är nödvändigt att ytterligare
utbygga ungdomsledarutbildningen,
och jag hälsar med stor tillfredsställelse
vad som säges i statsverkspropositionen
om folkhögskolornas
möjligheter i detta avseende. Säkerligen
är det angeläget att satsa ordentligt
på idrott och frivilligt bildningsarbete.
Men, ärade kammarledamöter,
vad vi framför allt skulle behöva
är en andlig väckelse, en väckelse
som nådde oss alla i detta land, både
yngre och äldre, och den kan vi inte
besluta om. Men vi kan erkänna behovet
av den och vår egen maktlöshet i
detta avseende. Vi kan verka för denna
väckelse och i vår stilla kammare —

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

som finansministern uttryckte det —
bedja om den.

Herr talman! Vi bär alla vårt ansvar
även för vårt folks andliga framtid.
Vi får inte springa ifrån det ansvaret.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Det är väl herr Westberg
välbekant, liksom det är för kammarens
ledamöter i övrigt, att det inte
tillkommer kommunikationsministern
att avge några omdömen om de program
som Sveriges Radio-TV presenterar.
Jag är så att säga den ende i detta
land som inte öppet får deklarera min
mening om de program som Sveriges
Radio-TV visar.

Jag får kanske därför närmare uppehålla
mig vid radionämnden, men självfallet
kan jag inte ge mig in på en bedömning,
huruvida radionämnden i sin
tur bedömer dessa program på ett riktigt
sätt eller inte. Jag får av konstitutionella
skäl inte vara någon domare
över radionämnden. Jag kan inte heller
ge något omdöme om den arbetar
effektivt eller inte.

Vad jag kan säga är att den har eu
i hög grad mångsidig och sakkunnig
sammansättning, och det kanske kan
vara lämpligt att ledamöternas namn
läses in i riksdagens protokoll för att
man ändå skall få ett begrepp om vilka
förnäma kvinnor och män som ändå
sitter i radionämnden och gör bedömanden
efter det att klagomålen kommit
in.

Till och med årets utgång var landshövding
Per Nyström, Göteborg, ordförande.
Han har emellertid av arbetsskäl
och andra skäl anhållit att få lämna
nämnden, och ordförande är numera
landshövding Gösta Elfving, Falun.

Vice ordförande är fru Gunlög Järhult,
född Mosesson. Ledamöterna i övrigt
är följande: Torsten Andersson, redaktör,
Ingrid Arvidsson, författarinna,
Synnpve Rellander, redaktör, Ingemund

Vid remiss av statsverkspropositionen

Bengtsson, riksdagsman, Gunnar Dahlander,
rektor, som också är nämndens
sekreterare, Ingemar Diiring, professor,
Gustaf Gustafsson, riksdagsman, Matts
Bergom Larsson, direktör, Ingrid Levin,
fru, Ingemar Liljefors, tonsättare, Paul
Lindblom, rektor vid socialinstitutet i
Lund, Harald Lindvall, kommunalråd,
Malmö, Ernst Nilsson, direktör, Stockholm,
Otto Nordenskiöld, direktör i
TCO, John Olofsson, rektor vid Arbetarrörelsens
folkhögskola i Medelfors,
Skellefteå, Knut Olsson, redaktör, ledamot
av Stockholms stadsfullmäktige,
Hilmer Olsson, rektor, Anders Gideon
Ssemund, direktör, Nils Göran Stenberg,
tidigare representant på Gävleborgsbänken
under åtskilliga år, numera
i Göteborg, Jessie Ståhl, född Hamrin,
redaktör, Sten Arvid Sundfeldt, byråchef,
och Beda Wikstén, affärsbiträde
i Piteå.

Det är alltså dessa som sitter i radionämnden,
och jag tror att vi allesammans
måste konstatera att det är i hög
grad aktade kvinnor och män som sitter
i radionämnden och som har att
pröva de komplicerade frågor som det
åligger en sådan nämnd att pröva.

Mina damer och herrar! Det finns
säkerligen lika många meningar om ett
radio- eller TV-program som det finns
tittare och lyssnare. Den sittande radiooch
TV-utredningen kommer förmodligen
in på en diskussion om radionämndens
organisation och sammansättning.
Detta har jag förstått, därför att det i
pressen nämnts att det kommer att bli
ändringar beträffande den nu sittande
styrelsen — exempelvis i fråga om antalet.
Det skulle också bli en prövning
av frågan huruvida radionämnden är
för stor. Man har nämligen givit uttryck
härför i vissa tidningar liksom på vissa
andra håll. Jag vågar inte ha någon mening
härom utan kan bara säga att det
är besvärligare att föra en diskussion i
en större församling än i en mindre.

Å andra sidan kommer de olika intressena
att bli sämre representerade i

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

den mindre församlingen. Sektorn blir
trängre, och vi kan alltså inte i samma
utsträckning få in människor med olika
synpunkter. Jag konstaterar således
att vi förmodligen har att vänta ett
förslag från radioutredningen om hur
radionämnden skall vara sammansatt
och hur den skall arbeta i fortsättningen,
men jag är alldeles övertygad om
att vad vi inte kan ge oss in på här är
att lagstifta och att i detalj dra upp
riktlinjerna för hur bedömningen skall
ske. Det måste ändå få göras av den
enskilde individen, beroende på hur
han eller hon ser på det kritiserade
programmet. Sedan gäller det att med
de många synpunkterna som grund
samla sig till ett ståndpunktstagande.

Jag menar att radionämndens arbete
skulle ta sikte på att delvis utöva kritik
mot visade program men att dess
verksamhet kanske i ännu högre grad
skulle bestå i att dra upp riktlinjer för
hur programverksamheten skall utformas
med hänsyn till tycke och smak
och skilda önskemål, som är ofantligt
många i detta land och som det är en
mycket känslig uppgift att väga mot
varandra. Jag skulle inte vilja sitta i
denna nämnd. Det är möjligt att herr
Westberg skulle kunna göra det.

Herr talman! Jag har dels velat lämna
en upplysning om nämndens sammansättning
för att kammarens ledamöter
skulle få en som jag tror första presentation
av de kvinnor och män som
sitter i nämnden, och dels ge en antydan
om att vi i det kommande betänkandet
måhända har att vänta ett förslag
på en annan sammansättning och
en annan organisation av nämndens arbete
än den nuvarande. Vad detta kommer
att innebära vet jag för ögonblicket
ingenting om. Jag vet att saken diskuterats.
Om det kommer ett förslag
kan jag just nu inte uttala mig om,
men det är möjligt och också rätt naturligt
att utredningen, när den skall gå
igenom så mycket som den har i uppdrag
att göra, även ser på denna sak.

Herr WESTBERG (fp):

Herr talman! Jag vill gärna uttala ett
tack till kommunikationsministern för
det tämligen utförliga svar han lämnat
på min fråga. Jag är ense med honom
i fråga om mycket av det han anförde
och är fullt införstådd med att han inte
själv kan sitta som domare vare sig
över radio-TV eller över radionämnden.
Därför hade jag formulerat min
fråga på det sättet, att jag ville veta om
statsrådet ansåg att nuvarande organisation
av radionämnden och dess arbete
ger den möjligheter att fungera på
ett sådant sätt att den fyller berättigade
krav i fråga om att påverka radio-TV :s
programval.

Kommunikationsministern svarade
mig att radionämnden har en mycket
mångsidig och sakkunnig sammansättning.
Det är i hög grad aktade män och
kvinnor som sitter i den, och när jag
lyssnade på presentationen gav jag honom
helt rätt, men det utesluter inte
att arbetsbetingelserna kan vara sådana,
att det är svårt att nå positiva resultat.
Det var den sidan av saken som
jag ville veta något om. Jag vet mycket
väl att bedömningarna är utomordentligt
svåra att göra. Detta är vi ense om,
och jag har inget som helst önskemål
om att själv få komma med i denna
radionämnd. Jag vet att detta arbete
är mycket svårt, men även om det är
svårt, måste givetvis de som bär ansvaret
gripa sig an med uppgiften och försöka
lösa den på bästa möjliga sätt. Nu
säger kommunikationsministern att radionämnden
enligt hans mening skall
kritisera programmen. Det må vara en
uppgift. Den skall också dra upp riktlinjer
för radio-TV:s arbete under hänsynstagande
till olika tycke och smak.

Inte minst den sistnämnda uppgiften
är en viktig målsättning. Enligt min
mening är det värdefullt att dessa riktlinjer
dras upp under medverkan av
företrädare för så många grupper och
sektorer inom samhället som möjligt,
eftersom det borde borga för att man

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

slipper tillmötesgå ytterlighetsönskemål
— om jag så får uttrycka mig. När det
är fråga om ett monopolföretag, bör
man vara försiktig därvidlag. Man får
försöka hålla sig vid en medelproportional
utan att programmen därför skall
bli slätstrukna. Inskränkningarna får
inte göras så, att programmen blir tråkiga,
det är inte fråga om annat. Men
man bör hålla sig inom vissa gränser,
eftersom det gäller ett monopolföretag.
Jag ser åtminstone saken så.

Jag hälsar med tillfredsställelse kommunikationsministerns
meddelande om
att den utredning, som för närvarande
pågår, kommer att lägga fram förslag
om radionämndens sammansättning och
säkerligen också om dess arbetsformer.
Jag är tacksam för det beskedet och inväntar
resultatet med intresse.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Herr Westberg hade
vänligheten att upprepa formuleringen
av sin fråga: Arbetar radionämnden så
att den kan nå fram till ett positivt
resultat?

För att få fram hur verkligt besvärlig
radionämndens uppgift är ber jag att
få ställa en motfråga: Vad menas med
ett positivt resultat? Säkerligen anser
den enskilde radionämndsledamoten att
det som han eller hon framför är någonting
positivt, som han hoppas skall
bli nämndens samlade uttryck. En annan
ledamot av nämnden konstaterar
kanske det rakt motsatta och betraktar
det som det mest positiva man kan få
ut av eu diskussion och hoppas att
man så att säga skall lägga det i botten
för radionämndens ställningstagande.
Herr Westbergs egen frågeställning
visar tydligt bur besvärlig denna uppgift
måste vara.

Jag har tyvärr inte några siffror till
hands beträffande antalet fall då radionämnden
sagt att ett program varit
opassande och utgjort ett övertramp.
Men jag vet att nämnden har fiillt så -

Vid remiss av statsverkspropositionen

dana omdömen till radiostyrelsen och
också meddelat vederbörande programchef
om saken. Jag har inte hunnit att
få fram någon statistik. Trots att herr
Westberg på förmiddagen vänligen
meddelade mig, att han avsåg att ställa
denna fråga, har det varit svårt att under
lunchtiden insamla uppgifter. Men
jag tycker att herr Westbergs frågeställning
liksom understryker vad jag
och flera andra i all stillhet har konstaterat,
nämligen den besvärliga uppgift
de män och kvinnor har som sitter
i radionämnden för att fälla omdömen.
Jag vill inte bestrida att en sammansättning
med ett färre antal ledamöter
skulle göra det lättare för nämnden att
träffas för att diskutera en fråga.

Sedan jag gjort uppräkningen av radionämndens
ledamöter har det slagit
mig att den måhända inte var helt korrekt.
Jag har därför under herr Westbergs
anförande låtit undersöka vilka
som lämnat radionämnden och vilka
som kommit till i stället. Professor
Diiring har lämnat nämnden, och i
hans ställe sitter nu stadsbibliotekarie
Sigurd Möhlenbrock i Göteborg.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Jag avstod från att i
mitt förra anförande detaljerat gå in
på den punkt som jag hade tänkt fråga
kommunikationsministern om — när
den fördes på tal i går av herr Berglund
tyckte jag det kunde vara nog med det.
Nu har saken diskuterats ytterligare i
replikskiftet mellan kommunikationsministern
och herr Westberg, och jag
skulle då för att slippa återkomma i
annat sammanhang vilja hänga på en
fråga, som inte bara rör själva programutformningen
som sådan utan kanske
mera den ekonomiska fördelningen
mellan olika avsnitt av radio- och
TV-verksamheten.

Även om ingen har nämnt programnamn,
är vi alla medvetna om att det
som har framkallat de här funderingarna
är de program som förekom på un -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Vid remiss av statsverkspropositionen

derhållningssidan från julen och ett
stycke framöver. Eftersom jag innerst
inne känner ett slags medlidande med
de mer eller mindre skäggiga olycksfåglar
som är ansvariga för text och framförande,
så skall jag inte överlämna deras
namn till riksdagens protokoll.
Skandalen är tillräckligt stor ändå. Vi
vet också att en stor del av den svenska
pressen har använt rätt starka omdömen,
från »pornografi i salongsförpackning»
till »kulturellt avskräde».

Jag skall inte lägga mig i varubeteckningen,
men jag skulle av en alldeles
speciell anledning vilja fråga kommunikationsministern
om en sak, eftersom
han ändå varit så vänlig att gå i svaromål.
Det har nämligen sagts i pressen
att radio och TV lider brist på medel.
Bl. a. har det sagts offentligt att man i
fortsättningen inte ser sig i stånd att
bibehålla en så uppskattad programpunkt
som önskedikten, därför att det
fattas pengar.

Om det är så — vilket jag inte vet —
så måste det väl vara fel i den inre avvägningen,
när man tvingas stryka vissa
kulturprogram för att få råd att låta
några i och för sig begåvade artister slå
sönder akvarier, krossa porslin och
klippa sönder varandras kläder! Samtidigt
förfasar vi oss över svensk ungdom
som i ungdomligt oförstånd plundrar
sommarstugor eller röjer i föräldrafria
östermalmsvåningar — det talades
i radio senast i dag om en ny sådan
historia. Jag föreställer mig att dessa
ungdomar hädanefter inför rätta kan
försvara sig med det höga föredömet
från TV:s kulturelit, som ju gör exakt
detsamma.

Nu vet jag att kommunikationsministern
tidigare har hävdat här i kammaren
och sagt på nytt i dag, att han inte
har någon som helst möjlighet att påverka
programvalet i radio och TV. Men
hr statsråd, hur är det med den ekonomiska
förvaltningen? Är den helt och
hållet överlämnad till verkschefen, och
finns det då bara möjlighet att i efter -

hand utöva kritik, eller kan de anslagsgivande
myndigheterna — bland dem
måtte ändå kommunikationsministern
ha någonting att säga till om — resonemangsvis
och principiellt uttala, att
man inte får uttunna verkliga kulturprogram
till förmån för sådan underhållning
som gör att praktiskt taget ett
helt folk sitter och skäms?

Låt oss gärna satsa mer på riktiga kulturprogram,
inklusive sådana underhållningsprogram
som vi ofta har, som
roar ett helt folk och verkligen ger avkoppling
— jag tänker på sådana saker
som Tärningen är kastad, Hylands
hörna och önskeprogrammet.

Herr WESTBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var en detalj i kommunikationsministerns
anförande som
jag vill kommentera. Jag vet mycket
väl att det råder delade meningar om
vad som är positivt eller inte. Min frågeställning
gällde emellertid inte den
saken utan om nämndens organisation
och arbetsformer var sådana, att den
hade möjlighet att påverka programvalet
i radio och TV.

Nu har vi fått veta att det inte är så,
som många tror, att radionämnden endast
har att kritisera i efterhand. Jag
var orolig för att det förhöll sig på det
sättet. Det intrycket har man fått. Nu
har kommunikaionsministern här i dag
sagt, att nämnden även har att dra upp
riktlinjer för arbetet i Radio-TV. Det
noterar jag med tillfredsställelse.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! För att det inte skall
uppstå något missförstånd mellan herr
Westberg och mig vill jag säga, att det
inte är på det sättet som herr Westberg
kanske trodde, att radionämnden förhandsgranskar
programmen, utan vad
jag menade vara en av radionämndens
viktigaste uppgifter är ■— jag upprepar
det — att dess kritik av de program
som går skall bli normerande för den

Torsdagen den 21 januari 1965

Nr 5

fortsatta programverksamheten. Jag förstår
på herr Westbergs bifallsnick att
han är överens med mig om den tolkningen.

Beträffande anslagsfrågan är det så,
att vi i departementet inte ger oss in
på någon granskning och i detalj anvisar
vart pengarna skall gå. Radion
får sina pengar och televisionen får
sina. Att det blev en diskussion om de
s. k. kulturprogrammen sammanhängde
med den förhandling vi hade angående
kulturarbetarnas ersättning, då Sveriges
Radio alltså inte fick vad den begärde
utan man i departementet, efter
att ha gått igenom samtliga tillgångar
som Sveriges Radio har att spela med
över hela fältet, gjorde ifrågavarande
prutning.

Jag vet inte om herr Rimmerfors och
andra läste radiochefens kommentar till
kritiken över att kulturarbetarna inte
hade fått sin rättmätiga andel — av de
600 000 som berörde ljudradion var det
bara 100 000 kronor som avsåg vad
som menas med kultur i egentligt mening.
Men återstoden föll på underhållningsprogram,
som ju kan inrymma
åtskilligt från den ena kanten till
den andra. Det var alltså för underhållningsprogrammen
som man menade
att det fattades så mycket. På den
andra sidan rörde det sig om 100 000
kronor. Jag skulle vilja rekommendera
herr Rimmerfors och andra att läsa
den I kanten-artikel på ledarsidan som
Dagens Nyheter hade infört om detta
spörsmål, en artikel skriven av radiochefen
själv.

överläggningen var härmed slutad.

Propositionen nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1965/66, hänvisades, såvitt den
rörde riksdags- och revisionskostnadcr
ävensom kostnader för riksdagens hus
och riksdagens verk, till bankoutskottet,
såvitt den angick det promilletal, varmed
skogsvårdsavgiften för år 1965
skulle utgå, till bevillningsutskottet och,

Vid remiss av statsverkspropositionen

i vad den avsåg jordbruksärenden, till
jordbruksutskottet samt i övrigt till
statsutskottet.

Till vederbörande utskott skulle jämväl
överlämnas de i anledning av propositionen
inom kammaren avgivna yttrandena.

§ 2

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 8, med förslag till
förordning om skattefrihet för ersättning
till offer för nationalsocialistisk
förföljelse.

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionen nr 27;

till bevillningsutskottet motionen nr
28;

till konstitutionsutskottet motionen nr
29; och

till lagutskott motionen nr 30.

§ 4

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens sammanträde den 15 innevarande
januari gjorda men då bordlagda
interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Mundebo, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
kreditförsörjningen för kommunala
markförvärv och tomträttsupplåtelser,
samt

herr Westberg, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
statligt stöd till de kommunala
musikskolorna.

Kammaren biföll dessa framställningar.

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Interpellation ang. ändring av gällande ordning vid försäljning av kronans mark
till kommun

§ 5

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 2, angående
utgifter på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1964/65, hänvisades
propositionen, såvitt angick jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Vidare föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till lagutskott propositionen nr 7,
med förslag till lag om behörighet att
utöva veterinäryrket m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen
nr 10, angående försäljning av viss kronan
tillhörig mark m. m.;

till lagutskott propositionen nr 12,
med förslag till lag angående ändrad lydelse
av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr
529) om allmänna barnbidrag; och
till statsutskottet propositionen nr 13,
angående livränta till vissa personer.

§ 6

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan fogad, å bordet
vilande framställning från fullmäktige
i riksbanken angående lönegradsuppflyttning
av en tjänst som bankokommissarie.

§ 7

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 31—
40;

till bevillningsutskottet motionerna nr
41 och 42;

till bankoutskottet motionen nr 43;
till lagutskott motionerna nr 44 och
45;

till jordbruksutskottet motionen nr
46;

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 47—49;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 50 och 51;

till statsutskottet motionerna nr 52—
58;

till bevillningsutskottet motionerna nr
59 och 60;

till lagutskott motionerna nr 61—68;
till jordbruksutskottet motionen nr
69;

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 70—73; samt

till lagutskott motionen nr 74.

§ 8

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens sammanträde den 20 innevarande
januari gjorda men då bordlagda
interpellationsframställningar,.
nämligen av:

herr Bohman, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
övervägandena om igångsättningstillstånd
för rivning av byggnad,

herr Öhvall, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
ökning av bostadsbyggandet i
Norrbotten,

herr Lindahl, till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
viss omarbetning av Krigsmans erinran,
m. m., och

herr Hector, till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet angående
en översyn av brottsbalkens s. k.
uppviglingsparagraf.

Kammaren biföll dessa framställningar.

§9

Interpellation ang. ändring av gällande
ordning vid försäljning av kronans mark
till kommun

Ordet lämnades på begäran till

Torsdagen den 21 januari 1905

Nr 5

Herr HAMRIN i Kalmar (fp), som yttrade: Herr

talman! Ur många synpunkter
är det lämpligt och riktigt att kommunerna
bedriver en aktiv markpolitik. Det
är viktigt att kommunerna, som svarar
för planering, har ansvaret för en jämn
och tillräcklig bostadsproduktion och
alltmer också får ansvaret för fritidsfrågornas
ordnande, i god tid förser sig
med de markområden, som erfordras för
ett systematiskt ordnande av samhällsproblemen.

Inte minst är det ur ekonomisk synpunkt
av intresse för kommunerna att
i god tid förvärva erforderlig mark. En
aktiv markpolitik är enligt all erfarenhet
för närvarande det enda medlet att
förhindra en allför utmanande oförtjänt
markvärdestegring. Av detta skäl brukar
också klokt nog kommunerna förvärva
mark enbart efter ett översiktligt
bedömande av kommunal eller statlig
expertis. Först efter förvärvet brukar
arbetet på erforderliga detaljplaner påbörjas.

Det ovan skisserade förfaringssättet
brukar kunna användas i de fall, där
staten icke är markägare. För den händelse
domänverket förvaltar den mark,
som kommunerna tänker förvärva, fordras
att kommunen visar fastställd byggnadsplan
eller stadsplan över området.
Detta försäljningsvillkor lär vara helt
kommersiellt betingat och har tillkommit
för att domänverket bättre skall
kunna bedöma värdet av den mark som
skall försäljas. Då förfaringssättet endast
torde vila på gammal praxis får jag
erhålla om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande fråga:

Är statsrådet villigt medverka till en
sådan ändring av gällande ordning vid
försäljning av kronans mark till kommun,
att fastställd detaljplan icke behöver
föreligga vid områdets försäljning? Denna

anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. höjning av undersökningskapaciteten
vid blodgruppsserologiska
avdelningen hos statens rättskemiska
laboratorium

Ordet lämnades på begäran till

Fru JOHANSSON (s), som yttrade:

Herr talman! I mål om äktenskaplig
börd eller om faderskapet till barn utom
äktenskap spelar blodundersökningar en
utomordentligt viktig roll. Undersökningarna
utförs vid blodgruppsserologiska
avdelningen hos statens rättskemiska
laboratorium. När domstolen bestämmer
att blodundersökning skall äga
rum, blir det normalt ett uppehåll i målets
behandling i avvaktan på att undersökningsresultatet
skall föreligga. Från
min verksamhet inom barnavården har
jag erfarenhet av att uppehållet kan bli
mycket långvarigt. Detta medför givetvis
allehanda olägenheter; inte minst beklaglig
är den långa och ovissa väntan
för parterna. Efter vad jag hört kan
dröjsmålet på senare tid uppgå till flera
månader. Det är alltså tydligt att laboratoriet
dras med en arbetsbalans som
är svår att bemästra.

Under senaste tiden har inträffat ett
par händelser som ytterligare riktat
uppmärksamheten på arbetsförhållandena
vid laboratoriet. Den 14 oktober 1964
avlät blodgruppsserologiska avdelningen
en skrivelse till medicinalstyrelsens chef
och redogjorde för arbetsläget. I fråga
om bristen på personal betecknades situationen
som katastrofal. Personalbristen
i förening med lokalsvårigheter hade
redan tidigare framtvingat att allt utvecklingsarbete
fått nedläggas. Under
det senaste halvåret hade man även fått
nedlägga vissa rutinundersökningar som
just gällde faderskapsprov. Skrivelsen
föranleddes närmast av att man vid avdelningen
såg sig tvungen till ytterligare
och uppseendeväckande arbetsinskränkningar.
Bl. a. måste man upphöra med
den så kallade utvidgade undersökning -

Nr 5

Torsdagen den 21 januari 1965

Interpellation ang. höjning av undersökningskapaciteten vid blodgruppsserologiska
avdelningen hos statens rättskemiska laboratorium

en i faderskapsärenden. Detta medför en
avsevärd minskning av möjligheterna
att i sådana ärenden utesluta felaktigt
utpekade män. I en särskild rundskrivelse
till landets samtliga domstolar
meddelade föreståndaren för blodgruppsserologiska
avdelningen, att den
utvidgade undersökningen nedlagts tills
vidare fr. o. m. den 1 november 1964.

Sedermera bar Föreningen Sveriges
rättshjälp sjurister i en skrivelse den 26
november 1964 till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet hemställt
om medverkan till att blodgruppsserologiska
avdelningen får sådana arbetsmöjligheter
att, till undvikande av allvarliga
rättsförluster, vetenskapens alla resurser
må få verka till ett riktigt avgörande
i faderskapsmål. Rättshjälpsjuristerna
har bl. a. framhållit, att en höjning i
stället för en sänkning av effektiviteten
är nödvändig även med tanke på att det
är meningen att utvidga utomäktenskapliga
barns rätt till arv efter fader och
fädernefränder.

I årets statsverksproposition föreslås
vissa åtgärder som kan innebära förbättring
av situationen vid laboratoriet;
några tjänster flyttas upp, och ett belopp
ställs till förfogande för extra arbetskraft.
Det förefaller emellertid knappast
som om dessa förslag var avpassade efter
den faktiska situationen i dag. Detta
är väl också naturligt, eftersom förslagen
torde bygga på äskanden som framställts
innan situationen tillspetsades i
höstas.

Det läge som jag i korthet skildrat är
enligt min mening djupt oroande, och
jag tror att denna oro delas av alla som
blivit informerade om sakförhållandena.
Jag vill därför anhålla om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för socialdepartementet få ställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet redogöra för de
åtgärder som regeringen vidtagit eller
kommer att vidtaga för att få till stånd
erforderlig höjning av undersöknings -

kapaciteten vid blodgruppsserologiska
avdelningen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 14, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1
mom. och 10 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
in. m., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 12

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
förste vice talmannen:

nr 75, av herr Andersson i Storfors,
angående valbarheten till kyrkvärdsuppdrag,

nr 76, av herr Jansson m. fl., om sänkning
av rösträtts- och valbarhetsåldern,
nr 77, av herr Hamrin i Kalmar m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Riksantikvarieämbetet:
Vård och underhåll av fornlämningar
och byggnadsminnesmärken,
nr 78, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om anslag till abortförebyggande
åtgärder,

nr 79, av fru Ryding m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Undervisnings- och upplysningsverksamhet
på arbetarskyddets
område,

nr 80, av herrar Hamrin i Kalmar
och Jönsson i Ingemarsgården, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Bidrag till byggande av enskilda
vägar,

nr 81, av herr Berglund, angående
rätten till avdrag vid beskattningen för
periodiskt understöd i vissa fall,

nr 82, av herr Dickson, om åtgärder
för att bringa tillverkning och saluförande
av renat brännvin att upphöra,
nr 83, av herr Nilsson i Bästekille m.

Fredagen den 22 januari 1965

Nr 5

fl., om rätt till avdrag vid beskattningen
för nyanläggning genom skogsplantering,

nr 84, av fru Ryding m. fl., om höjning
av förvärvsavdraget och kvotavdraget
vid beskattningen,

nr 85, av fru Ekroth m. fl., om rationalisering
av försäkringsverksamheten,
nr 86, av herrar Hamrin i Kalmar och
Larsson i Umeå, om tillhandahållande
av ytterligare exemplar av riksdagstrycket
till riksdagens ledamöter,

nr 87, av herr Jansson m. fl., om
sänkning av myndighetsåldern,

nr 88, av herr Karlsson i Olofström
m. fl., om slopande av åldersgränsen
för invaliditetstillägg,

nr 89, av herr Nilsson i Östersund
m. fl., om ersättning från allmän försäkringskassa
för resa vid viss vård och
behandling,

nr 90, av herr Gustafsson i Borås, om
kontroll av överlåtelse av bostadsrätt
vid förvärv å exekutiv auktion,

nr 91, av herr Eliasson i Moholm

m. fl., om ökat antal ekonomikonsulenter
vid hushållningssällskapen,
nr 92, av herr Krönmark m. fl., angående
jordbrukets vattenvårdsfrågor,
nr 93, av herr Petersson m. fl., om
obligatorisk skördeskadeanmälan,

nr 94, av herrar Andersson i Örebro
och Hyltander, angående statens järnvägars
rabattresor för värnpliktiga,
nr 95, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om ökat samhällsstöd åt kvinnor
i abortsituation,

nr 96, av herr Hermansson m. fl.,
om vissa kulturpolitiska åtgärder, samt
nr 97, av herrar Jansson och Lorentzon,
angående ungdomens bostadsfråga.

Dessa motioner bordlädes.

§ 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.19.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 22 januari

Kl. 14.00

§ 1

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts å
bordet vilande proposition nr 14, med
förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1
mom. förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m.,
hänvisades propositionen, såvitt avsåg
lag angående ändring i lagen den 25 maj
1962 om finansiering av folkpensioneringen,
till lagutskott och i övrigt till
bevillningsutskottet.

4 — Andra kammarens protokoll 1965. Nr

§ 2

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 75 och 76;

till statsutskottet motionerna nr 77—-80;

till bevillningsutskottet motionerna
nr 81—84;

till bankoutskottet motionerna nr 85
och 86;

Nr 5

Fredagen den 22 januari 1965

Interpellation ang. inrättande av skärgårdspolis inom Stockholms län

till lagutskott motionerna nr 87—90;

till jordbruksutskottet motionerna nr
91—93; samt

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 94—97.

§ 3

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Hamrin i Kalmar, till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående ändring av gällande
ordning vid försäljning av kronans
mark till kommun, och

fru Johansson, till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet angående
höjning av undersökningskapaciteten
vid blodgruppsserologiska avdelningen
hos statens rättskemiska laboratorium.

Kammaren biföll dessa framställnin
gar.

§ 4

Interpellation ang. inrättande av skärgårdspolis
inom Stockholms län

Ordet lämnades på begäran till

Herr GREBÄCK (ep), som yttrade:

Herr talman! Jag har tidigare haft
anledning att i riksdagen ta upp vikten
av övervakningen av att lagar och förordningar
verkligen beaktas inom vårt
vidsträckta skärgårdsområde i Stockholms
län. Det gällde den gången fiskebestämmelserna
och efterlevnaden av
dessa.

Mot bakgrunden av den reaktion som
från flera håll i skärgården kommit till
uttryck i samband med genomförandet
av den nya polisorganisationen har jag
emellertid nu funnit det angeläget att
kammaren får en redovisning av inrikesministerns
inställning till hela problemet
om polisövervakning och polis -

skydd i vårt skärgårdsområde i Stockholms
län.

Sedan länge har det rått oro bland
skärgårdsborna och bland de fritidsboende
över den bristande övervakningen
av den allmänna ordningen i skärgårdsområdet.
Det är naturligt att oron och
otryggheten förstärkts inför genomförandet
av den nya polisorganisationen.
Centraliseringen till större polisenheter
medför ju att inte ens den tidigare svaga
lokala polisorganisationen kan behållas.

Otryggheten har nu bland annat tagit
sig uttryck i framställningar till länsstyrelsen
ävensom i flera insändare och
skriverier i lokalpressen och i protestskrivelser,
som är undertecknade av både
bofasta och fritidsboende och som
vänder sig emot lokaliseringen av polisen
till centralorterna. I en sådam skrivelse,
som har 131 namnunderskrifter
från boende på södra Ljusterö, framhålles
bland annat, att den försämring av
polisbevakningen, som man fruktar
skall bli resultatet av den nya polisorganisationen,
äventyrar såväl den personliga
säkerheten som skyddet av fast
och lös egendom. Man uttalar också farhågor
för att vetskapen om att polisen
kommer att ha mycket begränsade möjligheter
till avpatrullering och snabb utryckning
inom skärgårdsområdet kan
komma att innebära ökade lagöverträdelser
i olika avseenden.

Skärgårdsområdet i Stockholms län
är som bekant ett glesbygdsområde av
alldeles speciell karaktär. Det har framhållits
många gånger men bör sägas
igen, att vår skärgård tillhör det vackraste
och förnämsta vårt land kan bjuda
naturälskare och fritidsmänniskor.
Detta är också något som allt flera människor
har upptäckt. Enligt en utredning
som har utförts av länsstyrelsen i
Stockholms län rörande fritidsplaneringen
i länets skärgårdsområde bör
man räkna med att fritidsfolket under
sommaren är ungefär en kvarts miljon
människor.

Fredagen den 22 januari 1965

Nr 5

Interpellation ang. inrättande av skärgårdspolis inom Stockholms län

Det är alltså en sommarbefolkning i
vår skärgård som är betydligt större än
hela befolkningsantalet i många av länen
i vårt land. I nästan alla våra skärgårdskommuner
är situationen den, att
fritidsfolket är tio gånger så många som
de permanentboende. Det är bland annat
fallet på Ljusterö, som jag förut
nämnt; där har kommunen inte fullt
1 000 invånare, men man hrukar räkna
med 10 000 fritidsmänniskor sommartid.
Det är självklart att med denna strida
ström av skärgårdsbesökare följer det
en del människor som varken är naturälskare
eller rekreationssökande i vanlig
mening. De utgör säkert ett fåtal,
men ett fåtal som kan skapa otrivsel och
otrygghet för många, därför att de uppträder
som orosstiftare och vandaler.
De tycks känna friheten från tätbebyggelsens
tvång och regler som en rättighet
att bete sig hur som helst både
med natur, medmänniskor och ting som
andra äger.

Den höjda materiella standarden och
den ökade fritiden, i förening med
trångboddheten för många människor i
Storstockholm, har fört med sig kraftigt
växande investeringar i fritidsbostäder
inom skärgårdsområdet. Det är stora
värden som ägarna under en stor
del av året själva inte kan övervaka.

Inte minst i detta sammanhang är
avfolkningen i skärgården ett bekymmer.
Utglesningen bland skiirgårdsborna
för med sig, att den kontakt och
övervakning dessa haft inom olika områden
försämras. Den bofasta befolkningen
som vill och kan stanna i skärgården
måste emellertid få möjlighet att
göra detta utan att riskera att hindras
i sina näringar och sitt boende av
olämpligt uppträdande besökare.

Det är alltså stora ideella och materiella
värden som finns att värna om
i Stockholms läns skärgård. Det är väl
fullständigt klart att samhället måste
stiilla resurser till förfogande för att
hjälpa till med detta.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i

en skrivelse till Konungen den 6 november
1963 behandlat de problem som
gäller bevakning och skydd i länets
skärgård. Länsstyrelsen hemställde, »att
Kungl. Maj :t vid den fortsatta beredningen
av organisationsfrågorna i samband
med polisväsendets förstatligande
måtte taga under övervägande att inrätta
en särskild skärgårdspolis i Stockholms
län samt därvid beakta behovet
av båtmateriel och båtförare i Norrtälje,
Täby, Nacka och Handens blivande
polisdistrikt». Länsstyrelsens förslag innebär
att ett 10-tal skärgårdspoliser
skulle vara stationerade i vartdera av
de nyssnämnda polisdistrikten men givetvis
vara disponibla inom hela skärgårdsområdet.

Med hänvisning till vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder har vidtagits av regeringen
med anledning av länsstyrelsens
hemställan om inrättande av skärgårdspolis
inom Stockholms län?

Detta anhållan bordlädes.

§ 5

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 15, angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
m. in.,

nr 16, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet in. in., och

nr 17, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den 30
juni 1944 (nr 4G1).

Dessa propositioner bordlädes.

Nr 5

Fredagen den 22 januari 1965

§ 6

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 98, av herr Hector m. fl., om en
internationell fredskår i FN:s regi,
nr 99, av herr Hermansson m. fl., om
tillskapande av nedrustningszoner,
nr 100, av herrar Mattsson och Persson
i Heden, om bestridande med statsmedel
av kostnader för distribution av
valsedlar,

nr 101, av herr Hermansson m. fl.,
om ett handelscentrum i Stockholm
för produkter från utvecklingsländerna,
nr 102, av herrar Nilsson i Gävle och
Lorentzon, om örlogsfartyget Älvsnabbens
ersättande med ett mäss- och utställningsfartyg,

nr 103, av herr Rimmerfors, om viss
reformering av de svenska FN-förbandens
utbildning,

nr 104, av herr Hector m. fl., om höjning
av ersättningsbeloppen för utlåning
av författares verk genom bibliotek,

nr 105, av herrar Hedin och Nordgren,
i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Utbildning
av ungdomsledare,

nr 106, av herr Holmberg m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Studiebidrag in. m.,
nr 107, av herr Keijer m. fl., om inrättande
av ytterligare en tjänst som
skolinspektör,

nr 108, av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl., om statliga kreditgarantier
för lokaliseringslån,

nr 109, av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl., om avslag å Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till lokaliseringslån,

nr 110, av herr Johansson i Norrköping
m. fl., angående den regionala
fördelningen av medel för bostadslångivning,

nr 111, av herr Ohlin m. fl., angående
näringsforskning och näringshygien,
nr 112, av herr Svensson i Vä m. fl.,

i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
om anslag till enskilda vägar,
nr 113, av herrar Börjesson i Falköping
och Sjönell, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställningar om anslag till
företagareföreningar, in. m.,

nr 114, av herr Hermansson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
om anslag till ombudsmannaämbete!
för näringsfrihetsfrågor samt statens
pris- och kartellnämnd,

nr 115, av herr Nihlfors och fröken
Elmén, om ytterligare upplysningscentraler
för konsumentfrågor,

nr 116, av herr Nihlfors m. fl., om information
angående det statliga pensionssystemet,

nr 117, av herr Bengtson i Solna
m. fl., angående rätten till avdrag vid beskattningen
för resor till arbetsplatsen,
nr 118, av herr Fridolfsson i Stockholm,
om successiv övergång till särbeskattning
av äkta makar,

nr 119, av herr Gustafsson i Borås
in. fl., om rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål,

nr 120, av herr Jonasson m. fl., angående
avsättningen av medel å skogskonto,
m. m.,

nr 121, av herr Nilsson i Svalöv
m. fl., angående resultatutjämning vid
beskattningen,

nr 122, av herrar Gustafson i Göteborg
och Nihlfors, om viss utsträckning
av fatalietider,

nr 123, av herr Regnéll m. fl., om
upphävande av 3 § lagen med förbud i
vissa fall mot rundradioutsändning på
öppna havet m. m.,

nr 124, av herr Heckscher m. fl., om
tilläggspensioner till vissa ålderspensionärer
m. fl.,

nr 125, av herrar Hedin och Nordgren,
om viss ändring i studiehjälpsreglementet,

nr 126, av herrar Krönmark och
Lothigius, om möjlighet för visst värnpliktigt
befäl att erhålla reservanställning,

nr 127, av fröken Ljungberg, om vissa
ändringar i studiehjälpsreglementet,

Fredagen den 22 januari 1965

Nr 5

nr 128, av fröken Ljungberg, om upphävande
av viss övergångsbestämmelse
till studiehjälpsreglementet,

nr 129, av herr Ohlin m. fl., angående
vattenvård, luftvård och bullerfrågor,

nr 130, av herrar Petersson och Krönmark,
angående värnpliktigas fria resor,

nr 131, av herrar Eliasson i Sundborn
och Sjönell, om motverkande av
rivning av icke saneringsmogna fastigheter,

nr 132, av herrar Ringaby och Hedin,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Statens hingstdepå
och stuteri: Avlöningar,

nr 133, av herrar Börjesson i Falköping
och Sjönell, om bekämpande av
narkotikahandeln,

nr 134, av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl., angående glesbygdernas
problem,

nr 135, av herr Eliasson i Sundborn
m. fl., angående kulturpolitikens framtida
utformning,

nr 136, av fröken Elmén m. fl., angående
de ensamståendes problem,
nr 137, av fröken Elmén m. fl., om
översiktlig riksplanering av kusttrakterna,

nr 138, av herr Ohlin m. fl., om en
allmän översyn av alkoholpolitiken,
nr 139, av herr Ohlin m. fl., angående
företagshälsovård, yrkeshygien och
yrkesmedicin,

nr 140, av herr Rimmerfors m. fl.,
om nyttiggörande av avfallsprodukter,
samt

nr 141, av herrar Wiklund och Nihlfors,
om inventering av vissa personalvårdande
anordningar inom den statliga
förvaltningen.

Dessa motioner bordlädes.

§ 7

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

För deltagande i möte med Europarådets
rådgivande församling i Strasbourg
anhåller jag om ledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 26—30
januari.

Stockholm den 22 januari 1965

Lars Eliasson
i Sundborn

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 8

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANTBY (fp), som yttrade:

Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att kammaren ville besluta, att tiden
för avgivande av motioner i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 14, med
förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 4 § 1 mom. och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt, m. m., måtte
med hänsyn till ärendets omfattning utsträckas
till det sammanträde, som infaller
näst efter femton dagar från det
propositionen kom kammaren till handa,
d. v. s. första plenum efter fredagen
den 5 februari.

Denna hemställan bifölls.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.10.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 5

Måndagen den 25 januari 1965

Måndagen den 25 januari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 19 innevarande
januari.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Dahlgren enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven från
och med den 22 innevarande januari
tills vidare.

Herr Dahlgren beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen tills vidare.

§ 3

Föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionen nr 15,
angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan m. m.;
samt

till lagutskott propositionerna:

nr 16, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m., och

nr 17, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den 30
juni 1944 (nr 461).

§ 4

Föredrogs .var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionerna nr 98
och 99;

till konstitutionsutskottet motionen
nr 100; samt

till statsutskottet motionerna nr 101
—105.

Vid föredragning av den å bordet
vilande motionen nr 106, i anledning

av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Studiebidrag m. m., hänvisades
motionen, såvitt avsåg medelsanvisning,
till statsutskottet och i övrigt
till lagutskott.

Slutligen föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och
hänvisades därvid

till statsutskottet motionen nr 107;

till bankoutskottet motionen nr 108;

till statsutskottet motionerna nr 109
—116;

till bevillningsutskottet motionerna nr
117—121;

till lagutskott motionerna nr 122—
129;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 130;

till lagutskott motionen nr 131;

till jordbruksutskottet motionen nr
132;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 133;

till bankoutskottet motionen nr 134;
och

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 135—141.

§ 5

Föredrogs den av herr Grebäck vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående inrättande av
skärgårdspolis inom Stockholms län.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 142, av herr Heckscher m. fl., an -

Måndagen den 25 januari 1965

Nr 5

gående beställningar av fartygsmateriel
m. m. för försvaret,

nr 143, av herr Björkman och fru
Kristensson, om inrättande av en assistenttjänst
och en kontoristtjänst vid karolinska
institutets institution för pediatrisk
patologi,

nr 144, av herr Grebäck, angående
statsbidraget till folkbiblioteken,

nr 145, av herr Ohlin m. fl., om vissa
åtgärder angående skolväsendet m. m.,
nr 146, av herr Ohlin m. fl., angående
åldringssjukvården,

nr 147, av herr Ohlin m. fl., om inrättande
av två nya medicinska högskolor,
nr 148, av fru Sjövall och fru Kristensson,
om utbyte av en speciallärarbefattning
i jäsningslära vid tekniska högskolan
i Stockholm mot en professur i biokemisk
teknologi,

nr 149, av herrar Mundebo och Hamrin
i Kalmar, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning om anslag till Bidrag
till försöksvis anordnad familjerådgivning,

nr 150, av herr Nilsson i Gävle in. fl.,
angående bostadspolitiken,

nr 151, av herr Ohlin m. fl., angående
mentalsjukvården,

nr 152, av herr Ohlin m. fl., om åtgärder
mot siukvårdskrisen,

nr 153, av herrar Westberg och From,
angående statligt stöd till vattenvårdssammanslutningar,
m. m.,

nr 154, av herr Westberg in. fl., om
förstärkning av isbrytarflottan,

nr 155, av fru Sjövall och herr Enskog,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien,

nr 156, av fru Sjövall m.fl., om förbättring
av pensions- och socialförsäkringsskyddet
för svenskar i internationell
tjänst,

nr 157, av fru Kristensson och fröken
Ljungberg, om utredning av frågan om
familjebeskattningen,

nr 158, av herrar Nilsson i Svalöv och
Nordgren, angående bestämmelserna om
begränsning av skatt i vissa fall,

nr 159, av herr Nordgren in. fl., om

avdrag vid beskattningen för avsättning
till reparation av hyresfastighet,

nr 160, av herr Karlsson i Huddinge
m. fl., om ett nytt kreditsystem för bostadsbyggande
och vissa offentliga investeringar,

nr 161, av herrar Lorentzon och
Holmberg, om utvidgad statlig gruvdrift
i Norrland,

nr 162, av herr Nilsson i Gävle m.fl.,
om tillskapande av ett byggnadsföretag
med staten som huvuddelägare,

nr 163, av fru Sjövall m.fl., om anslag
till utvidgning av verksamheten
hos Sällskapet riksdagsmän och forskare,

nr 164, av herr Wiklund, om utgivning
av en informationstidskrift rörande
riksdagens verksamhet,

nr 165, av herr Sjönell, om en förenklad
aktiebolagslagstiftning för mindre
företag,

nr 166, av herr Sjönell, om en mera
tidsenlig utformning av reglerna om
gäldränta,

nr 167, av herr Källstad m. fl., angående
det studiesociala stödet,

nr 168, av herr Löfgren, angående
maximibeloppet för enskild arbetstagares
skadeståndsskyldighet enligt kollektivavtalslagen,

nr 169, av herr Nihlfors m. fl., angående
värdebeständig placering av arbetslöshetskassornas
fondmedel,

nr 170, av herrar Antonsson och Boo,
om obligatorisk medicinsk kontroll av
barn,

nr 171, av herr Börjesson i Falköping
in. fl., om åtgärder mot bristen på sjukvårdspersonal,

nr 172, av herr Hermansson m. fl., om
inflytande för de anställda över enskilda
företag,

nr 173, av herr Hermansson m. fl., om
inflytande för de anställda över statliga
företag,

nr 174, av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., om vidgad rätt till fria
resor för värnpliktiga, samt

nr 175, av herr Ohlin in. fl., angående
familjepolitiken.

Dessa motioner bordlädes.

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

§ 7

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.10.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 26 januari

Kl. 15.30

§ 1

Svar på fråga ang. nya skyddsföreskrifter
beträffande förvaring av petroleumprodukter
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för handelsdepartementet, herr
statsrådet LANGE, som yttrade:

Herr talman! Fru Ekroth har frågat
när de nya skyddsföreskrifterna jämte
anvisningar beträffande förvaring av
petroleumprodukter och andra brandfarliga
varor kan komma de lokala
myndigheterna till handa.

Jag får meddela, att en av kommerskollegium
utfärdad kungörelse med erforderliga
anvisningar rörande underjordiska
cisterner den 22 januari i år
kommit ut av trycket. Dessa föreskrifter
torde sålunda numera ha blivit tillgängliga
för byggnadsnämnder och
andra berörda lokala myndigheter.

Vidare anförde

Fru EKROTH (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
för svaret på min fråga.

Jag ställer egentligen frågan på grund
av att så pass lång tid förflutit sedan
min motion i ärendet behandlades här
i riksdagen. Redan då framhölls att
kommerskollegium sysslade med överarbetning
av de nya tillämpningsföreskrifterna.
Hithörande problem berör oss
emellertid så nära och är så allvarliga

för vår vattenförsörjning både i dag och
för framtiden, att det gäller att snabbt
kunna angripa dem.

I min motion hemställde jag att bestämmelserna
skulle utformas så, att i
marken kring underjordisk cistern för
förvaring av petroleumprodukter skall
finnas skydd i form av betongkassun
av fullgod beskaffenhet eller annan
fullt säker anordning som verksamt
förhindrar skada på yt- eller grundvattentäkt.
Jag hemställde också att föreskrifter
skulle utfärdas rörande kontinuerlig
kontroll av i marken redan
nedlagda oljecisterner.

I utskottets utlåtande över motionen
hette det bl. a.: »Motionärerna berör
enligt utskottets mening problem av
mycket stor betydelse för vattenförsörjningen.
I likhet med motionärerna finner
utskottet det angeläget att alla rimliga
åtgärder vidtages i riktning som
angives i motionen. För närvarande»,
yttrade utskottet, »utarbetas inom
kommerskollegium tillämpningsföreskrifter
till förordningen om brandfarliga
varor jämte anvisningar. Utskottet
förutsätter att de av motionärerna berörda
spörsmålen därvid ägnas vederbörlig
uppmärksamhet.»

Motionen tog i första hand sikte på
att trygga vattenförsörjningen. Att problemet
verkligen är allvarligt kan jag
visa genom exempel från min hemkommun.
Under förra året gick sju oljecisterner,
vardera rymmande omkring
5 000 liter olja, sönder — detta är vad
som kommit till byggnadsnämnds och

Tisdagen den 26 januari 1965

Nr 5

Svar på fråga ang. förhandlingarna om Graddisvägen

hälsovårdsnämnds kännedom, och säkerligen
är antalet större. Detta skulle
betyda att cirka 35 000 liter olja på
olika vägar så småningom söker sig
fram till våra yt- och grundvattentäkter.
Så sent som för fjorton dagar sedan
inträffade det senaste läckaget; på ett
dygn försvann 4 500 liter olja.

Om man förutsätter att förhållandena
är likartade på andra orter i vårt land,
inser ju var och en hur allvarlig situationen
är. Därtill kommer den ekonomiska
sidan av problemet, som jag
emellertid inte berört i min fråga.

Uppskattningsvis finns cirka 400 000
oljecisterner placerade direkt i marken.
Det säger oss att faran är överhängande.
Med tanke på alla de gamla oljecisterner
som finns utspridda över hela vårt
land och av vilka många legat i marken
under åtskilliga år, är det uppenbart
att ytterst allvarliga faror hotar vår vattenförsörjning
i framtiden. Jag är därför
glad över att statsrådet i sitt svar
förklarat att de nya föreskrifterna nu
är tillgängliga. Jag hoppas att dessa
föreskrifter till alla delar innehåller sådana
bestämmelser, att vi med hjälp
av dem kan avvärja de största farorna.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 2

Svar på fråga ang. förhandlingarna om
Graddisvägen

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Herr Holmberg har frågat
mig om förhandlingarna med norska
myndigheter bedrives så att man kan
räkna med ett definitivt besked innevarande
år om anläggningen av den
s. k. Graddisvägen.

Den svensk-norska kontaktgrupp, som
under år 1963 tillsattes av kommunikationsdepartementen
i Norge och Sverige
för att behandla frågor rörande ut -

byggnad och förbättring av vissa mellanriksvägar,
har nyligen lagt fram en
redogörelse för sitt arbete.

Av redogörelsen framgår att frågan
om utbyggnad av den norska delen av
Graddisvägen kommer att behandlas av
Nordlands fylkesting under innevarande
vinter. Därefter beräknas de centrala
norska myndigheterna komma att
besluta i frågan. Förhållandena synes
numera vara gynnsamma för ett positivt
ställningstagande från norsk sida
till Graddisvägens utbyggnad. Ett beslut
beräknas kunna föreligga före sommaren
1965. I enlighet med vad riksdagen
tidigare uttalat får någon mera
omfattande utbyggnad av den svenska
delen av Graddisvägen inte igångsättas
förrän bindande beslut om en utbyggnad
av vägen på norsk sida föreligger.
Vi har således nu att avvakta det besked,
som man från Norge kan lämna
i frågan.

Vidare anförde

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Skoglund för svaret på min
fråga. Jag gör detta så mycket mera
som det nu äntligen har lämnats besked
om en näraliggande tidpunkt för
en klarsignal från Norges sida. Detta
bör kunna innebära att regeringen redan
i sommar kan sätta i gång arbetet
på den norska sidan.

Formuleringen att det behövs ett bindande
beslut om utbyggnad av vägen
från norsk sida innan man kan sätta
i gång arbetet på den svenska sidan kan
knappast innebära att vi behöver vänta
på igångsättningsarbetena på den norska
sidan. Det bör räcka med att det
kommer eu tydlig klarsignal från norsk
sida om att vägen skall byggas för att
den svenska regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna
skall kunna
sätta i gång för fullt på den svenska sidan,
ocli detta tycker jag skall kunna
göras redan i sommar.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

§ 3

Svar på fråga ang. fria läroböcker och
fri undervisningsmateriel för elever i
de gymnasiala skolstadierna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Herr Källstad har frågat
om jag har för avsikt att vidtaga
några åtgärder, och i så fall vilka, för
att elever på de gymnasiala skolstadierna
skall erhålla fria läroböcker och fri
undervisningsmateriel.

I prop. 1964:171 angående reformering
av de gymnasiala skolorna m. m.
har jag ingående uppehållit mig vid
spörsmålet om främst gymnasiets och
fackskolans försörjning med läroböcker
och andra pedagogiska hjälpmedel.
Jag har därvid förklarat att jag har för
avsikt att tillkalla särskilda sakkunniga
för en samlad utredning av bl. a. produktion
och granskning av läroboksmateriel.
Hjälpmedelsfrågan togs även
upp i vissa motioner i riksdagen i anledning
av propositionen. Sålunda
hemställdes bl. a. att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle begära
skyndsam utredning om och förslag
angående införande av fria läroböcker
i fackskola och gymnasium. Särskilda
utskottet framhöll att det här gällde ett
mycket omfattande problem bl. a. i fråga
om avgränsningen i olika hänseenden.
Utskottet var beträffande fria läroböcker
inte berett att göra annat uttalande
än att frågan efter utredning
borde prövas i lämpligt sammanhang.
Frågan om ett mera generellt genomförande
av systemet med fria läroböcker
bör enligt min mening, liksom enligt
utskottets uppfattning, först utredas.
Jag kommer vid lämplig tidpunkt att i
regeringen ta upp frågan härom.

Vidare anförde

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag vill framföra mitt
tack till ecklesiastikminister Edenman

för svaret på den av mig ställda frågan
angående fria läroböcker och fri undervisningsmateriel.

Den första delen av ecklesiastikministerns
svar berör egentligen en annan
fråga, som jag inte ställt, nämligen frågan
om produktion och granskning av
läroboksmateriel. Jag noterar att ecklesiastikministern
på denna punkt har för
avsikt att tillkalla sakkunniga för en särskild
utredning.

Den fråga jag ställde avsåg alltså fria
läroböcker och fri undervisningsmateriel.
Jag kan av svaret konstatera att
några åtgärder ännu inte vidtagits. Jag
har förståelse för detta alldenstund riksdagen
fattade beslut i gymnasiefrågan
så sent som den 15 december förra
året. Inte heller anges vilka åtgärder
som ecklesiastikminister Edenman
tänker vidtaga.

Jag noterar med tacksamhet att ecklesiastikministern
vid lämplig tidpunkt
kommer att ta upp frågan i regeringen.
Jag tror nämligen att det direkta stöd,
om vilket vi beslutade förra våren,
nämligen det studiesociala stödet, är
viktigt och väsentligt men inte tillräckligt.
Visserligen har i årets statsverksproposition
upptagits ett förslagsanslag
på 415 miljoner kronor till det
studiesociala stödet, men det indirekta
stöd som fria läroböcker och fri undervisningsmateriel
skulle utgöra för
många elever och för många familjer
är onekligen mycket väsentligt. Jag
tror också att detta skulle undanröja
de socialt betingade studiehinder som
fortfarande förekommer.

Enligt vad jag inhämtat har Stockholms
stads kulturrotel gjort en undersökning
i samband med att Stockholms
stad beslutade om införandet av fria
läroböcker. Denna uttredning skall ha
givit till resultat att den sammanlagda
lärobokskostnaden för en gymnasist
under tre år skulle belöpa sig till omkring
336 kronor. Om man räknar med
att elevantalet i gymnasierna 1970—
1971 är omkring 100 000 och i fackskolorna
omkring 40 000, skulle det med
den siffra, vilken jag tagit som ut -

Tisdagen den 26 januari 1965

Nr 5

Svar på fråga ang. arrendelagskommitténs arbete — Svar på fråga ang. representationen
i överläggningarna om ett provisoriskt jordbruksavtal

gångspunkt för min fråga, röra sig om
omkring 11,2 miljoner för gymnasierna
och cirka 6,7 miljoner för fackskolorna,
alltså sammanlagt närmare 18 miljoner
kronor, vilket är ett relativt
blygsamt belopp i jämförelse med de
415 miljonerna för det studiesociala
stödet i dess helhet.

Jag är väl medveten om vad vi skrev
i särskilda utskottets utlåtande för kort
tid sedan under föregående riksdags
höstsession, då vi inte uttalade mera
än att frågan efter utredning bör prövas
i lämpligt sammanhang. Jag vill
alltså hoppas att ecklesiastikministern
snart tar upp denna fråga i regeringen.

Jag ber än en gång att få tacka ecklesiastikministern
för svaret på min fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. arrendelagskommitténs
arbete

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Andersson i Storfors
har frågat hur långt arrendelagsutredningen
kommit i sitt arbete och
när den kan beräknas vara färdig att
avlämna sitt förslag.

Så sent som den 24 november 1964
besvarades i denna kammare en enkel
fråga i samma ämne. Som då meddelades
räknar utredningen med att kunna
avge sitt betänkande under början av
1966.

Vidare anförde

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! I anledning av att herr
Andersson i Storfors på grund av sjukdom
är förhindrad att tacka för svaret
på sin fråga vill jag göra detta i hans

ställe. Jag föreställer mig att han ar
nöjd med det svar som statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet har
lämnat.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på fråga ang. representationen i
överläggningarna om ett provisoriskt
jordbruksavtal

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Wennerfors har
frågat varför den s. k. konsumentdelegationen
inte är representerad i de
överläggningar angående ett provisoriskt
jordbruksavtal som pågår inom
statens jordbruksnämnd.

Till svar vill jag meddela, att statens
jordbruksnämnd fått i uppdrag att efter
hörande av jordbrukets förhandlingsdelegation
och jordbruksnämndens
konsumentdelegation inkomma med förslag
till provisoriska prisregleringsåtgärder.
Enligt vad jag inhämtat sker
också under de pågående överläggningarna
samråd i olika former mellan
jordbruksnämnden och konsumentdelegationen.
Jag anser att nämnden och delegationen
själva bör kunna bestämma
formerna för detta samråd.

Vidare anförde:

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Holmqvist för svaret.

Jag vill först framhålla att jag med
denna fråga inte har velat skapa någon
oro kring de pågående förhandlingarna
angående det provisoriska avtal som
skall gälla till dess riksdagen fattat beslut
beträffande den framtida jordbrukspolitiken.
Frågan skall inte heller
uppfattas som någon kritik av att

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

Svar på fråga ang. representationen i överläggningarna om ett provisoriskt jordbruksavtal -

jordbrukets representanter har möjlighet
att föra sin näringsgrens talan på
ett allsidigt sätt. Jag är också mycket
medveten om att den primära frågan är
hur prisregleringen skall ordnas under
den s. k. mellanperioden. Men man skall
inte bortse ifrån konsumenternas intressen.
Prisutvecklingen har varit sådan
att man kan förstå att folk tycker
att det är rimligt att alla parter får
samma möjligheter att framlägga förslag
och önskemål.

När konsumentdelegationen tillkom år
1962 framhölls i propositionen att konsumentdelegationen
skulle få vara med
och överlägga i frågor av större vikt
och i frågor som har prejudicerande
verkan. Departementschefen anförde
också att vid ett nytt avtal kunde det
vara naturligt att vi fick ta ställning till
delegationens uppgifter.

Utskottet anslöt sig till propositionen
och framhöll att man skulle ta hänsyn
till förbrukarnas intressen när jordbrukspolitiken
fick sin framtida utformning.
Jordbruksministern påpekade
vidare att om det skulle vidtas åtgärder
utanför avtalets ram, så kunde
man tänka sig att delegationen kopplades
in och fick delta i arbetet mera aktivt.

Om man sammanställer uttalandena
i propositionen, utskottsutlåtandet och
jordbruksministerns anförande, kan
man mycket väl komma till den slutsatsen
att konsumentdelegationen på något
sätt skulle kunna vara representerad
vid de pågående förhandlingarna
om provisoriet. Dessa överläggningar
berör ju inte enbart frågor som ligger
inom ramen för avtalet. Det gäller visserligen
en förlängning av sexårsavtalet,
men det kan bli fråga om att diskutera
förändringar —• det tar jag inte
på något sätt ställning till —- och då
kan det vara mycket befogat att låta
konsumenterna vara med och diskutera;
det medverkar till att skapa förståelse
för jordbrukets problem av i

dag. Jag tror inte att det är lyckligt
att man i efterskott granskar och kritiserar
ett träffat avtal, och det tror
jag inte heller att man hade tänkt
sig när konsumentdelegationen inrättades.
Det kan också vara av intresse för
jordbrukarna att konsumentdelegationen
och därmed konsumenterna känner
medansvar.

Sådana förhållandena är tycker jag
att det är angeläget att pröva frågan,
huruvida konsumentdelegationen skulle
kunna vara representerad i någon form
vid de pågående förhandlingarna.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag är ledsen att behöva
säga det, men det förefaller som om
herr Wennerfors inte hade förstått det
svar jag har lämnat. Herr Wennerfors
har frågat varför konsumenterna inte
är representerade i förhandlingarna. Jag
har hänvisat till att jordbruksnämnden
har fått uppdraget att inkomma med
förslag och att den också har fått uppdraget
att samråda såväl med jordbrukets
förhandlingsdelegation som med
konsumentdelegationen. Det har också
förekommit sådana kontakter eller sådana
förhandlingar, om vi skall kalla
det så, just med hänsyn till att sexårsavtalet
löper ut och vi skall ha någonting
nytt.

Jag har förstått saken på det sättet,
att herr Wennerfors’fråga har varit onödig;
det har faktiskt förekommit sådana
kontakter, och jag kan därför egentligen
inte förstå varför herr Wennerfors uttrycker
önskemål om att vi skall tillvarata
konsumenternas intresse att få
delta i överläggningar. Det är ju nästan
ett år sedan regeringen på min föredragning
beslöt ge jordbruksnämnden uppdraget.

Herr WENNERFORS (h):

Herr talman! Jag är ledsen att jag inte
berörde just den delen av jordbruksmi -

Tisdagen den 26 januari 1965

Nr 5

Svar på fråga ang. tillhandahållande på postkontoren av blanketter för arbetsgivar -

uppgifter och för självdeklaration

nisterns svar. Jag medger att det framgår
att konsumentdelegationen har fått
tillfälle till samråd, men det är också
frågan hur detta samråd sker, och det
är väl svårt att diskutera här.

Vad jag velat framhålla är att man
kan överväga om det enbart skall vara
en informell diskussion, ett »hörande».
Sådant läget nu blir, när man måste ha
överläggningar som kan innebära förlängning
av jordbruksavtalet, kan man
faktiskt sätta i fråga om inte representationen
borde kunna ske på annat sätt.
Jag har förut sagt att jag inte framställt
min fråga för att skapa oro utan för att
skapa större förståelse för dessa problem
och större medansvarighet.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har ingenting emot
det. Eftersom det är regeringen som
föreslagit att vi skulle inrätta en konsumentdelegation,
har vi väl gett uttryck
för samma önskan som herr Wennerfors,
att överläggningar skall ske
med representanter från båda sidorna.

Jag vet inte om herr Wennerfors observerat
att när regeringen uppdrog åt
jordbruksnämnden att »samråda» med
parterna hade vi inte möjlighet att finna
annat uttryck för denna önskan. Det
finns ju i dag inte konstitutionellt underlag
för regelrätta förhandlingar, utan
det har alltid varit så att jordbruksnämnden
haft att »samråda» med parterna
innan den kommer in med förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på fråga ang. tillhandahållande på
postkontoren av blanketter för arbetsgivaruppgifter
och för självdeklaration

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STltÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Nihlfors har frågat

mig vilka möjligheter det finns för vederbörande
myndigheter att ordna så
att blanketterna för arbetsgivaruppgifter
och för självdeklaration även skall finnas
tillgängliga på postkontoren. Jag
vill svara följande.

Blanketterna tillhandahålls hos länsstyrelsen,
de lokala skattemyndigheterna,
ordföranden i taxeringsnämnden och
kommunalkontoren. När så är påkallat
tillhandahålls blanketter också av andra
statliga eller kommunala myndigheter.
Blanketter lämnas numera i regel ut hos
bankerna. Som framgått av annonser i
dagspressen kan man hämta blanketter
även på vissa postanstalter i Stockholms
ytterområden. Poststyrelsen har också,
enligt vad jag inhämtat, redan börjat undersöka
möjligheten att tillhandahålla
deklarationsblanketter i större utsträckning.

Vidare anförde

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på min fråga.

Av svaret framgår att någonting håller
på att hända. Poststyrelsen har, står
det i det svar jag har fått mig tilldelat,
»redan börjat undersöka möjligheten
att tillhandahålla deklarationsblanketter
i större utsträckning». Jag vet nu inte
vad statsrådet menar med »redan» i det
sammanhanget. Det har nog länge varit
ett önskemål från allmänhetens sida att
dessa blanketter skall finnas tillgängliga
på postkontoren, som trots allt ligger
tätare än de myndigheter finansministern
nämnde i sitt svar.

Jag skulle också vilja fråga — om det
går att få något svar är mera osäkert —
om poststyrelsen med de nu pågående
åtgärderna har möjlighet att ge service
åt allmänheten redan i vår, så att åtminstone
till tidpunkten för lämnande
av självdeklaration den 15 februari det
skall finnas blanketter på postkontoren
över hela landet.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

Interpellation ang. vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga

§ 7

Justerades protokollen för den 20 innevarande
januari.

§ 8

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 142—
156;

till bevillningsutskottet motionerna nr
157—159;

till bankoutskottet motionerna nr 160
—164;

till lagutskott motionerna nr 165—
169;

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 170—173;

till statsutskottet motionen nr 174;
och

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 175.

§ 9

Interpellation ang. vidgad rätt till fria
resor för värnpliktiga

Ordet lämnades på begäran till

Herr BOO (ep), som yttrade:

Herr talman! Värnpliktstiden innebär
för den unga manliga befolkningen en
period av stora samhälleliga ingripanden
i tillvaron. Det förhållandet att de
unga under en lång tid skall vistas borta
från sin ordinarie miljö gör att vissa
svårigheter kan uppstå. Dessa löses i
regel på ett för alla parter i stort sett
tillfredsställande sätt. Hur bra man än
lyckas lösa anpassningen i den nya
miljön är det eftersträvansvärt att de
värnpliktiga kan hålla kontakten med
sin normala miljö, med familj, kamrater,
föreningsliv o. s. v.

Samhället medverkar därför till att
alla värnpliktiga ett antal gånger under
tjänstgöringen får tillfälle att på det all -

männas bekostnad besöka sina hem.
Dessutom svarar samhället givetvis för
resekostnaderna i samband med in- och
utryckning.

Statsrevisorerna har vid sin granskning
av de värnpliktigas fria resor pekat
på vissa förhållanden som inte är
tillfredsställande. Det utskrivande av
färdbiljetter som måste ske för de fria
resorna är mycket tidskrävande. Reseuppgifter
skall infordras från de värnpliktiga,
uppgifterna kontrolleras, biljetterna
stämplas och utdelas. Därtill
kommer de kostnader för biljetterna
som kommer på försvarets civilförvaltning
och statens järnvägar. Statsrevisorerna
beräknar den sammanlagda utgiften
för statsverket för dessa biljetter
till över 1 miljon kronor.

Med bibehållande av nuvarande system
finner statsrevisorerna det vara
begränsade möjligheter att uppnå större
besparingar. Mot bakgrunden av detta
väcker statsrevisorerna frågan om ändring
av bestämmelserna för de värnpliktigas
resor. Alla värnpliktiga iförda uniform
och försedda med identitetskort
skulle få rätt att i obegränsad utsträckning
kostnadsfritt anlita av staten ägda
kommunikationsmedel. Jag finner detta
förslag värt att allvarligt överväga.

Med hänvisning till vad jag har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande
fråga:

Vilka åtgärder har statsrådet för avsikt
att vidtaga i anledning av den av
statsrevisorerna väckta frågan om ändring
av bestämmelserna så att de värnpliktiga
finge rätt att i obegränsad utsträckning
kostnadsfritt utnyttja av staten
ägda kommunikationsmedel?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

Tisdagen den 26 januari 1965

Nr 5

nr 176, av herr Hermansson in. fl., om
avbrytande av de ekonomiska förbindelserna
med Sydafrikanska unionen,
nr 177, av herr Boo m. fl., om suppleanter
för fullmäktige i primärkommuner,

nr 178, av herr Lundberg, angående
riksdagens revisorers verksamhet,

nr 179, av fröken Sandell m. fl., angående
riksdagens högtidliga öppnande,
nr 180, av herr Carlsson i Tyresö, om
ökning av Sveriges bistånd till utvecklingsländerna,

nr 181, av herr Heckscher m. fl., om
nya riktlinjer för Sveriges bistånd till
utvecklingsländerna,

nr 182, av herr Hermansson m. fl., om
ökade anslag till internationell biståndsverksamhet,

nr 183, av herr Jansson m. fl., om utgiftsstopp
för militärkostnaderna,
nr 184, av herrar Hedlund och Ohlin,
angående Sveriges bistånd till utvecklingsländerna,

nr 185, av herrar Ståhl och Wahlund,
om statsbidrag till Utlandssvenskarnas
förening,

nr 186, av herr Turesson, om utställning
av riksregalierna m. in.,

nr 187, av herrar Björk i Göteborg och
Johansson i Trollhättan, om åtgärder
för att främja översättning av utländsk
skönlitteratur,

nr 188, av herr Boo m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Utbildning av ungdomsledare,
nr 189, av hen'' Carbell m. fl., om inrättande
vid Stockholms universitet av
en personlig professur i samhällsorienterad
statistik för docenten Tore Balett
ius,

nr 190, av herrar Carlsson i Tyresö
och Kristenson, om inrättande av särskilda
fakulteter eller institutioner för
arbetsmarknadsfrågor,

nr 191, av herr Elmstcdt, om fria läroböcker
för elever vid real- och flickskolor,
m. in.,

nr 192, av herr Engkvist in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till Centralförbundet
för nykterhetsundervisning,

nr 193, av herr Fridolfsson i Stockholm,
i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Bidrag till
ungdomens fritidsverksamhet, m. m.,
nr 194, av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl., om inrättande av en professur i
barnpsykiatri vid Umeå universitet,
nr 195, av herr Heckscher m. fl., angående
delningstalen i klasserna på
grundskolans mellan- och högstadier,
nr 196, av herrar Hedlund och Ohlin,
angående vuxenutbildningen,

nr 197, av herrar Hedlund och Ohlin,
angående konstnärsstipendier m. m.,
nr 198, av fru Holmquist m. fl., angående
huvudmannaskapet för Sociala
barna- och ungdomsvårdsseminariet,
nr 199, av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., om åtgärder till stödjande
av samernas kulturliv,

nr 200, av herr Keijer in. fl., om statsbidrag
till Ekebyholmsskolan,

nr 201, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., om inrättande av en professur i
pedagogik vid Umeå universitet,

nr 202, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Särskilt stöd
åt undervisningen i rikets nordligaste
gränsorter m. m.,

nr 203, av herrar Lindahl och Allard,
om inrättande av en klinisk professur i
idrottsmedicin,

nr 204, av fröken Ljungberg, angående
anslagen till utställningar av svensk
konst i utlandet,

nr 205, av herr Lundberg, om inrättande
av en laboratur i strålningsbiologi
vid Uppsala universitet,

nr 206, av herr Lundkvist och fröken
Andersson i Strängnäs, om kostnadsfri
examensprövning av privatister vid allmänt
gymnasium,

nr 207, av herr Martinsson m. fl., om
inrättande av en laboratur i perifer kärlkirurgi
vid karolinska institutet,

nr 208, av herr Kelander, om ökat anslag
till studenthälsovård vid Lunds
universitet,

nr 209, av fru Nettelbrandt in. fl., om
statsbidrag för bibliotekstjänstgöring i
grundskolan,

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

nr 210, av fru Xettelbrandt m. fl., om
skrivlijälp åt vissa lärare,

nr 211, av herrar Nordstrandh och
Hedin, angående fördelningen av författarersättningen,

nr 212, av herrar Nordstrandh och
Petersson, angående vissa tjänster vid
Nordiska museet,

nr 213, av herrar Ohlin och Hedlund,
om inrättande av ytterligare två tjänster
som idrottsledare vid Stockholms
universitet,

nr 214, av fröken Olsson m. fl., om
anslag till Arbetarnas Bildningsförbund
för verksamhet bland döva,

nr 215, av herrar Oskarson och Magnusson
i Tumhult, om anslag för ersättning
åt ägare av byggnadsminnen,
nr 216, av herr flimmerfors in. fl., om
statsbidrag till Sveriges Lärares Nykterhetsförbund,

nr 217, av herr Ståhl, om stöd åt fria
idé- och kulturtidskrifter,

nr 218, av herr Ullsten, om inrättande
av viss tjänst för allmän studierådgivning
vid Stockholms universitet,
nr 219, av herr Bengtsson i Landskrona
in. fl., angående bidragen till driften
av verkstäder för handikappade,

nr 220, av herr Bergman m. fl., angående
kommunernas markpolitik,

nr 221, av fru Ekendahl m. fl., om
ökat statligt stöd till kommunerna för
drift av dag- och fritidshem, m. m.,
nr 222, av fru Ekendahl och herr
Ifagnell, om inrättande av ett institut
för arbetshygien och arbetsfysiologi,
in. in.,

nr 223, av herr förste vice talmannen
von Friesen, om inrättande av vissa
tjänster vid S:t Jörgens sjukhus,

nr 224, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Gomér, om statsbidrag till kostnader
för familjedaghemsverksainhet,
m. in.,

nr 225, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Gomér, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Statens arbetsklinik,

nr 226, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., angående pensionärernas bostadsförsörjning,

nr 227, av herr Heckscher m. fl., angående
driftsbidragen till daghem, fritidshem
och lekskolor,

nr 228, av herr Holmberg m. fl., angående
pensionärernas bostadsförsörjning,

nr 229, av herr Magnusson i Borås
in. fl., i anledning av vissa Kungl. Maj :ts
framställningar under femte huvudtiteln,

nr 230, av herr Magnusson i Borås
in. fl., i anledning av Kungl. Majrts framställning
om anslag till Bidrag till sjukförsäkringen,

nr 231, av herr Ngberg m. fl., angående
vissa tjänster vid Gullberna sjukhus,
nr 232, av herr Rask och fru Ekroth,
angående statsbidraget till verkstäder
för handikappade,

nr 233, av fru Byding och herr Lorentzon,
angående säkerhetsinspektionen
vid sprängämnestillverkning,

nr 234, av fru Byding in. fl., om höjning
av familjebostadsbidragen, m. m.,
nr 235, av herrar Svenning och
Adamsson, om inrättande av en laboratur
vid statens institut för folkhälsan,
nr 236, av herr Heckscher m. fl., om
en besparingsutredning,

nr 237, av herrar Hedlund och Ohlin,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Avsättning till fonden
för idrottens främjande,

nr 238, av herr Hedlund m. fl., angående
idrottens hälsofrämjande betydelse,
m. m.,

nr 239, av fröken Ljungberg m. fl., om
en förteckning över all statlig personal,
nr 240, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten,

nr 241, av herr Nihlfors m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till varudeklarationsnämnden,

nr 242, av herrar Ohlin och Hedlund,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Avsättning till fonden
för friluftslivets främjande,

nr 243, av herrar Petersson och
Öhvall, angående förläggningen av
LKAB:s huvudkontor,

Tisdagen den 26 januari 1965

Nr 5

nr 244, av herr Sjöholm m. fl., angående
stödet till boxningssporten,

nr 245, av herrar Sjönell och Gomér,
om utökning av styrelsen för Institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR,

nr 246, av herr Sjönell in. fl., angående
exploateringen av vissa naturtillgångar,

nr 247, av herr Svensson i Va m. fl.,
angående kostnadsfördelningen mellan
stat, landsting och primärkommuner,
nr 248, av fröken Anderson i Lerum
och herr Andersson i Billingsfors, angående
försäljningen av statens järnvägars
banvaktsstugor, m. m.,

nr 249, av herr Carlshamre m. fl., angående
motorvägarnas mittskiljeremsor,
nr 250, av herr Johansson i Växjö
m. fl., angående radio- och TV-programmen
för ungdom,

nr 251, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Bohman, angående grunderna
för statsbidrag till tunnelbanor,
nr 252, av herr Larsson i Norderön
m. fl., om ökat statsbidrag till vägunderhåll
inom Jämtlands län,

nr 253, av herr Anthy m. fl., om ändring
av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem,

nr 254, av herrar Antonsson och Elmstedt,
om stimulans av personligt sparande,

nr 255, av herr Börjesson i Falköping
in. fl., om registrering av spritköp,
nr 256, av fröken Elmén m. fl., om
höjning av spritbeskattningen,

nr 257, av fru Gärde Widemar och
herr Mattsson, om undantag från allmän
varuskatt för konst som försäljes å utställning,

nr 258, av herr Hamrin i Jönköping
m. fl., om höjning av åldersgränsen vid
utskänkning av rusdrycker,

nr 259, av herr Heckscher m. fl., om
införande av barnavdrag vid beskattningen,

nr 260, av herr Hermansson m. fl., om
avskaffande av tullar å varor från utvecklingsländerna,
in. in.,

nr 261, av fru Holmquist m. fl., angå5
— Andra kammarens protokoll 1965. Nr

ende inrättandet av utminuteringsställen
för rusdrycker,

nr 262, av herr Larsson i Norderön
in. fl., angående dispositionen av medel
som insatts å skogskonto,

nr 263, av herr Martinsson m. fl., angående
befrielse från skatteplikt för
automobil som äges av höggradigt vanför
person,

nr 264, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
om översyn av arvsbeskattningen,

nr 265, av herr Nilsson i Svalöv in. fl.,
om vidgad rätt till avsättning till investeringsfond
för konjunkturutjämning,
nr 266, av herr Nordgren m. fl., om
viss ändring av arvs- och gåvobeskattningen,

nr 267, av herrar Nordstrandh och
Ringahy, om rätt till avdrag vid beskattningen
för studiekostnader,

nr 268, av herrar Franzén i Träkumla
och Gustafsson i Stenkyrka, angående
Gotlands behandling i lokaliseringspolitiskt
avseende,

nr 269, av herr Hedlund m. fl., om
åtgärder mot inflation,

nr 270, av herr Hedlund in. fl., om
viss förstärkning av JO-ämbetet,

nr 271, av herr Hermansson m. fl., angående
försäkringsväsendets organisation
och ställning,

nr 272, av herr Sjönell in. fl., om
främjande av de mindre företagens
exportmöj ligheter,

nr 273, av herr Ullsten in. fl., angående
.statsbidrag till politiska partier,
nr 274, av herrar Börjesson i Falköping
och Gomér, angående arvodena till
förmyndare och överförmyndare,

nr 275, av herr Börjesson i Falköping
in. fl., om inrättande av särskilda naturvårdsdomstolar,

nr 276, av herr Heckscher in. fl., om
giftorätt i pension, in. in.,

nr 277, av herr Hedlund in. fl., om
kostnadsfri rättshjälp vid administrativ
process,

nr 278, av herrar Oskarson och Bengtson
i Solna, angående kompetenskraven
för överförmyndare, in. in.,

nr 279, av herrar Sjöholm och Rubin,
om begränsning av tiden för ansökan
5

Nr 5

Tisdagen den 26 januari 1965

om handräckning för återtagning av avbetalningsgods,

nr 280, av herr Wiklund m. fl., angående
socialhjälp till anhörig vid frihetsberövande
åtgärd mot familjeförsörjare,

nr 281, av herrar Börjesson i Falköping
och Gomér, angående rätten till
tilläggssjukpenning vid barnsbörd,
nr 282, av herrar Gomér och Svensson
i Vä, angående socialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare,

nr 283, av herr Gustafson i Göteborg
in. fl., angående tillämpningen på sjömän
av bestämmelserna om obligatorisk
yrkesskadeförsäkring,

nr 284, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl., angående det pensionsgrundande
underlaget för ATP,

nr 285, av herr Holmberg m. fl., om
viss ändring av reglerna om förtida uttag
av folkpension, m. m.,

nr 286, av herr Jansson m. fl., om
höjd dagpenning till värnpliktig, m. m.,
nr 287, av herr Johansson i Trollhättan
m. fl., om differentiering av invaliditetsersättningarna,

nr 288, av fru Lindberg och herr Lagerlund,
angående återkallande av anmälan
om undantagande från ATP,
nr 289, av herr Magnusson i Borås
m. fl., angående statsbidraget till allmän
försäkringskassa, m. m.,

nr 290, av herr Martinsson in. fl., om
viss ändring av reglerna för beviljande
av förtidspension,

nr 291, av herr Persson i Heden m. fl.,
angående vårdbidragen till handikappade
barn,

nr 292, av herrar Sjönell och Larsson
i Umeå, angående användningen av allmänna
pensionsfondens medel,

nr 293, av fru Skantz och herr Svenning,
angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid
mindre arbetsplatser,

nr 294, av fru Skantz in. fl., angående
studiehjälpen till elever vars föräldrar
är skilda,

nr 295, av herrar Ullsten och Munde -

bo, angående arbetsdomstolens sammansättning,

nr 296, av herr Andersson i Örebro
m. fl., om hastighetsbegränsning för motorbåtar,
m. m.,

nr 297, av fröken Bergegren m. fl., om
särskilda lekgator,

nr 298, av herrar Johansson i Växjö
och Gustavsson i Alvesta, angående införseln
av dödade, i Sverige fridlysta
djur,

nr 299, av herr Jonasson m. fl., om
åtgärder mot mörkerolyckor,

nr 300, av herrar Nilsson i Bästekille
och Hedin, angående allemansrätten,
nr 301, av herr Bengtsson i Landskrona
m. fl., om förhindrande av trålfiske
i Öresund,

nr 302, av herr Grebäck m. fl., om inrättande
av en tjänst som specialrådgivare
i växtnäringslära vid lantbrukshögskolan,

nr 303, av fru Holmquist och fröken
Andersson i Strängnäs, angående försäljningen
till kommuner av mark under
domänstyrelsens förvaltning,

nr 304, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
angående trädgårdsundervisningen i
Norrland,

nr 305, av herr Lindström, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Lantbruksstyrelsen: Omkostnader,

nr 306, av herr Lindström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Rikets allmänna
kartverk: Kartarbeten m. m.,

nr 307, av herr Lindström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till produktionsbefrämjande
åtgärder i Norrland in. m.

nr 308, av herrar Ohlin och Hedlund,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till naturvårdsupplysning,
m. m.,

nr 309, av fröken Elmén, om åtgärder
i syfte att motverka barnmisshandel,
nr 310, av herrar Elmstedt och Boo,
om standardhöjning för låginkomstgrupperna,

nr 311, av herr Gustavsson i Alvesta

Onsdagen den 27 januari 1965 fm.

Nr 5

m. fl., om ökade samhällsinsatser för
svårt handikappade,

nr 312, av herr Heckscher m. fl., angående
förvärvsarbete för kvinnor,
nr 313, av herr Heckscher m. fl., om
vissa familjepolitiska åtgärder,

nr 314, av herr Hedlund m. fl., om
vissa familjepolitiska åtgärder,

nr 315, av herrar Johansson i Trollhättan
och Engkvist, om en allsidig utredning
rörande nykterhetspolitiken,
nr 316, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
angående Vindelälvens utbyggnad,

nr 317, av herr Rimmerfors, angående
den psykoterapeutiska vården, samt
nr 318, av herr Hamrin i Kalmar, om
ändrade regler för tillstånd till innehav
av radioamatöranläggning.

Dessa motioner bordlädes.

§ 11

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.01.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 27 januari

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 21 innevarande
januari.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Johanson i Västervik enligt till kammaren
inkommet läkarintyg vore sjukskriven
från och med den 19 innevarande
januari tills vidare.

Herr Johanson i Västervik beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen tills vidare.

§ 3

Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 176;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 177—179; och

till statsutskottet motionerna nr 180—
183.

Vid föredragning av den å hordet vilande
motionen nr 184, angående Sveri -

ges bistånd till utvecklingsländerna,
hänvisades motionen, såvitt avsåg föreslagen
ändring i skattelagstiftningen, till
bevillningsutskottet och i övrigt till
statsutskottet.

Slutligen föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionerna nr 185—
227;

till lagutskott motionen nr 228;

till statsutskottet motionerna nr 229—
237;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 238;

till statsutskottet motionerna nr 239—
252;

till bevillningsutskottet motionerna nr
253—267;

till bankoutskottet motionerna nr 268
och 269;

till konstitutionsutskottet motionen nr
270;

till bankoutskottet motionerna nr 271
—273;

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 fm.

till lagutskott motionerna nr 274—
291;

till bankoutskottet motionen nr 292;
till lagutskott motionerna nr 293—
300;

till jordbruksutskottet motionerna nr
301—308;

till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 309—317; samt

till lagutskott motionen nr 318.

§ 4

Föredrogs den av herr Boo vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående vidgad rätt till fria
resor för värnpliktiga.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 319, av herr Petersson m. fl., om
svenskt erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet,

nr 320, av herrar Nyberg och Tobé,
angående indelningen i valkretsar vid
landstingsval,

nr 321, av herr Edlund, angående kronans
försäljning av Järvafältet,

nr 322, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
angående ersättningen till övervakare,
nr 323, av herr Nordgren m. fl., angående
statliga tvätterianläggningar,
nr 324, av herrar Nyberg och Elmstedt,
om beställning av kanonbåtar,
nr 325, av fröken Wetterström m. fl.,
om ökade anslag till de frivilliga försvarsorganisationerna,

nr 326, av herr Franzén i Träkumla,
om anslag till restaurering av Tofta
kyrka,

nr 327, av herr Hamrin i Jönköping
m. fl., om nedbringande av kostnaderna
för den statliga heraldiska verksamheten,

nr 328, av herr Hamrin i Jönköping
m. fl., om statsbidrag till Mariannelundsskolan,

nr 329, av herr Hedlund m. fl., om
inrättande av en professur i internationell
rätt vid Lunds universitet,

nr 330, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Pedagogiskt
utvecklingsarbete,

nr 331, av herr Lassinantti m. fl., om
inrättande av en forskardocentur i arkeologi
vid Umeå universitet,

nr 332, av herr Lassinantti in. fl., angående
folkbiblioteken,

nr 333, av fru Nettelbrandt, om viss
översyn av läroplanen för grundskolan,
nr 334, av herrar Nilsson i Bästekille
och Oskarson, om statsbidrag för anordnande
av lägerskolor,

nr 335, av herrar Nilsson i Bästekille
och Nilsson i Kristianstad, om anslag
till restaurering av Vä kyrka,

nr 336, av herr Nordstrandh, om inrättande
vid vartdera journalistinstitutet
av en tjänst som lektor i praktiska
ämnen,

nr 337, av herr Wennerfors, om ordinariesättning
av skolpsykologtjänsten
vid statens försöksskola i Linköping,
nr 338, av fru Gärde Widemar och
herr Nihlfors, om förstärkning av blodgruppsserologiska
avdelningen vid statens
rättskemiska laboratorium,

nr 339, av herr Hammarberg m. fl.,
angående maximeringen av driftbidraget
till verkstäder för handikappade,
nr 340, av herr Hammarberg m. fl.,
angående näringshjälpen till handikappade,

nr 341, av herr Hammarberg m. fl.,
angående statsbidraget till arbetsträning,

nr 342, av herr Heckscher m. fl., om
hjälp- och stödåtgärder för handikappade,

nr 343, av herr Heckscher in. fl., angående
bostadspolitiken,

nr 344, av herr Larsson i Borrby, om
statsbidrag till utveckling av psyko-dramatisk
terapimetod,

nr 345, av herrar Larsson i Hedenä -

Onsdagen den 27 januari 1965 fm.

Nr 5

set och Nilsson i Tvärålund, i anledning
av Kungl. Majrts framställning om anslag
till Allmänna beredskapsarbeten
m. m.,

nr 346, av herr Nordgren in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar
om anslag till arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetsförmedlingen,

nr 347, av herr Nordgren in. fl., i anledning
av Kungl. Majrts framställning
om anslag till Allmänna beredskapsarbeten
ni. m.,

nr 348, av herrar Petersson och Nilsson
i Agnäs, i anledning av Kungl. Majrts
framställning om anslag till Allmänna
beredskapsarbeten m. m.,

nr 349, av herr Rask, om upprätthållande
av produktionen av småhus,
nr 350, av fru Skantz m. fl., om statsbidrag
för inköp av invalidbil,

nr 351, av fru Skantz in. fl., om statliga
lån för uppförande av servicebostäder
för handikappade,

nr 352, av herr Eriksson i Bäckmora
m. fl., om sänkning av vattenfallsstyrelsens
eltariffer i Norrland,

nr 353, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl., om anslag till byggnadsarbeten på
Torslanda flygplats,

nr 354, av herr Wennerfors, om sanitära
anordningar vid parkeringsplatser,
nr 355, av herr Carlsson i Tyresö
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Avsättning till
fonden för friluftslivets främjande,
nr 356, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, om Gotlands
placering i ortsgruppshänseende,
nr 357, av fru Johansson in. fl., angående
rätten till änkepension enligt statens
tjänstepensionsreglemente,

nr 358, av herr Kellgren in. fl., om
statsbidrag till Sveriges schackförbund,
nr 359, av herr Larsson i Umeå m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till företagareföreningar
in. fl.: Administrations kostnader,

nr 360, av herr Ngström m. fl., i anledning
av Kungl. Mai ds framställning
om anslag till Bidrag till förctagareför6
— Andra kammarens protokoll 1!)65. N

eningar m. fl.: Administrationskostnader,

nr 361, av fru Skantz m. fl., om anslag
för anställande av tillfällig personal vid
giftnämnden,

nr 362, av herrar Antonsson och
Mattsson, om rätt till skatteavdrag för
periodiskt understöd till studerande,
nr 363, av herrar Boo och Johansson
i Skärstad, om vissa åtgärder för att stimulera
gåvor till allmännyttiga ändamål,

nr 364, av herr Elmstedt, om underlättande
för skattebetalare att fullgöra
deklarations- och uppgiftsskyldighet,
nr 365, av herr Heckscher in. fl., om
successiv avveckling av dubbelbeskattningen
å aktiebolag och ekonomiska
föreningar,

nr 366, av herr Heckscher m. fl., om
skattefrihet för sparande,

nr 367, av herr Heckscher m. fl., angående
avskrivningsreglerna för byggnad
som ingår i rörelse,

nr 368, av herr Heckscher m. fl., om
rätt till avdrag vid beskattningen för
avsättning till självfinansieringsfond,
nr 369, av herr Heckscher m. fl., om
rätt till avdrag vid beskattningen för
beräknad framtida prisstegring å maskiner
och inventarier,

nr 370, av herr Heckscher m. fl., angående
varulagervärderingen vid inkomstbeskattningen,

nr 371, av herr Hedin m. fl., om viss
rätt för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
till avdrag vid beskattningen,

nr 372, av herr Martinsson m. fl., angående
beskattningen av de handikappades
organisationer in. fl.,

nr 373, av herrar Nilsson i Bästekille
och Sticrnstedt, om riitt till avdrag
vid beskattningen för omplantering av
fruktträd,

nr 374, av herrar Nordgren och Westherg,
om undantag från allmän varuskatt
för dentaltekniska alster,

nr 375, av fru Ilgding och herr Karlsson
i Huddinge, angående beskattningen
av sjömän,

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 fm.

nr 376, av herr Wennerfors m. fl., om
s. k. mellanöl,

nr 377, av herrar Larsson i Norderön
och Larsson i Hedenäset, angående lokaliserings-
och näringspolitiken,

nr 378, av fru Ryding m. fl., om förstatligande
av läkemedelsindustrien,
nr 379, av herrar Antonsson och
Mattsson, angående fri rättegång,

nr 380, av herr Börjesson i Falköping,
angående utställande av check utan
täckning,

nr 381, av herr Hamrin i Kalmar, om
översyn av brottsbalkens regler om uppvigling,

nr 382, av fru Svensson m. fl., om
översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken,

nr 383, av herr Edlund, angående
grupplivförsäkringen för värnpliktiga,
nr 384, av herr Elmstedt m.fl., angående
studiesocialt stöd till korrespondensstuderande,

nr 385, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., om sänkt folkpensionsålder,

nr 386, av herr Heckscher in. fl., om
fri etableringsrätt för radio- och televisionsanläggningar,

nr 387, av fru Johansson m. fl., angående
rätten till änkepension enligt
lagen om allmän försäkring,

nr 388, av herr Johansson i öckerö
m. fl., om värdesäkring av livränta på
grund av frivillig försäkring,

nr 389, av fru Lindberg och herr Fagerlund,
angående reseersättningen enligt
sjukreseförordningen,

nr 390, av fru Ryding m. fl., om indexreglering
av de allmänna barnbidragen,

nr 391, av fru Ryding m. fl., om ersättning
från allmän försäkringskassa
för kostnader för globulinsprutor,

nr 392, av herr Svensson i Kungälv
in. fl., om rätt till studiemedel för elever
vid de fria kristna samfundens pastorsseminarier
och vissa ledarinstitut,
nr 393, av herrar Wennerfors och Hedin,
angående studiehjälp till elever vid
realskolor,

nr 394, av herr Werbro, angående re -

seersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret,

nr 395, av herr Gustafsson i Borås
in. fl., om viss utvidgning av förbudet
mot oljeutsläpp till sjöss,

nr 396, av herr Heckscher m. fl., om
åtgärder för att underlätta sanering av
äldre byggnadsbestånd,

nr 397, av herr Heckscher m.fl., om
avveckling av hyresregleringen och hyreskontrollen,

nr 398, av herr Petersson m. fl., angående
ersättningen vid tvångsingripande
enligt naturvårdslagen,

nr 399, av herr Trana m. fl., angående
rätten att besluta om jaktvårdsområde,
nr 400, av herr Börjesson i Glömminge,
om inrättande av en tjänst som
specialkonsulent för yrkesmässig växtoch
blomsterodling för Kalmar län,
nr 401, av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., angående garantiramarna
för lån till jordbrukets rationalisering,
m. in.,

nr 402, av herr Grebåck m. fl., om inrättande
av en tjänst som förste konsulent
i radiobiologi vid lantbrukshögskolan,
m. m.,

nr 403, av herr Jonasson m. fl., om
inrättande av en tjänst som fiskerikonsulent
för Vänern,

nr 404, av fru Lindskog m. fl., angående
hemkonsulenternas verksamhet,
nr 405, av herr Lundberg, angående
samhällets förvärv av mark för fritidsoch
naturvårdsändamål,

nr 406, av herrar Nelander och Nilsson
i Tvärålund, om undersökning av
förutsättningarna för ett giftfritt jordbruk,

nr 407, av herr Nilsson i Bästekille
in. fl., om utbyggnad av den resistensbiologiska
forskningen,

nr 408, av herr Ringaby in. fl., angående
förutsättningarna för en ekonomisk
landskapsvård,

nr 409, av herr Vigelsbo m. fl., om
utredning rörande den regionala veterinärmedicinska
hälso- och sjukvården,
nr 410, av herrar Antonsson och Johansson
i Växjö, angående fria resor för
värnpliktiga, in. m.,

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Nr 5

nr 411, av herr Björk i Göteborg
in. fl., angående användningen av psykologiska
testmetoder inom den statliga
verksamheten,

nr 412, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Jonasson, angående mätningsförfarandet
inom byggnads- och anläggningsverksamheten,

nr 413, av herr Johansson i Dockered
m. fl., angående de svenska musikernas
arbetsmarknadssituation,

nr 414, av herr Lindahl, om utredning
rörande den statliga informationsverksamheten,

nr 415, av herr Nordgren m. fl., angående
kommunernas upphandlingsverksamliet,

nr 416, av herr Nordgren m. fl., angående
arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet,
samt

nr 417, av herr Wennerfors m. fl., angående
nykterhetspolitikens utformning.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

I och för fullgörande av uppdrag som
ledamot av den svenska F.N.-delegationen
i Nationernas Förbunds Generalförsamling
får jag härmed vördsamt anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet
fr. o. m. torsdagen den 28 januari 1965
tillsvidare.

Svalöv den 27 januari 1965

Eric Nilsson

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 7

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.22.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 27 januari

Kl. 19.30

I anledning därav, att motionstiden
denna dag utgick, var kammarens ledamöter
kallade att jämväl nu sammanträda.

§ 1

Interpellation ang. överlämnande till republiken
Island av i Sverige förvarade
isländska sagohandskrifter

Ordet lämnades på begäran till

Herr LORENTZON (k), som yttrade:

Herr talman! När Island efter fem århundraden
under danskt herravälde år
1944 förklarade sig som en självständig
stat aktualiserades bl. a. frågan om att

återanskaffa de ovärderliga isländska
sagohandskrifterna, skingrade på olika
håll i Europa och även i USA. De mest
betydelsefulla befinner sig i Köpenhamn.

Under den s. k. monopolhandeln, då
det danska väldet höll sin järnhand
över Island, försjönk Ölandet i armod.
Monopolhandeln ödeläde dess försörjningsmöjligheter,
och människorna dog
i stor utsträckning av svält. Island räknade
cirka 70 000 människor omrking
år 1600. Då monopolhandeln upphävdes
omkring 200 år senare, hade befolkningsantalet
sjunkit till omkring 30 000.
Under det att de övriga nordiska länderna
kunnat räkna med en befolknings -

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Interpellation ang. överlämnande till republiken Island av i Sverige förvarade isländska
sagohandskrifter

ökning, hade Islands befolkning minskat
med hälften.

Att det unga men ändå urgamla isländska
landet kräver tillbaka sina kulturskatter,
som under det danska kolonialväldets
dagar framför allt på grund
av den påtvingade fattigdomen fördes
från Island, är alltigenom moraliskt motiverat.

Större delen av de i Danmark förvarade
isländska handskrifterna tillhör
den på 1700-talet tillkomna Arnamag■nseanska
stiftelsen, men ett stort antal
finns även på Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.
Sedan från isländsk sida
framförts krav om utlämning av detta
material, beslöt Folketinget på regeringens
förslag den 1 juni 1961, med 110
röster mot 39, att Arnamagnseanska stiftelsen
skulle delas och dess handskrifter
och arkivalier av isländskt ursprung
överlämnas till Islands universitet i
Reykjavik att där förvaltas i enlighet
med stiftelsens regler. Folketingets beslut
innebar även att från Kongelige
Bibliotek kunde få avstås motsvarande
handskriftsmaterial. Uttryckligen bestämdes
att Codex regins av eddadikterna
och den s. k. Flatöboken, som tillhör
bibliotekets största dyrbarheter,
skulle utlämnas.

Motståndarna till utlämnandet lyckades
dock med hjälp av § 73 i den danska
grundlagen få Folketingets beslut
uppskjutet till dess ett nyval till Folketinget
ägt rum. Folketinget har efter nyvalet
hösten 1964 återigen behandlat
frågan. Slutgiltig ställning kommer att
tas efter att ett speciellt tillsatt utskott
uttalat sig i frågan. Efter allt att döma
kommer utskottet att tillstyrka förslaget
om utlämnande av handskrifterna.

Även vårt land kommer här in i bilden.
I Sverige finnes förvarade på
kungl. biblioteket i Stockholm 300 handskrifter
och på universitetsbiblioteket
i Uppsala 50.

De har kommit till Sverige under den
tid då det var synnerligen populärt

bland dåtida kungar och rikemän att
skaffa sig isländska sagohandskrifter.
Då en svensk kung kom underfund med
den danske kungens intresse för sagohandskrifterna
sändes enligt uppgifter
i hemlighet en isländsk agent till ön för
att uppköpa handskrifter. En del handskrifter
har sålts till Sverige av danska
återförsäljare. Andra handskrifter utgör
krigsbyte sedan de svensk-danska krigen.

Självklart kan den isländska republiken
inte ställa juridiska krav på vårt
land om ett utlämnande av de i Sverige
förvarade isländska sagohandskrifterna.
Men det föreligger starka ideella
skäl för att vårt land till republiken Island
återlämnar dessa handskrifter.

Då mycket talar för att danskarna
kommer att villfara islänningarnas
hemställan om återlämnandet, bör vi
vara klara över att vårt land kommer
att få samma hemställan som danskarna
fått. Det är alltså på tiden att klargöra
vårt ställningstagande i en dylik situation.
Frågan om de isländska sagohandskrifterna
kommer enligt förljudande att
behandlas vid Nordiska rådets sammanträde
den 13 februari i år.

Men även om inte så skulle bli fallet
att danskarna återlämnar de i Danmark
förvarade sagohandskrifterna, borde
vårt land som ett uttryck för ett gott
förhållande de nordiska länderna emellan
överväga att till Island återbörda
de i Sverige befintliga isländska sagohandskrifterna.

Vårt lands handlande härvidlag skulle
bli till ovärderlig nytta, då det gäller
att återbörda övriga isländska sagohandskrifter,
som är skingrade på olika
ställen i Europa och även USA.

Det skulle säkerligen bland islänningarna
anses som en förolämpning om de
i Sverige förvarade handskrifterna mikrofilmades,
varefter kopior tillställdes
Island. Enligt uppgift föreligger dylika
planer. En sådan åtgärd skulle skada
vårt lands anseende hos det isländs -

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Nr 5

Interpellation ang. överlämnande till republiken Island av i Sverige förvarade is''
ländska sagohandskrifter

ka folket och störa relationerna mellan
våra båda nordiska folk.

Med stöd av vad som ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande
fråga:

överväger statsrådet att ta initiativ
till åtgärder i syfte att till republiken
Island överlämna de i vårt land befintliga
isländska sagohandskrifterna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 2

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 418, av herr Ullsten m. fl., om
han delsboj kött av sydafrikanska varor,
nr 419, av herr Anderson i Sundsvall
/ii. fl., angående konkurstillstånd som
hinder för kommunalt förtroendeuppdrag,

nr 420, av herr Bengtson i Solna
/ii. fl., angående viss information för
kommunala fullmäktigeledamöter,

nr 421, av herrar Boo och Larsson i
Borrby, om sänkning av rösträttsåldern,
nr 422, av herr Carlstein m. fl., om inrättande
av kommunala fritidsnämnder,
nr 423, av herr Gustafson i Göteborg
in. fl., om sänkning av rösträttsåldern,
nr 424, av fru Gärde Widemar, angående
statstjänstemäns oavsättlighet
in. in.,

nr 425, av herrar Johansson i Dockered
och Börjesson i Glömminge, om
kontroll av taxeringsmyndigheter genom
justitieombudsmannen,

nr 426, av herr Larsson i Borrby m. fl.,
angående valbarheten till inflyttningskonununs
styrelser och nämnder,

nr 427, av herr Tobé in. fl., om begränsning
av antalet ledamöter i större
landsting,

nr 428, av herr MTahlund in. fl., om
rösträtt för utlandssvenskar,

nr 429, av herrar Börjesson i Glöm -

minge och Johansson i Dockered, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Frivilliga skytteväsendet,
nr 430, av fru Eriksson i Stockholm
och fröken Sandell, angående de frivilliga
försvarsorganisationernas arbetsvillkor,

nr 431, av herr Hansson i Skegrie
Tu. fl., om utvidgning av det internationella
livsmedelsprogrammet,

nr 432, av herr Heckscher m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Upplysningsverksamhet
i utlandet angående Sverige,

nr 433, av herr Hedlund in. fl., angående
rekryteringen av värnpliktigt och
reservanställt befäl,

nr 434, av herr Johansson i Växjö
7?7. fl., om anslag till upplysningsverksamhet
rörande mellanfoikligt samarbete
och utrikespolitiska frågor,

nr 435, av herr Magnusson i Borås
777. fl., om användande av vissa NIBmedel
för de kristna samfundens hjälpverksamhet
i utvecklingsländerna,
nr 436, av herr Rubin m. fl., om åtgärder
för att hos allmänheten väcka intresse
för biståndet till utvecklingsländerna,

nr 437, av herrar Thylén och Oskarson,
angående uniformer för hemvärnet,

nr 438, av herr Svensson i Vä in. fl.,
om höjda arvoden till hemvärnsbefäl,
nr 439, av herr Ullsten, om höjt anslag
till Förenta Nationernas Särskilda
fond,

nr 440, av herr Allard m. fl., om inrättande
av vissa gymnastik- och idrottslärartjänster
vid universiteten,

nr 441, av herrar Arvidson och Carbell,
om inrättande av ytterligare professurer
i parodontologi,

nr 442, av herr Arvidson in. fl., om
vissa kulturpolitiska åtgärder,

nr 443, av herr Boo in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet,

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

nr 444, av herr Carlshamre, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Pedagogiskt utvecklingsarbete,

nr 445, av herr Carlstein, angående
minimitiden för central ungdomsledarkurs,

nr 446, av herr Carlstein m. fl., angående
inrättande av en professur i
praktisk pedagogik med särskild inriktning
på ungdomsarbetets metodik,
nr 447, av herr Carlstein in. fl., angående
inrättande av en professur i
socialekologi,

nr 448, av herr Eskel m. fl., om statsbidrag
till ytterligare två folkhögskolor,
nr 449, av herr From m. fl., om studiebidrag
till elever vid vissa ämneskurser,
nr 450, av herr Gomér m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Bidrag till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet,

nr 451, av herr Grebäck, om utbyggnad
och effektivisering av forskningsorganisationen,

nr 452, av herrar Gustafsson i Stenkyrka
och Franzén i Träkumla, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Riksantikvarieämbetet: Vård
och underhåll av fornlämningar och
bvggnadsminnesmärken,

nr 453, av herr Gustafsson i Uddevalla
m. fl., om ökat statsbidrag till studieförbundens
organisationskostnader,
nr 454, av fru Gärde Widemar, om
inrättande av en personlig tjänst som
förste intendent för intendenten C. V.
Derkert-Rosenberg,

nr 455, av fru Gärde Widemar m. fl.,
om ökat anslag till Kungl. biblioteket,
nr 456, av herrar Hamrin i Kalmar
och Börjesson i Glömminge, om inrättande
av en tjänst som biträdande landsantikvarie
i Kalmar län,

nr 457, av herr Heckscher m. fl., angående
kursinnehållet i ämnet religionskunskap
inom gymnasiet och fackskolan,
m. m.,

nr 458, av herrar Johansson i Skärstad
och Larsson i Borrby, om viss kultursociologisk
undersökningsverksamhet,

nr 459, av herr Johansson i Skärstad
m. fl., om statsbidrag till ytterligare två
folkhögskolor,

nr 460, av herr Keijer m. fl., om statsbidrag
till ytterligare en folkhögskola,
nr 461, av herr Kellgren och fröken
Sandell, angående danskonstens läge,
behov och utvecklingsmöjligheter.

nr 462, av herr Kellgren och fru Renström-I
ngenås, om ökat anslag till utställningar
av svensk konst i utlandet,
nr 463, av herr Kellgren och fröken
Sandell, om inrättande av en musikkonsulenttjänst
vid skolöverstyrelsen,
nr 464, av herr Kellgren m. fl., om
inrättande av en professur i medicinsk
sociologi,

nr 465, av herr Kellgren m. fl., om
anslag för fortsatt utgivning av serien
Monumenta Musicae Svecicae,

nr 466, av herr Kellgren m. fl., om
översyn av Kungl. musikhögskolans personalstat,

nr 467, av herrar Larsson i Borrby och
Boo, om statsbidrag till Föreningen Nordens
Ungdomsrepresentantskap,

nr 468, av herr Larsson i Norderön
m. fl., angående formerna för statens
stöd till biblioteksväsendet,

nr 469, av fröken Ljungberg och fru
Gärde Widemar, om bemyndigande för
Kungl. Maj:t att vidtaga vissa åtgärder
i avvaktan på inrättande av personlig
professur,

nr 470, av herr Lothigius in. fl., om
statsbidrag till Grännaskolan,

nr 471, av herrar Mattsson och Johansson
i Dockered, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till Bidrag
till Barnfilmkommittén,

nr 472, av herr Mundebo m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till studiecirkelverksamhet,

nr 473, av herr Kelander m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till Svenska diakonsällskapets
sociala utbildningsverksamhet,

nr 474, av herr Nelander in. fl., om
statsbidrag till religionspedagogiska institutet
i Uppsala,

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

nr 475, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Larsson i öskeviksby, om komplettering
av grundutbildningen för inträde
vid yrkesskola,

nr 476, av herr Nordgren m. fl., angående
statsbidragen för yrkesutbildning,

nr 477, av herr Nordstrandh, angående
tilldelningen av tjänster vid de teologiska
fakulteterna.

nr 478, av herrar Oskarson och Fridolfsson
i Stockholm, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Konstnärsbelöningar och Konstnärsstipendier,

nr 479, av herrar Oskarson och Werbro,
om inrättande av ett förskoleseminarium
i Halmstad,

nr 480, av fru Ryding m. fl., om inrättande
av utvecklingspsykologiska institut
vid samtliga universitet och lärarhögskolor,

nr 481, av herr Skoglösa m. fl., om
statsbidrag till byggnadsarbeten m. m.
vid yrkesskolor,

nr 482, av herrar Stiernstedt och Edlund,
angående bidragsunderlaget för
statliga lån till kommuner vid ny- eller
tillbyggnad av permanenta skollokaler,
nr 483, av herr Turesson, angående
statsbidragen till privatskolor,

nr 484, av herr Turesson, om avslag
å Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till politiska ungdomsorganisationer,

nr 485, av herr Westberg in. fl., angående
den akademiska kursverksamheten,

nr 486, av herr Westberg m. fl., angående
den värderande klassificeringen av
skolans undervisningsämnen,

nr 487, av fröken Wetterström m. fl.,
om inrättande av en tjänst som bibliotekarie
vid Kvinnohistoriskt arkiv i Göteborg,

nr 488, av herrar Allard och Eskel, i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården,

nr 489, av herr Blomkvist m. fl., angående
den regionala fördelningen av

medel från lånefonden för bostadsbyggande,

nr 490, av herr Eliasson i Moholm
m. fl., angående antalet ledamöter i giftnämnden,

nr 491, av fröken Elmén m. fl., angående
tillämpningen av hemortsrättsbegreppet
inom mentalsjukvården,
nr 492, av herrar Enskog och Eskel, i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Statens institut för
högre utbildning av sjuksköterskor: Omkostnader,

nr 493, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., om höjda anslag till abortförebyggande
åtgärder,

nr 494, av herrar Eskel och Fredriksson,
om ytterligare förstärkning av länsstyrelsernas
resurser för utredningsoch
planeringsverksamhet,

nr 495, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om ökat anslag till ungdomsvårdsskolorna,

nr 496, av herr Gustafsson i Kårby
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Rekonstruktionsbidrag
till allmänna samlingslokaler,
nr 497, av herr Gustafsson i Skellefteå
77i. fl., om åtgärder mot bristen på tandsköterskor,

nr 498, av herr Gustafsson i Skellefteå
777. fl., angående riktlinjerna för den
statliga lokaliseringspolitiken,

nr 499, av herr Hammarberg m. fl., om
inrättande av ytterligare tjänster inom
arbetsvärden,

nr 500, av herr Hedin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Polisverket: Inköp av motorfordon
in. m.,

nr 501, av herr Hedlund m. fl., om höjning
av anslaget till Bidrag till folkpensioner,

nr 502, av herr Hedlund m. fl., angående
bostadspolitiken,

nr 503, av herr Hedlund m. fl., om
statsbidrag till uppförande av industribyggnader
i form av statskommunala
beredskapsarbeten,

nr 504, av herr Hedlund m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 era.

om anslag till Bidrag till anordnande
av verkstäder för handikappade, m. m.,
nr 505, av herr Hedlund m. fl., angående
föreslagen överflyttning av advokatfiskalsgöromålen
vid hovrätterna till
kammarkollegium,

nr 506, av herr Hedlund m. fl., angående
den statliga lokaliseringspolitiken,

nr 507, av herr Holmberg m. fl., angående
samordning av handikappvård,
rehabilitering och arbetsvärd,

nr 508, av herr Larsson i Borrby, angående
utformningen av en allmän hälsokontroll,

nr 509, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
om kurs- och rådgivningsverksamhet
för föräldrar till handikappade barn,
nr 510, av herr Larsson i Norderön
m. fl., angående tilldelningen av bostadsbyggnadskvot
till Jämtlands län,
nr 511, av fru Lewén-Eliasson m. fl.,
om utvidgning av semesterliemsverksamheten,

nr 512, av herr Lorentzon in. fl., angående
statligt stöd till bostäder åt handikappade,
m. m.,

nr 513, av herrar Lorentzon och Holmberg,
om ytterligare beredskapsarbeten
i Västernorrland,

nr 514, av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., om viss personalförstärkning för
länsarbetsnämnderna inom norra stödområdet,

nr 515, av herr Ohlin m. fl., om ökat
anslag till kriminalvården,

nr 516, av herr Ohlin m. fl., angående
de handikappades problem,
nr 517, av herr Ohlin m. fl., angående
bostadspolitiken,
nr 518, av herrar Petersson och Nilsson
i Agnäs, angående fördelningen av
bostadsbyggandet mellan storstäderna
och landet i övrigt,

nr 519, av herr Rimmerfors, angående
den framtida mentalsjukvården,

nr 520, av herr Rimmerfors m. fl., om
provisoriska vårdplatser vid allmänna
vårdanstalter för alkoholmissbrukare,
nr 521, av fru Ryding m. fl., om vidgning
av pågående silikosundersökning,
nr 522, av fru Skantz m. fl., om be -

redande av kvalificerad vård vid ungdomsvårdsskolorna
av ungdomar med
alkoholskador,

nr 523, av fru Skantz m. fl., angående
utbyggnad av vårdhem för utvecklingsstörda
barn, m. m.,

nr 524, av herr Svanberg in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Lån till byggande av sjukhem,

nr 525, av herrar Werbro och Oskarson,
om inrättande av tjänster som heltidsanställda
länsbrandinspektörer,
nr 526, av herr Wiklund m. fl., om
inrättande av ytterligare tjänster vid
polisen i Stockholm,

nr 527, av herrar Bengtson i Solna och
Petersson, om avskaffande av bilradiolicensen,

nr 528, av herrar Bengtson i Solna
och Stiernstedt, om en månadslång försöksperiod
med intensifierad trafikövervakning,

nr 529, av herr Bengtson i Solna
m. fl., om en gemensam storflygplats i
öresundsregionen,

nr 530, av herr Bengtson i Solna m. fl.,
om den framtida finansieringen av vägväsendet,
in. m.,

nr 531, av herrar Franzén i Träkumla
och Gustafsson i Stenkyrka, om fraktlindringsbidrag
för transport av motorfordon
till Gotland,
nr 532, av herrar Gustafsson i Kårby
och Gustafsson i Stenkyrka, angående
anslagen till ljudradions och televisionens
allmänna programverksamhet,
nr 533, av herr Hamrin i Kalmar
in. fl., om anslag för restaurering av Kalmar
slott,

nr 534, av herr Hedin m. fl., om vissa
säkerhetsanstalter för sjöfarten i södra
Östersjön,

nr 535, av herr Hedlund m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar
om anslag till vägväsendet,

nr 536, av herr Johansson i Dockered
m. fl., om inställande tills vidare av ytterligare
åtgärder för genomförande av
högertrafik,

nr 537, av herr Johansson i Norrkö -

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Nr 5

ping in. fl., om samordning av lokal
trafik,

nr 538, av herr Keijer m. fl., om utbyggnad
av telekommunikationerna i
skärgården,

nr 539, av herr Lothigius, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar om
anslag till tele- och rundradioanläggningar,

nr 540, av herr Löfgren in. fl., om ändrade
bestämmelser rörande licensavgiften
för radio med extra högtalare,

nr 541, av fru Löfqvist m. fl., om inrättande
av ytterligare en lotstjänst vid
Karlshamn-Ronneby lotsplats, m. m.,
nr 542, av herrar Magnusson i Borås
och Nordgren, om minskning av vissa
anslag under sjätte huvudtiteln,

nr 543, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl., om anslag för instrumentlandningssystem
vid flygplatserna i Kristianstad,
Hultsfred och Skellefteå,

nr 544, av herrar Nilsson i Tvärålund
och Lundmark, om förstärkning av isbrytarverksamheten,

nr 545, av herrar Nordgren och Magnusson
i Borås, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till Ersättning
till statens järnvägar för drift
av icke lönsamma järnvägslinjer,

nr 546, av herrar Petersson och Nilsson
i Agnäs, om byggande av ytterligare
isbrytare,

nr 547, av fröken Wetterström, om
ökad utsändning av televisionsprogram
i repris,

nr 548, av herr Andersson i Örebro
in. fl., angående företagareföreningarnas
utlåning till industri- och hantverksföretag,

nr 549, av herr Antlig m. fl., om eu
parlamentarisk översyn av statsutgifterna,

nr 550, av herr Antbg in. fl., angående
ombildning av Aktiebolaget Atomenergis
byggnadsavdelning,

nr 551, av herr Antonsson in. fl., om
rationalisering och effektivisering av
statsförvaltningen,

nr 552, av herrar Boo och Gustavsson
i Alvesta, angående avveckling av dyr -

ortsgraderingen av de statsanställdas
löner,

nr 553, av herrar Carlshamre och
Lothigius, angående utbyggnaden av
Marvikens atomkraftstation,

nr 554, av herr Gustafsson i Borås
in. fl., angående tillgodoräknande i lönehänseende
av lärartjänst i utvecklingsländerna,

nr 555, av herr Hedlund m. fl., angående
kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen,

nr 556, av fru Lewén-Eliasson och fru
Skantz, om vidgade direktiv för konsumentupplysningsutredningen,

nr 557, av herr Lothigius, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Avsättning till fonden för friluftslivets
främjande,

nr 558, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om försäljning till allmänheten
av aktier i statliga företag,

nr 559, av herr Magnusson i Borås
in. fl., om försäljning till allmänheten
av statens aktier i LKAB,

nr 560, av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
om uppförande av ett statligt järn- och
stålverk i Mellansverige,

nr 561, av herr Nordgren in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader,

nr 562, av herrar Sjönell och Börjesson
i Falköping, angående Aktiebolaget
Företagskredits utlåningskapacitet,
nr 563, av herr Antbg m. fl., om premiering
av sparande på särskilt sparkonto,

nr 564, av herrar Bengtson i Solna
och Nordgren, om åtgärder för att underlätta
självdeklaration,

nr 565, av herr Börjesson i Glömminge
in. fl., om avdrag vid beskattningen för
iståndsättande av ekonomibyggnad å
jordbruksfastighet,

nr 566, av herr Carbell in. fl., om rätt
till avdrag vid beskattningen för värdeminskning
å anordningar för vattenoch
luftvård,

nr 567, av fröken Elmén m. fl., angående
rättsskyddet i skatteärenden,

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

nr 568, av herr Elmwall m. fl., angående
hundskatten,

nr 569, av herr Franzén i Träkumla
m. fl., angående skatteavdraget för bilresor
till arbetsplatsen,

nr 570, av herr Gustafsson i Kårby,
angående användandet av indirekt beskattning
i konjunkturpolitiskt syfte,
nr 571, av herr Gustafsson i Skellefteå
m. fl., angående avskrivningen å industribyggnader
i vissa fall,

nr 572, av herr Gustavsson i Alvesta,
angående avdraget för ökade levnadskostnader
vid tjänsteresa,

nr 573, av herrar Johansson i Dockered
och Börjesson i Falköping, angående
hundskatten,

nr 574, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Westberg, om rätt till avdrag
vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande,

nr 575, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., om skattelättnader för bostadssparande,

nr 576, av herrar Larsson i Hedenäset
och Larsson i Norderön, om en utjämning
av bensin- och oljepriserna i
landet,

nr 577, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
om rätt för riksdagsledamot att vid inkomsttaxering
göra avdrag för avgift
till riksdagsgruppskansli,

nr 578, av herr Lassinantti och fru Jäderberg,
angående beskattningen av utländska
artister m. fl.,

nr 579, av herr Nordgren m. fl., om
rätt för rörelseidkare till skattefri avsättning
till riskkonto,

nr 580, av herrar Nordgren och Petersson,
om rätt till avdrag vid beskattningen
för kostnader för deklaration,

nr 581, av herr Nordgren m. fl., om
begränsning av undantagen från den
allmänna varubeskattningen,

nr 582, av herr Nordgren, om avskaffande
av skatten på teknisk sprit,

nr 583, av herr Nordgren, angående
beskattningen av traktamentsersättning,
nr 584, av herrar Ohlin och Hedlund,
om höjning av förvärvsavdragen vid
beskattningen,

nr 585, av herr Rimås m. fl., om ändring
av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem,
nr 586, av herrar Sjöholm och Jönsson
i Ingemarsgården, om lättnader i
beskattningen för personer med nedsatt
skatteförmåga,

nr 587, av herrar Ståhl och Mellqvist,
angående beskattningen av skytteorganisationer,

nr 588, av herr Ullsten, angående skattesatsen
för den allmänna varuskatten,
nr 589, av herrar Arvidson och Wahlund,
om studieresor för riksdagens ledamöter
och tjänstemän,

nr 590, av herr Carlshamre, om skyldighet
för riksbanksfullmäktige att avge
yttrande över nationalbudgeten,
nr 591, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., om pension åt fil. lic. Al Vänner,
nr 592, av herr Gustafsson i Skellefteå,
angående inkomsten från riksbanksfonden,

nr 593, av herr Hedlund m. fl., om vissa
lokaliseringspolitiska åtgärder i det
norrländska inlandets glesbygder,

nr 594, av herr Hedlund m. fl., angående
de mindre och medelstora företagens
finansieringsproblem,

nr 595, av herr Hedlund m. fl., om
lokaliseringspolitiska åtgärder i östra
Götaland,

nr 596, av herr Hedlund m. fl., angående
den enskilda handelns kreditförsörjning,

nr 597, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, angående inkomsten från riksbanksfonden,

nr 598, av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
om markförvärvs- och tomträttsfonder,
nr 599, av herr Svensson i Kungälv
m. fl., om utlandsresor för riksdagens
ledamöter,

nr 600, av herr Ohlin m. fl., om arbetsrum
för riksdagens ledamöter och statsbidrag
till partiernas kostnader för
gruppkanslier,

nr 601, av herrar Börjesson i Falköping
och Elmwall, angående straffpåföljden
vid vårdslös deklaration,

nr 602, av herr Börjesson i Falköping,
om skydd mot publicering i massmedia

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Nr 5

av nedsättande uppgifter om enskild
person,

nr 603, av herr Elmwall m. fl., om
översyn av försäkringslagstiftningen,
nr 604, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., om skydd för dödsbodelägares
m. fl. medel,

nr 605, av fru Gärde Widemar och
herr Mundebo, om rätt till beriktigandc
av uppgift i massmedia,

nr 606, av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Werbro, om översyn av inrikesflygets
säkerhetsbestämmelser,
nr 607, av herrar Larsson i Norderön
och Gustavsson i Alvesta, angående vissa
underrättelser enligt försäkringsavtalslagen,

nr 608, av herr Lothigius, angående
kompetensfördelningen mellan administrativa
domstolar och förvaltningsmyndigheter,

nr 609, av herr Wedén m. fl., om upphävande
av 3 § lagen med förbud i vissa
fall mot rundradiosändning på öppna
havet m. m.,

nr 610, av herr Anderson i Sundsvall
m. fl., angående kommunernas kostnader
för reservanordningar för kommunalteknisk
verksamhet,

nr 611, av herr Blomkvist m. fl., om ett
förenklat förfarande vid utgivande av
ersättning för läkarvård och tandläkarvård,

nr 612, av herrar Boo och Larsson i
Borrby, om höjd daglön till värnpliktiga,

nr 613, av fröken Elmén m. fl., om
rätt till förtidspension för äldre frånskilda
kvinnor,

nr 614, av herrar Elmstedt och Larsson
i Borrby, angående de inkomstprövade
förmånerna inom folkpensioneringen,

nr 615, av herrar Eriksson i Bäckmora
och Gomér, angående kostnaderna för
transport av avliden från sjukhus till
hemorten,

nr 616, av herr Fagerlund m. fl., om
tilläggssjukpenning till studerande vid
barnsbörd,

nr 617, av herr Gomér m. fl., angående

tillvaratagande av den enskildes rätt vid
försäkringsdomstolen,

nr 618, av herr Gustafsson i Stenkyrka,
om höjning av studiebidraget enligt
studiemedelsförordningen, m. m.,

nr 619, av herrar Gustavsson i Alvesta
och Johansson i Växjö, om frivillig tillläggssjukpenning
för hemarbetande
kvinnor in. fl. vid barnsbörd,

nr 620, av herr Hedlund m. fl., om
höjning av invaliditetstillägget m. m.
enligt lagen om allmän försäkring,
nr 621, av herr Hedlund m. fl., angående
rätt för mindre och medelstora
företag till lån från allmänna pensionsfonden,
m. m.,

nr 622, av herr Henningsson m. fl.,
om juridiska garantier för utfästelser
enligt lagen om allmän försäkring,
nr 623, av herr Johansson i Skärstad
m. fl., angående beräkningen av semester
i vissa fall,

nr 624, av herr Johansson i Skärstad
m. fl., angående beräkningen av resetillägg
enligt studiehjälpsreglementet,
nr 625, av herr Johansson m. fl., angående
deltids- och korttidsanställdas
samt lågavlönades ställning inom den
allmänna försäkringen,

nr 626, av herr Jonsson m. fl., angående
de inkomstprövade förmånerna
inom folkpensioneringen,

nr 627, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., angående kompensationen
vid uppskov med ålderspension
inom den allmänna försäkringen, m. m.,
nr 628, av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl., angående rätten till återlån
från allmänna pensionsfonden,
nr 629, av herr Jönsson i Ingemarsgården
in. fl., angående förvaltningen
av allmänna pensionsfonden, m. m.,
nr 630, av fru Löfqvist m. fl., om översyn
av reglerna rörande folkpension till
vissa änkor,

nr 631, av herr Magnusson i Borås
m. fl., angående återlån från allmänna
pensionsfonden,

nr 632, av herrar Mattsson och Persson
i Heden, om rött till ersättning från
den allmänna försäkringen för kostnad
för glasögon,

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1905 em.

nr 633, av fru Nettelbrandt, om bibehållen
rätt till tilläggssjukpenning vid
förvärvsarbete i begränsad omfattning,
nr 634, av herrar Nilsson i Bästekille
och Stiernstedt, angående förarskydd
på traktor,

nr 635, av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., om resebidrag till inackorderad
elev vid resa till hemorten,

nr 636, av herr Magnusson i Borås
m. fl., om begränsning av de årliga avgifterna
till allmänna pensionsfonden,
m. m.,

nr 637, av herr Nordgren m. fl., om
dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet,
hr 638, av herr Ohlin m. fl., om höjning
av invaliditetstillägget m. m. enligt
lagen om allmän försäkring,

nr 639, av herr Wedén m. fl., angående
reklamfinansierad television m. m.,
nr 640, av herr Westberg, om utredning
av frågan om sänkt pensionsålder,
nr 641, av herrar Bengtson i Solna
och Lothigius, om åtgärder för självrening
av vattendrag,

nr 642, av herr Bohman m. fl., angående
företräde till bearbetning av stenkolsfyndigheter
m. m.,

nr 643, av herr Hedin m. fl., angående
jakten på sjöfågel vid Bottenviken
och östersjökusten,

nr 644, av herr Keijer m. fl., om registrering
av båtar,

nr 645, av herr Larsson i Borrby, om
samordning av lagstiftningsarbetet inför
högertrafikreformen,

nr 646, av herr Larsson i Hedenäset,
angående köp av skog på rot,

nr 647, av herr Lothigius m. fl., angående
fridlysning av större rovdjur,
nr 648, av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
angående marklagstiftningen,

nr 649, av herr Tobé m. fl., angående
vattenvårdens organisation,

nr 650, av herr Berndtsson m. fl., angående
villkoren för erhållande av statsbidrag
till inre rationalisering inom
jordbruket,

nr 651, av herr Börjesson i Glömminge,
i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Bidrag till

bokföringsverksamheten inom jordbruket,

nr 652, av herr Börjesson i Glömminge
m. fl., angående kreditgarantier
för fårfarraare,

nr 653, av herr Börjesson i Glömminge
rn. fl., om minskning av skördeuppskattningsområdena,

nr 654, av herrar Elmwall och Persson
i Heden, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till Veterinärstaten:
Omkostnader,

nr 655, av herr Elmwall m. fl., om
undervisning i skoglig driftsekonomi,
in. m.,

nr 656, av herr Elmwall m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Lantbruksnämnderna:
Avlöningar,

nr 657, av herr Elmwall m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till bokföringsverksamheten
inom jordbruket,

nr 658, av herr Gomér m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Trädgårdsskolan i Norrköping:
Utrustning,

nr 659, av herr Grebäck, om statlig
kreditgaranti till arrendator,

nr 660, av herrar Grebäck och Svensson
i Va, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Bidrag till
jordbrukets rationalisering, m. in.,

nr 661, av herr Grebäck m. fl., angående
garantien för driftslån till jordbrukare,

nr 662, av herr Gustafsson i Kårbv
m. fl., om statlig kreditgaranti för lån
till uppförande av lagerhus in. in. för
jordbruks- och trädgårdsändamål,

nr 663, av herrar Hedin och Ringaby,
angående utbildningen i mjölkning,
nr 664, av herr Hedin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om
anslag till Fiskeriintendenter m. m.: Avlöningar,

nr 665, av herrar Jonasson och Elmwall,
angående skördeskadeskyddet,
nr 666, av herr Jonasson m. fl., om
statsbidrag till skogsskolan i Gammelkroppa,

nr 667, av herr Jonasson m. fl., angå -

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

Nr 5

ende beräkningen av ersättning vid skördeskada,

nr 668, av herr Keijer m. fl., om anslag
för upprättande av generalplan och
byggnadsplan i vissa lantmäteridistrikt,
nr 669, av herr Larsson i Hedenäset,
om överförande av kronoskog till allmänning,

nr 670, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., om fortsatt decentraliserad trädgårdsutbildning
i Norrland,

nr 671, av herr Lassinantti m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Bidrag till naturvårdsupplysning,
m. m.,

nr 672, av herr Lothigius, angående
dispositionen av domänverkets markfond,
m. m.,

nr 673, av herr Lothigius, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till Jordfonden,

nr 674, av herr Lothigius, i anledning
av Kungl. Majrts framställning om anslag
till Bidrag till produktionsfrämjande
åtgärder i Norrland m. m.,

nr 675, av herr Lothigius m. fl., om
zoologiska och botaniska undersökningar
av Torne, Kalix och Pite älvar,

nr 676, av herrar Nilsson i Bästekille
och Ringaby, om rådgivning i byggnadsfrågor
inom jordbruket,

nr 677, av herr Nilsson i Tvärålund
in. fl., angående beräkningen av skördevärdena
för fodersäd i de fyra nordligaste
länen,

nr 678, av herr Petersson m. fl., angående
möjligheterna för inlandssågverken
i Norrbotten och Västerbotten att
köpa virke från domänverket,

nr 679, av herr Rubin m. fl., om inrättande
av en tjänst som konsulent i exploateringsfrågor
i vad gäller fritidsmark
m. in.,

nr 680, av herrar Turesson och Jonsson,
om inrättande av vissa ytterligare
tjänster vid lantmäteriet,

nr 681, av herr Allard in. fl., angående
samhällets stöd åt idrotten,

nr 682, av herrar Antonsson och Gustafsson
i Kårby, om åtgärder för att stimulera
ökad invandring av utländsk
arbetskraft,

nr 683, av herr Arvidson m. fl., om
åtgärder för utbildning av utländsk arbetskraft,

nr 684, av herr Bengtson i Solna m. fl.,
om inrättande av en särskild sjöpolisorganisation,

nr 685, av herrar Boo och Larsson i
Borrby, om forskning rörande ungdomens
situation i dagens samhälle,

nr 686, av herr Börjesson i Falköping,
om tillskapande av ett politiskt informationsorgan,

nr 687, av herrar Börjesson i Falköping
och Elmwall, om utredning rörande
uthyrning av maskiner och redskap,
nr 688, av herrar Carlshamre och Edlund,
om inrättande av pensionärscentraler,

nr 689, av herrar Dahlgren och Larsson
i öskeviksby, om samordning av de
statliga organens insatser,

nr 690, av fröken Elmén in. fl., om
statligt stöd till vård i enskilt hem av kriminell
och asocial ungdom,

nr 691, av herr Enskog m. fl., om viss
försöksverksamhet i nykterhetsvårdande
och brottsförebyggande syfte,

nr 692, av herrar Eriksson i Bäckmora
och Gomér, angående familjevård
av missanpassad ungdom m. fl.,

nr 693, av herrar Eriksson i Bäckmora
och Gomér, om ersättning av statsmedel
för skada som vållats av barn och
ungdom i familjevård,

nr 694, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., om ersättning till trafikant vid
skada orsakad av älg eller rådjur,
nr 695, av herr Hansson i Skegrie
m. fl., om åtgärder mot yrkesskador
och yrkessjukdomar,

nr 696, av herr Hedin, om åtgärder för
att hindra barnmisshandel,

nr 697, av herr Hedlund in. fl., om
bättre skydd för medborgarnas politiska
integritet,

nr 698, av herr Henningsson in. fl.,
angående disponerandet av Kullaberg
som fritidsområde,

nr 699, av herr Holmberg m. fl., om
samordnande åtgärder mot krisförhållandena
inom hälso- och sjukvården,
nr 700, av herr Keijer in. fl., om eu

Nr 5

Onsdagen den 27 januari 1965 em.

undsättningskår för hjälpinsatser vid
naturkatastrofer,

nr 701, av herr Larsson i Borrby, om
ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
nr 702, av herrar Larsson i Borrby
och Boo, om meritvärderingen av ungdomsledarskap
vid inträde till utbildningsanstalter,

nr 703, av herrar Lothigius och Bengtson
i Solna, angående glesbygdernas
kommunikationsproblem,

nr 704, av herr Nihlfors m. fl., angående
låginkomstgruppernas problem,
nr 705, av herr Nilsson i Agnäs, angående
ifrågasatt reglering av Vindelälven,

nr 706, av herr Ohlin m. fl., om inrättande
av ett ekonomiskt-socialt råd,
nr 707, av herrar Sjönell och Larsson
i öskeviksby, angående utbyggnaden av
Södertälje kanal, m. m.,
nr 708, av herrar Sjönell och Jonasson,
om utbildning och fortbildning av
företagare,

nr 709, av fru Sjövall m. fl., angående
yrkesintensiteten hos vissa grupper av
kvinnor,

nr 710, av herr Svensson i Kungälv
m. fl., angående rådgivningsverksamheten
inom nykterhetsvården,

nr 711, av herr Trana m. fl., angående

den ogifta ungdomens bostadsförhållanden,

nr 712, av herr Westberg m. fl., angående
bostadsbebyggelsen på landsbygden,

nr 713, av herr Westberg m. fl., om utredning
rörande en rationell användning
av avfallsämnen,

nr 714, av fröken Wetterström m. fl.,
om åtgärder för att öka åldringarnas
trygghet till liv och egendom, samt

nr 715, av fröken Wetterström m. fl.,
angående statens järnvägars rabattresor
för pensionärer.

Dessa motioner bordlädes.

§ 3

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Hermansson
till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet angående tidpunkten
för avlämnande av aktievinstutredningens
betänkande, m. m.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 19.55.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB. STHLM 65
514574