Fredagen den 6 november Sid (Riksdagens protokoll 1964:34)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 34

FÖRSTA KAMMAREN

1964

6—11 november

Debatter m. m.

Fredagen den 6 november Sid.

Meddelande ang. enkla frågor:

av fru Segerstedt Wiberg ang. det arabiska flyktingproblemet i

Mellersta östern ........................................ 4

av herr Wallmark ang. erfarenheterna av vissa för armén inköpta
motorcyklar ...................................... 4

av herr Dahlén ang. reglerna om ogiltigförklaring i visst fall av

valsedel ................................................ 4

av herr Wikner ang. vissa arbetskraftsproblem inom skogsarbetaryrket
................................................ 4

Tisdagen den 10 november

Svar på frågor:

av fru Segerstedt Wiberg ang. det arabiska flyktingproblemet i

Mellersta östern ........................................ 5

av herr Dahlén ang. reglerna om ogiltighetsförklaring i visst fall

av valsedel ............................................ 5

av herr Wikner ang. vissa arbetskraftsproblem inom skogsarbetaryrket
................................................ 6

Onsdagen den 11 november

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition
...................................................... 9 1

1 Första kammarens protokoll 1964. Nr 34

JO/fuTOSTl

H k

1? 1/ •

,'' i -t

(fp 4 1 a

A.S fjr/f'' ! fi

»tlinsTttn It—d

.IM .»K . <: <? .* £

<} » .5.

i’

• i-'' -‘it ■■!•''(;. -t- v >/ ''UV,,-. V. i!i) "

■ • • . <''i ''■ .• f-.t4» i. •••/! .•!/[

• 0 ii»./'' ’ •			;,»*• >•> 1 vt
■»Jr..<	''■i ö *q V •i iddi i hii Öl		(; " 1 '' ”i""< '' ! - , 1
»VfifrM#/ ...»u;	. >;:4, i<;>		-V 1». . - -
	■ ■ ■; '' C! J ''■ '' ''i ■	• '' *1	. .i <1 6 ''> j . . . : ; ■
		i t fji'''' i

(/it! »» Hl! ) | «»& it*

■■•,1 ; ’i I-■ : .:■(!''

Fredagen den 6 november 1904

Nr 34

Fredagen den 6 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 29 nästlidne
oktober.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 320, i anledning av väckta motioner
angående rätten till änkepension
inom ATP; och

nr 321, i anledning av väckta motioner
angående märkningen av livsmedel.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 322, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 32 §
3 mom. och punkt 7 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksgäldskontorct
inkommit framställning
angående ordinariesättning av vissa
tjänster i riksgäldskontoret och vid riksdagens
ekonomibyrå, hänvisades framställningen
till bankoutskottet.

Föredrogs och hänvisades till särskilda
utskottet motionen nr 841.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

167, angående godkännande av fiskerikonvention; nr

170, rörande godkännande av Förenta
Nationernas konvention angående
.statslösa personers rättsliga ställning;
och

nr 185, angående riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik m. in.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i
Kungl. Maj ds proposition nr 185, angående
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m., hemställer jag, att
kammaren måtte medgiva, att tiden för
avgivande av motioner i anledning av
nämnda kungl. proposition utsträckes
till det sammanträde, som infaller näst
efter femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes

utrikesutskottets utlåtande nr 7, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition
med anhållan om yttrande över vissa
av Europarådets rådgivande församling
vid dess femtonde ordinarie möte fattade
beslut;

statsutskottets utlåtanden:

nr 147, i anledning av väckta motioner
om utredning av frågor rörande
skolungdomens praktiktjänstgöring;

nr 148, i anledning av väckta motioner
om flyttning av LKAB:s huvudkontor; nr

149, i anledning av väckta motioner
om rätt för justitieråd och regeringsråd
att åtaga sig skiljemannauppdrag
m. m.;

nr 150, i anledning av väckta motioner
angående prognoser för behovet av
arbetskraft; samt

nr 151, i anledning av väckta motioner
om viss översyn av den offentliga
statistiken;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 56, i anledning av väckt motion
angående efterlevandeskyddet för make
och barn;

nr 57, i anledning av väckta motioner
om giftorätt i pension samt de hemarbetande
kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet; -

Nr 34

Fredagen den 6 november 1964

Meddelande ang. enkla frågor

nr 60, i anledning av väckta motioner
om ökat stöd åt handikappade, i vad
motionerna hänvisats till lagutskott;

nr 65, i anledning av väckta motioner
angående bedömningen av invaliditetsgraden
inom den allmänna försäkringen;
samt

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § sjukvårdslagen den
6 juni 1962 (nr 242) jämte i ämnet
väckta motioner;

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 37, i anledning av väckta motioner
om obligatorisk stötfångare på lastbil
och släpfordon;

nr 38, i anledning av väckta motioner
angående kostnaderna för bevarande av
fast fornlämning;

nr 39, i anledning av väckta motioner
angående dels stopplikt vid järnvägsövergång,
dels varnings- och säkerhetsanordningar
vid järnvägsövergång,
in. in.; samt

nr 40, i anledning av väckta motioner
angående lagstiftningen om jordförvärv
in. m.; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 44, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande jordförstöring.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts att Kungl. Maj:ts proposition
nr 185 skulle sättas sist på föredragningslistan
för kammarens nästa
sammanträde.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor framställts, nämligen

den 4 november

av fru Segerstedt Wiberg (fp) till
hans excellens herr ministern för utri -

kes ärendena: »Representerar de åsikter
om det arabiska flyktingproblemet i
Mellersta östern som i TV framförts av
den svenska ambassadören i London
även den svenska regeringens mening?»; den

5 november

av herr Wallmark (h) till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet:
»Vilka slutsatser drar Herr

Statsrådet av de erfarenheter som hittills
gjorts av de för arméns räkning
inköpta tjeckiska motorcyklarna av
märket Jawa?»; samt

av herr Dahlén (fp) till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet:
»Vid kommunalval gäller att om i
ett kuvert för detta val jämväl inlägges
valsedel för samtidigt förrättat andrakammarval
så är ändock kommunalvalsedeln
giltig. Har Statsrådet för avsikt
att medverka till motsvarande bestämmelse
för andrakammarval så att
förekomst av en kommunalvalsedel i
valkuvert för andrakammarval inte
medför att andrakammarvalsedeln ogiltigförklaras?»;
ävensom

den 6 november

av herr Wikner (s) till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet:
»Anser Statsrådet och Chefen för jordbruksdepartementet
att det råder en
tillfredsställande avvägning mellan utbildning
och efterfrågan på arbetskraft
för dem som genomgår skogsskolan och
dem som utbildar sig inom skogsarbetaryrket?
Om så ej är fallet — kommer
några åtgärder att vidtagas?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.11.

In fidem

K.-G Lindelöw

Tisdagen den 10 november 1964

Nr 34

Tisdagen den 10 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Ang. det arabiska flyktingproblemet
i Mellersta östern

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON erhöll ordet
för att besvara fru Segerstedt Wibergs
fråga angående det arabiska flyktingproblemet
i Mellersta östern, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll för
den 6 november, och anförde:

Herr talman! Fru Ingrid SegerstedtWiberg
har frågat mig, om de åsikter
om det arabiska flyktingproblemet i
Mellersta östern, som i TV framförts av
den svenske ambassadören i London,
även representerar den svenska regeringens
mening.

Mitt svar är, att den svenske ambassadören
vid det åsyftade TV-framträdandet
inte talat på regeringens vägnar.
Jag önskar ej uttala någon mening om
de åsikter han framfört.

Fru SEGERSTEDT WIBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att till utrikesministern
få framföra mitt tack för det
korta och klara svaret. Jag ställde inte
min fråga av någon önskan att sätta
munkorg på det fria ordet, men under
TV-duellen häromdagen gjordes många
märkvärdiga påståenden av den svenske
ambassadören i London.

Av svaret framgår att det inte var den
svenska regeringens åsikter som han
framförde. Lika självfallet som att vi
skall värna om vår tryck- och yttrandefrihet,
lika självfallet förefaller det mig
vara att de som officiellt skall representera
vårt land utåt måste följa vissa regler
— skrivna eller oskrivna. Om de
ömsom uppträder som officiella representanter
och ömsom som privatperso -

ner, skapas lätt missförstånd och förvirring.
Det blir svårt för allmänheten
både här hemma och utomlands och
kanske framför allt för andra länders
representanter att veta vems talan som
i de olika situationerna föres. I det aktuella
fallet har ju också den israeliske
ambassadören funnit sig nödsakad protestera
mot vissa uttalanden, som han
icke fann vara vederhäftiga. Ett klarläggande
har därför, herr talman, synts
mig vara av nöden.

Sedan vill jag passa på att säga att
den debatt som förts inte på något sätt
bör verka negativt på vår vilja att hjälpa
bland de arabiska flyktingarna. Den
hjälpen kan ju inte påverka eller skada
den beundran många av oss hyser för
Israel och det fredliga uppbyggnadsarbete
som där utförts och utföres inte
minst bland flyktingar som kommit från
de arabiska länderna.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. reglerna om ogiltighetsförklaring i
visst fall av valsedel

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet
för att besvara herr Dahléns fråga angående
reglerna om ogiltighetsförklaring
i visst fall av valsedel, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
6 november, och yttrade:

Herr talman! Herr Dahlén har frågat
mig om jag har för avsikt att medverka
till en sådan bestämmelse för andrakammarval,
att förekomsten av en kommunalvalsedel
i valkuvert för andrakammarval
icke medför att andrakammarvalsedeln
ogiltigförklaras.

Som svar härpå får jag meddela att
jag har för avsikt att låta göra en tek -

Nr 34

Tisdagen den 10 november 1964

Ang. vissa arbetskraftsproblem inom skogsarbetaryrket

nisk översyn av formföreskrifterna för
allmänna val. Därvid kan givetvis även
det av herr Dahlén berörda spörsmålet
komma upp till bedömande.

Herr DAHLÉN (fp) :

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
justitieministern för svaret, som jag
förmodar bör uppfattas som välvilligt
till min fråga. Jag kommer givetvis att
med intresse studera direktiven till den
utredning som statsrådet aviserat, för
att se om han tar upp den oformlighet
vi nu har, där andrakammarval behandlats
på ett sätt och kommunalval på ett
annat sätt. Och sedan får jag hoppas
att utredningen inte kommer att ta alltför
lång tid på sig.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. vissa arbetskraftsproblem inom
skogsarbetaryrket

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
HOLMQVIST erhöll
ordet för att besvara herr Wikners fråga
angående vissa arbetskraftsproblem
inom skogsarbetaryrket, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 6
november, och anförde:

Herr talman! Herr Wikner har frågat
om jag anser, att det råder en tillfredsställande
avvägning mellan tillgång och
efterfrågan på dem som genomgår
skogsskolor eller utbildar sig inom
skogsarbetaryrket samt, om så icke skulle
vara fallet, vilka åtgärder som kommer
att vidtas.

Jag vill erinra om att enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1962
har en kommitté tillkallats för att utreda
och avge förslag rörande yrkesutbildningen
på skogsbrukets område. Enligt
direktiven har kommittén bl. a. att
närmare bedöma det totala behovet av
skoglig yrkesutbildning på olika nivåer.

Utredningar rörande utvecklingsten -

denserna på arbetsmarknaden för skogsskoleutbildade
och annan arbetskraft
inom skogsbruket visar, att arbetskraftsbehovet
inom skogsbruket under den
närmaste 1 O-årsperioden kommer att
minska kraftigt. Med hänsyn härtill och
till vad som framkommit rörande den
aktuella situationen för skogsskoleutbildade
har Kungl. Maj:t i år beslutat
minska elevintagningen vid kompletteringskurserna
för inträde vid skogsskolorna
från 140 till 100.

Enligt min mening synes läget inte
vara sådant att några ytterligare åtgärder
från statsmakternas sida i fråga om
utbildningskapaciteten är påkallade, innan
resultatet av skogsbrukets yrkesutbildningskommittés
arbete föreligger.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber att få framföra
mitt tack till statsrådet för svaret på
min enkla fråga.

Jag ställde denna fråga då jag vet att
många av dem som går ut från skogsskolan
ej har något arbete. Förra året
var de cirka 40 stycken, och i år var
de cirka 30. Här är det naturligtvis omställningen
av skogsbruket — ökad mekanisering
och rationalisering — och
ovissheten om hur skogsbruket i framtiden
kommer att gestalta sig som inverkar.

En ytterligare åtstramning beträffande
utbildning av skogvaktare är nog
enda sättet att komma till rätta med
problemet. Det kan inte vara riktigt att
utbilda ungdomar inom ett yrke där de
inte kan erhålla arbete. Vi har nu fått
reda på av statsrådet att det har vidtagits
vissa indragningar på detta område,
men jag tror att man kanske måste gå
ännu hårdare fram. Vi har användning
av lärarkrafterna även på andra områden.

Då det gäller den övriga utbildningen
inom skogen förhåller det sig så att cirka
10 procent av dem som genomgått
grundutbildning vid skogsbruksskolorna
de senaste tio åren har vidareutbildat

Tisdagen den 10 november 1904

Nr 34

Ang. vissa arbetskraftsproblem inom skogsarbetaryrket

sig till skogvaktare m. in. Av återstoden
är det en ganska stor procent som hoppar
av, cirka 10—15 procent. I vissa
län är procenttalet mycket större enligt
de undersökningar som har gjorts.
Då frågar man sig: Vad beror detta på?
Till en del kan det bero på att eleverna
från början inte varit så starkt yrkesinriktade
och så småningom insett att
de ej varit lämpliga för yrket, andra
slutar när de misslyckas och inte kommer
in vid skogs- eller skogsmästarskolan.
Det finns naturligtvis även andra
saker att peka på.

Jag tror att man från arbetsgivarnas
sida måste ta större hänsyn till utbildningen
när man nyrekryterar skogsarbetare.
Man borde först inrikta sig på
att anställa dem som kostat på sig utbildning
och tillika ge dem anställningsvillkor
som motsvarar tidens krav. Jag
vet att domänverket sätter stort värde
på utbildningen.

Yrkesutbildningen inom skogsbruket
är en viktig fråga som man inte får
skjuta åt sidan, och därför bör den också
värderas. Om man inte gör detta
kommer skogsarbetet att bli en avstjälpningsplats
för många yrkeskategorier —
så har det varit tidigare, men så får det
inte bli i fortsättningen. Åtgärder måste
snarast vidtagas för att förhindra detta.
Jag tror att arbetsmarknadsmyndigheterna
har möjligheter att påverka denna
fråga efter de linjer jag här skisserat.

Statsrådet säger att ingen åtgärd är
påkallad i denna sak, men jag tror ändock
att en kontinuerlig inventering av
sysselsättning och utbildning inom
skogsbruket är nödvändig. Såvitt jag vet
har inte någon inventering av utbildningen
skett på detta område.

Jag ber än en gång att få framföra ett
tack till statsrådet för svaret.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag kan nämna att av
de 139 elever som gick ut vid skogsskolorna
i höst har 112 nu fått anställning.
Det är således några som ännu inte funnit
sysselsättning.

Herr Wikner konstaterade med tillfredsställelse
att vi hade vidtagit vissa
åtgärder för att begränsa elevintagningen
vid kompletteringskurserna, men
han tyckte att åtgärderna inte varit
tillräckliga och hade önskat mera.

Jag vill säga att man självfallet bör
gå fram med en viss försiktighet. Det
kan vara lätt att lägga ner skolor och
rasera utbildningslinjer, men det äi
kanske inte så lätt att återställa dem
igen. Trots alla prognoser och utredningar
har i varje fall jag den bestämda
uppfattningen att utvecklingen, när det
gäller arbetskraften i skogen, går mot
ökade krav på god yrkesutbildning.

Jag kan gärna hålla med herr Wikner
om att vi i dag vet för litet om hur
det är ställt med yrkesutbildning bland
dem som är verksamma inom skogen.
Vi hoppas att den pågående utredningen
skall ge ett svar på den frågan. Men
jag tror, herr Wikner, att vi bör vara
försiktiga när det gäller att banta ner
utbildningskapaciteten, så att vi inte
kommer i det läget att vi upptäcker att
vi har skapat svårigheter för oss.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Det är kanske då också
påkallat att påskynda utredningen så
att den kan läggas fram så fort som
möjligt.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Justerades protokollen för den 3 och
den 4 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare
Åberopande bilagda läkarintyg anhåller
jag om ledighet från riksdagen under
tiden den 10—den 17 november
1964.

Göteborg den 9/11 1964.

Gunnar Adolfsson

Nr 34

Tisdagen den 10 november 1964

Att redaktör Gunnar Adolfsson, som
av mig vårdas för dubbelsidig regnbågshinneinflammation
i båda ögonen, till
följd av denna sin åkomma är förhindrad
att deltaga i riksdagsarbetet under
tiden den 10/11 tills vidare och minst
till och med den 17/11 1964 intygas härmed.

Göteborg den 9/11 1964.

Sten Tehgroth
leg. läkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Herr TALMANNEN yttrade:

Beträffande morgondagens plenum
vill jag meddela att jag har för avsikt
att föreslå att kammaren åtskiljs utan
att till behandling upptaga några från
utskotten inkomna ärenden. Dessa kommer
vid bifall härtill att behandlas först
på torsdag.

Jag beräknar att kvällsplenum blir erforderligt
för morgondagens remissdebatt.

Föredrogos och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner: ftr

167, angående godkännande av fiskerikonvahtion;
och
nr 170, rörande godkännande av Förenta
Nationernas konvention angående
statslösa personers rättsliga ställning.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 7, statsutskottets
utlåtanden nr 147—151, andra
lagutskottets utlåtanden nr 56, 57, 60,
65 och 66, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 37—40 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 44.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

183, angående viss upprustning av
Djurgården, m. m.;

nr 184, angående godkännande av

ändrings- och tilläggsprotokoll till avtalet
mellan Sverige och Japan för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande
inkomstskatter;

nr 186, angående godkännande av avtal
mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap; nr

188, med förslag till förordning
om ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475), m. m.;

nr 189, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den 28 maj
1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar;
och

nr 191, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 28 september
1951 (nr 649) om straff för vissa
trafikbrott.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från
fullmäktige i riksbanken inkommit
framställning angående Tumba pappersbruk,
m. m.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 842, av fru Myrdal, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 171,
angående reformering av de gymnasiala
skolorna m. m.; och

nr 843, av herr Nilsson, Hjalmar,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 176, angående handläggningen
av frågor om lokala trafikföreskrifter
m. m.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.19.

In fidem

K.-G Lindelöw

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Nr 34

Onsdagen den 11 november förmiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Allmän debatt i anslutning till remittering
av viss kungl. proposition

Föredrogs Kungl. Maj:ts proposition
nr 185, angående riktlinjer för en aktiv
lokaliseringspolitik m. in.

Herr BENGTSON (ep):

Herr talman! Efter ett val brukar en
remissdebatt i vårt land i stor utsträckning
ägnas åt kommentarer av valet, och
formellt hänger vi ju upp denna debatt
på en proposition om lokaliseringspolitiken,
som jag också hoppas kommer
att bli ett av de ämnen som i dag kommer
att livligt diskuteras. Det svenska
valet bär emellertid kommit i skuggan
av en rad världspolitiska händelser, av
vilka flera mer eller mindre berör vårt
land; det amerikanska presidentvalet,
maktskiftet i Sovjetunionen och i samband
därmed Nikita Chrustjovs överraskande
och dramatiska försvinnande
från sin mycket framträdande maktställning,
explosionen av den kinesiska
atombomben, det engelska valet med ty
åtföljande regeringsskifte samt de för
vårt land allvarliga åtgärder som den
nya regeringen redan hunnit vidtaga.
Till detta kan läggas den kritiska situationen
i Förenta Nationerna på grund
av utebliven betalning från de s. k. socialistiska
länderna.

Alla dessa oerhört betydelsefulla
världspolitiska händelser kan mer eller
mindre beröra vårt land, men vad som
direkt och mest påtagligt drabbat Sverige
är den engelska regeringens åtgärder
på det handelspolitiska området.
Det är en mycket lång och mödosam
väg som har måst beträdas från den tid
då förhandlingarna fördes mellan 17
länder om att bilda ett västeuropeiskt

frihandelsområde, förhandlingar som
sedan sprack vid sammanträdena i Paris.
Så småningom har dock den mödosamma
vägen lett fram till att vi visserligen
inte fått något västeuropeiskt
frihandelsområde men i varje fall två
sammanslutningar, av vilka Sverige tillhör
den ena, EFTA. Den svenske handelsministern
bör i detta sammanhang
ha ett erkännande för sitt intensiva arbete
att få till stånd EFTA och att också
göra organisationen starkare.

Under de engelska valen refererade
den nuvarande engelske premiärministern,
labourledaren Harold Wilson flera
gånger till svenska förhållanden, och
det är kanske en sällsam kontrast att så
snart labourregeringen kom till makten
så kom just Sverige att drabbas alldeles
särskilt hårt av en av de första åtgärder
som denna regering vidtog. Visserligen
hade den tidigare konservativa regeringen
i England väl också planerat
en rad av åtgärder, men huruvida de
hade kommit att genomföras, om regeringen
hade suttit kvar, kan knappast
någon bedöma.

Den svenska handeln har till stor del
inriktats på EFTA-området, och hela
apparaten för vår produktion har givetvis
i stor utsträckning anpassat sig till
att arbeta på ett sådant sätt att den kunde
expandera speciellt inom detta område.
Dessa åtgärder kommer alldeles
särskilt att få återverkningar när det
gäller svensk industri. Vår export kommer
att snedvridas genom de svårigheter
som vi nu har råkat i. Vissa av de
varuslag, som nu kommer att drabbas
av den 15-procentiga avgiften, kommer
till och med att få en högre tull än före
tullsänkningarna. Läget är så pass allvarligt,
att det kan leda till svårigheter
också för den svenska sysselsättningen.

Det har vid något tillfälle sagts att de
inträffade händelserna rentav kan hota

10 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

EFTA:s existens, någonting som vi från
svensk synpunkt givetvis skulle djupt
beklaga. Handelsministern sade i interpellationssvaret
i går i andra kammaren,
att det nu inträffade kan få följdverkningar,
som eventuellt blir av prejudieerande
betydelse. Andra länder
kan åberopa det engelska exemplet, och
därmed kan det bli flera länder som på
samma sätt som England bryter mot avtalet.
Motåtgärder har signalerats — i
varje fall har det varslats därom — från
schweizisk sida. Jag instämmer i att vi
från svensk sida inte bör gå in för några
sådana saker, men vi kan inte garantera
vad andra länder kommer att göra;
det kan ju eventuellt också medföra
motåtgärder från övriga medlemsstater
i EFTA.

Vi har naturligtvis förståelse för de
engelska problemen. Underskottet i betalningsbalansen
är så stort, att läget
verkligen är allvarligt, men vi har ju
inte någon tro på att den företagna åtgärden
kan lösa de brittiska problemen
på längre sikt, utan vi får väl hoppas
på att det är fråga om en åtgärd som
inte kommer att bestå alltför länge. Vi
har i dagens tidningar sett, att man där
spår att den inte ens behöver räknas i
halvår utan endast i månader. Vad
man kan befara är givetvis att det därefter
blir kvantitativa importrestriktioner.
Visserligen är sådana tillåtna, men
EFTA-avtalets anda förutsätter att inte
heller kvantitativa importrestriktioner
skall bestå. Det måste nog bli på ett annat
plan som England kommer att lösa
sina problem när det gäller underskottet
i betalningsbalansen.

Vad Sverige nu skall företa sig har
redan hunnit diskuteras åtskilligt. Jag
tror inte det finns någon som helst möjlighet
att England nu — hur starka protesterna
än blir — skulle ändra sitt beslut.
Det är orealistiskt att nu göra en
framställning med begäran om att England
skall ändra beslutet. Det kommer
säkerligen inte att ske inom den närmaste
tiden. Möjligheterna att få till stånd
undantagsbestämmelser är heller inte

stora. Vi har ju redan från början hört
kärva tonfall från brittiska regeringsledamöters
sida att »ansökningar om undantag
göre sig inte besvär». Vad vi från
svensk sida kan sikta på — och det vill
jag särskilt understryka — är att vi mycket
starkt bör påyrka att åtgärden skall
bli så kortvarig som möjligt. Vår strävan
bör i varje fall vara att framhålla att detta
innebär ett brott mot EFTA, vilket
också handelsministern sade i går i interpellationssvaret.
Vad som nu skett bör
rättas till så fort som möjligt för att få
till stånd en bättre situation. Det är av
mycket stor betydelse att så sker, ty om
åtgärderna blir av långvarig natur, kommer
den svenska handeln att ytterligare
snedvridas.

Detta ämne har ju redan varit föremål
för debatt om inte i denna kammare
så dock i går i medkammaren, och
jag övergår därför till att säga något om
de storpolitiska händelserna i övrigt.

Vad som egentligen hänt i Sovjetunionen
är det mycket svårt att få något
klart begrepp om. Rätt tydligt är väl ändå
att flera av kommunistländerna i Östeuropa
har försökt skaffa sig större rörelsefrihet
under konflikten mellan Sovjetunionen
och Kina. Många förklaringar
kommer troligen att ges till Chrustjovs
avgång, men vi lär aldrig få alla
fakta om vad som verkligen förekommit.

Både för sovjetmedborgarna och människorna
utanför Sovjetunionens gränser
är det naturligtvis speciellt intressant
att få svaret på frågan, vilken politik
som i fortsättningen kommer att
föras från Kreml. Lika litet som Amerikas
utrikespolitik ändrades vid förre
presidentens död, lika litet kan man
räkna med att det blir några större förändringar
i Sovjetunionens utrikespolitiska
inställning. Självfallet har vi att
med tillfredsställelse notera, att de ryska
ledarna sagt ifrån att de vill fortsätta
avspänningssträvandena mellan
öst och väst på basis av principen om
fredlig samexistens mellan länder med
olika politiska system.

Onsdagen ilen 11 november 1904 fm.

Nr 31

Vllmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Nästa stora händelse är att Kina nyligen
sprängde sin första atomladdning.
Sannolikt dröjer det åtskilliga år innan
Kina har fått ett operationsdugligt kärnvapen,
men bara det faktum att landet
bär lyckats med en början är allvarligt
nog. Vi blev alla förfärade när den första
atombomben sprängdes över Hiroshima
1945, och det bör observeras att Kinas
första atombomb tycks ha varit av
nästan precis samma styrkegrad.

Frågan om Kinas medlemskap i FN
har också stort intresse i detta sammanhang.
Den frågan har diskuterats av
varje generalförsamling under de senaste
tio åren. Sverige har som bekant intagit
den ståndpunkten — som också
jag instämmer i — att man inte kan
lämna Kommunistkina utanför FN. Svårigheten
är dock att Kina redan har
medlemskap i FN genom Formosa —
därför finns ingen vetorätt i den frågan,
utan generalförsamlingen har att vid
granskningen av fullmakterna avgöra
vem som skall representera Kina. Hittills
har USA fått så pass stor anslutning
till sin politik att Formosa kommit att
representera Kina, medan Kommunistkina
hållits utanför. England, Indien
och de skandinaviska staterna m. fl.
har ju önskat att Pekingkina skulle bli
medlem, men om det eventuellt skulle
bli en förskjutning inom FN så att Kommunistkina
får medlemskap, återstår
problemet hur Formosa skall behandlas.
Det landet har dock en så pass stor
befolkning att man inte gärna kan nonchalera
det.

Det är med djupaste beklagande man
bevittnar krisen i FN på grund av uteblivna
betalningar från vissa medlemsländer.
Skulle FN allvarligt försvagas
till följd av denna kris vore det synnerligen
beklagligt med tanke på hela
världssituationen. Vad man än vill säga
om FN, har dock organisationen kunnat
notera en hel del större eller mindre
framgångar. Det har inte blivit någon
riktig fred i Korea, men stridshandlingar
förekommer icke där. Inte heller
i Främre Orienten kan läget sägas vara

lugnt, men stridshandlingar har kunnat
förhindras. Aktionen i Kongo, ett
land med jättelika svårigheter, måste
betecknas som en framgång för FN.
Förhållandena är nu något lugnare, och
man har fått läget bättre under kontroll.
När det gäller Cypern har överste
Waern i ett tal förklarat, att medan det
tidigare förekom ungefär hundra smärre
stridshandlingar i veckan på ön händer
numera knappast någonting i stridsavseende.
Också detta måste ju betecknas
som en framgång för FN.

FN :s ekonomiska svårigheter har
länge varit mycket stora. De blev akuta
genom aktionen i Kongo, som kostade
så oerhört mycket. Åtgärder som beslutats
i säkerhetsrådet borde ju de länder,
som deltagit i besluten, vara med
om att betala. Sovjetunionen var som
bekant med när beslutet om operationerna
i Kongo fattades och borde följaktligen
betala sin del av kostnaderna.

När frågan behandlades i FN motsåg
man med stor spänning vad de socialistiska
länderna skulle säga. Den förste
som talade från den sidan var Tjeckoslovakiens
representant, som sade att
man inte kommer att betala en cent till
denna smutsiga politik -— det var så
orden föll. Man förstod att detta innebar
ett ställningstagande från de socialistiska
ländernas sida — de ämnar inte
deltaga i några betalningar.

Därmed har frågan om rösträtten aktualiserats.
I FN-stadgans artikel 19
står, alt medlem av Förenta Nationerna,
som häftar för finansiella bidrag till organisationen,
ej äger rösträtt i generalförsamlingen,
om de oguldna beloppen
sammanlagt uppgår till eller överstiger
medlemmens fastställda bidrag till organisationen
för de två sistförflutna hela
åren. Den meningen är ju klar och otvetydig,
men i nästa mening sägs att generalförsamlingen
dock äger medgiva
dylik medlem rösträtt, om den finner,
att uraktlåtenheten att betala beror av
omständigheter, över vilka vederbörande
stat ej kunnat råda. Nu är det väl
ganska svårt att tolka den meningen

12 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

på ett sådant sätt att Sovjetunionen inte
kunde råda över vad som hände i
Kongo, eftersom Sovjetunionen själv har
medverkat till beslutet. Detta beslut har
emellertid tolkats av Internationella
domstolen, och efter vad jag nu minns
nämnde förre utrikesministern vid ett
tillfälle, att Sovjetunionen inte har underkastat
sig Internationella domstolens
jurisdiktion. Svårigheterna blir då ännu
större att förmå Sovjetunionen att betala
sin skuld till Förenta Nationerna,
och de har skärpts ytterligare genom
att USA har ställt sig avvaktande med
sina betalningar för att invänta vad
som kommer att ske i fråga om de länder
som nu skulle mista rösträtten i
Förenta Nationerna.

Herr talman! Även om de utrikespolitiska
händelserna är stora och betydelsefulla
och ger all anledning till diskussion,
är det klart att vi också bör
ägna oss åt förhållandena i vårt eget
land, och då vill jag nämna något om
hur situationen i ekonomiskt avseende
har varit under den senaste tiden. 1
andra länder har industriländerna i allmänhet
genomgått en kraftig ekonomisk
expansion, som har accentuerats mer
än vad som förutsågs vid årsskiftet.
Förenta staterna, Luxemburg och Norge
har noterat en markerad uppgång, medan
Västtyskland, Österrike, Frankrike
och Japan i stort sett upprätthåller sin
tidigare standard. I Storbritanniens industriproduktion
råder en stagnation
som har speciellt intresse för dagens
situation, och i Italien är tendensen
klart nrdåtriktad. Även den svenska
ekonomiska utvecklingen har expanderat.
Vi ar naturligtvis mycket beroende
av förbindelserna med andra länder,
men det är klart att vi inte kan frånkänna
de egna åtgärderna betydelse,
och jag vill då i korthet säga några ord
om den svenska ekonomien.

Ett expanderande samhälle med full
sysselsättning kräver en god planering,
så att bristsituationer såvitt möjligt undvikes.
Att en sådan god planering inte
förekommit i vårt land är ju uppenbart.

Inom många områden är väntetiden
lång och trängseln svår för att komma
i åtnjutande av nyttigheter som en
medborgare kan önska och kan ställa
berättigade krav på att få. Kraven måste
dock tillgodoses i den utsträckning
resurserna det medger. Men i stället för
att föra en välbetänkt planeringspolitik
har regeringen i många avseenden handlat
oportunistiskt, vilket lett till stora
olägenheter. Det är framför allt investeringsinriktningen
som regeringen inte
kunnat påverka i rätt riktning. När de
privata investeringarna, som bär upp
största delen av vår produktionsökning,
stagnerar, tröstar sig regeringen med
att de offentliga investeringarna och bostadsbyggandet
kompenserar den alltför
svaga investeringen inom den privata
sektorn. När sedan inflationstendenser
uppstått, har dessa fått bekämpas med
bl. a. kreditrestriktiva åtgärder. Regeringens
felplanering kan få ytterst allvarliga
konsekvenser för produktionen
och därmed för vår levnadsstandard.

Ett exempel på dålig planering är bostadsområdet.
Bostadsfrågans lösande
beror inte endast på hur många nya
lägenheter som bygges utan den beror
väsentligen på hur stort nettotillskottet
av bostäder blir varje år. Regeringens
misslyckade bostadspolitik har bl. a.
lett till att för bostadsändamål fullt användbara
fastigheter nu rives ned och
ersättes med nya, där hyrorna blir
ofantligt mycket högre, men som inte
tillför bostadsmarknaden flera lägenheter.
Saneringen av bostadsbeståndet
bör alltid pågå, men den bör tillkomma
av saneringspolitiska skäl och inte av
hyresspekulativa orsaker.

En effektivt bedriven lokaliseringspolitik
skulle också medverka till att lätta
bostadsbristen i vårt land. Det arbete
som i denna fråga under åtskilliga år
bedrivits från centerns sida synes nu
vinna alltmera gehör, även om det förslag
som regeringen nu framlagt är
långt ifrån tillfredsställande. Jag skall
emellertid inte, även om remissdebatten
formellt gäller denna proposition, be -

Onsdagen den 11 november 1904 fin.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
handla denna sak mera, eftersom ja^
vet att eu annan representant för det
parti jag tillhör kommer att tala ytterligare
om lokaliseringsproblemet.

Om jag sfi skulle återgå till investeringarna,
vilka jag tycker har så stor
betydelse, vill jag hänvisa till vad finansministern
sade i kompletteringspropositionen,
där han uttalar ett önskemål
som vi väl alla vill instämma i,
nämligen att en viss ökning av industriens
fasta investeringar under 1965
förefaller synnerligen trolig och även
med hänsyn till det svenska näringslivets
utveckling mer än välbehövlig. Det
sista är naturligtvis fullkomligt riktigt.
Nu konstateras det dock — jag tar det
från Industriförbundets yttrande: »De
senaste åren har emellertid industriens
investeringar visat en stagnerande tendens.
För 1964 förutser konjunkturinstitutet
en nedgång i investeringsvolymen
om mer än 5 procent både när det
gäller byggnader och maskiner.» Detta
är en synnerligen allvarlig sak. Med
stagnerande investeringar för industrien
och med stora svårigheter för exportmarknaden
i fråga om den engelska
handeln kommer omständigheterna för
den svenska ekonomien inte att bli särskilt
gynnsamma.

Ja, herr talman, om något också skulle
sägas om de val som just har skett,
kanske jag bara med några få ord behöver
beröra den saken.

Vid flera val under senare år har socialdemokraterna
lyckats stärka sin
ställning. Detta var ju särskilt fallet
1962, då socialdemokraterna med 50,5
procent av valmanskåren nådde sin
starkaste position sedan 1940-talets början.
Med årets val har dock den socialdemokratiska
frammarschen brutits. Regeringspartiet
pressades tillbaka till
47,3 procent av valmanskåren. Det är
en tillbakagång för socialdemokratien
även i jämförelse med 1960 års val. Det
beklagliga i årets valresultat från vår
synpunkt sett är den kommunistiska
framgången. Jag skall dock icke säga
så mycket om den, eftersom kommunis -

till remittering av viss kung), proposition

terna icke är representerade i kammaren
i dag.

För centerns del kan vi med tillfredsställelse
konstatera att partiet ökat med
40 000 röster, och man bör observera att
vi för första gången lyckats erövra mandat
i Stockholms stad. Trots detta goda
resultat medförde valet åtskilliga ogynnsamma
omständigheter för oppositionen,
som vi vet. De två nya valkorporationer,
MbS och KDS, som uppträdde
gjorde att det blev större splittring
inom oppositionen, vilket inte bättrade
resultatet. Vi beklagar också det enligt
vår mening mycket felaktiga utspel som
högern gjorde i ATP-frågan. Därmed
gav man ju det socialdemokratiska partiet
ett mycket tacksamt argument, som
flitigt användes under hela valrörelsen.

Pensionsfrågorna blev huvudfrågor i
valrörelsen, men som jag nämnde blev
debatten snedvriden. Fn av de fördelar
som uppkom av valdebatterna var att
folkpensionärerna ägnades särskilt stor
välvilja, och man får hoppas att den
välviljan kommer att fortsätta nu när
det gäller att fatta beslut i frågan. Centerpartiet
står givetvis fast vid att folkpensionärerna
måste få förbättringar
genom höjningar av folkpensionerna.
Folkpartiet och centerpartiet har länge
kämpat för årliga folkpensionshöjningar,
och nu har socialdemokraterna anslutit
sig till detta förslag. Jag utgår
ifrån att den anslutningen står sig också
efter valet, då förslaget skall genomföras.

Ett av de huvudmål som centern satt
upp för den kommande mandatperioden
är en upprustning av familjepolitiken.
Därvidlag har vi mött en välvillig hållning
från övriga partier, även om man
inte var benägen att ansluta sig till ett
konkret program. Det är en avgörande
brist som medfört att familjepolitiken
kommit på efterkälken. Jag vill bara
nämna att det behövs höjningar av de
allmänna barnbidragen, vårdnadsbidrag
till kvinnor som har barn i ålder upp
till 3—4 år, omläggning av bostadsstödet
till bättre barnbidragsförmåner och

14 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungi. proposition

indexreglering av de familjepolitiska
förmånerna.

Herr talman! Innan jag avslutar mitt
anförande vill jag säga några ord om
en sak som är högst anmärkningsvärd
i svensk politik. Det har ännu inte kommit
någon proposition om revidering
av förvärvslagarna, men det finns ju en
promemoria framlagd om den revidering
av de lagarna som det har varslats
om. Det fanns en tid i vårt land, då
bolagen köpte upp böndernas skog och
man såg med förfäran på detta. Vad
kommer nu att ske i fortsättningen?
Det kan ha sin betydelse vad vi diskuterar
i dag om vad som skulle kunna
inträffa om de föreslagna revideringarna
skulle genomföras. Vem kommer i
fortsättningen att äga svensk skog och
jord? Blir det en fri förvärvsrätt för
bolagen i fråga om jord och skog, finns
det också möjligheter för utländska företag
att åtminstone i viss utsträckning
förvärva aktier i de svenska bolagen och
därmed bli ägare till svensk jord och
skog.

Skulle det bli ett utvecklat europeiskt
samarbete, vet vi ju inte hur etableringsrätten
slutligen skulle komma att
utformas. Följden kan bli den, att om
svenska bolag får vidgad rätt att köpa
jord och skog, så kommer denna rätt
att medges även för utländska företag.
Det är en sak som är synnerligen allvarlig,
och jag vet inte om alla har
reflekterat på vad som då kommer att
hända. Att svensk jord och skog i större
eller mindre delar kommer att övergå
i utländska företags ägo är synnerligen
allvarligt. Enligt promemorian skullet
det bli prioritet för bolagen att köpa
och då skulle t. ex. en skogsarbetare
kunna förhindras köpa skog. Även i den
här frågan kommer dock en annan representant
för centerpartiet att behandla
problemen utförligare, och jag skall
därför inte gå in närmare på dem.

Herr talman! Jag vill sluta med att
säga att vi har en hög levnadsstandard
i vårt land men att det fordras en ständig
vaksamhet i fråga om vad som sker

och välbetänkta åtgärder för att kunna
behålla och ytterligare utveckla denna
levnadsstandard.

Jag ber, herr talman, att få yrka på
remiss till vederbörliga utskott av
Kungl. Maj:ts proposition nr 185 angående
lokaliseringspolitiken.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Höstremissen ett par tre
månader före den stora remissdebatten
vid riksdagens början bär ofta gjort intryck
av att mer vara till för sin egen
skull än att utgöra ett naturligt och behövligt
inslag i riksdagsarbetet under
höstmånaderna. Man kanske kan säga
att ett sådant intryck i år är mindre motiverat
än tidigare, tv sedan riksdagen
åtskildes i våras har ett och annat inträffat,
som kan ge anledning till ett
meningsutbyte. Det gäller både de inrikespolitiska
förhållandena och de utrikespolitiska.

Jag avser inte att närmare gå in på
lokaliseringspolitiken. Jag visste inte
att man skulle hänga upp den här debatten
på den frågan, men jag hoppas
liksom den föregående talaren att kammaren
skall ha vänligheten att remittera
propositionen till vederbörligt utskott.

Efter som herr Bengtson talade så
mycket utrikespolitik skall jag kanske
syssla mer med inrikespolitiska och
mera närliggande förhållanden.

Det är ju vanligt att man säger några
ord om valet efter en valrörelse. Höstens
andrakammarval åstadkom åtminstone
en väsentlig förändring: den socialdemokratiska
regeringen kommer
från den 1 januari att vara en minoritetsregering
i den bemärkelsen att den
inte längre kommer att ha egen majoritet
vid gemensamma voteringar utan
måste lita till stöd från andra håll. Om
det skall tas från den stärkta kommunistsidan,
varifrån anbud tycks föreligga
— kanske numera mot ett visst pris
— eller från den s. k. borgerliga sidan
är visserligen regeringens egen huvud -

Onsdagen den 11 november 19(54 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
värk. För den framtida strukturutveck1
ingen inom det politiska livet bär i
landet kan den saken doek få viss betydelse.

Om man bortser från att högerns
kraftiga bakslag till övervägande del
var betingat av den politik som partiet
framförde i valrörelsen, torde tillvaron
av de nya parti- och väljarorganisationer
som den bär gången uppenbarade
sig ba varit eu väsentlig orsak till de
negativa rubbningar i väljarandelen
som återspeglas hos alla partier utom
bos kommunisterna. Dessa bar ju däremot
onekligen mandatmässigt haft stor
glädje av KDS, som lijälpt två kommunister
in i riksdagen medan KDS själv
inte fick något mandat. Resultatet var
ingen överraskning för de politiker som
varit med i valrörelser tidigare, och
varningar hade inte saknats. För folkpartiets
vidkommande torde det vara
uppenbart, att KDS tagit en betydligt
större andel av tidigare folkpartiväljare
än som motsvarar de fyra tiondels
procent varmed partiets väljarandel
minskat i förhållande till 1960 års val.
Därpå tyder undersökningar som gjorts
i de olika valkretsarna.

I fyrstadskretsen förekom ett experiment
som onekligen skulle haft sitt intresse,
om inte Medborgerlig samling
haft att konkurrera med rena höger-,
center- och folkpartilistor förutom med
socialdemokraterna. Nu blev försöket
av svårtydbart värde. Givetvis bidrog
härtill också det faktum, att det helt
dominerande tidningsföretaget inom
valkretsen inte blott var den nya väljarorganisationens
andlige fader utan
också ledde dess utveckling och offentliga
framträdande med alla de rika resurser
varöver företaget förfogade. Det
torde vara ett förhållande som knappast
kommer en normal provinsiell valorganisation
till del.

Medborgerlig samlings framträdande
har ju i den offentliga debatten efter
valet ånyo aktualiserat den kända frågan
om ett intimare samarbete mellan
de tre icke-socialistiska partierna. Ett

till remitterinf; av viss kunt;!. proposition
sådant samarbete har förekommit inom
riksdagen i avsevärd omfattning, särskilt
under vårriksdagen i år, och det
är min förhoppning att detta samarbete
kan fortsätta och utvecklas. Samarbetet
mellan centerpartiet och folkpartiet har
med tiden blivit mer accentuerat, både
centralt och i någon mån lokalt. Det
är en utveckling som har givit sig
själv i den mån det visat sig att partierna
i många frågor haft likartade
synpunkter. Såvitt jag förstår är det
den naturliga vägen att gå, om man vill
samarbeta med ett parti. Inte bara prata
om samarbete utan även handla i
samma anda, det måste vara den oundgängliga
förutsättningen för ett bestående
samförstånd.

Under den tid som gått sedan riksdagen
åtskildes i våras har det framkommit
ett flertal viktiga sakkunnigutredningar.

Skatteberedningens betänkande om
en skattereform får väl kanske anses
som ett av de mest betydelsefulla förslag
som på länge har framlagts av en
statlig utredning. Det var olyckligt att
betänkandet kom så sent, att sommarstiltjen
redan börjat sin förödelse. Sommar
och semester har säkert bidragit
till att försena remissvaren — dock
icke mer, förefaller det mig, än att om
regeringen är besluten att få fram reformen
till nästa års riksdag, borde det
kunna gå.

Större delen av den kritik som i den
nu uppblossande debatten har riktats
mot olika detaljer i utredningens förslag
är inte annorlunda beskaffad än
man normalt kunde vänta i en fråga
av denna intrikata natur. Det kan för
övrigt ifrågasättas, om inte en del av
dessa spörsmål — detaljspörsmål i varje
fall — kunde lösas även efter det
att principfrågorna avgjorts och skattereformen
i stort har trätt i kraft. Om
man t. ex. i fråga om äkta makars beskattning
så småningom skulle komma
fram till att sambeskattningsprincipen
en gång helt skall överges, bör detta
övergivande inte ske förrän erfarenhe -

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering
ter vunnits av en tids frivillig särbeskattning.
Jag förmodar att det finns
även andra exempel på att man med
fördel kan lösa en del detaljspörsmål
fristående från huvudreformen.

Allvarligare är emellertid att herr
Arne Geijer har framfört så starka invändningar
mot huvudprincipen i betänkandet,
nämligen själva mervärdeskatten,
att han ifrågasatt om denna
över huvud taget kunde godtagas av
LO. Den med mycken möda åstadkomna
enigheten över partierna om reformens
kärnpunkter kan därmed riskera
att bli helt uppriven ■— om den inte redan
är det. Det är en reflexion som jag
gör, eftersom finansministern har uttalat
tvivel om eller i varje fall har
framhållit möjligheten av att man inte
skulle kunna få fram denna fråga till
nästa år.

Herr Geijers invändningar rörande
mervärdeskattens prishöjande effekt tyder,
tycker jag, närmast på ett sent
uppvaknande. Alla, även regeringen,
måste väl redan vid utredningens tillsättande
ha haft klart för sig, att om
man gör en sådan omfördelning av
skatten som det innebär att höja den
indirekta och sänka den direkta skatten
— det var ju det som var avsikten
— kommer priserna att stiga, i varje
fall på varor som inte tidigare var
punktbeskattade. Åtminstone jag trodde
att vi var eniga om att en jämnare fördelning
mellan de olika skattereformerna
var inte blott önskvärd utan nödvändig,
så som utvecklingen gått. Att
sedan den kompensation för konsumentpålagan,
som ges i form av borttagna
punktskatter och justeringar av
inkomstskatten, på grund av nödvändiga
schabloniseringar leder till att vissa
grupper kanske inte finner sig tillräckligt
väl behandlade och begär ökade
direkta skattelättnader, är i och för
sig inte så underligt. Det är i sådana
fall som man alltid har att räkna med
att i första hand regeringen och sedan
också riksdagen har att bedöma och
göra erforderliga modifieringar.

av viss kungl. proposition

Låt mig här tillfoga att prisstegringarna,
älskade av ingen, är ett problem
för sig. Att vi har haft ett inflationsrckord
under den sittande regeringens
tid har ju som bekant många gånger
observerats här i riksdagen, även om
därmed ingen vill bestrida att problemet
är komplicerat. Jag anser att denna
fråga hör till de allra viktigaste
ekonomiska frågorna, som man alltid
måste ägna uppmärksamhet och sträva
att komma till rätta med. Från folkpartiets
sida har vi också tidigare framfört
synpunkter på frågan. Jag skulle
förmoda att det är på tiden att regeringen
tar initiativet till ett fackligt och
politiskt samarbete för att söka en framkomlig
väg att dämpa priskurvan.

Skulle skattereformen nu uppskjutas
på obestämd tid, vore detta verkligen
djupt beklagligt, önskemålet om bättre
balans mellan inkomstskatt och konsumtionsskatt
är nu så gammalt att tiden
för handling redan för länge sedan
bort vara inne. När man mot bakgrunden
av den pågående penningvärdeförsämringen
och en stark skatteprogression
ser vilka löneförhöjningar som
är erforderliga för att ge löntagaren en
rimlig nettobehållning, så framstår en
justering av skatteskalorna som så väsentlig
och brådskande att ett uppskov
borde vara uteslutet.

För näringslivet kan ■— som torde
vara allom bekant — ett uppskov bli
mycket besvärande, särskilt då för exportindustrien.
Ett av skälen till införande
av mervärdeskatten var ju att
denna icke belastar exportpriserna.
EEC-kommissionen har nyligen föreslagit
att den gemensamma tulltaxan skall
träda i kraft redan den 1 januari 1966,
alltså tidigare än man förut räknat med.
Om nu energiskatten och omsättningsskatten
skall bestå även sedan gemenskapens
nya tulltaxa börjat tillämpas,
får den svenska konkurrensen på dessa
marknader en allvarlig belastning, som
det enligt min övertygelse måste ligga
i hela landets intresse att försöka få i
tid undanröjd. Skulle därtill den nya

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

brittiska importavgiften på 15 procent
komma att bestå in på 11)00, blir belastningen
dubbelt så kännbar.

Man undrar vad som nu, på detta
ganska sena stadium, föranlett den starka
reaktion som herr Geijer gav uttryck
åt på Arosmässan. Han inte endast utdömde
reformen, som han ansåg så
bristfällig att det måhända vore bättre
att tills vidare behålla det nuvarande
systemet, utan han varnade dessutom
för reformens genomförande, då han
menade alt den kunde leda till oro och
konflikter på arbetsmarknaden. Det är
onekligen en allvarlig varning från
Landsorganisationens ordförande.

Utan varje jämförelse skulle jag även
vilja framföra en liten varning, nämligen
för att riva upp den enighet som
nu nåtts om huvudprincipen i denna
skattereform. Skulle ett upprivande ske,
tror jag att det skulle leda till frigörande
av så starka motsättningar, att
den enighet mellan partierna som ansetts
mycket önskvärd för genomförandet
av en så viktig reform, blir helt
omöjliggjord. Därför skulle jag till finansministern
vilja ställa den direkta
frågan —- vill finansministern liöra på
ett ögonblick? -— om han är villig att
på alla sätt medverka till att en ny
skattereform kan träda i kraft den 1
januari 1966.

1964 har i vissa avseenden varit ett
ganska gott år. Industriproduktionen
har stigit med 8 procent, tydligen huvudsakligen
beroende på en påtaglig
uppgång i exportefterfrågan. Arbetskraftens
inkomster har ökat — man
beräknar att löneglidningen har varit
ej oväsentligt större än man tidigare
räknat med — och för statens vidkommande
kan man återigen notera att det
senaste budgetutfallet blev 800 miljoner
kronor bättre än man räknat med i budgeten.
Som en summering av det uppstådda
läget har riksbanken nu fått lov
att för andra gången i år höja räntan.

Emellertid har Industriförbundet i
sin höstrapport pekat på en del oroande
tendenser, som också bör tas med i

2 Första kammarens protokoll 196b. Nr 34

bilden. Dit bör givetvis den brittiska
importavgiften och dess följder, dit hör
de svårigheter ett uppskov med skattereformen
skulle medföra, vidare den
oroande men alltjämt fortgående nedgången
i industriinvesteringarna, bristerna
i kapitalförsörjningen och svårigheterna
till självfinansiering av mera
riskbärande investeringar — alltsammans
utomordentligt betydelsefulla
frågor för vårt samhälles fortsatta standardutveckling.
Jag förutsätter att regeringen
och särskilt finansministern
icke kan undgå att begrunda och i all
tänkbar omfattning beakta vikten av
dessa påpekanden, när regeringen framlägger
nästa års förslag för riksdagen.

Ett spörsmål, som i detta sammanhang
förtjänar att omnämnas, togs upp
på åtminstone ett par av sommarens
partimöten, även på folkpartiets, nämligen
40-timmarsveckan. Att denna bör
vara målsättningen på inte allt för lång
sikt torde väl de allra flesta vara ense
om. I debatten har emellertid, inte
minst från näringslivets sida, påpekats,
att förutsättningen för företagsrationaliseringar
i sådan takt som arbetstidsförkortningen
väntas ske knappast är
möjliga, och att den i sådant fall nödvändiga
arbetskraftsreserven är otillräcklig.
Jag kan inte undgå att därvid
göra den reflexionen, att man har intagit
en alltför defaitistisk attityd till den
kvinnliga arbetskraftsreserven. Man har
ju ofta nämnt vissa siffror, som skulle
visa hur stor den är, men i realiteten
tror jag inte att man alls känner till
den, eftersom man inte har lyckats lösa
gåtan om de gifta kvinnornas benägenhet
till förvärvsarbete. Att den kvinnliga
arbetskraften kan utföra storverk
har ju övertygande visats i de länder
som varit i krig, då kvinnor t. o. in.
har övertagit uppgifter, som varit både
tunga och svåra och som tidigare ansetts
vara helt otänkbara för dem. Nu
menar man att de gifta kvinnorna inte
vill gå i arbete på grund av den höjda
levnadsstandarden. Det är kanske i
viss mån riktigt, men vet man det?

18 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Nej, naturligtvis inte. Man tror. Ändå
är denna fråga så viktig, att man alldeles
oavsett den mängd av utredningar
som pågår om olika detaljer rörande
den kvinnliga arbetskraften borde söka
tränga till botten med just denna gåta.
Jag använder med avsikt uttrycket »gåta»,
eftersom det bär visat sig av gjorda
undersökningar att de fördelar, som
har begärts och som senare har tillgodosetts,
ändå i ett stort antal fall inte
har räckt till för att förmå gifta kvinnor,
som haft möjlighet härtill, att gå
ut på arbetsmarknaden. Det måste finnas
ytterligare problem, som man inte
har löst men som är viktiga. Jag har
i två års tid tillsammans med några
kamrater i kammaren föreslagit en sociologisk
undersökning av olika sidor
av problemet, både i vad avser familjeoch
andra förhållanden. Det är min
övertygelse att så länge en sådan undersökning
inte kommer till stånd, kommer
man att fortsätta med att lappa på
här och där utan att kunna tränga in i
kärnan av hela detta problem. Lyckas
man däremot härmed, kommer enligt
min mening en väsentlig arbetskraftsreserv
att kunna skapas. Både med hänsyn
till den ökade valfrihet, som vi ju
önskar att kvinnorna skall få, för näringslivets
ökade möjligheter och för
att kanske lättare kunna lösa arbetstidsfrågorna,
hör den pessimistiska inställning,
som jag anser mig kunna spåra i
denna sak, ersättas med större handlingskraft.

En annan av de intressanta utredningar,
som kommit under de senaste
månaderna, är socialpolitiska kommitténs
sammanställning rörande den sociala
omvårdnaden av de handikappade.
Troligen hade åtskilliga av de direkt
berörda — och andra med för den delen
— väntat direkta förslag av kommittén.
De är sannolikt besvikna. Det
är klart att det hade varit önskvärt
med direkta och konkreta förslag. Som
det nu ligger till — förslagen får komma
senare, uttalar kommittén — måste
de aktiva åtgärderna också komma se -

nare. Icke förty bör det sägas, att den
kartläggning kommittén utfört av frågeställningar
och uppgifter på det vida
fiilt, som den sociala omvårdnaden av
handikappade utgör, enligt min mening
vittnar om ett mycket gott arbete.

Efter utredningens sammanställning
finns nu uppgifter för kommuner,
landsting, enskilda och statliga organ
noggrant förtecknade. Då gäller det att
snabbt sätta i gång på allvar. Att den
statliga aktiviteten är av största betydelse
är uppenbart, eftersom staten
måste såväl ekonomiskt bidraga till den
effektiva handikappvården som bistå
kommunala och regionala organ med
råd och dåd samt se till att erforderlig
samordning av de olika organens aktiviteter
kommer till stånd.

Det nu avgivna betänkandet gäller
tyvärr bara en av de väl bortåt dussinet
utredningar som sysslar med olika
avsnitt av de handikappades skilda problem.
Jag skall här tillåta mig att nämna
några exempel. Yi har t. ex. centrala
rehabiliteringsberedningen, som har
avgivit ett par betänkanden och som
sysslar med huvudmannaskap, institutionsvård
och vissa utbildningsfrågor,
högstadieutredningen, utredningen om
Norrbackainstitutet, utredningen om
epileptikervården, 1960 års utredning
om blindvården, blind- och dövskoleutredningen,
sjukförsäkringsutredningen,
som har att utreda frågor rörande
ortopediska hjälpmedel, pensionsförsäkringskommittén,
som bl. a. ägnar sig
åt vissa pensionsfrågor för handikappade,
arbetsmarknadsutredningen, som
sysslar med de handikappades arbetsmarknadsfrågor
o. s. v. 1960 års radioutredning
lär också ha något att ge i
sammanhanget. Det finns kanske ytterligare
utredningar, som jag nu har förbisett.

Jag vill säga, herr talman, att jag
aldrig upphör att häpna över detta sätt
att gripa sig an ett problem med utredning
på utredning på utredning om den
ena, andra och tredje detaljen. Hur går
det nu när den ena åtgärden skall vän -

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
la pa att den andra, tredje och fjiirde
blir utredd, innan effektiva åtgärder
kan komma till stånd? Det kan bli en
ganska lång väntan, och det finns risk
för att vad man föreslagit i den första
utredningen blir föråldrat, innan man
kommer till allvarets stund. Sådana risker
uppstår när man låter den ena utredningen
efter den andra saxa varandra.
Det är ett problem som vi ideligen
möter här i riksdagen. Det gör
nästan detsamma vilken fråga man än
lar upp; då kommer invändningen att
vi har redan en del utredningar i gång,
som vi måste avvakta. Jag har flera
gånger mötts av invändningar av detta
slag, och det hav sedan visat sig att utredningsarbetet
dragit så långt ut på
tiden att, innan de olika detaljerna blivit
klarlagda, en försening uppstått som
är onödigt stor.

Jag skulle i all enkelhet vilja protestera
mot detta sätt att gripa sig an
problemen. Jag tror att det vore klokare,
om man hade en huvudutredning
och att den sedan fick beställa de detaljundersökningar
som vore erforderliga.
Då skulle det vara lättare att
komma till det stadium, då handling
måste ersätta pappersexercisen.

Skulle man rätta sig efter antalet utredningar,
är de handikappade ingen
eftersatt utan mycket uppmärksammad
grupp, men rättar man sig efter vad
som blivit gjort, blir omdömet det motsatta.
Det är långt, långt kvar till den
målsättning vi borde kunna enas om:
att bereda handikappade människor
möjligheter till ett eget liv likvärdigt
med andras. 1965 års riksdag måste
från regeringens sida, som jag hoppas,
få motse förslag till förbättring av de
handikappades förhållanden av en helt
annan omfattning än hittills. Folkpartiet
kan i sin mån lova att bidraga
med olika uppslag. Redan till årets riksdag
hade folkpartiet framlagt ej mindre
än 18 yrkanden om olika åtgärder -—
av vilka endast några få bifölls av riksdagen.

Parentetiskt skulle jag också här vilja

till remittering av viss kung], proposition
uttala — och jag riktar mig därvid
särskilt till socialministern — ett beklagande
av att misshälligheter uppstått
mellan De vanföras riksförbund och
Svenska vanförevårdens centralkommitté.
Båda dessa organ utför ett så
betydelsefullt arbete och har så viktiga
uppgifter sig anförtrodda, att det borde
ligga i departementschefens intresse att
söka bilägga denna konflikt.

Pensionsfrågorna, som var uppe under
valrörelsen i många olika debatter,
skall jag inte närmare gå in på. Efter
de uttalanden som under och efter valrörelsen
gjorts från regeringens sida är
det troligt att frågor om pensionärerna
och pensionerna kommer att aktualiseras
vid nästa riksdag. I varje fall tycks
nu även regeringen ha godtagit det förslag
som socialdemokraterna varit med
om att avslå tidigare, även i fjol, om årliga
pensionshöjningar. Jag skall avstå
från att närmare gå in på detta problem
i avvaktan på regeringens utspel.

Med beklagande noteras, att författningsfrågan
för närvarande tycks vara
vilande. Den vid partiöverläggningarna
önskade snabbundersökningen om det
s. k. kommunala sambandet kom av sig
efter materialinsamlandet. Man frågar
sig vad som nu skall ske. Professor
Ohlin har skrivit till statsministern och
begärt att överläggningarna skall återupptas,
men veterligt har han inte fått
något svar. Ämnar regeringen lägga hela
frågan på is under obestämd tid, eller
vad är avsikten? Eller ligger det något
allvar i de rykten som går om en ny
stor utredning? Även om jag kan tänka
mig att vissa kompletteringsundersökningar
kan vara nödvändiga, borde väl
ändå en ny stor utredning vara otänkbar,
så grundligt utredd som denna
fråga har varit under många, många år.
I varje fall är det minsta man kan begära,
att riksdagen nu får ett besked
om hur regeringen avser att föra denna
fråga vidare. Jag hoppas att få svar på
den frågan nu under debatten.

Jag har nu helt och hållet talat om
inrikespolitiska problem, och jag skall

20 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

inte gå in på de utrikespolitiska, eftersom
de kommer att tas upp från annat
håll, bl. a. av utrikesutskottets vice ordförande,
herr Boheman. Endast ett par
korta reflexioner!

Den första gäller naturligtvis den
brittiska införselavgiften. Efter gårdagens
stora debatt i andra kammaren
behöver vi inte ägna någon större tid
av debatten här åt frågan, eftersom den
i går blev, tycker jag, ganska väl klarlagd.
Tydligt är emellertid att det allvar,
med vilket man från näringslivets
sida ser på denna sak, är av så stor
betydelse, att det måste föranleda alla
tänkbara ansträngningar från regeringens
sida att komma till rätta med problemet.
Det är tydligt, enligt de uttalanden
som gjorts, att inte bara näringslivet
utan även i varje fall de jag träffat
bland den stora allmänheten fick det
intrycket att reaktionen från regeringens
sida i initialskedet var tämligen
vag och inte på långa vägar återspeglade
den reaktion som förekom inom näringslivet
och i mycket vida kretsar.
Sedan kan ju diskuteras vilken betydelse
detta skulle kunna ha för utvecklingen.
Själv tror jag att en kraftig reaktion
från början kanske hade haft sitt värde
för strävandena att nå lättnader i den
nya pålagan. Att regeringen i fortsättningen
sätter in all sin kraft för att dels
söka lindra verkningarna för vårt eget
näringsliv — både genom möjliga kompensationsåtgärder
från brittisk sida
och genom svenska åtgärder för våra
egna exportnäringar — och dels snarast
få de brittiska importavgifterna avlyfta,
är väl ett krav som hela vår nation
står enig bakom.

Den enligt min mening allvarligaste
följden av det inträffade gäller emellertid
tilliten till EFTA. När Industriförbundet
nu frågar sig, hur man i fortsättningen
skall kunna lita på sjustatsorganisationen
och detta uttalande sedan
skärps av talesmän för andra
EFTA-medlemmars näringsliv, har frågan
vuxit ut långt utöver de tillfälliga

svårigheternas ram. EFTA är alltför
värdefullt för att behöva utsättas för
sådana här skakningar. Därför måste
det vara en gemensam strävan för alla
att stärka tilliten till organisationen.
Man måste försöka skapa säkerheter
för att förhindra ett upprepande av det
skedda. Om Stockholmskonventionen
innehåller regler som medlemmarna ändå
kan strunta i när det faller dem in,
då försvinner givetvis tilltron till organisationen.
Antingen skall reglerna hållas
och detta på lämpligt sätt garanteras,
eller också skall konventionen på
denna punkt omarbetas, i sistnämnda
fall givetvis på ett sådant sätt, att organisationen
därigenom inte försvagas,
vilket vore olyckligt.

Till slut ett litet appropå med anledning
av maktskiftet i Kreml. Vid årets
utrikesdebatt den 8 april tillät jag mig
några kritiska reflexioner med anledning
av regeringens inbjudan till dåvarande
ministerpresidenten Chrustjov.
Jag ifrågasatte värdet för en liten stat
av att bjuda diktatorer till besök, inte
minst med hänsyn till de risker ett sådant
besök medförde och de omfattande
och dyrbara säkerhetsarrangemang
som erfordras. Erfarenheterna från
Chrustjovs besök bekräftade till fullo
de farhågor jag hyst. Säkerhetsåtgärderna
blev så omfattande och ingripande,
att de ledde till stark kritik från
flera håll, även från en del utländska
tidningsmän. Olyckliga och onödiga intermezzon
retade folk. Och vad har man
nu kvar av alltsammans? Jag tror att
man nog får säga, att vad som är kvar
är minnena av dessa intermezzon, och
så har vi kostnaderna förstås. Men de
fördelar man hade hoppats på i form
av en ökad förståelse för vårt land hos
ministerpresidenten försvann ur sinnesvärlden
den 15 eller 16 oktober.

Jag vill sluta med att uttala den förhoppningen,
att lärdomarna härav också
anammas och tillämpas av den svenska
regeringen, om dess chef till äventyrs
en annan gång mottager inbjudan

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
att gästa en diktator med därav följande
nödvändighet att invitera diktatorn
till svarsvisit i vårt land.

Herr VIRGIN (h):

Ilerr talman! Ingen vet i dag vilka konsekvenser
palatsrevolutionen i Moskva
kommer att få. Visserligen har de nya
makthavarna försäkrat att den utrikespolitik
som har förts under de senaste
åren skall fortsätta. Låt oss hoppas på
detta — men redan våldsamheten och
snabbheten i den nyss timade regimförändringen
visar vilket bräckligt stöd för
en liten granne, som doktrinen om en
fredlig samexistens utgör. Detta gäller
även om den är avsedd att tolkas som
vi helst vill tolka den, vilket inte ens det
är alldeles säkert. Jag har över huvud
taget svårt att sälla mig till dem, som
kan finna de kommunistiska diktaturernas
utrikespolitik förtroendeingivande
— fast det naturligtvis finns olika nyanser.

Ingen kan i dag heller säkert avgöra,
vilka följder som det kinesiska inträdet
i atomvapenklubben kan få. Vad som
kan sägas är att det utgör ännu ett bevis
på att atommakternas strävan att hindra
en spridning av kärnvapen har misslyckats.
Inga kinesiska försäkringar om
fredliga avsikter kan minska oron över
Kinas nya förstörelseförmåga. Det är
visserligen möjligt, kanske rent av troligt,
att kinabomben ännu rätt länge
kommer att ha föga rent militär betydelse,
men i andra avseenden kan den
spela så mycket större roll. Atomsprängningens
fysiska kedjereaktion kan följas
av en politisk sådan. Den kan få till
följd att en rad andra stater anser sig
tvingade att ta sin ställning under omprövning.
Hur det kan komma att påverka
balansen och säkerheten i stort
är svårt att säga, men perspektivet är
i flera av sina aspekter skrämmande.

För vår egen del har händelserna ute
i världen givit nytt eftertryck åt den
gamla sanningen, att om vi skall kunna
bibehålla vår alliansfrihet och därmed

till remittcring av viss kungl. proposition
förhoppning om att kunna stå neutrala
i krig, är vår egen styrka den enda garanti
som vi har atl lita till. Graden av
vår säkerhet bestäms med andra ord
av styrkan och den allsidiga sammansättningen
av vårt försvar. Det kan vara
anledning att understryka detta, när det
väl snart kommer att bli nya överläggningar
i försvarsfrågan.

Det kan också finnas anledning att
i detta sammanhang fråga regeringen,
hur vissa av försvarets angelägenheter
handhas just nu. Hur har de stora skador
reparerats eller kompenserats, som
Wennerströms förräderi förorsakade?
Det har på senare tid varit anmärkningsvärt
tyst i denna fråga. Har det
skett någonting alls? Och vidare: Vad
är det som håller på att hända i fråga
om flygplanssystem 37 Viggen. Har det
kommit några nya och oförutsedda drag
in i bilden sedan försvarsöverenskommelsen
träffades och riksdagen fattade
sitt beslut i anledning av den? Man håller
väl inte på att försöka dra sig ur
hela projektet?

Höstens val gav ett resultat, som måste
förmodas komma att leda till en vänstervridning
av vårt lands politik. I den
situationen är en klar och konsekvent
borgerlig opposition väsentligare än någonsin.
Det behövs en opposition som
kan hävda individens frihet och ansvar,
som kan slå vakt om enskild företagsamhet
och som försöker länka in utvecklingen
mot en allt vidare spridning
av det personliga ägandet. Det behövs
också en politik, som lägger större vikt
vid att bibehålla vår kulturs urgamla
förankring på kristen grund.

I det sammanhanget vill jag uttala en
viss förståelse för tanken bakom KDS’
tillkomst, även om resultatet, liksom alltid
vid aktioner av denna art, mera blev
till skada än till nytta för syftemålet.
Man kan begripa motiven för de personer
som röstade på partiet. De trodde
sig väl här se en möjlighet att ge uttryck
för missnöje med vissa förhållanden
i samhället. Många människor —
långt fler än de som röstade med KDS

Nr 34

Onsdagen den 11 november 19G4 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

— är oroade över en samhällsutveckling,
som förefaller leda till ökad nedbusning
och till ett hänsynslöst nedrivande
av normer och värderingar, som
hittills varit självklara för de flesta av
oss.

Valet föregicks av en valrörelse som
var ovanligt fördomsfri i vissa av sina
yttringar. I synnerhet gällde detta attackerna
mot det förslag som högerpartiet
framlagt om en utvidgning av ATPsystemet
till att omfatta även de äldre
årsgrupperna, liksom de änkor och invalider,
som ställts utanför den allmänna
tjänstepensionen. Vi föreslog, att en
tilläggspension skulle utges om 1 800
kronor för ensamstående och 2 700 kronor
för gifta. Vi visade att en sådan utvidgning
numera kan ske utan att tidigare
utlovade ATP-pensioner på minsta
sätt äventyras och utan att belastningen
på avgiftsbetalarna ökar. Det avgiftsuttag,
som riksdagen fastställt, är långt
större än vad som erfordras för pensionerna.
Trots detta har inte förbättrad
trygghet åstadkommits — endast ett
ökat tvångssparande. Vi har för vår del
alltid hävdat att kapitalbildningen i
samhället i så stor utsträckning som
möjligt skall ske genom ett frivilligt sparande.
Den spridning av det personliga
ägandet, som vi strävar efter, kan aldrig
bli verklighet om samhället skall överta
kapitalbildningen.

Orättvisan i pensionssystemet — den
godtyckliga avvägningen av övergångsgrupperna
— kritiserades från vårt håll
redan vid reformens genomförande. När
det därför visade sig att AP-fonderna
växte och skulle fortsätta att växa i långt
högre grad och i långt snabbare takt
än vad som var förutsatt, presenterade
vi vårt förslag. Utöver den rättvisa och
förbättring av systemet som det ger har
det den fördelen, att kostnaderna inte
belastar skattebetalarna med extra avgifter,
utan kan täckas inom ATP-systemets
ram.

De problem som vi aktualiserade
kvarstår oförändrade. Det faktum att
högerpartiet lyckades mindre bra i va -

let ändrar ingenting härvidlag. Frågan
om ATP-rättvisa kommer i längden inte
att kunna förbigås.

Herr Bengtson sade nyss, att högerpartiet
genom sitt ATP-utspel gav socialdemokratien
ett tacksamt accepterat argument,
som snedvred hela valrörelsen.
Ja, herr Bengtson, men vi kan inte avstå
från att föreslå vad vi tycker är riktigt
bara för att beröva våra motståndare
argument. Vidare är det väl ändå
så, att valrörelsen koncentrerar sig på
de ting, som väcker intresse hos väljarna,
och det kan heller inte vara något
feL

Den enda punkt av betydelse, där kritiken
av vårt förslag kan ha sakligt underlag,
är i fråga om dess inverkan på
sparandet i samhället. På den punkten
är det naturligt att socialdemokraterna
angrep oss häftigt för där har verkligen
de och vi principiellt vitt skilda meningar.
Medan socialdemokraterna gärna
ser ett tvångssparande, som undan
för undan överför allt större delar av
landets tillgångar i samhällets hand, vill
vi ha en utspridning av ägandet på så
många händer som möjligt. Vi ser detta
verkligt angeläget, och det bortfall av
tvångssparande, som vårt ATP-förslag
självfallet innebär, vill vi fullt ut kompensera
med ett ökat frivilligt sparande.
Vi är också övertygade om att ett sådant
kan åstadkommas genom lämpliga
åtgärder, främst på skattepolitikens och
penningpolitikens områden. Vi har från
högerpartiet under många år här i riksdagen
framför krav på sparstimulerande
åtgärder inom skattepolitiken, som
säkert skulle ge betydande effekt, men
det räcker inte bara med dem. Det måste
också föras en allmänt sparvänlig politik.
Det måste över huvud taget föras
en skattepolitik som väcker förtroende
och som inte av stora grupper betraktas
som konfiskatorisk eller åtminstone som
klart fientlig till ökade arbetsinsatser.

Hela vårt skattesystem är ytterst föråldrat,
trots vissa jämkningar och pålappningar.
Det bygger på skatteskalor
som infördes i en tid då inkomstläget

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
och inkomststrukturen var en helt annan
än i dag. Det har också en inbyggd
mekanism som vid inflation verkar sa,
att skattetrycket stiger, även om de
verkliga inkomsterna inte förbättras.
Den ensamrätt, som grundlagsenligt tillkommer
riksdagen att bestämma skattetrycket,
sätts därigenom i praktiken delvis
ur funktion. Det är nog en av förklaringarna
till att vi har världens högsta
skattetryck. Regeringen har inte i
klartext behövt inför riksdagen och allmänheten
redovisa sitt behov av ständigt
skärpt beskattning. Automatiken
har arbetat i stället.

Det torde i dag råda betydande enighet
om att ett nytt skattesystem är verkligt
angeläget. Skatteberedningens mödosamt
hopkompromissade betänkande
får därför inte bara läggas åt sidan. Än
mindre får det bli på det sättet, att regeringen
plockar ut de mest lockande
bitarna och lämnar de andra. Det ligger
i kompromissens natur att förslaget
måste betraktas och behandlas som
en enhet.

Alla prognoser tyder på knapphet
med arbetskraft och brist på kapital i
framtiden. Omsorgen om vår produktionsökning
motiverar en arbetsgynnande
och sparfrämjande skattepolitik.
Vårt lands ekonomi kan inte i längden
avvara den stimulans som uppnås genom
sådana rejäla skattesänkningar som
visat sig ha så oerhört gynnsam effekt
i andra länder, men som vi under ett
30-årigt socialdemokratiskt regemente
trots skiftande konjunkturer varit totalt
berövade.

Herr talman! Jag bär vid flera tidigare
tillfällen här i kammaren pekat
på det förhållandet att industriinvesteringarna
sedan några år tillbaka stagnerat.
Stagnationen var väl från början
knappast värd att bekymra sig så mycket
över, dels därför att nivån var hög
och dels därför att man kunde räkna
med att ett visst kapacitetsöverskott
borde ha uppstått inom industrien efter
några år av hög investeringstakt. Ju
längre tid som förflyter utan att kurvan

till remitterintc av viss kungl. proposition
vänder uppåt igen, desto mera värt att
uppmärksamma blir emellertid förhållandet.

Det är visserligen alltid vanskligt att
göra prognoser, och detta gäller i hög
grad det här området, men alla tecken
tyder på att stillaståendet kommer att
fortfara under den tid som nu går att
överblicka. Skulle detta verkligen bli
fallet så är det inte en godtagbar företeelse.
överkapaciteten kan nu inte vara
nämnvärd, och den investeringsvolym
som för några år sedan — då stagnationen
började — kunde sägas vara
stor, är knappast längre detta. Högkonjunkturen
och de senaste årens snabba
tillväxt av produktionen borde som en
självklar följd haft och ha en strävan
att ytterligare öka produktionsförmågan.
När det går att sälja, vill man också
kunna sälja.

Någon ökning av volymen kan emellertid
inte skönjas. I den konjunkturöversikt
från konjunkturinstitutet som
publicerades häromdagen sägs det faktiskt
klart ifrån, att den nuvarande investeringstakten
inte räcker till, utan
kan väntas resultera i en avsaktning i
produktionsökningstakten. Om en sådan
tillbakagång blir verklighet och om den
blir betydande, så blir också konsekvenserna
allvarliga. Hela vår samhällsutveckling
grundar sig på en fortlöpande
och stor produktionsökning. Vi
har dessutom på mångfaldiga sätt intecknat
en sådan produktionsökning i
förväg. Det är inte få av våra samhälleliga
åtaganden — jag tänker då också
på den kommunala sidan — som
med tänkta och rimliga konsekvenser
bara går att fullfölja om produktionsökningen
får fortskrida ostört. Det är
detta förhållande som gör det så angeläget
att noggrant följa investeringsutvecklingen
och stimulera den vid behov
och i tid.

Stagnationstendensen var bekymmersam
redan för ett år sedan. För att motverka
den föreslog regeringen och beslöt
riksdagen i våras att införa ett tioprocentigt
investeringsavdrag. Detta

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering

var säkert en lämplig och riktig åtgärd,
men en åtgärd vars verkan i praktiken
dock är begränsad och som inte innebär
mycket mer än en kompensation av
omsättningsskatten på investeringsvarorna.
Av prognoserna i konjunkturinstitutets
rapport verkar det heller inte
som om denna åtgärd skulle få tillräcklig
effekt.

De dämpande faktorerna är så många
fler. Den på sikt mycket tydliga utvecklingen
mot lägre självfinansieringsmöjligheter
är en kraftigt återhållande faktor,
främst när det gäller den typ av
investeringar som å ena sidan innebär
stora risker men som å andra sidan
driver utvecklingen framåt och kan
skapa stora värden. Den mycket höga
grad av självfinansiering, som vi har
haft under tidigare perioder med goda
vinster för företagen, torde inte i fortsättningen
vara möjlig att uppnå. En
alltför hög självfinansiering är från
principiell synpunkt kanske heller inte
önskvärd. Däremot borde man ge mera
utrymme åt den sunda form av finansiering
som uppnås om företagen i
högre grad animeras till nyemissioner
i stället för att konkurrera på kreditmarknaden
om en begränsad kapitaltillgång.
Hindret härför är emellertid dubbelbeskattningen.
En avveckling av den
skulle vara till fördel inte bara från
finansieringssynpunkten, utan också
genom att det ökade aktieutbudet leder
till ett spridande av ägandet. Det skulle
underlätta att inte minst småsparmedel
placerades i aktier och därigenom
leda till ett mera allmänt direkt delägarskap
i näringslivet och produktionsapparaten.

En annan investeringsdämpande faktor
är kreditrestriktionerna. De förstärks
av en numera ofta låg likviditet
inom företagen och tillämpas dessutom
så, att just industriens investeringar
drabbas oproportionellt hårt. Genom
att hela bostadsproduktionen och en
del allmänna investeringar är undantagna
från restriktionerna drabbar dessa
bara en knapp tredjedel av den to -

av viss kungl. proposition
tala kreditmarknaden, och då just den
tredjedel där industriinvesteringarna
ryms. Trycket på dessa blir därigenom
självfallet så mycket hårdare — om det
över huvud taget skall vara någon mening
med restriktionerna. Förhållandet
skärptes ytterligare häromdagen i och
med den då vidtagna räntehöjningen.

Jag skall ge ett par siffror. Efter införandet
av kreditåtstramningen 1963
har bankernas utlåning till bostadsbyggandet
ökat med ungefär 1,3 miljard
kronor men under samma tid med bara
0,1 miljard kronor till byggnadsämnesindustrien.
Eftersom dessa två områden
naturligen hänger ihop, har industrisidan
uppenbarligen fått klara en
del av sitt ökade kapitalbehov på annat
sätt, t. ex. genom att försämra sin likviditet
och dra längre leverantörskrediter.
Sådana åtgärder smittar över hela
näringslivet. De ger också lätt till resultat
att en del kostnadsbesparande rationaliseringar
inte kan genomföras och
verkar så i sin tur fördyrande på byggnadsbranschen.
Man vill gärna efterlysa
konsekvenserna och balansen i en ekonomisk
politik som tar sig sådana uttryck.

Nu kan man skilja mellan två olika
typer av investeringar, även om vi i
vårt land statistiskt ■— tyvärr, skulle jag
vilja säga — inte håller dem isär. Det
vore kanske heller inte så lätt att hålla
dem isär, eftersom gränsen kan vara
mycket svår att dra.

Vi har utvidgningsinvesteringarna,
d. v. s. sådana som resulterar i en höjning
av produktionen genom en direkt
utökning av produktionsanläggningarna
och motsvarande ökning av arbetsstyrkan.
Detta är i allmänhet den typ
av investeringar som på kort sikt ger
största utbytet av det insatta kapitalet
och också den typ som under senare
år i hög grad har förekommit inom
svensk industri. De liar kunnat företas
i så hög grad därför att vi haft dels vår
väldiga omflyttning av arbetskraft inom
samhället, dels en betydande ökning av
befolkningen i de yrkesverksamma åld -

Onsdagen den 11 november 19(54 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

rarna. Av naturliga skäl kan en omflyttning
inte pågå hur länge som helst innan
källorna sinar, och det är uppenbart
att källorna nu börjar sina. Samma
är förhållandet när det gäller de
produktiva åldrarna. Där är tillväxten
nu starkt begränsad, och skall man ta
med i bilden den betydande avtappning
från arbetslivet som den längre skolutbildningen
kommer att medföra och vill
man dessutom, som LO tycks ha bestämt
sig för, räkna med en arbetstidsförkortning,
så blir det ingen tillväxt
alls, utan tvärtom en minskning av antalet
arbetstimmar. Kan inte minskningen
kompenseras genom en omfattande
invandring, så får vi nya och stora
problem att brottas med — så mycket
är säkert.

I det läget ter det sig självklart att
man måste tillvarata alla möjligheter
att locka fram hittills outnyttjad arbetskraft.
Vi har då de yrkesverksammas
extraarbeten, vi har de gifta kvinnorna,
och vi har pensionärerna. I den mån
dessa grupper kan och vill göra insatser
i produktionen får inte skattepolitikens
utformning vara ett starkt hinder
härför. Höga marginalskatter och
olämpligt utformade förvärvsavdrag kan
bli en för samhället dyrbar lyx.

Vid vikande tillgång på arbetskraft
kommer den andra typen av investeringar
starkare in i bilden — rationaliseringsinvesteringarna;
med andra ord
investeringar som utan nytt tillskott
av arbetskraft men i stället genom effektivare
anläggningar, bättre maskiner
och metoder höjer produktionen, fram
till full automation där man går som
längst. Det är en typ av investeringar
som ofta är dyr i förhållande till sin
effekt men som alltså i stigande omfattning
måste tillgripas om produktionsökningen
skall kunna fortgå och vi
skall kunna undgå ekonomiska konsekvenser
av en art som ingen torde
vilja godta.

Vi har nyligen från Storbritannien
fått ett skrämmande bevis, direkt hämtat
ur verkligheten, på vart otillräckliga

till remittering av viss kungl. proposition
investeringar kan leda — där också i
förening med omoderna fackföreningar.
Eftersättandet av rationaliseringen har
fått till följd en försämrad konkurrensförmåga,
med svårartad valutakris som
resultat. Det är självklart att varken vi
EFTA-partners eller någon annan kan
ha rätt till invändningar mot att England
vidtar åtgärder för att rätta till sin
handelsbalans — det måste ju ske förr
eller senare. Att sådana åtgärder temporärt
kan försvåra vår export på England
torde också vara svårt att undvika.

När emellertid detta är sagt, vill man
bestämt opponera sig mot det sätt på
vilket den engelska regeringen tagit itu
med saken. Särskilt händelseförloppets
snabbhet och yttre dramatik antyder
att åtgärden inte enbart betingats av det
ekonomiska sakläget, utan att även inrikespolitiska
bedömningar fått inverka.
Vi hade nog trott att man skulle ha vuxit
ifrån 1930-talets metodik med ensidigt
vidtagna restriktiva åtgärder, ledande
till repressalier och i värsta fall till
rena handelskrig. Vi hade nog trott att
tillkomsten och utvecklingen av EFTAsammanslutningen
skulle inom denna
ha skapat ett tillstånd av samarbete,
förpliktelser och förtroende, som det
inte skulle gå att sopa bort över en
natt. Vi hade inte trott, att det av så
många i vårt land så bejublade valresultatet
i England så snabbt skulle ha
en för oss så ogynnsam effekt.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag kan instämma med
både herr Bengtson och herr Lundström
i att remissdebatten under höstriksdagarna
ofta har hållits, som många
tyckt, närmast för sin egen skull och
inte därför att något behov av en sådan
debatt förelegat. Det har varit något
annorlunda när val har hållits —- då har
det ju alltid funnits möjlighet att debattera
vad som sagts under valrörelsen,
att kommentera valresultatet och att

26 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

med ledning av det försöka komma
fram till vad som skulle kunna vara
underlaget för de närmaste årens politik,
liksom att precisera de förväntningar
man har med hänsyn till valutslaget.

Men det mesta av detta har väl, som
herr Bengtson också konstaterat, förlorat
i intresse med hänsyn till allt det
som skett i utlandet och som även för
vår del har den innebörden att det är
svårt att bilda sig någon säker uppfattning
om vad vi kan vänta oss av
framtiden. Vår hedervärde gäst under
försommaren, Chrustjov, har ju trätt
tillbaka, men det är inte bara den händelsens
betydelse rent internationellt,
som man måste beakta, utan också vad
som hänt i Kina. Det amerikanska presidentvalet
fick ungefär den utgång man
väntat sig, och vi behöver väl knappast
räkna med att det får alltför stora
verkningar på vår egen vilja att handla,
men valkampanjen i USA var ju ganska
häftig, kanske till och med häftigare än
den valrörelse vi själva bedrev inför
det nu genomförda andrakammarvalet.

Vad som oroat oss mest är väl ändock,
såsom herr Bentgson konstaterade,
att man i England genomfört 15-procentiga införselavgifter för att söka
komma till rätta med svårigheterna och
problemen i den engelska ekonomien.
Det är klart att vi kan hysa farhågor
beträffande verkningarna härav för vår
export på England. Avgifterna drabbar
ju i mycket stor utsträckning varor som
England har köpt från oss. Men farhågorna
är faktiskt också förenade med
vissa bekymmer för EFTA. England har
dock utgjort ryggraden i denna sammanslutning,
eftersom detta land varit
den största ekonomiska enheten i EFTAsamarbetet,
och därför är det helt naturligt
att man har vissa bekymmer för
vad vi skall våga satsa på för framtiden.
Jag är inte alldeles säker på att vi med
hänsyn till våra egna bekymmer skall
behöva slåss — som det har sagts tidigare
i ett annat sammanhang här i riksdagen
— »till sista engelsman». Engels -

männen har självfallet bedömt frågan
med hänsyn till sina egna utgångspunkter
och problem. Den nya regeringen
tillträdde ju för några veckor sedan,
och det är möjligt att den inte fått tillfälle
att penetrera alla de olika utvägar,
som kunde ha stått till buds och som
eventuellt blivit mindre besvärande för
oss men kanske drabbat andra hårdare.

Vi skall naturligtvis inte lämna våra
egna bekymmer helt åt sidan, men jag
tycker att vi ändock skulle kunna vänta
och se hur utvecklingen blir, innan
vi är alltför aggressiva. Det är möjligt
att de engelska importavgifterna blir
en kortvarig historia och att man finner
andra medel för att komma till
rätta med de bekymmer som engelsmännen
onekligen har, inte bara med
hänsyn till utvecklingen inom landet
utan också när det gäller den internationella
handeln och framför allt valutasituationen.

Nu tog sig inte herr Bengtsons uppfattning
om de världspolitiska händelsernas
överskuggande betydelse det uttrycket,
att han underlät att diskutera
våra egna angelägenheter. Detsamma
gäller herr Lundström. Valet gav ju
inte ett sådant utslag, att det blir några
större förändringar i underlaget för den
framtida politiken. Herr Virgin befarade
att vår politik skulle bli mera vänstervriden,
men jag vet inte om det finns
något starkare skäl för ett sådant antagande
— eller en sådan farhåga, om
man nu skall använda det uttrycket eftersom
det var herr Virgin som talade
om saken. Kommunisternas ställningstaganden
till olika frågor under den
gångna riksdagsperioden har ju varit
sådana, att vi kan konstatera att deras
röster ibland fallit åt höger och ibland
fallit åt vänster, om man nu skall betrakta
det som ett steg åt vänster när
kommunisterna i ett eller annat sammanhang
har stött regeringens politik.
Även om herr Hermansson fått en något
starkare gloria än herr Hagberg någon
gång hade, är det väl inte så alldeles
säkert att kommunisterna förändrar

Onsdagen ilen It november 1901 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning
sin ståndpunkt i någon större utsträckning.
.lag förmodar att de även i fortsättningen
koinmer att ha en uppfattning,
som gör det lättare för dem att i
vissa avseenden rösta med oppositionen,
inedan de vid andra tillfällen troligen
finner att regeringens förslag bör
stödjas. Detta har ju betydelse endast i
fråga om de gemensamma voteringarna
—- fortfarande har socialdemokraterna
även i andra kammaren en övervikt,
visserligen bara med en röst, över oppositionspartierna
i övrigt.

Men jag tror att vi kan vara överens
om att riksdagen kommer att få ta ställning
till många problem under de fyra
år den nyvalda andra kammaren skall
sitta. Även om vi betraktar vårt samhälle
som ett välfärdssamhälle, är det
alldeles säkert riktigt som lierr Lundström
sade, att vid den senaste riksdagen
fanns utrymme för inte mindre
än 18 förslag från hans partis sida till
förbättringar i olika avseenden på det
sociala fältet. Det är bara det, att en
avvägning måste ske av vad man skall
göra och hnr det skall göras — man
kan ju inte vara säker på att vi hade
haft resurser att klara alla de 18 propåerna.

Även om man tycker att det många
gånger utreds till leda i olika sammanhang,
tror jag att utredningsmaskineriet
faktiskt har en hälsosam effekt på
de beslut riksdagen fattar. Underlaget
för våra beslut blir dock mera realistiskt
när man ger sig tid att fundera
över vilka åtgärder som skall vidtagas
och hur de skall genomföras. Jag tror
att totalresultatet har blivit och blir
sådant att man kan säga, att utredningsmaskineriet
har en positiv inverkan på
samhällsutvecklingen inom olika områden.
Och även om man skjuter ofta
och hårt på utredningsresultaten kan
det ju ligga någonting av värde i dem.

Nu har exempelvis förslaget om nytt
skattesystem tagits upp till överväganden
i olika sammanhang. Under många
år har ju vid Arosmässan i Västerås
hållits något slags remissdebatt, där ak -

till remittcrinK av visH kungl. proposition
tuella problem diskuterats. I år har tiden
ägnats åt att diskutera förslaget
om det nya skattesystemet, och olika
uppfattningar har uttalats om innebörden
av förslaget. .lag är inte säker
på att riksdagens ledamöter ännu —
även om de har läst förslaget — har
någon riktigt klar uppfattning om hur
det kommer att verka. Själv offrade
jag några dagar under sommaren åt
att liisa den 800 sidor tjocka volymen,
och jag vill utan vidare erkänna, att
jag inte är fullt på det klara med hur
förslaget kommer att verka om det tages
såsom det nu föreligger; det griper
in på så många olika områden, att det
inte, innan riksdagsledamöterna har
fått tillfälle att i olika sammanhang
diskutera följderna av förslaget, är
möjligt att kunna bilda sig någon uppfattning
om man kan stödja förslaget i
alla detaljer eller om det blir nödvändigt
att ändra på ett och annat.

Jag vågar därför inte tillstyrka herr
Lundströms önskemål om att reformen
om möjligt skall kunna träda i tillämpning
från och med den 1 januari 1966.
Jag har ingen möjlighet att bilda mig
en så bestämd uppfattning om innehållet
i förslaget, som ju ändå är ganska
vittomfattande, att jag vågar säga
att det blir klart att förelägga riksdagen
för ett slutgiltigt beslut. Men jag
tror ändå att vi till slut skall kunna få
fram ett förslag som, om det genomföres,
för olika parter ger ett bättre resultat
än det pålappade system som vi
nu arbetar efter i vårt taxeringsarbete.

För ett och ett halvt år sedan tillsattes
eu utredning om 40-timmarsveckan
och om tidpunkten för genomförandet
av en sådan reform, som väl
alla räknar med skall komma förr eller
senare. Det har gjorts uttalanden även i
den frågan. Professor Svennilson har
utgått från att ett förslag därom kommer
att framläggas, men att det knappast
kan vara realistiskt att tänka sig
en tidpunkt för det slutliga målet —
40-timmarsveckan —- förrän någon
gång i slutet på 70-talet. Landsorgani -

28 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

sationens ordförande har flyttat fram
tidpunkten ett decennium; han anser
att det borde vara rimligt att genomföra
reformen i slutet av innevarande årtionde,
alltså i slutet av 60-talet.

Vi har i kommittén gått till verket
med den föresatsen att presentera ett
förslag så snart som möjligt. Jag vet
emellertid inte om vi just i den här debatten
skall tränga så djupt in i problemet,
eftersom man ändå utgår från,
att reformen under alla förhållanden
skall genomföras och genomföras så
snart som möjligt. Under sådana förhållanden
är det kanske inte alldeles
nödvändigt att utreda varenda liten detalj
som hänger samman med en ytterligare
förkortning av arbetstiden. Det
är ändå självklart att en sådan förkortning
kommer att genomföras. Man får
kanske lov att begränsa sig till de större
frågorna och räkna med att mindre
verkningar av en sådan reform får klaras
upp efter hand som de uppträder.

Frågan om arbetstidsförkortningen
sammanhänger naturligtvis med de olika
problem som redan bär tagits upp
här i debatten rörande förhållandena
inom industrien, med arbetskraftsbristen,
kapitalbristen och ■—- varför inte
— med den proposition, som denna remissdebatt
i varje fall formellt har knutits
till, nämligen lokaliseringspropositionen.
Allt detta hör onekligen samman.
Det har talats om arbetskraftsreserverna,
och man har pekat på den
kvinnliga arbetskraften som i större utsträckning
måste kunna värvas för industriellt
arbete eller för insatser i andra
avseenden på arbetsmarknaden; det
skulle vara någonting som vi skulle
kunna lita till. Det har skett en stor
avflyttning av arbetskraft från jordbruket.
Vidare äger en avflyttning i
ännu större utsträckning rum från norrlandslänen,
eftersom det där inte finns
sysselsättningsmöjligheter för den arbetskraft
som fötts och fostrats däruppe.
Men det är ju inte alla som kan
flytta och det är inte heller lämpligt
att alla i det uppväxande släktet flyt -

tar från hemorten för att söka sig till
de orter, dit industrien eller näringslivet
i övrigt i stor utsträckning har
lokaliserats.

I en svår situation måste man också
diskutera möjligheterna att flytta ut arbetsplatserna
till sådana områden, där
arbetskraft finns tillgänglig. Detta gäller
i mycket stor utsträckning den
kvinnliga arbetskraften. Den kan inte
resa långa vägar eller ta arbeten där
det ofta blir fråga om övernattning.
Man får större rekryteringsmöjligheter
om man kan erbjuda arbetstillfällen som
ligger i närheten av bostadsorten, och
detta gäller i all synnerhet för den
kvinnliga arbetskraften.

Det finns dock trots allt och trots all
propaganda ganska stora arbetskraftsreserver
även på den manliga sidan,
om bara arbetstillfällena kan erbjudas
i närheten av den lediga arbetskraften,
nämligen den arbetskraft som inte är
helledig och som därför inte kan flytta.
Den har en viss sysselsättning, som
binder den vid orten, men har i alla
fall ett överskott på tid som kan ställas
till arbetsmarknadens förfogande,
under förutsättning att arbetstillfällen
kan erbjudas på ett sådant sätt att arbetskraften
har möjlighet att utnyttja
dem. Under sådana förhållanden tycker
jag att lokaliseringspropositionen
liar sin betydelse, inte bara beträffande
norrlandsproblemen, utan även så till
vida, att den genomförd innebär att
man erbjuder arbetstillfällen på de platser
där arbetskraften finns. Man har ju
då bara ett önskemål, nämligen att det
inte skall bli en alltför ensidig valfrihet,
som ställs till förfogande på dessa
platser, utan att man försöker få
blandade industrier med både manlig
och kvinnlig arbetskraft och att man
följaktligen försöker göra det bästa
möjliga av de resurser som genom propositionen
ställs till förfogande för att
aktivisera en lokalisering av arbetstillfällen
även till de platser, där det är
ont om arbetstillfällen och där det följaktligen
trots arbetskraftsbristen i lan -

Onsdagen den 11

Allmän debatt i anslutning

det i sin helhet ändock råder ett överskott
på arbetskraft.

Herr Virgin talade om industriens investeringar
och risken av att den stagnation
man liar kunnat konstatera under
de senaste åren blir bestående, vilket
naturligtvis innebär risker för att
man inte följer med i den tekniska utvecklingen
och följaktligen är mindre
rustad att möta de problem, som inställer
sig i samband med den arbetstidsförkortning
som förr eller senare kommer
att bli nödvändig att genomföra.

Det är väl alldeles riktigt. Till en del
hör naturligtvis stagnationen samman
med förhållandena i stort. Låt oss säga
att det har vidtagits så kraftiga investeringar
under ett antal år, att man
kan räkna med såsom naturligt att det
blir en stagnation under ett eller annat
år — det är då helt naturligt att
både arbetskraftsbristen och kapitalbristen
har sin inverkan på tanken alt
sätta igång stora projekt, som sedermera
visar sig svåra att realisera. För
ett par år sedan uttalades det i samband
med de ekonomiska debatter som
då fördes stora förhoppningar om att
vi skulle kunna komma till rätta med
kapitalbristen i samhället med hänsyn
till det sparande, som i olika sammanhang
äger rum, inte minst det som
efter band kommer att bli ganska stort
inom ATP. Därigenom skulle man kunna
nå en balans även på kapitalmarknaden.

Jag är inte säker på att man är lika
optimistisk i dag. Nu räknar man förmodligen
med att kapitalbristen kommer
att bli bestående under avsevärd
tid framåt och följaktligen medföra
önskvärdheten av att ha vissa regleringar,
som medför prioritering för vissa
sektorer, återhållsamhet på andra
samt svårigheter i ännu högre grad på
ytterligare andra områden.

Om högern hade fått större anslutning
till sin förflugna tanke att man
skulle kunna göra någon stor välgärning
genom att ta av ATP-pengarna och
dela id dem, inte bara till de försäkra -

november 1964 fm. Nr 34 29

till remittering av viss kungl. proposition
de, som tills vidare bar i varje fall små
pensioner ifrån ATP-systemet, utan till
alla folkpensionärer, oavsett om de har
tillhört ATP eller ej — till att börja
med en miljard om året av de inflytande
medlen till ATP-systemet -— är
det väl möjligt att det hade kunnat bli
något nysparande av dessa pengar på
frivilligbetens väg. Men inte inbillar
sig väl ens herr Virgin, att en hel miljard
hade sparats av folkpensionärerna!
Fn ensamstående skulle få 1 800
kronor och ett gift par 2 700 kronor,
men flertalet av folkpensionärerna har
väl ändå en standard som inte är högre
än att de skulle kunna tåla den påspädningen
utan att de skulle behöva
besvära sparinstitutionerna med att sätta
in alltför stora belopp, avsedda för
framtida behov. Folkpensionärerna räknar
väl i allmänhet med att de har framtiden
bakom sig och att de följaktligen
har möjlighet att konsumera de pengar
de får i händerna, månad för månad
eller år för år. Och det är väl ingen
som missunnar dem den möjlighet till
konsumtion, som de får genom en stigande
folkpension eller genom tillskott
på annat sätt till sin standard.

Nu tror jag, uppriktigt sagt, att den
debatt som fördes på det här området
under valrörelsen fick ett onödigt stort
utrymme. Det var ju ändå på det sättet,
att både centerpartiet, som ju inte var
någon särskilt stor anhängare av systemet
när det var fråga om att genomföra
det, och folkpartiet, som var litet mera
välvilligt till frågan om pensionssystemet
även om det inte ville acceptera
den form som blev genomförd, tyckte
att när systemet en gång var genomfört
så fanns det ingen anledning att anstränga
sig för att rasera det. Man ansåg
inom dessa partier alltså, att när
vi har genomfört ATP, så finns det inget
skäl att komplicera frågan genom att
riva upp det system vi har för att i
stället försöka bygga upp någonting annat.
Därför borde man ha kunnat ta
detta förslag för vad jag vill betrakta det
som: ett försök från högerns sida att

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

skapa någon sorts propaganda bland
folkpensionärerna genom att erbjuda
dem ett stort tillskott, som inte skulle
kosta högern någonting, eftersom medlen
skulle tas av pengar som inte tillskjutits
av skattemedel utan bildats genom
avsättningar, som arbetsgivarna
gjort för de anställdas räkning och som
ett antal frivilligt försäkrade inbetalat i
form av avgifter för egen räkning.

Högerns förslag hade kunnat betraktas
som någonting helt annat än som nu
blev fallet, om högern hade presenterat
förslaget på det sättet att man hade ändrat
uppfattning i fråga om vad man
förut uttalat, nämligen att man nu inser
att inbetalningarna till ATP är större
och ger mycket större fonder än någon
räknade med från början, varför man
inte längre hyser farhågor för att de
äldre årsklasserna skulle få så stora förmåner
under tiden för systemets uppbyggnad
att det skulle bli en för stor
belastning på de yngre generationerna.
Om man med den motiveringen hade
föreslagit att pensionerna skulle höjas
ytterligare för de s. k. övergångsåldrarna
inom ATP och samtidigt sagt att det
blir nödvändigt att som konsekvens höja
folkpensionerna, vilket dock fått ske
med pengar ur annan källa, så hade det,
som sagt, varit något annat. Men nu ville
man dela ut pengar som — oavsett vilken
politisk uppfattning man än har —
är uppsamlade för pensionering av dem
som är försäkrade, antingen genom arbetsgivarna,
som betalar avgifterna för
de anställda, eller på frivillig väg genom
egen anslutning till pensionssystemet.

Vi har växlat ett par ord i andra lagutskottet
om den här frågan i andra
sammanhang, eftersom vi haft motioner
att behandla, och jag kom då med en
stilla undran hur man en gång tänkte
sig att avveckla pensionstillägget med
1 800 kronor för ensamstående och 2 700
kronor för gifta. Ty även när ATP-systemet
är fullt utbyggt kommer det att
finnas pensionärer, som inte får någonting
från ATP, eftersom de inte haft in -

komster av sådant slag att de har varit
obligatoriskt försäkrade och inte har
brytt sig om att ansluta sig frivilligt.
Dessutom skulle alla hemmafruar som
uppbär folkpension genom högerförslaget
få 900 kronor ytterligare. Det skulle
vara roligt att veta, om högern har tänkt
igenom sitt förslag så noga att man där
visste när och hur det extra tillägget
skulle kunna på ett förnuftigt sätt avvecklas.
Jag har en känsla av att har
man väl en gång infört en förmån av
den här karaktären, så är man nog i
framtiden bunden vid att behålla den
—- ja, i många fall att späda på den med
hänsyn till penningvärdeförsämring,
standardutveckling eller någonting annat
som fordrar ytterligare insatser.

Om jag nu inte säger någonting annat,
så får herr Virgin ändå ursäkta om
jag säger att jag tycker att förslaget var
synnerligen illa övervägt, om det alls
var allvarligt menat. Var det en propagandadetalj
i valrörelsen, så var den till
stor del misslyckad.

Herr talman! Jag har helt naturligt
ingenting att erinra mot att proposition
nr 185 och de därefter följande propositionerna
remitteras till vederbörande
utskott. Är det en remissdebatt så skall
vi ju remittera, och då vill jag yrka bifall
till att så sker!

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr förste vice talmannens
anförande var ju hållet i så vänlig
ton att det inte är så särskilt angeläget
att komma med ett genmäle, men det
finns dock vissa saker att säga någonting
om.

Till att börja med är jag inte så tålmodig
som herr Strand beträffande att
vänta och se hur det kan bli med de
engelska restriktionerna, utan jag vill
nog gärna understryka att vi bör hela
tiden framhålla för England angelägenheten
av att det så snabbt som möjligt
händer någonting.

För lokaliseringspolitiken föreföll herr
Strand nu ha fått större intresse, och

Onsdagen den 11

Allmän debatt i anslutning
det vore glädjande om valresultatet hade
medfört ett större intresse också från
regeringens sida för en aktiv lokaliseringspolitik
— inte bara i den utsträckning
som framgår av propositionen,
utan långt därutöver.

Arbetstidsförkortningen kommer givetvis
en gång, och för vår del betraktar
vi den saken som en arbetsmarknadsfråga.
Det bör bli 40 timmars arbetsvecka,
men överläggningar måste
ske, och i det fallet kommer inget motstånd
att möta från vår sida.

Beträffande ATP är det riktigt, som
herr förste vice talmannen sade, att centern
och folkpartiet sade nej till högerförslaget.
Det finns en sak som jag vill
fråga herr Strand om i detta sammanhang,
nämligen de deltidsanställdas försäkring.
Jag förmodar att herr Strand
har observerat att det finns olägenheter
därvidlag. Kan det tänkas att det blir
en rättelse?

Det förhåller sig visserligen så, att det
ATP-förslag som högern lade fram var
en misslyckad valsak för högern, men
inte alls för socialdemokraterna — för
deras del var det tvärtom mycket lyckligt
att förslaget kom fram.

I ett kort genmäle brukar också tillåtas
att man säger några ord till andra
som yttrat sig tidigare. I ett avsnitt sade
herr Virgin, att det behövs en klar borgerlig
opposition. Ja det kan jag instämma
i. Men i så fall behövs det en framstegsvänlig,
radikal opposition som inte
yrkar på sänkta barnbidrag, besynnerliga
förslag i fråga om ATP osv.

Vidare hörde jag med stort intresse
på herr Virgins tal om den egendomsägande
demokratien och spridningen av
ägandeintresset. Jag hoppas att det blir
så att högern när den dagen kommer
enhälligt kommer att biträda centern
och gå emot regeringens förslag om att
koncentrera äganderätten till bolagen i
ännu större utsträckning när det gäller
jord och skog.

Ytterligare skulle jag vilja höra något
om det borgerliga samarbete, som herr
Virgin här talade om. Han yttrade att

november 19(54 fm. Nr 34 31

till remittering av viss kiinpl. proposition
högern ju inte kan avstå ifrån argument
när det gäller ATP därför att centern
inte kan acceptera dem. Hur skall det
då gå till om vi tre borgerliga partier —
högern, centerpartiet och folkpartiet —
skall samarbeta och högern vill föra
fram något förslag som är av samma
karaktär som nu angående ATP, vilket
vi inom de båda andra partierna anser
vara alldeles horribelt och inte kan biträda.
Vilket eller vilka av de tre partierna
är det som då bör ge vika? Är
det de två eller det tredje, det som kommer
med detta besynnerliga förslag?

Herr LUNDSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strand skall inte
vara orolig för att jag inte talade om
lokaliseringspolitiken. Han kan vara
lugn, han kommer att få rika tillfällen
senare i dag att diskutera den frågan,
om han bara väntar tills det kommer
fler talare. De första talarna skall ju
ändå inte avverka hela marknaden!

Jag talade om den kvinnliga arbetskraften
därför att i anslutning till debatten
om 40-timmarsveckan har frågan
om arbetskraftsreserven kommit upp.
Frågan om 40-timmarsveckan har diskuterats
före valrörelsen, under valrörelsen
och efter valrörelsen. Därför är
också arbetskraftsfrågan nu en utomordentligt
väsentlig sak.

Herr Strand tycks anse att det är
möjligt att importavgifterna i England
blir en kortvarig historia. Det tror jag
inte. Inför man en sådan sak för att
den skall verka, är det riktigt att verkningarna
träder i kraft snabbt, men skall
det bli något resultat på sikt så måste
åtgärden bestå åtminstone under någon
tid, annars är den ju meningslös.

Det är riktigt som herr Strand säger,
att förslag om åtgärder för handikappade
måste vara föremål för olika avvägningar;
det finns ju många som behöver
stöd. Om han med detta uttalande menade
ekonomiska avvägningar, vill jag
påpeka att de 18 förslag om stöd till
de handikappade, som folkpartiet har

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

framfört vid årets riksdag, också har
bakom sig förslag om finansiering av
åtgärderna. Vi hade i vår motion rörande
budgeten förslag som fullständigt
täckte de extra kostnader som här kunde
uppstå.

Sedan instämmer jag givetvis helt
med herr Strand däri, att utredningsmaskineriet
är av stor betydelse. Mitt
uttalande gällde emellertid inte utredningsmaskineriet
som sådant, utan det
gällde det system som har uppkommit,
nämligen att man för en och samma
fråga tid efter annan tillsätter en mängd
utredningar som försvårar helhetssynen
och försenar resultatet.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill börja med att
uttala min tillfredsställelse över den försäkran,
som herr Strand ansåg sig kunna
ge om att regeringspolitiken inte
kommer att bli mera radikal i fortsättningen
än den varit hittills och att valresultatet
inte kommer att förorsaka
någon vänstervridning. Jag hoppas att
man på regeringsbänken delar den
uppfattningen.

Herr Strand sade att kommunisternas
ökade mandatantal inte betyder någonting,
eftersom de har inflytande endast
i de gemensamma voteringarna. Så
enkelt är naturligtvis inte problemet,
utan vad jag menade — och som herr
Strand säkert förstod att jag menade
— var att den allmänna vänstervridning,
som valresultatet dock signalerade,
framdeles kommer att få inflytande
på regeringspolitiken. Det var det jag
var rädd för. Men kan jag få en försäkran
om att så inte kommer att bli
fallet, så skall jag vara utomordentligt
tacksam.

Vidare tog herr Strand upp investeringarna.
Han sade bland annat, att
man med tanke på investeringsstagnationen
och kapitalmarknadens bekymmer
skulle kunna vara extra tveksam
inför högerns förslag i ATP-frågan och
att högern inte rimligen kunde tänka

sig att en miljard kronor i ATP-utbetalningar
skulle kunna nysparas av
folkpensionärerna.

Självfallet inte! Något sådant har väl
ingen påstått. Att det skulle bli ett
visst sparande även från pensionärernas
sida visar all erfarenhet, men huvuddelen
av ett ökat sparande måste
naturligtvis ske på annat håll, och det
trodde jag att jag klarlade i mitt första
anförande.

Så påpekade herr Strand, att fonderna
i ATP-systemet är uppsamlade för
de försäkrade. Ja, det är de, men man
har samlat in större fonder än som erfordras
för att klara av förpliktelserna
mot de försäkrade. Man har ändå övergångsbestämmelser
som gäller personer,
vilkas avgifter inte helt betalar deras
försäkringar. Vad vi vill är att dessa
övergångsformer skall utvidgas till att
omfatta alla, som tvingats att stå utanför
systemet, och det är väl inte i och
för sig något orimligt.

Jag tyckte att herr Strand antydde,
men jag förstod det kanske inte riktigt,
att man hade kunnat göra så, att man
något ökade övergångspensionärernas
pension i stället. Jag har svårt att förstå
att detta skulle bidraga till ökad
rättvisa. Den ökade rättvisan måste väl
ändå sträva efter att utsträcka sig över
hela fältet, så att ingen kommer att stå
utanför.

Vad slutligen beträffar svårigheterna
med avvecklingsformerna håller jag
med om att sådana kan föreligga. Men
de kommer att beröra ett ytterst litet
antal personer, och en utredning skulle
säkerligen kunna finna lämpliga former
för att klara det problemet liksom
för att klara det också i sammanhanget
begränsade problem, som uppstår genom
att vissa personer helt och hållet
står utanför systemet.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s) kort genmäle:

Herr talman! De inlägg som gjorts
efter mitt anförande är knappast av den

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

beskaffenheten att egentligen kunna
fordra något svar från min sida. Debatten
bär varit vänlig, sade herr Bengtson.
Det har även jag konstaterat. Och
eftersom jag har naturliga förutsättningar
att vara vänlig i mitt uppträdande
har jag inte haft någon som helst
anledning att avvika från den allmänna
tendensen!

Jag tror jag kan lugna herr Virgin
ytterligare, om han har befarat att kommunisternas
tre nya mandat i valet
skulle föranleda en vänstervridning av
den socialdemokratiska politiken, sådan
den presenteras av regeringen. Det
finns ingen som helst anledning att befara
något sådant. Jag tror att kommunisternas
inflytande kommer att hålla
sig vid samma nivå som tidigare. Från
socialdemokratisk sida behöver vi inte
någon särskild stimulans från det hållet.
Om det kan komma förslag, som
högern anser radikalare än man skulle
väntat sig före 1964 års val, härstammar
de från ett naturligt behov att
framlägga sådana förslag och inte från
något inflvtande från kommunistiskt
håll.

Beträffande herr Bengtsons anförande

1 vad det gäller ändringar i ATP, så vill
jag framhålla att vi ju inte skall diskutera
dem nu. Det skall ske i annat sammanhang.
Jag vill bara konstatera det
glädjande i att centern starkt slutit upp
kring ATP genom att ta avstånd från
högerförslaget.

Beträffande detta förslags innebörd,
herr Virgin, skulle det med en ökning
med 1 800 kronor för ensamstående och

2 700 kronor för gifta för flertalet nuvarande
ATP-pensionärer — det är
övergångsåldrarna — ha inneburit en
väsentlig höjning. Flertalet av de första
årgångarna får lägre pension. Det är
fortfarande bara två årgångar som fått
pension, en 1963, en 1964 och den tredje
årgången kommer 1965. Den får 25
procent, alltså fem tjugondelar, av det
fulla pensionsbeloppet. Om genomsnittsinkomsten
är 15 000 kronor och 5 000
kronor konsumeras för basbeloppet är

3 Första kammarens protokoll 196b. Nr 34

10 000 kronor pensionsgrundande. 60
procent härav är 6 000 kronor, och 25
procent av det beloppet — som kommer
att utgå till den som går i pension
1965 — skulle alltså bli 1 500 kronor.
Men de som först fick pension fick
bara två tjugondelar av genomsnittsinkomsten,
eller mellan 500 och 600 kronor.
Det skulle alltså bli en avsevärd
höjning för dem som har gått i pension
och går i pension under de närmast
följande åren.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill på intet sätt
förneka att innebörden av vårt förslag
är eu väsentlig höjning av pensionerna,
även till dem som nu är med i ATPsystemet
och som har lägre pensioner
än vårt förslag om minst 1 800 kronor.
Vad jag var förvånad över var att herr
Strand kunde tycka att det var bättre
att höja övergångspensionerna än att
höja för de andra folkpensionärerna.
Vårt förslag omfattar alla, som över huvud
taget har lägre ATP-pension än
1 800 kronor för ogift och 2 700 kronor
för gift.

Eftersom jag i min föregående replik
inte hann svara på herr Bengtsons fråga
skall jag be att få göra det nu. Han
undrade hur man skall få ett samarbete
till stånd om man väcker förslag
som inte tilltalar de andra partierna.
Då vill jag säga, att om de andra partierna
vill ha ett samarbete, så torde
det vara mycket lätt att åstadkomma
ett sådant, men jag har aldrig observerat
att vare sig centerpartiet eller folkpartiet
brukar fråga oss om lov innan
de väcker några förslag. Så länge partibildningen
är som den är nu måste
givetvis varje parti agera fritt och samarbetet
ta sig andra uttryck.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av det
sista som herr Virgin anförde har jag

34 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

ett behov av att ge ett förtydligande av
mitt anförande i den delen, om det
skulle kunna uppfattas som herr Virgin
här gjort. Jag sade att jag skulle ha förstått
förslaget bättre om man hade föreslagit
en höjning av pensionsbeloppen
från ATP till de däri försäkrade.
Jag tilläde också »en förbättring åt
dem, som inte fått någonting från ATPsystemet,
genom en förbättring av folkpensionerna
i någon form». Jag har
inte utelämnat folkpensionärerna. Jag
har bara vänt mig mot att de ökade
pensionerna till dem skulle tas från
ATP-fonderna.

Fru MYRDAL (s):

Herr talman! Det nyss avslutade valets
facit har kommenterats på många
olika sätt. Jag hade närmast väntat mig
att få höra ännu fler kommentarer, innan
det blev min tur att tala, eftersom
det jag tänkt säga i huvudsak ligger
utanför partiernas pro- och kontradebatt.

Jag skulle vilja ge en kommentar ett
särskilt eftertryck och försöka uttrycka
detta ungefär så, att medan konkreta
vallöften i mer bestämd form snarast
lyst med sin frånvaro i denna valrörelse,
så måste väljarstämningen tolkas
som en förväntan om en satsning på
»nya djärva mål». Otvetydigt är därvidlag
att inte bara röstsiffrorna givit ett
betryggande gensvar till socialdemokraternas
paroll, som just lydde så, utan
dessutom den dragning åt vänster, som
man kunde notera bland väljarskarorna.

Lika otvetydig, mer allmänt sett, är
även ungdomens otålighet, som nu i
fråga efter fråga yttrar sig i radikala
ställningstaganden inom, vågar jag säga,
samtliga ungdomsförbund och särskilt
markant inom studentorganisationerna.
Dessa blir ju med breddningen av utbildningssamhället
gradvis alltmer representativa
för alla samhällsklasser.

Det blir alltså rimligt att vänta, att
vår inrikespolitiska diskussion skall
tillföras ett inslag av nya riktlinjer. I

vissa fall har dessa linjer klarnat så
pass, att reformverket kan detaljplaneras.
Så är fallet med gymnasiereformen.
I andra fall bör vi förvänta att utredningar
med modernare målsättning
skall tillsättas. Framför allt gäller detta
på vissa delar av skatteområdet, medan
åter i andra fall vad som närmast
behövs är en klargörande debatt som
kristalliserar ut opinionsbildningen så.
att reformkraven får klarare konturer.
Även om det skulle vara illusoriskt att
tro, att full enighet över partigränserna
skulle råda när man kommer närmare
den aktuella utformningen av förslagen,
tror jag att vi har rätt att vänta
att en allmän förskjutning åt framstegshållet
kommer att äga rum. Det hållbara
i denna prognos hoppas jag skall bli
tydligare och inte betvivlas, om jag i
dag tar upp ett avsnitt av framtidstavlan
och därvid väljer ett som bör
aktualiseras därför att en betydelsefull
händelse har utspelats sedan riksdagen
senast hade tillfälle att debattvis skärskåda
våra politiska problem på litet
längre sikt.

En av de betydelsefulla händelser,
som måste komma att sätta spår i vår
inrikespolitik, trots att den initierats
vid ett internationellt forum, är FN:s
världshandels- och utvecklingskonferens
i Geneve som avslutades den 16
juni. Jag är rädd för att vi — och jag
menar därmed den svenska debatten
snarare än den svenska regeringen,
ehuru de två ju inte är helt oberoende
av varandra — närmast betraktat denna
konferens som en obekvämlighet, som
man nu är nöjd med att ha överstånden.

Konferensens betydelse bör emellertid
bedömas precis tvärtom, nämligen
som endast den lugna upptakten till en
skarpare motsättning mellan fattiga
och rika länder, som i sin tur, får man
hoppas, utgör en förberedelse för eu
framtida uppgörelse, vilken blir en
ofrånkomlig uppgift för vår tid att uppnå.
Det kommer inte att vara möjligt
att vänta med denna uppgörelse till

Onsdagen den !! november 1904 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

nästa generation. Det iir därför tacknämligt
att veta att just vår svenska
regering bär sett skriften på väggen och
gjort en symboliskt betydelsefull utfästelse.
.lag tänker på handelsministerns
tal vid Genévekonferensens öppnande,
där det ju direkt utsädes, att
även om inte en internationell överenskommelse
kommer till stånd inom året,
vårt land skulle överväga att unilateralt
avskaffa tullar på vissa tropikvaror.
Detta iir ett löfte som alltför mycket
förefaller ha gått allmänhetens uppmärksamhet
förbi, men som ju just utgör
en sådan upptakt till en ny diskussion
som jag efterlyste. Detta löfte bör
rimligtvis avsätta spår redan i nästa
års budgetförslag och behöver alltså nu
förberedas opinionsvägen.

Denna signal om ett första steg på
vägen mot fördelaktigare handelsvillkor
för de fattiga, underutvecklade
världsdelarna är i och för sig glädjande.
(Det är inte heller riktigt det första
steget, eftersom vi redan har avskaffat
tullen på te och skatten på kaffe.) Dessa
första steg kan emellertid inte länge
förbli de enda. I själva verket ställde
oss världshandelskonferensen inför
krav, som fordrar ingenting mindre än
ett nytänkande. För tillfället må detta
krav på eu ganska genomgripande nyorientering
av vår handelspolitik undanskymmas
av mera näraliggande bekymmer
— europeiska och särskilt brittiska
— men bortom och över dessa står
den nya nödvändigheten av att i planeringen
inbegripa de nu med allt större
skärpa krävda hänsynen till de underprivilegierade
nationerna.

Vad jag nu sagt om det trängande angelägna
i att för vårt eget folkhushålls
vidkommande ta upp de problem som
accentuerades vid världshandelskonferensen
må synas överdrivet, då konferensen
ju knappast resulterade i några
påtagliga beslut. Jag menar emellertid
tvärtom, att det vore farligt att slå sig
till ro med påminnelsen att konferensen
egentligen bara frambringade embryot
till en organisatorisk nyskapelse inom

FN :s ram och beslut om en upprepning
av konferensen vart tredje år.

Ytligt sett är detta allt, men inte desto
mindre är det klart att konferensen
markerade ett vägskäl i de handelspolitiska
diskussionerna. Där kom nämligen
att svetsas samman vad man kallat
»de 77:s klubb», d. v. s. den majoritet
av nationer som ju består av de fattiga
gick fram med mycket enhetligare och
kraftigare krav än hittills. Vad vi måste
erkänna är att en frontställning mellan
fattiga och rika länder alltså har
formerats, och den kommer att bestå,
eftersom den är grundad på en stark
intressegemenskap.

Det kommer då i framtiden att bli
allt svårare för våra nordiska länder
att inte vara med och ta parti för den
svaga snarare än för den starka sidan.
Troligen är vi ännu inte mogna
att göra det, d. v. s. hemmaopinionen
ger inte regeringen — ännu — den
återförsäkring som behövs för att aktivt
driva en dylik politik. Men redan nu
måste vi åtminstone låta oss angeläget
vara att i handelspolitiken lika väl som
i utrikespolitiken ha neutraliteten som
riktmärke. Det är mot den bakgrunden
vi noga måste pröva vilken ställning vi
intar i organisationer som GATT och
OECD. Det är likaså mot den bakgrunden
vi måste bedöma om vi verkligen
gör rätt i att nu ansluta oss till DAC
— alltså den kommitté inom OECD som
samlar de s. k. givarländerna. Dessa
är dock organisationer som inte utan
skäl kan kallas för eller uppfattas som
de rika ländernas försvarsapparat. »Economist»
— som ju inte är något hetsorgan
— påpekade just efter handelskonferensen
att det ser ut, som om de
rika länderna skulle välja OECD för att
rusta sig att i samlad tropp möta den
väntade attacken från de underutvecklade
länderna. Om vi nu skulle gå med
i DAC kommer detta därför i dessa länders
ögon att markera att också vi räknar
oss till den troppen.

Det är alltså i första hand påkallat
att iaktta sådan försiktighet, att vårt

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

land inte blir inregistrerat bland dem,
som obotfärdigt står de fattiga ländernas
intressen emot — om än med någon
vacker visa på läpparna.

Den andra plikten blir att gå vidare
och att därvidlag få till stånd en upplyst
opinion här hemma för att på det
handelspolitiska området gradvis rasera
de hinder, som — fastän ingalunda
mer hos oss än i andra stater — riktar
sig speciellt mot de underutvecklade
ländernas möjligheter att exportera.
Och detta att hindra deras möjligheter
att avsätta sin produktion, dvs. att beskära
deras möjligheter till självförsörjning,
är dock för dem en större fråga
än frågan om bistånd.

Denna politik har givetvis inte avsiktligt
knäsatts för att utgöra sådana
hinder, och, som jag sade, har handelsministern
i sitt Genéve-tal utlovat att vi
skulle överväga att t. o. in. unilateralt
avskaffa tullarna på kaffe, kakao, bananer
och kryddor, liksom vi redan
gjort med tullen på te och skatten på
kaffe. Men naturligtvis borde vi snarast
ha en genomgång av liandelshindren
för samtliga de varor, som typiskt och
traditionellt är exportvaror för de underutvecklade
länderna och som vi aldrig
själva kan producera lika billigt.
Vad jag vill framhålla är, att denna
översyn måste ske inför offentligheten
och på ett så sakligt men också populärt
sätt, att opinionen verkligen blir
upplyst, tv jag har svårt att tro att vanliga
medborgare när de inser sammanhangen
skall förstå varför vi alls upprätthåller
tullmurar mot dessa varor
— inte bara de uppräknade, utan även
tropiska trävaror, orientaliska mattor
och allt vad våra konsumenter måtte
vilja ha av den produktion som tillhör
den smala försörjningsbasen för de fattiga
folken men för vilken vi valt att
ta ut särskilda skatter och tullar.

När vi kommer till industrivarorna,
blir situationen mycket känsligare, men
vi borde kunna börja med att ompröva
situationen för vissa förädlingsprodukter.
Det är allmänt kiint att de tulltaxor

som användes i de rika länderna skulle
kunna tolkas som utgjorde de en systematisk
diskriminering mot de underutvecklade
länderna; det är alltså en
ärvd handelspolitik som lagts upp på
det sättet. Det brukar avspegla sig särskilt
tydligt i en sådan serie som kakaoproduktionens.
I detta fall brukar alltid
tullen vara relativt låg för kakaobönorna,
alltså för råvaran, sedan högre för
kakaoprodukter av halvfabrikat och
slutligen högst för färdigvaran choklad.
Jag ämnar nu inte gå in på någon detaljdiskussion
om vår tullpolitik. .lag
vill bara ta detta som ett exempel, tv
förhållandet är ungefär detsamma hos
oss, och påpeka att man på det sättet
inte bidrar till att stimulera de kakaoproducerande
länderna att sätta igång
en förädlingsindustri. Jag tror att medborgarna
i gemen igen skulle vilja fråga
sig, varför det förhåller sig på det sättet,
om de vore medvetna om sammanhangen.
Jag vet inte heller vilken riksdagsman
det skulle vara som ville försvara
det rationella i dessa gamla ärvda
arrangemang.

Ännu ett exempel må visa hur ofördelaktigt
våra handelspolitiska åtgärder
kan slå utan att någon avsett det eller
egentligen bryr sig om det. Så har faktiskt
tullsänkningarna inom EFTA kommit
att betyda att Indien, som traditionellt
exporterat jutevävnader till oss,
nu ser denna marknad börja inmutas av
vår EFTA-broder Portugal. Det blir
ännu ett exempel på en tendens till
västländernas sammanhållning, som de
underutvecklade länderna noterar med
bitterhet. Detta är ett resultat, som vi
naturligtvis inte har avsett att vår EFTAfrihandel
skulle åstadkomma.

Jag sade att frågan blir betydligt svårare
när man kommer närmare de riktiga
industriprodukterna, alltså när de
underutvecklade länderna skall försöka
att på världsmarknaden avsätta nya
produkter från sin begynnande industrialisering.
Därvidlag kommer aldrig
någon allmän frihandelsprincip att vara
nog för dessa länder, inte ens om

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
en allmän frihandel skulle tillämpas av
alla industriländer, vilket ju ligger i
syftlinjen för blockpolitiken. Med uländernas
svaga förhandlingsposition
hjälper det dem inte heller stort om —-som det förutsatts för Kennedy-rundan
— en allmän femtioprocentig tullreduktion
skulle genomföras av industriländerna
utan att — som det heter i handelsministerns
Mahnötal för en månad
sedan — likvärdiga medgivanden krävdes
från u-länderna. Om inte speciellt
aktiva åtgärder vidtas för att stimulera
deras ekonomiska tillväxt, kommer den
troligtvis aldrig i gång. Lika villkor är
inte nog. Något slags preferens måste
till. Det var i den förvissningen som
Genévekonferensen utmynnade.

Jag påpekar detta, därför att dessa
frågor snart kommer igen och därför
att vår opinion fortfarande är otillräckligt
förberedd. Sällan ser man så tydligt
hur ofullständig denna vår kunskap
är som i fråga om den fria konkurrensens
resultat på den internationella prisutvecklingen.
Igen är det de underprivilegierade
länderna själva som just vid
världsliandelskonferensen satt blixtbelysning
på hur utvecklingen går dem
emot — hur de på 1950-talet förlorat
mer på vikande priser för sina produkter
än de vunnit på det samlade bistånd
de under samma tid åtnjutit. Vi har givit
med den ena handen och tagit med
den andra — och faktiskt tagit mer!

Detta tycks även gälla för vårt land.
F. d. riksbankschefen Rooth har anfört
en hel del tankeväckande siffror på vad
vårt folkhushåll tjänat på den förbilligade
importen. Jag vill bara använda
tillfället att framhäva att här återigen
är en punkt, där vi behöver mer konkret
information, så att folkopinionen
kan bli upplyst och redo att ta ställning.

Jag kanske bör upprepa, att allt det
jag här talat om givetvis inte är resultatet
av någon avsiktlig politik från de
rika ländernas sida. Det är det s. k. ekonomiska
livets hårda lag som slår igenom.
Investeringar, handelsförbindelser

till remittering av viss kungl. proposition
och priser rör sig inte efter av på regeringsansvar
utstakade linjer, utom i länder
med statsdirigerad ekonomi. De söker
sig till lönsamma marknader, som
det heter, och då blir resultatet ofta
olycksaligt för de fattiga länderna.

Men i våra politiska överväganden
sätts dock ofta denna laisser-faire under
beskydd som ett slags nationellt intresse,
trots att det knappast är annat
än utslag av affärsekonomiska intressen.

Staterna har ju därtill direkt ansvar
för åtminstone tullpolitik och punktskatter.
Dessutom har de i våra demokratiska
länder — och särskilt som
medlemsstater i FN där så många välljudande
resolutioner antas om stöd till
de fattiga ländernas utveckling — en
plikt att effektivt redovisa hur man
väger sig fram till de s. k. nationella
intressena, dvs. hur mycket vikt man
ger åt de inhemska affärsintressena och
hur mycket vikt åt de internationella
solidaritetsidealen. Det är nämligen den
avvägningen som borde diskuteras av
den medborgerliga opinionen, och det
är den avvägningen som allt fler börjar
rikta sitt intresse mot.

Det är också i det sammanhanget som
biståndspolitiken skall ses, inte som en
enstaka åtgärd för att lugna det oroade
samvetet. Egentligen är ju vad vi hittills
åstadkommit av utvecklingsbistånd
knappast mer än homeopatiska doser.
Även när det är som generösast tänkt,
syftar det till ett utvecklingsbidrag över
statsbudgeten av ungefär en procent av
bruttonationalprodukten, dvs. vi skulle
avstå från ungefär en fjärdedel av
det nytillskott vi varje år åstadkommer.
Detta är den av oss alla godtagna målsättningen
för 19G0-talet, som hedrats
med benämningen »utveeklingsdecenniet».
Och ännu har vi i Sverige inte
hunnit till mer än en kvarts procent,
trots att ingen svårighet föreligger att
på den multilaterala vägen, speciellt genom
Särskilda fonden och Världsbanken,
finna utmärkta, kapitalkrävande
storprojekt.

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

För det bilaterala biståndet har vi
knappast ens på allvar eller i stor skala
prövat en av de vägar som de stora
länderna redan visat är framkomlig,
nämligen att hellre till de behövande
skänka bort av vår agrara överproduktion
än anstränga oss att dumpa den
till de rika länderna.

Det förslag vi i dag läst om har framlagts
här i Stockholm av en konferens
mellan de internationella organisationer
som motsvarar Landsorganisationen,
KF och jordbruksproducenterna rörande
en stor naturahjälp av livsmedel,
skall, hoppas jag, också kunna leda till
konkreta förslag för svenska insatser.

På biståndsområdet liksom på det
handelspolitiska området är frågan om
redovisning högst aktuell, och det är
som redovisningsfråga jag tar upp saken
i dag. Vad vi efterlyser är en effektiv
upplysning till medborgarna om vad
vi gör, om vad vi underlåter och varför,
alltså inte någon PR-betonad upplysning
utan ett problemlodande. Så allmänt
inser nämligen vårt folk nu den
ohyggliga sanningen att inte bara en
enorm klyfta består mellan de rika och
de fattiga länderna utan att denna vidgas
från dag till dag, att man är oroad.
Trots att inte alla ens i ett land som
vårt lever i ett tryggat välstånd är det
allt fler som förstår att den nuvarande
utvecklingstendensen inte kan fortsätta
år efter år, generation efter generation.
Ja, det är allt fler som känner sig
mörkrädda inför framtiden och som
tycker att det skorrar underligt när det
utlovas att levnadsstandarden just hos
oss skall fördubblas på tjugu år, alltså
i tid för nästa generation. De säger sig:
Hur skall man kunna tro att en värld
så delad mellan superrika och bottenfattiga
nationer kan hålla en generation?
Vi skall naturligtvis vara stolta
och ivriga att fördubbla vår produktion
på denna tid, men medborgarna
och särskilt de unga vill nog nu vara
med och diskutera om vi verkligen
skall satsa allt vi hinner på vår »standard».
De vill snarare vara med om

att diskutera en planering för hur vårt
land skall fungera i världsekonomien på
lång sikt. De vill veta vad man kan göra
för en maximalt praktisk utvecklingshjälp,
vad man kan göra för en
gradvis utjämning av klyftan mellan
nationerna och vad man genast måste
göra i solidaritetens namn.

De vet att lika litet som vi cyniskt
lämnar Norrland eller andra landsändar
att lösa sina problem bäst de kan,
lika litet kan man länge till bara finna
sig i att världens »norrlandsproblem»,
om jag så får säga, skjuts undan till ett
bekvämt halvdunkel. Ja, situationen är
mycket svårare, och i själva verket historiskt
avgörande. Men nu blir det allt
fler som börjar förstå att världens överväldigande
stora underklass bland folken
inte kan lämnas åt sitt öde.

En slutsats blir att det problemkomplex,
som jag tycker att vi faktiskt
nedvärderar genom att etikettera det
som u-hjälp, på ett centralt sätt måste
komma med i vår allmänna politiska
diskussion. Det anmäler sig som ett
centralproblem i handelspolitiken för
framtiden, jämsides med frågan om
blockbildningen i Europa och delvis
skärpt genom denna. Det måste komma
med i diskussionen om jordbrukspolitiken
och där kanske leda till nya
djärva grepp. Det måste med i utbildningspolitiken,
eftersom en väsentlig
fråga blir i vilken mån vi skall öka utbildningskapaciteten
med tanke på de
svenskar som i allt större utsträckning
måste avdelas för tjänst i utvecklingsarbete
och även med tanke på att här
bereda utbildning för ett visst antal specialister
som inte har motsvarande möjligheter
i sina hemmaländer eller grannländer.
Jag tror att problemet t. o. m.
måste föras in som en synpunkt i lokaliseringspolitiken,
frågan om var vi
skall producera vad, för vilka behov
och med vilken arbetskraft, svensk eller
utländsk.

Det är givet att det socialdemokratiska
partiet mer än andra stått och
står för denna solidaritet även på det

Onsdagen den II november 1%4 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till remitterinR av viss kunfH. proposition

internationella planet, men samtidigt är
det naturligt och fullt förståeligt att
partiets regeringsinnehav fordrar all
man administrerar det möjliga. Just
därför är det så nödvändigt att en framsynt
politik på detta område får en
starkare förankring genom eu breddad
och alltmer sakligt upplyst opinion. För
att den opinionen skall bli mogen att
ge maktgrund för en mer aktiv politik
till de fattiga ländernas fromma fordras
nu i första rummet en konkretisering
av debatten. Det är en sådan konkretisering
jag efterlyst, då jag framfört önskemål
om att regering och myndigheter
och naturligtvis även organisationer
måtte mycket ivrigare och flitigare,
öppnare och folkligare redovisa vad
som sker, vad som görs och vad som
inte görs och inte minst verkningarna,
dynamiken i det ekonomiska världsdramat
och hur vi står till det.

Vad jag efterlyser är med ett ord mera
material för opinionsbildning bland
de medborgarmassor som gärna har
lyssnat till parollen om nya djärva mål
och de ännu större medborgarskarorna
utan någon snäv partibegränsning —
alldeles särskilt ungdomen — som vill
ha konkreta mål för framstegsarbetet
just på det område som jag har uppehållit
mig vid, nämligen vårt folkhushålls
relation på något längre sikt till
de underutvecklade länderna.

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! De sist gångna månaderna
har bjudit på en rad omvälvande
händelser i världen omkring oss,
som alla, med det inbördes beroende
mellan länderna som den moderna utvecklingen
medfört, inverkar på våra
egna förhållanden och vår ställning i
världen, på vår ekonomi och också på
våra möjligheter att hävda oss i en
alltmer skärpt konkurrens.

I Sovjet har den i sitt slag originellaste
diktator som vi upplevt snabbt avträtt
från arenan, och det på en gång
ståtliga och väl polisomgiirdade motta -

gande som med så mycken möda och
så många förberedelser genomfördes av
hans svenska värdar i somras ter sig
val numera som en skäligen bortkastad
kraftansträngning. Låt mig bara göra
några konstateranden!

Avpolletteringen har skett i de hyggligaste
former som någonsin beskärts
en härskare i en totalitär stat, vilket i
och för sig måste inregistreras som ett
tecken på den långsamma men omisskännliga
omvandlingsprocess som den
sovjetryska regimen genomgår. Samtidigt
måste man beklaga det ryska folket,
som trots ett perfekt system enligt
officiella utsagor allt sedan Lenins död
varit regerat av i hög grad mindervärdiga
personer. Härvidlag är skillnaden
gentemot demokratierna påtaglig: hos
oss klandras de regerande medan de
regerar och beröms i allmänhet sedan
man blivit av med dem; i diktaturerna
är förhållanden tydligen omvända.

Skiftet i Sovjet förefaller på intet sätt
onaturligt. Under de senaste åren tillbringade,
synes det mig, Nikita Chrustjov
nästan större delen av sin tid på
allehanda resor i utlandet, av vilka åtskilliga
måste betecknas som politiskt
skäligen betydelselösa, och på färder
runt om i Sovjet för att ge delvis motsägelsefulla
läxor åt olika kolchoz- och
sovchozföreståndare. Det är väl i och
för sig inte så underligt att de ledande
teknokraterna, som av allt att döma
spelat en allt större roll, tröttnat på en
på detta sätt funktionerande högsta ledning.
Den har dessutom inte kunnat inregistrera
några större framgångar vare
sig på det inrikespolitiska eller det utrikespolitiska
planet. Egentligen kanske
det inte behövs någon mera djuplodande
förklaring.

Åtminstone hittills finns det egentligen
ingenting påtagligt som tyder på
att de nya männen vare sig vill eller
kan överbrygga de mera djupliggande
konfliktanledningarna i förhållande till
Kina. Däremot är det tydligt att de
nya männen, som väl ännu inte är särskilt
kända eller välkända vare sig utåt

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av
eller inåt, velat få en sorts ytligt lugn
på den fronten. De har säkerligen ett
behov av att inte nu driva den potentiella
konflikten till en öppen brytning
utan vill hellre skyla över den till dess
de konsoliderat sin säkert inte alltför
solida maktställning.

Intet är ännu bekant om Kinas villighet
att göra några egentliga koncessioner
i samförståndets intresse. Den kinesiska
atombomben ändrar väl inte i
och för sig i nämnvärd grad maktbalansen
i världen, men den har visat hur
lätt det i själva verket är även för ett
land som nått en mycket måttlig industriell
utveckling att åstadkomma några
exemplar av själva sprängbomben.
Svårigheterna att undvika en ytterligare
spridning tornar upp sig. Hur
länge skall en Sukarno eller en Nasser
avstå från den prestigevinst som en
atomsprängning onekligen medför i
många primitiva människors ögon? EU
är väl ganska säkert: utsikterna för
nedrustningssträvandena ter sig dystrare
än på länge, och det vill i det här
sammanhanget inte säga så litet. Att
Sovjet nu skulle anse sig kunna minska
sin militära beredskap förefaller ytterst
osannolikt, och Kina kommer väl att
vårda sitt inträde i kärnvapenmakternas
exklusiva krets med samma omtanke
och ömhet som general de Gaulle.

Men för att ett ögonblick återgå till
regimskiftet i Sovjet: intet tyder på att
den nya ledningen kommer att överge
den avspänningspolitik västerut som
inleddes av dess företrädare. Intet tyder
heller på att en strävare politik kommer
att föras mot de europeiska satellitstaterna,
om det nu över huvud taget
skulle vara politiskt och psykologiskt
möjligt. År det för mycket att gissa att
den nya ledningens största omsorger
kommer att ägnas åt inrikespolitiska
spörsmål, lösningen av alla de svårbemästrade
problem som tornar upp sig
när ett centraldirigerat statssocialistiskt
system nästan naturnödvändigt måste
kombineras med införandet av marknadsfaktorn,
utan vilken det inte läng -

viss kungl. proposition
re kan funktionera i ett land av Sovjetunionens
storlek och med den industriella
och tekniska utveckling som med
så stora uppoffringar genomförts?

Det finns ingen anledning betvivla att
varje steg mot avspänning från rysk
sida kommer att möta gensvar på andra
sidan Atlanten. Härför borgar den
överväldigande seger som presidenten
Johnson vunnit. Personligen har jag
aldrig ett ögonblick tvivlat på att han
skulle vinna en förkrossande seger. Jag
slog visserligen vad för åtskillig tid sedan
om att Goldwater bara skulle få
fem stater, och han fick ju sex — jag
gissade fel på Georgia och förlorade
litet pengar — men det var ju inte sä
tokigt i alla fall.

Jag har också från början hållit före
att det var en fördel för en sund amerikansk
utveckling att den starkt konservativa
reaktionära falangen i amerikansk
politik för första gången fick
öppet träda fram vid ett val och verkligen
bli övertygad om att den inte
längre har några som helst utsikter att
komma till makten. Det måste ju kännas
bittert för den forne senatorn från
Arizona att förutom en ytterst knapp
seger i sin hemstat endast kunna vinna
majoritet i några traditionellt demokratiska,
starkt segregationistiska stater,
medan alla andra sedan gammalt republikanska
stater övergått till det motsatta
lägret. Samtidigt har representanthuset
för första gången på mycket
länge en så sammansatt demokratisk
majoritet och en mera liberal republikansk
minoritet, vilket borgar för att
presidenten kan genomföra en stor del
av sitt program för fattigdomens bekämpande.

Det har i vissa kommentarer sagts
att det dock är anmärkningsvärt att
mer än ett 20-tal miljoner amerikaner
kunnat rösta på en person med ett sä
diffust och verklighetsfrämmande program
som Goldwaters, men det finns
ju något som heter partilojalitet i vått
och torrt inte bara i Sverige utan också
i Amerika. Åtskilliga republikaner

Onsdagen den II november 1904 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

bar viil resonerat som så, att Goldwater
blir i alla fall inte vald och att en
alll för överväldigande majoritet för
Lyndon Johnson skulle kunna göra honom
övermodig. Den president som nu
fått den stora folkmajoritetens bekräftelse
på den befattning som han förut
innehaft i succession är kanske inte eu
lika lysande och inte minst i europeiska
ögon inspirerande person som hans
företrädare var, men han är en utomordentligt
viljestark och skicklig politiker,
säkert besjälad av den bästa vilja
att verka för internationell avspänning
och inre reformer. Och i hans
vicepresident har det amerikanska folket
säkert funnit en framstående och
besjälad man, som dessutom har den
icke föraktliga distinktionen att han
tillhör den exklusiva krets som gärna
setts på Harpsund.

De europeiska integrationssträvandena
har inte seglat i förlig vind. EEClän
derna kan visserligen inregistrera
ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande,
även om Italien haft vissa svårigheter
och inflationstendenserna i
Frankrike visat sig ganska svårbemästrade.
Men framtiden förefaller ytterst
oviss, och general de Gaulles politik allt
auinat än förhoppningsingivande. Förhållandet
mellan EEC och EFTA visar
inga tecken på närmande. Men det värsta
slaget har ändå varit formen och sättet
för de engelska åtgärderna för att
rätta till den snedvridna betalningsbalansen.
Utan varje konsultation med
sina partners och i klar strid med ingångna
avtal har England infört sina
15-procentiga importavgifter. Vi har väl
alla stor förståelse för de svårigheter
som den nya engelska regeringen har
att kämpa med och önskar ingenting
högre än ett från ekonomisk synpunkt
stabilt Storbritannien, men det hindrar
inte att det inträffade kan bli ett ytterst
farligt prejudikat och att det visar
att avtal inte är så värst mycket värda
när en stormakt finner att deras tilllämpning
inte längre tjänar dess intressen.
Jag vågar inte på något sätt vara

optimistisk i fråga om möjligheterna all
snart få några mera avsevärda lättnader
i de importrestriktioner som hårt
kominer att drabba vissa grenar av
svensk export till en av våra främsta
marknader eller om möjligheterna att
få kompensation i andra former. Besannas
dessa mina farhågor, är det så
mycket viktigare att vi i de internationella
sammanhang där vi kan göra vår
röst hörd, i valutafonden, EFTA-rådet,
OECD, Fluropaförsamlingen, tillsammans
med andra framhåller för engelsmännen
nödvändigheten av att genom
andra åtgärder snarast möjliggöra ett
infriande av löftet om importavgifternas
temporära karaktär. Handelsministern
har för övrigt vid gårdagens debatt
i andra kammaren förklarat att detta
är ett av den svenska regeringens syftemål.
Faran är ju betydande att vissa
brittiska industrier bekvämt sätter sig
till rätta bakom den protektionistiska
mur som nu upprättats och att importavgifterna
förlänges och kanske inte
kan avskaffas annat än i samband med
en punddevalvering. Endast den bestämda
förvissningen om att avgifterna
snart kommer att avskaffas kan väl förhindra
sådana felinvesteringar inom
brittisk industri som i hög grad kan
försvåra återgången till eu friare handel.

Även Sverige har haft ett val som inte
i någon nämnvärd grad ändrat den ]>olitiska
maktbalansen i vårt avlånga land.
Få torde väl förneka att valstriden utmärkts
av en tristess som nästan ingen
av de välkända TV-debatterna kunnat
skingra — jag ber om ursäkt, herr
Bengtson. Partierna har samt och synnerligen
lovat väljarna guld och gröna
skogar. Relativt ringa uppmärksamhet
har ägnats åt den enligt mitt förmenande
viktiga frågan hur vi skall kunna
öka våra resurser så att vi kan orka
med den rastlösa och kostnadskrävande
reformverksamhet och standardhöjning
som vi alla strävar efter. Jag kan
inte säga att jag avundas finansministern.
Visserligen är tiderna fortfarande

42 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

goda, sysselsättningen full eller överfull
och statsinkomsterna flödande. Men
utgiftskraven har en tendens att stiga
i iin högre grad. Alla skönhetsfläckar
på vårt samhälle skall plånas ut med
en snabbhet som inte tillåter minsta
andhämtningspaus. Härvidlag är vi alla
lika goda kålsupare. Bördan på kommunerna
blir alltmer tyngande, och
kommunalskatterna stiger på de flesta
håll till en höjd som ännu för några år
sedan ansågs vara otänkbar. Och det
är väl inte uteslutet att finansministern
på nyåret kommer med obehagliga överraskningar
i form av nja skattepålagor.
•lag kan inte hjälpa att jag tror att vi
bland annat förlorat känslan att statsoch
kommunalförvaltning i lika hög
grad som näringslivet är i behov av rationalisering.
De i många företag sjunkande
marginalerna, svårigheterna att
i strävt kreditklimat skaffa kapital, har
på de flesta håll medfört en intensiv
jakt på icke strikt nödvändiga utgifter,
utgifter vilkas eliminerande på intet
sätt medfört en minskning av effektivileten.
En motsvarande inställning i fråga
om stats- och kommunalförvaltningen
synes mig i hög grad ha lyst med
sin frånvaro.

inte minst genom högerpartiets i årets
valkampanj manifesterade något plötsliga
intresse för de folkpensionärer som
inte kommer i åtnjutande av ATP är
väl alla partier nu mer eller mindre
bundna vid utfästelser för kraftigast
möjliga höjningar av folkpensionerna.
Ingen missunnar givetvis de gamla den
standardhöjning i denna form som må
visa sig samhällsekonomiskt möjlig,
men jag hyser den uppfattningen att
det utrymme som i budgeten kan beredas
detta ändamål till en del till större
nytta och glädje för dessa gamla skulle
kunna användas på annat sätt än till
en direkt höjning av folkpensionernas
penningbelopp. För det första tror jag
att en ganska avsevärd del av våra
folkpensionärer mellan 67 och några
och 70 år alltjämt är arbetsföra och
mycket väl skulle kunna finna både

trivsel och glädje i de många deltidsjobb
som det moderna samhället erbjuder,
inte minst på serviceområdet. Men
enligt min erfarenhet avhålls en mycket
stor del av dem av eu sorts skatteskräck
som i och för sig må vara oberättigad
men som är mycket påtaglig.
Skulle man inte kunna vidtaga speciella
åtgärder för att undanröja dessa
hinder och mobilisera en icke alldeles
obetjdlig arbetskraftsreserv? En höjning
av ortsavdragen för alla som inIrätt
i folkpensionsåldern eller ett större
skattefritt belopp när det gäller
extraförtjänster för deras vidkommande
skulle kanske vara möjliga utvägar.

Ett av de problem som synes mig för
varje år, allteftersom samhällets omdaning
fortskrider, bli alltmer brännande
är svårigheterna för familj och enskilda
att ta hand om sådana åldringar
— i själva verket alldeles oberoende
av samhällsställning och ekonomiska
resurser — som inte längre kan reda
sig själva utan särskild vård. Vi har
väl alla och envar kommit i beröring
med problem av denna art. Farhågorna
för hur det skall kunna ordnas för dessa
gamla är utbredd bland dem själva
och deras anhöriga i alla samhällsklasser.
Jag tror för min del att kraftigare
åtgärder på detta område betyder mer
för folkpensionärerna och stärkandet
av deras trygghetskänsla än några
hundra kronor mer om året i fråga om
folkpensionernas kontantbelopp. Detta
är givetvis inte något folkpartikrav som
jag framför, utan endast en personlig
fundering.

Jag skall för ett ögonblick återkomma
till årets val. Det har väl som sagt
inte i nämnvärd grad förändrat maktbalansen
i svensk politik, men i två avseenden
har det i alla händelser visat
tendenser, som i framtiden —- och kanske
i en ganska närliggande framtid —
kan visa hän på förändringar i ett sedan
länge statiskt politiskt klimat. Jag
tänker på det kommunistiska partiet i
dess nyra klädnad och på framträdandet
av MbS.

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 31

t:t

Allmän debatt i anslutning

Kommunistpartiet var ju det enda
parti som vann någon mer avsevärd
framgång i valet. Att detta berott dels
på att partiet avsvurit sig beroendet av
Moskva och iklätt sig skepnaden av eif
svenskt vänstersocialistiskt parti, dels
på den nye partiledarens attraktiva televisionspersonlighet,
är väl otvivelaktigt.
En ny person i televisionsrutan är
i och för sig något av en lättnad, och
den »sweet reasonableness» som herr
Hermansson ådagalagt — av övertygelse
eller av taKuska skäl — har säkert
spelat en stor roll. Vilket inflytande
denna ansiktslyftning av det kommunistiska
partiet kommer att ha på vårt
statsbärande parti eller på svensk politik
över huvud taget är det väl för tidigt
att ha någon uppfattning om. Att
fenomenet föranleder åtskillig tankeverksamhet
inom det socialdemokratiska
partiet kan nog inte betvivlas.

Framträdandet av MbS berör främst
oppositionen. Det har visserligen denna
gång varit en lokal företeelse med
särskilda lokala förutsättningar, men
för min del tror jag inte att de bakomliggande
tendenserna på något sätt får
underskattas. Den reaktion som framkallat
MbS har framför allt frambesvurits
av en uppenbar leda hos stora delar
av valmanskåren vid det inbördes
käbblet mellan de tre oppositionspartierna
och har varit att uppfatta som
ett svar på upprepade och ihärdiga påståenden
från regeringspartiets sida, att
oppositionen genom inbördes motsättningar
inte vore regeringsduglig. Den
högerfalang inom fyrstadskretsen som
främst drev fram MbS visade också -—
även om något bestämt program aldrig
formulerades — att den ingalunda var
inställd på att föra en s. k. mörkblå
politik.

Vi har inte längre i vårt land något
reaktionärt eller strängt konservativt
parti. Det finns väl här som i alla andra
länder vissa reaktionärer eller konservativa
väljare som längtar tillbaka
till ett enklare och mindre nivellerat
samhälle än det vi lever i; en dröm som

till remitterintf av viss kun^l- proposition
aldrig kan realiseras. Men det är enligt
mitt förmenande både orätt och skadligt
att karakterisera det svenska högerpartiet
såsom inställt på att bekämpa
den samhällsutveckling, som i stort
omfattas av den överväldigande majoriteten
av .svenska folket. Den framstöt
som högerpartiet i år gjorde i pensionsfrågan
var enligt min mening både illa
genomtänkt, samhällsekonomiskt farlig
och taktiskt oklok samt föga ägnad att
befordra det borgerliga samarbete som
man i ord så ivrigt bekänner sig till;
men den kan på intet sätt karakteriseras
som konservativ. Att plötsligt anslå
några miljarder kronor om året till pensionsförstärkningar
— varifrån pengarna
än tas — måste väl snarast betecknas
som ett frångående av den försiktiga
politik vid handhavandet av
samhällets resurser som man förut trott
skulle karakterisera ett konservativt
parti. Det kan måhända snarast betecknas
som en sorts demagogisk piruett.
Enligt min bestämda uppfattning kan
som svenskt samhälle nu ter sig, där de
ideologiska motsättningarna i stor utsträckning
trätt i bakgrunden och praktiska
och tekniska spörsmål kommit i
förgrunden, inte en sanering av svensk
politik åstadkommas med mindre än att
en nära samverkan etableras mellan de
tre borgerliga oppositionspartierna. Huruvida
vägen dit måste gå över att två
blir ett vill jag inte uttala mig om. Det
får i alla händelser inte bli så att två
slår den tredje. Ingen kan begära att
ett betydande och traditionsrikt politiskt
parti skall handla i självutplåningens
tecken. Utan en nära samverkan inom
oppositionen kommer regeringspartiets
argumentation att oppositionen är
regeringsoduglig att vinna alltför många
lyssnare. En utveckling i riktning mot
— jag understryker i riktning mot —
en mera enad opposition, som väl måste
innebära vissa uppoffringar från alla
håll och ett avstående från äventyrliga
extraturer men som främst måste söka
stöd hos de marginalväljare i mitten
som avgör svenska val, förefaller mig

44 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

vara förutsättningen för den växling vid
makten som dock är en av demokratiens
livsbetingelser. Något som man
nog även i det motsatta lägret innerst
inne erkänner.

Herr talman, det är en otacksam uppgift
att i det Schlaraffenland som vårt
.Sverige i dagens värld dock utgör hålla
upp ett varnande pekfinger. Men det
måste dock framhållas att den enastående
ekonomiska utvecklingen i västvärlden
till stor del kunnat realiseras
på grund av att de skilda länderna kunnat
ta i anspråk en i stor utsträckning
outnyttjad eller underutnyttjad arbetskraftreserv.
Så har varit förhållandet i
Tyskland, i Frankrike, i Italien, i Förenta
staterna, i Holland och även i viss
män i vårt land. Vi är nu inne i en
period då dessa reserver starkt minskar
på kontinenten, även om de ännu
på långt när inte är uttömda, och där
de i vårt land är tämligen små. Bristen
på arbetskraft måste i största utsträckning
ersättas med mycket dyrbara
kapitalinvesteringar. Betydelsen
av den enskilda industriens investeringar
växer för varje dag. Varje stagnation
i denna investeringsvolym innebär
en minskning i vår konkurrenskraft
på någon sikt. Ingen förnekar behovet
av ett intensivt bostadsbyggande,
men här måste intresse vägas mot intresse.
Och framför allt kan det inte
anses vara en klok politik att så ordna
bostadsbyggandet, att kreditmarknaden
nästan stängs för produktiva investeringar
och räntan drivs i höjden, samtidigt
som man genom ett envist fasthållande
vid föråldrade regleringar
åsidosätter marknadsfaktorn och i stor
utsträckning förhindrar ett rationellt
utnyttjande av det bostadsbestånd vi
redan har. De nyligen påtalade rivningarna
av fullt acceptabla bostadshus är
ett slående exempel på hyresregleringens
snedvridande effekt. Byggnadsindustrien
är väl nästan den enda större
industri som kan vältra över kostnadsökningarna
på konsumenterna och staten
och därigenom förrycka lönenivån,

öka kostnadsnivån för den industri som
skapar välståndet och arbeta utan större
hänsyn till samhällsekonomien i
stort.

Det är dessutom ytterst oroande att
den efterlängtade skattereform, om vars
huvudprinciper alla partiers representanter
kunnat enas, nu från mycket inflytelserikt
håll sättes i fråga och att
avgörandet uppskjutes. Särskilt införandet
av en s. k. neutral indirekt beskattning
och åtminstone en avtrappning
av progressiviteten är av mycket
stor betydelse för upprätthållandet av
vår konkurrenskraft.

Det var med mycket stort intresse jag
lyssnade på den talare som intog denna
talarstol före mig, fru Myrdal, som
på ett utomordentligt sätt klargjorde de
problem som innerst inne i allra högsta
grad oroar oss alla. Jag är övertygad om
att hon har alldeles rätt i att det väsentliga
och avgörande på längre sikt,
om vi på något sätt skall kunna komma
till rätta med de problem hon tog
upp, vilar på den hjälp till självhjälp
som en omdaning — om jag så må uttrycka
mig — av handelspolitiken skulle
innebära. Även om jag inte tror att
man i någon högre grad skall överskatta
betydelsen av att tullhindren avskaffas,
är det dock ett steg i rätt riktning.
Jag kan t. ex. inte tänka mig att
kaffekonsumtionen i Sverige skulle öka
väsentligt, även om vi inte hade någon
kaffetull.

Däremot skulle jag vilja göra en liten
reservation mot vad fru Myrdal sade
om att vi skulle akta oss för att vara
med i DAC och OECD. Jag tror för min
del att vi gör större nytta om vi inte
undandrar oss det samarbete mellan de
industrialiserade länderna som där
etableras. Hur de underutvecklade länderna
ser på oss tror jag inte har sä
stor betydelse. Detta är inte det avgörande,
utan det är den handlingslinje
vi följer.

Slutligen skulle jag än en gång vilja
understryka en synpunkt som jag förut
har gjort mig till tolk för, nämligen att

Onsdagen den il november 1964 fm.

Nr 31

IT)

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

eu av de väsentligaste uppgifterna i den
situation där vi befinner oss är att de
industrialiserade länderna — och däribland
framför allt de stora makterna
i väst och öst — försöker att komma
överens om att föra en någorlunda synkroniserad
politik gentemot de underutvecklade
länderna, så att inte en stor
och allt mera växande andel av deras
knappa möjligheter används för fullkomligt
meningslösa rustningar i en rad
av dessa liinder. .lag tror att detta är
ett av de viktigaste bidrag som den industrialiserade
delen av världen kan ge
de underutvecklade nationerna.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Konjunkturinstitutet
konstaterar i sin rapport av oktober
att den internationella högkonjunkturen
rullar vidare. Efterfrågan på varor och
på arbetskraft är fortfarande stor i så
gott som samtliga industriländer. Uppkommande
inflationstendenser har
emellertid lett till att regeringarna i
vissa länder slagit till bromsarna och
infört restriktioner i olika hänseenden.
Detta kan till äventyrs komma att resultera
i någon avmattning under det
närmaste halvåret eller det närmaste
aret. Den engelska regeringens senaste
åtgärder kan medverka därtill.

Även i vårt land karakteriseras konjunkturutvecklingen
tills vidare av eu
fortsatt kraftig ekonomisk expansion,
uppburen av en stor exportökning och
en expanderande inhemsk byggnadsverksamhet.
Att märka är att medan industriens
investeringar närmast stagnerat,
som det tidigare har påpekats, så
har expansionens tyngdpunkt legat på
bostadsbyggandet och investeringar inom
handel och samfärdsel samt inom
den offentliga sektorn. Det har varit
kommunerna som i stor utsträckning
gått i spetsen.

Det ekonomiska klimatet här i landet
kännetecknas uppenbarligen av en viss
överhettning just nu. Inte minst är det
fallet i den landsända jag har äran att
representera. En viss löneglidning på -

går. Priserna på eu del förnödenheter
visar stigande tendenser. Konsumentprisindex
stiger för praktiskt taget varje
månad, och de närmaste månaderna
kommer troligtvis att utvisa ytterligare
indexhöjningar.

I detta läge är det i och för sig inte
ägnat att förvåna att riksbanken söker
bålla tillbaka utlåningen i bankinstituten
och i de yttersta av dessa dagar
höjt diskontot med en halv procent.
Läget på penningmarknaden har av allt
att döma motiverat denna räntehöjning.
Emellertid framstår det allt tydligare att
det rått en motsättning mellan riksbankens
restriktiva penningpolitik och den
expansiva politik som leds av kanslihuset.
Jag var redan i våras inne på
detta ämne.

I kanslihuset har man alltjämt grönt
ljus för expansionen utan tillbörligt
hänsynstagande till resurser i fråga om
arbetskraft och krediter. Detta har gjort
att det under det senaste halvåret betänkligt
gnisslat i samhällsmaskineriet.
Själv har jag som ledamot av styrelsen
för en av landets större sparbanker
konfronterats med vissa kreditproblem.
Läget har här påverkats därav att kommunerna,
som hittills varit i det närmaste
avstängda från lånemarknaden,
för att klara de omedelbara investeringsbehoven
måst ta ut innestående
medel i sparbankerna. Detta har i sparbankerna
lett till uttagningsöverskott
eller i varje fall minskat insättningsöverskott,
något som i sin tur resulterat
i att svårigheter uppstått för sparbankerna
att tillhandahålla de erforderliga
krediterna till bostadsbyggandet.
Bostadsbyggandet har till följd härav
på sina håll varit i farozonen.

I rättvisans namn måste dock erkännas
att situationen betydligt förbättrats
den allra senaste månaden, sedan avlyft
av lån kunnat ske genom stadshypoteksinrättningarna
som fått hjälp av
Stadshypotekskassans obligationslån.
Genom de kommunlån som annonserats
i dagens tidningar kommer kreditsituationen
säkerligen ytterligare att ljusna.

Nr 34

Onsdagen den 11 november 19(54 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

•lag vill dock i all blygsamhet, herr talman,
framföra det önskemålet att kanslihuset
och riksbanken måtte bättre
samordna sin politik i fortsättningen.
Inte minst borde förutsättningar härför
förefinnas sedan statssekreteraren i finansdepartementet
har blivit ordförande
i riksbanksfullmäktige.

Ute i landet har man nog lite till
mans ibland haft svårt att följa med i
de snabba lappkasten inom riksbanken.
Den ena veckan släpper man ut
stora obligationslån till sex procent.
Nästa vecka höjer man räntan med en
halv procent, vilket medför kursförluster
för den förra veckans obligationsköpare,
innan de ens hunnit betala de
nyköpta obligationerna. Dessa obligationsköpare
har inte precis fått ökat
förtroende för riksbanken härigenom.
Det är väl troligt att räntehöjningen var
planerad redan innan det senaste sexprocentslanet
emitterades.

Sedan kan naturligtvis också den frågan
ställas, om räntehöjningen över huvud
taget kommer att få någon dämpande
effekt på de expansiva sektorerna,
bostadsbyggandet — som inte omedelbart
drabbas — och kommuninvesteringarna
— i kommunerna bär man uppenbarligen
numera relativt dåligt sinne
för räntans höjd. Den dämpande effekten
kommer i stället att träffa näringslivets
investeringar, där expansionstakten,
som sagt, redan förut är
obetydlig.

Vi berömmer oss av en effektiv och
följsam konjunkturpolitik i detta land.
Inför årets erfarenheter har jag svårt
att helhjärtat instämma i de vackra
vitsord som från olika håll har lämnats.
När det gäller dämpandet av inflationstendenserna
kan det inför nästa
års statsverksproposition ifrågasättas
huruvida inte tyngdpunkten borde flyttas
över från penningpolitiken, som ju
har varit dominerande under detta år,
till finanspolitiken. Framför allt torde
det vara angeläget att den statliga utgiftsexpansionen
bringas under kontroll.
Det är mycket som tyder på att

det är denna statliga utgiftsexpansion
som är den främsta inflationsfaktorn i
vårt land och har varit det länge.

Konjunkturrapporten belyser ett avsnitt
därav som jag siirskilt har fäst mig
vid. Rapporten påtalar bland annat att
hushållens reala inkomster mellan 19(51
62 och 1962/63 steg snabbare än den
reala bruttonationalprodukten vilket indikerar
en inkomstomfördelning till
förmån för hushållen. Transfereringarna
mellan den offentliga sektorn och
hushållen resulterade i att hushållens
disponibla reala inkomster i sin tur
steg snabbare än inkomsterna före skatt
och övriga transfereringar. Över huvud
taget menar jag att — med hänsyn till
det förhållandet att inkomsttransfereringen
över budgeten representerar ej
mindre än en tredjedel av budgetens
totalbelopp — transfereringarnas samhällsekonomiska
betydelse bör närmare
klarläggas. Veterligen har ingen närmare
undersökning därav skett.

Herr talman! Jag skall härefter gå
över på en företeelse av stor direkt och
indirekt betydelse för den fortsatta
konjunkturutvecklingen, niimligen till
den engelska labourregeringens lä-procentiga
importavgift och dess följder
för svenskt näringsliv. Utgångspunkten
från svensk sida för bedömandet av
den engelska åtgärden måste enligt min
mening vara ungefär följande. England
iir vårt lands största exportkund, och
det ligger i vårt lands intresse att denne
vår gode och uppskattade kund har
en sund ekonomi, kan köpa av oss även
i fortsättningen och inte minst kan betala
de varor han köper. Utifrån denna
utgångspunkt måste vi alltså hysa förståelse
för att England, som alltsedan
det andra världskrigets slut bär haft
ekonomiska svårigheter — det har talats
om engelska sjukan — vidtager åtgärder
för att åstadkomma jämvikt i
bytes- och betalningsbalansen med utlandet
och sanerar sin ekonomi på
längre sikt. Hela världsekonomien skulle
ha glädje av att England kommer till
varaktig ekonomisk hälsa.

Onsdagen den 11 november 19(14 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Det bär sagts om toryregeringens politik
att man begick misstaget att bedriva
konjunkturpolitik i det afl man
gick förbi det väsentliga, nämligen den
ogynnsamma och något omoderna strukturen
bos det engelska näringslivet.
Förre finansministern Selwyn Llovd
gjorde år 1901 ett försök till en positiv
insats, det stannade därvid. Labourregeringen
bar av allt att döma gått till
verket med full insikt om vad saken
ytterst gäller. Säkert är emellertid inte
att den medicin som nu har tillgripits
leder till hälsa. Inte heller labourregeringen
kan med kortfristiga importrestriktioner
— som vi kan kalla det för

— övervinna de strukturella defekterna
i Englands ekonomi. Man kan endast
skaffa sig en andhämtningspaus för vidtagande
av längre gående åtgärder. Risken
är bara den att den engelska industrien
genom de nya skyddstullarna

— man kan inte kalla dem något annat

— får lättare att konkurrera på sin egen
hemmamarknad och till följd därav får
mindre intresse över för exportmarknaden.
Åtgärderna kan alltså motverka
sitt eget syfte, som är att öka exporten.

Sett ur svensk synvinkel måste frågan
dock ställas om det ekonomiska
tillstånd i England som labourregeringen
övertog berättigar den att bryta högtidligt
ingångna avtal inom EFTA och
GATT och ensidigt återtaga reciprokt
givna tullättnader och vidtaga andra
protektionistiska åtgärder? Svaret kan
inte gärna bli annat än nekande. Att
England har gjort sig skyldigt till ett
flagrant avtalsbrott, därom kan inte någon
tvekan råda. Avtalsbrottet kan inte
försvaras. Jag vill uttala min tillfredsställelse
över de allvarliga föreställningar
som den svenska regeringen bar
gjort i ärendet i London. Jag vill starkt
understryka att den engelska åtgärden
strider mot den reciprocitet som utgör
underlaget och grundvalen för hela
EFTA och grundförutsättningen för avvecklingen
av tullarna inom ramen för
EFTA. Det är avtalsbrottets reella in -

nebörd. Det måste för labourregeringrn
ha funnits andra viigar att gå iin att
genom diskriminerande åtgärder gentemot
importen vältra över de egna bekymren
på medbröderna inom EFTA.
Danmarks exempel visar på detta. När
Danmark för något år sedan befann sig
i en liknande situation, vidtog man de
erforderliga åtgärderna internt genom
indragning av köpkraft via skatt på
omsättningen och andra restriktioner
och klarade på detta sätt krisen. Labourregeringen
vågade uppenbarligen
med tanke på sina väljare inte vidta
liknande interna lösningar som skulle
varit impopulära utan flyttade i stället
över de omedelbara svårigheterna på
utlandet. Man gjorde det utan föregående
konsultationer med övriga EFTAmedlemmar.
Lärdomen av det inträffade
synes mig vara att små stater inte
kan lita på de stora. Inte ens England,
som vi trott vara gentlemannalandet
bland världens stater, har i detta hänseende
sinne för fair play mot de små.
Det är den verkligt trista lärdomen.

Jag hade svårt att följa handelsministern
när han i går i andra kammaren
förklarade att det nu gäller att vidta
åtgärder för att fördjupa och svetsa
samman EFTA. Det iir egentligen en
märklig syn, att en förfördelad part som
Sverige inte bara tar emot örfilarna,
utan i samma andedrag tålmodigt förklarar
att vi nu skall icke endast vara
vänner, utan även ytterligare fördjupa
vänskapen. Det beter visserligen i skriften,
att om du får en örfil på den ena
kinden skall du vända den andra till,
men som rättesnöre i det handelspolitiska
umgänget tror jag inte att denna
maxim i det långa loppet ger ilen bästa
utdelningen. Hade handelsministern i
stället sagt att vi måste trots vad som
skett försöka hålla EFTA samman, hade
jag förstått honom bättre. Det var kanske
detta han menade. Såvitt jag kan
förstå vore med tanke på reciprociteten
egentligen den enda riktiga motåtgärden
att samtliga övriga EFTA-stater
återkallade sina tullpreferenser gent -

48 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

emot England så länge England upprätthåller
den 15-procentiga importavgiften.
Jag vill inte ifrågasätta ett dylikt
förfarande just nu, men blir den engelska
importavgiften annat än rent temporär,
blir en sådan linje oundviklig, såvitt
jag kan se.

Sveriges industriförbund har i dagarna
i skrivelse till statsministern med
rätta understrukit att det är fråga om
eu förtroendekris inom EFTA. Förbundet
har liksom Mekanförbundet också
redogjort för konsekvenserna för den
.svenska exportindustrien. Jag skall inte
upprepa Industriförbundets uttalanden,
men jag vill peka på att den 15-procentiga
engelska avgiften även har indirekta
verkningar i visst hänseende. Denna
avgift kommer nämligen för de stater
som står utanför EFTA och sålunda
saknar EFTA-preferenserna att få en
närmast prohibitiv verkan — det gäller
t. ex. Frankrike, Tyskland och Italien.
Detta kommer att leda till att dessa
staters industrier i stället kommer
att söka finna avsättning för de varor,
som blivit utestängda från England, på
andra mer eller mindre oskyddade
marknader. Här ligger vårt land med
sina låga tullmurar närmast i faroEOnen.
Det har redan visat sig att så är
fallet, och vår egen hemmamarknadsindustri
kan därigenom fortare än man
tror komma i ett beträngt läge. Det gäller
inte bara verkstadsindustrien utan
kanske ännu mer textilindustrien och
läder- och skoindustrien. Jag befarar ytterligare
att det inträffade kommer att
få psykologiskt menliga verkningar på
den kommande Kennedvrundan inom
GATT. Jag utgår ifrån att regeringen
kommer att göra sitt bästa för att tillvarata
de svenska intressena gentemot
England, ehuru jag inte vågar hoppas
på större framgångar i strävandena att
utverka lättnader i det ena eller andra
avseendet. Vissa praktiska problem bör
i varje fall kunna klaras upp. Vi vet
inte ens på vilket varuvärde den 15-procentiga avgiften skall beräknas och
vilka hänsvn som kommer att tas till

tidigare ingångna kontrakt, t. ex. för
fartyg.

Vårt land måste nog se situationen
som den är. Vi kommer att få svårt att
finna avsättning för vissa av våra viktigaste
exportvaror på vår traditionellt
betydelsefullaste marknad, den engelska,
men samtidigt kan vi komma att
befinna oss i den situationen att fr. o. in.
den 1 januari 1966 eller möjligen vid en
senare tidpunkt har EEC-staterna fullbordat
sin gemensamma yttre tullmur,
som innebär en förhöjning av tullarna
på vissa avsnitt. I denna situation
återstår för oss ingen annan utväg än
att söka öppna nya marknader för våra
varor. Jag vill liksom en gång tidigare
peka på de möjligheter som kan föreligga
inom östblocket. I synnerhet borde
Sovjetunionen utgöra en intressant
naturlig marknad för den svenska exporten,
som hittills enligt min mening
har varit för lite inriktad på denna
marknad. Större aktivitet bör visas
österut. Det är statsmakternas uppgift
att här bana vägen. Att uppmärksamma
är det handelsavtal som i dagarna
har ingåtts mellan Frankrike ocli Sovjetunionen.

Till sist till handelsministern, tyvärr
frånvarande, den retoriska frågan: Har
frågan om vårt lands associering med
sexstatsblocket, alltså med Europamarknaden,
definitivt ställts på framtiden?

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep):

Herr talman! Det har här från talarstolen
vittnats om att valet och valrörelsen
är över, och därmed kan man
kanske konstatera att det åter dröjer
två år innan de politiska partierna
skall möta valmännen — om intet oförutsett
inträffar. Det senaste mötet klarades
med växlande framgång, och vad
som därvidlag är särskilt notabelt är
att socialdemokraterna bör ha fått anledning
ta sig en funderare över ödets
skiftningar.

Denna debatt är ju så att säga upphängd
på den lokaliseringsproposition

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
som avlämnats, och därför kan det vara
angeläget att i någon mån diskutera
vilken roll den frågan kan ha haft vid
valutgången. Man kan vara överens om
att den PM i lokaliseringsfrågan som
inrikesministern presenterade mitt i
valrörelsen blev minst sagt mindre
framgångsrik. Ett förslag från regeringen
i lokaliseringsfrågan har länge
krävts, inte minst av regeringens egna
anhängare i Norrland. Men förslaget
satt långt inne, förmodligen mest för
att regeringen inte kunde ta sig samman
till en gemensam syn på frågan.
När äntligen denna PM dök upp visade
den sig vara så urvattnad och så löslig
i linjerna att den utlöste allmän besvikelse.
Många års ivrig väntan på ett
förslag till en verkligt aktiv lokaliseringspolitik
förbvttes i hast till nedslagenhet.

Reaktionen i valet uteblev inte. Åtskilliga
socialdemokratiska röster vandrade
över till centerpartiet landet över
och framför allt i Norrland. Valresultatet
visar tydligt detta. Centerpartiet
fick här ett vackert erkännande av folket
i val för en kompetent och fast
hållning i lokaliseringsfrågan, ett erkännande
som vi har all anledning att
tacksamt notera efter alla de klyschor
om bygderomantik och annat som vi
fått höra under gångna år. Vår uppfattning
var tydligen inte mer romantisk
än att den kunde accepteras även av
folk ur socialdemokratiens led. Detta
partis tidningar har ju framför allt
uppträtt som om de satt inne med den
enda kunskapen om lokaliseringens
realiteter.

Reaktionen på valutgången uteblev
inte heller. När regeringen häromdagen
lade lokaliseringspropositionen på
riksdagens bord hade propositionen
uppenbarligen undergått en uppborstning.
Den presenterade i varje fall en
såvitt möjligt oklanderlig motivering
varför en aktiv lokaliseringspolitik bör
bedrivas, men innehållet i övrigt lämnar
en del att önska. Särskilt är det enligt
min uppfattning att beklaga att re 4

Första kammarens protokoll I96i. Nr 34

till remittering av viss kungl. proposition
geringen slopat de s. k. kriterierna på
utvecklingsområden, vilket förmodligen
betyder att varje form av automatik i
åtgärderna försvinner. Varje åtgärd
blir nu av allt att döma helt beroende
av eu särskild bedömning, i det regeringen
och/eller arbetsmarknadsstyrelsen
sätter fingret på en punkt och konstaterar
att här skall åtgärder sättas in
men absolut inte där!

Man kommer inte ifrån att regeringen
tagit vissa hänsyn till utslaget i valet
vid utarbetandet av propositionen.
Men på avgörande punkter hänger det
på tillämpningen i praktiken. I PM hette
det att de lokaliseringspolitiska åtgärderna
i huvudsak skulle inriktas på
de större tätorterna. I propositionen
sägs det nu att lokaliseringspolitiska
åtgärder kan vidtas även för andra orter
än de »stora». Man säger till och
med att kommunikationernas utveckling
möjliggör spridning av arbetsplatser
och bosättning. Här har regeringen
tagit hänsyn till kritiken, och det finns
anledning att vara tacksam för det.
Kvar står emellertid alltjämt några utrerade
krav som centerpartiet för sin
del inte kan släppa efter på. Det gäller
ett nät av livskraftiga tätorter över
hela landet. Centerpartiet vill nämligen
ha ett lokaliseringsprogram som
verkligen är ägnat att tillgodose bygdernas
behov och som är ägnat att också
möta överbefolkningen i de stora
tätorterna.

Med den lokaliseringspolitik som regeringen
skisserar i sin proposition
blir glesbygden och dess tätorter för
framtiden av allt att döma helt beroende
av den konungsliga välvilja som
eventuellt tillåtes strömma ut ur kanslihuset
här i huvudstaden. Men hur den
välviljan ser ut i verkligheten har vi i
dagarna fått ett särskilt bevis på just
genom den PM i jordlagstiftningsfrågan
som tidigare omnämnts i debatten.
I denna promemoria syns det mer är
väl hur regeringen ser på den framtida
jordlagstiftningen och därmed på tillträdet
till jord och skog, dessa fasta vär -

50 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

den som är ett samhälles största tillgångar.
Regeringen anser tydligen, att
den tid nu måste vara slut då man
skyddat de enskildas innehav av jord
och skog från konkurrens från storkapital
och statsmakt. Att socialdemokraterna
vill hävda .statens innehav av
jord och skog kan man till nöds förstå,
llet ligger i linje med socialismens innersta
mening. Det är svårare att begripa,
att socialdemokratien nu är beredd
att gå storkapitalets ärenden på
sätt som man nu förefaller vara klar att
göra.

Det fanns faktiskt en tid, herr talman,
då det även för en ung och oerfaren
bondeförbundare fanns anledning
att tro på att den jämlikhet och det
broderskap socialdemokratien predikade
var en borgen för de smås intressen
i samhället. Finns det ingenting
kvar härav längre? Har man kastat all
hänsyn till de människor, som behöver
samhällets stöd och skydd, överbord?
Frågan står faktiskt gapande öppen, och
den ställes i dag av stora grupper inom
hela vårt land. De kan endast fråga,
ty det är återigen två år, innan de får
komma till tals i nästa val.

Nu skall sålunda bolagsintressena ges
fria händer. Ja, de skall t. o. in. i förekommande
fall ges företräde framför
en ung bonde, som vill etablera sig och
bruka jorden och skogen så soin den
skall brukas. Nu skall det bli slut med
bondefödda ungdomars och vuxnas i
våra städer möjlighet att fortsätta att
äga eu bit jord eller skog i sin gamla
hembygd. Man frestas att citera en
kiind schlager, som dyker upp dagligen:
»Nu skall hela rasket hort».

Man kan givetvis inte diskutera denna
fråga utan att sätta in den i sitt lokaliseringspolitiska
sammanhang. Det
är kanske först då man till fullo inser
vådan av den väg man nu är inne på.
Lokaliseringspolitiska åtgärder måste
ju alltid vara beroende av att det finns
en befolkning i den bygd det gäller.
Vem skall man annars lokalisera för?
Hur skall en samhällsbildning i längden

kunna existera i en landsända, utan att
denna har ett såvitt möjligt rikt befolkkat
uppland? Med socialdemokraternas
nya s. k. giv på det jordpolitiska området
försvinner den sista möjligheten att
hålla människorna kvar i glesbygden.
De tvingas bort och lämnar efter sig eu
mer eller mindre död bygd. Det torde
väl vara ganska klart, att en sådan död
bygd inte blir föremål för någon lokaliseringspolitisk
välvilja från kanslihuset.

På detta sätt har regeringen med den
ena handen gett oss en relativt hygglig
lokaliseringsproposition och med
den andra förtagit varje nytta av den
genom att lägga fram ett lagförslag, som
såvitt jag kan se omöjliggör eu praktisk
lokaliseringspolitik. Fn förklaring från
regeringsbänken på denna punkt skulle
nog enligt min mening vara på sin
plats. År det månne så att lagförslaget
har påverkats av avståndet till nästa
val? Det brukar alltid vara så att regeringsförslag
dyker upp vid lämplig tidpunkt
före en valrörelse och ett val för
att då ha sin verkan. Det är emellertid
tydligt, att regeringen själv är på det
klara med att detta förslag inte är av
den art att man lämpligen lägger fram
det i valtider.

Jag skulle i sammanhanget gärna vilja
stryka under — och för övrigt framföra
ett uttryck av tacksamhetskänsla
för vad herr Virgin, som nu tyvärr inte
är inne i kammaren, deklarerade, nämligen
att det är högerpartiets absoluta
strävan att alltid gagna de mångas ägande.
Jag utgår ifrån att han däri också
liar inbegripit ett bestämt motstånd mot
storbolagens möjligheter att förvärva
jord och skog.

Får jag så, herr talman, tillägga några
ord om den gångna valrörelsen. Denna
har ju framför allt visat eu sak, som
i sammanhanget är intressant och som
kan komma att leda till förändringar.
■lag tänker närmast på, vilket här påpekats
tidigare, den minskning av röstunderlaget
som socialdemokratien har
fått vidkännas. Det är alldeles tydligt

Onsdagen den II november 19(14 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
att det under de senast förflutna åren
bär vuxit fram något som man skulle
kunna kalla för ett motstånd mot socialdemokratiens
siitt att sköta sitt viktiga
fögderi. .lag skulle knappast tro, att
utgången i och för sig skulle kunna betecknas
som en absolut förtjänst för
oppositionens sätt att föra sin talan,
utan tvärtom är det väl så att socialdemokratien
på väsentliga punkter har
förbisett angelägenheten av att verkligen
tillgodose behoven hos de människor
som behöver samhällets stöd. Vi
har kunnat se hurusom de små människornas
angelägenheter mer och mer
sopats undan. Det är naturligtvis detta,
som valresultaten i hög grad utgör eu
reaktion mot. Detta resultat ger emellertid
också vid handen, att det är angeläget
för oppositionen att i fortsättningen
verkligen visa att de små i samhället
har ett stöd från dess sida. Det
är sålunda angeläget att mobilisera alla
krafter för en aktiv lokaliseringspolitik.
Det gäller likaså att mobilisera alla
krafter för att möta eu sådan lagstiftning,
som nu föreslås beträffande jordoch
skogsinnehav. Detta skulle sannolikt
ge större tyngd åt oppositionens
framträdande, och skulle man där bakom
kunna sätta ett samarbete i någon
form, skulle denna tyngd ytterligare
ökas. .lag tror att det är angeläget att
så sker, men det måste i detta sammanhang
finnas vissa renlighetskrav på det
sättet, att inte något parti på den kanten
för en politik som för de båda övriga
är oantaglig. Det finns ingen anledning
— som ibland har skett i debatten
— att bryta staven över högerpartiet
som sådant och försöka förklara
att det är omyndigt i fråga om samarbete,
men det finns anledning att
bryta staven över den politik som på
den kanten förts. .lag tycker det är viktigt
att försöka hålla isär dessa fakta,
tv en sådan särskiljning är uppenbarligen
iignad att främja möjligheterna till
ett samarbete som kan ge större resultat.

Det kan sägas att det nu förrättade

till remitterinK av vins kungl. proposition
valet för första gången på åtskilliga år
gett nya signaler, som har åstadkommit
att ganska vida kretsar här i landet
ser med större förtroende och större
tillförsikt på det politiska arbetet. Det
finns anledning att ta till vara den tillförsikten,
vara rädd om den och slå
vakt om en progressiv politik, som
framför allt tar sikte på de små människornas
problem.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Det har från olika håll
framskymtat både missnöje och glädje
över resultatet av höstens andrakammarval.
Jag vill vid detta tillfälle uttala
min glädje över det resultatet, att vi i
fortsättningen får ha en socialdemokratisk
regering. Jag hoppas att ingen blir
retad för detta. Den borgerliga oppositionen
har vid föregående val och inte
minst vid höstens andrakammarval gemensamt
skjutit in sig på att störta regeringen.
Smällarna har gett genklang
hos det svenska folket — man vill inte
byta ut den regering man har. Man har
kanske resonerat pa det sättet, att det
är bäst att ta det säkra för det osäkra —
man vet vad man har men man vet inte
vad man får i stället. Från ett visst borgerligt
partis håll är man besviken över
att man inte lyckats få in den kandidat
man räknat med, men litet smolk i mjölken
kanske inte skadar -—- det finns
ingen glädje som är fullständig, och det
finns inte heller någon människa som
är oersättlig, ens i detta hus.

Jag skall nu övergå till att beröra
några norrlandsproblem som ligger mig
.särskilt varmt om hjärtat. Det gäller
sysselsättningsfrågorna i Norrland. De
är och har blivit ständigt återkommande
problem under de senaste åren. De
ger återverkningar inom olika områden
och inte minst genom kommunernas
ökade skattetryck för medborgarna inom
kommunen.

Som norrlänning skulle man ogärna
vilja tala om sysselsättningssvårigheter
inom Norrland — det är dålig propa -

52 Nr 34 Onsdagen den 11 november 196-1 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

ganda för denna landsända, dels för
dem som vill bo kvar där och dels för
dem som eventuellt kommer att flytta
dit. Vid ett tillfälle som detta är det
ändå nödvändigt att sysselsättningsfrågorna
får sin rätta belysning. Jag hoppas
mycket av det förslag, som lagts
fram av regeringen i Kungl. Maj:ts proposition
nr 185 om en aktiv lokaliseringspolitik,
och jag kan i stora delar
tillstyrka förslaget, men jag vill trots
detta göra några reflexioner.

Det råder väl ingen tvekan om att utnyttjandet
av de naturrikedomar som
finns i Norrland är högst nödvändigt
för att även bibehålla välståndet i de
sydliga delarna av vårt land. Det måste
därför vara statens uppgift att se till
att det i framtiden finns tillräckligt med
arbetskraft som kan tillvarata dessa rikedomar.
Skogsbruket är en av Norrlands
viktigaste näringsgrenar, och därför
måste framtidens arbetskraft inom
skogsbruket säkerställas. Trots den pågående
intensiva rationaliseringen inom
skogsbruket klarar vi oss inte utan
skogsarbetare, och vi får inte skrämma
bort arbetarna från skogen. Vi måste
även skapa nya sysselsättningsmöjligheter
i form av industrier m. in., som
kan ge arbete åt den arbetskraft som
friställes på ett eller annat sätt. Då det
gäller sysselsättningen bör man även
tillvarata den kvinnliga arbetskraften.

I länsutredningen har det meddelats
att Jämtlands län är det län i Norrland,
som under de senaste åren haft de största
flyttningsförlusterna både procentuellt
och absolut, och dessa flyttningsförluster
har till större delen berört de
yngre åldrarna. Detta innebär en kännbar
åderlåtning av den bästa arbetskraften
för framtiden. År 1960 hade länet
cirka en tredjedel av den förvärvsarbetande
befolkningen sysselsatt i jordoch
skogsbruk. Så är inte förhållandet
i något annat län, och med den pågående
strukturrationaliseringen blir det
bekymmersamt för dem som har sin utkomst
inom dessa näringar, framför allt
för de skogsarbetare som passerat 50-

års åldern men naturligtvis även för
dem som är yngre.

Jag läste något i en tidning i går som
jag skall be att få citera. Där stod följande:
»Den tekniska utvecklingen och
den högre årliga sysselsättningsgraden
kan tillsammans leda till att minst varannan
person som 1960 var sysselsatt i
skogsarbete någon del av året inte längre
har möjligheter härtill 1970.» Det är
skrämmande perspektiv. Samtidigt målar
tidningarna ut det och skriver:
»Varannan skogsarbetare bort.»

Vi har inom Jämtlands län endast 15
procent sysselsatta inom industrier, och
om man jämför denna procent med medeltalet
för riket, som är 36 procent,
då blir bilden ännu tydligare, i vilken
situation länets befolkning befinner sig.
Det torde mot denna bakgrund vara
nödvändigt att det skapas sysselsättningsmöjligheter
i form av nyetablering
av bärkraftiga industrier, som kan absorbera
en del av den arbetskraft som
friställes. Detta torde vara ett rimligt
krav som länets befolkning har rätt att
ställa. Statsmakterna måste förstå vår
ängslan och oro för framtiden, och jag
hoppas och tror att man inte ser med
ljumhet på dessa viktiga frågor. Här
måste verkliga krafttag till, och det
måste ske snabbt. Jag anser att det är
ett rättvist krav, att staten styr utvecklingen
så att det stigande välståndet fördelas
rättvist och att medborgarna i olika
landsdelar erbjudes en tillfredsställande
kulturell och social service. Det
står även i överensstämmelse med departementschefens
förslag.

Människan får inte glömmas bort;
hon står i centrum. Genom att starta
bärkraftiga industrier i utvecklingsbara
regioner inom skogsbygderna — jag
tänker här närmast på Härjedalen som
är en skogsbygd och som blivit dåligt
tillgodosedd när det gäller industrier —
skapas möjligheter även för dem som
har sin sysselsättning inom skogsbruket
att erhålla en god service inom olika
områden såsom skolor, sjukvård m. in.
Kan detta ej ske, bör staten i större ut -

Onsdagen den li november 1964 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

sträckning hjälpa till. Genom en intensivare
satsning på skogsvården skulle
skogen som naturtillgång kunna producera
ännu mera, och fler skulle erhålla
sysselsättning.

På 1961 års norrlandsmässa sades
det, att enligt senast tillgängliga uppgifter
från riksskogstaxeringen utgjorde
tillväxten i Norrland för närvarande
endast 75 procent av den teoretiskt
möjliga. Här måste en hårdare satsning
till för att närma oss detta mål. Skogsvårdande
åtgärder av olika slag kan
förbättra detta tillstånd. Vi måste satsa
mera på skogsforskningen i Norrland,
och genom Norrlandsfonden har vi möjlighet
till detta.

Då det gäller priset på olja och bensin
torde Norrlands inland vara missgynnat.
Här borde man på något vis
kunna rätta till detta missförhållande.
Zontaxorna på motordrivmedel är ofördelaktiga
för fraktkostnaderna i inlandet.

I tidskriften Skogen har jag med glädje
kunnat konstatera jordbruksministerns
stora intresse för skogsfrågorna
i Norrland. Statsrådet deltog ju i Norrlands
skogsförbunds exkursion, där
även skogsarronderingen diskuterades.
Jag har vid ett tidigare tillfälle från
denna talarstol interpellerat jordbruksministern
i denna fråga. Jag vill uttala
den förhoppningen, att denna viktiga
del inom skogsbruket påskyndas trots
att den är besvärlig och tar lång tid att
genomföra. Det torde vara en bland de
viktigare frågor vi för närvarande bär
att lösa inom skogens område. Bildande
av skogsbruksområden och gemensainhetsskogar
kommer därigenom att underlättas.

Som jag tidigare nämnt har skogen
stor betydelse för vårt lands försörjning.
Jag anser att tiden är mogen för
inrättande av ett särskilt skogsdepartement,
där skogsindustri- och skogsbruksfrågorna
skulle inrymmas. Dessa
frågor är splittrade på för många olika
organ. Det skulle säkert skapa möjligheter
för skogsnäringens framtida ut -

veckling. Samordning är nödvändig för
att man skall kunna följa upp dessa vikliga
frågor.

Om jag inte är alldeles fel underrättad
så har Finland föreslagit en omorganisation,
som kommer att ta hand om
skogsfrågorna.

Lokaliserings- och skogsfrågor får
emellertid inte skymma bort andra viktiga
frågor i vårt samhälle. Det jag här
närmast tänker på är de handikappades
utbildningsfrågor samt bostadsfrågan
för pensionärerna och framför allt
för dem som bor i glesbygderna. Jag är
glad för att socialministern har tagit
upp dessa viktiga frågor. De handikappade
måste få möjlighet att utbilda sig
i ett yrke som de kan klara av. Deras
framtid kan därigenom bli ljusare, då
de vet att de kan komma till nytta på
ett eller annat vis.

Dä det gäller pensionärernas bostadsfråga
har kommunerna en stor uppgift
att fylla. Jag hoppas innerligt att de
frågor jag här nämnt tas upp snarast
och att förbättringar kommer till stånd.

Det är även andra ting som väntar
på sin lösning, bl. a. en rättvisare fördelning
av skolkostnaderna. De är särskilt
betungande för många norrlandskommuner.
Här kunde ett system liknande
det som genomfördes för den
kommunala delen av folkpensionsavgiften
tillämpas. En viss del av kostnaderna,
lika för hela riket, skulle bestridas
av kommunerna, medan staten skulle
betala övriga kostnader. Men kanske
detta kan ordnas via det kommunala
skatteutjämningsförslaget.

Förslag angående kommunal skatteutjämning
är också en viktig norrlandsfråga,
som vi så småningom kommer
att få ta ställning till i riksdagen. Då
det gäller skattelindringsbidraget vill
jag påpeka att Jämtlands län bör sättas
i samma bidragsklass som Norrbottens
län och lappmarksdelen av Västerbottens
län. Jag tror att en utredning i det
läge vi nu befinner oss skulle placera
Jämtlands län i denna klass. Jag skulle
vara mera tillfredsställd, om detta be -

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

aktades innan propositionen lägges
fram.

Även iilgjaktsfrågan har aktualiserats.
Den är för en del ingen stor fråga,
men trots detta är det tusentals älgjägare
som väntar på ett besked. Jag hoppas
att jaktutredningens förslag om införande
av obligatoriskt reglerad älgjakt
över hela riket inte kommer till
stånd. Det skulle innebära stora inskränkningar
i möjligheterna för de
mindre skogsägarna och för dem som
inte har några marker att få deltaga i
älgjakten. Det skulle även öka okynnesjakten
i vårt land.

Jag har med detta inlägg velat aktualisera
några frågor som har stor betydelse
framför allt för Norrland. Då vi
nu längre fram får tillfälle att diskutera
och ta ställning till proposition nr
185, som regeringen lagt fram, hoppas
jag att diskussionen förs lugnt och sansat,
så det kan bli ett gott resultat.

Jag vill till sist, herr talman, uttala
att Norrland bör få det stöd som behövs
för att ge sysselsättning och trivsel
för dem som vill bo kvar där. Med
de råvarutillgångar som finns där är
detta fullt berättigat. Jag tror att Norrland
är värt att satsa på.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! Under de senaste veckorna
har debatten om skatteberedningens
förslag till nytt skattesystem tagit
ny och intensiv fart. Föregående lördag
hade Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen en skarp
skatteduell vid Arosmässan. Det var då
två huvudproblem som berördes. Den
första och viktigaste frågan var om regeringen
under våren nästa år ämnar
framlägga eu proposition, grundad på
skatteberedningens förslag, eller om
man liar för avsikt att förhala den angelägna
skattereformen. Den andra frågan
var mera komplicerad och innefattar
kritik, respektive beröm för det
konkreta förslag till omfördelning av
skatterna som beredningen framlagt.

Vad som emellertid vid Arosmässan
väckte både förvåning och inte minst
förstämning var de negativa uttalanden,
som riksdagsman Arne Geijer, LO:s
ordförande, gjorde mot beredningens
skattesänkningsförslag. Arne Geijer, som
ju direkt borde representera stora löntagargruppers
intressen, sade i ganska
klara ordalag, att han inte var med på
beredningens försök att för framtiden
bromsa upp de senaste decenniernas
ständiga skattehöjningar.

Vad som har skett är tydligen att LO
låtit sig vägledas av s. k. förhandlingstekniska
synpunkter, när man tagit
ställning till behovet av en angelägen
skattereform. Självfallet måste varje intresseorganisation
betona sina särsynpunkter,
och det är väl därför tydligt
att LO gjorde en arbetsmarknadspolitisk
bedömning av förslaget från sina
utgångspunkter. Men det är här man
kan hysa vissa farhågor för framtiden,
och det är här riksdagens intresse kommer
in. Det föreligger ju en viss identifikation
mellan LO och regeringen,
och därför är det viktigt, att regeringen
inte låter sig alltför mycket påverkas
av LO-ledningens nu kungjorda negativism
när det gäller att snabbt få
fram skatterättvisa och en nödvändig
skattesänkning. Det finns dock många
medborgare, som inte får sina intressen
bevakade genom starka fackföreningar,
och de medborgarna måste ju
regeringen och riksdagen också ta hänsyn
till.

Jag är för övrigt övertygad om att ett
ja till skatteberedningens förslag också
är ett löntagarintresse för den övervägande
majoriteten av de medlemmar
som finns inom LO-kåren. Att några
män i LO:s ledning i den här frågan
försöker göra en förhandlingsteknisk
och politisk bedömning får alltså under
inga förhållanden leda till att den
sänkning av skattetrycket för oss i det
här landet ej kommer till stånd. Det är
viktigt att regeringen och inte minst
riksdagen är starka nog att avvisa sådana
markerade särintressen och finna

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
lösningar som tillgodoser hela folkets
bästa. Men innan vi bär i riksdagen
får tillfälle att närmare gå in på detaljutformningen
av skattefrågorna måste
vi också se till att vi verkligen får elt
förslag på riksdagens bord och att det
förslaget kommer i utlovad tid. Det är
detta som just nu är huvudfrågan.

Tidningspressen har under de senaste
veckorna antytt, att finansministern
inte är intresserad av att ge riksdagen
möjlighet att besluta om skatterna redan
på våren nästa år. Det har sagls
att finansministern främst av arbetstekniska
skäl vill skjuta hela skattereformen
två år framåt i tiden. Det skulle
med andra ord innebära att först 1966
års riksdag skulle få besluta i frågan
om det framtida skattesystemet, och för
den enskilde inkomsttagaren och för
näringslivet skulle reformen träda i
kraft först 1967.

Nu skall man inte alltid tro tidningarna
— det har hänt många gånger att
regeringen har dementerat vad som
stått i pressen, även om det varit allmänt
uttryckt — men det tycks ligga
en god portion sanning i de här påståendena.
Det vore mer än olyckligt
om skattereformen på det här sättet
medvetet fördröjdes eller — för att använda
ett riktigare uttryck — saboterades
av finansministern.

Jag har frågat mig, vad som kan ha
hänt sedan i juni det här året fram till
dags datum. Tidigare har ju finansministern
strävat efter att påskynda skatteberedningens
arbete, och redan för
två år sedan begärdes det att beredningen
skulle framlägga sitt förslag under
första hälften av 1964. Alla som
var intresserade av frågan uppfattade
de direktiven som ett klart önskemål
från regeringens sida att få tid på sig
att utarbeta en proposition, så att den
kunde framläggas vid 1965 års riksdag.

Från de utgångspunkterna kom också
skatteberedningen att arbeta. Med
andra ord skapade regeringen förväntningar
hos inkomsttagare och näringsliv.
Regeringen gav alltså sken av att

till remittering av viss kungl. proposition
den insåg att de hårda och ofta orättvist
drabbande skatterna snarast måsle
förändras. Skatteberedningen, vilken
såsom jag nämnde arbetade med det
här målet i sikte, lyckades också få
fram sitt förslag i god tid under det här
året.

Sedan har det sagts att finansministern
måste göra en teknisk genomgång
av beredningens förslag. Den kan naturligtvis
ta viss tid, men är verkligen
de arbetstekniska problemen så besvärliga
just i det här fallet? Är det
inte fråga om de obotfärdigas förhinder? Regeringen

har att ta ställning till ett
enhälligt betänkande — vilket i och
för sig är märkligt när det gäller en
så stor skattefråga — och beredningens
ledamöter har tydligen varit starkt inriktade
på att genom jämkningar och
eftergifter nå en gemensam ståndpunkt.
De jämkningarna har inte alltid varit
så smärtfria. Högerpartiets representant
i skatteberedningen har fått ge
vika på vissa för högerpartiet väsentliga
punkter, och jag skulle tro att detsamma
har gällt för andra partier och
andra intressegrupper, men för helhetseffektens
skull, för tron på att man
skulle kunna nå ett samlande resultat,
som snabbt skulle kunna förverkligas,
tog man vissa olägenheter för att få
fram ett enhälligt förslag till nytt skattesystem.
Man skulle med andra ord
närmast kunna beteckna beredningens
skatteförslag som ett förhandlingsresultat,
och alla — inte minst i riksdagen
— känner väl till hur utomordentligt
starka skäl det måste finnas för att man
skall riva upp ett förhandlingsresultat;
det gäller inte bara resultatets innehåll
utan också tidpunkten för ikraftträdandet.
Skall den här enigheten ha något
värde, så får den alltså inte i detta hänseende
förfuskas av finansministern.

Jag har vidare sett att finansministern
på sitt försiktiga sätt har hävdat
att han måste läsa remissyttrandena
över betänkandet och ta skälig hänsyn
till dem. Ja, det är en självklarhet som

Öb Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

mte behövde uttalas, men fråga är om
inte de flesta synpunkter, som nu successivt
kommer fram i remissyttrandena,
i stor utsträckning redan är kända
för regeringen. De politiska partierna,
arbetsmarknadens parter och intresseorganisationer,
den särskilda expertisen
och de övriga representanter som
funnits i utredningen har ju redan sörjt
för att beredningens förslag blivit allsidigt
belysta. I särskilt hög grad har
finansdepartementet varit med i arbetet
genom den mängd sakkunniga som
funnits i beredningen. Givetvis måste
regeringen under arbetets gång ha bildat
sig en ingående kännedom om förslagets
innehåll. Att skylla på inkommande
remissvar är därför ett svagt
argument för regeringen då det gäller
att finna anledningar till att fördröja
den angelägna skattereform som löntagare
och näringsliv ställt sina förhoppningar
till.

Men om enligt min mening arbetstekniska
eller tidsmässiga skäl inte kan
åberopas för ett uppskov, så finns det
så mycket starkare skäl för en snabb
handläggning. Det avgörande skälet är
helt enkelt det totala skattetryckets
höjd i vårt land. Vi kan inte komma
ifrån att skatten nu ligger avsevärt högre
i Sverige än i andra länder. Jag vet
att internationella jämförelser beträffande
skattetrycket är svåra att göra,
men man kan inte bortse ifrån den officiella
statistik som exempelvis OECD
upprättat på det här området. Den visar
att våra direkta skatter i Sverige
år 1962 tog 17,9 procent av bruttonationalinkomsten,
mot 14,1 procent för
USA, 13,2 procent för Holland och 12,6
procent för Norge.

Det var den direkta skatten. Även
om man räknar in de indirekta skatterna
intar Sverige topplatsen med 30,5
procent mot 27,3 procent för Norge
som ligger närmast efter. Först om man
tar med socialförsäkringsavgifterna ger
denna OECD-statistik försteget åt något
annat land. Siffrorna blir då högst för
Västtyskland med 35,4 procent. Sverige

kommer två tiondelar efter med 35,2
procent, Frankrike kommer därnäst
med 35,1 procent, och sedan följer hela
raden av andra länder.

Denna statistik avsåg år 1962. Sedan
dess har skatteskruven ytterligare dragits
åt i Sverige. Man har genomfört
höjningar av kommunala och statliga
.skatter och även höjt socialförsäkringsavgifterna.
De två tiondels procent som
skilde Sverige från topplandet Västtyskland
har säkerligen raderats ut, och
Sverige intar nu en obestridlig tätplats
om hänsyn tas till både avgifter och
skatter. Detta utgör en stark bakgrund
till ett bestämt krav på en snabb behandling
från regeringens och riksdagens
sida av skatteberedningens förslag.

Slutligen kommer de senaste händelserna
på det handelspolitiska området
att göra det ytterligare angeläget att
snarast genomföra sådana skattelättnader
för det svenska näringslivet, att vårt
näringsliv kan upprätthålla konkurrensen
mot utländska företag. Handelsminister
Lange var här i kammaren i förmiddags
och satt då tillsammans med
finansminister Sträng. Om handelsministern
och finansministern gör jämförande
studier, är det möjligt att resultatet
blir, att handelsministern
tvingar finansministern att snarast lägga
fram eu skattesänkningsproposition.
Sker inte det, tar uppenbarligen finansministern
ett mycket stort ansvar på
sig.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! När jag suttit och lyssnat
till debatten i kammaren har jag
varit litet i beråd. Jag har nämligen
inte fått något egentligt material för
att visa mig i talarstolen. Detta är ju
bara helt naturligt. Min dag kommer
om ett par månader och inte nu. Den
siste talaren gav mig dock kanske anledning
att något ta kammarens tid i
anspråk redan vid detta tillfälle, och
innan jag bemöter honom kräver artigheten
och ritualen att jag också försö -

Nr 34

Onsdagen cl eu 11 november 1904 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

ker bemöta cn del av vad gruppledarna
tidigare anfört här i kammaren i
''lag.

Valresultatet liar helt naturligt varit
föremål för kommentarer i de inlägg
som gjorts i denna debatt. Framför
allt har man varit angelägen om att
påpeka, att regeringen nu på nytt är
i den situationen att vi är en minoritetsregering.
Jag vill bara i all blygsamhet
erinra om att vi endast är tillbaka
i den situation som regeringen
faktiskt hann vänja sig vid under åren
1957—1962. Det har ju bara varit under
ett enda år, nämligen under 1963,
som regeringen har kunnat falla tillbaka
på den litet tryggare plattformen
att ha en rösts majoritet vid de gemensamma
voteringarna. Jag vågar väl
emellertid säga, att vi lade oss till med
en viss vana att hantera det politiska
materialet under åren 1957—1962, och
den vanan glömde vi inte bort under
1963. Den politik som vi utformade under
denna femårsperiod och som kontinuerligt
följdes under 1963, kommer
vi att följa även i fortsättningen utan
sneglingar åt något håll med hänsyn
till det senaste valutslaget.

Jag vill sedan, herr talman, säga
några ord om den ekonomiska situationen.
Även om den inte så expressivt
varit föremål för analyser från oppositionens
representanter, har den ekonomiska
situationen naturligtvis legat
under de bedömningar som kommit
fram i de tidigare inläggen.

En av de föregående talarna var visst
så generös att han tillät sig säga, att
på det hela taget är den ekonomiska
situationen i vårt land bra just nu.
Det konstaterandet vågar jag väl understryka.
Arår industriproduktion ligger
i dag 8 procent högre än för 12 månader
sedan. Om jag tar tiden från den
1 januari fram till dags dato och jämför
med motsvarande period för ett år
sedan, har den svenska industrien producerat
ungefär 7 procent mer detta
år.

Trots att resultatet av avtalsrörelsen

i pengar sett blev ganska blygsamt —
man brukar upptaxera resultatet för
de kollektivavtalsanställda till ett plus
av 1,8 procent — räknar man i den
senaste konjunkturrapporten med en
lönehöjning per tidsenhet av ungefär
6 procent. Vad som är verkligt intressant
är att vi under den senaste 12-månadersperioden
hitintills haft en löneglidning
som varit starkare än under
någon motsvarande period under de
senaste 10 åren, enligt vad vissa statistiska
experter har räknat ut. Detta
är ett uttryck för en aktivitet och en
förtröstan inom näringslivet, som man
väl också bör erinra om, när vi under
de senaste dagarna fått höra så många
spådomar i andra riktningar med hänsyn
till vad som har hänt under de
senste veckorna inom EFTA och speciellt
i England.

Om vi ser på investeringsutvecklingen
är det ingen tvekan om att de svenska
kommunerna redovisar en investeringsaktivitet
som är oförändrat stark
och hög; en ökning med 12 å 14 procent
år efter år. Staten har av allmänt
ekonomiska skäl fått hålla sig litet mera
i bakgrunden; investeringsökningen
kan taxeras till 5 å 6 procent. Den industriella
sektorn på den privata sidan
har, såsom omnämnts här i dag, legat
stilla sedan år 1962, visserligen på den
höga nivå som då uppnåddes. Jag är
den förste att understryka att detta
ger anledning till bekymmer. Även den
senaste konjunkturrapporten redovisar
en prognos, som innebär en oförändrad
investering för den svenska industriens
del. Jag tror emellertid — jag
gör vissa reservationer, men jag tror
att man därvidlag underskattat de krafter
som ändå börjat göra sig märkbara
under de senare månaderna och som
gör att vi kanske kan tala om någonting
av en come back även på den industriella
investeringssidan.

Konjunkturen präglas av en kraftig
produktionsökning inom industrien.
Det är gott om beställningar; orderböckerna
hos de svenska företagen är

Nr 34

Onsdagen den 1) november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

betydligt bättre än under de senare
åren. Löneglidningen är ett uttryck för
efterfrågan på arbetskraft. Allt detta
gör naturligtvis att prisutvecklingen
har gått i något snabbare takt än vad
vi räknade med i våras. Vi trodde
då att den skulle stanna vid knappt
3 procent. Jag är i dag beredd att
korrigera vad jag sade i maj månad.
.lag skulle gissa på en prisstegring med
3 å 3,5 procent. En sådan prisstegring
iir emellertid inte på något sätt uppseendeväckande,
om den ses i sitt internationella
sammanhang. De siffror
som OECD-rapporterna lämnar ger
klart vid handen, att vi trots denna
prisstegring i den internationella kretsen
håller oss inom en måttlig prisstegring.
Internationellt har således vårt
konkurrensläge inte i något avseende
försämrats. Den svenska exporten har
ökat på ett tillfredsställande sätt i år,
med cirka 14 procent. Den svenska
valutareserven har dessutom stabiliserats.
Den ligger i dag på 4 900 miljoner
kronor, vilket innebär en ökning på
bortåt 600 miljoner kronor under den
sista tolvmånadersperioden. Det betyder
ett rekord under efterkrigstiden.

Internationellt har vi följaktligen
hävdat oss gott på den industriella
fronten. Om jag skall sätta något slags
temperatur på den svenska industrien,
så är det väl snarast så att den präglas
av en alltför stor efterfrågan både på
arbetskraft och kapital för att balansen
skall vara riktigt tillfredsställande.

Jag har velat säga detta som en bakgrund
till vad som hänt under de sista
veckorna. Situationen inom EFTA är,
såsom handelsministern nämnde i sitt
interpellationsanförande i går, kritisk.
Dock vägrar jag att se det hela ur så
mörka perspektiv som jag tycker att en
del av oppositionstalarna har velat göra.
Så länge som engelsmännen har deklarerat
att detta är en tillfällig historia,
får vi väl tro dem på deras ord, även
om man — jag tror att det var herr
Boheman som sade det — kan ha sina
uppfattningar om att det kan ta sin tid

innan den engelska ekonomien rättats
till. I botten ligger ändå att England
är vår näst största handelspartner, och
vårt intresse av att den engelska ekonomien
frisknar till är ju så utomordentligt
starkt, att jag tycker att de
kommentarer, som vi i dag kostar på
oss när det gäller att korrigera en sjuk
engelsk ekonomi, skall göras ut ifrån
detta faktum. Ingen kan bestrida, att
vi har det största intresse av att England
frisknar till och gör det inom en
rimlig framtid; jag tror att den beska
medicinen måste tas för att tillfrisknandet
verkligen skall kunna ske.

Man har anklagat regeringen och i
första hand dess handelsminister —
som självfallet kan svara för sig själv
på den punkten — för att regeringen
har varit alltför flat i sina kommentarer
till vad som har hänt. Jag tror inte
att ordens valör eller aggressiviteten i
tonläget spelar någon som helst roll för
ett snabbare eller mindre snabbt tillfrisknande
av Englands ekonomi, en
sak som vi alla är intresserade av. Vad
som präglar engelsmännen är ju att har
de tagit ett beslut, så brukar de hänga
fast vid det. Engelsmännen är inget
impulsivt släkte; de tänker sig för innan
de handlar. Sedan kan vi tycka att
de borde ha handlat på ett annat sätt,
men all erfarenhet visar att de inte rusar
i väg innan de har klart för sig vilka
konsekvenser ett beslut innebär. Det är
möjligt att i det långa loppet — om jag
får använda uttrycket — »a little more
balance» även i våra kommentarer till
den engelska attityden inte är alldeles
ur vägen. Detta är, mina vänner, inte
någon affektbetonad känslofråga, utan
det är real ekonomisk politik, som bör
kommenteras och debatteras från dessa
utgångspunkter.

I denna lilla ekonomiska exposé, som
jag inte kunnat underlåta att göra, vill
jag understryka att den allmänna situationen
i dag kanske mer präglas av riskerna
för något av överhettningsfenomen
än av det balanserade lugna läget.
I en sådan situation är det lättare än i

Onsdagen den II november 1901 fm

Nr 31

Allmän debatt i anslutning
det motsatta läget att ta de konsekvenser
för vår ekonomi, som den engelska
utvecklingen kan föranleda. Det är också
en synpunkt som jag tycker att man
har anledning att understryka.

Vid varje sådant här tillfälle är det
ju också klokt att noga undersöka utvecklingen,
innan man bestämmer sig
och så att säga ställer diagnoserna, och
vi har litet för dålig erfarenhet om patientens
tillstånd för att göra det alldeles
oreserverat nu. Den svenska politiken
är inte och har aldrig varit så
fastlåst, att vi varit förhindrade att göra
erforderliga improvisationer, om sådana
skulle bli erforderliga, och nu
kommer ju riksdagen att vara samlad
inte bara fram mot jul utan efter ett
kortare uppehåll även under fem månader
fram på nästa år. Därför tror jag
att vi inte direkt behöver bli ställda
inför något fait accompli och säga, att
nu är vi oförmögna att göra någonting
i en ny situation. Regeringen har alla
möjligheter att omedelbart tala vid riksdagen,
om några specifika ingripanden
visar sig erforderliga.

Jag har velat säga detta för att understryka
att själva utgångsläget för den
svenska industrien kunde ha varit sämre
med tanke på den internationella situationen
än det är i dag. Jag konstaterar
vidare att vi har en allmän anspänning
av våra resurser som snarast
är i överkant, något som är en följd av
våra ambitioner och vår vilja att göra
mycket på väsentliga områden, kanske
litet mer än vi egentligen har reala
resurser till. Men vem vågar uppträda
här i egenskap av talesman för uppfattningen,
att hålla igen i fråga om
dessa ambitioner? Jag har visserligen
i min egenskap av finansminister haft
uppgiften att i radio- och TV-debatter
klargöra att det finns en gräns för vad
vi orkar med, men jag har mött en ytterst
måttlig entusiasm från mina borgerliga
opponenter när jag försökt placera
den frågeställningen på dagordningen.
Det kan ju vara betingat av
andra skäl, som jag inte nu skall gå in

till remitterinn av viss kunnl. proposition
på, men jag tror att det var herr Boheman
som sade någonting om att vi i
detta avseende faktiskt är lika goda kålsupare
allesammans. Om vi då också
kunde ta konsekvenserna av dessa våra
ambitioner, vore det naturligtvis lättare
att i framtiden klara av de politiska
kontroverserna; men jag är inte
alldeles säker om att samma enighet
kommer att råda på den punkten.

Jag skall efter detta bara som allra
hastigast bemöta ett par synpunkter i
oppositionsinläggen, vilka föreföll mig
ha litet mer av principiell och varför
inte ideologisk betydelse.

Herr Virgin tog upp frågan om sparandet
och sade, att här bryter sig regeringens
principer och ideologi mot
högerpartiets. Vi skulle enligt herr Virgin
vara hemfallna åt den uppfattningen
att endast tvångssparandet — som
han kallade det — skulle möjliggöra
den kapitalbildning som fordras i ett
expansivt samhälle. Herr Virgin hade
andra rekommendationer och ansåg att
om man via en skattepolitik — underförstått
skattesänkningspolitik — ger de
enskilda människorna möjligheten att
spara, så har man ett alternativ till det
obligatoriska sparandet över budgeten,
som staten försöker tillämpa och även
kommunerna, i den mån de orkar med
det. Jag har många gånger i olika ekonomiska
debatter försökt utveckla detta
litet närmare, och jag vill ytterligare
understryka att jag delar herr Virgins
uppfattning om att hans väg är framkomlig,
därest man är beredd att ge
skattesänkningar på det asociala sättet,
att de som har stora inkomster och
möjligheter att spara får skattesänkningarna.
Nu visar emellertid alla de
undersökningar som gjorts på olika områden,
vilken sparandeeffekt man får
av en extra lönehöjning, som ju är ett
penningtillskott på samma sätt som en
extra skattesänkning. För folk i allmänhet
blir konsekvensen att ungefär
80 procent konsumeras, medan 20 procent
sparas. Vill vi göra en skattesänkning
som är socialt riktig så till vida

60 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

att de, som har svårast att komma ut
med sina skatter, också får nöjet av
skattesänkningen — och på den punkten
räknar jag med herr Virgins accept
— då når vi ingen effekt med det frivilliga
sparandet som herr Virgin vill
uppställa såsom alternativ till ett skattesparande
över budgeten, det må vara
i statens eller i kommunens regi.

Om man sedan närmare studerar högerpartiets
olika sparvänliga motioner,
som herr Virgin åberopade, finner man
att de samt och synnerligen har som
gemensam nämnare att progressionen i
skatteskalan skall reduceras. Man skall
avsätta pengar skattefritt, som det heter,
för att skaffa sig en egen bostad. Man
skall av sin inkomst skattefritt avsätta
pengar för att ge sina barn möjligheter
att finansiera sin utbildning. Man skall
skattefritt avsätta pengar för det ena
eller andra ändamålet, och naturligtvis
är det detsamma som en liberalisering
av den progressiva skatteskalan.

För några månader sedan roade jag
mig faktiskt med att göra eu utredning
om hur ett system i denna riktning
skulle verka. Papperen ligger där nere
i mitt konvolut, men jag tänker inte besvära
kammarens ledamöter med att redovisa
hela utredningen. Det är dock ett
faktum, att om en person har 15 000—
20 000 kronor i inkomst per år och en
annan person håller sig med en inkomst
på mellan 60 000 och 70 000 kronor
per år, blir resultatet av högerns
s. k. frivilliga spargiv att man till personer
med 15 000—20 000 kronors inkomst
per år, när man har genomfört
alla högerns förslag, återbetalar ungefär
4 000 kronor, medan däremot hans
medbroder, som befinner sig i ett betydligt
gynnsammare inkomstläge, får
tillbaka ett 6—7 gånger så stort belopp.
Xu tycker jag nog att vill man förändra
den progressiva skatteskalan, är det
renhårigare att tala om hur man vill
ha den i stället för att på olika bakvägar
via mer eller mindre långa utläggningar
om sparandets välsignelser ändå i
sista hand hamna på samma krassa ma -

terialistiska betraktelsesätt, nämligen
att man vill lindra beskattningen för
dem som har det bättre ställt.

Utöver detta, som jag nog pretentiöst
tillät mig att kalla för något av ett principiellt
och ideologiskt inlägg i denna
debatt, skall jag direkt svara herr Lundström
på den fråga han ställde och som
följdes upp och accentuerades ytterligare
av herr Holmberg. För att nu kammarens
ledamöter inte skall förvänta
sig några sensationella avslöjanden, vill
jag meddela att vad jag nu säger blir
ungefär en upprepning av vad jag tilllät
mig att säga på ett offentligt möte
i Malmö för ett par veckor sedan, vid
vilket möte det nya skattepaketet diskuterades.
Jag begär inte att kammarens
ledamöter skall tro mig, när jag
säger att jag för närvarande har en del
att göra med den kommande statsverkshudgeten.
Detta arbete tar i vart fall så
pass mycket av min tid, att det är svårt
att få så nämnvärt mycken tid över för
andra stora och väsentliga ting. Just
nu flyter dock in på mitt bord alla remissyttranden
i anledning av skatteberedningens
betänkande, och jag försöker
konsumera dem allteftersom de
kommer in för att parallellt med andra
ting också om möjligt successivt hinna
med att informera mig om vad folk
tycker om betänkandet. Jag har tvingats
acceptera förlängda remisstider.
Det finns mycket inflytelserika intresseorganisationer,
vars yttranden jag
ännu inte haft tillfälle att läsa men som
jag förmodar kommer inom de närmaste
dagarna. Jag har emellertid blivit
ganska överraskad över hur pass
delade meningarna ändå är om skattekommitténs
förslag. Detta tvingar både
finansministern och regeringen till allvarliga
överväganden, innan vi serverar
en proposition till riksdagen som
är så genomtänkt, att man tycker att
den är ett riktigt uttryck för den skattepolitik
som man tror skall ha förankring
hos det svenska folket. Vi vet också
att en proposition skall avlämnas i
början på mars, senast den 10 mars. Det

Onsdagen (ten 11 november 1904 fm.

Nr 34

(il

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kung!, proposition
bär ju understrukits tidigare från talarstolen
här i dag att det här gäller en

kraftig och grundlig omprövning av
hela det utomordentligt omfattande
skattesystem som vi har i vårt land, så
jag säger inte mycket mera om det. Jag
säger emellertid att det blir utomordentligt
svårt att hinna med den omprövningen
och presentera resultatet i
den laga tid som riksdagsordningen föreskriver,
om det skall vara ett genomtänkt
skatteförslag. Jag har sagt tidigare
att jag skall göra vad jag kan. Nu
har jag fått en direkt fråga: Vill finansministern
göra så mycket som han
kan för att genomföra detta? Egentligen
är det litet tveksamt, herr Lundström,
om jag skall svara på den frågan, ty
herr Heckscher har tidigare ställt en
interpellation i andra kammaren med
precis samma ordalydelse. För all del,
om svaret inte behöver bli annat än att
jag skall göra vad jag kan, skulle det
inte vare sig tidsmässigt eller intellektuellt
vara svårt att upprepa det både i
denna talarstol och i andra kammarens
men att säga att man skall göra så mycket
man kan eller vad man kan är ju
ett tämligen intetsägande svar. När jag
nu står här och säger att jag inte vet
om jag kan prestera något nytt förslag
i vår, vill jag först korrigera herr Holmberg
på en punkt, nämligen när han
säger att han begär förslaget i utlovad
ordning. Regeringen har inte utlovat
någon tidtabell, när förslaget skall lämnas.
Vad jag hade intresse av var att få
kommittén att servera sin produkt så
att vi hade möjligheter till en hyfsad
remiss under 1964, men herr Holmberg
skall vara uppmärksam på att det inte
finns några löften från regeringen till
riksdagen, när förslaget skall vara färdigt.

Sedan vill jag ytterligare korrigera
ett par talare på en punkt. Man har velat
presentera detta förslag som ett slags
förhandlingsöverenskommelse, som med
styrkan hos en naturkraft skall gå rakt
fram till riksdagens bord och som riksdagen
bara har att säga ja eller nej till

— helst ja, naturligtvis. Så är det ju
inte. Med all respekt för de utomordentligt
skickliga och duktiga karlar som
har sysslat med det här — jag har från
många håll fått betygat, vilken utomordentlig
insats kommitténs ordförande
har gjort, som lyckats få fram en enighet
i denna kontroversiella fråga — så
måste jag ändå säga att denna kommitté
måste behandlas på samma sätt
som alla andra kommittéer som sysslar
med utredningsarbete. Dess produkt får
lov att underkastas den opinionstest
som ett remissförfarande är, och den
får naturligtvis också lov att underkastas
den politiska värdering som regeringen
i första hand och riksdagen i
andra hand har skyldighet och möjlighet
att göra.

Nu har det väckt en väldig uppståndelse
att det finns delade meningar om
den här produkten. Bland annat fick vi
ju ett uttryck för detta i den tidigare
apostroferade Arosmässans diskussion,
och jag är inte alls förvånad över detta.

Det gladde mig att herr förste vice
talmannen har tagit tid på sig och använt
ett par sommardagar för att läsa
igenom betänkandets 820 sidor. Det visar
ett politiskt intresse som är beundransvärt.
För min egen del satte jag
också till några sommardagar för den
här sakens skull, men det var ju mera
en ämbetsplikt att göra det, vilket det
ju inte utan vidare var för Axel Strand.
Har man emellertid läst betänkandet,
är det klart att man ställer sig ännu
mera frågande inför vissa inslag i det
nya skattepaketet och dess praktiska
omsättande i det verkliga livet.

Nu skall jag inte stå här och föregripa
vare sig mina egna eller regeringens
tankegångar — än så länge är det väl
mera jag personligen som haft anledning
att fundera över förslaget — men
jag skulle vilja säga något som en förklaring
till att förslaget vid remissbehandlingen
har bemötts med många reservationer
och erinringar.

Här har man diskuterat möjligheten
att införa ett helt nytt skattesystem, be -

62 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

nämnt mervärdeskatten, i den svenska
skatteordningen. Det finns en nation
som har vågat sig på detta tidigare,
nämligen Frankrike. Västtyskland har
sedan ett och ett halvt år haft ett förslag
om en mervärdeskatt liggande på
sin riksdags bord, men man har inte
fattat något positivt beslut, vilket i viss
mån kan vara förvånansvärt, eftersom
Västtyskland ju har mycket intima förbindelser
med Frankrike inom EECkretsen.
Så sent som för ett par månader
sedan var frågan uppe i den tyska
riksdagen, och då beslöt man sig för att
skjuta på problemet till 1967, därför att
man ansåg det vara så svårt att bemästra,
och inskränkte sig till att göra vissa
förändringar i den typ av omsättningsskatt
som man arbetar med för närvarande.

Det finns ingen annan nation inom
EEC som har accepterat systemet med
mervärdeskatten, och det finns ingen
nation inom EFTA-kretsen mer än Sverige
som har allvarligt diskuterat detta
system såsom en framtida beskattningsform.
England har haft en utredning
som har arbetat parallellt med den
svenska utredningen, och den har klart
och otvetydigt avvisat tanken på att ersätta
de engelska punktskatterna med
ett system av mervärdebeskattning.

.lag säger detta bara för att så att
säga ställa frågan bättre på plats. Jag
har nämligen funnit att det finns en så
pass onyanserad entusiasm för detta system,
att jag är rädd för att vederbörande
entusiaster kanske inte själva helt
har tänkt igenom problemet. Därför är
det ju i sammanhanget riktigt att tala
om, hur man i andra nationer har reagerat
när man ställts inför det här förslaget.
Jag förstår också Arne Geijers
funderingar, som han gav uttryck för
vid Arosmässan. Jag förstår dem ur följande
synpunkter.

I ett inlägg tidigare under förmiddagen
i dag har det erinrats om den
arbetskraftsbalans vi har att emotse inom
det närmaste decenniet framöver,
en arbetskraftsbalans som är negativ i

stället för positiv, som den hitintills
har varit. Vi får naturligtvis söka ersättning
i form av en starkare kapitalbildning,
forcerad forskning, utbildning
och teknik och allt annat som kan vara
supplement till arbetskraftsreserven.
Ändå ställs man inför bekymmersamma
perspektiv, när man försöker tänka sig
in i framtiden i ekonomiskt avseende.
Mot den bakgrunden är det väl helt naturligt,
att man — kanske optimistiskt
— vågar räkna med en ökning av nationalprodukten
inte med de fem å fem
och en halv procent som vi glädjande
nog kan inregistrera 1964 utan kanske
den mera normala siffra som vi haft
under 1950-talet — låt mig säga tre
procent. Om vi då skall genomföra en
arbetstidsförkortning från 45 till 40
timmar per vecka och rent hypotetiskt
ställer upp en tidsplan på fem år för
att genomföra den — det är väl tidsmässigt
något så när symmetriskt med
den förra arbetstidsförkortningen vi
genomförde — skulle detta rent matematiskt
innebära att man förbrukar i
runt tal två procent varje år av det treprocentiga
utrymme som skulle föreligga.
Nu vägrar jag att räkna matematik
så enkelt, tv det finns alltid dolda och
latenta rationaliseringsmöjligheter, men
lät mig säga att jag räknar med en och
cn halv procent såsom en något så när
trolig effekt av arbetstidsförkortningen.
Om vi därtill lägger den nödvändiga
förbättringen av ATP:s ekonomiska resurser
för att klara bördan av pensionsutfästelserna,
så åtgår ytterligare en
halv procent varje år. Av utrymmet
skulle då vara kvar 1 procent i detta
med många reservationer försedda räkneexempel.

Jag föreställer mig då, att man från
löntagarhåll säger sig att det ser väldigt
snålt ut. Det är ju det som skall vara
den s. k. penningmässiga ökningsmöjligheten.
Därtill skall under samma tid
arbetsgivarna påföras den överföring
av socialförsäkringsavgifterna som är
den andra sidan av mervärdeskatten.
Det kan hända att man ställer arbets -

Onsdagen (k*n II november 196-1 fm.

Nr 31

till

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

marknaden inför ett problem som inte
kan bemästras, och det är väl det som
herr Geijer, om jag fattade honom rätt,
ville understryka när han sade att det
kunde innebära krav som får inflationistisk
effekt på samhällsekonomien.
Då har man ju inte vunnit någonting,
utan i stället har motsatsen blivit fallet,
och det gör herr Geijer i viss mån bekymrad.

Man kan ju också göra andra reflexioner
när man funderar närmare över
detta. En reflexion är att alla de reduktioner,
som sker på den direkta beskattningens
område, är anonyma i den
meningen att de inte kan avläsas i levnadskostnadsindex,
medan alla höjningar
av den indirekta skatten kan till den
sista tiondelen avläsas i statistiska centralbyråns
levnadskostnadsindex. Här
är vi ambitiösa, som i allt vad vi gör,
t. o. in. så ambitiösa att man ibland tar
sig för pannan och frågar: Är det nödvändigt
att vara så ambitiös?

Den omständigheten att vi i september
månad 1967 skall köra på höger
sida av vägbanan i stället för på vänster
sida avläses för närvarande i statistiska
centralbyråns levnadskostnadsindex
och gör bland annat sitt till att vi
gradvis justerar folkpensionärernas
pensioner, även om, för att använda ett
uttryck från den gamla höger- och vänsterpartiomröstningen,
mor i busken är
tämligen likgiltig för om vi kör på höger
eller vänster sida av vägen. Jag tar
detta som ett exempel på ett statistiskt
fenomen, en ofullständighet: vi redovisar
alla effekter på den indirekta sidan,
men exkluderar effekterna på den direkta
skattens sida. Om man då höjer
den nuvarande omsättningsskatten på
6,5 procent till 13 procent, är det självklart
att det föreligger vissa kompensationskrav,
som jag föreställer mig att
också en LO-ordförande kan ha sina bekymmer
och betänkligheter inför. Jag
vet inte, mina damer och herrar, hur
många av oss som vill ta på sig uppgiften
att gå ut till fackföreningsfolket
och säga: »Denna levnadskostnadssteg -

ring skall du inte ta hänsyn till, för du
har fått eu skattesänkning på den direkta
sidan som kompenserar den.» Det
är möjligt att vi då får till svar, att
man inte sett så förskräckligt mycket av
en skattesänkning, därför att kommuner
och landsting är i den situationen
att de parallellt höjer sina skatter. Här
är det fråga om kommunicerande kärl,
eftersom både den .statliga och den kommunala
beskattningen inbegripes i samma
källskatteavdrag.

Jag har här stått och argumenterat
för herr Arne Geijers räkning. Det är
kanske onödigt, tv han kan — såsom vi
kunde övertyga oss om i TV-apparaterna
— argumentera för sig själv. Men
det är alldeles tydligt att även en finansminister,
som måste fundera på
olika konsekvenser av en reform, måste
fundera också på sådana konsekvenser
som dessa. Det är anledningen till
att jag inte är så impulsivt entusiastisk
för den föreslagna skatteomläggningen
som jag tycker mig finna att herr Holmberg
och kanske andra talare i debatten
har varit.

Härtill kommer att jag nu sitter och
läser det ena remissvaret efter det andra
av den kulören, att man vill vara
med om den nya skattereformen endast
under förutsättning att det görs det ena
eller det andra undantaget. Framför allt
är det så att samtliga länsstyrelser, som
har att bestyra de administrativa åtgärderna,
är ytterst betänksamma inför de
förvaltningsmässiga komplikationer som
det nya systemet innebär. Jag är inte
alldeles säker på att inte också en och
annan hedervärd jordbrukare skulle bli
lite fundersam. Nu står han praktiskt
taget helt vid sidan om omsättningsskattens
förvaltningsmässiga bestyr,
även om han får finna sig i att en gång
om året betala en viss omsättningsskatt,
som är schablonmässigt beräknad. Enligt
den nya tekniken blir han emellertid
tvungen att när han levererar sina
produkter också leverera sin mervärdeskatt
med olika avdrag — t. ex. för
ingående skatt på konstgödning, för ut -

64 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

säde, för en ny kniv till slåttermaskinen
och vad det än kan vara. Det är
ingen tvekan om att åtskilliga av våra
hedervärda jordbrukare har en naturlig
ovilja mot den bokföring och den
fakturaredovisning, som detta eleganta
system ändå förutsätter.

Xär man läser remissyttrandena finner
man att remissinstanserna gång på
gång kommer in på sådana här frågor,
och då är det naturligt att man säger
sig: Låt oss i lugnt och ro fundera över
detta innan vi basar iväg! Det är ingen
kritik mot kommittén, tv den har naturligtvis
funderat igenom dessa frågor.
Men kommittén är ändå bara en begränsad
grupp av högst hedervärda och kloka
män. Nu går frågan ut på remiss till
intresseorganisationerna, som får tillfälle
att avreagera sig, och då får man
kanske en fullständigare bild av det
hela.

Jag har, ärade kammarledamöter,
med detta — även om ni skulle ha fått
den uppfattningen —- inte vänt »tummen
ner» för mervärdeskatten. Det är
möjligt att den ändå är en framtidens
skattemodell — vad vet jag! Det kanske
är riktigt. Men jag har sagt detta för att
vi ändå skall vara på det klara med att
frågan är så pass komplicerad, att det
må vara förlåtligt om finansministern
säger sig: Låt mig få några veckor att
i lugn och ro fundera på detta innan
jag presenterar förslaget för riksdagens
kamrar!

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! I finansministerns anförande
kunde man dels avläsa en optimism,
som kanske var något överdriven
på vissa punkter, dels en överslätande
attityd på andra punkter. I fråga
om valresultatet synes finansministern
vara tämligen belåten, men man kommer
dock inte ifrån att det är en tillbakagång
för socialdemokraterna från
50,5 till 47,3 procent. Det är en ganska
avsevärd del av valmanskåren som regeringspartiet
förlorat vid detta val.

I fråga om industriens investeringar uttalade
finansministern i kompletteringspropositionen
önskvärdheten av att de
skulle öka, och även nu hade han en
viss optimism i fråga om dessa investeringar.
Men ser man på den grafiska
framställning som finns på sidan 74 i
konjunkturinstitutets rapport var visserligen
investeringarna — både bjrggnadsinvesteringar
och maskininvesteringar
— ganska kraftigt på väg uppåt
1959—1960, men fr. o. m. 1961 är kurvan
ganska flack. Och det är tyvärr inte
så, som finansministern optimistiskt uttalar,
att tendensen skulle förbättras
under nästa år, utan den prognos som
nu finns för resten av 1964 och början
av 1965 visar tyvärr neråt i stället.
Detta tycker jag är så allvarligt att det
bör påpekas. Om det nu skulle vara så
att finansministerns optimism skulle
bli besannad är det bara glädjande,
men då får man också med hänsynstagande
till kreditmarknaden och arbetsmarknaden
fråga sig, vilka investeringar
det är som kommer att få stryka på
foten om industrien kommer att få högre
investeringskapacitet.

Vad beträffar de engelska åtgärderna,
som så hårt kommer att drabba
vårt land, hoppas jag att jag misstog
mig, tv det var väl inte på det sättet
att finansministern ville söka försvara
dessa åtgärder, vilka innebär ett direkt
brott mot EFTA-avtalets bestämmelser.
Det må vara att vi förstår Englands
svårigheter, men åtgärderna kan
inte ursäkta att man bryter mot ett avtal
sådant som EFTA. Att de engelska
åtgärderna innebär ett brott mot dessa
bestämmelser betygade handelsministern
i andra kammaren i går.

När finansministern talar om vissa
saker som vi från oppositionens sida
har velat genomföra och om konsekvenserna
av att vi skulle betala dem, vill
jag hänvisa till att de förslag som centerpartiet
lagt fram har full täckning
— inte i den socialdemokratiska valhandboken,
sidan 51, ty uppgifterna där
är felaktiga, men när det gäller de verk -

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

liga siffrorna bär vi full täckning för
våra förslag.

Beträffande skatteförslaget skulle jag
vilja göra några reflexioner, och det är
att direktiven till skatteberedningen innebär
något som de flesta skulle lia
observerat lite mer, och det är ett uttalande
om att de som betalar skatt
inte skall hoppas att genom utredningen
få en sänkning av skatten. Det rör
sig om en utredning om hur skatterna
skall avvägas, och finansministern säger
uttryckligen ifrån att frågan om
skatternas höjd kommer att avvägas i
annat sammanhang.

Då kommer väl diskussionen närmast
att röra något som årets nobelpristagare
i litteratur, Sartre, har kallat
»l’Enfer aux autres» — helvetet åt
de andra. Pengarna måste alltid tas någonstans!
Om man sänker skatten på
någon punkt måste man höja på en annan.
Jag skulle egentligen beträffande
skatterna starkast vilja understryka, att
vad som nu är det allra viktigaste är
önskvärdheten att vi får ett mer genomtänkt
skatteförslag när vi skall gå
att göra ändringar på åtskilliga punkter.

Herr LUNDSTKÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! När herr Sträng ger uttryck
för sin bristande entusiasm betraktar
jag detta som ett bevis på att det
just under de gångna månaderna kommit
en hög grad av betänksamhet in i
spelet, något som gör att han inte tror
sig kunna klara ut de problem som det
gäller under den tid som återstår för
att i tid få fram en proposition.

Vad är det då för problem som det
är fråga om? Jo, säger han, det är dels
prisstegringarna, dels vissa andra verkningar,
och framför allt det faktum att
det är så delade meningar om frågan.

Ja, men redan 1960, när utredningen
tillsattes, borde det väl ha stått alldeles
klart både att vissa prisstegringar
skulle komma att ske, om man höjer
den indirekta skatten —- oavsett på vilket
sätt — och att arbetstidsförkortning 5

Första kammarens protokoll 196i. Nr 34

en inte skulle stanna vid 15 timmar i
veckan, som man då talade om. Jag kan
för övrigt aldrig tänka mig att finansministern
över huvud taget trodde, att
meningarna inte skulle komma att vara
delade i en så viktig fråga. Det är ju
självklart. Det framgick redan av betänkandet
att det i detaljfrågor fanns
många olika meningar. Jag minns inte
hur många reservationer och särskilda
utlåtanden som avgivits, men det var ett
väsentligt antal. Om jag inte minns fel,
tyckte jag f. ö. att jag såg i tidningarna
i går att RBF och några fler jordbruksorganisationer
tillstyrkt förslaget om
mervärdeskatten. Det råder tydligen
även delade meningar, på så sätt att det
också finns jordbruksorganisationer
som anser att skatten bör genomföras.

Detta skatteförslag har nu utretts under
fyra år. Sammansättningen av utredningen
har varit fullständig — den
har bestått av olika partirepresentanter,
av representanter för fackliga organisationer,
alltså arbetsmarknadens
organisationer på båda sidor, och av
representanter för ett flertal andra organisationer.
Utredningen har haft till
förfogande all tänkbar expertis — skatteteknisk,
ekonomisk, facklig, social
o. s. v. Jag är förvånad över att man då
anser att utredningen inte är tillräcklig.

Finansministern svarar nu på min
fråga, att han »skall göra vad han kan».
Han har rätt däri, att det inte är så
mycket han därmed lovar. Men något
är det ju. Jag tillåter mig — trots det
försiktiga svaret — att tolka det så, att
han ännu inte definitivt bestämt sig
för att icke framlägga propositionen,
utan att han skall försöka göra »vad
han kan». Det innebär ju både att sätta
i gång propositionsskrivning, i den mån
den inte redan är i gång, och att söka
knäcka de olika problem som återstår.
Jag skulle vilja tillägga, att jag tror att
om herr Sträng vill framlägga propositionen,
så går det, men vill han inte,
så går det inte. Och jag fortsätter att
hoppas att han vill.

66 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Oå jag har någon minut kvar av min
repliktid, lierr talman, skulle jag vilja
göra ett par reflexioner i anslutning
till finansministerns allmänna resonemang
rörande det ekonomiska läget och
EFTA-krisen, eller rättare sagt den brittiska
importavgiften.

Det är klart att det är en fördel att
möta denna kris med det utgångsläge,
som vårt näringsliv nu har. Men skulle
EEC-tullen träda i kraft, och skulle den
brittiska importavgiften bli långvarig,
så kommer ostridigt ett kraftigt slag
att drabba vår exportindustri. Självklart
har vi intresse av att Englands
ekonomi tillfrisknar, och finansministern
säger att vi till dess får ta den
beska medicinen. Man kunde kanske
också hoppas att britterna själva först
skulle ta av den beska medicinen; det
är möjligt att den tas i efterhand. Men
dessutom har vi ett intresse av att vårt
eget näringsliv och vår egen exportindustri
inte försvagas under tiden. Även
om mervärdeskatten skulle genomföras
och vi därigenom slipper skattebelastningen
på exportpriserna, skulle det i
alla fall innebära att det svenska näringslivet
fick ta sin del av den beska
medicinen.

Herr VIRGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sträng nämnde löneglidningen,
om jag fattade honom
rätt, som ett slags bevis på en sund ekonomi
eller på styrkan av företagsamheten
i landet.

När man talar om löneglidningen,
måste man emellertid ta med i bilden
ett förhållande som redovisas i den alldeles
nyss offentliggjorda konjunkturrapporten,
nämligen att löneglidningen
har ägt rum med över 60 procent högre
belopp inom byggnadsbranschcn — som
redan förut varit ett extremt höglöneområde
—- än inom industrien i övrigt.
Samtidigt konstateras, att det inom
byggnadsbranschcn råder överskott på
arbetskraft, medan det exempelvis inom
vissa sektorer av exportindustrierna rå -

der betydande brist på arbetskraft, något
som har inverkan på produktionsförmågan.
Detta är väl om något bevis
på dålig balans i den ekonomiska politiken.

Herr Sträng sade, att högerns sparpolitik
främst riktar sig mot progressionen
i beskattningen och att det vore
renhårigare att kräva minskad progression
än att kräva lättnader för sparåtgärder.
Jag vet inte om herr Sträng
inte förstod eller inte hörde på vad jag
tidigare i dag sade, men jag utvecklade
då vad som är bakgrunden till vår
sparpolitik, nämligen att vi vill öka
och sprida ägandet i samhället — sprida
det ut till flertalet enskilda människor
i stället för att koncentrera det
i allt större utsträckning hos staten.

Sparandet är för alla i samhället värdefullt,
alldeles oavsett var det sker,
och vi anser rent principiellt att den
ekonomiska politiken bör arbeta med
generellt verkande medel. Specialdestinationer
och specialregler snedvrider
utvecklingen och motverkar därför ofta
sina egna syften. När det emellertid
gäller spridandet av ägandet genom
sparstimulerande åtgärder kan vi gärna
diskutera en begränsning av dessa till
mindre inkomsttagare eller dem som
har måttliga förmögenheter tidigare.
Det kan vi visst tänka oss, men vi godtar
inte påståendet att sparandet i samhället
inte skulle kunna ske frivilligt i
tillräcklig omfattning och på ett acceptabelt
sätt. Det går på andra håll, och
det har gått i vårt land i andra tider.
Vi tycker faktiskt att den ekonomiska
politik är misslyckad, som gör det så
lätt för sig att den sköter det erforderliga
sparandet med tvång.

Hur vet man att det inte går att få
ett tillräckligt sparande på frivillig väg?
Man har, såvitt jag vet, aldrig riktigt
på allvar satsat på detta. Herr Strängs
kalkyler över sparkvoten i lönehöjningar
och andra liknande utredningar
är grundade på ett helt statiskt resonemang.
Det var inte så länge sedan
vi här i talarstolen hörde statsminister

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Nr 31

(>7

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Erlander klandra oppositionen för statiska
resonemang; lian sade, att man i
ekonomiska ting måste resonera dynamiskt.
Vi vill gärna resonera dynamiskt!
Vi anser att hela finanspolitiken
bör läggas om på ett sådant sätt att dess
dynamiska verkan gynnar och uppmuntrar
sparandet i samhället.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Finansminister Sträng
började sitt anförande med att åberopa
löneglidningen som ett tecken på
stor tilltro från näringslivets sida till
den nuvarande situationen. Det finns
emellertid också ett annat sätt att betrakta
löneglidningen, nämligen utifrån
sambandet mellan marginalskatter och
löneglidningar. De höga marginalskatterna
har ju pressat upp lönerna och
har gjort det i accelererad takt under
den senaste tiden. Detta är ett ytterligare
skäl för ett snabbt genomförande
av den lindring i progressiviteten som
innefattas i skatteberedningens förslag.

Nu riktade finansministern en ganska
häpnadsväckande kritik mot tanken på
att lindra skatteprogressiviteten och att
över huvud taget genomföra skattelindringar,
i det att han betecknade högerpartiets
förslag om sparstimulerande åtgärder,
vilket naturligtvis är ett förslag
som innebär lindring i progressiviteten,
såsom ett »asocialt» förslag. När
man använder sådana ord, kan detta
inte tolkas på annat sätt än att herr
Sträng också avvisar de delar av skatteberedningens
förslag, som tar sikte på
dessa ting, såsom asociala.

För att återgå till huvudfrågan: Blir
det någon proposition eller inte? Herr
Lundström fick svar på sin fråga, av
vilket vi fick klart för oss att finansministern
var allmänt arbetsam och
skulle göra vad han kunde. Jag fick
dock inte något svar på min fråga om
vi får en proposition till våren eller
om vi inte får det.

Nå, indirekt kanske man kan säga att
jag fick ett svar. Finansministern skall

»i lugn och ro» se över detta problem.
Finansministern är tydligen mycket
skeptisk mot varje förslag till lindring
av den progressiva skatten och han är
mycket tveksam om mervärdeskatten.
Lägger man ihop dessa ting, blir naturligtvis
förhoppningarna om att till våren
få en skattelindringsproposition —
om jag vågar kalla den så — mycket
små, men något bestämt svar bär vi,
som sagt, inte fått.

Nu skall man inte kasta yxan i sjön
för att finansministern vill glida undan
denna frågeställning. Det är möjligt att
vi får en proposition under vissa politiska
förutsättningar. Dessa skulle vara,
alt de borgerliga partierna på denna
punkt uppträder klart, gemensamt, fast
och konsekvent mot regeringen och
uppträder utan de enkla och låt mig
gärna säga billiga gliringar, som vissa
representanter från mittenpartierna riktat
mot högerpartiet. Då får man bort
den förgiftning i samarbetsatmosfären
som har kännetecknat mycket av de
borgerliga samarbetssträvandena under
de senaste åren. Under dessa förutsättningar
skulle de borgerliga partierna
gemensamt kunna tvinga finansministern
att mindre konsumera remissyttranden
och mera producera skattelindringsförslag.

Herr SUNDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill allra först uttala
ett tack till herr talmannen, som
gav mig ordet i denna debatt, därför att
jag har varit ledamot i skatteberedningen,
vars förslag vi här diskuterar.

Jag vill så här inledningsvis på intet
sätt anknyta till de reflexioner, som
herr Holmberg alldeles nyss gjorde i
denna talarstol om möjligheterna att
kunna fa fram en proposition i så god
tid att man följer det tidsschema som
skatteberedningen hade tänkt sig. Jag
vill bara ta upp några spörsmål från
reella utgångspunkter såsom ledamot i
beredningen.

Det var kanske på sitt sätt glädjande,

68 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

att finansministern för en liten stund
sedan talade om »hedervärda jordbrukare»,
»knivblad i slåttermaskiner»
o. s. v. Detta förrycker nog ändå inte
den helhetsbild som man måste ta hänsyn
till när det gäller att genomföra
detta förslag. Det kommer att uppstå
redovisningssvårigheter i större skala
än som för närvarande är fallet, men å
andra sidan är det en nödvändighet att
man så långt som det är möjligt får
förslaget genomfört i dess helhet.

Finansministern har här, herr talman,
talat om alla de besvärligheter,
som kommer att bli rådande för vissa
yrkeskategorier och även om de redovisningssvårigheter
som kommer att
uppträda. Jag vill vid detta tillfälle
säga till finansministern, att han inte
skall tro, att vi innan vi nådde enighet
var särskilt begeistrade över allt det
som skattepaketet innehöll. Men jag vill
också klart deklarera, att det var en
ärlig och uppriktig strävan från samtliga
ledamöter i denna beredning att
komma fram till ett resultat, som vi
kunde bli eniga om samt att, om detta
blev fallet, resultatet så småningom
också skulle kunna anammas av finansministern.

I övrigt förundrar jag mig över att
finansministern ser det som en uppgift
att nu försvara LO och Arne Geijer
i anledning av dennes tal vid Arosmässan.
Det skulle för mig ha tett sig betydligt
mer positivt, om finansministern
hade tagit upp de diskussioner
som LO:s representant i beredningen
har fört i en reservation till betänkandet,
ty som utredningsman anser jag
hans resonemang vara mera sakligt i
detta sammanhang. Om man studerar
hans ställningstagande och även den
reservation, som finns med från hans
sida, finner man att hans mening på
intet sätt sammanfaller med det tal som
hans förbundsordförande herr Geijer
höll vid Arosmässan.

Det är kanske i och för sig bara en
detalj, men jag vill dock påminna om
att vi i detta arbete inte har räknat

med den för dagen rådande standardstegringen
i vårt samhälle, som enligt
vad finansministern här nämnde är något
över 5 procent, utan vi har mycket
försiktigtvis hållit oss till en 3-procentig
stegring.

Det är vidare alldeles klart att om man
höjer en omsättningsskatt från 6,5 till
13 procent kan det uppstå vissa svårigheter.
Finansministern säger vidare att
det blir svårt att förklara sammanhanget
med en ökad indirekt beskattning
och den sänkning som beredningen
föreslår av den direkta skatten. Detta
särskilt om man i detta sammanhang
även måste ta i betraktande exempelvis
höjningar av kommunalskatten och
landstingsskatten. Ja, herr finansminister,
men till detta vill jag endast säga
att det i de direktiv, som vi fick av finansministern,
inte på något sätt ingick
att ta hänsyn till den kommunala beskattningen
och landstingsskatten. Det
fanns ju en annan utredning, som arbetade
jämsides med vår.

Till sist, herrr talman — när vi i beredningens
slutskede fick ett meddelande
från finansministern, som vi tolkade
som ett tilläggsdirektiv, uppfattades
det i beredningen i sin helhet på
det sättet att vi måste bli färdiga i god
tid under innevarande år för att regeringen
skulle få möjlighet att lägga
fram ett förslag så att lagen skulle kunna
träda i kraft den 1 januari 1966. Efter
dessa direktiv arbetade beredningen,
och det må väl vara förståeligt om en
ledamot av beredningen är ledsen och
tycker att det är underligt om finansministern
nu -— om än inte med ett direkt
avståndstagande — inte följer sina
egna s. k. tilläggsdirektiv utan skjuter
det hela ett år fram i tiden.

Det är väl vidare så, lierr finansminister,
att när man talar om alla de
besvärligheter som kan bli följden av
detta förslag, tycker jag att det borde
ligga i allas intresse, även i finansministerns
eget intresse, att han läser de
direktiv efter vilka skatteberedningen
har arbetat.

Onsdagen den II november 10(5-4 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Till den senaste talaren
vill jag bara säga, att den enda praktiska
förutsättningen för att över huvud
taget kunna göra en proposition på
skattekommitténs betänkande var att
direktiven fick just den utformning som
herr Sundin vände sig emot. Skulle direktiven
inte haft den utformningen, så
har jag en bestämd känsla av att man
redan från början skulle ha kunnat begrava
hela utredningsprodukten och
säga att den inte passade i verklighetens
kalla omgivning.

Herr Bengtsons och herr Lundströms
inlägg präglades närmast av att de ställde
frågan, om det inte vore lämpligt att
visa en fränare attityd gentemot engelsmännen.
Den svenska regeringen har
både i skrift och direkt i tal gjort klart
för engelsmännen att vi betraktar deras
extra importtull som ett brott mot
EFTA-konventionen och dessutom ett
brott mot GATT-konventionen. Den är
ett dubbelt avtalsbrott. Det har vi sagt
klart och lugnt och bestämt till dem.
Sedan kan vi inte göra mer. Att ladda
upp det ena mer eller mindre affektbetonade
adjektivet efter det andra tror
jag inte lönar sig när man har med engelsmän
att göra.

Till herr Virgin måste jag säga, att
om han fick den uppfattningen, att jag
betraktade en stark löneglidning som
ett tecken på en sund ekonomi, så var
det ett beklagligt missförstånd. Jag anförde
det tillsammans med andra ekonomiska
data för att visa att vi i dag
snarare har en viss övertemperatur i
samhällsekonomien. Det gäller inte bara
inom bostadsbyggandets område och beträffande
de kommunala investeringarna,
utan det gäller faktiskt också i fråga
om orderingången till den svenska
industrien mot bakgrunden av den arbetskraft
och den produktionsutrustning
som den har till sitt förfogande.

I en sådan situation kan man ta det,
jag vill inte säga lugnare, men i varje
fall med något större balans, att vi får
över oss de negativa inslag som bl. a.

(it)

till remittering av viss kungl. proposition
den engelska handelsattityden innebär.
Det vore värre för oss om vi vore i den
motsatta situationen.

Nu säger herr Virgin vidare, att det
visserligen är riktigt att högerns olika
sparbefrämjande åtgärder över beskattningen
är ett försök att mildra den
progressiva beskattningen och progressionsskalan,
men det väsentliga är inte
detta, utan det väsentliga är att sprida
äganderätten.

Ja, det där talet om att sprida äganderätten
är naturligtvis ett angenämare
sätt att presentera ett ensidigt krav på
att reducera progressivbeskattningen —
jag ger herr Virgin alldeles rätt i att
det är ett trivsammare sätt att presentera
problemet.

Som jag ser det är detta mellertid
inte en fråga om att sprida ägandet, utan
det hela hänger ihop med den väsentliga
frågan om kapitalbildningen i samhället.
Det var detta jag försökte beskriva
med mitt inlägg om skattepolitiken.
Jag förmodar att herr Virgin och
jag är ense om att vi inte bara kan inskränka
oss till att sänka progressivbeskattningen,
utan även måste ta hänsyn
till de 80 procent av medborgarna
som är skattetyngda, men dock icke
berörda av progressiv beskattning. En
sådan skattepolitik, där man tar hela
fältet, är riktigare att resonera om.

Ser man således denna fråga ur kapitalbildningssynpunkt
— och detta vill
jag understryka — ligger det så till, att
om man gör skattesänkningen endast i
de högre inkomsterna, så kan man nå
kapitalbildning, men gör man den som
vi vill göra den, så går det mesta till
ökad konsumtion. Det är inte bara de
svenska undersökningarna, som ger detta
vid handen, utan motsvarande parallellundersökningar
i Amerika ger
exakt samma resultat.

Jag har någon gång för mig själv
ställt följande fråga: Vi har ju glädjen
att ha högerns representanter inte bara
i denna solenna kammare, utan även i
rader av kommunala församlingar i
primär- och sekundärkommuner. I den -

70 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

na kammare hör vi ständigt, när det är
fråga om skattepolitik i kapitalbildningens
intresse, att det är något orimligt.
I stället skall man bygga upp kapitalbildningen
på det frivilliga sparandet
genom skattesänkningar. Jag har
hört mig för bland en del kommunalmän
hur det är ute i de kommunala
församlingarna. Händer det även där,
att högern som parti företräder den
uppfattningen, att man bör reducera
kommunalskatten kraftigt, så att kommunens
medborgare får möjligheter till
frivillig kapitalbildning och ett frivilligt
sparande, som är så nödvändigt ur
samhällets synpunkt? .lag skulle tro att
sådana uttalanden är väsentligt mer
främmande för de kommunalmän, som
i praktisk kommunalpolitik ställs i ansvarsställning
och tvingas ta ställning
till dessa problem. Det är skillnaden
mellan oppositionen på det rikspolitiska
planet och oppositionen såsom delaktig
i ansvaret på det kommunalpolitiska
planet.

Herr Holmberg yttrade en del tänkvärda
synpunkter om löneglidningen.
Men löneglidningen är ju ibland snabbare
och ibland långsammare. I tider
av mera lugna konjunkturer är löneglidningen
långsammare än i tider med
mera upphettning —- det är ju en banal
sanning som jag inte behöver understryka.
I dag har vi en snabbare löneglidning
än vad vi haft under de senare
åren, och inte bara på byggnadssidan.
Det är ett uttryck för, som jag tillät mig
säga, att vi har en viss anspänning i
ekonomien, som är litet grand för hög.
Jag har erkänt detta.

Sedan ställer herr Holmberg den retoriska
frågan: Är en skattesänkning av
den progressiva skalan en »asocial» skattesänkning?
Jag kan väl svara helt enkelt
så: Om man gör en skattesänkning
och inskränker sig till den progressiva
skalan, då betraktar jag den skattesänkningen
som asocial. Gör man däremot
en skattesänkning, som även kommer
de medborgare till godo, som ligger un -

der den progressiva skalan, då behöver
en sänkning av den progressiva skalan
icke vara asocial. Men högerns sparfrämjande
förslag blir en asocial skattesänkning
i den meningen att de gynnar
dem som är underkastade progressiv
beskattning mycket mer än några
andra.

Jag har här deklarerat, att jag skall
göra vad jag kan för att presentera
riksdagen ett skatteförslag. Då säger
herr Holmberg: Det där är väl inget
svar! Får vi en proposition eller får vi
inte en proposition?

Man kan ju göra vissa reflexioner inför
en sådan debattkonst. Den påminner
mig om den förtvivlade modern, som
inte kan tala reson med sina barn, därför
att de bara hejar på utan att höra
på sakskäl. Det ligger något av delta i
hans frågeställning. Jag har sagt att jag
skall göra vad jag kan. Därmed har jag
inte sagt, att jag utan vidare kan offerera
förslaget som det nu ser ut. Då
ställer sig herr Holmberg upp och säger:
Det är inte tillräckligt! Får vi en
proposition eller får vi den inte? Jag
kan inte komma närmare i förklaringar
än vad jag har angivit. Om han —• som
i det exempel jag tog nyss för att åskådliggöra
det hela med — inte vill höra
på skäl, så kan jag inte hjälpa det.

Ytterligare en reflexion. Herr Holmberg
slutade med att vända sig till
sina borgerliga meningsfränder i de
andra partierna och tala om hur nödvändigt
det var att man fick en borgerlig
samling för att kunna få en enhctsfront
mot regeringen. Tro en gammal
erfaren man, herr Holmberg, och
detta säger jag nu i allra bästa uppsåt:
Om herr Holmberg verkligen vill komma
på förtrolig fot med sina medbröder
i de övriga borgerliga partierna, så
stå inte och offerera vare sig förhandlingsbud
eller skäl ifrån denna talarstol,
utan gör ett försök att träffa dem på
tu eller tre man hand. Då kanske det
finns chanser att nå ett bättre resultat!

Onsdagen den 11 november 1964 fin.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

Herr VIKGIN (h) kort genmäle:

Herr talman! Det gladde mig uppriktigt
att herr Sträng känner sig som en
mor till herr Holmberg!

Herr Sträng sade, att vi egentligen
bara vill åt progressionen i beskattningen,
och det där med ägandet bara är
en trivsammare metod att presentera
problemet. Så är det inte, herr Sträng
— det är ett annat problem. Vi vill
åstadkomma ett sparande för att sprida
ägandet, och vi vill göra det i vidast
möjliga omfattning, inte bara hos de
stora inkomsttagarna.

Så nämnde herr Sträng en siffra som
jag måste beröra. Herr Sträng sade att
mellan SO och 85 procent av skattebetalarna
icke är berörda av progressiviteten.
Var det inte en avsevärt föråldrad
siffra?

Jag skulle vilja visa på ett exempel ur
verkligheten, på hur man genom insatser
av små inkomsttagare kan åstadkomma
värden i enskilt ägande. Inom jordbrukets
föreningsrörelse och skogsbrukets
föreningsrörelse har personer, som
sannerligen inte har så särskilt stora inkomster,
genom gemensamma insatser
och besparingar skapat betydande värden,
främst i form av industrier för förädling
av den egna produktionen. Det
gemensamma ägandet har skapat ett gemensamt
intresse för industriernas skötsel
och förvaltning, som enligt vad jag
är övertygad om är en stor tillgång för
dem som är delaktiga i resultatet.

Herr LUNDSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har nog inte sagt
att man bara borde gå hårdare fram
mot England i fråga om införselavgiften.
Jag har däremot sagt att regeringen
måste göra vad den kan för att se till
att den svenska exportindustrien slipper
svälja hela den beska medicinen.
Därvidlag är naturligtvis mervärdeskatten,
med de möjligheter som den erbjuder
i fråga om exportpriserna, en
sak av mycket stor betydelse, inte bara
för den händelse att importavgiften i

till remittering av viss kungl. proposition
England skulle kvarstå efter den 1 januari
196(5, utan även om EEC eventuellt
företar sin tullhöjning samma år.

När jag hör finansministern får jag
en allt starkare känsla av att någonting
nytt har inträffat som har skapat en
större misstänksamhet hos honom än
när han skrev direktiven eller när han
skyndade på utredningen. Finansministern
kan ju inte ha varit okunnig
om vilka riktlinjer som utredningen
drog upp.

Herr Sundin har nyss vittnat om att
det rådde ganska delade meningar inom
utredningen men att alla ledamöter var
besjälade av en önskan att åstadkomma
ett gemensamt resultat, som kunde framläggas
för riksdagen så snart som möjligt,
och att detta ledde till den kompromiss
som gjorde att man blev enig
i huvudfrågan. Inte minst mot den bakgrunden
vill jag erinra om vad jag sade
i mitt första anförande, nämligen att
om man nu bryter den enighet som
finns inte bara mellan partierna, utan
också mellan representanterna för olika
arbetsmarknadsparter m. fl., så kan frigöras
så starka motsättningar, att det
är tveksamt om vi under lång tid kan
få en skattereform, i varje fall om den
skall kunna omfattas av det stora flertalet
i riksdagen.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag
utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 19.30.

Herr HOLMBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Tillåt mig bara säga,
att lika felaktigt som det är av oppositionen
att inte se regeringens skatteförslag
i dess helhet, utan bryta ut ett enda
förslag och kritisera det, lika felaktigt
är det naturligtvis av finansministern
att bryta ut ett av högerns alla förslag
till skattesänkningar och se det som en
isolerad enhet. Högerpartiet har inte
bara förslag om skattelindring för sparstimulerande
åtgärder, utan förslag som
täcker hela fältet även de lägre inkomsttagarna.

72 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Sedan en annan sak: Jag fick en
känsla av att finansministern vill spela
ut högerns kommunalmän mot de högermän
som sitter i riksdagen. Det tror
jag inte är lönt att försöka. Vi är helt
på det klara med att det i vissa lägen
kan vara både nödvändigt och riktigt
att kommunerna finansierar investeringar
med skattemedel, men en starkt bidragande
orsak till detta är att staten
ålägger kommunerna att företa investeringar.
Kommunerna kan inte komma
ifrån att betala för sjukhus och vägar
eller täcka exploateringskostnader för
ett ökat bostadsbyggande, och det måste
de naturligtvis ha pengar till, eftersom
den allmänna kreditmarknaden inte räcker
till.

Slutligen vill jag bara säga, att min
debattkonst kanske anses vara litet säregen
när jag begär ett konkret besked
och ett klart svar. Det må vara hur
som helst med den saken; om herr
Sträng som han sade vore mor till mig
så vore jag nog ett oförsonligt barn. Jag
tycker nämligen att finansministern inte
har givit sin son ett korrekt svar.

Herr PALM (s):

Herr talman! Valresultaten i september
har givits många olika uttolkningar
både i pressen och i debatten här i
kammaren i dag. En del av röstförskjutningarna
har ansetts hänga samman
med missnöjet över den senaste
avtalsrörelsen. En annan förklaring,
som det ofta hänvisats till, har varit
regeringens dröjsmål med att ge tillräckligt
preciserade besked före valet
om den framtida lokaliseringspolitiken.

Nu har emellertid regeringens långtgående
förslag i lokaliseringsfrågan
lagts på riksdagens bord, och ingen behöver
längre sväva i tvivelsmål om regeringens
ansträngningar att avdela
kraftiga resurser för stora räjonger,
som får svåra försörjnings- och sysselsättningsproblem
om inte samhällsingripanden
sker.

Som socialdemokrat är det intressant
att notera att detta missnöje skulle
varit ett uttryck för att många väntat
sig ökade statliga ingripanden på
det ekonomiska området. Detta är
onekligen en lärdom för dem som alltid
framhållit att den socialdemokratiska
regeringen ständigt brukar visa
en för stor lust att med regleringsåtgärder
och andra ingripanden i alltför
hög grad lägga sig i näringslivets göranden
och låtanden.

Utöver centerpartiets framgångar,
som skapades genom storslagna löften
i glesorterna, har kommunisternas röstvinster
på en del håll i landet dominerat
den alltjämt pågående eftervalsdebatten.

Påfallande i dessa presskommentarer
är den välvilja som en rad tidningar —
med den största folkpartitidningen i
täten — visat kommunistpartiet, kanhända
främst beroende av att kommunisterna
i årets valrörelse anfördes av
en ny ledare. Man har tolkat partiledarbytet
och den nye ledarens uttalanden
som ett bevis på att kommunistpartiet
nu blivit ett svenskt demokratiskt
parti. Partiledarens vänliga, alltid
hala undanglidande uppträdande i
offentliga debatter och i TV-rutan
tycks ha fått en del folkpartistiska tidningsredaktörer
att falla i djup beundran
för vad man tror vara en ny giv i
svensk politik.

Tidningen Expressen hade exempelvis
före valet en artikel på ledarsidan
med rubriken »Vänstersocialistiskt parti
kan behövas». Några dagar senare
återkom man med en ledare under rubriken
»Lyckokastet Hermansson», där
den nye kommunistledarens förträfflighet
hyllades i olika tonarter. Denna
entusiasm, som tycks ha fördunklat det
klara omdömet en smula, blev än större
och spred sig till ytterligare några
borgerliga tidningar efter valet. I en
cirkulärledare, som gick ut till folkpartitidningar,
talades om Hermanssons
»blå-gula» kommunister. Mycket
tyder på att denna välvilja i dessa bor -

Onsdagen den II november 1004 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

gerliga tidningar möjliggjorts av den
nye partiledarens mänga undanglidande
uttalanden i olika sammanhang.

Vi socialdemokrater, som verkligen
haft striden med kommunisterna på arbetsplatser
och i fackföreningar, ser
emellertid betydligt kallsinnigare på
vad som här skett. För oss ligger det
nära att misstro lösa deklarationer, och
vi har en stark känsla av att det inte
sker en sinnenas förändring hos ett
helt partis medlemmar enbart därför
att man bytt partiledare. Det är desto
vanskligare att dra bestämda slutsatser
då den nye partiledaren agerat på
denna post under så kort tid. Han har
ju endast fungerat i denna roll från
januari i år till valet i september. Politiska
falluckor arrangeras som bekant
så lätt i diktaturpartier.

Vi har också svårt att tro på en sinnenas
djupgående förändring hos ett
parti som kunnat försvara alla svängningar
i det världskommunistiska taktikspelet
sedan 1919. En sinnenas förändring
hos ett parti som så energiskt
försvarade Chrustjovs maktövertagande
efter Stalintiden — ett maktövertagande
som motiverades av att den nye ministerpresidenten
var den rätte uttolkaren
-— inte Stalin — av den rena leninistiska
läran! Hur den store lärofadern
Lenin såg på den internationella
kommunismens roll kan vi bland annat
studera i Lenins eget verk »Staten och
revolutionen», som i höst kommit ut i
ny upplaga, den ligger nu på bokhandelsdiskarna
och där det heter: »övergången
från kapitalism till kommunism
kan självfallet ej undgå att förete en
oerhörd rikedom och mångfald av politiska
former, men det väsentliga i
dem alla kommer oundvikligen att vara
detsamma: proletariatets diktatur.»

Detta är ju ett klart och otvetydigt
uttalande, och det är ett faktum att det
finns ingen ledande kommunist i världen
som har vågat angripa Lenins tes
om proletariatets diktatur. De som vågat
tvivla på dessa ord har alltid ställts

utanför den internationella kommunistiska
gemenskapen.

Liknande tankegångar finns uttalade
i en skrift som utgivits av det svenska
kommunistiska partiet till de egna
medlemmarnas tjänst. Skriften, som
finns att köpa på det kommunistiska
förlaget — om den inte dragits in de
allra senaste veckorna — heter »Politik
och organisation. Handbok i organisationskunskap».
Där står det
bl. a.: »Partiets huvuduppgift blir att
gå ut till massorna på arbetsplatserna,
i fackföreningarna och andra massorganisationer,
i bostadsområdena, och
där ta upp massornas problem, ställa
praktiska förslag, ta initiativ till att
göra något, organisera och leda aktioner
av skilda slag.---En grund linje

i det kommunistiska partiets verksamhet
är att på allt sätt förena den
parlamentariska verksamheten med den
utomparlamentariska, med massornas
egna aktioner.»

Det står vidare i denna skrift för
det kommunistiska propagandaarbetet:
»De beslut om inriktning och arbetsfördelning,
som fattas av olika partiinstanser
och de uppgifter som ställas av
dessa inom ramen av fattade beslut,
tjänar syftet att i varje läge eller inför
varje nytt problem samordna partiet
till en enda vilja, till en samfälld
kraft.» (Ordet »en» är kursiverat.)

Ärade kammarledamöter! Jag har tagit
några exempel på de instruktioner
som i dag tillämpas i C.-H. Hermanssons
parti, det parti som vissa borgerliga
chefredaktörer kallar det »blågula
kommunistpartiet». Om ens riksdagens
kommunister alltjämt är anhängare
av de propagandametoder som
formulerats på detta sätt är väl en sak
som de endast själva kan klara ut.

Det skall villigt erkännas att det i
den nu påstådda kommunistiska skinnömsningsperioden
kan finnas vissa
svårigheter att veta var de svenska
kommunisterna står just nu. Mot den
bakgrunden måste jag bekänna att jag

74 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

med stort intresse läst skriften »Vad
vill kommunisterna?» Jag har gjort det
med desto större intresse som den utgavs
så sent som i fjol och därför att
den skrivits av en nyvald kommunistisk
riksdagsman som från nyåret övertar
herr Hilding Hagbergs plats på
stockholmsbänken i andra kammaren.
Denna skrift bör väl med hänsyn till
författaren — herr Axel Jansson — och
med hänsyn till tidpunkten för utgivandet
alltjämt vara aktuell och i högsta
grad auktoritativ. Här står att läsa:
»Skapandet av ett socialistiskt Sverige
förutsätter en revolution. I den borgerliga
propagandan har man alltid sökt
göra den socialistiska revolutionen liktydig
med inbördeskrig och väpnat
våld. Kommunisterna förutsätter att
den revolutionära omdaningen, som
måste komma som ett resultat av de
arbetande klassernas kamp, skall bli
fredlig.»

Jag vill rikta kammarens uppmärksamhet
på att denne nyvalde kommunistiske
riksdagsman så sent som i fjol
förutsatte att den kommunistiska revolutionen
i Sverige skall bli fredlig.
Några garantier för detta ger han emellertid
inte lika litet som den nye partichefen
C.-H. Hermansson. Det ingår
naturligtvis inte i det taktiska spelet
att tala klarspråk då man vill frigöra
sig från alla misstankar om att man i
likhet med Lenin skulle vilja genomföra
»proletariatets diktatur».

Därför har herr Hermansson och
hans medsägare krupit bakom några
socialdemokratiska banbrytare som Aug.
Palm, Axel Danielsson, Hjalmar Branting
— och vid den senaste valrörelsen
hade partiledaren dessutom haft den
dåliga smaken att även dra in Ernst
Wigforss’ namn och söka krypa bakom
denne framstående socialdemokrats politiska
gärning. Hur genuint ohederlig
man är framgår av att man i den aktuella
broschyren ritat av Aug. Palm
och Hjalmar Branting — Branting som
hela sitt liv kämpade mot åsiktsförtryck,
maktövergrepp och diktatur och

som intog en framskjuten plats i den
socialdemokratiska andra internationalen
som låg i hård strid mot den bolsjevikiska
s. k. tredje internationalen,
denna stora personlighet som av samtidens
ledande kommunister kallades
småborgerlig demokrat och arbetarförrädare.
Och Ernst Wigforss, som är
en av de stora männen bakom arbetarrörelsens
efterkrigsprogram, vilket den
dåvarande kommunistledaren Sven
Linderoth ansåg vara ett ganska värdelöst
program — eller för att använda
Linderoths egna ord »en metod att
halshugga kapitalismens skugga».

Varför ritar man inte av Hugo Sillén,
Sven Linderoth och Hilding Hagberg
som alltid varit partiets trogna
förkämpar i alla politiska svängar? Är
det möjligen så att man i dag är generad
över det sällskapet?

I samma skrift sägs också att »kommunisterna
är sanna patrioter» och det
illustreras med en bild av den svenska
fanan. På följande sida framliålles att
påståendet om motsättningen mellan
kommunisterna och kristendomen är
»grundfalskt». Författaren försäkrar att
kommunisterna står på samma plattform
som kristendomen. Till slut slår
författaren och den blivande riksdagsmannen
fast att påståendet om att kommunisterna
»skulle beröva människorna
den personliga friheten är en lågsinnad
spekulation i okunnighet».

Jag är den förste att beklaga att första
kammarens kommunister enligt uppgift
är sjuka i dag. Annars skulle jag
velat få veta om det finns något exempel
på något land där det efter ett kommunistiskt
maktövertagande förekommer
att fria val mellan olika partier får
fortsätta, där en fri press av olika politisk
kulör får angripa den sittande regeringen
och där detta maktövertagande
inte inneburit ett kväsande av medborgarnas
personliga frihet.

Att påstå att den politiska friheten är
garanterad alla människor i kommunistländerna,
är att vara politiskt ohederlig.

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning

Men det var också den politiska ohederligheten
som banade vägen för kommunisterna
när man gjorde statskupperna
i de östeuropeiska länderna efter
kriget. Även vid de tillfällena försökte
man lura den stora allmänheten
—• då kallade man sig som bekant för
folkdemokrater och inte för kommunister;
ett uppslag för herr Hermansson
om han nu rent av skulle vilja byta
namn på sitt parti — samtidigt som
man försvarade Stalinregimens övergrepp
i land efter land.

En del demokrater lät lura sig, med
fruktansvärda följder för friheten och
demokratien.

Mot denna bakgrund, herr talman,
kan vi som känner kommunisterna så
där till vardags från kampen på arbetsplatserna
inte tro på fagert tal och den
nye kommunistledarens charm-show i
TV-rutan. En stor del av kommunistpartiets
medlemmar är nämligen samma
personer som varit trogna signalerna
från Moskva ända sedan revolutionen
och vid de tidigare sprängningarna
av det svenska kommunistpartiet —
bl. a. sprängningarna 1921, 1924 och
1929 mellan moskvatrogna och icke
moskvatrogna — och dessa personer
har alltid hamnat bland de evigt rättroende.

Är det nu fråga om en sinnenas förändring
borde ju den följas av ett absolut
klart, otvetydigt och resolut avståndstagande
från världskommunismens
stränga lojalitetskrav, innan man
har rätt att bli trodd på sitt ord om
att man i dag är ett svenskt demokratiskt
parti. Följer detta avståndstagande
det gamla utvecklingsmönstret skulle
ju ytterligare en sprängning — den
fjärde på mindre än 50 år — av det
svenska kommunistpartiet vara att vänta.
Men detta är kommunisternas egen
huvudvärk.

Att falla undan för det kommunistiska
talet om att man i dag är ett äkta
demokratiskt parti — i likhet med vad
eu del folkpartitidningar gjort —- anser
jag vara alltför naivt. Om nu förkla -

till remittering av viss kungl. proposition

ringen är övertygelse eller om man har
andra skäl —- förstår vi att frestelsen att
se den svenska socialdemokratien på
nytt invecklad i ett politiskt tvåfrontskrig
kan bli dessa borgerliga tidningsskrivare
övermäktig. Enligt min mening,
herr talman, är det dock alltför
lättsinnigt att låta sådana spekulationer
drabba vakthållningen om den svenska
demokratien.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp):

Herr talman! Jag förstår att de ledamöter
som råkar vara kvar i kammaren
blir något förvånade över att jag uppträder
här i talarstolen när talarlistan
anger att det egentligen skulle vara fru
Hamrin-Thorell. Speciella omständigheter
har emellertid lett till detta utbyte,
och jag beklagar ju att kammaren
— när den för första gången i dag här
i talarstolen skulle ha fått se en dam
som representerar skönheten — i stället
får finna sig i att här se mig.

Jag har alltså helt plötsligt hamnat
här i talarstolen, och om jag skall säga
några ord är det självklart att jag som
norrlandsrepresentant vill ta upp lokaliseringspolitiken.

Vi har, herr talman, i Norrland länge
haft en mycket slitstark sång om Norrland,
som vi har sjungit vid högtidliga
tillfällen. Häromdagen såg jag i tidningarna
att Norrlands sångarförbund
har gått i författning om att försöka få
fram en ny norrlandssång. Den gamla
har faktiskt blivit högst inaktuell; den
författades någon gång i början på detta
sekel, om jag inte minns fel, av den
mustaschprydde poeten Daniel Fallström.
Det han åstadkom och som tidigare
rört så många hjärtan klaffar inte
riktigt bra i dag. Särskilt är det väl en
strof i sången, som har vållat denna
uppståndelse i de norrländska sångarleden,
nämligen den strof som lyder:
Ljus dit upp vi vilja sprida
bryta bygd och odla mark
och vid dina älvar strida
stå som skyddsvakt stolt och stark.

76 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Det är ju inte längre fråga om att
sprida ljus upp till Norrland, utan vad
man är ute efter är att sprida ut Norrlands
befolkning över de andra delarna
av vårt land. Det är inte fråga om
att bryta bygd, utan det är fråga om
att förmå människorna att bryta upp
från bygden och ge sig i väg till annat
håll. Och beträffande de vackra orden
om att »vid dina älvar strida stå som
skyddsvakt stolt och stark» vill jag säga
att denna vakthålning, som ju har skötts
av vattenfallsstyrelsen, har lett till att
vi snart inte har några strida älvar
kvar i Norrland. Allt det som var forsar
och fall har man gjort slut på, och
nu flyter älvarna tämligen spaka och
beskedliga fram genom landskapet.

När man har observerat hur arbetsmarknadsstyrelsen
och dess efterföljare
— nu senast postverket — uppträtt i
Norrland, kommer man nästan självklart
att tänka på de amerikaagenter,
som på sin tid for runt i bygderna och
inte minst i Norrland och presenterade
prospekt med uppräkningar av alla förmåner
emigranterna skulle vinna genom
att bryta upp från bygden. Arbetsmarknadsstyrelsen
har ju tidigare presenterat
stora och ur tidningarnas synpunkt
mycket feta annonser om de förmåner
som väntade alla norrlänningar som
flyttade söderut. Postverket är nu ute
i samma ärende — brevbärarsituationen
i Stockholm kan inte klaras på annat
sätt än genom att man plockar ner
tålmodiga norrlänningar som skall svara
för den servicen. Och naturligtvis
har TV hjälpt till efter bästa förmåga
med att fullfölja dessa avsikter, bl. a.
genom att presentera program där man
särskilt vänt sig till ungdomarna och
genom att ställa ledande frågor har
övertygat dem om att det är outhärdligt
att bo i Norrland; självklart måste de
lämna denna landsända. Nu har det visat
sig att de norrlänningar, som gett
sig i väg söderut, i stor utsträckning
vänt tillbaka — den sista siffran visar
att 35 procent praktiskt taget omedelbart
rest tillbaka till Norrland; en del

av de lättrogna har varit mer tålmodiga
och väntat på alt deras situation
skulle förbättras, men också de har gett
tappt efter att ha fått bo i baracker och
andra hälsovådliga bostäder.

Man tycker att denna propaganda helt
strider mot de åtgärder som enligt uppgift
skall sättas in för att klara arbetssituationen
i Norrland genom lokalisering
av industrier dit. Det hjälper ju
inte, som herr Torsten Andersson sade,
att lägga fram lokaliseringsförslag när
det gäller bygder där utglesningen gått
så långt att det praktiskt taget inte finns
några människor kvar. Herr Torsten
Andersson drog i detta sammanhang in
förslaget till ändring av jordförvärvslagen
och sade, att den skulle komma att
motverka det här syftet. Men man kan
ju lika väl säga att det inte lär vara så
stor mening i att förvärva skogsområden
i bygder där det inte längre finns
någon befolkning — hur det än är,
fordrar ju också skogsskötseln, avverkningar
och sådant en hel del arbetskraft.
Men var skall man få tag i den
arbetskraften, sedan man sett till att
mäninskor flyttat från glesbygderna?

Herr förste vice talmannen nämnde
i sitt anförande hur besvärligt det var
för den kvinnliga arbetskraften med
långa resvägar, övernattningar o. d. Det
blir naturligtvis inte mindre besvärligt
när den manliga arbetskraften måste
resa tiotals mil för att komma fram till
avverkningarna i skogsområden som
blivit avfolkade. De stora avstånden
nödvändiggör övernattning i skogsarbetarkojor
o. s. v. Man har gjort försök
med att skapa s. k. skogsarbetarbyar,
men detta har inte slagit särskilt väl ut.
Även dessa människor kräver ju tillgång
till service. Det måste åtminstone finnas
en tämligen välsorterad affär där.
Det måste finans ett så pass stort befolkningsunderlag
att man kan ha en
biograf o. s. v. för att vi skall kunna
räkna med att människorna skall trivas
där och framför allt för att vi skall få
behålla ungdomen kvar där. Jag tror
därför att det förslag som regeringen

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

har lagt fram när det gäller lokaliseringen
inte alls kommer att slå som man
bär tänkt. Förslaget kommer inte att
innebära den lijälp som Norrland kommer
att behöva.

Egentligen tycker jag att arbetsmarknadsstyrelsen
och andra i stället för att
föra dessa värvningskampanjer i Norrlande
skulle ägna sig åt att sprida uppgifter
om hur förmånligt det är för företagare
att flytta till Norrland. Jag har
alltid förvånat mig över att våra företagare
inte har insett det orimliga i att de
tränger ihop sig i stockholmsområdet,
göteborgsområdet och malmöområdet
och där slåss om arbetskraften och skapar
rätt olidliga förhållanden. Det kan
inte vara så särskilt lyckligt för en industri
t. ex. i Stockholm att dess anställda
måste stiga upp tidigt på morgonen
och måste göra mycket tröttande
resor i buss eller tunnelbana för att
komma fram till arbetsplatsen. Efter arbetsdagens
slut har de en lika lång och
besvärlig resa hem. Det råder stora svårigheter
i dessa områden när det gäller
att lösa parkeringsproblemen vid industrierna.
Det är ju numera så att de
anställda helst vill komma till sin arbetsplats
i bil och även åka därifrån
i bil. Det finns emellertid inte utrymmen
tillräckligt här, men utrymmen
har vi gott om i Norrland.

Det som jag kanske framför allt tycker
är underligt är att man inte i propagandan
sätter in det faktum, att kommer
man som företagare till Norrland
har man stora utsikter inte bara att
tjäna pengar utan man kan även få en
god utveckling av sitt företag, helt enkelt
därför att man kan räkna med att
den arbetskraft man får stannar kvar
i företaget. I de stora tätorterna byter
företagen arbetskraft ungefär vartannat
år från springpojken och hela vägen
uppåt, och vad det kostar för ett företag
att byta arbetskraft så ofta kan ju
var och en räkna ut.

Vidare har det här i dag talats om att
vi skulle gå mot 40-timmars arbetsvecka.
Vi skall över huvud taget verka för

till remittering av viss kungl. proposition

att människorna skall få så lång fritid
som möjligt, och det är bra, men samtidigt
skapar vi ett bekymmer för dessa
människor. Vad skall de göra med
den ökade fritiden, om de klumpas
ihop i några få stora orter här i landet?
Vi kommer att få väldigt svåra
fritidsproblem för dessa människor.
Sprider man däremot ut företagen så
som jag menar att man borde göra, kommer
dessa mäninskor att ha naturen så
att säga alldeles in på knutarna, och de
kan använda sin fritid på ett vettigt
sätt. Jag tror att just genom att man
försöker lämna en ordentlig upplysning
om vilka fördelar som t. ex. Norrland
— det finns ju liknande områden också
på andra håll bär i landet — erbjuder,
skulle man kunna vinna mycket. Vad
som nu sker är att man från alla håll
försöker framhålla de nackdelar Norrland
har, och på det sättet har vi kommit
i ett orimligt läge som i det långa
loppet kommer att vara till skada för
allesammans.

Ja, herr talman, jag skall bara göra
några små utflykter utöver detta. Jag
fäste mig vid och tyckte det var väldigt
roligt att herr finansministern yttrade
sig på ungefär detta sätt: »Vi har benägenhet
att göra mer än vad vi har tillgångar
till.» Han gjorde detta frimodiga
uttalande i skydd av herr Bohemans
drastiska påstående att vi allesammans
var lika goda kålsupare. Men är det
ändå inte regeringen som tar initiativet
och alltså måste vara den främste
kålsuparen i detta sammanhang? Finansministern
har avvikit, men det kan
väl ändå vara lämpligt att fästa uppmärksamheten
på en paroll som socialdemokraterna
körde med i denna valrörelse,
nämligen parollen: »Mot nya
djärva mål.» Vi fick aldrig riktigt klart
för oss vad de nya djärva målen var
för någonting. Jag var dock i tillfälle
att möta ett av statsråden under valrörelsen.
Jag behöver inte säga namnet.
Det räcker kanske med att säga att det
var det yngsta statsrådet jag mötte, och
han skulle liksom försöka att ändå tala

78 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

om vad de där nya djärva målen var.
Han ville ge en vision, och han fick någonting
av en fanatisk glöd i ögonen
då han målade upp den bild han tyckte
att framtidssamhället skulle ge. Självklart
inställer sig då frågan: Vad kommer
detta kalas att kosta, om nu socialdemokraterna
verkligen kan förverkliga
de nya djärva målen? Jag tycker
annars att valrörelsen avslöjade att
det finns väldigt många brister i det
här samhället — kösamhället, som det
ofta talades om — så jag var hädisk nog
att tänka för mig själv att egentligen
skulle parollen inte ha lytt: Mot nya
djärva mål! I stället skulle den ha lytt:
Fyll alla gamla hål! Jag tror att vad
man i första hand borde ägna sig åt
vore att fylla igen alla de hål som finns
och se till att vi kommer över bristsituationerna
innan vi ger oss in på att
komma med nya mycket kostnadskrävande
förslag.

Herr talman! Jag skall inte trötta
mycket mer. Herr Wikner uttalade, när
han var uppe i talarstolen, en tydligen
djup glädje över att valrörelsen hade
givit det resultatet att vi hade fått behålla
vår regering. I nästa mening konstaterade
han att man alltid får finna
sig i att det är litet smolk i mjölken.
Om den andra meningen hänförde sig
till den första, har jag inte något som
helst att erinra mot herr Wikners uttolkning.

Herr GORTHON (h):

Herr talman! Först vill jag göra en
liten utvikning. Jag vill bara säga att
jag inte skall förlänga debatten med att
försöka åstadkomma en liten diskussion
angående fru Myrdals charm och skönhet,
men den föregående ärade talaren
hade tydligen inte uppmärksammat att
fru Myrdal varit uppe och talat tidigare
i dag. Det torde var en bekräftelse på
riktigheten i det gamla talesättet att
ibland ser man inte skogen för bara
trän. Att detta är något utmärkande för
Norrland, som vi fick höra så mycket

talas om, vill jag inte tro, utan det var
väl bara en liten lapsus.

Sedan skulle jag vilja övergå till mitt
favoritämne. Det är att tala om sjöfartsnäringen.
En händelse som inträffar
långt borta i världen berör som regel
mycket litet vårt land och vårt
folk, men för sjöfartsnäringen kan den
ofta vara av mycket stor betydelse. När
vi i dag ser hur det debatteras i alla
tidningar och vid alla sammankomster
om Englands beslut att införa en 15-procentig införselavgift, vill jag framhålla
att detta är en företeelse av en
art som vi inom sjöfartsnäringen möter
nästan dagligen och stundligen. Ännu
medan ett fartyg är på väg till exempelvis
en sydamerikansk destinationsort,
inför regeringen i det land dit lasten
är på väg en avgift på alla laster
som kommer med främmande fartyg,
för att därigenom få in främmande valutor.
Särskilt har vi på den senaste tiden
sett en oroväckande tendens bland
de s. k. utvecklingsländerna att bara
för alt skaffa sig främmande valutor gå
till sådana här drastiska avgöranden.
De svenska rederierna kan ju inte göra
annat än avge kraftiga protester, när
man vet att Sverige har deltagit i det
s. k. internationella kaffeavtalet, som
ger ett land som Brasilien mycket stora
fördelar. Samtidigt gör Brasilien allt
för att försöka få bort de svenska fartyg
som under årtionden har deltagit i
kaffetrafiken mellan Sydamerika och
Nordamerika. Det är sannerligen ett
egendomligt sätt att visa sin tacksamhet.
Upprepade försök från de s. k. elva
sjöfartsländerna att åstadkomma en förbättring
i de diskriminerande och andra
hindrande åtgärder som vidtas mot den
fria sjöfarten har ofta visat sig fåfänga.
I detta sammanhang vill jag uttrycka
den förhoppningen att regeringen för
vårriksdagen framlägger en proposition
som gör det möjligt att vidtaga vad jag
vill kalla »utjämnande åtgärder» i sådana
fall då svensk sjöfart drabbas av
andra länders diskriminerande åtgärder.
En sådan lag finnes i Västtyskland,

Onsdagen den 11 november 1904 fm.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

och den har verkat mycket bra, ty bara
det förhållandet att lagen finns liar
gjort att många länder som gärna velat
vidtaga diskriminerande åtgärder har
tänkt sig för mer än en gång.

Också på ett annat område hoppas jag
att regeringen icke skall förtröttas, och
jag vill ge finansdepartementet ett erkännande
för dess iver när det gäller att
sluta s. k. dubbelbeskattningsavtal. Vi
ligger ganska långt fram i detta hänseende,
men i fråga om sjöfarten har
England, som där alltid haft gamla intressen
att förfäkta, hunnit längre än
vi. Att frågan är av mycket stor betydelse
bekräftas av ett litet exempel som
jag skall ge.

Om ett svenskt fartyg går från Australien
till Spanien, får rederiet först betala
skatt på den frakt som intjänats i
Australien. Sedan får det betala en skatt
som man begär i Spanien ■— alltså en
direkt dubbelbeskattning — och slutligen
får rederiet betala skatt på intäkten
i Sverige. Om t. ex. ett engelskt fartyg
går med samma last, blir det ingen
beskattning i Australien, och går ett
engelskt fartyg exempelvis med en dyrbar
last såsom ull från Autralien till
England eller Amerika, utgör den skattebefrielsen
en mycket stor favör för
det engelska rederiet.

Låt mig återgå till den mycket omdebatterade
engelska införselavgiften. Jag
tror inte att den för sjöfartsnäringen i
allmänhet kommer att innebära en stor
nackdel, därför att den ju inte i egentlig
bemärkelse drabbar massgodset. De
stora råvarutransporterna berörs inte,
men det är klart att sådana transporter
som av bilar och verkstadsprodukter
kommer att minska, och transporterna
av dessa dyrbarare varor är ofta
icke minst för linjerederierna den bästa
inkomstkällan.

Här har man pekat på Sveriges direkta
förluster på införselavgiften. En
annan sak, som jag anser är nästan lika
allvarlig, är det förhållandet att våra
nordiska grannländer ju också i mycket
hög grad är beroende av sin export på

till remittering av viss kungl. proposition

England. Vi vet ju alla alt marknaden
i de övriga nordiska länderna är den
allra bästa för Sverige. I det avseendet
kommer vi därför att drabbas dubbelt.

överallt i världen pågår intensiv verksamhet
att öka handelsflottorna. Staterna
har mer och mer kommit till insikten
att det är nödvändigt att genom tjänster,
t. ex. turism och sjöfart, utjämna eventuella
underskott i handelsbalansen. Det
iir lätt förtjänta pengar, åtminstone för
staten och kommunerna. Man behöver
när det gäller sjöfarten inte tänka på
några planeringar i det egna landet.
För eu deciderad sjöfartsstad som t. ex.
Göteborg eller Stockholm behöver inte
vidtagas några åtgärder i motsats till
vad som är fallet i fråga om andra industrier.
Kommunerna undslipper när
det gäller sjöfarten många av de sociala
utgifter som annars åvilar dem — för
fartyg som aldrig kommer hem får
sjukvård och annat bekostas av rederierna
i främmande länder etc.

Man har kommit till insikt om att det
är fråga om mycket stora inkomster
för länderna. Under det att man överallt
försöker liberalisera handeln, går
man den motsatta vägen när det gäller
tjänsterna. Jag tänker då närmast på
öststaterna. Sovjet bygger nu upp en
utomordentligt högklassig flotta, och det
kan man förstå, men Sovjet deklarerar
öppet att dess mål är att transportera
93 procent av sin export och import
på egna kölar. Då kan man fråga sig
vad som blir över för andra. Finns det
inte länder med import från Sovjetunionen
som kan ha ett intresse av att vara
med om dessa transporter?

Hur långt det kan gå fick jag en bekräftelse
på för en tid sedan när en
öststat förklarade sig villig att sälja en
åtråvärd råvara, men endast på det
villkoret att lasten skulle transporteras
med landets eget tonnage. Jag kan svårligen
tänka mig att LKAB skulle kunna
inta samma attityd vid handelsförhandlingar
med främmande länder.

Den svenska handelsflottan undergår
alltjämt en strukturförändring. De

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 fm.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

mindre fartygen försvinner, och större
enheter, som huvudsakligen sysselsätts
med transporter mellan fjärran länder,
kommer till. Förutom att fartyg direkt
säljs till andra länder förekommer det
mer och mer — vilket är ett orostecken
— att svenska fartyg sätts under utländsk
flagg. Under de två senaste åren
har sålunda inte mindre än 37 fartyg
satts under utländsk flagg. Det gäller
stora belopp. Jag har gjort en kalkyl.
För vårt rederi skulle det innebära en
besparing av två miljoner kronor om
året, om fartygen sattes under holländsk,
tysk eller engelsk flagg.

Som avslutning skulle jag ännu en
gång vilja understryka sjöfartens betydelse
för vårt land. Sjöfartens män
har aldrig begärt några subsidier eller
några diskriminerande åtgärder mot
andra länders flottor, ett förhållande
som bäst bevisas av det faktum att endast
cirka 37 procent av Sveriges export
och import går med egna fartyg. Men
vi måste fordra att de svenska myndigheterna
inte stillatigande åser hur
andra länder gör ingripanden till förmån
för sina handelsflottor och till förfång
för våra egna fartyg. Vid de förestående
handelsförhandlingarna med
Sovjet får berättigade svenska krav i
det avseendet inte åsidosättas.

På framställning av herr talmannen
beslöts att den fortsatta överläggningen
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 844, av herrar Eskilsson och Isacson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 171, angående reformering
av de gymnasiala skolorna m. m.;

nr 845, av herr Hjorth m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
171, angående reformering av de gymnasiala
skolorna m. m.;

nr 846, av herr Schött m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
171, angående reformering av de gymnasiala
skolorna m. m.; och

nr 847, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
171, angående reformering av de gymnasiala
skolorna m. m.

Kammaren åtskildes kl. 16.38.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

Onsdagen den 11 november eftermiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 19.30.

Allmän debatt i anslutning till remittering
av viss kungl. proposition

(Forts.)

Fortsattes överläggningen angående
Kungl. Maj:ts proposition nr 185, angående
riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. in., in. in.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Min värderade kollega
finansministern började sitt anförande
med att säga att det inte var hans dag
i dag, och han förväntade att han så
småningom skulle få sin dag. Jag vet
nu inte vems dag det i dag är — det
är ju Mårten gås och jag höll på att
säga att det är våra skånska vänners
dag och att vi väl får finna oss i att en
del bänkrader står tomma åtminstone
så här vid inledningen av kvällsplenum.

Jag är medveten om att denna debatt
byggs upp på remiss av propositionen
om lokaliseringspolitiken. Det
kan därför vara rimligt att den som
svarar för propositionen säger några
ord. Propositionen har ju också apostroferats
i några sammanhang.

När jag lyssnade till herr Torsten
Andersson, som ju varit med i utredningen
och där nedlagt ett mycket förtjänstfullt
arbete, gjorde jag den reflexionen
att det fanns något gemensamt
mellan det som herr Torsten Andersson
anförde och det som framgår
av en liten historia som jag här vill
berätta. Jag var nämligen på en resa
från Växjö till Stockholm för 14 dagar
sedan. Olympiaden pågick vid den tidpunkten.
På kvällen när jag skulle stiga
på sovtåget, fick jag besked om att det
hade skett stora ting i Sovjet — Chrus 6

Första kammarens protokoll 196i. Nr 34

tjov hade fått lämna sina uppgifter. Valet
i England hade ägt rum samma dag
och sammanräkningen pågick. Det är
klart att man var spänd på resultaten
både från Sovjet och från England. Jag
gick därför och hämtade in en del uppgifter
om detta, innan tåget lämnade
Växjö. På morgonen fick jag sällskap
med en värderad kollega från riksdagen,
och vi samtalade när vi promenerade
fram mot riksdagshuset, och så
sade jag: »Egentligen skulle man ha en
transistorradio med sig för att kunna
få veta vad som verkligen händer.» Då
sade han: »Jaså, har du inte heller hört
hur det gick i 3 000 meter hinder?»
Jag ville inte störa honom i hans reflexioner
och det som för honom var
det stora i tillvaron just då, utan jag
sade att jag inte visste mycket om detta.
Det är klart att värderingarna alltid
är olika i fråga om det som vi uppfattar
som det angelägna i en viss situation
och vid ett visst tillfälle.

Jag kom som sagt att tänka på detta
när jag hörde herr Torsten Andersson.
Jag räknade nog med att han skulle
tala med utgångspunkt från utredningens
förslag och återge de tankegångar
som framförts av utredningen. De är
värdefulla, och det är ju intentionerna
i utredningen som ligger som underlag
för vår proposition. Men herr Torsten
Andersson talade om annat. Låt
mig framhålla att vi självfallet har
diskuterat detaljer i utredningens förslag
och kanske i vissa sammanhang
tagit en annan ståndpunkt eller i vissa
avseenden gått längre än vad utredningen
har gjort, men utredningsmaterialet
är ju grundläggande för det arbete
som sedan bär utförts vid utformandet
av propositionen.

Det är klart att bakom en diskussion
om lokaliseringspolitiken döljer sig
utomordentligt allvarliga problem. Den

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

stora omflyttning av människor som
pågått under en lång tid är i och för
sig inte något nytt i vår tillvaro, men
det är klart att efterkrigstidens befolkningsomflyttning
kanske mera påminner
om folkströmmarna ifrån vår landsbygd
till tätortsbildningarna •— städerna
och industrisamhällena. De allra senaste
årens betydande omflyttning av
människor från den norra landsdelen
ner till Mellansverige och södra Sverige
innebär naturligtvis en påfrestning
för de områden som här måst
släppa till så många människor — inte
minst om vi beaktar att 80 å 85 procent
av dem som flyttar är människor
under 35-årsåldern. Då kan man ju ställa
frågan: Hur går det framdeles —
vad får vi för ålderssammansättning
inom befolkningen och hur påverkar
detta förhållandena i de delar av landet
varifrån människorna har flyttat i så
betydande utsträckning?

Detta är den ena sidan av problemet,
och den måste ju diskuteras med
utgångspunkt från en bedömning av
den ekonomiska tillväxten i vårt land.
Vi tycks alla vara överens om att vi
måste försöka bedriva vår politik på ett
sådant sätt att den befrämjar den ekonomiska
tillväxten. Vi bör kunna samlas
omkring den målsättning som angivits
av kommittén och som vi anslutit
oss till, nämligen att landets tillgångar
av kapital och arbetskraft blir
fullt utnyttjade och får en sådan fördelning
att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande
främjas. Det kan sägas att
detta är banaliteter, att det är självklart,
men jag tror att det är riktigt att
detta förs in i den lokaliseringspolitiska
debatten för att ange att lokaliseringspolitiken
måste sättas in också i
detta syfte och att den inte får bli ett
självständigt element utan att den också
bör anpassas efter den nu nämnda
målsättningen. Låt mig redan från början
säga att vi från regeringens sida
inte betraktar det såsom på något sätt
orimligt att förena en sådan målsättning
med tanke på en aktiv lokalise -

ringspolitik, där man söker att stimulera
företag till en flyttning till områden
där vi har ett överskott på arbetskraft.
Men jag tror att det också är viktigt
att man då gör klart för sig att
även om vi kan åstadkomma en lokalisering
av företag, så kan vi inte nå eu
fullständig uppbromsning av befolkningsomflyttningen,
utan vi får vara på
det klara med att den lokalisering som
kan åstadkommas måste i första hand
riktas mot de orter där man har förutsättningar
att ta emot de större företagen.
Om en sådan lokaiiseringsverksamhet
kan komma i gång på allvar,
får man därmed också självfallet en
fortsatt omflyttning i de delar av landet
det här gäller från den rena landsbygden
in mot de tätortsbildningar, till
vilka vi kan lokalisera företag. Detta
bör stå fullkomligt klart för oss alla.
Enligt min mening behöver vi avromantisera
även lokaliseringspolitiken
och göra den precis så realistisk som
den måste vara i stället för att försöka
ge människorna i våra landsbygdsområden
den uppfattningen att vi kan
sprida ut företag dit för att de över
huvud taget inte skall behöva flytta på
sig. Detta är att ta på sig ansvar för
något som ingen kommer att kunna
klara upp.

När vi diskuterar lokalisering av företag,
bör erinras om att det här gäller
ingenting som i och för sig är nytt. Vi
har ju i praktiken försökt lösa lokalistringsuppgifterna
i avvaktan på utredningens
förslag och den proposition
som nu föreligger. Jag vill erinra om
att vi ofta har talat om arbetsmarknadsstyrelsens
statskommunala beredskapsarbeten
för byggande av industrilokaler.
Från den 1 juni 1963 till mitten
av september i år har på detta sätt
lokaliserats 168 företag, som kommer
att ge sysselsättning åt 7 160 anställda.
Här är det alltså någonting som redan
har skett, och det ligger precis i linje
med de av kommittén föreslagna investeringsbidragen
och de bidrag som vi
nu föreslår. När vi tog upp frågan om

Onsdagen den 11 november 19(i4 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

de statskommunala beredskapsarbetena
för byggande av industrilokaler så skedde
det efter kontakt med kommittén för
att få klarlagt att dessa arbeten låg i
linje med de förslag som kommittén senare
skulle föra fram.

Det kanske också är värdefullt att här
nämna att om man ser till lokaliseringen
av dessa 168 företag, så kan man
konstatera att ungefär 40 procent av
dem har lokaliserats till A-orter enligt
arbetsmarknadsstyrelsens terminologi.
Det är en mycket grov beräkning, men
jag tror att den i huvudsak är riktig. 15
procent av företagen har lokaliserats till
B-orter och omkring 45 procent till
andra orter. De stora företagen har gått
till de stora orterna, d. v. s. A-orterna.
Detta är också naturligt. Från företagens
sida förväntar man sig att på dessa
orter eller i dessa regioner få den
service som människorna efterfrågar.
Man märker också själva utvecklingsbilden.
Vi får industriexpansiva regioner
av typen Skellefteå-, örnsköldsviksoeh
Kramfors-Sollefteå-regionerna. Jag
hoppas också på östersunds-regionen.
Man märker vidare att det inte är bara
till själva tätorterna — Skellefteå, Örnsköldsvik,
Kramfors och Östersund —
som man får en företagslokalisering,
utan man får också en spridning till
den närmaste omgivningen, och vi hoppas
att spridningseffekten skall gå allt
längre ut. Skellefteå är det kanske mest
talande exemplet. Där har man i Byske,
tre mil utanför staden, fått ett företag
som, om jag inte minns fel, kallas Futurumverken.
Vidare har vi 18 km därifrån
gummifabriken i Ersmark. Båda
industrierna är i mycket snabb utveckling.
Den ena ökar sin personal från ca
300 till omkring 700 anställda och den
andra från 340 till 600. Man märker
också sekundäreffekten, nämligen att
mindre företag dras till områdena och
sprider sig inom en radie av tre, kanske
upp till fem mil. Det är en utveckling
som nu är på väg, men den är inte ny.
Om vi exempelvis ser på Jämtland, där
lokaliseringen av företag inte kommit i

till remittering av viss kungl. proposition

gång förrän under de sista åren, så finner
vi att om vi tar en radie av fem mil
från Östersund så bor inom denna cirkel
ca 60 procent av Jämtlands befolkning.
Det är en koncentration under
hand, som i och för sig inte påverkas
av lokaliseringspolitiken.

Nu ser vi det som mycket angeläget
att försöka lokalisera företag dit upp.
Jag vill inte säga att inte Jämtland kan
ta emot mer nu, men verksamheten har
fått en sådan omfattning att östersundsområdet
håller på att få vad det orkar
svälja under den allra närmaste tiden.

Jag har velat säga detta, därför att de
erfarenheter som på detta sätt vunnits
av den lokaliseringspolitik, som bedrivits,
ligger som underlag för bedömningen
av de åtgärder som nu bör vidtas.

Jag säger det också därför att man
ifrån framför allt centerpartiets sida
har velat göra gällande att vi inte har
bedrivit någon annan politik än en omflyttningspolitik,
att det enda som har
gjorts från statsmakternas sida är att
lämna flyttningsbidrag åt mäninskorna
från norr. Detta har uttalats bl. a. vid
centerpartiets riksstämma i somras.

När vi då redovisar effekten av vad
som gjorts, går man över till en annan
argumentation och säger att det vi föreslår
i fråga om medelsanvisning, det
räcker inte, det är ju inte mer än vad
som nu görs. Men man kan väl inte
argumentera på två linjer samtidigt.

Vi säger att vi har vunnit erfarenheter
med den politiken, och vi säger att
den bör fullföljas och att medel skall
anvisas för att fullfölja den.

De 168 företag som jag nyss talade
om har medfört att från arbetsmarknadsstyrelsens
sida lämnas bidrag pa
ungefär 80 miljoner kronor. Därmed
har vi också fått en utgångspunkt för
att bedöma dels hur mycket pengar som
man behöver för att kunna påverka företagens
lokalisering och dels för att
försöka bedöma den effekt som eftersträvas.

I^åt mig också erinra om att investe -

84 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

ringsfonderna har tagits i anspråk i lokaliseringspolitiskt
syfte. Nu föreslår vi
att detta skall upphöra från den 1 juli
nästa år. Det har mött mycken kritik
från centerpartiets sida, där man säger,
att den medelsanvisning som vi föreslår
innebär en betydande minskning i förhållande
till vad som nu utgår, genom
att investeringsfondsmedlen inte tas i anspråk
för lokaliseringspolitiken. När finansministern
föreläde riksdagen förslag
om att investeringsfondsmedlen
skulle få användas i lokaliseringspolitiskt
syfte, skedde detta bland annat för
att man skulle få medel i hand i avvaktan
på utredningens förslag, men också
för att man skulle vinna erfarenheter
av en sådan verksamhet. Vi hade väl
hoppats att man genom detta medgivande
till industrierna skulle kunna förmå
en rad företag i södra och mellersta
Sverige att lokalisera sig norröver.

Det är klart att vi nu har satt oss ner
för att försöka göra en bedömning av
effekten av denna verksamhet sedan
den 1 juli i fjol. Man kan naturligtvis
säga att det är ett betydande belopp som
tagits i anspråk — det är 425 miljoner
kronor som anvisats ur investeringsfonderna.
Men av dessa har 93 miljoner tagits
i anspråk för Volvos vidkommande
i Göteborg. Vi tog den olägenhet som
detta i och för sig innebar, därför att vi
samtidigt kunde förmå Volvo till en utbyggnad
i Arvika och Bengtsfors. Det
var så att säga det pris man fick betala.
Man kan naturligtvis diskutera om
detta var riktigt eller inte, men Volvo
är ju en stor exportindustri, och arbetslösheten
i dessa två berörda områden
gav de lagmässiga möjligheterna för
ett medgivande av denna art.

Jag delar i princip den uppfattning
som framförts av herr Sundin i denna
kammare och herr Fälldin i den andra
kammaren, att avsikten med investeringsfondsmedlen
inte var denna. Avsikten
var att de skulle stå till förfogande
i ett konjunkturläge där vi hade
behov av att stimulera produktionen,
byggverksamheten, maskinbeställning -

arna o. s. v. Därför är det litet förvånande
att dels ha upplevt den kritiken i
både denna kammare och i den andra
kammaren från centerpartiets sida mot
användningen av investeringsfondsmedlen
i lokaliseringspolitiskt syfte och
dels nu uppleva att man från samma
partis sida kritiserar oss för att vi inte
fortsätter med den verksamheten. Den
argumentationen går inte heller ihop.

Men låt mig fortsätta med min granskning
av de erfarenheter vi liar av
investeringsfondsmedlens användning.
Jag sade att 425 miljoner använts. Från
detta kan vi ta bort ett 100-tal miljoner
kronor, som gick till Göteborg. Kommittén
förde ju fram önskemålet att vi
skulle indela landet i utvecklingsområden
och stödområden. Utvecklingsområdena
var framför allt det norrländska
inlandet och en del av nordvästra Sverige.
Enligt kommitténs uppfattning
hade B-regionerna i dessa områden det
största behovet av insatser i lokaliseringspolitiskt
syfte. Där borde alltså
investeringsbidragen förekomma, och
där skulle investeringsfondsmedlen
självfallet kunna få en viss betydelse.

Om jag nu ställer frågan hur mycket
av investeringsfondsmedlen som har
kommit till användning i dessa utvecklingsområden,
så visar det sig att det
under budgetåret 1963/64 var 43 miljoner
kronor. Av dessa 43 miljoner kronor
gick 18 miljoner till LKAB. Det är
självfallet att den investeringen hade
kommit i fråga ändå utan användning
av investeringsfondsmedel. Om jag då
räknar fram bidragsvärdet av investeringsfondsmedlens
användning i utvecklingsområdena
visar det sig att det
ligger någonstans mellan 5 och 10 miljoner
kronor. Det är det faktiska resultatet.
Självfallet skulle det för regeringen
ha tett sig enklare att säga att vi
medger användning av investeringsfondsmedel
i lokaliseringspolitiskt syfte.
Det hade då inte behövt bli någon
ansträngning av budgeten för vare sig
bidrag eller lån, men vi måste ändå försöka
bedöma effekten av de åtgärder

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Nr 34

8 T)

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

som sätts in, oclt effekten är utomordentligt
ringa. Det är den ena sidan av
denna problematik. Den andra måste
vara lika viktig:

Investeringsfondsmedlen är avsedda
att användas i en form av beredskap
vid ett lågkonjunkturläge då dessa pengar
skall sättas in för att skapa sysselsättning.
Det finns ungefär 2 700 miljoner
kronor i investeringsfonderna. Av dessa
fanns det för ungefär ett år sedan
300—350 miljoner kronor i de fyra
nordligaste länen. Redan detta visar att
vi har den minsta beredskapen i de
ömtåligaste områdena. Medges användning
av investeringsfondsmedel och vi
får en tömning av fonderna skulle jag
tro att det på något år inte finns många
miljoner kvar i investeringsfonderna i
de fyra nordligaste länen. Beredskapen
i detta avseende är praktiskt taget
borta, och därför går det inte att bedriva
den politiken att man använder
investeringsfondsmedlen i lokaliseringspolitiskt
syfte, hur intressant det i och
för sig skulle vara. Vi har nämligen
inte lyckats att påverka något större
industriföretag i södra eller mellersta
Sverige till lokalisering i de norra
landsdelarna med användning av investeringsfondsmedel.
Effekten har i detta
avseende uteblivit. Vi får försöka med
andra medel. Vad som har visat sig vara
mest effektivt är direkta bidrag till
byggande av industrilokaler, och därför
går vi fram på den linjen.

När man från centerpartiets sida fortsätter
att spela med samma argument
som i valrörelsen så tycker jag att det
är beklagligt. Fakta talar ju ändå sitt
tydliga språk, och fakta är alltid obehagliga
för många och i det här fallet
inte minst för centerpartiet.

Jag är inte ute för att söka strid i
denna fråga utan vill bara försöka mana
centerpartiet till något av realism
i detta sammanhang, både i sin propaganda
i fråga om möjligheterna att
sprida företag och i sin diskussion om
vilka medel som man här bör sätta in.

Vi har gått ut från kommitténs för -

slag. Det visar sig att önskemålen i fråga
om lokalisering med användande av
dessa investeringsbidrag är så stora, att
vi kunnat öka från 40 miljoner kronor
budgetåret 1903/64 till 50 miljoner kronor
budgetåret 1904/65, och för den
närmaste femårsperioden föreslås, som
alla läst ut i propositionen, 60 miljoner
kronor om året, d. v. s. dubbelt så mycket
som kommitténs förslag.

Vi tror att detta är en ram som bör
kunna tillgodose de önskemål som vi
kan förvänta oss under den närmaste
framtiden.

Vi har gått en något annorlunda väg
än kommittén i avseende på områdesindelningen,
men jag kan inte tänka mig
att man från kommitténs sida känner
sig besviken om vi utvidgar området
till att innefatta praktiskt taget hela
Norrland och stora delar av nordvästra
Mellansverige. Vi gör det därför att vi
anser att om man kan förmå stora företag
till en lokalisering till Skellefteå
och Örnsköldsvik och andra större tätortsbildningar
så måste det ändå vara
till fördel för hela regionen. Om man
inte kan förmå företag till en lokalisering
till mindre orter, får vi acceptera
om de är beredda att lokalisera sig till
dessa större tätortsbildningar. Det betyder
ändå att man bromsar strömmen
av människor.

Vad är det vi gör? Jo, vi försöker alt
följa upp företagens egna lokaliseringsönskemål.
Vi tvingar inte företagen,
men vi försöker med användande av bidragen
och lånemöjligheterna, som enligt
min uppfattning är generösa, att
diskutera med dem om inte en lokalisering
som ur samhällets synpunkt ter sig
önskvärd också är önskvärd eller möjlig
från företagens sida.

Vi har föreslagit en förhandlingsmöjlighet
mellan myndigheterna och företagen.
I propositionen frångår vi kommitténs
tankegångar om bestämda kriterier,
som är förenade med en bestämd
medelsanvisning, genom att erbjuda
ungefär 35 procent i bidrag till industrilokalers
byggande.

86 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

När vi utvidgar området och föreslår
att investeringen skall kunna ske på en
del av de större industriorterna, så menar
vi att man skall kunna diskutera
storleken av det stöd som samhället
lämnar. När det gäller de stora tätortsbildningar
till vilka det är lättast att
lokalisera företag kan man väl tänka sig
att vid en sådan förhandling komma
fram till exempelvis 20 procent i stället
för 35 procent, och att man för att
förmå företagen till lokalisering i det
norrländska inlandet kan behöva gå
upp till 50 procent är vi medvetna om.
Den diskussion som har förts i sommar
har visat att detta är nödvändigt framför
allt när det gäller initiallokaliseringar.
Det beror inte på något slags
önskan att ge ökad makt åt regeringen
eller arbetsmarknadsstyrelsen, utan på
att man vill ge möjligheter till en förhandling
om vad som kan anses rimligt
med hänsyn till företagens egna förutsättningar
och angelägenheten av en
lokalisering.

Sedan får man naturligtvis också se
till hur företagen bedömer de orter till
vilka vi önskar att de skall lokalisera
sig. I princip är ju ingen ort undantagen
i vår proposition, men vi förbehåller
oss att bedöma företagens bärkraft
och möjligheter och att i samband därmed
bedöma vilka möjligheter de orter
till vilka företagen vill lokalisera sig
har att ta emot företagen och erbjuda
den service som man kan förvänta att
tjänstemän och arbetare kommer att efterfråga.

Jag har med hänvisning till den
spridning av företag som nu skett via
arbetsmarknadsstyrelsens politik velat
säga att vi kommer att följa samma linje.
Arbetsmarknadsstyrelsen blir i fortsättningen
verkställighetsorganet. Att
vissa ärenden skall behandlas i Kungl.
Maj:st kansli beror på att vi vill ha
förhandlingsutrymme när det gäller
frågor över en viss storleksordning —
vi har föreslagit två miljoner.

Jag såg för kort tid sedan en rapport
från arbetsmarknadsstyrelsen som in -

nefattade 41 företag vilka vid den tidpunkten
lokaliserats genom arbetsmarknadsstyrelsens
åtgärder och roade
mig med att undersöka hur många av
dessa 41 företag som skulle underställas
Kungl. Maj:ts prövning, om vi hade
tillämpat den ordning som nu föreslås.
Det visade sig att det gällde sex av dessa
41 ärenden, och två av dessa sex
ärenden gällde LM Ericssons lokalisering
till Östersund och Visby, som redan
hade handlagts i samråd med
Kungl. Maj ds kansli.

Det ligger alltså ingenting märkvärdigt
i detta förslag. Om detta skall vara
en försöksverksamhet, i första hand under
fem år, tror jag det är angeläget
att göra en avtrappning neråt. Om vi
kommer överens om att effekten inte är
tillräcklig och tillfredsställande, skall
nämligen verksamheten avvecklas efter
femårsperioden, och den avvecklingen
måste kunna ske någorlunda smidigt.
Det är inte minst från den utgångspunkten
vi anser att det i vissa avseenden
bör vara möjligt att föra förhandlingar.

Jag skulle också vilja säga ett par ord
om vår bedömning av lånen. Vi har haft
som utgångspunkt, såsom jag nyss sade,
kommitténs förslag om direkta bidrag
för uppförande och förvärv av
byggnader. Vi föreslår en fördubbling
av dessa belopp. Kommittén föreslår
vidare en fond om 175 miljoner kronor
för direkta lån i utvecklingsområdena
och dessutom en kreditgarantiram på
175 miljoner kronor i utvecklingsområdena;
det gäller i huvudsak de norrländska
länen — bortsett från vissa områden
i kustlandet — och de nordvästra
delarna av landet. Dessutom har det
föreslagits att vissa områden skulle bedömas
som allmänna stödområden —
dessa ligger till dels i Mellansverige och
södra Sverige. Där skulle man i huvudsak
använda en kreditgarantiram på
300 miljoner kronor.

Vi har sagt oss att inrättandet av kreditgarantier
i och för sig skulle vara
den enklaste åtgärden för staten, efter -

Onsdagen den 11 november 19(14 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

som den inte kräver att staten anskaffar
kapital. Vi har emellertid haft anledning
att beakta vad som sagts av remissinstanserna.
Riksbanksfullmäktige
med bl. a. herrar Torsten Bengtson,
Svärd och Kollberg som ledamöter har
sålunda enhälligt mycket bestämt sagt,
att de starkaste betänkligheterna mot
utredningens förslag kan riktas mot
kreditgarantierna, i fråga om vilka
krav på en realistisk kreditvärdighetsbedömning
och en tillfredsställande administration
erfarenhetsmässigt är svårast
att upprätthålla. Ur lokaliseringspolitik
synpunkt bär det ytterligare
en nackdel, nämligen att möjligheterna
att utnyttja denna form av kreditstöd
blir beroende av läget på kreditmarknaden;
vid högkonjunkturer framtvingas
ofta en stark kreditåtstramning medan
de lokaliseringsmotiverade stödåtgärderna
tar sikte på områden i vilka
sysselsättningssituationen även då är
otillfredsställande.

Detta innebär ju att om man i huvudsak
litar till kreditgarantierna, har man
därmed inte sagt att en lokalisering är
så angelägen att den skall genomföras
oavsett hur läget på kreditmarknaden
ter sig. Den enda garantien för detta är
ju att lånemedel ställs till förfogande
direkt. Därför har vi föreslagit att vi
skall ta på oss olägenheten av att över
statsbudgeten ställa 100 miljoner kronor
om året under en femårsperiod till
förfogande för direkta lån. Det är en
effektivare väg. Men kreditgarantisystemet
kommer att leva vidare -—• företagareföreningarnas
verksamhet läggs inte
ned.

Man kan förvänta att effekten av
detta blir att i de norra delarna av landet,
således i de delar som nu omedelbart
kommer att innefattas i vårt förslag
om lokaliseringsstöd, kommer man
i första hand att efterfråga de direkta
bidrag och lån som ställes till förfogande.
Det blir då en mindre press på
kreditgarantier över företagareföreningarna.
Detta torde vara en rimlig
bedömning av situationen. I de södra

och mellersta delarna av landet, där vi
alltjämt skall bedriva en aktiv näringspolitik
till stöd för företagen, kommer
kreditgarantierna att spela samma roll
som hittills. Det är därför oriktigt att
påstå att kreditgarantisystemet avvecklas.
Det finns kvar, vilket det också
bör göra.

Det har vidare sagts att det bara blir
Norrland och vissa delar av västra
Sverige som kommer att få hjälp genom
vårt förslag. Jag har ofta varnat för att
betrakta detta som en norrlandsfråga.
Dagens bedömning måste vara att de
största besvärligheterna finns inom de
områden där vi tar i anspråk investeringsfondsmedel.
Riksdagen har redan
tagit ställning till den saken, varför vi
inte nu behöver diskutera den. Det är
självklart att dessa områden skall innefattas
i en aktivare lokaliseringspolitik.
Om det i någon annan del av landet
inträffar besvärligheter av samma
slag som i Oskarshamn eller Valdemarsvik,
skall man omedelbart kunna besluta
om att där sätta in stödåtgärder. De regionala
organ, som vi här föreslår, planeringsråden,
skall ha till uppgift att i
södra och mellersta Sverige utreda hur
situationen är i de olika länen. Om inom
vissa delar av ett län stödåtgärder
bör sättas in skall detta också ske.

Det är på detta sätt som vi har sett
dessa frågor. Det gäller således här icke
en lokaliseringspolitik avsedd enbart
för de områden som vi vill betrakta
som ingående i det norra stödområdet.
I princip skall lokaliseringspolitiken
kunna bedrivas varhelst det föreligger
ett påtagligt behov. Men vi måste självfallet
försöka att göra en bedömning
också med hänsyn till regionala problem.

Jag har ofta talat om Kronobergs län,
där jag väl känner till situationen. Jag
är medveten om att det i detta län finns
orter som i och för sig skulle behöva
stöd. Om jag bedömer länets situation
totaliter måste jag konstatera att där
finns en brist på ungefär 1 300 människor
inom industrien och service -

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

verksamheten. Att i det läget säga att
det är nödvändigt att omedelbart sätta
in stödåtgärder för en lokalisering
skulle kunna betyda att man förvärrade
situationen för en del av de företag
som nu kämpar med svårigheter att
få den nödvändiga arbetskraften. Inom
ett sådant område blir det närmast fråga
om hur en lämplig differentiering
av industrien skall kunna åstadkommas.
Ökad sysselsättning för kvinnlig arbetskraft,
inflyttning av arbetskraft m. m.
Man får därför bekväma sig till att
göra en avvägning mellan landets olika
delar. Där behovet är klart och påtagligt
skall stödåtgärder också sättas
in. Där behovet inte är lika markerat
utan man kan vänta något bör man
också kunna avvakta det erforderliga
utredningsarbetet.

Herr talman! Jag har gärna velat
framföra dessa synpunkter. Jag erkänner
villigt att jag självfallet uppmärksammade
att herr Torsten Andersson i
sitt anförande sade att detta kan betraktas
som en relativt hygglig lokaliseringsproposition.
Kanske ligger i det
omdömet ändå något av den signal som
jag här väntat på att vi skulle få som
tecken på att vi kanske kan gå fram till
en lösning i samförstånd. När man från
samhällets sida är beredd till insatser
av den omfattning som det här är fråga
om -— det rör sig ändå om 800 miljoner
kronor som skall användas för att i
någon mån anpassa samhällsutvecklingen
och detta inte bara i defensivt syfte
— är det utomordentligt viktigt att vi
är någorlunda överens om våra åtgärder.
Vi har naturligtvis från regeringens
sida noga studerat lokaliseringsberedningens
betänkande. Det präglas i
många avseenden av en påtaglig realism.
Detta är fallet bland annat när
man uttalar sig i fråga om den fortsatta
avfolkningen av glesbygderna. Därom
anföres i betänkandet: »Vilka åtgärder
som än vidtas för att stimulera näringslivets
utveckling så torde det vara
ofrånkomligt att en betydande del av
glesbygden och även de mindre tätor -

terna successivt kommer att avfolkas».
Bakom detta uttalande står även herr
Torsten Andersson. Vi har då sagt oss
att här finns dock hos kommittén en
påtaglig realism när den gör sin bedömning
med utgångspunkt från de erfarenheter
vi har i fråga om befolkningsomflyttningen
och möjligheterna
att lokalisera företag och konsekvenserna
härav. Det är ingenting annat än en
sådan realism som vi här har önskat.

Jag vill dock tillägga att vi från regeringens
sida har velat föreslå att vi
i fråga om åtgärder skall sträcka oss
något längre än vad kommittén funnit
möjligt. Våra förväntningar beträffande
möjligheterna att åstadkomma en aktiv
lokaliseringspolitik har kanske gått
något längre än kommitténs. Jag hänvisar
till vårt förslag beträffande medelsanvisningen.
Kommittén räknade
med att under den närmaste femårsperioden
skulle föreligga ett behov av
ungefär 50 000 sysselsättningsmöjligheter
i det, om jag så får uttrycka mig,
norra stödområdet, men den vågade sig
inte på att satsa på att skapa mer än
ungefär 25 000, 16 000 direkt och 9 000
indirekt. Redan det tycker jag är en
mycket realistisk bedömning som innebär
att vi gör en ansträngning att
skapa sysselsättning men får lov att
räkna med att 25 000 ställs utanför.
Dessa måste flytta. Vi kan inte stoppa
hela befolkningsförflyttningen. Effekten
av de åtgärder vi har föreslagit tror
vi kommer att verka något längre;
kanske kan vi åstadkomma 35 000 å
40 000 sysselsättningsmöjligheter.

Vad jag nu sagt får inte på något sätt
uppfattas som en kritik av kommitténs
förslag. Våra erfarenheter av lokaliseringspolitiken
under de två senaste
åren säger oss bara att den av mig angivna
möjligheten inte är utesluten,
men att vi måste vara realistiska och
förvänta oss att företagen kommer att
lokaliseras framför allt till de mest bärkraftiga
orterna. Vi måste emellertid
också räkna med sekundära effekter av
en lokalisering till mindre och medel -

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 31

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

stora orter. Sådana lokaliseringsåtgärder
behövs också. Det är eu stillsam
förhoppning som vi vågar ha, att totalresultatet
skulle kunna betyda en någorlunda
rimlig befolkningsbalans också
i de områden av vårt land som har
varit föremål för en så betydande avtappning
under några år. Om från riksdagens
sida -— jag hoppas att riksdagen
i huvudsak kommer att följa förslaget
— ges signalen till en betydande insats
från samhällets sida för att påverka företagens
lokalisering, har ju därmed
också uttalats att man inte anser de områden,
som varit utsatta för en befolkningsutflyttning,
såsom olämpliga för
företagsverksamhet. Det är inte på det
sättet. Det finns mycket av fördomar
hos företagen, och jag brukar säga att
en av de främsta uppgifterna är att
bryta den fördomsvall som finns hos
företagarna. När man talar med folk
som står i ledningen för stora och betydelsefulla
företag i de norra landsdelarna,
säger de att det är så många fördelar
förenade med en lokalisering också
till dessa områden, att de väl uppväger
sådant som kan betraktas som
nackdelar, i form av transportkostnader
o. s. v. En stabil och pålitlig tjänstemanna-
och arbetarstam är en stor tillgång,
liksom en god service ute i kommunerna.
Det är inte minst sådana upplysningar
som skall föras fram till företagen.
Om riksdagen här ger klarsignal,
betyder det också någonting av en
signal till företagarna själva; till svvende
og sidst är ändå företagarna och deras
önskemål om lokalisering det avgörande.
Lyckas vi inte med stimulanspolitiken
— det har jag sagt tidigare —
är det möjligt att vi måste överväga om
inte samhället får lov att vidga sin företagsverksamhet,
därför att det finns
orter inom de norrländska länen som
man med nödvändighet måste ha som
kulturella och sociala stödpunkter, orter
som inte kan vara utan en företagsverksamhet
som underlag för de funktioner
som ändå är nödvändiga, om vi
skall kunna exploatera våra naturrike -

domar, malmen, skogen och vattenkraften,
på ett sätt som ur samhällets synpunkt
och ur vår gemensamma ekonomis
synpunkt är oundgängliga.

Vi kommer emellertid inte att försöka
åstadkomma en vidgning av samhällets
företagsverksamhet för dess egen skull,
men om det blir nödvändigt får vi inte
glömma bort att vi har byggt upp Norrbottens
järnverk och Statens skogsindustrier.
Det kan väl också övervägas
o-m inte ytterligare företag kan spridas.
Lokalisering av televerkets nya verkstäder
till Kristinehamn och Skellefteå
skall också rymmas in i denna samling
av exempel. Jag har aldrig fört fram
detta och gör det inte heller nu som
något slags hot mot företagen, men jag
säger att från samhällets sida ter sig
ändå denna aktiva näringspolitik till
stöd för avfolkningsområdena så angelägen,
att också diskussionen härom om
statsägda företag måste föras in i bilden.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam och glad
över de sex minuterna, sedan inrikesministern
nu har åskat i 50 minuter.
Jag skall börja med att vara lika vänlig
som inrikesministern var när han
började. Han uttalade sig välvilligt om
mina insatser i lokaliseringsutredningen,
och jag tackar hjärtligt för det. Med
hänsyn till denna vänlighet är jag ledsen
över att jag inte motsvarade inrikesministerns
förhoppningar med mitt inlägg.

Inrikesministern menade att om detta
skulle vara ett inlägg i lokaliseringsdebatten,
så hade han förväntat att det
skulle röra sig om avfolkningen av glesbygderna
och de problem som uppstår
där. Jag kommer inte ihåg om han
nämnde problemen i storstäderna, men
de hör ju också dit, liksom över huvud
taget alla spörsmål som i dag löper i
kölvattnet på denna utveckling. Men,
ärade kammarledamöter, även om inri -

90 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungi. proposition

kesministern aldrig har hört mig tala
om detta tidigare, har väl ändå kammarens
ledamöter hört mig under de år
jag har varit här i riksdagen — praktiskt
taget varenda gång jag har varit
uppe i talarstolen —• tala om dessa problem.
Det har till och med gått så långt,
herr inrikesminister, att jag har fått
snubbor av mina egna för att jag har
pratat för mycket om dessa saker. Jag
trodde att vi hade avancerat så långt i
lokaliseringsdebatten, att vi inte skulle
behöva »smycka ut snacket» med att
prata om detta, som alla är i så hög
grad medvetna om och som vi har försökt
få som ett underlag för den realistiska
och praktiska debatt som vi nu
har mognat för.

Jag nämnde i mitt första inlägg egentligen
endast en punkt i lokaliseringspropositionen,
där jag beklagar att inrikesministern
frångått våra förslag om kriterier
för de s. k. utvecklingsområdena.
Jag vet inte om jag fattat inrikesministern
rätt, men det verkar som om han
vid läsningen av utredningens förslag
och utarbetandet av propositionen skulle
ha fäst sig vid att utredningen som
exempel sysslat med vissa områden i
landet såsom utvecklingsområden respektive
stödområden. I det ögonblick
utredningen arbetade med dessa områden
var givetvis förhållandena där sådana
att de motsvarade kriterierna för
utvecklings- respektive stödområden.
Jag kan väl aldrig tro att det skulle
vara möjligt att missta sig på den punkten
att utredningen avsett att dessa områden
skulle bedömas av statsmakterna
efter det att man vid varje tillfälle prövat
kriterierna; vilket i och för sig innebär
att även de områden, som kanske
inte annars var med i översikten, skulle
kunna betraktas som utvecklingsområden.
Jag hoppades för min del att detta
skulle medföra någon form av automatik
i verksamheten.

Nu har Kungl. Maj:t dragit ett streck
över allt detta och förbehållit sig rätten
att ensam och allena centralt avgöra
var åtgärderna skall sättas in. Inrikes -

ministern säger att man inte kunde ha
dessa kriterier eftersom man vill underhandla
med företagarna. Är det någon
som över huvud taget tror att en lokalisering
kan åstadkommas utan att man
resonerar med företagarna? Vartill syftar
i huvudsak lokaliseringsutredningens
propåer? Jo, som det många gånger
har sagts, till att göra de sämre belägna
orterna lika eftersträvansvärda såsom
lokaliseringsorter som någonsin de
bättre belägna. Och det är alldeles uppenbart
att varje aktiv lokaliseringsåtgärd
skulle behöva föregås av underhandlingar
med företagarna.

I det sammanhanget fick centerpartiet
en släng för att vi gått emot den
av regeringen bedrivna omflyttningspolitiken.
Det har vi gjort, och jag står
helt och fullt för det även i detta ögonblick.
Men, herr inrikesminister, jag vill
gärna påminna om att jag i samma andetag
har sagt att jag absolut inte är
övertygad om att vi kan lösa sysselsättningsproblemen
exempelvis i Norrland
med enbart lokaliseringspolitik; jag tror
att den måste kompletteras med omflyttning
av arbetskraft i någon form.
Samtidigt har jag betonat att omflyttningen
av arbetskraft inte får vara det
primära, som det i varje fall hittills synes
ha varit för regeringen, och att inte
varje lokaliseringsåtgärd skall komma
i andra hand. Lokaliseringspolitiken
skall vara det primära vid försöken att
lösa dessa problem.

När sedan inrikesministern diskuterar
olika områden där en aktiv lokaliseringspolitik
förts, vill jag gärna från
början säga, för att undvika varje missförstånd,
att jag uppskattar — och jag
förmodar även mitt parti — till fullo de
ansträngningar som gjorts av regeringen
och arbetsmarknadsmyndigheterna
för att åstadkomma denna praktiska lokalisering.
Men, herr talman, det synes
mig som om inrikesministern skulle
vilja inkassera litet för mycket av äran
åt regeringen. Han talar t. ex. om Skellefteåområdet
— mig veterligt har ett
av de största företagen där inte fått nå -

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

gonting från staten men sysselsätter ändå
i dag 200 anställda; och den som
läst dagens tidningar har kanske sett
att företaget söker en planeringschef
därför att man står inför ytterligare
mycket stora utvidgningar.

Det finns naturligtvis anledning att
vara tacksam för att litet smulor fallit
från den rikes hord exempelvis när det
giillcr Bengtsfors. Detta samhälle har
för mig personligen varit ett stort problem
som jag ägnat mycken tid och
långa diskussioner åt. Men jag vill gärna
upprepa det som inrikesministern i detta
sammanhang inte gillade, nämligen
att han sade: skulle det behövas så betydande
investeringar i en stor tätort
för att ge de små litet med av kakan?
Herr inrikesminister, jag hoppas verkligen
att det inte skall bli normerande
för arbetet i fortsättningen.

Jag hade åtskilligt mer att säga, men
min tid tycks vara slut; jag får kanske
något tillfälle att återkomma.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag fann anledning att
resonera litet grand principiellt om vår
syn på detta problem, och det tog kanske
något längre tid än jag själv hade
beräknat. Men å andra sidan bedömer
jag frågan vara av den storleksordningen
att det kunde vara anledning att utveckla
dessa synpunkter.

Sedan är det riktigt att herr Torsten
Andersson ofta har talat om lokaliseringsproblemen,
men vad man önskat
är ju att han skulle komma fram till
den realism i bedömningen som enligt
min uppfattning delvis funnit uttryck i
kommitténs förslag, liksom att han skulle
fullfölja den bedömningen. Jag har
vänt mig mot en del yttranden från
centerpartihåll. Det händer väl och må
vara hänt att man i en valrörelse tar
till litet grand överord och gör sig skyldig
till vissa överdrifter, men vad jag
har vänt mig mot är att man efter valrörelsen
fortsätter med ungefärligen
samma resonemang, utan att ta hänsyn

till remitterint; av viss kunxl. proposition
till de föreliggande fakta. Ända till dess
man är beredd att säga att man farit
vilse och vill rätta sig efter fakta kommer
vi att tvingas påtala överdrifterna
i argumentationen.

Vidare, herr Torsten Andersson, förde
jag inte fram Skellefteåområdet som
exempel på den lokaliseringspolitik som
har förts. Jag har sagt att utvecklingen
själv går mot industriexpansiva regioner
— antingen det nu är i områden
där vi bedriver lokaliseringspolitik eller
i andra områden — där det sker en
tillväxt av företag inom relativt sammanhängande
områden. Som ett sådant
betecknar jag Skellefteåområdet. På den
punkten behöver vi inte strida. Om det
dessutom sker en tillväxt genom att statliga
företag eller företag med statligt
stöd byggs upp inom området, är det
ju bara ett sätt att öka verksamheten,
och vi följer ju på det sättet bara upp
företagens egna lokaliseringsönskemål.
Men jag vill också med detta ge uttryck
för att det går att få en spridning inom
en sammanhängande region och att det
också bör kunna ge förutsättningar för
framtiden.

Vad sedan beträffar omflyttningen
har vi ju inte bedömt dem som det primära
i verksamheten. Det är en nödvändig
del av vår arbetsmarknadspolitik.
Utan den omflyttning av människor
— det har jag också sagt förut — som
skett till de expansiva företagen i mellersta
och södra Sverige hade vår ekonomi
inte kunnat växa till den omfattning
som skett. Det är en realistisk bedömning
som vi måste göra, men vi
utesluter ju inte möjligheten att man
också skall kunna flytta företag dit där
arbetskraften finns. Det är detta vi ger
oss i kast med nu, och vi är överens
om att det inte bör hindra en fortsatt
tillväxt i vår ekonomi. Jag tror också
att det skall vara möjligt att åstadkomma
en stimulans åt företagstillväxten i
de områden där det är behövligt.

Jag förstår att det finns ett avsnitt i
kommitténs förslag som är känsligt för
herr Torsten Andersson, och det är

92 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

det här med de kriterier efter vilka
man skall bedöma områdenas behov av
lokaliseringspolitiskt stöd. Jag behöver
inte upprepa dem, ty de finns i betänkandet
och de finns i propositionen:
en viss arbetslöshet, undersysselsättning
för kvinnor och andra sådana omständigheter.
Det är självfallet att omständigheter
av det här slaget är avgörande
för en bedömning av de lokaliseringspolitiska
insatserna i allmänhet,
men att göra en beskrivning av områdena
och förknippa denna med en
automatik i fråga om stödåtgärderna är
något som vi sagt är utomordentligt betänkligt.
Hur skall man exempelvis organisera
medelstilldelningen i fall av
sådan automatik? Skall stödet utgå efter
kösystem till dess medlen har tagit
slut, eller skall man inte ha någon
maximiram? Hur bedömer herr Torsten
Andersson framtidsutsikterna? Man
talar i betänkandet om ett realistiskt
lönsamhetstänkande —- det är utredningens
egna ord — och hur skall man
då bedöma framtidsutsikterna för de
statliga insatserna vid en kriteriebunden
lokaliseringspolitik? Det är utom
ordentligt svårt, och därför vill vi underställa
riksdagen prövningen av frågan
huruvida inte hela det norra stödområdet,
som vi kallar de fyra nordligaste
länen i landet, bör bli föremål
för ett aktivt stöd från samhällets sida.
Det är inte regeringen som gör bedömningen,
utan det är riksdagen som får
pröva huruvida man skall fastställa det
ta stödområde eller inte.

Det är ju självfallet att det sedan måste
bli förhandlingar med företagen —
därom är vi överens — men jag anser
att dessa förhandlingar också skall innefatta
stödets storlek och att vi skulle
bedöma både företagens egna möjligheter
och angelägenheten av lokaliseringsstöd
till en ort. Herr Torsten
Andersson sade någonting som för mig
verkar ganska egendomligt, nämligen
att kommittén har avsett att göra de
sämsta orterna lika eftersträvansvärda
som de övriga, dvs. som de bärkrafti -

gaste orterna. Det är ett långtgående
åtagande som herr Torsten Andersson
i det sammanhanget var inne på. När
företagen bedömer möjligheterna att få
tjänstemän och arbetare till den verksamhet
de vill bygga upp, så gäller det
ju att den service som efterfrågas —
gymnasiet, lasarettet, varuhuset osv. —
kan nås på rimligt avstånd. Det går inte
att sprida detta i vilken omfattning som
helst.

Jag tycker att ni har varit djärva inom
centerpartiet, när ni talat om spridning
av företag till praktiskt taget alla
tätorter. Skulle ni ge Er på uppgiften
att också sprida den samhälleliga servicen
i samma omfattning, då tror jag
att överdrifterna framstår än mera klara.
När herr Torsten Andersson talar
om ett nät av tätorter, skulle det vara
intressant att också få höra hur tät
spridning ni tänkt er, men den här frågan
kommer ju upp igen efter sedvanlig
utskottsbehandling, och vi kommer
att få tillfälle att diskutera den på nytt
med de möjligheter till tid för anförandena
som herr Torsten Andersson då
kommer att anse sig behöva. Vid den
diskussionen skall vi nog också få tillfälle
att bedöma var centerpartiet —
och andra partier — i realiteten står,
tv det är en fråga som fortfarande är
mycket öppen.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker nästan att
det är litet rundhänt av inrikesministern
att här ställa frågan var centerpartiet
står i lokaliseringspolitiken.
Skulle alla dessa år som vi har talat
om detta vara alldeles förgäves, eller
har inrikesministern inte lyssnat? Det
är frågan.

I sitt första anförande sade inrikesministern
att man skulle kunna kräva
något av realism av centerpartiet. Hur
bär de socialdemokrater i Norrland,
Värmland, Dalarna o. s. v. som nu lämnade
socialdemokratien i valet och rös -

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

tade med centerpartiet bedömt denna
sak, om det är så att socialdemokratien
sitter inne med allt praktiskt vetande
på detta område? Något av detta vetande
borde ha fallit på dem, och de borde
ha kunnat använda det i sin bedömning.
Jag tror att de gjorde det också.
Jag tror att de gjorde en realistisk bedömning
och sedan lade sin röst för
centerpartiet.

Inrikesministern vill försvara regeringens
åtgärd att slopa kriterierna. Jag
vidhåller att förslaget därigenom kommer
att ha så väsentliga brister att mycket
av det som kanske i övrigt har varit
positiva önskningar förtas av detta.
Han försvarar sig med att frågan om
det område man nu föreslår ju underställdes
riksdagen —- alltså de fyra
nordligaste länen och något mera. Ja,
förändrar det i och för sig någonting
beträffande önskan att man skall ha ett
rörligt system? När riksdagen en gång
har fastställt området, kommer inrikesministern
i en debatt att säga att han
inte kan göra någonting därför att riksdagen
själv har fastställt det område
inom vilket vi skall handla. Inrikesministern
har anfört att Oskarshamn och
Valdemarsvik skulle ges möjligheter att
få stöd genom den proposition som är
framlagd. Får jag kraftigt understryka
att det var just sådana saker utredningen
tänkte på när det gällde punktstöd
till stödområden i övrigt. Jag tycker
nog att man inom utredningen har försökt
att angripa problemen så, att det
har kunnat utgöra ett bättre underlag
för den proposition som är skriven.

Det talas här om pengar i form av lån
ur fonder eller pengar i form av kreditgarantier.
Inrikesministern har alldeles
rätt när han åberopar riksgäldsfullmäktige,
som har påpekat alla svårigheter
som är förenade med kreditgarantier.
Vi har under de gångna årens
kreditrestriktioner lärt oss att det är
just på det sättet, och i utredningen var
man oense. I en reservation som är fogad
till utskottsbetänkandet kräver reservanten
att man helt skulle gå på

till remittering av viss kungl. proposition

kreditgarantier. Utredningen har gått
någonstans mitt emellan och vill ha dels
pengar, dels kreditgarantier. Varför
finns det anledning att hålla på kreditgarantierna?
Jo, därigenom får man orternas
eget bankväsende inkopplat och
intresserat i en verksamhet, som framför
allt måste vara förankrad i bygden
och dess resurser.

Jag måste säga att jag personligen är
tacksam för att regeringen har gått denna
väg, ty det skulle aldrig ha kunnat
föresväva oss i utredningen att man
kunnat kräva hela beloppet i låneform.
Men man har som sagt avvisat möjligheten
att hjälpa det lokala näringslivet
på annat sätt. Jag vill gärna försäkra
inrikesministern att jag till fullo uppskattar
hans ansträngningar. Jag har
under årens lopp lärt mig att inrikesministern
själv är utomordentligt intresserad
såsom gammal kommunalman.
Han har i hög grad varit verksam inom
landsting. Han känner förhållandena
utan och innan ute i bygderna och har
varit synnerligen positivt inställd till
lokaliseringspolitiken. Jag utgår ifrån
att vad som här föreligger är det maximum
som han har lyckats åstadkomma
bland sina regeringskamrater, och för
den sakens skull är jag honom tacksam.

Herr ANDERSSON, AXEL JOHANNES,
(fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort. Vi får ju som statsrådet nyss
påpekade tillfälle att diskutera denna
fråga senare. Det var några ord av statsrådet
som lockade mig till att i alla fall
säga några saker.

Inrikesministern förklarade att omflyttningen
av människorna inte har
varit det primära. Man kanske kan säga
att det är på det sättet nu, men bara för
ett par år sedan var det i hög grad det
primära när arbetsmarknadsstyrelsen i
Norrland bedrev en mycket omfattande
propaganda för att förmå människor att
flytta från Norrland. Det förekom minns
jag bl. a. en annons, vari det pekades på

94 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

att Göteborg hade ett behov på 6 000
personer. Man frågade sig då hur Göteborg
skulle kunna ta emot dessa 6 000,
och det visade sig också att staden inte
kunde göra det. Men naturligtvis var
det en del personer som ändå nappade
på kroken och gjorde ett försök som
misslyckades. Nu har denna propaganda
en något blygsammare, kanske man
kan säga väsentligt blygsammare omfattning,
men visst förekommer den ännu.

Statsrådet nämnde Skellefteå och
Örnsköldsvik, och såsom örnsköldsviksbo
är jag naturligtvis glad åt att vi blir
ihågkomna, och jag är det också såsom
västernorrlänning, ty det är självklart
att det är bättre att människorna, om
de skall flytta, ändå flyttar inom länet,
så att de blir kvar som skattebetalare
inom länet och inte helt ger sig av därifrån.

Men en sak kommer vi ju ändå aldrig
ifrån, nämligen att det kostar ungefär
lika mycket pengar att flytta människor
inom ett län som det kostar att flytta
dem från ett län till ett annat. Där
kommer ju bosadsfrågan till, och jag
skulle tro att det då inte räcker med de
60 miljoner om året som statsrådet
nämnde. Enbart om man vill flytta 1 000
familjer räcker inte den summan för att
klara ens bostadsfrågan.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag ber att få tacka talmannen
för vänligheten att ge mig ordet.
Det var egentligen herr Torsten Andersson
som uppmanade mig att stiga
upp och säga några ord med anledning
av hans inlägg beträffande kriterierna,
som utredningen varit enhällig om och
som jag skrivit under.

Jag skulle vilja peka på en sak, herr
Andersson, och det är att det i den
första satsen står att man skall ge bidrag
i de stödområden där det råder en
arbetslöshetsprocent om minst 1,2 procent.
Som herr Andersson vet är vår
arbetslöshetsstatistik i viss mån bristfäl -

lig. Den registrerar alla dem som är arbetslösa,
men så fort någon blivit placerad
på statligt eller kommunalt beredskapsarbete
avföres han från arbetslöshetsstatistiken,
och därigenom sjunker
arbetslöshetssiffran. Emellertid fick vi i
utredningen även exempel på orter, där
man hade räknat med dem som gick på
beredskapsarbete, och då steg arbetslöslietsprocenten
ögonblickligen. Det är
klart att dessa beräkningsgrunder kan
visa en felaktig arbetslöshetssiffra inom
en del områden. Jag måste för min del
säga, att när nu regeringen har beslutat
ändra grunderna, så vill jag betrakta
det som en fördel emedan man kommer
bort från många kanske besvärliga beräkningsgrunder.

När det sedan gäller utflyttningarna
från Norrland, och uppfattningen att de
varit det primära i regeringens förslag,
så skall vi väl ändå erkänna de insatser
som gjorts från arbetsmarknadsstyrelsens
sida och som varat ungefär
under en tvåårsperiod. Även herr Axel
Johannes Andersson fick erkänna att
Örnsköldsvik har kommit i åtnjutande
av de pengar som arbetsmarknadsstyrelsen
haft till sitt förfogande.

Men när det gäller dessa omflyttningar
gick det under valrörelsen både i
ortspressen och i viss mån även i rikspressen
uppgifter om att en kollega till
Torsten Andersson skulle vara den
verklige lokaliseringsexperten som
t. o. m. lyckades få företag att flytta till
sin egen del av landet. Jag tror att man
när man diskuterar dessa frågor skall
ta i betraktande nödvändigheten att
följa en viss linje även under en valrörelse,
så att man inte då basunerar ut
att man gör så stora insatser medan
man sedan, när man kommer till riksdagen,
helst vill glömma att tala om
dessa insatser och de medel man har
fått från arbetsmarknadsstyrelsen.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Vi får ju tillbaka denna
debatt så småningom. Herr Torsten An -

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning till rcmittering av viss kungi. proposition

dersson var litet förvånad över att jag
ställde frågan var centerpartiet egentligen
står. Han undrade om jag inte
bär hört det tidigare.

Men jag ställer fortfarande samma
fråga, och den är självfallet: Står centerpartiet
på kommitténs linje beträffande
medelsanvisningen o. s. v., eller
kan man från centerpartiets sida vara
med om att gå längre?

Vi vet fortfarande ingenting om det.
Jag hoppas att man från centerpartiets
sida inte skall vara så hårt bunden vid
kommittéförslaget att man inte kan
tänka sig en fördubbling exempelvis av
investeringsbidraget från 30 miljoner
till 60 miljoner kronor. Jag hoppas att
det inte skulle innebära någon självprövning
från centerpartiets sida att
delta i ett sådant beslut.

Vi lär väl få de motioner, som så
småningom skall skapa klarhet om var
partiet står. Det gäller självfallet också
de övriga partierna. Jag har också
sökt lyssna efter var folkpartitalarna
befinner sig, men jag har ännu inte fått
något uttryck för vad man egentligen
tänker och vad man önskar i förhållande
till regeringens förslag.

Låt mig till sist säga några ord till
herr Torsten Andersson om hans fråga
om hur väljarna i Norrland bedömt
lokaliseringspolitiken, de väljare som
herr Andersson förmenar har lämnat
oss och gått över till centerpartiet. Jag
vet inte hur många det skulle vara fråga
om, men jag skulle ju vilja göra den
reflexionen, att om de enbart har lyssnat
till centerpartiets propaganda så
kan jag väl förstå om de blivit en aning
tveksamma. Men jag skulle nog också
våga mig på den gissningen, att när de
får klart för sig de faktiska omständigheterna
i fråga om vad regeringen
har föreslagit och de resultat, som man
kan nå fram till vid en sådan aktiv lokaliseringspolitik,
så skall nog inte herr
Torsten Andersson vara överraskad om
de kommer tillbaka till den socialdemokrati
som han tror att de har lämnat.
Jag tror att de liksom många and -

ra mycket snart kommer att bli medvetna
om att man från centerpartiets
sida hittills i huvudsak har fått höra
uttalanden utan några nämnvärda förpliktelser.
Men vi avvaktar ju närmare
besked från centern i de motioner som
vi kan vänta.

Herr ANDERSSON, TORSTEN, (ep)
kort genmäle:

Herr talman! Det skulle vara mig alldeles
främmande att beröva inrikesministern
den trösten att de kommer tillbaka.
Vi får väl slåss om dem!

Sedan skall jag anförtro inrikesministern
en hemlighet — men tala inte
om den för de andra i kammaren! Centerpartiets
riksdagsgrupp har inte behandlat
lokaliseringspropositionen ännu.
Men jag vill gärna försäkra inrikesministern
att vad mig beträffar kommer
jag inte att medverka till några ohemula
anspråk. Jag står bakom utredningen
helt och fullt, och det ämnar jag också
göra i fortsättningen.

Sedan måste jag säga att jag tar ytterst
ogärna upp polemik med min synnerlige
vän Hjalmar Nilsson. Vi har
nämligen slagits på en och samma front
praktiskt taget hela tiden i den utredning,
som ligger till grund för lokaliseringspropositionen,
och jag har lärt mig
att uppskatta Hjalmar Nilsson som en
aktiv lokaliserare med en alldeles särskilt
positiv syn på dessa saker.

Jag tycker nästan synd om herr Hjalmar
Nilsson när han säger, att eftersom
det nu visat sig att uppgifterna om arbetslösheten
inte var exakta, var det
tacknämligt att regeringen slopat dessa
siffror. Men, min vän, varför nämndes
inte det någon gång under utredningsarbetet,
när vi ändå vid bordet konstaterade
just de brister som här framhållits?
Precis detta konstaterade vi -—
siffrorna kunde vara felaktiga, vår arbetslöshetsstatistik
var inte fullständig.
Vi konstaterade att de som var i beredskapsarbete
räknades bort ur statistiken,
men man fick med dem i andra

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

sammanhang. Avvikelserna var emellertid
inte så betydande, ansågs det, att de
kunde rubba principerna i stort.

Därför tycker jag nog att herr Hjalmar
Nilssons lyckönskan till regeringen
är litet malplacerad.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag tackar herr Torsten
Andersson för hans vänliga ord till mig,
men jag vill ändock fastslå att i utredningen
diskuterades arbetslöshetsstatistiken
och det var jag som krävde att
få fram en arbetslöshetsstatistik som
inräknade även dem som var med i beredskapsarbeten.
Som gammal kommunalman
visste jag nämligen att det kunde
kanske vara lika många i beredskapsarbeten
som antalet personer som var
inregistrerade som arbetslösa och att
arbetslöshetsstatistiken således var missvisande.
Därför krävde jag att få in de
beredskapsarbetande i statistiken, vilket
finns särskilt redovisat i utredningen,
för att man i framtiden skulle veta
den verkliga arbetslösheten i bygden,
när man tog ställning till kriterierna.
Jag framhöll de här synpunkterna i utredningen
flera gånger. Och det står
jag för därför att jag vet att arbetslöshetsstatistiken
är bristfällig.

Herr JONASSON (ep):

Herr talman! Bland de viktigaste händelser
som timat under den senaste tiden
anser jag vara utarbetandet av den
promemoria om den nya jordförvärvslagen,
som jordbruksministern har skickat
ut. Det är också så, att den har ett
starkt samband med de lokaliseringsfrågor
som här diskuterats, och det är för
att säga några ord om denna promemoria
som jag begärt ordet.

Genom promemorian vill man få
fram att den nya jordförvärvslagen
skall ersätta bolagsförbudslagen och
jordförvärvslagen; den förra är från
år 1925 och den senare från år 1955.

Jag har för min del ingenting emot att
det blir en rationalisering på det sättet,
att man gör en lag av två, men det
är lagförslagets innehåll som jag för
min del måste betrakta som anmärkningsvärt
och som ett verksamt medel
i strävandena att avfolka och ödelägga
stora delar av vårt land.

Avsikten med de lagar, som för närvarande
gäller på detta område, har varit
att bevara ett försörjningsunderlag
för en jord- och skogbrukande befolkning
och att från fastighetsmarknaden
söka hålla borta köpare med tydliga
spekulationsavsikter. Ett tredje motiv
har varit att främja den yttre rationaliseringen,
ett motiv som kanske varit det
allra viktigaste. Om den nya promemorian
upphöjes till lag raserar den
genom sina verkningar nästan helt dessa
möjligheter.

Det kan vara så att tankegångarna i
promemorian är goda, men verkningarna
tror jag för min del inte blir det.
Utarbetandet av promemorian är anmärkningsvärt
redan ur den synpunkten
att 1960 års jordbruksutredning,
som snart är klar med sitt betänkande,
inte inväntats. Enligt de direktiv som
utredningen hade fått hade det varit
möjligt för utredningen att klara jordlagsstiftningen
i ett sammanhang och
under de betingelser i övrigt, som skall
reglera den framtida jordbrukspolitiken.
Detta borde ha varit det riktiga.

Det har hittills varit eu god kutym
i riksdagen att man hänskjutit vitala
frågor till en sittande utredning och
avvaktat dess resultat. Det svaret får ju
andra här i riksdagen ofta, vi enkla
riksdagsmän som lämnar motioner. Så
har emellertid inte regeringen gjort i
detta fall. Det gör den väl bara när det
passar.

Vad är det då i innehållet, som jag
för min del liksom centerpartiet inte
gillar? Jo, genom en lagstiftning av det
innehåll som promemorian anger kan
man ge möjlighet för utländskt kapital
att lägga under sig stora arealer av
svensk jord och skog. Är man så ange -

Onsdagen den 11 november 19(M em.

Nr 34

1)7

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

lägen att ge bolagen större möjligheter
att förvärva mark innan förhållandena
på EEC-marknaden klarnat? Genom
de större möjligheter bolagen får att
förvärva mark riskerar man att genom
utländska aktieköp i bolagen kan jord
och skog överföras till utländska intressen.
Om vi emellertid bibehåller vår
nuvarande bolagsförbudslag, så har vi
större möjligheter att behålla denna särlagstiftning
om vi kommer in i EEC.
Det innebär enligt mitt förmenande ett
starkt motiv för att inte slopa bolagsförbudslagen
för närvarande.

Herr Torsten Andersson har här berört
dessa frågor ur lokaliseringspolitisk
synpunkt, och jag skall därför fatta
mig kort på denna punkt. För många
kommuner och deras invånare är ju
skogs- och jordbruket den ekonomiska
ryggraden, men med de möjligheter
man nu ger bolagen kommer utflyttningen
av människor att påskyndas. Bolagens
innehav av jord och skog kommer
att öka. Av erfarenhet vet vi att
bolagsbygder är avfolkningsbygder.
Kommunernas skatteunderlag kommer
också att minska genom utflyttningen.
Skattefrågan är redan nu mycket besvärlig.
Bolagens större kapitalresurser
kommer att verka höjande på fastighetspriserna.
De enskilda som behöver en
förstärkning av sin fastighet har ej
samma möjligheter som bolagen att göra
förvärv. Vi vet att vi har ett högt
ränteläge liksom att det är svårt att
låna kapital. Skillnaden mellan ränteanspråken
för ett företag med kapital
och den ränta som köparen utan eget
kapital får betala är ganska avsevärd
och bidrager till att försvåra situationen.
Enligt min mening kan konkurrens
mellan enskilda och bolag här inte
ske på lika villkor. Denna fråga borde
enligt min mening ha utretts och den
bör beaktas innan man upphöjer promemorian
till lag.

Den yttre rationalisering av enskilda
jordbruks- och skogsbruksfastigheter,
som hittills bedrivits under lantbruksnämndernas
medverkan, måste enligt

7 Första kammarens protokoll 196b. Nr 34

min uppfattning komma att hämmas
i hög grad av detta förslag. De fastigheter,
som blir till salu, kommer att
finna betydligt fler intresserade köpare,
om jordbruksministerns förslag upphöjes
till lag. Priserna blir högre, och
det blir säkerligen bolagen som i de
allra flesta fall kommer att göra köper.
Därmed blir möjligheterna att storleksrationalisera
de egna fastigheterna försämrade.
Den bytesverksamhet mellan
bolag och enskilda, som tack vare lantbruksnämnderna
varit möjlig att åstadkomma
och på senare tid kommit i
gång på allvar till stort gagn, kommer
också att bli betydligt begränsad eller
kommer kanske helt att försvinna, därför
att bolagen inte längre får samma
intresse av att byta fastigheter. Enligt
uppgifter som man fått under de senaste
dagarna har man förmärkt, att sådana
tendenser alltmer gjort sig gällande.

Man kan naturligtvis ha olika bedömningsgrunder
att utgå från. I rena skogsbygder,
där jordbruket har ganska liten
betydelse, kommer bolagen troligen att
bli ensamhärskande. Enligt jordbruksministerns
förslag kan exempelvis en
duktig skogsarbetare eller skogskörare
inte förvärva en ren skogsfastighet. I
denna del är bolagen helt ställda i särklass.
Det blir faktiskt sämre än det var
före bolagsförbudslagens tillkomst, och
det är anmärkningsvärt att en socialdemokratisk
regering, som säger sig tillvarata
arbetarnas och folkets intressen,
vill ge bolagen förtur framför t. ex. en
framåtsträvande skogsarbetare. År det
storkapitalets och storfinansens ärenden
som regeringen trots allt går? Skall
mindre hänsyn på detta område tas till
den enskilde individen?

Det var kanske en något tillspetsad
fråga, och så illa får man kanske inte
säga och tro om regeringen, men verkningarna
av lagförslaget, sådant det är
skrivet, blir trots allt dem som jag här
har angett. Jag har då gjort min bedömning
efter de praktiska erfarenheter
som jag har från de lokala förhål -

98 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

landena i min hemtrakt. Med de resurser
som bolagen har på den ort jag
kommer ifrån blir förslagets verkningar
säkerligen ödesdigra.

En annan sak, som jag gärna skulle
vilja dra fram, är frågan om regeringen
med detta lagförslag har tänkt sig att
matvarukostnaderna skulle sänkas. I så
fall har man enligt min mening räknat
fel. De högre priserna på fastigheterna
liksom den försämring av rationaliseringsmöjligheterna
och effektiviseringsgraden,
som blir en följd av lagförslaget,
kommer säkerligen att leda till att
produktpriserna i stället blir högre.

Slutligen tillkommer att lagförslagets
konstruktion troligen hämmar och kanske
t. o. m. äventyrar vår försörjning
i framtiden.

Jag vill således för det första konstatera,
att det är synnerligen olämpligt
att nu avveckla eller mildra bolagsförbudslagen
med tanke på ett eventuellt
kommande samarbete med EEC. För det
andra påskyndar lagförslaget utflyttningen
av människor från landsbygden
och försvårar därmed en aktiv lokaliseringspolitik.
För det tredje vill jag
konstatera, att förslaget medför att kommunernas
skatteunderlag minskar. För
det fjärde kommer rationaliseringsmöjligheterna
att starkt försämras.

Det är rätt allvarliga perspektiv som
här öppnas. När jag gjort dessa konstateranden,
kommer jag fram till att ett
uppskov med och en omprövning av
detta lagförslag är det enda realistiska
och riktiga. Konsekvenserna av detta
lagförslag för vårt land i allmänhet och
för människorna i synnerhet är inte
utredda och analyserade. Då förvärvslagarna
är avsedda att vara ett instrument
för jordbrukspolitiken, för att inte
säga grundläggande för denna politik,
är det allt skäl i världen att avvakta
1960 års jordbruksutredning. Jag skulle
bär likväl önska att få ställa ett par frågor
till jordbruksministern, eftersom
han är närvarande här i kammaren.

För närvarande skall det råda en fördelning
av jord och skog mellan olika

ägarkategorier efter den principen att
50 procent bör ägas av enskilda, 25
procent av bolag och 25 procent utgöras
av allmänna skogar. Hur kommer
det att gå med denna ägarfördelning?
Enligt min uppfattning blir det väl så
att det, om ingenting göres, blir en mycket
stor förändring på den punkten,
och då skulle jag vilja fråga jordbruksministern,
om han är beredd att sätta
något slags spärr när det gäller bolagsförvärv.
Om jag fattat vissa uttalanden
som jordbruksministern gjort i vissa
sammanhang rätt, har han sagt ungefär
som så, att han för sin del inte tror att
dessa bolagsförvärv blir så farliga. För
min del tror jag att de blir verkligt farliga.
Och då är frågan: Vill man sätta
någon spärr på det hela?

Min andra fråga, herr jordbruksminister,
är om det ändå inte här bör
skapas möjligheter för enskilda att få
lån till rimliga räntor för att de enskilda
därmed också skall ges samma möjligheter
som bolagen att konkurrera
om förvärv av jord och skog.

Sedan jag konstaterat detta vill jag
trots allt säga, att jag för min del betraktar
denna promemoria mest som ett känselspröt.
Och jag skulle vilja vädja till
jordbruksministern att noga lyssna till
de olika remissinstanser, som kommer
att yttra sig, inte minst de remissinstanser
som har praktisk erfarenhet på
detta område. Jag anser att man nog
bör ta sig en funderare, innan man lägger
fram en slutgiltig proposition i
ämnet.

Jag vill också säga att det inte är
någon brådska med att lägga fram ett
nytt förslag. Det är bättre att noga undersöka
konsekvenserna av ett sådant
lagförslag än att begå en dumhet, som
kan bli ödesdiger för både jordbruket
och skogsbruket, för samhället och konsumenterna.
Ungefär så uttryckte sig
här tidigare i dag finansministern när
det gällde det kommande skatteförslaget,
och jag skulle här vilja understryka
att man skall beakta samma synpunkter
i denna fråga.

Onsdagen den 1) november 1904 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det har sagts om denna
promemoria från jordbruksdepartementet
att den iir anmärkningsvärd, och att
den är anmärkningsvärd ur många synpunkter.
Jag har först i dag haft tillfälle
att höra uttalanden om den i riksdagen,
men jag har haft möjlighet att
följa pressdebatten hittills. Där har man
funnit det anmärkningsvärt att vi inte
gått längre med förslaget. Jag skall tilllåta
mig att citera ett par framstående
liberala tidningar. En av dem säger:
»Men man bör akta sig för att ta till
begreppet liberalisering om man vill karakterisera
herr Ho.lmqvists promemoria.
Han tänker inte släppa greppet om
jordförvärven. Regeringen har bara för
avsikt att utse privilegierade av första
och andra graden. Fortfarande skall familjejordbruken
ha företräde till förvärv
av den jord de behöver för sin
rationalisering---Det enda rim liga

är att jordförvärvslagen avskaffas.»

En annan tidning har sagt: »Att konservera
den statliga förköpsrätten som
redan är helt akterseglad av utvecklingen
är att leva sig kvar i en skenvärld.
Här borde herr Holmqvist ha gjort ett
verkligt alexanderhugg. Men så långt
sträckte sig inte kuraget.»

Det är sådana omdömen man givit
promemorian i den debatt, som förts i
pressen. I dag har vi fått erfara, att förslaget
skulle dra med sig väldiga konsekvenser,
att det är oerhört radikalt
och att de tankegångar som presenterats
skulle innebära en helt förändrad
bild, inte bara när det gällde förvärv av
jord i detta land utan när det gällde
över huvud taget förutsättningarna för
vår jordbrukspolitik. Jag tycker nog att
man tagit till starka överord även i denna
debatt i riksdagen.

Vad är det som är sanning mellan
dessa två ytterlighetsriktningar? Jag vill
gärna säga, att vad vi sökt göra är att
åstadkomma en nödvändig anpassning
till den utveckling, som pågår i vårt
samhälle. Jag behöver knappast erinra
herr Jonasson och andra om vad som

till remittering av viss kungl. proposition
händer inom jordbruket. Vi befinner
oss nämligen mitt uppe i en process, där
jordbruk läggs ner och där det inte är
möjligt för folk att fortsätta och få sin
försörjning genom de små enheter som
hittills drivits. Det är faktiskt hela bygder
som på det sättet lämnas; det går
inte längre att driva jordbruk där.

Då är frågan: Vad skall det bli av
denna jord i framtiden? Vi märker redan
nu att det är vissa svårigheter att
placera den markreserv, som samlas inom
lantbruksnämnderna, hos jordbrukarna.
Det är inte så attraktivt att driva
jordbruk, och jag kan också säga skogsbruk,
i vissa delar av vårt land. Vi befinner
oss helt enkelt i det läget att det
inte längre är möjligt att klara omsättningen
av jord med den nuvarande lagen,
som avgränsar de förvärvsberättigade
till aktiva jordbrukare, eller sådana
som för lantbruksnämnderna kan
göra troligt att de skall ägna sig aktivt
åt jordbruk. Det blir helt enkelt nödvändigt
att utvidga kategorien av förvärvsberättigade
för att man skall kunna fä
någon användning alls av viss del av
den mark som läggs ned som åkerbruk.
Jag vill erinra om att det är ganska kapitalkrävande
att ta sig an sådan åkermark,
som lägges ner och inte längre
skall odlas. Det vill till att man har resurser
att sätta in både för att åstadkomma
plantering av skog och för att sedan
också kunna åstadkomma en rimlig
.skogsvård under åren framöver.

För att vi skulle kunna klara det och
över huvud taget intressera enskilda
jordbrukare för det, finge vi vid sidan
om den bidragsgivning, som vi har i
dag, förmodligen också skapa en ny
form, där staten fick medverka med lån
eller bidrag. Vi har redan nu vissa stödformer,
som kan användas, men de räcker
ingalunda till för att klara av hela
det behov, som vi redan ser och kan
ana framöver i den utveckling som
kommer.

Detta hade 1958 års jordlagsutredning
klart för sig. Den såg en sådan utveckling
framför sig och ställde också frå -

7f Riksdagsdebatterna 196t. Första kammaren. År 34

100 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

gan: Vem skall då ha rätt att förvärva
mark? Den har för sin del föreslagit —
trots vissa delade meningar i utredningen
—• att det skulle komma till nya
kategorier av förvärvare. Man har då
nämnt bolag och i synnerhet betonat,
att det skulle vara bolag med anknytning
till bygden. Man har också tänkt
sig att det skulle kunna bli andra kategorier
av förvärvare. Man har antytt,
att när det gäller de små jordbruken
skulle man kunna tänka sig att de mera
fritt fick förvärvas, om det inte förelåg
intresse att föra dem till annat jordbruk
i bygden.

Det var alltså detta förslag från 1958
års utredning som förelåg, när utredningen
lämnade betänkandet 1961. Sedan
dess har det gått tre år. Vi bär
förlängt den nu gällande lagen men det
har blivit mer och mer uppenbart, att
något därutöver måste göras.

När vi såg igenom jordlagsförslaget
och remissyttrandena och gick i funderingar
över hur problemen skulle kunna
lösas på ett rationellt sätt, kom vi
till den uppfattningen, att det vore rimligt
att vidga kretsen av förvärvsberättigade
även till bolagen, som ju i dag
egentligen är förhindrade genom bolagsförbudslagen.
I den mån bolag får
förvärva jord, är det till följd av undantag
— huvudregeln är, att bolag inte
får förvärva. För fysiska personer gäller
att den skall få förvärva som vill
ägna sig åt aktivt jordbrukande. Vi ställde
oss frågan: Skulle vi inte kunna tilllämpa
samma princip när det gäller
bolagen? För att få hyfs på det hela
kom vi till slutsatsen, att det skulle vara
lämpligt att begränsa kretsen av förvärvsberättigade
bolag till sådana, som
kunde nyttiggöra produkterna från
jordbruket eller skogen i en förädlingsverksamhet
som man bedriver inom
företaget.

Vi har alltså valt en något annat lösning
i promemorian än vad jordlagsutredningen
tänkt sig. Ytterligare en
skillnad är att jordlagsutredningen förutsatte
att vissa bygder skulle anges som

avfolkningsbygder, där man skulle kunna
tänka sig att bolag skulle kunna få
förvärva; man tänkte sig vidare vissa
mellanbygder med något strängare bestämmelser
för bolagsförvärv, men med
viss utvidgad förvärvsrätt för enskilda
personer i förhållande till vad som nu
gäller. Vi har inte på detta vis velat
peka ut några bygder som avfolkningsbygder,
där man skulle kunna tillämpa
en vidsträcktare förvärvsrätt, och andra,
där man skulle vara mera restriktiv.
Jag tror det är ett framsteg att vi
har kunnat gå omkring denna klassificering,
som åtminstone jag tycker är
en smula stötande.

Herr Jonasson och andra som har
yttrat sig är också på det klara med,
att alla seriösa utredningar som gjorts
har kommit till den uppfattningen, att
en betydande nedläggning av åker kommer
att ske framöver. Det har räknats
med olika alternativ. I vissa utredningar
utgår man ifrån, att det kan röra sig
om mellan 400 000 och 500 000 hektar
fram till 1975, i andra sammanhang har
det nämnts en siffra som är dubbelt så
hög. Detta är åkermarken, och därtill
kommer i vissa fall skog som överges
och får tas om hand på annat sätt.

Detta betyder självfallet inte, att all
denna mark skall föras över till bolag.
Jag vill betona vad som är sagt förut
här, att förslaget är så utformat att lagen
i första hand skall vara ett instrument
för att ge jordbruket möjligheter
till rationalisering. Familjejordbruken
skall som hittills kunna påräkna att få
förstärkning både med åkermark och
med skog, för att de skall kunna utvecklas
till att bli bäriga för framtiden.
Men när det gäller arealer som inte kan
tas om hand på det sättet menar vi, att
bolagen skulle kunna gå in som förvärvsberättigade.

Herr Jonasson vänder sig mot det och
säger sig vara överraskad av att vi kan
lägga fram ett sådant förslag, där vi
inte beaktat exempelvis skogsarbetarnas
intresse. Han tänkte sig särskilda
skogsbruksföretag t. ex. familjeföretag.

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Nr 34

101

Allmän debatt i anslutning
Att man nu låter bolagen förvärva skog
innebär, menar lian, att förbise andra
möjligheter som kan föreligga.

Men är det så säkert? Är vi verkligen
på det klara med att det är en riktig
utveckling att det upprättas speciella
familjeföretag, som uteslutande skall
inriktas på skogsbruk utan någon anknytning
till jordbruk? .lag sätter ett
stort frågetecken för det. Skall staten
inveckla sig i en stödgivning på ett
sådant område, om det nu finns annan
möjlighet att ta vara på skogen?

Det finns inte något direkt hinder
för att ett sådant förvärv kan ske. Men
i promemorian har vi sagt, att vi är
tveksamma om staten direkt skall ge en
positiv medverkan och ett stöd i detta
avseende. Det kan röra sig om mycket
pengar. Om denna skogsbrukare skall
kunna hävda sig, måste han ha stora
arealer. Han måste skaffa sig maskiner
och ha en viss uthållighet för att kunna
klara konjunkturväxlingar.

När det gäller jordbruksföretagen
har vi dock en utförd jordbrukspolitik,
där vi ger vissa garantier för priserna,
och vi kan på det viset också nå
ett visst resultat som vi eftersträvar. Vi
kan tvista om vi når fullt ut de resultat
vi önskar uppnå, men det finns
dock en metod, varigenom vi från samhällets
sida garanterar jordbrukarna
vissa inkomster.

Har vi det när det gäller de rena
skogsbrukarna? Jag tror inte det. I varje
fall har jag inte blivit övertygad om
att vi kan påräkna en så säker och
varaktig avsättning av skogsprodukterna,
att skogsägaren och hans familj kan
känna trygghet genom att ägna sig åt
detta yrke.

Jag ber dem som kritiserat promemorian
att fundera över problematiken,
om vi är mogna att ge oss in ett sådant
arrangemang. Om man nu inte
skall begränsa denna förvärvsrätt till
att i realiteten endast gälla mycket
kapitalstarka människor i detta land,
som själva kan finansiera anskaffning
av maskiner och uppköpen av dessa

till remittering av viss kungl. proposition
arealer, så är det, såvitt jag kan förstå,
nödvändigt att utveckla en ny stödform.
Jag skall gärna erkänna att jag för min
del har dragit mig för att ge mig i kast
med denna uppgift.

Herr Jonasson har inte talat om gemensamhetsskogar.
Jag skulle kunna
säga något om detta problem, men skall
avstå från det.

I fråga om funderingarna om hur
detta återverkar på skatteunderlaget i
kommunerna vill jag säga, att det är
möjligt att ämnet är intressant i och
för sig, men den frågan får inte bli
avgörande för hur vi skall reglera rätten
till förvärv. Denna synpunkt kan
måhända vara av värde att beakta i
den allmänna diskussionen, men jag har
inte ansett att den hör hemma här. Vi
får se när förslaget kommer ut på remiss
hur kommunförbunden och andra
kommer att bedöma frågan.

Herr Jonasson slutade med att ställa
några direkta frågor till mig. Han frågade
bl. a. om jag inte kunde tänka
mig någon spärr för bolagens förvärv.
Han menade att ett uttalande härom
kanske skulle vara av värde.

Jag har sagt förut att det något
dunkla uttalande, som ett riksdagsutskott
gjorde för ett par år sedan om
relationen mellan statens skogar, bolagens
skogar och skogar i enskild ägo,
får vi väl ta som ett ganska allmänt
hållet uttalande. Det kan väl inte gälla
för tid och evighet. Det har åberopats
många gånger i den diskussion som har
förevarit om skogsfrågor och jordbruksfrågor,
kanske i synnerhet när det
gäller domänverkets förvärv.

Jag anser för min del inte att vi vore
betjänta av att ge någon sådan utfästelse,
ty det vore väl att låsa utvecklingen.
Vad vet vi om vad som är fördelaktigt
på lång sikt? Om antalet
jordbrukare i det här landet kommer
att gå ned högst väsentligt, så är det
väl inte för den enskilde något intresse
att ovillkorligen slå fast, att de som
bedriver skogsbruk och jordbruk som
familjeföretag i denna form tillsam -

102 År 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

mans skall vara tillförsäkrade att lia
ett visst procenttal av skogstillgångarna
eller åkertillgångarna i vårt land.
Det är en ganska likgiltig sak för den
enskilda människan. På den punkten
får vi se hur den tekniska utvecklingen
och utvecklingen i övrigt skapar
förutsättningar för olika företagsformer
att konkurrera med varandra. Det
vore därför ett värdefullt framsteg om
riksdagen befriades från att nödgas ta
hänsyn till uttalanden av detta slag.

Jag har en känsla av att man inom
centerpartiet har den föreställningen,
att de svenska skogsbolagen skulle ha
oerhörda kapitalresurser, att de skulle
sitta och ruva på högar av guld, som de
nu skulle använda för att köpa upp
bondeskogen. Det är ett orealistiskt resonemang.
Jag tror inte att det kan vara
av något speciellt intresse för förädiingsbolagen
att investera sina resurser
i skog. Jag skulle tro att det för flertalet
är mycket mer intressant och räntabelt
att använda pengarna för att investera
i sin förädlingsindustri, så att
den bättre kan följa med i utvecklingen.
Men jag medger ju att det för vissa
bolag kan kännas angeläget att försäkra
sig om en liten reserv, så att man
inte skall vara alltför beroende av råvarutillförsel
utifrån; jag vill således
inte helt utesluta att det kan finnas bolag
som har förvärvsintresse, men jag
måste säga att med bolagens förvärvsintresse
av skog och möjligheter att
använda pengar till att köpa skog konkurrerar
många andra angelägna intressen
som bolagen vill tillgodose.

Jag vet inte till vilket belopp vi kan
uppskatta skogsvärdet här i landet. Jag
skall inte göra något egentligt försök —
andra här i kammaren kanske kan göra
det bättre än jag. Men om vi utgår ifrån
att 1 000 hektar skog kostar 1 miljon
kronor — det kanske kan vara en ganska
rimlig uppskattning — kommer vi
fram till att skogen representerar ett
värde av bortåt 25 miljarder kronor.
Inte är det väl någon som inbillar sig,

att man kan rucka nämnvärt på ägarbalansen
i det här landet?

Vi har emellertid sagt i promemorian
att det under en övergångstid kan
vara lämpligt att lägga avgöranden i
en högre instans, antingen det sedan
skall vara lantbruksstyrelsen eller
Kungl. Maj:t. Men bakom denna tankegång
ligger också den föreställningen,
att det kan ha sitt intresse att se vad
som händer, och det finns ju möjligheter
att följa utvecklingen. Man kan nu
inte förutse vad som eventuellt kan
komma att hända, men jordlagstiftningen
i denna form behöver inte bli bestående
för tid och evighet. Andra som
kommer att befatta sig med frågan efter
oss kommer att ha möjlighet att rätta
till lagstiftningen, om de finner att den
skulle ha misslyckats på något sätt. Mera
märkvärdigt är det inte, herr Jonasson
— det finns alltid möjligheter att
rätta till en lagstiftning som har verkningar
som man inte önskat. Det anmärkningsvärda
i detta sammanhang
är ingalunda att vi här ändrar något i
en stel lag, utan det är att man här uppbådar
en sådan frenesi och använder
så starka ord för att söka stoppa en
blygsam liberalisering på ett område,
där vi även framöver kommer att bevara
ett ganska starkt regleringssystem.

Herr Jonasson rekommenderade mig
att vara försiktig. Den rekommendationen
torde vara helt överflödig. Vi har
förvisso handlagt denna fråga med försiktighet.
Vad vi nu har här framför
oss är en promemoria med ett försök
att komma till rätta med ett angeläget
problem. Jag har ansett att förändringarna
är så stora i förhållande till
vad som föreslogs av 1958 års kommitté,
att det är skäligt att förslaget sänds
ut på remiss till ett antal remissinstanser,
som får uttala sin mening. Därför
kan jag självfallet i dag inte lova något
om hur den proposition skall se ut, som
så småningom kommer på riksdagens
bord. Jag har dock åtminstone tills vidare
en förhoppning om att förslaget

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning

skall vara så välgrundat, att det kan
ge mig anledning att framlägga en proposition
för nästa års riksdag.

Herr JONASSON (ep> kort genmäle.

Herr talman! Yad ett par liberala tidningar
skriver i denna fråga tillmäter
jag ingen större betydelse. De utläggningarna
förbättrar ingalunda situationen.
Det är de faktiska verkningarna,
som vederbörande kanske bär för dålig
praktik för att kunna sätta sig in i,
som bär är det viktiga. Jordbruksministern
måste förstå att det steg som
man bär tagit inte är ett så litet och
obetydligt steg som vad dessa liberala
tidningar skriver. Det är i stället ett
mycket stort kliv. Oinitierade personer
utan tillräcklig praktisk erfarenhet kan
av lagtexten få den uppfattningen att
den nya lagstiftningen blir synnerligen
restriktiv. De som sysslar med dessa
frågor rent praktiskt vet vilka irrgångar
som bolagen här kommer att utnyttja
och vilka stora möjligheter som därigenom
öppnas för dem. Det är, säger jag
än en gång, de praktiska verkningarna
av förslaget, om det nu blir lag, som är
av avgörande betydelse.

Jordbruksministern förklarar att det
kan vara svårt att placera övergiven
jord och skog. Det kan naturligtvis vara
riktigt. Orsaken är svårigheterna att få
lan. Det är brist på kapital och svårt att
få långfristiga lån. Även ränteläget är
besvärande. Det har dock alltmer gått
in i jordbrukarnas medvetande att man
bör lägga sig vinn om att förstärka sitt
skogsinnehav. Om vi hade fått ha kvar
hittillsvarande lagstiftning hade detta
problem med överbliven mark löst sig
av sig självt.

Jag är tacksam för att jordbruksministern
antyder, att han inte tänkt sig
att bolagen skall få de stora möjligheter
att förvärva skog som jag här befarar.
Därför hoppas jag att man ändrar lagtexten
innan man skriver en proposition.
I den utformning som lagtexten
hittills har inger den stora farhågor.

103

till remittering av viss kungl. proposition

Jag beklagar att jordbruksministern
inte vill medverka till bildandet av s. k.
rena skogsbruksfastigheter. Om eu man
bor med sin familj i en bygd och trivs
där, tycker jag nog alt han bör få kunna
bilda en skogsbruksfastighet. Varför
skall han inte ha möjlighet att få lån
pa samma sätt som andra människor?
Jordbruksministern invänder att man
i så fall måste ordna med en stor maskinpark.
Meningen är väl ändå att
man inom skogsbruksområdena skall
kunna klara av problemet med erforderliga
maskiner. Där har man en möjlighet
att lösa den sidan av problemet.

Jag skall, herr talman, inte närmare
ingå på fragan om konsekvenserna för
beskattningen och lokaliseringspolitiken.
Jag nöjer mig med att konstatera,
att även dessa problem kommer med i
bilden om bolagen här ges denna vidgade
möjlighet att förvärva skog och
jord.

Om antalet jordbrukare i landet minskar
kraftigt kan väl detta inte sägas
vara ett bevis för att jordbrukarna sammanlagt
skulle äga mindre med mark.
När man här fastställt siffran 50 procent
för enskilda och 50 för andra, har
väl detta ändock skett för att jämställa
olika kategorier och ge dem lika möjligheter
att konkurrera. Utvecklingen
har ju gått i den riktningen att vi fått
allt större jordbruk, vilket självfallet innebär
att antalet jord- och skogsägare
blir färre. Om vi vill bedriva en från
enskilda och samhälleliga synpunkter
önskvärd rationalisering kan vi aldrig
komma ifrån den utvecklingen. Men
därför bör man inte beröva denna kategori
ägandet till skogen och marken
inom den ram av 50 procent som vi här
talar om.

Jag tar, herr talman, till sist fasta på
vad jordbruksministern sade om att han
är villig att lyssna på de yttranden som
inkommer från remissinstanserna. Alla
som har praktisk erfarenhet av dessa
frågor måste reagera mot att den tilltänkta
ändringen av lagen kommer att
medföra att möjligheterna till rationali -

Nr 34

104

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

sering kommer att minska, speciellt
inom områden där bolagen är mäktiga,
om man inte ändrar lagtexten.

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! I mitt första anförande
i dag sade jag också några ord om den
ändring av jordförvärvslagarna som nu
är under debatt. Jag vill nu rikta en
fråga till jordbruksministern och har
därför begärt ordet för ett kort genmäle.

Det har sagts att vad som här föreslås
är något mycket anmärkningsvärt.
Jordbruksministern menar att det inte
är så anmärkningsvärt. Han citerade
vissa tidningsuttalanden och förklarade,
att sådan är debatten i pressen.

Nej, sådan är inte debatten i tidningspressen!
Det är endast två tidningar
som skrivit på detta sätt. Det finns en
råd av kritiska uttalanden som även
borde citeras om man skall ge en rätt
bild av vad tidningarna sagt, och det
räcker då inte med att bara citera vad
dessa två liberala tidningar har skrivit.

Vad gäller bolagsförbudslagen bör
man se på den historiska bakgrunden,
som jag förmodar att åtminstone norrlänningarna
har en stark känsla för.
Det fanns en tid då bolagen lade under
sig stora delar av Sveriges skogar på
ett sätt som ingen fann tillfredsställande.
Har tiderna förändrats så mycket
nu, att man menar att detta är någonting
som är tilltalande och bör genomföras? Jordbruksministern

anförde den motiveringen,
att vi inte vet vad vi skall
göra av jorden när ett jordbruk läggs
ner. Ja, men vi har ibland en diskussion
på ett annat plan — den som gäller
de höga jordvärdena. Hur kan detta
kombineras? Jag har i denna kammare
hört den nuvarande finansministern under
den tid då han var jordbruksminister
varmt försvara skärpningar av jordförvärvslagen,
men nu har vi i stället
kommit i en sådan här situation!

Jag vill fråga hur det blir om det

europeiska samarbetet blir ännu mer
utbrett och vi eventuellt nödgas vidga
etableringsrätten, så att utländska företag
i större utsträckning får tillåtelse
att förvärva aktier. Om vi då avskaffar
bolagsförbudslagen, måste följaktligen
utländska bolag få samma rätt som svenska.
Hur kommer jordbruksministern
att se på saken, om andra länder skulle
komma att äga svensk jord och svensk
skog? Hur skall vi förhindra det, om vi
anser det vara en icke önskvärd utveckling? Herr

statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Det är riktigt att jag
inte har gudagåvan att kunna se in i
framtiden, och jag föreställer mig att
inte heller redaktörerna som har skrivit
om saken har den. Jag undrar också
om herr Jonasson är alldeles övertygad
om att han har denna förmåga, så att
han så tvärsäkert kan yttra sig om
framtiden.

Herr Jonasson har, kanske mest i sitt
första anförande, varit inne på en fråga
som har spelat en så stor roll i debatten
hittills, att jag nu vill knyta an
till den. Det är ju så att bolag har rätt
att köpa mark under förutsättning att
de lämnar ifrån sig lika mycket mark
på annat håll. De kan således, om lantbruksnämnden
går med på det, förbättra
sin arrondering under förutsättning
att de avstår ett skifte på annat håll.
Denna möjlighet har självfallet utnyttjats.
Jag har haft anledning att se på
många sådana ärenden, där ett bolag
har fått tio hektar mark, vilket lantbruksnämnden
ansett vara för mycket
för att man skulle kunna se mellan fingrarna
med saken. Man har i de fallen
krävt kompensation på annat håll. Vad
finns det egentligen för anledning att
syssla med sådana verkliga småtterier?

Man kanske tror att detta krav på
kompensation har varit en faktor som
drivit utvecklingen framåt och åstadkommit
en förbättrad arrondering, men
om man undersöker saken kommer man

Onsdagen den 11 november 19(54 em.

Nr 34

Allmän debatt i anslutning
till rätt nedslående resultat. På sina
håll har det hänt en hel del, nämligen
att bolagen har bytt jord sinsemellan,
men på andra håll i landet har man
över huvud taget inte kommit någonstans.

Nu har man sagt att det skulle vara
en sådan värdefull tillgång att man kan
byta mark mot mark. Jag måste säga
att man egentligen inte borde acceptera
penninghushållningen, om man tror att
det är bättre att byta åkerlappar och
skogsskiften än att köpa och sälja.
Tänk om vi tillämpade samma betraktelsesätt
på andra områden och ansåg
det bättre att folk byter varor med varandra
än krånglar till saken genom att
använda pengar!

Jag kan inte tänka mig annat än att
det är ett intresse för alla parter, antingen
de nu är jordbrukare eller bolag,
att få möjlighet att förvärva jord.
Jag förmodar också att man blir mera
villig att avstå sådan mark som man
inte har möjlighet att sköta om på ett
ekonomiskt riktigt sätt.

Man har åberopat en professor i fastighetsteknik,
som har gjort invändningar
i den här riktningen, och det har
sagts — så uttrycktes det i Jordbrukarnas
Föreningsblad — att »detta har familjetycke
med den argumentering som
vi inom jordbrukets organisation» har
fört. Jag tycker verkligen att ett sådant
resonemang har karaktär av familjetycke.

Herr Jonasson beklagade att jag inte
vill medverka till att bilda skogsfastigheter.
Är det inte rimligt, frågar han,
att en skogsarbetare skall få låna pengar
för att köpa en sådan fastighet? Jag
tycker nog att det inte vore så dumt
i och för sig, om en skogsarbetare eller
någon annan fick en sådan möjlighet,
men vi måste ändå tänka efter, hur
långt staten skall vara med och hjälpa
till och om det är nödvändigt att staten
sätter in pengar i stödåtgärder som i
och för sig inte är påkallade.

Av beredskapsskäl och andra skäl har

105

till remittering av viss kungl. proposition
vi ett intresse av att uppehålla en viss
jordbruksproduktion i det här landet,
och samhället hjälper till att driva
fram rationaliseringen. När det gäller
jordbruket finns det således skäl för
staten att medverka till att upprätthålla
produktionen, men vi kan inte använda
samma argumentering — eller i
varje fall har den inte särskilt stor
slagkraft — när det gäller skogsbruket.
Här talar inga beredskapsskäl för att
staten bör ge lån och hjälp för att upprätthålla
produktionen, om det finns
möjlighet ordna detta på annat sätt.

Men, herr Jonasson, om det under remisskritiken
kommer fram ett starkt
önskemål om att förvärvsrätten skall
utvidgas också till andra kategorier,
kan jag lova att undersöka en sådan
sak, om riksdagen vill medverka till
att åstadkomma sådana lösningar. Jag
har tills vidare utdömt en sådan åtgärd
därför att jag inte tror så mycket på
att det är en klok lösning att slå in på
den vägen. Jag anser inte att samhället
skall engagera sig för lån och bidrag på
det området. Men om det är ett starkt
önskemål att vi skall pröva den vägen,
så må den gärna för mig prövas.

Vi har inte, herr Jonasson, sänt ut
promemorian från jordbruksdepartementet
med annan tanke än att på det
sättet få problematiken belyst, och
självfallet kommer vi att läsa svaren.
Annars hade vi inte gjort oss mödan att
skicka ut promemorian — det kan herr
Jonasson vara övertygad om. Jag betonar
således att vi naturligtvis kommer
att ta del av vad remissinstanserna har
att säga.

Herr Bengtson ställde ett par frågor.
Den ena blev jag inte riktigt klok på.
Han tycktes vara förvånad över att det
finns värden på fastigheter i detta land,
som vi betecknar som både oförtjänta
och höga värden, och tyckte att det borde
vara ett hinder för att lämna ut fastighetsområden
här i landet i de fall,
där värdena ligger mycket lågt.

Det är det ingalunda. Det har alltid

106 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

funnits och kommer i framtiden att
finnas bygder, där marken faktiskt inte
kan hållas vid sitt värde, om man lägger
ned ett jordbruk och utnyttjar det
för annat ändamål. I sådana fall kan
det vara svårt att få ut hela det tidigare
värdet. Det finns exempel på att det
ibland sker försäljningar utan att man
ens kan uppnå taxeringsvärdena. Den
saken tycker jag därför inte är så mycket
att fundera över; vi får erkänna att
det är på det sättet.

Den andra frågan, som herr Bengtson
tog upp, var hur det ställer sig om
vi skulle komma in i förhandlingar om
anslutning till EEC och alltså få en
större gemensam marknad. Jag kan inte
säga annat än att det därvidlag kan
finnas möjligheter till en prövning via
den undantagsregel, som finns intagen
i lagförslaget, enligt vilken det, när det
gäller förvärv av skog, skall prövas om
avkastningen kommer att få en ändamålsenlig
användning. Om det sker en
förädling av råvaran inom ett företag
som driver verksamhet här i landet, så
är det till fördel, enligt vad som angivits
i denna paragraf i lagförslaget. Jag
tror att ur det kan herr Bengtson, om
han vill, utläsa en viss möjlighet för
att man redan i nämnderna och i sista
hand i lantbruksstyrelsen eller annan
överordnad instans har ett instrument,
som möjliggör en bedömning av dem
som söker förvärva fastigheter.

Tro för övrigt ingalunda, herr Bengtson,
att vi bara genom en jordlagstiftning
skall kunna hindra utländska intressen
att vinna insteg i vårt land. Om
man har den fula misstanken, att det
finns en rad utländska kapitalintressen,
som inte önskar annat än att få kontroll
över svenskt näringsliv och svenska naturrikedomar,
så kan de redan nu vinna
insteg genom att förvärva intressen
i befintliga bolag och på det sättet också
få en sådan kontroll. Den saken kan
vi inte komma till rätta med. Och jag
kan inte se att problemet blir nämnvärt
större genom denna lilla förändring
i lagstiftningen.

Herr JONASSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt som jordbruksministern
säger, att bolagen också
tidigare haft rätt att köpa fastigheter
under förutsättning att de avstår motsvarande
produktionsareal på annat
håll. En sådan bytesverksamhet har väl
främst ägt rum mellan bolagen och
mindre mellan bolag och enskilda. Jag
tror emellertid att jordbruksministern
kan hålla med mig om att det på senare
tid har skett byten i en mycket
större omfattning mellan bolag och enskilda.
Det tar självfallet en viss tid innan
man kan introducera sådana här
saker, men förståelsen på detta område
har ökat mycket kraftigt under senare
år.

När det gäller skogsarbetarnas möjligheter
att förvärva en bestående rörelse
eller fastighet vill jag säga, att det
väl inte direkt är statliga medel som
här förbrukas utan endast en statlig
lånegaranti som ställes. Visserligen
finns det vissa begränsningar även på
det området, men det är ju vanliga medel
som lånas upp, och om det är den
ena eller den andra kategorien som lånar
har väl inte någon större betydelse.
Det bör väl inte vara omöjligt att få en
rörelse, som är lämplig för vederbörande,
på detta område lika väl som på något
annat.

Jordbruksministern säger att han
skall läsa svaren på promemorian, men
vi är ju tacksamma om han också tar
största möjliga hänsyn till vad som
står i svaren. Jag är glad för att jordbruksministern
inte har bundit sig mera
i dessa frågor än att dessa ändringsmöjligheter
finns; det har jordbruksministern
sagt, och det tackar jag för.

Herr BENGTSON (ep) kort genmäle:

Herr talman! Då jag i samband med
jordvärdena talade om taxeringsvärdena
avsåg jag vad taxeringsbestämmelserna
säger, nämligen vad en förståndig
köpare kan beräknas ge för en viss fas -

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Nr 31

107

Allmän debatt i anslutning
tighet. Om förhållandena emellertid förändras,
så att fastigheten inte längre
används för jordbruksändamål, så är
det klart att detta värde förändras. Men
frågan är om det verkligen på vissa
platser kan finnas jord, som ingen vill
förvärva till något pris? Är vi i dag
i den situationen att det har gått så
långt? Skulle det finnas sådan jord
kunde man tänka sig att det behövs
mera vittgående åtgärder, i annat fall
inte.

I fråga om utlänningars rätt att förvärva
jord här i Sverige säger jordbruksministern,
att om vi har en bestämmelse
som innebär att det vore
önskvärt att bolag, som förvärvar jord
och skog, skall bedriva t. ex. en förädlingsrörelse
i närheten för att sysselsätta
svenska arbetare, så skulle man
kunna tänka sig att knyta ett sådant
villkor även till utländska förvärv. Jag
tror inte att något sådant är möjligt. Vi
har ju här ännu inte någon etableringsrätt,
men det är tänkbart att en sådan
kan komma till stånd genom samarbetet
i ett framtida Europa, och då betvivlar
jag att ett sådant villkor skulle godtagas.

Man kan naturligtvis inom landet ha
en lagstiftning med generellt förbud
för alla bolag att köpa jord och skog,
det är fullt acceptabelt och då är saken
klar. Men har bolag tillåtelse att köpa
inom det egna landet blir följden att
man inte får diskriminera andra, då
måste även de från andra länder få
köpa på samma villkor.

Andra länders företag kan inte nu i
nämnvärd utsträckning förvärva något
i vårt land — möjligheten att köpa aktier
finns ju, men också i det fallet förekommer
en spärr. Ett vidgat europeiskt
samarbete med ökad frihet skulle
leda till att vi kommer in i samma
situation som jag nyss talat om.

Jordbruksministern talade om »småtterier»
när det var fråga om jordbyten
på 10 hektar och liknande. Då kan
man fråga sig, varför bolagen är så

till remittering av viss kungl. proposition
ovilliga att sälja den allra minsta bit
jord eller skog om de inte får motsvarande
kompensation.

Jag har det intrycket att jordbruksministern
knappast tar lika allvarligt
på detta problem som vi gör på många
andra håll. Jag tror att det har en djupare
betydelse än vad jordbruksministern
vid första påseendet har funnit,
och man får hoppas att det kommer att
bli ändringar innan vi kommer fram
till ett beslut här i riksdagen.

Herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill bara säga till
herr Bengtson, att man på det här stadiet
knappast har anledning att uttala
sig så tvärsäkert om vad som kan accepteras
och icke accepteras vid en
eventuell anslutning till EEC. Många
har funderat över dessa frågor men är
kanske inte lika säkra som herr Bengtson
tycks vara. Han synes utgå från
att det skulle bli möjligt att bibehålla
diskriminerande särregler när det gäller
förvärv av aktier, men enligt hans
mening skulle det inte vara möjligt att
tillämpa en bedömning av förvärvarna
med hänsyn till om råvaran kan väntas
få en sådan användning att det blir
sysselsättning för svensk arbetskraft
och om förvärvet i övrigt står i överensstämmelse
med centrala politiska
mål i vårt samhälle. Men jag tror som
sagt att herr Bengtson på detta stadium
knappast kan ha någon absolut bestämd
uppfattning om dessa förhållanden.

Sedan kan självfallet vem som helst
förvärva mark, och i dag går det ganska
säkert att till något pris sälja mark som
eventuellt blir över. Men jag tycker inte
att det är särskilt genomtänkt, när herr
Bengtson menar att man till varje pris
skall undvika att ett bolag får rätt att
förvärva mark — som bolaget kanske
har förutsättningar att sköta på bästa
sätt genom skogsplantering o. s. v. —
medan i övrigt vem som helst skulle ha
rätt att förvärva mark.

108 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

Herr PETERSSON, PER, (h):

Herr talman! Vi bär nu äntligen fått
en lokaliseringsproposition på riksdagens
bord. Detta är glädjande, liksom
också att det föreligger enighet mellan
partierna om behovet av en aktiv lokaliseringspolitik,
även om meningarna
här liksom i så många andra frågor är
delade när det gäller hur samhällets åtgärder
skall sättas in. Glädjande är enligt
min mening även att enighet tycks
föreligga om målsättningen för lokaliseringspolitiken,
nämligen att man skall
främja en sådan lokalisering av näringslivet
att landets tillgångar av kapital
och arbetskraft blir fullt utnyttjade och
användes på ett sätt som främjar snabbt
ekonomiskt framåtskridande.

Under efterkrigstiden har förutsättningarna
varit gynnsamma för det svenska
näringslivets utveckling, som gett
oss vårt nuvarande välstånd. Medan de
med oss konkurrerande länderna i stor
utsträckning måste utnyttja tillgängliga
resurser för återuppbyggnad och förnyelse
av produktionsapparaten var det
svenska näringslivet ostört och våra
exportindustrier kunde finna avsättning
för sina på världsmarknaden efterfrågade
varor. De goda konjunkturerna
möjliggjorde vinster som i sin tur kunde
användas för en ytterligare rationalisering.

Sedan återuppbyggnadsarbetet ute i
världen avslutats, har den industriella
utvecklingen ökat takten och ett visst
kapacitetsöverskott föreligger nu. Vårt
näringsliv och vår exportindustri står
därmed inför besvärliga konkurrensproblem.
Även det höga kostnadstillägget
i vårt land har skapat avsättningssvårigheter.
Vinsterna har krympt och
därmed även möjligheterna till självfinansiering,
som tidigare utgjorde den
viktigaste investeringskällan. Vi vet också
att näringslivets självfinansiering
har försvårats genom statsmakternas
skattepolitik.

Industriens lokalisering har under
efterkrigstiden kännetecknats av ökad
geografisk spridning. En av anledning -

arna härtill har varit bristen på arbetskraft
i storstäderna och andra större industriområden.
Det är cirka 800 företagsenheter
som under efterkrigstiden
lokaliserats mestadels till orter i södra
och mellersta Sverige. I Norrland och
vissa delar av Svealands inland har däremot
ny- och omlokalisering av företag
varit sällsynt, trots att överskottet på
arbetskraft där varit störst, främst till
följd av strukturförändringarna inom
jord- och skogsbruk. Efterkrigstidens
erfarenheter tyder på att företagen tvekar
när det gäller lokalisering till de
inre delarna av Norrland och till västra
Svealand — uppenbarligen anses de
områdena erbjuda sämre betingelser för
industriell företagsamhet än övriga delar
av landet.

Jag tror att de tendenser till geografisk
utspridning av industrien, som gjort
sig gällande under det senaste årtiondet,
ytterligare bör stimuleras och att
man bör skapa möjligheter för att vidareutveckla
ett varierande och mindre
konjunkturkänsligt näringsliv även
i nya regioner.

Jag tror också att den pågående
strukturrationaliseringen av det svenska
jord- och skogsbruket och av näringslivet
över huvud taget kommer att
leda till fortsatta omställningssvårigheter
på olika håll. Säkerligen blir de
mest kännbara i Norrland och i Svealands
skogsbygder. Jag tror att samhällets
åtgärder därför bör syfta till att
öka näringslivets expansionskraft. Därvidlag
har skattepolitiken och kostnadsnivån
i landet stor betydelse. Jag
tror också att man i särskilt hög grad
bör stimulera företagsamheten inom
vad som i propositionen kallas norra
stödområdet, d. v. s. i stort sett Norrland
och Svealands skogsbygder.

I proposition nr 185 har också med
all rätt påpekats att nystartande och utvidgning
av företag utan statligt stöd
förutsättes komma att ske även i detta
s. k. stödområde. Jag vill understryka
att man måste hålla detta i minnet, när
man skall bestämma sig för de åtgärder

Onsdagen den 11 november 11)04 em.

Nr 34

109

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

som samhället bör sätta in i avflyttningslänen.
Den i lokaliseringspropositionen
nämnda årliga summan av statliga
investeringsbidrag, 00 miljoner
kronor, kommer inte att innebära någon
radikal förändring gentemot nuläget
i fråga om investeringar i avflyttningsbygderna.
Samhället måste även
på andra sätt stimulera till ökad företagsamhet.

I likhet med t. ex. hantverkarnas och
småindustriens organisationer ifrågasätter
jag riktigheten av att staten direkt
träder in som långivare. Just med tanke
på den bankmässiga prövning av företagen
som även propositionen pekar
på värdet av, tror jag att det är bättre
att statens lånestöd sker i form av statlig
lånegaranti. För det talar enligt min
mening också — och kanske i än högre
grad —- att även de företagare som utvidgar
och nystartar företag i avflyttningslänen
utan statligt bidrag måste
ha en känsla av att de konkurrerar om
lånepengar på lika villkor. Att vifta bort
det förhållandet med att dessa företagare
bara är avundsjuka på dem som
får samhällets stöd är att göra problemet
för enkelt och bortse från företagsekonomiska
synpunkter som ingen
framgångsrik företagare kommer förbi.

Jag tror att det är fel att på länsplanet
ge så litet om ens något inflytande
till företrädare för företagarna som i
propositionen föreslås. Även detta förhållande
ger upphov till misstro och osäkerhet
bland de icke statsstödda företagarna
i berörda län. Jag tror också att
man med tanke på den framtida utvecklingen
inom skogs- och jordbruket måste
se till att det kommer en utjämning till
stånd mellan de jordbrukare som får s. k.
KR-bidrag och dem som försöker effektivisera
sina fastigheter utan detta bidrag.

Inrikesministern påpekar i sin proposition
alldeles riktigt behovet av förbättrade
kommunikationer och goda
transportförhållanden i avflyttningslänen.
Även utjämning av det kommunala
skattetrycket genom statens medver 8

Första kammarens protokoll i96i. Nr 34

kan är en lämplig väg för att utjämna
olikheterna i konkurrensförutsättningar.
Särskilt måste landstingens kostnader
i högre grad utjämnas av staten. En
likvärdig sjuk- och hälsovård drar helt
olika kostnader i ett glesbygdslän med
hög procent äldre invånare och i expansiva
tätortsområden med hög befolkningsandel
i produktiv ålder. Likaså
anser jag att produktionen av vattenkraft
och råvaror bör tillföra produktionsorterna
cn större skatteandel. Jag
tror också att reformerad företagsbeskattning,
snabbare avskrivningsmöjligheter
och borttagande av energiskatten
är andra åtgärder som aktivt skulle bidraga
till en högst önskvärd snabbare
industriell utveckling i avflyttningsbygderna.
Lokaliseringen av statens egna
företag och deras huvudkontor har
också en betydande lokaliseringsbefrämjande
effekt. Ävenså bör vissa statliga
företag som arbetar för försvarets
räkning kunna förläggas med lokaliseringseffekten
i sikte. Troligen skulle
också statens tobaksbolag med fördel
kunna förlägga t. ex. en eller flera fabriker
till Norrland.

Låt mig till sist också påpeka behovet
av ökade utbildningsmöjligheter i Norrland,
särskilt på högskolenivå. Även det
har stor betydelse för en gynnsam utveckling
av denna del av vårt land.

Herr CARLSSON, ERIC, (ep):

Herr talman! I debattens elfte timme
skall jag göra några rapsodiska kommentarer
till ämnen som varit före i
dagens debatt. Men först ett par ord
om 1964 års valresultat, som innesluter
många intressanta aspekter och erfarenheter.
En var att kommunisterna
gick fram, en annan var att högern gick
tillbaka.

Socialdemokraterna minskade sin andel
i valmanskåren, något som väl förvånade
på många håll med hänsyn till
den hjälp som högerns ATP-utspel innebar
för regeringspartiet. Val efter
val har vi nu fått uppleva just detta,

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

att högern med sina aktioner hjälpt socialdemokraterna.
1958 skulle högern
avskaffa det första barnbidraget. 1960
uppträdde Sam Nilsson, detta fenomen
av egendomsägande demokrati och sparsamhet.
1962 var det »ja till Europa».
Då målade man i färger som bleknat åtskilligt
sedan dess, inte minst under
den senaste tiden. I år slutligen var det
ATP-utspelet, som inte ens folkpensionärerna
trodde på. De bär ju varit med
om andra tider i detta land och har
handgripligen upplevt högerpolitiken.
Detta förstod också socialdemokraterna
att utnyttja i detta fall. Dessutom
måste man i all rimlighetens namn fråga
sig: Får man och kan man handskas
så här med andras pengar? Det rör sig
dock om försäkringsmedel.

I årets val har också två nya partier
uppträtt. Det ena partiet var Kristen
demokratisk samling, som med sin
medverkan ganska säkert gav kommunisterna
två riksdagsmandat. Jag förstår
de människor som ställde sig bakom
Kristen demokratisk samling. Jag
förstår deras intentioner, och jag skulle
tro att många av dem som gav sina röster
till KDS efteråt frågade sig om det
var detta resultat man hade syftat till.
Jag tror inte man hade detta syfte, men
det är beklagligt att det blev så. Det
andra partiet var Medborgerlig samling
— vi får väl kalla det ett parti, eftersom
det uppträdde tre borgerliga partier
vid sidan av detta i fyrstadskretsen
i Skåne — som stöddes upp av en stark
tidningspress och gav till resultat bl. a.
att socialdemokraterna höll sin ställning
både procentuellt och röstmässigt
och dessutom vann ett riksdagsmandat.
Det är nog nödvändigt att också detta
redovisas. Det ger en bakgrund till att
regeringspartiet i dag efterlyser s. k.
borgerlig samling. Vi skall heller inte
glömma bort Gotland i detta sammanhang,
där vi fick en mellanparlisamverkan.
Också där blev resultatet ett
ökat röstunderlag för socialdemokraterna.

Det finns också en aspekt till på val -

matematiken. Om vi gör det tankeexperimentet
— det kan inte bli mera •— att
vi hade haft högerns, folkpartiets och
centerns samtliga röster samlade i ett
parti och ställt dessa mot socialdemokraternas
röster i de olika valkretsarna,
hade socialdemokraterna vunnit ett
mandat mot den utdelning de nu fick.

I stället för 113 mandat hade socialdemokraterna
fått 114. Detta hade alltså
blivit resultatet, om vi hade haft en
s. k. borgerlig samling med samma antal
röster på de icke socialistiska partierna
som de tre partier jag här nämnde
nu har fått.

I dag förs en debatt om s. k. borgerligt
samarbete — den förs främst från
högerhåll. Det är inget nytt. Vi fick
vara med om det också år 1962, dagen
efter valet. Före hette det när man var
som värst i farten, att en röst åt centern
var en bortkastad röst. När valresultatet
var klart kom högerns appell
om samverkan, appeller som höll i sig
ända till våren 1964. Då förklarade man
på högerhåll att den som vill samarbeta
skall rösta med högern.

Får jag då säga att det är tre saker
som man bör komma ihåg när man diskuterar
dessa samarbetsinviter. För det
första: Vad är ett politiskt parti? Det
är en grupp av människor som har
samlats omkring en idé, en samhällssyn
eller ett politiskt program, ofta något
av en folkrörelse. Dessa partier har fått
väljarnas förtroende i större eller mindre
omfattning. De bär fått mandat alt
förvalta i kommuner, landsting och
riksdag. De mandat som partierna har
fått att förvalta innebär att de har fått
ett förtroende från valmanskåren. Jag
tror dock att det även är angeläget för
dessa partier att värna sin profil. Jag
tror att de som här talar om samverkan,
block o. s. v., gör det alltför lätt
för sig mot bakgrunden av dessa förhållanden.

För det andra: På vilken linje skall
man samlas? Det har talats om en vänstervridning
bär i dag såsom en följd
av detta valresultat. Detta har man ock -

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 31

111

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

så gjort i högertidningen Medborgaren,
samtidigt som man förklarar att man
ej skall överge högerns grundsatser i sitt
politiska uppträdande. Jag respekterar
högern för detta, ty partiet har gått till
val på dessa villkor, och det är självklart
att man skall slå vakt om resultatet.
Jag vill dock säga att vi andra inte
kan godkänna detta som riktmärke för
vår politiska verksamhet.

För det tredje: Hur blir det med marginalväljarna?
Många säger mot bakgrunden
av barna- och ungdomsårens
upplevelser: »Aldrig högerpolitik!» Vi
som har varit med några år minns också
debatterna här i riksdagen om de
fria skolmåltiderna, barnbidraget o. s. v.,
då vi handgripligen konfronterades
med högerns syn på människan i dagens
ofta kalla och bistra — jag höll
också på att säga bittra — värld. Det
är nämligen ofta så för många människor
i dagens välfärdssamhälle att det
kanske är en bitter värld. Jag tänker
på alla dem som lever på livets skuggsida
av någon anledning och alla dem
som har små inkomster av olika anledningar
eller står inför hotet att ryckas
upp med rötterna från den bygd
som varit deras.

Att möta medborgarna i val är att ge
en redovisning av sitt fögderi, vad man
har gjort och vad man vill, ett program
för framtiden. Valdebatten har visat att
allt inte är bra i den föränderlighetens
värld som vi lever i och att det ofta är
svårt att vara människa.

Dagens remissdebatt innebär en remiss
av proposition nr 185 angående en
aktiv lokaliseringspolitik. Denna proposition
har motsetts med stort intresse,
inte minst mot bakgrunden av de
ord som förste vice talmannen Axel
Strand fällde i debatten i dag: »Den
syftar till att bjuda arbetstillfällen där
arbetskraft finns.» Det är klart att detta
inte kan ske överallt i vårt land, men
det kan ske på åtskilliga håll i dag, där
arbetstillfällen inte finns. Jag tror också
att det är viktigt att man beaktar
möjligheterna att bjuda arbetstillfällen

där arbetskraft finns. Det är viktigt inte
minst ur den synpunkten att där bor
det människor som liar bostäder eller
som med relativt små insatser kan få
goda bostäder.

Sedan har det talats om investeringsvolymens
sammanlagda storlek, och det
har talats om bostadsbyggandets andel.
Jag vill bara nämna, att om en familj
flyttar till en ny plats, innebär det eu
investering av 100 000 kronor för att
familjen skall få en bostad. Jag tror att
detta är väsentligt och viktigt ur näringslivets
och samhällets synpunkt. Jag
tänker inte minst på skogssidan, som
beaktats av lokaliseringsutredningen
och som man också tagit stor hänsyn
till i lokaliseringspropositionen. Vi har
47 procent av skogen i inlandet, vi har
42 procent av tillväxten där, och vi har
37 procent av avverkningen. Trots allt
tal om motsatsen har vi dock i många
skogsbygder brist på arbetskraft. Det
har skett en rationalisering som har friställt
arbetskraft, en rationalisering som
i stor omfattning grundar sig på att vi
har fått motorsågar, skogsbilvägar och
barkningsmaskiner som hjälpmedel. Det
sker också en mekanisering här, men
en mekanisering som har sina begränsningar
med hänsyn till naturliga betingelser.

Jag sade att vi har brist på arbetskraft
på åtskilliga håll, trots att det
finns arbetslöshet. Det beror på att alla
människor inte är intresserade av eller
lämpade för skogsarbete. Men för att
vi skall ha ett underlag för skogsnäringen
måste det finnas servicecentra i
inlandsområdena också för dessa människor.
Jag skulle här vilja uttala det
önskemålet och den förhoppningen, att
när nu den aktiva lokaliseringspolitiken
skall förverkligas, man också tar
hänsyn till åtminstone sådana orter i
inlandet där grundskola med högstadier
finns ordnad. Jag tror att dessa
orter också måste byggas ut och stärkas
med hänsyn till skogsbruket och
den service som människorna fordrar.

Vi har en stor omflyttning i vårt

112

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

land. Det är ganska självklart att det ur
människans synpunkt inte går att bara
omplantera folk. Många människor har
alltför starka rötter i hembygden för
att kunna acceptera en omflyttning.

Det är intressant att se, att när man
föreslagit en viss utflyttning från Stockholm,
då kommer alla möjliga och
omöjliga invändningar. Men samma
mannar som rest dessa invändningar
har ofta ingenting emot att flytta folk
från norr till söder och rycka upp
människor ur deras miljö, flytta dem
från deras hembygd till helt nya förhållanden.
Det är dock anmärkningsvärt
att det skall att vara en skillnad
i bedömningen om den sker från Stockholms
horisont eller från människornas
ute i landet. Låt mig säga här, att det
är angeläget att man också tar hänsyn
till de människor som hor vid sidan av
allfarvägen och beaktar deras situation.

Här har diskuterats skogens framtid
och skogens möjligheter, inte minst i
denna debatt. Det har också uttalats oro
över den promemoria om upphävandet
av bolagsförbudslagen som jordbruksministern
har sänt ut på remiss. Jordbruksministerns
inlägg här har kanske
i någon mån dämpat denna oro, men
låt mig ändå säga att det finns anledning
att här gå fram mycket försiktigt.
I min ungdom läste jag en av de stora
arbetarskildringarna i vår litteratur,
Martin Kocks Timmerdalen. Den skildrade
bolagens framfart, baggböleriet
och hur man behandlade människorna
på den tiden. Jag har också i verkligheten
mött människor som upplevat
dessa förhållanden. Jag måste säga att
deras praktiska erfarenhet stämmer
överens med Martin Kocks epos, som
är ett socialt och mänskligt dokument
med realistisk bakgrund, ett dokument
som det är värt att ta del av även i dag.

En man som engagerat sig för skydd
åt människorna när det gäller äganderätten
o. s. v. var borgmästare Carl
Lindhagen, som om jag minns rätt djupt
engagerade sig för att vi skulle få en
bolagsförbudslag. När det i dag i en

promemoria som framlagts av en socialdemokratisk
jordbruksminister framförts
tankegångar om att avskaffa bolagsförbudslagen,
tror jag att det finns
anledning också att man söker se tillbaka
på hur det var. Det kan vara en
lärdom också för det ställningstagande
som man eventuellt är beredd till.

Jag skall inte fördjupa mig i problematiken
vad det kommer att innebära
om bolagsförbudslagen skulle avskaffas
— det har nyligen diskuterats -— men
jag skulle vilja säga några ord till jordbruksministern,
som inte finns här nu.
Han har deltagit i skogsexkursioner,
bl. a. i Kopparbergs län, och fått ta del
av de bekymmer som finns i fråga om
arrondering o. s. v. Jag tror att det för
en allsidig belysning vore värdefullt om
jordbruksministern också tog kontakt
med enkelt vardagsfolk här. Dessa människor
har säkert en annan syn på bolagsförbudslagen
än den stab av pampar
och spetsar, höll jag på att säga, i
förvaltning och bolag som omgav jordbruksministern
vid exkursionerna. Jag
tror att det finns anledning för jordbruksministern
att, som finansministern
sade i en annan fråga här i dag,
ta sig en extra funderare på detta förslag.
Det finns anledning att låta 1960
års jordbruksutredning också fundera
på dessa frågor, och det finns anledning
för jordbruksministern att fundera
på de sociala, ekonomiska och lokaliseringspolitiska
konsekvenserna av det
förslag som föreligger i denna promemoria.
Visserligen sade jordbruksministern
här nyss, att om missförhållanden
skulle uppstå så finns det möjlighet att
rätta till dem. Erfarenheten har lärt oss
att bolagen inte avstår från några stora
arealer av svensk jord som de lagt
sig till med. Det lär nog vara svårt att
rätta till något under sådana omständigheter.

Vi har i dag haft en skattedebatt som
det varit intressant att lyssna på. Det
var fråga om skatteberedningens förslag
och om när det skall kunna läggas fram
en proposition. Låt mig då säga att jag

Onsdagen den 11 november 19(14 em.

Nr 34

113

Allmän debatt i anslutning
helt instämmer med herr Torsten
Bengtsons yttrande, att det är angelägnare
att man får ett väl genomtänkt
förslag än alt man får ett förslag inom
en nära framtid. Skatteberedningens
förslag är så genomgripande, att alla
konsekvenser måste beaktas, inte minst
de konsekvenser som det har för de
små inkomsttagarna i samhället. Jag
har en känsla av att problematiken för
deras vidkommande tyvärr har kommit
bort i hanteringen, och jag tror att dessa
synpunkter också är värda att beaktas.

I vår skattepolitik har det funnits en
strävan att fördela bördorna efter bärkraft,
så att vi får samma förmåner för
samma kostnader. En annan sak att beakta
är kommunalskatten, som nu börjar
få en höjd — inte minst efter de
senaste årens höjningar ■— som väl
ingen kunnat drömma om för några år
sedan. Det finns tyvärr här en tendens
att vi beslutar en rad reformer i riksdagen,
främst då på skolsidan, utan att
tillräckligt beakta kostnadssidan. Det
finns i en av dagens stockholmstidningar
en diskussion om den olika skattekraft
som kommunerna har. Det är
ingenting nytt för oss som har ställt
krav på en ordentlig skatteutjämning.
Utöver denna ordentliga skatteutjämning
som vi behöver, behövs också
pengar från statens sida i fråga om kostnaderna
för kommunerna. Kommunernas
stora kostnader ligger främst på
utbildningssidan. Det är en hela samhällets
angelägenhet att vi får en snabb
utbyggnad av vår grundskola.

Vi har diskuterat frågan om investeringsvolymens
storlek, och det har uttalats
ett visst klander mot kommunerna.
Får jag säga här att kommunernas
investeringar i dag framför allt ligger
på skolsidan. De ligger också på frågan
om vatten och avlopp, och när det gäller
landstingskommunerna ligger de på
sjukhussidan, alltsammans angelägna
behov. Jag skulle vilja fråga, om man
verkligen menar att den kommunala investeringssidan
är för stor, om vi skall

till remitterinK av viss kungl. proposition
minska utbyggnadstakten av vår grundskola,
eller vad är det man skall spara
på? Jag tror att det vore värdefullt för
kommunalmännen att få den detaljen
preciserad.

När jag säger att det vore angeläget
att staten på utbildningssidan engagerade
sig mera i fråga om kostnaderna,
så beror det på att kommunerna i dag
har stora kostnader för utbildningen,
kostnader som de tyvärr ofta inte får
igen i en framtid. Vi har en omflyttning
i vårt samhälle. Under de senaste
åren har 92 procent av folkökningen
kommit på de stora befolkningsområdena
— Stockholms-, Göteborgs- och
Malmö-områdena. I dessa områden har
man också det bästa skatteunderlaget.

Nu kan man fråga sig: Hur skall man
klara finansieringen av allt detta, om
man skall lägga större kostnader på staten?
Det blir en omfördelning från kommun
till stat. Det blir totalt inga ökade
kostnader men en omfördelning efter
bärkraft och skatteunderlag. Jag
håller med om att vi har ett högt skattetryck,
men det är angeläget att man
gör klart för sig varför vi har ett högt
skattetryck. Beror det inte på att vi
som människor ställer anspråk på samhället
— på service, på bättre utbildning
över huvud taget, på trygghet? Vi
har fordringar på samhället, men skall
samhället kunna uppfylla dessa krav,
är det klart att det kostar pengar.

Får jag till sist, herr talman, säga att
jag tror det är angeläget att vi i denna
diskussion inte tappar bort ur bilden
tryggheten, vad vi får för de pengar
som vi lägger i skatt.

Herr OTTOSSON (li):

Herr talman! När jag begärt ordet i
denna remissdebatt är det närmast för
att göra några reflexioner i ett par aktuella
frågor, som har intresse inte
minst för den stora grupp inom vårt
samhälle som utgöres av den mindre
och medelstora företagsamheten, och

114 Nr 34 Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

där räknar jag mig själv som en av företrädarna.

För det första är det arbetstidsfrågorna,
som under de senaste veckorna
kommit att behandlas i den offentliga
debatten. Detta beror väl bl. a. på att
man i det långsiktiga ekonomiska planeringsarbetet
ställt sig frågan, vilka
arbetskraftsresurser vi förfogar över de
närmaste tio åren. Vidare tycks den pågående
diskussionen angående den
gångna avtalsrörelsen ha bidragit härtill.

Från arbetstagarsidan har man framhållit,
att den uppgörelse som i våras
träffades mellan arbetsmarknadens parter
blivit skäligen mager. Av kommentarerna
kring uppgörelsen kan man konstatera
den svårighet som vi har i vårt
nuvarande socialpolitiska system. Den
enskilde arbetstagaren har kanske en
benägenhet att i sin bedömning bortse
från de förbättringar som åstadkommes
i andra former än genom avtalsförhandlingar.
För innevarande år har ju
bl. a. arbetstagarna i gemen fått en förlängning
av sin semester med tre dagar.
De fick detsamma under 1963. Men
man har eu känsla av att det funnits en
tendens att bortse från att de totala
förmånerna för dessa båda år därigenom
förbättrats med någonting som
motsvarar en timmes arbetstidsförkortning
per vecka och som alltså i pengar
motsvarar något över två procent av
lönerna. Totalt kan man väl till och med
hävda att förbättringen för arbetstagarna
redan genom avtal och socialpolitisk
lagstiftning — jag bortser alltså
från löneglidningen — ungefär motsvarar
en normal produktivitetsförbättring.

Efter beslut av riksdagen tillsatte regeringen
i fjol en särskild utredning
för att undersöka förutsättningarna för
en ytterligare arbetstidsförkortning —
1963 år arbetstidskommitté. I denna utredning
är de demokratiska partierna
liksom också arbetsmarknadsorganisationerna
företrädda. Det skulle enligt
mitt sätt att se ha varit naturligt om

man avvaktat förslagen från denna utredning,
innan en mera allmän debatt
om den fortsatta arbetstidsförkortningen
togs upp.

Under sådana förhållanden framstår
det ju som ganska anmärkningsvärt, att
en väsentlig part i denna fråga, nämligen
LO, på ett tidigt stadium ansett
sig böra binda sig för vilken form en
arbetstidsförkortning bör få och i vilken
takt den bör bedrivas. Som kammarens
ärade ledamöter säkert har observerat,
har herr Arne Geijer — inte
bara ordförande i LO utan också ledamot
av denna kammare — i ett föredrag
i Göteborg för ungefär 14 dagar
sedan deklarerat, att LO anser att arbetstiden
år 1970 bör vara 40 timmar
per vecka för arbetare. Förkortningen
bör enligt herr Geijer genomföras i två
steg, d. v. s. med två och en halv timmar
år 1968 och två och en halv timmar
1970. Efter denna deklaration återstår
det att se, vilken självständighet
som LO:s representanter i kommittén
och övriga ledamöter kan hävda. Det
blir också i andra hand av intresse att
få erfara hur man inom kanslihuset
kommer att bedöma förslag av denna
art från kommittén.

Herr talman! Jag tror att det är stor
betydelse att klargöra vad en förutfattad
ståndpunkt i denna sak skulle innebära.
Räknar vi med att en timmes
arbetstidsförkortning per vecka motsvarar
inte fullt 21/2 procents löneökning,
skulle en förkortning i ett steg
med två och en halv timme betyda detsamma
som löneökning på cirka 5 1/2
procent. Vi kan väl förmoda att de
grupper, som inte skulle komma i åtnjutande
av en arbetstidsförkortning,
skulle resa krav på en kontant kompensation
av ungefär samma storleksordning.

Parallellt med eu sådan förkortning
av arbetstiden går sedan förslagen om
en ytterligare finansiering av socialförsäkringarna
genom arbetsgivaravgifter.
Majoriteten av skatteberedningen har
ansett, att arbetsgivaravgifterna bör öka

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Nr 34

115

Allmän debatt i anslutning
med belopp som motsvarar bortåt 2
procent i löneökning per år under den
aktuella perioden. Av detta framgår alltså,
att man redan nu är benägen att
av en lönehöjning 1968 i förhand inteckna
minst 7 procent. Den marginal,
som därefter återstår för en direkt kontant
löneförbättring, är väl, såvitt vi
nu kan bedöma, smal till obefintlighet.

I perspektivet skymtar ju dessutom en
försämrad internationell konkurrenskraft,
ett ytterligare urholkat penningvärde
och risker för konflikter på arbetsmarknaden.
Det är väl mot denna
bakgrund vi får se herr Geijers tal i
Västerås och hans uttalande om en förskjutning
i tiden av den skattereform,
som väl de flesta hade räknat med skulle
ligga på riksdagens bord under nästa
session.

För produktionen och speciellt för
exportindustrien kan vi ju fråga oss
vilken reform som i tiden är viktigast.
En sak är väl klar, och det är att man
inom alla samhällsgrupper är beroende
av att vi här i landet har en hög
produktion, kombinerad med konkurrenskraft
som gör det möjligt att avyttra
våra produkter i hård tävlan med
andra nationer och därigenom skapa
de resurser, som i första hand kommer
från produktionen och som är nödvändiga
för att upprätthålla och utvidga
vår levnadsstandard. Jag kan i dag inte
se att vi med bl. a. kreditrestriktioner
och arbetskraftsbrist kan lyfta oss själva
i håret till en sådan höjd som det
här tydligen är fråga om.

Under hela efterkrigstiden har olikheten
i sociala villkor och anställningsförmåner
mellan olika grupper av anställda
utgjort ett problem, men vi kan
ju notera, att utvecklingen på detta område
har gått mot en mycket starkt
ökad likformighet. Jag tror att de allra
flesta är beredda att acceptera detta
som en riktig tendens. Strävandena i
denna riktning kan emellertid inte drivas
på bekostnad av vårt lands ekonomiska
styrka.

Olikheter beträffande arbetstiden har

till remittering av viss kun^l. proposition
ju funnits sedan mycket länge, och tendenserna
går ju mot en utjämning. Vi
kan konstatera, att den stora gruppen
av statstjänstemän har eu arbetstid som
är kortare än 40 timmar per vecka, och
denna grupp har givetvis haft ett stort
inflytande på förhållandena för privatanställdas
funktionärer. Den allmänna
utvecklingen har lett till ett behov att
fixera arbetstiden för tjänstemän i privat
tjänst. Inom industrien var ju denna
fråga tidigare oreglerad. Man har
ju där kommit fram till en ordning,
som innebär att man lokalt kan överenskomma
om en höjning eller en sänkning
av arbetstiden till 40 timmar per
vecka med motsvarande omreglering av
lönerna. Så särskilt stor betydelse för
den faktiska arbetstidsutvecklingen
torde denna överenskommelse emellertid
inte få. För innevarande år kan vi
räkna med att arbetstiden för tjänstemännen
praktiskt taget är helt oförändrad
i jämförelse med förhållandena
i fjol.

Herr talman! Jag har velat göra dessa
reflexioner därför att jag tror att
arbetstidsförkortningen direkt eller indirekt
berör oss alla. Vi vet att vi är
beroende av en hög produktion för att
kunna klara de åligganden som redan
gjorts, och vi vet också att alla förmåner
måste betalas i någon form. Vi har
ju i första hand att se till att vi får en
stabil produktionsökning, men om denna
ökning inte räcker till för att betala
de krav som ställes, blir ju följden
en prisförhöjning på de framställda
produkterna. Detta är ju en kalkylsak
som faller inom de ekonomiska lagarnas
ram och som det inte finns någon
möjlighet att upphäva

Jag tror inte att frågan om arbetstidsförkortningen
behöver vara kontroversiell
mellan t. ex. arbetsmarknadens
parter, men jag tror att vid upprättandet
av tidtabellen bör det resultat avvaktas,
som för närvarande utredes, innan
man låser fast sig i några positioner.
Det kan annars lätt gå som det
gjort i England, där regeringen måst

116

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

omgärda sig med en skyddsmur — detta
i en tid när alla fria nationer intensivt
arbetar på en liberalisering.

Herr talman! Den engelska åtgärden
har här berörts av tidigare talare, och
jag vill bara liksom herr Virgin m. fl.
konstatera, att det är upprörande att
ett land som Storbritannien — som i
internationella sammanhang ansetts vara
en stat att lita på — kunnat tillgripa
en sådan åtgärd utan föregående konsultationer
med sina partners, speciellt
i EFTA, där England betraktats som
den ledande nationen. Inom näringslivet
och de enskilda företagen är man
helt på det klara med att när ett affärsavtal
är ingått, skall det också hållas
—- annars får man vara beredd på
att dra konsekvenserna av ett avtalsbrott
i form av skadestånd. När företagen
inom EFTA planerat sin produktion
och export, har de baserat detta på de
avtal, som EFTA-nationerna uppgjort,
och litat på att dessa avtal skulle hållas
på samma sätt som en affärsuppgörelse.
Det är bittert att konstatera, att
andra moraliska principer i fråga om
avtal skall gälla mellan länder än mellan
företag och individer.

Att jag något velat beröra denna fråga
beror i första hand på att man av
intervjuer och uttalanden i presen fått
den uppfattningen, att det i första hand
är vår storindustri som drabbats. Jag
vill konstatera att det i många fall betyder
ett stort avbräck även för den
mindre och medelstora industrien. Hos
dessa företag har under senare år lagts
ner betydande summor på att arbeta
upp en exportmarknad, bland annat på
England, vilket under senare år börjat
ge resultat. Det har här i viss utsträckning
varit fråga om artiklar, där
hänsyn har tagits till det köpande landets
önskemål om kvalitet och design
och som alltså tillverkats och lagerhållits
speciellt för detta land. Så har även
varit förhållandet beträffande den engelska
marknaden, vilket har medfört
stora bekymmer för många mindre företag.

Även om det hittills har förflutit en
mycket kort tid, så har verkningarna
redan gjort sig märkbara. Vi har i
Småland, närmare bestämt i Värnamo,
skapat den första permanenta utställningshallen
i Europa, Swedexpo, där
en expansiv industribygd har skapat ett
skyltfönster ut mot stora världen, i första
hand avsett för exportförsäljningar.
Av de 120 företag från olika branscher,
som där är representerade, har redan
en del för sin Englandsexport mött svårigheter.

Sedan bör vi komma ihåg, att den
mindre industrien i stor utsträckning
är underleverantör till storindustrien,
och även den vägen berörs. Vi har i
tidningarna läst om att bl. a. Volvo får
vissa bekymmer på den engelska marknaden.
Jag tar därför en Volvobil som
exempel på hur svårigheterna för en
av landets största exportindustrier kan
göra sig gällande även hos den mindre
industrien. Jag tror inte att denna bil
skulle opåtalat passera kommunikationsminister
Skoglunds nya företag,
Aktiebolaget Svensk bilprovning, om
jag plockade bort de detaljer som tillverkas
för Volvo enbart i min hembygd.
Detta kan ju vara ett enkelt bevis
på sambandet mellan stor- och småindustrien.

Det är alltså många företag, som blir
lidande på den engelska åtgärden, och
det är att hoppas att vår regering skall
kunna övertyga sina vänner i England
om hur det svenska näringslivet ser på
åtgärder av detta slag.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Jag tänker inte ta upp
någon polemik mot herr Ottosson med
anledning av dennes resonemang om
de engelska förhållandena, men jag vill
erinra om att det var sviterna efter en
dålig ekonomisk skötsel av England under
det konservativa styret som nödvändiggjort
den åtgärd Labour har
måst vidtaga.

Jag begärde, herr talman, ordet för
att tala om handikapproblem.

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 31

117

Allmän debatt i anslutning

Under den nu avslutade valrörelsen
förekom i snart sagt varje anförande
resonemang om hur nödvändigt det var
att hjälpa medborgare som drabbats av
något slags handikapp. Det är glädjande,
inte minst för dem som företräder
handikapprörelsen, att man fått en
ökad förståelse för människor som
drabbats av olika slags handikapp.

En sak är att lova; en annan sak är
att hålla vad man lovar. En tredje sak
är att de lagar, som stiftas ocli som
skall föras ut i livet, bör få den utformning
som man från början tänkt
att de skulle få. Under de senaste veckorna
har det kommit att bli en del
uppmärksamhet om vårdbidragen till
handikappade barn. Vi gladdes alla
mycket när vi tog den reform, som innebar
att föräldrar med handikappade
barn skulle få ett ekonomiskt bidrag
till barnets skötsel för att därigenom
komma i någorlunda paritet med föräldrar
utan handikappade barn. De direktiv,
som utfärdats av riksförsäkringsverket
i anledning av denna reform, har
tyvärr blivit alltför snäva och jag vågar
också säga alltför snåla. Detta har
medfört att det inte är så många som
kunnat erhålla detta bidrag som man
tidigare räknat med. Man beräknade att
bidrag skulle komma att utgå till omkring
5 000 barn, men hittills har bidrag
endast sökts för något över 2 000
barn. Möjligen föreligger det något fel
i de tidigare beräkningarna, men kanske
är anledningen också att söka i bristande
upplysningsverksamhet från samhällets
sida. Direktiven är emellertid
för bidragets utgående alltför snålt utformade,
vilket gjort att de som man
trodde skulle få detta bidrag inte har
fått det.

Jag vill här påpeka hur viktigt det
är att det allmännas PR-verksamhet för
en så viktig reform som denna utformas
bättre än vad som skett. Om man
bättre utnyttjat pressen, televisionen
och radion, skulle man ha kunnat få
in ansökningar om bidragen snabbare.
Jag tror därför, som sagt, att det är

till rcmitterinn'' av viss kungl. proposition
mycket angeläget alt man från samhällets
sida försöker förbättra upplysningsverksamheten
på detta område.

För att anknyta ytterligare till vårdbidraget
vill jag erinra om att bidraget
utformats så att det inte utgår till den
som vistas på anstalt. De barn som under
exempelvis åtta månader om året
vistas på Eugeniahemmet och under fyra
månader bor hemma får inte något
bidrag under hemmavistelsen. Det betyder
dock inte att föräldrarna inte har
stora merkostnader för barnen. Jag anser
att en ändring av direktiven borde
komma till stånd och att en översyn av
dem bör ske. Jag vill vädja till socialministern
att han med noggrannhet och
uppmärksamhet följer denna fråga, ty
det kan inte vara riktigt att ge en lagstiftning
en så restriktiv utformning att
den gör det omöjligt för stora grupper
att komma i åtnjutande av bidraget.

Jag fick häromdagen ett brev från en
tjänsteman som sysslar med dessa och
liknande ting. Jag skall här bara citera
några rader ur brevet: »Det torde inte
finnas många sociala lagparagrafer, som
är så tomma på positiv social anda som
paragrafen om vårdbidrag för handikappade
barns omvårdnad i enskilt
hem. Man får en känsla av att här har
man från vederbörande ämbetsverks
(Riksförsäkringsverkets) sida velat
bortse från den tanke och anda, som
ligger bakom lagstiftarnas beslut. Verket
har till största del sett på rent ekonomiska
aspekter. Med kännedom om
nämnda verks syn på andra frågor inom
socialförsäkringen är jag personligen
inte förvånad. Med all sannolikhet
skulle den förutvarande K. Pensionsstvrelsens
inställning till denna angelägenhet
varit mer positiv.»

Denne tjänsteman bär också i sitt
brev angivit några fall, där dessa handlagts
av vederbörande kassa och vederbörande
verk. Det gäller för det första
ett exempel om ett barn som är fött
1954. Diagnosen var cerebral pares.
Barnet kan inte gå och inte sitta, inte
tala eller använda sina händer. Det vis -

118

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

tas under skolterminerna på Eugeniahemmet
och är fördenskull utestängt
från detta bidrag. Jag skulle kunna
mångfaldiga dessa exempel. Här borde
man se till att en ändring kommer till
stånd.

Jag skall inte trötta med många exempel
men jag vill nämna ytterligare ett.
Det är ett barn som är fött 1956. I
diagnosen står det att vänster fot saknas.
Läkaren anser i sitt utlåtande att
barnet behöver särskild daglig omvårdnad
under hela dagen. Pensionsdelegationen
i vederbörande kassa är positiv
och sade ja, föredraganden i kassan
sade nej och reserverade sig. Ärendet
ligger nu hos riksförsäkringsverket, och
man vet inte vilket beslut det kommer
att bli.

Jag har, herr talman, velat ta upp
dessa frågor för att ge eftertryck åt att
man med stor uppmärksamhet bör följa
utvecklingen på detta område.

Herr Lundström har i dag vädjat till
socialministern att lösa »tvisten» mellan
De vanföras riksförbund och Svenska
vanförevårdens centralkommitté. Jag
är naturligtvis tacksam för herr Lundströms
omtanke om vårt förbund
(DVR), men jag kan säga att det i dag
inte råder någon tvist mellan dessa
båda organisationer, eftersom DVR utträtt
ur SVCK.

Eftersom herr Lundström har väckt
frågan skall jag ta någon minut i anspråk
för att beröra de meningsskiljaktigheter
som rått mellan DVR och
SVCK. Först skall jag göra en presentation
av de båda organen. DVR är de
handikappades intresseorganisation,
landets största handikapporganisation
med 22 000 medlemmar och med en
mycket aktiv verksamhet. Vi för de handikappades
talan, och i den bemärkelsen
har vi kommit »i delo» med SVCK,
som vi tycker uträttat alltför litet med
de resurser SVCK haft till sitt förfogande.
SVCK är ett organ som får bidrag
av stat och landsting och är uppbyggt
kring de förutvarande vanföreanstalterna.
I SVCK finns också en del handi -

kapporganisationer. DVR var den första
organisation som fick inträde i SVCK.
Förbundet fick truga och be för att
komma in och motades till att börja
med men fick efterhand bli medlem
och erhöll säte och stämma i SVCK:s
arbetsutskott.

Meningsskiljaktigheterna mellan DVR
och SVCK har rört bl. a. handläggningen
av invalidlägenheterna, forskningens
utformning och mycket annat som jag
inte här kan räkna upp. DVR:s representanter
har kanske blivit för obehagliga
för ledningen i SVCK, som genom
stadgeändringar och på annat sätt sökt
tränga ut DVR från inflytande. Vid årsmötet
i år rågades måttet, när DVR
fråntogs den plats förbundet haft i
SVCK:s arbetsutskott — d. v. s. det organ
som har det verkliga avgörandet
om hand.

Ryråchefen Albert Berg i arbetsmarknadsstyrelsen,
som är statens representant
i SVCK, vädjade då till församlingen
att man skulle låta DVR:s representant
vara kvar som adjungerad ledamot
i arbetsutskottet, men inte ens den
saken kunde man gå med på. Man ville
helt enkelt inte ha DVR kvar i ledningen.
Det passade bättre om man omgavs
med ledamöter som var mera »lätthanterliga»
och böjde sig för ledningens
propåer.

När därför DVR nu beslutat att utträda
ur SVCK, är det efter ett mycket
moget övervägande. Jag kanske kan tilllägga
att beslutet av många medlemmar
och av många utomstående — det gäller
läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster
och andra som känner SVCK:s verksamhet
— hälsats som en befriande
handling. Man har fått nog av ett organ
som — det vill jag gärna medge -— har
stort sinne för PR-verksamhet men som
när det gäller verksamheten i övrigt
inte har varit så effektivt. Vad som behövs,
det vill jag tillägga, är ett helt
annat organ, finansierat och styrt genom
staten. Då tror jag att man skulle
nå betydligt längre än man gjort.

Jag vet inte om herr Lundström är

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

119

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

nöjd med min deklaration, men den
är ett uttryck för den mening som DVH
hyser.

Kompromisser är ibland bra men de
fär inte leda till någon självuppgivelse.
När DVR har fråntagits sin gamla plats
i arbetsutskottet, fanns det för oss intet
annat att göra än att begära vårt
utträde. Vi siktade till att för statsmakterna
och andra organ klargöra att
det inte är bra som det är inom SVCK.
Vi bär tydligen lyckats göra herr Lundström
uppmärksam på frågan, och det
är vi glada över. Jag tror också att socialministern
har blivit uppmärksam
på det hela. Vi har nått vårt syfte i det
avseendet och hoppas att resultatet skall
bli ett effektivare organ till gagn för
de handikappade människorna i landet.

Fröken STENBERG (k):

Herr talman! I dagens remissdebatt
har lokaliseringspolitiken varit uppe
till behandling, och det är med anledning
av dessa inlägg som jag vill ta
tillfället i akt för att rikta myndigheternas
uppmärksamhet på den sysselsättningssituation
som just i dagarna
har aktualiserats, närmare bestämt inom
Västerbottens län.

Det aktuella läget är ju det, att arbetsmarknadsstyrelsen
beträffande beredskapsarbeten
med hänsyn till konjunkturläget
har anmodat länsarbetsnämnderna
att i största möjliga utsträckning
inrikta beredskapsarbetena
på mindre kostnadskrävande projekt.
Det är en synpunkt som man väl kan
förstå, men dekretets följdverkningar
kan tydligen komma att betyda svårigheter,
bl. a. arbetslöshet för viss del av
länets arbetsmarknadsparter.

Till problemets bakgrund hör, att
vägmyndigheterna i år medgivits att
utföra begränsade förberedelsearbeten
på bar och ofrusen mark. Det innebär
att projekten ■— när de senare skall bedrivas
i full omfattning -— snabbt kan
komma i gång och ge en god sysselsättning.
Det är alltså god planering i för -

billigande syfte. Arbetsmarknadsstyrelsen
bär nu i dessa dagar meddelat länsarbetsnämnderna,
att styrelsen för närvarande
inte är beredd att besluta om
eu omedelbar fortsättning på de sålunda
förberedda projekten. I anslutning
till detta beslut har nu ungefär 50 beredskapsarbetare
sagts upp. För Västerbottens
län rör det sig sammanlagt
om ett 10-tal byggen, som nu inte tycks
komma i gång. Det hör också till bilden
att arbetsmarknadsstyrelsen i ett
tidigare sammanhang gjort veterligt, att
1964 års sysselsättningsvolym skulle vara
densamma som fjolårets. Det arbetsstopp
som nu signalerats kan länsarbetsnämnd
och vägförvaltning självfallet
endast acceptera, och man räknar på
grund av dessa åtgärder med ett arbetsbortfall
för 400—450 man under
den beräknade toppsäsongen januari—
mars.

Den andra arbetsmarknadsparten som
berörs är entreprenörerna. Enligt vägförvaltningens
kostnadsberäkningar
första veckan i november för planerade
men ej igångsatta entreprenader rör
det sig om för länet stora belopp. Cirka
600 maskinister och reparatörer och
en stor maskinpark kan komma att ställas
utan arbete. Företagarnas ekonomiska
kalkyler bygger i det här fallet
på en i juli månad av arbetsmarknadsstyrelsen
delgiven uppfattning, att årets
sysselsättningsvolym skulle bli lika stor
som 1963 års. Arbetsplaneringarna fortsatte
alltså, och för närvarande ligger
enligt uppgift kostnadskalkyler och anbud
hos vägförvaltningen i Västerbottens
län för cirka 23 miljoner kronor.

Även en outsider kan förstå den
chocksituation som uppkom, då myndigheternas
arbetsstoppsignal satte in.
De fasta kostnaderna är ju för företagen
lika stora vid stillastående som vid
drift. Vad detta innebär är uppenbart
och medför ekonomiska påfrestningar,
som många av dessa företag inte kan
bära.

Vad jag här sagt innebär ingen kritik
mot myndigheternas ställningsta -

120

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

Allmän debatt i anslutning till remittering av viss kungl. proposition

gande, men jag har velat fästa myndigheternas
uppmärksamhet på det svåra
ekonomiska läge som såväl företagare
som anställda ställts inför genom dessa
beslut.

I detta sammanhang vill jag också
som representant för i länet bofast arbetskraft
— och med all respekt för
den ekonomiska lag som heter tillgång
och efterfrågan — citera arbetsmarknadsstyrelsens
tidning Arbetsmarknaden,
där det i en ledare, betitlad »Arbetsförmedlingen
— distributionsapparat
eller serviceorgan», bl. a. heter:
»All dirigering av arbetskraft är den
främmande i ett demokratiskt samhälle,
som bygger på personlig integritet och
valfrihet för den enskilde.»

Herr talman! Jag tillåter mig anse att
begreppet valfrihet knappast kan sättas
i samband med den dagsaktuella
västerbottniska arbetsmarknadssituation
som jag här redogjort för, men jag vill
också understryka, att jag är väl medveten
om den komplicerade problematik
som syftar till att uppehålla full sysselsättning.

I jämförelse med alla de internationella
frågeställningar vi mött i dagens
ekonomiska debatt ter sig kanske detta
lokalt betingade problem obetydligt,
men de medborgare som bor i den
landsända, som just nu är den såväl
bokförda som dolda arbetslöshetens
land — men också, skulle jag vilja säga,
landet med de stora möjligheterna
— de och vi skulle sätta stort värde på
ännu ett arbetsmarknadspolitisk! försök
att förutsättningslöst och snabbt angripa
den dagsaktuella problemställningen
och kanske också söka finna en
rimlig lösning — för att citera vad inrikesministern
sade här i afton: en lösning
i samförstånd med de kulturella
och sociala stödjepunkternas folk i
norr.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag var inte tidigare
anmäld på talarlistan, och jag ville inte

utnyttja den välvilja talmannen visat
två ledamöter i denna kammare och
åberopa utredningsuppdrag för att få
en replik. Det var ju något alldeles nytt,
och det kanske gör debatterna livaktigare.
Men när jag ändå tar till orda nu,
har jag bara ett behov av att uttala min
tacksamhet över den betygsättning som
finansministern gav allmänna skatteberedningen.
Han sade, att ordföranden
var mycket skicklig och ledamöterna
hedervärda, och det får man väl nöja
sig med.

Men jag vill inte uppträda som jag
tyckte herr Sundin gjorde —- som gråterska.
Han sade att utredningsprodukten
är ett paket och skall ses som en
helhet. Det kan nog vara riktigt. Vi har
strävat efter att få största möjliga enighet
och i det avseendet kommit ganska
långt. Men min avsikt är inte att
säga, att de som uppträtt i denna debatt
och kommer att uppträda framöver har
andra åsikter än de människor som företrätt
dem i beredningen. När Landsorganisationens
företrädare herr Meidner
nu fått litet mothugg av sin chef,
så är väl det inte så konstigt. En utredning
är väl en uppgift som ett statsråd
ålägger vissa människor. De skall arbeta
efter vissa direktiv, och det kommer
slutligen fram ett resultat, men det
är ju inte alls säkert att detta blir sanktionerat
på alla punkter. Jag gör ett undantag,
herr talman: när signatärmakterna
heter Gunnar Sträng och Gunnar
Hedlund, är det inget tvivel om att det
blir resultat — men då är det inte fråga
om en utredning.

Herr Boheman sade en bra sak. Han
sade att alla partier är lika goda kålsupare
när det gäller att ställa ut växlar
på framtiden — alltså även folkpartiet,
herr Bohemans parti. Det gläder
mig att höra att vi alla är lika goda kålsupare
när det gäller att ställa ut växlar,
som skall lösas in, eftersom vi väl
alla då måste skaffa mynt att lösa in
växlarna med.

Om inte skattepaketet blir godkänt i
den form i vilken det är framlagt, får

Onsdagen den 11 november 1904 em.

Nr 34

121

Allmän debatt i anslutning till
man fundera ut ett annat alternativ. Vilket
alternativ som kommer att väljas
skall jag inte uttala mig om i dag. Jag
vill bara ha sagt, att när man räknar
med skattelättnader i form av slopande
av punktskatter, minskad progression i
skatteskalan, höjda grundavdrag och
liknande, får nog alternativet se ut så
att medborgare med små inkomster inte
kommer att få en ökad belastning.
Svårigheten ligger just i att skydda
medborgare med små inkomster från
t. ex. en merbelastning genom indirekta
skatter. Jag gratulerar, om det finns
någon som kan finna en lösning som
är elegantare än den som allmänna
skatteberedningen kommit fram till men
vill poängtera kärnpunkten: Inga skattelättnader
för dem som har större inkomster,
om det skall gå ut över dem
som har mindre inkomster!

Jag ber, herr talman, få avsluta remissdebatten
med detta.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Nu när dagens debatt
tycks vara slut, skall jag be att få göra
en liten notering.

I mitt första anförande, på morgonen,
riktade jag en fråga till regeringen, hur
den ämnade förfara med författningsreformen.
Jag bara konstaterar att ingen
ledamot av regeringen har ansett det
nödvändigt att upplysa första kammaren
om den saken.

Efter härmed slutad överläggning
hänvisades ifrågavarande kungl. proposition
till bankoutskottet.

Till utskottet skulle jämväl överlämnas
de i anledning av propositionen
inom kammaren avgivna yttrandena.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 183,
angående viss upprustning av Djurgården,
m. m.

rcmittering'' av viss kungl. proposition

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj ds propositioner: nr

184, angående godkännande av
ändrings- och tilläggsprotokoll till avtalet
mellan Sverige och Japan för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande inkomstskatter; nr

18C, angående godkännande av avtal
mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap;
ävensom

nr 188, med förslag till förordning om
ändring i tulltaxan den 12 september
1958 (nr 475), m. m.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 189, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den
28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna
handlingar.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 191, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
28 september 1951 (nr 649) om straff
för vissa trafikbrott.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige i riksbanken
inkommit framställning angående
Tumba pappersbruk, m. m., hänvisades
framställningen till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades

motionen nr 842 till särskilda utskottet
och

motionen nr 843 till behandling av
lagutskott.

122

Nr 34

Onsdagen den 11 november 1964 em.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av de på föredragningslistan
upptagna, två gånger
bordlagda ärendena skulle uppskjutas
till morgondagens sammanträde.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 23.05.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020