Fredagen den 25 april Sid (Riksdagens protokoll 1958:18)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 18

25 —28 april

Debatter m. in.

Fredagen den 25 april Sid.

Svar på interpellation av herr Persson, Helmer, om en snabb

utbyggnad av Norrbottens järnverk 4

Bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m. 12

Lördagen den 26 april

Resandes rätt att Iritt införa jordbruksregleringsvaror 23

Åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden 40

Måndagen den 28 april

Anföranden i anledning av riksdagsarbetets avslutning 81

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 25 april

Gemensamma omröstningar:

ang. anslag till främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
.................................................. 3

ang. statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag 3

ang. anslag till boxningssporten 4

Utrikesutskottets utlåtande nr 6, ang. vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1957 och 1958 fattade beslut 11

1 Första kammarens protokoll 1958. Nr 18

Nr IS

Innehåll

Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 46, ang. viss ändring i gällande
avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol ........ 11

Statsutskottets utlåtande nr 103, ang. godkännande av överenskommelse
om utförande av beskickningsanläggningar i Moskva och
Stockholm .............................................. 11

— nr 104, ang. överförande till Sverige av vissa sjuka flyktingar 11

— nr 105, ang. vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreg lemente

m. m............................................. 11

— nr 106, ang. löneförmåner m. m. för viss läkarpersonal ...... 11

— nr 107, ang. viss ändring i 1947 års allmänna tjänstepensions reglemente

m. m......................................... 11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21, ang. ändrad lydelse av 19 §

1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen .................. 11

Jordbruksutskottets utlåtande nr 19, ang. bidrag till jordbrukets
och trädgårdsnäringens rationalisering m. m............... 12

Lördagen den 26 april

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18, ang. resandes rätt att fritt införa
jordbruksregleringsvaror ............................ 23

— nr 26, ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden 40

— nr 24, ang. prisreglerande åtgärder på jordbrukets område . . 72

Bevillningsutskottets memorial nr 47, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § och
129 § 8 mom. taxeringsförordningen ...................... 72

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25, ang. vattenvårdens organisation
m. m............................................... 72

Söndagen den 27 april

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets memorial nr 2,
ang. gemensam votering i fråga om restitution av bensinskatt
till skogsnäringen ........................................ 75

Jordbruksutskottets memorial nr 27, ang. gemensam votering i
fråga om åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden 75

Måndagen den 28 april

Gemensamma omröstningar:

ang. restitution av bensinskatt till skogsnäringen ............ 77

ang. anslag till prisrabattering av smör m. m................. 78

Särskilda utskottets memorial nr 2, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om förslag till godtagande av principer för
en lagfäst tilläggspensionering m. m......................... 79

Statsutskottets memorial nr 108, ang. tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1957/58 .................................... 80

— nr 109, ang. provisorisk statsreglering och bevillning för budgetåret
1958/59 .......................................... 80

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Fredagen den 25 april

Kammaren sammanträdde kl. 10.00

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av statsutskottet
i dess memorial nr 83 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända voteringsproposition
:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1:173 och II: 196, till Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
för budgetåret 1958/59 anvisa
ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor,
röstar

3a,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat att, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:173 och 11:196, till Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare
för budgetåret 1958/59 anvisa ett
förslagsanslag av 1 292 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja -— 89;

Nej — 56.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 369, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 97 ja och 123 nej
samt att håda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 186 ja och
179 nej, vadan beslut i frågan blivit av
riksdagen fattat i överensstämmelse med
ja-propositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 84 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 171 och II: 194 samt I:
172 och II: 195, medgiva, att statsgaranti
för lån till hantverks- och småindustriföretag
må under budgetåret 1958/59 beviljas
intill ett belopp av 20 000 000 kronor,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bär riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat att, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:172 och II: 195 samt med bifall
till motionerna I: 171 och II: 194,
medgiva, att statsgaranti för lån till hantverks-
och småindustriföretag må under
budgetåret 1958/59 beviljas intill ett belopp
av 25 000 000 kronor.

Ja — 67;

Nej — 79.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 370, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 90 ja och 131
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 157 ja
och 210 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 85 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må medgiva, att
anslaget till Avsättning till fonden för
idrottens främjande må tagas i anspråk
även för boxningssporten, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med
andra kammaren beslutat, att anslaget
till Avsättning till fonden för idrottens
främjande icke må tagas i anspråk för
stöd åt boxningssporten.

Ja — 78;

Nej — 59.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 371, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 107 ja och 101
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 185 ja
och 160 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Justerades protokollet för den 19 innevarande
månad.

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens
järnverk

Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
LANGE, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara herr Helmer

Perssons interpellation om en snabb utbyggnad
av Norrbottens järnverk, erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! I en interpellation har
herr Helmer Persson frågat mig vilka
åtgärder regeringen ämnar vidtaga för
att möjliggöra en snabb utbyggnad av
Norrbottens järnverk, förhindra permitteringar
och öka sysselsättningen därstädes.

Med anledning av interpellationen vill
jag först erinra om att staten hittills
investerat tillhopa 342 miljoner kronor
i Norrbottens järnverk samt ställt en
rörelsekredit å 75 miljoner kronor till
järnverkets förfogande. Järnverket, som
i sitt första utbyggnadsskede tillverkade
huvudsakligen tackjärn och stålgöt,
har efter beslut av 1946 och 1947 års
riksdagar utbyggts till ett betydande
handelsjärnverk med koksmasugn och
valsverksanläggning. Utbyggnaden, som
slutfördes under 1954, har givit järnverket
en tillverkningskapacitet av omkring
300 000 ton valsade produkter per år.
Det genomsnittliga antalet arbetare, som
vid början av den senaste utbyggnadsperioden
var ca 300, utgjorde 1955 omkring
1 900, 1956 nära 2 200 och 1957 i
runt tal 2 300. De höga sysselsättningssiffrorna
för 1956 och 1957 får ses mot
bakgrunden av den under dessa år exceptionellt
starka efterfrågan på handelsjärn
såväl inom som utom landet.
Som bekant har konjunkturen på järnoch
stålområdet under de senaste månaderna
visat en påtaglig avmattning,
något som tagit sig uttryck i minskad
orderingång och vikande sysselsättning
vid järnverken. Vid Norrbottens järnverk
har drygt 300 arbetare måst friställas
under innevarande år. Sysselsättningen
vid järnverket ligger dock
allt fortfarande över 1955 års nivå. Jag
kan med bestämdhet uttala, att ledningen
för järnverket utnyttjat alla utvägar,
som på kortare sikt står till buds för
att undvika eller så långt möjligt begränsa
permitteringarna.

Det av interpellanten berörda utbyggnadsprogrammet
för järnverket redovisades
först i styrelsens förvaltningsberättelse
för år 1956. Programmet som i

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

vissa delar redan förverkligats innebär
i huvudsak en utvidgning av den metallurgiska
basen för järnverket samt komplettering
av företaget med ett plåtvalsverk.
Dessa åtgärder kan på längre sikt
vara ägnade att förbättra järnverkets
konkurrenskraft samt öka och i viss
mån stabilisera sysselsättningsmöjligheterna.
Betydelsen ur stabiliseringssynpunkt
av den tilltänkta utbyggnaden bör
dock inte överskattas. Det kan exempelvis
framhållas, att även rederinäringen
och varvsindustrien som ju representerar
en betydande del av marknaden
för grovplåt, kan bli utsatta för avsevärda
konjunkturfluktuationer. Det är därför
motiverat att inte knyta alltför stora
förhoppningar till möjligheterna att stabilisera
sysselsättningen genom att ta
upp tillverkning av dylik plåt. Erfarenheten
visar, att även differentierade
verk med långt driven manufakturering
varit nödsakade att företa permitteringar.

.lag vill vidare understryka, att investeringar
av den storleksordning det
bär gäller — över 200 miljoner kronor
— måste föregås av en grundlig utredning.
Det är nödvändigt att även undersöka
alternativa tillverkningsgrenar,
som kan bidra till en jämnare avsättning
av produktionen. Inte minst med
hänsyn till angelägenheten av att uppnå
en stabil sysselsättning måste produktionsutvidgningen
underbyggas med
realistiska marknadsanalyser och kalkyler
samt eu noggrann teknisk planering.
Försiktigheten bjuder att man inte alltför
mycket forcerar detta grundläggande
arbete. Jag bär emellertid under hand
hemställt till styrelsen för järnverket att
såvitt möjligt påskynda de förberedande
undersökningarna och att redovisa resultat
därav så snart ske kan. Då styrelsen
presenterat konkreta investeringsprogram,
som ger betryggande utsikter
till en lönsam och stabil produktion,
kommer frågan om ytterligare statliga
kapitalinsatser för utbyggnad av Norrbottens
järnverk att prövas under vederbörligt
beaktande bl. a. av det aktuella
arbetsmarknadsläget i Norrbotten.

Ilerr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka handelsministern
för det svar jag erhållit
— inte för ett snabbt svar och inte heller
för ett tillfredsställande svar men för att
jag över huvud taget har erhållit ett
svar.

Frågan gällde vilka åtgärder regeringen
ämnar vidtaga för en snabb utbyggnad
av Norrbottens järnverk, omfattande
bl. a. ett plåtvalsverk.

Det är nu en vecka sedan jag hade
anledning att i en annan interpellationsdebatt
beröra denna sak och erinra om
nödvändigheten av snabba åtgärder för
att utbygga Norrbottens järnverk. Handelsministern
ingrep i den debatten, enligt
min mening rätt kaxigt och med
rätt stora åthävor. Han sade sig då vara
ensam representant för aktieägarna. Jag
måste säga, att nu har han åtskilligt
stämt ned tonen.

Tillåt mig referera något av förra fredagens
debatt här i kammaren. Jag sade
först till finansminister Sträng, att det
är klart, att det fordras förberedelser,
innan man kan framlägga något förslag
om att investera 100 miljoner kronor i
Norrbottens järnverk. På det svarade
statsrådet Lange med att säga, att något
förslag om en investering av den art
som jag talat om ännu inte framkommit.
Det föranledde mig att säga, att då borde
regeringen ge styrelsen en vink om
att den måste komma med ett förslag.
Då erhöll jag av statsrådet Lange det
kategoriska meddelandet, att styrelsen
för Norrbottens järnverk för länge sedan
fått den vinken och att det var anledningen
till att styrelsen seriöst (ivervägde
saken.

Vad framgår då av detta? NJA:s styrelse
har, enligt handelsministerns för
precis en vecka sedan lämnade uppgift,
fått en vink om att hemställa om medel
för att bl. a. bygga ett plåtvalsverk.
Men vad säger handelsministern i dag?
Jag måste säga, att förra veckans karskhet
och förra veckans enligt min mening
positiva besked har i stort sett
försvunnit, och kvar står tyvärr en mycket
blek attityd. Låt mig i detta sammanhang
läsa upp ett avgörande av -

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

snitt ur handelsministerns svar i dag:
»Då styrelsen presenterat konkreta investeringsprogram,
som ger betryggande
utsikter till en lönsam och stabil produktion,
kommer frågan om ytterligare
statliga kapitalinsatser för utbyggnad
av Norrbottens järnverk att prövas under
vederbörligt beaktande bland annat
av det aktuella arbetsmarknadsläget i
Norrbotten.»

På Norrbottens språk plägar vi säga
så här: Vad är det här nu för svammel?
Borde inte handelsministern, som för en
vecka skröt med att han ensam representerade
aktieägarna, lära sig begripa
en så påtaglig sak som att NJA:s styrelse
för mer än två år sedan presenterade
ett konkret program för järnverkets
utbyggnad? Detta program gick ut
på följande: För det första installerandet
av två nya sinterpannor jämte en
70 tons stålugn, för det andra en elinasugn
på 20 000 kW samt ett universalverk,
för det tredje ett valsverk för
grov- och mediumplåt och för det fjärde
en ny koksmasugn.

Märk väl att detta program började
skisseras redan 1955. Jag var med vid
eu överläggning med styrelsen för NJA
här i riksdagshuset i början av 1956.
Då hade Grängesbergsbolaget börjat så
smått rycka i trådarna i fråga om att
bygga ett grovplåtsvalsverk i Oxelösund.
Vid det tillfället frågade jag styrelsen,
om det fanns någon risk för att Grängesbergsbolaget
skulle hinna före NJA
när det gällde att uppföra ett grovplåtvalsverk.
På detta erhöll jag ett enstämmigt
besked om att man inte behövde
frukta detta. Men Grängesbergsbolaget
kom före, fort, snabbt och behändigt.
Denna koncern viftade förmodligen inför
regeringen med sin orättfärdigt åtkomna
miljard från lapplandsgruvorna,
och den fick tillstånd att bygga ett
grovplåtvalsverk i Oxelösund och att
hämta folk från Norrland för både byggnaden
och driften.

Att bygga ett plåtvalsverk vid NJA
har länge stått på programmet. Men
för att plåtvalsverket effektivt skall
kunna utnyttjas måste man även bygga
en ny koksmasugn. Till saken hör att

förre handelsministern, herr Ericsson,
var införstådd med planerna på NJA:s
utbyggnad även när det gällde plåtvalsverket.
Varför har då inte det väsentliga
i nämnda utbyggnadsprogram blivit
förverkligat?

För det första beror det på motsättningarna
inom styrelsen för NJA, motsättningar
som i sin tur återspeglar motsättningar
i riksdagen i fråga om verkets
utbyggnad. På borgerligt håll i riksdagen
säger man: Bygg för all del inte
ut Norrbottens järnverk, och samma linje
fullföljer dessa borgerligas politiska
bröder i Norrbottens järnverks styrelse.
För det andra fick Grängesbergsbolaget
fria tyglar att i strid mot en förnuftig
lokaliseringspolitik placera sig före NJA
då det gällde grovplåtvalsverket.

Nu vill jag ha ett mera konkret besked
av statsrådet än jag hittills fått. Det
är ofrånkomligt att fullfölja utbyggnadsprogrammet
med bland annat ett valsverk
för grov- och mediumplåt. Kommer
Norrbottens järnverk att erhålla
kapital för det? Det är nödvändigt att
logiskt bygga ut järnverket, och då är
ett plåtvalsverk ofrånkomligt. Norrbottens
järnverk kan inte bli ekonomiskt
bärande om man uraktlåter att fullfölja
utbyggnadsprogrammet, men efter en
utbyggnad kan det bli en ytterst värdefull
tillgång när det gäller att ordna
bättre sysselsättning åt den norrbottniska
ungdomen.

Jag vill till sist erinra om den interpellationsdcbatt
som förekom i andra
kammaren för några veckor sedan, där
statsrådet själv underströk nödvändigheten
av att bygga ut näringslivet i
Norrbotten men icke inom alla delar av
Norrbotten. Han nämnde bland annat
nödvändigheten av att bygga ut Norrbottens
järnverk, så att bland annat eu
del av ungdomen från Tornedalen skulle
kunna få sysselsättning där. Det var
ju gott och väl med denna upplysning,
men det talet rimmar dåligt med det
svar, som jag har fått här i dag. Nog
är det väl märkvärdigt, att när det gäller
ett statligt verk skall man hålla på
att utreda år efter år, medan en privat
koncern, som inte ens hade ägnat eu

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

tanke åt ett grovplåtvalsverk när NJA
började skissera sina planer, nu är färdig
med att bygga sitt valsverk. Nog
måste man säga att handläggningen av
denna sak i det statliga verket är tämligen
hantverksmässig. Jag tror för min
del att det ligger alltför mycket politisk
rädsla bakom handläggningen, ty
varför skall man ha en sådan överdriven
respekt för att högerns och folkpartiets
representanter kommer upp i denna
kammare och i andra kammaren och
dundrar mot kapitalinsatserna i Norrbottens
järnverk? Det kommer de alltid
att göra, men vi kan inte i folkets namn
följa deras intentioner. Den saken borde
nog handelsministern lägga varmt om
hjärtat.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag har icke hävdat någonting
annat förra fredagen i fråga om
Norrbottens järnverk än jag sagt i interpellationssvaret
i dag. Det skall inte
herr Helmer Persson göra gällande. Jag
svarade förra fredagen på en direkt fråga
från herr Perssons sida, där han efterlyste
huruvida styrelsen skulle kunna
få en vink om att den borde komma
med ett förslag, att Norrbottens järnverks
styrelse redan hade fått den vinken
och att detta var anledningen till
att styrelsen seriöst övervägde saken.
Står detta, herr Persson, i någon som
helst motsättning till vad jag sagt i dag:
»Jag har emellertid under hand hemställt
till styrelsen för järnverket att såvitt
möjligt påskynda de förberedande
undersökningarna och att redovisa resultat
därav så snart ske kan.» Jag tror
nog att herr Perssons innanläsningskonst
ändå är så pass stor, att han måste
inse, att dessa två ting sannerligen
inte står i strid med varandra.

Jag vill vidare i sak säga, att utbyggnaden
av Norrbottens järnverk har skett
successivt och i en ganska snabb takt,
vilket också framgick av mitt interpellationssvar.
Av de planer, som herr
Persson hänvisade till, är redan de två
första momenten praktiskt taget avsluladc.
Sålunda installeras två nya sin -

terpannor, en 70 tons stålugn, en elmasugn
om 20 000 kW samt ett universalverk.
Allt detta är praktiskt taget avslutat.

I de planer som diskuteras men som
styrelsen ännu inte framlagt förslag om
ingår, som sagt, också ett valsverk för
grov- och mediumplåt samt en ny koksmasugn.
När jag för omkring ett år sedan
första gången hörde talas om detta,
sade jag, vilket jag hade all anledning
att göra, att jag var ytterst intresserad
i synnerhet som man då bedömde konjunkturen
som relativt gynnsam för en
självfinansiering av dessa projekt. Jag
sade då att styrelsen naturligtvis mycket
noga borde överväga saken. Planerna
var dock inte så långt komna att definitivt
beslut kunde fattas. Med hänsyn
till att jag har en klart positiv inställning
har jag uppmanat Norrbottens
järnverks styrelse att fullfölja dessa utredningar
och lägga fram förslag i saken
även sedan utsikterna för en självfinansiering
upphört att finnas. Statsmakterna
bör då få ta ställning till frågan.

Jag är emellertid inte i dag absolut
övertygad om att detta är den enda eller
ens den lämpligaste formen för en
utbyggnad av Norrbottens järnverk,
utan man får kanske där överväga olika
alternativ. Jag räknar med att de utredningar
som nu pågår inom styrelsen
skall kunna avslutas före höstens ingång.
Kommer ett förslag fram här och
jag fortfarande har att representera aktieägarna
i Norrbottens järnverk, kommer
jag säkerligen inte att dra mig för
att lägga fram ett på styrelsens framställning
grundat förslag och, om så
erfordras, gå till riksdagen för att begära
de ytterligare medel som kan vara
erforderliga för en, som jag tror, naturlig
utbyggnad av järnverket.

För övrigt vill jag säga till herr Persson,
att styrelsen, som väl är, har till
sitt förfogande andra experter och framstående
experter, som ger styrelsen råd
och anvisningar. Jag kommer för min
del att mera lita till dem och kommer
under inga omständigheter att rådfråga
herr Persson beträffande programmet

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Om eu snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

för Norrbottens järnverks utbyggnad.
Det tror jag skulle vara till skada både
för Norrbottens järnverk och för dem
som där skall kunna bli sysselsatta.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Jag betvivlar inte ett
ögonblick herr Perssons goda avsikter,
då han enligt sin metod vill påskynda
en industriell utveckling i Norrbotten.
Men jag är inte heller främmande för
den tanken att herr Persson samtidigt
vill skaffa sig en extra fjäder i sin hatt,
om han nu har någon fjäder förut. Jag
har dessutom det intrycket, att man på
norrbottniskt kommunistiskt håll liksom
på norrbottniskt socialdemokratiskt
håll i någon mån försöker att för
sin räkning monopolisera både de goda
avsikterna och de goda insikterna då
det gäller den industriella utvecklingen
där.

Men det är närmast för att lägga litet
sordin på herr Persson som jag nu
har begärt ordet. Jag skulle nämligen
vilja ge uttryck åt den meningen, att
inte minst herr Perssons meningsfränder
indirekt har skadat Norrbottens
järnverk genom sin iver att socialisera
LKAB.

Den transaktionen innebar att Grängesbergsbolaget
kommer att få sammanlagt
825 miljoner kronor av statsverket
som ersättning för Grängesbergsbolagets
aktier i det gamla LKAB. Det är väl alldeles
självklart att bolaget inte kan låta
dessa pengar ligga oanvända, och man
använder dem bland annat till att bygga
ett stort järnverk i Oxelösund inklusive
ett plåtvalsverk. Den anläggningen
— inte minst plåtvalsverket — kommer
ju att bli en direkt konkurrent till ett
plåtvalsverk vid NJA, och den konkurrensen
har möjliggjorts genom förstatligandet
av LKAB. Det är vidare självklart,
att när vi på detta sätt skall pumpa
in 825 miljoner i Grängesbergsbolaget
för köp av dess aktier i LKAB, kommer
detta att begränsa möjligheterna till
en kapitalinvestering i Norrbotten.

Det är från dessa två synpunkter som
jag vill hävda den meningen, att de

som på sin tid arbetade så hårt för att
socialisera LKAB har skadat NJA.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Handelsministern menar
att det inte föreligger någon motsägelse
mellan det som han sade i förra veckan
och det som han sade no. Ja, vi kan hålla
på hur länge som helst att säga till varandra,
jag för min del att det finns
och statsrådet att det inte finns
någon motsägelse. Men jag har ju här läst
upp vad statsrådet har sagt beträffande
framställningen om att få investera pengar
i plåtvalsverket, och i dag tycks statsrådet
ifrågasätta klokheten i att sätta
i gång med byggandet av plåtvalsverket.
Han säger bl. a.: »Försiktigheten bjuder
att man inte alltför mycket forcerar detta
grundläggande arbete.» Det är detta som
jag finner beklagligt mot bakgrunden av
det rådande läget vid Norrbottens järnverk
och sysselsättningen i stort sett uppe
i Norrbotten. Men jag skall hålla med
handelsministern om att det ifrågasatta
uppförandet av ett plåtvalsverk inte är
den enda tänkbara formen för utbyggnad
av Norrbottens järnverk. Det är alldeles
riktigt. Det måste finnas någonting mera
också, och statsrådets uttalande härom
noterar jag såsom en positiv sak i statsrådets
svar. Tv är det nu så orimligt att
man, om man bygger ett plåtvalsverk i
Luleå, också ställer upp problemet om
att bygga ut den svenska bilindustrien så
att vi inte behöver importera bilar för
ungefär en miljard kronor om året? Man
skall inte stå främmande för en sådan
tanke.

Jag har inte betvivlat att handelsministern
i stort sett har en positiv inställning
till Norrbottens järnverk, och det
är gott och väl att han har det, men det
är skillnad mellan att ha en positiv inställning
och att vara utrustad med tillräcklig
beslutsamhet för att trots det hårda
motståndet konsekvent fullfölja det
statliga engagemanget där uppe i Luleå.

Ja — handelsministerns uttalande, att
han litar mera på experter än på mig —
är inte detta floskler? Varför skall man
anse det vara en motsättning mellan ex -

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

perter och mig? Också jag tycker att experter
är bra, och jag beundrar de svenska
teknikerna, inte minst dem som har
byggt upp Norrbottens järnverk. Men det
finns dock de som ger sig ut för att vara
experter och som utnyttjar sin expertis i
politiskt syfte, och det vore nog bättre
om en del sådana personer kunde låta bli
att syssla med NJA:s affärer och i stället
koncentrera sig på försäljning av exempelvis
gamla hästar och gamla elverk.

Herr Ragnar Bergh gjorde sitt anförande
till en verkligt strålande uppvisning
i demagogi genom att säga, att det är
just förstatligandet av LKAB som ger
grundförklaringen till att vi inte kan
uppbringa medel för att utbygga Norrbottens
järnverk. Det låter sig ju sägas.
Visst drar bolaget inom några år ut sammanlagt
över 800 miljoner kronor från
Norrbotten, men i Grängesbergsbolaget
sitter herr Berghs politiska bröder, som
säger sig vara mycket patriotiska, och de
800 miljonerna har de dock hämtat från
Norrbotten. Skulle det inte finnas någon
moralisk förpliktelse för dessa människor
att säga: När vi nu har fått dessa
pengar gratis, och mycket mer, kan vi
inte då åtminstone göra den gesten, att
vi lånar staten 200 miljoner kronor, så
att staten kan fullfölja utbyggnaden av
det statliga järnverket? Nej, där kommer
den krassa materialismen fram, inte i
filosofisk mening — ånej, gudbevars —
utan i praktiskt handlande.

Staten fick betala nära en miljard kronor
för LKAB, men trots detta anser jag
det vara en god affär. Bruttovinsten i fjol
var 470 miljoner kronor, vilket borde
kunna övertyga alla här i riksdagen. Varför
skall det då behöva vara ett sådant
herrans liv i riksdagen, då det gäller att
fullfölja utbyggnaden av Norrbottens
järnverk? Här gäller det ju inte bara
T,KAB:s vinst utan även mycket annat.

Under alla förhållanden vill jag notera,
att det svar som jag fått i dag icke är
tillfredsställande och icke heller kommer
att tillfredsställa de människor som arbetar
vid Norrbottens järnverk eller
norrbottningarna över huvud taget. Jag
hemställer därför till handelsministern
om mera beslutsamma tag. Tag i på sam -

ma sätt som när det gäller att genomföra
tjänstepensionen! Då vinner man resultat.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag kan inte hindra herr
Persson från att tolka mina uttalanden
som han vill, men jag kan möjligen åberopa
protokollet. Trots att klichén kanske
är en smula nött säger jag, att de
som läser protokollet efter att ha lyssnat
till herr Perssons försök att göra gällande
att mina uttalanden skulle stå i
strid med varandra, inte kan undgå att
tänka på hur en viss potentat läser bibeln.

Jag vill vidare än en gång understryka,
att jag har all förståelse för nödvändigheten
av att utbygga Norrbottens
järnverk och att knyta nya verksamhetsgrenar
till den nuvarande driften. Men
jag är övertygad om att icke någon och
allra minst de som är sysselsatta i Norrbottens
järnverk skulle vara betjänta av
att vi inte fick tid till ett grundligt övervägande,
på vilket vi sedan kan bilda
oss en uppfattning om möjligheterna för
en lönsam drift i fortsättningen. Vi har,
herr Persson, absolut ingen nytta av att
förhasta oss på detta område. Då riskerar
vi bakslag, vilket ingen kan vara betjänt
av, allra minst — jag upprepar det
— de som har sitt arbete vid Norrbottens
järnverk.

Som ett litet exempel kan anföras, att
sedan jag första gången hörde talas om
dessa planer på ett plåtvalsverk, har planerna
ändrats. Man talade första gången
om ett grovplåtvalsverk, nästa gång om
ett valsverk för grov plåt och medium.
I dag däremot säger de som tror, att det
skall visa sig vara lönsamt att bygga ett
plåtvalsverk och som hoppas att den pågående
utredningen också skall ge belägg
härför, att det planerade plåtvalsverket
bör byggas för ytterligare dimensioner
ända ned till tunnplåt. Det kan
hända att den uppfattningen är riktig. T
så fall har faktiskt den tid som de pågående
utredningarna krävt varit till gagn
för framtiden. Jag tror att en mera differentierad
tillverkning kan stärka Norrbottens
järnverk.

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

Till herr Ragnar Bergh vill jag bara
säga, att vad Grängesbergsbolaget gör i
Oxelösund är till nytta och gagn för landet.
Herr Bergh bör inte ett ögonblick
leva i den föreställningen, att det inte
under en god konjunktur finns utrymme
både för ett plåtvalsverk vid Norrbottens
järnverk och ett i Oxelösund. De två
plåtvalsverken behöver på intet sätt konkurrera
med varandra. Lika intresserade
som vi är av att hålla sysselsättningen
uppe i Norrbotten, lika intresserade bör
vi vara för att söka skapa arbetstillfällen
på andra håll i landet, där möjligheter
därtill erbjuder sig, vilket det gjorde
i Oxelösund. Jag tror därför att det
kommer att visa sig, att också den utbyggnaden
blir till nytta för vårt land
och för sysselsättningens upprätthållande.

Under detta anförande hade herr talmannen
uppstått och avlägsnat sig, varvid
ledningen av kammarens förhandlingar
övertagits av herr förste vice talmannen.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Jag har aldrig motsatt
mig ett grundligt övervägande av frågorna.
Vi kommunister är nämligen ett realistiskt
släkte och vill grundligt överväga
saker och ting. Vi står heller inte
främmande för näringslivets problem,
då det gäller dess uppbyggnad och utveckling.
Jag vänder mig emellertid
emot att man här tycks vilja lansera en
metod av så grundliga överväganden, att
alla andra företag hinner före Norrbottens
järnverk.

Tendensen i det svar som jag har fått
i dag är ungefär att man skall fortsätta
med att utreda och överväga, kanske så
länge att tiden alldeles går oss förbi.
Grängesbergsbolaget har, som jag redan
nämnt, bara behövt några korta månader
på sig för att göra ett grundligt övervägande
om sitt plåtvalsverk, och jag
har ändå läst i pressen att Oxelösundsverket
är mycket väl projekterat. I kanslihuset
och riksdagen, där man annars
brukar göra gällande att allt förstånd är

koncentrerat, måste man däremot hålla
på i ett årtionde för att överväga en sådan
sak som denna, och resultatet blir
ju att utvecklingen går oss förbi.

Det ligger väl i sakens natur, att när
nu Grängesbergsbolaget bygger upp detta
stora grovplåtvalsverk, kan man inte
lasta styrelsen för Norrbottens järnverk
för att den med utgångspunkt från en ny
situation har något ändrat sina ritningar
så, att plåtvalsverket skall komma att
bli ett valsverk för både grov- och mediumplåt.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Det verkar som om handelsministern
fick den uppfattningen av
mitt inlägg, att jag skulle på något sätt
ha betvivlat, att Grängesbergsbolagets
anläggningar i Oxelösund skulle vara till
nytta. Jag betraktar det som självklart,
att dessa anläggningar i Oxelösund kommer
att bli till nytta för landet.

Vad jag sagt är, att tillkomsten av ett
järnverk, inklusive ett plåtvalsverk, i
Oxelösund givetvis under i övrigt lika
förhållanden måste minska avsättningsmöjligheterna
för NJA.

Att Grängesbergsbolaget har gjort nytta
i Norrbotten är ju allmänt omvittnat.
Det har gjort så stor nytta, att det till
och med bland herr Helmer Perssons
meningsfränder och bland socialdemokratiska
medborgare i Norrbotten fordrats
ganska stora påtryckningar här nerifrån
för att de över huvud taget för sin
del skulle acceptera tanken på socialisering
av LKAB.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Jag skall först bo att få
göra några kommentarer till herr Berghs
anförande. Herr Bergh säger, att tillkomsten
av ett plåtvalsverk i Oxelösund
har försämrat möjligheterna för Norrbottens
järnverk. Det är på den punkten,
som jag tror han har fel, ty herr Bergh
resonerar under ganska statiska förutsättningar.
Behovet av plåt har nämligen
visat sig stiga i oerhört stark takt,
och det lär därför i framtiden finnas ut -

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Om en snabb utbyggnad av Norrbottens järnverk

rymme både för produkter från Norrbottens
järnverk och för de produkter,
som kan komma från Grängesbergsbolagets
anläggningar.

Till herr Helmer Persson vill jag säga,
att denna sak väl tål att tänka på.
Han borde inse, att vi har all nytta av
att de utredningar som här göres blir så
fullständiga och grundliga som möjligt.
Detta borde i varje fall vara ett intresse
för dem som är anställda vid Norrbottens
järnverk. Dessutom vet jag inte, vad
det är för uppgifter han kan ha om hur
snabbt det gick för Grängesbergsbolaget
att planera utbyggnaden i Oxelösund.
Enligt vad jag vet kom Grängesbergsbolaget
på den idén för åtskilliga år sedan.
Jag tror alltså inte att det var något
hastigt påkommet beslut, och jag tror inte
att de utredningar som gjorts som förberedelser
för den utbyggnaden bara tagit
några månader i anspråk.

Jag vill än en gång, herr talman, begagna
tillfället att understryka, att vi har
allt intresse av att Norrbottens järnverk
får en sund och riktig utveckling. Vi anser
ingalunda den utbyggnad som här
skett vara avslutad. Vi räknar för vår del
med en fortsatt utbyggnad, men denna
utbyggnad bör, såsom jag framhållit i
mitt interepellationssvar, vara sådan att
man kan räkna med att den är ekonomiskt
försvarbar.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 433, av herr Branting m. fl.,
nr 434, av herr Bergh, Ragnar,
nr 435, av fru Wallentheim ni. fl. och
nr 436, av herr Larsson, Lars, in. fl.

Föredrogos och bordlädes ånyo bevillningsutskottets
memorial nr 47 samt
jordbruksutskottets utlåtanden nr 25 och
26.

Vid förnyad föredragning av utrikesutskottets
utlåtande nr 6, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa
av Europarådets rådgivande församling
år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie
möte fattade beslut, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 46, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående viss ändring i gällande avtal
angående utövandet av statens tobaksmonopol,
bifölls vad utskottet i
detta betänkande hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
överenskommelse mellan Sveriges regering
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering om utförande av
beskickningsanläggningar i Moskva och
Stockholm;

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överförande till
Sverige av vissa sjuka flyktingar;

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statens allmänna avlöningsreglemente
in. in.;

nr 106, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående löneförmåner
m. m. för viss läkarpersonal; och

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till viss ändring
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 21, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse
av 19 § 1 och 3 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946
(nr 469), bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Ang. bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens
rationalisering m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 19, i anledning av Kungi.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag för budgetåret
1958/59 till bidrag till jordbrukets
och trädgårdsnäringens rationalisering
ävensom till täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti jämte i
ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition hade
Kung], Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkterna 17, 18 och 19, föreslagit, att
riksdagen måtte dels till Bidrag till
jordbrukets rationalisering, Bidrag till
trädgårdsnäringens rationalisering samt
Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti för budgetåret 1958/
59 anvisa reservationsanslag av
13 000 000 kronor och 100 000 kronor
respektive förslagsanslag av 300 000 kronor,
dels medgiva att under budgetåret
1958/59 statlig kreditgaranti måtte beviljas,
dels för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 10 000 000
kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kronor,
för jordbruksegnahemslån in. m. intill
ett belopp av 20 000 000 kronor
och för driftslån intill ett belopp av
6 000 000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att, om förhållandena skulle ge
anledning därtill, medgiva jämkning i
sagda fördelning, dels för lån avseende
uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av
4 000 000 kronor, dels för lån avseende
trädgårdsnäringens rationalisering intill
ett belopp av 2 000 000 kronor, dels
medgiva, att den årliga räntan å den
stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli 1940 och
för vilka amorteringsskyldighet inträtt,
måtte för år 1959 nedsättas till 3,6 procent,
dels ock medgiva, att i avseende å
köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet, som år
1920 eller senare år försålts från kronoegendom,
räntan måtte, i den mån
köpeskillingen förräntades enligt enahanda
grunder, som gällt eller gällde

för den stående delen av före den 1 juli
1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under år 1959 utgå efter
3,6 procent.

Utskottet hade i detta sammanhang
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:209,
av herrar Mannerskantz och Sveningsson,
samt II: 254, av herr Magnusson i
Tumhult m. fl.,

2) motionen 11:258, av herrar Löfroth
och Antbg,

3) de likalydande motionerna I: 136,
av herr Jonasson, och II: 161, av herr
Wahrendorff,

4) de likalydande motionerna I: 134,
av herrar Åkesson och Danmans, samt
II: 159, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Olofson,

5) de likalydande motionerna I: 133,
av herr Franzén och herr Larsson, Nils
Theodor, samt II: 158, av herr Ahlsten
m. fl.,

6) de likalydande motionerna 1:69.
av herr Sundelin m. fl., och II: 112, av
herr Ähman m. fl.,

7) de likalydande motionerna I: 101,
av herr Nord m. fl., och II: 117, av herr
Rimås m. fl.,

8) de likalydande motionerna I: 208,
av herrar Hermansson och Wahlund.
samt II: 253, av herr Hansson i Skegrie
m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 103,
av herr Persson, Johan, och herr Nord,
samt II: 118, av herr Rimås m. fl., ävensom 10)

de likalydande motionerna I: 135,
av herr Nilsson, Yngve, m. fl., och II:
163, av herr Nilsson i Bästekille in. fl.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I:
209 och 11:254, såvitt nu vore i fråga,

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Ang. bidrag'' till jordbrukets och
ävensom II: 258 till Bidrag till jordbrukets
rationalisering å riksstaten för
budgetåret 1958/59 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag
av 13 000 000 kronor;

B. med bifall till Kungl. Majrts förslag 1)

till Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering å riksstaten för budgetåret
1958/59 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 100 000
kronor;

2) till Täckande av förluster på grund
av statlig kreditgaranti å riksstaten för
budgetåret 1958/59 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
300 000 kronor;

C. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

1) medgiva, att under budgetåret
1958/59 statlig kreditgaranti måtte beviljas,
dels för lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av
10 000 000 kronor, för lån till inre rationalisering
intill ett belopp av
15 000 000 kronor, för jordbruksegnahemslån
in. m. intill ett belopp av
20 000 000 kronor och för driftslån intill
ett belopp av 0 000 000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj :t att, om förhållandena
skulle ge anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning, dels för
lån avseende uppförande av lagerhus
in. m. för jordbruksändamål intill ett
belopp av 4 000 000 kronor, dels för lån
avseende trädgårdsnäringens rationalisering
intill ett belopp av 2 000 000
kronor;

2) medgiva, att den årliga räntan å
den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli
1940 och för vilka amorteringsskyldighet
inträtt, måtte för år 1959 nedsättas
till 3,6 procent;

3) medgiva, att i avseende å köpeskilling
för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller
senare år försålts från kronoegendom,
räntan måtte, i den mån köpeskillingen
förräntades enligt enahanda
grunder, som gällt eller gällde för den

trädgårdsnäringens rationalisering in. m.
stående delen av före den 1 juli 1940
beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under år 1959 utgå efter 3,6
procent;

II. att motionerna 1:136 och 11:161
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att motionerna I: 133 och II: 158
icke måtte någon riksdagens åtgärd föranleda; IV.

att motionerna 1:69 och 11:112
måtte av riksdagen avslås;

V. att motionerna I: 101 och II: 117
ävensom 1:208 och 11:253, sistnämnda
båda motioner såvitt de anginge yrkandet
att statlig garanti för lån för uppförande
av lagerhus m. in. för jordbruksändamål
jämväl finge utlämnas för lokaler
för tillfällig förvaring och auktionsförsäljning
av samtliga slag av
trädgårdsprodukter, som kunde marknadsföras
på angivet sätt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

VI. att motionerna I: 103 och II: 118,
1:135 och 11:163 ävensom 1:208 och
II: 253, sistnämnda båda motioner såvitt
de icke behandlats i det föregående,
icke måtte någon riksdagens åtgärd
föranleda;

VII. att motionerna I: 134 och II: 159
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Eskilsson, Agerberg och
Nilsson i Bästekille, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i vissa angivna
delar lyda så, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort under I A
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna 1:209
och II: 254, såvitt nu vore i fråga, ävensom
med avslag å motionen 11:258 till
Bidrag till jordbrukets rationalisering å
riksstaten för budgetåret 1958/59 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor;

2. av herrar Nord, Nils Hansson, Antby
och Ahlsten, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del ha -

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Ang. bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

va den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under I A
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj ds framställning
samt med bifall till motionen 11:258
ävensom med avslag å motionerna I: 209
och 11:254, såvitt nu vore i fråga, till
Bidrag till jordbrukets rationalisering
å riksstaten för budgetåret 1958/59 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 10 000 000 kronor;

3. av herrar Nord, Nils Hansson,
Antby och Ahlsten, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava
den ändrade avfattning, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet
bort under IV hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj ds
framställning samt med bifall till motionerna
I: 69 och II: 112 besluta sänka
den övre belåningsgränsen för lånegaranti
vid inköp av egnahemsjordbruk
till 90 procent.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Under de båda dagarnas
pensionsdebatt har meningsutbytet i
stor utsträckning gällt problem, som ligger
mycket långt fram i tiden. Nu har
vi kommit tillbaka till de dagsaktuella
frågorna och rör oss med betydligt mera
jordbundna men därför inte mindre
betydelsefulla ting.

I det utlåtande som vi nu skall behandla
är det en hel rad olika spörsmål
som tas upp till granskning. Det gäller
bl. a. frågan om bidrag till jordbrukets
rationalisering, den rationalisering genom
vilken man skall ge jordbruket bättre
möjligheter att klara sin produktion.
Verksamheten på detta område har varit
föremål för diskussion i olika sammanhang
bl. a. i samband med statsrevisorernas
arbete under det förra året. Statsrevisorerna
har undersökt, hur verksamheten
har bedrivits under tiden från
1947, vad den fått för omfattning och
vad det varit för belopp som har disponerats
för ändamålet. Verksamheten
har granskats dels över hela landet och
dels inom vissa begränsade områden i
olika delar av landet.

Vid denna granskning har man bl. a.
kommit underfund med att bidragen
många gånger har utgått med mycket
små belopp. Medel har anslagits till företag
av mycket begränsad omfattning,
och man har kunnat konstatera att kostnaderna
för planläggning, administration
och sådant många gånger har blivit mycket
höga i jämförelse med utbetalade bidrag.
Visserligen har direktiven ändrats
under de senaste åren, men anmärkningen
att bidragen många gånger är mycket
små står fortfarande kvar.

Sedan statsrevisorerna redogjort för
sina iakttagelser, gör de ett uttalande,
som är så intressant att jag skall be att
få föredraga det för kammaren. Statsrevisorerna
säger sålunda: »Efter nu berörda
anvisningars utfärdande synes
en viss nedgång i antalet smärre rationaliseringsbidrag
kunna iakttagas. Alltjämt
förekomma emellertid, enligt vad
revisorerna kunnat konstatera, ett avsevärt
antal bidrag som utgå med så ringa
belopp att det måste ifrågasättas, huruvida
icke kostnaderna för det på lantbruksnämnderna
ankommande arbetet
för planläggning, administration och
kontroll motsvara eller till och med
överstiga de utgående bidragen. Det torde
i förevarande sammanhang böra beaktas,
att den av lantbruksnämnderna
understödda rationalisering som avser
nyodling, stenröjning och i viss mån
även betesförbättring numera torde ha
fortskridit så långt, att de åtgärder som
kunna betraktas som ekonomiskt försvarliga
ha blivit i huvudsak slutförda. Stegringen
av jordbruksproduktionen, som
under senare år lett till överskott på vissa
jordbruksprodukter, torde vidare
medföra att någon ytterligare ökning av
den odlade arealen i princip icke är
önskvärd, så mycket mindre som ett icke
ringa antal jordbruk efter hand kunna
väntas bli friställda och åkerjord för förstärkning
av ofullständiga brukningsdelar
därigenom kommer att stå till förfogande.
Med hänsyn till det anförda vill
det synas revisorerna, som om åtskilliga
smärre rationaliseringsföretag numera
skulle kunna genomföras utan direkt
bidragsstöd från det allmännas sida, var -

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Ang. bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

för en större restriktivitet i fråga om bidragsgivningen
till dylika företag får anses
vara motiverad.»

Så långt statsrevisorernas uttalande.

Inte minst i den sista tidens jordbruksdebatt
har ju frågan om rationaliseringens
inriktning varit föremål för uppmärksamhet.
När vi för någon tid sedan
diskuterade jordförvärvslagen här i riksdagen
gjorde en del av kammarens ledamöter
ganska bestämda uttalanden om
att man måste ändra rationaliseringsarbctets
inriktning. Jordbruksministern
har tagit upp problemet i olika sammanhang,
och han har satt till en snabbutredning,
som skall utreda frågan om
plantering av skog på åker för att på det
sättet få bort en del mindre värdefull
åkerjord från den direkta jordbruksproduktionen.

Vi har för närvarande på jordbrukets
område en så hastig utveckling, att man
inte kan vara nog försiktig när det gäller
att lägga ned kostnader för att täckdika,
stenröja, göra betesförbättringar
och sådant. Man bör, såsom statsrevisorerna
påpekat, vara restriktiv i fråga om
bidragsgivningen.

Vi anser från vår sida, att man bör
stryka under denna restriktivitet genom
att pruta på det anslag som beviljas för
ändamålet. I en reservation till jordbruksutskottets
utlåtande har vi därför
i anslutning till väckta motioner i frågan
föreslagit, att bidraget till jordbrukets
rationalisering skall minskas från
av utskottet föreslagna 13 miljoner kronor
till 9 miljoner kronor. Därigenom
stryker man under önskemålet om den
restriktivitet, som man från olika håll
är angelägen att tillämpa på detta område.

Jag ber, herr talman, att få yrkä bifall
till reservationen nr 1 av undertecknad
samt herrar Agerberg och Nilsson
i Bästekille.

1 detta anförande instämde herr
Mannerskantz (h).

Herr NORD (fp):

Herr talman! Jag kan i mångt och
mycket instämma i vad herr Eskilsson

här har anfört när han motiverat sin reservation.
Jag kan därför fatta mig relativt
kort och skall också så göra, då jag
tror att det efter de långa debatter, som
förts här under flera dagar, kanske kan
uppskattas av kammaren.

I det föreliggande utskottsutlåtandet
finns under rubriken Inre rationalisering
upptaget ett anslag av 15 miljoner
kronor. Vid behandlingen av detta anslag
hade utskottet även att taga ställning
till en motion, nr 258 i andra kammaren,
i vilken hemställts att anslaget
för den inre rationaliseringen borde sänkas
till 10 miljoner kronor. Utskottet har
emellertid avstyrkt motionen. Mot detta
utskottets beslut har jag tillsammans
med några andra utskottsledamöter anmält
en reservation, då vi har ansett att
utskottet bort bifalla motionen i fråga.

Jag vill som motivering för vårt ställningstagande
anföra dels att den lånegaranti,
som beviljades under åren 1956
till 1957, belöper sig till knappt 11 miljoner
kronor och dels att det finns goda
skäl att antaga, att även för innevarande
år en viss minskning av denna
post torde kunna förväntas. Det ligger
nämligen i sakens natur att inedelsbehovet
i berörda hänseende kommer att
minskas undan för undan. Det har pågått
och pågår en hastig strukturförändring
inom vårt lands jordbruk, vilket
kammarens ledamöter väl känner till.
När i medeltal 15 småbruk försvinner
per dag räknat, när stora arealer åkerjord
lägges igen och planteras med skog,
när stenröjning och andra förbättringsåtgärder
kommer att minskas år från år,
när ropen om att jordbruket är för stort
blir allt starkare, när man från många
håll kräver en allt starkare krympning
av åkerarealen, när den största svårigheten
i dag för jordbrukets del är överproduktionen,
då kan det knappast, förefaller
det mig, vara realistiskt att genom
oförändrade rationaliseringsbidrag
öka effektiviteten för jordbruksdriften
och därmed även produktionen.

Jag har, herr talman, härmed inte tagit
ställning till om strukturförändringen
inom jordbruket är riktig eller inte,
om den sker för hastigt eller ej, utan det

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Ang. bidrag'' till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

är endast med hänvisning till rådande
förhållanden såväl på jordbrukets område
som på det ekonomiska området för
övrigt som jag ber att få yrka bifall till
den vid utskottets utlåtande fogade reservationen
nr 2.

Det tillätes kanske också, herr talman,
att jag redan nu med några ord motiverar
reservation nr 3 och yrkar bifall till
densamma.

I detta fall gäller det låneverksamheten
för skapande av jordbruksegnahem.
Ett anslag på 300 000 kronor är för nästa
år föreslaget till täckande av de förluster,
som uppstår genom denna låneverksamhet.
För året 1956/57 uppgick
förlusterna till 409 674 kronor, och lantbruksstyrelsen
har därför hemställt att
detta anslag skulle uppräknas till 400 000
kronor, vilket tydligen hade behövts för
att täcka förlusterna. Skulle nu en kris
för jordbruksnäringen inträffa, vilket inte
förefaller otroligt, kommer dessa förluster
med säkerhet att bli avsevärt större
än tidigare.

Man kan inte blunda för att en av orsakerna
till dessa förluster är de alltför
rundhänta lånemöjliglieter som genom
lånegarantien föreligger. Lantbruksstyrelsen
säger också själv, att förlusterna
blir så avsevärda till stor del på grund
av den möjlighet som skapats att lämna
lånegaranti för så höga belopp, att samtliga
kostnader såväl vid jordbruksfastighetens
förvärvande som vid inköp av de
för driften behövliga inventarierna täckes
med lån.

Det medverkar givetvis till förlusterna,
att lånegarantien sättes så högt som
till 100 procent. I eu motion har föreslagits,
att den övre belåningsgränsen
för lånegarantien vid inköp av egnahemsjordbruk
skall sättas vid 90 procent
av den berörda fastighetens pris.
Det är tämligen säkert att ett sådant lånevillkor
skulle minska förlusterna på
detta område. Efter vad jag kan förstå,
skulle det också möjliggöra ett urval och
en begränsning till dem som är mer skickade
att klara sina åtaganden, eftersom
sänkningen av gränsen innebär att de
själva genom sparande skaffat sig någ -

ra medel att sätta in i fastigheten vid förvärvandet.

En reservation i frågan har som jag
sagt förut avgivits inom jordbruksutskottet,
och den innebär att statens lånegaranti
för egnahemsbildning inskränkes
till 90 procent av dessa fastigheters värde,
i likhet med vad som tidigare gällt

1 fråga om dessa lån.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationerna nr

2 och 3 vid utskottets utlåtande.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Det är ju en årligen
återkommande överläggning i dessa frågor,
och därför finns kanske inte så mycket
att tillägga, men när nu reservanternas
talesmän tagit upp problemen
skall också jag be att få säga några ord.

Herr Eskilsson talade om det som vi
alla känner till och som vi kanske i morgon
får diskutera litet mer ingående,
nämligen den överskottssituation som
jordbruksproduktionen har råkat in i.
Det är också självfallet att sådana frågor
som inriktningen av produktionen
och jordbrukets strukturella rationalisering
inte kan vara helt opåverkade av
ett läge med ett stort produktionsöverskott.

Men vad jag förvånar mig över är vad
herr Eskilsson här nämnde, nämligen
att ju större behov vi har att företa en
omdisponering av åkermarkens användning
i vårt land — man säger ju att vi
har för mycket åkerjord — och ju mer
trängande behovet är av strukturrationalisering,
desto mindre anslag skall de
myndigheter ha — lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna — som just å
statens vägnar handhar och reglerar dessa
frågor.

Det var någon av talarna här som sade,
att det är femton jordbruk som försvinner
om dagen. Det är riktigt. Men
hur försvinner de? Jag är övertygad om
att en stor del av åkerjorden försvinner
som självständiga brukningsenheter, men
mycket av denna jord och skog sammanlägges
iu med andra jordbruk, och

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Ang. bidrag till jordbrukets och

en stor del av åkern »försvinner» givetvis
genom att den besås. Men att säga
att jord och skog genom att mark strykes
ur jordeboken såsom självständiga fastigheter
plötsligt liksom försvinner, det
är väl ändå att ta det hela litet för enkelt.

Om vi sedan ser på produktionsinriktningens
område, är det väl ändå av stor
betydelse att man med hänsyn till maskinanvändningen
och de stora investeringarna
i maskinparken kan få både
till ägoform och storlek ändamålsenliga
fastigheter. Det är därför som jag menar,
att när staten nu i så stor utsträckning
som sker tar konsekvenserna av utvecklingen
på jordbruksproduktionens
område, bör staten också vara med och
hjälpa till och i någon mån dirigera
strukturomställningen i sådan riktning
att den kommer att motsvara tidens
krav.

Jag anser därför att det inte är lämpligt
att företa så kraftiga reduceringar
av de medel — vi kan kalla det arbetsinstrument
— som lantbruksnämnderna
har till sitt förfogande. Nog måste det
väl, herr Eskilsson, vara litet egendomligt
att högern, trots att riksdagen på
den punkten inte följde högerns reservation
och motioner, som gick ut på att
för ett belopp av 800 000 kronor plötsligt
från och med den 1 juli entlediga
personal från lantbruksnämnderna, ändå
nu vill fullfölja denna sin reservation
och yrka på att de medel, som lantbruksnämnderna
har att röra sig med,
skall minskas, så att arbetsvolymen på
det sättet begränsas.

Herr Eskilsson sade här, att det bara
var fråga om att minska några mindre
anslag. Jag har ingenting emot att sådana
där småanslag dras in. Jag har inom
lantbruksnämnden i mitt eget län sagt,
att vi inte bör plottra bort de medel vi
har på en massa småanslag utan i stället
göra rejäla anslag. Men det kan väl
ändå inte sägas, att man bara plockar
bort några småanslag till rationaliseringen
om man minskar anslagssumman med
en tredjedel — från 15 miljoner till 10
miljoner kronor.

Sedan vill jag också päpeka, att det

2 Första kammarens protokoll IttöH. Nr l,S

trädgårdsnäringens rationalisering m. m.
i fjol tillsattes en kommitté, som skall
verkställa en översyn över utgifterna under
nionde huvudtiteln. Den har föreslagit
ändringar av en del anslag, och vi
har också prutat på en del småanslag,
som egentligen inte betyder någonting
för den enskilde. Då denna kommitté
fortsätter med sin verksamhet och alltså
kommer in även på andra områden, tycker
jag att vi kan vänta en smula med
att ta ståndpunkt till de eventuellt ytterligare
anslagsminskningar, som här kan
komma i fråga.

Vidare vill jag säga att den, som noggrant
läst nionde huvudtiteln och lantbruksstyrelsens
yttranden där, ju måste
ha sett att man är i färd med att företa
en viss översyn av de frågor det
här gäller. Jag har talat med representanter
för lantbruksstyrelsen, och de har
nog ungefär samma uppfattning som
herr Eskilsson och herr Nord här givit
uttryck åt, nämligen att det är en del
småanslag, som bör kunna slopas och att
man i stället bör koncentrera det hela
på sådant som verkligen betyder någonting.

Jag vill sedan beröra reservation nr
3, som går ut på att man skall sänka belåningsgränsen
från 100 till 90 procent.
Jag är den förste att erkänna att det är
synnerligen betydelsefullt, att en person
som vill köpa ett jordbruk har ett
sparkapital, som han kan satsa. Men,
herr talman, jag har varit med under
tio år i en lantbruksnämnd, och jag vet,
att vi i stor utsträckning får lov att satsa
också på de personliga förutsättningarna.
Och dessa personliga förutsättningar
att klara upp ett ekonomiskt åtagande
betyder ofta väsentligt mer än 10
procent mer eller mindre på lånesumman.
Herr Nord nämnde alt lantbruksnämnderna
fått vidkännas vissa förluster.
Om jag ser på de låntagare, som vi
inom vårt län gjort förluster på på
grund av olika omständigheter, är det
långt ifrån enbart sådana som lånat
hela summan till sitt jordbruk. Jag
menar nämligen, att om det här finns
två människor, som är villiga att skapa
sin framtid vid jordbruket men som
inte har något sparkapital att sätta

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Ang. bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

in, så bör man val pröva om de har
god vilja och en stor arbetslust och
om de sålunda, trots att det för dem
blir fråga om stora låneåtaganden, har
utsikter att gå i land med det hela.
Med hänsyn till räntehöjningarna sker
numera hårdare gallringar i fråga om
låneansökningar än tidigare. I vissa fall
förhåller det sig emellertid så, att lånesökandens
och hans hustrus kvalifikationer
är så stora, att de är mer värda
än några tusen på banken. Jag har den
uppfattningen, att det vore av värde att
man i sådana fall har möjlighet att låta
vederbörande få köpa ett jordbruk. Med
hänsyn .särskilt till detta skäl bör lantbruksnämnderna
ha kvar nuvarande
möjlighet att lämna lån upp till den högre
belåningsgränsen.

Jag vill här till sist beröra ytterligare
en omständighet. På grund av de även
enligt min mening snabba förändringar,
som nu äger rum, bör man inom lantbruksnämnderna
vara försiktig när det
gäller att lämna bidrag till stenröjningar,
täckdikning o. d., så att man inte
lämnar bidrag till förbättring av jord,
som man räknar med skall läggas ned
och kanske besås med skog om något år.
Men, mina damer och herrar, under de
tio år, som jag deltagit i en lantbruksnämnds
arbete, har vi lämnat bidrag i
vissa fall, där man vid det tillfället sade
sig att ifrågavarande jordbruk kommer
att bestå en lång tid framöver. Emellertid
har utvecklingen gått så snabbt, att
detta jordbruk kanske redan om något
år har lagts ned. Det är därför mycket
svårt att företa en gallring bland jordbruken
— sådana som man väntar skall
bestå åtminstone under något årtionde
kan ändå försvinna om några år. Lantbruksnämnderna
bör dock givetvis vara
angelägna om att pröva frågor av detta
slag mycket ingående.

När det gäller dikningen vill jag säga,
att bidrag för detta ändamål många gånger
inte behöver bli bortkastade, även om
marken sedan kommer att besås med
skog, tv det blir dålig skog på sumpmark.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr NORD (fp):

Herr talman! Jag vill endast säga några
ord med anledning av vad föregående
talare anförde. Han sade att om det
försvinner 15 småbruk per dag — vilket
jag också tror — så betyder det ju
inte att jorden försvinner. Det har han
naturligtvis rätt i. Jorden försvinner inte;
den finns där, och antingen sammanslås
den med större jordbruk eller också
läggs den igen för skogsplantering.

Men följden härav blir väl ändå, att
byggnaderna försvinner. Om man räknar
med att byggnaderna försvinner och
jorden läggs igen för .skogsbruk, så måste
det såvitt jag förstår innebära, att det
inte behövs samma lånesummor som tidigare,
d. v. s. att ramen för detta ändamål
inte behöver vara så stor.

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Till följd av annat utskottsarbete
blev jag tyvärr inte i tillfälle
att delta så ingående i behandlingen
av detta ärende som jag hade önskat.
Jag står ändå under utskottsutlåtandet,
och det är därför som jag begärde ordet,
varvid jag avsåg att särskilt beröra reservationen
3. De båda andra reservationerna
gäller egentligen bedömanden
av ett behov, som jag inte tycker att jag
behöver gå in på mer än de tidigare talarna
har gjort. Men i fråga om lånegränsen,
om man skall gå upp till 100 eller
90 procent, har jag en annan mening än
min vän herr Jonsson i Fjäle.

Gränsen var ju tidigare 90 procent
men höjdes för något år sedan till 100
procent. I fråga om den gränsen har
både lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens
förbund gett till känna
en mycket stor tveksamhet — man
kan nästan säga, att de förordar en återgång
till en belåningsgräns vid 90 procent.
Jag har också en viss personlig erfarenhet
av hur dessa lånemöjligheter
verkar i praktiken. Det är onekligen så,
att om man kan få ett lån upp till 100
procent, så är det många personer utan
erforderliga förutsättningar, som tar
chansen. Det sker inte den gallring, som
verkligen bör ske. Jag skulle nog tro
att herr Jonsson har samma erfarenheter

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Ang. bidrag till jordbrukets
som jag, att den ene nyblivne lantbrukaren
efter den andre, som inte har tillräckliga
kvalifikationer, får lämna sin
egendom därför att det allmänna stimulerat
honom till att ta en chans, som
han inte är mäktig att fullfölja. De tio
procenten kan förefalla vara en obetydlig
marginal, men jag tror att den betyder
ofantligt mycket i alla fall. Jag är
av den bestämda övertygelsen, att vi
gynnar alla rena chanstagare och att det
vore lyckligare för dem att göra en egen
insats i någon form. Är de duktiga karlar,
skaffar de säkert de pengar som
motsvarar denna tioprocentsmarginal på
annat sätt. Det är då inte staten, som
stimulerar eller hjälper dem, utan de får
anskaffa medlen på egen hand genom
sparande eller genom lån hos någon vän
eller någon annan som tror på dem.

Jag har alltså här en bestämd övertygelse,
som grundas på praktiska erfarenheter.
Emellertid säger herr Jonsson, att
det ändå är väsentligt att vi i vissa fall
kan lämna lån ända upp till 100 procent.
Men det säger ju vi också i reservationen.
I sista stycket står det nämligen:
»Vad nu anförts utgör enligt utskottet
tillräckliga skäl för ett bifall till
förevarande motionsyrkande. Därest fall
skulle uppkomma, som motiverar en högre
belåningsgräns än vid 90 procent, bör
ärendet i fråga underställas Kung].
Maj:ts prövning.»

Även vi ger alltså på det viset en möjlighet
för den lantbrukarpojke eller den
lantarbetare, som verkligen har kvalifikationer,
att få högsta tänkbara stöd,
nämligen lånegaranti på 100 procent av
det beräknade värdet. Jag är dock fullt
övertygad om, herr talman, att vi i stort
sett gör även låntagarna den bästa tjänsten
genom att sänka belåningsgränsen
från de 100 procent, som nu tillfälligt
gäller, till 90 procent.

Därför ber jag, herr talman, att med
största allvar få yrka bifall till reservation
nr 3.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep):

Herr talman! Jng kan helt instämma i
vad herr Jonsson nyss sade i denna fråga.

och trädgårdsnäringens rationalisering in. in.

Jag begärde ordet närmast med anledning
av herr Hanssons yttrande om hur
långt man kan gå när det gäller lånegarantien.
Det är klart att man kan säga,
att det är viktigt att vederbörande också
kan sätta in en del egna pengar i sitt
jordbruk, och det är kanske att gå för
långt om man ger garanti till 100 procent.
Men det är väl endast i särskilda
fall, som detta förekommer, och vi kan
lita på att lantbruksnämnderna inte går
med på det utom i de fall då det är berättigat.

Sedan är det reservationsanslaget till
jordbrukets rationalisering. Där föreligger
ju en liten skillnad mellan reservation
1 och reservation 2. Om jag har
förstått rätt ger reservation 2 inte uttryck
för någon önskan om att man skall
minska bidragsramen. Det heter där, att
det finns så och så mycket reserverade
medel och därför behöver riksdagen inte
för budgetåret 1958/59 anvisa de av
departementschefen begärda 13 miljonerna,
utan kan minska beloppet till 10
miljoner kronor. Det hela blir ju då närmast
en ren bokföringsfråga. Om man
medger att det skall vara samma ram
som förut för anslagsbeviljandet och om
man därför att det finns reservationer
inte beviljar vad departementschefen
har begärt, så innebär väl detta inte att
nämnderna för den skull skulle använda
mindre pengar än förut. Det blir ju
bara så att de minskar på de pengar
som finns över från föregående år.

Jag tycker nog också att det är riktigt
som herr Jonsson sade, att det med
den snabba strukturförvandling, som
just nu sker inom jordbruket, kan bli
behov av medel för rationalisering. Det
är nämligen på det sättet, att jorden ju
ingalunda försvinner. Oftast är det fråga
om att skapa större brukningsenheter,
och för att få dessa så ekonomiskt
bärkraftiga som möjligt kan det behövas
en del åtgärder, som vederbörande
inte själv bär möjlighet att vidta. Jag
tror därför att det just i denna brytningstid
är viktigt att vi tar vad departementschefen
föreslagit och inte gör
några inskränkningar, som skulle kunna
hindra den av alla önskade rationa -

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Ang. bidrag till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering m. m.

liseringen i syfte att skapa bättre förhållanden
för de jordbruk som finns
kvar.

Jag ber med detta, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Herr Hansson fäste uppmärksamheten
på en sak, som jag hade
tänkt beröra i mitt förra anförande.

Det gäller de sista raderna i reservationen
nr 3, där det står: »Därest fall
skulle uppkomma, som motiverar en
högre belåningsgräns än vid 90 procent,
bör ärendet i fråga underställas Kungl.
Maj:ts prövning.»

Skall verkligen lantbruksnämnderna
behöva arbeta på det viset? När de inte
har medel till sitt förfogande, så måste
värderingen huvudsakligen ske på det
personliga planet. Har då Kungl. Maj:t
större möjligheter till en sådan bedömning
än lantbruksnämnderna? Om den
man, som vill köpa, råkat gifta sig med
en bondjänta, som inte har pengar —
skall då de, om de i övrigt är väl kvalificerade,
behöva valsa ända upp till
Kungl. Maj:t och kanslihuset för att där
granskas? Det vill jag, herr talman, inte
vara med på. Det är en av de mest bidragande
orsakerna till att jag inte vill biträda
reservationen.

Däremot vill jag säga att det cirkulär,
som gått ut från lantbruksstyrelsen, anvisar
en lämpligare väg, särskilt sedan
nu räntan har höjts. Enligt cirkuläret
skall lantbruksnämnderna vara mycket
noga och grannlaga vid långivningen så
att inte staten gör förluster och inte de
lånesökande åsamkas besvärligheter. Det,
tycker jag, är en bättre väg att gå än
den reservation nr 3 är inne på.

Jag håller alltjämt på utskottets förslag,
herr talman!

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr förste vice talmannen, att
med anledning av de därunder förekomna
yrkandena särskilda propositioner
komme att framställas dels beträffande
punkten I inom. A av utskottets i
förevarande utlåtande gjorda hemställan,
dels angående punkten I mom. B

och C och dels rörande var och en av
punkterna IT—VII.

I fråga om punkten I mom. A, fortsatte
herr förste vice talmannen, hade yrkats
1 :o) att vad utskottet hemställt skulle
bifallas; 2:o) att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av herr
Eskilsson m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen; samt 3:o) att kammaren
skulle godkänna det förslag, som innehölles
i den av herr Nord m. fl. vid utlåtandet
anförda, med 2 betecknade reservationen.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt berörda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Xord begärde votering, i anledning
varav herr förste vice talmannen
upptog vartdera av de båda återstående
yrkandena med hemställan, huruvida
kammaren ville antaga detsamma till
kontraproposition i den förestående omröstningen;
och förklarade herr förste
vice talmannen sig finna de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga godkännande av
det förslag, som innefattades i den av
herr Nord m. fl. avgivna reservationen.

Herr Eskilsson äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående jordbruksutskottets
utlåtande nr 19 punkten I mom.
A antager godkännande av det förslag,
som innefattas i den av herr Nord m. fl.
vid utlåtandet avgivna, med 2 betecknade
reservationen, röstar
J a;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits det förslag,
som innehålles i den av herr Eskilsson

Fredagen den 25 april 1958

Nr 18

Ang. bidrag till jordbrukets och

m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 19 punkten
I mom. A, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Nord m. fl. vid
ntlåtandet avgivna med 2 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Nord begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 99;

Nej — 43.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På särskilda propositioner bifölls härefter
vad utskottet i punkten I mom. B
och G samt punkterna II och III hemställt.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
enligt de beträffande punkten
IV förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i nämnda
punkt hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Nord m. fl. vid utlåtandet avgivna,
med 3 betecknade reservationen; och
förklarade herr förste vice talmannen,

trädgårdsnäringens rationalisering m. m.
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Nord begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 19 punkten
IV, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Nord m. fl. vid
utlåtandet avgivna med 3 betecknade reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Hemförste
vice talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för
ja-propositionen.

Då emellertid herr Nord begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 103;

Nej — 37.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna V—VII
hemställt.

Herr förste vice talmannen hemställde
nu, att behandlingen av återstående ärenden
på föredragningslistan måtte få uppskjutas
till ett annat sammanträde samt
att på föredragningslistan för morgondagens
sammanträde jordbruksutskottets
utlåtande nr 26 måtte få uppföras närmast
efter jordbruksutskottets utlåtande
nr 18.

Vad herr förste vice talmannen sålunda
hemställt bifölls.

Nr 18

Fredagen den 25 april 1958

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 437, av herr Elowsson, Nils, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa organisations- och anslagsfrågor
rörande försvaret;

nr 438, av herr Berg, Gunnar, m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa organisations- och anslagsfrågor
rörande försvaret;

nr 439, av herr öhman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa organisations- och anslagsfrågor
rörande försvaret;

nr 440, av herr öhman m. fl., i anled -

ning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa organisations- och anslagsfrågor
rörande försvaret; samt

nr 441, av herr Hesselbom, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 27
juni 1902 (nr 71), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.02.

In fidem

Fritz af Petersens.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Lördagen den 26 april

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Justerades protokollet för den 21 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 210, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa
av Europarådets rådgivande församling
år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie
möte fattade beslut.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 230, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m.;

nr 231, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 och 16 §§ förordningen
den 6 juni 1929 (nr 129) angående
Svenska skeppshypotekskassan;
samt

nr 232, i anledning av väckta motioner
om utredning angående småföretagens
och jordbrukets kapitalproblem m. m.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Möller för tiden från den
26 innevarande månad till den 6 nästkommande
maj för deltagande i Europarådets
förhandlingar.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 437, av herr Elowsson, Nils, m. fl.,
nr 438, av herr Berg, Gunnar, in. fl.,
nr 439, av herr öhman m. fl., och
nr 440, av herr öhman in. fl.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 441, av
herr Hesselhom.

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror Föredrogs

ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 18, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser
om resandes rätt att fritt införa
jordbruksregleringsvaror jämte i
ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 14 mars 1958
avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 98, hade Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 5
och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956
(nr 401) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in., samt

2) förordning om ändrad lydelse av 4
§ förordningen den 7 juni 1956 (nr 403)
angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.

I propositionen hade uttalats, att starka
skäl talade för att nu direkt fixera
den kvantitet matfett — fettvaror och
smör — som av resande finge licens- och
avgiftsfritt införas. Sagda maximikvantitet
borde tills vidare bestämmas till 5
kilogram, varav högst hälften smör. Överstege
kvantiteten denna myckenhet borde
avgiftsbefrielse ej gälla för någon del
av de införda varorna. Gällande villkor
för fri införsel, att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att
avgiftsfritt införa varor, borde utbytas
mot en föreskrift av innebörd, att varornas
mängd och beskaffenhet kännetecknade
dem såsom avsedda för omedelbart,
icke yrkesmässigt bruk.

1 samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

1) 1:389, av herrar Sveningsson och
Eskilsson, samt 11:494, av herr Hseggblom
m. fl., i vilka likalydande motioner
hemställts, att riksdagen vid bifall i övrigt
till i förevarande proposition framlagda
förfaltningsförslag måtte besluta
att begränsa resandes rätt att fritt införa
sådana jordbruksregleringsvaror, som
vore avgiftsbelagda, till sammanlagt 5
kilogram, att rätten till avgiftsfri sådan
införsel endast skulle medgivas resande,
som uppnått sådan ålder, att han kunde
sägas självständigt införa varan, samt att
Kungl. Maj:t skulle erhålla bemyndigande
att fastställa de närmare riktlinjerna
för denna införsel i enlighet med i motionerna
anförda synpunkter, varjämte
det torde ankomma på utskottet att vidtaga
erforderliga författningsändringar;

2) I: 390, av herr Nord m. fl., samt II:
492, av herr Svensson i Ljungskile m. fl.,
i vilka likalydande motioner hemställts,
att riksdagen måtte bifalla i föreliggande
proposition framförda författningsförslag,
dock att i författningen måtte
införas bestämmelse om begränsning av
resandes rätt att fritt införa sådana jordbruksregleringsvaror,
som vore avgiftsbelagda,
till sammanlagt 5 kilogram, varav
högst 1 kilogram smör och 1 kilogram
margarin samt att Kungl. Maj:t
måtte erhålla bemyndigande att fastställa
de närmare riktlinjerna för denna införsel
i enlighet med de i motionerna
framförda synpunkterna;

3) I: 391, av herr Eliasson m. fl., samt
II: 491, av herr Hedlund m. fl., i vilka
likalydande motioner hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen vid behandling
av propositionen nr 98 med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag till ändrad
lydelse av jordbruksvaruförordningen
och fettförordningen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter,
att avgiftsfri resandeinförsel av
avgiftsbelagda jordbruksregleringsvaror
begränsades per person och resa till en
kvantitet av högst 5 kilogram, varav
högst 2 kilogram måtte utgöras av matfett
och av sistnämnda kvantitet högst 1
kilogram av smör, att avgiftsfri införselkvantitet
endast tillgodoräknades resan -

de, som hade uppnått eu sådan ålder, att
han kunde sägas självständigt införa varan,
att i överensstämmelse med nuvarande
kungörelse som villkor för avgiftsfrihet
skulle gälla, att resan icke företagits
i huvudsakligt syfte att tullfritt införa
varor, samt att Kungl. Maj:t, därest
utvecklingen så erfordrade, måtte vidtaga
ytterligare åtgärder till begränsning
av resandeinförseln i enlighet med motionernas
syfte; samt

4) II: 493, av herr Königson, i vilken
motion hemställts, att riksdagen måtte
besluta avslå propositionen nr 98.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på åberopade grunder hemställt,

A. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning samt med avslag
å motionen 11:493 antaga förslag
till

1) förordning om ändrad lydelse av 5
och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956
(nr 401) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m.; samt

2) förordning om ändrad lydelse av
4 § förordningen den 7 juni 1956 (nr
403) angående reglering av införseln av
fettråvaror och fettvaror, in. m.;

B. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts framställning ävensom motionerna
1:389 och 11:494, 1:390 och
II: 492 samt I: 391 och II: 491, sistnämnda
båda motioner såvitt nu vore i fråga,
i skrivelse till Kungl. Majt hemställa

1) om utfärdande av sådana föreskrifter
att resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror,
som vore avgiftsbelagda,
begränsades till en kvantitet av
högst 5 kilogram, varav högst 1 kilogram
smör och högst 1 kilogram margarin;

2) om utfärdande av föreskrift av innebörd
att avgiftsfri införselkvantitet
endast tillgodoräknades resande, som
hade uppnått sådan ålder, att han kunde
sägas självständigt införa varan; samt

3) om bibehållande av gällande villkor
för avgiftsfrihet vid varuinförsel att
resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt
syfte att avgiftsfritt införa varor.

lamlagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt

Reservation hade avgivits av herrar
Lage Svedberg, Jon Jonsson, Mossberger,
Gunnar Berg, Hedström, Jonsson i
Strömsund och Lindström, fru Lindskog
samt herrar Arweson och Jönsson i
Gärds Köpinge, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava
den ändrade lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under B
hemställa, att motionerna 1:389 och II:
494, 1:390 och 11:492 samt 1:391 och
11:491, sistnämnda båda motioner såvitt
nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! Till utskottets utlåtande
har vi samtliga socialdemokrater inom
utskottet fogat en reservation med hemställan
om bifall till den av Kungl. Maj:t
framlagda propositionen i denna fråga.
Skillnaden mellan utskottets förslag och
reservationen ligger framför allt i den
kvantitet fettvaror som må fritt införas
per resande. Tidigare har det inte förelegat
någon bestämmelse som gett möjlighet
till fri handel härmed, men oaktat
detta har en viss fri införsel förekommit,
som visserligen på senaste tiden har begränsats
till en kvantitet av högst 10 kg
per resande. Man har emellertid ansett
det nödvändigt att fastställa en snävare
gräns för den fria införseln. Kungl. Maj:t
har ansett att i tullbestämmelserna bör
införas, att kvantiteten skall vara högst
2,5 kg smör och 2,5 kg margarin. Om detta
har man inte kunnat ena sig inom utskottet,
utan där har förelegat förslag om
en ytterligare begränsning. Samtliga inom
utskottet är eniga om att en viss fri
införsel skall få förekomma. Ingen inom
utskottet har yrkat avslag på detta. Däremot
har det förelegat en motion om avslag
på Kungl. Maj:ts förslag i avsikt att
handeln skulle som tidigare drivas utan
ytterligare inskränkning.

Vi som har reserverat oss har ansett
att det inte kan vara rimligt att under
nuvarande förhållanden göra ytterligare
beskärningar i gränshandeln, vilket i sin
tur skulle komma att medföra cn viss irritation
mellan vårt land och våra grannstater.
Redan innan riksdagen har gått

att fritt införa jordbruksregleringsvaror
att behandla denna fråga synes oron ha
tagit sig uttryck både i en debatt i stortinget
i Norge och i artiklar i den norska
och den danska pressen.

Jag tror inte att den ytterligare reducering
av den fria införseln som här är i
fråga kommer att på något sätt eliminera
den överproduktion som för närvarande
råder i vårt land evad det gäller smör
och svårigheten att få ett jämviktsläge
mellan tillgång och efterfrågan på matfett.
Det är klart att det kan vara irriterande
för jordbruksnäringens föreningar
som vill reducera smörlagren. Jag tror
emellertid att om man försöker ytterligare
inskränka gränshandeln mellan de
nordiska staterna, kommer detta att
medföra åtgärder på andra håll, där man
också har intresse av gränshandeln för
vissa näringars skull.

Låt oss se på den handel som förekommer.
Jag tar som exempel Malmö och
Hälsingborg å ena sidan samt Danmark
å den andra. Där förekommer ju en stor
handel med textilier, fiskkonserver
o. s. v. Är det bra att oroa detta nordiska
samarbete, som tydligen det svenska folket
i allmänhet är mycket belåtet med?
Vi har ju ett samarbete även om passbestämmelser,
och vi har att tänka på den
övriga handeln mellan våra länder. Denna
kommer till uttryck även vid gränserna,
när svenskarna handlar i Norge,
norrmännen i Sverige, svenskarna i Danmark
och danskarna i Sverige. Ingen
kan inbilla mig att gränshandeln har inverkat
så på resandeströmmen, att det
har kommit resande från orter längre in
i vårt land bara för att få handla i
grannlandet. I främsta rummet har detta
väl varit fråga om personer som bott nära
gränsen och som handlat i Danmark
även med andra varor än just matfett.

Jag skall inte förlänga debatten. Jag
tror att det inte vore lyckligt för vårt
land att skärpa bestämmelserna för
gränshandeln. Vi kan då råka ut för
motåtgärder, som vårt land sannerligen
inte är betjänt av. Detta har varit väglelandc
åtminstone för mitt ställningstagande
i utskottet. Jag anser att det är
värdefullt med den fria handel vi kan ha
med våra grannstater. Det har varit be -

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

stämmande för min ståndpunkt, och jag
tror att samtliga vi som har undertecknat
reservationen har samma uppfattning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep):

Herr talman! Vi har gränsskydd för ett
flertal varor för att skydda det inhemska
näringslivet, bl. a. jordbruksnäringen.
För att ett dylikt gränsskydd skall bli
effektivt och för att man skall vinna det
åsyftade målet får det inte finnas några
undantag, utan att särskilt starka skäl
talar därför.

Det finns också egentligen endast två
undantag från regeln att man vid införseln
av varor tar upp tull eller importavgift.
Det ena undantaget gäller
den s. k. egentliga gränshandeln, som avser
dem som bor nära gränsen och på
grund av kommunikationsförhållanden
eller dylikt normalt gör inköp av livsförnödenheter
i grannlandet. Detta undantag
beträffande den egentliga gränshandeln
berörs icke av det problem som
vi i dag diskuterar, varför jag här förbigår
denna sida av problemet.

Det andra undantaget gäller resande
från utlandet, som till vårt land får införa
begränsade kvantiteter varor utan
att erlägga tull eller importavgift, för såvitt
resan inte företas huvudsakligen i
syfte att avgiftsfritt införa med tull- eller
importavgifter belagda varor.

Jag har med dessa ord i största korthet
velat redogöra för innebörden i gällande
förordningar och bestämmelser.
Mot principerna i dessa har jag ingenting
att erinra. Vad man däremot allvarligt
måste reagera mot är att dessa principer
inte i praktiken tillämpas. Anledningen
härtill är av allt att döma tilllämpningsföreskrifternas
utformning.

Man kan därför med rätta begära, att
dessa föreskrifter utformas så, att gällande
lagar och förordningar efterleves. Det
ligger i regeringens hand att vidtaga sådana
åtgärder att denna rimliga begäran
uppfvlles. Men regeringen har suttit med

armarna i kors och låtit spektaklet med
inköpsresorna fortgå månad efter månad
utan att röra ett finger. Uppmaningar
till regeringen att ingripa har sannerligen
inte saknats. Förslag har vid flera
tillfällen framförts, som skulle kunna
stävja oarterna på sådant sätt att den
normala resandetrafiken inte diskriminerades.
Herr Svedberg talade om att det
bär rests invändningar från danskt och
norskt håll mot att vi här i landet skulle
skärpa våra tillämpningsföreskrifter. Jag
har svårt att förstå att man med skäl kan
göra sådana invändningar. Det finns ju
överenskommelser om hur dessa ting
skall ordnas, och det är icke fråga om
att ändra innebörden i dessa föreskrifter.
Vi vill ha kvar denna trafik mellan
länderna och önskar på intet sätt försvåra
den. Vad vi vänder oss emot är endast
de missbruk som förekommer.

Ingen kan väl påstå, att de föreskrifter
som utskottet föreslår kan innebära
ett trakasserande av den normala resandetrafiken.
Utskottet föreslår att
man för att minska inköpsresorna skall
säga till resande med andra ärenden: av
de varor, som ni till ett sammanlagt värde
av 275 kronor avgiftsfritt får föra
över gränsen, får högst 5 kg vara av
de slag, som beröres av jordbruksregleringen,
och av dessa 5 kg högst 1 kg
smör och 1 kg margarin. För resande,
som är ute i andra ärenden än att importera
livsmedel, torde redan detta
vara en så stor kvantitet, att det stora
flertalet inte ens kommer att utnyttja
hela denna mängd och belasta sitt bagage
med 5 kg livsmedel. Turisterna,
de verkliga nota bene, kommer säkert
inte att reagera mot denna begränsning
i rätten att införa livsmedel avgiftsfritt,
utan de betraktar säkert denna inskränkning
såsom lika naturlig som gällande
begränsning i rätten till fri införsel av
tobaks- och spritvaror. De som drabbas
av bestämmelsen är inköpsresande, som
strängt taget inte har rätt att införa ens
någon kvantitet av dessa varor avgiftsfritt.

Därmed är vi inne på kärnpunkten i
den fråga vi nu diskuterar. Vederbörande
tullmyndigheter har förklarat, att det

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror
tet har framlagt inte kan anses diskriminerande
för resande i den normala trafi -

är en praktisk omöjlighet att med den
stora resandetrafiken skilja inköpsresande
från andra resande. I denna situation
är den enda möjligheten att begränsa
kvantiteterna på sådant sätt att
lönsamheten för inköpsresorna blir
mindre. När nu detta kan göras utan
att övriga resande har anledning att
känna sig illa behandlade, är det förvånande
att man reser invändningar mot
vad utskottet bär föreslagit. Det enda
skälet skulle i så fall vara, att man vill
medverka till att de illegala inköpsresorna
får fortsätta. Departementschefens av
reservanterna tillstyrkta förslag om en
tillåten kvantitet av 5 kg matfett, varav
2,5 kg smör, kan knappast tolkas annat
än som en eftergift för önskemålet från
inköpsresandenas kategori. Det skulle
väl sällan falla en turist eller utlandsresande
in, om han har annat ärende än
att inköpa billiga livsmedel, att släpa
med sig hem 5 kilo matfett.

.lag vill inte klandra de husmödrar,
som utnyttjar möjligheterna att dryga ut
sin hushållskassa genom en resa över
sundet. De måste få den uppfattningen,
att då tiotusentals människor utan hinder
kan göra sådana resor, måste resorna
ske med myndigheternas goda minne.
Men det kan väl inte bestridas att detta
med inköpsresor är både orättvist och
irrationellt. Det är ju bara ett begränsat
antal människor, som kan använda sig
av denna privatimport. Även om man
reser från rätt stora delar av vårt land,
bor väl ändock flertalet för långt ifrån
för att inköpsresorna skall kunna löna
sig. I de områden, varifrån man nu reser,
finns det även många husmödrar,
inte minst bland dem som har det sämst
ställt ekonomiskt, som på grund av arbete
eller småbarn har ingen eller ringa
möjlighet att utnyttja den förmån som
myndigheterna med sin slapphet ställt
till förfogande för en privilegierad
grupp. Det får väl även betraktas som i
hög grad irrationellt, att människor skall
lockas att slösa bort en massa tid för
att tjäna några kronor genom att inte
använda ilen service som den normala
handeln ger.

.Tåg nämnde atl de förslag som utskot -

ken. Från det hållet torde man inte befara
några invändningar. Tvärtom; om
nämligen dessa bestämmelser, som vi nu
föreslog i utskottet, starkt kommer att
reducera inköpsresorna, undgår man
överbelastningen av trafikmedlen med ty
åtföljande trängsel och obehag, vilket
säkert kommer att uppskattas av turisterna.

Jag har, herr talman, rätt utförligt
uppehållit mig vid den principiella sidan
av det problem vi nu diskuterar. De
sekundära verkningarna är så väl kända,
att jag kan fatta mig kort i det avseendet.
Att den normala handeln i gränstrakterna
lidit ett allvarligt avbräck och
orsakas betydlig ekonomisk skada är allmänt
känt. Att effekten av gällande bestämmelser
till skydd för jordbruksnäringen
allvarligt urholkats har jag tidigare
framhållit i denna kammare. Att i
det läge vi i dag liar med ett smöröverskott,
som vi har ytterligt små utsikter
att kunna exportera, tillåta en import av
danskt smör genom resor över sundet,
en import som, om den skall fortsätta i
samma takt som nu, enligt vissa beräkningar
per år kommer att uppgå till 10
miljoner kilo, enligt andra till 5 miljoner
kilo, är ett förhållande som jag, då
jag inte älskar starka ord, överlåter till
de ärade kammarledamöterna att själva
karakterisera.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

1 detta anförande instämde herrar
Georg Carlsson (ep), Fritiof Karlsson
(ep), Nord (fp), Wolgast (ep), Hermansson
(ep), Anders Johansson (fp) och
Jonasson (ep), fru Nilsson (ep) samt
herrar Pålsson (ep), Gustafsson (ep),
Åkesson (fp) och Ivar Johansson (ep).

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (e p):

Herr talman! Denna gränshandel mellan
de nordiska länderna, som nu har
tagit så stora dimensioner, kan man knappast
helt gå förbi, utan man måste väl
ändå försöka vidtaga några åtgärder. Det
är förvånansvärt, att man ifrån regering -

Nr 18

Ixjrdagen den 26 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

ens sida inte på något sätt har försökt att
hindra gränshandeln utan låter den fortgå
trots att man vet, att överskottet av smör
i vårt land är av sådana dimensioner, att
vi om en liten stund i nästa ärende kommer
att diskutera, hur vi skall försöka
komma överens om åtgärder för att avhjälpa
denna utveckling.

Det sägs att denna gränshandel är så
obetydlig och att den inte har någon stor
inverkan på det smöröverskott som redan
finns i Sverige. Jag har inte
planscherna tillgängliga här, men köpmannaförbundet
i vårt land har skickat
ut fotografiska förteckningar, vilka ofta
stått i tidningarna, över annonser om
smörresor till Danmark och Norge. Vad
man kan förvåna sig allra mest över är,
att till och med statens järnvägar annonserar
om dylika resor. Det är förvånansvärt
att ett statligt ämbetsverk kan inlåta
sig på sådant, som här sker, då man samlar
upp folk i bussar och kör dem till
Malmö eller Hälsingborg eller till norska
gränsen för att de sedan skall kunna köpa
upp de varor som är billigare där och
komma tillbaka hit med dem. Man har
naturligtvis också tyckt att det varit generande
att hålla nere i hamnen. Därför
har man både i Hälsingborg och Malmö
gömt bilen i någon bakgata, och när båten
har kommit tillbaka, kör man fram
bilen för att lasta på. Sedan kan man åtminstone
i Hälsingborg resa tillbaka med
nästa färja och hämta en ny last. Det
finns inga hinder och ingen kontroll,
utan man kan resa hur många gånger
som helst om dagen för att hämta dessa
smör- och margarinpaket, som man får
ha med sig. Allt detta har ingen betydelse
säger man.

Jag hade inte tänkt att ta upp denna
sak i samband med behandlingen av detta
ärende utan först i samband med behandlingen
av nästa punkt på föredragningslistan.
Men när vi nu är inne på frågan
om det billiga danska smöret och
margarinet, vill jag bara tala om att
många förvånar sig över våra priser på
dessa produkter, och man hör ofta sägas:
Varför kan inte vi i vårt land ha lika billiga
varor, som man kan ha i Norge och
Danmark? Jag undersökte därför — med

tanke på att arbetslönerna utgör en mycket
stor procent av utgifterna på alla områden
— hur lönerelationen var i de länder,
som nu producerar dessa billiga varor.
Jag fann, att medan arbetslönerna
i vårt land utgjorde kronor 3: 52 per timme,
var de i Danmark 2: 23 och i Norge
2: 02 — allt omräknat i svenskt mynt. Jag
menar, att detta väl ändå får anses utgöra
ett tydligt exempel och att det inte finns
någon möjlighet att med den höga nivå,
som Sveriges folk uppnått både på det
ena och det andra området hålla gränserna
öppna för att ta emot varor ifrån länder
med en bra mycket lägre lönenivå än
vad som gäller för vårt land.

För att damerna och herrarna här skall
få en liten inblick i hur stora löneskillnader
som förekommer, kan jag ytterligare
tala om att arbetslönen på detta område
i Amerika utgör kronor 3:81 i svenskt
mynt. Motsvarande siffra för Sveriges
vidkommande är, som jag förut nämnt,
3: 52, och vi ligger närmast Amerika beträffande
dessa löner.

Jag tycker att detta talar sitt tydliga
språk, och jag kan inte förstå att man
inte vill slå vakt om de svenska näringarna.
Jag tänker då inte bara på jordbruket
utan även på alla dem, som driver handel
med här berörda varor och som har sina
affärer i de städer, varifrån man åker till
grannländerna för att göra inköp. Jag menar,
att dessa affärsidkare är lojala mot
Sverige genom att betala sina skatter och
annat, men ändå vill man låta denna
gränshandel fortgå trots deras protester.
Det har visat sig, att dessa affärers omsättning
har sjunkit till ett minimum, vilket
man kan förstå, när så många flera
gånger om dagen kan resa och köpa varor
i ett annat land i stället för att köpa dem
i vårt eget land.

Jag tycker att vi på något sätt skulle
kunna komma överens om att få ett stopp
på denna handel, som nu har fått en sådan
omfattning. Om det hade varit så, att
en resande då och då hade rest till grannlandet
och köpt varor, hade det väl inte
funnits någon som helst anledning att ingripa.
Men när vi i tidningarna ser meddelande
om att 10 000-tals människor far
mellan Malmö och Köpenhamn och mel -

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt

lan Hälsingborg och Helsingör och när vi
vet vad de har med sig, förstår vi vilka
oerhörda kvantiteter, som föres in i vårt
land. Om man från regeringens sida har
något intresse av att uppfylla de förpliktelser,
som den åtagit sig gentemot det
svenska jordbruket, borde i detta fall ett
ingripande göras, som i första hand tog
sikte på att få slut på denna handel.

Herr talman! Eftersom nästa ärende på
föredragningslistan också berör denna
sak, skall jag inte nu längre ta tiden i anspråk,
utan jag ber bara att med dessa
ord får yrka bifall till utskottets förslag.

Herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Herrar Larsson, Sigfrid,
och Elofsson, Gustaf, tycker jag
har lämnat en mycket verkningsfull illustration
till alla de välgrundade anledningar
till irritation, som man på norsk
och danskt håll har inför att vi vid varje
tillfälle, <lå det är fråga om att vi skall
stå till tjänst för våra grannländers befolkning
i sammanhang som dessa, är
färdiga att ögonblickligen begära ett
stopp med dessa tjänster.

Jag vill erinra herr Elofsson i Vä om
att precis samma tonfall, som han själv
använde, när han förordade att det äntligen
borde sättas stopp för denna trafik,
har också med långt större skäl än de
herr Elofsson här åberopade framförts
från norsk sida i omvänd mening. Jag
behöver inte citera uttrycken för den
irritation man där känner i vetskap om
det överväldigande överskott, som vi har
i den internordiska handeln gentemot
såväl Danmark som framför allt Norge.

Vilken är egentligen den principiella
bakgrunden till denna fråga? Herr Larsson
i Svalöv ansåg, att han hade angett
de principiella synpunkterna på frågan.
Jag måste bekänna att jag inte lyckades
upptäcka dem. Hans principiella
synpunkter begränsades uteslutande till
de extrema jordbrukarsynpunkter, som
tagit sig uttryck i herrar Larssons och
Elofssons anföranden här i dag. Men man
talar här som om ingenting skulle vara
vare sig gjort eller avsett att ändras.

Får jag lov att erinra herrarna om

att fritt införa jordbruksregleringsvaror

att därest vi verkligen menar allvar med
vårt tal om att främja de nordiska sainarbetssträvandena
på alla områden —
och det är ju ett klart positivt svenskt
intresse ur alla synpunkter — skulle man
principiellt givetvis önska anlägga den
synpunkten, att det inte måtte föreligga
några som helst inskränkningar i resandetrafiken
och i umgänget över våra
gränser. Men det har befunnits att vi
inte kommit så långt, och därför har bestämmelser
utformats, som innebär begränsningar
i väntan på att också de
utifrån den grundläggande principen så
småningom skall kunna avvecklas. För
närvarande gäller bestämmelser, inom
vars ram — jag medger det gärna — det
har förekommit fall av uppenbara missbruk
under den psykologiska stämning,
som kanske framför allt förestavats av
den i Danmark nödvändiga och ofrånkomliga
anpassningen till det faktiska
marknadsläget i fråga om jordbrukets
produkter, ett hänsynstagande som vi ju
inte har motsvarighet till bär. Dessa
missbruk har vid några bestämda tillfällen
fått en kraftig liausse, då det visat
sig att de nuvarande bestämmelserna inte
varit tillräckliga för att reglera resandetrafiken.

I och för sig må man beklaga varje
form av inskränkning som vi är nödsakade
att göra, ty den innebär givetvis
ett hinder för de ambitioner vi har när
det gäller de nordiska sainarbetssträvandena.
Den begränsning, som ändå
förordats i regeringens proposition, har
tagit hänsyn till hur ömtåligt läget måste
bedömas vara. Det har framför allt
varit önskvärt att få till stånd regler,
efter vilka resande- och turisttrafiken
skulle kunna ordnas på ett riktigare och
enklare siitt än som kanske hittills varit
fallet. Bestämmelserna har måst förbindas
med, utöver de vanliga villkoren,
vilka i stort sett är överensstämmande
i alla de nordiska länderna, också en
kvantitetsbegränsning. I propositionen
förordas att importen skall avse resandens
eget omedelbara behov o. s. v. —
det behöver jag inte repetera, eftersom
kammarens ledamöter säkerligen
väl känner till vad förslaget innebär

Nr 18

Lördagen den 2(j april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

— men i fråga om fettvaror har föreslagits
en begränsning om 5 kilogram,
varav dock högst hälften smör. Vad som
skiljer detta förslag från det förslag, som
under så överdrivna åthävor presenterats
av herrar Larsson och Elofsson,
är 1,5 kilogram i fråga om smöret.
På den grundvalen bygger herrar
Larsson och Elofsson upp hela sin argumentation.
Man anser att just den
mängden skulle vara tillräcklig för att
markera skillnaden mellan vad som är
riktigt och vad som är ingenting alls.

Jag tror att det är till skada för hela
vårt land, om vi i sådana här sammanhang
inför våra nordiska grannländer
medvetet överdimensionerar trots allt
tämligen små frågor, tillfälligt framkallade
under omständigheternas tryck.

När regeringen utformat sitt förslag
bär den haft som utgångspunkt den
mening som riksdagen intog — det var
väl på hösten år 1955 — när det presenterades
ett förslag till inskränkning av
kvantiteterna vid de då aktuella margarinresorna
till Norge. Inte ens bondeförbundarna
i utskottet presterade då
mer än en blank reservation, när utskottet
avvisade den framstöten, och med
förkrossande majoritet beslutade den
svenska riksdagen att avvisa varje tanke
på ytterligare nedskärning av kvantiteterna.
Vad har hänt sedan dess? Jo, det
har inträffat — såsom nästa debatt i
denna kammare och i medkammaren
kommer att visa — att en smörkris uppkommit.
Jag skall inte falla för frestelsen
att gå närmare in på den saken. Jag
vill i detta sammanhang nöja mig med att
säga, att det förhållandet väl ändå inte
bör tillåtas få en sådan betydelse, att
man därför skall vara beredd att uppge
själva principen om att vi också från
vårt lands sida bör intaga en i praktisk
mening positiv inställning till det nordiska
samarbetet över huvud taget.

Herr Elofsson påtalar såsom särskilt
upprörande, att det i svenska tidningar
annonserats om »det billiga och goda
danska smöret». Men herr Elofsson kan
ju kasta ögonen på en annan sorts annonsering
i dansk och norsk press, nämligen
om svenska textilier och åtskilliga

andra produkter, som vi till överlägset
billigare priser säljer till resande från
Danmark och Norge. Det finns inga rimliga
proportioner i den ömsesidiga gränshandeln.
Om någonting i det fallet kan
te sig orimligt, så är det att vi intar
ställningen av obestridligt mest gynnad
nation. Jag behöver inte särskilt hänvisa
till den debatt, som häromdagen
förekom rörande dessa frågor i det
norska stortinget och som föranlett en
stor del av den norska pressen att begära
åtgärder från de norska statsmakternas
sida i syfte att äntligen sätta
stopp för inköpsresorna till Sverige.

Det skulle faktiskt ägna och anstå oss
bra mycket bättre och vara värdigare,
om vi som storebror i detta nordiska
sammanhang verkligen samlade oss kring
ett så försiktigt umgänge med dessa frågor,
som vi från regeringens sida har
ansett vara den yttersta gränsen, över
vilken man i nuvarande läge inte har
anledning att gå.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Statsrådet nämnde att
han hade svårt att upptäcka den principiella
inställningen i min redogörelse för
dessa frågor. Ja, det beror kanske på att
statsrådets och min rent principiella
uppfattning härvidlag skiljer sig åt. Jag
hoppas att jag någorlunda klart uttryckte,
att jag inte begär någonting annat än
att gällande lagar och förordningar skall
efterföljas, och man kan väl inte säga att
de rena inköpsresor, vilka nu som bäst
pågår, står i överensstämmelse med gällande
bestämmelser, i varje fall inte med
innebörden i dem. I stor utsträckning
måste de väl betraktas som illegala.

Herr statsrådet talade mycket om det
nordiska samarbetet. Det håller jag också
på, och jag hoppas alt det skall utvidgas
ytterligare. Men detta skall väl inte
ske på den vägen, att vi ser genom fingrarna
med utfärdade bestämmelser om
gränsskyddet. Då har vi gjort det illusoriskt
och kan ta bort det. Om man tillåter
inköpsresorna att fortgå i hur stor
omfattning som helst, är dessa bestämmelser
snart en chimär.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

.lag medger gärna, att man kan vänta
någon förbättring, om det av statsrådet
framlagda förslaget genomföres, men
kvantiteterna som medges är ändå så
stora att de uppmuntrar till rena inköpsresor.
Statsrådet måste väl därför ha den
uppfattningen, att det inte är något fel,
att människor reser över gränserna enbart
i syfte att köpa varor där de är billigare.
Ja, den inställningen kan man nog
ha, men jag delar den inte.

Det talas om att vi skall få ett vi ögat
ekonomiskt samarbete i Europa genom
tillkomsten av ett fribandelsområde.
Också jag hoppas att detta skall komma
till stånd, men blir därigenom gränserna
helt öppna för t. ex. jordbruksvaror? Om
jag inte är felinformerad, så kommer olika
priser på jordbruksprodukter att vara
rådande inom sexstatsunionens olika
länder, och som konsekvens därav kommer
det fortfarande att finnas ett gränsskydd.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Statsrådet Xetzén yttrade,
att vi från centerpartiets sida skulle
ha nöjt oss med att bara avge en blank
reservation, när riksdagen år 1955 avvisade
en kungl. proposition som gällde
begränsning av handeln med matvaror
mellan de nordiska länderna. Till det
vill jag endast säga, att det väl brukar
vara så, att regeringen i sin helhet står
bakom de propositioner som framlägges
från det ena eller andra departementet,
och sä förmodar jag att det var också när
den propositionen 1955 framlades. Men
ärendet fick den gången, att propositionen
avslogs av riksdagen, tydligen med
regeringens goda minne. Man svek alltså
den minister som hade framlagt propositionen.

Herr Netzén säger också, att vi skall
tiinka på alla de textilvaror som danskarna
och norrmännen köper här. Ja,
<1 et är klart att man kan peka på den
saken och hysa den uppfattningen, men
då skulle jag vilja fråga: Menar jordbruksministern
att vi skall offra våra
jordbruksprodukter för att man skall

kunna köpa dessa textilvaror hos oss?
Jag tycker att det skulle vara angeläget
att få ett klart besked på den punkten.

Sedan har jag kännedom om att man
både från norsk och från dansk sida är
mycket förgrymmad över alla de åtgärder
som kommer att vidtas för att begränsa
handeln. Jag förstår den inställningen,
att man gärna vill få avsättning
för sina överskott på varor hit, trots att
vi själva har överskott. Men jag tror i
alla fall, herr jordbruksminister, att vi
inte kan betrakta dessa resor som någon
turisttrafik, utan det är en trafik i det
rena syftet att skaffa sig livsmedel till
billiga priser.

Herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Bara ett par ord! Herr
Larsson återkom till frågan om den principiella
inställningen. Vad jag menar är
att jag vägrar att uppfatta det som en
skillnad i principiell inställning, om det
skall vara en införselkvantitet av smör
på 1 kilogram eller 2,5 kilogram. Jag förstår
inte, att herr Larsson kan upphöja
den frågan till värdighet och rang att
vara en principiell skillnad i våra meningar.
Vad jag däremot anser är, att det
principiella utgångsläget är att också vi
å vår sida uppfyller de förpliktelser —
moraliska eller andra — som vi ändå i
inledningsskedet till arbetet på ett utvidgat
nordiskt samarbete över gränserna
har åtagit oss. Vi har här träffat överenskommelser
och varit införstådda med
att rekommendera respektive länders ansvariga
instanser att synkronisera sina
bestämmelser om varuinförseln med hänsyn
till turisttrafiken, för resandetrafiken
och den egentliga gränshandeln, som
också omfattas av dessa föreskrifter.

Herrar Larssons och Elofssons invändningar
har uteslutande riktat sig mot de
nuvarande bestämmelserna, som i det
speciella läge, som inträffade närmast
under februari månad, enligt de ansvariga
ämbetsverken visade sig vara omöjliga
att upprätthålla. Det är detta som
har förestavat det förslag till ändringar,
som framlagts i den nu förevarande propositionen
och som kan göra det möjligt

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

att beivra de uppenbara missbruk, vilka
inte överensstämmer med syftet med
lättnaderna i varuinförseln för resandetrafiken.
Jag vill bestämt vidhålla att de
ändrade bestämmelser, som här är föreslagna,
ger möjligheter till inskridanden
mot uppenbara missbruk.

I ännu ett avseende är dessutom utskottets
och reservanternas mening överensstämmande.
Det är i fråga om att ge
Kungl. Maj:t fullmakt att, därest det
skulle befinnas ofrånkomligen nödvändigt,
träffa föranstaltningar i saken. Detta
är den lämpliga vägen, på vilken man
bör komma till rätta med sådana uppenbara
missbruk, som jag personligen i dagens
läge inte tror att vi behöver befara.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr statsrådet Netzén
sade att det inte förelåg någon skillnad
i fråga om principiell inställning, om
införselkvantiteten av smör var 1 kilogram
eller 2,5 kilogram. Det kan synas
som om detta inte vore någon artskillnad
utan bara en gradskillnad, men det
ligger litet mera bakom detta, ty vi menar
— som jag tidigare sagt — att allt,
som kan vidtagas för att hindra rena
inköpsresor, bör vidtas, utan att man på
något sätt trakasserar den normala resandetrafiken
av turister eller andra.
Menar herr statsrådet, att det förslag,
som utskottet har framlagt om en begränsning
av varuinförseln till 5 kilogram
— därav högst ett kilogram smör
— kan anses vara på något sätt diskriminerande
för den normala resandetrafiken?
Det vore intressant att få höra
det. Om inte så vore fallet, vill jag fråga,
varför inte herr statsrådet kan gå med
på det av jordbruksnämnden och generaltullstyrelsen
framlagda förslaget?

Herr statsrådet NETZÉN:

Herr talman! Herr Larsson frågade,
om jag menade att det förslag, som utskottet
med lottens hjälp har framlagt
inför riksdagen, skulle vara så pass
olämpligt, att det vore utmanande såväl

inåt som utåt. På den punkten vill jag
faktiskt svara obetingat ja. Jag tror att
det vore olyckligt, om riksdagen skulle
följa utskottets förslag i detta avseende.
Jag tror det så mycket mera som jag är
övertygad om att den kvantitetsskilinad,
det här gäller, i praktiken inte får
den betydelse, som herrarna har befarat,
och — jag får härvid lov att anknyta
till den debatt som kommer härefter om
förslaget till minskning av prisspänningen
mellan smör och margarin. Bifalles
detta förslag till ett steg på väg mot en
lågprisnivå för jordbruksprodukter, upphör
också en hel del av skälen till de
eventuella överdrifter i fråga om inköpsresorna,
som herr Larsson och herr
Elofsson har befarat skulle uppstå.

Herr NILSSON, YNGVE, (h):

Herr talman! Jag förstår, att många
kanske tycker, att den import av livsmedel
som har kommit från Danmark
inte är så allvarlig och att man kanske
kan taga ganska lätt på dessa problem.
Ja, bara det nu hade varit så väl, men
tyvärr förhåller det sig på det sättet,
att denna trafik, som har försiggått, faktiskt
är mycket allvarlig, inte bara ur
jordbrukarnas synpunkt utan också ur
detaljhandelns. Resorna har organiserats
i rent inköpssyfte, och det är otvivelaktigt
att detta står i strid mot gällande
förordningar. Det har också varslats om
att nya båtlägenheter kommer att sättas
in under den kommande våren och sommaren.

Med ledning av tillgängliga uppgifter
har man uppskattat denna årliga import
till omkring 10 000 ton smör, och det
kan kanske bli ännu mera, om turisttrafiken
kommer att utvidgas fram på sommaren.
Detta är en ytterst allvarlig företeelse,
då vi vet att produktionen av
smör här i landet år 1950 utgjorde
110 000 ton. År 1957 sjönk den till 85 000
ton. Av denna lilla kvantitet, 85 000 ton,
konsumeras ungefär 50 000 ton inom
landet, varför vi är nödsakade att exportera
30 000 å 35 000 ton till underpris
på den engelska marknaden. Det är mot
denna bakgrund, vi måste se den import

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt

som har försiggått. Denna import utgör
ailtså inte mindre än en tredjedel av det
överskott, som måste utföras till underpris.

Trots dessa påtagliga fakta möts vi ändå
av invändningar från statsrådet Netzéns
och från reservanternas sida, då vi
vill försöka begränsa importen av smör
från Danmark. Det görs gällande, att
man troligen inte kommer att upphöra
med att köpa smör från Danmark och
att även om så blir fallet, är det inte säkert
att man i stället köper smör i Sverige,
utan man köper margarin. Ja, var
inte så säker på den saken! Om det förslag,
som jordbrukets förhandlingsdelegation
lagt fram om minskad prisspänning
mellan smör och margarin, går
igenom, finns det väl alla utsikter att vi
skall kunna få eu ökad smörkonsumtion
inom vårt land. Men förutsättningarna
härför är naturligtvis — om vi över huvud
taget skall vidtaga några som lielst
åtgärder i konsumtionsfrämjande syfte
— att det inte får förekomma någon import,
som motverkar varje sådan åtgärd.
Det har också understrukits både av
förhandlingsdelegationen och jordbruksnämnden,
att det måste vara ett villkor
att importen hålles tillbaka, om vidtagna
åtgärder skall få någon effekt.

Jordbruket befinner sig sedan länge i
eu ekonomiskt brydsam situation, inte
minst på grund av att omkostnaderna
ökat väsentligt. Jag vill erinra om att
JO procent av jordbrukarnas bruttoinkomst
härleder sig från mjölken. Om
inga åtgärder kommer att vidtagas i
smörfrågan, betyder det helt enkelt, att
jordbruket på ett år räknat tillskyndas
en förlust av ungefär 138 miljoner kronor.
Det betyder att producenterna kan
komma att få ett mjölkpris, som sänks
med 3—6 öre. Om vi ser denna
sänkning mot bakgrunden av det pris,
som rådde under 1957 — medelpriset
var då för producenterna 40 öre per
liter — skulle den i realiteten betyda ett
med 8—15 procent sänkt mjölkpris. Jag
kan inte tänka mig annat än att det eu
gång beslutade svenska jordbruksskyddel
bör effektueras snarast möjligt. .lag
tror inte att våra grannländer skulle lia

3 Första kammarens protokoll U)ÖS. Nr IS

att fritt införa jordbruksregleringsvaror
någonting emot, att vad vi har beslutat
på jordbrukets område kommer att verkställas.

Jag ber med detta, herr talman, få
yrka bifall till utskottets förslag i detta

ärende.

Herr BERG, GUNNAR, (s):

Herr talman! Efter jordbruksministerns
anförande torde det från reservanternas
sida inte vara något att tillägga. Jag skulle
därför ha kunnat avstå från att begära
ordet och liade också för avsikt att göra
det. Jag skall bara säga en enda sak med
anledning av det anförande, som herr
Yngve Nilsson nu höll.

Både herr Nilsson och hans företrädare
i talarstolen tidigare i dag, herr Elofsson
och herr Larsson, har resonerat som
om det förslag, som emanerar från regeringen
och som är identiskt med reservanternas
yrkande, inte skulle innebära
några åtgärder alls mot den besvärliga situation,
som har uppstått i gränshandeln.
Som om det enda förslag, som över huvud
taget hade något värde när det gäller
att få bukt med svårigheterna, komme
från utskottsmajoritetens sida, den
utskottsmajoritet som har tillkommit med
lottens hjälp! Men det är ju på det sättet
— som jordbruksministern för övrigt har
visat — att regeringens förslag syftar
till sådant ingripande att man får det i
dagens situation önskvärda korrektivet
mot nuvarande överdrifter. Det finns en
skillnad i förslagen till graden men icke
till arten. Om regeringsförslaget genomföres
och om, vilket väl är att förutse,
smörpriset på den inhemska marknaden
sänkes med 2 kronor, då skall man väl
vara märkligt funtad, om man ändå hävdar
att detta inte kommer att ha någon
inverkan på den överdimensionerade
gränshandeln, som har givit anledning
till ingripandet från regeringens sida.
Dessutom bör man enligt min mening
inte förbise en väsentlig punkt i regeringsförslagct,
nämligen bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att ingripa på det
sätt, som befinnes vara lämpligt med hänsyn
till denna gränshandcls utveckling.
Skulle förhållandena bli besvärliga, liar

Nr 18

Lördagen den 2G april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

Kungl. Maj :t alltså möjlighet till ytterligare
åtgärder.

Låt mig, eftersom jag ändå bär ordet,
till sist säga, att det väl vore ganska underligt,
om vi skulle celebrera den definitiva
lättnaden i passkontrollen i fråga om
resandetrafiken mellan de nordiska länderna
med att införa krångel på ett annat
område. Ty de ingripanden, som talesmännen
för utskottsmajoriteten förordar,
kommer i förhållande till regeringsförslaget
att innebära det.

Jordbruksministern har på ett utomordentligt
sätt belyst, hur de åtgärder vi
företar i vårt land är föremål för uppmärksamhet
hos våra nordiska grannar.
Uppmärksamheten gäller inte blott de
praktiska åtgärderna utan har kanske
framför allt psykologiskt negativa verkningar.
Inte minst därför finns det anledning
att visa en smula moderation, att
inte fullständigt tappa sinnet för proportioner.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ELIASSON (ep):

Herr talman! Jag hade tänkt ge en replik
till jordbruksministern, men han
lämnade nyss kammaren. Jag uppfattade
hans tal på det sättet, att man från det
håll där man vill göra en begränsning
inte skulle ha en positiv inställning till
handeln med våra grannländer.

Jag måste säga att jag tycker den här
saken är ganska enkel. Det finns väl ingen
människa i detta land, som onödigtvis
vill begränsa den trafik vi har över gränserna
och inte heller någon som vill begränsa
den handel som man av naturliga
skäl har mellan grannländer. Men
att åberopa den principen i den här debatten
med sådan styrka som jordbruksministern
gjorde, det föreföll mig en smula
egendomligt. Det är ju inte frågan om
att man från något håll skulle anse gränshandel
och sådan trafik som förenas med
vissa inköp som något principiellt felaktigt.
Problemet är ju att vi har en kris för
det svenska jordbruket, som kräver att vi
ingriper med olika åtgärder, en kris för
vars avhjälpande statsmakterna har ansvar
med hänsyn till formuleringarna i

det treårsavtal som gäller. Att man här
kan tillgripa olika medel förändrar ju
inte det faktum att varje åtgärd, som tas
till på ett område, i motsvarande mån
måste komma att minska behovet av åtgärder
på andra områden.

Jag tycker att vi skall ha ett nordiskt
samarbete och försöka utveckla det. Men
jag kan inte föreställa mig att det kan läggas
till grund för ett nordiskt samarbete.
om man inte i alla de nordiska länderna
är på det klara med att man kan få göra
inskränkningar i handeln, när ett av länderna
kommit i en situation, som påkallar
statsmakternas ingripande och som
man lättare klarar av, därest man begränsar
handeln med vissa varusortiment. Jag
tycker att den saken är så pass självklar
— eller borde vara det —• att det förefaller
mig som om man inte borde ha behövt
understryka det. Men det finns tydligen
olika meningar på den punkten.
Om det vore så att problemet vore begränsat
och att det inte organiserades resor
i stor omfattning, så att människor
åker 20 mil för att köpa dessa varor,
hade situationen varit annorlunda. Och situationen
hade varit annorlunda, om vi
inte haft det läget att jordbruket kommer
att få 2—3 öre mindre per kilo mjölk som
levereras till mejerierna. Medan andra
grupper får inkomstökningar, får mindre
eller medelstora jordbrukare se sina inkomster
minskade. I ett läge, där statsmakterna
enligt avtal har skyldighet att
ingripa med alla till buds stående medel,
är det inte att ställa sig avog till tanken
på ett nordiskt samarbete, om man
gör en begränsning av gränshandeln men
inte sätter helt stopp för den.

Man kan inte, som jordbruksministern,
kalla det här en liten fråga. Jag
är inte säker på att de svenska jordbrukarna
betraktar det som en liten fråga
att se sina inkomster reducerade på det
här sättet. Jag vill påpeka att regeringen
har föreslagit en begränsning, och
jag kan inte anse det vara någon principfråga,
om man vill gå längre på det sätt
som har förordats i motionerna och av
utskottet.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes

Ilerr JONSSON (s):

Herr talman! Jag skall först ta upp
några av de synpunkter som herr Eliasson
anförde, synpunkter vilkas framförande
visserligen kan betraktas som tjuvstart
på nästa frågas behandling, nämligen
statsmakternas ansvar för att de
överenskommelser som träffats också
skall hållas.

När jag lyssnat på debatten, är det en
sak som har förvirrat mig något. Det har
främst från centerpartiet sagts, att någonting
måste göras, och herr Elofsson
ansåg, att här inte gjorts någonting. Jag
vill fästa uppmärksamheten på att vad vi
har att behandla i dag är en proposition
från Kungl. Maj:t om en begränsning
av gränshandeln till de proportioner
som vi anser vara skäliga. Den omständigheten
att här har framlagts en
proposition måste väl vara ett uttryck
för att även regeringen anser, att den
gränshandel med smör, som liar förekommit
med vårt södra grannland, har
tagit en omfattning, som vi inte anser
förenlig med en normal gränshandel och
som gjort ett ingripande nödvändigt.

Vi är sålunda efter vad jag förstår
överens om —• både majoriteten och reservanterna
i jordbruksutskottet och jag
skulle tro alla här i riksdagen — att det
har förekommit irritationsmoment, som
vi måste göra någonting åt. Vad som
brister här är att tullmyndigheterna —
såsom framgår av det yttrande som är
lämnat — inte haft möjlighet att bemästra
kontrollen. Jag ser frågan så här. Antingen
gränsen sättes vid ett eller två och
ett halvt kilo smör, anser jag det väsentliga
vara att vi får möjlighet att kontrollera
bestämmelsens efterlevnad så att
det verkligen blir ett tillfredsställande
resultat.

Sedan talade herr Eliasson om att vi
skulle vara toleranta. Jag förmodar att
också han anser, att det är synnerligen
betydelsefullt att särskilt de nordiska
handelsförbindelserna kan fungera så irritationsfritt
som möjligt. Men börjar vi
ta ut vissa varor och liksom låser oss
fast vid att högst så och så mycket får
importeras av dessa varor, tror jag att
det blir orimliga konsekvenser. De olika

rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

länderna har behov av att exportera vissa
varor och importera andra, och det
där får jämna ut sig.

Mellan utskottets utlåtande och reservationen
föreligger den olikheten, att enligt
reservationen får införas högst fem
kilo fettvaror, varav hälften smör, under
det att de fem kilogram som utskottet
vill medge gäller alla regleringsvaror.
Kött, ägg och fläsk kommer på detta sätt
att ingå. Jag tycker att det beträffande
dessa kan få fortgå som hittills, tills trafiken
börjar ta sådana proportioner att
man får lov att inskrida.

Jag skall inte förlänga debatten mycket,
men jag vill erinra om två saker i utskottsutlåtandet.

Den första saken är att utskottet vill
ha kvar en bestämmelse som tullmyndigheterna
anser meningslös därför att den
inte kan tillämpas, nämligen det nu gällande
villkoret för fri varuinförsel, att
resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt
syfte att avgiftsfritt införa varor.
Hur skall tullmyndigheterna kunna
kontrollera en sådan sak? Det har visat
sig att det inte har gått, särskilt med den
stora resandeström som det nu varit.

Vidare vill utskottsmajoriteten — såsom
tidigare också begärts i motioner —
att avgiftsfri införsel av smör och margarin
endast skall gälla resande, som uppnått
sådan ålder att han kan sägas självständigt
införa varan. Hur skall man
kontrollera den saken, när det kommer
massor av resande? Vilken åldersgräns
skall man sätta? Och när de resande
kommer genom tullen, hur skall man då
avgöra om de är 13 eller 15 eller 16 år?
Vi behöver bestämmelser som kan tillämpas
och som kan bli elt verksamt medel i
händerna på tullmyndigheterna niir det
gäller för dem att komma till rätta med
gränshandeln.

Jag vill slutligen, herr talman, säga att
också jag betraktar denna sak som en
del av vårt problem om överskottet av
smör. Men liksom herr Gunnar Berg tror
jag att det beslut som vi kommer att fatta
senare i dag •—• att reducera prisskillnaden
mellan smör och margarin med 2
kronor — kommer att minska intresset
för att fara till Danmark och köpa smör.

Nr 18

Lördagen den 20 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

Med detta vill jag, herr talman, yrka
bifall till reservationen.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Eliasson har sagt
sig önska ett mera omfattande nordiskt
samarbete, och jag för min del tror honom
på hans ord. Jag skall erkänna att
herr Eliasson på den tid då han tillhörde
regeringen vid ett par tillfällen i
handling visade sitt intresse för ett ökat
nordiskt samarbete, och jag vet att han
känner väl till planerna på att vidga detta
samarbete och ge det form av en gemensam
nordisk marknad.

Men allt sådant samarbete — det är
ledsamt, herr Eliasson, att jag skall behöva
erinra om det -— måste vila på ett
ömsesidigt hänsynstagande. Det kan man
inte komma ifrån.

Vi kan tycka att denna fråga för det
svenska jordbrukets del är av stor vikt,
men vi kan inte endast sc saken på det
sättet. Här har ändå, som utskottsreservanternas
talesman redogjort för,
Kungl. Maj :t lagt fram ett förslag för att
möjliggöra ett ingrepp mot vad som
kan betraktas som ett rent missbruk i
samband med gränshandeln. Innan vi
bestämmer oss för någonting långt därutöver,
måste vi ta hänsyn till reaktionerna
i grannländerna. Det är ett faktum,
som absolut inte går att bestrida,
att det kommer att uppstå betydande
svårigheter för det fortsatta nordiska
samarbetet därest vi följer det förslag,
bakom vilket de borgerliga ställt sig i
utskottet. Dessa reaktioner har kommit
till synes i pressen, och att bara rycka
på axlarna åt detta och säga att det väl
ändå inte kan vara rimligt, tror jag är
att ta litet för lätt på denna reaktion.

Ärade kammarledamöter! Jag behöver
väl inte erinra om att Sverige har ett
stort och betydande exportöverskott
gentemot både Danmark och Norge. Vi
har, även om vi bortser från vår känsla
av samhörighet med den nordiska familjen,
också ett betydande intresse av att
vår handel får fortsätta att utveckla sig i
de banor den förut haft. Att äventyra
någonting sådant genom ett förhastat be -

slut i en situation av krisartad natur för
den svenska mjölkproduktionen tror jag
skulle vara ytterst olyckligt.

Det är inte endast reaktionerna hland
våra nordiska grannländer, som vi i
detta sammanhang har att ta hänsyn till.
Vi måste också beakta de reaktioner som
kan vållas i Europa, där vi sitter och diskuterar
möjligheterna för en friare handel.
Man observerar där ytterst noga i
dessa dagar vilka svårigheter de nordiska
länderna kan ha att komma fram
till gemensamma ståndpunkter och nå
ett samförstånd. Det skulle vara olyckligt,
om vi på detta sätt demonstrerade
en bristande nordisk sammanhållning.
Det skulle bli följden — vi bör inte göra
oss några illusioner om motsatsen -—
därest riksdagen bifaller de borgerligas
förslag i utskottet på denna punkt.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep):

Herr talman! Jag vill säga till herr
statrådet Lange, att vi är helt överens
om att det missbruk, som här förekommer,
bör stävjas. Frågan är endast, hur
det skall ske.

Jag begärde närmast ordet med anledning
av vad herr Berg sade om att
det skulle bli så krångligt om man följde
den linje som utskottet har föreslagit.
Jag inbillar mig tvärtom att det blir
mycket krångligare för tullmyndigheterna
med de bestämmelser som departementschefen
har föreslagit. De bestämmelser,
som utskottet har förordat, bygger
bl. a. på ett förslag som tullmyndigheterna
kommit med och som utformats
just med tanke på att det skulle vara
enkelt att tillämpa. Det visade sig nämligen
i Hälsingborg att kontrollen underlättades
betydligt, sedan man på försök
infört en viss kvantitetsgräns. Men den
gränsen bör avse hela kvantiteten medförda
livsmedel. När tullen har 8 000 å
10 000 personer om dagen att kontrollera
måste det ske med en enkel metod. Kontrollen
blir naturligtvis inte hundraprocentigt
tillförlitlig; man sätter den med
mat fullproppade bagen eller vad folk
nu bär matvarorna i, på en våg och kan
då lätt konstatera, om kvantiteten över -

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt

skridits eller ej. Så snart allmänheten
fått dessa bestämmelser klara för sig
rättar den sig efter dem. Däremot skulle
det bli svårt med eu bestämmelse om
begränsning av enbart kvantiteten matfett.
Folk kan ju ha även andra livsmedel
med sig. Då måste tulltjänstemännen
plocka upp allt och väga matfettet
för sig.

Det är ingen tvekan om att de bestämmelser
som utskottet bar föreslagit ger
det minsta krånglet i fråga om tillämpningen.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Det finns ingen anledning
att diskutera smörpriset i det här
sammanhanget. Den frågan kommer ju
upp senare. Jag kunde emellertid inte
underlåta alt ta till orda när jag hörde
först herr Elofsson i Vä och sedan andra
anslå sådana tongångar när det gäller
den nordiska gränshandeln, som de
gjorde.

Jag vill inte på något sätt bestrida
att denna fråga innefattar mycket betydande
problem, men jag vill uttala min
fulla anslutning till de allmänna synpunkter
på gränshandeln, som har uttryckts
här först av jordbruksministern
och sedan av handelsministern. Det råder
ju en ömsesidighet mellan grannländerna.
Om vi här intar en alltför hård
ståndpunkt skulle det otvivelaktigt få
mycket allvarliga återverkningar i
grannländerna. Det är glädjande att de,
som i första omgången intog en hård
ståndpunkt, i andra omgången förefaller
ha mjuknat en del inför den argumentation
de har mött. Jag kan inte se att
det här föreligger eu stor principfråga,
utan det är snarast en praktisk avvägningsfråga,
var man bör dra gränsen
härvidlag. Det borde väl finnas en möjlighet
att komma överens.

Det kanske iir comme il faut att här erinra
om att det finns två kamrar. Det
finns därför en möjlighet att de kommer
att fatta olika beslut, vilket i så fall skulle
kunna leda till att hela frågan faller
om inte sammanjämkning kan ske, och
då har vi inte tillvaratagit möjligheterna

att fritt införa jordbruksregleringsvaror

att stiivja de missbruk som vi alla är
överens om förekommer. Det vore väl
en lösning som vi minst av allt skulle
önska.

Jag är, herr talman, närmast böjd för
att avstå i den kommande omröstningen.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag blev nästan litet
förvånad när jag hörde handelsministern
säga att vi inte skulle kunna vidta
några åtgärder, därför att om mjölkpriset
höjdes några ören skulle det ha en
ogynnsam inverkan på handelsavtal. Jag
skulle vilja fråga handelsministern, om
han menar att vårt land skulle ansluta
sig till ett handelsavtal när det gäller
jordbruksprodukter utan något som helst
förbehåll gentemot de länder som har
billigare produktion än vi. Jag skall
inte trötta kammaren med att upprepa
siffrorna — jag redogjorde i mitt första
anförande för arbetslönerna i olika länder.
Om man jämför siffrorna för Sverige
och andra länder tycker jag att
man självfallet borde komma till att det
är otänkbart att hålla våra gränser öppna
för en import från länder med så
mycket lägre arbetslöner.

När det gäller ifrågavarande resor,
säger folk själva att det lönar sig alt resa
exempelvis till Danmark och köpa varor,
därför att »tobaksbiljetten» betalar resan.
De får den kvantitet tobak de kan
köpa på båten till så mycket lägre pris
än i Sverige att skillnaden betalar biljetten.
Då förstår väl var och en, att det
inte kan betyda så mycket, om priset på
smör siinkes något. Herr Berg yttrade
att man skulle vara märkligt funtad, om
man hävdade att en sänkning av smörpriset
med två kronor inte skulle ha någon
inverkan på denna införsel från
grannländerna. Jag menar att en sådan
prissänkning inte kan inverka så länge
andra varor säljes så billigt t. ex. på båtarna,
att resan anses betald redan av
den anledningen.

Det har talats om återverkningarna
på opinionen i grannländerna. Jag var
i England för en månad sedan, herr

Nr 18

Lördagen den 20 april 1958

Ang. resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

Hanson. Där köper man hur mycket
smör man vill för 3 kronor kilot i
svenskt mynt. Men om herr Hansson tar
reda på hur smöret betalas till de engelska
jordbrukarna, kanske han inser att
det är mycket viktigt för ett land att
inte bara tänka för dagen utan också
tänka på att det kan inträffa sådana
omständigheter att landet måste försörja
sill egen befolkning utan import. Då är
det bra att ha ett jordbruk, som kan dra
försorg om invånarna i landet.

Herr SVEDBERG, LAGE, (s):

Herr talman! När man hört centerpartiets
talesmän i denna debatt har man
närmast fått det intrycket att dessa herrar
gjort sig den föreställningen att
skillnaden mellan den kvantitet, som utskottets
talesmän förordar, och den, som
föreslås i reservationen, på något sätt
skulle påverka det överskott av smör vi
har på den svenska marknaden. Jag tror
inte att man kan minska överskottet genom
att skärpa bestämmelserna för
gränshandeln. Den kvantitetsskillnad
det gäller kommer inte att betyda något
i detta sammanhang. Det vore bättre om
de borgerliga partierna försökte åstadkomma
enighet om att genom andra åtgärder
åstadkomma en minskning av
smöröverskottet. Det går inte, mina herrar,
att försöka tvångsmata det svenska
folket, och jag tror inte heller att det
kommer att vara lyckligt för jordbruket,
om man vidtar åtgärder som skulle kunna
anses skänka ett slags martyrskap åt
konsumenterna genom att de tvingades
avstå från det växtfett som margarinfabrikerna
tillverkar och övergå till det
växtfett som produceras i jordbruket.

Jag tror att den enda väg som går att
följa är att försöka skapa en samhörighet
mellan producenter och konsumenter,
så att konsumenterna begriper att
jordbrukarna bör få hjälp för att komma
ur denna kris. På det sätt som här
föreslagits löser man inte denna kris.

Enligt en karlstadstidning för den 19
har värmlandsmejerierna beslutat stoppa
äterleveransen av margarin till producenterna.
Det är ett steg i den riktning -

en man först borde ha ifrågasatt för
att nå någon lösning till det bättre.
Varför konsumerar jordbrukarna själva
en så stor kvantitet margarin? Jo,
därför att prismarginalen är så stor
mellan smöret och margarinet. En annan
sak är att ett stort antal mindre jordbrukare
ligger i det inkomstläget att de
i hushållet mera använder det billigare
fettet. Om man skall lösa smöröverskottskrisen
måste man få statsmakterna att
medverka till att försöka rabattera smöret
i större utsträckning för landets
egen konsumtion. Det är den vägen man
bör gå. Skärpta bestämmelser för gränshandeln
kommer att påverka andra näringar
— fisket, textilindustrien o. s. v.
— som kommer att få bära en del av
svårigheterna i krisen. Om jordbrukarna
solidariskt använder sin egen produkt i
det egna hemmet kommer det att lätta
på smörmarknaden i större utsträckning
än vad som nu sker.

Herr talman, jag vidhåller mitt tidigare
yrkande om bifall till reservationen.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Vad som åter uppkallat
mig i denna debatt är herr Elofssons
yttrande att han inte förstår hur detta
kan påverka handelsavtalen. Det måste
vara ett missförstånd, hem talman. Jag
menade ingalunda i mitt tidigare inlägg,
att det har någon direkt inverkan på
vårt handelsavtal med Norge, men däremot
att det kan komma att allvarligt
påverka handelns omfattning, vilket för
oss är av utomordentligt stor betydelse.

Det är rätt naturligt om man reagerar
mot den ytterligare begränsning av
gränshandeln med margarin som utskottsmajoriteten
föreslagit. Det är väl
inte svårt att förstå, att detta måste uppväcka
en psykologisk reaktion hos våra
norska vänner. Vi bör komma ihåg, att
Sverige har ett exportöverskott på Norge,
uppgående till åtskilliga hundra miljoner
kronor. Det finns ingen norrman,
hur ringa ekonomiska kunskaper han än
har, som inte är medveten om detta förhållande.
Det är därför en illusion om
man tror att den ogynnsamma atmosfär,

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. resandes rätt

som en ytterligare begränsning av gränshandeln
skulle skapa, icke skulle få
mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser.

Herr talman! Varken jag eller någon
annan i regeringen har ett enda ögonblick
varit blind för att det finns många
avarter av gränshandel, men jag anser
alt vi med ett någorlunda skickligt och
förståndigt handläggande bör kunna
komma till rätta med dessa avarter.

Därtill vill jag erinra om vad som redan
tidigare påpekats i debatten, nämligen
att regeringens förslag ju ändå tar
sikte på åtgärder som i fortsättningen
skall möjliggöra ett avskaffande av avarterna
inom denna gränshandel. Men
att därutöver gå ännu längre skulle, som
jag redan framhållit, vara synnci ligen
skadligt för grannsämjan och det fortsatta
ekonomiska samarbetet. Det är sannerligen
i detta sammanhang mycket
stora intressen som står på spel.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep):

Herr talman! Jag skall inte förlänga
debatten men har ansett mig böra begära
ordet med anledning av herr Svedbergs
påpekande, att det är egendomligt
att mejerierna inte redan tidigare stoppat
försäljningen av margarin till jordbrukarna.

Jordbrukarna har ju mot rekvisition
kunnat köpa hem smör och margarin
från mejerierna. Nu har mejerierna alltmer
upphört med denna försäljning av
margarin, men jordbrukarna kan naturligtvis
på annat sätt köpa margarin om
de så önskar.

Den diskussion, som förts i detta ärende,
har enligt min uppfattning varit väl
lång. Vi kommer ju i nästa fråga på föredragningslistan
in på kanske ännu större
problem. Men det är väl inte så märkvärdigt
att jordbrukarna ser med en viss
oro på dessa saker, inte minst med anledning
av vad vi nu bar hört från regeringsbänken,
nämligen att vi har stor export
på vissa länder och att man därför
måste försöka sköta det hela litet smidigt.

att fritt införa jordbruksregleringsvaror

Å andra sidan är nog nästa fråga på
föredragningslistan av större betydelse.
Hur många kilo som folk skall få ta hem
vid en resa är väl i alla fall en nyansfråga,
och även om man tycker att den
lägre gräns, som förordas av utskottet,
verkar bättre för jordbrukets del, får
man väl erkänna att saken är av mindre
betydelse. Å andra sidan tycker man
också att frågan inte heller från de andra
ländernas synpunkt skall anses vara
så avgörande att ett bifall till det ena
förslaget skall sägas vara en alldeles särskilt
ovänlig handling, medan ett bifall
till det andra är en mycket vänlig handling.
Vi har väl inom jordbruket allvarligare
saker att diskutera med regeringen
om, och vi får inte blåsa upp den
här saken till för stora proportioner.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komine att framställas särskilt
beträffande vardera punkten av
utskottets i det nu ifrågavarande utlåtandet
gjorda hemställan.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten A hemställt.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om punkten B förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i nämnda punkt hemställt
samt vidare på godkännande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Svedberg, Lage, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 18
punkten B, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

Vinner Nej, godkännes det förslag,
som innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för nej-propositionen.

Då emellertid herr Larsson, Sigfrid,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 48;

Nej — 81.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. åtgärder på grund av situationen på
smörmarknaden

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 26, i anledning av väckta
motioner angående åtgärder på grund
av situationen på smörmarknaden.

Jordbruksutskottet hade behandlat
följande inom riksdagen väckta, till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

a) I: 416, av herr Eliasson m. fl., likalydande
med 11:523, av herr Hedlund
m. fl., vari yrkats, att riksdagen måtte

1) hos Kungl. Maj :t hemställa

dels om utfärdande av kungörelse om
följande ändring av 2 § kungörelsen den
7 juni 1956 (nr 417) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 7 juni
1956 (nr 403) angående reglering av införseln
av fettråvaror och fettvaror,
m. m.

2 §.

För i---erläggas regleringsav Qift.

Regleringsavgiften må ej sättas till
högre belopp än en krona 50 öre för kilogram
fett, olja eller fettsyra, varvid i
fråga om varor, som upptagits under C i
bilagan, avgiften skall avse den kvan -

titet fett eller olja som ingår i importvaran.

Vid förändring--— sådan vara;

dels om bemyndigande för jordbruksnämnden
att med stöd av nyssnämnda
kungörelse vidtaga den ändring av regleringsavgiften
för fettvaror, som angivits
i det föregående, samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att av anslaget
till prisreglerande åtgärder pa
jordbrukets område disponera för innevarande
budgetår 1 000 000 kronor och
för budgetåret 1958/59 3 000 000 kronor
för rabattering av smör till allmänna
inrättningar;

b) 1:421, av herr Ewerlöf m. fl. och
11:530, likalydande, av herr Hjalmarson
m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte

1) hos Kungl. Maj :t hemställa
dels om utfärdande av kungörelse om
följande ändring av 2 § i kungörelsen
den 7 juni 1956 (nr 417) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den
7 juni 1956 (nr 403) angående regleringen
av införseln av fettråvaror och
fettvaror, m. in.

För i — -— — erlägges regleringsav9>fL Regleringsavgiften

må ej sättas till
högre belopp än en krona 50 öre för kilogram
fett, olja eller fettsyra, varvid i
fråga om varor, som upptagits under C
i bilagan, avgiften skall avse den kvantitet
fett eller olja som ingår i importvaran.

Vid förändring--— sådan vara;

dels om bemyndigande för jordbruksnämnden
att med stöd av nyssnämnda
kungörelse vidtaga den ändring av regleringsavgiften
för fettvaror, som angivits
i det föregående, samt

2) hos Kungl. Maj:t hemställa om proposition
till nästkommande riksdag med
förslag om upphävande av nu gällande
varuskatt å socker och sirap

c) 1:422, av herrar Lindblom och Boman,
likalydande med 11:531, av herr
Svensson i Ljungskile m. fl., i vilka motioner
yrkats, att riksdagen måtte i samband
med behandlingen av motionerna

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

1: 116 och 11:523 och i syfte att åstadkomma
en sänkning av levnadskostnaderna 1)

besluta bemyndiga Kungl. Maj:t att
i syfte att åstadkomma en skatterestitution
träffa avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
om att genomföra en
prisrabattering av socker med lägst 10
öre per kilogram, samt

2) för detta ändamål under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag med erforderligt
belopp inom ramen för de genom
ändring av fettvaruregleringen inflytande
skatteinkomsterna;

d) I: 424, av herr Jonsson m. fl., likalydande
med II: 532, av fru Lindskog
in. fl., vari hemställts, att riksdagen i
avvaktan på i motionerna berörda förslag
från Kungl. Maj:t måtte

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att under
maj, juni och juli månader 1958 utbetala
prisrabatter å smör i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits i
motionerna,

2) till Prisrabattering av smör å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1957/58 anvisa ett förslagsanslag av
5 700 000 kronor, samt

3) till Prisrabattering av smör å riksstaten
för budgetåret 1958/59 anvisa ett
förslagsanslag av 2 800 000 kronor;

c) 1: 423 av herr Palme m. fl. samt
II: 533, likalydande, av fru Eriksson i
Stockholm och fru Ekendahl, vari yrkats,
att riksdagen måtte anvisa ett belopp
av 9 000 000 kronor, att, med avlastande
av det svenska smöröverskottet,
på sätt Kungl. Maj:t funne lämpligt, användas
i den internationella hjälpverksamheten
för barn.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

A. alt riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:424 och 11:532 ävensom
med avslag å motionerna 1:416 och II:
523, 1:421 och 11:530 samt 1:422 och
II: 531, sistnämnda sex motioner såvitt
nu vore i fråga, i avvaktan på i utskottsutlåtandet
berörda förslag från
Kungl. Maj:ts sida bemyndiga Kungl.
Maj:t att under maj, juni och juli månader
1958 utbetala prisrabatter å smör

i huvudsaklig överensstämmelse med vad
utskottet föreslagit i utlåtandet samt sålunda 1)

til! Prisrabattering av smör å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1957/58 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 5 700 000 kronor,

2) till Prisrabattering av smör å riksstaten
för budgetåret 1958/59 under nionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 800 000 kronor;

B. att riksdagen måtte avslå i motionerna
I: 422 och II: 531 begärt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att — i syfte att
åstadkomma en skatterestitution — träffa
avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
om att genomföra en prisrabattering
av socker med lägst 10 öre
per kilogram;

C. att riksdagen måtte avslå yrkandet
i motionerna 1:422 och 11:531 att för
under B angivet ändamål under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag med erforderligt
belopp inom ramen för de genom
ändring av fettvaruregleringen inflytande
skatteinkomsterna;

I). att motionerna 1:421 och 11:530,
såvitt avsåge yrkandet om hemställan
hos Kungl. Maj:t om proposition till
den nästkommande under året sammanträdande
riksdagen med förslag om upphävande
av nu gällande varuskatt å socker
och sirap, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

E. alt riksdagen måtte

1) avslå motionerna 1:416 och IT:
523, såvitt avsåge yrkandet om disposition
av medel från reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1957/58 för
rabattering av smör till allmänna inrättningar,

2) i anledning av motionerna 1:410
och 11:523, såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att jså sätt utskottet
förordat av reservationsanslaget till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1958/59 dispone -

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

ra 1 500 000 kronor för rabattering av
smör till allmänna inrättningar;

F. att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 423 och II: 533 i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening giva
till känna vad utskottet i utlåtandet anfört.

Genom den av utskottet föreslagna
.statliga rabatten för smör förutsattes
smörpriset — enligt vad utskottet uttalat
i motiveringen — skola sänkas med
50 öre utöver av jordbrukets förhandlingsdelegation
vid överläggningar med
statens jordbruksnämnd utlovad sänkning
med 1 krona 50 öre. Förslaget om
prisrabattering under den av utskottet
valda tidsperioden skulle giva möjlighet
till åtgärder under den tid, som kunde
erfordras för Kungl. Maj:t att utarbeta
definitiva förslag till lösning av smörfrågan.

Reservation hade anförts av herrar
A''ord, Sigfrid Larsson, Eskilsson, Nils
Hansson, Hermansson, Pettersson i Dahl,
Antby, Hseggblom, Ahlsten och Östlund,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del lyda så, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under
A—E 1 hemställa,

A. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 416 och II: 523, I: 421 och
11:530 samt 1:422 och 11:531, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga, ävensom
med avslag å motionerna I: 424 och
II: 532, bemyndiga Kungl. Maj:t att med
stöd av kungörelsen 1956:417 vidtaga
den ändring av regleringsavgiften för
fettvaror, som angivits av reservanterna;

B. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:422 och 11:531, såvitt nu
vore i fråga, bemyndiga Kungl. Maj:t att
— i syfte att åstadkomma en skatterestitution
— träffa avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
om att genomföra
en prisrabattering av socker med lägst
10 öre per kilogram;

C. att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:422 och 11:531, såvitt nu
vore i fråga,

1) till Prisrabattering av socker å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1957/58 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor,

2) till Prisrabattering av socker å riksstaten
för budgetåret 1958/59 under nionde
huvudtiteln anvisa ett förslagsan
slag av 22 500 000 kronor;

1). att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna 1:421 och 11:530, såvitt nu
vore i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om proposition till den nästkommande
under året sammanträdande
riksdagen med förslag om upphävande
av nu gällande varuskatt å socker och
sirap;

E. att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1:416
och 11:523, såvitt nu vore i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj :t att på sätt reservanterna
förordat av reservationsanslaget
till Prisreglcrande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1957/58
disponera 500 000 kronor för rabattering
av smör till allmänna inrättningar.

Herr NORI) (fp):

Herr talman! I den långa debatt som
nyss förts angående smörresorna till
Danmark har det blandats in en hel del
av de problem som diskuteras i jordbruksutskottets
utlåtande nr 26. Jag säger
med avsikt diskuteras, tv utskottets
ställningstagande gjordes ju med lottens
hjälp.

Det krisartade läge som råder på
smörmarknaden är ägnat att skapa oro
bland jordbrukarna. Detta är alldeles
särskilt fallet beträffande det mindre
jordbrukets utövare, som har mjölkproduktionen
som sin förnämsta inkomstkälla.

Det stora exportöverskolt av smör,
som till nu med stora förluster har kunnat
säljas på England —- förluster som
har fått bäras av jordbruket bl. a. genom
höga importavgifter på oljekraftfoder,
vilket har minskat den redan förut
dåliga lönsamheten för mjölkproduktionen
— kommer ytterligare att pressa det
pris som jordbrukarna erhåller för mjölken.
Vad detta kommer att betyda för
småbruket kan kanske endast den som

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på
i likhet med mig är småbrukare riktigt
förstå.

Söker vi analysera orsakerna till det
likge beträffande mjölken som vi har
hamnat i finner vi att de inte kan ligga
i att mjölkproduktionen bar ökat. Den
har tvärtom minskat alltsedan 1939 och
utgjorde år 1957 87 procent av den produktion
vi hade år 1949. Även smörproduktionen
bär minskat, från de sista
förkrigsåren med 8 procent.

Mjölkkonsumtionen har hållit sig tämligen
konstant. Konsumtionen av smör
däremot visar eu starkt fallande kurva.
Särskilt under åren 1955, 195G och 1957
har minskningen av smörkonsumtionen
varit mycket markant, under det att samtidigt
konsumtionen av margarin kraftigt
ökat. Sedan 1949 har konsumtionen av
margarin mer än fördubblats.

I den överenskommelse som träffades
för ett par år sedan eller närmare bestämt
år 1955 fanns en klausul om att
staten förpliktar sig att, när skäl härtill
föreligger, med alla till buds stående medel
sörja för den svenska smörproduktionens
avsättning på hemmamarknaden.

Nu är det tydligt att sådana skäl föreligger,
att staten bör infria detta åtagande.
Det råder också i stort sett enighet
om alt statsmakterna bör medverka till
att smöret skall beredas avsättning på
den svenska marknaden. Detta kan nu
tydligen inte ske utan att margarinet
får lämna plats för smöret. Men då detta
inte går att genomföra med bibehållande
av den stora prisskillnaden mellan
smör och margarin, har jordbrukets förhandlingsorgan
förklarat sig villigt att
medverka till att minska denna spänning
i prisrelationen genom att sänka smörpriset
med 1 krona 50 öre, dock under
förutsättning att margarinpriset höjes
med 50 öre per kilogram. Detta förslag
har också framförts i motioner i riksdagen
samt behandlats i jordbruksutskottet
och föreligger i det utskottsutlåtande,
som vi nu behandlar.

I ett par av motionerna, nämligen I:
424 och 11:532, uttalas betänkligheter
mot höjandet av margarinpriset. En sådan
höjning av margarinpriset bör enligt
vårt förmenande inte kunna betraktas

grund av situationen på smörmarknaden
som oskiilig, då under åren 1953—1955
margarinpriset var 4 kronor per kilogram,
vilket i dagens penningvärde motsvarar
ett pris av kronor 4: 70 per kilogram.
De skäl som statsmakterna då accepterade
för den då utgående margarinaceisen
gör sig med ojämförligt större
styrka gällande nu. Den nu av motionärerna
samt reservanterna föreslagna beskattningen
av margarin kan beräknas
medföra en ökning av skatteinkomsterna
för staten med 30—45 miljoner kronor.
Då det enligt reservanternas mening bör
undvikas att öka skattetrycket, föreslog
vi att dessa skattemedel, såsom föreslagits
i motionerna I: 422 och II: 531, borde
användas till en prissänkning på socker.

På så sätt skulle en sänkning av smörpriset
med 1 krona 50 öre samt en sänkning
av sockerpriset trots höjningen av
margarinpriset leda till en icke oväsentlig
sänkning av levnadskostnaderna.

Genom dessa åtgärder kommer man
att minska prisspänningen mellan smör
och margarin med 2 kronor per kilogram.
Genom att prisskillnaden mellan
smör och margarin blir så pass liten,
kan man ha skäl att antaga, att ökat utrymme
vinnes för smöret inom de svenska
hushållen. Kompletterar man denna
prissänkning med en kraftig reklam för
användande av smör i hushållen, tror
jag det skulle gå att åstadkomma åtskilligt
för att öka smörkonsumtionen.

Margarinindustrien har sannerligen
inte sparat på reklam för margarinets
användande. Vid nästan varje tillfälle,
då reklamfilmer visas på en biograf, har
margarinfabrikerna filmer med som gör
reklam för de olika slagen av margarin,
Tre Ess, som smakar som smör, Milda
margarin samt Eve margarin. Jag förvånar
mig över, att inte mejeriorganisationerna
går in för en liknande reklam. Jag
är övertygad om att en sådan reklam
även för dem skulle vara av stort värde
för avsättningen av smör.

Ja, herr talman, tillåt mig än eu gång
betona att det läge som mjölkproduktionen
kommit i är oroväckande. De prissänkningar
som jordbrukets förhandlingsdelegation
har gått med på medför

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

en inkomstminskning för småbruket med
kanske 1 000 kronor för varje mindre
lantbruk per år räknat. En ytterligare
sänkning skulle enligt mitt förmenande
betyda rena katastrofen för de mindre
jordbruken, där mjölkproduktionen är
den förnämsta inkomstkällan. Man säger
att jordbrukarna måste minska mjölkproduktionen.
Ja, det låter säga sig, men
vad skall småbruket producera i stället?
Det är omkring 200 000 småbrukare, som
gör sig den frågan.

Ja, herr talman, med dessa ord ber
jag att få yrka bifall till den reservation
som är fogad till utskottsutlåtandet.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep):

Herr talman! De motioner, som bär
väckts från alla de demokratiska partierna
och som blivit remitterade i enlighet
med § 55 i riksdagsordningen, talar
tydligt nog om det allvarliga läge, som
avsättningen av smör för närvarande befinner
sig i. Det är inte heller att förvåna
sig över, att landets jordbrukare
är mycket oroliga över den tveksamhet,
som regeringen har visat när det gäller
att föranstalta om åtgärder att förbättra
läget.

Statens jordbruksnämnd har i skrivelse
till Konungen ingående belyst problemet
och det är från pressen allmänt känt
vad däri sägs. Jag behöver därför inte
gå in på det.

Jordbruksnämnden bär vidare framlagt
förslag till åtgärder på såväl kort
som lång sikt. Det är främst åtgärderna
på kort sikt, vi i dag har att behandla.
Jag skall därför, herr talman, endast uppehålla
mig vid dem.

Som vi väl känner till, går de föreslagna
åtgärderna främst ut på att avsättningen
av smör på den inhemska
marknaden skall ökas genom att prisspänningen
mellan smör och margarin
minskas. Man menar, att en sådan
minskning skulle öka smörkonsumtionen.
Hur stor effekten blir, om man
minskar spänningen från 4 kronor till 2
kronor, kan ingen med säkerhet säga.
Det finns de som menar, att det inte

skulle få så stor effekt, men vi har dock
några exempel, som tyder på att en sådan
minskning av spänningen kan fa
stor effekt. I England förbrukade man
år 1956 347 000 ton smör och 400 000 ton
margarin. Sedan inträffade ett prisfall
för smöret, vilket 1957 medförde en omkastning
av dessa siffror. Det kunde
knappast bero på något annat än att prisspänningen
mellan smör och margarin
blev mindre än tidigare. 1957 köpte man
i England 400 000 ton smör och 358 000
ton margarin.

Alla motionärer är ense om att vi bör
minska prisspänningen mellan smör och
margarin, men på vilket sätt det skall
ske har man inte varit ense om. Motionerna
från höger-, folk- och centerpartierna
följer jordbruksnämndens förslag
om en sänkning av smörpriset med 1
krona 50 öre och en samtidig höjning av
margarinpriset med 50 öre. I den socialdemokratiska
motionen föreslås, att margarinpriset
bibehålies, men att smörpriset
sänkes med 2 kronor samt att staten
svarar för 50 öre av den prissänkningen
genom att betala subventioner till dem,
som köper smör. Denna subventionering
är avsedd att gälla för månaderna maj,
juni och juli och beräknas kosta staten
8,7 miljoner kronor.

Man kan ju tycka, att den effekt, man
vill uppnå, i form av en övergång från
margarin- till smörkonsumtion, skulle bli
densamma oberoende av vilken av dessa
två vägar man väljer, ålen är det så alldeles
säkert? Man får inte glömma den
psykologiska effekten av en samtidig
kraftig prissänkning på smöret och en
höjning av margarinpriset. Jag inbillar
mig, att detta skulle betyda rätt mycket
och locka många husmödrar att övergå
till att köpa smör i stället för margarin.

Vid utskottsbehandlingen av denna
fråga hade ju den socialdemokratiska
motionen tur och vann i lottningen. Utskottsutlåtandet
kom sålunda att bli baserat
på denna motion, medan de tio övriga
ledamöternas uppfattning kom till
uttryck i reservationen. I utskottsutlåtandet
motiveras den väg utskottet valt —
jag kallar den subventionsvägen — med
det något dunkla uttalandet, att denna

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på

väg är att föredraga på grund av de internationella
aspekterna. Vad är det man
avser med detta? Ja, jag vet det inte säkert,
men det kan vi väl få liöra av någon
representant för utskottslinjen. Man
tänker väl närmast på att margarinkonsumtionen
över hela världen har ökat
ander senare år i förhållande till smörkonsumtionen.
Man menar kanske också,
att detta är en naturlag, som inte går att
ändra. Men jag vill erinra om vad jag
nyss sade beträffande förhållandena i
England. Det kan också tilläggas, att den
internationella jordbrukarorganisationen
IFAP i dagarna haft sammanträde i London
och där kommit överens om att till
ett antal regeringar avlåta skrivelser med
begäran om att man skall söka minska
spänningen i priset mellan margarin och
smör, därför att man har detta överskottsproblem
då det gäller smöret — tv
det förekommer inte bara här i Sverige
utan det är en internationell företeelse.
Det är klart, att hur mycket smör folk
äter i hög grad beror på priset. När
situationen då är den, att vi har överskott
på smör, har man ju all anledning
att återigen försöka i större utsträckning
föra konsumtionen över på smör.

En omständighet som talar mot subventionslinjen,
utskottslinjen, är att det
föreslås att vi skall besluta endast för
tre månader framåt. Man frågar sig: Vad
händer sedan? Är det meningen att en
ny riksdag skall besluta om fortsatta
subventioner? Det kommer ju att röra
sig om mycket pengar — 34 miljoner av
skattebetalarnas medel kan beräknas åtgå
för ändamålet — och jag skulle knappast
tro att riksdagen i längden vill
följa den linjen. Vi har ju haft mjölksubventioner,
som togs bort härom året,
så att mjölkpriset fick höjas. Skall man
nu införa en ny subvention på mjölkprodukter?
Ja, det kan måhända finnas
skäl som talar för att man gör det tillfälligtvis,
men meningen är väl inte att
det skall fortsätta i längden. Ty vad blir
annars följden? Jo, om jordbrukarna
skall få någorlunda hygglig betalning för
smöret, blir man tvingad att öka på de
50 öre, som smörpriset skulle sänkas
med genom subventioneringen. Då får vi

grund av situationen på smörmarknaden
tillbaka prisspänningen och kommer på
nytt i samma dilemma som nu.

Om utskottet som skäl för sitt ställningstagande
kunnat åberopa att de
hushåll, som har små inkomster, skulle
få ökade livsmedelskostnader därest
subventioneringen inte kommer till
stånd, då hade man kunnat förstå dess
inställning. Men detta blir ju inte fallet,
bortsett från några få undantag.
Övervägande antalet hushåll i alla inkomstklasser
använder så mycket smör.
att matfettskostnaden blir lägre även
enligt reservanternas förslag. En sänkning
av smörpriset med 1: 50 och eu
höjning av margarinpriset med 50 öre
kommer att ha den effekten, att de hushåll
som förbrukar mer än 25 procent
smör — då räknat på hela matfettskonsumtionen
— förtjänar på det och
får billigare matfettskostnader. De hushåll,
som förbrukar mindre smör, får
något högre kostnader. Uppgifterna divergerar
något i fråga om hushållens
förbrukning i genomsnitt av smör respektive
margarin. Enligt jordbruksnämndens
redogörelse är den genomsnittliga
förbrukningen ungefär lika
stor, medan en redogörelse från margarinfabrikanternas
sida anger förhållandet
37 till 63. Men enligt bägge redogörelserna
är skillnaden i förbrukning inte
stor i olika inkomstklasser, och det betyder
att genomsnittshushållen kommer
att få billigare matfettskostnader genom
det av reservanterna förordade förslaget.

Endast de hushåll, som använder enbart
margarin, får dyrare matfettskonto.
Jordbruksnämnden har räknat ut den
kostnaden och kommit fram till att en
familj med tre barn skulle få sina matfettskostnader
ökade med 48 kronor. Reservanterna
har tänkt på detta och för
att livsmcdelskostnaden inte skall bli
högre föreslagit, att sockret skulle förbilligas
samtidigt med att margarinpriset
höjs. Nu kan vi inte ta bort sockerskatten
vid denna riksdag, eftersom den
beslutats i år — vid en kommande riksdag
kan sockerskatten däremot tas bort
— men vad vi har möjlighet att göra är
att använda eu del av de 35—40 miljö -

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

ner, som kommer in genom margarinaccisen,
för att rabattera sockerpriset.
Det är ganska enkelt att klara den saken,
därför att vi har bara en säljare av
socker. På det viset skulle inte ens de
familjer, som använder enbart margarin
som matfett, få sina livsmedelskostnader
nämnvärt fördyrade.

Om jordbruksnämndens förslag genomföres
— det är också reservanternas
förslag — blir således livsmedelskostnaderna
för bushållen inte högre
utan lägre. Jordbruket får — det kan
vi hoppas, och det är väl ganska säkert
att så blir fallet — avsättning för en del
av sitt stora smöröverskott. Vem blir då
lidande på en sådan anordning? Jo, det
skulle i så fall vara margarinfabrikanterna.
De får självfallet en minskad försäljning.
Men då är ju att märka att även
om allt det smör, som produceras här i
landet, kunde säljas på hemmamarknaden
■— produktionen rör sig om cirka
90 000 å 100 000 ton, och vi säljer i dag
någonting på 55 000 å 60 000 ton — finns
det ändå utrymme för en margarinförsäljning
av ungefär samma storleksordning.
Även för margarinfabrikanternas
del bör det således inte vara någon större
olägenhet, om man följer reservanternas
linje.

Det enligt vår mening viktigaste i denna
fråga är att prisspänningen avväges
på det sätt som reservanterna har föreslagit.

Beträffande vissa andra saker är ju
alla i utskottet glädjande nog ense. Således
är vi ense om att riksdagen skall
skriva till Kungl. Maj:t med begäran om
att Kungl. Maj:t skall överväga möjligheterna
att realisera den tanke, om
framförts i motionen av herr Palme
m. fl., att vårt överskott av mjölkprodukter
skall ställas till förfogande för
hjälporganisationer, som arbetar i underutvecklade
länder. Man är också ense
om att en rabattering skall ske av smör,
som användes i allmänna inrättningar.
Ja, helt ense är man ju inte på den
punkten. Alla är med om att ett belopp
av 1,5 miljon kronor skall ställas till förfogande
för detta ändamål under tiden
1 juli—31 december, men vi reservanter

önskar dessutom att redan nu ett belopp
av 0,5 miljon kronor skall ställas till förfogande
för tiden till den 1 juli. Ty det
är ju brådskande med dessa åtgärder.
Det är angeläget att vi snarast möjligt får
en ökad avsättning av smöret. Även om
lagret av smör för ögonblicket inte är så
stort — det rör sig om 4 å 5 miljoner
kilogram — vet vi ju av erfarenhet att
det kommer att öka, eftersom mjölkproduktionen
ju alltid blir större på våren
och sommaren. Om ingenting göres, står
vi inför utsikten att fram i augusti ha ett
smörlager på 25 å 30 miljoner kilogram,
utan nämnvärda utsikter att kunna avyttra
det.

Detta gällde alltså de kortsiktiga åtgärderna.
Långtidsplanerna skall jag inte
gå in på, eftersom beträffande dem en
del frågor säkert behöver ytterligare
övervägas. Innan man går in på en långsiktsplanering
i avsikt att starkt minska
produktionen, bör man ju först se vilken
effekt dessa korttidsåtgärder har. De
kanske har så stor effekt, att det blir en
kraftig ökning av smörkonsumtionen.
Om utvecklingen går i denna riktning,
får man ju vara försiktig, så att inte
produktionskapaciteten minskas i alltför
hög grad. Därvidlag kommer nog också
vissa åtgärder, som redan är vidtagna av
jordbruksnämnden, att få ett rätt stort
inflytande i fråga om produktionens storlek.
Jag syftar närmast på fördyringen
av kraftfodret.

.lag ber, herr talman, med dessa ord
att få yrka bifall till reservationen.

I detta yttrande instämde herrar Ivar
Johansson (ep), Hermansson (ep), Ivar
Persson (ep), Wolgast (ep), och Bengtson
(ep), fru Svenson (ep), herrar Sundin
(ep), Fritiof Karlsson (ep), Jonasson
(ep) och Alvar Andersson (ep) samt
fru Nilsson (ep).

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep)

Herr talman! Jag skall inte gå in på
några detaljfrågor i förevarande utlåtande,
utan jag ansluter mig helt till vad
den föregående talaren anförde.

En fråga som jag emellertid skulle vilja
ta upp gäller, varför regeringen inte

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

håller ingångna avtal. Vi vet ju att för
tre år sedan ingicks ett avtal med regeringen
beträffande jordbruksuppgörelsen,
som gäller för tre år till den 1 juli
1959. I detta avtal står angivet vilka åtgärder
som skall vidtagas från regeringens
och jordbruksnämndens sida, om
priserna blir för höga eller för låga.

Nu kan man fråga sig: Vilka åtgärder
har regeringen vidtagit för att hålla detta
avtal? Praktiskt taget inga! Det måste
väl ändå vara av rädsla för det val, man
från regeringens sida har frainskapat,
som regeringen inte vågar göra någonting
åt saken. Regeringen vill tydligen
försöka komma undan sina skyldigheter,
och det finner jag ganska märkligt.

Under pensionsdebatten i denna kammare
sade herr Geijer, att vi jordbrukare
borde tänka på att man alltid fick
räkna med ett större motstånd vid underhandlingarna
om ett nytt jordbruksavtal,
om man i jordbrukarleden inte ville
gå med på de pensionsförslag, som regeringen
hade framlagt. Jag tog inte detta
hot så allvarligt. Tiden får utvisa hur
det kan bli med det. Men hade herr Geijer
varit inne i denna kammare i dag,
skulle jag ha frågat honom, om han menar
att vi jordbrukare skulle kunna behandla
ingångna avtal på samma sätt
som regeringen gjort i detta fall. Jag
tänker då på de avtal vi har med våra
arbetare. Dem ämnar vi hålla. Jag
trodde att också regeringen skulle hålla
ett ingånget avtal, ty det var väl meningen
vid uppgörelsen för tre år sedan att
man skulle göra det. I annat fall är det
ju inte någon mening alls med att göra
upp ett avtal. Nu tycks man, som jag
förut sade, från regeringens sida vara
rädd för alt förverkliga sina utfästelser.
Jag tror att rädslan heror på det kommande
valet.

Jag nämnde i mitt anförande om
gränshandeln, hur stor skillnaden, omräknat
i svenskt mynt, är mellan arbetslönerna
i olika länder. Jag nämnde då
bara de länder, med vilka vi driver
gränshandel, men jag skall, herr talman,
be alt få tala om lönerna för jordbruksarbetare
i olika länder, omräknade i
svenskt mynt. 1 USA bär en jordbruks -

arbetare 3: 81 i timmen, i Sverige 3:52,
i Belgien 2:28, i Storbritannien 2:28, i
Danmark 2: 23, i Schweiz 2: 23, i Norge
2:02, i Frankrike 1:97 och i Nederländerna
1: 75. Dessa siffror är offentliga
och finns att tillgå på jordbrukets utredningsinstitut.
Jag vill bara återge dem
här för att visa, att vårt land ryckt fram
närmast Amerika även när det gäller arbetslöner.
När man nu talar om här, att
det blir svårt att hålla den prisbildning
på jordbruksprodukter som man gått in
för, så förstår jag detta mycket väl med
tanke på löneförhållandena i många av
de länder vi driver handel med. Jag menar
därför, att vi nog kanske borde söka
bygga upp vår marknad på ett sådant
sätt, att vi inte i sådan utsträckning blir
beroende av de länder, som vi för närvarande
har avtal med.

Jag nämnde att jag gjorde ett besök i
England för en månad sedan. Det var
ganska intressant att studera jordbrukspriserna
där och jämföra dem med de
priser, som man importerade olika varor
för. Engelsmännen kan, som jag förut
nämnde, importera smör för 3 kronor
kilot — kanske ännu billigare. En hel
del andra varor var också mycket billiga.
Men för det smör, som producerades
i England betalades helt andra priser
liksom för alla andra inom landet producerade
varor på jordbrukets område.
Där upprätthålles en prisbildning, som
tillförsäkrar den engelske jordbrukaren
samma inkomstnivå som andra företagare
i landet.

Från den svenska regeringens sida har
förklarats att jordbrukaren skall garanteras
sannna inkomstnivå som en industriarbetare.
Detta skulle uppnås genom
det avtal som träffades för något
mer än två och ett halvt år sedan. Nu
liar detta inte hållits. Nu dalar ju priserna
på jordbruksprodukterna, men regeringen
vill inte på något sätt medverka
till en prissättning, med vars hjälp man
kan upprätthålla avtalets förutsättningar.

Det förslag, som jordbruksnämnden
har framlagt, kan visserligen inte sägas
vara tillfredsställande, men det är i alla
fall bättre än det förslag, som motionsvägen
lagts fram och som utskottet stan -

Nr 18

Lördagen den 2G april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden
nät för. Jag tror ju inte att det finns nå -

gon möjlighet att nå ett resultat på det
sättet, och jag skulle vilja fråga regeringen,
varför man begränsat sig till en
period av 3 månader framåt. Jag förmodar
att det är valet, som också spökar i
detta sammanhang. Man vill se hur det
kommer att ställa sig framdeles. Jag tror
ju inte, att det är förståndigt att gå den
vägen, oavsett att man drivit fram ett
nyval. Det är väl ändå inte lyckligt att
låta detta utgöra ett hinder för att hålla
förut ingångna avtal. Jag tror att det
hade varit lyckligare för det fortsatta
samarbetet, om man hade hållit vad som
överenskommits. Jag finner i likhet med
herr Larsson i Svalöv att man omedelbart
bort ställa sådana belopp till förfogande,
att prisnivån kunde börja höjas
till vad jordbrukarna är berättigade till.

Jag skall inte, herr talman, uppta tiden
längre, då jag vet att många talare
kommer efter mig, utan ber bara att med
dessa ord få yrka bifall till den reservation,
som är fogad till utskottets utlåtande.

Herr ESKILSSON (h):

Herr talman! Jag skall lika litet som
herr Elofsson syssla med några detaljer
i denna fråga —- de lär väl vara ganska
välkända för kammarens ledamöter efter
den livliga debatt, som ägt rum inte
minst i tidningspressen under den senaste
veckan. Jag skall i stället avge några
allmänna synpunkter på frågan om
avsättningen av smöröverskottet. I själva
verket är frågan om smöret och smörförsäljningen
bara en liten detalj i ett
betydligt större sammanhang.

Jag vill, herr talman, till att börja med
göra en liten personlig deklaration. Jag
tycker att det hade varit lyckligast, om
frågan om smöröverskottet hade blivit
löst på samma sätt som tidigare tillämpats
när det gällt att lösa jordbrukets avtalsfrågor
här i landet, nämligen genom
direkta överenskommelser mellan de berörda
parterna. Jag beklagar att detta
intv. gick denna gång, och jag tycker nog
att skulden till detta inte ligger hos jordbrukarna
och deras förhandlingsorgan.

Tvärtom har man därifrån varit beredd
att göra stora medgivanden för att nå
en överenskommelse. När frågan emellertid
inte kunde lösas på det fackliga
planet, fick man i stället försöka gå
fram den politiska vägen, och där står
vi nu. Det var nämligen alldeles nödvändigt
att någonting gjordes för att komma
till rätta med krisläget på smörmarknaden,
medan riksdagen ännu var samlad.

Bland jordbrukarna ute i landet är
man orolig för framtiden, och man riktar
en hård kritik mot det gällande jordbruksavtalet.
Oron kommer till uttryck
på många sätt, och inte minst har den
gjort sig gällande vid de årsstämmor som
jordbrukets organisationer för närvarande
håller runt omkring i landet. Och det
finns, som redan har sagts från denna
talarstol, verkligt fog för oron. Situationen
är bekymmersam. Inom vissa delar
av landet har man haft svåra skördeskador
flera gånger under de senaste åren.
Detta har betytt stora förluster för den
enskilde jordbrukaren — förluster som
ingalunda har täckts genom de lån och
bidrag, som vi har varit med om att besluta
här i riksdagen. Samtidigt som
skördens kvantitet har minskats, har
kvaliteten också många gånger blivit försämrad.
Prisutvecklingen har varit
ogynnsam när det gäller många produkter.
Beträffande exempelvis oljeväxter
och brödsäd har priserna sjunkit under
de senaste åren, samtidigt som kvalitetsskadorna
— som jag nyss sade — medfört
ytterligare reduktion.

Det är emellertid icke främst på inkomstsidan,
som jordbrukarna haft de
största besvikelserna, utan det är på
kostnadssidan. Jordbrukets lönekostnader
har stigit — herr Elofsson gav nyss
exempel på nivån utomlands — kostnaderna
för andra produktionsmedel har
ökat, och ränteutgifter och skatter har
på grund av de ändrade förhållandena
växt i jämförelse med tidpunkten när
treårsavtalet slöts. Medan andra grupper
har fått sina inkomster förbättrade, har
jordbrukarna i stället sett sina sjunka,
och detta är bakgrunden till oron ute i
landet.

På sistone har också kommit bekym -

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

ren med det stigande smöröverskottet
och farhågorna för att detta inte skall få
avsättning. För att över huvud taget kunna
sälja smör på export har man fått
slumpa bort det till underpris. Eftersom
ungefär hälften av all mjölk i vårt land
användes för tillverkning av smör, har
smörpriset avgörande betydelse för
mjölkpriset till producenten. Och eftersom
mjölkproduktionen ger ungefär 40
procent av jordbrukarnas samlade inkomster,
kan var och en förstå vilken
dominerande roll mjölkpriset har för
jordbruket i vårt land. Mjölken är framför
allt det mindre och medelstora jordbrukets
viktigaste inkomstkälla. För småbrukaren
är mjölklikviden den direkta
betalningen för hans arbetsinsats — den
utgör motsvarigheten till arbetarens månadslön.

Inom jordbrukets organisationer och
hos statens jordbruksnämnd har man
haft situationen fullt klar för sig: det
måste vidtagas kraftåtgärder omedelbart
för att få ökad avsättning för smöret.

Jordbruksnämnden har, som här redan
har sagts, också ansett det vara klart
att statsmakterna hade skyldighet enligt
jordbruksavtalet att medverka till en
ökad avsättning. Till samma resultat har
man nu kommit hos de fyra stora partierna
i riksdagen, fastän det behövdes ett
par dagars betänketid över förra söndagen
för socialdemokraterna att komma
till denna klarhet. Man är överens om att
staten skall uppfylla sina förpliktelser
mot jordbruket, men man är oense om
vägarna.

När vi från vårt håll förordat jordbruksnämndens
förslag framför det socialdemokratiska
förslaget beror detta
främst på följande orsaker: För det första
har jordbruksnämnden haft den längsta
tiden på sig att tänka över saken.
Dess förslag är följaktligen inte något
hastverk. För det andra tror vi, alt man
får den bästa effekten när det gäller att
öka smörkonsumtionen inom landet genom
att på samma gång både sänka
smörpriset och höja margarinpriset. Om
margarinpriset är oförändrat tror vi inte
att man får samma resultat. Och för det
tredje är vi inte villiga att införa en ny

4 Första kammarens protokoll 1058. Nr 18

subvention med ty åtföljande kostnader
för statskassan. Vi har försökt, som herr
Larsson nyss antydde, att få bort subventionerna
på livsmedel i andra sammanhang,
eftersom det alltid är besvärligt
att ha ett genom subventionering
konstlat prisläge på en vara.

Sedan tillkommer ett motiv. Åtminstone
inom högerpartiet har vi tagit ett
starkt intryck av finansministerns bestämda
förbud i statsverkspropositionen
i år mot att kräva nya utgifter utan att
anvisa motsvarande inkomsttillskott. Jag
trodde faktiskt att detta var en sak som
gällde även för socialdemokratiska motionärer,
till och med om motionerna
var inspirerade från kanslihuset. För det
socialdemokratiska förslaget krävs det i
första hand, såsom framgår av handlingarna,
8,5 miljoner kronor för den korta
period som man avser, men om systemet
skall tillämpas även efter valet den 1 juni
och sedan den nya riksdagen har sammanträtt
i sommar, så behövs det ytterligare
medel utöver dem som nu är begärda.

De borgerliga partiernas förslag medför
ett höjt margarinpris, men vi har föreslagit
en motsvarande sänkning av sockerpriset
för att kompensera den direkta
prisökningen på margarin. Vi har beräknat
att höjningen och sänkningen i
stort sett skall ta ut varandra, och när
därtill kommer sänkningen av smörpriset,
som också innefattas i förslaget, medför
åtgärderna tillsammans en nedgång
av levnadskostnaderna. Detta gäller i genomsnitt
-—• det är möjligt att det inte
är tillämpligt för varje enskild familj.
Men även om enstaka konsumenter skulle
få en merkostnad får vi inte glömma
bort, att den största uppoffringen kommer
dock producenterna, våra jordbrukare,
alt få göra. För dem medför prissänkningen
på smör med 1 krona 50 öre
per kilogram under alla omständigheter
en betydande sänkning av mjölkpriset,
en sänkning som redan no börjar göra
sig märkbar ute i landet. Men jordbrukarna
är beredda att ta denna konsekvens
som ett bidrag att lösa avsattningskrisen
på smörmarknaden.

Herr talman! Detta var några allmänna

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

reflexioner omkring det föreliggande utskottsutlåtandet.
Jag skall sluta med att
instämma i yrkandet om bifall till den
av herr Nord m. fl. avgivna reservationen.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Låt mig till en början
säga att den nu akuta smörkrisen aldrig
hade behövt uppkomma, om man i tid
hade vidtagit de åtgärder, som produktionsutvecklingen
här i landet motiverade.
Av de kortsiktiga åtgärder, som
man nu har föreslagit för att komma till
rätta med krisläget, ogillar jag båda de
huvudförslag som framlagts, d. v. s. de
förslag, som avser alt minska prisspänningen
mellan smör och margarin.

För det första anser jag nämligen, att
det är principiellt felaktigt att lägga
skatt på ett viktigt livsmedel. Därför är
höjningen av margarinaccisen mig djupt
motbjudande.

För det andra menar jag, att den sänkning
av smörpriset, som föreslås, kommer
att bli till skada för jordbruket. Redan
nu är priset på smör så pass lågt, att
det faktiskt inte täcker produktionskostnaderna.
Hur mycket sämre skall det då
inte bli, om man sänker priset med 1
krona 50 öre. Skulle man verkligen åstadkomma
någon ökning av smörkonsumtionen
inom landet med de åtgärder, som
man har föreslagit, så kommer prissänkningen
i varje fall att leda till en betydande
förlust för jordbruket.

Jag kan därför, herr talman, inte ansluta
mig till något av de båda förslag,
som jag skulle vilja kalla huvudförslagen,
nämligen utskottets förslag och reservanternas.
Däremot vill jag säga, att
jag helt ansluter mig till förslagen om
prisrabattering, i den mån sådan kan
komma att beslutas, liksom också till att
vi bör kunna använda en del av vårt
smöröverskott för internationell hjälpverksamhet.

Jag skulle också vilja i allra största
korthet nämna något om de långsiktiga
åtgärder, som jag menar att man snarast
måste vidta.

För det första behöver vi en ändrad

inriktning av produktionen, bland annat
mera kött och mindre mjölk.

För det andra menar jag, att det vore
angeläget, att man inte hölle fast vid den
låga fetthalt, som man nu har på den
standardiserade mjölken, utan genomgående
höjde den. Det skulle innebära, att
man kunde befria sig från en ganska betydande
del av smöröverskottet.

För det tredje menar jag, att det skulle
finnas anledning att vidta åtgärder för
att öka mjölkkonsumtionen. Det har
gjorts alldeles för litet hos oss i den vägen.
Man har nog gjort en del propaganda,
men man har inte serverat mjölk på
alla sätt som den kan användas i och
som man till exempel finner i Förenta
staterna. Hade vi i tid gjort det, skulle
vi säkerligen ha kunnat avsätta en betydligt
större del som konsumtionsmjölk
än vi nu gör.

För det fjärde vill jag säga, att bland
de långsiktiga åtgärderna måste forskningen
i fråga om utnyttjandet av mjölkens
äggvita komma att inta en mycket
framskjuten plats. Från olika håll har
krävts forskning rörande användning av
mjölkäggvitan, men först under förra
året anslog Mejeriernas riksförening ett
belopp — jag tror det var en miljon
kronor — till sådan forskning. Även staten
borde lämna sin medverkan till en
lösning av problemet om mjölkäggvitans
användning. Vi måste ändå komma ihåg,
att mjölkäggvitan är den biologiskt värdefullaste
produkt, som frambringas av
det svenska jordbruket. Att låta en mycket
betydande del av den gå till svinfoder
är ett fruktansvärt slöseri.

För det femte menar jag, att vi borde
vidta åtgärder för att återföra mjölkproduktionen
till de delar av landet, där vi
har den största åtgången på konsumtionsmjölk,
för att därigenom slippa
många, långa och dyrbara transporter av
mjölk.

För det sjätte behövs det också intensiva
åtgärder för att göra produktionen
inom vårt jordbruk — både den animaliska
och vegetabiliska produktionen -—
mera effektiv än den är för närvarande.

Redan för tio år sedan — ja, man kan
gott säga för femton år sedan — var det

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på
tydligt, att avsättningsutrymmct för
mjölken skulle komma att minska. Det
föreföll också som om det i början av
1950-talet förelåg ansatser till en viss
iindring av jordbrukspolitiken i syfte att
just förhindra uppkomsten av den situation,
som vi nu befinner oss i, men dessa
ansatser fullföljdes inte.

Till slut vill jag säga att vi, när det är
fråga om att på lång sikt lösa smörproblemet,
får akta oss för alt handla i
panik. Vi får absolut inte, menar jag, på
allvar resonera om förslag att ha skottpengar
på kreatur.

Herr JONSSON (s):

Herr talman! Flera av de föregående
talarna, bl. a. herr Sigfrid Larsson, liar
redogjort för själva de sakliga problem
som här föreligger, och jag behöver därför
inte lämna någon sådan redogörelse.
Jag vill bara konstatera vad vi alla här
är överens om, nämligen att det föreligger
avsättningssvårigheter för smöret.
Man kan säga att det är en avsättningskris
på grund av att marknaden har
krympt undan för undan. Vi har nu i
huvudsak bara den engelska marknaden
kvar och det med ett smörpris, som motsvarar
ett mjölkpris av ungefär 9 öre
per kg.

Såsom redan har sagts är det uppenbart
att detta framkallar oro hos jordbrukarna.
Inte minst för den landsända
jag tillhör, Norrland, där inkomsten på
mjölkproduktionen är ryggraden i jordbrukarnas
ekonomi, är detta ett stort
och betydelsefullt problem. Det är vi alla
överens om.

Vi kan tvista om vilka åtgärder man
kan vidta. Men med anledning av det resonemang
som herr Elofsson i Vä förde
vill jag framhålla, att vi måste komma
ihåg att det antagits nya grunder för att
reglera jordbrukspriserna och därmed
fastställts vissa bestämmelser om spärrar,
som träder i funktion i vissa lägen.
Vi liar inte kvar det gamla systemet, enligt
vilket varje liten rubbning skulle på
nytt utlösa överläggningar mellan jordbruksnämnden
och regeringen.

Herr Elofsson påpekade också, att re -

grund av situationen på smörmarknaden
geringen inte har gjort något. Men man
kan väl ändå säga, att regeringen — efter
de regler som gäller — har vidtagit
de åtgärder som man kan anse vara skäliga
och riktiga med hänsyn till överenskommelsens
bestämmelser. Prisgränsen
var ju före november i fjol (I kronor It)
öre. Priset kom sedan under denna
gräns, men lyftes upp till 6 kronor 41
öre efter den 1 november 1957. Det var
således den åtgärd som från regeringens
sida vidtogs för att åstadkomma en förbättring
av prisförhållandena. Samtidigt
infördes också kvantitativa importregleringar
för smör, så att praktiskt taget all
smörimport stoppades. Dessa åtgärder
liar från regeringens sida vidtagits, och
det är åtgärder som enligt de bestämmelser
som finns i 1955 års avtal just då
skulle vidtagas.

Vi vet att avsättningssvårigheterna har
ökat rätt hastigt. Därmed har också skapats
en situation som vi alla är överens
om är synnerligen besvärlig. Jag tror
man kan uttrycka saken så, att vi alla,
både vi som tillhör regeringspartiet och
andra, är lika intresserade av att hålla
de avtal som ingåtts. Vi är också lika intresserade
av att de åtgärder som vidtas
ligger inom det möjligas gräns. Frågan
är bara om man skall spurta i väg så
pass som nu har skett, eller om man
skall ta litet tid på sig och överväga.

När jag i andra kammaren hörde remissdebatten
om den motion som centerpartiet
väckt, tyckte jag att folkpartiets
och högerns ledare faktiskt sökte
springa omkull varandra för att hinna
upp herr Hedlund i det försprång han
fått, och om möjligt också springa förbi
honom. Jag förstår att det är att kränka
oskulden om jag säger, att det har med
valet att göra.

Jag vill bara konstatera faktum. Den
omständigheten, att vi kom litet senare
med vår motion, betyder ingalunda att
vi saknar intresse för jordbruket eller
för denna frågas lösning, ulan sammanhänger
uteslutande med att vi ansåg att
detta borde övervägas ännu någon tid.

När det sedan gäller de åtgärder, som
vi bör vidta nu, iir det enligt vad jag kan
förstå inte så stor skillnad mellan de oli -

Nr 18

Lördagen den 2(i april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

ka förslagen. Det har ju träffats en överenskommelse
och jordbrukarna — det
vill jag starkt understryka — har själva
känt att här måste något göras och att
det från olika håll måste ske uppoffringar.
Därför har de själva tagit på sig bördan
att gå med på att sänka smörpriset
med 1: 50. Detta är en aktningsvärd och
berömvärd åtgärd.

Jag skall inte gå in så mycket i detalj
när det gäller frågan om margarinet. Jag
vill bara konstatera vad herr Osvald redan
påpekat, nämligen att margarinet är
en produkt, vars förbrukning går framåt
och som accepteras av alla medborgargrupper
i landet. Jag blev förvånad när
jag i statistiken över förbrukningen av
margarin såg, att medborgargrupper med
så höga inkomster som 25 000 eller
30 000 ändå använder mycket margarin.
Det är nödvändigt att vi gör klart för
oss att margarin är en form av matfett,
som är accepterad och som kommer att
användas vidare.

Då uppstår frågan: Hur skall man passa
in denna ökade margarinförbrukning
i ett program för att skapa större utrymme
för smörkonsumtionen i landet?

Det är en svår och besvärlig bedömningsfråga.
Inte bara ur ekonomiska
utan kanske i ännu högre grad ur rent
psykologiska synpunkter reagerar folk
hårt mot höjda priser på margarin. Även
med de nuvarande priserna är det ju ett
tämligen stort steg mellan produktionskostnaderna
och de priser, som husmödrarna
faktiskt får betala för margarinet.
Varje breddning av den marginalen
kommer alt utlösa olustkänslor.

Från vårt håll bär vi då sagt: Jordbrukets
situation är besvärlig, och vi
närmar oss snart också det läget, att vi
måste fundera över hur de nya två- eller
treårsperioderna i jordbruksöverenskommelsen
skall ordnas. Är det inte då en
fördel även för jordbruksnäringen, att
man kan överväga dessa olika frågor i
en gynnsam och så litet som möjligt irriterad
atmosfär? Om man, som vi föreslår,
väntar tre månader och regeringen,
jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer
får utrymme att vidare tänka
över de långsiktande förslagen, vin -

ner man också den fördelen att man för
denna tid kan förhindra att den irritation
uppkommer, som ett så stort steg
som att fördyra margarinet med 50 öre
helt säkert kommer att utlösa.

I utskottet och kanske också här i
kammaren har man frågat: Om vi skall
subventionera, hur blir det då sedan?
Men vad är det som reservanterna föreslår?
Jo, de säger att vi skall höja margarinpriset
med 50 öre, men vi skall samtidigt
sänka sockerskatten med 10 öre,
vilket kommer att neutralisera husmödrarnas
utgifter för den merkostnad för
margarinet, som denna 50-öring betyder.
Mina damer och herrar, är detta något
annat än en subvention? Nej, det är
också en subvention. Och den kan givetvis
också bortfalla.

Herr Elofsson i Vä frågade: Hur blir
det sedan? Ja, det har vi inte tagit någon
ståndpunkt till. Jag tycker att dessa
saker är så komplicerade och invecklade
och att de kortsiktiga åtgärderna liksom
vävs in i de långsiktiga åtgärderna,
att vi innan vi slutgiltigt tagit ståndpunkt
till hur vi för kortare tid skall söka lösa
smöravsättningen här i landet, också bör
ha något så när klart för oss hur vi
skall lösa frågan på lång sikt.

Det har kommit fram ett förslag från
jordbruksnämndens sida om att lämna
premier för utslagning av djur. Det ser
ut som ett uppslag, som är värt att taga
vara på. Börjar man att tänka närmare
på saken finner man att det uppkommer
många problem, t. ex. många ytterst besvärliga
kontrollåtgärder. Jag tror inte
att man alldeles onyanserat kan genomföra
ett sådant förslag över hela landet.

Jag läste nyligen i en norrländsk tidning,
att Sundsvallsområdets mejeriförening
i sin årsberättelse framhållit, att
mjölkproduktionen på ett år har minskat
med 3,7 procent och att antalet leverantörer
under samma tid minskat med 4,0
procent. I berättelsen tillägges, att om
denna minskning av mjölkinvägningen
och av antalet leverantörer fortsätter,
dröjer det inte länge förrän det blir brist
på konsumtionsmjölk inom sundsvallsområdet.
Jag tror att det finns andra områden,
där förhållandet är detsamma.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på
Om man inom ett sådant område skulle
slå ut 10 å 15 procent av korna kunde
därmed skapas besvärliga problem.

Jag skulle vidare vilja beröra ytterligare
en omständighet. Jag bar själv varit
jordbrukare i 40 år och liaft mjölkproduktion
som huvudnäring. Låt oss
säga att en jordbrukare har åtta kor och
skall slå ut två. Då säger hans gumma
ungefär så här: »Skall jag gå i ladugården
söndag och vardag lika, blir det inte
mer att göra om det är åtta kor än om det
är sex!» — Det blir ingen lättnad i arbetet
för henne att ta bort två kor. XJtslaktningen
blir en åtgärd närmast för
de större jordbruken, de som har 30—
10 kor. För småjordbruket är det inte
så lätt att lösa frågan. Men det är faktiskt
så att de jordbrukare, som har sju
å åtta kor och därunder, svarar för eu
stor del av mjölkproduktionen i landet,
då de utgör ett mycket stort antal.

Som jag ser saken måste vi, om vi
skall komma fram till något resultat på
detta område, nog också minska produktionsgrunden,
d. v. s. åkerarealen.
Visserligen stod det i den gamla Hälsingelagen
någonting om att »den som
lägger jord igen gör större synd än den
som dräper män». Men det är längesedan
det ordet myntades, och vi får nog
försöka tänka om. Vi måste inrikta oss,
som jag påpekade när vi häromdagen talade
om lantbruksnämnderna, på att försöka
minska åkerarealen i landet och ge
den en mera rimlig omfattning. Detta
utlöser ju problem av social natur, av
bygdestrukturell natur o. s. v. — Problem
som är synnerligen svåra att lösa.

Jag vill med detta resonemang närmast
komma fram till att vi bör söka lösa de
tillfälliga och kortsiktiga åtgärderna så
lugnt och sansat som möjligt.

Jag tror att det var herr Eskilsson som
frågade, varför vi tagit till en tidsperiod
av tre månader. Vi har gjort det av det
skälet, att om riksdagen upplöses skall
regeringen beredas tillfälle att så snart
som möjligt efter det att den nya riksdagen
samlats förelägga riksdagen förslag
i ärendet och då ta upp hela problemet.
På det sättet får regeringen också
tid på sig att penetrera frågan. Det är

grund av situationen på smörmarknaden
detta som ligger bakom vårt tal om att vi
skall hålla oss till tre månader.

Jag vill också påminna om en annan
efter vad jag förstår rätt betydelsefull
fråga, som jag tror att herr Eskilsson
något var inne på. Ilan nämnde att vi
förut lyckats lösa jordbrukets problem
genom överenskommelser och att vi på
det sättet har sluppit uppslitande strider.
Det är en tanke som är mycket värdefull.
Det är värdefullt inte endast för
producenterna utan också för konsumenterna
att få en uppgörelse utan strid.
Personligen ser jag det förslag som jag
stöder, nämligen att inte höja margarinpriset,
på det viset att vi därigenom
inte retar upp konsumenterna. Vi får
då ett gynnsamt utgångsläge när vi skall
ta upp de stora förhandlingarna. Jag
tycker att vi från olika håll bör se saken
så, att vi skall söka undvika att skapa en
atmosfär av irritation när vi skall lösa
de delproblem, som föreligger för dagen,
för att inte försvåra en lösning sedan av
de stora problemen på bredaste möjliga
basis.

Jag vill till sist, herr talman, också
säga ett par ord om en motion av herr
Palme in. fl. i denna kammare. Om anslag
till Rädda barnen för den internationella
hjälpverksamheten. Vi har i utskottet
sagt att detta är ett mycket aktningsvärt
uppslag, som kan rekommenderas.
Utskottet har också — och det
tror jag att även reservanterna är inne
på — uttalat att regeringen, när den vidtar
åtgärder för att komma fram till eu
lösning av problemet om smöravsättningen,
bör ta hänsyn till möjligheterna
att samtidigt hjälpa de fattiga barnen
och de svältande människorna ute i världen.
Det är måhända många besvärliga
ekonomiska och även formella problem,
som måste lösas för att detta skall bli
möjligt, men jag tror att en nation som
vår, som har en så hög levnadsstandard
och en stark .social känsla och även känsla
för den fredliga samvaron mellan folken,
bör visa detta på det sättet att vi
i vårt arbete för att avhjälpa den internationella
fattigdomen lar av vårt överflöd
på smör, torrmjölk etc. för att därmed
hjälpa nödlidande barn. Jag vill sär -

Nr 18

Lördagen den 20 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

skilt understryka önskemålet att regeringen,
när den överväger olika åtgärder,
inte tappar bort denna möjlighet.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall bara ta upp en
enda punkt i det anförande som herr
Jonsson nyss höll. Han sade att den av
reservanterna föreslagna sockerrabatten
är en subvention lika väl som den av
utskottet föreslagna rabatteringen av
smöret. Det är alldeles riktigt! Men det
finns en betydande skillnad, herr Jonsson,
nämligen den, att reservanterna har
föreslagit att denna rabattering bara
skall vara temporär. Vi förutsätter att
soekerskatten tas bort till en kommande
riksdag; det kan nämligen inte göras nu.
Det blir därför i praktiken en stor skillnad
mellan de två formerna av subventionering.
Smörsubventionering ersättes
när den upphör inte av något annat men
det gör sockerrabatten.

Dessutom är det väl en rätt egendomlig
anordning att ha en konsumtionsskatt
på ett livsmedel och samtidigt subventionera
ett annat livsmedel.

Vidare sade herr Jonsson att det uppstår
ovilja bland många människor om
margarinpriset höjs. Men den oviljan kan
väl inte bli så stor, när matfettkostnaden
för det stora flertalet hushåll genom
den tre gånger så stora sänkningen av
smörpriset blir lägre efter reformens genomförande
än den är nu.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep):

Herr talman! Även detta är en sådan
fråga som man kan hålla på att resonera
om hur länge som helst, men jag skall
för min del börja med några ord till herr
Osvald.

En forskare och professor måste man
ju beundra. Det är bra att vi har sådana
män, och forskningen har gjort så stor
nytta för jordbruket att vi måste försöka
åt! även i fortsättningen stödja den så
mycket vi kan. Det som professor Os -

vald talade om var emellertid saker,
som man inte har varit alldeles främmande
för i den praktiska mejerihanteringen.
Han sade att vi skall propagera
för en större mjölkkonsumtion. Visst kan
vi göra det, men i det hänseendet har vi
det inte så dåligt ställt. Vårt folk är ett
av de mest mjölkdrickande folk som
finns. Herr Osvald sade vidare att äggvitan
i mjölken är oerhört värdefull.
Även detta är välkänt inom mejeriorganisationerna,
men när vi nu redan har
så mycket äggvita i vår kost, och när
folk vill äta billigt men gott, så hjälper
det inte att propagera aldrig så mycket
för att de skall tänka på hur mycket
äggvita det finns i mjölken när de köper
sin mat. Folk går inte efter sådana principer.

En ökning av fetthalten har också diskuterats
i många år inom mejeriorganisationerna,
men man har varit tveksam
om huruvida man skulle kunna omsätta
mera fett på det sättet. Om man ökar
fetthalten måste man självfallet ta mera
betalt för mjölken, men om folk inte sätter
värde på den högre kvalitet som en
höjd fetthalt innebär så kan man komma
i den situationen, att mejeriernas fettomsättning
tvärtom minskar genom en
sådan åtgärd. Det är förresten inte förbjudet
för mejerierna att på förpackad
mjölk hålla en högre fetthalt. Det har
emellertid visat sig efter den sista prishöjningen,
att folk köper mera skummjölk.
Det kan bero på att folk resonerar
som professor Osvald, att äggvitan
finns kvar i skummjölken. Denna har
gått upp i pris och betalas nu med 37
öre litern, men det blir ju ändå inte
fråga om några större mängder och det
bidrar inte alls till att höja omsättningen
på fett. De där problemen är inte så där
förfärligt enkla, att det räcker med att
säga att man skall göra så och så när
man kommer i den och den situationen.

Höjning och sänkning av margarinaccisen
är inte heller någonting nytt.
När livsmedelskommissionen släppte
matfettsransoneringen hade jag tillfälle
att vara med, och då diskuterades dessa
problem mycket ingående. Man ville ju
ha en viss omsättning på svenskt smör,

Lördagen den

Ang. åtgärder på
men den gången hade vi inte något överskott.
Vi resonerade som så, att vi måste
ha en så pass hög margarinaccis att
vi inte en gång till skulle behöva ransonera
matfettet. Då satte man på försök
en viss margarinaccis, och man kom
överens om att man skulle se hur det
skulle komma att verka. Sedan dess har
vi höjt smörpriset flera gånger på grund
av att jordbruksuppgörelserna har visat,
att jordbruket har behövt mera pengar,
och man har till och med gjort margarinet
billigare. Dessa metoder har vi använt
under alla dessa år, och på det sättet
har vi trots allt hittills kunnat bemästra
problemen.

Först nu har det uppstått en sådan situation,
att vi inte kan finna avsättning
för vårt smöröverskott genom export ens
till hur låga priser som helst. Då måste
vi naturligtvis vidta andra åtgärder.
Från jordbrukets representanter har man
då vid de förda underhandlingarna accepterat
att höja margarinpriset med 50
öre och sänka smörpriset med 1 krona
50 öre. Det innebär ett hårt slag för
jordbruket att behöva gå med på någonting
sådant. Det är nog inte många underhandlare
som skulle ha velat godkänna
någonting sådant i en prisuppgörelse.
Sänkningen av smörpriset med 1: 50 per
kilo betyder nämligen, att jordbrukets
inkomster minskas med 90 miljoner kronor,
vilket kommer att framtvinga en
sänkning med 3 öre per liter för all
mjölk som levereras här i landet. Både
herr Jonsson och herr Nord har redan
påpekat, att det framför allt är småbruket
som levererar den mjölk som här
drabbas.

Herr Osvald yttrade, att det kanske
inte är så riktigt att just nu sänka smörpriset
så mycket. Nej, det finns skäl för
att inte göra det. Vi kan ju för närvarande
sälja två tredjedelar av vår smörproduktion.
i fri konkurrens med det nuvarande
margarinpriset och ta ut det
smörpris som vi hittills fått. När vi kunnat
sälja så mycket av smörproduktionen
trots den stora spänningen mellan
smör- och margarinpriserna Dittills, måste
man verkligen fråga sig, om det är
klokt att nu sänka smörpriset så kraf -

26 april 1958 Nr 18 55

grund av situationen på smörmarknaden
tigt som med 1:50. Men faktum är ju
ändå, att något måste göras i den nuvarande
akuta krisen.

Jag vill sedan, herr talman, säga några
ord om skillnaden mellan reservanternas
och utskottets förslag. Utskottet
vill sänka smörpriset ännu mera än reservanterna,
med 2 kronor. Samtidigt
skulle man under denna tid hjälpa jordbruket
med subventionering, så att för
jordbrukets del skulle resultatet bli detsamma.
Att nu sänka priset med 2 kronor
är emellertid enligt min uppfattning
en alltför kraftig åtgärd, om vi tänker på
framtiden. Trots den stora överproduktionen
har vi, som sagt, kunnat sälja två
tredjedelar av smörproduktionen inom
landet till det pris vi hittills fått. Det är
därför, tycker jag, både onödigt och farligt
att nu gå så långt att man sänker
smöret med 2 kronor.

Det är klart att läget kan bli sådant
att vi i en framtid också måste räkna
med subventioner. Jag är inte alls främmande
för tanken, att vi jordbrukare i
framtiden kanske kan behöva gå till regeringen
och resonera om hjälp med subventioner.
Då vi nu från vår sida stannat
vid förslaget att höja margarinpriset
med 50 öre och sänka smörpriset med
1 krona 50 öre, kan detta dock inte kallas
att »rusa iväg». Det är ju resultatet
av en kompromiss, och jag anser nog att
vi borde ha kunnat mötas på den punkten.

Man säger vidare att vi bör minska
mjölkproduktionen. Det har vi redan
gjort, men minskningen är tyvärr störst
inom just de områden där vi behöver
mest mjölk för att täcka konsumtionen.
Här stöter vi på ett sådant där problem
som kan se konstigt ut vid första påseendet.
Det är, som herr Jonsson påpekade,
de många småbrukarna ute i landet,
kanske långt från konsumtionsorterna,
som levererar det mesta av den mjölk
som går till smörproduktionen. När jordbrukspolitiken
skall omsättas i praktisk
handling stöter man lätt på vissa problem
och det kan bli litet snedvridet på
vissa punkter. Men vi får väl taga upp
denna sak och försöka lösa den i framliden.

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

Jordbruket bär nu som sagt prutat
sammanlagt 90 miljoner kronor på sina
inkomster. En sänkning av smörpriset
enligt utskottets förslag medför i realiteten
en förlust av 120 miljoner kronor,
såvida jordbruket inte får subventioner.

Jag vill, herr talman, sluta med att
fastslå, att det inte kan sägas att vi här
har rusat i väg. Det är dessutom, betonar
jag, angeläget att vi i fortsättningen
söker hålla alla vägar öppna för att gemensamt
diskutera dessa problem, så att
vi kan få till stånd en så klok och bra
lösning som möjligt. Vi bör naturligtvis
försöka undvika subventioner så länge
som möjligt, men vi kanske måste ta
emot även sådana när vi får räkna ut
vilka inkomster som jordbruket behöver
tillföras.

Den kompromiss, som ligger bakom
jordbruksnämndens förslag, kan emellertid,
betonar jag ännu en gång, inte sägas
vara ett uttryck för att vi här rusar iväg.
Enligt mitt förmenande har vi i stället
all anledning att stödja denna uppgörelse.
Jag yrkar därför, herr talman, bifall
till reservationen.

Herr OSVALD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Problemen är inte så
enkla, sade herr Carlsson nyss. Jag delar
helt hans uppfattning i det avseendet.

Men så förklarade herr Carlsson också,
att man från mejeriernas sida gjort
en hel del propaganda för att öka mjölkkonsumtionen.
Ja, det kanske jag kan
hålla med om, men det har, tyvärr, varit
alltför mycket av ord och alltför litet av
handling.

Vi dricker här i landet redan nu så
mycket mjölk, fortsatte herr Carlsson,
att vi inte kan öka mjölkkonsumtionen
ytterligare. Jag tror att vi har möjligheter
att öka mjölkkonsumtionen om
man verkligen söker vidta några praktiska
åtgärder i den riktningen i stället
för att bara inskränka sig till propaganda.

Sedan säger herr Carlsson, att vi inte
har användning för äggvitan i skum -

mjölken —• detta som ett bemötande av
mitt uttalande att vi bör göra något för
att söka få fram bättre metoder att använda
mjölkäggvitan. Visst har vi behov
av äggvita! Vi importerar ju nu en
mängd äggvita i form av kött. Kunde
man finna en bra metod att använda
mjölkäggvitan skulle man mycket väl
kunna blanda in den i t. ex. charkuterivaror,
och man kunde kanske även finna
andra vägar att utnyttja mjölkproduktionen.
Men för detta problem har
våra mejerier tyvärr inte haft något intresse
förrän på allra senaste tiden, och
det var detta jag menade var fel. Hade
man redan för 15—20 år sedan, då man
såg vartåt det lutade, gjort tillräckliga insatser,
hade man inte behövt vara i det
läge, som man är i dag.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag sade inte, att vi inte
kunde konsumera mera mjölk, utan jag
sade, att Sverige var ett av de länder,
som per capita räknat konsumerade mest
mjölk av alla —- och det är inte så litet!

När det gäller äggvitan tror jag visserligen
att vi kan blanda in den i t. ex.
en billig korv och säga till konsumenterna
: »Här får ni mycket äggvita och
den blir billig, ty det är skummjölksäggvita!» Men

de köper säkert kött i alla fall, ty
de tycker att det smakar bättre och att
korv inte är detsamma.

Detta är en smaksak. Folk kommer
att köpa kött, trots att äggvitan i köttet
— vilket jag också är medveten om — är
mycket dyrare. Men man köper det som
är gott, och man tycker om att leva väl
och reflekterar inte över om det är äggvita
eller något annat. Vad man är rädd
för är fett, bland annat på grund av den
propaganda, som förs i dessa dagar. Därför
har vi inte vågat höja fetthalten i
mjölken. Folk köper redan nu skummjölk
i stället för vanlig mjölk, och det
är ingalunda för att de är rädda för äggvitan,
utan för att de är rädda för att
bli för feta.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

Herr OSVALD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker inte man skall
vara så pessimistisk att man tror, att
man inte skulle kunna vinna avsättning
för den biologiskt förnämligaste produkt,
som framställes inom svenskt jordbruk.

Herr BERG, GUNNAR, (s):

Herr talman! Det har under debatten
talats om den oro, som jordbrukaren
känner inför den utveckling, vi nu råkat
in i. Jag vill för min del säga, ehuru jag
inte representerar jordbruket och dess
intressen utan snarast motsatsen, konsumentintresset,
att jag till fullo delar och
förstår denna oro.

Men jag vill samtidigt fästa uppmärksamheten
på att det just bland konsumenterna
finns en annan oro, en oro som
också den är starkt motiverad. Den har
utlösts av den attack mot margarinet,
som även ingår som ett element i den
diskussion vi nu för.

Under 1950-talet har annars konsumenternas
förståelse för jordbruket och
dess problem ökat ganska väsentligt i
förhållande till tidigare. Jag tror att vi,
när vi får historiskt perspektiv på den
utveckling som har ägt rum i det svenska
samhället i fråga om människornas
sätt att se på varandras problem, nog
kommer att kunna göra den iakttagelsen,
att jordbrukarna och konsumenterna under
denna period på det hela taget har
kommit varandra mycket närmare än
vad man tidigare varit.

Det finns därför såvitt jag förstår, herr
talman, inte några som helst motiv för
att i debatten om jordbruksprisavtalet resonera
på elt sätt, som om det förelåg
någon fara för att regeringen skulle umgås
med planer på att rucka det avtalet.
Jag tror att konsumenterna på sin sida
bär upp det avtalet med fullt allvar, är
beredda att infria det och beredda att
acceptera sådana åtgärder från regeringen,
som syftar till alt hålla avtalet i
helgd.

Det som här föreslås av regeringen är
inte heller i något som helst avseende
sådant, att man kan säga, att däri ligger
något avsteg ifrån avtalshelgdens stig.

Om man har träffat ett avtal mellan två
parter om en viss målsättning, får man
väl ändå inte förmena någon av parterna
att ha sin åsikt om vilka vägar som bör
beträdas för att nå fram till målet. Här
är man ju överens om att det är lämpligt
med en minskad prisspänning mellan
smöret och margarinet på 2 kronor. Det
som skiljer i fråga om uppfattningarna
är var någonstans de 50 örena skall tas:
antingen genom att höja margarinpriset
eller att låta 50 öre av smörpriset utgå i
form av subventionering med bibehållet
margarinpris.

Från jordbrukets synpunkt finns knappast
någon anledning att hesitera inför
den väg som regeringen föreslår. Det
viktigaste för jordbrukarna är att få en
minskad prisspänning. Den olust som
kommit till uttryck på skattebetalarnas
vägnar därför att regeringsförslaget innebär
att en 50-öring skall subventioneras,
tror jag nog man kan ta med en
nypa salt. I själva verket rör det sig ju
här om att på det rättvisaste sättet
åstadkomma den effekt som man är överens
om. På den punkten tycker vi nog
på vårt håll, att det rättvisaste är att låta
margarinpriset få vara i fred.

Det har redan sagts och påvisats, att
utvecklingen på matfettskonsumtionens
område går i riktning mot ökad användning
av margarin. Det har talats mycket
litet •— eller ingenting alls — om den
färska statistik som i detta avseende föreligger.
Jag skall tillåta mig att erinra
om ett par siffror, även om här står statistik
mot statistik. En kommer från
margarintillverkarna — jag tror att man
inte har anledning att säga något annat
om den än att den måste vara riktig —
som visar, för det första att margarinkonsumtionen
oavbrutet ökat och för
det andra — och det viktigaste -— att det
är de inkomstsvaga och barnrika familjerna
— begreppen är väl i det närmaste
identiska — som förbrukar mest margarin
och som ökar sin förbrukning. Under
sådana förhållanden får man ha förståelse
för den oro, som konsumenterna
känner inför hotet om etl höjt margarinpris.

Jag har sett i utskottsutlåtandet och

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

även i någon tidning, att det motstånd
emot en höjning av margarinpriset, som
rests ifrån vår sida, är ett motstånd som
man inte skall överdriva. Man bär sagt,
att våra farhågor för en höjning av margarinpriset
är obefogade, tv erfarenheten
har visat, att priset på jordbruksprodukter
kan höjas utan att konsumtionen
minskar något nämnvärt. Så är förhållandet
med t. ex. konsumtionen av mjölk,
vars priskurva oavbrutet gått i höjden.
Man menar att detta då skulle gälla även
i fråga om margarinet; eu 50-öreshöjning
där skulle inte ha den effekt som
man tror, ty hushållen skulle nog acceptera
höjningen.

De som talar så och skriver så har nog
inte upplevt, vad som inträffar på svenska
tidningsredaktioner när det blir tal
om att mjölken skall höjas med några
öre per liter. Om insändarskrivandet någonsin
tar fart och når kulmen, är det
sannerligen i sådana situationer. Jag tar
det för min del som ett bevis för att man
reagerar utomordentligt starkt emot en
höjning av nödvändighetsvaror för hushållen.
Den omständigheten, att t. ex.
mjölkkonsumtionen inte har minskat och
att man kanske även med en höjning av
margarinpriset får eu bibehållen margarinkonsumtion
är nog inte att tillskriva
ett sådant faktum som att man accepterar
dessa höjningar, utan fastmer det
förhållandet, att dessa varor är så nödvändiga,
att man måste köpa och konsumera
i samma omfattning som förut
trots att priset höjts. Det gör saken mera
betänklig och bör vara en varning för
oss att inte gå för vårdslöst fram på den
punkten.

Det är naturligtvis i och för sig beklagligt
för jordbrukets vidkommande,
att margarinet vinner mark på smörets
bekostnad. Dock tycker jag att detta bör
styrka oss i förvissningen om att det är
nödvändigt att man nu på allvar griper
sig an med problemet att finna långsiktiga
lösningar på den smörkris som nu
har uppstått —• de långsiktiga lösningar,
som herr Jonsson har pekat på och som
har antytts i olika formuleringar och
som jag därför inte skall uppehålla mig
vid. Jag håller fast vid och jag under -

stryker starkt, att margarinet bör få undgå
den attack som man försöker rikta
emot det genom att höja priset med 50
öre. Det viktigaste i dagens läge är väl,
att man på olika håll försöker spänna
krafterna för att få en långsiktig plan utarbetad.
Under den tid som detta pågår
erbjuder utskottsförslaget, som ju även
har regeringens välsignelse, den hästa
utvägen. Då får man det rådrum man
behöver och man slipper den irritation
i konsumentkretsar som en höjning av
margarinpriset skulle utlösa.

Herr talman, jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr LARSSON, SIGFRID, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Berg talade om
konsumtionsvarorna och margarinindustriens
statistik. Då vill jag bara nämna,
att de siffrorna härstammar från en intervjuundersökning
1956—1957. Vi har
också färskare siffror, nämligen från
levnadskostnadsundersökningen i januari
1958, och jag ber att få anföra några
siffror ur den. Värdet per hushållsmedlem
av det margarin som köpes är för
gruppen jordbrukare 2: 50, för andra företagare
3: 55, för högre tjänstemän
4: 76, för lägre tjänstemän 3: 58, för arbetare
3:97 och för övriga 2:37. Detta
betyder, att det visst inte är så att kategorier
med lägre inkomster har en särskilt
hög margarinförbrukning. Därför
är det riktigt som jag tidigare i dag sagt,
att man inte med skäl kan påstå att de
lägre inkomsttagarnas matfettskostnader
fördyras, om riksdagen följer reservanternas
linje.

När man sedan talar om margarinpriset,
bör man komma ihåg att margarinet
i själva verket är mycket billigt, om vi
tar hänsyn till den penningvärdeförsämring
som ägt rum sedan 1953 och 1955.
Utgår vi från margarinpriserna då —
3: 98 år 1953 och 3: 95 år 1955 — skulle
detaljpriset för margarin i dag vara omkring
4: 50. Hur mycket kostar det? Jo.
3 kronor 50 öre. Faktum är således, att
margarinet har sjunkit i pris, och även
om det höjdes denna 50-öring skulle det

Lördagen den 20 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

inte komma upp i ett prisläge som svarade
mot priset bara för några år sedan.

Herr BERG, GUNNAR, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag ville helt kort säga
till herr Sigfrid Larsson, att den statistik,
som föreligger på detta område,
bär bristfälliglieter. Men det är ett faktum,
som ingen kan bestrida, att för de
inkomstsvaga hushållen och de barnrika
familjerna spelar margarinet, som jag tidigare
sagt, så stor roll att varje prishöjning
kommer att innebära en orättvisa.
Man kommer att på dessa familjer
lägga en börda, som icke är motiverad.

Herr SVÄRD (10:

Herr talman! När herr Osvald nyss
löste jordbrukskrisen åt oss, var det vissa
besked som lian dock underlät att ge.

Hans modell var den, att man skulle
få fram en ändrad produktionsinriktning
i det svenska jordbruket. På den punkten
råder mig veterligt inga delade meningar,
men vad herr Osvald i hastigheten
underlät att tala om, det är hur man
skall få denna ändrade produktionsinriktning
till stånd.

Herr Osvald rekommenderade också
den lösningen, att man skulle göra mjölken
fetare och bättre. I det sammanhanget
glömde talaren bort att berätta för oss,
att en åtgärd av det slaget ofrånkomligen
medför höjda priser på mjölken. Det
kostar 6 öre per liter konsumtionsmjölk
att höja fetthalten med 0,8 procent, och
mig förefaller det som om den lilla detaljen
har viss betydelse i sammanhanget.

Det är klart alt man kan ta den förhållandevis
bekväma ståndpunkten i denna
situation, att man inte har någon
ståndpunkt alls, alt man säger: Den internationella
kris som nu undan för undan
slår igenom i minskade mjölklikvider
för de svenska jordbrukarna — och
alldeles särskilt, herr Berg, för de inkomstsvaga
svenska jordbrukarna, för
småbrukarna —• är någonting som inte
angår mig; det får jordbrukarna svara
för själva.

Eu sådan inställning är helt enkelt
kortsynt, otroligt kortsynt. Det kan ändå
inte hjälpas att när man framför sig ser
tilltagande sysselsättningssvårigheter för
den stora grupp människor, som de svenska
småbrukarna utgör, får man i minnet
det faktum, att den stora depression,
som lamslog näringslivet över större delen
av världen på 30-talet, började med
en sysselsättningskris och en avsättningskris
inom jordbruket. Jag drar inga
slutsatser av detta. Jag bara säger, att
kanske den saken borde vara en tankeställare
för människor, som inte har
sina intäkter ur det hårda arbete som
jordbruket kräver av sina utövare.

Men ståndpunkten att inte ta någon
ståndpunkt alls är, förefaller det mig,
också ur de allra trängsta egna intressesynpunkterna
kortsynt. För möjligheten
att upprätthålla ett jordbruk, ett bärkraftigt
jordbruk, i vårt land spelar
mjölkproduktionens lönsamhet en alldeles
avgörande roll. Vi har varit övertygade
om —- och vi är övertygade om —
att vi skall upprätthålla ett jordbruk;
den ståndpunkten har vi tagit med hänsyn
till de risker vi eljest skulle löpa för
vår försörjning under en avspärrning,
och med hänsyn till att vi har ansett det
vara ett konsumentintresse att vi i viss
grad kan stå oberoende i förhållande till
världsmarknaden. Det är inte alltid som
världsmarknadspriserna har varit kortsiktigt
förmånligare för konsumenterna
än de priser det svenska jordbruket har
fått taga ut.

Men, herr talman, den negativa inställningen
-— den som synbarligen bär
föranlett regeringen att inte göra någonting
— är därtill uppenbart avtalsstridig.
Det har här sagts, att något avtal
inte skulle kunna åberopas i den situation,
som nu föreligger. Det kan då vara
tillåtet att erinra om att det i 1956 års
uppgörelse uttryckligen står, att man
skall möta en avsättningskris av det slag,
som nu har brutit in över vårt land,
»med alla till buds stående medel» — jag
citerade de sista orden. I förarbetena till
detta beslut har man direkt varit inne
på tanken på margarinpriset och dess
anpassning till det utrymme för svenskt

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

smör, som måste förefinnas om det svenska
jordbruket skall ha den lönsamhet
vi är överens om.

En svensk smörexport är ingen ny företeelse.
Det är ingenting som jordbrukarna
eller jordbrukets organisationer
liar hittat på under den sista tiden. Åren
1938 till 1939 exporterade vi mera smör
än vi har gjort de senaste åren. Vi exporterade
då omkring 25 miljoner kilogram
om året. När 1956 års avtal gjordes
upp, var följaktligen nödvändigheten
av en smörexport förutsedd, och det
medförde att prisavtalets allmänna och
speciella målsättning är bindande för
oss, som bär träffat avtalet. Det är bindande
för den svenska riksdagen men
också för den svenska regeringen och
det svenska regeringspartiet, alldeles
oavsett om ett nyval hotar om en månad
eller ej. Man får alltså ta konsekvenserna
av de utfästelser man gör, av de avtal
man själv sluter, och man får göra
det i det läget då avtalet utlöses -—• som
i detta fall — av omständigheter utanför
de svenska jordbrukarnas egen kontroll.

Det enda argument, som här har anförts
mot lösningen med en skärpt margarinbeskattning
och en delvis med hjälp
av denna minskad prisspänning mellan
smör och margarin, är att denna skärpta
margarinaccis skulle drabba de barnrika
hushållen och de inkomstsvaga hushållen.
Men förutsättningen för hela denna
linje är ju, såsom här har sagts upprepade
gånger, att man samtidigt eller
så snart detta är möjligt sänker en annan
indirekt skatt, som också den drabbar
de barnrika och de inkomstsvaga
hushållen. Man kan självfallet inte hävda
att i varje enskilt fall dessa båda komponenter
tar ut varandra, men man kan
hävda att de generellt gör det. För mig
har alltid det avgörande varit, vilka sammanlagda
levnadskostnader en familj
har, inte vad varje enskild vara, som ingår
i dess förbrukning, kostar.

Herr talman! Med dessa utgångspunkter
förefaller mig den lösning, som jordbrukets
organisationer har skisserat och
som, om man får ta hänsyn uteslutande
till officiella aktstycken, regeringen fort -

farande är strängt sysselsatt med alt fundera
på, vara den enda möjliga. Ingen
har ett ögonblick förmenat, att denna
lösning skulle innebära en långtidslösning,
att den skulle på en gång och för
all framtid klara av de svårigheter, med
vilka inte bara det svenska jordbruket
utan jordbruksnäringen i praktiskt taget
alla Europas länder nu brottas. Men man
får väl ändå inte med hänsyn till långtidsproblemen
avstå från åtgärder, som
kan ha en välgörande effekt på de mest
akuta och de mest brännande svårigheterna
för en stor folkgrupp.

Herr Jonsson företräder här den utomordentligt
egendomliga uppfattningen,
att man ger människorna subventioner,
när man tar bort en skatt för människorna.
Jag vill i förbigående säga, att
utgångspunkten för hela denna uppfattning
måste vara, att allt vad en människa
har i arbetsförtjänster i själva verket
tillhör staten. Vad människan själv
får behålla är alltså något slags present
av staten. Herr Jonsson är framme vid
den lösning av våra samhällsekonomiska
problem, som Grönköpings Veckoblad
för några år sedan lanserade, när denna
ärade prcsskollega hävdade, att det radikala
och riktiga skulle vara att vi lämnade
alla våra pengar till staten och sedan
fick en eller annan krona i subventioner
att leva runt på.

Det är över huvud taget utomordentligt
karakteristiskt, att man på socialdemokratiskt
håll inte reflekterar på en
kombinerad skattehöjning och skattesänkning,
tv att föreslå någonting sådant,
det är att handla i panik. Att föreslå
att ett utrymme på detta sätt skapas
för den produkt, som bestämmer
inkomstförhållandena för 236 000 svenska
småbrukare, det är att handla i panik.
Att när deras utkomst är hotad ingripa
med en väl sammankopplad skatteåtgärd,
är felaktigt.

Jag sade, herr talman, alt det var
236 000 svenska småbrukare, vilkas utkomst
är hotad. Vi har på riksdagens
bord haft och har förslag till åtgärder,
som inte gäller småbrukare men som
gäller andra människor, vilkas inkomster
och utkomst anses hotade. Vi har lagt

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på
fram ett förslag, att staten skall ikläda
sig en risk på 30 miljoner kronor för
att skapa fortsatt sysselsättning åt 3 000
arbetare vid varvet i Uddevalla, vi har
ett förslag att staten skall ikläda sig en
risk på 15 miljoner kronor för att i en
beredskapsindustri, herr finansminister,
bereda fortsatt sysselsättning åt 1 400 arbetare.
Regeringen är alltså beredd att
ta på sig nya statsutgifter på cirka 45
miljoner kronor för att sysselsättningen
icke skall försvagas för 4 400 man. Men
den är inte beredd att ta på sig nya
statsinkomster på samma belopp när det
gäller utkomsten för 236 000 småbrukare.
Det är skillnaden, herr talman, mellan
att handla i panik och att handla
efter den eftertanke, som förefaller mig
börja bli övermogen.

Man säger kanske på något håll, att
de svenska jordbrukarnas situation är
sådan, att något ingripande inte behöver
göras. Får jag då bara erinra om att
om man sätter jordbrukarnas inkomster
1950/51 till 100, var näringens inkomster
1956/57 128. Om man sätter jordbruksnäringens
kostnader 1950/51 till
100, var dessa kostnader 1956/57 141.
Det gäller här alltså en näring, vars kostnader
har stigit mycket snabbare än underlaget
för att täcka de kostnader vi nu
talar om.

Jag yrkar därför, herr talman, icke
endast bifall till reservationen, utan jag
säger att oavsett vad första kammarens
majoritet i dag beslutar kommer den
mycket snart, när den nya riksdagen
sammanträder, om vilket halvofficiellt
tillkännagivande nu föreligger, att på
nytt få ta ställning till denna fråga.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Bergh sade, att under
den tremånadersperiod, som subventioneringen
avser, hinner man mera
långsiktigt klara det problem det här gäller.
Den tiden är nog alldeles för kort
för att klara dessa problem, och som här
har nämnts av bl. a. herr Jonsson är det

grund av situationen på smörmarknaden
fråga om människor, som har sin bärgning
av den nuvarande produktionen ute
i de olika bygderna. Vi hörde av jordbruksministern,
att den långsiktiga planeringen
gick ut på att man skulle plantera
skog på dessa åkrar. Det är klart
att detta är riktigt, och det finns många
som har börjat med dessa åtgärder och
som kommer att fortsätta med dem. Men
man kan fråga sig vad de många tusentals
människorna skall leva på, då det
inte går att på tre månader få inkomst
av dessa nya skogsplanteringar. Det tar
mycket lång tid, innan dessa kan ge någon
inkomst.

Jag tror att jordbruksministern är en
klok karl —- annars hade han väl inte
blivit jordbruksminister •— och att han
förstår att det här gäller att planera på
lång sikt och att det gäller både att planera
för framtiden och att klara den aktuella
krisen. Vi kan i alla fall inte bortse
ifrån att det avtal vi nu har på jordbrukets
område också litet grand sammanhänger
med vårt försvar — och inte
så litet heller. Våra försvarskostnader är
mycket stora, de har ökats under detta
år, och vi kan väl inte heller helt bortse
från att det kan bli orostider igen. Då
betyder det ganska mycket att ha matfettsproduktionen
utspridd på flera
hundra tusen brukningsdelar i stället
för på ett litet antal margarinfabriker.
Det är också en sak som man bör ta hänsyn
till.

Att jag har varit litet tveksam om huruvida
man med en gång skall genomföra
en prissänkning på smöret med två
kronor, beror på att ingen vill ha subventioner
— vilken politisk åsikt man än
har — men givet är, att man måste ta
till även det vapnet i vissa fall. Emellertid
liar jordbruket nu gett ett erbjudande
som medför en sänkning av levnadskostnaderna.
Vi kan också konstatera,
att oaktat den höga spänning vi har
mellan priset på smör och priset på
margarin, så siiljes dock två tredjedelar
av produktionen. Under sådana förhållanden
bör väl bedömningen bli den, att
det är ganska oklokt att gå längre än
man behöver vid ett förstahandsförsök.

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

Herr JONSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svärd yttrade att
vi handlade lättvindigt och att den argumentering
vi förde inte var så mycket
att fästa sig vid. Men jag förmodar
att kammarens ledamöter på ett helt annat
sätt uppfattar herr Svärds argumentering,
då han nämnde att hans källskrift
är Grönköpings Veckoblad.

Herr Svärd talade här om skatter och
subventioner. Vi har ju beslutat en sockerskatt.
Om man nu föreslår att man
först skall betala ut restitution på skatten
för att kunna sänka familjernas utgifter
för det ökade margarinpriset, är
inte detta då en subvention från statens
sida så till vida att man med hjälp av
pengar, som staten annars fått i sin hand,
sänker priset på margarinet? Ur den enskildes
synpunkt är väl detta precis detsamma.

Herr Svärd och någon annan har här
sagt, att det inte skulle vara så stor skillnad
mellan utskottets och reservanternas
förslag. Prisskillnaden är ju två kronor
i båda fallen. Vad som skiljer är att reservanterna
menar, att vi först bör höja
margarinpriset men ta bort verkningarna
härav genom att sänka en skatt, och
vi menar att man skall lämna subventioner
direkt och inte företa några prisjusteringar.

Jag vill tillägga, att jag har svårt att
tillägna mig en uppfattning som hävdar,
att den ena sidan är lättvindig, inte bryr
sig så mycket om jordbrukets framtid
och inte förstår betydelsen av överskottskrisen,
medan de som är på den andra
sidan, d. v. s. följer reservationslinjen,
är synnerligen ansvarsmedvetna och är
ensamma om att vilja hjälpa jordbruket.
Jag vill, herr talman, säga att det är lättvindigt
att framställa de olika förslagen
på det sättet.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag tror att jag allra
först skall kosta på mig eu komplimang
till herr Svärd för hans jordbrukspolitiska
debut här i kammaren. I varje fall
var det första gången jag hörde herr
Svärd tala jordbrukspolitik. Det vittnar

om både stor flit, inlevelse och ambition
att på, efter vad jag förstår, kort tid läsa
in detta ärende och sedan kunna hålla
det anförande vi nyss avlyssnade. Självfallet
kunde herr Svärd med den ringa
erfarenhet på området som han har
emellertid inte till alla delar prestera
eif anförande, som kan få stå oemotsagt.
Även om jag vill vara så tolerant som
möjligt mot den som startar på en ny
bana, måste jag ändå uppehålla kammaren
ett ögonblick med ett par punkter i
herr Svärds utläggning.

Herr Svärd började med att nämna,
att han fått associationer från krisen i
början på 1930-talet. Han gjorde gällande
att den sysselsättningskris och den
avsättningskris för jordbruket som vi då
bevittnade hade ett alldeles påtagligt
samband, och de ledde ju, som vi alla
minns, till ytterst ofördelaktiga förhållanden
för samhället. Något av detta
trodde sig kanske herr Svärd finna i dagens
tendenser till sysselsättningsbesvär
och avsättningskrisen för smöret. Men
låt mig bara påpeka, att situationen icke
är jämförbar, även om man så där hastigt
kan dra sådana slutsatser som herr
Svärd gjorde. I början på 1930-talet var
det inte en smöravsättningskris, som
gjorde sig gällande för det svenska jordbruket.
Det var inte heller någon mer
lokalt betonad arbetslöshetskris, som var
kännetecknande för näringslivet och arbetsmarknaden.
Vi hade över huvud taget
vid det tillfället en sådan stark nedgång
i konsumtion och efterfrågan, att
det slog igenom i form av avsättningskriser,
inte bara för jordbruket utan för
hela det svenska näringslivet. I den mån
det rådde en avsättningskris för jordbruket,
så gällde det inte bara smöret, det
gällde fläsk, kött, spannmål, ägg, över
liuvud taget allt som jordbruket producerade.
Krisen bottnade helt enkelt
däri, att vi hade för låg konsumtion ocli
för liten köpkraft, och som en följd av
detta fick vi de allmänna produktionsoch
avsättningskriserna. Sådan är inte
situationen i dag. Än så länge håller sig
konsumtionen hög i vårt land, och efterfrågan
och köpkraft är också mycket
höga. Ser vi t. ex. på det sista sifferma -

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden
och kalla ekonomiska beräkningen som
vi lägger i botten vid en sådan bedöm -

terialet på området, visar det sig, att det
är just konsumtionsvaruindustrierna som
för 1957 och början av 1958 redovisar
böga uppgångssiffror, medan däremot
kapitalvaruindustrierna bar en mera försiktig
tendens.

Låt mig således slå fast, att det i detta
avseende är klart skiljaktiga utgångspunkter.
Vi har hög konsumtion, vi bar
hög efterfrågan. Hur kommer det sig då
att vi icke kan sälja det smör som Sveriges
jordbruk producerar? Det beror helt
enkelt på att de svenska konsumenterna
bar lagt om sina vanor när det gäller
förbrukningen av matfett. År 1955, när
det nuvarande jordbruksavtalet träffades
mellan regeringen och jordbruksorganisationerna,
hade vi en total matfettskonsumtion
i landet på ungefär 175 miljoner
kilogram, därav nära 70 miljoner
smör och resten margarin. I dag är
svenska folkets konsumtion av matfett
exakt lika hög. Vi konsumerar fortfarande
175 miljoner kilogram matfett, men
smörkonsumtionen har sjunkit ned under
60 miljoner kilogram, och i stället
har konsumtionen av margarin gått uppåt.
Man har följaktligen inte ledsnat på
att förbruka matfett här i landet, men
på grund av de ändrade prisrelationerna
mellan smör och margarin har man påtagligt
och pregnant lagt om sina konsumtionsvanor.
Man kan således inte på
något av dessa områden göra eu jämförelse
med vad som gällde under den senaste
krisen i början av 1930-talet. Det
var den första punkt, där jag ville korrigera
herr Svärd.

År det nu tänkbart, att man kan ändra
på dessa konsumtionsvanor? Det kunde
ju vara rätt intressant att ge sig in på en
samhällsekonomisk och realekonomisk
utläggning. Denna kammares ledamöter
känner väl till, att på samma areal åker
produceras nu fyra till fem gånger så
mycket margarin som smör — smörproduktionen
skall ju gå vägen genom djurkroppen.
Om man rent allmänt strävar
efter att ha en effektiv och prisbillig
produktion, som tillgodoser konsumenternas
rimliga anspråk på produkten, är
margarinet oslagbart i konkurrens med
smöret. Men del är inte bara den enkla

ning, utan här kommer hela jordbrukspolitiken
in med hela dess inslag av sociala
moment och mycket annat. Därför
får man föra denna debatt efter delvis
andra linjer.

Om man vill ha en test på huruvida
konsumenterna är beredda att ändra sina
vanor — har vi sagt oss — får man
lov att ändra dagens prisskillnad 4 kronor
till 2 kronor. Då kan man få ett besked.
Man kan nå den utgångspunkten
genom att sänka smörpriset med 1 krona
50 öre och höja margarinpriset med 50
öre. Men man kan nå precis samma utgångspunkt
genom att låta bli margarinpriset,
sänka smörpriset med 1 krona 50
öre och subventionera smöret med ytterligare
en 50-öring. Värdet av dessa prov
är följaktligen exakt lika stort. Möjligen
skulle den linje som innebär, att man
inte ändrar margarinpriset och att man
subventionerar smöret med ytterligare
en 50-öring, ha den fördelen att matfettet
över huvud taget, såväl smör som
margarin, kommer att i förhållande till
andra livsmedel ligga på en nivå som är
50 öre lägre än om man väljer den andra
linjen — sänkning av smöret med 1 krona
50 öre och höjning av margarinet med
50 öre. Det kan naturligtvis inte vara
ofördelaktigt för matfettet, om man startar
med ett pris, som i absolut mening
är lägre för både smör och margarin.

Vi har sagt oss, att vi bör försöka få
ett besked på den punkten. Jag vet att
det råder ytterst delade meningar, inte
bara här i riksdagen utan bland konsumenterna
och praktiskt taget alla som
funderat på denna sak. Kan en sådan
prisförändring — som innebär att man
minskar spänningen från 4 till 2 kronor
—• verkligen ha någon betydelse för att
få till stånd en förskjutning i konsumtionsvanorna?
Många människor tror
det, många människor tror det inte.
Skall jag göra ett personligt avslöjande,
kan jag säga att jag nog hör till dem
som är relativt optimistiska när det gäller
att bedöma vilken verkan en sådan
prisförskjutning kan få till fördel för
smörkonsumtionen. Men det är bara ett

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

antagande. Vi behöver ha reda på hur
konsumenterna reagerar. Det är många
som i dag accepterat margarinet såsom
likvärdigt med smöret, även ur smaksynpunkt.
Den från läkarliåll mycket
energiskt bedrivna propagandan — även
om den ena läkaren kunnat ha en uppfattning
och den andra läkaren en annan
—• har kanske också varit en orsak till
margarinets frammarsch. Vi har försökt
göra vissa statistiska undersökningar för
att få reda på hur margarinkonsumtionen
nu fördelar sig på olika inkomstgrupper
och löntagargrupper, men det
är för tidigt att säga att undersökningen
gett några klara utslag.

Hela problemet är följaktligen så osäkert,
så oprövat alt vi allesamman har
varit eniga om att vi bör göra försöket
att vinna klarhet. Då, menar jag, är det
för detta försök ganska ovidkommande,
om man åstadkommer prissammanträngningen
om två kronor genom att höja
margarinpriset eller genom att subventionera
smöret. Men eftersom margarinprishöjningen
i dagens läge har sådana
verkningar som den har —■ om jag ser
på läget ur konsumentsynpunkt, om jag
ser på den ovilja som de flesta av oss
har mot att artificiellt fördyra margarinet
ännu mera än det redan är artificiellt
fördyrat — så är det naturligt att vi
under denna prövotid velat välja linjen
att subventionera smöret med ytterligare
en femtioöring.

Då kan man fråga sig: Är detta ett avtalsbrott?
Det står ju i avtalet att vi med
alla till buds stående medel skall försöka
befrämja smörets avsättning. Jag
anser att det är ett typiskt uttryck för
vår vilja att fullfölja avtalet om vi går
så långt att vi i dagens statsfinansiella
läge är beredda att ytterligare subventionera
smöret med en femtioöring för
att verkligen se om det finns en praktisk
möjlighet att förändra konsumtionsvanorna
eller inte. Det är ju ändå detta
som måste vara det avgörande. Visar det
sig att denna prövotid inte ger vad vi
tror att den skall ge — eller jag kan säga:
vad jag tror att den skall ge —
d. v. s. ökad möjlighet för smöret att
hävda sig på margarinets bekostnad, då

har vi fått klarhet på den punkten. Då
gäller det att bestämma sig för de mera
långsiktiga åtgärderna.

Skall de långsiktiga åtgärderna betyda
en nedslaktning av 250 000 djur eller inte?
Jag tvekar faktiskt om de praktiska
jordbrukarna i denna kammare är beredda
att gå ut bland sina yrkesbröder
och så där oreserverat rekommendera
en nedslaktning av en kvarts miljon kor.
Jag vet att man bland jordbrukarna själva
är så pass tveksamma i fråga om riktigheten
av den åtgärden att jag tror att
jordbrukarna i denna kammare innerst
är rätt tacksamma över att ha fått en liten
galgenfrist dels för att bättre kunna
känna sig för om stämningarna ute bland
jordbrukarleden, dels för att under denna
prövotid kunna avläsa, om vi skall
behöva ta till denna åtgärd eller inte.

Det är ytterligare ett litet avsnitt i herr
Svärds anförande som jag vill korrigera.
Herr Svärd gör följande jämförelse: Är
man beredd att satsa 30 miljoner kronor
på uddevallavarvet och ytterligare ett
antal miljoner för att uppehålla produktionen
på andra ställen och slippa arbetslöshet,
är man beredd att — jag kan
komplettera herr Svärd där — gå till
riksdagen och på tilläggsstat begära 30
miljoner kronor för sysselsättningsarbeten
med hänsyn till den arbetslöshet vi
har, ja, då bör man också vara beredd,
som herr Svärd uttryckte det, att göra
den här insatsen för småbruken. Är man
beredd att rädda sysselsättningen för
4 000—5 000 man, så måste man också
vara beredd att rädda 236 000 småbrukare
— så var herr Svärds enkla och
grova uppläggning.

Men även detta tål att granskas i sömmarna
litet närmare. Om vi inte går in
och begär förstärkning på tilläggsstat för
att bereda de arbetslösa sysselsättning,
om vi inte hade gått in med statsgarantien
för uddevallavarvets anställda, så
hade ju detta inneburit att dessa människor
varit komplett ohjälpta. De hade
varit helt arbetslösa och helt utan inkomst.
De småbrukare som det här är
fråga om kommer ju inte att ha det sämre
under den period på tre månader
som vi har framför oss, även om

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

man inte accepterar herr Svärds linje.
Om man följer subventionslinjen eller
margarinprishöjningslinjen så har det ju
ingenting att göra med dessa 236 000
småbrukares förhållanden under den
närmaste tremånadsperioden. När den
har passerats skall vi ta upp frågan till
en ny allsidig bedömning. Då vet vi litet
mera om förhållandena än vi gör i
dag. Dessutom är det ju gubevars på det
sättet att även om dessa jordbrukare,
som herr Svärd kallar för småbrukare,
skulle slakta ned 10 eller 20 procent av
sin kreatursstam, så betyder ju inte det
att de står inför en sysselsättningskris
eller ett bortfall av alla sina inkomster.
Man kan inte göra denna enkla jämförelse
mellan den löneanställde och jordbrukaren.
Dessa småbrukare, eller i varje
fall deras hustrur, kommer att få litet
mindre att göra, men de har säkerligen
mycket att göra i alla fall. Det är inte
det som är det avgörande. Småbruket
kommer att få en inkomstminskning,
men det kommer självfallet inte att bli
utan inkomst som lönearbetarna blir vid
arbetslöshet. Småbrukarna skall ju inte
heller tvingas att reducera sin besättning,
utan det är en rent frivillig sak;
det beror på om de anser det förenligt
med sina intressen att slakta en del boskap
när de erhåller en viss slaktdjurssubvention.
Herr Svärds enkla jämförelse
står sig alltså inte vid en närmare
granskning.

Herr talman! Kontentan av detta är
att vi inte ställer till med någon som
helst skada för det svenska jordbruket
genom att acceptera förslaget om 50 öres
subvention av smöret utöver de kronor
1: 50 som priset skall sänkas med. Vi
gör ingen skada för jordbruket men vi
ger både riksdagen, jordbrukarna och allmänheten
möjlighet att avläsa om en sådan
förändring i prisrelationerna verkligen
får effekt. Vi får då ett annat underlag
för att i fortsättningen bedöma
vad som är erforderligt och ett annat
underlag för att bedöma de mera långsiktiga
åtgärder som bör vidtas. Det
händer således ingenting som har karaktär
av avtalsbrott därest kammaren följer
förslaget om en subventionering av

5 Första kammarens protokoll 1958. Nr IS

smöret. Det har förklarats både i motionen
och från regeringsbänken att det inte
finns någon tanke på ett avtalsbrott
men det bör väl i all rimlighets namn
finnas möjligheter att i lugn och ro och
med erfarenhet av detta experiment bestämma
sig för vad som skall hända på
mera lång sikt.

Herr SVÄRD (h) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet måste var och
en som börjar i första klass i en jordbruks-
och lantmannaskola vara glad och
tacksam när han får en så välvillig sakkunnig
och modernt pedagogiskt inställd
rektor som jag i dag fått. Detta förpliktigar
mig emellertid till den motprestationen
att varna rektor Sträng. Här sitter
nämligen i denna kammare en annan
rektor som en gång varit tvungen
att ge mig sänkt sedebetyg på grund av
uppkäftighet och bristande tilltro till
hans auktoritet. Jag hoppas att inte rektor
Sträng skall komma i samma situation.

I ett avseende är jag nog emellertid
inte beredd att gå med på att jag befinner
mig i första klass. Det är i fråga om
30-talets kris och dess olika element. Det
är ett problem som jag har ägnat icke
så få år av mitt liv åt, och jag kan på
den punkten inte skriva under på rektor
Strängs lektion. Jag kan inte göra det
därför att det material som föreligger
inte ger rektorn fog för denna lektion.
Jag har emellertid sagt att jag drar inga
slutsatser av den association jag fick.

Vad som oroar mig är att vi har en
internationell avsättningskris, vars internationella
konjunktureffekt det är mycket
svårt för oss att i nuläget profetera
om. För vår del kan denna avsättningskris,
om den får slå igenom fullt, medföra
en förhållandevis hastig övergång
av människor från småbruket till andra
näringar. Situationen här i landet i dag
är uppenbarligen inte sådan, att man
utan svårighet kan finna möjligheter att
placera friställd arbetskraft. Det är den
reaktionen och do kedjereaktionerna
som oroar mig.

Det är detta jag velat säga, herr finans -

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

ministern. (Jag kanske nu får återgå till
rätt titel.) Det är naturligtvis på det viset,
att en oförändrad krisutveckling för
småbrukarnas del inte medför sysslolöshet,
åtminstone inte för det stora flertalet,
men den minskar sysselsättningen
i den bemärkelsen att den minskar möjligheterna
till givande sysselsättning på
det egna småbruket. Vi kan säga att den
medför något sådant som en tioprocentig
inkomstminskning. Med det utgångsläge
i inkomstavseende som de svenska jordbrukarna
har är detta inte bara personligt
ekonomiskt utan också samhällsekonomiskt
en utomordentlig allvarlig omständighet.

Nu säger herr Sträng att det är likvärdigt
om vi försöker minska prisspänningen
mellan margarin och smör med
en höjning av margarinaccisen eller med
en subvention av smörpriset. Det är inte
likvärdigt. Förutsättningen för att det
skulle vara likvärdigt skulle vara den,
att priselasticiteten på smör och margarin
är densamma. Det finns inga bevis
för ett sådant påstående. Vad som här
inträffat är en mycket plötslig nedgång
i smörkonsumtionen, och man kan nog
utan överdrift säga att den i någon, måhända
i avgörande mån måste ha ett sammanhang
med en just då åvägabragt alltför
stor prisskillnad. Jag tror de jordbruksexperter
som sysslat med denna
sak och som hävdar att just höjningen av
margarinaccisen och den samtidiga sänkningen
av smörpriset, som ju jordbruket
självt svarar för, att just denna kombination
av ingripanden i båda de med
varandra konkurrerande varuslagens
priser ger den största effekten och den
säkraste effekten.

Herr Sträng säger alt det sker ingenting,
om vi får tre månader på oss att
tänka på saken. Därom är jag långt ifrån
övertygad. Denna utveckling kan gå mycket
snabbare än man i ögonblicket räknar
med, vilket inte minst är beroende
på säsongvariationerna när det gäller
produktionen och kanske också konsumtionen
av smör.

Talaren avbröts här av herr talmannen,
som påpekade, att den i § 12 mom.

2 av kammarens ordningsstadga bestämda
tiden för kort genmäle nu vore av
talaren överskriden.

Herr CARLSSON, GEORG, (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill inte polemisera
mot finansministern. Han känner mycket
väl till dessa förhållanden, då han
själv varit jordbruksminister. När man
tänker på siffrorna, att fettförbrukningen
är 175 miljoner kg, ser det inte alldeles
tröstlöst ut för smörproduktionen.
Smörproduktionen är ju inte stort mer
än hälften av detta. Det är nu bara fråga
om vägarna för att nå resultat och få
ett bättre utrymme i konsumtionen.

Jag vill också säga, att det billiga margarin
som vi producerar inte produceras
uteslutande på de svenska åkrarna. Därifrån
kommer inte allt vårt matfett. Det
vet finansministern också, men jag tycker
ändå att det behöver sägas. Vi importerar
en hel del.

Man får väl i alla fall hålla med om
att om man skall göra en prisändring,
måste den psykologiska effekten bli större,
om man höjer en vara med 50 öre
samtidigt som man sänker en annan vara
med 1 krona 50 öre, än om man bara
sänker den ena. Emellertid är det glädjande
att höra att finansministern säger,
att det finns en fråga som vi får lov att
ta upp i fortsättningen, nämligen frågan
om nedslaktningen. Kanske vi inte skall
tala om den så mycket just nu. Det blir
en sak som vem som än sitter i regeringsställning
får ta mycket noggrann
kontakt med jordbrukets organisationer
om, och jordbrukets organisationer får
söka anstränga sig för att nå bästa möjliga
resultat.

Herr Jonsson har sagt tidigare, att
småbrukare inte vill sälja två kor, om
de har sju. Jag vill tillägga, att om en
storjordbrukare, som har full ladugårdsbesättning,
upp till 40 djur, skall ta bort
några stycken ur den ladugården, så säger
han: Jag måste räkna ekonomiskt, då
säljer jag alltihop, ty jag kan inte hålla
någon djurskötare med ett mindre antal
kor.

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

Alla dessa saker kan inte klaras ut på
tre månader, utan det får nog bli ett
samarbete på lång sikt. Hopplöst ser det
inte ut att kunna klara frågan om matfettet,
när omsättningen av matfett inom
landet i alla fall är nära dubbelt så stor
som jordbrukets produktion av matfett.
Skall man få en god lösning av detta aktuella
problem, fordras hänsynstagande
från alla håll.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Om inte den odisciplinerade
lärjungen Svärd hade lämnat
klassrummet, skulle jag kunnat trösta honom
med att säga, att jag inte har någon
tanke på i min nya upphöjelse till rektor
att utfärda sänkt sedebetyg för honom.
Jag känner honom så väl, att jag
tror att det skulle vara som att slå vatten
på en gås.

När de gäller själva frågan om priselasticiteten
ger sig herr Svärd in i en
ytterst teoretisk och diffus debatt. Om läget
är sådant att man i det ena alternativet
har att välja 3 kronor 50 öre för
margarinet och 5 kronor 50 öre för smöret
och i det andra alternativet 4 kronor
för margarinet och 6 kronor för smöret,
vem vågar då säga att det ena alternativet
på något alldeles särskilt sätt skulle
gynna smöret, respektive slå emot margarinet?
Jag tror inte att någon expert
vågar ställa sig bakom ett sådant påstående.

Under 1930-talet satt jag med i en utredning,
som var tvingad att läsa en hel
stor volym i statens offentliga utredningar
just om konsumtionselasticitetens inverkan
på smör och margarin. Vi kom
inte fram till sådana här klara och
knäppsäkra uppfattningar, som herr
Svärd gör gällande i sina inlägg. Däremot
tycker jag nog att man utifrån den
praktiska utsiktspunkten, om man använder
sunt bondförstånd som det heter eller,
för att var mera modern, centerpartiförstånd,
vågar säga att om både smör
och margarin är billigare i det ena alternativet
så torde matfettet över huvud
taget vara mera slagkraftigt i konkurrensen
gentemot andra matvaror än om

båda dessa arter av födoämnen är dyrare.
Det är en enkel reflexion, men jag
tror att den håller rätt bra.

Slutligen vill jag ännu en gång understryka,
att även om vi i vårt land har
en konsumtionsnivå, som inte visar tecken
på att gå tillbaka — det har den
inte gjort ännu utan snarare motsatsen
— kan man naturligtvis, det oaktat, om
man är lagd åt det hållet, måla ganska
dystra bilder för framtiden med åberopande
av den internationella utvecklingen.
Även där menar jag att man inte bör
överdriva. I alla de ekonomiska inlägg,
som har gjorts här i kammaren, har vi
varit ense om att ingen i dag varit beredd
att spå vare sig deflationens eller
inflationens framtidsutsikter. Vi behöver
avvakta ett tag för att närmare utröna
färdvägarna på det ekonomiska området.

Kvar står ändå trots allt att vi har en
matfettskonsumtion, som lios de svenska
konsumenterna är lika hög nu som i förfjol
och lika hög som den var 1956 och
1955, och att konsumtionen uppgår till
inemot 175 miljoner kg.

Herr SVÄRD (h) kort genmäle:

Herr talman! När rektor Sträng nu har
råkat ut för den oturen att få en gås i
sin första klass ■—- vilken gås sedan, en
av de största i världshistorien —- är det
synd att han skall vara så ogenerös, att
han bara slår vatten på gåsen. Han kunde
väl åtminstone ha slagit skummjölk
på den och på det viset aktivt medverkat
till avsättningskrisens upphävande för
det svenska jordbruket.

Det var inte för att säga detta jag begärde
ordet utan det var för att säga, att
i fråga om priselasticiteten på smör och
margarin vet vi mycket litet, och därav
drar jag en slutsats, nämligen att man
skulle kunna försöka påverka priset på
båda dessa varor. Finansministern drar
en annan slutsats: han vill koncentrera
sina ansträngningar på en av dem. Ett
bredare register måste i en situation med
osäkerhet ge det säkraste resultatet.

Till slut, herr talman, vill jag bara instämma
med herr Sträng i ett alldeles
avgörande avseende. Liksom han är jag

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

utomordentligt tveksam inför de tankegångar
som kommer fram om de långsiktiga
åtgärder för att avhjälpa denna
kris, om vilkas nödvändighet jag förmodar
att alla är överens.

Herr statsrådet STRÄNG:

Jag nödgas, herr talman, faktiskt i någon
mån revidera min första uppfattning
om herr Svärds kunskaper i sin
nya disciplin. Det var kanske litet överord,
när jag komplimenterade honom för
hans insikter. Det är nämligen så, herr
Svärd —• detta är det allra mest förberedande
stadium i pedagogisk undervisning
— att genom att göra slut på skummjölken
lättar man inga smörproblem.
Man har redan tagit bort smöret ur
skummjölken.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Även jag blev överraskad,
när högern skickade fram herr
Svärd som smör- och jordbruksexpert.
Herr Svärd deklarerade sina bekymmer
för småbrukarnas existensmöjligheter,
men hans bekymmer i det avseendet ligger
nog närmare den 1 juni och andrakammarvalet.
Det är ju inte obekant, att
den riktning som herr Svärd företräder
tidigare inte haft några hämningar när
det gällt att cyniskt hävda, att det finns
ett hundratusental för många småjordbruk
i landet.

Jag önskar, herr talman, göra några
reflexioner kring smörkrisen, vilken väl
måste betraktas såsom ett uttryck för de
växande svårigheterna inom det svenska
jordbruket.

Utskottet har föreslagit att man som
en provisorisk åtgärd skall sänka smörpriset
med 2 kronor per kilogram samt
genomföra en likaledes tillfällig prisrabattering
med 50 öre per kilogram. Det
betyder, som det har påpekats redan tidigare
i debatten, att jordbrukarna erhåller
lika mycket som om margarinaccisen
hade höjts med ytterligare 50 öre.
Vi kommer därför att rösta för utskottets
förslag. Jag vill här deklarera, att
vi icke vill vara med om att höja marga -

rinaccisen, d. v. s. att ånyo införa en
fattigmansskatt.

Det är ingen tillfällighet att de borgerliga
partierna önskar övervältra smörkrisen
och jordbrukets svårigheter på
löntagarna. Jag vill begagna tillfället att
framhålla, hur nödvändigt det är att få
till stånd en ny giv i jordbrukspolitiken.
Denna nya giv måste innehålla bestämda
åtgärder för att få till stånd en mångsidigare
produktion, främst inom det
mindre jordbruket. Jag är medveten om
att man alltmer fått blicken öppen för
nödvändigheten av en dylik omläggning,
men jag vill betona att dessa åtgärder för
en mångsidigare produktion inom det
mindre jordbruket snabbt måste komma
i tillämpning och utformas på sådant
sätt att de leder till påtagligt resultat.

Men för att framgångsrikt kunna
åstadkomma denna omläggning är det
nödvändigt med en annan politik, bland
annat från centerpartiet, som ju främst
av alla gör anspråk på att representera
böndernas intressen. Man kan, herr talman,
inte med framgång förfäkta böndernas
intressen genom att gå hand i
hand med högern och i avgörande frågor
vända sig mot löntagarnas primära
intressen.

Det råder nu kris på smörmarknaden.
Uppenbart torde dock vara att smörkonsumtionen
i landet kan ökas åtskilligt.
Vi har från vårt partis sida många gånger
föreslagit, att fetthalten i konsumtionsmjölken
skall höjas. Centerpartiets
representanter i riksdagen bär emellertid
ställt sig ganska kallsinniga till detta
förslag. Att höja fetthalten i konsumtionsmjölken
måste väl vara en åtgärd,
ägnad att lindra smörkrisen. En höjning
av fetthalten i konsumtionsmjölken skulle
inte bara medföra att mjölken får
bättre näringsvärde, utan det är ju här
också fråga om att åstadkomma bättre
smak på mjölken. En dylik åtgärd behöver
inte, såsom herr Svärd hävdade,
nödvändigtvis leda till en höjning av priset
på konsumtionsmjölk.

Till sist vill jag påpeka att centerpartiet
nu marscherar hand i hand med den
levnadstandardsänkande högern. Detta
är bl. a. ägnat att minska folks ekono -

Lördagen den 2G april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

miska förmåga att köpa smör i stället
för margarin. Hur man skall lösa jordbrukets
kriser, inklusive smörkrisen, beror
bl. a. av den allmänna politiska utvecklingen
i vårt land. I början av 30-talet var det borgerlig majoritet i riksdagen.
Då höll faktiskt de mindre jordbrukarna
i vårt land på att svälta ihjäl.
När de politiska kraftförhållandena ändrades,
kunde bönderna i samverkan med
arbetarrörelsen betydligt förbättra sina
levnadsbetingelser. Jag finner det angeläget
att i detta sammanhang erinra det
opportunistiska centerpartiet om denna
påtagliga realitet.

Med detta ber jag, herr talman, att få
förena mig med yrkandena om bifall till
utskottets förslag.

Herr FRANZÉN (ep):

Herr talman! Jag tänkte inte begära
ordet i detta ärende, ty jag har inte varit
med om dess behandling i utskottet,
men under diskussionens gång har jag
gjort vissa reflexioner som gör att jag
bar svårt att låta bli att säga några ord.

Herr Jonsson i Fjäle — som nu inte är
inne i kammaren — sade att det var centerpartiet
som aktualiserade denna fråga
genom sin motion men att högern och
folkpartiet också sprang fram med sina
motioner i andra kammaren. Men socialdemokraterna
har ju också motionerat,
och jag har gjort den reflexionen, att det
är på grund av allt detta motionerande
■—■ till en början från de borgerliga partiernas
sida — som vi diskuterar den
här saken i kammaren i dag. Annars
hade den aldrig kommit upp.

Jag kan inte sympatisera med herr
Berg, när han säger att konsumenterna
ser saken så och så, medan jordbrukarna
ser den på ett annat sätt. Jag tycker att
det är onödigt att på detta sätt göra en
uppdelning i konsumenter och jordbrukare.
Jordbrukarna är ju också konsumenter
av matfett ocli även konsumenter
av andras tjänster. Vi är allihop både
konsumenter och producenter, det bör
vi komma ihåg.

Inte minst i det här läget, när inkomsterna
för jordbruket sjunker med 15 och

i många fall 20 procent, uppstår olägenheter
för alla grupper som alltid när
jordbrukets köpkraft minskas. Detta är
också en sak som samtliga bör tänka på.

Det råder ett visst överskott på smör.
Jag tror det är oerhört svårt att komma
ifrån ett sådant och avväga mjölkproduktionen
i landet så att tillgången på
smör blir lagom stor. Vi har också en
annan produktion som är lika nödvändig
som smörproduktionen, nämligen produktionen
av konsumtionsmjölk. Skall vi
ha en kreatursstam som är så stor att
jordbruket vid alla tillfällen och vid alla
variationer i mjölktillgången i landet
skall servera det svenska folkhushållet
mjölk på samma förnämliga sätt som hitintills,
så tror jag inte att man kan hålla
mjölkproduktionen så där precis lagom
stor, om man samtidigt skall producera
behövliga kvantiteter smör.

Jag tycker det skulle ligga närmast till
hands, när jordbruket har ett så stort
ansvar för konsumtionsmjölken och när
dess organisationer har skött sitt arbete
i detta sammanhang perfekt, att man ger
jordbrukarna eu uppmuntran, så att de
kan få en större andel av fettförsäljningen.
När man diskuterade dessa frågor år
1947, resonerade man om 40 000 ton margarin,
och nu är man uppe vid 115 000
lon. Jag tycker det skulle vara rimligt,
om man i stället för att tala om utslagning
av djur vidtog åtgärder som bidrog
till att öka konsumtionen av smör och
minska margarinproduktionen. Om margarinkonsumtionen
kunde inskränkas till
att endast omfatta dubbelt så mycket
margarin som man talade om år 1947
skulle man vara nere vid 80 000 ton, och
då skulle det smöröverskott, som vi nu
har, gå åt i det svenska folkhushållet. .lag
tycker det vore den rimligaste vägen,
men jag förstår att det är svårt att få alla
att förstå detta.

Det har varit tal om, att man skall göra
vitala ingrepp på jordbrukets område,
inte minst från jordbruksministerns håll.
Ilan har sagt att man skall slakta ut
250 000 kor. Finansministern var inne på
samma tankegång. Han sade visserligen
alt det där får man överväga. Det tror
jag också att jordbrukarna kommer att

Nr 18

IJirdagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

göra, men det är väl inte från jordbrukarhåll
dessa propåer har kommit, utan
de har väl kommit ifrån konsumenternas
representanter och jordbruksnämnden,
föreställer jag mig.

Om man tänker efter vart det skulle
bära hän, om man slaktade ut 250 000
kor, finner man att det skulle innebära,
att man skulle få en väldig kontroll på
vilket antal mjölkkor man skulle ha sedan.
Vi har ju områden här i landet, där
man behöver ha det antal mjölkkor som
vi har i dag för att producera den mjölk
och det smör som behöves i dessa områden.
Hur skall f. ö. kontrollen utföras?

En utslagning av mjölkkorna kommer
att medföra även andra olägenheter. Vi
har ett underskott på mellan 20 000 och
25 000 ton nötkött. Genom att man slaktar
ut så stor procent av nötstammen
minskar man i det långa loppet även
den sammanlagda köttproduktionen. Jag
tror det är en mycket farlig väg.

Något som man mycket litet har behandlat
i debatten här är beredskapen
och försörjningsläget i tider, som kan
bli besvärligare än nu. Den generation
som nu lever har upplevt två världskrig.
Förr såg man på ett helt annat sätt på
jordbruket än man från visst håll vill
göra i dag. Är det inte angeläget att man
tänker efter, innan man gör några större
ingrepp på jordbruksproduktionens område?
Livsmedelstillgången är lika nödvändig
för vårt land som försvaret, som
vi vet att vi undan för undan har varit
överens om att förbättra. Försvaret kostar
i dag nära 3 miljarder kronor. Vi är
överens om att vi skall värja vår frihet
ocli vårt oberoende. Jag tror även, att det
är angeläget att samtliga grupper tänker
över att det kan bli besvärliga tider och
att det är nödvändigt att det svenska folket
får livsmedel även under en tid, som
är annorlunda än den vi har nu.

Genom att dessa motioner blivit väckta
har frågan ändå blivit diskuterad. Antingen
reservationen eller utskottsutlåtandet
vinner riksdagens bifall, kommer
det ändå att bli ett beslut, ocli även om
ett beslut enligt utskottsutlåtandet inte
är lika värdefullt som ett beslut enligt reservationen,
har diskussionerna här i

alla fall varit en tillgång i den nuvarande
krissituationen för smöret.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ELIASSON (ep):

Herr talman! Jag skall endast göra
några mera allmänna reflexioner. Jag
tror man måste ha klart för sig, att det
råder ganska stor oro just nu i jordbrukarleden.
Man erinrar sig naturligtvis
i en sådan här situation, att jordbrukets
folk under kriget starkt uppmanades att
producera och visa måttfullhet i prisliänseende.
Det skulle räknas dem till
godo i en en annan situation.

1947 och 1955 års beslut har inneburit
att man i princip erkänt likställighetskravet
och kravet på trygghet. Man måste
dock i dessa dagar konstatera, att
det skett kostnadsökningar bland annat
på grund av räntestegringen samt sådana
prissänkningar, att vi har klara kristecken
inom jordbruket, som i hög grad
hänger samman med de problem vi här
diskuterar. Mjölkproduktionen är ju den
viktigaste inkomstkällan speciellt för
mindre och medelstora jordbruk. Jordbruksnämnden
har i sitt yttrande till
Kungl. Maj :t över förhandlingsdelegationens
framställning konstaterat, att ett sådant
läge nu råder, att statsmakterna har
skyldighet att ingripa med alla till buds
stående medel, som det heter, och man
har i huvudsak följt de linjer jordbrukets
förhandlingsdelegerade har framlagt.

Vad jag, herr talman, skulle vilja fästa
uppmärksamheten på, när vi diskuterar
vilka medel som bör komma till användning
i detta sammanhang, är att en höjning
av margarinpriset med 50 öre per
kilo — under förutsättning att jordbrukarna
i sådant fall håller sin utfästelse
att sänka smörpriset med 1 krona 50 öre
—• i kombination med en rabattering av
sockerpriset inte bara betyder, att hushållen
i allmänhet i detta land — och
det är klart, att man vill understryka
det — inte får högre livsmedelskostnader,
utan att det också betyder lägre levnadskostnader.
Jag skulle också vilja pe -

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

Ang. åtgärder på

ka på, herr talman, att i beslutet av jordbruksnämnden,
som inom parentes sagt
varit ense med förhandlingsdelegationen,
har också deltagit herr Odhner, som ju
är en känd LO-ekonom. Mot den bakgrunden
måste jag säga, att det är beklagligt,
att inte det förslag, som jordbruksnämnden
framlade och som kommit
på riksdagens bord via en centerpartimotion,
kunnat bli föremål för ett positiv
och enhälligt beslut.

Jag vill inte bestrida, att också det utskottsförslag,
som här föreligger om
smörrabatteringen, kan vara ett provisorium
som kan prövas. Men jag måste
samtidigt säga, att detta också betyder,
att man går in för en smörrabattering,
som kostar 8,5 miljoner kronor per tremånadersperiod.
Om man fortsätter längre
med det systemet är man på ett år
uppe i en utgift för statskassan på 34
miljoner kronor. Man frågar sig, om detta
ur statsfinansiell synpunkt är det bästa
och om det verkligen inte innebär
risker på längre sikt, för den händelse
man framdeles inte kan fortsätta med en
sådan subvention. Jag tycker det var rätt,
som finansministern sade, att vi borde
kunna använda centerpartiförståndet i
detta fall — om jag får använda det uttrycket
ett ögonblick. Jag tror att de
synpunkter som jordbruksnämnden och
förhandlingsdelegationen var ense om
var klokare i detta läge, och jag beklagar
att inte enighet har kunnat nås därom.

Sedan vill jag i anledning av vad som
sagts av finansministern men även av
andra talare framhålla, att vi från vårt
håll har klart för oss, att det är ett komplicerat
problem att, som föreslagits, i
detta läge reducera kostammen med omkring
250 000 djur. Detta spörsmål utelämnades
också i motionen. Det har så
många aspekter, att det vore oklokt, om
denna fråga forcerades fram. Den kräver
att man gör mycket noggranna överväganden.

Jag vill till sist, herr talman, säga några
ord om den oro, som jag inledningsvis
nämnde och som finns i jordbrukarleden.
Finansministern tog upp de samhällsekonomiska
aspekterna och de konjunkturmässiga
bedömningarna i detta

grund av situationen på smörmarknaden

sammanhang. Det är visserligen sant,
som finansministern sade, att skillnaden
mellan läget i dag och läget på 30-talet
är, att den privata konsumtionen nu är
ganska hög. Men man får då komma
il åg, att den påtagliga minskning av inkomsterna,
som jordbruket har fått vidkännas,
kanske inte återspeglas så mycket
i det svenska folkets totala konsumtion
i dag men betyder minskade inköp
av framför allt kapitalvaror, såsom maskiner,
redskap och annat. Om denna
kris fortsätter och förvärras, kommer
den också att få större återverkningar än
vad som kanske märks redan nu på sysselsättningsläget.

Man har diskuterat orsakerna till den
amerikanska konjunkturutveckling, som
vållade 1930-talets kris, och jag tror inte
man kan bestrida, att krisen på 1930-talet utlöstes av de svåra förhållanden
som rådde inom jordbruket i Förenta
staterna och som började 1928—1929. Nu
säger man, att man har ett annat läge. Ja,
det kan kanske sägas, men jag tror att
den internationella jordbrukskris, som vi
för närvarande har, också har samband
med den situation med stigande arbetslöshet,
som råder ute i världen. Det sambandet
kommer vi kanske att få ännu
större anledning att begrunda, om inte
konjunkturutvecklingen efter denna sommar
visar några tecken på en förbättring.

Jag skall, herr talman, begränsa mig
till dessa synpunkter. Jag ber att få yrka
bifall till reservationen.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att med anledning
av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt rörande
punkterna A—D av utskottets i förevarande
utlåtande gjorda hemställan och
särskilt beträffande var och en av de
följande punkterna.

Sedermera gjorde herr talmannen i enlighet
med de i fråga om punkterna A—
D förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i nämnda
punkter hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i motsvarande delar av den vid utlå -

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

Ang. åtgärder på grund av situationen på smörmarknaden

tandet avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Nord begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 26 punkterna
A—D, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i motsvarande delar av den
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Nord begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 75;

Nej — 58.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Därefter gjordes enligt de beträffande
punkten E 1 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i denna punkt hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i motsvarande del av den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Slutligen bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i punkterna E 2 och
F hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 24, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar
angående prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
bevillningsutskottets memorial
nr 47, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande
nr 39 i anledning av Kungl.
Maj ds proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 25 § och
129 § 8 mom. taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623) jämte i ämnet
väckta motioner.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 25, i anledning
av Kungl. Maj ds framställningar
angående vattenvårdens organisation
m. m. samt anslagsanvisning i samband
därmed jämte i ämnet väckta motioner,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Anmäldes och bordlädes

sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets
memorial nr 2, med föranledande
av kamrarnas skiljaktiga beslut
rörande utskottets utlåtande nr 1, i
anledning av väckta motioner angående
restitution av skatt å bensin, som förbrukas
vid användning av motorredskap
i skogsbruket; samt

särskilda utskottets memorial nr 2, i
anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om dels förslag till godtagande
av principer för en lagfäst tilläggspensionering
samt riktlinjer för det fortsatta
arbetet på pensioneringens genomförande
och dels förslag om vissa sparfrämjande-
och värdesäkringsåtgärder.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Larsson, Sigfrid, under sammanträdet
till herr talmannen avlämnad, av honom
m. fl. undertecknad motion, nr 442, i

Lördagen den 26 april 1958

Nr 18

anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående lönegradsplaceringen för vissa
tjänster m. m.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vidareutbildning
av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans
högstadium in. in.;

nr 212, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1958/59 till lärarutbildningskurser
för läroverksingenjörer m. in.;

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrade grunder
för den ekonomiska förvaltningen av de
allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 214, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa följdfrågor
i anledning av skolstyrelsereformen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 216, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1958/59, i
vad avser finansdepartementets verksamhetsområde; nr

220, i anledning av Kungl. Maj:ts
i propositionen nr 1 under sjätte huvudtiteln
gjorda framställning om anslag för
budgetåret 1958/59 till Statens bilinspektion:
Avlöningar;

nr 221, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1958/59 till inredning
och utrustning av nya lokaler vid
universiteten och karolinska institutet;

nr 222, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder för att
avhjälpa platsbristen inom fångvårdens
ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner; nr

223, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avtal om häkteslokaler
i Örebro;

nr 224, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under femte huvudtiteln
gjorda framställningar om anslag
för budgetåret 1958/59 till arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen
in. in.;

nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under elfte huvudtiteln
gjorda framställning rörande
anslag för budgetåret 1958/59 till Vissa
kostnader i anledning av allmänna val;

nr 226, i anledning av riksdagens år
1957 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket,
i vad berättelsen avser kammarkollegiet; nr

227, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till reglering av
tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen
i Lovö socken av Stockholms
län;

nr 228, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa,
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter; nr

248, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
överenskommelse mellan Sveriges regering
och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering om utförande av
beskickningsanläggningar i Moskva och
Stockholm;

nr 249, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överförande till
Sverige av vissa sjuka flyktingar;

nr 250, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statens allmänna avlöningsreglemente
in. m.;

nr 251, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående löneförmåner
m. m. för viss läkarpersonal;

nr 252, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till viss ändring
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglcinente
in. in.;

nr 267, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställning om anslag
för budgetåret 1958/59 till Främjande
av lärlingsutbildning hos hantverksmästare; nr

268, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under tionde
huvudtiteln gjorda framställning om
statsgaranti för budgetåret 1958/59 för
lån till hantverks- och småindustriföretag
jämte i ämnet väckta motioner; samt

nr 269, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under tionde

Nr 18

Lördagen den 26 april 1958

huvudtiteln gjorda framställning om anslag
för budgetåret 1958/59 till Avsättning
till fonden för idrottens främjande.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 270, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete dels ock i ämnet
väckta motioner; samt
nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 19 § 1 och 3 mom.
folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469).

Anmäldes och godkändes sammansatta
stats- och tredje lagutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 271, till Konungen
i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,
m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften; och

nr 275, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående viss ändring i gällande
avtal angående utövandet av statens
tobaksmonopol.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 276, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 25 § och 129 § 8 mom.
taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623) jämte i ämnet väckta motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
memorial nr 47 bifölles även av andra
kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag.

På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren nu, kl. 15.07, att ajournera
sina förhandlingar till kl. 17.30, då
ett utskottsbetänkande väntades inkomma
till bordläggning.

Förhandlingarna återupptogos kl.
17.30.

Enär det väntade utskottsbetänkande!
ännu icke inkommit, hemställde herr talmannen,
att kammaren måtte ånyo ajournera
sina förhandlingar till kl. 21.00.

Härtill lämnade kammaren sitt bifall.

Då förhandlingarna kl. 21.00 återupptogos,
anmäldes och bordlädes jordbruksutskottets
memorial nr 27, i anledning
av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga
om åtgärder på grund av situationen på
smörmarknaden.

Kammarens sammanträde avslutades

kl. 21.01.

In fidem

Fritz af Peterscns

Söndagen den 27 april 1958

Nr 18

Sondagen den 27 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelser till Konungen: nr

253, angående val av fullmäktige i
riksbanken med suppleanter; samt
nr 259, angående val av fullmäktige i
riksgäldskontoret med suppleanter;

dels ock till riksdagens förordnanden:
nr 254, för herr Axel Ludvig Rubbestad
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 255, för herr Gustaf Napoleon Kollberg
att vara fullmäktig i riksbanken;

nr 256, för herr Gustaf Sanfrid Elofsson
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken;

nr 257, för herr Nils Aastrup att vara
suppleant för en av riksdagens fullmäktige
i riksbanken;

nr 258, för herr Jonas Sigfrid Jonsson
att vara suppleant för en av riksdagens
fullmäktige i riksbanken;

nr 260, för herr C. H. Nordlander att
vara ordförande i riksgäldskontoret;

nr 261, för herr Erik Rudolf Hagberg
att vara fullmäktig i riksgäldskontoret;

nr 262, för herr Anders Petter Pettersson
att vara fullmäktig i riksgäldskontoret; nr

263, för herr Anders Sven Hedqvist
att vara suppleant för ordföranden i
riksgäldskontoret;

nr 264, för herr Gustaf Emanuel Birke
att vara suppleant för en fullmäktig i
riksgäldskontoret;

nr 265, för herr Nils Ivar Johansson
att vara suppleant för en fullmäktig i
riksgäldskontoret; samt

nr 266, för herr Karl Torsten Fredriksson
att vara suppleant för en fullmäktig
i riksgäldskontoret.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
motionen nr 442, av herr Larsson,
Sigfrid, m. fl.

Föredrogs sammansatta bevillningsoch
jordbruksutskottets memorial nr 2,
med föranledande av kamrarnas skiljaktiga
beslut rörande utskottets utlåtande
nr 1 i anledning av väckta motioner angående
restitution av skatt å bensin, som
förbrukas vid användning av motorredskap
i skogsbruket.

Beträffande detta memorial hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte företagas
till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

På sedermera gjord proposition godkändes
den i memorialet föreslagna voteringspropositionen.

Föredrogs jordbruksutskottets memorial
nr 27, i anledning av kamrarnas
skiljaktiga beslut i fråga om åtgärder på
grund av situationen på smörmarknaden.

Även beträffande detta memorial hade
utskottet hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls vad utskottet
sålunda hemställt.

På därefter gjord proposition godkändes
den i memorialet föreslagna voteringspropositionen.

Herr talmannen yttrade, att under förutsättning
att de nu godkända voteringspropositionerna
bleve godkända även av
andra kammaren, enligt överenskommelse
med nämnda kammares talman gemensamma
omröstningar över dessa vo -

Nr 18

Söndagen den 27 april 1958

teringspropositioner komme att anställas
vid kamrarnas sammanträden under
morgondagen.

Föredrogs och bordlädes ånyo särskilda
utskottets memorial nr 2.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets
memorial:

nr 108, angående tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1957/58; samt
nr 109, angående provisorisk statsreglering
och bevillning för budgetåret
1958/59.

På framställning av herr talmannen
beslöts att de denna dag för första gången
bordlagda ärendena, statsutskottets
memorial nr 108 och 109, skulle på föredragningslistan
för morgondagens sammanträde
uppföras efter det två gånger
bordlagda ärendet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.04.

In fidem

Fritz af Petersens

Måndagen den 28 april 1958

Nr 18

Måndagen den 28 april

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Företogs jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
i dess memorial nr 2 föreslagna
samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen skall bifalla den
vid sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets
utlåtande nr 1 fogade
reservationen och alltså i anledning av
motionerna I: 14 och II: 13, I: 71 och

11:119, 1:17 och 11:20 ävensom 1:72
samt II: 120 besluta,

1) att medgiva skogsnäringen gottgörelse
för skatt å bensin, som förbrukas
vid användning av motorredskap inom
näringen, från och med den 1 juli 1957
i överensstämmelse med de grunder som
utskottet förordat i det föregående,

2) att föreskriva, att till näringen
återburna bensinskattemedel skall tillföras
en särskild fond, benämnd skogsbrukets
bensinskattefond, att avräknas
mot automobilskattemedlen,

3) att antaga följande såsom utskottets
förslag betecknade

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt
å bensin och motorsprit skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse

Restitution av skatt, som i denna förordning
avses, må åtnjutas:

a) för bensin--— svensk fri hamn; b)

för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller
fordon å järnväg eller av luftfartyg, härunder
inbegripet start av icke motordrivet
flygplan, eller av motorbåt vid
yrkesmässigt utövande av fiske eller av
inom trädgårdsnäringen nyttjade jordfrasar; -

c) för bensin — — — framföres;
samt

d) för bensin, — — — än motordrift.

Vid restitution — — — belöpande
tullen.

Utskottets förslag

Restitution av skatt, som i denna förordning
avses, må åtnjutas:

a) för bensin — -— — svensk frihamn
;

b) för bensin eller motorsprit, som
med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller
fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet
flygplan, eller av motorbåt vid
yrkesmässigt utövande av fiske eller av
inom trädgårdsnäringen nyttjade jordfräsar
eller av inom skogsbruket nyttjade
motorsågar och därmed jämförbara
motorer och redskap;

c) för bensin---framföres;

samt

d) för bensin, — — — än motordrift.

Vid restitution — — — belöpande
tullen.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1957.

Nr 18

Måndagen den 28 april 1958

4) att mot senare avräkning mot det
restitutionsbelopp, som må komma att
bestämmas för budgetåret 1957/58, till
Gottgörelse till skogsnäringen för av
dess utövare erlagd bensinskatt å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1957/58 anvisa ett anslag av 300 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

5) att mot senare avräkning mot det
restitutionsbelopp, som må komma att
bestämmas för budgetåret 1958/59, till
Gottgörelse till skogsnäringen för av
dess utövare erlagd bensinskatt å riksstaten
för budgetåret 1958/59 under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag av
300 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt

6) att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet i övrigt anfört
i det föregående,

röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen, i likhet
med andra kammaren, bifallit vad sammansatta
bevillnings- och jordbruksutskottet
hemställt i utlåtande nr 1 och
alltså beslutat, att motionerna I: 14 och
II: 13, I: 71 och II: 119, I: 17 och II: 20
ävensom I: 72 samt II: 120 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ja -— 63;

Nej — 74.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Fru Wallentheim anmälde, att hon av
misstag röstat för nejpropositionen.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 402, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 101 ja och 101

nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 164 ja
och 175 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nejpropositionen.

Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande avjordbruksutskottet
i dess memorial nr
27 föreslagna samt av båda kamrarna
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen skall bifalla
vad jordbruksutskottet, såvitt nu är i
fråga, hemställt i sitt utlåtande nr 26,
innebärande

A. att riksdagen må, med bifall till
motionerna I: 424 och II: 532 ävensom
med avslag å motionerna I: 416 och II:
523, 1:421 och 11:530 samt 1:422 och
II: 531, sistnämnda sex motioner såvitt
nu är ifråga, i avvaktan på i utskottsutlåtandet
berörda förslag från Kungl.
Maj:ts sida bemyndiga Kungl. Maj:t att
under maj, juni och juli månader 1958
utbetala prisrabatter å smör i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utskottet
föreslagit i det föregående samt
sålunda

1) till Prisrabattering av smör å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1957/58 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 5 700 000 kronor,

2) till Prisrabattering av smör å riksstaten
för budgetåret 1958/59 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 800 000 kronor;

B. att riksdagen må avslå i motionerna
1:422 och 11:531 begärt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att — i syfte
att åstadkomma en skatterestitution —
träffa avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
om att genomföra en prisrabattering
av socker med lägst 10 öre
per kilogram;

C. att riksdagen må avslå yrkandet i
motionerna I: 422 och II: 531 att för under
B. angivet ändamål under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag med erforderligt
belopp inom ramen för de ge -

Måndagen den 28 april 1958

Nr 18

nom ändring av fettvaruregleringen inflytande
skatteinkomsterna;

D. att motionerna 1:421 och 11:530,
såvitt avser yrkandet om hemställan hos
Kungl. Maj:t om proposition till den
nästkommande under året sammanträdande
riksdagen med förslag om upphävande
av nu gällande varuskatt å
socker och sirap, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

E. 1) att riksdagen må avslå motionerna
I: 416 och II: 523, såvitt avser yrkandet
om disposition av medel från reservationsanslaget
till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1957/58 för rabattering av smör
till allmänna inrättningar,

röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej.

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren, såvitt nu är i
fråga, beslutat

A. att, med bifall till motionerna I:
416 och II: 523, I: 421 och II: 530 samt
I: 422 och II: 531, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, ävensom med avslag
å motionerna 1:424 och 11:532, bemyndiga
Kungl. Maj:t att med stöd av kungörelsen
1946: 417 vidtaga den ändring
av regleringsavgiften för fettvaror, som
utskottet angivit i det föregående;

B. att, med bifall till motionerna I:
422 och II: 531, såvitt nu är i fråga, bemyndiga
Kungl. Maj:t att —- i syfte att
åstadkomma en skatterestitution -—
träffa avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
om att genomföra en prisrabattering
av socker med lägst 10 öre
per kilogram;

C. att, med bifall till motionerna T:
422 och II: 531, såvitt nu är i fråga,

1) till Prisrabattering av socker å tillläggsstat
II till riksstaten för budetgåret
1957/58 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor,

2) till Prisrabattering av socker å
riksstaten för budgetåret 1958/59 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 22 500 000 kronor;

D. att, med bifall till motionerna I:
421 och 11:530, såvitt nu är i fråga, i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
proposition till den nästkommande under
året sammanträdande riksdagen
med förslag om upphävande av nu gällande
varuskatt å socker och sirap;

E. 1) att i anledning av motionerna
1:416 och 11:523, såvitt nu är i fråga,
bemyndiga Kungl. Maj:t att på sätt utskottet
förordat av reservationsanslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1957/58 disponera
500 000 kronor för rabattering
av smör till allmänna inrättningar.

Ja — 77;

Nej — 62.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 403, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 105 ja och
107 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra
182 ja och 169 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Justerades protokollet för den 22 innevarande
månad.

Föredrogs och lades till handlingarna
särskilda utskottets memorial nr 2, i
anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om dels förslag till godtagande
av principer för en lagfäst tillliiggspensionering
samt riktlinjer för
det fortsatta arbetet på pensioneringens
genomförande och dels förslag om vissa
sparfrämjandc- och värdesäkringsåtgärdcr.

Nr 18

Måndagen den 28 april 1958

Föredrogs statsutskottets memorial nr
108, angående tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1957/58.

Beträffande detta memorial hade utskottet
hemställt, att detsamma måtte företagas
till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i förevarande memorial
hemställt.

Föredrogs statsutskottets memorial nr
109, angående provisorisk statsreglering
och bevillning för budgetåret 1958/59.

Även beträffande detta memorial hade
utskottet hemställt, att detsamma måtte
företagas till avgörande efter allenast en
bordläggning.

På gjord proposition bifölls denna
hemställan.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i det nu ifrågavarande memorialet
hemställt.

Anmäldes och godkändes särskilda utskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 272, till Konungen i anledning av dels
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 29
juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 277, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Odlings- och byggnadshjälp
åt innehavare av vissa kronolägenheter
m. m.;

nr 278, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för upprustning
av landsbygdens elektriska distributionsnät,
m. m.;

nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag för budgetåret 1958/
59 till bidrag till jordbrukets och träd -

gårdsnäringens rationalisering ävensom
till täckande av förluster på grund av
statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 280, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Fiskerilånefonden
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 281, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m., såvitt avser
Näs l1 i Göteborgs och Bohus län m. fl.
fastigheter; samt

nr 284, i anledning av Kungl. Maj ris
proposition angående ändrade bestämmelser
om resandes rätt att fritt införa
jordbruksregleringsvaror jämte i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 282, angående tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1957/58; samt
nr 283, angående provisorisk statsreglering
och bevillning för budgetåret
1958/59.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vartdera av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsmemorial fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 285, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, m. m.
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 286, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående vattenvårdens
organisation m. m. samt anslagsanvisning
i samband därmed jämte i ämnet
väckta motioner.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vartdera av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 287, till Konungen i anledning av

Måndagen den 28 april 1958

Nr 18

väckta motioner angående åtgärder på
grund av situationen på smörmarknaden.

Anmäldes riksdagens kanslis förslag
till Sveriges riksdags beslut under riksdagens
vårsession år 1958.

Förslaget godkändes under förutsättning
att andra kammaren beträffande de
å nämnda kammares föredragningslista
för denna dag upptagna utskottsbetänkandena
fattade samma beslut som första
kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag.

På framställning av herr talmannen
beslöt kammaren nu, kl. 10.28, — i avvaktan
på att andra kammaren skulle
avsluta sina överläggningar rörande de å
dagens föredragningslista upptagna
ärendena, varefter kamrarna samtidigt
skulle mottaga en väntad kungl. skrivelse
— att ajournera sina förhandlingar till
dess kammarens ledamöter genom överenskommen
varsel kallades till fortsatt
sammanträde.

Förhandlingarna återupptogos kl.
14.30.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén avlämnade
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 160, om förordnande
av statsrådsledamöter att uppläsa
Kungl. Maj:ts öppna brev till riksdagen
angående nya val i hela riket till
riksdagens andra kammare.

Av nämnda kungl. skrivelse, som nu
föredrogs, inhämtades bland annat, att
Kungl. Maj:t förordnat hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
Undén, att i första kammaren uppläsa
Kungl. Maj:ts ifrågavarande öppna brev.

Med anledning härav lämnades ordet
till hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén, som i enlighet
med det honom givna uppdraget uppläste
Kungl. Maj:ts öppna brev, nr 161,
angående nya val i hela riket till riksdagens
andra kammare. Enlijgt detta
brev hade Kungl. Muj:t funnit gott att

(1 Första kammarens protokoll 1958. Nr 18

jämlikt § 108 regeringsformen samt § § 3
och 5 riksdagsordningen, med upplösande
av riksdagen, förordna om nya
val i hela riket till riksdagens andra
kammare.

Uppläsningen av berörda öppna brev
åhördes av kammarens ledamöter stående.

Herr TALMANNEN anförde:

Kammaren har genom det öppna brev
från Kungl. Maj :t, som nyss upplästs, slutat
sin session för denna gång. Vi åtskiljs
nu någon månad tidigare än vad
som är normalt, och vi åtskiljs under
säregna omständigheter genom andra
kammarens upplösning.

Under några veckor framåt kommer
Sveriges riksdag inte att existera. Denna
omständighet i och för sig och andra
rön, som vi gjort under de senaste veckornas
arbete, har väl givit oss eller i
varje fall för oss aktualiserat synpunkter,
som måste komma att göra sig gällande i
författningsrevisionens arbete och som
måste komma att sätta sina spår i de
författningsförslag som så småningom
kommer på riksdagens bord.

Jag kan inte på samma sätt som i vanliga
fall önska er trevnaden att återvända
till edra vistelseorter för att ägna någon
tid åt edra borgerliga yrken och åt
den vila och rekreation, som alla så väl
behöver efter en pressande riksdagsperiod.
Jag misstänker att åtskilligt av den
tid som förgår innan vi möts —• vid en
tidpunkt, som vi nu inte känner exakt
men som vi väl ungefär kan föreställa
oss — kommer att ägnas åt de eviga följeslagare
till riksdagsmannauppdraget
som heter valrörelse och politisk agitation.
Mycken rekreation och vila blir det
väl inte, innan vi möts på nytt, ens för
ledamöterna i denna kammare, vilken
ju inte är föremål för upplösningsdekretet.
Inte heller får ni njuta av sommarens
grönska —■ ni som bor fjärran från
storstaden — utan ni får återvända till
storstaden för att där fira högsommaren.
Jag kan endast trösta dem som inte vel
hur Stockholm är under sommaren med
att Stockholm är en charmant sommarstad.

Nr 18

Måndagen den 28 april 1958

Även om allt inte kan bli så bra som
vanligt, önskar jag att ni skall få någon
tid till vila och annat arbete än politiskt.
Samtidigt som jag önskar er detta tackar
jag er å egna och mina två kamraters
vägnar för den välvilja och det överseende
ni visat oss under den nu tilländalupna
sessionen.

Detta tal besvarades av herr SANDLER
i följande ordalag:

Riksdagen är alltså upplöst. Därmed
är kammaren försatt ur funktion.

Den erfarenhet vi nu gör, och som vi
nyss blivit erinrade om, kommer säkerligen
att bli en tankeställare även utanför
författningsutredningens krets. Jag
tror att det är all anledning att man nu
även utom den kretsen börjar överväga,
huruvida förordnande om nyval till en
av riksdagens kamrar eller till bägge
kamrarna automatiskt och nödvändigt
skall behöva medföra, att riksdagen därmed
är upplöst.

Jag skall inte vidare fördjupa mig i
detta problem. Men, ärade kammarledamöter
— ty ledamöter av kammaren för -

blir vi alljämt under den period som
herr talmannen nyss erinrade om — ingen
kan ju ändå betaga oss rätten att som
enskilda ledamöter av denna kammare
återgälda den vänliga hälsning, som just
har riktats till oss, och att uttrycka vår
uppskattning av det säkra och trivsamma
sätt, på vilket talmannen under denna
förkortade riksdagssession, med dess
hektiska avslutande arbetsvecka, har lotsat
oss igenom alla kontrapropositioner
till den dag som i dag är, då punkt har
satts för alla våra voteringar intill dess
riksdagen ånyo upptar sitt arbete.

Vi tillåter oss att tillönska vår talman,
att åtminstone han skall få en välbehövlig
vila efter sitt krävande arbete, under
den tid som åtgår innan riksdagsarbetet
återupptas och denna kammare ånyo befinner
sig i funktion.

Vi säger honom nu helt enkelt: Tack,
och på återseende!

Kammarens ledamöter åtskildes kl.
14.38.

In fidem

Fritz af Petersens

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

680809