Fredagen den 23 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1964:32)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 32

FÖRSTA KAMMAREN

1964

20—27 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 23 oktober Sid.

Interpellationer:

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. arronderingen av kronans innehav
av skogsfastigheter, m. ........................ 4

av herr Palm ang. det framtida fredsforskningsarbetet ...... 5

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Lundström ang. neutralisering av eventuella skattehöjningar
i samband med höjda taxeringsvärden på egnahem
m. .............................................. ®

av herr Wallmark ang. åtgärder mot utsläpp i vissa fall av rök

och gas från motorfordon .............................. 6

av herr Hernelius ang. uppskov med inkallandet av FN:s generalförsamling
...................................... ®

Tisdagen den 27 oktober

Svar på frågor:

av herr Lundström ang. neutralisering av eventuella skattehöjningar
i samband med höjda taxeringsvärden på egnahem

m. ..................................................

av herr Lager ang. utspisning av officerare..................

av herr Sundin ang. försvarets sjukvårdsstyrelses upphandling

av dentalmateriel ......................................

av herr Sveningsson ang. hastighetsbegränsning för motorfordon
..................................................

av herr Wallmark ang. åtgärder mot utsläpp i vissa fall av rök

och gas från motorfordon ..............................

Interpellation av herr Petersson, Erik Filip, om inrättande av

filialer till universiteten ..................................

1 Första kammarens protokoll 196i. Nr 32

Nr 32

Innehåll

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Holmberg ang. Svenska filminstitutets anordnande av

fester vid filmfestivalen i Venedig ...................... 14

av herr Källqvist ang. de s. k. konstnärsbelöningarna ........ 14

Tisdagen den 20 oktober 1961

Nr 32

Tisdagen den 20 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 834—836 till behandling
av lagutskott samt

motionerna nr 837 och 838 till statsutskottet.

Justerades protokollsutdrag för den
na dag, varefter kammarens samman
träde avslutades kl. 16.01.

In fidem

Fritz af Petersens

Nr 32

Fredagen den 23 oktober 1964

Fredagen den 23 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokoll för den 16 och
17 innevarande månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Anhåller om ledighet från riksdagsarbetet
till och med den 13 november 1964
på grund av uppdrag för Byggnadsinternationalen
i Bryssel, Tel Aviv, NordRhodesia
och Nyasaland.

Stockholm den 21 oktober 1964.

Knut Johansson

Den begärda ledigheten beviljades.

Interpellation ang. arronderingen av
kronans innehav av skogsfastigheter,
m. m.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! I framställning den 23
februari 1946 har styrelsen för Bro häradsallmänning
erinrat om att enligt
statsmakternas beslut för kasern- och
övningsområde åt Svea livgarde kommer
att tagas i anspråk allmänningen
tillhöriga fastigheten Lövsta l2 i HåboTibble
socken omfattande ca 137 hektar
skogsmark. Då enligt styrelsens välgrundade
uppfattning förutsättningarna
för att på kvarvarande ca 89 hektar
och med den förvaltningsorganisation
som lagligen föreskrives bedriva ett rationellt
skogsbruk i hög grad reduceras,
framstår det som ett livsvillkor för
allmänningens fortbestånd att kompen -

sation erhålles genom förvärv av annan
skogsfastighet av ungefär samma storleksgrad.
Det framstår som skäligt att
staten, som vållar skadan, gör vad den
kan för att tillhandahålla kompensationen.

Allmänningsstyrelsen anhåller därför
om att få förvärva den inom samma
härad belägna kronoegendomen Ålbrunna
l1 och 21 i Låssa socken. Egendomen
omfattar 34 hektar åker och 90
hektar produktiv skogsmark samt ligger
2 mil från närmaste annan kronopark.
Den utgör således ett exempel på
kronans innehav av ströhemman som i
samband med eftersträvandet av bättre
arrondering av kronans innehav bör
kunna avstås.

Domänintendenten i verkets norrg
område omnämner avsikten att med
arrendatorns uppsägande utarrendera
jordbruket med dess av kronan hårt
eftersatta underhåll av byggnader som
sidobruk. Därest emellertid domänstyrelsen
accepterar principen att kronan
skall i mark lämna kompensation för
i anspråk tagen egendom, har domänintendenten
intet att erinra mot att den
försäljes till allmänningen. En sådan
försäljning torde ur domänverkets synpunkt
icke innebära något allvarligt ingrepp
i fastighetsbeståndet.

Domänverkets jägmästare framhåller
emellertid bl. a. att allmänningen bör
få betalt i pengar och sedan kan ha
möjlighet att från andra än kronan förvärva
sin kompensation. Överjägmästaren
gör också gällande att allmänningens
arrondering av sin skogsmark icke
förbättras genom förvärvet. Härtill torde
böra anmärkas dels att allmänningens
driftsmöjligheter försämras genom
kronans ingrepp dels även att kronans
arrondering förbättras genom avstående
av mark som ligger för kronan mera
avlägset än för allmänningen.

Fredagen den 23 oktober 1964

Nr 32

Interpellation

Lantbruksnämnden, vars uttalande i
sammanhanget torde böra tillmätas
stort avseende, uttalar att ett kompensationsförvärv
enligt häradsallmänningens
önskemål synes både lämpligt
och önskvärt ur de synpunkter, som
lantbruksnämnden har att företräda.

Domänstyrelsen har avslagit framställningen.
Ärendet kommer emellertid
att åter bli aktuellt i samband med att
kronans förvärv från allmänningen genomföres.
Med hänsyn såväl härtill som
till de allmänna principer för kompensation
vid kronans tvångsförvärv som
ovan berörts vill jag utbedja mig kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
rikta följande frågor:

1) Anser statsrådet att en förbättrad
arrondering av kronans innehav av
skogsfastigheter skall eftersträvas ej
blott genom förvärv av välbelägna marker
utan även genom avyttring av fastigheter
som ligger mindre väl till och
utan olägenhet kan avvaras?

2) Vill statsrådet medverka till att
kompensation för av kronan ianspråktagen
fast egendom då så lämpligen kan
ske lämnas genom avyttring till den
skadelidande av härför passande mark?

3) Anser statsrådet att vid bedömande
av frågor av denna art väsentligt avseende
skall fästas vid av lantbruksnämnd
uttalad uppfattning om vad som
är lämpligt och önskvärt?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. det framtida fredsforskningsarbctet Ordet

lämnades på begäran till herr
PALM (s), som yttrade:

Herr talman! Firandet av den 150-åriga svenska freden, som kunde ske i
augusti månad i år, kom att inta en
ganska undanskymd plats. Orsaken är
närmast att finna i tidpunkten för den -

ang. det framtida frcdsforskningsarbetet
na händelse som inföll mitt under pågående
valrörelse. Såvitt jag har kunnat
följa de olika partiledarnas tal enligt
TT-referaten var det endast statsminister
Tage Erlander som särskilt
uppehöll sig vid denna, för den svenska
nationen så betydelsefulla händelse.
Statsministern valde symboliskt nog
att erinra om detta i ett tal i Eda vid
den svensk-norska gränsen den 16 augusti.

I detta tal underströks bland annat
den positiva inställning som Sverige under
mycket lång tid har intagit till det
internationella fredsarbetet, och statsministern
ställde bland annat frågan
om det inte skulle vara möjligt för vetenskapsmännen
att lämna sitt bidrag
till lösningen av de internationella konfliktproblemen
genom att öka vår kunskap
om dessa problems bakgrund, om
möjliga vägar att mildra spänningstillstånd,
undanröja oroshärdar och att
effektivt utnyttja FN:s förutsättningar
som ett värn för freden. Forskningsinsatser
ansågs också mycket angelägna
för att lösa problemen, som aktualiseras
i samband med FN:s speciella fredsoperationer
och förhandlingarna om
nedrustning.

Statsministern erinrade vidare om
att ansatser till en freds- och konfliktforskning
har inletts på flera håll —-bland annat i vårt land genom anslag
till Utrikespolitiska institutet i dess arbete
att bedriva säkerhetspolitiska studier.

Statsministern konkretiserade ytterligare
sin uppfattning med att säga att
»ett internationellt institut för fredsoch
konfliktforskning är ett perspektiv
som förtjänar att grundligt diskuteras.»

Vidare framhölls att »det är regeringens
avsikt att tillsätta en utredning
med uppgift att kartlägga problematiken
kring ett sådant institut». En sådan
utredning ansågs böra ske i nära
kontakt med de övriga nordiska länderna.

Herr talman! Tillåt mig säga att vi
är många i detta land som hälsade den -

Nr 32

Fredagen den 23 oktober 1964

na deklaration med största tillfredsställelse,
och med den mera begränsade
kännedom jag har om det hittillsvarande
fredsforskningsarbetet i Sverige
framstår det som angeläget att detta
arbete — som hittills haft karaktären
av en avancerad studiegrupp — får betydligt
fastare former.

Utöver tillskapandet av ett internationellt
institut för den internationella
fredsforskningen framstår här också en
fortgående utbildning av bland annat
forskare i dessa uppgifter som mycket
angelägen.

Den tredje och kanhända mest centrala
frågan utgörs av behovet av samordning
mellan de olika verksamhetsgrenar
som främst är berörda, nämligen
vetenskapsmännen, den militära
expertisen samt utrikesdepartementet
och riksdagen. Det vore vidare önskvärt
att det material som finns i berörda
avseenden i en betydligt större
utsträckning blev tillgängligt för den
mera systematiska fredsforskning som
statsministern låtit förstå skulle kunna
komma till stånd.

Herr talman! Med hänvisning till det
anförda anhåller jag om första kammarens
tillstånd att till hans excellens
statsministern Tage Erlander få rikta
följande interpellation:

År statsministern villig att redan inför
höstriksdagen närmare precisera
hur det framtida fredsforskningsarbetet
kommer att bedrivas och när en eventuell
proposition med förslag om ett
fredsforskningsinstitut är att vänta?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla frågor
framställts, nämligen

den 22 oktober

av herr Lundström (fp) till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet:
»Vilka åtgärder är Herr Statsrådet
beredd att föreslå för att neutralisera
de skattehöjningar som kan beräknas
bli en följd av höjda taxeringsvärden
på egnahem och insatslägenheter?»;
ävensom

den 23 oktober

^ av herr Wallmark (h) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Är Statsrådet beredd att
snarast utfärda sådana tillämpningsföreskrifter
till vägtrafikförordningen att de
trafikövervakande organen på subjektiv
grund kan ingripa mot de förare av
motorfordon, som låter motorerna släppa
ut rök och gas i så stor mängd att
fotgängare och medtrafikanter därigenom
utsätts för betydande obehag och
förgiftningsrisker?»; samt

av herr Hernelius (h) till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena:
»Anser icke Hans Excellens Utrikesministern
att uppskovet med inkallandet
av FN:s generalförsamling kan få
en viss prejudicerande verkan?»

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.10.

In fidem

Fritz af Petersens

Tisdagen den 27 oktober 1964

Nr 32

Tisdagen den 27 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Ang. neutralisering av eventuella skattehöjningar
i samband med höjda taxeringsvärden
på egna hem m. m.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Lundströms fråga angående
neutralisering av eventuella
skattehöjningar i samband med höjda
taxeringsvärden på egnahem m. m., vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 23 oktober, och anförde:

Herr talman! Herr Lundström har
frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
föreslå för att neutralisera de skattehöjningar
som kan beräknas bli en följd
av höjda taxeringsvärden på egnahem
och insatslägenheter.

En reducering av repartitionstalet vid
fastighetsbeskattningen och av den procentsats
som ligger till grund för schablonbeskattningen
av egnahem bör ske.
Utredning härom pågår inom finansdepartementet.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret och det meddelande
han lämnar om att utredning
pågår rörande repartitionstalet och
grunderna för schablonbeskattningen
av egnahem.

Men min fråga gäller ju mer än fastighetsskatten
— problemet innehåller
åtminstone två andra nötter: både frågan
om förmögenhetsbeskattning och frågan
om arvsbeskattning. Jag skulle vilja höra
av finansministern om åtgärder förberedes
i fråga om dessa skatter, som ju
också kan komma att mycket starkt påverkas
av höjda taxeringsvärden. Riksskattenämnden
har enligt uppgift re -

kommenderat höjningar av taxeringsvärdena
för villor och egnahem med
40—60 procent. Nu ryktas det i Stockholms
villaområden om vida större höjningar,
med 80 procent och kanske ännu
mer. Görs så stora höjningar blir ju
problemet ytterligare tillspetsat när det
gäller förmögenhetsbeskattningen. Höjningar
med 40, 60, 80 eller 100 procent
innebär en avsevärd lyftning av
förmögenheterna och kan även betyda
skattehöjning.

Det är inte för litet sagt om jag påstår
att det råder stor oro bland egnahemsägarna
med hänsyn till de befarade
skattehöjningarna.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! På den sista frågan kan
jag svara att förmögenhetsbeskattningen
är ett av de avsnitt som skatteberedningen
tagit upp till behandling i sitt
stora betänkande, vilket för närvarande
också är föremål för överväganden
inom finansdepartementet.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Även om skatteberedningens
förslag i detta avsnitt kunde
bli behandlat av riksdagen år 1965,
skulle ändringarna inte komma att träda
i kraft förrän 1966 och alltså inte
påverka nästa års beskattning av fastigheter.
Uppskjutes avgörandet beträffande
skatteberedningens förslag ytterligare—
vilket ju har antytts — drabbas
fastigheterna än mer, under ett eller flera
år, av den höjda förmögenhetsbeskattningen.

Vid föregående allmänna fastighetstaxering
höjdes gränsen för skattefrihet
vid förmögenhetsbeskattningen provisoriskt
från 50 000 till 80 000 kronor,
om jag inte minns fel, och detta provi -

Nr 32

Tisdagen den 27 oktober 1964

Ang. utspisningen av officerare — Ang.
av dentalmateriel

sorium blev något år senare permanent.
Skulle man inte här kunna tänka
sig ett liknande provisorium?

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! De konsekvenser som
herr Lundström berör är naturligtvis
inte okända för mig och mina medarbetare
i finansdepartementet, men jag kan
tyvärr inte säga någonting annat än att
dessa problem och dessa konsekvenser
är under övervägande.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. utspisningen av officerare

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Lagers fråga
angående utspisningen av officerare,
vilken fråga intagits i kammarens protokoll
för den 16 oktober, och yttrade:

Herr talman! Herr Lager har frågat
mig om de tidningsuppgifter är riktiga
som säger att officerarna vid regementena
I 1 och Ing 1 kräver egna, från
manskapsköken helt skilda kök vid de
nya kaserner som skall byggas.

Till svar vill jag meddela, att samtliga
befälskårer vid förbanden har
framfört önskemål om att mässförhållandena
efter förbandens flyttning skulle
utformas på samma sätt som vid nuvarande
förläggning. Detta innebär bl. a.
att varje befälskår har egen mäss med
fullständigt kök. Jag avser att inom kort
anmäla ärendet för Kungl. Maj :t för avgörande.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
statsrådets svar på min enkla fråga och
vill med herr talmannens tillåtelse knyta
ett par reflexioner till den sak det
gäller.

försvarets sjukvårdsstyrelses upphandling

I ett radiouttalande för gott och väl
en månad sedan sade en hög officer att
de olika befälskategorierna bör ha inte
endast egna mässar utan också egna
kök till dessa. Han gjorde jämförelsen,
hur otrivsamt det kan bli om tre familjer
skall dela på ett kök — och detta
kan man ju hålla med om. Det är
bara det att jämförelsen knappast är
relevant här. Jag tror att det är riktigare
att jämföra med en restaurang som
har matsalar och festvåningar av olika
klass; de kan väl i allmänhet samsas
om ett kök, även om matsedlar och priser
skiljer sig i de olika etablissemangen.

Den andra reflexionen jag vill göra
är att tillståndet inom krigsmakten när
det gäller förhållandet mellan manskap
och officerare inte tycks vara det allra
bästa. I debatten om köken har man
från officershåll sagt, att utom tjänsten
vill officerarna vara för sig själva, »i
egen miljö», som det heter; att stöta
ihop med manskap skapar otrivsel. Företrädare
för manskapet har gjort motsvarande
uttalanden — på sin fritid
vill man helst inte stöta ihop med officerare.
Bägge parter menar sålunda att
kontakter utom tjänsten bara är till förtret.
Att kontakterna inom tjänsten också
kan innebära förtretligheter torde
vara allmänt känt. Om man slår tillsammans
det hela skulle alltså slutsatsen bli
att livet för de värnpliktiga och officerarna
är fyllt av förtretligheter; och
det förefaller mig som om detta tillstånd
inte är det bästa inom en krigsmakt som
skall ha till främsta uppgift att värna
om demokratien.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. försvarets sjukvårdsstyrelses upphandling
av dentalmateriel

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Sundins frå -

Tisdagen den 27 oktober 1964

Nr 32

Ang. hastighetsbegränsning för motorfordon

ga angående försvarets sjukvårdsstyrelses
upphandling av dentalmateriel, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll
för den 10 oktober, och anförde:

Herr talman! Herr Sundin har frågat
om jag vill redogöra för regler och förfarande
vid försvarets sjukvårdsstyrelses
upphandling av dentalmateriel, såväl
varaktig utrustning som förbrukningsvaror.

Med anledning härav får jag meddela,
att upphandling av denna materiel
ombesörjes av försvarets sjukvårdsstyrelse
i enlighet med bestämmelserna i
1952 års upphandlingskungörelse. Anbud
infordras alltså från flera företag
och inkomna anbud underställes härefter
försvarsövertandläkaren för prövning
och kvalitetsbedömning. I övervägande
antalet fall antas det anbud
som innebär lägsta pris. I de fall då
högre anbud antas uppfyller offererad
vara till lägre pris merendels icke fastställd
specifikation eller också är den
icke av godtagbar kvalitet. Ett dyrare
inköp kan vidare enligt sjukvårdsstyrelsens
mening vara motiverat av att det
anses vara angeläget att de deltidsanställda
försvarstandläkarna om möjligt
får arbeta med samma materiel som i
sin privata praktik, då detta medför
bättre arbetsresultat och därigenom fördelaktigt
påverkar statsverkets totala
kostnader för tandvård.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Denna enkla fråga hör
ihop med en interpellation, som jag har
lämnat till socialministern och som jag
hoppas få svar på i sinom tid. Jag
ställde denna fråga dels på grund av
den nu påpekade samhörigheten med
en annan frågeställning, dels också med
anledning av de upplysningar jag i denna
fråga har fått genom vår egen upplysningstjänst
när det exempelvis gäller
viss förbrukningsmateriel.

Jag vill dels av artighet gentemot herr
statsrådet, dels av sakliga skäl läsa upp
en mening i svaret. Den lyder: »I de

fall då högre anbud antas uppfyller offererad
vara till lägre pris merendels
icke fastställd specifikation eller också
är den icke av godtagbar kvalitet.»

Enligt de upplysningar som jag skaffat
har denna myndighet i fråga om
exempelvis amalgam köpt till ett pris
som med 26 kronor per kilo överstiger
priset för en likvärdig vara. Det är av
denna anledning som jag hoppas att
herr statsrådet, och jag vill i detta sammanhang
även vända mig till riksdagens
revisorer, är beredd att beakta just
denna detalj. Detta har, enligt de upplysningar
som jag inhämtat, pågått under
åren 1962, 1963 och 1964.

Herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill bara påpeka för
herr Sundin att de uppgifter han lämnat
inte är riktiga. Vid de inköp det
här är fråga om köper man beträffande
amalgam till både lägre och högre pris,
och jag kan inte se att det föreligger
större prisskillnad än omkring 13 kronor
—• och det rör sig om små inköp.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Jag vill, herr statsråd,
meddela att de upplysningar som jag
här lämnat kommit från institutionen
i fråga. Institutionen har även uppgett
den prisskillnad som jag nyss nämnde.

Låt mig, innan jag slutar med att än
en gång tacka, bara uttrycka den förhoppningen
att herr statsrådet inte skall
lämna denna fråga i och med den här
enkla frågan, utan att en riktigare undersökning
kommer till stånd.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. hastighetsbegränsning för motorfordon Herr

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND
erhöll ordet för att besvara herr Sire -

Nr 32

Tisdagen den 27 oktober 1964

Ang. hastighetsbegränsning för motorfordon

ningssons fråga angående hastighetsbegränsning
för motorfordon, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för den
16 oktober, och yttrade:

Herr talman! Herr Sveningsson har
frågat mig om jag också i fortsättningen
ämnar anordna hastighetsbegränsning
för motorfordon under så långa
perioder som förekommit den senaste
sommaren eller om jag med stöd av
vunna erfarenheter ämnar föreslå en
ständig hastighetsbegränsning.

Arbetet på att sammanställa och vetenskapligt
bearbeta materialet från
sommarens fartbegränsningar pågår för
närvarande inom trafiksäkerhetsrådets
forskargrupp. Någon redovisning till departementet
av resultaten har ännu inte
kunnat ske. De preliminära siffror jag
haft tillgång till tycks bekräfta vad man
kunnat konstatera av alla tidigare resultat,
nämligen en icke oväsentlig
minskning av antalet personskadeolyckor
i förhållande till jämförliga perioder
med fri fart. Jag vill emellertid avvakta
det slutliga materialet innan jag
avgör vilka förslag jag bör framlägga.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Skoglund för svaret på min fråga, även
om svaret inte säger så mycket. Statsrådet
Skoglund och jag — ja, hela regeringen
och hela riksdagen -— har säkert
samma uppfattning i detta avseende,
nämligen att vi så långt som möjligt
skall försöka förhindra och begränsa
dessa så fasansfulla trafikolyckor som
under den gångna delen av detta år tyvärr
har visat en allvarlig tendens att
öka. Men när det gäller medlen att nå
denna målsättning är meningarna delade,
vilket många gånger är fallet i olika
sammanhang. Jag för min del hyser
en mindre stark tro på dessa hastighetsbegränsningar
och deras betydelse.

På ett tidigt stadium här i riksdagen
— det var redan hösten 1960 strax efter
det att regeringen hade beslutat om
hastighetsbegränsning inför julhelgen

det året, och jag tror det var första
gången som en tillfällig hastighetsbegränsning
förekom — uttalade jag att
man kunde godta hastighetsbegränsning
vid de stora helgerna. Jag tilläde att
människorna då ofta inte har så bråttom
som de själva många gånger tror.
Men att anordna hastighetsbegränsning
under så långa perioder som det varit
fråga om under den gångna sommaren
är något helt annat, och det finns inte
något enhetligt resultat som visar att
hastighetsbegränsningar under en längre
period har så stor betydelse. Om
statsrådet ser på olvckssiffrorna för
augusti månad i år då vi hade hastighetsbegränsning
varje veckoskifte från
fredag till måndag, skall statsrådet finnat
att något positivt inte kan läsas ut
ur de siffrorna.

Att alla våra många — oändligt
många — ansvarskännande bilister som
alltid och vid alla tillfällen har sitt
eget fordon under fullständig kontroll
skall få så stora delar av sommaren
förstörda ur bilistsynpunkt vill jag inte
vara med om. Det är nämligen inte trevligt
att på en bra väg — ty vi har även
en och annan sådan — köra med en
hastighet på 70—80 km, och det är
inte trevligt om man vid fartbegränsning
till 90 km var tionde sekund måste
se på hastighetsmätaren för att inte
bryta mot gällande bestämmelser. Min
fråga har kanske även framställts med
litet rädsla för att man nu, när det har
blivit så långa perioder med hastighetsbegränsning,
kanske kan befara att
den dag inte är så avlägsen då vi får
ett förslag om en generell hastighetsbegränsning,
vilket jag är bestämd motståndare
till. Jag tror att en överväldigande
majoritet av landets bilister delar
min uppfattning. Vi är inte utan den
erfarenheten att man har brukat ta en
liten bit i taget för att rätt som det är
vara framme vid den målsättning som
statsledningen hade långt tidigare.

Min linje i trafiksäkerhetsarbetet är
alltjämt att vi bör ha en rejäl trafikundervisning
i den obligatoriska skolan.

Tisdagen den 27 oktober 1%4

Nr 32

Ang. åtgärder mot utsläpp
Barn och ungdom måste från tidiga
barnaår få eu stark känsla för liv och
eegndoin i trafiken. Min uppfattning är
vidare att vi måste ha en stark trafikövervakning,
och jag är mycket glad
över att vår nye rikspolischef, Carl
Persson, har lagt fram ett förslag om
en väsentlig ökning av trafikpolisen.
Jag hoppas att regeringen inte kommer
att visa något stort sparsamhetsintresse
på detta avsnitt i nästa års statsverksproposition.
Jag skall för min del redan
nu lova att om regeringen lägger fram
rikspolischefens förslag skall inte jag,
när det gäller statspolisens trafikövervakning,
skriva under någon besparingsmotion,
och jag skall inte heller här i
riksdagen rösta för något snålt och
sparsamt förslag som eventuellt kan
komma från annat håll. Trafikövervakning
betyder att många människoliv
kan räddas, och då får vi inte vara sparsamma.
Jag tror mera på en välorganiserad
trafikövervakning än långa perioder
av hastighetsbegränsning. Jag
vill också deklarera att jag hyser stora
sympatier för det förslag som statsrådet
Skoglund nyligen fört till lagrådet, nämligen
att vi bör ha stränga straff för
grov vårdslöshet i trafik.

Herr talman! Det skulle vara mycket
mer att säga i denna viktiga fråga, men
jag fick för några år sedan — det var
under vårriksdagen 1958 — av statsrådet
Skoglund en anmärkning för att jag
drog upp en för lång debatt, när jag
fick svar på en enkel fråga. För tillfället
nöjer jag mig därför med de synpunkter
som jag nu har framfört.

Herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Herr Sveningssons inlägg
föranleder mig icke till annat än
att upprepa vad jag sade nyss: Jag sparar
mitt definitiva ställningstagande i
den här frågan till dess att ett sakmaterial
i frågan som kan tillåta att ge en
slutlig bedömning föreligger, och det
gör det inte nu.

i vissa fall av rök och Ras från motorfordon
Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag vill bara till detta
säga att jag hoppas att statsrådet Skoglund
bedömer det framtida ställningstagandet
på det sättet att det även någon
gång från en ledamot av riksdagen
kan komma en synpunkt som är värd
att ta vara på.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. åtgärder mot utsläpp i vissa fall av
rök och gas från motorfordon

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
SKOGLUND
erhöll ordet för att besvara herr Wallmarks
fråga angående åtgärder mot utsläpp
i vissa fall av rök och gas från
motorfordon, vilken fråga intagits i
kammarens protokoll för den 23 oktober,
och anförde:

Herr talman! Herr Wallmark har frågat,
om jag är beredd att snarast utfärda
sådana tillämpningsföreskrifter till
vägtrafikförordningen, att de trafikövervakande
organen på subjektiv grund
kan ingripa mot de förare av motorfordon
som låter motorerna släppa ut rök
och gas i så stor mängd, att fotgängare
och medtrafikanter därigenom utsätts
för betydande obehag och förgiftningsrisker.

Vägtrafikförordningens bestämmelse
i den här frågan återfinns i 58 §, där
det bl. a. heter att förare av motordrivet
fordon i görligaste mån skall tillse,
att fordonet inte släpper ut rök eller gas
i sådan mängd att olägenhet uppstår.
Brott mot denna föreskrift faller under
allmänt åtal, och till följd härav är det
en polisuppgift att övervaka att föreskriften
efterlevs. Det har hittills inte
ansetts nödvändigt att utfärda särskilda
tillämpningsföreskrifter.

Problemet med avgaser från motorfordonen
är emellertid väsentligt och
jag har min uppmärksamhet riktad på
det arbete som i olika sammanhang på -

Nr 32

Tisdagen den 27 oktober 1964

Ang. åtgärder mot utsläpp i vissa fall av
går på området. Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utreder man möjligheterna
att komma till rätta med problemet
i anslutning till den effektiviserade
typbesiktning som nyligen på mitt
förslag har beslutats. Problemet utgör
också ett viktigt led i det arbete som bedrivs
inom statens luftvårdsnämnd. Där
undersöker man just nu —- mot bakgrund
av vad som framkommit vid en
internationell konferens i frågan ■—
vad som tekniskt kan göras för att
uppnå en förbättring i vårt land. Bland
annat på grund av meteorologiska förhållanden
är de utländska erfarenheterna
inte utan vidare tillämpliga hos oss.
Frågan har också en inte oväsentlig
ekonomisk sida. Problemet är sålunda
-— det framgår av vad jag har refererat
— föremål för prövning i olika hänseenden,
och det är möjligt att man därvid
kan komma fram till att föreskrifter
av den art frågeställaren avser visar
sig erforderliga.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Jag skall först be att få
tacka kommunikationsministern för
svaret och den positiva hållning som
han har i den här väsentliga frågan.
Det får väl också anses vara naturligt
att den högste ansvarige i det här sammanhanget
visar ett positivt intresse.

Jag är själv medveten om att frågan
har många aspekter. Allmänhetens uppfattning
om avgasernas betydelse är
kanske inte riktigt densamma som experternas.
Det är inte sällan de osynliga
gaserna som är de för kroppen farligaste,
och det är självklart att man måste
analysera problemet för att komma
fram till en fullgod lösning. Jag tycker
emellertid att man många gånger låter
det bästa bli det godas fiende.

Det problemet som jag nu närmast
åsyftar är ett typiskt tätortsproblem, ett
problem som förekommer mest i de
större städerna, och de motorfordon
som jag i första hand åsyftar är fordon
med tvåtakts- eller dieselmotorer. Det

rök och gas från motorfordon

råder väl ingen tvekan om -— det ser vi
alla dagligdags — att åtskilliga fordon
spyr ut rök, ibland så att man knappt
kan se att köra. Därför kan man vara
förvånad över att det inte finns några
tillämpningsbestämmelser till den här
delen av vägtrafikförordningen; den
har på det sättet blivit en död paragraf.

Jag är litet tveksam om huruvida
man kommer till rätta med dessa frågor
i samband med typbesiktningen. Vad
beträffar dieselfordonen är ju situationen
den — i motsats kanske till vad
som är fallet när det gäller avgasproblemet
i fråga om andra fordon — att
det finns en produkt som är fullt godtagbar
när den släpps ut. Efteråt sker
emellertid omställningar av bränslepumparna,
och det är detta som är det
allvarliga och som är anledningen till
rökutvecklingen.

I avvaktan på alla dessa utredningar
som skall göras och de ställningstaganden
som skall ske på grundval av de
erfarenheter man kommer att få bl. a.
i Norge och Belgien, där det nyligen
har beslutats i lag om högsta tillåtna
rökgasmängder, tror jag att det finns
bara en väg, och det är att medge en
subjektiv bedömning för att komma till
rätta med de värsta förhållandena. Jag
vill också säga att det är nödvändigt
att få till stånd något så snart som möjligt,
ty här finns en värdefull och ekonomiskt
riktig produkt som blir misskänd
på grund av felaktiga omständigheter.
Det finns alltså ett samlat intresse
från flertalet parters sida att det blir
något gjort, och det förefaller mig som
om den enda vägen är den jag pekat på.
Jag hoppas att kommunikationsministern
är beredd att snarast vidta ågärder
i den riktningen.

Jag delar inte riktigt den uppfattningen
att detta är ett icke oväsentligt
ekonomiskt problem. Jag kan inte förstå
var det ekonomiska problemet kan
komma in i det här sammanhanget. Jag
ber emellertid att än en gång få tacka
för svaret och hoppas att lösningen
snarast kommer.

Tisdagen den 27 oktober 1904 Nr 32 13

Interpellation om inrättande av filialer till universiteten

överläggningen ansågs härmed slu- maskiner in. in. åt domänverkets skogstad.
arbetare.

Justerades protokollet för den 20 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden den 28
oktober—den 9 november 1964 för deltagande
i Europarådets rådgivande församlings
sammanträde i Strasbourg och
i anslutning därtill kommittésammanträde
i Paris.

Stockholm den 23 oktober 1964.

Lennart Geijer

Till riksdagens första kammare

Undertecknad får härmed vördsamt
anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 28 oktober till och
med den 7 november 1964 för deltagande
i sammanträden i Paris och Strasbourg
med Europarådets rådgivande
församling.

Stockholm den 27 oktober 1964.

Bengt Elmgren

De begärda ledigheterna beviljades.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

171, angående reformering av de
gymnasiala skolorna m. m.;

* nr 175, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 12 § lagen den 22
april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål; nr

177, angående viss fråga rörande
prisregleringen på jordbrukets område;
och

nr 178, angående statlig kreditgaranti
för lån avseende anskaffning av vissa

Herr KÄLLQVIST (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 171, angående reformering
av de gymnasiala skolorna
m. in., hemställer jag att kammaren
måtte medgiva, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av nämnda
kungl. proposition utsträckes till det
sammanträde, som infaller näst efter
femton dagar från det propositionen
kom kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Interpellation om inrättande av filialer
till universiteten

Ordet lämnades på begäran till herr
PETERSSON, ERIK FILIP, (fp), som
anförde:

Herr talman! Tillströmningen av studerande
till våra universitet har som
bekant ökat i stor omfattning och kommer
enligt gjorda prognoser att fortsätta.
Samtidigt som detta är glädjande
med hänsyn till det stora framtida behovet
av akademiskt utbildad arbetskraft,
har besvärliga anpassnings- och
tillgångsproblem uppstått på universitetsorterna.
Detta har bl. a. visat sig i
fråga om möjligheten att bereda alla
studenterna bostad.

På vissa icke universitetsorter har under
senare år anordnats decentraliserad
akademisk utbildning, s. k. extra murala
kurser, i ett eller flera ämnen för
att i första hand tillgodose lärarbehovet
på grundskolans högstadium. Erfarenheterna
härav synes ge anledning till
att pröva en fastare organisation av
denna utbildningsform, så att den får
karaktären av mer eller mindre specialiserade
filialer till universiteten. Den
nuvarande kursverksamheten finge i så
fall inte bara en fastare organisations -

Nr 32

Tisdagen den 27 oktober 1964

form utan borde även kunna utbyggas
till att i första hand omfatta ett större
ämnesområde på exempelvis kandidatstadiet
i fråga om sådan undervisning
som inte kräver alltför dyrbar utrustning.
Man skulle härigenom på ett smidigt
sätt kunna avlasta en del av trycket
på de nuvarande uninversiteten.

Med hänvisning till vad jag sålunda
anfört anhåller jag om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet'' få
framställa följande fråga: Anser statsrådet
att inrättande av universitetsfilialer
i därför lämpad omfattning bör prövas
och bli föremål för någon statsrådets
åtgärd?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Skårman under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad motion, nr 839, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 169, med förslag till lag med vissa
bestämmelser angående fastighetsbildning
efter ändring i kommunal indelning
m. m.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor framställts, nämligen

den 26 oktober av herr Holmberg (h)
till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Anser Herr

Statsrådet att det ingår i Svenska Filminstitutets
uppgifter att anordna fester
av så påkostat slag som skedde vid filmfestivalen
i Venedig i år?»; samt

den 27 oktober av herr Kållqvist (fp)
till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Är Statsrådet
villig att ompröva konstruktionen av de
s. k. konstnärsbelöningarna och därvid
beakta den kritik och de synpunkter,
som framförts från bl. a. flera konstnärsorganisationer?» -

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.35.

In fidem

Fritz af Peterserts

Stockholm 1964. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

640020