Fredagen den 21 april (Riksdagens protokoll 1961:15)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 15

AN DRA KAMMAREN

1961

21—26 april

Debatter m. m.

Fredagen den 21 april

Sid.

. i

Svar på interpellationer av:

herr Johansson i Stockholm ang. försäljningen av jagarna Lappland

och Värmland.............................................

herr Wahrendorff i anledning av varslade permitteringar vid visst

företag i västra Värmland...................................

Undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar m. m.
Skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden
med sysselsättningssvårigheter...........................

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen..........

Behovsprövningen av familjebidrag till värnpliktiga med viss underhållsskyldighet.
..............................................

Anslag till högre utbildning och forskning:

Uppsala universitet: Avlöningar...............................

Lunds universitet: Avlöningar.................................

Göteborgs universitet: Avlöningar..............................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar..............

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Grundforskning rörande

skons inverkan på fotens utveckling och funktion................

Tekniska högskolan i Stockholm: Avlöningar....................

Chalmers tekniska högskola: Avlöningar.........................

Anslag till S:t Lukasstiftelsen....................................

Bidrag till skattetyngda kommuner m. ...........................

Utredning rörande aktiebolagslagens bestämmelser.................

Utfyllnad av vissa underhållsbidrag..............................

Domänverkets markpolitik, m. ..................................

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och

moralupplösande skrifter......................................

1 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 15

53
55
60
61
62
63

Nr 15

Innehåll

V i'' Sid.

Den internordiska bilfärjetrafiken m. m........................... 80

Interpellation av herr Wiklund i Stockholm ang. kostnaderna för
bärgning av regalskeppet Vasa..... »........................... 83

M* I

Tisdagen den 25 april f ).

Svar på interpellationer av: " .................... *

herr Jansson i Benestad ang; kpmmunindelningsfrågans inverkan på

enhetsskolans genomförande................................. 87

fröken Karlsson ang. fullgörandet av landsarkivens skyldighet att

mottaga arkivhandlingar.................................... 88

Svar på fråga av fru Eriksson i Stockholm’ och interpellation av herr
Börjesson i Falköping ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter
..............;;w; ;?>..................... 91

Interpellationer av:

herr Nilsson i Östersund i .anledning av planerad nedläggning av trä sliperiet

vid Tegefors fabrik i Järpen......................... 103

herr Björkman ang. upplysningsverksamheten kring utrymningsövningen
i Stockholm.............................. 104

Onsdagen den 26 april

Samlad översyn av gällande bestämmelser rörande olika företagsformer,
m. m............................................ 440

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m............. 114

Prioritering av vissa kreditbehov................................. 142

Utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas lånebehov
vid förvärv av mark för upplåtelse med tomträtt........... 147

Obligatorisk utrustning av motorfordon med asymmetriskt halvljus.. 151

Traktorsläpvagns utrustande med varningsskylt.................... 153

Tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten.................. 153

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land....................... 156

Åtgärder till förekommande av skadeverkningar genom Ätrans översvämningar.
............................... 4gg

Interpellationer av:

herr Magnusson i Jönköping ang. vägtrafikförordningens s. k. vänster re8elV”:.

...........................................167

herr Enskog ang. vissa äldre statstjänstemäns befordringsmöjligheter 168
herr Larsson i Norderön ang. bekämpande av virussjukdomar hos
husdjur...................7............................... 168

. \ t liv* ViuTI fcUVll utuvui J.'' *

Innehåll

Nr 15

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 21 april Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 14, om utredning ang. beskattning
av priser vid lotteribetonade tävlingar........................ • 12

— nr 30, om undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar
m. m.................................................. 12

— nr 34, om vissa skattelättnader för företag, som nystartats eller

utvidgats inom områden med sysselsättningssvårigheter.......... 19

— nr 37, ang. förordning om antalet ortsgrupper vid skattegruppe ringen.

....................... • • • • •••••••••• 25

Statsutskottets utlåtande nr 54, ang. förordning om antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen, såvitt propositionen avser ändrade grunder
för statsbidrag till kommunerna........ .....v -. • • • • • • • • 31

Bevillningsutskottets memorial nr 46, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut om befrielse från nöjesskatt för idrottstävlingar
m. m.............................. 31

Andra lagutskottets memorial nr 26, föranlett av kamrarnas skiljaktiga
beslut om ändringar i 27 § värnpliktslagen .....-...... • • • • • • • • , 31

— utlåtande nr 31, om rätt till barnpension för barn utom äktenskap

i visst fall...................... . •... ..................31

— nr 32, ang. behovsprövningen av familjebidrag till värnpliktiga med

viss underhållsskyldighet......... 31

— nr 33, om yiss ersättning i samband med skyddsåtgärder mot atoin olycka.

............. 34

— nr 37, ang. lotteriförordningen, m. m........................... 34

Statsutskottets utlåtande nr 57, om anslag till högre utbildning och forskning
jämte i ämnet väckta motioner........................... 34

— nr 58, ang. anslag till Bidrag till sjukkassor m. m................ 54

— nr 59, ang. anslag till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar

till läkare och Driftkostnader vid akademiska sjukhuset i Uppsala 55

— nr 60, ang. anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens mentalsjukhus
m. m....... 55

— nr 61, ang. anslag till S:t Lukasstiftelsen....................... 55

— nr 62, ang. anslag till Bidrag till skattetyngda kommuner m. m. . . 60

Första lagutskottets utlåtande nr 27, om en allmän översyn av bokföringslagen
................... 61

— nr 28, om viss utredning rörande aktiebolagslagens bestämmelser . 61

— nr 29, ang. godkännande av europeisk konvention om inbördes rättshjälp
i brottmål......................... 62

Andra lagutskottets utlåtande nr 27, om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
..................................•••••.............. 62

— nr 34, om samordning av uppbördsterminerna och tiden för utbetalning
av folkpension....................................... 63

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18, ang. domänverkets markpolitik,
in. ........................................................ 63

— nr 19, ang. bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast

egendom, m. ............................................... 71

Nr 15

Innehåll

Jordbruksutskottets memorial nr 20, ang. departementsvis uppgjorda förteckningar
över försäljningar av viss kronan tillhörig fast egendom. 71
utlåtande nr 24, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (jordbruksärenden).
.............................. ^

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18, om åtgärder i syfte att
skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande
skrifter.............................

— nr 19, ang. den internordiska bilfärjetrafiken m. m..........!!!. 80

nr 20, om åtgärder för att förhindra skador å sjöfågel genom oljeutsläpp
.................................... „„

Onsdagen den 26 april

Val av valmän och suppleanter för utseende av fullmäktige i riksbanken

och riksgäldskontoret med suppleanter...................... 107

Statsutskottets utlåtande nr 63, ang. stat för försvarets fastighetsfond.. 109

— nr 64, ang. vissa markförvärv för försvaret..................... 109

nr 65, ang. överlåtelse av viss kronan tillhörig mark m. m........ 109

nr 66, ang. godkännande av avtal om driften av svenska institutet

för konserveringsforskning m. m........................... 109

— nr 67, ang. utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm m. m.. . 109
nr 68, ang. anslag å kapitalbudgeten för ecklesiastikdepartementet 109

— nr 69, ang. anslag till radiohus................................ 109

— nr 74, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet).
................................................... 1Q9

Bevillningsutskottets betänkande nr 39, rörande en samlad översyn av

gällande bestämmelser rörande olika företagsformer, m. m........ Ilo

nr 41, rörande förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen

m. m.

114

Bankoutskottets utlåtande nr 21, ang. prioritering av vissa kreditbehov 142
— nr 22, om utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas
lånebehov vid förvärv av mark för upplåtelse med tomträtt 147
nr 23, ang. lån från riksbankens avbetalningslånefond till tjänsteman
vid riksdagens verk för förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening
samt därav föranledda ändringar i bankoreglementet..... 151

Andra lagutskottets utlåtande nr 39, ang. obligatorisk utrustning av

motorfordon med asymmetriskt halvljus....................... 151

nr 40, om traktorsläpvagns utrustande med varningsskylt........ 153

nr 41, om tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten...... 153

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20, om viss översyn av strandlagen. . 156

nr 21, ang. tillägg till lagen om allmänna vägar, m. m............ 156

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21, om visst stöd åt den

estniska folkgruppen i vårt land............................ 156

nr 22, om åtgärder till förekommande av skadeverkningar genom
Ätrans översvämningar.......................... Igg

Fredagen den 21 april 1961

Nr 15

Fredagen den 21 april

Kl. 11.00

§ 1

Justerades protokollet för den 14 innevarande
april.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att herr
Munktell, som vid kammarens sammanträde
den 5 innevarande april med läkarintyg
styrkt sig tills vidare vara
hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i
kammaren.

§ 3

Svar på interpellation ang. försäljningen

av jagarna Lappland och Värmland

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet ANDERSSON, som yttrade:

Herr talman! Med kammarens tillstånd
har herr Johansson i Stockholm
till mig ställt följande fråga: »Kommer
de företag, som erhållit betydande skadestånd
för att beställningarna på jagarna
Lappland och Värmland inhiberats,
att återbetala dessa skadestånd,
om de påbörjade jagarna eller delar av
dem kan försäljas, och kommer de båda
varv, som erhållit mäklararvoden, att
återbetala dessa, om det visar sig att
de inte tillräckligt prövat möjligheterna
att sälja jagarna och materialet?»

Med anledning härav vill jag anföra
följande.

I anslutning till försvarsbeslutet 1958
bestämdes bl. a. att byggandet av jagarna
Lappland och Värmland samt minfartyget
Älvsborg skulle inställas. Marinförvaltningen
har i huvudsak slutfört
förhandlingar med berörda företag
om reglering av kostnaderna för

avbeställningarna. Dessa beräknar ämbetsverket
till cirka 42,6 miljoner kronor,
varav cirka 25 miljoner kronor
faller på de tre i interpellationen berörda
företagen. Med hänsyn till att
numera avsevärd tid förflutit sedan arbetena
avbröts och kostnadsfrågorna
reglerades, kan man i dagens läge icke
bedöma vilka kostnader som skulle
uppkomma om tillverkningen skulle
återupptas.

Kungl. Maj :t bemyndigade den 18
april 1958 marinförvaltningen att inom
en kostnadsram av 500 000 kronor undersöka
möjligheterna till försäljning
av förevarande fartyg — i första hand
jagarna — eller för dessa beställd materiel.
Marinförvaltningen uppdrog åt
AB Götaverken att i samarbete med två
andra företag bearbeta utlandsmarknaden.
Dessa företag bedömdes med hänsyn
till sina vittomfattande agentnät
vara synnerligen väl lämpade för ett
sådant uppdrag. Enligt vad som överenskoms
skulle marinförvaltningen
inom rimliga gränser svara för undersökningskostnaderna,
därest försäljning
inte kom till stånd. I händelse av försäljning
skulle däremot nämnda kostnader
inräknas i försäljningspriset.

Då verkställda undersökningar visat
att en försäljning av jagarna Lappland
och Värmland måste bedömas som utsiktslös,
hemställde marinförvaltningen
hösten 1960 att få avsluta undersökningarna.
I sammanhanget anmäldes, att
undersökningskostnaderna uppgått till
i runt tal 158 000 kronor. Enligt vad jag
inhämtat omfattar dessa kostnader löner,
resekostnader och traktamenten
för den direkt marknadsundersökande
personalen. Några särskilda mäklararvoden
har däremot icke debiterats.

Sedan vissa ytterligare underhands -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Svar på interpellation ang. försäljningen

förhandlingar rörande berörda jagarförsäljning
visat sig icke leda till något resultat
har Kungl. Maj :t i anledning av
marinförvaltningens nyssnämnda framställning
föreskrivit, att ifrågavarande
försäljningsundersökningar skall avslutas.

Med detta, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Johanssons i Stockholm
interpellation.

Vidare anförde:

Herr JOHANSSON i Stockholm (k) :

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för svaret, och jag lovar
att vi kommer att göra allt för att bekantgöra
dess innehåll för svenska
folket.

Svaret klargör att försvarsministern
inte ser någon som helst utsikt att få
igen något av de utbetalade miljonerna.
Det klargör att staten och skattebetalarna
redan har fått betala inte
mindre än 42,6 miljoner kronor till
olika kapitalistiska företag för påbörjade
krigsfartyg, som sedan avbeställts
och som tydligen kommer att förvandlas
till skrot. Vid sidan av de hundratals
miljoner, som betalats för levererad
och brukbar krigsmateriel varje år,
betalade vi således den gången 42 miljoner
kronor för båtar som inte har
blivit byggda.

Dessutom har man utbetalat 158 000
kronor till Götaverken och Kockum
och deras försäljningsorganisation för
att de inte har lyckats sälja de påbörjade
båtarna. Var det inte tämligen
ljusblått att förutsätta, att dessa varv
skulle göra några större ansträngningar?
Finner de någon köplust vid utländska
marknadsundersökningar, så
vill de naturligtvis hellre tjäna på nya
fartyg som de själva bygger än försöka
sälja påbörjade fartyg, som andra kapitalistiska
företag redan har fått betalt
för av staten. Att de sedan hugger till
med 158 000 kronor för marknadsun -

av jagarna Lappland och Värmland

dersökningar, resor och traktamenten,
visar ju att de är vana vid att krigsmakten
betalar hur mycket de än begär.

Ett par veckor efter det att Götaverkens
och Kockums försäljare hade rapporterat
att det inte gick att sälja, kom
i pressen ett meddelande att Argentina
hade visat köplust. Nu har tydligen
också det projektet gått i stöpet.

När man i alla fall har betalat så
mycket, tycker jag att man kunde lägga
till några tusenlappar och ge ett gott
beställningsarbete åt någon av våra nva
konstnärer, som arbetar i järn, och låta
honom göra ett högmodernt skrotmonument
över den militära planlösheten
och över det hämningslösa militära
slöseriet.

Riksdagens majoritet ansåg att vi inte
hade råd att i år gå med på den blygsamma
och behjärtansvärda förbättringen
av mödrahjälpen med 6 miljoner. I
onsdags beslöt vi att pruta 7 miljoner
på de krav, söm Riksidrottsförbundet
och Korporationsidrottsförbundet hade
ställt, att de skulle få 19 miljoner av de
116 miljoner, som staten tar in på tipsmedel
och vinstbeskattning. Prutningen
gjordes. Däremot kan krigsmaktens
ledning ena året hävda att dessa jagare
är absolut oundgängliga för försvaret,
det andra året kastar man hellre ut 42
miljoner kronor i skadestånd än man
bygger dem färdiga, därför att man under
tiden hittat på nya sätt att förbruka
några hundra miljoner.

Jag skall inte ställa regeringen och
krigsmaktens ledning ensamma till
svars för detta. Det hör till de frågor,
som de fyra större partierna har kommit
överens om att ställa ovanför partierna.
Det råder absolut enighet mellan
de fyra stora partierna om dessa
praktexempel på militär planlöshet och
slöseri med skattebetalarnas pengar,
och man är lika enig om att i möjligaste
mån förtiga dem för svenska folket.
Vi skall dock, som jag redan har
sagt, göra vårt bästa för att de skall
komma till svenska folkets kännedom.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1901
Svar på interpellation ang. försäljningen av jagarna Lappland och Varmland

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Det är ju tacknämligt
att herr Johansson i Stockholm vill
hjälpa till att upplysa allmänheten i
denna fråga. Men då bör han hålla sig
till sak och även upplysa allmänheten
om att för den händelse vi hade fullföljt
byggandet av dessa tre aktuella
krigsfartyg, så hade utgifterna inte
blivit 42 miljoner utan betydligt över
200 miljoner kronor.

Jag misstänker också att herr Johansson
i Stockholm röstade för avbeställning
av fartygsbyggena, när frågan
behandlades här i kammaren. Och när
beslutet härom fattades 1958, så anmäldes
det klart och tydligt för riksdagen
att avbeställningskostnaderna var betydande.
Det sades då ifrån att kostnaderna
beräknats till, inte de 42 miljoner
kronor som det nu efter slutreglering
har blivit, utan över 52 miljoner
kronor. När kammaren fattade sitt beslut,
var nämligen beställningar utlagde
på inte mindre än 76 miljoner kronor.

Men vad herr Johansson alldeles missade
i sitt anförande var den roll som
Götaverken, Kockums och Bofors har
spelat vid försäljningen. Herr Johansson
sade att det var ljusblått att tänka
sig att nämnda företag skulle ha något
intresse av att sälja fartygen. Men om
företagen hade lyckats med vad vi önskade,
nämligen att sälja de påbörjade
fartygen till utlandet, så skulle ju varven
också ha fått fullfölja jagarbvggena.

Herr Johansson i Stockholm bortser
ifrån det faktum att de båda varven
inte hade erhållit någon beställning.
Fartygen blev aldrig kölsträckta. Avbeställningskostnaderna
gäller andra saker,
t. ex. signalutrustningen, fartygsmaskinerierna
och delar av kanontornen
m. m. I den konjunktur vari Kockums
och Götaverken vid den aktuella
tidpunkten, 1958 och 1959, befann sig
var varven i allra högsta grad intresserade
av att få bygga jagarna, som de

hade räknat in i sina produktionsprogram.
Jag kan därför försäkra herr Johansson
att man vid varven verkligen
ansträngde sig för att sälja fartygen.
Men det finns ute i världen i dag ingen
marknad för nya och dyra jagare. Inte
bara i Sverige utan även på många andra
håll har man upphört att bygga jagare
av viss typ.

Den andra frågan herr Johansson i
Stockholm tog upp i sin interpellation
var, att sedan de tre företagen redovisat
att de misslyckats med försäljningen
och att det inte fanns någon marknad
ute i världen för dessa jagare, så
anmälde ett land intresse för fartygen.
Detta är dock tidningsuppgifter, som
inte är alldeles riktiga. Argentina förhörde
sig visserligep om priset och om
möjligheterna ..att få ta del av ritningar
m. m., men det skedde inte för att lägga
ut beställningar i Sverige eller för att
köpa av oss utan möjligen för att bygga
fartyg i Argentina. Jag har kontrollerat
denna sak mycket noggrant och funnit
att affären inte var så seriös som den
framställts i vissa tidningsartiklar, vilka
herr Johansson i Stockholm tydligen
byggde sitt anförande på.

Och att i detta sammanhang anklaga
militären för slöseri, när det är regeringen
och riksdagen som tagit initiativet
till avvecklingen, är väl ändå litet
malplacerat.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Självklart röstade vi
hellre för det lägre beloppet än det
större. Och jag skall inte glömma, lierr
statsråd, att tala om vad fartygen skulle
ha kostat färdiga. Det är ju ett bra
exempel på lättvindigheten i de beställningar
som göres, när man plötsligt
upptäcker att de jagare man beslutar
om det ena året och som skall kosta
över 200 miljoner kronor, är överflödiga
redan året efter. Och likaledes skall
jag taga med att Götaverken och Kockums
nog ändå hade ett visst intresse
här.

8 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Svar på interpellation i anledning av varslade permitteringar vid visst företag i
västra Värmland

Jag tycker för min del att det mest
upprörande i denna sak är att man på
så lösa grunder lägger ut statliga beställningar
och drar på sig skadestånd.

Statsrådet säger att uppgiften i pressen
om att Argentina var spekulant var
felaktig. Jag vill nämna att jag tagit den
uPP§iHen ur Stockholms-Tidningen.

De marknadsundersökningar vilka
kostat staten 158 000 kronor skulle Götaverken
och Kockums enligt statsrådets
uppgift själva ha stort intresse av.
Efter den upplysningen ter sig denna
statliga utgift än mer överflödig.

Det finns ingen internationell marknad
för båtar av detta slag, säger statsrådet.
I anslutning till detta yttrande
och den debatt vi tidigare haft i fråga
om militäranslagen vill jag be statsrådet
undersöka om det inte också finns
exempel på bombplansmarknader och
andra marknader, där en rad ännu dyrare
beställningar har gjorts, vilka vi
kunnat stryka utan skadestånd. Vi beställer
i dag en mängd saker vilka upphört
att röna någon större efterfrågan
på den internationella rustningsmarknaden.

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Jag tycker att herr Johansson
i Stockholm någon gång skulle
försöka stå för vad han själv varit med
om att besluta.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Jag har, herr statsråd,
stått för vad jag har sagt och gjort. I
den ifrågavarande situationen var det
självklart att vi röstade för det förslag
som medförde den lägre kostnaden.
Däremot har vi gått emot själva beställningen.
Vi har varje år yrkat på nedprutning
av de militära beställningarna.
Vi inom kommunistpartiet har kanske
inte i alla fall lagt fram detaljerade
förslag, men vi hävdar varje år att det
går att pruta några hundra miljoner

kronor. När vi senare hade att välja
mellan att rösta för 42 miljoner eller
200 miljoner har vi valt att rösta för
42 miljoner.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation i anledning av
varslade permitteringar vid visst företag
i västra Värmland

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för försvarsdepartementet, herr
statsrådet ANDERSSON, som yttrade:

Herr talman! I en med kammarens
tillstånd framställd interpellation har
herr Wahrendorff frågat mig om jag
uppmärksammat de permitteringar som
varslats vid en ammunitionsfabrik i
västra Värmland samt om jag anser det
möjligt att genom statliga beställningar
eller på annat sätt återställa möjligheterna
till full drift vid företaget — och
om jag i så fall är beredd att skyndsamt
vidtaga åtgärder i detta syfte.

Som svar på herr Wahrendorffs frågor
får jag anföra följande.

Den åsyftade fabriken är AB Norma
projektilfabrik i Ämotfors i Värmland.
Vid denna fabrik, vars tillverkningsprogram
omfattar handvapen- och luftvärnsammunition,
permitterades den 5
december förra året 26 kvinnliga arbetare.
Den 6 mars i år permitterades vidare
20 manliga arbetare. Sedermera
har ytterligare 21 arbetare, av vilka 18
år kvinnor och 3 män, permitterats.
Antalet arbetare vid fabriken uppgår
efter dessa inskränkningar till 152 män
och 130 kvinnor eller tillhopa 282. Härtill
kommer ett sextiotal tjänstemän.
Som jämförelse kan nämnas att arbetarantalet
vid fabriken år 1955 uppgick till
433, år 1957 till 399 och år 1959 till 326.

En av konsekvenserna av 1958 års
försvarsbeslut har varit att ammunitionstillverkningen
för krigsmaktens
räkning starkt minskats. I jämförelse

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Svar på interpellation i anledning av varslade permitteringar vid visst företag i
västra Värmland

med åren närmast före försvarsbeslutet
har således de sammanlagda beställningarna
av ammunition för krigsmakten
numera nedgått med mellan 25 och
30 procent. Någon ändring i dessa förhållanden
kan i dag inte förutses. Nedgången
i arbetarantalet vid AB Norma
får ses som en följd av denna utveckling,
som präglar ammunitionsindustrien
i dess helhet. Jag vill i förevarande
sammanhang nämna att antalet
anställda inom den statliga sektorn —
d. v. s. vid försvarets fabriksverks ammunitionsfabriker
— från och med mitten
av 1950-talet torde ha minskat i
ungefär samma utsträckning som inom
den privata sektorn. För AB Normas
vidkommande torde sysselsättningssvårigheterna
ytterligare ha förvärrats till
följd av att behov numera i första hand
föreligger av andra typer av ammunition
än sådana som ingår i företagets
tillverkningsprogram.

Beträffande frågan om statliga stödbeställningar
till företaget vill jag framhålla
följande. Lämpligheten av sådana
beställningar bör enligt min uppfattning
bedömas mot bakgrunden av företagets
förutsättningar att på längre sikt bereda
arbetskraften jämn sysselsättning.
Därest en nedskärning av driften vid
företaget även på längre sikt bedömes
erforderlig, är det angeläget att omställningen
kommer till stånd i ett arbetsmarknadsläge,
då förutsättningar
föreligger att bereda arbetskraften annan
lämplig sysselsättning. Av vad jag
tidigare anfört torde framgå, att ammunitionsindustrien
i landet under
överskådlig framtid inte kan räkna med
några mera betydelsefulla ökningar i
beställningarna från krigsmakten. De
problem som herr Wahrendorff pekat
på i sin fråga gäller således inte bara
AB Norma projektilfabrik utan ammunitionsindustrien
i dess helhet, ökade
statliga beställningar till AB Norma
skulle i dagens läge kunna medföra ytterligare
sysselsättningssvårigheter för

andra företag inom branschen. Jag vill
samtidigt framhålla att prövning av
frågor om exportlicens för krigsmateriel
måste ske med beaktande av i första
hand andra omständigheter än arbetsmarknadspolitiska.
I det aktuella fallet
har emellertid den exportlicensansökan
från AB Norma som herr Wahrendorff
torde åsyfta efter förnyad
prövning numera beviljats.

Av det nu anförda torde framgå att
man för närvarande knappast torde till
följd av ökade statliga beställningar
kunna räkna med återanställning av
redan avskedad personal vid AB Norma.
Enligt mitt förmenande bör i stället
ansträngningarna koncentreras på frågorna
att bereda de permitterade annan
sysselsättning.

Med det anförda, herr talman, anser
jag mig ha besvarat herr Wahrendorffs
interpellation.

Vidare anförde:

Herr WAHRENDORFF (ep):

Herr talman! Jag vill till statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
framföra ett tack för svaret på min interpellation.
Som jag ser saken är svaret
präglat av av vad man kan kalla en
positiv försiktighet.

Det är givet att det inte går att på
detta område upprätthålla en produktion
som det inte finns någon möjlighet
att finna avsättning för ens på längre
sikt. Men beredskapssynpunkterna måste
också beaktas. Jag vill härvidlag erinra
om vad handelsministern för någon
tid sedan anförde i ett interpellationssvar:
»För en liten nation som står
utanför de politiska blockbildningarna
är det av primär betydelse att ha tillgång
till en vid utbyggd och tekniskt
förstklassig krigsmaterielindustri. Värdet
härav kräver inte någon närmare
motivering. Om Sveriges kapacitet på
kr igsmater ielproduktionens område

skall kunna vidmakthållas måste ut -

Nr 15

Svar på interpellation i anledning

västra Värmland

rymme beredas för en icke obetydlig
export av sådan materiel.» Och vidare:
»Samtidigt måste givetvis beaktas att
export av krigsmateriel ofta kan möta
betänkligheter ur utrikespolitisk synpunkt.
»

För min del tycker jag att den bedömning,
som handelsministern här gjorde
sig till talesman för, är riktig. Jag har
full förståelse för att man i detta fall
vägrat lämna exportlicens. Någon anledning
till kritik på den punkten finns
såvitt jag förstår inte. Sedan jag framställde
interpellationen har ju också
licensfrågan lösts — för den här gången
— vilket måste hälsas med tillfredsställelse.

Statsrådet framhåller att möjligheterna
att avhjälpa svårigheterna genom
statliga beställningar är begränsade.
Detta måste i alla fall betyda att vissa
möjligheter finns. Enligt min mening
föreligger särskilda skäl att noggrant
tillvarata dessa möjligheter i det aktuella
fallet.

Det är givet att svårigheter kan uppstå
för ett företag som i betydande utsträckning
är beroende av exportlicensgivningen.
Avsättningen av produktionen
blir ganska oviss, och några säkra
förutsägelser om de närmaste framtida
möjligheterna kan inte göras. Som jag
ser saken bör statens behov och statliga
beställningar så långt möjligt spela
en utjämnande roll härvidlag.

Enligt min mening finns som sagt
särskilda skäl att beakta utjämningsmöjligheterna
i detta fall. Västra Värmland
har stort behov av den industri
som nu finns och behöver också industriell
förstärkning. Det kan nämnas
att Eda glasbruk nedlades för några år
sedan. Likaså har den statsägda tobaksfabriken
i Charlottenberg och textilindustrien
i Arvika fått läggas ned. Härtill
kommer de permitteringar vid projektilfabriken
i Åmotfors som statsrådet
utförligt redovisat. Man förstår därför
att det finns anledning till bekymmer.

permitteringar vid visst företag i

Det borde vara möjligt att vid utläggandet
av statliga beställningar ta
stor hänsyn till de arbetsmarknadspolitiska
förhållandena, inom ramen för
den beredskap som vi bör ha på området.
Från sådana utgångspunkter skulle,
förutsätter jag, det aktuella företaget
kunna bli väl tillgodosett — det ligger
helt i linje med allmänintresset.

Det måste givetvis hälsas med tillfredsställelse
att licensfrågan lösts för
denna gång och att de senast varslade
permitteringarna därför inte behöver
tillgripas. Inte minst i den berörda bygden
känner man lättnad häröver. Men
framtiden är oviss — just med hänsyn
till exportlicenserna. Det kan bli en
akut krissituation igen. Jag hoppas att
statsrådet i så fall tillvaratar alla de
möjligheter som finns att genom statliga
beställningar skapa en jämn produktion,
som vidmakthåller sysselsättningen.

Jag ber att än en gång få tacka statsrådet
för svaret,

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Då det aktuella företaget
ligger i min hemkommun har jag
självfallet med alldeles särskilt intresse
tagit del av interpellationen och väntat
på det svar som statsrådet skulle lämna.

Som interpellanten framhållit har arbetslöshetsproblemet
i denna del av
Värmland varit mycket stort. Inte minst
har så varit fallet i min hemkommun.
Jag har varit med om många uppvaktningar,
avseende både det här aktuella
AB Norma — som för övrigt grundar sig
på norskt kapital — och andra företag
i min hemkommun och västra Värmland.
Vi har uppvaktat regeringen, och
vi har uppvaktat arbetsmarknadsmyndigheterna.
Tack vare att ett gott samarbete
kunnat etableras mellan företag,
kommuner och staten har vi till sist lyckats
bemästra problemen rätt bra och
på ett sätt som vi alla är glada över.
Jag vill framföra ett tack till regeringen

Fredagen den 21 april 1961
av varslade

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Svar på interpellation i anledning av varslade permitteringar vid visst företag i

västra Värmland

och arbetsmarknadsmyndigheterna för
den förståelse som visats. Om hjälp inte
lämnats hade ju de kommunala myndigheterna
ensamma fått dras med de svårigheter
som nedläggelserna förorsakat.

Vi har fått fabriker och industrier.
Jag kan tillägga, att i min hemkommun
har socialdemokraterna kvalificerad
majoritet i fullmäktige. Jag är särskilt
intresserad av och glad över att man
vid sådana här tillfällen ber staten träda
emellan. Den enskilde kan inte klara
sig utan statens hjälp. Jag vill notera
detta därför att det ju intg är så länge
sedan en representant från Värmland i
ett annat sammanhang, som inte gällde
Värmland, sade att man inte skall lita
så mycket på det allmänna.

Det är naturligtvis, som försvarsministern
sade, förändringarna på det vapentekniska
området som gör att produktionen
har minskat exempelvis för
Norma. Där har för övrigt arbetarantalet
varierat ofantligt — från ett 50-tal
till närmare tusen vid något tillfälle
under kriget. Sedan har det varit minskningar
med olika variationer. Nu förbrukar
man ju flygplan i stället för ammunition,
och då kan inte Norma konkurrera.

Man kan nästan säga att ammunitionsfabriken
i Ämotfors har varit ett slags
barometer på motsättningarna i det utrikespolitiska
läget. Under kriget var
det högkonjunktur. När det blev fred
gick produktionen ned. Trots att jag är
bosatt i denna kommun måste jag med
tillfredsställelse hälsa varje nedgång i
vapenproduktionen. Jag har inte den
uppfattningen att vi bör tillverka ammunition
för att ge arbetsmöjligheter åt
människorna. Detta vore mig helt fjärran,
ty jag vet att man på det sättet
inte kan skapa annat än förluster. Det
blir missbruk av arbetskraften, även
om jag å andra sidan mycket väl förstår
att de som har en fabrik naturligtvis
är beroende av de beställningar de
kan få.

Försvarsmyndigheterna har nog tillmötesgått
de önskningar som funnits
om fördelning av beställningarna. Jag
kan därför inte förstå den kritik som
sättes in på denna punkt. Interpellanten
säger ju själv nu att de uppgifter
han gav i interpellationen var felaktiga.
Företaget har fått licens för den beställning
som det gick rykten om att
licens hade avslagits för. Detta har sålunda
inte på något sätt samband med
de Svårigheter som företaget nu dras
med.

Företaget är delvis inriktat på en
fredsproduktion och tänker i viss utsträckning
övergå till sådan. Det har
börjat en tillverkning av jaktammunition
som man väntar sig en hel del av.

Liksom herr Wahrendorff vill jag i
detta sammanhang rikta en vädjan till
staten. Det kan finnas problem här som
inte den enskilde kan bemästra. Då
måste man gå till det allmänna. Jag vill
vädja till arbetsmarknadsmyndigheterna,
arbetsmarknadsstyrelsen och andra
organ att försöka hjälpa till att här få
till stånd en fredsproduktion. Jag är
helt ense med herr Wahrendorff om att
det är nödvändigt att på en sådan här
plats, där man liar goda lokaler och väl
utbildad arbetskraft och därtill i stor
utsträckning ordnade bostadsförhållanden,
försöka bibehålla företaget. Jag är
inte heller främmande för tanken på
att ha en sådan här tillverkning såsom
beredskap, så att man, om en påfrestning
skulle komma, kan gå över från
fredsproduktion till större tillverkning
av krigsammunition. Detta stämmer
helt med de synpunkter jag har på den
beredskap man bör försöka få för ett
starkt neutralitetsförsvar.

Jag har som kammarens ledamöter
väl förstår i detta sammanhang inte
kunnat underlåta att ge mina åsikter till
känna. Jag vill än en gång vädja till
arbetsmarknadsmyndigheterna att de
hjälper företaget alt få till stånd en

12 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar m. m.

fredsproduktion i största möjliga utsträckning.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande skrivelse och
propositioner; och hänvisades därvid
till utrikesutskottet skrivelsen nr 101,
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation;

till statsutskottet propositionen nr
145, angående bestridande av kostnader
för svenska FN-styrkor m. m.; och
till bevillningsutskottet propositionen
nr 147, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 15
november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
m. m.

§ 6

Föredrogs den av herr Johansson i
Dockered vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet angående utformningen
av lokala hälsovårdsordningar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 14, i anledning av väckta
motioner om utredning angående beskattning
av priser vid lotteribetonade
tävlingar.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Undantagande från den allmänna varuskatten
av investeringar m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 30, i anledning av väckta motioner
om undantagande från den all -

männa varuskatten av investeringar
m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:33
av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 56 av herr Larsson i Hedenäset;

2) de likalydande motionerna 1:349
av herr Ewerlöf m. fl. och 11:416 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att direktiven
för allmänna skatteberedningen utvidgas
så, att den i direktiven förutsatta
översyn av de indirekta skatterna, vilken
syftar till en rationalisering av hela
det indirekta skattesystemet, även skall
innefatta frågan om investeringars undantagande
från omsättningsskatteplikt»; 3)

de likalydande motionerna 1:350
av herr Ewerlöf m. fl. och 11:415 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning
i syfte att från skatteplikt enligt
förordningen om allmän varuskatt
undantaga varor som hänföres till företagens
till verkningsomkostnader»;

4) de likalydande motionerna 1:360
av herrar öhman och Helmer Persson
samt 11:419 av herrar Holmberg och
Johansson i Stockholm, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till regeringen
hemställer om en sådan ändring i förordningen
den 1 december 1959 om allmän
varuskatt att livsmedel undantages
från beskattning, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till
härför erforderliga författningsändringar»; 5)

de likalydande motionerna 1:463
av herr Bengtson m. fl. och 11:563 av
herr Hedlund m. fl.; ävensom

6) motionen II: 565 av herr Kollberg.

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:33

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Undantagande från den

av herr Ferdinand Nilsson in. fl. och
11:56 av herr Larsson i Hedenäset om
uttagande av den allmänna varuskatten
i produktions- eller partihandelsledet,

2) de likalydande motionerna 1:349
av herr Ewerlöf m. fl. och 11:416 av
herr Hjalmarson m. fl. angående undantagande
från den allmänna varuskatten
av investeringar,

3) de likalydande motionerna 1:350
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 415 av
herr Hjalmarson in. fl. om undantagande
från den allmänna varuskatten av varor
hänförliga till tillverkningsomkostnader,

4) de likalydande motionerna 1:360
av herrar öhman och Helmer Persson
samt 11:419 av herrar Holmberg och
Johansson i Stockholm om undantagande
av livsmedel från den allmänna
varuskatten,

5) de likalydande motionerna 1:463
av herr Bengtson m. fl. och 11:563 av
herr Hedlund m. fl. angående omläggning
av den allmänna varuskatten från
detaljhandelsledet till partihandels- eller
fabrikationsledet, ävensom

6) motionen 11:565 av herr Kollberg
angående undantagande från den allmänna
varubeskattningen av industriens
förbrukningsmaterial,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits
I) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Magnusson i Borås och von Sydow,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
dels under punkt 2)
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:349 av herr
Ewerlöf m. fl. och II: 416 av herr Hjalmarson
m. fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att direktiven
för allmänna skatteberedningen utvidgades
så, att den i direktiven förutsatta
översynen av de indirekta skatterna,
vilken syftade till en rationalisering av
hela det indirekta skattesystemet, även
skulle innefatta frågan om investering -

allmänna varuskatten av investeringar m. m.

ars undantagande från omsättningsskatteplikt; dels

under punkt 3)
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:350 av herr
Ewerlöf m. fl. och II: 415 av herr Hjalmarson
m. fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning i syfte att från skatteplikt enligt
förordningen om allmän varuskatt
undantaga varor som hänföres till företagens
tillverkningsomkostnader;

II) av herr Kollberg, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Till utskottsbetänkande!
har av högerpartiets representanter
fogats en reservation som går ut på att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
bör begära att direktiven för allmänna
skatteutredningen utvidgas så att utredningen
får en uppmaning att undersöka
frågan om att undanta investeringarna
från den allmänna varuskatten.
För närvarande utgår ju varuskatt såväl
på konsumtionsvaror som på investeringsvaror.
Detta innebär att varorna
blir föremål för en dubbelbeskattning.
Det medför bl. a. att produktionen fördyras.

Speciellt besvärligt blir det när det
gäller våra exportvaror, då vi av fiskaliska
intressen lägger en extra avgift
på varor som skall utföras till andra
länder. Ett utmärkande drag för särskilt
de länder som anslutit sig till
GATT-överenskommelsen är ju att man
försöker underlätta exporten i stället
för att försvåra den. Det är därför angeläget
att få bort dessa verkningar av
varuskatten.

När det sedan gäller konkurrensen
på hemmamarknaden får ju skatten den
verkan att de varor som produceras inom
landet belägges med en extra avgift
som inte träffar de varor som importeras.
När tullarna framöver kom -

14 Nr 15 Fredagen den 21 april 19C1

Undantagande från den allmänna varuskatten

mer att sänkas alltmer får en sådan här
åtgärd för varje år större och större betydelse,
då det gäller att kunna upprätthålla
konkurrensen gentemot utlandet
med såväl våra exportvaror som de varor
som skall säljas på hemmamarknaden.

Vi har också i reservationen tagit
upp ett annat problem. Det gäller de
s. k. förbrukningsvarorna inom produktionen.
Författningstexten är här mycket
oklar. Man har svårt att veta vilka
varor det är som skall träffas av varuskatten.
Riksskattenämnden har utfärdat
mycket restriktiva bestämmelser
som bl. a. innebär att endast sådana
varor som har en varaktighet av en å
två veckor blir befriade från skatt medan
alla andra beskattas. Detta är speciellt
otillfredsställande därför att det
inte på något sätt överensstämmer med
de gängse företagsekonomiska synpunkter
som man brukar anlägga på
dessa förbrukningsvaror. Här bör snarast
en snabbutredning komma till
stånd syftande till att befria förbrukningsvaror
med en längre livslängd
från varuskatt. Det är synnerligen angeläget
i ett alltmer hårdnande konkurrensläge
att statsmakterna ser till att vi
inte onödigtvis fördyrar produktionen
i vårt land.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid utskottsbetänkande!
fogade reservationen.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! När den allmänna varuskatten
infördes framhöll vi kommunister
att den otvivelaktigt var ett led
i en omläggning av skattepolitiken efter
klart antidemokratiska linjer. Tidigare
åtgärder av samma slag var bl. a.
den försämring som genomfördes för
kommunernas del och som alltfort pågår.

Varuskatten riktar sig alldeles uppenbart
främst mot de små inkomsttagarna.
Den är socialt förkastlig bl. a. där -

av investeringar m. m.

för att den särskilt hårt belastar de
stora barnfamiljerna. Den är över huvud
taget inte acceptabel för alla dem
som menar att skattepolitiken såsom
Wigforss på sin tid uttryckte saken,
bör utformas så att den samlade skattebördan
i allt högre grad förskjutes i
riktning mot de högre inkomsttagarna.
Här skedde det rakt motsatta.

Det var ur dessa synpunkter också
självklart att regeringen i verkligheten
skulle komma att få stöd av de borgerliga
partierna i denna fråga. Den skenfäktning
som uppfördes 1959 av de borgerliga
partierna hade helt andra bevekelsegrunder
än att få bort omsättningsskatten.
Det visar sig också nu.
Denna olyckliga utveckling av skattepolitiken
har, som det påpekas i en
statlig utredning just nu, lett till att även
de, som har så låg inkomst som 6 000
kronor per år, måste bidraga med 30
procent av sin inkomst i skatt. Detta är
orimligt. Särskilt uppseendeväckande
är det, att skattepolitiken får sådana
former nu när det har blivit bekant,
att varuskatten över huvud taget var
överflödig, överskottet för innevarande
budgetår är högre än statens sammanlagda
inkomster av varuskatten, och det
beräknas ju bli ännu högre under nästa
budgetår. Trots detta göres nu trevare
från socialdemokratiskt håll för
en ökning av varuskatten, och denna
tanke har tydligen sympatier på borgerligt
håll.

Sedan de borgerliga partierna avslöjat
att deras larm 1959 egentligen bara
var bluff och taktiska spekulationer,
som ingenting hade att göra med intresse
av att få bort varuskatten, har
vi kommunister nu försökt att åtminstone
få bort varuskattens mest förkastliga
del, den som ur social synpunkt
drabbar mest orättvist, nämligen skatten
på livsmedel. En tid trodde vi oss
ha ett visst stöd för den meningen även
inom vissa borgerliga kretsar — framför
allt inom centerpartiet — som åtminstone
i valpropaganda och vid and -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Undantagande från den

ra sådana tillfällen brukar tala om det
orättvisa i att »livets nödtorft» beskattas.
Men detta var tydligen bara prat.
Det finns ingen centerpartireservation
fogad till utskottets betänkande, och
att döma av denna debatt förefaller det
inte heller att finnas något intresse från
centerpartihåll för att slå ett slag för
det som man tidigare sagt vara riktigt.

Vi vidhåller emellertid att omsättningsskatten
är orättfärdig och onödig,
och vi eftersträvar i första hand att nu
vinna gehör för tanken att livsmedel
skall undantagas från varuskatt. Vi har
väckt en motion i detta syfte, och jag
ber, herr talman, att med dessa ord få
yrka bifall till vår motion nr 419 i denna
kammare.

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! Som av herr Magnussons
i Borås anförande framgått behandlas
i bevillningsutskottets betänkande
nr 30 två i olika hänseenden
mycket betydelsefulla frågor rörande
utformningen av den allmänna varuskatten.

Den ena frågan berör som herr Magnusson
framhöll uttagandet av allmän
omsättningsskatt för investeringsvaror,
och den andra berör gränsdragningen
mellan skattefria och skattepliktiga förbrukningsverktyg
m. m.

Bägge dessa frågor har jag berört i
en motion, men då jag på grund av de
uttalanden som utskottet har gjort icke
har funnit anledning att biträda de utredningsyrkanden,
som framställes i
den till bevillningsutskottets betänkande
fogade reservationen, har jag, herr
talman, ansett mig med några ord böra
motivera mitt ställningstagande.

När det först gäller frågan om varuskatt
på investeringsvaror så har jag i
min motion understrukit det betydelsefulla
i att det görs en ingående utredning
för att klarlägga verkningarna av
den allmänna varuskatten på investeringar.
Utskottet har emellertid uttalat
att denna fråga torde komma att upp -

allmänna varuskatten av investeringar m. nt.

märksammas av företagsskatteutredningen,
utan att riksdagen begär någon
utvidgning av direktiven för den allmänna
skatteberedningen.

När det gäller den andra frågan, om
gränsdragningen mellan skattefria och
skattepliktiga förbrukningsverktyg, har
jag i min motion kritiserat den gränsdragning,
som riksskattenämnden gjort
mellan skattefria och skattepliktiga förbrukningsverktyg,
samt framhållit att
riksskattenämnden tolkat författningsbestämmelserna
mycket restriktivt och
dragit en gräns, som inte sammanfaller
med gängse teknisk eller företagsekonomisk
uppfattning.

I denna fråga har utskottet inhämtat
att vissa branschorganisationer verkställt
undersökningar rörande tillämpningen
av varuskatteförordningens bestämmelser
om materialbegreppet och
att dessa undersökningar torde komma
att leda till att frågan kommer att underställas
högsta instans. Bland annat
av det skälet har utskottet funnit lämplig
avvakta, att ställning i högsta instans
tas till tolkningen av ifrågavarande
författningsbestämmelser.

Då jag anser mig böra godtaga utskottets
uppfattning i dessa frågor, har jag
alltså inte funnit anledning att för närvarande
yrka på skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredningar, och det är
därför, herr talman, som jag kan yrka
bifall till bevillningsutskottets hemställan
i dess betänkande nr 30.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Vi som sysslat litet med
handel och ekonomiska ting måste när
det gäller varuskatten säga oss, att varje
undantag från påläggande av varuskatt
medför att hela systemet blir
oformligt och okontrollerbart. Om vi
skulle bevilja undantag, skulle skattesystemet
inte ge det resultat som en del
motionärer tycks tro.

Tidigare har jag deklarerat alt jag
principiellt är motståndare till indirekta
skatter, och delta motstånd har då

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar m. m.

främst gällt punktskatterna. Vi bör inte
göra omsättningsskatten till en ny
punktskatt, tv då har vi inga som helst
möjligheter att bemästra det hela. Jag
sitter som ordförande för ett litet företag
med en omsättning på 58 miljoner
kronor och har den erfarenheten att
det går bra att klara det »besvär» som
är förenat med att ta ut omsättningsskatten,
om man har ordning och reda
i affärerna.

Det är också ganska talande, att det
finns en del affärsmän, som fortfarande
vill ta på sig ett dubbelarbete genom
att man efter prissättningen skall hålla
på och krångla med tabellen för omsättningsskatteuträkning
m. m. Detta tar
mycket mera tid, anser man, än vad
som åtgår för varans försäljning.

Jag har därför, herr talman, bara
velat varna för de risker, som kan uppkomma
vid en fortsättning av detta underliga
motionerande. Ett bifall till dessa
motioner skulle innebära, att det bleve
försämringar för de berörda parterna,
och arbetet skulle dessutom försvåras.
Men framför allt skulle det bli
omöjligt att få erforderlig kontroll.

Så länge vi har omsättningsskatten
kvar — och den skattekverulans vi har
i detta land pekar ju hän på att vi får
behålla den i fortsättningen — är det
angeläget att man gör den så omfattande
som möjligt och att bestämmelserna
om undantag tolkas ännu mera
restriktivt.

Jag har därför, herr talman, ingenting
emot att utskottets förslag bifalles.
Men jag tror att det både för handeln
och för industrien liksom för andra
berörda bör framhållas, att »gnället» i
fråga om investeringsmöjligheterna inte
har fog för sig i praktiken enligt den
erfarenhet vi har som sitter i styrelser
etc. och skall besluta om investeringar.
Det skulle vara lyckligt både för handel
och industri, om detta kvirr upphörde,
ty det leder bara till att man
får en sämre uppfattning om handel
och industri i detta land än vad dessa

näringsgrenar i verkligheten är förtjänta
av.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Om riksdagen skulle bifalla
de motioner, som nu ligger på
riksdagens bord, om undantag från beskattningen
av vissa varor, skulle det
betyda att det faktiskt inte bleve mycket
kvar av skatten. Det kan ju hända,
att det är syftemålet, men det tycks
ändå som om de flesta nu accepterar
omsättningsskatten sådan den är. Det
som man är ute efter skulle väl egentligen
inte vara detta, men konsekvensen
skulle i varje fall bli vad jag nyss
nämnde.

I högermotionen, som tillstyrks av
reservanterna, föreslås som bär redan
är nämnt en skrivelse till Kungl. Maj:t
om att allmänna skatteberedningens
översyn av skattesystemet även skall
innefatta frågan om investeringarnas
undantagande från omsättningsskatteplikt.
Ävenså vill man ha en skyndsam
utredning om undantag för varor, som
hänföres till företagens tillverkningskostnader.

Riksdagen hade förra året att ta ställning
till liknande motioner, som då avslogs.
Samma var förhållandet 1959. Det
konstaterades då, att inom detta område
föll 30 procent av de skattepliktiga
varorna. Skulle man undantagit
dessa varor, hade man måst höja omsättningsskatten
med drygt en tredje del.

Dessutom skulle det blivit avsevärda
komplikationer.

När man diskuterar omsättningsskatten
och kraven på undantag på vissa
varuområden, måste man hålla i minnet,
att skatten av de sakkunnigas majoritet
föreslogs bli allmän med den
motiveringen att skattesatsen då kunde
hållas låg. Om man undantar väsentliga
varugrupper, skulle beskattningen kunna
anses som ett utbyggt punktbeskattningssystem,
underströk kommittémajoriteten
vidare. Det finns i de föreliggande
motionerna anmärkningar just

Nr 15

Undantagande

mot punktbeskattning. Ändå yrkar man
på dessa undantag, som skulle få samma
verkan som en punktbeskattning.
»Det skulle bli», sade kommitterade,
»godtycke i fråga om varuvalet, svåra
gränsdragningar samt obillighet mot de
träffade branscherna och därmed risk
för konkurrensrubbningar. Även av redovisningstekniska
skäl bör skatten —
särskilt om den uttages i detaljhandelsledet
— göras så generell som möjligt»,
ansåg kommitterade.

»Olägenheterna genom en generell beskattning
får då motverkas av», sade
de, »kompensationsåtgärder.» Sådana
har som bekant också vidtagits. Den allmänna
varuskatten omfattar också i
princip skatteplikt för alla varor.

Jag vill understryka — vilket även
herr Lundberg för sin del nyss gjorde
— att jag är övertygad om att inte ens
detaljhandelns företrädare, vare sig de
tillhör kooperationen eller den privata
detaljhandeln, vill — även om de är
motståndare till skatten i stort — att
varuskatten skall ändras varje år och
att undantag skall införas som medför
dessa svåra konsekvenser.

Beträffande investeringsbeskattningen
säger utskottet, att allmänna skatteberedningen
torde vara oförhindrad att
ompröva frågan om skatteplikt för varor
som utnyttjas för investeringsändamål.
Utskottet anser därför att en skrivelse
i frågan är onödig.

Med anledning av vad herr Magnusson
i Borås sade om kostnaderna för
företagen, vill jag erinra om departementschefens
uttalande i propositionen
om den allmänna varuskatten,
att när man talar om kostnadsfördyring
för produktionen genom varubeskattningen
måste man samtidigt beakta, att
den breddning av skatteunderlaget som
beskattningen av dessa varuområden
medför möjliggjort en lägre skattesats
än den som annars måst tillgripas. Då
endast en del av förbrukningen av investeringsvaror
faller på den privata
konsumtionen, medför beskattningen av
2 — Andra kammarens protokoll

varuskatten av investeringar m. m.

dessa varor en lägre total skattebelastning
på den privata sektorn än om
skatten lagts enbart på konsumtionsvaror
i trängre bemärkelse.

Skatten har inte varit avsedd att träffa
den industriella förbrukningen av
råvaror och bränsle. Industriens rörliga
produktionskostnader påverkas sålunda
inte med undantag av vissa förbrukningsartiklar,
beträffande vilka man nu
motionerar om en klar gränsdragning
för vad som är skattepliktigt eller inte
men vilka kanske inte spelar någon
större roll. Det kanske också bör framhållas,
att när omsättningsskatten infördes
ansågs det, att även näringslivet
borde erlägga någon del av skatten.

I motion II: 565 med yrkande om undantag
för varor, som är hänförliga till
företagens tillverkningskostnader, har
herr Kollberg riktat kritik mot riksskattenämndens
tolkning av varubegreppet
material. Enligt anvisningarna
till varuskatteförordningen hänföres till
material råvaror, halvfabrikat eller annan
vara som ingår som beståndsdel i
förädlad vara eller förbrukas i den
egentliga produktions- eller bearbetningsprocessen.
Man brukar nämna som
exempel härpå smörjmedel och emballage.
Det är uppenbart, att man i författningen
inte gärna kunnat räkna upp
alla varor som är fria från skatt. Det
skulle stöta på oöverstigliga svårigheter.
I förarbetena sades också, att det
inte ens skulle vara lämpligt att göra
detta, utan att en närmare gränsdragning
borde ske i rättstillämpningen.

I några av motionerna har det som
sagt riktats kritik mot riksskattenämndens
gränsdragning mellan skattefria
och skattepliktiga förbrukningsverktyg
i nämndens tolkningsuttalande. Man
menar att nämndens gränsdragning inte
sammanfaller med gängse teknisk eller
företagsekonomisk uppfattning. Detta
skapar i sin tur tolkningssvårigheter
och redovisningstekniska problem. Jag
vill gärna understryka att det torde vara
riktigt. Det finns ingen anledning att

1961. Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

från den allmänna

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Undantagande från den allmänna varuskatten av investeringar m. m.

bestrida det. Men det är också ett faktum,
att bevillningsutskottet inte kan
upphöja sig till att vara någon tolkningsinstans.

Nu ligger det emellertid så till, vilket
herr Kollberg också framhöll, att inom
vissa branschorganisationer verkställes
undersökningar rörande tillämpningen
av dessa bestämmelser om materialbegreppet,
och dessa undersökningar är
avsedda att underställas högsta instans
i dessa frågor. Med hänsyn härtill och
den ståndpunkt riksdagen tidigare intagit
till frågan anser utskottet, att det
är lämpligt att man avvaktar vilken
ställning högsta instans kommer att inta
till tolkningen av bestämmelserna. Det
bör också observeras, att även den principiella
frågan, om skatteplikt över huvud
taget skall föreligga för företagens
tillverkningsomkostnader, torde komma
att uppmärksammas av företagsskatteutredningen.
Under sådana omständigheter
kan det inte vara lämpligt att
bryta ut denna fråga ur sitt större sammanhang
och som reservanterna yrkar
begära skyndsam utredning av frågan.

Till sist, herr talman, några ord om
beskattningen av livsmedel. Konsumtionen
av livsmedel svarar för cirka 50
procent av värdet av den privata varuförbrukningen,
sade varubeskattningssakkunniga.
Detta gäller exklusive sprit,
vin och tobak samt varor som inte
lämpligen kan bli föremål för allmän
varubeskattning. Bevillningsutskottet
konstaterade, att om man skulle ta bort
alla dessa varor från beskattning skulle
det bli ett skatteborfall på 30 procent.
Livsmedel svarar kostnadsmässigt sett
för ungefär lika mycket som kläder,
skor, möbler, husgeråd, privata fordon,
böcker, fotoartiklar och dylikt.

Om man tar bort livsmedlen från beskattning,
skulle det alltså, herr Holmberg,
leda till en avsevärd skärpning av
skattesatsen på det återstående varuområdet
och därmed också på just dessa
förnödenhetsvaror, om man nämligen

fortfarande vill få in samma skattebelopp.
Därtill finge man räkna med alla
dessa gränsdragningssvårigheter och
svårigheter ur redovisningssynpunkt
och kontrollsynpunkt o. s. v. Då den indirekta
beskattningen ändå är föremål
för utredning är väl detta det väsentligaste
skälet för att man inte nu bör
fatta något beslut utan avvakta utredningens
resultat.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det är klart att om man
vill ha en oförändrad inkomst av omsättningsskatten,
så får ett slopande av
denna skatt på livsmedel de verkningar
som herr Brandt i Aspabruk här har
beskrivit. Men det är ju inte det vi
kommunister menar. Vi menar att det
tvärtom är en fördel, att en så stor del
av varuskatten kommer bort genom att
man slopar skatten på livsmedel. Vi är
nämligen emot omsättningsskatten över
huvud taget av de skattepolitiska skäl
jag framfört.

Ett slopande av skatten på livsmedel
skulle medföra en sänkning av den allmänna
skattebördan med ungefär 400
miljoner kronor. Med kännedom om inkomsternas
fördelning här i landet är
det ostridigt, att den största delen av
denna vinst kommer att göras av folk
med mycket små inkomster. Det blir
en fördel för framför allt arbetare,
lägre tjänstemän och jordbrukare, det
blir även en fördel för de stora barnfamiljerna,
och det är enligt vår mening
en mycket stor vinning ur demokratisk
synpunkt.

Jag kan inte förstå att herr Brandt,
som i alla fall är företrädare för ett arbetarparti,
inte kan inse, att en sådan
åtgärd ligger mycket väl i linje med
våra strävanden att åstadkomma en demokratisering
av hela skatteväsendet.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom 1

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 15

Fredagen den

Skattelättnader för företag, som nystartats

sättningssvårigheter

Mom. 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen I) i motsvarande
del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Magnusson i
Borås begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
2) i utskottets betänkande nr 30, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Hagberg m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för japropositionen.
Herr Magnusson i Borås
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 166 ja och
35 nej, varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen I) av herr
Hagberg m. fl. i motsvarande del; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

21 april 1961
eller utvidgats inom områden med syssel Mom.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 360
och 11:419; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Holmberg
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
4) i utskottets betänkande nr 30, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
de i ämnet väckta motionerna I: 360 och
11:419.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Holmberg begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 192 ja och 6 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 5 och ti

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Skattelättnader för företag, som nystartats
eller utvidgats inom områden med
sysselsättningssvårigheter

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 34, i anledning av väckta

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden med syssel sättningssvårigheter -

motioner om vissa skattelättnader för
företag, som nystartats eller utvidgats
inom områden med svsselsättningssvårigheter.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:98
av herr Bengtson m. fl. samt II: 124 av
herrar Hedlund och Eliasson i Sundborn,
vari hemställts »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att vid pågående utredning angående
näringslivets lokalisering måtte
prövas möjligheterna av skattefrihet
för nystartade företag och utvidgning
av företag under ett antal år, fr. o. m.
det år företaget startats eller utvidgats,
inom regioner med bristande sysselsättningsmöjligheter
och tendenser till avflyttning,
samt att förslag skyndsamt
måtte föreläggas riksdagen i motionernas
syfte»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 251
av herr Bengtson in. fl. och 11:212 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa om en skyndsam
prövning angående rätt till förhöjt investeringsavdrag
vid inkomsttaxeringen
för uttag från investeringsfonderna
för konjunkturutjämning vid investeringar
i sysselsättningssvaga områden».

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 98
av herr Bengtson m. fl. samt II: 124 av
herrar Hedlund och Eliasson i Sundborn
om viss skattefrihet för nystartade
och utvidgade företag inom områden
med sysselsättningssvårigheter,
ävensom

2) de likalydande motionerna 1:251
av herr Bengtson m. fl. och 11:212 av
herr Hedlund in. fl. om rätt till förhöjt
investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
vid investeringar i sysselsättningssvaga
områden,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo,
vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen — med bifall till
de likalydande motionerna I: 98 av herr
Bengtson m. fl. och 11:124 av herrar
Hedlund och Eliasson i Sundborn samt
de likalydande motionerna 1:251 av
herr Bengtson in. fl. och II: 212 av herr
Hedlund in. fl. — i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning av
dels frågan om skattefrihet för nystartade
företag och utvidgning av företag
under ett antal år, fr. o. m. det år företaget
startats eller utvidgats, inom regioner
med bristande sysselsättning och
tendenser till avflyttning, dels ock frågan
om rätt till förhöjt investeringsavdrag
för uttag från investeringsfonder
för konjunkturutjämning vid investeringar
inom sådana områden;

II) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson
i Borås, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Till de frågor som har
diskuterats rätt ingående under det senaste
tiotalet år hör näringslivets lokalisering.
Många utredningar har tillkommit
i avsikt att söka finna en lösning
av de problem som sammanhänger
därmed. Det enda, varom man synes
ha varit överens, är att något måste
göras. Beträffande vad som skall göras
har emellertid meningarna gått starkt
isär. Resultatet härav har blivit, att
ingenting egentligen har åtgjorts i frågan,
om man möjligen bortser från att
ansatser har gjorts på vissa orter för
att just där lösa sådana problem som
kan hänföras till de lokaliseringspolitiska.

Med hänsyn till den betydelse vi anser
att frågan har ur både sociala och

Nr 15

Fredagen den

Skattelättnader för företag, som nystartats

sättningssvårigheter

samhällsekonomiska aspekter har vi
från vårt parti i år väckt en del motioner
syftande till nya ansträngningar att
om möjligt få ut någon effekt av de upprepade
försök som har gjorts.

Dagens stora problem är landsbygdens
avfolkning, men det begränsar sig
inte enbart till glesbygderna. Lika stora
svårigheter synes föreligga för tätorterna
när det gäller att förse dessa
landsbygdens flyktingar — om vi får
säga så — med bostäder och övrig service.
Man frågar sig givetvis, då problemet
tycks vara lika påtagligt både för
de bygder varifrån människorna flyr
och för de tätorter inom vilka de hamnar,
om det ändå inte skulle kunna vara
en samhällets uppgift att till båda dessa
samhällsformers fromma söka nå en
lösning.

I de motioner som från vår sida avlämnats
har vi föreslagit utredning om
dels ett förhöjt investeringsavdrag för
investeringar i sysselsättningssvaga områden
och dels skattebefrielse för nyetablerade
företag eller för utvidgning
av företag i sådana bygder.

Det kan kanske anses som tämligen
meningslöst att bevilja skattelindring
för att därigenom dirigera näringslivets
utbyggnad i geografiskt avseende. Det
problem som har uppstått är emellertid
av sådan art, att alla tänkbara försök
enligt vårt förmenande bör göras.
Den väg motionen anvisar synes oss väl
värd att utredningsmässigt undersöka.

Utskottet delar motionärernas lokaliseringspolitiska
uppfattning och ställer
sig positivt till det syfte som uppbär
motionerna. Däremot anser det sig
av principiella skäl böra motsätta sig
att en stimulans skall ske genom skattelättnader.
Jag ger utskottet rätt på
den punkten, att om man en gång har
skaffat sig en princip bör man också
försöka hålla på den, men själva principfrågan
torde likväl i detta sammanhang
kunna ställas under diskussion.
Det väsentliga är väl ändock vad man

21 april 1961
eller utvidgats inom områden med syssel kan

åstadkomma för att skapa en harmonisk
och lyckligt avvägd produktions-
och befolkningsfördelning inom
vårt samhälle. Medger man i likhet med
bevillningsutskottet, att det är »ett angeläget
samhällsintresse att företagsamheten
på orter med vikande sysselsättningstendenser
i möjligaste mån befrämjas»,
borde i alla fall det resultat,
som genom motionärernas förslag skulle
kunna åstadkommas, väga betydligt
tyngre än de principer som åberopats
av utskottet.

Om man över huvud taget skall tala
om principer i detta sammanhang, vad
blir skillnaden mellan å ena sidan skattelättnader
för produktiva företag på
landsbygden eller i glesbygderna och
å andra sidan hyressubventionerna till
städernas och tätorternas bostadsbebyggelse?
I båda fallen måste ju allmänna
medel tas i anspråk. På vilket sätt dessa
medel ställes till förfogande och hur
de utövar sin stimulerande effekt, spelar
närmast en underordnad roll. Vi
från vårt håll har i motionen och reservationen
föreslagit, att man skall begagna
utvägen med skattelindring. Utskottet
anser emellertid att staten först
skall ta in skatterna för att sedan eventuellt
låta en del medel gå ut till företagen
i form av statligt prövade anslag.
Så har åtminstone skett då det tidigare
gällt att lösa lokaliseringspolitiska problem.
Jag ber att få peka på ett sådant
företag som Luleå järnverk, som har
tillkommit såsom en lokaliseringspolitik
åtgärd. Statens skogsindustriers anläggning
i Skinnskatteberg är också resultatet
av en lokaliseringspolitisk insats.

Jag nämner inte dessa fall därför att
jag skulle vara motståndare till vad
som därvidlag gjorts. I båda fallen har
jag stött anslagen, och jag anser att de
har varit betydelsefulla när det gäller
att lösa de lokaliseringspolitiska problem
som varit förknippade med dessa
bygder. Det är klart att detta har kostat

Nr 15

Fredagen den 21 april 19G1

Skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden med syssel

sätt ningss vår igheter

mycket pengar, men jag anser att det
med hänsyn till effekten har varit fullt
riktigt att förfara på det sätt som skett,
lie resultat som uppnåtts synes mig
vara av sådan beskaffenhet, att man i
varje fall borde undersöka, huruvida
det inte med hjälp av skatteeftergifter
ar möjligt att åstadkomma samma effekt
på många andra områden.

Med dessa utgångspunkter hemställer
jag, herr talman, om bifall till den vid
utskottets utlåtande fogade reservationen
av herr Gustaf Elofsson och mig.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Högerpartiets representanter
i utskottet har till detta betänkande
fogat en blank reservation. Vi
är överens med motionärerna om att
det är ytterligt angeläget med en sådan
beskattningspolitik, att icke nybildningen
av företag och företagens vidare
utveckling hämmas. Jag är emellertid
litet tveksam om huruvida man i de
föreliggande motionerna är inne på rätt
väg när det gäller att dirigera lokaliseringen
av vissa delar av näringslivet.
Inte minst för näringslivet självt är det
av största betydelse, att utvecklingen
följer strängt företagsekonomiska principer.
Vi inom högerpartiet menar därför,
att beskattningsbestämmelserna bör
vara sådana att de drabbar alla lika.
Det är synnerligen betydelsefullt att
skattebelastningen alltid är rättvis.

I olika motioner vid årets riksdag har
vi således krävd ändringar av skattelagstiftningen
som är till speciell fördel för
nybildningsverksamheten och för de
mindre företagen. Jag vill nu bara peka
på ett par sådana saker. Jag nämner då
bl. a. frågan om varulagervärderingen,
som för några dagar sedan var uppe till
behandling här i kammaren. Det talas
ju rätt mycket om de små företagens
behov av kapitalbildning, men man
glömmer vanligen bort det väsentliga,
nämligen företagens egen konsolidering

och deras trygghets- och utvecklingsproblem.
I en motion, som om någon
tid kommer att behandlas av riksdagen,
har vi tagit upp dessa frågor. Vi
menar att speciellt för de allra minsta
företagarna, som inte har ombildat sin
rörelse till bolag, bör skapas möjligheter
till självfinansiering av verksamheten.
Dessa företag har ju inte möjligheter
att avsätta till investeringsfond.
I syfte att underlätta för de nybildade
företagen att för framtiden bevara en
del tillgångar har vi motionerat om att
dessa företag skall få rätt att avsätta
viss del av sina vinster till vad vi har
kallat en självfinansieringsfond. Det är
på det sättet vi tror att man bäst gynnar
en utveckling i rätt riktning för den
mindre företagsamheten.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Tillåt mig först understryka,
att utskottets majoritet — vilket
herr Vigelsbo också med tacksamhet
noterade — helt och fullt ansluter sig
till dem som anser att det är ett angeläget
samhällsintresse, att företagsamheten
på orter med vikande sysselsättning
i möjligaste mån främjas. Beträffande
själva saken finns det sålunda inga meningsskiljaktigheter
mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna. Utskottet
ställer sig helt positivt till syftet med
motionerna. Däremot kan man ha olika
meningar om medlen att nå detta syfte.
Centerpartisterna har, som vi kan
finna i betänkandet, inte lyckats övertyga
några andra inom utskottet om
lämpligheten av de medel de vill använda.

Att stimulera företagsamheten i dessa
avseenden genom lättnader i beskattningen
— som motionärerna yrkar —
vill utskottet inte vara med om. Jag vill
understryka vad jag framhöll när vi
diskuterade bensinskattefrågan för någon
tid sedan, att det ur principiell synpunkt
inte kan vara riktigt, att man har

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Skattelättnader för företag, som nystartats
sättningssvårigheter

olika skatter för olika samhällsgrupper.
Lika litet bör man av principiella skäl
införa särskilda skatteregler för företagen
alltefter den ort de befinner sig
på. Skulle man, som framskymtar i motionerna,
även utvidga detta område
det får inte bli för litet, säger man i motionerna
— då blir kanske följden ännu
större orättvisor. Detta vill inte utskottet
vara med om.

Därtill kommer att utskottet ställer
sig mycket tveksamt till värdet av de
åtgärder som motionärerna föreslår. Det
är ju vanligtvis så, att ett nystartat företag
har ganska små vinstmöjligheter
de första verksamhetsåren. Och har det
vinstmöjligheter, så har det å andra sidan
ganska rika avskrivningsmöjligheter
de första åren. Det är dock snarare
så, att nystartade företag går med förlust
de första åren. Då hjälper inga
skattelättnader, eftersom det inte finns
någon skatt att lätta eller befria ifrån.
Det var ju bl. a. av den anledningen,
som vi vid förra årets riksdag beslöt
lagstifta om rätt till förlustutjämning.
Jag vill också erinra om det beslut vi
fattade i fjol om rätt för aktiebolag att
göra avdrag för utdelning på nyemissioner.
Även detta kan sägas vara avsett
att hjälpa nystartade företag —
ehuru det kan anmärkas att det inte precis
hjälper dem som ligger på en viss
ort. Dessa rättigheter har ju alla.

Nej, skatteeftergift enligt motionärernas
och reservanternas yrkande torde
inte vara någon lösning av denna fråga.
Jag tyckte mig också märka av herr
Vigelsbos anförande, att han inte är så
särskilt optimistisk i detta avseende.
Det torde också stöta på synnerligen
stora svårigheter att utforma ur praktiska
synpunkter och med hänsyn till
rimliga rättvisekrav godtagbara regler
för den frihet från förmögenhetsskatt,
som motionärerna vill införa på kapital
som insattes i nystartade eller utvidgade
företag.

Vad beträffar yrkandet i det andra

eller utvidgats inom områden med syssel motionsparet

om förhöjt investeringsavdrag,
så bör man erinra sig, att endast
aktiebolag och ekonomiska föreningar
har möjligheter att göra avsättningar
till konjunkturinvesteringsfonder.
Vi har ju ganska nyligen beslutat
gynnsammare regler härför. Det bör
emellertid uppmärksammas, att en förutsättning
för rätten till fondavsättning
är, att vederbörande företag samtidigt
insätter ett visst belopp — jag tror att
det är ungefär 50 procent — i riksbanken.
Investeringsavdrag medges
först då företaget tar fondavsättningen i
anspråk. Någon nämnvärd stimulans
till nyföretagsamhet den vägen torde
alltså inte vara att räkna med. Det finns
väl i sådana företag inga möjligheter
till dylika avsättningar.

Vid närmare eftertanke tror jag att
vi kan vara överens, herr Vigelsbo, att
det måste mera verkningsfulla åtgärder
till, om vi vill nå det syfte som vi ändå
är ense om. Vi har då mera att vänta
av den utredning som pågår rörande
den samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
Den är ju förutsättningslös. Enligt
direktiven skall den lägga fram
material, som är ägnat att från samhällsekonomiska
och företagsekonomiska
synpunkter belysa förutsättningarna föl
näringslivets lokalisering till olika delar
av landet. Möjligheterna och lämpligheten
att genom olika positiva åtgärder
stimulera företag att etablera sig
på orter, där detta från samhällets synpunkt
anses angeläget, skall också prövas.
Frågan om att genom lagstiftning
påverka näringslivets lokalisering skall
undersökas. Därvid skall utredningen
inhämta erfarenheter i dessa ting även
från andra länder, som bedriver en aktiv
lokaliseringspolitik.

Herr talman! Utskottet anser inte att
det finns någon anledning att vidga
direktiven till allmänna skatteberedningen.
Med dessa ord ber jag att få
yrka bifall till bevillningsutskottets betänkande.

24 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Skattelättnader för företag, som nystartats eller utvidgats inom områden med sysselsättningssvårigheter -

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Jag förstod att utskottets
ärade talesman skulle invända att
nystartade företag inte kunde prestera
någon vinst och att rätten till avsättning
för deras del därför inte var någon
förmån. Men vi har i motionen också
talat om utvidgningar av t. ex. industriföretag,
och det är också nämnt i
reservationen. Hur skulle det vara om
t. ex. ett stort företag, som redan är i
gång och som har ekonomiska resurser,
i dag skulle vilja överta driften av Järpens
träsliperi, som nu upphör, varvid
hela bygden hotar att läggas öde? Skulle
det inte då vara riktigt att samhället
gav företaget det stöd, ekonomiskt och
moraliskt, som skapade förutsättningar
för att bygden kunde leva vidare. Jag
tycker vår tankegång är riktig.

Vi har fört en diskussion om lokaliseringspolitiken
tidigare här i dag i samband
med en interpellationsdebatt. Med
litet beredvillighet från samhällets sida
att lämna moraliskt och ekonomiskt
stöd bör även lokaliseringsfrågorna
kunna lösas.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Jag har inget att invända
mot att samhället ger sitt stöd, moraliskt
och ekonomiskt, till detta syfte.
Men nog måste väl herr Vigelsbo hålla
med om, liksom alla andra gör i utskottet
utom herr Vigelsbos centerpartistkollega,
att det inte kan vara en lämplig
väg att främja detta syfte att medge
skattelättnader. Det måste -— om man
skall gå den vägen — bli subjektiva bedömanden
om huruvida den ene företagaren
skall ha lägre skatt än den andre,
beroende på vilken ort företagen är belägna
på. Jag tror vi skulle hamna i en
skattepolitik som vi sedan skulle be
Gud bevara oss ifrån.

Nej, herr Vigelsbo, låt oss söka oss
fram på andra vägar mot ett positivt resultat.
Jag hoppas att lokaliseringsutredningen
skall finna bättre medel. När
vi har fått förslag efter en förutsättningslös
utredning av frågan, kan vi understödja
de förslagen och få resultat i
det här avseendet.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid betänkandet fogade reservationen

I); och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Vigelsbo begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 34, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
1) av herrar Gustaf Elofsson och
Vigelsbo.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 140 ja och 28
nej, varjämte 32 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

§ 10

Förordning om antalet ortsgrupper vid
skattegrupperingen

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 37, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om antalet ortsgrupper vid
skattegrupperingen, såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 10 februari 1961 dagtecknad
proposition, nr 44, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning
om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,
dels ock, med godkännande
av i propositionen angivna ändrade
grunder för statsbidrag i anledning av
1957 års ortsavdragsreform, bemyndiga
Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter
i ämnet.

Propositionen hade såvitt anginge
förordningsförslaget hänvisats till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anförde utskottet:

Kommunerna indelas för närvarande
vid beskattningen i fyra dyrortsgrupper,
betecknade II—V. I propositionen
föreslås att ortsgrupp II slopas och att
kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas
till ortsgrupp III.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet upptagit följande vid
riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner,
nämligen

A) de likalydande motionerna 1:77
av herr Ebbe Ohlsson m.fl. och 11:92
av herr Stiernstedt m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
(lyrortsgrupperingen vid beskattningen
skulle upphöra att gälla, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta för -

slag till härför erforderliga författningsändringar;
samt

B) de likalydande motionerna I: 355
av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 540 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte

1. i princip besluta om slopande av
skattegrupperingen och införande av
enhetliga skattefria avdrag inom skattesystemet,
motsvarande ortsavdragen
i ortsgrupp V;

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om

a) framläggande av plan till 1962 års
riksdag för den successiva avvecklingen
av skattegrupperingen i enlighet med
vad i motionerna har anförts;

b) samtidig prövning av frågan om
särskild dyrhetskompensation till invånare
i Norrland med på grund av
stora avstånd och klimatförhållanden
höga levnadskostnader.

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen med bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 44,
såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
måtte antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning
om antalet ortsgrupper vid
skattegrupperingen;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 77
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och 11:92
av herr Stiernstedt m. fl. om slopande
av dyrortsgrupperingen vid beskattningen,
samt

2) de likalydande motionerna 1:355
av herr Thorsten Larsson m. fl. och
11:540 av herr Gustavsson i Alvesta
m.fl. om slopande av dyrortsgrupperingen
inom beskattningen,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Hagberg, Gustaf Elofsson, Yngve Nilsson,
Nilsson i Svalöv, Vigelsbo och
Magnusson i Borås, vilka ansett att ut -

2(3 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

skottet — med anledning av de likalydande
motionerna I: 77 av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. och II: 92 av herr Stiernstedt
m. fl. samt de likalvdande motionerna
1:355 av herr Thorsten Larsson
m. fl. och II: 540 av herr Gustavsson
i Alvesta m. fl. — bort under punkten
B) hemställa, att riksdagen måtte

1) i princip besluta, att dyrortsgrupperingen
vid beskattningen skulle upphöra
att gälla och att enhetliga skattefria
ortsavdrag skulle införas motsvarande
ortsavdragen i ortsgrupp V;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t till 1962 års riksdag
framlade en plan för en skyndsam
successiv avveckling av skattegrupperingen;
samt

3) lämna ifrågavarande motioner, i
den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad reservanterna anfört och
hemställt, utan åtgärd.

Vidare hade ett särskilt yttrande avgivits
av herrar Spetz, Söderquist och
Gustafson i Göteborg.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! I punkten A) i bevillningsutskottets
förevarande betänkande
har vi inte något annat yrkande än bifall
till utskottets hemställan. I anslutning
härtill ber jag emellertid att få uttala
vårt partis stora tillfredsställelse
med att vi nu efter årtiondens kamp
mot det orättfärdiga dyrortssystemet
får bevittna, hur systemet undan för
undan börjar vittra sönder, och att vi
nu kan slopa den ena dyrortsgruppen
efter den andra. Kanske kan vi en gång
på den vägen uppnå full rättvisa i dessa
ting.

Vid punkten B) däremot har vi i en
reservation anmält avvikande mening.
Med det beslut som i dag kommer att
fattas i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition
nr 44, till vilken bevillningsutskottet
enhälligt har lämnat sin anslut -

ning, slopas nu definitivt ortsgrupp II
när det gäller skattegrupperingen. I motioner
från vårt håll har emellertid
framställning gjorts om att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om en plan för hela dyrortssystemets
avskaffande samt att förslag i denna
riktning förelägges 1962 års riksdag.
I denna plan skulle då även ingå förslag
till särskild dyrhetskompensation till
invånarna i Norrland.

Utskottet har inte ansett sig kunna
gå med på att beställa en sådan plan.
Vi anser dock att det är på tiden, att vi
så snart ske kan sätter punkt för dyrortssystemet
eller i varje fall att garantier
lämnas för att det kommer att avskaffas
inom överskådlig tid. Enligt
vårt förmenande föreligger inte längre
några skäl för systemets bibehållande
— om det över huvud taget någonsin
har funnits skäl för att tillämpa det.

Utjämningen av levnadskostnaderna
mellan ortsgrupperna fortsätter. Om
några olikheter där kan påvisas, är dessa
i regel förknippade med särskilda
omständigheter. Men avståndskostnaderna
blir för glesbygdens folk alltmera
påtagliga, då det gäller allmän service
och — framför allt — förbindelserna
med undervisningsanstalterna, som ju
numera efter skolväsendets centralisering
är belägna i tätorterna. Dessa reskostnader
är för tätorternas och de
högre ortsgruppernas invånare antingen
mycket mindre eller helt obefintliga.

När riksdagen för någon vecka sedan
med mycket stor majoritet beslöt att
flytta försvarets fabriksstyrelse till Eskilstuna,
så utlöste detta stark besvikelse
från tjänstemannahåll här i Stockholm.
Man gjorde där gällande, att man
genom denna förflyttning skulle förlora
8 procent av sin inkomst. Socialstyrelsens
prisgeografiska undersökning blev
sålunda underkänd av Stockholms tjänstemän.
Eskilstuna ligger annars i ortsgrupp
III och borde vara billigare än
Stockholm att leva i. Tjänstemännen tog
emellertid reda på den saken bättre,

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

när de ställdes inför nödvändigheten att
flytta dit. I annat fall hade de säkert
inte sagt någonting om den saken.

Nu är det emellertid att märka, att
Eskilstuna ligger mycket centralt i landet
och har en i alla avseenden väl utvecklad
serviceorganisation. Man frågar
sig vad som skulle ha hänt, om riksdagen
hade beslutat flytta detta ämbetsverk
till exempelvis Ljungby stad i Småland,
som alltjämt är placerad i ortsgrupp
II. Jag är övertygad om att tjänstemännen
i Stockholm då skulle ha
räknat ut att de vid en sådan förflyttning
skulle ha förlorat ytterligare 2—3
procent.

Jag kommer sålunda till det resultatet,
att dyrortssystemet är fullständigt
felaktigt. Man skulle nå större rättvisa
genom att vända hela systemet upp och
ner. Det har vi dock inte gjort. Men när
man ser att det blir dyrare att leva ju
längre bort från Stockholm man kommer,
förefaller det som om det fanns
orsak att tillämpa ett system av rakt
motsatt konstruktion än vad som nu
gäller. Vi har också alltjämt kvar tre
ortsgrupper, och det är vår livliga förhoppning
att även dessa skall försvinna
och ortsavdragen över lag bli desamma
som de i ortsgrupp V nu tillämpade.

Med stöd av vad som anförts i de
väckta motionerna har vi nu i reservationen
begärt, att riksdagen i princip
måtte besluta om att dyrortsgrupperingen
vid beskattningen skall upphöra
samt att enhetliga, skattefria ortsavdrag
skall införas, motsvarande ortsavdragen
i ortsgrupp V. För det andra begär
vi att riksdagen må i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om en plan för avveckling
av skattegrupperingen, att föreläggas
1962 års riksdag.

Herr talman! Med det anförda hemställer
jag om bifall till den vid bevillningsutskottets
betiinkande fogade reservationen
av herr Hagberg m. fl.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Under flera år har dis -

kussioner förts kring antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen. Från högerhåll
har vi därvidlag starkt hävdat,
att det vid beskattningen borde införas
enhetliga ortsavdrag över hela landet.
Till detta resultat kom också 1957 års

ortsgrupperingsutredning. Den rekommenderade
statsmakterna att fatta principbeslut
om en framtida successiv avveckling
av skattegrupperingen.

I den föreliggande propositionen avvisar
emellertid finansministern detta
och föreslår endast, att ortsgrupp II slopas
på så sätt att alla de orter, som nu
är i ortsgrupp II, skall flyttas upp i
ortsgrupp III. Finansministern vill liksom
utskottsmajoriteten, att en prisgeografisk
undersökning skall slutföras innan
man eventuellt går vidare på vägen
som för till totalt slopande av dyrortsgrupperingen.

I högermotionerna I: 77 av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. och II: 92 av herr Stiernstedt
in. fl. har emellertid yrkats, att
riksdagen måtte besluta att dyrortsgrupperingen
vid beskattningen skall
upphöra att gälla. Motionärerna konstaterar
nämligen, att det synes dem stå
utom allt tvivel, att en utjämning av levnadskostnaderna
inom landet ägt rum,
varför en uppspaltning av framför allt
stad och landsbygd i olika dyrortsgrupper
nu inte längre är motiverad.

Vid utskottsbehandlingen har vi ledamöter
från högerhåll tillsammans med
centerpartiets ledamöter också kommit
till att det numera saknas förutsättningar
för olika dyrortsgradering av ortsavdragen
vid beskattningen. Herr Vigelsbo
har här nyss närmare motiverat vårt
ställningstagande. Såsom han framhöll
och som framgår av vår reservation har
vi utskottsreservanter av praktiska skäl
inte helt följt motionärerna från högern,
utan vi har nöjt oss med att föreslå,
att riksdagen nu endast fattar principbeslut
om att dyrortsgrupperingen
vid beskattningen skall upphöra att
gälla och att Kungl. Maj:t bör till 1902
års riksdag framlägga en plan för suc -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961
Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

cessiv avveckling av skattegrupperingen.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till dessa förslag, d. v. s. bifall till
den vid utskottets betänkande fogade
reservationen av herr Hagberg m. fl.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! De statliga löne- och
skattegrupperingarna, som tillkom redan
omkring 1920, har under hela den
tid som förflutit sedan dess varit föremål
för ett mycket stort intresse från
allmänhetens sida. Det är ganska naturligt,
eftersom de berör nästan alla
medborgare i landet. Ofta har man varit
missnöjd med grupperingarna. Kritiken
har främst grundat sig på svagheter
i det prisstatistiska underlaget
och kanske också på de skälighetsbedömningar
som måst göras. En rik motionsflora
har det också varit i riksdagen
under årens lopp.

1957 års ortsgrupperingsutredning,
till vilken man redan har hänvisat och
i vilken jag deltog, arbetade med dessa
problem under ett års tid. Utan att föreslå
någon ny prisstatistisk undersökning
kom vi efter överväganden fram
till att yrka på i princip ett borttagande
av hela systemet i fråga om såväl
statlig lönesättning som skattegruppering.
I första hand och med ikraftträdande
1959 föreslog vi uppflyttning av
två-orterna till grupp tre. Just på detta
senare område har nämligen kritiken
varit hårdast. Utgångspunkten för den
hittills gällande grupperingen var 1951
års dyrortsundersökning, och dess huvudprincip
var stora områden med enhetlig
placering i ortsgruppshänseende.
Den kunde också följas i norra och mellersta
Sverige, med undantag för Stockholm
och Göteborg. Däremot fanns det
och finns det fortfarande i södra Sverige
ett femtiotal städer och tätorter
som tillhör grupp III, medan övriga
kommuner ligger kvar i tvåan.

Under fjolårets riksdag kunde vi fatta
det enligt min mening mycket glädjande
beslutet att från och med den

1 januari 1962 slopa ortsgrupp 2 vid
lönegrupperingen. Det var ju emellertid
i grunden bara ett fastställande av vad
st åt stjänstemännens huvudorganisationer
kommit fram till vid förhandlingar.
Detta betyder, att 80 procent av landets
kommuner och två tredjedelar av
befolkningen nu kommer att tillhöra
grupp 3.

I samband med avskaffandet av dyrortsgrupp
2 ber jag, herr talman, att få
föra in ett annat problem i bilden. Det
rör alla de före 1958 års reform pensionerade
statsanställda, som har sin
pension grundad på lön efter 2-ort, en
ortsgrupp i vilken de kanske aldrig
tjänstgjort och efter vilken de inte heller
uppburit lön. Det sägs att personalpartens
förhandlare i det längsta höll
fast vid att även tidigare pensionerade
skulle komma med i det nya systemet
men att detta krav avvisades med hänsyn
till kostnaden. En betydande grupp
pensionärer kommer sålunda att stå
kvar med pension efter 2-ort långt efter
det att denna ortsgrupp försvunnit. Det
kan invändas, att det blir något bättre
när de når folkpensionsåldern. Men
orättvisan står kvar, och härtill kommer
att 2-ortspensionärerna av en lägre
pension under tiden fram till folkpensionsåldern
får betala successivt stigande
folkpensionsavgifter utan någon
kompensation. Detta är ett problem som
inte bör glömmas bort.

Herr talman! Vad sist gäller förslagen
i propositionen och i utskottsutlåtandet
om avskaffande av ortsgrupp II
vid skattegrupperingen, så är ju detta
helt i linje med vad riksdagen i fjol uttalade
sig för och vad utredningen redan
1957 föreslog såsom ett första steg.
Jag ber alltså att helhjärtat få tillstyrka
förslaget. För ett fullständigt slopande
av grupperingen när det gäller skatterna
utatlade sig också vår utredning
såsom princip. Vi menade emellertid att
på grund av de stora kostnaderna måste
hänsyn tas till den ekonomiska situationen
och förslag framläggas när så

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

blev möjligt. Då beräknades skattebortfallet
vid ett fullständigt slopande till
105 miljoner för staten och 70 miljoner
för kommunerna. Alldeles säkert blir
beloppen nu betydligt högre.

När skattegrupperingen infördes omkring
1920 var motiveringen bl. a. att
ett skäligt existensminimum borde fritagas
från skatt. Man måste emellertid
komma ihåg, att numera är de av centrala
uppbördsnämnden fastställda normalbeloppen
för existensminimum väsentligt
högre än ortsavdragen. Spännvidden
mellan högsta och lägsta grupp
är också mindre än för ortsavdragen.
Det finns alltså åtskilliga motiv för enhetliga
avdrag.

Att jag trots detta i dag inte kommer
att ansluta mig till reservanternas förslag
att beslut i princip nu skall fattas
om slopande av hela grupperingen är
huvudsakligen av två skäl. För det första
menar jag att ortsgrupperingen av
löner och ortsgruppering beträffande
skatter hör intimt samman. Vad lönerna
beträffar har, som jag nämnde, frågan
förts in på förhandlingsområdet.
Här har också överenskommelse träffats
men endast om uppflyttning av
ortsgrupp 2 till ortsgrupp 3. För det
andra pågår en förberedande utredning
om principerna för en prisstatistisk undersökning,
vilken skall bli klar i år.
Under sådana förhållanden torde det,
såsom framhålles i det särskilda yttrandet
av utskottets folkpartistiska ledamöter,
vara riktigt att ta slutlig ställning
till frågan om fortsatt avveckling
först, när utredningen har lagt fram sitt
förslag.

Herr talman! Med det sagda har jag
velat motivera mitt ställningstagande,
och jag yrkar bifall till bevillningsutskottets
förslag om slopande av ortsgrupp
II samt till statsutskottets förslag
rörande grunderna för stöd till
kommunerna.

Herr HR AN I)T i Aspabruk (s):

Herr talman! Det är jo på bevillnings -

utskottets beställning från förra året
som vi nu fått propositionen om slopande
av ortsgrupp II och uppflyttning
till ortsgrupp III från 1962. Efter genomförandet
av förslaget blir så gott
som hela södra och mellersta Sverige
ett sammanhängande dyrortsområde.
Förslaget berör 393 kommuner och cirka
1 400 000 människor.

I denna del råder inga olika meningar
inom utskottet, utan förslaget tillstyrkes
enhälligt. Men höger- och centerpartirepresentanterna
i utskottet vill,
som vi bär hört, i enlighet med motionsförslag
att principbeslut redan nu
skall fattas om att hela dyrortsgrupperingen
vid beskattningen skall upphöra
att gälla och att enhetliga ortsavdrag
införs motsvarande ortsavdragen
i dyrortsgrupp V. Vidare föreslår de
en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om en plan för skyndsam successiv
avveckling av skattegrupperingen.
Men man lägger märke till att ingen
inom utskottet anser sig kunna yrka på
ett omedelbart slopande av hela dyrortsgrupperingen.

Utredningen om ortsgrupperingen
föreslog visserligen, som reservanterna
säger, 1957 att ett principbeslut skulle
fattas i stort sett i enlighet med vad
reservanterna nu yrkar, men detta förslag
avstyrktes av flertalet hörda remissinstanser.
Främsta motiveringen
för avstyrkandet var att man ansåg att
en prisgeografisk undersökning borde
föregå eventuella ändringar i gällande
skattegruppering. Så sent som i fjol uttalade
bevillningsutskottet att en sådan
undersökning först bör avvaktas, innan
man tar ställning till principfrågan om
skattegrupperingens slopande. Man måste
också vara på det klara med att man
inte kan besluta att slopa skattegrupperingen
utan att samtidigt också ta ställning
till frågan om gottgörelse till kommunerna.

Det bör också uppmärksammas att
statens skattebortfall om ortsgrupp II
slopas beräknas uppgå till 16,5 miljoner

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

kronor och kommunernas till 6,3 miljoner
kronor, eller i runt tal totalt 23
miljoner kronor. Ortsavdraget kommer
ju att höjas med 160 kronor för äkta
makar och 80 kronor för ensamstående.
Men ortsgrupperingsutredningen beräknade
på sin tid att ett slopande av hela
dyrortsgrupperingen och tillämpning
av ortsgrupp V över hela linjen skulle
medföra ett skattebortfall på drygt 105
miljoner kronor i dåvarande läge, alltså
1957. För kommunerna skulle skatteunderlaget
minska med 6 miljoner skattekronor.
Räknar vi med en utdebitering
av i genomsnitt 15 kronor per
skattekrona är skattebortfallet för komm-unerna
snart uppe i 100 miljoner.
Troligen är dessa siffror högre nu än
de var 1957. I de enskilda kommunerna
kunde utdebiteringarna beräknas höjas
med högst 86 och lägst 10 öre per skattekrona.
I flertalet kommuner skulle
höjningen uppgå till mellan 20 och 40
öre per skattekrona.

Herr talman! Nu pågår, som här har
erinrats om, en utredning rörande principerna
för en prisgeografisk undersökning
och denna väntas framlägga sitt
betänkande redan i år. Därefter torde
den av riksdagen tidigare begärda prisgeografiska
undersökningen verkställas.

Bevillningsutskottets majoritet har
inte ändrat inställning, och här är även
folkpartiets representanter ense med
oss, som kammarens ledamöter nyss
hörde. Utskottsmajoriteten menar att
ifrågavarande undersökning först bör
avvaktas innan något principbeslut fattas.
Det är val, herr talman, en god ordning
att vi förfar på det sättet och inte
fattar beslut som saknar betryggande
underlag för frågans bedömning, så att
vi först sedan beslutet är fattat kommer
underfund med att vi borde ha
gått till väga på annat sätt.

Herr talman! Jag vill med detta yrka
bifall till utskottets betänkande.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr Brandts slutsats, herr talman, är

ju fullständigt riktig, nämligen att kommunerna
får vidkännas ett skattebortfall
om ortsavdraget höjs. Men detta
har vi förutsett i motionen, och vi har
sagt att kommunerna bör få kompensation
för skattebortfallet med anledning
av ortsavdragens höjning. Alla olägenheter
bör enligt vårt förmenande också
kunna elimineras i och med att kommunalskatteutjämningen
blir effektivare
än den är för närvarande.

Vidare är det riktigt, som herr Brandt
har sagt, att det förhållandet att vi i dag
bär att fatta beslut om slopande av ortsgrupp
II är en följd av en hemställan
som bevillningsutskottet gjorde i fjol.
Om jag inte minns fel var vi alla
överens om att denna hemställan skulle
göras. Jag hoppas att ledamöterna av
bevillningsutskottet och andra som har
möjligheter att öva inflytande i frågan
till nästa år om vår reservation nu ej
bifalles skall göra en ny hemställan
och att vi på grundval därav skall kunna
slopa även ortsgrupp III.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. B

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid betänkandet fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i
Svalöv begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
B) i utskottets betänkande nr 37, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

familjebidrag till värnpliktiga med viss underhållsskyldighet

Behovsprövningen av

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst oinröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 131 ja och
66 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 11

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
54, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,
såvitt propositionen avser ändrade
grunder för statsbidrag till kommunerna.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12

Föredrogs bevillningsutskottets memorial
nr 46, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut rörande utskottets
betänkande nr 35 i anledning
av väckta motioner om befrielse från
nöjesskatt för idrottstävlingar m. m.

Den i detta memorial föreslagna voteringspropositionen
godkändes.

Herr förste vice talmannen meddelade,
att tidpunkt för anställande av denna
omröstning komme att meddelas senare.

§ 13

Föredrogs och lades till handlingarna
andra lagutskottets memorial nr 26,
föranlett av kamrarnas skiljaktiga be -

slut vid behandlingen av andra lagutskottets
utlåtande i anledning av väckt
motion om ändringar i 27 § värnpliktslagen.

§ 14

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 31, i anledning av väckta motioner
om rätt till barnpension för barn
utom äktenskap i visst fall.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Behovsprövningen av familjebidrag till

värnpliktiga med viss underhållsskyldighet Föredrogs

andra lagutskottets utlåtande
nr 32, i anledning av väckt motion
angående behovsprövningen av familjebidrag
till värnpliktiga med viss
underhållsskyldighet.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Den fråga som här har
aktualiserats är inte av så stor räckvidd,
men den är betydelsefull för de
personer som berörs av nu gällande förhållanden
och för de organ som handlägger
familjebidragsärendena. Låt mig
försöka åskådliggöra problemställningen
genom att anföra ett exempel.

Antag att två värnpliktiga befinner
sig i exakt samma ekonomiska situation.
De har var sitt barn som inte
står under deras vårdnad. Modern till
det ena barnet har inkomster av något
slag, den andra har det inte. I det senare
fallet utgår familjepenning till den
värnpliktige med 87 kronor per månad,
i det andra fallet utgår ingen familjepenning
alls. Underhållsskyldigheten
kvarstår dock oförändrad. Detta måste
för den enskilde te sig ganska svårförståeligt.
Det har visat sig att sådana
här förhållanden inte heller är så ovanliga,
och fallen tenderar att öka.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961
Behovsprövningen av familjebidrag till värnpliktiga med viss underhållsskyldighet

Det är visserligen alldeles riktigt som
utskottet säger, att den som underhållet
gäller, d. v. s. barnet, inte behöver
ta någon skada, eftersom bidragsförskott
kan utgå. Men enbart med den
motivering som utskottet anför kan man
fråga sig varför familjepenning över
huvud taget bör utgå för barn som inte
står under den värnpliktiges vårdnad.
Bidragsförskottet måste ju under alla
förhållanden utgå, om inte underhållsbidraget
flyter in som det skall.

Utskottet säger vidare att familjebidraget
inte avser att reglera några
skulder som den värnpliktige ådrar sig
till följd av militärtjänstgöringen. Det
må så vara. Men om skulden skulle uppkomma
därför att vederbörande vill
fullgöra sina förpliktelser mot sitt barn
bör väl inte den ene försättas i ett sämre
läge än den andre. Detta är den
reella innebörden av nu gällande bestämmelser
i den praktiska tillämpningen.

Man bör i detta sammanhang inte
heller bortse från de indirekta kostnader
som samhället åsamkas. Såväl bidragsförskottet
som den överskjutande
delen av underhållsbidraget skall drivas
in av den värnpliktige, som efter
en måhända lång militärtjänstgöring
ådragit sig en stor skuld. Detta arbete
kan bli både besvärligt och kostnadskrävande.
Vidare ställer det till rätt
mycket trassel för familjebidragsnämnderna
och förbandens personalvårdande
organ. Det är beklagligt att inte motionen
har remitterats till någon familjebidragsnämnd
eller personalvårdsavdelning
vid ett regemente. De kommer
i kontakt med dessa problem. Jag är
övertygad om att utskottet då skulle
ha fått en annan bild av hur myndigheterna
bedömer situationen än man
fått av remissyttrandet från försvarets
socialbyrå, som för resten numera har
upphört.

Utskottet gör gällande att motionen
»tar sikte enbart på den värnpliktiges
egna och icke på hans anhörigas för -

hållanden». Detta är emellertid inte motionens
innebörd. I stället yrkas i motionen
på att ekonomiska förhållanden
utanför den värnpliktiges familj inte
skall ligga till grund för bedömningen
av familjebidragets storlek. Ett bifall
till motionen skulle nämligen i många
fall — tvärtemot vad utskottet påstår —
i stället lätta den egna familjens försörjningsbörda.
Det kan nämligen inträffa
att den värnpliktige, som har underhållsskyldighet
för barn utanför
hans vårdnad, är gift och har barn i
äktenskapet. Om han inte får familjebidrag
till det utomäktenskapliga barnet
drabbas ju familjen i motsvarande
grad.

Jag kan inte underlåta att anse att
utskottet har sett litet för formalistiskt
på saken. Endast en mycket liten ändring
behövs för att rätta till nuvarande
i många fall uppenbara missförhållanden.
Detta skulle enligt min mening
inte leda till att nu gällande huvudprinciper
för bidragsgivningen skulle överges.

Med hänsyn till att utskottets hemställan
redan har bifallits av första
kammaren får frågan anses ha fallit för
denna gång. Därför avstår jag, herr talman,
från att ställa något yrkande om
bifall till reservationen.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag har vid detta utskottsutlåtande
fogat en reservation,
som går i samma riktning som den av
herr Gustafsson i Uddevalla väckta motionen.
För undvikande av varje missförstånd
vill jag säga, att vi inte är ute
för att så att säga hålla de underhållsskyldiga
om ryggen; den som har underhållsplikt,
skall givetvis fullgöra den.

Detta problem förorsakar familjebidragsnämnderna
en del bekymmer. Jag
har väldigt svårt att tänka mig att vi
på något annat område inom socialpolitiken
vid bidragsgivningen skulle ta
hänsyn till vilka inkomster en person

Fredagen den 21 april 1961

Nr 15

Behovsprövningen av familjebidrag till värnpliktiga med viss underhållsskyldighet

bär, som inte har någon ekonomisk gemenskap
med den som söker bidraget.

1 ntskottsutlåtandet förs ett mer eller
mindre invecklat resonemang, men det
hela kan enklast illustreras av ett exempel
som liknar det herr Gustafsson i
Uddevalla anförde. Två arbetskamrater
har samma ekonomiska ställning och
blir inkallade. Båda är frånskilda och
har i sitt förra äktenskap två barn.
Skillnaden är den, att den enes före
detta fru arbetar, medan den andres
före detta fru inte gör det. Den ene inkallade
får då familjebidrag. Den andre
inte.

De inkallade har ju rimligtvis inte
kunnat påverka sina före detta fruars
beslut om de skall ta förvärvsarbete;
mellan makarna föreligger en dom eller
ett avtal. Det är vanligtvis, hela kontakten.

Herr talman! Jag har såsom ensam
reservant inga förhoppningar att min
reservation skall bifallas — frågan har
ju för övrigt fallit i första kammaren —
men jag hoppas att vi framöver skall
kunna nå en lösning i motionens och
reservationens anda. Jag tror att det
skulle göra det enklare för både familjebidragsnämnderna
och de personer det
här gäller. Fn sådan reform skulle säkert
inte behöva medföra några stora
ekonomiska konsekvenser för samhället.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp);

Herr talman! Eftersom varken motionären
eller reservanten ställt något
yrkande, kan jäg fatta mig kort.

Jag vill bara erinra om att familjebidragen
är behovsprövade dels med
hänsyn till den värnpliktiges egen inkomst,
dels med hänsyn till den inkomst
som den bidragsberättigade har.
Jag medger gärna att de nuvarande reglerna
för inkomstprövningen kan anses
vara både invecklade och rigorösa.
Det skulle måhända finnas anledning
till en översyn av dessa regler.

Men jag tror inte att man skall göra
den på det sättet, som motionären har
3 Andra kammarens protokoll 1961. Nr

föreslagit, det nämligen att man urskiljer
en begränsad grupp och lättar på
inkomstprövningsreglerna för denna
grupp. Herr Gustafsson anförde ett
exempel. Han jämförde två värnpliktiga,
som i inkomstavseende förutsattes
vara fullt jämställda. Båda har försörjningsplikt
mot ett barn utom äktenskapet.
Den ena modern har inkomst
och får inget familjebidrag men. kan
däremot få bidragsförskott. Den andra
modern har ingen inkomst, och i det
fallet kan alltså familjebidrag utgå. Men
varför då inte utsträcka jämförelsen
även till moder och barn i bestående
äktenskap? Enligt motionärerna och reservanterna
skulle inkomstprövningen
alltjämt kvarstå i det fallet. Även den
modern och det barnet kan befinna sig
i en besvärlig ekonomisk situation, men
där skall vid utmätningen av familjebidraget
hänsyn tas till moderns in-;
komster. Det är val att märka, att modem
i bestående äktenskap inte kan
erhålla bidragsförskott.

Det finns här två former — jag skall
inte ingå på detaljerna — för inkomstprövning:
normerad inkomstprövning

och fri inkomstprövning. I det fall. familjebidrag
skall utgå till moder och
barn i bestående äktenskap, skall den
normerade behovsprövningen tillämpas,
under det att man har möjligheter
att tillämpa något friare former vid behovsprövningen,
då det gäller familjebidrag
till barn, som står utanför den
värnpliktiges familjekrets. Vi har inom
utskottet inte kunnat finna, att ett bifall
till motionen innebär att det blir en
rättvis ordning, ty barn utom äktenskapet
skulle då i än högre grad än vad
som redan sker privilegieras vid jämförelse
med hustru och barn i ett bestående
äktenskap.

Jag vid än en gång understryka att
jag personligen har den uppfattningen,
att inkomstprövningsreglerna i sin helhet
kan vara i behov av en översyn,
men då skall denna omfatta hela fältet
och inte bara en enstaka grupp, vilket

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Behovsprövningen av familjebidrag till

skulle innebära att andra grupper kunde
komma i en ogynnsam situation vid
en jämförelse grupperna emellan.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
i bifall till iutskottets förslag.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

"Herr talman! Jag vill bara poängtera
det förhållandet, att det väl ändå måste
framstå som ganska obegripligt för
en »vanlig» människa, som inte är inne
i dessa labyrinter, att inkomsten för en
person, som står helt utanför den värnpliktiges
familj och på vilken den värnpliktige
inte kan ha något inflytande
alls, skall läggas till grund för den inkomstprövning
som sker.

Herr GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Herr Anderson i Sunds■■
vall anförde, att han inte skulle ha något
att erinra mot en allmän översyn
och ansåg att en sådan skulle kunna
i vara befogad. Han anförde också, att
t det skulle kunna finnas visst fog för
att slopa behovsprövningen i sin hel)
bet.

Denna fråga har uppmärksammats ti<
digare. 1954 års värnpliktsavlöningsutredning
avlämnade ett betänkande 1958,
vilket innehöll förslag som gick ut på
■ slopandet av behovsprövningen. Remissmyndigheterna
har emellertid inte
ansett sig kunna gå på den linjen. Förslaget
har fördenskull inte föranlett någon
åtgärd från statsmakternas sida.

Jag anser nog att vi för närvarande
får försöka att reformera lagstiftningen
på basis av nu gällande ordning med behovsprövning.
Då måste jag säga, att
den lilla ändring, som jag har tillåtit
mig föreslå i en motion och som också
herr Svensson i Kungälv hänvisade till
i sin reservation, ändock innebär ett
rättvisare förhållande än vad som nu
är fallet.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Herr Gustafsson i Uddevalla
har nog missuppfattat mig. Jag

värnpliktiga med viss underhållsskyldighet

har inte sagt, att man bör slopa behovsprövningen.
Jag sade, att de rätt
rigorösa och tillkrånglade behovsprövningsreglerna
kunde behöva bli föremål
för en översyn, vilket jag ännu en
gäng gärna vill understryka.

Sedan har jag för min del alltjämt
svårt att förstå varför man skall bortse
ifrån moderns inkomst, när hon inte
befinner sig inom den värnpliktiges
familjekrets, som det heter, och samtidigt
fortfarande ta hänsyn till moderns
och andra familjemedlemmars inkomster,
då modern och familjemedlemmarna
hör till den värnpliktiges familjekrets.
Om vi skall behålla behovsprövningen,
bör man väl ta hänsyn till
inkomsterna oavsett om det gäller familjemedlemmar
eller bidragsberättigade,
som står utanför den värnpliktiges
familjekrets.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 16

Föredrogos vart för sig andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 33, i anledning av väckt motion
om viss ersättning i samband med
skyddsåtgärder mot atomolycka, och

nr 37, i anledning av väckta motioner
angående lotteriförordningen, m. in.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 17

Anslag till högre utbildning och
forskning

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
57, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln
gjorda framställningar om anslag
för budgetåret 1961/62 till högre
utbildning och forskning jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkterna 1—8

Vad utskottet hemställt bifölls.

Fredagen den 21 april 1961

Nr 15

Punkten 9

Uppsala universitet: Avlöningar

Kung], Maj:t hade i propositionen nr
1 under åttonde huvudtiteln (punkt 182,
s. 341—365 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl.
Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för Uppsala universitet,
som föranleddes av vad departementschefen
anfört, dels godkänna av
departementschefen angiven avlöningsstat
för Uppsala universitet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1961/62, dels ock till Uppsala universitet:
Avlöningar för budgetårét

1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
27 010 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avherr
Edström m. fl. (I: 116) och den
andra inom andra kammaren av herr
Regnéll m. fl. (11:159), i vilka hemställts,
såvitt nu vore i fråga, att riksdagen
måtte besluta om inrättande från
och med den 1 juli 1961 av en tjänst
som forskarassistent vid den juridiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala
samt i anledning härav höja förevarande
anslag med erforderligt belopp;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avfru
Hamrin-Thorell m. fl. (1:121) och
den andra inom andra kammaren avherr
Munktell m. fl. (II: 154);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Osvald (1:127) och den andra
inom andra kammaren av herr Tobé
m. fl. (II: 150), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta om en förlängning
under fem år av det till den 1 juli
1961 utgående arvodet, motsvarande lön
enligt löneklass A 24, till en astronom
vid Uppsala universitets astronomiska
station på Mount Stromlo i Australien;
dels två likalydande motioner, väck -

ta den ena inom första kammaren av
herr Osvald och fru Hamrin-Thorell
(1:219) och den andra inom andra
kammaren av herr Munktell in. fl.
(II: 299);

dels två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Carl Albert Anderson m. fl.
(1:308) och den andra inom andra
kammaren av herr Andersson i Ronneby
m. fl. (Il: 463);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avherr
Hedblom in. fl. (I: 312) och den
andra inom andra kammaren av herr
Svenungsson m. fl. (11:385), i vilka
hemställts, såvitt nu vore i fråga, att
under budgetåret 1961/62 kursanslaget
för teologiska fakulteten i Uppsala
uppräknades med 56 800 kronor till
79 900 kronor;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren avherr
Osvald m. fl. (I: 322) och den
andra inom andra kammaren av herr
Munktell (11:298);

dels en inom andra kammaren av
herr Helén m. fl. väckt motion
(II: 144);

dels ock en inom andra kammaren avherr
Lundberg väckt motion (11:322),
vari hemställts, att en professur i thoraxkirurgi
med docenten Viking Olov
Björk som förste innehavare måtte inrättas
vid Uppsala universitet.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:116 och 11:159,
i vad de avsåge inrättande av en forskarassistenttjänst,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

II. att motionerna 1:121 och 11:154,
i vad de avsåge inrättande av en professur
i barnpsykiatri, icke måtte avriksdagen
bifallas;

III. att motionerna I: 219 och 11:299,
i vad de avsåge personlig professur för
docenten R. S. Lagercrantz, icke måtte
av riksdagen bifallas;

IV. att motionerna 1:308 och 11:463,
i vad de avsåge personlig professur för

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Uppsala universitet: Avlöningar

universitetslektorn S. U. Palme, icke
inåtte av riksdagen bifallas;

V. att motionerna 1:322 och 11:298,
i vad de avsåge inrättande av ytterligare
en professur i meteorologi utöver
vad Kungl. Maj.''t föreslagit, icke måtte
av riksdagen bifallas;

VI. att motionen II: 322, i vad den
avsåge professur i thoraxkirurgi med
docenten V. O. Björk såsom förste innehavare,
icke måtte av riksdagen bifallas; VII.

att riksdagen måtte, i anslutning

till Kungl. Maj:ts förslag samt i anledning
av motionerna I: 127 och II: 150
ävensom med avslag å motionerna
1:116 och 11:159, 1:121 och 11:154,

1:219 och 11:299, 1:308 och 11:463,

1:312 och 11:385, 1:322 och 11:298,

II: 144 samt II: 322, sistnämnda fjorton

motioner såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för Uppsala universitet, som föranleddes
av vad utskottet anfört;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för Uppsala universitet,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62;

c) till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 27 010 000 kronor;

VIII. att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:116 och 11:159 samt
I: 312 och II: 385, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet anfört
angående automatiskt verkande
regler för tilldelning av lärarkrafter
m. m. åt de teologiska och juridiska fakulteterna.

Reservationer utan angivna yrkanden
hade avgivits av herrar Kaijser och
Staxäng, fröken Elmén samt herr Kelander.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet på
denna punkt därför att jag har väckt en

motion om inrättande av en professur
i thoraxkirurgi. Tyvärr har utskottet
av olika skäl skjutit på avgörandet, och
man har en känsla av att utskottet och
dess föredragande tydligen icke har tagit
del av eller ens känner till docent
Viking Björks verksamhet i fråga om
hjärtoperationer m. m. Om utskottet
eller den som har haft hand om föredragningen
hade känt till vad Viking
Björk gör och betyder för hjärt-, lungoch
cancersjukdomarna i detta land,
förutsätter jag att utskottet icke hade
kunnat avslå inrättandet av en professur
från och med i år. Om utskottet
skulle ha känt till Viking Björk och
ändå gått den väg som det gjort, resonerar
det ungefär som det heter i en
fri omskrivning av Dan Andersson: Man
skall inte gnälla när utlevat folk skall
do. I detta fall har väl utskottet och
dess föredragande resonerat. Det är
inte rimligt att gnälla när hjärt-, lungeller
cancersjuka skall do.

Eftersom vi i dagens situation har
kommit så långt på detta område att vi
kan rädda människor, som bara för något
år sedan utan tvivel var dödsdömda
och göra dem fullt friska, tycker jag
nästan att utskottets resonemang och
det sätt på vilket det tagit upp denna
allvarliga fråga ligger på gränsen till
cynism. Utskottet har ingen känsla för
att människor som träffas av hjärtsjukdomar,
cancer eller lungsjukdomar är
människor som i allra högsta grad be^
höver hjälp.

Man har heller inte uppmärksammat
att utvecklingen har blivit sådan att
hjärtsjukdomarna numera är en av de
allvarligaste sjukdomar vi har. Det är
speciellt medelålders människor som
drabbas av dem. När vårt land har förmånen
att ha troligen en av världens
förnämsta kännare av dessa sjukdomar
såväl vetenskapligt som operativt och
när vi vet att både Schweiz och Amerika
är ute efter denna förnämliga arbetskraft,
borde vi väl slå vakt om en vetenskapsman
av denna kapacitet. Inom ki -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

rurgien intar thoraxkirurgien i flera
hänseenden en verklig särställning och
har lämnat flera förnämliga bidrag till
utvecklingen på detta område. Eftersom
Sverige i många avseenden har varit ett
föregångsland härvidlag, borde väl ändå
riksdagen slå vakt om denna tillgång.
Jag vill erinra om att lungsjukdomen
tbc för några årtionden sedan
var en verklig folksjukdom. Den har vi
numera övervunnit, och alla som inom
landsting sysslar med hälso- och sjukvårdsfrågor
vet, vilken oerhörd betydelse
forskningen haft för sjukhusvården.
Jag kan som exempel nämna förlamningssjukdomarna,
som 1953 drabbade
4 000 personer medan förra året
endast cirka 10 personer insjuknade
däri. I dagens läge är lungsjukdomar,
hjärtsjukdomar och cancer de verkligt
stora folksjukdomarna. När nu vetenskapsmännen
verkligen arbetar med att
komma till rätta med dem, borde riksdagen
visa större förståelse härför. I
varje fall borde det utskott, som har att
utreda dessa allvarliga frågor, ägna större
uppmärksamhet däråt och inte avfärda
dem med några ord om att »det
ordnar sig väl nästa år».

Kirurgien har börjat spela en allt
mer dominerande roll vid försöken att
bota de nämnda sjukdomarna. Vid lungsjukdomar
har de operativa ingreppen
ökat. Vid operation i hjärtat kunde man
förr låta hjärtat stå stilla i två—tre
minuter. Numera har det inträffat att
man låtit hjärtat stå stilla i 97 minuter.
Givetvis måste då hjärt-lungmaskinen
tillgripas, men en mycket stor roll för
att möjliggöra ett sådant ingrepp spelar
även den syrsättningsapparat, som
utvecklats av docenten Björk och som
numera även användes vid ungefär 66
procent av de amerikanska klinikerna
för hjärtkirurgi.

Det är denne docent Björk som det
nu gäller att få ha kvar i landet. Han
liar i ett 130-tal avhandlingar och andra
publikationer visat att han är en vetenskapsman
av rang.

Uppsala universitet: Avlöningar

Min förvåning över utskottets avstyrkande
är desto större som det inte gäller
en ekonomisk fråga. Uppsala universitet
har nämligen varit så angeläget
att få behålla docenten Björk att det

_ om jag inte är fel underrättad -

beslutat att från Liljevalchska fonden
utbetala skillnaden mellan lönen som
överläkare och lönen som professor.
Det är emellertid egentligen inte lönefrågan
det här närmast gäller — löneskillnaden
är endast cirka 100 kronor i
månaden sedan skatten dragits från.
Men ecklesiastikministern vet att den
som inte är professor inte får deltaga
i fakultetssammanträden eller medverka
vid olika besluts fattande. Även när det
gäller att hävda en viss vetenskaplig inriktning
står docenten utanför och blii
en andrahandsperson inom universitetet.

Överallt i vårt land möts vi också
av problemet med stillastående sjukhusavdelningar
på grund av brist på personal.
Vi har brist på sjukhusläkare och
på provinsialläkare. Jag skall gärna
erkänna att den nye inrikesministern
visat en föredömlig aktivitet för att tillvarataga
sjukvårdens intressen. Men
felet kanske ligger i att den vetenskapliga
utbildningen vid universitetssjukhusen
ligger på ecklesiastikdepartementet,
medan utbildningen av övrig sjukhuspersonal
åvilar inrikesdepartementet.
Det är nödvändigt att dessa båda
departement samarbetar, så att erforderliga
medel ställs till förfogande för
tillgodoseende av behovet av professorer,
som kan utbilda de läkare utan vilka
svensk hälso- och sjukvård icke kan
fungera. Det finns nog anledning att
undersöka, om den nuvarande organisationen
kan ha del i ansvaret för att vi
inte har fått en sådan utbildning, som
skulle ha varit erforderlig för att hälsooch
sjukvården skulle kunna fungera
på ett tillfredsställande sätt.

Det skulle, herr talman, vara mycket
att tillägga om detta. Anledningen till
att jag engagerat mig är, att jag vet, att

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Uppsala universitet: Avlöningar

hjärtsjukdomarna är en sjukdomsgrupp
som är ytterst allvarlig. Ifrån länets sida
har vi gjort allt för att denna thoraxkirurgi
och denna klinik skall byggas
ut och kunna fungera. Landstinget
tar på sig stora kostnader härför, och
i vissa situationer får länets patienter
stå tillbaka för svåra sjukdomsfall från
olika delar av landet. Man skulle kunna
säga att Uppsala läns landsting borde
vara sig självt nog, men enligt min mening
kan man inte resonera så, när det
finns patienter från hela Sverige, om
vilka man vet, att de skulle vara dömda
att do inom ett eller två år, därest
man inte vidtar operativa ingrepp. I
den situationen får man tycka vad man
vill om att det är dyrt att ha sjuka
människor från andra håll på ett sjukhus.
Man måste ändå hjälpa dessa människor.

Herr talman! Jag hoppas att andra
kammaren trots att jag inte kunnat argumentera
mera här, därför att tiden
inte tillåter det, förstår hur allvarlig
denna fråga är. Jag vill också understryka
att ett bifall till motionen inte
skulle innebära några ökade kostnader
för statsverket, därför att universitetet
har gått med på att betala löneskillnaden.
Men även om statsverket skulle
ha fått betala det hela, så skulle det ha
varit motiverat att göra det, därför att
denne vetenskapsman är oersättlig ur
vårt lands synpunkt. Det är självfallet
att det land som eventuellt skulle ta
emot honom mer än väl har råd att betala
många gånger så mycket pengar
som Sverige kan göra.

Jag vet att första kammaren naturligtvis
har godtagit utskottets förslag,
vilket ju i alla fall innebär en beställning
framåt. Men om andra kammaren
kunde biträda motionen nr 322 och
därmed ge en opinionsyttring till känna,
skulle jag tro, att en kommande gemensam
votering, när man tänker igenom
detta problem, skulle ge till resultat
att vi får denna professur.

Herr talman! Med det som nu anförts

skall jag be att få yrka bifall till motionen
322, d. v. s. att vi skall inrätta en
professur i thoraxkirurgi vid Uppsala
universitet!

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Det skall villigt erkännas
att i den flora av motionsvis framförda
yrkanden om personliga och personella
förstärkningar på forskningsoch
undervisningsområdet, som lyder
under ecklesiastikdepartementet och redovisas
under åttonde huvudtiteln, är
det inte många krav, som statsutskottet
funnit sig berett att tillstyrka utöver vad
departementschefen hemställt. Ser vi på
det i detta utlåtande berörda området i
dess helhet, kan vi konstatera, att under
det senaste budgetåret har skett och
enligt förslaget även under det kommande
budgetåret kommer att ske en
synnerligen värdefull upprustning på
undervisnings- och forskningsområdet.
Jag ger gärna en eloge åt departementschefen
för detta.

Kungl. Maj:t har ju i sin proposition
under huvudtiteln innevarande år föreslagit
inte mindre än ett hundratal
högre tjänster i form av professurer och
laboraturer och sett emot bakgrunden
av de 17 sådana tjänster som i motioner
därutöver bär begärts, synes det mig
och kamraterna i andra avdelningen
som om behovet vore ganska tillfredsställande
tillgodosett. Givetvis kan även
vi i denna avdelning i likhet med vissa
motionärer önska, att Kungl. Maj:t i
ännu högre grad hade kunnat tillgodose
de behov som föreligger. Vi vet dock
att till syvende och sidst gäller det här
ekonomiska avgöranden, och vi har också
ålagt oss en hård restriktivitet beträffande
motionärernas önskemål som
måhända föranleder motionärerna att
vara missbelåtna med behandlingen av
deras krav.

Herr Lundberg i Uppsala beskyllde
oss nyss för cynism beträffande hans
motion om en professur i thoraxkirurgi
och att vi för övrigt inte hade ägnat

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

denna enligt lians mening och jag försäkrar
herr Lundberg även enligt avdelningens
mening oerhört viktiga fråga
tillräckligt intresse. Det är ett oerhört
viktigt område, där vi givetvis bör söka
i möjligaste mån satsa på forskning för
att få klarhet i de berörda spörsmålen.

Vi är vid det här laget vana vid att
herr Lundberg tar till stora ord när han
vill redovisa sin uppfattning i »forskellige
ting», som man brukar säga. Vi har
väl också vant oss vid att ta det rätt
lugnt, även om det verkar litet oroande
när herr Lundberg breder på.

Jag försäkrar att avdelningen och utskottet
med oss — och jag tror även
Kungl. Maj :t — har sin speciella uppmärksamhet
riktad på problemet och
även på den personliga tillgång som
står till buds i docenten Viking Björk.
När det gäller personliga professurer
har utskottet alltid redovisat en viss försiktighet.
Nu har vi emellertid ansett
och hoppas — enligt vad vi också redovisar
— att Kungl. Maj *.t skall vara sa
intresserad för och så uppmärksam
beträffande just detta speciella område
att denna professur aktualiseras till ett
kommande år, i den mån det finns någon
som helst möjlighet därtill.

Jag är medveten om att alla motionärer,
som har motioner under denna
punkt och som har fått sina önskningar
avvisade eller — som de kanske tyckei

__inte till fyllest biträdda, kommer att

uppträda här och tala om hur ouppmärksamma
och ointresserade avdelningen
och statsutskottet har varit. För
att om möjligt begränsa debatten vill
jag gärna hänvisa till vad som i det föreliggande
utlåtandet har yttrats beträffande
de olika motionerna. Från utskottets
sida anser vi i likhet med motionärerna
att Kungl. Maj:t till ett kommande
budgetår bör ägna dessa frågor
cn speciell uppmärksamhet. Jag vill
också erinra om att utskottet har hemställt
att riksdagen måtte godkänna tre
nya professurer — eu vid Stockholms
högskola i strålningsbiologi, en i barn -

Uppsala universitet: Avlöningar

tandvård vid tandläkarhögskolan i
Malmö och en vägprofessor vid Chalmers
tekniska högskola i Göteborg. Dessa
önskemål har av utskottet tidigare
framförts i mycket bestämda ordalag, •
men Kungl. Maj:t har inte velat göra *
oss till viljes. Avdelningen och utskottet
har nu i det föreliggande utlåtandet
även vid andra punkter gjort uttalanden
som ger klart besked om vår uppfattning,
och vi hoppas att herr statsrådet
inte helt och hållet underkänner
vår bedömningsförmåga på dessa speciella
områden utan att han så välvilligt
som möjligt omprövar dessa frågor
under kommande budgetår.

Herr talman! Med hänsyn till de ytterligare
önskemål och krav, som framförts
i motionerna, får jag säkerligen
tillfälle att återkomma. Jag ber med
dessa ord att få yrka bifall till utskottets
hemställan vid den här berörda punkten,
där herr Lundberg gjort speciella
yrkanden.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! För den sista ärade talaren
vill jag påpeka att det här inte
är fråga om vad jag tycker och tänker,
utan om sjuka människor och om en vetenskapsman
av den kapaciteten att det
skulle vara en mindre olycka om en •
stor industri skulle flytta ur landet än
om han gör det. En industri kan vi i
regel ersätta men icke alla de människor
som offras på grund av bristen
på läkare, särskilt om vi eventuellt
skulle gå förlustiga Sveriges och kanske
världens skickligaste operatör på
detta område som efter mitt sätt att se
är oersättlig — i varje fall under överskådlig
tid. Det är detta jag har varit
indignerad över.

Det sägs att man skall satsa på forskning,
men, herr talman, då måste man
se till att forskarna blir kvar, så att de
kan utföra någon forskning. Kungl.
Maj :t skall ägna denna fråga uppmärksamhet,
heter det vidare. Jag vill fråga''
utskottets talesman: Skall Kungl. Maj:t

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Uppsala universitet: Avlöningar

behöva tänka på allt? Skulle inte möjligen
utskottet kunna ta ett initiativ
och visa att det har en uppfattning i en
fråga? Statsutskottet borde kunna visa
litet tillmötesgående på denna punkt.

Vi får också höra att det skall inrättas
en professur här och en där. Javisst,
men om Sverige skall kunna hävda sig
på sjukvårdens område, måste det vidtas
alla åtgärder som är möjliga. Det
förvånar mig att utskottets talesman
tror att detta bara är en känslofråga.
Här gäller det en reell sak. Det vet alla
som själva varit sjuka eller sett hur
människor får vänta på vård i upp till
två års tid. Det är en allvarlig fråga,
och jag tycker att utskottet skulle ha
tagit allvarligare på den.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta
till orda i denna debatt, men eftersom
herr Lundberg numera ständigt ifrågasätter
inte bara kunskap utan även god
vilja hos alla andra — i detta fall utskottet
och departementet — måste jag
ändå säga några ord.

Först och främst är det inte här fråga
om sjukvård utan om forskning. Docenten
Björk är ytterligt väl etablerad som
överläkare i Uppsala. Han är omgiven
av idel goda vänner i fakulteten. Han
tillhör det mycket berömda kirurgteam
med professor Hultén i spetsen som arbetar
på Akademiska sjukhuset. Om
han blir medlem av medicinska fakulteten
ett eller annat år tidigare, har ingen
som helst betydelse. Han kommer
inte att upphöra med sin lyckobringande
operativa verksamhet enligt de nya
kirurgiska metoder som han tillämpar.
Jag förstår inte detta påstående att docent
Björk skall lämna landet. Har
möjligen docent Björk till landstingets
ordförande i Uppsala framfört något
hot om att därest han inte första gången
som en professur för honom föreslås
också får den tänker han lämna landet?
Det har jag aldrig hört.

Dessutom, herr talman, kan inte ecklesiastikdepartementet,
och jag förmodar
att utskottet befinner sig i samma
belägenhet, frångå den rangordning —
om detta uttryck kan användas i dessa
allvarliga sammanhang — som den medicinska
fakulteten i Uppsala själv har
uppställt. Enligt den ligger inte Viking
Björks professur på första plats, herr
Lundberg, utan där står en professur
i socialmedicin, som också nu är inrättad.

När det gäller kirurgigruppen i Uppsala
finns det ett annat liknande fall,
som riksdagen behandlade förra året.
Det gällde Tord Skoog, numera professor
i plastikkirurgi. Samma process kunde
vi då studera: en ung, begåvad och
framstående forskare bryter sig sin
egen väg, får ett starkt stöd av fakulteten
och skaffar sig en egen vetenskaplig
profil. Det är alldeles självfallet att sådana
människor får professurer, och
det har han också fått. Men, herr Lundberg,
det är verkligen inte i fallet Björk
så oerhört bråttom att han just i samband
med avvägningen av årets petita

— då vi faktiskt haft att ta ställning
till ett hundratal högre befattningar, varav
vilka åtskilliga tiotal inom medicinska
fakulteterna — skulle komma i
allra främsta ledet.

Herr talman! I frågor av denna art
brukar inte departementschefen gå upp
och tala mot en motionär. Självfallet
kommer jag — vilket också utskottets
talesman uttryckte en förhoppning om

— att verka för inrättandet av en professur
i thoraxkirurgi i Uppsala. Jag
har begärt ordet därför att jag reagerade
mot herr Lundbergs sätt att argumentera
för en sak som ligger honom varmt
om hjärtat.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Ecklesiastikministerns
särskiljande mellan sjukvård och forskning
inom medicinens område visar att
det kanhända låg något berättigat i mina
ord att det vore önskvärt att hälso -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

och sjukvårdsfrågor och forskning kommer
under ett och samma departement.
Eftersom jag sysslar med praktisk sjukvård
vet jag att forskning och praktisk
sjukvård går hand i hand och inte kan
skiljas åt.

Visst är det riktigt att vi har fått en
professur i socialmedicin. Herr ecklesiastikminister,
det finns många professurer
både i Uppsala och annorstädes,
men det är nu icke fråga om detta utan
om en utbyggnad av specialiteterna på
kirurgsidan, närmast beträffande hjärtsjukdomar
m. m. Vi har också en av de
främsta vetenskapsmännen på detta område.
Det är icke ecklesiastikministern
obekant att det från både Schweiz och
Amerika har gjorts allvarliga försök att
förvärva hjärtkirurger från Sverige,
och den som då har stått i främsta rummet
har varit docent Viking Björk.
Hade det bara varit en ekonomisk fråga,
skulle han ha gått oss förlorad för länge
sedan, men här överväger den vetenskapliga
sidan och möjligheterna för
oss att vid ett universitet få thoraxkirurgien
företrädd och respekterad är
avgörande. Fakulteten har för att förekomma
den eventualiteten, att docent
Viking Björk skulle flytta ur landet,
beslutat att ur Liljevalchska fonden betala
löneskillnaden mellan den nuvarande
överläkarbefattningen och professuren
och detta har också meddelats
utskottet.

Detta bör ändå vara ett talande bevis
för hur universitetet i Uppsala och medicinska
fakulteten därstädes bedömer
denna fråga. Man skall nog ta något allvarligare
på frågan än man tycks ha
gjort när man här har argumenterat för
den ena eller andra ståndpunkten.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja säga
några ord med anledning av en motion
som har avstyrkts av utskottet under
denna punkt och som gäller eu professur
i barnpsykiatri vid universitetet i
Uppsala.

Uppsala universitet: Avlöningar

Man måste säga att utskottet presterat
en utomordentligt välvillig skrivning.
Utskottet vädjar till Kungl. Maj:t att
ompröva frågan och uttalar även att angelägenhetsgraden
är mycket hög. Jag
skulle kanske ha kunnat nöja mig med
att utskottet har skrivit så, men jag vill
understryka vad utskottet uttalat, ty det
har tidigare hänt att ett utskott har
skrivit lika välvilligt och vädjat till
Kungl. Maj :t i ett ärende av detta slag
utan att det fördenskull året därpå har
kommit förslag från Kungl. Maj:t om
en professur.

På barnpsykiatriens område råder
det en skriande brist på läkare, det känner
vi alla till. Vi vet hur allvarlig situationen
är för barn- och ungdomsvården.
För den profylaktiska verksamheten
på det området är det grundväsentligt
att vi har tillgång till bra barnpsykiatriker
och psykologer för att
kunna komma till resultat.

Alla här i kammaren känner också
till att riksdagen redan i början på
1940-talet fattade beslut om organisationen
för den barnpsykiatriska vården.
De planer som vi då godkände har tyvärr
ännu inte kunnat förverkligas. Endast
hälften av landstingen har kunnat
inrätta barnpsykiatriska avdelningar,
helt enkelt därför att det inte har funnits
utbildade barnpsykiatriker.

Det gäller därför att intensifiera och
utbygga utbildningen av dessa läkare.
För detta ändamål är det vad jag förstår
nödvändigt att inrätta en professur
i barnpsykiatri även i Uppsala.

Jag har inget särskilt yrkande, utan
jag har bara velat understryka vad utskottet
här uttalat.

Herr SVENUNGSSON (h):

Herr talman! 1 fyrpartimotionen nr
385 i denna kammare har jag och mina
medmotionärer tagit upp frågan om de
teologiska fakulteternas villkor. Under
de senaste årens stora upprustning av
våra universitet och högskolor har ju
undervisningsresurserna kraftigt för -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Lunds universitet: Avlöningar

stärkts i takt med studenttillströmningen
och forskarnas villkor har förbättrats.
Nu är det att hoppas att också de
teologiska fakulteterna skall få sin del
av upprustningen. I föreliggande motion
har vi motionärer än en gång velat
framhålla, att de teologiska fakulteterna
dras med ganska stora bekymmer.
Gällande föreskrifter talar om vad som
som skall undervisas, hur det skall undervisas
och hur stora undervisningsgrupperna
skall vara, men resurserna
är för de teologiska fakulteternas vidkommande
otillräckliga. I motionen har
vi bl. a. pekat på att »lektionsundervisning»
i vissa fall meddelas i grupper
om närmare 100 studenter.

Utskottet har visserligen inte velat
förorda »punktvisa förstärkningar på
undervisningssidan», men har i stället
uttalat som sin mening, att med hänsyn
till det ökade studentantalet en automatik
bör tillämpas också för de teologiska
och de juridiska fakulteternas del.
Det betraktar även vi motionärer som
den enda effektiva lösningen, och jag
uttalar den varma förhoppningen, att
ecklesiastikministern skall finna det
möjligt att tillmötesgå detta önskemål.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifall
till utskottets hemställan under denna
punkt och likaså till vad utskottet
under punkt 14 i motsvarande del hemställer
beträffande Lunds universitet.

I detta anförande instämde fru Gunne
(h) samt herrar Neländer (fp) och Hedin
(h).

Härmed var överläggningen slutad.
Mom. I—V

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. VI

sitionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Lundberg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
9 ro) mom. VI) i utskottets utlåtande
nr 57, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen 11:322.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Lundberg begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 120 ja och
51 nej, varjämte 21 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. VII och Vin

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 10—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten lb

Lunds universitet: Avlöningar

Sedan punkten föredragits yttrade

Herr förste vice talmannen gav pro- Herr OHLIN (fp):

positioner dels på bifall till utskottets Herr talman! Jag har begärt ordet en hemställan,

dels ock på bifall till den dast för att framföra ett par synpunkter
i ämnet väckta motionen; och fann herr rörande den nya ekonomiska fakulteten
förste vice talmannen den förra propo- i Lund, synpunkter som jag tror att eck -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

lesiastikministern har anledning att beakta
vid den kommande utbyggnaden
av denna fakultet.

Det sägs att antalet studerande vid
fakulteten skall vara minst 100. Detta
bar jag ingenting att invända emot. På
ett annat ställe finns redovisad en plan,
enligt vilken antalet studerande nästa
år skall ökas till 200. Något beslut i denna
riktning har ju inte fattats, och jag
skulle för min del vilja framhålla de
mycket stora risker det skulle medföra
att öka antalet studerande till 200 innan
fakulteten har blivit utbyggd. Man kan
inte bara bestämma sig för att tillsätta
ett par professorer och några andra lärare
och på så sätt skapa en tillfredsställande
institution för 200 studenter
per år.

Om man ser på den lärarstab som
ecklesiastikministern räknat med, konstaterar
man att den är mycket mindre
än som från början begärts av universitetet.
Likaså understiger antalet föreslagna
professurer det antal som fanns
från början vid handelshögskolorna i
Stockholm och Göteborg.

I Lund finns redan en professor i företagsekonomi.
Han skall nu flyttas
över till den ekonomiska fakulteten,
men han kan inte göra mer nytta för
det. Han är över huvud taget en mycket
duktig man, men hans överflyttande innebär
inte någon utökning av lärarstaben
vid Lunds universitet. Vidare skall
det tillsättas en ny professor i nationalekonomi.
Det är allt som skall ske under
första året vad professorerna beträffar.
Sedan tillkommer år 1962 en ny
professor i företagsekonomi. Vid den
tidpunkt då man skulle ta in 200 studenter
bar alltså antalet professorer
ökat endast med en i nationalekonomi
och en i företagsekonomi, punkt och
slut!

Niir handelshögskolan i Stockholm
startade fanns det där — om jag minns
rätt — fem professorer, och när handelshögskolan
i Göteborg började hade
den fyra professorer. I båda fallen fanns

Lunds universitet: Avlöningar

inte mer än något under hundratalet
studenter första årtiondet. Tanken att
man i Lund skulle kunna öka antalet
studenter till 200 med en så obetydlig
tillgång på lärare på den högsta akademiska
nivån finner jag oroväckande.

Det sägs att det är ont om kompetenta
obefordrade personer, bl. a. i nationalekonomi.
Jag vill hävda att bristen
på kompetenta krafter är ännu större
när det gäller företagsekonomi, men när
det gäller detta ämne föreslår ecklesiastikministern
ändå att handelshögskolan
i Göteborg skall förstärkas med två
nya professurer samt att en professur
skall inrättas i Lund 1961 och en 1962.
Här är det alltså fråga om sammanlagt
fyra nya professurer i företagsekonomi,
trots bristen på kandidater. Mot den
bakgrunden kan man knappast såsom
motivering för att endast föreslå en
enda professur i nationalekonomi hänvisa
till bristen på kvalificerat folk.
Den bristen är som sagt nog allvarligare
när det gäller företagsekonomer.

Universitetet har begärt inrättande
av tre professurer i nationalekonomi,
dock inte alla på en gång, men departementschefen
vill tills vidare nöja sig
med en sådan professur. Medan man
från universitetets sida — enligt de
uppgifter jag kunnat inhämta under
hand — ställer sig mycket skeptisk till
tanken att redan nästa år öka antalet
elever från 100 till 200, bär ecklesiastikministern
tydligen tänkt sig att öka antalet
studerande men inte antalet lärare
på högsta nivå. Man bär ju bara
föreslagit en professur i nationalekonomi
i stället för de begärda tre.

I den mån det råder knapphet på
kompetenta lärarkrafter och man därför
får vänta med inrättandet av i och
för sig önskvärda professurer — jag
tänker inte i dag ta upp någon allmän
debatt om den saken, eftersom anledning
därtill knappast föreligger — får
vi också lov att vänta med att öka antalet
studerande. Det är den synpunkt
jag i dag vill framhäva. Finns det inte

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Lunds universitet: Avlöningar

tillräckligt många lärare, kan man inte
bara säga att det klarar sig ändå. I stället
får man t. v. nöja sig med en årlig
intagning av 100 studerande. Antalet
ökar med 50 i Stockholm och med 80 i
Göteborg. Det blir i år en sammanlagd
ökning från 345 till 575, d. v. s. med
230 studerande per år i landet som helhet.

Jag vädjar därför till ecklesiastikministern
att ordentligt koppla ihop frågan
om studentantalets framtida ökning
i Lund med tillsättandet av ett tillräckligt
antal lärare på hög akademisk
nivå.

Jag konstaterar med glädje att ecklesiastikministern
inte har bundit sig för
en ökning av antalet studerande till 200
redan 1962 och att han inte heller har
sagt nej till fler lärarbefattningar längre
fram utan endast håller den frågan
öppen. Jag vill sålunda inte på något
sätt polemisera mot ecklesiastikministern
utan endast framhålla det väsentliga
i att man redan från början siktar
på vad vi alla önskar, nämligen att den
nya ekonomiska fakulteten skall bereda
de studerande en undervisning av tillräckligt
hög kvalitet. De människor som
där närmast ansvarar för undervisningen
är — det tror jag mig kunna säga —
besjälade av en önskan att göra ett så
skickligt och gott arbete som möjligt.
Det finns all anledning att genom en
samordning av antalet studerande och
antalet lärare hjälpa dem i det arbetet,
även om det betyder att den kvantitativa
expansionen när det gäller utbildningen
av civilekonomer går något
långsammare än vad man räknat med
— den blir snabb i alla fall i Sverige
jämfört med hittillsvarande tillstånd.
Och det är viktigare att tänka på kvalitetskravet
än att söka forcera fram en
kvantitativ expansion.

Herr talman! Jag hyser den förhoppningen
att ecklesiastikministern och jag
i grund och botten har samma syn på
dessa problem och att det därför blir
en tillämpningsfråga nästa år och det

därpå följande året. Vi får då tillfälle
att återkomma och diskutera utifrån de
mera preciserade utgångspunkter som
kominer att finnas.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag vill framföra ett
tack till departementschefen för det intresse
han visat denna betydelsefulla
fråga.

Det har i många år, inte minst från
näringslivets sida i Sydsverige, gjorts
framstötar om att få tillgång till den
utbildning som det här är fråga om, och
på den punkten har departementschefen
nu gått önskemålen till mötes. Det
är av mycket stor betydelse att så skett,
och vi har därför all anledning att känna
tacksamhet för det arbete som herr
Edenman i det fallet har lagt ned.

En professor i nationalekonomi är
självklart mera sakkunnig än jag, som
mera representerar lärjungestadiet,
även om jag hyser starkt intresse för
dessa frågor och har följt debatten omkring
dem och naturligtvis är det riktigt
vad herr Ohlin här säger om tillgången
på nationalekonomer. Man förvånar
sig bara ibland över att det vid
tillsättningen av professurer i nationalekonomi
endast finns en eller två kompetentförklarade
sökande. Det har till
och med hänt att alla de sökande har
kompetentförklarats med ytterligt stark
tvekan. Även den professor, som innehaft
ämbetet, har nästan uttalat sig på
ett sådant sätt som om det inte funnes
någon i vårt land som vore värdig att
motta professuren. Jag vill inte säga någonting
om det; jag bara erinrar om de
referat som förekommit i tidningarna.

Det är klart att man inom många områden
säger sig, att antalet högsta befattningar
är otillräckligt. Det är ju inte
numera så som på 20- och 30-talen, att
de vanliga studenterna får kontakt med
sina professorer; det får man bara, om
man fortsätter på licentiatstadiet och
vidare. Professorerna undervisar över
huvud taget inte i nämnvärd grad, utan

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

studenterna kan gå upp i examen utan
att ha någon som helst kontakt med

dem. Det har tillkommit andra, i och
för sig kvalificerade lärare på alla
fakulteter, men de ersätter väl ändå
inte lärare med den vetenskapliga utbildning
som professorerna har. De anmärkningar
herr Ohlin gjort i detta
fall kan gälla många områden. Å andra
sidan är inte tillgången på pengar obegränsad,
och man förstår att en ecklesiastikminister
kan ha besvär med fördelningen.

Jag skulle tro att det är ett önskemål,
i varje fall inom vida kretsar i
Sydsverige, att den ekonomiska fakulteten
får en intagning av 200 studenter.
Tillströmningen kommer nog att visa
sig vara så stark att detta antal kan
vara riktigt.

I vad mån man kan få lärare från
andra håll är tveksamt. Jag tror herr
Ohlin har rätt i att den nya fakulteten
inte kan nöja sig med mindre än tre
professurer i nationalekonomi. Företagsekonomi
är ett relativt nytt ämne i
vårt land, där man i allmänhet — med
undantag för professor Västhagen som
har gjort en banbrytande insats inom
företagsekonomisk forskning — inte
har tillräckligt med kvalificerade sökande
till sådana professurer. För att få
till stånd en verkligt kvalificerad undervisning
finns det all anledning för
departementschefen att ta vara på de
synpunkter, som herr Ohlin, med sin
mångåriga erfarenhet just från sådan
undervisning och forskning, har anfört.
Jag tror inte att man här får se alltför
snålt på antalet lärare i de högsta befattningarna,
utan jag vill uttrycka den
förhoppningen, att departementschefen
skaffar ett tillräckligt antal lärare i förhållande
till de 200 studerande, som
nog inte representerar någon hög siffra.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 15—18

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 19

Göteborgs universitet: Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (punkt 192, s. 395
—423) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Göteborgs
universitet, som föranleddes av
vad departementschefen anfört, dels
godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för Göteborgs universitet,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1961/62, dels ock till Göteborgs
universitet: Avlöningar för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 13 249 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Segerstedt Wiberg (I: 221) och den andra
inom andra kammaren av herr von
Friesen m. fl. (II: 306), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte för medicinska
sektionen av Göteborgs universitetsbibliotek
för budgetåret 1961/62 anvisa
anslag till anställande av en reproduktionsfotograf
i lönegrad Ae 9 och
ett biblioteksbiträde, likaledes i lönegrad
Ae 9;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fröken Mattson (I: 320) och den andra
inom andra kammaren av fru Sjövall
m. fl. (11:371), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att ytterligare
en professur inrättades i röntgendiagnostik
vid Göteborgs universitet
från och med den 1 juli 1961, att professuren
förenades med överläkartjänst
vid Sahlgrenska sjukhuset samt att anslaget
till biträdande lärare minskades
i motsvarande grad.

Utskottet hade jämväl här funnit
lämpligt behandla en inom första kammaren
av fru Segerstedt Wiberg väckt
motion (1:130), ehuru densamma av
motionären icke formellt knutits till nu
ifrågavarande punkt.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:320 och 11:371, i

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Göteborgs universitet: Avlöningar

vad de avsåge inrättande av en professur
i röntgendiagnostik, icke måtte av
riksdagen bifallas;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungi. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:221 och 11:306 samt
I: 320 och II: 371, sistnämnda båda motioner
såvitt nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för Göteborgs universitet, som föranleddes
av vad departementschefen anfört;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för Göteborgs universitet,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1961/62;

c) till Göteborgs universitet: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 anvisa ett
förslagsanslag av 13 249 000 kronor;

III. att motionen I: 130 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
i anledning av motionerna I: 221 och
11:306 anfört.

Reservation utan angivet yrkande hade
avgivits av herr Kaijser.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: -

Fru SJÖVALL (s):

Herr talman! Redan då vi föregående
år motionerade om inrättande av ytterligare
en professur i röntgendiagnostik
vid Göteborgs universitet, framhöll vi
hur underdimensionerade Iärarkrafterna
i röntgendiagnostik var i Göteborg i
förhållande till övriga universitetskliniker
samtidigt som studentantalet i
Göteborg är det nästa högsta i landet.

Statsutskottet accepterade den gången
— bl. a. efter resa till Göteborg —
att förhållandena icke var bra, och anförde
i enlighet härmed i sitt utlåtande,
att såväl undervisningens som forskningens
krav i och för sig syntes motivera
en förstärkning av den statliga
lärarorganisationen i röntgendiagnostik
med ytterligare en professur. Ut -

skottet, som icke var berett tillstyrka
inrättande av denna professur redan
under budgetåret 1960/61, förutsatte
emellertid, att Kungl. Maj:t tog förevarande
fråga under förnyat allvarligt
övervägande och för riksdagen framlade
förslag i ämnet.

Det är något av en kalldusch och en
västgötaklimax att nu läsa statsutskottets
utlåtande över förnyad motion oro
denna professur. Statsutskottet måste
dels ha glömt sitt uttalande föregående
år, dels ha missförstått motionärernas
faktiska begäran. Utskottet svarar nämligen
att lärarkrafterna blivit förstärkta
genom att »nu förefintlig, från extra
utgiftsanslaget avlönad tjänst som lärare
i Ag 24 extraordinariesättes och
överföres på universitets stat». Det hela
innebär alltså att en underläkare uppflyttas
ett par lönegrader och omplaceras
i förhållande till den som skall utbetala
lönen, men någon förstärkning
av lärarkrafterna är det knappast fråga
om.

Utskottet berör över huvud taget inte
i sitt utlåtande frågan om professuren,
och det är ändå denna förstärkning av
lärarkrafterna som är den väsentliga.
Inte heller innebär det anförda löftet
från Göteborgs stad, att ytterligare en
underläkare skall anställas, någon reell
lösning av undervisningsproblemet i
Göteborg.

Utskottet har vidare tydligen misstolkat
uttalandet om att lärararvodet på
12 600 kronor skall bibehållas. Där hade
vi föreslagit en indragning under
förutsättning av att en professur inrättades.

Som i motionen framhålles och som
redan påpekades i kammardebatten föregående
år, har sjukhuslagen kommit
att innebära bestämda och allvarliga
konsekvenser för rekryteringen av underläkare
till universitetsklinikerna. Utvecklingen
har ju medfört, att hälften
av de tjänstgörande underläkarna på
den ena av universitetsklinikerna är
nyanställda i år, och de flesta av dessa

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

är yngre och har mindre meriter än de
underläkare som har lämnat kliniken.
Eftersom de är unga och orutinerade
kommer, som vi också framhöll föregående
år, arbetsbördan ur både undervisningssynpunkt
och sjukvårdande
synpunkt att bli ännu tyngre för de
kvarvarande äldre läkarna.

Situationen kompliceras också av de
bestämmelser, som finns i Kungl. Maj:ts
kungörelse nr 713/1960, där det framhålles
att överläkare, som är anställda
före november 1960, icke är skyldiga
att delta i undervisning vid fakulteten.
Överläkare Wickbom, som det är fråga
om i detta sammanhang, anser säkerligen
med rätta — att de sjukvårdande
uppgifterna måste ges samma prioritet
och tyngd som de undervisande, och
han ställer sig mycket tveksam till möjligheten
att kunna och orka fortsätta
att klara båda uppgifterna utan den
lindring, som en förändring av hans
överläkartjänst till en professur innebär
beträffande arbetsvillkor och arbetsbörda.

Utskottet har visserligen i sin skrivning
sagt, att problemet nu kommer att
tas upp i samband med utökningen av
studentintaget vid de medicinska fakulteterna.
Men mot bakgrunden av att enligt
Kungl. Maj :ts proposition om ökad
utbildning av läkare, som nu ligger på
kammarens bord, den medicinska fakulteten
i Göteborg skall öka sitt intag
av kliniska studerande med endast 15
av samtliga föreslagna, över 100 på alla
fakulteter, ter det sig inte särskilt sannolikt
att Göteborg skulle komma i första
hand när det gäller en ökning av
lärarkrafterna, utan Göteborg kommer
sannolikt att få stå tillbaka för övriga
medicinska fakulteter.

Redan nu är läget så bekymmersamt
på den röntgendiagnostiska avdelningen,
att problemet måste lösas och den
föreslagna professuren inrättas.

Herr talman! Jag ber därför att få
yrka bifall till motionerna 1:320 och
II: 371.

Göteborgs universitet: Avlöningar

Herr NILSSON i Göingegården (h):
Herr talman! Det är riktigt, som fru
Sjövall säger, att avdelningen har tidigare
på ort och ställe undersökt behovet
av personalförstärkningar i berörda avseende.
Vi har också, tycks det mig, i
utskottsutlåtandet redovisat hur frågan
sedan dess bar avancerat.

Såsom även fru Sjövall nämnde ligger
emellertid nu på kammarens bord proposition
nr 108 angående läkarutbildningen.
I denna proposition vilken avdelningen
ännu inte har behandlat, redovisas
i huvudsak de synpunkter som
läkarutbildningsberedningen har framfört
i dessa frågor. Kungl. Maj:t har
också i väsentliga delar följt läkarutbildningsberedningens
förslag, både i
vad det gäller ökningen av antalet medicine
studerande och personalförstärkning,
men föreslagit en senare tidpunkt
härför. I detta sammanhang hänvisar
departementschefen också till behovet
av ytterligare en professur i röntgendiagnostik.

Jag förstår att fru Sjövall inte är nöjd
med dröjsmålet i den här frågan enligt
Kungl. Maj :ts proposition, vilken — i
den mån den följer läkarutbildningsberedningens
förslag — torde komma att
bifallas av riksdagen. Men såväl läkarutbildningsberedningen
som Kungl.
Maj:t har väl varit på det klara med
att behovet för dagen inte är så stort
att man behöver gå med på att ifrågavarande
professur inrättas tidigare.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan på denna
punkt.

Fru SJÖVALL (s):

Herr talman! Herr Nilsson i Göingegården
säger att denna fråga har avancerat.
Men om statsutskottet föregående
år tillstyrkte en professur och i år finner
det tillfredsställande att en underläkare
har uppflyttats ett par lönegrader,
visar inte att frågan fallit framåt,
utan tvärtom.

Herr Nilsson säger vidare att behovet

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

inte skulle ha skärpts. När läkarsituationen
är så anmärkningsvärt försämrad
och när en av de ansvariga läkarna
säger att han inte orkar längre, tycker
jag att behovet är skärpt i förhållande
till föregående år.

Herr NILSSON i Göingegården (h):
Herr talman! Sedan förra året har
— såsom även departementschefen här
erinrat om — inträffat det nya att läkarutbildningsbéredningen
framlagt sitt
förslag. Under sådana förhållanden har
vi i statsutskottets ändra avdelning inte
ansett oss kunna nu fullfölja alla de
krav som vi ställde förra året, utan vi
har funnit oss nödsakade att först avvakta
kommande riksdagsbeslut i anledning
av vad Kungl. Maj:t äskat på
grundval av läkarutbildningsberedningens
förslag.

Härmed var överläggningen slutad.
Mom. I

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall til] utskottets
hemställan, dels ock på bifall till de i
ämnet väckta motionerna; och fann herr
förste vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fru Sjövall begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
19 :o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
57, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit de
i ämnet väckta motionerna 1:320 och
11:371.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,

Avlöningar

verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Fru Sjövall begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 125 ja och 53 nej,
varjämte 20 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II—IV

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 20—28

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 29

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar

Kungl. Maj:t hade (punkt 202, s. 445
—458) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, som
föranleddes av vad departementschefen
anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1961/62, dels ock till Karolinska
mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1961/62 anvisa ett förslagsanslag
av 11 618 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Kaijser (1:208) och den andra inom
andra kammaren av herr von Friesen
(11:321), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte för budgetåret 1961/62 under
posten avlöningar till icke-ordinarie personal
vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet bevilja ett ytterligare anslag
av 8 800 (= 13 788 — 5 000) kronor för
anställande av ett förste biblioteksbi -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Karolinska

träde i Ag 9 vid karolinska institutets
bibliotek;

dels en inom första kammaren av herrar
Kaijser och Edström väckt motion
(I: 209);

dels ock en inom andra kammaren
av herr Björkman väckt motion (II:
466).

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 208 och II: 321 samt
II: 466,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för karolinska mediko-kirurgiska institutet,
som föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1961/62;

c) till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar för budgetåret
1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
11 618 000 kronor;

II. att motionen I: 209 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i anledning av motionerna I: 208 och
11:321 anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Källqvist och Kaijser samt fröken Elmén,
vilka ansett dels att utskottet under
I) bort i nedan angivna delar hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
bifall till motionerna 1:208 och 11:321
samt med avslag å motionen II: 466,

b) godkänna av reservanterna framlagd
avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1961/62;

c) till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Avlöningar för budgetåret

1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
11 626 800 kronor;

4— Andra kammarens protokoll 1961. .

mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

dels ock att utskottets hemställan under
III) bort utgå.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

von FRIESEN (fp):

Herr talman! Det torde utan vidare
kunna sägas, att både den medicinska
forskningen och sjukvården i anmärkningsvärt
hög grad gynnats av det allmänna
och inte minst av staten. När jag
nu begärt ordet kommer jag att tala om
ett litet avsnitt, avseende framför allt
ett forskningsområde som jag tycker blivit
alldeles för styvmoderligt behandlat
både av Kungl. Maj:t och av statsutskottet.
— Statsutskottet har kanske varit
något generösare. Det gäller specialbiblioteken.
Jag tänker inte bara på karolinska
institutets bibliotek, som står
upptaget under denna punkt, utan även
på filialbiblioteket vid medicinska fakulteten
i Göteborg, som behandlats under
en föregående punkt.

Utan en god forskning får vi inte en
tillfredsställande sjukvård, men utan en
tillräcklig biblioteksservice kan det inte
heller bedrivas effektiv forskning, och
det är i detta avseende det brister. Under
den nyss behandlade punkten 19
redovisades ett motionsförslag — för
övrigt framställt även föregående år —
om anslag för anställande av en fotograf
vid biblioteket i Göteborg med
uppgift att avbilda tidskriftsartiklar
o. d., något som är alldeles nödvändigt
när materialet skall cirkulera mellan
olika forskare. En synnerligen förnämlig
apparat för reproduktionen — säkerligen
värd omkring 50 000 kronor
— har anskaffats, men man har ingen
personal som kan sköta apparaten, varför
olika nödfallsåtgärdcr fått vidtagas.

De genom personalbristen uppkomna
svårigheterna illustreras även av förhållandena
vid vårt allra största medicinska
specialbibliotek, alltså biblioteket
här i Stockholm, där öppethållandet
fr. o. in. mars 1959 måst inskränkas
från 46 till 31 timmar per vecka. Möter

,''r 15

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

vi inte, herr talman, här analoga förhållanden
som på andra områden av
samhällslivet, exempelvis när det har
byggts stora och fina sjukhus men man
måste stänga vissa avdelningar på grund
av att det inte lyckats skaffa personal
till dem?

Såväl karolinska institutet som universitetskanslern
har sedan lång tid tillbaka
uppmärksammat förhållandena vid
institutets bibliotek och föreslagit en
rad olika befattningshavare: en kansliskrivare
i Ae 10, ett förste biblioteksbiträde
i Ae 9, en bokbindare i Ae 9 och
en biblioteksassistent på halvtid i Ae
11. Då vi motionärer är medvetna om
svårigheten att vinna gehör för samtliga
dessa äskanden — även om de gjorts av
de främst ansvariga myndigheterna —
har vi nöjt oss med att begära ett provisorium,
innebärande att ett förste biblioteksbiträde
i Ag 9 anställes vid karolinska
institutets bibliotek i förväntan
på att Kungl. Maj:t ett kommande år
skall föreslå inrättande av samtliga av
universitetskanslern tillstyrkta tjänster.

Det rör sig här om ett belopp av
8 800 kronor. Jag är naturligtvis tacksam
mot statsutskottet som så till vida
har tillmötesgått motionerna som det
vitsordar behovet av dessa tjänster och
kommer med en uppmaning till Kungl.
Maj:t att till ett kommande år äska
anslag för dem. Men detta är inte tillräckligt.
Detta anslag är obetydligt men
skulle ändå lösa några av de svårigheter
som biblioteket och därmed forskningen
lider av. Man borde därför kunna
bifalla motionerna.

Då en reservation, som går i den riktningen,
har fogats till utskottets utlåtande,
skall jag, herr talman, tillåta mig
att yrka bifall till denna.

I detta anförande instämde fröken
Ehnén (fp).

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Jag tror inte att vare
sig de av utskottets ledamöter som inte
biträtt reservationen eller Kungl. Maj:t

Avlöningar

skulle ta det så allvarligt om riksdagen
i dag skulle besluta inrätta dessa ekonomiskt
sett obetydliga tjänster. Men
jag vill, herr talman, i likhet med utskottet
uttala den förhoppningen att
motionärernas önskemål blir tillgodosett
i nästa års budgetförslag. Nu ber
jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranleddes av bifall
till den vid punkten fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr von
Friesen begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
29:o) i utskottets utlåtande nr 57, röstar Ja,

Den. det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen 4) av herr Källqvist
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr von Friesen begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 159 ja och 31
nej, varjämte 7 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Fredagen den 21 april 1961

Nr 15

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

på fotens utveckling och funktion

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkterna 30—33

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 34

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Grundforskning rörande skons inverkan

på fotens utveckling och funktion

Sedan punkten föredragits anförde

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Tillåt mig säga några
ord med anledning av en motion som
jag tycker blivit väl kallsinnigt behandlad
av utskottet.

I denna motion har begärts 75 000
kronor i anslag till grundforskning rörande
skons inverkan på fotens utveckling
och funktion. Det kan tyckas vara
en egendomlig motion, men även om utskottet
inte har någon större förståelse
för denna fråga, så har pressen och
allmänheten visat desto större intresse,
vilket också visar att frågan är av utomordentligt
stor betydelse och räckvidd.

När man kommer in på denna fråga,
är det många som säger, att det här
gäller modet och modets inriktning,
och det kan vi inte göra någonting åt.
Människorna skall ha rätt att förstöra
sina fotter. När jag för någon tid sedan
stod och tittade i ett skyltfönster med
skor hörde jag en människa säga: »Jag
älskar stolliga skor.»

En följd av detta har blivit att människorna
får sina fötter förstörda och
därmed också sin rörelseförmåga nedsatt.
Jag tycker att det är grymt, att
modet skall få ta sig sådana uttryck
just när det gäller skor. Sin önskan att
följa modets växlingar borde folk begränsa
till hattar och en del annat,
men att modet skall få förstöra fotterna
tycker jag är ganska allvarligt.

Det skomod vi fått uppleva de senaste

Grundforskning rörande skons inverkan

åren med sylspetsiga tår och mycket
höga klackar tycker man skulle vara
besvärande för människorna. Skorna är
ju rakt inte gjorda att gå med. De är
inte ens sittriktiga. När man går omkring
i kammaren, kan man se, att
många sparkat av sig skorna för att
med odelat intresse kunna ägna sig åt
debatterna.

När man är ute för att köpa skor, ger
man många gånger upp, ty man kan inte
finna de riktiga skorna.

Visserligen har det blivit debatt i
denna fråga — bl. a. har denna motion
bidragit till att väcka debatt — och man
har fått i gång ett skoforskningsinstitut,
men det bedrivs inte någon grundforskning.
Man gör mätningar av fötter för
att få fram så bra skor som möjligt.
För barn har man redan fått fram vissa
s. k. fotriktiga modeller.

I dag är det svårt att säga vad som
är riktigt. Framför allt personer, som
har yrken där de är hänvisade att stå
eller gå hela dagen, har svårigheter i
detta avseende. Jag tänker på restaurangpersonal,
sjukvårdspersonal och butikspersonal,
som ständigt får gå eller
stå. Värst är det för dem som är hänvisade
att stå hela dagarna, eftersom
foten egentligen är avsedd att gå med.
I synnerhet har därvid ett hårt underlag
menlig inverkan på fotterna.

I mitt yrke har jag varit i tillfälle
att diskutera denna fråga med ortopeder,
och jag har funnit att de har olika
uppfattning om vad som är riktiga skor.
Det har inte gjorts tillräckligt grundforskning.
Det förekommer visserligen
i viss utsträckning fotforskning, men
det är viktigt att det anslås medel till
utbyggnad av grundforskningen.

Skoforskningsinstitutet, som bedrivs
av olika industrier, har varmt tillstyrkt
denna motion. Institutet anser att denna
forskning behövs för att man skall
få fram riktiga skor.

Förutom den rent mänskliga sidan
har denna fråga utomordentligt stor

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Tekniska högskolan i Stockholm: Avlöningar

ekonomisk betydelse. Bara Stockholms
stad betalar genom sin socialvård
180 000 kronor i den öppna vården för
fotvård åt gamla människor, som fått
sina fötter förstörda och för att få deras
rörelseförmåga förbättrad. Naturligtvis
har man även inom den slutna
vården lagt ner en hel del pengar för
att på samma sätt hjälpa människorna.
Till detta kommer de kostnader som
människorna själva får lägga ner på
fotvård. Det är alltså en stor ekonomisk
fråga, och — som professor Friberg
framhållit i olika sammanhang — är det
i de flesta fall skorna som förstört
fotterna.

Nu säger utskottet att detta är en
rent medicinsk fråga och att medel
för denna forskning därför bör anvisas
från medicinska forskningsrådet. Vi
får då hoppas, att detta råd kommer
att tilldela denna forskning mera medel,
så att vi kan få ytterligare forskning
på detta område. Förutom forskning
behövs det upplysning; människorna
behöver upplysas om de skadeverkningar
som oriktiga skor har.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 35—61

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 62

Tekniska högskolan i Stockholm:

Avlöningar

Sedan punkten föredragits anförde

Herr TOBÉ (fp):

Herr talman! Under punkt 62 i statsutskottets
utlåtande nr 57 har utskottet
behandlat motion nr 11:491. Det
gäller frågan om en professur i fastighetsekonomi
vid tekniska högskolan i
Stockholm. Utskottet har varit mycket
välvilligt och betonat vikten av att frågan
om representationen av ämnet fastighetsekonomi
inom avdelningen för

lantmäteri vid högskolan löses. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t tar upp
frågan om en ändamålsenlig organisation
av undervisningen och forskningen
i fastighetsekonomi vid högskolan till
förnyat övervägande och snarast möjligt
framlägger förslag för riksdagen.

Till denna välvilliga skrivning skulle
jag vilja lägga några ord som jag hoppas
skall göra det lättare för ecklesiastikministern
att redan för nästa års
riksdag lägga fram förslag om professuren.

Enligt motionärernas mening utgör
forskning och undervisning i fastighetsekonomi
ett följdriktigt fullföljande av
senare års riksdagsbeslut om jordbruksoch
skogsbruksrationalisering liksom
även då det gäller planlagstiftningen
och expropriationslagstiftningen. Alla
dessa områden fordrar en omsorgsfull
och grundlig markvärdering. I riksdagen
har ofta diskuterats frågan om
markvärdestegringen, både oförtjänt sådan
och sådan som sker på grund av förbättringar
av olika slag. Jag tror mig
kunna försäkra att det inte går att komma
till någon klarhet i dessa för samhällsbyggandet
så viktiga frågor utan
forskning och undervisning i fastighetsekonomi.

Härtill kommer — och detta är en
sak som inte framgår vare sig av motionen
eller utskottsutlåtandet — att
denna fråga är viktig inte endast för
avdelningen för lantmäteri utan också
för avdelningarna för arkitektur samt
för väg- och vattenbyggnad. Professuren
bär också i många år upptagits i tekniska
högskolans petitaskrivelse.

Med dessa ord har jag endast velat
ytterligare underbygga utskottets utlåtande
och jag har herr talman inget särskilt
yrkande.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 63—67

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Punkten 68

Chalmers tekniska högskola: Avlöningar

Kungl. Maj :t hade (punkt 242, s. 523
—537) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de
ändringar i personalförteckningen för
Chalmers tekniska högskola, som föranleddes
av vad departementschefen
anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för Chalmers
tekniska högskola, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1961/62, dels ock till Chalmers tekniska
högskola: Avlöningar för budgetåret

1961/62 anvisa ett förslagsanslag av
13 854 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Boman m. fl. (I: 115) och den andra
inom andra kammaren av herr Johansson
i Norrköping m. fl. (II: 152), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte fatta
beslut om inrättande av en professur i
vägbyggnad vid Chalmers tekniska högskola
från och med den 1 juli 1962
samt att kostnaderna härför måtte avräknas
mot automobilskattemedlen;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Bergman m. fl. (I: 310) och den
andra inom andra kammaren av herr
Källenius m. fl. (11:479), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta att
från och med den 1 juli 1961 inrätta
en ordinarie professur i fläktanläggnings-
och luftbehandlingsteknik vid
Chalmers tekniska högskola.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:115 och 11:152, besluta,
att en professur i vägbyggnad skulle
från och med budgetåret 1962/63 inrättas
vid Chalmers tekniska högskola, varvid
de med professuren förenade kostnaderna
skulle avräknas mot automobilskattemedlen,
samt att samtidigt härmed
speciallärarbefattningen i vägbvggn
ad slä ra skulle indragas;

II. att motionerna 1:310 och 11:479,
i vad de avsåge inrättande av en professur
i fläktanläggnings- och luftbehandlingsteknik,
icke måtte av riksdagen
bifallas;

III. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:310 och 11:479, såvitt
nu vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för Chalmers tekniska högskola, som
föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för Chalmers tekniska
högskola, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1961/62;

c) till Chalmers tekniska högskola:
Avlöningar för budgetåret 1961/62 anvisa
ett förslagsanslag av 13 854 000 kronor.

Reservation utan angivet yrkande hade
avgivits av herr Einar Persson.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr KÄLLENIUS (li):

Herr talman! I motion nr 479 har yrkats
på inrättandet av en professur i
bl. a. luftbehandlingsteknik. Jag hänvisar
till innehållet i motionen och skall
här, herr talman, endast anföra att motionärerna,
utöver vad som berörts om
uppvärmnings- och luftbehandlingsteknik
för bostäder och byggnader i övrigt,
framhållit att till professuren även hör
forskning och utbildning inom den industriella
luftreningen, arbetarskyddsfrågor
samt frågor om luftförorening
inom tätorterna. Utskottet har nu utan
motivering avstyrkt motionsyrkandet.

Herr talman! Den fråga som här berörts
är utomordentligt betydelsefull för
samhället. De luftburna avfallsprodukterna
utgör både en hälsofara och ett
samhällsproblem. Hushållen, industrierna
och bilarna blir i framtiden de farligaste
luftförstörarna. Jag erinrar om,
herr talman, hur antalet dödsfall under
luftkatastrofen i London 1952 nästan

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Chalmers tekniska högskola: Avlöningar

helt sammanföll med kurvorna för rökoch
svaveldioxidkoncentrationerna i
luften under de kritiska dagarna; man
talar ju om smogen. I Sverige har man
ännu inte försökt sig på att uppskatta
de skador, som vållats av luftföroreningar.
Men i USA beräknar man
kostnaderna till ungefär 10 miljarder
svenska kronor och i Storbritannien till
ungefär hälften så mycket. Luftföroreningarna
och deras konsekvenser framgår
också i detta land av att byggnader
vittrar och människors hälsa förstöres.

Herr talman! Jag undrar om inte riksdagskollegerna
någon dag har gått på
Drottninggatan vid 9—10-tiden på morgonen
och känt hur luften är förpestad
— för att inte säga förgiftad. Här har
nyligen talats om vattenföroreningarna
och på det området har vi åtminstone
en vattendomstol, som delvis tar till
vara intressena. Den tiden kan inte vara
långt avlägsen, då vi blir tvungna att
ha en »luftdomstol». Det är orimligt att,
som nu vid Chalmers i Göteborg, ha lokaler
för en institution, apparatur för
400 000 kronor och en klimatkammare,
som torde vara den enda i vårt land,
men ingen professur, d. v. s. ingen möjlighet
att utnyttja resurserna och att
forska på detta område.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen.

Herr NILSSON i Göingegården (h):
Herr talman! Jag tror inte vi behöver
gå på Drottninggatan på nätterna eller
kvällarna för att märka att det förefinns
luftföroreningar; jag tror att vi
i denna kammare mången gång fram på
nattkröken har haft en känsla av att
luften inte är så särdeles stimulerande.
Men därifrån och till en professur vid
Chalmerg i det föreslagna ämnet är ett
bra långt steg.

Nu förhåller det sig så, att där alltjämt
finns en speciallärare. Här i
Stockholm finns också en professur i
ämnet. Jag föreställer mig att även den

mycket stora industri, som står bakom
dessa intressen, har möjligheter att
söka sig vidare fram på detta område
och i viss mån att även satsa pengar
på forskning, som man tidigare har
gjort. Det är den stora industrien Svenska
Fläktfabriken som har visat intresse
för denna sak.

Herr talman! Jag tycker nog att i
trängseln mellan professurer på olika
områden här i landet, nödgas man säga
att denna professur inte hör till de viktigaste
och till dem, som i första hand
bör komma till stånd. Man kan givetvis
uttala den förhoppningen, att vi framdeles
får möjligheter att både ekonomiskt
och på annat sätt tillgodose även
det önskemål, som motionärerna har
framfört. Som förhållandena nu är,
måste nog andra professurer gå före.
Det är avdelningens och även min
uppfattning.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II och III

Punkterna 69—98

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 99 ''

Lades till handlingarna.

§ 18

b öredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till sjukkassor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,
nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1961/62 till Akademiska sjukhuset
i Uppsala: Avlöningar till läkare
och Driftkostnader vid akademiska
sjukhuset i Uppsala jämte i ämnet väckta
motioner, samt

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 19

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
61, i anledning av väckta motioner angående
anslag till S:t Lukasstiftelsen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Mogård m. fl. (1:232) och den andra
inom andra kammaren av herr Rimmerfors
m. fl. (11:331), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta om
ett anslag till S:t Lukasstiftelsen å
30 000 kronor för budgetåret 1961/62.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 232 och II: 331 icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservation hade avgivits av herrar
Roman, Axel Johannes Andersson,
Bengtson, Thorsten Larsson, Källqvist,
Slaxäng, Malmborg och Svensson i Stenkyrka,
fröken Elmén samt herrar Andersson
i Knäred och Nelander, vilka
ansett att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionerna
1:232 och 11:331 till Bidrag till
S:t Lukasstiftelsen för budgetåret
1961/62 under elfte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 30 000 kronor.

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

Utskottets hemställan föredrogs; och
anfördé därvid:

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det föreligger en motion
nr 11:331 om statligt stöd till S:t
Lukasstiftelsen, eu motion som har undertecknats
av representanter för alla
de fyra demokratiska partierna. Eftersom
jag är en av motionärerna, vill jag
säga någonting till förmån för reservationen
av herr Boman m. fl., som går ut
på ett bifall till motionen om ett anslag
på 30 000 kronor till S:t Lukasstiftelsen.

Frågan om statligt stöd till S:t Lukasstiftelsen
är inte en ny fråga. I motioner
vid 1955 och 1957 års riksdagar anhölls
om ett anslag till denna stiftelse på
grund av den samhällsnyttiga verksamhet
och den människovårdande insats
som stiftelsen utfört under många år.
Det var ganska intressant att lägga märke
till att i de remissutlåtanden, som avgavs
i samband med behandlingen av
motionerna och i samband med den utredning
som Kungl. Maj:t lät medicinalstyrelsen
utföra, fanns många positiva
uttalanden till förmån för denna
stiftelses verksamhet, från socialstyrelsen
och diakonistyrelsen liksom också
från medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen.
Man ansåg att dess arbete var
så betydelsefullt, att stiftelsen borde få
komma i åtnjutande av samhällets stöd.
Riksdagen avslog emellertid båda gångerna
framställningen, och en av anledningarna
därtill var att man ifrågasatte
huruvida S:t Lukasstiftelsens verksamhet
var tillräckligt riksomfattande.

Stiftelsen gjorde emellertid hos Kungl.
Maj :t en framställning om bidrag, men
denna lades 1960 ad acta i samband med
framläggandet av proposition nr 135
angående riktlinjer för statsunderstödd
familjerådgivningsverksamhet.

Utskottet har alltså i år avstyrkt
framställningen med hänvisning till
dessa familjerådgivningsmedel. .lag

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

återkommer inom kort till denna fråga,
men först vill jag nämna något om
att denna stiftelses verksamhet inte är
ny för året. Den har en lång historia
bakom sig — ända till 1939, då metodistprästen
Göte Bergsten började verksamheten.
Den är också en ekumenisk
sammanslutning, alltså en samkristen,
mellankyrklig sammanslutning, som har
till uppgift att meddela själavård, att
hjälpa människor i psykiska och mentala
konflikt- och svaghetstillstånd,
människor som befinner sig i livsåskådningskriser,
människor med nevroser,
anpassnings- och samlevnadsproblem.
Särskilt bör poängteras att det här föreligger
ett mycket intimt samarbete
mellan läkare, präster och psykologer,
så att både medicinsk och psykologisk
fackkunskap är företrädd liksom den
själavårdande auktoriteten.

Jag bör nämna om att den rådgivningsverksamhet
som förekommer vid
Stockholms-institutet förestås av en docent
och överläkare som också är psykiatriker
vid sidan om den specialutbildade
direktorn för institutet. Ordförande
i Stockholms-institutets styrelse
för själavård och psykisk rådgivning
är professor Wilhelm Sjöstrand. Dessutom
förekommer föredragsverksamhet
och kurs- och utbildningsverksamhet,
där präster och läkare, psykologer, kuratorer
och personalkonsulenter liksom
socialvårdare får vidareutbildning. Detta
är någonting ganska enastående i
Sverige och sannolikt också i Europa.

Det rör sig också om ett område, där
samhällets resurser inte förslår. Jag
nämnde att S:t Lukasstiftelsen har en
ganska lång historia bakom sig, och jag
kan också säga att redan i 1949 års betänkande
med förslag till ordnande av
den andliga vården vid sjukhusen hänvisades
till S:t Lukasstiftelsens verksamhet.
Den specialutbildning, som där förekommer
för sådana som skall ägna
sig åt den andliga vården vid sjukhusen,
är också en sak som aktualiserats ratt
nyligen. Låt mig, herr talman, i kort -

het skissera tre faktorer, som jag anser
vara av betydelse för anslagsfrågan.

Den första rör stiftelsens ifrågasatta
riksomfattande karaktär. Under årens
lopp har den riksomfattande karaktären
blivit alltmer påtaglig. Det finns nu
tolv lokalavdelningar på skilda ställen
i Sverige. Den senast tillkomna, i Örebro,
bildades för endast två dagar sedan,
den 18 april. Vidare finns det nu
fem institut för själavård och psykisk
rådgivning med själva Stockholms-institutet.
Det finns ett för Skara—Falköping—Skövde
gemensamt, vilket bildades
1956, ett i Linköping, grundat 1957,
ett i Norrköping, grundat 1959, och
det senast tillkomna i Göteborg grundat
1960. Att verksamheten är riksomfattande
bevisas också därav att inte
mindre än 47 procent av besökarna vid
det centrala institutet i Stockholm
kommer från andra delar av landet, medan
53 procent kommer från Stockholms
stad. Inte mindre än omkring 4 000 besök
göres vid det centrala institutet i
Stockholm, vilket vittnar om den stora
betydelse som detta institut har.

Den andra faktor jag vill nämna gäller
familjerådgivningen. I motion nr
331 heter det att familjerådgivning förekommer
i stor utsträckning, och man
kan val fråga sig vilken verksamhet som
eljest skulle bedrivas i en organisation
av denna typ. Behandlingsformerna är
emellertid många och skiftande. Där
förekommer psykoterapi till 68 procent.
Den renodlade, direkta familjerådgivningen
är dock enligt siffror från
1959 3 procent, själavård och rådgivning
14 procent, stödterapi 14 procent
och personlighetsanalys 1 procent. Naturligtvis
är den psykoterapeutiska
verksamheten i viss utsträckning också
en familjerådgivande verksamhet. Det
är uppenbarligen mycket svårt att draga
gränsen mellan den direkta, renodlade
familjerådgivningen och den psykoterapeutiska
verksamheten.

Villkor för att erhålla familjerådgivningsmedel,
som utskottsmajoriteten

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

hänvisat till, är bl. a. att rådgivningen
måste vara avgiftsfri. Men stiftelsen
tvingas att avgiftsbelägga sin rådgivningsverksamhet
och erhåller på så sätt
närmare 40 000 kronor årligen. Det har
vidare sagts — och det framgår av utskottsutlåtandet
— att till försöksvis
anordnad familjerådgivning har anvisats
100 000 kronor för det kommande
året. Men om S:t Lukasstiftelsen skall
komma i åtnjutande av något av dessa
medel, måste den med mycket stor säkerhet
avskriva sin avgiftsbelagda rådgivningsverksamhet.
Om stiftelsen skulle
få något av dessa medel, blir det förmodligen
en ganska blygsam summa,
kanske maximalt mellan 15 000 och
25 000 kronor. Det skulle innebära en
förlust för stiftelsen. Efter vad jag kan
förstå står dessa bidrag under nuvarande
förhållanden inte till förfogande för
stiftelsen, såvida man inte vill ge en
mindre byråkratisk tolkning åt bestämmelserna
för dessa familjerådgivningsmedel
eller ändra dem.

Den tredje faktor jag vill nämna är
den samhällsnyttiga verksamhet, som
här utföres i vårt land. Det bör poängteras
att av de besökande vid det centrala
institutet i Stockholm kommer enligt
statistiken för 1959 6 procent på
remiss från sjukhus, 38 procent från
läkare, 10 procent från sociala nämnder
och 8 procent från själavårdare. Inte
mindre än 62 procent av besökarna
kommer sålunda på grund av remisser
från de nu nämnda instanserna. Dessutom
har direktorn för institutet meddelat
mig, att de produktiva åldrarna,
alltså åldersgruppen 26—45 år, är särskilt
starkt representerade hland dem
som här söker rådgivning och hjälp.
Det gäller sålunda ofta personer, som
mänskligt sett är i sin krafts dagar.

Vidare har pensionsstyrelsen givit
ett engångsanslag för den gästhemsverksamhet
som bedrives av stiftelsen,
därför att denna i så hög grad bidrar
till återanpassning i arbetslivet. I eu
radiointervju 1958 berättade för övrigt

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

eu statstjänsteman, som var föreslagen
till förtidspension, hur han genom S:t
Lukasstiftelsen blivit återställd och arbetsför.
Allt detta tyder, anser jag, på
att här föreligger ett komplement till
den socialvård i vidaste mening som ges
i samhällets regi.

På grund av dessa tre faktorer — att
stiftelsens verksamhet i ökad utsträckning
fått en riksomfattande karaktär, att
familjerådgivningsmedlen i princip inte
står till förfogande, såvida inte en uppmjukning
av bestämmelserna sker samt
att den människovårdande verksamhet,
som stiftelsen bedriver, verkligen
tillgodoser ett samhällsintresse — borde
väl nu S:t Lukasstiftelsen få det samhällets
stöd, som föreslås i motionen.
Därför vill jag, herr talman, yrka bifall
till reservationen av herr Boman
m. fl. i statsutskottets utlåtande nr 61.

I detta anförande instämde herrar
Keijer (fp) och Zetterberg (s), fru
Johansson (s), herrar Carlsson i Tibro
(fp) och Gustafsson i Borås (fp), fröken
Elmén (fp) samt herrar Nelander
(fp) och Gomér (ep).

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Jag ber att få gratulera
herr Källstad till jungfrutalet. Det var
väl framfört och berörde en fråga av
allmänmänskligt intresse. Han talade
som motionär och yrkade bifall till reservationen,
vilken innebär, att S:t
Lukasstiftelsen skulle erhålla ett anslag
på 30 000 kronor.

Det är ingalunda så att vi som står
för utskottsmajoritetens förslag i detta
ärende är kallsinniga till S:t Lukasstiftelsen
och dess verksamhet. Det är
säkerligen en betydelsefull insats denna
stiftelse gör. När vi ändå avstyrker
motionen beror det på att frågan kommit
i ett annat läge än när riksdagen
senast behandlade den.

Det är riktigt att frågan om anslag
till S:t Lukasstiftelsen varit uppe till
behandling ett flertal gånger i riksda -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

gen och att riksdagen intagit en positiv
ställning liksom flera av de remissinstanser
som yttrat sig i detta ärende.
Det har emellertid ansetts i första hand
böra ankomma på Kungl. Maj:t att pröva
framställning om bidrag till stiftelsen.
Att frågan nu delvis kommit i ett
annat läge sammanhänger med det beslut
riksdagen fattade förra året om bidrag
till familjerådgivning. Enligt motionärerna
utgör den verksamhet, som
S:t Lukasstiftelsen bedriver vid sina
institut, i stor utsträckning just familjerådgivning.

Nu har visserligen den ärade talaren
före mig anfört att familjerådgivningen
är av mycket liten betydelse. Vill man
söka grumla begreppen eller vad är avsikten?
Har inte motionärerna reda på
hur mycket av stiftelsens verksamhet
som utgör familjerådgivning? För övrigt
är väl gränserna ganska suddiga i fråga
om vad som är familjerådgivning
och annan psykisk rådgivning, varför
jag anser, att man inte bör uppehålla
sig så mycket vid den saken.

Vi tycker från utskottsmajoritetens
sida att det är naturligt att frågan om
statligt stöd till stiftelsen i första hand
bedömes med avseende på denna gren
av verksamheten. Riksdagen har numera
också anvisat ett förslagsanslag på
100 000 kronor till bidrag till försöksverksamhet
inom familjerådgivningen.

Vi vill alltså inte från utskottsmajoritetens
sida motsätta oss att stiftelsen
får bidrag, men vi anser att det bör
ske med anlitande av de anslag som
riksdagen redan beviljat. Framställning
om bidrag bör alltså prövas av Kungl.
Maj:t inom ramen för de anvisade medlen
för familjerådgivning. Det beslut
som riksdagen fattade 1960 innebar
möjlighet för familjerådgivningsbyråer
i enskild regi att efter särskild prövning
erhålla statsbidrag. Denna ändring
av propositionen till att även enskilda
byråer skulle kunna få bidrag beslöt
riksdagen med anledning av motionsyrkanden
från samma håll varifrån

den nu ifrågavarande motionen kommer.
Under debatten i kammaren förra
året om bidrag till familjerådgivning
anfördes från samma håll att även
enskilda och kristna rådgivningsbyråer
skulle få bidrag från detta anslag
och som exempel nämndes S:t Lukasstiftelsen.

Det är från ungefär samma utgångspunkter
som utskottsmajoriteten sett på
den fråga vi i dag diskuterar. Nu sägs
i reservationen att S:t Lukasstiftelsen
inte kan erhålla statsbidrag för familjerådgivning
på grund av bestämmelserna
om att rådgivningen skall vara kostnadsfri.
Stiftelsen måste, säger man, av
ekonomiska skäl för närvarande avgiftsbelägga
sin rådgivning. Det är möjligt
att detta villkor om kostnadsfri
rådgivning kan innebära en svårighet
för vissa enskilda institutioner som inte
kan få erforderliga medel i övrigt från
annat håll. Man måste emellertid hålla
i minnet, att man har velat ha vissa
förutsättningar uppfyllda för att en sådan
här rådgivningsverksamhet skall
komma i åtnjutande av statligt stöd. En
av dessa är att verksamheten skall kunna
få en så allmän omfattning som möjligt
och att den därför skall vara kostnadsfri.
Det kan inte vara riktigt om
riksdagen i detta fall skulle göra undantag
från de generellt uppdragna riktlinjerna.
Det bör i så fall ankomma på
Kungl. Maj:t att vid bidragsgivningen
pröva förhållandena i de enskilda fallen
och lämna dispens eller, om så
skulle vara påkallat, föreslå riksdagen
de ändringar av bidragsreglerna som
kan anses påkallade.

Det är klart att ett eventuellt bidrag
för stiftelsens familjerådgivningsverksamhet
inte täcker de övriga grenarna
av stiftelsens verksamhet. För utskottet
har det emellertid varit det naturliga
att främst pröva bidragsfrågan med utgångspunkt
från familjerådgivningen,
som ligger i linje med de syften som
staten eljest lämnar bidrag till. Det är
ju också denna verksamhet som motio -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

närer och reservanter främst åberopat
till stöd för ett bidrag.

Jag tror alltså, att man i detta fall
först bör pröva, om stiftelsen kan komma
i åtnjutande av bidrag enligt de
grunder, som riksdagen fastställt för
familjerådgivningen, och att något särskilt
bidrag inte bör lämnas.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Mina ord skall inte bli
många. Jag vill bara, i anledning av vad
herr Almgren nyss sade om möjligheterna
att inom gällande anslagsram ge
statsbidrag åt S:t Lukasstiftelsen, påpeka
att gränserna för sådana statsbidrag
är så snäva, att det är praktiskt
taget ogörligt för S:t Lukasstiftelsen att
utnyttja dessa möjligheter. Det är inte
bara avgiftsfriheten, som är ett hinder,
utan också statsbidragets storlek eller
rättare sagt dess litenhet gör att hänvisningen
till statsbidragsmöjligheterna
är av mycket begränsad praktisk betydelse.

Jag ber i övrigt att få instämma i
herr Källstads motivering för ett bifall
till den föreliggande reservationen,
men jag skall be att få tillägga några
ord därutöver.

När S:t Lukasstiftelsen år 1948 fick
anslag av Stockholms stad, inträffade
det märkliga, att finansborgarrådet Z.
Höglund stod för förslaget. Han gjorde
det efter en objektiv bedömning av
stiftelsens psykoterapeutiska verksamhet.
För detta sitt ställningstagande blev
han angripen bl. a. med motiveringen,
att det fanns risk för att patienterna
skulle bli utsatta för religiös påverkan.
Ett sådant argument borde Z. Höglund
med sin kända inställning till religiösa
frågor ha varit särskilt känslig för, men
han svarade under Stockholms stadsfullmäktiges
andlösa tystnad och till
dess överraskning med en fråga — efter
att ha hänvisat till ett konkret fall —
av ungefär följande lydelse: »Är det

Anslag till S:t Lukasstiftelsen

inte bättre att få ångestkomplex lösta
genom att komma till tro på Gud än att
leva kvar i ohälsa?» Anslaget beviljades
sedan med stor majoritet. Det vore värdigt
riksdagen att göra på samma vis
och alltså bifalla det nu motionsvis
framförda anslagsyrkandet.

Jag ber att få yrka bifall till den föreliggande
reservationen.

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! När man nu vill reducera
vikten av att få bidrag från det
anslag vi beviljade förra året, skall vi
komma ihåg att det — som jag nämnde
i mitt förra anförande — fanns motionärer
som ville ha en ändring i bidragsgivningsbestämmelserna
i propositionen
så att även enskilda organisationer
— däribland S:t Lukasstiftelsen — skulle
kunna få bidrag. Den som mest låg
i för detta var herr Rimmerfors, som
också nu är huvudmotionär här i andra
kammaren. Under sådana omständigheter
finns det ingen som helst anledning
att ge ett särskilt bidrag till S:t
Lukasstiftelsen, då vi har ett förslagsanslag
anvisat. Först får man försöka
på den vägen och se hur mycket man
får, sedan kan man återkomma.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Källstad begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 61, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Boman m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Nelander begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 98 ja och
97 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 20

Bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till skattetyngda
kommuner m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Av det föreliggande utskottsutlåtandet
framgår visserligen, att
statsutskottet inte kunnat biträda motionärernas
förslag om en uppräkning
av statsanslaget: Bidrag till skattetyngda
kommuner in. m. Utskottet har dock
klart markerat angelägenheten av effektiva
åtgärder inom en snar framtid.
Detta principiella bifall till motionen
gör att jag här inte bär anledning att
komma med något alternativ till utskottets
förslag. Det synes mig dock
motiverat, då frågan är så viktig, att
göra några kommentarer inför ärendets
fortsatta behandling.

Jag skulle tro att vi över partigränserna
är ense om att vissa angelägna
arbetsuppgifter bäst löses under samverkan.
I vissa fall har det bedömts vara
rationellt att detta ordnas inom och
genom den lilla enhet, som kommunen
utgör. I andra avsnitt har det bedömts
riktigt att hela nationen, staten, har
ansvaret. Dessa praktiska bedömningsfrågor
må diskuteras i den fortsatta
samhällsdebatten — de bör dock icke
få undanskymma rättvisekravet att
skattebelastningen bör stå i ett visst förhållande
till den ekonomiska bärkraften.
Det finns härvidlag åtskilligt att
anmärka mot de förhållanden som för
närvarande råder.

En väsentlig samhällelig uppgift är
fostran och utbildning av det uppväxande
släktet. Detta är tillika en uppgift,
vars resultat icke kan förbehållas
den egna bygden. Det måste då ifrågasättas,
om det är riktigt och rättvist att
kommunernas kostnader för skolväsendet
skall variera på det sätt, som nu är
fallet. Som exempel kan nämnas att i
en kommun strax utanför Stockholm
nettoutgifterna för det obligatoriska
skolväsendet är 0:79 kronor per skattekrona
och att det å andra sidan finns
en kommun i Jämtlands län, där kostnaden
är 6:06 kronor per skattekrona,
alltså nära tio gånger så stor.

Omvårdnaden om de gamla är dessutom
en uppgift, för vilken samhället
som sådant har att ta ansvar. Det måste
då ifrågasättas om det är riktigt att
pensionskostnaden — fortfarande per
skattekrona — i de kommuner jag nyss
nämnde skall variera mellan 0: 27 och
3: 53 kronor — i den senare kommunen
är den alltså drygt tio gånger så stor.
Variationerna i kommunernas kostnader
medför skillnader i kommunalskattebelastningen,
vilka är ganska betydande.
Detta gör — för att nämna ett exempel
— att det totala skattetrycket
för en person, som bor i en kommun
med 20 kronors kommunal utdebitering,
är 40 procent högre än för den

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Utredning

som har förmånen att bo i en kommun
med halva detta kommunala skattetryck.
Det är väsentligt att detta observeras
för åstadkommande av rättvisa
medborgarna emellan.

Det måste även ur lokaliseringssynpunkt
vara angeläget att nå fram till
en utjämning av skattetrycket. Mot bakgrunden
av detta noterar jag med den
största tillfredsställelse att utskottet
förutsätter att förslag i denna fråga
skall kunna föreläggas 1962 års riksdag.

Om detta kan genomföras, kan jag
för dagen nöja mig med att inte ställa
något särskilt yrkande.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 21

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av väckta motioner
om en allmän översyn av bokföringslagen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22

Utredning rörande aktiebolagslagens
bestämmelser

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 28, i anledning av väckt motion
om viss utredning rörande aktiebolagslagens
bestämmelser.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr EKSTKÖM i Iggesund (s):

Herr talman! I den motion, som vi
nu har att behandla och som kammaren
inom några minuter på hemställan
av första lagutskottet kommer att lämna
utan åtgärd, har vissa avsnitt i aktiebolagslagen
aktualiserats.

För det första har det yrkats på en
utredning av bestämmelserna i fråga
om revision, i syfte att få en skärpning
av jävsreglerna så att till revisor i ett

rörande aktiebolagslagens bestämmelser

aktiebolag icke skall kunna utses person,
vilken är anställd — eller kanske
är verkställande direktör — hos en bokföringsbyrå
som sköter aktiebolagets
bokföring eller i varje fall dess bokslut.
För det andra har det yrkats om en utredning
rörande möjligheterna att komplettera
lagen med den bestämmelsen,
att enskild person, som har avgörande
inflytande i mer än ett aktiebolag, skall
göra anmälan till patent- och registreringsverket
om de bolag där han har
inflytande och vilka bolag har samarbete
med varandra.

Bolagsformen har av kända skäl blivit
använd i ökad omfattning för bedrivande
av rörelse. Inte minst har
möjligheten för enskild person att driva
verksamhet under ett flertal bolagsnamn
bidragit härtill. Dessa förhållanden
aktualiserar emellertid de problem
som tagits upp i motionen. Motionen
har remitterats till en rad instanser och
organisationer, vilket motionärerna är
tacksamma för. Vi förstår dock de bekymmer,
som remissyttrandena rimligen
måste ha förorsakat första lagutskottet.
De anförda uppfattningarna är
nämligen synnerligen motstridiga.

Det skulle, herr talman, leda alltför
långt om jag skulle ge mig in på en
grundlig analys av dessa remissyttran den.

Jag vill bara framhålla, att patentoch
registreringsverket anser att hinder
inte föreligger mot det i motionen påtalade
förfarandet på grund av bestämmelserna
i 107 § 1 mom. tredje stycket
aktiebolagslagen. Från andra håll bär
man sagt, att jävsreglerna redan nu är
så allmänt formulerade, att man vid
rättstillämpningen har möjlighet att förhindra
olämpliga anordningar vid revision.

.lag vill något vidröra det yttrande,
som avgivits av advokatsamfundets styrelse.
Man säger bland annat:

»Däremot kan mot förhållandet anmärkas,
att det leder till att revisorns
granskning kommer att omfatta jämväl
arbete, som utförts av den byrå som

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Utfyllnad av vissa underhållsbidrag

han själv innehar eller där han eljest
är verksam. Denna anmärkning har
emellertid övervägande teoretiskt berättigande.
I praktiken behöver förhållandet
icke föranleda något försvagande
av kontrollen; stundom kan man
kanske rent av säga att densamma faktiskt
blir mera effektiv.»

Nog förefaller det mig egendomligt,
att man kan påstå att kontrollen kan
bli mera effektiv, när den som skall
kontrollera arbetet förut utfört detsamma.

Om den andra frågan beträffande anmälan
till aktiebolagsregistret skall jag
fatta mig lika kort. Jag är helt medveten
om de administrativa svårigheter
som skulle vara förknippade härmed.
Jag har dock med viss tillfredsställelse
kunnat konstatera, att patent- och registreringsverket
inte ställer sig oförstående
till ett sådant anmälningsförfarande.
Liksom utredningen om en samnordisk
översyn av aktiebolagslagstiftningen
har patent- och registreringsverket
sagt, att denna fråga lämpligen
skulle kunna bli ett moment i det frågekomplex,
som skall aktualiseras i utredningen
rörande äganderättsförhållanden
och maktkoncentration inom det
privata näringslivet, en utredning som
riksdagen genom skrivelse den 10 maj
1960 begärt i anledning av den motion
som ledamoten av denna kammare, herr
Haglund, väckte. Denna utredning har
ännu inte tillsatts.

Jag vill, herr talman, uttala den förhoppningen,
att man i direktiven för
utredningen — när den nu kommer till
stånd — även beaktar de spörsmål vi
anfört i motionen nr 60 till årets riksdag.

Jag har, herr talman, intet yrkande.
Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 29, i anledning av Kungh

Maj:ts proposition angående godkännande
av europeisk konvention om inbördes
rättshjälp i brottmål.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 24

Utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 27, i anledning av väckta motioner
om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Fru SVENSSON (s):

Herr talman! Jag skall verkligen inte
bli mångordig, även om denna fråga,
med alla de problem den innebär för
ensamma mödrar, ligger mig mycket
varmt om hjärtat.

Jag förstår att motionens öde denna
gång är att bli avslagen. Jag förmoder
dock att det inte är sista gången denna
fråga besvärar kammarens ärade ledamöter.
Även om riksdagen vid denna
lags tillkomst år 1957 uttalade, att utfyllnadsbidragen
var att anse som en
temporär åtgärd, menade man väl ändå
inte att frågan under inga förhållanden
skulle få återkomma.

Strävandena efter samstämmighet
mellan utfyllnadsbidraget och bidragsförskottets
maximibelopp var tydliga
vid frågans behandling 1957. Denna
samstämmighet i fråga om beloppet är
lika önskvärd i dag, vilket vi framhållit
i motionen nr 242 i denna kammare.

Andra lagutskottet hänvisar i sitt yttrande
nr 27 till det beslut riksdagen
fattade för ett par veckor sedan i fråga
om översyn av lagen om höjning av vissa
underhållsbidrag. Utskottet säger, att
en sådan översyn kan resultera i eu
höjning av de procentsatser, efter vilka
äldre underhållsbidrag beräknas. Detta
är naturligtvis riktigt, men det är i
högsta grad angeläget att det sker så
snart som möjligt. Det kommer givetvis

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

att medföra, att gluggen upp till bidragsförskottets
maximibelopp blir mindre.
Det är väl dock ingen som tror att den
helt kommer att försvinna. Tidigare erfarenheter
säger oss att så inte blir
fallet.

Nu vill jag ha sagt, att den rätta
gången av ärendet naturligtvis är den,
att vi först ser vad uppräkning och
standardhöjning av underhållsbidragen
ger. Sedan kan vi eventuellt återkomma
till frågan om samhällets stöd i sådana
här sammanhang.

Det är endast av denna anledning,
herr talman, som jag inte yrkar bifall
till motionen nr 242.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Herr andre vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

§ 25

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av väckt motion
om samordning av uppbördsterminerna
och tiden för utbetalning av folkpension.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 26

Domänverkets markpolitik, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av väckta motioner
angående domänverkets markpolitik,
in. m.

I två inom riksdagen väckta, till
jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:293 av herr
Jonasson m. fl. och II: 256 av herr Börjesson
i Glömminge m. fl., hade yrkats
alt riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t dels anhålla om att vid
försäljning för skogskomplettering avfastigheter
tillhörande kronan måtte

Domänverkets markpolitik, m. m.

tillämpas prissättning i överensstämmelse
med gällande marknadsvärde,
dels anhålla om prövning och förslag
rörande avveckling av domänverkets
markfond i enlighet med vad i motionerna
anförts.

I den till utskottet likaledes hänvisade
motionen 1:295 av herr Svanström
hade yrkats, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte framställa begäran
om att sådana bestämmelser utfärdades
för domänverkets markpolitik
att dess markinnehav ej måtte ytterligare
öka, att i den mån nyförvärv skedde,
motsvarande försäljning verkställdes avhela
fastigheter till aktiva jordbrukare
eller genom avstyckning för komplettering
av jordbruksfastigheter i enskild
ägo, att den värdering av jordbruksfastigheter
som skedde samordnades med
den lokala värderingen inom lantbruksnämnderna
samt att lantbruksnämndernas
eventuella avstyrkande av domänverkets
ansökningar om förvärvstillstånd
tillerkändes högsta vitsord.

Slutligen hade i motionerna 1:294 av
herr Jonasson m.fl. och II: 257 av herr
Börjesson i Glömminge m. fl., vilka likalydande
motioner hänvisats till jordbruksutskottet,
yrkats att riksdagen i
.skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att medel från domänverkets markfond
måtte ianspråktagas för skogsproduktions-
och sysselsättningsfrämjande
åtgärder i enlighet med vad i motionerna
anförts.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte avslå motionerna
I: 293 och II: 256, I: 295 ävensom I: 294
och II: 257; samt

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t som sin mening giva till
känna vad utskottet anfört angående
intensifierad yttre rationaliseringsverksamhet
vari kronomark ingår, in. m.

Reservationer hade avgivits

1) Av herrar Hermansson, Jonasson
och Elmwall vilka ansett att utskottet
bort hemställa,

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Domänverkets markpolitik, m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 293 och II: 256 samt motionen
I: 295 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
giva till känna vad reservanterna anfört
angående intensifierad yttre rationaliseringsverksamhet,
vari kronomark inginge,
ävensom angående riktlinjerna i
övrigt för domänverkets markpolitik;

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 293 och II: 256 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om prövning
och förslag rörande avveckling av
domänverkets markfond; samt

att riksdagen med bifall till motionerna
I: 294 och II: 257 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla att — i avvaktan
på beslut om avveckling av
domänverkets markfond — medel från
markfonden måtte kunna överföras till
förnyelsefonden att ianspråktagas för
skogsproduktionsfrämjande åtgärder i
enlighet med vad reservanterna anfört.

2) Av herrar Lage Svedberg, Mossberger,
Johanson i Västervik och Eskilsson,
vilka ansett att viss del av utskottets
utlåtande bort ha annan, i denna
reservation angiven lydelse.

3) Av herrar Jonsson och Hjalmar
Nilsson, utan angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! Alla rationaliseringsfrågor
följs ju med stor uppmärksamhet i
allt vidare kretsar. Särskilt betydelsefullt
för jordbruket måste den yttre rationaliseringen
anses vara. Vi måste
fortfarande inrikta oss på att jordbruk
och skogsbruk måste samverka. Inom
stora områden av vårt land är ett skogsbruk
som stöd till jordbruket av avgörande
betydelse. Till jordbruksrationaliseringen
kan och även bör domänverket
medverka i ökad utsträckning. Man
kan ifrågasätta, om inte triangelbyten

domänverket-skogsbolag-enskilda med
lantbruksnämndernas biträde bör ske
väsentligt oftare. Hittills har domänverket
bidragit i ganska liten omfattning

genom försäljning. Målsättningen är att
fördelningen av mark mellan kronan,
bolag och enskilda även i fortsättningen
i stort skall bli oförändrad.

En ganska markerad ökning av domänverkets
jordförvärv kommer till synes
i statistiken för åren 1957—1960.
Denna tendens förefaller vara principbrytande
och bör upphöra. I den mån
domänverkets prissättning har bidragit
till denna utveckling — jag tycker att
lantbruksstyrelsens remissvar tyder på
att så är förhållandet, och det kan bero
på att domänverkets försäljningspris
framräknas med användande av en kapitaliseringsfaktor,
som motsvarar den
s. k. normalräntan — bör domänverkets
prissättning justeras så, att den svarar
mot dagspriserna. En översyn av prissättningen
har även utlovats. Det rätta
måste vara att man använder dagsräntan
som underlag för beräkningarna.

Motionärernas uppfattning att markfonden
bör kunna få delvis annan användning
kan jag biträda genom att betona,
att uppmärksamheten bör hållas
riktad på markfondens framtida användning.
Jag kan inte påstå att markfonden
direkt har missbrukats, men
man bör ändå pröva framkomna förslag
beträffande dess användning i
framtiden. Möjligen bör man också
överväga, om inte skogsägare när de
framträder såsom organisationer eller
såsom ägare av skogsförädlingsbolag
skall kunna bli ägare till skogsmark.
Vi vet att skogsägareföreningarna nu
måste utöka sin verksamhet betydligt
med att hjälpa skogsägarna i fråga om
skogsvårdande åtgärder. Allteftersom
staten knappar in på sitt stöd åt sådan
verksamhet, måste skogsägarna själva
göra någonting åt den. Jag tror att man
den vägen skulle kunna komma fram
till en sysselsättningsutjämning för den
personal som skogsägareföreningarna
har anställt för ändamålet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation nr 1 av herr Hermansson
m. fl.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Herr BÖRJESSON i Glöinminge (ep):
Herr talman! Jag har tillsammans
med några medmotionärer framlagt två
motioner i dessa frågor.

Dessa motioner speglar opinionen i
vida kretsar vad gäller hithörande frågor.
Domänverkets markförvärv ökar
och avser objekt, i fråga om vilka det
förefaller ganska onödigt att domänverket
ingriper. Man får ofta känslan
av att det är rena ha-begäret, som gör
att domänverket börjar intressera sig
för fastigheter som borde förbli i jordbrukarnas
ägo och tillhöra det privata
näringslivet på orten.

Vad beträffar markfonden görs det
gällande, att domänverket inte har sålt
så stora arealer åkerjord och skogsmark,
att fonden därigenom tillförts så
särskilt mycket. Men förhållandena är
sådana, att genom att domänverket i
och omkring städer har tomtmark, som
man säljer till höga priser, accelereras
tillväxten av fonden, och man kan hålla
på att föra över skog till domänverket
utan att det direkt kan sägas minska
fondens köpkraft. Riksräkenskapsverket
har ju också sagt, att man vill ha
en annan budgetredovisning och att domänverkets
markfond bör avvecklas.

Vad som kanske allra mest har kommit
oss att fundera över detta är den
olika kapitaliseringsprocent eller diskonteringsprocent
— vad man vill kalla
det för — som användes av domänverket
och av lantbruksnämnder och andra
köpare. Där är spännvidden så stor,
att varken lantbruksnämnden eller någon
annan kan konkurrera med domänverkets
priser.

Jag skall nämna ett par exempel. Vi
hade 1959 i Hjorted, Mjösliult 3* m. fl.,
på 72 hektar åker och 808 hektar skog
med ett taxeringsvärde av 778 100 kronor.
Fastigheten förvärvades 1959 av
domänverket för 1 850 000 kronor, alltså
för ungefär dubbla taxeringsvärdet.
Den låga kapitaliseringsprocent, som
domänverket bar, betyder ju oerhört
mycket. Nu hade domänverket inte för5
— Andra kammarens protokoll 1901. Nr

Domänverkets markpolitik, m. m.

ut några gårdar i detta område, men i
och med att man får en sådan här gård
sätter man i gång rullningen. Det är
som att kasta en sten i vattnet; man
suger till sig fastigheterna runt omkring.

Ett annat exempel är från Totebo.
Taxeringsvärdet på en gård var 483 000
kronor, och det pris som domänverket
gav var 890 000, således också där dubbla
taxeringsvärdet. Man kunde inte finna
någon i den privata ägarkategorien
som kunde betala ett sådant pris. Den
affären avstyrktes av både lantbruksnämnden
och lantbruksstyrelsen men
blev ändå sedermera bifallen.

I den lantbruksnämnd, som jag tillhör,
har vi på 13 år inte kunnat genomföra
ett enda byte av skog med domänverket
i rationaliseringssyfte. Man
talar dock om att man har ett allmänt
intresse härför. Riksdagen skriver i sina
beslut, att det är önskvärt att det sker
ett sådant utbyte. Men när man på 13
år inte på något sätt kunnat komma
fram till det minsta positiva resultat,
frågar man sig vad det kan vara för
Strävanden hos domänverket som gör,
att egentligen ingenting sker på den
punkten.

Det har också sagts mig av personer,
som varit anställda i domänverket, att
det skulle finnas så mycket rationaliseringsobjekt
i Norrland, vilka ligger inom
domänverkets område, att hela markfonden
skulle gå åt för det ändamålet.
Men där är man inte intresserad, utan
man koncentrerar sina intressen på
södra och sydöstra Sverige, som nu har
blivit mera attraktivt, kanske på grund
av att skogsägarna har sett till att det
blivit förädlingsindustrier, till vilka
man kan avsätta skogen.

När det gäller förbättringsåtgärder
skulle det väl ändå inte vara så felaktigt
att använda fondens medel till sådana
ändamål, som vägar och liknande
anläggningar, som kan räknas som kapitalinvesteringar.

Herr talman! Jag skall be att få yrka
15

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Domänverkets markpolitik, m. m.

bifall till reservationen nr 1) av herr
Hermansson m. fl. Vidare ber jag få
yrka, att de tre att-satserna avgöres var
för sig under var sin särskilda proposition.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):
Herr talman! Jag vill gärna säga några
ord i anslutning till förevarande utskottsutlåtande.

Jag har i jordbruksutskottet deltagit
i behandlingen av detta ärende och
har inte reserverat mig mot utskottets
utlåtande, men jag är överens med motionärer
och reservanter så till vida,
som jag tror att detta är en fråga som
vi inte kommer ifrån. Den kommer säkert
igen.

Det kommer troligen att hända betydelsefulla
saker i framtiden på skogens
område, och betydande arealer
skogsmark kommer säkert att byta ägare
under de närmaste åren. Därför blir
det säkert ett betydelsefullt problem,
hur dessa ägobyten skall kunna klaras
på ett för samhället så bra sätt som
möjligt. Jag har emellertid inte kunnat
finna att motionärerna presterat några
förslag till lösningar som ger det önskvärda
greppet. Därför har jag inte heller
kunnat följa reservanterna i detta
fall.

På en punkt ställer jag mig också
mycket kritisk mot reservanterna, nämligen
när de i reservation nr 1) skriver:
»Såsom i motionen I: 295 förordas
bör lantbruksnämnds avstyrkande av
domänverkets ansökningar om förvärvstillstånd
tillerkännas högsta vitsord.»

Jag förstår inte hur reservanterna
har tänkt, när de skrivit att ett avstyrkande
från ett länsorgan av en lantbruksnämnds
konstruktion skall ha
högsta vitsord i en samhällsfråga gentemot
Kungl. Maj :t och det centrala ämbetsverket
i Stockholm. Det måste väl
ändå vara skrivet i hastigt mod. Även
om jag hade en tio gånger så stark tro
på lantbruksnämnderna som jag har,
skulle jag ändå inte vilja skriva under

ett sådant uttalande. Därmed inget ont
sagt om lantbruksnämnderna.

Däremot tror jag att motionärerna
är på rätt väg i en annan punkt, nämligen
när det gäller den s. k. normalräntans
roll, som nog är en smula besvärande
i sammanhanget. Normalräntan
är ju medeltalet för tio år när det
gäller statens långsiktiga upplåning, och
det betyder att den ändrar sig så långsamt,
att den sällan överensstämmer
med marknadsläget utan avviker åt ena
eller andra hållet. Vid en sådan utveckling
med stigande räntor som nu pågått
i åtskilliga år släpar normalräntan
långt efter marknadsräntan, och det betyder
att en kapitalisering på grundval
av normalräntan ger hög värdering.
Även om denna i vissa fall kan neutraliseras
genom att köparen erhåller förmånliga
ränte- och avbetalningsvillkor,
så har den ändå konsekvenser i andra
sammanhang.

Det är givetvis inte lätt att kasta loss
från normalräntan så länge den är konstruerad
som den är. Den frågan måste
i så fall tas upp i ett större sammanhang,
och det är för övrigt under diskussion,
huruvida man kan fortsätta
med den räntekonstruktion som vi just
nu har.

Herr talman! Samtidigt som jag här
velat yrka bifall till utskottets hemställan
har jag med det anförda önskat
till protokollet anmäla, att jag tror att
denna fråga säkert kommer igen och
att det då kan finnas anledning att inta
ståndpunkter som inte precis stämmer
överens med vad som här har skrivits.

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Denna fråga tillhör dem
som vi får dras med. Den är en gammal
bekant. Den behandlas praktiskt
taget varje år. Utskottet prövar då de
väckta motionerna och deras sakvärde
och kommer till att det inte föreligger
några omständigheter som påfordrar en
reform. Riksdagen avslår därför motionerna
— och nästa år har vi dem här

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

igen. Hela frågan är en av de Särimnergaltar
som vi ständigt får syssla med.

Även i år har jordbruksutskottet mycket
ingående undersökt, om det i de
väckta motionerna finns något av sådan
betydelse, att det kan föranleda särskilda
åtgärder, men som herr Svensson
i Ljungskile sade, har vi inte kunnat
finna något sådant. Herr Börjesson
i Glömminge anförde visserligen några
exempel, men alla som hörde dem tror
jag blev på det klara med att de inte
rörde några familjejordbruk. Det gällde
gårdar i mellanskiktet mellan storbondebruk
och herrgårdar, d. v. s. fastigheter
som lantbruksnämnden aldrig
kan efterfråga. Som läget är nu har lantbruksnämnderna
inte lov att köpa så
stora jordbruk och splittra sönder dem.
Den saken är väl ganska uppenbar.

Herr Börjesson anmärkte också på att
de priser som domänverket betalat har
legat vid dubbla taxeringsvärdet. Jag
frågar emellertid: Är det verkligen någon
som tror, att domänverket har betalat
mer än vad fastigheterna objektivt
är värda? Den som tror det känner inte
till domänverket. Om det hade legat
någonting i herr Börjessons anmärkningar,
så hade riksdagen säkert försökt
att komma till tals med domänverket
och regeringen för att få klarhet
i om domänverket köper för dyrt. Nej,
taxeringsvärdena är aldrig någon god
mätare på det objektiva värdet; det
känner vi till sedan gammalt. Nu är det
väl här så, som man ofta konstaterar,
att fastigheterna har haft en stor areal
av ståndskog, vilken kan komma att
avverkas inom den närmaste tiden och
sålunda har sitt nuvärde.

Det finns givetvis inte många köpare
till sådana fastigheter, där det fordras
sä stora omedelbara kapitalutlägg. Bolagen
är förmenade att köpa och inte
många enskilda personer står beredda
att satsa pä en affär, vilken som jag
nyss sade fordrar ganska stort kapital
omedelbart.

Domänverket efterfrågar icke och

Domänverkets markpolitik, m. m.

köper icke familjejordbruk. När domänverket
erbjuds att köpa fastigheter
vilka kan vara av betydelse för rationaliseringen,
inhämtar domänverket
vederbörande lantbruksnämnds yttrande,
och domänverket följer i regel detta
yttrande. Säger lantbruksnämnden att
domänverket icke bör köpa, så köper
domänverket inte heller. Men i sådana
gränsfall, som herr Börjesson i Glömminge
omnämnde, när det faktiskt gäller
fastigheter som ligger utanför rationaliseringen,
har domänverket inhämtat
Kungl. Maj :ts tillstånd att förvärva
ifrågavarande fastigheter. Under
dessa omständigheter ligger det inte
mycket i herr Börjessons nya exempel.

Han talade om att det i vissa trakter
fanns en opinion mot domänstyrelsens
politik. Om denna opinion skapas
från samma kretsar som de, vilka
här väcker motioner och förvandlar
2 000 hektar till 5 000 hektar och för
övrigt lämnar uppgifter som inte stämmer
med verkligheten, då kan det nog
bli opinion för än det ena och än det
andra. Men en sådan opinion är ju inte
mycket värd, eftersom felaktiga uppgifter
har lämnats.

Det är alldeles riktigt som herr Svensson
i Ljungskile säger, att normalräntan
är en trög faktor som inte ändrar
sig snabbt. Men jag undrar ändå, om
han inte överskattar normalräntans betydelse
i samband med inköp och försäljning
av fastigheter. Jag skulle tro
att saluvärdena på fastigheter, åtminstone
jordbruksfastigheter, inte följsamt
ändrar sig efter diskontot. Saluvärdena
är säkert lika trögrörliga som den s. k.
normalräntan. Och därför skall man
inte tro, att vi genom att få ett rörligare
system kommer till andra resultat
än de som har nåtts.

Hela frågan om markpolitiken behandlas
för närvarande av jordlagsutredningen.
Vi kommer att få förslag
därifrån inom inte avlägsen tid. Det
kommer inte att dröja åratal innan detta
förslag kommer om ändrad markpo -

C 8

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Domänverkets markpolitik, m. m.

litik i vad avser både enskildas fastigheter,
bolagens fastigheter och helt naturligt
också statens jordbruks- och
skogsfastigheter. Under sådana omständigheter
kan det väl inte anses föreligga
någon anledning till att vi i dag
skulle begära åtgärder för att ändra
nu gällande regler för domänverkets
markpolitik, regler som jag och hela
utskottet med undantag för de tre reservanterna
har ansett att det inte finns
anledning att anmärka på. Det är den
politik som riksdagen under de närmast
förflutna åren med stora majoriteter
ständigt har vidhållit.

Jag tillåter mig, herr talman, att yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr PERSSON i Appuna (s):

Herr talman! Jag skall inte blanda
mig i debatten mellan utskottets reservanter
och dess talesman. Men jag skulle
vilja belysa ett exempel som herr
Börjesson i Glömminge anförde. Det
gällde en fastighet av viss storleksordning
som domänverket förvärvade i
Hjorted i Kalmar län. Lantbruksnämnden
förklarade vid två tillfällen, att det
icke fanns möjligheter att använda denna
fastighet för rationaliseringsändamål.
Sista gången lantbruksnämnden
fick ärendet från lantbruksstyrelsen för
förnyat övervägande fann nämnden, att
det enda motivet för avslag på domänverkets
begäran var att fastigheten var
av den storleksordningen, att den borde
förbli i enskild ägo. Så var det med den
fastigheten.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep) •

Herr talman! För det första vill jag
beträffande motion I: 295, där det talas
om att lantbruksnämnden skulle ges
högsta vitsord, deklarera att jag inte
har undertecknat den och alltså inte
har någon del i den.

För det andra vill jag säga beträffande
förvärven av dessa gårdar, att
det låter naturligtvis rätt bra det som
herr Sköld säger här. I praktiken finns

det emellertid ofta andra köpare, men
de vet ingenting om vad som händer.
Domänverket får kontakt med gårdens
ägare, och så småningom görs det upp
om pris o. s. v. Den stora köparkategorien
vet ingenting, förrän det hela är
färdigt. Det är flera personer som ringt
till mig och sagt: Yi visste inte om att
den gård skulle säljas, som domänverket
har köpt. Hade vi bara vetat om saken,
skulle vi ha varit med som spekulanter.

Vidare får domänverket när en sådan
gård förvärvas — låt vara att den ligger
över familjejordbrukets nivå — så
att säga en magnet som så småningom
— kanske inte i vår tid men på lång
sikt — drar till sig kringliggande gårdar.

Herr Sköld säger, att det är vi som
motionerar som skapar opinionen. Det
är väl litet vårdslöst sagt — så är inte
fallet. Man får, utan att själv ha tagit
kontakt med vederbörande och många
gånger utan att ens veta något om saken,
uppmärksamheten riktad på vad
som sker av enskilda personer, som är
missnöjda och tycker att det är oriktikt
att en fastighet på detta sätt går
över i statens ägo.

Vad herr Persson i Appuna sade beträffande
fastigheten i Hjorted kullkastar
inte min motivering, och herr Persson
talade ju själv om, att lantbruksnämnden
inte tillstyrkt domänverkets
förvärv av fastigheten i fråga.

Herr SKÖLD (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill endast säga, att
jag betvivlar riktigheten av en uppgift
som herr Börjesson i Glömminge lämnade.
Han sade, att i fråga om en av de
gårdar han nämnt som exempel hade
det gått till så, att domänverket kontaktat
gårdens ägare och anmält sig som
spekulant, varefter det drivits förhandlingar
och upprättats köpeavtal. Men
på det sättet kan det inte ha gått till.

I verkligheten måste säljaren ha vänt
sig till domänverket, och domänverket
har inte givit något pris förrän domän -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

verket verkställt sin värdering. Därefter
har domänstyrelsen lagt fram ett bud.

Det är således inte alls på det sättet,
att domänverket ligger ute och fiskar
efter fastigheter. Initiativet tas som regel
av dem som vill sälja.

Herr BRANDT i Sätila (ep):

Herr talman! Herr Sköld sade: Är det
verkligen någon som tror att domänverket
betalar mer än fastigheterna är
värda? Nej, det är det kanske inte. Men
då kommer vi till frågan: Ur vilken
synpunkt värderar domänverket fastigheterna?
I domänstyrelsens remissyttrande
över motionerna, som redovisas
på s. 5 i utskottsutlåtandet, heter
det: »För kronoskogarna finns ingen
annan regel föreskriven än att skogarna
skall förvaltas så att de lämnar största
möjliga uthålliga och jämna avkastning
i pengar. Domänverket kan därvid
bl. a. se på långsiktiga investeringsbehov
på ett annat sätt än enskilda oftast
har möjlighet att göra.» Det är alltså
fråga om en princip för fastighetsvärderingen,
och det är väl detta som förklarar
att normalräntan alltjämt är underlag
härför.

För den private köparen däremot är
det nödvändigt att räkna med den aktuella
räntan på lånemarknaden. Detta
är en realitet för den privata köparen,
och jag frågar herr Sköld: Om normalräntan
på grund av sin trögrörlighet i
ett skede med vikande ränta kommer
att släpa efter, är det då rätt att använda
en princip för värderingen, som
i det skedet medför underbetalning av
fastigheterna, medan i nuvarande skede
samma princip i jämförelse med de
privata köparnas bedömningsgrunder
leder till klar överbetalning, åtminstone
ur vanlig kalkylmetodsynpunkt sett?

Herr SKÖLD (s):

Herr talman! Herr Svensson i Ljungskile
belyste ju att normalräntan är
ganska trögrörlig, och därför är väl
herr Brandts i Sätila hänvisning till

Domänverkets markpolitik, m. m.

normalräntan i ett vikande ränteläge
inte särskilt talande.

Vidare vill jag fråga herr Brand!: Är
det ett fel ur allmän synpunkt, att domänverket
vid inköp av fastigheter utgår
från att det pris skall betalas, som
bygger på en bedömning av största
möjliga avkastning på lång sikt? Det är
väl en mycket sund och god princip.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):
Herr talman! Den allmänna synpunkten
är ju på bägge håll gemensam så
till vida, som vi varit överens om att
det ur allmänna synpunkter är önskvärt
att även de enskilda jord- och
skogsägarna kan hålla sina positioner.
Man behöver bara nämna en sådan sak
som arvsskatten, som alltid påverkar
händelsekedjan när det gäller jord i
enskild ägo men som inte finns när det
gäller domänverket.

Herr BRANDT i Sätila (ep):

Herr talman! Det är, herr Sköld, sunt
och riktigt att basera köpeskillingen på
den uthålliga avkastningen. Därom är
vi fullständigt ense. Det är bara det, att
för den private köparen måste denna
uthålliga avkastning användas för att
förränta ett insatt kapital med betydligt
högre procent än domänstyrelsen
behöver göra. Däri ligger ju problemets
kärna.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (ep):

Herr talman! Jag tror inte att det
framgick av mitt yttrande, att domänverket
uppsökt dessa ägare och börjat
förhandla. Men jag tror att varken herr
Sköld eller jag kan kartlägga alla kanaler
och alla de kontakter som tas mellan
domänverket och enskilda ägare av
skogsgårdar.

Herr PERSSON i Appuna (s):

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp
ett annat fall där domänverket inte agerat.
Det gäller en fråga som behandlats
av lantbruksstyrelsen. En hiiradsall -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Domänverkets markpolitik, m. m.

männing ville köpa en liten fastighet
som låg i anslutning till dess skogsinnehav.
En jägmästare värderade gården
till mellan 125 000 och 130 000 kronor.
Lantbruksnämnden avstyrkte köpet
med hänsyn till att två andra fastigheter,
som låg alldeles i närheten,
skulle behöva denna egendom som förstärkning.
Man kom fram till att de
skulle kunna betala 70 000 kronor. Häradsallmänningen
fick köpa fastigheten.
Jag har tagit detta fall därför att
det visar, att man någon gång också
måste ta hänsyn till den som skall avstå
fastigheten. Det var nämligen en
gammal man, som hade sparat sina
pengar i skog.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen meddelade,
att propositioner komme att framställas
med iakttagande av den uppdelning
som tillämpats i reservationen 1)
av herr Hermansson m. fl.

Riktlinjerna för domänverkets markpolitik Herr

andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 1)
i motsvarande del; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Börjesson i Glömminge begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 18, såvitt avser riktlinjerna
för domänverkets markpolitik,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservatio -

nen 1) av herr Hermansson m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Börjesson i
Glömminge begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
139 ja och 44 nej, varjämte 12 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Avveckling av domänverkets markfond Herr

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 18, såvitt avser avveckling
av domänverkets markfond,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen

1) av herr Hermansson m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång upp -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral

upplösande skrifter

läst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Börjesson
i Glömminge begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 136 ja och 47 nej, varjämte 11
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Ianspråktagande av markfonden för
skogsproduktionsfrämjande åtgärder

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen 1)
i motsvarande del; och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Börjesson i Glömminge begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 18, såvitt avser ianspråktagande
av markfonden för skogsproduktionsfrämjande
åtgärder, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
1) av herr Hermansson in. fl. i
motsvarande del.

ja-propositionen. Herr Börjesson i
Glömminge begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
135 ja och 48 nej, varjämte 10 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 27

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig
fast egendom, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 28

Föredrogs och lades till handlingar -na jordbruksutskottets memorial nr 20,
angående departementsvis uppgjorda
förteckningar över försäljningar av viss
kronan tillhörig fast egendom.

§ 29

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 24, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1960/61, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 30

Åtgärder i syfte att skydda barn och

ungdom mot osunda, förråande och
moralupplösande skrifter

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 18, i anledning av
väckt motion om åtgärder i syfte att
skydda barn och ungdom mot osunda,
förråande och moralupplösande skrifter.

I en inom andra kammaren väckt, till
allmänna beredningsutskottet hänvisad

/2 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral
upplösande skrifter

motion II: 441 av herr Gustafsson i
Borås m. fl. hemställdes, att riksdagen
måtte besluta om en utredning angående
åtgärder i syfte att skydda barn och
ungdomar mot osunda, förråande och
moralupplösande skrifter.

Utskottet hemställde, att riksdagen i
anledning av motion II: 441 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en
utredning angående sådana skrifter som
avsåges i motionen och om åtgärder
mot skadliga verkningar för barn och
ungdom av dessa skrifter.

Reservation hade avgivits av herrar
Möller, Sörlin, Lars Larsson, Hellebladh,
Tage Johansson och Haglund,
vilka ansett att utskottets utlåtande bort
ha annan, i reservationen angiven lydelse,
samt att utskottet bort hemställa, att
motionen II: 441 måtte anses besvarad
med vad reservanterna sålunda anfört.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! I skolan fick vi lära oss
att repetition är kunskapens moder.
Står sedan kunskapen i relation till antalet
föreläsningstimmar och uppsatsskrivningar
hör riksdagens ledamöter
nu vara fullärda om vad dålig respektive
god litteratur är. Årets motion är
också omfattande på detta område, där
motionärerna redogör för vad som tidigare
uträttats och aktualiserats. Och
detta är inte litet. Man frågar sig omedelbart
vid genomläsningen: Vad skall
ytterligare kunna göras? Motionen
själv ger nästan svaret intill dess man
kommit till klämmen, där det hemställes
att riksdagen måtte besluta om en
utredning angående åtgärder i syfte att
skydda barn och ungdomar mot osunda,
förråande och moralupplösande
skrifter. Motionen har ju också efter
tämligen långa debatter godkänts av
utskottsmajoriteten. Vi reservanter tyc -

ker oss redan se de eventuella utredningsmännen
som begravt sig bakom
de hundratals tidskrifterna och broschyrerna.

De har å ena sidan att ta ställning
till en tidning av kvaliteten Ögat, som
visades i utskottet, och å andra sidan
en högt stående litterär tidskrift. Redan
vid detta konstaterande av vad
som är dålig och god litteratur anmäler
sig svårigheterna. Betecknande för detta
är också att seriekommittén i sitt
yttrande skriver: »I ett nyligen utkommet
nummer av en vida spridd veckotidning,
Lektyr, och som i stor utsträckning
läses av ungt folk anföres: Ganska
egen smak på tobaken, va? Bästa
sorten, gosse. Förbaskat salt, är den
inte det?» o. s. v. Lektyr var och är det
väl ändå icke som utskottsmajoriteten
hade i tankarna när man förordar en
utredning. Uppgiften att fastställa värdenormer
och tankemodeller på detta
område måste från början vara dömd
att misslyckas. Riksdagen har också tidigare
intagit denna ståndpunkt — likaså
allmänna beredningsutskottet. Det
anförde i sitt utlåtande nr 2/1960 —-efter att ha gjort en uppräkning över
vidtagna åtgärder: »Det i motionerna
framlagda spörsmålet är sålunda redan
föremål för stor uppmärksamhet. Utskottet
finner mot bakgrunden av det
ovan anförda icke sannolikt att den
föreslagna utredningen skulle i avsevärd
grad befrämja motionernas syfte
och får därför hemställa etc.»

Naturligtvis har vi reservanter samma
uppfattning som utskottsmajoriteten
att det är otillfredsställande med
denna stora spridning av seriemagasin,
pornografisk litteratur och allmänt förråande
och smakförskämmande läsning.
Som motgift tror vi dock fortfarande
mera på en fri opinionsbildning,
uppfostran inom skolans och kulturarbetets
ram och som vi anför i reservationen
»den självsanerande verksamhet
som bedrives genom pressens

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förraande och moral

upplösande skrifter

rådgivande nämnd samt de möjligheter
lagstiftningen ger myndigheterna».

Justitieministern har också i interpellationssvar
den 29 november 1960
om de s. k. pornografiska skrifterna anfört
följande: »Det är uppenbarligen
otillfredsställande, att tryckalster av
här avsett slag i stort antal sprides och
försäljes i vårt land. Med hänsyn till
den vidsträckta tryckfrihet som vi upprätthåller
och som vi anser vara av
omistligt värde är emellertid möjligheterna
att genom lagstiftning och
rättsliga ingripanden motverka denna
företeelse begränsade. Åtal och konfiskation
brukar tillgripas endast i
mycket grova fall, varvid särskilt beaktas
om framställningen har en sadistisk
eller på annat sätt abnorm eller
förråande karaktär. Jag vill nämna, att
vid utarbetandet av det förslag till
brottsbalk, som snart skall föreläggas
riksdagen, har övervägts att utvidga
straffbestämmelserna så att ingripande
åtalsvägen skulle kunna ske även mot
sådana framställningar av denna karaktär,
som ej har samband med sexuella
förhållanden, något som icke torde vara
möjligt för närvarande. Vid remiss
till lagrådet av ifrågavarande del av
brottsbalksförslaget anförde emellertid
min företrädare i ämbetet, att en sådan
utvidgning skulle kunna föranleda alltför
starka inskränkningar i tryck- och
yttrandefriheten. Denna tanke har därför
ej ansetts kunna fullföljas i vidare
mån än såvitt angår spridning av
olämpliga alster bland barn och ungdom.
I förslaget har sålunda upptagits
en bestämmelse om straff för den som
hland barn eller ungdom sprider skrift
eller bild, som genom sitt innehåll kan
verka förråande eller eljest medföra allvarlig
fara för de ungas sedliga fostran.
»

Statsrådet understryker alltså svårigheterna
av att domstolsvägen komma
till rätta med ifrågavarande problem. Vi
reservanter ansluter oss därför helt till

statsrådets uppfattning och understryker
igen att tonvikten måste läggas på
positiva åtgärder. Och som sådana pekar
vi på bl. a. den självsanering som
sker genom pressens rådgivande
nämnd, det 1959 tillsatta statens ungdomsråd,
seriekommitténs förslag syftande
till samarbete mellan hem och
skola, radio, TV, tidningspress, ideella
och religiösa organisationer och statliga
myndigheter, stöd till god barnoch
ungdomslitteratur samt, tror vi,
den kampanj som enligt Kungl. Maj:ts
proposition nr 104 skall startas i höst
och till vilken begärts ett anslag på
600 000 kronor. Meningen är att kommunala
kampanjer skall ordnas, där i
allmänhet förebyggande ungdomsarbete
skall taga sikte direkt på ungdomen i
det att kommunerna i olika former
stöder ungdomens föreningsliv i orten
och även anordnar ungdomsverksamhet
i egen regi. Meningen är också att kommunerna
i det förebyggande ungdomsarbetet
skall vända sig till vuxna med
en informationsverksamhet, som skall
vara dessa till hjälp i deras fostran av
de unga.

I propositionen framhålles även ungdomsorganisationernas
och folkbildningsarbetets
stora betydelse för en positiv
ungdomsfostran. För att stimulera
organisationerna föreslår 1960 års ungdomsupplysningsutredning
att varje år
en kortfilm skall framställas, att statens
ungdomsråd bör utse en filmjury
bestående av tre specialister på film
och två representanter o. s. v. De har
vidare förslag på länskonferenser, benämnda
Ungdomen och länet, vilka bör
planeras och genomföras under hösten
1961.

Ja, detta är endast en del av de positiva
åtgärder som vi reservanter tror
mera på än en svårdefinierbar utredning.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall
till reservationen av herr Möller m. fl.

Jag kan också meddela att reserva -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral upplösande

skrifter

tionen segrade i första kammaren med
75 röster mot 35.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Haglund har med
stor övertygelse talat om, att han är upprqrd
över att vi i utskottet tänkt på sådana
skrifter som Lektyr; det var ju inte pornografi.
Herr Haglund har också klart
för sig vad man skall reagera emot, och
inte skall man reagera mot smaklösheterna
i Lektyr o. s. v.

Jo, herr Haglund, det är på tiden att
fundera litet över den saken, »ruska
upp» sin uppfattning om vad som är
stötande och moralupplösande. Det är
inte säkert att det är de snygga kvinnorna,
som står med mer eller mindre
kläder på sig i färgglada tidskrifter,
som jag tror att alla ledamöter av kammaren
känner till. Det är inte säkert
att det är detta, som representerar det
mest upprörande. I varje fall vågar jag
påstå, att det inte var dylika tidskrifter,
som en enad majoritet i utskottet syftade
på.

Utskottet har gått på den linjen, att vi
menat att vi först bör se efter vad det
är för marknad, som är så givande, och
vad det är för krafter, som står bakom
denna marknad. Denna marknad syftar
direkt till att utnyttja människors fördomar,
skräck, ängslan, obekantskap
med sexuella frågor, förtvivlan över
olika ting beträffande dem själva, som
de inte förstår. Kanske finns det också
lust att på att bekvämt sätt säga: Gör
så, så blir du fri från din skräck.

Vi har i utskottet denna gång, och
det har man ironiserat över — det är
mycket lätt att på detta område vara
ironisk och överlägsen — blivit överens
om att vilja göra en undersökning.
Det har utskottet inte velat tidigare,
säger man. Nej, vi har vid tidigare tillfällen,
då vi behandlat dessa frågor,
sagt oss — och det säger vi nu också:
tryckfrihetsbestämmelserna vill vi inte
ändra på, det finns en stor fara i det.

Det är en stor fara, herr Haglund, att
man här inför en censur för en liten
grupp i en fråga, där vi är mycket osäkra,
har mycket olika uppfattningar och
där man så lätt kan »slå ihjäl» en naturlig
och riktig upplysning om sexuella
ting, emedan man själv har en del fördomar.
Vi är alla bekajade med fördomar,
alla lika mycket. Det gäller både
dem, som hakar sig fast vid tryckfrihetsbestämmelserna
och säger, att »vi försvarar
riktiga ting, vi är säkra på att
vi har de rätta idéerna» och dem som
drar sig längre bort från den säkerhet,
som skyddet av tryckfrihetslagen ger,
och vill ha ingripanden.

Det fanns en ledare i Dagens Nyheter,
häromdagen, där det stod, att när man
har en pornografisk debatt, brukar det
bli ett mässande, samtidigt som det sprider
sig generade leenden i kammaren.
Var och en får tänka efter, varför det
är så. Det är därför att vi är bekajade
med fördomar. Men vi får hoppas, att
vi ändå inte måtte bli så kraftlösa, att
vi inte kan reagera mot de ting, som
t. o. m. reservanterna anser vara snuskigheter,
som direkt kan skada våra
barn.

Det är på den punkten vi har enats
i ulskottet, när vi har sett hur dessa
skumma intressen gör miljonvinster.
Det har sagts, att de har oerhört höga
inkomster. Om detta vet vi för litet.
Men vi vet så mycket att man har talat
om att det har gjorts en självsanering
inom pressen. Det är med andra ord
Pressbyrån och några andra som råder
dem, vilka ger ut tidskrifter av detta
slag, att något så när hålla sig till det
anständiga, ty annars vill inte Pressbyrån
sprida tidskrifterna. Det är inte
fråga om någon självsanering hos profitörerna
på denna dåliga smak, på den
ängsliga inställning hos unga människor,
som man särskilt riktar sig emot.
Det är inte fråga om någon självsanering
från deras håll, utan det är helt
enkelt Pressbyrån som säger: Vi vill

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral -

upplösande skrifter

inte vara med om att distribuera vad
som helst. Jag tror inte att någon tycker
att man har gått för hårt fram vid denna
granskning. De flesta kan fortfarande
få sitt lystmäte, men sedan denna
granskning skett, har några av de värsta
alstren rensats bort. De som har mottot
att »gå så nära det brottsliga som
möjligt» har inte kunnat använda sig
av Pressbyrån utan har skaffat sig en
distribution på annat håll.

Vi säger oss nu att det inte kan vara
ett intresse för oss att dessa skumma
krafter skall få arbeta hur osedda som
helst. Man säger att det är så många
barn som läser detta utan att ta skada.
Ja, det vet vi mycket litet om. Man har
gjort undersökningar i Amerika. En senatskommitté
tillsattes för en del år sedan
och man gjorde en mycket omfattande
utfrågning. Då säger man att allt
i Amerika är så krystat; det brister i
sexualupplysning och i fråga om rättframhet
när det gäller dessa saker. Ja,
det är riktigt. Men vi kan väl ändå, när
vi annars lyssnar så mycket på vad man
säger i Amerika, tillstå att man där har
erfarenhet av vilken verkan detta slag
av skrifter har. De har gjort den erfarenheten
när det gäller barn och ungdom
som är osäkra och redan mentalt
störda, att detta slag av skrifter leder
till ett liv utanför den vanliga lagligheten.

Man har också sagt att andra icke
heller är opåverkade. Vid denna undersökning
har det visat sig att man tilllämpar
ett rent vetenskapligt utstuderat
sätt att publicera en del saker för ungdomen.
Det finns en marknad inriktad
direkt på barn och ungdom. Man köper
adresser från de postorderfirmor som
säljer seriemagasin, frimärken, dockor
och dylikt och har en stor kundkrets
bland barnen. Man köper adresserna
och skickar ut litteraturen. Under ett år
kom mer till hundratusen protester mot
posten från förtvivlade föräldrar som
säger: »Skicka inte denna smörja till

våra barn.» Jag tycker att man skall
lyssna litet till detta.

Det visar sig nämligen att man lockar
barn och ungdom. Det är tolv—trettonåringar
man inriktar sig på, det är de
som utgör framtidsmarknaden. Man lockar
dem med att de får den och den
slanten, om de visar dessa publikationer
för och ger adress till så och så många.

Har vi anledning att i tryckfrihetens
namn skydda dem som direkt inriktar
sig på ungdom och barn för att sprida
en våldsmentalitet som vi i andra sammanhang
reagerar emot? I Amerika säger
man: »Vi har samma tendens hos
oss, och här har vi köpkraftig ungdom
och barn som har gott om pengar.»
Herr Haglund har bara sett »Ögat» och
andra pornografiska tidskrifter. Liksom
herr Gustafsson i Borås är jag emellertid
specialist på dessa osunda och
moralupplösande skrifter, och jag har
en stor kollektion som herr Haglund
kan få fördjupa sig i, om han så önskar.
Av dessa skrifter framgår att vi har tendenser
till sadism och masochism. Det
förekommer direkt uppviglande artiklar
i den litteratur, som går direkt till barn.
Där talas om narkotika o. d. Vi kan inte
bara säga med ett leende: »För mig,
som är mera fördomsfri, spelar det
ingen roll, jag fäster mig inte vid det.»
Det spelar en roll för hela samhället,
om vi får en sådan litteratur för barn
i tretton—fjorton-årsåldern, som ännu
inte stadgat sig och som är mera mottagliga
än vi äldre, för barn som kanske
just då får sin inriktning både i sexuella
frågor och i frågan om hur man eljest
skall uppföra sig i samhället.

Jag tar detta problem mycket allvarligt.
Utan att känna mig bigott vågar jag
påstå, att det ligger en allvarlig fara
för oss alla och för våra barn i att människor
tillåts tjäna stora pengar på de
svagaste utan att vi vågar ingripa. Varför
vågar vi inte ingripa? Vari ligger
det farliga i att närmare granska dessa
herrar, som ger ut skrifterna, och de

76 Nr 15 Fredagen den 21 april 1961

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moralupplösande
skrifter

vägar på vilka litteraturen sprids? Vad
är det för osunt i att låta psykologer
granska detta problem och höra deras
omdöme?

I Amerika har gjorts några undersökningar
i detta syfte. Jag nämnde förut
senatsundersökningen, som bestämt ansåg
att barnen påverkades av dessa
skrifter. Undersökningar har även
gjorts av andra psykologer, t. ex. makarna
Glueck. Deras undersökning är
dock ganska gammal. De säger att de
inte kan se något samband mellan
brottslighet och dessa skrifter. En annan
undersökning, som också gjorts av
ett par makar, kommer till samma resultat.
Men därmed är inte sagt, att vi
inte har intresse av att se hur skrifterna
verkar i vårt land.

När man beskyller oss för att inte
vara rädda om tryckfriheten, säger jag:
År det en tryckfrihet av det slag som
förekommer i den svenska tidskriften
»Mad», som direkt riktar sig till barn,
som vi strider för, har vi ingenting att
vinna på den kampen. Jag vill bara
läsa upp en sak ur den — det är ändå
så mycket reklam i dessa ting, så att
om vi får litet även i riksdagstrycket
betyder det inte så mycket. Texten skall
föreställa skämtsam, ironisk, parodisk,
men jag är inte säker på att alla uppfattar
den så. Här står t. ex. i lektion 9:
»Här är vampyren. Se så äcklig han ser
ut. Liknar han inte din pappa, va? Jo,
fast far är vidrigare. Vampyren kan inte
se sig i spegeln. Pappa kan inte heller
se sig i spegeln. Mor tvättar nämligen
aldrig speglarna, önskar du inte att
mamma hade gift sig med en vampyr
i stället? Det gör pappa.» Kan man säga
att det är lustigt? Det tycker inte jag!
När sedan de personer, som utger tidskriften,
dessutom tjänar mycket pengar
på den, tycker jag att det är rent osmakligt.

De tidskrifter som herr Haglund studerat
vänder sig väl mestadels till män
och visar bilder av kvinnor, lindrigt

klädda och snygga. Herr Haglund citerade
emellertid även ur ett kriminalmagasin
— dessa har nämligen tagit
över en del av marknaden från seriemagasinen.
Jag skall be att få citera ur
ett annat kriminalmagasin, nämligen
»Mästerdeckaren». Där finns ett helsidesporträtt
av en man med halvöppen
mun, i vilken de spetsiga hörntänderna
framträder, ur ena mungipan och nerför
hakan rinner blod. Texten till bilden
lyder: »Han valde omsorgsfullt ut
sina offer — femton flickor — som alla
var unga, söta, ogifta och orörda. De
hittades alla med märken efter vassa
tänder på halsen.» År detta en läsvärd
litteratur? Nu börjar jag likna herr
Gustafsson i Borås. I detta fali tycker
jag emellertid att vi alla kunde likna
honom, ty detta kan inte vara lämplig
litteratur att ge barn att läsa.

Vi har en lag, som kan ingripa. Den
har ingripit ganska litet hittills, och det
är kanske inte önskvärt att den akti viseras.
Vi har en rådgivande nämnd, som
har misslyckats.

Dagens Nyheter hade en lång ledarartikel
i denna fråga, och jag skulle tro
att ingen anklagar den tidningen för att
vara mindre rädd om tryckfriheten än
andra publicister. I artikeln står bl. a.:
»Pornografiproblemet kan knappast heller
avfärdas med en förlitan på att
ingen tar skada av de rena spekulationsalstren.
»

I ledaren talar man vidare om sadism
och pornografi, och säger att det vore
riktigt och utan fara för tryckfriheten,
om man tittade närmare på detta. Det
framhålles att det är olustigt att en allt
vidare och yngre kundkrets rycks in i
geschäftmakeriet. Försäljarna bör bli
befriade från bördan att sälja denna
litteratur.

Herr talman! Jag vet att detta fallit
i första kammaren som herr Haglund
triumferande sade. Det gör inte att det
skulle vara oriktigt att försvara vår
ståndpunkt. Tiden är knapp, men jag

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral -

upplösande skrifter

anser, att vi inte skall gå förbi detta
problem med tystnad. Jag är övertygad
om att vi har allt att vinna på att låta
problemet studeras vetenskapligt. Vi har
mera att vinna på det än att gå förbi
det med en överlägsen gest och säga:
jag är fördomsfri, jag behöver inte se
på det.

Det gäller våra barns uppfostran.
Varför skulle inte dessa ting påverka
dem? Vi anser nu att så mycket annat
som vi för in på skolschemat påverkar
dem. De måste påverkas av detta minst
lika mycket, när de befinner sig i en
ålder, då de har mindre balans. Vår
ungdomssituation är så allvarlig — inte
minst vad beträffar narkotika, vilket
problem vi för närvarande har att behandla
i utskottet — att jag tycker, att
vi inte skall vara nonchalanta. Låt oss
vara ödmjuka och undersöka detta. Det
tar ingen skada av.

Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar
Rimmerfors (fp), Wiklund i Stockholm
(fp), Keijer (fp), Björkman (h), Hedin
(h), Munktell (h), Källenius (h), Elmwall
(ep), Gomér (ep) och Hamrin i
Jönköping (fp), fru Löfqvist (s), herrar
Wachtmeister (h) och Hamrin i Kalmar
(fp), fröken Wetterström (h), herrar
Boija (fp) och Nilsson i Bästekille (h),
fru Lidman-Frostenson (h), herrar
Darlin (h), Nilsson i Lönsboda (fp),
Neländer (fp), Nilsson i Svalöv (li),
Källstad (fp), Svensson i Ljungskile
(fp), Johansson i öckerö (fp), Magnusson
i Borås (h), Cassel (h), Börjesson
i Falköping (ep), Carlsson i Tibro (fp)
och Eliasson i Moholm (h), fru Johansson
(s), herr Hamilton (h), fru Renström-Ingenäs
(s), herrar Berglund
(fp) och Edlund (h), fru Svensson (s),
fru Lindskog (s), herrar Eliasson i
Sundborn (ep), Turesson (ta), Björkänge
(ep), Gustafsson i Borås (fp), Anderson
i Sundsvall (fp), Nilsson i Gävle
(k), Eriksson i Bäckmora (ep), Öst -

lund (li) och Nilsson i Tvärålund (ep)
samt fru Boman (h) och fru Holmberg
(s).

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Efter denna storstilade
manifestation i kammaren har jag en
alldeles särskild anledning att uppträda
som talesman för reservanterna, vilka
enligt min mening företräder den
förnuftigaste och riktigaste ståndpunkten
i denna fråga.

När man konstaterar att missförhållanden
finns, vilket är aktningsvärt, så
är det en del som säger: Detta borde
förbjudas.

Jag är tacksam mot allmänna beredningsutskottet
för att det inte uttryckligen
anvisat förbudsvägen, trots att åtskilliga
av motionärerna är anhängare
av den. Naturen låter sig inte utdrivas
med hötjuga heter det i en gammal latinsk
sentens. Det gäller i särskilt hög
grad på detta område. En förbudslagstiftning
skulle bara driva under jorden
den verksamhet man här värjer sig
emot. Det tror jag inte skulle vara till
någon nytta.

Vi har — fru Eriksson får förlåta att
jag kommer med det argumentet — en
mycket liberal tryckfrihetslagstiftning,
som jag inte tycker att vi skall tumma
på. Den innehåller också mycket bestämda
regler om ingripanden mot
övertramp vad beträffar detta område.

Med ovannämnda erkännande åt allmänna
beredningsutskottet stannar min
tacksamhet mot utskottet. Utskottet har
nämligen anslutit sig till den grupp av
människor som, så snart de upptäcker
missförhållanden, säger: Ja, men det
här är något som vi måste utreda. Det
är en älsklingsattityd inte minst här i
riksdagen. Man har en känsla av att
man uträttar någonting, om man bara
tillsätter en utredning. Vad är det egentligen
som man vill utreda här?

Jag ber att få gå över till den motion
som ligger till grund för utskottsutla -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Åtgärder i syfte att skydda barn och

upplösande skrifter

tandet. Det är viktigt att se på den litet
närmare. Där görs en i och för sig
förnuftig uppdelning i de olika kategorier
av skadliga skrifter som det kan
vara fråga om. Man talar dels om de sadistiska,
de allmänt förråande skrifterna,
där det uppmanas till våldsbrott
och liknande, dels den s. k. pornografiska
litteraturen i detta ords egentliga
bemärkelse.

Beträffande den första av dessa grupper
är jag helt överens med motionärerna
om att den sadistiskt inriktade
produktionen otvivelaktigt kan verka
skadligt i all synnerhet på ungdomen.
Jag har vid olika besök i Amerika varit
i tillfälle att titta på den amerikanska
TV:n och sett en hel rad av serier, som
onekligen är ganska skrämmande, där
även sådana saker som sagor för små
barn kan ha en rent sadistisk effekt.
Jag tror det finns anledning för alla
goda krafter att försöka motverka sådana
tendenser, som emellertid inte alls
på samma sätt har kommit till uttryck
i den svenska publiciteten. Jag tror
emellertid absolut inte att vi på något
sätt skulle vara betjänta av en parlamentarisk
utredning om dessa ting.

Ecklesiastikministern yttrade härom
dagen som svar på en interpellation i
dessa frågor, att han tyckte, att det
skulle vara intressant, om man kunde
göra en vetenskaplig undersökning om
vilken inverkan denna sadistiska litteratur
har på ungdomen. I detta önskemål
skulle jag livligt vilja instämma.
Men den saken tror jag inte man löser
med en vanlig utredning. Det får ske
med hjälp av våra barnpsykiatrer. Enligt
min mening är de väl förtjänta av
anslag för undersökningar härom.

Jag kommer så till den i egentlig mening
pornografiska litteraturen, som
sysslar med sexuallivets olika områden.
Här måste jag som min bestämda uppfattning
hävda, att jag tror att både motionärerna
och utskottet i hög grad bär
överdrivit farorna av dessa publikatio -

ungdom mot osunda, förråande och moral ner.

Jag har, herr talman, under en lång
följd av år som läkare sysslat med unga,
missanpassade människor och försökt
följa deras levnadshistoria och analysera
orsakerna till deras asociala uppträdande.
Man finner då en hel mängd
tänkbara orsaker, de splittrade familjerna,
det alkoholiserade umgänget, dåliga
kamrater över huvud taget och
mycket annat, förutom de konstitutionella
faktorerna, som man inte får underskatta.
Jag vet mig dock aldrig ha
träffat på några ungdomar, som blivit
skadade av den pornografiska litteraturen.
Denna är egentligen ett surrogat
för de naturliga upplevelserna, och från
denna synpunkt är detta klientel kanske
beklagansvärt. Enligt min uppfattning
är det inte ungdomen, som reagerar
för denna litteratur, även om den
väl läser alstren. Jag tror det är ensamma,
framför allt gamla människor,
som ägnar sig åt detta, och jag måste
bekänna att jag inte är beredd att kasta
sten på dem. Någon överväldigande
skada kan denna läsning inte åstadkomma.

Ingen skall på något sätt tro att jag
gillar eller uppmuntrar denna litteratur.
Jag ser den som ett led i den allmänt
smakförskämmande, estetiskt mindervärdiga
litteratur, som vi tyvärr har
i vårt land och som omfattar en rad områden,
vilka på intet sätt berörs i det
utlåtande vi nu behandlar, ytliga, enkla,
ganska enfaldiga kärlekshistorier i
den illustrerade veckopressen, som i
hög grad verkar förflackande och förytligande
på den som läser dem och
som tyvärr påverkar människors känsloliv
i alldeles för hög grad.

Självfallet är det dock, om man skall
angripa dessa faktorer, inte möjligt att
en statlig utredning här kan uträtta någonting,
utan det är väl i stället den allmänna
upplysningsverksamheten i den
hyggliga pressen, ungdomsverksamheten
m. fl. instanser, som kan göra någonting
här.

Fredagen den 21 april 1961 Nr 15

Åtgärder i syfte att skydda barn och ungdom mot osunda, förråande och moral -

upplösande skrifter

Jag vill som avslutning säga, herr talman,
att jag tror att ett bifall till utskottets
hemställan skulle innebära ett missgrepp
när det gäller utredningsverksamheten,
vilken redan i mycket hög
grad är ansträngd. Svårigheten att få
lämpliga sakkunniga är ju väl känd, och
för övrigt är jag rädd för att resultatet
av denna utredning blir av noll och intet
värde. Inte kan det väl vara någon
mening att upprätta någon sorts katalog
över t. ex. pornografisk litteratur. Den
skulle väl i så fall bli en best seller för
alla de människor, som man vill skydda
i detta sammanhang. Jag fruktar att ett
sådant här utlåtande av alla dessa
»överpornografisakkunniga» som vi till
äventyrs kan komma att tillsätta, skall
verka i negativ riktning. Jag tror därför,
herr talman, inte att man vinner
något med en utredning. Jag tycker inte
att riksdagen skall besvära Kungl. Maj:t
med begäran om utredningar i tid och
otid, inte minst då resultatet i alla händelser
inte kan bli så märkvärdigt.

Vi kan, fru Eriksson, lära oss en hel
del ändå av förhållandena i andra länder,
som det ju alltid står om i vederhäftiga
utskottsutlåtanden. Jag tror att
vi utan någon detaljerad kartläggning
av denna trafik ganska väl kan komma
till rätta med problemen och att vi genom
att appellera till alla sunda och
riktiga krafter i samhället, vilka i alla
fall är i majoritet, kan klara upp detta.

Med denna motivering, herr talman,
tillåter jag mig yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Wedén (fp), Lundberg (s), Ekström i
Björkvik (s) och Lundkvist (s), fröken
Bergegren (s), herrar Johansson i Norrköping
(s), Persson i Appuna (s), Franzén
(s), Svensson i Stenkyrka (ep), Arweson
(s), Heidenberg (s), Karlsson i
Olofström (s), Fagerlund (s), Blid fors
(s), Sköld (s), llenningsson (s), Andreasson
(s) och Carlsson i Västerås
(s), fröken Sandell (s), herrar Ham -

marberg (s), Fredriksson (s), Martinsson
(s), Jonsson i Strömsund (s),
Nilsson i Östersund (s) och Lindström
(s), fru Lindekvist (s), herrar Lassinantti
(s), Kellgren (s) och Carbell (s),
fröken Olsson (s) samt herrar Arvidson
(s) och Lindkvist (s).

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det är sannerligen ingen
älsklingsutväg för allmänna beredningsutskottet,
herr von Friesen, att säga ja
till en motion om utredning. Jag tror
att detta är första fallet vid denna riksdag,
och det händer kanske en gång
om året, så vi skall nog inte lastas alltför
mycket för att vålla Kungl. Maj :t
besvär med sådant.

Herr von Friesen menar att en parlamentarisk
utredning är en dålig metod.
Jag vet inte att vi har talat om någon
sådan, men vi har sagt att det vore värt
att granska dessa ting. Jag har särskilt
åberopat behovet av en vetenskaplig
analys. Detta var alltså ett angrepp på
fel väg, vilket också visar sig när man
skall tala för reservationen, ty då måste
man försvara just sådant som vi inte
har reagerat mot, t. ex. dessa tidskrifter
med bilder av kvinnor som inte
har så mycket på sig. Jag har inte sagt
att de är utan sitt värde, och därför har
jag inte heller påstått att det krävs någon
aktion mot dem. Vi har tagit litet
allvarligare på frågan än denna mera
skämtbetonade litteratur skulle berättiga
till och vänt oss mot ett bestämt
ting. Därom har majoriteten varit överens.

Jag är naturligtvis mycket tacksam
mot dem som vill vara radikala och
inte hoppar med varje gång det gäller
att förfasa sig över det ena eller det
andra. Det är ett gott tecken att vi har
så många sådana människor här i landet.
Jag uppskattar inte alls det bigotteri
som man ser i Amerika.

Samtidigt framhåller reservanterna

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Den internordiska bilfärjetrafiken m. m.

alt bär är ett ont som man borde rå på
och rekommenderar en hel del positiva
åtgärder, som vi lika fullt vill vara med
om att stödja, eftersom vi vill få en
undersökning till stånd. Det finns några
positiva uppslag nämnda i Dagens Nyheters
ledare: man skulle kunna rekommendera
pressen att undvika reklam för
denna sorts alster och uppmana pressbyrån,
tobakshandlarna och tidningskolportörerna
att inte saluföra dem.

Det behövs nog vissa skrifter med
speciell inriktning på pornografika, och
de är inte så farliga, har man sagt. Ändå
vill man på olika vägar göra något, när
man har mera kunskap om problemet,
säger herr von Friesen, som dock är
ovanligt hemmastadd i dessa ting.

Jag tror att det vore bra att få svart
på vitt av expertisen i dessa frågor:
Vilken verkan har dessa alster? Hur är
de förgrenade? Vad är det för intressen
som mjölkar stora pengar ur de
mest försvarslösa? Det är de som triumferar
i dag, om vi avslår motionen. Jag
är övertygad om att de är tacksamma
mot alla reservanterna.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Jag skall avstå från något
längre anförande, då jag tycker att
fru Eriksson ganska klart uttryckt vad
jag tänker. Jag vill bara göra den reflexionen,
att det protokoll, som i sinom
tid kommer att föreligga över denna
debatt, blir en tänkvärd och jag tror
ganska upplysande läsning för de forskare,
vilka i framtiden kommer att studera
tänkandet i Sveriges riksdag.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag kan också nöja
mig med att instämma i fru Nancy
Erikssons anförande. Jag vill bara framhålla,
att när jag skrev denna motion
rådgjorde jag med myndigheter och
ledande personer inom snart sagt alla
tänkbara områden och med alla tänkbara
livsåskådningar. Alla var överens
om att skulle man kunna få ett funda -

ment att bygga vidare på i en saklig debatt,
måste en objektiv utredning vara
den riktiga vägen.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Haglund begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 18, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Möller m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr von Friesen begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 87 ja och
76 nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 31

Den internordiska bilfärjetrafiken ni. m.

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 19, i anledning av
väckta motioner angående den internordiska
bilfärjetrafiken in. m.

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! På denna punkt föreligger
ett bevis för att allmänna beredningsutskottet
är obenäget att tillstyrka
utredningar. Jag kan trösta kammarens
ledamöter med att jag inte tänker omvända
utskottets ledamöter i det avseendet.

Icke desto mindre önskar jag att anföra
några synpunkter på denna fråga.

Motionen behandlar flera problem,
som alla har sammanhang med utvecklandet
av bilfärjetrafiken i Norden. Jag
skall emellertid begränsa mig till att ta
upp ett par av dem. Jag lämnar sålunda
frågan om försäljningen av skattefri
sprit och tobak utanför med hänsyn till
de åtgärder som på högsta nivå vidtagits
i denna angelägenhet under den
allra senaste tiden. I vår motion har vi
tagit upp den saken för att ifrågasätta
om inte vissa företag något obetänksamt
har kalkyrerat in sådana poster i sina
inkomster. Deras reklam för denna försäljning
kan i varje fall tyda på detta.

Den sanering som nu påbörjats kommer,
utgår jag ifrån, att fortsätta på
alla de punkter som är erforderliga.
Skall man tro den notis som finns i
aftontidningarna i kväll finns det också
anledning att syna trafiken på flera
håll än i Öresund.

Så till vida vill jag också begränsa
mig i fortsättningen, att jag endast uppehåller
mig vid den bilfärjetrafik, som
anknyter till roslagskusten och i någon
mån Gävle samt Åland och Finland. Motionen
och även utskottsutlåtandet
handlar mest om detta trafikområde och
man finner där företeelser så intressanta
och allvarliga att de förtjänar
vår uppmärksamhet.

Redan i motionen har vi belyst utvecklingen
siffermässigt, men jag tycker
att ytterligare några fakta om utvecklingen
kan tas fram. Sålunda vet vi
nu att de två bilfärjor som trafikerade
detta område 1959 och då hade en ka6
— Andra kammarens protokoll

Den internordiska bilfärjetrafiken m. m.

pacitet på 1 135 passagerare och 125 bilar
samt var på 2 264 bruttoton året
efter hade fått sällskap med ytterligare
tre farkoster, samt att vi för instundande
sommar med största säkerhet har
sju fartyg på sammanlagt 8 432 bruttoton
och med kapacitet för 3 270 passagerare
och 424 bilar. Nya angöringsplatser
kommer till, men det hela är på
svensk sida koncentrerat till kuststräckan
mellan Kapellskär i söder och Gävle
i norr.

Underlaget för denna utveckling utgör
främst den starkt ökande personbilstrafiken
sommartid. Den icke föraktliga
siffran av 40 000 motorfordon som
togs över mellan Åland och Sverige
under 1960 utgjordes till 96 procent av
personbilar. 75 procent av samtliga fordon
togs över under månaderna juni,
juli och augusti. Det kan också vara
intressant att veta att av personbilarna
gick 14 000 via Stockholm och 24 000
via roslagsliamnarna.

I ett och annat remissvar som inkommit
till utskottet vid ärendets behandling
framskymtar det, att man misstänkt
motionärerna för att vilja angripa det
enskilda initiativet. Vi har över huvud
inte tagit upp den frågan i annan mån
än att vi velat framhålla, att vad det
enskilda initiativet här utvecklar ställer
anspråk också på samhälleliga investeringar.
Då måste det vara legitimt att
man följer utvecklingen och inte bara
ställs inför fullbordat faktum.

I dagens nummer av Svenska Dagbladet
hittade jag en ganska festlig formulering
under rubriken Blidöbolagets
öde beseglat. Man säger nämligen att
detta — i dessa dagar likviderade —
företag bildades 1911 som »motvikt»
mot Vaxholmsbolaget. Låt mig utsträcka
denna parentes att också innefatta
ett konstaterande, att i Stockholms skärgård
behövs inga movikter längre och
den enskilda företagsamhetens intresse
har svalnat betydligt under senare år.
Samhällets engagement har i stället i
motsvarande grad måst ökas. Samhället

19IU. Nr 15

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Den internordiska bilfärjetrafiken m. m.

bär tvingats gå in i en till synes hopplös
situation. Om detta talar för övrigt
en nu aktuell proposition.

Efter den utvikningen vill jag bara
notera, att på det trafikområde som
vårt resonemang nu gäller, där fattas
inte intresse och initiativ. Detta har naturligtvis
sin orsak i förväntningar på
goda affärer. Den starka tveksamhet i
fråga om utvecklingen för berörda traiik
som uttalades från rederihåll remissvägen,
då frågan behandlades vid 1959
års riksdag, framstår i dag som litet underlig.
Man talade om att man hade överloppstonnage,
och i fråga om lastbilstrafiken
över Ålandshav var man mycket
tveksam. Den ansågs vara svåruppskattad
men förväntades bli ringa och
ansågs icke böra tillmätas avgörande
betydelse. Kan stora rederier vara så i
otakt med utvecklingen så att detta
skrevs på fullt allvar? De stora ansträngningar
som sedan gjorts att få fram
tonnage, skaffa hamnanläggningar och
öppna nya leder visar något helt annat.
Nu lägger man också stor vikt vid nyttotrafiken
och söker efter tekniska lösningar
för att kunna tillgodose den.

Den uppenbarligen hårda konkurrensen
mellan olika företag är — i varje
fall på kort sikt — icke ofördelaktig för
konsumenten-trafikanten men kan bli
det för samhället, om detta inte får något
inflytande på utvecklingen utan bara
i efterhand skall svara för de anordningar
som kommer att erfordras,
t. ex. vägar av hög standard.

När därför Stockholms rederiförening
något irriterat säger att ingen utredning
eller kontroll behövs och att den
fria företagsamheten väl har bemästrat
de svårigheter som uppkommit, skall
detta yttrande åtminstone ses i sammanhang
med vad en annan intressent
på marknaden, nämligen Vikinglinjen,
framfört till utskottet. Sedan detta företag
skriftligen beskrivit sin frejdiga aktivitet
att bygga väg och färjfäste på
i Sverige arrenderat område säger företagets
talesman, säkert med viss rätt,

att just den väg detta företag satsat på
kommer att bli »den motoriserade samfärdselns
stora framtidsväg mellan öst
och väst i denna del av vår världsdel.
Dess projektering och planenliga utbyggande
är sålunda en gemensam
svensk-finländsk angelägenhet, som i
tidigast möjliga skede kräver samverkan
mellan berörda myndigheter i Sverige
och Finland.»

Den objektiva och oengagerade handelskammaren
i Stockholm anför ungefär
samma synpunkter. Den delar motionärernas
uppfattning om vikten av att
vägplanerna i de nordiska länderna
samordnas och att de interregionala trafiklederna
på lämpligt sätt anknyts till
färjfästena. Handelskammaren tillstyrker
en utredning av ifrågasatt slag.

Med denna tämligen utförliga redovisning
av läget vill jag betona att motionärerna
icke önskar något förhalande
utredningsarbete utan tvärtom pläderar
för att de berörda statliga organen
i tid kopplas in för en planerande
och samordnande uppgift. Vi har fått
stöd för detta krav i remissvaren, starkast
uttalat från länsstyrelsen i Stockholms
län, som önskat få sitt på tjänstemannaplanet
insamlade råmaterial
snabbt bedömt och behandlat. Arbetet
är sålunda i gång, och jag vill bara
starkt understryka att det brådskar.

Får jag till sist endast säga några få
ord om den internordiska aspekten. I
utskottsutlåtandet talas om Nordiska rådet
och den nordiska samfärdselkommittén,
och det låter så bra. Det är bara
det, att detta talade man om även i utlåtandet
i frågan 1959, låt vara att det
då var statsutskottet som behandlade
ärendet. Veterligen har emellertid ingenting
konkret åtgjorts under de två år
som sedan dess har gått.

Jag erkänner min stora okunnighet
om metodiken i dessa nordiska organ,
men jag vågar ifrågasätta om inte dessa
ting borde behandlas vid regelrätta förhandlingar
mellan svenska, åländska
och finska myndigheter som har befo -

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Interpellation ang. kostnaderna för bärgning av regalskeppet Vasa

genheter i dessa avseenden, och det har
inte länsstyrelsen i Stockholms län.

På den punkten och för övrigt vad
beträffar frågan i dess helhet avvaktar
jag med viss förtröstan initiativ från
chefen för kommunikationsdepartementet
och om så erfordras även direkta
kontakter med de finländska och
åländska myndigheterna.

I detta anförande instämde herr Johansson
i Södertälje (s).

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 32

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 20, i anledning av
väckt motion om åtgärder för att förhindra
skador å sjöfågel genom oljeutsläpp.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 33

Interpellation ang. kostnaderna för bärgning
av regalskeppet Vasa

Ordet lämnades på begäran till

Herr WIKLUND i Stockholm (fp), som
yttrade:

Herr talman! Enligt obekräftad uppgift
kommer regalskeppet Vasas bärgning
och iståndsättande samt anordnande
av lämpliga lokaler för skeppets förvaring
och visning för allmänheten att
draga en sammanlagd kostnad av 10 å
12 miljoner kronor. Arbetena torde icke
komma att avslutas förrän om 7 å 8 år,
varför kostnadens täckande torde kunna
spridas över en ganska lång tidrymd.

Hittills har vissa statliga åtgärder vidtagits
för att genomföra Vasa-bärgningen.
Detta har skett främst i form av anslag
av lotterimedel samt genom insatser
av marinen i bärgningsarbetet. Den
intill nu av lotterimedel lämnade an -

slagssumman uppgives totalt uppgå till
600 000 kronor.

För att finansiera bärgningsföretaget
och övriga arbeten har redan på tidigt
stadium enskildas villighet att medverka
framträtt. Att så skett torde främst
sammanhänga med rådande oklarhet
om hur långt staten anser sig villig
och/eller förpliktad att bära kostnaderna
för tillvaratagande och slutlig förvaring
av ett så utomordentligt värdefullt
historiskt fynd som detta av staten
ägda och år 1628 havererade örlogsskepp.
Denna oklarhet har lett till att
flera enskilda företag engagerat sig för
att lämna ekonomiskt Stöd åt Vasanämnden.
Till en början skedde detta
under former, mot vilka man inte kan
finna anledning till erinran (försäljning
av en särskild minnespenning och
stora insatser av ett bärgningsbolag,
som ställt materiel och arbetskraft till
förfogande). Osäkerheten om hur kostnaderna
för det fortsatta arbetet skall
täckas synes ha kvarstått, eftersom senare
en såvitt kan bedömas kommersiellt
präglad exploatering av Vasabärgningen
påbörjats. Ett bryggeriföretag
slår för närvarande fram en ny ölsort
genom stort reklampådrag under
utnyttjande av inte bara allmänhetens
intresse för regalskeppet Vasas bärgning
utan även av Vasanämndens existens,
som direkt åberopas i företagets
annonser, där detta utlovar att »marginalen»
på försäljningen kommer Vasabärgningen
till godo såsom »donation».
Att detta sker i direkt reklamsyfte är
tämligen uppenbart. I motsatt fall kunde
man ju använda en diskretare stödform.
Enligt vad som uppgives planerar
flera firmor att på liknande sätt i reklamsyfte
ulnyttja det föreliggande behovet
av medel till Vasas bärgning. Det
uppgives, att det bl. a. gäller tillverkning
och försäljning av artiklar av den
typ, som man förbinder med enklare
varumarknader.

Vasaskeppets undergång var en tragedi.
Hade denna inträffat i vår tid,

Nr 15

Fredagen den 21 april 1961

Interpellation ang. kostnaderna för bärgning av regalskeppet Vasa

hade förmodligen insatser i nu antydda
former icke ens kommit på tal.

Man har heller inte hört av något liknande
stödintresse vid t. ex. andra arkeologiska
undersökningar. Att direkt
och i större skala utnyttja arkeologiska
fynd och historiska minnen för allehanda
reklamändamål har hittills icke
förekommit i nämnvärd utsträckning,
vilket väl i första hand torde bero på
att det allmänna gjort tillräckliga insatser
för sådana fynds och minnens
tillvaratagande och vård.

Det torde få anses vara ett allmänt
intresse att regalskeppet Vasa såsom
unikt historiskt fynd tillvaratages på
värdigt sätt. Åtminstone tre av de statliga
departementen inom Kungl. Maj:ts
kansli torde härvid ha speciella intressen
att bevaka: försvarsdepartementet,
handelsdepartementet (sjöhistoriska
museet) och ecklesiastikdepartementet
(riksantikvarieämbetet).

Med anledning av vad sålunda anförts,
får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd, att till statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet få
framställa följande frågor:

1) År herr statsrådet villig att inför
kammaren lämna en redogörelse för de
beräknade engångskostnaderna för
bärgningen av det staten tillhöriga regalskeppet
Vasa och dess förvaring samt
för de beräknade årliga nettokostnaderna
för dess vård?

2) Anser herr statsrådet enskilda bidrag
till täckande av nu ifrågavarande
kostnader erforderliga och det sålunda
icke vara en uppgift för staten att —
genom ytterligare anslag av lotterimedel
eller på annat sätt — helt bära
dessa?

Denna anhållan bordlädes.

§ 34

Föredrogs och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: -

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra kammare
samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta kammarens kanslipersonal,
den 19 april 1961.

Herrar deputerade beslöto att för
tid då så erfordras tillfälligt biträde
finge anställas åt notarien vid kammarens
kansli, och skulle härför tills vidare
anlitas kanslisekreterare Åke Lindvall
mot ersättning beräknad efter 800
kronor för månad.

In fidem

Sune K. Johansson
§ 35

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1961/62,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa markförvärv
för försvaret,

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
viss kronan tillhörig mark m. in.,
nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
avtal om driften av svenska institutet
för konserveringsforskning m. m.,
nr 67, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning^ angående anslag för
budgetåret 1961/62 till utbyggnad av
tekniska högskolan i Stockholm m. m.,
nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till radiohus
för budgetåret 1961/62, och

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgif -

Nr 15

Fredagen den

ter å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt
motion;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 39, i anledning av väckta motioner
rörande en samlad översyn av gällande
bestämmelser rörande olika företagsformer,
m. m., och

nr 41, i anledning av väckta motioner
rörande förvärvsavdrag för gift kvinna
vid beskattningen m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning av väckta motioner
angående prioritering av vissa kreditbehov,

nr 22, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande en fond för tillgodoseende
av kommunernas lånebehov
vid förvärv av mark för upplåtelse
med tomträtt, och

nr 23, i anledning av fullmäktiges
i riksbanken framställning angående lån
från riksbankens avbetalningslånefond
till tjänstemän vid riksdagens verk för
förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening
samt därav föranledda ändringar
i bankoreglementet;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 39, i anledning av väckta motioner
angående obligatorisk utrustning
av motorfordon med asymmetriskt halvljus,

nr 40, i anledning av väckta motioner
om traktorsläpvagns utrustande med
varningsskylt, och

nr 41, i anledning av väckt motion
om tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamlieten; tredje

lagutskottets utlåtanden:
nr 20, i anledning av motioner om
viss översyn av strandlagen, och

nr 21, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående tillägg till lagen den 30 juni
1943 (nr 431) om allmänna vägar, m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner; samt
allmänna beredningsutskottets utlåtanden: -

21 april 1961

nr 21, i anledning av väckta motioner
om visst stöd åt den estniska folkgruppen
i vårt land, och

nr 22, i anledning av väckta motioner
om åtgärder till förekommande av
skadeverkningar genom Ätrans översvämningar.

§ 36

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under tredje
huvudtiteln, avseende anslagen inom
utrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

10, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under tionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 171, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

172, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag till statens
bakteriologiska laboratorium för budgetåret
1961/62 m. m.;

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till provinsialläkarväsendet; nr

174, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag avseende inrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

175, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1961/62 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner m. m.;

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

nr 177, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående försäljning av
viss allmänna arvsfonden tillfallen fast
egendom; och

nr 178, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fråga om befrielse
för O. Olsson från viss ersättningsskyldighet
till statsverket.

§ 37

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 151, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), m. m., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 38

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion,
nr 780, av herr Lindström, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 117,
angående vissa ytterligare åtgärder för
kvalitetsförbättring av matpotalis.

Denna motion bordlädes.

§ 39

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare

Med anledning av studieresa i utlandet
får jag härmed vördsamt anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet
fr. o. m. den 24 t. o. m. den 29 april
1961.

Stockholm den 21 april 1961

Fredrik-Adolf Hamilton

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
24—29 april för deltagande i Europarådets
rådgivande församling.

Stockholm 21 april 1961

Elisabet Sjövall

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 40

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.01.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 25 april

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 18 och
den 19 innevarande april.

§ 2

Upplästes ett till kammaren inkommet
läkarintyg, avsett för vederbörande sjukkassa,
varav inhämtades att herr Senander
vore sjukskriven från och med den
20 innevarande månad till och med den
8 nästkommande maj.

Herr Senander beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.

Vidare upplästes följande till kammaren
inkomna läkarintyg:

Uppsala den 24/4 1961

Härmed intygas att ledamoten av
Riksdagens Andra Kammare, professor
Henrik Munktell, på grund av operation
är förhindrad deltaga i riksdagsarbetet
under den närmaste tiden och i varje
fall t. o. m. den 6 maj 1961.

Uppsala som ovan

Lennart Walldén
Överläkare, doc.

Herr Munktell beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen tills vidare.

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

§ 3

Svar på interpellation ang. kommunindelningsfrågans
inverkan på enhetsskolans
genomförande

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttiade.

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Jansson i Benestad
frågat mig, dels om någon form av direktiv
eller anvisningar utfärdats om
att skolreformens genomförande i vissa
fall må anstå på grund av kommunindelningsfrågan,
dels om jag är villig
ge till känna, att skolreformens genomförande
icke i någon mån får fördröjas

av kommunindelningsfrågan.

Innan jag svarar på dessa två frågor
vilt jag först erinra om de riktlinjer för
planeringen för enhetsskoleorganisationens
allmänna genomförande, som beslöts
vid 1957 års riksdag. Dessa riktlinjer
innebär, att den nuvarande försöksperioden
från och med läsåret 1962/
63 _ då statsmakternas belut om en hetskolans

definitiva utformning förutsättes
föreligga — skall övergå i en period,
varunder allmän övergång till obligatorisk
enhetsskola sker. Denna period
förutsättes räcka till och med läsåret
1968/69. Då övergången för varje
kommun i regel bör ske successivt med
början i klasserna 1 och 5, kommer de
kommuner, som startar senast läsåret
1968/69, att ha den nioåriga skolgången
genomförd från och med läsåret 1972/
73. Detta läsår bör alltså enhetsskolan
vara i huvudsak helt genomförd i riket.

Vad sä gäller herr Janssons frågor
är mitt svar ett klart nej på den första
frågan. Beträffande den takt och den
ordning, i vilken den nya skolorganisationen
under perioden 1962/63—1968/69
skall genomföras i de enskilda kommunerna,
torde skolberedningen komma
att föreslå vissa riktlinjer. Vid det
närmare fastställandet av turordningen
inom tidsschemats ram kan det naturligtvis
bli anledning att i de enskilda
fallen beakta även olika kommunindel -

ningsfrågor. Men något skäl att på grund
av det aktualiserade spörsmålet om vissa
ändringar i kommunindelningen
frångå det angivna tidsschemat anser jag
inte föreligga. Därmed, herr talman,
har jag besvarat också herr Janssons
andra fråga.

Vidare anförde

Herr JANSSON i Benestad (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min interpellation.

Beträffande riktlinjerna och planeringen
för enhetsskolans genomförande
liksom tidsschemat för dess fullständiga
upprättande har jag givetvis intet att
erinra. Jag vill endast uttala en förhoppning
om att det skall lyckas att få
denna skolform i huvudsak genomförd
till 1972 eller 1973.

Statsrådets svar på min första fråga
noterar jag med största tillfredsställelse.
Detta bör skingra en del av de misstankar,
som kommunalmän gjort sig till
tolk för under den senaste tiden.

Den linje som anges i svaret på min
andra fråga respekterar jag. Självfallet
bör den nya skolorganisationen genomföras
i en viss takt och ordning under
läsåren 1962/63—1968/69. Jag vill emellertid
understryka, att skolfolk och
kommunalmän är mycket känsliga på
detta område och att det nya kommunindelningsförslaget
har ingett farhågor
på många håll, att enhetsskolans genomförande
skulle fördröjas.

Jag tar mig friheten att relatera ett
fall från mitt hemlän. Där har fullmäktige
i tre kommuner, V. Torsås, Skatelöv
och Vislanda, beslutat genomföra
enhetsskolan, och överenskommelse har
träffats om att högstadiet skulle lokaliseras
till Vislanda. Förberedande åtgärder
har vidtagits. Barntabellerna utvisar
för den tid som går att överblicka,
att elevantalet kommer att bli omkring
100. Det skulle alltså räcka för
tre parallellklasser. Nu har emellertid
länsskolnämnden meddelat, att enhetsskolans
införande bör anstå i avvaktan

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på interpellation ang. fullgörandet

arkivhandlingar

På ny kommunindelning. Detta meddelande
har givetvis väckt både förvåning
och mycket stor besvikelse bland skolfolket
på ifrågavarande ort. Jag vill
därför särskilt ta fasta på statsrådets
ord, då han i sitt svar framhåller: »Något
skäl att på grund av det aktualiserade
spörsmålet om vissa ändringar i
kommunindelningen frångå det angivna
tidsschemat anser jag ej föreligga».
Jag tycker detta är ett positivt och riktigt
svar som borde kunna lugna våra
kommunalmän. Jag ber att ännu en
gång få tacka statsrådet för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. fullgörandet
av landsarkivens skyldighet att mottaga
arkivhandlingar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som vttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har fröken Karlsson frågat, om
jag vill lämna en redogörelse för de åtgärder,
som planlägges för att samtliga
landsarkiv ånyo skall bli i stånd
att mottaga arkivhandlingar i normal
utsträckning, och klargöra inom vilken
tidrymd detta bör kunna bli möjligt.

Härpå får jag svara följande.

Genom beslut den 16 december förra
året medgavs landsarkiven i Uppsala
och Lund befrielse från och med den
1 januari 1961 tills vidare från skyldigheten
att mottaga arkivhandlingar.
Beslutet motiverades av att de båda
landsarkiven anmält att utrymme saknades
för mottagandet av föreskrivna
arkivleveranser; särskild hänsyn togs
härvid till skyldigheten att enligt gällande
bestämmelser under år 1961 mottaga
s. k. 10-årsleverans av lokala och
ecklesiastika myndigheters arkivhandlingar
från tiden 1851—1860. Det är det -

av landsarkivens skyldighet att mottaga

ta beslut fröken Karlsson åsyftar i sin
interpellation.

Det är självfallet inte bristande vilja
att lösa landsarkivens byggnadsfrågor,
som fört oss till ett läge, där två av
arkiven tvingats att införa stopp för inkommande
leveranser på grund av utrymmesbrist.
Det är en allvarlig situation,
som uppmärksammats i skilda sammanhang
under senare år. Inom ecklesiastikdepartementet
har hithörande
frågor i samband med planeringsarbetet
och i anslutning till prövning av departementets
kapitalbudgetfrågor varit
föremål för ingående överväganden;
överläggningar har även skett med riksarkivarien
och företrädare för byggnadsstyrelsen.
Att det hittills inte varit möjligt
att komma till ett resultat beror på
att en lösning enligt min uppfattning
måste syfta till att med rimliga insatser
och på ett från olika synpunkter
tillfredsställande sätt tillgodose landsarkivens
lokal- och utrymmesbehov på
mycket lång sikt. Det räcker med andra
ord inte att genom tillbyggnader punktvis
av de olika arkiven klara utrymmesfrågorna
för en relativt begränsad tid.
Landsarkivens byggnadsfrågor måste
ses i ett långtidsperspektiv i relation
till sådana faktorer såsom omfattningen
av den fortsatta tillväxt av arkivbeståndet,
som kan förutses för låt oss
säga de närmaste hundra åren, de tekniska
framsteg t. ex. i form av mikroreproducering,
som kan komma att påverka
lokalbehovet, samt de åtgärder
som under de senaste åren vidtagits för
att få till stånd en effektiv gallringsorganisation
och för vilket ändamål
riksdagen beslutat om inrättande av nya
tjänster både vid riksarkivet och vid
landsarkiven. I detta sammanhang kommer
även frågan om uppförande av
friliggande arkivdepåer in. Nuvarande
tomt- och lokalreserver för landsarkiven
blir förr eller senare fyllda, så som
redan skett med landsarkivet i Uppsala.
I flera fall finns visserligen ut -

Tisdagen den 25 april 1961

Nr 15

Svar på interpellation ang. fullgörandet
arkivhandlingar

rymme för en viss utbyggnad av arkiven
på deras nuvarande tomter. Men
den situation som uppkommit aktualiserar
enligt min mening en översyn av
samtliga landsarkivs lokalbehov också
från andra utgångspunkter än dem
som hittills anlagts. Bl. a. synes möjligheterna
till en uppdelning av arkivmaterialet
böra undersökas. Detta skulle
kunna tänkas ske antingen genom en
utökning av antalet landsarkiv eller genom
att en del av arkivbeståndet förlägges
till annan plats än huvudarkivet
eller genom en kombination av dessa
åtgärder. Någon utökning av antalet
landsarkiv synes för närvarande inte
aktuell. Däremot skulle naturligtvis
en förläggning av delar av arkivmaterialet
till fristående arkivdepåer innebära
en avsevärd avlastning redan av
landsarkivens nuvarande utrymmen.
Jag vill erinra om att vissa stockholmsoch
uppsalabibliotek inom en nära
framtid kommer att flytta ut delar av
sina bokbestånd till en gemensam biblioteksdepå,
som tillkommit på riksdagens
initiativ och som nu befinner sig
under uppförande. Det synes inte orimligt
att även landsarkivens förvaringsfrågor
kan lösas på ett liknande sätt eller
på ett sätt, som i varje fall ansluter
sig till huvudtanken bakom tillkomsten
av biblioteksdepån.

Vinsten med sådana arkivdepåer skulle
för landsarkivens del framför allt bestå
i att behovet av expansion på arkivens
nuvarande tomter eller annorstädes
på de orter, där arkiven är belägna,
minskar. Tillkomsten av en arkivdepå
utesluter naturligtvis inte under alla
omständigheter ett visst behov av lokal
utbyggnad men skulle dämpa expansionstakten
och därmed medföra,
att den befintliga mark- och lokalreserven
skulle stå till förfogande under
en betydligt längre tidrymd än man för
närvarande kan räkna med. I detta sammanhang
bör man komma ihåg, att en
depå bör uppföras på ett sådant sätt

av landsarkivens skyldighet att mottaga

och på sådan plats, att praktiskt taget
obegränsade tillbyggnads- och utvidgningsmöjligheter
garanteras.

Av vad jag sagt framgår, att skäl talar
för att en lämplig lösning av landsarkivens
byggnadsfrågor kan stå att finna
i en kombination av viss lokal utbyggnad
och uppförande av en eller
flera arkivdepåer. Frågan behöver emellertid
ytterligare utredas från såväl arkivorganisatoriska
som byggnadstekniska
och driftekonomiska synpunkter. En
primär frågeställning härvid är bl. a.,
om man bör välja en för samtliga eller
för vissa landsarkiv gemensam depåorganisation
eller smärre depåer i närheten
av de orter, där landsarkiven är
belägna.

Inom kort väntas den utredning av
landsarkivens byggnadsfråga, som fröken
Karlsson omnämner i sin interpellation
och som utförts på uppdrag av
riksarkivet och byggnadsstyrelsen, bli
slutredovisad. Enligt vad jag under
hand inhämtat har utredningsmännen
mera i det förbigående berört frågan
om friliggande depåer men stannat
för att föreslå en utbyggnad av vissa
av de nu befintliga landsarkiven. Det
synes i denna situation bli nödvändigt
att utredningen på vissa punkter kompletteras
med en närmare undersökning
av fördelarna och nackdelarna med en
depåorganisation i belysning av landsarkivens
totala expansionsbehov samt
de lokala möjligheterna till utbyggnad.
En sådan undersökning bör naturligtvis
utgå från en noggrann analys av
vilka kategorier av arkivmaterial vid
landsarkiven, som i dag är och i frafiitiden
kan bedömas bli så sällan efterfrågade,
att en förläggning till depå allvarligt
bör övervägas. Naturligtvis kan,
i första hand från forskarens eller den
enskilde arkivbesökarens synpunkt, en
uppspaltning av arkivmaterialet på olika
lokaler eller arkiv medföra olägenheter.
Men beträffande frågan, huruvida
summan av sådana olägenheter vä -

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på interpellation ang. fullgörandet av landsarkivens skyldighet att mottaga
arkivhandlingar

ger tyngre än de fördelar från ekonomiska
och andra synpunkter, som rimligtvis
måste beaktas vid den slutliga
avvägningen, anser jag att klarhet ännu
inte vunnits. Jag har emellertid förvissat
mig om att den här åsyftade
kompletteringen av utredningen kommer
att göras av de berörda myndigheterna.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Vidare anförde

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på min interpellation.

Statsrådet omnämner i svaret beslutet
av den 16 december förra året, vilket
i korthet innebar att rätten och skyldigheten
för landsarkiven i Lund och
Uppsala att mottaga arkivhandlingar
skulle upphöra, och det är mycket riktigt
detta beslut som var den närmaste
anledningen till att jag framställde interpellationen.
Dessa landsarkiv skulle
alltså upphöra att fungera enligt gällande
föreskrifter. Men även om det
ifrågavarande beslutet inte fattats, hade
det funnits orsak att fästa uppmärksamheten
på arbetsförhållandena vid
landsarkiven. Tyvärr är förhållandena
vid de flesta av våra landsarkiv sådana,
att en mycket snar förbättring tarvas.
I Vadstena t. ex. var de för ändamålet
lämpliga lokalerna fyllda redan
1930, och där har man sedan dess nödgats
tillgripa rum som är direkt olämpliga
— de är bl. a. oeldade. Landsarkivarien
i Vadstena har vid något tillfälle
om brandskyddet i dessa utrymmen
sagt, att det inte är bättre och mera
värt än brandskyddet i vilket skjul
som helst. Detta framhöll landsarkivarien
så sent som i januari, och han bör

ju veta vad han talar om. I Lund ligger
tusentals hyllmeter undanstoppade på
mörka och kalla vindsutrymmen, och
arbetsförhållandena är för de anställda
minst sagt anmärkningsvärt dåliga.

Statsrådet erkänner själv, att situationen
är allvarlig och att detta uppmärksammats
i skilda sammanhang under
senare år. Jag undrar vad statsrådet
menar med »senare år». Jag vill
erinra om att frågan om landsarkivens
utbyggnad var aktuell redan för trettio
år sedan. Det är anmärkningsvärt,
att man under denna tid inte har gjort
något för att undanröja bristerna.

Statsrådet säger vidare ■—• och det
tycker jag är riktigt — att landsarkivens
byggnadsfrågor måste ses i relation
till olika faktorer. Det är självklart
att ny-, om- och tillbyggnader skall
ske planmässigt och förnuftigt ur alla
aspekter. Men man kan inte vara nöjd
med att det skall dröja hur länge som
helst, så länge att stora värden går förlorade.
Dels förstörs en del arkivhandlingar,
som tyvärr inte har lika stor
motståndskraft mot tidens tand som regalskeppet
Wasa, dels försvåras eller
omöjliggöres forskares och andra intresserades
tillgång till handlingarna,
vilket är otillfredsställande i synnerhet
i vår tid med dess påtagligt starka intresse
för historia.

Jag har i svaret funnit endast svaga
eller rent av inga uttryck för ett djupare
intresse för landsarkiven och deras
möjlighet att fungera, ett intresse
som jag dock vågar tro att statsrådet
hyser. Men det gör mindre att detta
inte står i svaret. Betydelsefullt är däremot,
att statsrådets intresse visar sig
i verkningsfulla och snabba åtgärder.

På min fråga om inom vilken tidrymd
det skall bli möjligt för landsarkiven
att motta arkivhandlingar i normal
utsträckning fick jag tyvärr inget
svar.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 15

Tisdagen den 25 april 19C1

rens avdelning utgöres f. n. av två del -

§ 5

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen
av vissa vårdhem och
anstalter

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr Börjesson i Falköping
har frågat mig, om jag ville lämna en
redogörelse för hur och i vilken omfattning
vederbörande tillsynsmyndighet
inspekterat vissa vårdanstalter samt
om jag anser att nuvarande möjligheter
till inspektion av anstalterna är till
fyllest eller bör förbättras.

Vidare har ledamoten av kammaren
fru Eriksson i Stockholm frågat mig
vilken inspektionsskyldighet som åvilar
medicinalstyrelsen beträffande vissa
angivna vårdanstalter för barn och
vilken »teoretisk» möjlighet som finns
att fullgöra inspektionsskyldigheten
med nuvarande resurser.

Jag anhåller att få besvara dessa
spörsmål i ett sammanhang.

Enligt sjukhuslagen utövar medicinalstyrelsen
högsta tillsynen över sjukhus
och där bedriven sjukvårdande verksamhet.
Enligt en särskild tillsynskungörelse
är styrelsen vidare huvudtillsynsmyndighet
för vårdanstalter för
psykiskt efterblivna, epileptikeranstalter
och anstalter för psykopatiska och
nervösa barn. Styrelsen åligger slutligen
att ha tillsyn över den av landsting
och städer utanför landsting anordnade
psykiska barna- och ungdomsvården
jämte — ur medicinsk-psykiatrisk synpunkt
— över särskolor för psykiskt efterblivna,
vårdanstalterna i Lund och
Mogård för blinda respektive dövstumma
med komplicerat lyte, vanföreanstalterna
och Eugeniahemmet.

Inom medicinalstyrelsen utövas tillsynen
beträffande de allmänna sjukhusen
och vanföreanstalterna av styrelsens
sjukhusbyrå samt i övrigt av överinspektören
för vården av psykiskt efterblivna.
Personalen å överinspektö -

tidsanställda läkare, en för epileptikerärenden
och en för den psykiska barna-
och ungdomsvården, en byråsekreterare,
en psykolog, två kuratorer, sjukgymnast
samt skrivpersonal.

Vården av psykiskt efterblivna på
statens mentalsjukhus skall inspekteras
minst en gång årligen. Annan vård,
som står under överinspektörens tillsyn,
skall inspekteras när anmärkning
göres mot vården eller eljest anledning
till inspektion förekommer. I övrigt är
föreskrifter ej meddelade beträffande
den omfattning, i vilken inspektionsverksamheten
skall bedrivas.

Den omfattande utbyggnad och upprustning,
som ägt rum framför allt inom
vården av psykiskt efterblivna samt den
psykiska barna- och ungdomsvården,
har under de senaste åren medfört betydande
ökning av överinspektörens
åligganden på den administrativa sidan.
Med hänsyn härtill och då överinspektörens
inspektionsskyldighet omfattar
ca 250 anstalter med mer än 15 500
platser har en angelägenhetsgradering
av åliggandena måst tillämpas. I första
hand inspekteras de statliga anstalter,
beträffande vilka är föreskriven årlig
inspektion. I fråga om övriga anstalter
skall enligt uppgjorda inspektionsplaner
varje anstalt inspekteras vart tredje
till femte år. Inspektioner har emellertid
därutöver företagits när särskilda
skäl förelegat, t. ex. då brister i
vårdförhållandena rapporterats till styrelsen.
Särskild uppmärksamhet har
därvid ägnats de enskilda riksanstalterna.
De av överinspektören för vården
av psykiskt efterblivna utförda inspektionerna
företages i regel utan föranmälan.
Inspektioner har även utförts
på kvällstid. Vid inspektioner av de
statliga mentalsjukhusen för psykiskt
efterblivna och andra stora vårdanstalter
medföljer i regel en kurator. Vid
inspektionerna ägnas särskild uppmärksamhet
åt användningen av tvångsmedel
och isolering, bostads- och kostförhållanden,
arbetsterapi, hygieniska förhållanden
in. m. Efter inspektion till -

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

Svar på fråga

ställes medicinalstyrelsen och anstaltsstyrelsen
inspektionsrapport.

Utöver överinspektörens tillsynsverksamhet
har medicinalstyrelsen låtit
t. ex. hygieniker, kuratorer, psykologer
m. fl. företaga specialinspektioner.

Vad gäller inspektionen av de anstalter,
som åsyftas av herr Börjesson —
en riksanstalt för psykiskt efterblivna
kvinnliga vårdhemspatienter, en landstingsdriven
vårdanstalt för psykiskt efterblivna
samt ett epilepsisjukhus —
har under åren 1948—1961 företagits
följande inspektioner, nämligen på riksanstalten
åtta inspektioner av överinspektören
samt fem besök av kurator
och andra befattningshavare hos styrelsen,
på landstingsanstalten sex inspektioner
av överinspektören och ett
besök samt på epilepsisjukhuset sex inspektioner.

Jag vill tillägga att numera professorn
i psykiatri vid Ulleråkers sjukhus,
Forssman, under åren 1955—1959 i egenskap
av biträdande inspektör systematiskt
undersökt omkring 13 000 patienter
och elever vid anstalter för psykiskt
efterblivna för att utröna, om någon
utan skäl intagits eller kvarhållits på sådan
anstalt. Undersökningen berörde
samtliga anstalter för psykiskt efterblivna
och innefattade även en redovisning
av det allmänintryck de besökta
anstalterna gjort.

Utöver nu nämnda centrala tillsyn
finns därjämte jämlikt 1954 års lag om
undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna i varje landstingsområde
en av landstinget utsedd centralstyrelse,
vilken skall utöva lokal tillsyn
över de anstalter, som ingår i landstingets
plan för undervisningen och
vården av de psykiskt efterblivna inom
området. I den ordning som centralstyrelsen
bestämmer bör varje såsom internat
anordnad plananstalt minst en
gång varannan månad besökas av någon
av centralstyrelsens ledamöter. När
det gäller riksanstalterna skall motsvarande
tillsyn utövas av en av medi -

cinalstyrelsen särskilt utsedd tillsynsman.
Därjämte skall vid varje anstalt
finnas en anstaltsläkare och vid varje
centralstyrelse en centralstyrelsens läkare.

Då sådana allvarliga missförhållanden
som rättsstridigt tvång, misshandel
o. s. v. knappast kan uppdagas vid
inspektioner från huvudtillsynsmyndighetens
sida, är det angeläget att denna
lokala tillsyn verkligen utövas i föreskriven
omfattning. Den lokala tillsynen,
som ger goda möjligheter för vederbörande
att förskaffa sig ingående
kännedom om såväl personalen som övriga
förhållanden på anstalterna, skapar
större förutsättningar att komma
till rätta med missförhållanden av denna
art.

Vad beträffar medicinalstyrelsens
möjligheter att effektivt utöva sin inspektionsskyldighet
vid de anstalter det
gäller har en väsentlig förbättring möjliggjorts
genom att tillsynen beträffande
den psykiska barna- och ungdomsvården
samt epileptikeranstalter överförts
till två särskilda läkarföredragande.
Styrelsen torde därför vara relativt
väl tillgodosedd med läkararbetskraft
för nu ifrågavarande tillsynsverksamhet.
Huruvida organisationen kan ytterligare
effektiviseras får undersökas i
samband med den utredning rörande
medicinalstyrelsens organisation som
för närvarande pågår.

Vad slutligen beträffar frågan om medicinalstyrelsens
befogenheter är tillräckliga,
så har styrelsen för egen del
framhållit att dessa är till fyllest. Med
anledning härav torde anledning saknas
att göra några ändringar i detta
hänseende.

Herr talman! Med det anförda anser
jag mig ha besvarat de framställda frågorna.

Vidare anförde:

Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka

Tisdagen den 25 april 1961

Nr 15

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

inrikesministern för den redogörelse
han lämnat för inspektionen av vissa
vårdanstalter. Jag framställde min interpellation
mot bakgrund av de upprörande
tidningsartiklar som förekommit.
Vad som skrivits i tidningarna om
missförhållandena på vissa vårdanstalter
har väckt stor oro hos allmänheten.
Många föräldrar sade sig, att de
inte vågade ha sina barn på sådana
anstalter, om det verkligen förhöll sig
så som det skildrats i pressen. Det svar
som inrikesministern lämnat torde ha
en lugnande inverkan. Man kan väl också
konstatera att tidningspressens skildringar
av vad som förekommit har varit
åtskilligt överdrivna.

Samhällets vård av de olyckliga och
handikappade människor det här gäller
är ett problem, som vi ännu inte
lyckats lösa på ett tillfredsställande
sätt, även om vården upprustats under
senare år. Den personal som har hand
om denna vård har en mycket svår
uppgift att fylla. Det kan vara på sin
plats att understryka detta i detta sammanhang
och också tillägga, att vårdpersonalen
i allmänhet är värd vår erkänsla
för den insats den gör. Härmed
vill jag inte säga att allt är tillfredsställande.

Statsrådet säger att medicinalstyrelsen
torde vara relativt väl tillgodosedd
med läkarkrafter för nu ifrågavarande
tillsynsverksamhet. Detta är i och för
sig ett lugnande besked. I pressen har
emellertid återgivits uttalanden av medicinalstyrelsens
chef om att inspektionsmöjligheterna
inte skulle vara tillfredsställande.
Så helt övertygande är
kanske inte interpellationssvaret på
denna punkt, då det ju också framgår
därav, att en angelägenlietsgradering
av åliggandena måste tillämpas.

Det väsentligaste är dock inte i vilken
omfattning inspektionerna sker
utan hur de sker. En sådan inspektion
bör ha en betydligt större uppgift än
den rent kontrollerande. De som förrättar
inspektionen bör hjälpa anstal -

terna att söka rätta till missförhållanden.
Jag har fått den uppfattningen,
att man på vårdanstalterna i allmänhet
är angelägen om att få en sådan
hjälp av den inspekterande myndigheten.
I detta sammanhang vill jag
också understryka önskvärdheten av
att inspektionsrapporterna inte offentliggörs
förrän myndigheterna har fällt
sin dom. Det är inte fråga om att man
skall mörklägga, men det bör inte vara
så, att vissa får löpa gatlopp innan
dom är fälld. Detta är ett rättssäkerhetsintresse
för både patienterna och
personalen.

Det är möjligt att en bättre samverkan
mellan den inspekterande myndigheten
och anstalterna skulle kunna uppnås
om Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner
för inspektionerna.

Jag har fäst mig vid att statsrådet i
sitt svar understrukit vikten av att den
lokala tillsynen verkligen utövas i föreskriven
omfattning. Detta är naturligtvis
riktigt, men då det i sista hand
åligger medicinalstyrelsen att utöva tillsyn,
så frågar man sig om det inte
borde vara möjligt att åstadkomma en
bättre samverkan mellan det centrala
och de lokala tilisynsorganen.

I min interpellation tog jag också
upp frågan om personalens utbildning.
De största och mest svårbemästrade
problemen torde vara att finna på detta
område. Man lär inte kunna komma
ifrån, att det råder stor brist på väl
kvalificerad vårdpersonal. Nu är det
meningen, att frågan om en ordentlig
yrkesutbildning för vårdpersonal skall
utredas. Jag vill bara understryka angelägenheten
av att denna fråga löses
skyndsamt; utbildningen av vårdpersonal
måste intensifieras. Även om uppgifterna
i pressen varit överdrivna, så
är det dock klarlagt, att man i en del
fall varit tvungen att anförtro uppgifter
åt personal, som inte haft tillräcklig
utbildning för dessa.

Det är främst på kvällarna och nätterna,
som anstalterna har brist på kva -

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

lificerad personal, vilket är en följd
av arbetstidsförkortningen. Det är klart,
att även vårdpersonalen skall ha rätt
till en förkortad arbetstid. För patienterna
är det emellertid av största betydelse,
att anstaltsmiljön kan bli så lik
hemmiljön som möjligt. Det blir den
nog inte med det ständiga personalbytet
under dagen. Skulle man inte
kunna organisera arbetstiden på ett sådant
sätt, att personalen fick en längre
arbetsdag och i kompensation härför
längre, sammanhängande ledighet?

Herr talman! Jag har velat foga dessa
kommentarer till statsrådets svar,
därför att jag anser det vara av mycket
stor betydelse, att vi på allt sätt söker
få en organisation för anstaltsvården,
som kan garantera patienterna en så
god utvecklingsfrämjande miljö som
möjligt.

Med detta ber jag att än en gång få
tacka statsrådet för svaret.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
för svaret på den fråga jag ställt till
inrikesministern.

Jag tyckte att inrikesministern kände
sig väl nöjd. Hela svaret andades
en tillfredsställelse över medicinalstyrelsens
inspektionsverksamhet. Denna
tillfredsställelse var så markant, att den
nästan får anses som ovanlig. Jag vet
inte något område, om vilket man med
så stor övertygelse, som inrikesministern
här gjorde, kan säga att allt är
bra, vederbörande inspekterar tillräckligt,
anstalterna har tillräckligt med
personal o. s. v.

Vid de kontakter, som jag har haft
med åtskilliga anstalter, har jag fått
helt andra svar. Det kan hända att dessa
svar är oriktiga. De har emellertid
gått ut på att inspektion sker en gång
vart femte år eller också har man sagt,
att »någon gång under de sista åren har
det väl varit någon här» eller »någon
inspektion brukar vi inte ha här» eller
dylikt.

Jag känner till att inte tillsynen över
alla anstalter åvilar medicinalstyrelsen.
Tyvärr är den delad mellan flera inspektionsmyndigheter,
vilket kanske gör
att det inte blir någon som riktigt känner
sig ansvarig i detta fall. Jag tror
att också det är ett olyckligt förhållande.

Men om det nu är så, att organisationen
är så förträfflig och att medicinalstyrelsen
bär uppfyllt allt vad man
kan önska av den, måste det väl ändå
finnas något fel, eftersom man skall
behöva göra sådan sensation av att
man besöker anstalterna. Enligt min
mening bör inspektionerna, som föregående
talare påpekade, vara ett sätt
att stödja dem som sköter en anstalt.
Man skall alltså komma dit och ge råd
och inte komma dit och ha polisen
med sig för att avslöja och sätta fast.
Man bör, som jag nyss sade, komma
för att lämna stöd och hjälp, om det
är någonting som vederbörande har farit
vill med. Det har inte skett här.
Det har gjorts sensation kring inspektionen
av flera sorters anstalter, en sensation
som kanske är befogad, om man
tänker på att det rör sig om sådant
klientel, som inte kan svara för sig
självt. Man bör bli upprörd i sådana
fall. Men mig förefaller det som om det
inte är en bragd att komma och ställa
till med sensation och säga, att »det
här är förskräckligt». Det är ett stort
debacle för inspektionsmvndigheten,
om den har så litet reda på sig, att
den blir fullkomligt häpen och överraskad
över vad den får se.

Inrikesministern måste väl tänka sig
att helt omorganisera denna inspektionsverksamhet.
Om det skall finnas
inspektion från högre myndighet, och
vederbörande anstalter har skött sin
verksamhet på ett tillfredsställande sätt
efter tidigare inspektioner och enligt
hittills uppställda fordringar, bör inspektionen
i fortsättningen inte ske på
det sätt som nu tillämpas. Jag tror att
det är fullkomligt otidsenligt med en

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

sådan inspektionsverksamhet. Ute på de
anstalter, som det här är fråga om,
finns kvinnlig och i regel ganska dåligt
avlönad personal — man tycker ju
att kvinnorna skall tåla det mesta —
som man säger inte förstår så mycket,
ty den har inte fått så mycken
utbildning. Jag tror att mycket skulle
vara vunnet, om personalen i varje fall
varit större. Även om denna personal
inte haft en så särskilt omfattande utbildning
— något som kanske i en del
fall inte heller är nödvändigt, då arbetsuppgifterna
består av exempelvis
rengöring och att stå hos ett barn —
skulle en större personal kunna medföra,
att den som står hos barnet inte
behöver lämna detta för att utföra arbetsuppgifter
på annat håll. En sådan
sak kan man klara även om personalen
inte har så omfattande utbildning;
det räcker med att personalen är tillräckligt
stor.

De sensationer och skandaler, som
förekommit i detta fall, utgör en stark
förebråelse mot oss alla, ty vi har inte
försett anstalterna med tillräcklig personal
och har inte gjort det möjligt för
denna personal att utöva sitt arbete på
bästa sätt. Jag menar därför att det
kanske krävs mera och bättre inspektion,
men framför allt krävs det att vi
bistår dessa människor och inte bara
tar till stora ord, när något uppdagas,
och gör oss märkvärdiga över det.

Det är synd om de omhändertagna,
när missförhållanden uppstår, men det
är å andra sidan klart att arbetet inte
kan skötas av människor, som är till
den grad nedtyngda av arbetsuppgifter,
som så många är på -anstalterna. Jag
tycker att det förhållandet är en stark
förebråelse mot ett samhälle, som vill
kallas modernt.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Låt mig i denna ganska
inflammerade debatt om vårdförhållandena
på vissa anstalter till att börja
med göra klart, att de missförhållan -

den, som nu uppdagats och som tidigare
har konstaterats, utgör undantag
från den allmänna regel som säger, att
det i stort sett råder hyggliga förhållanden
på detta vårdområde. Jag tror
att det är angeläget att säga detta, och
jag vill säga det inte bara som ett sådant
där allmänt lugnande uttalande,
ty man kan härvidlag också stödja sig
på en inspektionsrapport. Det är nämligen
på det sättet, att detta vårdområde
hör till de mest genominspekterade
och genomundersökta under det
senaste decenniet som man över huvud
taget kan tänka sig. Statsrådet Johansson
nämnde kortfattat numera professorn
Hans Forssmans stora inventering
över de olika anstalterna, de som tidigare
kallades sinnesslöanstalter, på vilka
han undersökte inte mindre än
13 000 interner, och gjorde en mycket
noggrann både somatisk och psykisk
undersökning av dem. Han gav sedan,
i de fall han ansåg att vissa åtgärder
behövde vidtagas, en detaljerad anvisning
till vederbörande läkare och vederbörande
rektor om hur man skulle
förfara.

Det är ett utomordentligt imponerande
arbete som här har företagits under
åren 1954—1959. Utgångspunkt för
detta var direktiv från dåvarande inrikesministern
Hedlund. Det man då
närmast hade i blickfältet var rättssäkerheten.
Det hade utan rätt gjorts
gällande, att det fanns människor intagna
på dessa anstalter, vilka egentligen
inte borde ha varit där.

Det var utgångspunkten för undersökningen.
Men såsom undersökaren
gjorde gällande i sin slutrapport kunde
han inte undgå att få ett allmänt
intryck av dessa anstalter. Han besökte
samtliga, och jag ber att ur rapporten
få citera vad han säger om
den kommunala vårdorganisationen:
»Den kommunala vårdorganisationen
har under den tid inventeringen pågått
befunnit sig i en period av imponerande
utbyggnad och upprustning.

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

Det allmänna omdöme om den i kommunal
regi drivna vården är att den i
stort sett antingen redan befinner sig
på en hög nivå eller inom kort kommer
att göra det. Enstaka kommunalt
drivna institutioner voro vid inventeringens
besök starkt förslummade och
dessa fall ha avhandlats i rapporterna.
Det är en tidsfråga på relativt kort
sikt att dessa förslummade anstalter
kommer att vara ersatta med nya bättre
och mera ändamålsenliga. Det är
min bestämda uppfattning, att det
mänskliga omhändertagandet vid de
kommunalt drivna anstalterna ligger på
en genomsnittligen hög nivå.» Beträffande
de enskilda anstalterna, säger
han vidare, att de »mestadels är hållna
i en synnerligen god standard materiellt
och även beträffande det mänskliga
omhändertagandet. En icke acceptabel
dålig standard har dock iakttagits
hos 5 å 6 enskilda anstalter. Av
dessa äro numera 3 nedlagda.»

Jag tror, som sagt, att man inte kan
begära en mera ingående undersökning,
ett mera sakkunnigt omdöme över
hela det fält som vi för ögonblicket
överblickar, och det är glädjande. Det
bör också vara lugnande för alla de
föräldrar, som blivit uppskrämda av
de senaste rapporterna.

Nu kan vi inte komma ifrån att missförhållanden
har förelegat. Det är särskilt
i två fall som man har pekat på
sådana. Beträffande en av dessa anstalter,
Stora Sköndal, har medicinalstyrelsen
stödd på en utomordentligt
massiv expertis, som bakom sig har
praktiskt taget hela den barnpsykiatriska
kåren, enligt min mening kommit
med rätt allvarliga anmärkningar. Jag
är inte i stånd att bemöta dem, men
det skall självfallet bli intressant att
höra vad man på de! hållet har att
säga, ty man får inte döma någon
ohörd. Personligen lutar jag dock åt
den uppfattningen, att det blir ytterligt
svårt att tillbakavisa de anmärkningarna.

Däremot kan jag inte undgå att fästa
mig vid den inspektion, som ägde rum
på en av landstingsanstalterna och
ifrån vilken vi i dag fått läsa ett utomordentligt
fränt bemötande från landstingets
kontrollstyrelse, som har överinseende
över anstalten. Så mycket torde
man kunna säga, att den atmosfär
under vilken denna inspektion har företagits
inte har varit den gynnsammaste;
den har skapat en irriterande
och spänd stämning bland personalen
och har utan tvivel inverkat på resultatet.
Jag tycker att det är angeläget att
man här också tar ställning till de,
förefaller det mig, sakligt ganska kraftiga
invändningar som från anstaltsledningens
sida göres. Jag är övertygad
om att medicinalstyrelsen vid sitt slutliga
ställningstagande också kommer
att ta hänsyn till detta.

Jag läste häromdagen ett svar från
de läkare som är ansvariga för vården,
i vilket de bl. a. påpekade, att inspektören
hade anmärkt på en avdelning
därför att ett flertal barn varit sängliggande.
Om det hade varit fråga om
friska barn, hade det varit felaktigt
att låta dem ligga till sängs; de bör givetvis
vara uppe och i rörelse så mycket
som möjligt. Läkarna påpekade att
dessa barn lidit av en akut tarmsjukdom,
diarré, och självfallet var de då
ordinerade att ligga till sängs. Det var
ju den enda adekvata behandlingen.

Jag tar upp detta som ett enda exempel
på att man här nog får ta rapporten
med en nypa salt. Det är riktigt,
som det sagts tidigare bär i debatten,
att vi skall ha en inspekterande myndighet.
Vi måste ha den, men det är då
nödvändigt att inspektionerna får en
sådan karaktär, att de väcker förtroende
hos dem som skall inspekteras. Inspektionen
bör och skall innebära råd
och anvisningar till dem som bär hand
om vården. Det är ingalunda i främsta
rummet en polisiär befattning eller
uppgift som inspektörerna har. Om inspektionerna
bedrivs i den rätta andan

Tisdagen den 25 april 1961

Nr 15

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

med publicering tills vederbörande fått
tillfälle att försvara sig kränker man
ju på intet sätt offentlighetsprincipen,
ty till slut kommer ju i alla fall en

kan de göra nytta. Skapar man en
ogynnsam atmosfär mellan inspekterade
och inspekterande blir resultatet
därefter.

Jag skall i detta sammanhang också
säga ett par ord om publicitetsfrågan
som herr Börjesson i Falköping berörde.
Jag hoppas att jag inte i något avseende
kan beskyllas för att vilja medverka
till någon sorts mörkläggning av
fakta vare sig på detta område eller
på några andra. Tvärtom tror jag att
offentlighetsprincipen är vår främsta
hävstång när det gäller att komma till
rätta med missförhållanden. Men jag
frågar mig, om det är nödvändigt att
omedelbart ge publicitet åt en inspektionsrapport,
innan vederbörande har
varit i tillfälle att försvara sig. När
enskilda personer blir föremål för kritik
och anmärkningar, brukar ju tidningarna
enligt publicistklubbens regler
inte offentliggöra namnen förrän de
angripna har varit i tillfälle att försvara
sig. Samma regler gäller inte för
institutioner. Men institutionerna består
ju av verksamma människor. Jag
tycker därför att en liknande anordning
borde tillämpas också beträffande
dessa. Herr Börjesson hemställde
till statsrådet att medverka till detta.
Jag undrar om inte det enklaste sattet
skulle vara att man talade med publicistklubben
om att den tog upp denna
fråga och i sina publicitetsregler också
beaktade denna sak.

Rapporter av detta slag utan att vederbörande
har fått tillfälle att försvara
sig gör ett många gånger skrämmande
intryck och skapar mycket lätt
inte bara en stor olustkänsla hos den
anställda personalen, utan också risk
för att förhållandena blir sådana, att
vi på detta område, där det redan nu
är svårt att åstadkomma en tillfredsställande
rekrytering, får se personalen
fly anstalterna och söka sig till andra
och litet lugnare sysselsättningar. Jag
tror att detta med publiciteten är en
mycket viktig fråga. Genom att vänta

publicering att ske.

En annan mera positiv anordning
som jag skulle vilja förorda är, att
man har en föräldrarepresentation i
de lokalstyrelser det här är fråga om.
Vi bär under de senaste åren fått en
mycket aktivt verkande förening för
de utvecklingsstörda barnen. Det skulle
nog vara klokt, om lokalstyrelserna sa
mycket som möjligt kunde knyta till
sig föräldrar. I den anstalt där jag är
verksam har vi det ordnat på det sättet,
att en fader till ett av de intagna
barnen sedan många år suttit i styrelsen.
Det har varit en stor trygghet att
veta, att han genom den särskilda insyn
i verksamheten som han fått kunnat
lugna till äventyrs oroliga föräldrar
när det bär inträffat någonting.
Det är ju alldeles klart, att det på dessa
internat ibland blir en viss oro. Det
framförs en viss kritik, även om den
inte alltid kommer till pressens kännedom.
Då är det bra att man i styrelsen
har någon, till vilken föräldrarna
måste hysa obetingat förtroende, d. v. s.
en som själv bär barn på anstalten.

Man har också talat om betydelsen
av en tillräcklig utbildning av denna
personal. Det är nästan en truism att
säga det. Det är alldeles klart att det
vore bra, om vi på detta område kunde
få en väl utbildad personal. Därvidlag
är jag emellertid en smula pessimistisk.
Jag tror att i den mån människorna
underkastar sig utbildning kommer de
att söka sig till lugnare vårdområden.
Det är förklarligt. Alla har inte det
tålamod och den alldeles speciella läggning,
som gör att de vill fortsätta på
en sådan här anstalt.

En sak som förtjänar att understrykas
alldeles särskilt är personalens lönesättning.
.lag tror att man får ompröva
denna ordentligt. Den enda metoden
att hålla kvar personalen vid dessa an -

7 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 15

98 Nr 15 Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

stalter är nog att företa en revision av
lönerna. Annars är jag rädd för att det
blir en massflykt från dem.

Jag skulle vilja sluta med att säga,
att jag tror — jag tyckte mig förstå
att de båda interpellanterna även anser
det — att det är anledning att försöka
tona ned denna debatt så mycket
som möjligt och att försöka undvika
mer eller mindre sensationella uttalanden.
Vad denna verksamhet framför
allt behöver är arbetsro. Jag är övertygad
om att den inspektion, som är
erforderlig och som jag hoppas kan
fortsätta efter förnuftiga riktlinjer, är
mycket viktig. Jag är inte rädd för att
vi saknar resurser till detta, men som
fru Eriksson i Stockholm särskilt påpekade
tror jag, att vi alla måste medverka
här, därför att vi alla har ett ansvar
för att dessa hem skall få bästa
möjliga både materiella och personella
resurser.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Låt mig säga till fru
Eriksson i Stockholm, att jag i mitt
svar inte har givit uttryck för någon
form av känsla. Fru Eriksson säger att
hon finner mig alltför nöjd. Jag har
emellertid bara kallt konstaterat vad
medicinalstyrelsen har framfört som
sin uppfattning om möjligheterna att
fullgöra den inspektionsskyldighet som
åvilar den. I sitt besked till departementet
har medicinalstyrelsen sagt:
»Beträffande möjligheterna att effektivt
utöva medicinalstyrelsens inspektionsskyldighet
vid ifrågavarande anstalter,
vill styrelsen till en början erinra om
den ordinarie överinspektörens mångåriga
ohälsa och hans tjänstledighet på
grund av sjukdom sedan hösten 1959.
Det har varit förenat med utomordentligt
stora svårigheter att erhålla vikarie
på ifrågavarande tjänst, icke minst beroende
på att barnpsykiatrien är en
ung disciplin, som befinner sig under
uppbyggnad i vårt land.»

Man säger vidare:

»Våren 1960 sammankallade chefen
för medicinalstyrelsen några av våra
ledande barnpsykiatriker och riktade
till dem en vädjan om bistånd med rekryteringen
av en barnpsykiater med
förtrogenhet av efterblivenhetsvården
och en mera kliniskt orienterad såsom
ansvarig för den psykiska barna- och
ungdomsvården.

Överläggningen resulterade i att styrelsen
från den 1 juli 1960 kunde knyta
en barnpsykiater (överläkaren Elsa-Brita
Nordlund) till den psykiska barnaoch
ungdomsvården och från den 1
januari 1961 doktor Grunewald som
vikarie för längre tid på överinspektör
stjänsten.»

Om frågeställningen hade gällt en tillbakablick
i fråga om möjligheten i
gången tid att genomföra inspektionerna,
hade jag naturligtvis kunnat redovisa
vad medicinalstyrelsen här har
sagt. Nu gällde den emellertid, om medicinalstyrelsen
ansåg att den hade de
nödvändiga resurserna för att klara
dessa inspektioner. Härpå svarade alltså
medicinalstyrelsen, att läkararbetskraften
är tillfredsställande.

Det förhållandet, att man har fått in
nya läkare på detta område och därmed
också möjligheter till intensifierad
inspektion, kommer att resultera i
att misshälligheter och missförhållanden
måhända uppdagas på en del anstalter.
Att dessa sedan blir föremål
för uppmärksamhet ligger i öppen dag.

Av rapporten framgår alltså, att fler
krafter nu finns att tillgå, varför en
mera effektiv organisation kunnat skapas.
Denna omorganisation har riksdagen
redan tagit ställning till, och även
innevarande års riksdag har att i viss
omfattning taga ställning till den, beträffande
vissa lönejusteringar för den
anställda personalen. Den biträdande
inspektörstjänsten — professor Forssmans
— som herr von Friesen talade om
nyss, har övergått till att bli en av dessa
deltidstjänster, som jag här tidigare

Tisdagen den 25 april 1961

Nr 15

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

nämnt. Man kan alltså säga att en omorganisation
under hand har skett, som
har skapat möjligheter att få den nödvändiga
personalen.

Sedan uppstår naturligtvis alltid frågan,
hur omfattande inspektionerna
skall vara. Jag skulle kunna ställa följande
fråga: Hur omfattande tror kammarens
ledamöter att inspektionen på
lasaretten är? Ja, det förekommer en
mycket ringa inspektion vid våra lasarett.
Man anser nämligen att den lokala
tillsynen genom sjukhusdirektionerna
och sjukvårdsstyrelserna i landstingen
samt det förhållandet, att man har heltidsanställda
läkare på lasaretten, garanterar
tillfredsställande organisation
och förhållanden. På nu ifrågavarande
anstalter har vi däremot i allmänhet
inte heltidsanställda läkare, även om
den lokala organisationen med lokalstyrelse
är uppbyggd på samma sätt. Man
måste också beakta, att patientmaterialet
är ömtåligare på anstalterna. Patienterna
på anstalterna kan i allmänhet
inte heller anmärka på förhållandena
vid dessa, vilket den som vistats på ett
lasarett självfallet kan göra, när han blivit
frisk och utskriven. Därför är det
nödvändigt med en inspektionsverksamhet.
Därom råder inga delade meningar.

Frågan är bara, som tidigare sagts,
hur omfattande denna verksamhet skall
vara. Anser man att den skall vara av
sådan omfattning, att anstalterna kan
besökas varje halvår eller varje år? Ja,
det är en bedömningsfråga. Från medicinalstyrelsens
sida har en viss plan
gjorts upp, och det gäller att se till att
den planen kan följas. Men organisationen
har inte byggts ut så, att den möjliggör
fler inspektioner än planen upptar.

Den redovisning, som lämnades av
professor I''orssman i hans mycket omfattande
rapport, gav en allmän bild
av förhållandena vid dessa vårdanstalter
så sent soin under åren från 1955
och fram till 1957—1958. Jag blev förekommen
av herr von Friesen; annars

hade min avsikt varit att redovisa vad
professor Forssman framhöll i sin rapport,
som är undertecknad i december
1959. Vid samtal med de nuvarande inspektörerna
har jag frågat om samma
saker, som redovisats i rapporten, och
de har därvid bestyrkt professor
Forssmans allmänna uppfattning om
vården vid dessa anstalter. Det utesluter
självfallet inte, att misshälligheter
och missförhållanden vid en del av
vårdanstalterna kan uppdagas. Man
måste bara akta sig för att generalisera
och med utgångspunkt från det enskilda
fallet säga, att hela detta vårdområde
lider av de bristfälligheter som
här och var kunnat konstateras. Jag
vill inte på något sätt ta dessa omdömen
om att förhållandena som regel är
tillfredsställande till intäkt för att vi
skall minska vare sig inspektionsverksamheten
vid eller uppmärksamheten
på dessa vårdanstalter. Men jag delar
den uppfattning som framförts, att det
gäller att ta med varsam hand på vad
som här har framkommit.

Jag vill inte uttala mig om vad som
har sagts i ett bemötande från landstingets
sida exempelvis om anstalten i
Upplands Väsby. Meningarna delar sig.
Jag konstaterar att de förhållanden som
i en tidigare inspektionsrapport påtalades
— bristfälligheterna i fråga om
lokalerna och deras utrustning o. s. v.
— inte på ett tillfredsställande sätt har
klarats upp av landstinget. Det är riktigt
som landstinget säger att det har
pågått diskussioner om att få fram en
ny anstalt. De ledde till beslut vid fjolårets
landsting om att bygga en helt ny
anläggning och om att ställa medel till
förfogande för att åstadkomma den
uppsnyggnlng av den gamla anstalten
som anses nödvändig så länge denna
måste behållas. Detta arbete skall utföras
under året.

.lag tror att man här skall låta parterna
komma till tals med varandra för
att verkligheten bakom såväl inspektionsrapporten
som landstingets utta -

100 Nr 15 Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

landen så småningom skall utkristallisera
sig. Det gäller sedan att söka
åstadkomma en rättelse där det är nödvändigt.

Jag vill heller inte uttala mig beträffande
Stora Sköndal på annat sätt än
jag påpekar att den provisoriska barnavdelningen
som medgavs är ansluten
till en vårdavdelning för äldre epileptikerkliented.
Byggnaden togs i bruk år
1954, och vårdavdelningen är alltså vad
beträffar utrustningen och lokaliteterna
mycket bra. Vad uppmärksamheten
har riktats på är att vederbörande
inte på ett tillfredsställande sätt har
avskilt den speciella barnavdelning som
man hade medgivande att tillskapa
liksom att man inte heller har helt
och fullt följt de anvisningar som gavs
av medicinalstyrelsen, då den tillät
detta provisorium. Man har nämligen
vidgat avdelningen under hand, och
den har på detta sätt fått en mera omfattande
beläggning än den tilltänkta.
Att det härigenom kan uppstå misshälligheter
går inte att bortse ifrån.
Det är möjligt att dessa kan undanröjas.
Det får bli en diskussion som
medicinalstyrelsen i första hand har
att ta ställning till.

Av den största betydelse är den prövning,
som medicinalstyrelsen för närvarande
håller på med, av ett förslag
från Stora Sköndal om att få bygga
ett speciellt, friliggande barnsjukhus.
Jag skall villigt erkänna att meningarna
därom delar sig. Specialisterna inom
den neurologiska, psykiatriska och pediatriska
vården är inte tilltalade av
en sådan anordning. Andra åter har
den uppfattningen — jag vet att medicinalstyrelsens
chef representerar den
— att det kanske finns behov av ett
sådant barnsjukhus för s. k. subkroniska
fall, d. v. s. sådana som kräver långvarig
vård utan den rent vetenskapliga
tillsyn som i andra sammanhang kan
vara nödvändig. Det blir således en
prövning av huruvida ett sådant sjukhus
skall uppföras eller inte. Medan

denna pågår kommer naturligtvis frågan
upp, om man i avvaktan på beslut
från medicinalstyrelsen skall medge att
denna provisoriska avdelning får upprätthållas
med ett begränsat antal vårdplatser
eller ej. En diskussion är i gång
mellan de berörda parterna, och jag
vill inte här kommentera den ytterligare.

Frågan om offentlighetsprincipen har
tagits upp. Jag har i detta fall samma
grunduppfattning som herr von Friesen:
här skall ingenting undanskylas.
Sedan kan man naturligtvis — i likhet
med herr von Friesen och Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn — mena
att innan ett mera fullständigt material
föreligger bör inte någon mening om
enskildheterna i dessa rapporter komma
till uttryck. Det är möjligt att man
skulle kunna diskutera med representanter
för pressen om en tågordning
som motsvarar den som man kommit
överens om när det gäller disciplinärenden.
Så långt jag vet har ju medicinalstyrelsen
och pressen enats om att
inte ge publicitet åt ett disciplinärende
förrän vederbörande parter fått möjlighet
att komma till tals. Kanhända kan
man efter en sådan diskussion med
pressen få fram en ordning som säkerställer
en mera rättvisande bild av de
förhållanden som eventuellt blir påtalade.

Herr talman! Det är angeläget för
mig att i anslutning till denna överläggning
göra några mera allmänna
kommentarer till dessa vårdfrågor. Jag
behöver inte fördjupa mig i dem alltför
mycket, men jag vill gärna erinra om
att beträffande vården av de psykiskt
efterblivna — dessa är den stora, dominerande
gruppen — fick vi en ny
lagstiftning år 1954 med reglering av
huvudmannaskapet. De kommunala huvudmännen
fick då ta huvudansvaret.
Staten skulle fortfarande ha vissa uppgifter,
framför allt angående de höggradigt
psykiskt efterblivna och det vanföra
klientelet. Genom den nya lagstiftning -

Nr 15

101

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

en riktades uppmärksamheten på ett
vårdområde som — jag skall gärna
medge det — i långa stycken var eftersatt.
Åtgärder var alltså högst angelägna.
Jag tror att det är riktigt att säga
med professor Forssman att här har
skett ett utomordentligt uppbyggnadsarbete.
Varje kommunal huvudman har
antingen ensam eller i samarbete med
andra ägnat sig åt att bygga upp denna
organisation. Jag har redan påpekat att
Stockholms läns landsting så sent som
i fjol beslutade om en helt ny vårdanstalt.
Andra landsting — exempelvis
Västernorrlands — tog i fjol sin nya
särskola i anspråk. Jag vet en rad
landsting som planerar, har beslut färdiga
eller är i färd med att bygga nya
särskolor. Fem eller sex sådana har
tillkommit under de allra sista åren.

Från landstingens sida har man velat
göra gällande att staten inte har uppfyllt
sina skyldigheter på detta område.
Det skall medges att den statliga vårdorganisationen
inte har varit så utbyggd
att vi har kunnat helt fullgöra
de statliga åtagandena, men jag vill
erinra om att 1957 och 1959 års riksdagar
fattat beslut om den nya anstalten
i Sala. Arbetet med byggandet av
denna anstalt pågår, och vi räknar med
att år 1963 skall anstalten, som innehåller
540 vårdplatser, vara färdig. Vid
Vipeholmsanstalten har byggts en ny
avdelning med 60 vårdplatser. Vidare
har vi tagit i bruk en del av paviljongerna
vid Drottning Viktorias kustsanatorium,
vilket har inneburit ett tillskott
av ungefär 100 vårdplatser. Det diskuteras
också möjligheterna att för de
norra länen tillskapa en motsvarande
anstalt, eventuellt genom att ta i anspråk
Gådeå mentalsjukhus, om detta
skall ersättas av ett nytt sjukhus i annan
del av länet.

Man är alltså inne i ett utbyggnadsskede,
där nya anstalter kommer till
eller planeras. Gamla vårdanstalter —
ofta förslummade, såsom professor

Forssman uttrycker det — ersättes med
nya enheter.

Jag vill också fästa uppmärksamheten
på att de anmärkningar som framställts
gäller ett par äldre anstalter, en
landstingsanstalt och en privatägd anstalt.
Arbetet vid dessa äldre anstalter
är mycket tungt, och det möter stora
svårigheter att få den vårdpersonal som
är nödvändig. Den ifrågavarande anstalten
i Stockholms län har dock under
de senaste åren kunnat öka sin personalkader.
Jag har emellertid uppmärksammat
att statens inspektör i sin rapport
understrukit önskvärdheten av att man
där kunde ha en heltidsanställd sjuksköterska
i stället för att en tjänst
är uppdelad på två sköterskor. Från
landstingets sida har svarats att tjänsten
utannonserats vid flera tillfällen
under det gångna året men att det icke
varit möjligt att skaffa någon sköterska
som ville arbeta på heltid. För att
över huvud taget få tjänsten besatt har
det inte funnits något annat att göra
än att dela den på två tjänsteinnehavare.
Detta exempel antyder de svårigheter
som man i nuet ställs inför när
det gäller att skaffa den personal som
är nödvändig vid vårdanstalter av detta
slag.

I detta sammanhang kommer jag in
på utbildningsfrågan. Det råder ju enighet
om att all vårdpersonal inom sjukvården
bör få utbildning. Jag tror också
att jag vågar uttala den förhoppningen
att den dagen inte skall vara
så långt borta då ingen som saknar utbildning
skall få anställas vid ett sjukhus
eller en vårdanstalt. Det kan vara
tillåtet att hysa en sådan förhoppning,
eftersom praktiskt taget varje landsting
och även de stora städer som är huvudmän
för sjukvården har påbörjat
en utbildning också av den lägre vårdpersonalen.
Även från statens sida har
organiserats en omfattande utbildning.
Det bedrivs en långtgående utbildning
då det gäller mentalsjukvårdspersonal;
den tvååriga grundkursen för denna ka -

102 Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Svar på fråga och interpellation ang. inspektionen av vissa vårdhem och anstalter

tegori har oavbrutet utökats. Det finns
även en specialutbildning för personal
inom epileptikervården, påbörjad första
gången år 1960.

Jag har velat nämna detta för att
visa att det har inom praktiskt taget
varje område påbörjats en sådan utbildning
som här efterlysts. Det är alltså,
herr Börjesson i Falköping, inte
bara fråga om utredningar, utan det är
fråga om en utbildning som redan
igångsatts. Däremot utredes möjligheterna
att åstadkomma en differentiering
av utbildningen liksom om att tillskapa
en ny personalgrupp, undersköterskor,
placerad mellan sjuksköterskor
och vårdbiträden. Meningen är att denna
nya kategori skulle kunna överta
en del medicinska vårduppgifter. Men
utbildningen i allmänhet är som sagt
redan i gång. Den har påbörjats i slutet
av 50-talet, och den kommer under
60-talet att växa i omfattning och självfallet
även förändras i fråga om sin
karaktär.

Jag har ansett det nödvändigt att
med en viss skärpa framhålla att det
redan pågår en betydande utbyggnad
av vårdanstalterna och en omfattande
utbildningsverksamhet. Naturligtvis har
jag inte något att erinra mot att man
visar otålighet eller missnöje — missnöjet
har ju alltid varit framåtskridandets
drivfjäder och bör inte på något
sätt undertryckas. Men det må ändå
vara tillåtet att erinra om de åtgärder
som vidtagits som ett försvar mot kritiken.
Fullt nöjd och tillfredsställd är det
väl svårt att någonsin bli på detta område
liksom på så många andra.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Det var ett par avsnitt
i herr von Friesens och inrikesministerns
anföranden som uppkallade mig.
Det gällde publiciteten omkring de här
omstridda fallen.

Ingen av de nämnda talarna riktade
någon anmärkning mot publiciteten i

dessa fall. Givetvis kan det tidigare undantagsvis
ha förekommit misstag och
förhastad publicering, men i samband
med diskussionen om principerna för
publicering av sådana här fall finner
jag det angeläget understryka att det i
de nu aktuella fallen inte har skett några
övertramp från pressens sida.

Däremot har man rent principiellt
mycket god anledning att diskutera hur
publiceringen skall ske — i det fallet
har jag precis samma inställning som
senast inrikesministern gav uttryck för.
Publicistklubbens publiceringsregler föreskriver
vid anmälan mot befattningshavare
att publicering icke skall ske
förrän vederbörande haft tillfälle att avge
förklaring. Det synes rimligt att här
införa en bestämmelse av motsvarande
innehåll. Jag tror att det skulle kunna
ske utan att möta svårigheter från
pressens sida. Jag har anledning att
tro det efter att ha deltagit i många
diskussioner just om dessa grannlaga
publiceringsfrågor.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
understryka ytterligare en synpunkt, eftersom
jag nu rätt många år haft tillfälle
att delta i handläggningen av vårdfrågor
i ett landstings förvaltningsutskott.
Man betänker säkerligen i allmänhet
inte hur oerhört stora svårigheterna
är att skaffa personal till vårdhem,
både av den typ det nu är fråga
om och av andra typer. Om kritiken
mot verksamheten vid dessa inrättningar
framstår som alltför hård och dessutom
som oöverlagd och inte helt berättigad,
är det naturligtvis lätt hänt
att personalen tröttnar. Det kan man
inte klandra om man tänker på vilket
slitsamt och tålamodsprövande arbete
som personalen vid dessa vårdhem alltid
har, ett arbete som är mera påfrestande
än de flesta andra befattningshavares.
Därför måste både de som har
inspektionsrätt och de som svarar för
offentligheten kring dessa vårdområden
fara varsumt fram, självklart utan
att fördenskull fakta undanhålles. Man

Nr 15

103

Tisdagen den 25 april 1961

anledning av planerad nedläggning av träsliperiet vid Tegefors

Interpellation i
fabrik i Järpen

får inte glömma risken — i dessa tider
när det finns en betydande brist
på personal på olika vårdområden och
många vårdanstalter redan är strandsatta
i detta hänseende — att vi gör
dessa arbetsuppgifter ännu mera påfrestande
genom en kritik som vid närmare
prövning visar sig icke helt hållbar.
Det är viktigt — på den punkten
får det inte göras avkall — att missförhållanden
blottläggs och påtalas. Men
det är också viktigt att sådant som inte
är missförhållanden inte framställes i
en sådan dager att missuppfattningar
uppstår.

Får jag slutligen rent parentetiskt ansluta
till en passus i inrikesministerns
anförande. När han talade om att det
hade förekommit överbeläggning som
inte borde få förekomma, kände jag
mig träffad i mitt samvete. Jag tror inte
någon av oss som har med sjukvårdsanstalter
och vårdhem att göra kan frita
sig från att överbeläggning förekommer
på de anstalter han har ansvar
för. Sådan förekommer både här och
var och i alltför hög grad, beroende på
att läkarna och andra målsmän för dessa
anstalter helt enkelt inte kan säga
nej till de böner om vård och hjälp
som frainföres. Så blir anstalterna överbelagda
och drabbas ibland av anmärkningar.
Det är sannerligen inte lätt att
veta hur man i sådana fall skall handla
på det riktigaste och mest människovänliga
sättet.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition nr 151, med förslag
till lag om ändrad lydelse av 53 § 1
mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), in. in.

§ 7

Föredrogs och hänvisades till jord -

bruksutskottet den å bordet vilande motionen
nr 780.

§ 8

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 63—69 och 74,
bevillningsutskottets betänkanden nr 39
och 41, bankoutskottets utlåtanden nr
21—23, andra lagutskottets utlåtanden
nr 39—41, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 20 och 21 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 21 och 22.

§ 9

Föredrogs den av herr Wiklund i
Stockholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet angående
kostnaderna för bärgning av regalskeppet
Vasa.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10

Interpellation i anledning av planerad
nedläggning av träsliperiet vid Tegefors
fabrik i Järpen

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Östersund (s), som
yttrade:

Herr talman! Enligt den kommuniké
som i dagarna utfärdats av Marma-Långrörs
AB — vilket bolag numera ingår
i Korsnäskoncernen — kommer träsliperiet
vid Tegefors verk i Järpen att
nedläggas den 1 mars 1962. Åtgärden
innebär att sista etappen i Tegeforsanläggningens
avveckling fullbordas och
att en av de få kvarvarande större industrierna
i Jämtlands län försvinner.

Tegeforsfabrikcn grundades redan
1886 och har en lång och skiftande historia
bakom sig, vilken icke närmare
skall relateras i detta sammanhang.
Nämnas kan dock, att när anläggningen

104

Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

Interpellation ang. upplysningsverksamheten kring utrymningsövningen i

holm

ar 1950 övergick i Marma-Långrörs ägo

förelåg planer på en omfattande utbyggnad
och expansion. Från kommunens
sida gjordes också omfattande investeringar,
emedan man på goda grunder
förväntade att driften skulle fortsätta
och möjligen öka i omfattning.
Nngra år efter det att fabriken övergått
till de nya ägarna började emellertid
rykten om driftinskränkningar att
cirkulera, vilka — trots lugnande besked
från bolagsledningens sida — så
småningom besannades. Den 2 oktober
1956 meddelades att tillverkningen av
sulfitmassa skulle upphöra fr. o. m.
september 1957, att tillverkningen skulle
läggas om till slipmassa och att ett provisoriskt
träsliperi skulle uppföras. Vid
den tiden fanns drygt 150 arbetare anställda
vid fabriken, men när omställningen
skedde i mars 1958 reducerades
arbetsstyrkan till ett 90-tal, vilket givetvis
medförde kännbara återverkningar
såväl för dem som utrationaliserades
som för den berörda kommunen.

Det nyligen utfärdade beskedet från
bolagsledningen om att träsliperiet
skall nedläggas den 1 mars nästa år
har naturligt nog väckt missmod och
förstämning i första hand hos de anställda
och deras familjer. Bolaget säger
visserligen i sin kommuniké att
några av de äldre arbetarna kommer
att pensioneras och att de övriga kommer
att erbjudas anställningar vid bolagets
anläggningar i Hälsingland, men
detta betyder ingalunda någon tillfredsställande
lösning för människor, som
planerat för framtiden på en plats där
de trivs och känner sig höra hemma.
Även kommunen och för övrigt hela
länet med sin redan nu starka utflyttning
ställs i en bekymmersam situation.
Det kan erinras om att utförda
beräkningar visar att Undersåkers skattetyngda
kommun genom nedläggningen
kommer att orsakas ett skattebortfall
av sex procent.

Stock Alla

ansträngningar måste nu inriktas
på att söka få en ersättningsindustri
till Järpenområdet. Goda förutsättningar
härför synes föreligga eftersom platsen
har goda kommunikationer, ett väl utbyggt
skolväsen, livlig bostadsbyggnadsverksamhet
och över huvud taget en
mycket bra kommunal service. Skicklig
och yrkeskunnig arbetskraft kommer
också att finnas tillgänglig i samband
med nedläggningen. Järpens naturliga
roll som en betydande centralort
i västra Jämtland, liksom det inte
allt för långa avståndet till en ständigt
isfri hamn på norska sidan bör även
verka tilldragande ur lokaliseringssynpunkt.

I strävandena att söka lokalisera någon
annan industri till orten och därmed
skapa trygghet i tillvaron för
dem som berörs av bolagets nedläggningsbeslut
förlitar man sig nu på statsmakternas
medverkan. För att vinna
klarhet i vilka åtgärder som vidtagits
i sådan riktning anhåller jag om kammarens
tillstånd att få ställa följande
frågor till statsrådet och chefen för socialdepartementet
:

Har statsrådet uppmärksammat de sociala
skadeverkningar som nedläggningen
av Tegeforsfabriken kommer att få
såväl för de anställda som för Undersåkers
kommun och Jämtlands län?

Om så är fallet, är statsrådet villig
att lämna en redogörelse för de åtgärder
som planeras från statsmakternas
sida i syfte att i första hand söka få någon
annan industri till platsen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. upplysningsverksamheten
kring utrymningsövningen i
Stockholm

Ordet lämnades på begäran till

Herr BJÖRKMAN (h), som yttrade:
Herr talman! Den utrymningsövning,

Nr 15 105

Tisdagen den 25 april 1961

Interpellation ang. upplysningsverksamheten kring utrymningsövningen i Stock
holm

som ägde rum i Stockholm söndagen
den 23 april, fick icke den anslutning,
som hade väntats. Övningen omfattade
ett område med 250 000 invånare. Det
beräknades att omkring 70 000 personer
skulle deltaga i övningen. Antalet
stannade emellertid vid knappt 30 000.
Övningen fick därigenom inte den karaktär
som avsågs för att den rätt skulle
fylla sin uppgift.

Det har starkt ifrågasatts om upplysningsverksamheten
kring övningen varit
utformad på ett sådant sätt att befolkningen
fått en klar uppfattning om
övningens innebörd. Genom det starka
betonandet av frivilligheten har alltför
många bibringats den föreställningen
att deras underlåtenhet att deltaga i
övningen icke hade någon betydelse.

Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Anser herr statsrådet att upplysningsverksamheten
kring utrymningsövningen
i Stockholm varit utformad på ett
sådant sätt, att allmänheten fått klart
för sig det angelägna i att deltagandet
fick största möjliga omfattning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtande nr 73 i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
ytterligare utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1960/61,
i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

bevillningsutskottets betänkande nr
49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Norge
om tullättnader m. m. vid flottning i
svensk-norska vattendrag;

tredje lagutskottets utlåtande nr 19, i
anledning av motion angående beräkningen
av bostadsrätts överlåtelsevärde;

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående vissa åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets
område, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner,

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statens stöd åt
växtförädlingen, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ombildning av
statens reproduktionsanstalt till aktiebolag,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

24, i anledning av väckta motioner
angående utredning om vetenskaplig
forskning rörande arbetet och arbetsplatsen,

nr 25, i anledning av väckta motioner
om skydd mot korrosion,

nr 26, i anledning av väckt motion om
utarbetande av ett tidsenligt byggnadskostnadsindex,
m. in., och

nr 27, i anledning av väckta motioner
angående åldringsvården.

§ 13

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,
såvitt propositionen avser
ändrade grunder för statsbidrag till
kommunerna;

nr 179, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar
om anslag för budgetåret 1961/62 till
högre utbildning och forskning jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 180, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda fram -

106 Nr 15

Tisdagen den 25 april 1961

ställning angående anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till sjukkassor in. m.;

nr 181, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1961/62 till Akademiska sjukhuset
i Uppsala: Avlöningar till läkare och
Driftkostnader vid akademiska sjukhuset
i Uppsala;

nr 182, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1961/62 till vissa byggnadsarbeten
vid statens mentalsjukhus m. m.; och
nr 183, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1961/62 till Bidrag till skattetyngda
kommuner m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

från bevillningsutskottet:
nr 189, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen,
såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet;

från första lagutskottet:
nr 185, i anledning av väckta motioner
om en allmän översyn av bokföringslagen;
och

nr 190, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
europeisk konvention om inbördes rättshjälp
i brottmål;

från andra lagutskottet:
nr 184, i anledning av väckta motioner
om rätt till barnpension för barn
utom äktenskap i visst fall; samt

från jordbruksutskottet:
nr 186, i anledning av väckta motioner
angående domänverkets markpolitik,
m. m.;

nr 187, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast
egendom, m. m.; och

nr 188, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden.

§ 14

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 142, angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m., överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 15

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

nr 781, av herr Braconier, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 101,
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation;

nr 782, av herr Mattsson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
116, angående vissa organisationsfrågor
inom skolväsendet m. m.;

nr 783, av herr Svenning m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
128, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 26 § lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
så ock om fortsatt giltighet av samma
lag, m. m.;

nr 784, av herr Bohman m. fl., likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 128;

nr 785, av fru Kristensson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
130, med förslag till förordning om ändring
i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 648);

nr 786, av herr Magnusson i Borås
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 132, med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser
om rätt till avdrag vid 1961 års taxering
för avsättning till pensionsstiftelse;

nr 787, av herr Brandt i Sätila m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 134, angående särskilda åtgärder
för rationalisering av jordbruket
och skogsbruket i Kopparbergs län,
m. m.;

nr 788, av herr Larsson i Luttra m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 136, angående vissa ändringar

Nr 15 107

Onsdagen den 26 april 1961

i statliga avlönings- och pensionsförfattningar,
m. m.;

nr 789, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Svensson i Ljungskile, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 140,
med förslag till nya författningsbestämmelser
rörande tillverkning av och handel
med fodermedel m. m.;

nr 790, av herr Nilsson i Svalöv, likaledes
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 140; samt

nr 791, av herr Johansson i Stock -

holm m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 144, angående försäljning
av viss kronoegendom.

Dessa motioner bordlädes.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.25.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 26 april

Kl. 10.00

§ 1

Meddelande om grundlagsändring

Herr talmannen meddelade, att Kungl.
Maj:t till riksdagen överlämnat en skrivelse
angående förordnande av statsrådsledamöter
att uppläsa Kungl. Maj:ts
öppna brev till riksdagen angående viss
grundlagsfråga. Av denna skrivelse, som
nu föredrogs och lades till handlingarna,
inhämtades, bland annat, att Kungl.
Maj :t förordnat hans excellens herr
statsministern Tage Erlander att i andra
kammaren uppläsa Kungl. Maj:ts
öppna brev i ämnet.

Med anledning härav överlämnade
herr talmannen ordet till hans excellens
herr statsministern ERLANDER, som
uppläste Kungl. Maj:ts öppna brev till
riksdagen av den 21 april 1961 angående
viss grundlagsfråga, så lydande:

Kungl. Maj:ts öppna brev till
riksdagen angående viss grundlagsfråga;
givet Stockholms slott
den 21 april 1961.

1 skrivelse den 12 april 1961, nr 148,
har riksdagen anmält, att riksdagen vid
slutlig prövning antagit av 1960 års
riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 143 såsom vilande för
vidare grundlagsenlig behandling antaget
förslag till ändrad lydelse av 51 §
riksdagsordningen.

Kungl. Maj:t vill härmed giva riksdagen
till känna, att Kungl. Maj:t denna
dag låtit genom allmän kungörelse
utfärda den beslutade grundlagsändringen.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Uppläsningen åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 2

Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av dels fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, dels ock
suppleanter för riksdagens fullmäktige
i nämnda bank och kontor.

Ordet lämnades därvid på begäran
till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skall företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemen -

108 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

sam lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Denna hemställan bifölls.

Den av herr förste vice talmannen för
valet av valmän avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Sköldin

Nilsson i Göteborg

Malmborg

Dickson

Bengtsson i Varberg
Svensson i Stenkyrka
Andersson i Ryggestad
Johansson i Torp
Christenson i Malmö
Munktell
Asp

Börjesson i Glömminge

Karlsson i Olofström

Odhe

Löfroth

Regnéll

Andersson i Ronneby
Persson i Appuna
Larsson i Hedenäset
Renström-Ingenäs, fru
Boija

Gunne, fru
Almgren

Larsson i Luttra.

Herr talmannen uppläste nu denna
lista, vilken kammaren godkände; och
förklarades de personer, vilkas namn
upptagits å listan, utsedda till valmän.

§ 3

Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen. Herr förste vice talmannen
avlämnade en lista, vilken under
partibeteckningen »Gemensamlista»
upptog följande namn:

Nilsson i Östersund

Forsberg

Nelander

Bohman

Bengtsson i Landskrona

Hansson i önnarp

Andersson i Billingsfors

Hagnell

Rydén

Cassel

Lindkvist

Johansson i Dockered.

Sedan denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts
förklarades de personer, vilkas namn
funnos upptagna å listan, utsedda till
suppleanter för här ifrågavarande valmän.

§ 4

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 2 och 3 omförmälda valen.

§ 5

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman får jag meddela, att gemensam
omröstning i det i bevillningsutskottets
memorial nr 46 avsedda ärendet angående
befrielse från nöjesskatt för
idrottstävlingar m. m. kommer att anställas
vid början av kamrarnas sammanträden
onsdagen den 3 maj.

§ 6

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
proposition nr 142, angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster
m. m.

§ 7

Föredrogos var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till utrikesutskottet motionen nr 781;
till statsutskottet motionen nr 782;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 783—785;

till bevillningsutskottet motionen nr
786;

Nr 15 109

Onsdagen den 26 april 1961

till jordbruksutskottet motionen nr
787;

till statsutskottet motionen nr 788;
till behandling av lagutskott motionerna
nr 789 och 790; samt

till statsutskottet motionen nr 791.

§ 8

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtande nr 73, bevillningsutskottets
betänkande nr 49, tredje lagutskottets
utlåtande nr 19, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 21, 23 och 25
samt allmänna beredningsutskottets utlåtanden
nr 24—27.

§ 9

Föredrogs den av herr Nilsson i
Östersund vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet i anledning av
planerad nedläggning av träsliperiet vid
Tegefors fabrik i Järpen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10

Föredrogs den av herr Björkman vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående upplysningsverksamheten
kring utrymningsövningen
i Stockholm.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11

Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1901/62,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående vissa markförvärv
för försvaret,

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
viss kronan tillhörig mark m. m.,

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal om driften av svenska institutet
för konserveringsforskning m. m., och
nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående anslag för
budgetåret 1961/62 till utbyggnad av
tekniska högskolan i Stockholm m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 12

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

Punkterna 1—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 14 och 15

Lades till handlingarna.

§ 13

Föredrogos vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till radiohus
för budgetåret 1961/62, och

nr 74, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1960/61, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt
motion.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

Ilo Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

§ 14

Samlad översyn av gällande bestämmelser
rörande olika företagsformer, in. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 39, i anledning av väckta
motioner rörande en samlad översyn
av gällande bestämmelser rörande olika
företagsformer, m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:148
av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt II: 170 av herrar Gustafsson i
Kårby och Svensson i Stenkyrka, vari
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam
utredning rörande avvägningen av
företagsbeskattningen med särskild
hänsyn till de mindre företagens behov
av konsolidering i enlighet med vad i
motionerna anförts; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 266
av herrar Stefanson och Sjönell samt
11:226 av herrar Gustafson i Göteborg
och Carlsson i Stockholm, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om en samlad
översyn av gällande bestämmelser
främst inom sociallagstiftningens och
skattelagstiftningens områden med sikte
på att skapa rättvisa mellan olika företagsformer
och undanröja de bestämmelser
som missgynnar sådan företagsamhet
inom t. ex. hantverkets, handelns,
industriens och jordbrukets områden,
som ej drives i aktiebolagsform».

Utskottet hemställde, att riksdagen, i
anledning av de likalydande motionerna
I: 148 av herrar Mattsson och Torsten
Andersson samt II: 170 av herrar
Gustafsson i Kårby och Svensson i
Stenkyrka ävensom de likalydande motionerna
I: 266 av herrar Stefanson och
Sjönell samt II: 226 av herrar Gustafson
i Göteborg och Carlsson i Stockholm
och med hänsyn till angelägenheten att
stärka den mindre företagsamhetens
konkurrenskraft inför den nya mark -

nadssituationen i Europa, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om en
samlad översyn av gällande bestämmelser
främst inom sociallagstiftningens
och skattelagstiftningens områden med
sikte på att skapa rättvisa mellan olika
företagsformer och undanröja de bestämmelser
som missgynnade sådan företagsamhet
inom t. ex. hantverkets,
handelns, industriens och jordbrukets
områden, som ej dreves i aktiebolagsform.

Reservation hade avgivits av herrar
John Ericsson, Einar Eriksson och
Jansson, fröken Ranmark samt Herrar
Wiirnberg, Brand t i Asp abruk, Allard,
Kärrlander, Engkvist och Andersson i
Essvik, vilka ansett att utskottet bort
hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 148
av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt II: 170 av herrar Gustafsson
i Kårby och Svensson i Stenkyrka om
åtgärder på företagsbeskattningens område
för underlättande av mindre företags
konsolidering, ävensom

2) de likalydande motionerna 1:266
av herrar Stefanson och Sjönell samt
11:226 av herrar Gustafson i Göteborg
och Carlsson i Stockholm om en samlad
översyn av gällande bestämmelser
rörande olika företagsformer,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr FÄLLDIN (ep):

Herr talman! I de likalydande motionerna
1:148 och 11:170, den senare
väckt av herrar Gustafsson i Kårby och
Svensson i Stenkyrka, har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning
rörande avvägningen av företagsbeskattningen
med särskild hänsyn
tagen till de mindre företagens behov
av konsolidering i enlighet med vad i
motionerna anförts.

Utskottsmajoriteten har ställt sig po -

Onsdagen den 26 april 1961

Nr 15 111

Samlad översyn av gällande bestämmelser rörande olika företagsformer, m. m.

sitiv till detta yrkande liksom till yrkandet
i de likalydande motionerna
1:266 och 11:226. Reservanterna hävdar,
att det inte finns särskild anledning
att ge dessa spörsmål någon förtur,
eftersom hela problemkomplexet
skall utredas och behandlas av den stora
skatteberedningen. Men utskottsmajoriteten
menar att man här kan peka
på förhållanden, som gör att det
finns anledning att ge detta ärende förtur.

Under behandlingen i avdelningen
meddelade utskottssekretariatet, att om
man ser på utvecklingen under perioden
1954—1958 finner man, att den
statliga inkomstskatten från företag,
som drivs i form av aktiebolag och ekonomiska
föreningar, under denna period
minskat med 12 procent under det
att skatteinkomsterna till statsverket
från företag som drivs på annat sätt —
framför allt mindre företag som driver
rörelse i form av enskild firma, handelsbolag
eller kommanditbolag — ökat
med 24 procent.

Det är alltså en skillnad från minus
12 till plus 24 procent. Man kan väl
inte säga annat än att konjunkturerna
för dessa båda typer av företag har varit
enahanda. Skillnaden är framför allt
den, att den ena typen av företag arbetar
under en skattelagstiftning som är
avsevärt mycket gynnsammare än lagstiftningen
för den andra typen av företag.
Det är mot den bakgrunden utskottsmajoriteten
menar att det finns
skäl att låta de problem som tagits upp
i de båda motionsparen få förtur och
att, tidigare än allmänna skatteberedningens
förslag kan väntas, vidta åtgärder
syftande till att ge den mindre företagsamheten
möjligheter till konsolidering.

Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BRAND!'' i Aspabruk (s):

Herr talman! Dessa frågor berör, som
bär har sagts, småföretagens möjlighe -

ter till konsolidering. I motionerna sägs
att ingenting har företagits i detta hänseende.
Men jag vill erinra om de beslut
som fattats här tidigare om rätt till
förlustavdrag och om rätt till avdrag
vid nyemissioner. Syftet med dessa beslut
har bland annat varit att hjälpa
småföretagen till konsolidering och till
en bättre lösning av deras kapitalfråga.

Det är inte så mycket att säga i detta
ärende, tycker jag, ty de frågor som här
förts fram är redan nu föremål för allmänna
skatteberedningens övervägande.
När det gäller enskilda företagare,
småföretagsamheten, som här främst
avses, är det klart utsagt i direktiven
till utredningen — vilket här vid ett
flertal tillfällen har framhållits — »att
den allmänna skatteberedningen bl. a.
har att undersöka om det är en lämplig
anordning att som nu sker enskilda
rörelseidkare, fria yrkesutövare och
lantbrukare beskattas delvis efter samma
regler som gäller för företag som
drivs i bolags- eller föreningsform och
delvis enligt samma regler som löntagare».

Då hela företagsbeskattningen — som
vi väl vid ett tiotal olika tillfällen här
i riksdagen tidigare har framhållit —
är föremål för en förutsättningslös utredning,
kan det enligt utskottets mening
inte anses riktigt att hryta ut några
frågor, utan de bör ställas in i sitt
större sammanhang.

Herr talman! Jag anser att det borde
räcka med detta klara faktum, och jag
ber att få yrka bifall till den reservation
som är fogad till detta betänkande
av herr John Ericsson m. fl.

Herr CH RISTEN SON i Malmö (fp):

Herr talman! Reservanterna och herr
Brandt i Aspabruk hänvisar till pågående
utredningar på det skattepolitiska
planet. Men frågan har också socialpolitiska
aspekter. Jag erinrar om sociallagstiftningen,
som också berörts i
de framlagda motionerna. De av herr
Brandt nämnda kommittéerna, som ar -

112 Nr 15 Onsdagen den 26 april 1961

Samlad översyn av gällande bestämmelser rörande olika företagsformer, m. m.

betar med dessa spörsmål, har inte möjlighet
att göra den översyn av författningarna
som utskottet hemställer om.
Vad jag främst vill fästa kammarens
uppmärkamhet på är att bolagsbildningen
har fått en utveckling som inte
är normal. Under 1960 bildades nära
7 000 bolag mot 2 900 under 1959. Fria
yrkesutövare och småföretagare inom
handel och hantverk, servicerörelser av
olika slag som inte har direkt företagsorganisatoriska
skäl till bolagsbildning
är representerade i de nya ansökningarna.
Att registrera bolag är förenat
med åtskilliga kostnader, och vederbörande
får även underkasta sig bolagslagstiftningens
många bestämmelser.

Vad som framdrivit denna för småföretagarna
onaturliga företagsform är
främst att statsmakterna under senare
år har stiftat vissa sociallagar, enligt
vilka man måste vara arbetstagare för
att kunna tillgodogöra sig fördelarna av
sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. ATP
är också en drivande faktor. Att Kungl.
Maj:t i januari 1960 bl. a. beslutade
att en direktör, som själv äger aktiemajoriteten
i ett företag, skall betraktas
som arbetstagare och icke som egen
företagare i vad det gäller sjuk- och
yrkesskadeförsäkring, har givit bolagsbildningen
stor aktualitet.

Sociallagstiftningen har två definitioner,
den civilrättsliga och den socialrättsliga.
En direktör i ett företag
liänföres till den socialrättsliga, medan
en enskild handelsfirma — t. ex.
en frisör eller en fönsterputsare — hänföres
till den civilrättsliga och således
inte kan få något nämnvärt gagn av
den nuvarande sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.

Det heter i utskottsutlåtandet att det
är angeläget med en skyndsam utredning
rörande sociallagstiftningens struktur.
Vidare anföres att de mindre företagarnas
konkurrenskraft inför den
nya marknadssituationen i Europa snarast
måste förstärkas och att olika företagsformer
bör konkurrera på lika

villkor. Det är dessa sammanhängande
komplex som bör bli föremål för en
särskild utredning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Jag vill erinra om att
det annonserats en förändring av bestämmelserna
rörande den allmänna
tjänstepensionen, som kommer att beröra
småföretagarna i denna del av sociallagstiftningen.
Inom sociallagstiftningen
i övrigt pågår dessutom andra
utredningar och ett lagstiftningsarbete
i viktiga hänseenden, som har betydelse
för småföretagarna. Med hänsyn härtill
och särskilt med hänsyn till den
omständigheten — något som jag tycker
det borde vara onödigt att ytterligare
peka på — att det så klart angivits,
att man när det gäller skattelagstiftningen
skall pröva alla problem
rörande småföretagare och enskilda rörelseidkare
över huvud taget, tycker jag
att motionärerna skulle kunna avvakta
utredningen, som vi väl ändå kan hoppas
skall lämna sitt betänkande inom
en snar framtid.

Jag vidhåller mitt yrkande, herr talman.

Herr FÄLLDIN (ep):

Herr talman! Som en motivering för
de olika typer av skattekredit, som de
större företagen fått under senare tid
och varom enighet i stort sett rått, har
anförts den nya situation som företagsamheten
kommer i på grund av de
ändrade marknadsförhållandena. Herr
Brandt i Aspabruk pekar på några av
dessa former av skattekredit — på bestämmelserna
om investeringsfonder
och om skattelättnader vid nyemission.
Men det är ju just därför att endast
vissa företag — de som drivs i aktiebolagsform
— har möjlighet att utnyttja
dessa skattekrediter som denna
motion om ändrade regler för den mindre
företagsamheten har väckts. Jag upp -

Nr 15 113

Onsdagen den 26 april 1961

Samlad översyn av gällande bestämmelser rörande olika företagsformer, m. m.

repar, att eftersom de mindre företagen
svarar för ungefär 40 procent av
sysselsättningen här i landet och det
måste vara angeläget att de också är
konkurrenskraftiga inför framtiden
samt då vi vet att utvecklingen under
senare tid varit den, att skatteinkomsterna
från aktiebolag minskat med 12
procent, medan skatteinkomsterna från
den andra typen av företag ökat med
24 procent, är skillnaden så avgörande,
att det inte finns skäl att vänta hela
den tid det kan antas dröja, innan
skatteberedningen lägger fram sitt förslag.
Det är mot denna bakgrund, herr
talman, som jag vidhåller mitt yrkande
om bifall till utskottets hemställan.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Jag vill säga till herr
Brandt i Aspabruk att skatteberedningen,
som han talar om, är ju en långsiktig
beredning, som kommer att ta
tid. Här rör det sig om aktuella problem
som kommit in i bilden, och det är därför
utskottet ansett att en skyndsam utredning
bör företagas.

Herr Brandt säger att även arbetstagarbegreppet
är föremål för utredning.
Det är inte riktigt, herr Brandt;
arbetstagarbegreppet utredes inte i vad
avser olika typer av företagare, utan
det gäller andra förhållanden. Som jag
sade tidigare vore det för riksdagen
mycket värdefullt att få ett besked,
huruvida det civilrättsliga eller det socialrättsliga
arbetstagarbegreppet skall
ligga till grund för den framtida bedömningen
av sociallagstiftningen. Detta
är en mycket viktig fråga, herr Brandt,
och den kan enligt min mening inte
hänskjutas till de utredningar som nu
pågår.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! För att det inte skall bli
några missförstånd vill jag understryka,
att reservanterna bar ju inte på något
sätt förnekat att de problem rörande
småföretagare och andra enskilda rö -

relseidkare, som det här talas om, verkligen
finns. Om dessa ting står det ingen
strid, och vi har inte tagit upp någon
diskussion om saken. Men om en utredning
arbetar med uppgift att gå
igenom dessa problem, bör man väl inte
bryta ut ett spörsmål och fordra en
skyndsam utredning. Det torde vara
ganska ovanligt att så sker här i riksdagen.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Brandt i Aspabruk begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 39, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr John Ericsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för nej-propositionen.
Herr Fälldin begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 95 ja och 109 nej, varjämte 3
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den vid
betänkandet fogade reservationen av
herr John Ericsson in. fl.

8 — Andra kammarens protokoll 1901. Nr 15

114

Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

vid beskattningen m. m.

Förvärvsavdrag för gift kvinna

Fru Löfqvist och herr Svensson i
Stenkyrka anmälde, att de röstat fel i
denna votering.

§ 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid
beskattningen m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 41, i anledning av väckta
motioner rörande förvärvsavdrag för
gift kvinna vid beskattningen m. m.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:26
av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40
av fru Gärde Widemar m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte

A) besluta sådan ändring av reglerna
för förvärvsavdraget att dess maximibelopp
höjdes till 3 000 kronor i de fall
förvärvsarbetande gift kvinna hade
hemmavarande barn under 16 år att
gälla från och med 1962 års taxering,

B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om utredning

dels beträffande en omkonstruktion
av förvärvsavdraget i syfte att genomföra
en höjning av avdraget så att det
bättre överensstämde med de verkliga
merkostnaderna även för förvärvsarbetande
kvinnor med lägre inkomster,
dels om möjligheterna — bland annat
med ledning av nyligen genomförd
norsk lagstiftning — att medge rätt för
två förvärvsarbetande makar att begära
särtaxering vid inkomstbeskattningen,
samt

dels rörande justering av reglerna för
förvärvsavdraget i de fall, där hustrun
verksamt deltagit i makens rörelse eller
jordbruk eller haft inkomster av arbete
i eget jordbruk, enligt i motiveringen
angivna riktlinjer;

2) de likalydande motionerna I: 35 av
herr Ringaby m. fl. och 11:39 av herr
Nilsson i Svalöv in. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte förelägga instundande höstriksdag
förslag om sådana ändringar
av bestämmelserna rörande förvärvsavdrag
att

a) gift kvinna med minderåriga barn
samt inkomst av eget arbete eller av rörelse,
där hon visade att de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande
överstege 1 700 kronor, efter särskild
prövning erhölle avdrag för merkostnaderna,
dock att kvotavdraget icke
finge överstiga 20 procent av inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställdes
änka och frånskild med minderåriga
barn, erhölle motsvarande förbättrade
avdrag, där hon visade att de verkliga
kostnaderna för omhänderhavande av
barn överstege den ortsavdragsförbättring
hon erhölle på grund av förekomsten
av barn,

c) gift man med minderåriga barn
samt inkomst av jordbruksfastighet eller
av rörelse, där hustrun deltoge
i mannens förvärvsverksamhet, erhölle
kvotavdrag, under förutsättning att det
gjordes sannolikt att värdet av hustruns
arbete överstege 300 kr. och det visades
att de verkliga kostnaderna för barnens
omhänderhavande överstege nämnda
belopp, och

d) gift kvinna med minderåriga barn
samt inkomst av jordbruksfastighet erhölle
kvotavdrag enligt samma riktlinjer
som under c); samt

3) de likalydande motionerna I: 70
av herr Bengtson m. fl. och 11:91 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att kommunalskattelagens
46 § 3 mom. måtte erhålla
följande lydelse: »3 mom. Har gift kvinna
haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst
av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor, eller, om hon haft
hemmavarande barn under 16 år, med
300 kronor jämte 20 procent av nämn -

115

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

da inkomst, sammanlagt dock högst med
2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda
belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej
blott ringa omfattning deltagit i arbetet
i förvärvskällan, må mannen utöver
sagda belopp åtnjuta avdrag jämväl med
20 procent av det belopp, som motsvarar
femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan,
dock så att det fasta avdraget
och kvotavdraget sammanlagt
uppgår till högst 1 000 kronor.»

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:26
av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40
av fru Gärde Widemar m. fl., i vad
däri yrkats ändring av 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen, samt de likalydande
motionerna I: 70 av herr Bengtson
m. fl. och 11:91 av herr Hedlund
m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:26
av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40
av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri
yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t, samt

3) de likalydande motionerna I: 35
av herr Ringaby m. fl. och II: 39 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Söderquist, Christenson
i Malmö och Stenberg, vilka ansett

dels att utskottet bort under punkten
1) hemställa, att riksdagen — med bifall
till de likalydande motionerna I: 26
av fru Hamrin-Thorell m. fl. och II: 40
av fru Gärde Widemar m. fl., i vad däri
yrkats ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
samt med avslag å
de likalydande motionerna I: 70 av herr
Bengtson in. fl. och II: 91 av herr Hed -

lund m. fl. — måtte för sin del antaga
följande

Förslug

till

lag om ändrad lydelse av 46'' § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam i
ej blott ringa omfattning, eller inkomst
av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag
med 300 kronor, eller, om hon haft
hemmavarande barn under 16 år, med
300 kronor jämte 20 procent av nämnda
inkomst, sammanlagt dock högst
med 3 000 kronor. Har gift kvinna haft
inkomst av jordbruksfastighet och har
hon utfört arbete i förvärvskällan till
minst 300 kronors värde, må hon åtnjuta
avdrag med detta belopp.

Har gift---nämnda belopp.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas
endast om makarna levt tillsammans
och den till avdrag berättigade
maken under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt. Avdraget
må åtnjutas endast om och i den
mån den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår och må för makarna
tillsammans icke överstiga 300
kronor eller, därest förhöjning av avdraget
med 20 procent av inkomsten
ifrågakommer, 3 000 kronor.

Avdrag enligt — — — sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om
1961 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1961 eller tidigare år.

dels ock att utskottet bort under punkten
2) hemställa, att riksdagen — med

116 Nr 15 Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

bifall till de likalydande motionerna
I: 26 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och
II: 40 av fru Gärde Widemar m. fl., i vad
däri yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t,
ävensom i anledning av de likalydande
motionerna I: 35 av herr Ringaby m. fl.
och II: 39 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 70 av herr Bengtson m. fl. och II: 91
av herr Hedlund m. fl. — måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
för översyn av reglerna rörande
förvärvsavdraget i av reservanterna
angivna hänseenden ävensom av
frågan om att medge rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering
vid inkomstbeskattningen;

II) av herrar Gustaf Elofsson och
Eriksson i Bäckmora, vilka ansett att
utskottet bort under punkten 1) hemställa,
att riksdagen — med bifall till
de likalydande motionerna I: 70 av herr
Bengtson m. fl. och II: 91 av herr Hedlund
m. fl. samt med avslag å de likalydande
motionerna 1:26 av fru Hamrin-Thorell
m. fl. och II: 40 av fru Gärde
Widemar m. fl., i vad däri yrkats
ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
— måtte för sin del antaga
följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse, vari
hon varit verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete,
må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor,
eller, om hon haft hemmavarande barn
under 16 år, med 300 kronor jämte 20
procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock högst med 2 000 kronor.

Har gift man haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har
hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, må
mannen åtnjuta avdrag med nämnda
belopp. Har hustrun haft hemmavarande
barn under 16 år och har hon i ej
blott ringa omfattning deltagit i arbetet
i förvärvskällan, må mannen utöver
sagda belopp åtnjuta avdrag jämväl
med 20 procent av det belopp, som
motsvarar femtedelen av hans inkomst
av förvärvskällan, dock så att fasta avdraget
och kvotavdraget sammanlagt
uppgår till högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt---— 2 000 kronor.

Avdrag enligt---sagda kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1962; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1961
års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1961 eller tidigare år.

III) av herrar Hagberg, Yngve Nilsson,
Darlin och von Sydow, vilka —-under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna I: 35 av herr
Ringaby m. fl. och II: 39 av herr Nilsson
i Svalöv m. fl. — ansett att utskottet
under punkten 3) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till nyssnämnda
motioner måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte förelägga instundande höstriksdag
förslag om sådana ändringar av
bestämmelserna rörande förvärvsavdrag
att

a) gift kvinna med minderåriga barn
samt inkomst av eget arbete eller av
rörelse, där hon visade att de verkliga
kostnaderna för barnens omhänderhavande
överstege 1 700 kronor, efter särskild
prövning erhölle avdrag för merkostnaderna,
dock att kvotavdraget icke
finge överstiga 20 procent av inkomsten,

b) ogift moder, varmed jämställdes
änka och frånskild med minderåriga
barn, erhölle motsvarande förbättrade

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15 117

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. in.

avdrag, där hon visade att de verkliga
kostnaderna för omhänderhavande av
barn överstege den ortsavdragsförbättring
hon erhölle på grund av förekomsten
av barn,

c) gift man med minderåriga barn
samt inkomst av jordbruksfastighet eller
av rörelse, där hustrun deltoge i
mannens förvärvsverksamhet, erhölle
kvotavdrag, under förutsättning att det
gjordes sannolikt att värdet av hustruns
arbete överstege 300 kronor och
det visades att de verkliga kostnaderna
för barnens omhänderhavande
överstege nämnda belopp, och

d) gift kvinna med minderåriga barn
samt inkomst av jordbruksfastighet erhölle
kvotavdrag enligt samma riktlinjer
som under c).

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Under flera år har en
debatt förts i vårt land om verkningarna
av sambeskattningen. Ju större marginalskatten
blivit desto kraftigare har
också debatterna på detta område blivit,
Säkerligen kommer de nyligen av
skatteberedningen publicerade siffrorna
om bl. a. marginalskattens stegring
att ge anledning till fortsatt debatt om
sambeskattningen.

Sambeskattningsproblemen diskuterades
senast i denna kammare den 11
maj förra året. Den diskussionen, som
var mycket lång och vittomfattande, var
knuten till en kunglig proposition. I dag
är det tre olika motionspar som ligger
till grund för överläggningen. Alla dessa
motionspar tar sikte på förvärvsavdraget
för gift kvinna vid beskattningen.
Från högerhåll har vi i motionerna nr
I: 35 och II: 39 föreslagit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa
att Kungl. Maj :t måtte förelägga
instundande höstriksdag förslag till
följande ändringar av bestämmelserna
rörande förvärvsavdrag.

För det första menar vi att gift kvinna

med minderåriga barn och som har inkomst
av eget arbete eller rörelse, om
hon kan visa att de verkliga kostnaderna
för barnens omhänderhavande överstiger
1 700 kronor, efter särskild prövning
skall erhålla avdrag för dessa merkostnader.
Det s. k. kvotavdraget må
dock icke överstiga 20 procent av inkomsten.
För det andra innebär vårt förslag
att ogift moder, varmed jämställes
änka och frånskild med minderåriga
barn, skall erhålla motsvarande förvärvsavdrag
om hon kan visa att de
verkliga kostnaderna för omhänderhavandet
av barnen överstiger den ortsavdragsförbättring
hon får på grund av
förekomsten av barn. För det tredje
föreslår vi att gift man med minderåriga
barn och som har inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och vars
hustru deltar i förvärvsverksamheten
skall erhålla kvotavdrag under förutsättning
att det göres sannolikt att värdet
av hustruns arbete överstiger 300
kronor och de verkliga kostnaderna för
barnens omhänderhavande överstiger
nämnda belopp. Vi föreslår alltsa jämställdhet
mellan de kvinnor som har inkomst
av tjänst och de kvinnor som biträder
männen i deras yrke.

Dessutom innebär vårt förslag att gift
kvinna med minderåriga barn och som
har inkomst av jordbruksfastighet, som
hon själv äger och brukar, skall erhålla
kvotavdrag enligt samma riktlinjer som
vi från vårt håll anser bör gälla för gift
man med minderåriga barn och vars
hustru deltar i förvärvsarbetet.

Dessa förslag överensstämmer med
det som vi framlade i en reservation vid
föregående års riksdag. Vi anser nämligen
inte att frågan om förvärvsavdragen
blev tillfredsställande löst i alla avseenden
genom förra årets riksdagsbeslut.
Enligt vår mening är förvärvsavdraget
ett rent omkostnadsavdrag för
inkomstens förvärvande och bör därför
stå i bättre relation till de verkliga omkostnaderna
än vad nu gällande lagstiftning
ger utrymme för.

118 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

Det maximerade avdraget, 2 000 kronor,
erhåller nu gift kvinna, som har en
inkomst av 8 500 kronor. En kvinna
med denna inkomst får grundavdraget
på 300 kronor plus 20 procent på 8 500
kronor — 1 700 kronor — alltså tillsammans
2 000 kronor. Många kvinnor,
speciellt de som har akademisk utbildning,
får om de tar heltidsanställningar
högre lön än 8 500 kronor. Många av
dessa kvinnor tar emellertid inte heltidsanställningar,
bl. a. på grund av att
deras kostnader för barnens vård etc.
blir så stora, att de tillsammans med de
skatter, som vederbörande kvinna får
erlägga för sin inkomst, tar största delen
av inkomsten i fråga.

Jag erinrar mig i detta sammanhang
en diskussion angående bristen på sjuksköterskor
som vi hade för någon tid
sedan. I denna diskussion blev det klart
redovisat, att vissa gifta sjuksköterskor
endast erhåller 35 öre i timmen i nettolön
för sitt arbete, sedan kostnaderna
för barnens skötsel och skatterna betalats.
Det är då inte att undra på att
mycket kvalificerat kvinnoarbete undandras
samhället.

I huvudsak är det här fråga om ett
allmänt sett alltför högt skattetryck, och
det mest angelägna är att få till stånd
allmänna skattelättnader och sänkt progression
med sänkta marginalskatter. I
den mån delreformer kan ha positiv
verkan, bör emellertid sådana övervägas.
En sådan delreform är att åstadkomma
en bättre anpassning av förvärvsavdraget
till de verkliga kostnaderna.

Högermotionerna tar, som framgått
av vad jag har sagt, sikte just på att få
förvärvsavdraget bättre anpassat till de
kostnader som en gift kvinna med minderåriga
barn ådrar sig då hon för att
kunna delta i förvärvsarbetet måste
överlämna barnens skötsel åt andra.

Våra motioner tar emellertid inte
bara sikte på kvinnor med inkomst av
tjänst utan även på kvinnor sysselsatta
i eget jordbruk eller i egen rörelse samt

på det stora antalet kvinnor som biträder
i mannens rörelse inom jordbruk,
handel, hantverk etc.

Vi motionärer frågar oss varför den
hustru, som står i mannens affär t. ex.
vid kassaapparaten, inte skall få göra
samma avdrag som om hon arbetade
vid kassaapparaten i en annans rörelse.
Vare sig hon arbetar i mannens affär
eller i någon annan affär kan hon inte
ha barnen hos sig under arbetstiden.
De måste skötas av annan person. På
samma sätt förhåller det sig beträffande
de andra rörelser, t. ex. jordbruk, som
jag här erinrat om.

Utskottet har som stöd för sina avslagsyrkanden
framfört två skal, som
bevillningsutskottets socialdemokratiska
ledamöter använder så gott som varje
vecka; åtminstone det ena skälet förekommer
i nästan varje betänkande från
bevillningsutskottet.

Det ena skälet är att ändringar gjorts
då och då på de och de områdena. Det
andra skälet är att den allmänna skatteberedningen
enligt sina direktiv har
möjlighet att ta upp frågan till behandling.
Detta läser vi ständigt och
jämt i bevillningsutskottets betänkande
n.

Det är riktigt att i dagens ärende beslutades
vissa ändringar år 1960. Men
som jag redan framhållit var vi på
högerhåll inte nöjda med den reform
som då genomfördes. Fjolårets beslut
innebar i stort endast att det ursprungliga
ettusenkronorsavdraget räknades
om med hänsyn till det försämrade
penningvärdet och att det numera också
gäller i den kommunala beskattningen.
Dessutom innebar förslaget
vissa andra detaljer, som jag här inte
skall ta upp tiden med att ingå på.

Vad det andra skälet beträffar har
jag tidigare under denna riksdags förlopp
framhållit att vi från högerhåll
inte har kunnat finna det befogat att
vänta med alla förändringar av våra
skattelagar till dess allmänna skatteberedningen,
kanske först i slutet av

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15 11J

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m

1960-talet, blir färdig med sitt arbete.
Vi hälsar allmänna skatteberedningens
tillkomst med glädje, men den får inte
utnyttjas på det sätt som årets riksdag
visat prov på, nämligen till ett som det
synes allmänt reformstopp på skatteområdet
tills utredningen blir klar. Så
vill vi från högerhåll inte ha det.

Ja, herr talman, med detta ber jag
att få yrka bifall till reservation nr

III) av herr Hagberg in. fl., vilken innebär
ett bifall till högermotionerna.

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Sambeskattningen var
vid föregående års riksdag föremål för
en ingående behandling, men trots detta
måste vi nog ändå erkänna, att denna
fråga inte fått någon tillfredsställande
lösning. 1960 års riksdag genomförde
den ändring i familjebeskattningen, som
1957 års sambeskattningsrevision föreslagit,
nämligen en höjning av det s. k.
kvotavdraget till högst 2 000 kronor.

Vi i folkpartiet hade en avvikande
mening, när frågan behandlades här i
riksdagen. Vi föreslog att detta avdrag
skulle sättas till 3 000 kronor.

I år har detta förslag motionsledes
upprepats, och dessutom har vi nu liksom
tidigare föreslagit utredning i vissa
avseenden, då framför allt beträffande
en omkonstruktion av förvärvsavdraget
i syfte att genomföra en höjning av avdraget,
så att det bättre överensstämmer
med de verkliga merkostnaderna även
för förvärvsarbetande kvinnor med lägre
inkomster. Utredningen skulle också
gälla möjligheterna — bl. a. med ledning
av nyligen genomförd norsk lagstiftning
— att medge rätt för två förvärvsarbetande
makar att begära särtaxering
vid inkomstbeskattningen. Vidare
har vi iiven föreslagit utredning
när det gäller justering av reglerna för
förvärvsavdraget i de fall, där hustrun
veksamt deltagit i makens rörelse eller
jordbruk eller haft inkomst av arbete i
eget jordbruk. Det skulle ske enligt vissa
angivna riktlinjer.

Ur samhällets synpunkt borde det
vara angeläget att försöka avskaffa eller
i varje fall reducera de brister som
finns och som här påtalats och enligt
vår mening också utförligt motiverats i
motion nr 40 i denna kammare. Dciia
borde framför allt ske därför att risk
föreligger — och den har redan gjort
sig synnerligen kännbar inom vissa områden
— för att yrkesutbildad kvinnlig
arbetskraft undandrages arbetsmarknaden
med bl. a. motiveringen, att sambeskattningen
är en synnerligen återhållande
faktor för att få den yrkesutbildade
kvinnan in på arbetsmarknaden.

Vi anser därför att reformarbetet på
detta avsnitt av vår beskattning inte får
stanna vid riksdagens beslut förra året.
Vi kan inte heller låta oss nöja med
hänvisningen till att en översyn av skattesystemet
i stort nu pågår — en översyn,
som utskottsmajoriteten hänvisar
till. Vi anser att lättnader i sambeskattningen
hör till sådana reformer, som
bör komma till stånd skyndsamt för att
kunna ge effekt ute i arbetslivet.

Vad gäller förvärvsavdragets storlek
har det i den motion, som jag nyss åberopade,
anförts att detta förvärvsavdrag
inte motsvarar de faktiska merkostnader,
som i de fall, då familjen har
minderåriga barn, normalt är förenade
med hustruns förvärvsarbete utanför
hemmet och vilka i princip bör vara avdragsgilla.
En höjning av avdragets
maximibelopp till 3 000 kronor, såsom
motionärerna föreslagit och reservanterna
bakom reservation nr 1 i utskottets
betänkande anslutit sig till, anser
vi skulle kunna medverka till en bättre
anpassning till de faktiska merkostnaderna.
En sådan höjning är därför enligt
vår mening sakligt väl motiverad
och bör kunna genomföras utan ytterligare
utredningsarbete.

Kritik har i motionerna också riktats
mot konstruktionen av det nuvarande
kvotavdraget med hänvisning till att
detta inte minst vid lägre inkomster torde
bli alltför lågt i förhållande till de

120 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

verkliga kostnaderna. Det torde vara
riktigt att så är fallet. Motionärerna har
därför föreslagit en översyn av förvärvsavdragets
nuvarande konstruktion och
det har också vi reservanter anslutit
oss till. Denna översyn skulle ske i syfte
att nå en bättre anpassning av avdraget
till de faktiska kostnaderna i dessa
fall, t. ex. genom en höjning av procenttalet
för den del av inkomsten, som
ligger i botten.

Beträffande de fall, då gift kvinna
har inkomst av jordbruk eller biträder
mannen i jordbruk eller rörelse, som bedrives
av honom, har enligt vår mening
i motionerna anförts vägande skäl för
reformering av avdragsreglerna, nämligen
då familjen har minderåriga barn
och kan visa att den haft merkostnader
till följd av hustruns deltagande i jordbruket
eller i rörelsen. Men här finns
det utan tvivel särskilda tekniska problem,
som måste närmare genomarbetas
och utredas. Vi har därför inte kunnat
ansluta oss oförbehållsamt till det yrkande,
som finns intaget i motionerna
I: 70 och II: 91. Vi anser dock att ifrågavarande
problem bör uppmärksammas
och att de är värda all uppmärksamhet.
De bör därför bli föremål för
en översyn i berört avsende.

Slutligen har tanken framförts om
att man skulle åstadkomma rätt för två
förvärvsarbetande makar att begära särtaxering.
Motionärerna erinrar här om
den konstruktion, som man har infört
i den norska lagstiftningen. En sådan
konstruktion skulle leda till en fullständig
eliminering av den s. k. sambeskattningseffekten.
Det är något, som väl alla
skulle vilja medverka till. Två förvärvsarbetande
makar skulle inte få en högre
sammanlagd skatt än den som de erlade
före äktenskapets ingående vid
samma inkomster eller den som de skulle
erlägga, om de beskattades var för
sig som ensamstående. Konstruktionen
bjuder enligt vår mening så mycket av
intresse, att den förtjänar att bli närmare
belyst. Vi vill därför tillstyrka

den i detta avseende begärda utredningen.

Herr talman! Med hänsyn till att denna
fråga debatterades ganska ingående
vid föregående års riksdag nöjer jag
mig med denna argumentering för den
reservation av herr Söderquist m. fl., som
finns intagen i bevillningsutskottets betänkande
nr 41. Jag ber att få yrka bifall
till denna reservation.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! När riksdagen i fjol efter
proposition från finansministern
beslutade om vissa ändringar på familjebeskattningens
område, var detta en
reform som hälsades med tillfredsställelse
från många håll. Men tillfredsställelsen
var inte fullständig, eftersom
reformen när det gäller det maximalt
tillåtna förvärvsavdraget vid beskattningen
på 20 procent av inkomsten
eller högst 2 000 kronor begränsades
till att gälla förvärvsarbetande gifta
kvinnor med barn under 16 år.

Förutom denna kategori finns det
andra betydande grupper yrkesverksamma
kvinnor — låt vara kanske under
delvis andra arbetsformer — som
i fråga om förvärvsavdraget inte är lika
gynnade. Jag åsyftar här kvinnor med
inkomst av jordbruksfastighet samt
hustrur till jordbrukare, handlare m. fl.,
som utför arbete i mannens förvärvskälla.
För dessa kategorier gäller endast
det fasta avdraget på 300 kronor
men inget kvotavdrag.

Vi i centerpartiet kan inte acceptera
en sådan kategoriklyvning, eftersom en
arbetsinsats av samma art bör värderas
lika, oavsett om den sker i mannens rörelse
eller i form av anställning hos
annan arbetsgivare. Följaktligen bör
dessa grupper behandlas lika i skattehänseende.
Så är nu inte fallet och det
förmenar vi är att dra en diskriminerande
gräns.

När riksdagen i fjol behandlade denna
fråga och fastställde de bestämmelser
som nu gäller på ifrågavarande om -

121

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

råde, framförde vi från centerpartiet i
motioner krav om att rätten till förvärvsavdrag
även skulle gälla vid s. k.
faktisk sambeskattning efter enahanda
grunder som gäller för yrkesarbetande
kvinnor. Då riksdagen avvisade dessa
rättvisekrav, har vi i år återkommit
med motioner av samma innehåll. Tråkigt
nog har dessa motioner inte heller
i år funnit nåd inför bevillningsutskottets
majoritet, varför vi från centerpartiet
följt upp dem genom reservationer
till utskottets betänkande och
som jag nu, herr talman, ber att få lägga
några synpunkter på.

Förvärvsavdrag för hustruns arbete i
makarnas jordbruk eller rörelse måste
anses vara principiellt lika berättigat
som för annat förvärvsarbete. I de fall
där minderåriga barn förekommer bör
det då också vara motiverat att medge
ett förhöjt förvärvsavdrag. Övervägande
skäl synes mig tala för att även på
detta område ett kvotavdrag införes. I
motionerna 1:70 och 11:91 har därför
yrkats att gift kvinna med inkomst av
jordbruksfastighet skall äga rätt till
samma avdrag som gäller för gift kvinna
med inkomst av rörelse, samt att
vid s. k. faktisk sambeskattning, d. v. s.
i de fall då hustrun deltar i mannens
förvärvsverksamhet inom förvärvskällorna
jordbruksfastighet eller rörelse
med hemmavarande barn under 16 år
mannen må erhålla ett fast avdrag på
300 kronor samt 20 procent av det belopp
som motsvarar femtedelen av hans
inkomst av förvärvskällan, dock högst
700 kronor eller tillsammans med det
fasta avdraget 1 000 kronor.

På detta svarar nu utskottsmajoriteten
kort och gott att någon ändring i
nu gällande bestämmelser icke bör ske
innan erfarenheter vunnits av hur de
nya bestämmelserna verkar i praktiken.

Ja, de erfarenheterna måste väl i sanningens
namn utskottet ändå ha gjort
för ganska länge sedan. Hur kan egentligen
utskottsmajoriteten tro att det inte

finns några extra barnkostnader i sådana
familjer, där makarna gemensamt
driver jordbruk eller rörelse av annat
slag. Att kostnaderna för tillsynen av
minderåriga barn är mindre i sådana
familjer än där hustrun är yrkesarbetande
och hela dagarna vistas utanför
hemmet har vi aldrig bestridit, vilket
väl också framgår av vårt yrkande, där
vi nöjer oss med ett förvärvsavdrag som
endast är hälften så stort. Men att det
därför inte skulle vara några kostnader
alls, som utskottsmajoriteten tycks
tro, har vi verkligen svårt att förstå.
Ofta går det till på det sättet i sådana
hem att äldre barn i familjen får utöva
tillsynen av de minderåriga och därför
också går miste om förvärvsinkomster
och kanske också möjligheten att skaffa
sig en egen utbildning.

Jag ber att på denna punkt också få
hänvisa till den utredning i frågan som
har gjorts av Sveriges lantbruksförbund,
som genom noggranna undersökningar
kommit fram till att värdet av
hustruns arbetsinsats normalt kan beräknas
till en femtedel av mannens totalt
redovisade inkomst av jordbruksfastighet.
För att vara absolut på den
säkra sidan har denna andel maximerats
till 3 500 kronor. Denna beräkning
bör, där skäl till avvikelse ej föreligger,
kunna läggas till grund för beräkning
av ortsavdrag för jordbrukar- och
rörelseidkarfamiljer på samma sätt
som sker för yrkeskvinnor, d. v. s. med
20 procent och högst 3 500 kronor,
varvid erhålles — i enlighet med vad
jag nyss har sagt — ett ortsavdrag om
högst 700 kronor och ett sammanlagt
förvärvsavdrag om högst 1 000 kronor,
vilket enligt vår mening bör medges
gift man med inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, när hans hustru
är verksam i förvärvskällan och har
minderåriga barn under 16 år.

Med det anförda, ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid utskottsbetänkandet
fogade reservationen
nr II) av herr Gustaf Elofsson och mig.

122

Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

beskattningen m. m.

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon längre diskussion om detaljer i
denna fråga. Jag vill erinra om detsamma
som herr Eriksson i Bäckmora
nyss framhöll, nämligen att när vi förra
året beslöt en reformering på familjebeskattningens
område, ansågs att
man då hade tagit ett stort steg framåt
till en förbättring, och detta hälsades
med stor tillfredsställelse. Då hade
vi att behandla liknande yrkanden i
motioner, som de vi nu skall ta ställning
till, men som avslogs av riksdagen.

Nu yrkar man i motionerna ytterligare
höjning av förvärvsavdraget eller
en utvidgning av dess tillämpningsområde
utöver vad riksdagen beslöt i fjol.
Men dessa bestämmelser, som vi beslöt
förra året, träder ju i kraft först
i och med årets taxering. De har med
andra ord, knappast trätt i kraft, innan
man yrkar på ändringar. Det är
väl ganska naturligt att bevillningsutskottets
majoritet säger, att det inte
bör komma i fråga att man, redan innan
den nya reformen har trätt i kraft
och man har vunnit erfarenhet av hur
de nya bestämmelserna verkar i praktiken,
skall vidta så omfattande åtgärder
i fråga om förvärvsavdraget som
dem motionärerna yrkar på.

Finansministern uttalade i propositionen
om familjebeskattningen förra
året, att frågan om skattebördans avvägning
mellan gifta och ensamstående
skattskyldiga skulle tas under förnyat
övervägande, när de statsfinansiella
förutsättningarna för ytterligare reformer
på området förelåg. Och bevillningsutskottet
underströk att förvärvsavdragets
storlek och konstruktion ingår
som ett led i denna översyn av familjebeskattningen.

Man tycker inte om att utskottet hänvisar
till allmänna skatteberedningen,
och det kanske blir litet tjatigt i längden,
men det kan inte undvikas. I direktiven
för allmänna skatteberedning -

en ingår också uppdraget att företa den
av finansministern förutskickade omprövningen.
Frågan har således redan
hänskjutits till utredningen. Därmed
anser utskottet att det inte finns några
skäl att utbryta de i motionerna framställda
spörsmålen, varför utskottets
majoritet yrkar avslag på motionerna.

Jag ber, herr talman, att med dessa
få ord få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr STENBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt framhåller
att denna fråga varit föremål för behandling
vid föregående års riksdag
och att det beslut som då fattades hälsades
med stor tillfredsställelse. Det är
klart att man kan säga att det till
vissa delar var tillfredsställande. Men
det är herr Brandt väl bekant, att vi
redan vid förra årets riksdag framställde
krav, som gick utöver vad som var
föreslaget i propositionen och vad som
sedan blev riksdagens beslut. Vi yrkade
då att man skulle höja förvärvsavdraget
till 3 000 kronor, därför att vi
ansåg att 2 000 kronor inte var tillräckligt
med hänsyn till merkostnaderna
för hustrur som arbetar utanför hemmet
och har minderåriga barn. Redan
då framställde vi alltså det yrkandet,
och därför är det väl naturligt att vi
upprepar det i år.

Vidare säger herr Brandt att man i
den kungl. propositionen hade sagt, att
man skulle se över detta område i fortsättningen
också, bara det statsfinansiella
läget bleve sådant att det kunde
ges möjlighet därtill. Det verkar som
om man menade att det vore fara för
ett större skattebortfall, om vårt förslag
genomfördes. Vi som har en annan
uppfattning om avdragets storlek
tror tvärtom, att en reform skulle medföra
ett tillskott till statskassan, om man
får sådana sambeskattningsregler, att
ett stort antal hemmavarande kvinnor
ger sig ut på arbetsmarknaden. Det
skulle snarare tillföra statskassan betv -

123

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

dande inkomster, och det finns ingen
anledning att tro att det blir skattebortfall,
om man justerar avdragsreglerna.

Herr NILSSON i Svalöv (h) kort genmäle: Herr

talman! Beträffande herr Brandts
i Aspabruk yttrande att förordningen
knappast trätt i kraft ännu vill jag liksom
herr Stenberg konstatera, att det
förslag vi lagt fram inte är nytt. Det
är ett förslag från förra året som vi
upprepat, och det är ganska naturligt
att vi gör det.

Av herr Brandts anförande framgick,
att varken finansministern eller utskottsmajoriteten
förra året ställde sig
helt avvisande till de förslag om ändringar
av detaljer i reglerna om förvärvsavdrag,
som då hade väckts. Herr
Brandt hänvisade emellertid till att det
statsfinansiella läget i fjol inte tillät
längre gående reformer på detta område.
Med anledning därav vill jag liksom
herr Stenberg framhålla, att vi
från högerhåll har den uppfattningen,
att vårt förslag i längden inte kommer
att kosta staten något alls. Vi är övertygade
om att den uppmjukning som
vi begärt skulle medföra ett betydligt
större skatteunderlag, eftersom förvärvsarbetande
gifta kvinnor då i
många fall skulle ta heltidsarbete i stället
för halvtidsarbete. Men även om det
skulle kosta staten litet pengar under
det första året, är det statsfinansiella
läget då i dag sådant, att vi inte har
råd härtill? Vi har visserligen ännu
inga klara besked på den punkten och
vi får väl inte heller några sådana,
förrän kompletteringspropositionen om
några dagar lägges fram. Av pressuppgifter
att döma borde vi emellertid ha
råd att vidtaga en ändring beträffande
dessa skatteregler, även om den under
det första året skulle kosta något.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! När jag sade att man
förra året uttalade sin tillfredsställelse
tycks herr Stenberg ha fattat det som
om jag därmed menade, att alla var
helt och hållet tillfredsställda med den
proposition som då förelåg. Jag tilläde
emellertid strax efteråt, att liknande
yrkande som i dag framställes också
framställdes då. Det låg ingen kritik

1 vad jag därmed sade, utan jag ville
endast nämna, att riksdagen så sent
som i fjol tog ställning till ungefär
samma yrkanden som de vi nu behandlar
men att de då avslogs. Vi diskuterade
även då bl. a. särtaxering och tudelningsmetoden.

Jag vill inte gärna ta upp någon diskussion
om detta problem, men jag vill
beträffande folkpartiets yrkande i fjol
om en höjning av förvärvsavdraget från

2 000 kronor till 3 000 kronor framhålla,
att detta avdrag är ett schablonavdrag,
som man beviljas oavsett om man
har några omkostnader eller inte. Ett
schablonavdrag kan inte sättas hur högt
som helst. Detta var också den främsta
motiveringen för att utskottet och riksdagen
inte ville medge högre avdrag
än 2 000 kronor.

Jag vill dock gärna understryka, att
från vårt håll var jag kanske den mest
positivt inställde till höjning av avdraget.
Jag sade förra året, att kan man
finna någon framkomlig väg för att
täcka kostnaderna för förvärvsarbetande
hustrur har jag ingenting emot det,
ehuru jag starkt betvivlar att man skall
lyckas lösa frågan på ett tillfredsställande
sätt. Beträffande det yrkande som
framförs om rätt att göra avdrag för
kostnader för barnen vill jag erinra
om att det finns familjer som har så
höga kostnader för sina barn att det
vore orimligt om de skulle få dra av
hela kostnaderna. Något dylikt skulle
få konsekvenser som jag tror ingen av
oss skulle vilja medverka till.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande
om bifall till utskottets hemställan.

124

Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

Fru GÄRDE WIDEMAR (fp):

Herr talman! Utskottet vidhåller även
i år sin negativa inställning till de motioner
som väckts om lättnader i bördan
för de förvärvsarbetande mödrarna.
Utskottet har inte anfört några andra
skäl för att avvisa motionerna i år än
dem det gjorde förra året. Herr Brandt

1 Aspabruk säger att man först vill ha
erfarenheter av hur de förbättringar,
som då genomfördes, kommer att verka.

Vi hälsar naturligtvis med glädje de
förbättringar som genomfördes förra
året, men vi behöver inte vänta på erfarenheter
av hur de verkar. Vi visste
nämligen redan då — vilket också framhållits
av reservanterna — att de avdrag
som då beslöts kommer att vara otillräckliga;
detta framgick av att vi i fjol
väckte i stort sett samma motioner som
vi väckt i år. Ett förvärvsavdrag på

2 000 kronor som maximum är uppenbarligen
alltför lågt för att täcka de
verkliga merkostnaderna för genomsnittet
av barnfamiljerna.

Herr Brandt hävdar att det är ett
schablonavdrag, och ett sådant får man
vare sig man har några omkostnader eller
inte. Det är väl ändå bara i teorien
det kan finnas någon förvärvsarbetande
hustru med småbarn som inte har
några omkostnader för barnens omhändertagande
och vård under hennes bortovaro
på grund av arbete.

Förra året anförde utskottet att förvärvsavdraget
i de allra flesta fall skulle
täcka de verkliga merkostnaderna för
barnen, om man fördelar kostnaderna
på hela minderårighetstiden. Utskottet
räknar då med att modern inte skulle ha
så stora kostnader för barnen mellan 12
och 16 år. Jag tror att även en sådan
beräkning saknar allt stöd i verkligheten.
Då vi motionärer har föreslagit en
höjning av förvärvsavdraget till maximalt
3 000 kronor, menar vi att det i
många fall är alltför lågt, även om det
ses som ett genomsnitt under hela minderårighetstiden.

Vi har aldrig föreslagit att man skulle

få ett avdrag för de verkliga merkostnaderna,
utan också vi har ansett att det
bör vara ett schablonavdrag, ty det är
klart att det finns familjer som lägger
ner betydligt mera pengar på barnen än
som är nödvändigt. Det har heller aldrig
ifrågasatts från vårt håll att man
skulle få avdrag för sådana extra kostnader.

Vi har också påtalat konstruktionen
av kvotavdraget. Förutom bottenavdraget
på 300 kronor beräknas avdraget
med 20 procent av inkomsten. Detta är
inte tillfredsställande utan leder för en
kvinna som har låg inkomst till ett
mycket oförmånligt resultat. Hon kommer
aldrig i åtnjutande av ett förvärvsavdrag
på 2 000 kronor. För att få det
måste hon nämligen ha en inkomst på
8 500 kronor. Av statistiken framgår att
hustruinkomsterna i de allra flesta fall
ligger väsentligt under detta belopp. Vi
har därför föreslagit en utredning beträffande
avdragets konstruktion. Man
kan ju tänka sig en högre kvot av de
understa inkomstbeloppen, t. ex. med
50 procent på de första 2 000 kronorna
av inkomsten och därefter med 20 procent
på den återstående delen.

Vi anser att det från samhällets synpunkt
borde vara av stor betydelse att
få den kvinnliga arbetskraft som finns i
hemmen ut i förvärvsarbete. Det kommer
vi inte få så länge man inte låter
dem tillgodoräkna sig ett rimligt förvärvsavdrag.
Det lönar sig inte för dem
att fortsätta i yrket och gå tillbaka till
arbetslivet efter barnafödande, då de
blir så missgynnade i beskattningshänseende.
Marginalskatten är så stor i de
flesta inkomstlägen där sambeskattade
makar befinner sig, att det betyder mycket
för hustrun alt i möjligaste mån få
tillgodogöra sig ett avdrag som täcker
hennes rimliga verkliga omkostnader.

Det råder stor brist på kvinnlig arbetskraft
inom många yrkesområden.

I dagarna har det framskymtat i pressen
att man antagligen till sommaren
måste stänga ett stort antal vårdavdel -

Nr 15 125

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m

ningar på sjukhus överallt i landet på
grund av personalbrist. Motsvarande
gäller på inånga andra arbetsområden.

I detta sammanhang går det inte att
bortse från — såsom nyss framhållits
av herr Stenberg — att skatteunderlaget
skulle komma att öka väsentligt, om man
fick ut ett större antal gifta kvinnor på
arbetsmarknaden. Det kommer säkert
att visa sig att den ökning av inkomstskatten
som därigenom kan komma att
tillföras statskassan blir större än den
minskning som skulle inträda, om kvinnorna
skulle få högre förvärvsavdrag.

Man kan inte heller — som utskottet
förutsätter — anse att en hustru som
arbetar i mannens jordbruk eller rörelse
inte har några merkostnader för barnens
vård. Vi tycker i varje fall att makarna
skall ha ett avdrag, om det finns
faktiska omkostnader, och vi har därför
begärt utredning om hur ett sådant skall
konstrueras.

Möjligheten att begära särtaxering —
i linje med det norska systemet — har
redan diskuterats här i dag, och jag
skall inte uppehålla mig särskilt vid
det. Jag vill bara betona att rättvisesvnpunkten
kräver att vi inför ett sådant
alternativ för de sambeskattade
makarna. Det är kanske det enda sättet
att få till stånd en rättvis beskattning
av de förvärvsarbetande makar, som
nu genom sambeskattningen drabbas av
en merskatt därför att de är gifta. Det
borde vara ganska rimligt att två gifta
förvärvsarbetande inte får betala högre
skatt än de tillsammans fick göra
som ogifta.

Eftersom vi inte tror att det skulle
bli några merkostnader för statskassan
med de reformer som vi här föreslagit,
anser vi att det inte finns någon anledning
att vänta på en förbättring av statsfinanserna
för att göra en utredning.
Den översyn av familjebeskattningen
som enligt vad det har signalerats skall
ske då de statsfinansiella förutsättningarna
föreligger kan enligt vår mening
göras redan nu. Vi tycker inte heller

att den allmänna skatteberedningen
skall belastas med denna specialfråga.
Den bör bli föremål för en särskild utredning,
så att vi snarast möjligt får
rättvisa på detta område. Vi kommer
från vårt håll att fortsätta med våra
motioner år efter år, tills vi får en förbättring
till stånd.

Herr talman! Jag ber att få sluta mitt
anförande med att yrka bifall till reservationen
nr I) av herr Söderquist m. fl.

I detta anförande instämde herr Carlsson
i Tibro (fp).

Fru KRISTENSSON (h) :

Herr talman! Herr Nilsson i Svalöv
har här ingående redogjort för det förslag
som vi från högerhåll framlagt i
denna fråga, och jag skall därför nöja
mig med några allmänna reflexioner.

Jag vill gärna i likhet med fru Gärde
Widemar erinra om att med ingången av
detta år har genomförts en reform som
innebär vissa förbättringar, men jag vill
också instämma i vad hon sade om att
vi icke hade väntat oss att denna åtgärd
skulle på något sätt vara till fyllest.
Från högerhåll har vi därför återkommit
med förslag om förbättringar av
förvärvsavdraget, och vi har gjort detta
av flera skäl.

Under senare år har kvinnornas sinne
för de ekonomiska realiteterna alltmer
utvecklats, och även om yrkesarbetet
i många fall innebär en sorts arbetsterapi
för kvinnorna, har bland dem
den uppfattningen blivit allt vanligare
att förvärvsarbete måste löna sig. Ingen
kan heller förmena kvinnorna att ha
en sådan inställning. En gift kvinna
överväger i allmänhet mycket noga, om
hon skall ägna sig åt det yrke för vilket
hon har blivit utbildad, detta i all synnerhet
som hon har minderåriga barn.

Såsom här tidigare framhållits råder
det inom stora områden brist på arbetskraft.
Detta är också orsaken till att frågan
om förvärvsavdraget har mycket
stor aktualitet och att man inte bara
kan vifta bort denna fråga med att säga

126 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

att framtiden får utvisa, om ytterligare
förbättringar är befogade. Fru Gärde
Widemar var här inne på frågan om
sjuksköterskebristen, som ju har kommit
att bli en symbol för det tillstånd
som råder på många av de arbetsområden,
vilka huvudsakligen rekryteras
med kvinnlig arbetskraft. I dagens tidningar
talas rätt utförligt om den oro
som man på sjukhushåll känner inför
sommaren, då läget på personalfronten
väntas bli katastrofalt. Man räknar
med att under den kommande sommaren
få stänga ett betydligt större antal
avdelningar än man någonsin tidigare
gjort.

Vid diskussioner om hur sjuksköterskebristen
skall kunna avhjälpas säges
det ofta från regeringshåll: »Låt oss
utbilda dubbelt så många befattningshavare
som behövs för att täcka det
aktuella personalbehovet.» Jag har tidigare
från denna talarstol framhållit, och
jag vill göra det även i dag, att jag anser
det vara synnerligen dålig samhällsekonomi
att slå in på en sådan väg.

I detta sammanhang skulle jag, herr
talman, också vilja erinra om en under
senare år med oro uppmärksammad företeelse,
nämligen den alltmera sjunkande
nativiteten i vårt land. Samtidigt
planerar man på olika områden av vårt
samhälle mycket omfattande utbyggnader
och investeringar. Men planerna är
synnerligen personalkrävande, och hur
har man tänkt sig att kunna tillgodose
det starkt ökade behovet av personal när
vi lever i en tid av ständigt sjunkande
nativitet? Krävs det inte då krafttag för
att åtminstone kunna aktivisera all den
arbetskraft som redan finns? Bör man
inte i en sådan situation göra det lönsamt
för de gifta kvinnorna att ägna sig
åt yrkesarbete?

.lag är, herr talman, fullt på det klara
med att frågan om förvärvsavdraget för
gifta kvinnor bara är en detalj i ett
större sammanhang. Jag är medveten
om att arbetsförhållanden, lönesättning,
alltför dålig tillgång till deltidstjänster

och framför allt den progressiva beskattningen
gör att många kvinnor föredrar
att inte vara yrkesverksamma.
Men ingen kan förneka att det alltför
låga förvärvsavdraget har mycket stor
betydelse i detta sammanhang.

Det är viktigt med en form av schablonavdrag,
men det väsentliga är att
det i det enskilda fallet finns möjlighet
för en gift kvinna med minderåriga
barn att göra avdrag för de verkliga utgifterna
för barnens tillsyn. Här är det
inte fråga om några exklusiva eller
extraordinära omkostnader, utan om die
verkliga och ofrånkomliga utgifterna för
barntillsyn. Vi på högerhåll anser att
man bör få göra avdrag för dessa kostnader.

Saken har också en annan sida. Ett
alltför lågt förvärvsavdrag medför en
undervärdering av hushållsarbetet. Skulle
man få till stånd ett rimligt förvärvsavdrag,
kan hushållsarbetet värderas på
ett helt annat sätt. Detta har stor betydelse,
ty även på det husliga området
kommer rekryteringen av arbetskraft
att gå lättare när arbetet kan värderas
på ett rimligt sätt.

Vårt förslag tillgodoser den princip
som allmänt gäller inom skattelagstiftningen
i övrigt, nämligen att utgifter
nödvändiga för inkomsternas förvärvande
skall vara avdragsgilla.

Till slut, herr talman, vill jag framhålla
att förslaget har ytterligare en
gynnsam effekt ur skattesynpunkt. För
den som medges ett högre individuellt
avdrag kommer nämligen sambeskattningseffekten
att väsentligt minskas.
Det kan t. o. m. bli på det sättet, att
den nuvarande »straffbeskattningen på
äktenskap», som man populärt säger, i
de allra flesta fall kommer att elimineras.

Jag vill med detta, herr talman, yrka
bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen nr III).

Häri instämde fröken Wettcrström
(h).

Nr 15

127

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen in. in.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! I allt väsentligt vill jag
instämma i de synpunkter som har anförts
av herr Stenberg och fru Gärde
Widemar och som också har kommit
till uttryck i den reservation de har
åberopat och de motioner som ligger
till grund för denna reservation. Jag
skall därför inskränka mig till att anföra
ett par synpunkter.

Jag vill ta upp en sak som kanske
inte berörts i dag och inte heller vid
utskottsbehandlingen men som alltid
brukar komma fram i diskussioner om
dessa frågor och som det enligt min
mening är angeläget att rensa bort ur
debatten. Man menar på många håll att
höjningen av förvärvsavdraget speciellt
skulle beröra de högre inkomsttagarna.
Det heter ofta att sambeskattningen tagen
i stort — inkluderande även förvärvsavdraget
— endast berör ett fåtal,
några tiotusental, av de förvärvsarbetande
kvinnorna i negativ riktning,
medan de övriga, som går att räkna i
betydligt större tal, direkt vinner på
sambeskattningssystemet.

Det är angeläget att här hålla isär
frågan om den egentliga sambeskattningseffekten
och frågan om förvärvsavdraget.
Förvärvsavdragsreglerna är
med nu gällande belopp inte i något
fall positiva för dem det gäller. De
medför, jag vågar säga undantagslöst,
negativ behandling av de yrkesarbetande
kvinnorna. Det är väl självklart
att de förvärvsarbetande kvinnor som
har relativt låg inkomst — och till den
gruppen hör ju de allra flesta av dem
— inte är tillgodosedda med avdrag
för kostnader för inkomstens förvärvande
som inte har nått upp till högre
belopp än 2 000 kronor. De förvärvsarbetande
gifta kvinnor som har högre
inkomst har, även om de missgynnas
på grund av den särskilda sambeskattningseffekten,
dock i allmänhet
så stora inkomster, att de på något sätt
kan ordna med hemhjälp. De lägre inkomsttagarna
har inte den faktiska

möjligheten att tillfredsställande sörja
för hjälp i hemmet så länge de skall
betala skatt på hela sitt bruttolönebelopp.

En annan synpunkt som jag vill beröra
är arbetsmarknadssynpunkten.
Den har omnämnts i diskussionen, och
jag tycker det finns anledning att knyta
an ytterligare till det resonemanget.

I olika sammanhang hör vi talas om
de krav som arbetsmarknaden kommer
att ställa under 1960-talet på mera arbetskraft.
Vi möter också gång på gång
uppgifter om att man i mycket stor utsträckning
litar till kvinnlig arbetskraft
för att kunna få denna ökning av arbetskrafttillgången.
Långtidsutredningen
beräknade att av de 120 000 anställda
som behövdes ytterligare under varje
femårsperiod av 60-talet, skulle ungefär
hälften vara kvinnor. I detta uttalande
har också arbetsmarknadsstyrelsens
chef instämt. Vi läser dagligen
i tidningarna om arbetsmarknadens
krav dels på kvantitativt utökad, dels
kvalitativt förbättrad arbetskraft, på
mer och mer utbildad arbetskraft. Senast
i dag har vi kunnat läsa i tidningarna
att arbetsmarknadsstyrelsens chef
varnar för risken för en förestående
överkonjunktur och i samband därmed
brist på arbetskraft.

Vad görs då från samhällets sida för
att få ut kvinnorna i arbete i den utsträckning
som 60-talets arbetsmarknad
ställer anspråk på? Jag skall i detta
sammanhang inte ta upp frågan om
vad som görs eller underlåtes i andra
sammanhang för att främja kvinnors
yrkesarbete; det kan vara tillräckligt
att peka på vad som inte görs i skattehänseende.
Det är här inte fråga om
något stöd, om att ge de yrkesarbetande
kvinnorna någon förmån utöver vad
de skulle få enligt de principer man
tillämpar på andra områden av skattesystemet.
Redan förut har man ju
knäsatt principen att avdrag skall medges
för kostnader för intäkternas förvärvande,
och det är egendomligt att

128 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

inte samma princip skulle gälla här, i
synnerhet som också arbetsmarknadspolitiska
skäl ytterligare understryker
det berättigade i ett sådant krav.

Det är i varje fall fullt klart att de
yrkesarbetande kvinnorna ingalunda
bär fått rättvisa i skattehänseende, trots
att det naturligtvis var ett stort steg
som togs förra året, såsom både reservanterna
och utskottsmajoritetens talesmän
här tidigare har anfört. Det är
klart att när man befinner sig så nära
botten som vi för ett år sedan gjorde i
detta avseende, var även en höjning
med 1 000 kronor ett väsentligt steg.
Men jag vågar påstå att vi ännu är
långt ifrån den rättvisa beskattning som
de yrkesarbetande kvinnorna har rätt
att kräva. Med den utformning beskattningen
för närvarande har måste den
bakomliggande uppfattningen vara antingen
att kvinnorna skall utföra ett
dubbelarbete, alltså både fullgöra de
uPPgifter som hör till deras yrke och
de uppgifter som fordras i hemmet, eller
också att kvinnornas arbete i hemmet
är så föga värt, att dess värde under
ett helt år inte ens går upp till beloppet
2 000 kronor. Landets hemarbetande
husmödrar borde reagera mot en
sådan värdesättning av deras arbete.

I årets betänkande står också refererat
bevillningsutskottets uttalande
från förra året, där det bl. a. heter:
»När barnet uppnått 12—13 års ålder
förekommer i regel inte några större
extra utgifter för barnets omhändertagande
medan modern sköter sitt arbete.
»

Det är riktigt. Någon direkt barntillsyn
erfordras naturligtvis inte när det
gäller barn över denna ålder. Jag hade
dock för mig, att arbetet för en husmor
var någonting långt utöver den
egentliga tillsynen av ett barn. Jag
hade för mig att det fanns mängder av
uppgifter i ett hem — både av kvalificerat
och okvalificerat slag. Jag hade
även för mig att man räknade de
hemarbetande hustrurna såsom fullt

aktivt arbetande i sitt yrke. En sådan
syn kan dock ingalunda ligga till grund
när man kommit till belopp av det slag
vi hittills rört oss med i detta sammanhang.
Jag tror att husmödrarna i hemmen,
när denna sak tillräckligt klart
gått upp för dem, kommer att reagera
mot detta. De kvinnor som eventuellt
tänkt sig ut från hemmet till yrkesarbetet
har redan i mycket stor utsträckning
givit sitt svar.

Jag skall inte uppehålla tiden med
att ytterligare gå in på det som flera
talare redan förut berört, nämligen den
arbetskraftsbrist vi har på många områden.
Jag vill bara tillägga, att förutom
detta att vi saknar kvinnlig arbetskraft
på arbetsmarknaden, har vi
för närvarande också den situationen,
att de gifta yrkesarbetande kvinnorna
inte har fysiska möjligheter att vidareutbilda
sig och åta sig mera kvalificerade
arbetsuppgifter, därför att de inte
orkar med det vid sidan av det dubbelarbete,
som de nuvarande skattebestäinmelserna
tvingar dem att utföra.

Jag vill gärna säga ett par ord om
det förslag som finns i högermotionen.
Det går ut på rätt att, efter särskilt
styrkande, få avdrag som går utöver
schablonbeloppet. Jag sympatiserar
mycket med den tanken, men jag tror
inte att den är genomförbar med den
konstruktion man givit förslaget i högermotionen.
Att — som förslaget närmast
går ut på — särskilja frågan om
barnens omhändertagande från det övriga
arbetet i hemmet tror jag är en
omöjlighet. Jag tror inte heller att det
är motiverat att göra det eftersom —
som jag tidigare försökt skissera — det
är hemarbetsuppgifterna över huvud
taget som man här bör få göra avdrag
för.

Jag vill i detta sammanhang också
gärna anföra den synpunkten, att om
man genom specialåtgärder skall medge
rätt till avdrag för de verkliga kostnaderna,
utöver schablonavdraget, skall
självfallet sådana möjligheter finnas

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15 129

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

även för dem som ligger i de lägre inkomstgrupperna.
Vi måste komma ihåg,
att det stora flertalet av de yrkesarbetande
kvinnorna inte är akademiker
eller likställda, med väl betalda yrken.

Det stora flertalet återfinner vi inom
de stora lågavlönade arbetsområdena.

Det är därför rimligt att också ta hänsyn
till denna grupp. Jag har mycket
svårt att förstå motiven till att inte en
socialdemokratisk regering vill vara
med om att lägga fram ett förslag som
går ut på att även grupperna i de låga
inkomstklasserna skall få möjligheter
att klara sitt yrkesarbete utan det
besvärande dubbelarbetet.

Till sist vill jag bara ta upp en synpunkt
som herr Brandt i Aspabruk anförde,
nämligen att det var naturligt
att man ville se hur de nya bestämmelserna
kommer att verka. Detta är väl
också huvudmotiveringen för utskottets
avslagsyrkande på motionerna — man
vill se verkningarna av de nya bestämmelserna.

Vad är det då för verkningar man
efterlyser? Rimligtvis kan det inte vara
de rent skattetekniska verkningarna.

De är en skrivbordsprodukt som nästan
vem som helst på mycket kort tid
kan räkna ut. Vill man se hur det kommer
att verka ur arbetsmarknadssynpunkt?
Vill man se om denna höjning
på 1 000 kronor av förvärvsavdraget
kommer att medföra, att kvinnorna i
större utsträckning än hittills kommer
att ge sig ut på arbetsmarknaden och
i större utsträckning än hittills är beredda
att åta sig uppgifter, som många
väntar sig av dem när det gäller att
utbilda sig för mera kvalificerade uppgifter?
Om ett års erfarenhet av det
högre avdraget visar att flera kvinnor
söker sig ut på arbetsmarknaden, kommer
man då att dra den konsekvensen
att det inte finns någon anledning att
gå längre och höja förvärvsavdraget ytterligare?
Och om det inte kommer att
medföra något större utbud av kvinnlig
arbetskraft, kommer man då att dra
9 — Andra kammarens protokoll 1901. Nr

den slutsatsen att det inte finns någon
anledning att gå vidare på denna väg?
Enligt min mening är detta, herr talman,
en felaktig utgångspunkt när det
gäller att göra en rättvis avvägning i
skattehänseende mellan olika grupper.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få instämma med herr Stenbergs
och fru Gärde Widemars yrkande.

I detta anförande instämde fröken
Elmén (fp) samt herrar Rydén (fp),
Berglund (fp) och Helén (fp).

Herr NILSSON i Svalöv (h) kort genmäle: Herr

talman! Fru Nettelbrandt var
vänlig nog att säga, att hon i stort sett
kan instämma i högerns förslag att de
verkliga kostnaderna skulle dras av vid
inkomstens förvärvande. Hon ansåg att
det borde bli ett rent omkostnadsavdrag,
som styrktes. Men fru Nettelbrandt
betvivlade att det gick att praktiskt
genomföra, och jag erkänner gärna
att vissa svårigheter kommer att
uppstå, ty vi avser med vårt förslag
att man får styrka kostnaderna för barnens
skötsel etc.

Så kom fru Nettelbrandt in på en
annan sak och frågade: Är det bara
barnkostnaderna som skall dras av?
Är det inte också kostnader som modern
själv eller andra har för hemmets
skötsel i övrigt? Hon betonade särskilt
att det kanske borde vara avdrag även
när det gällde husmodern själv. Jag
tror att detta är en vacker tanke, men
den föranleder frågan: Skall då icke
den ersättning, som den hemmavarande
hustrun får i hemmet, också beskattas?
Hade vi haft en särbeskattning så att
var och en skattar för sin inkomst, då
kunde man tänka sig förslaget genomfört,
nämligen att mannen tog upp som
avdrag vad han lämnade till hustrun
och sedan hustrun skattade för denna
inkomst. Men innan vi kommit dit tror
jag inte det uppslag som fru Nettelbrandt
förde fram går att realisera.

130 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag trodde inte att det
skulle bli så lång debatt här. Annars
hade jag från början kostat på mig en
litet mera detaljerad diskussion. Men
tillåt mig här att ta några exempel på
hur detta verkar.

Jag vill understryka att sambeskattningen,
trots all diskussion om den, är
bättre än sitt rykte. Genom att föra
diskussionen om sambeskattning på sätt
som sker tror jag faktiskt att man skadar
det syfte man vill nå, när man
här talar om behov av arbetskraft och
kvinnornas medverkan i förvärvslivet.

Det råder nämligen en fantastisk
okunnighet bland kvinnorna på detta
område. Men när man talar om för dem
hur sambeskattningen verkar, får de
en helt annan syn. I de flesta familjer
där båda makarna arbetar tror man att
man betalar högre skatt än den familj
där mannen ensam har samma inkomst,
medan det i verkligheten tvärtom är
så, att alla sambeskattade makar har
lägre skatt på sin inkomst än den familj,
där mannen ensam har samma
inkomst. Men man vill absolut inte medverka
till att sprida den upplysningen,
utan man försöker inge folk den vanföreställningen
att det är tvärtom.

Vi kan faktiskt bedriva en upplysningsverksamhet
här, som skulle främja
syftemålet. Nu kostar det beslut vi
fattade förra året omkring hundra miljoner
kronor. Jag diskuterade denna
fråga med en direktörsfru. Hon har
fyra barn hemma och har fullt upp
med att sköta barnen. Hon kan inte
åta sig något förvärvsarbete, men hon
var arg på sambeskattningen. Jag talade
om för henne att resultatet av en
särbeskattning blir minskade inkomster,
om man inte vältrar över bördan
att betala de hundra miljonerna på andra,
bl. a. på hennes familj; hennes man
måste betala högre skatt för att de förvärvsarbetande
kvinnorna skall få lägre
skatt, det är ju helt naturligt. Då fick

hon en annan uppfattning om sambeskattning.
Man talar aldrig ur denna
synpunkt om de kvinnor som går hemma
och arbetar med barnen och inte
kan ta något förvärvsarbete men vilkas
män riskerar en förhöjd skatt så fort
det är fråga om en sådan övervältring.
Detta måste man väl ändå ta hänsyn
till.

Denna skatt verkar ju så att familjer
med en inkomsttagare alltid får lägre
skatt genom sambeskattningen. Det
gäller två miljoner gifta. Familjer med
två inkomsttagare, där hustrun inte har
mer än omkr. 9 000 kronor i inkomst,
får alltid lägre skatt än om makarna
beskattas var för sig, hur stor inkomst
mannen än har. Till den gruppen hör
80 procent av de sambeskattade kvinnorna,
industrianställda, kontorister,
sjukvårdspersonal m. fl. Familjer med
två inkomsttagare och barn, där hustruns
inkomst överstiger 10 000 kronor,
får också lägre skatt, än om makarna
beskattats som ogifta, ända upp till en
gemensam inkomst på 30 000 kronor.

Kvar står knappt 2,6 procent av familjerna,
där sambeskattningen ger
högre skatt än om makarna taxerats var
för sig. Jag medgav vid fjolårets diskussion
att detta kan vara galet, även
om det bara gäller en liten grupp, och
man får söka sig fram på sådana vägar
att man kan få bort orättvisan. Men
det gör man inte genom att höja schablonavdraget.

Jag understryker än en gång att det
finns familjer, för vilka vårdnaden om
barnen inte kostar ett enda öre, men
där hustrun ändå får göra avdrag med
2 000 kronor. Jag skall inte ta några
exempel här, men om någon vill komma
till mig personligen skall jag gärna
anföra exempel på detta och på familjer
som har lägre kostnader än 2 000
kronor. Vi skall inte bortse från det.

Ju högre vi gör schablonavdraget,
desto mera orättvist blir det för dem
som betalar skatt. Detta är fakta som
vi måste ha klart för oss. Jag skulle

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15 131

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

kunna ge många exempel på hur schablonavdraget
verkar.

Men vi kan väl ändå vara ense om
att vi här har försökt åstadkomma en
förbättring, när vi vill medverka till
en utredning och omprövning, så att
även de 2,6 procent som här nämnts
skall slippa högre beskattning. Jag vidhåller
också, att när frågan har hänskjutits
till en utredning, så skall vi
inte bryta ut en del och tillsätta en
specialutredning, när lagstiftningen
träder i kraft först i och med årets
taxering.

Herr talman! Jag skall inte betunga
debatten ytterligare utan har endast
velat säga detta för att ge kammarens
ledamöter ett riktigare perspektiv på
denna fråga.

Fru NETTELBRANDT (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Brandt i Aspabruk
anförde en del exempel, som jag
självklart inte på stunden kan kontrollera
men som jag å andra sidan inte
har någon som helst anledning att ifrågasätta
riktigheten av.

När herr Brandt talar om att familjerna
får lägre skatt än ensamstående
med samma inkomst, är det en fråga
som ingalunda hänger ihop med sambeskattningsfrågan.
Det är i stället en
avvägningsfråga mellan å ena sidan
alla gifta — alltså även gifta icke sambeskattade
— och å andra sidan ensamstående.
Och de lättnader som de
gifta har i det fallet tillkommer ju alla
kategorier gifta i samma mån.

Sedan sade herr Brandt att av två
familjer med samma inkomster har den
med den förvärvsarbetande hustrun
lägre skatt. Det är riktigt. Skatten blir
lägre för den familjen tack vare det
förvärvsavdrag som för närvarande får
göras. Men då menar alltså herr Brandt
— om vi drar över jämförelsen till
den andra familjekategorien — att det
arbete som den hemmavarande hustrun
uträttar inte är mera värt än 2 000

kronor för hela året. Det är där jag
reagerar, och det är på den punkten
jag tycker att alla hemarbetande husmödrar
borde reagera.

Vidare anser herr Brandt att vi bör
vänta på resultatet av den stora skatteutredningens
arbete. Herr Nilsson i
Svalöv sade emellertid att det kanske
inte blir färdigt förrän i slutet av 1960-talet. Jag är visserligen inte kompetent
att bedöma när utredningen kan vara
klar med sitt arbete, men så mycket
kan vi ändå vara säkra på som att
det kommer att dröja åtskillig tid innan
utredningens resultat ligger på vårt
bord och kan bli föremål för riksdagens
beslut. Och det är under 1960-talet vi behöver kvinnornas arbetskraft,
inte efter 1960-talets slut.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om fru
Nettelbrandt sade någonting som hon
egentligen inte menade, när hon talade
om icke sambeskattade makar. Alla
makar är väl i regel sambeskattade, i
den mån de har inkomster.

Sedan noterade jag att fru Nettelbrandt
instämde med mig om att den
familj där båda makarna är förvärvsarbetande
har lägre skatt än den, där
mannen ensam har samma inkomst.
Den saken underlåter man emellertid
konsekvent att upplysa människorna
om ute i bygderna. Men nu är det alltså
sagt här!

En annan sak är, om man tycker att
2 000-kronorsavdraget är för lågt och
att det borde vara högre. Det har vi
i så fall inte bestritt. Vi har endast sagt
att den frågan måste omprövas och så
kommer också att ske. Men jag vidhåller
att det är oriktigt att höja schablonavdraget.
Vi måste få en reell prövning
av vilka kostnader som följer med
de förvärvsarbetande kvinnornas arbete
utanför hemmet.

Vidare sade fru Nettelbrandt att det
i bevillningsutskottets betänkande i fjol

132 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

står att det praktiskt taget inte blir
några merkostnader för barnens skötsel
i hemmen, när barnen har kommit
upp i 12—13 års ålder. Fru Nettelbrandt
höll också med om det. Men
då vill jag tillägga att förvärvsavdraget
ju får göras ända till dess barnet har
fyllt 16 år. Om det årliga avdraget därför
anses för litet, så blir det i realiteten
värt mer än 2 000 kronor, om man
summerar det för hela tiden till dess
barnet fyllt 16 år.

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Den fråga vi nu behandlar
penetrerades ingående vid fjolårets
riksdag, och det kunde därför vara onödigt
att här orda om den, speciellt
som motionsyrkandena i år är desamma
som i fjol. Efter behandlingen av
propositionen nr 76 i fjol har det inte
heller framkommit något nytt, som kan
ge anledning till ett ändrat riksdagsbeslut.
Jag skulle därför ha kunnat inskränka
mig till att yrka bifall till
utskottets hemställan.

För de motionärer som yrkar på
förnyad utredning bör den förutskickade
omprövningen av familjebeskattningen
i allmänna skatteberedningen vara
garanti för att frågan ganska snart kommer
att omprövas.

Man satsar nu på att få ut fler husmödrar
i förvärvsarbete genom att höja
avdragsbeloppet med 1 000 kronor, men
detta avdrag kan göras endast av dem
som har en inkomst på minst 8 500
kronor, och då tycker jag att hoppet
om att i någon större utsträckning locka
ut mödrarna i förvärvsarbete är väl
optimistiskt.

För min del ser jag inte det förvärvsavdrag
vi beslöt om i fjol som
det absolut sista ordet. Med hänsyn till
det förvärvsavdrag som gällde tidigare
var fjolårets reform dock en stor reform,
och den kom till efter förslag från
en enig kommitté, 1957 års sambeskattningsrevision,
där samtliga partier var
representerade. Den reformen gav de

förvärvsarbetande kvinnorna en skattelättnad
på omkring 90 miljoner kronor.
Utgifterna för barnens tillsyn under
moderns frånvaro från hemmet
växer inte med inkomsten. Den fixerade
summan täcker ungefär en tredjedel
av ett hembiträdes lön. Vi har inte
satt detta som måttstock för den förvärvsarbetande
moderns insats i hemmet,
utan det var ämnat som ersättning
för utgifterna för barnpassning.
Att vi satte summan 8 500 kronor som
maximum berodde på att vi menade,
att ungefär i det inkomstläget har de
gifta kvinnorna helårsarbete. Skulle
procentsatsen höjas till 50 procent för
de lägre inkomsttagarna skulle det betyda
att en kvinna, som arbetar endast
en eller två månader under året,
skulle ha rätt att göra avdrag med
exempelvis 2 000 kronor för inkomsternas
förvärvande.

Att förvärvsavdraget är ett schablonavdrag
medför väl att det i vissa fall
kan bli för litet och i andra fall för
stort. Genom ett schablonavdrag går
det naturligtvis inte att skapa millimeterrättvisa.

Procentsatsen finner jag inte vara
fastställd iför all framtid, utan den
kommer väl att omprövas när så anses
erforderligt.

Jag anser — och detta har också
sambeskattningsrevisionen enhälligt understrukit
— att skatten inte skall vara
en regulator när det gäller att locka den
gifta kvinnan ut på arbetsmarknaden,
utan andra faktorer såsom lönesättning
och arbetstid skall vara avgörande
härvidlag. Eljest skulle ju konsekvensen
bli, att man vid en konjunkturnedgång
skulle skärpa skatten för
de gifta kvinnorna för att uppmuntra
dem att stanna hemma.

Statistiken visar tydligt, att antalet
förvärvsarbetande gifta kvinnor årligen
tillväxer. Och för flertalet av de
unga äktenskapen är det nog en förutsättning
att båda makarna arbetar.

Förslaget om höjt förvärvsavdrag be -

Nr 15 133

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen in. in.

tyder i avseende på sambeskattningseffekten,
att endast gifta kvinnor med
barn har möjlighet att på detta sätt
få sänkt sambeskattningseffekt. Men
detta kan inte anses vara principiellt
riktigt när det är fråga om ett kostnadsavdrag.

Förslaget om utredning av särbeskattningen
gäller endast dem, som har sådana
inkomstkombinationer att skatten
blir högre för gifta än för två ogifta
med samma inkomstkombination. Jag
förutsätter att allmänna skatteberedningen
kommer att ta upp även detta
spörsmål.

I principfrågan har inget säryrkande
framlagts vare sig i 1949 års skatteutredning,
i riksdagen eller i sambeskattningsrevisionen.

Det norska förslag, som tagits till
förebild i motionen, skulle ytterligare
krångla till vårt redan förut mycket
krångliga skattesystem. Det är i stället
att hoppas, att den sittande utredningen
skall komma fram till enklare
beskattningsregler. Familjeinkomsten
skulle alltså i ett fåtal fall inte längre
ligga till grund för beskattningen, utan
denna skulle vara avhängig av makarnas
inbördes inkomstförhållande, om
det norska förslaget skulle tillämpas.
Det skulle gälla endast löneinkomster.
Inkomster av företag som ägs av den
ena eller båda makarna skulle inte få
särbeskattas och inte heller inkomst av
kapital. Förvärvsavdrag skulle inte heller
få göras. Vad som återstår är egentligen
endast att makarnas inkomster
inte skulle sammanläggas vid statsbeskattningen.
Detta kan ordnas enklare
via skatteskalorna, såvida det endast
gäller den merskatt som i vissa fall
uppkommer för gifta i jämförelse med
ogifta. Detta är en fråga om avvägning
mellan de båda kategorierna skattebetalare.

Fn särskild utredning för dessa spörsmål
anser jag inte lämplig, ty hela
spörsmålet måste tas upp i ett sam -

manhang och belysas i samband med
övriga skattefrågor.

Jag skall nämna ett fall som behandlats
i en osignerad artikel i tidningen
Hertha. Det rör sig om en familj med
en inkomst på 121 000 kronor. Mannen
förtjänar 68 000 kronor och hustrun
53 000 kronor. Det sägs att kvinnliga
akademiker inte anser att det lönar sig
att behålla sitt yrkesarbete efter giftermål.
Om hustrun i det nämnda fallet
underlät att fortsätta sitt yrkesarbete,
skulle familjen av mannens inkomst få
behålla netto 40 000 kronor. Men om
hustrun fortsätter att arbeta skulle familjen
få netto 65 000 kronor eller en
merinkomst på omkring 2 000 kronor
i månaden. Jag tror att det är svårt
att finna någon som tycker synd om
den familjen. Jag är övertygad om att
det finns hundratusentals förvärvsarbetande
kvinnor som mer än gärna
skulle byta inkomst med ifrågavarande
kvinna och med jämnmod bära skattebördan.

Högerns förslag om avdrag för hembiträde
skulle i mitt eget fall innebära,
att jag på grund av att det finns barn
i familjen skulle ha rätt att göra avdrag
för i det närmaste hela hembiträdeslönen.
Men en sjuksköterska skulle inte
på sin lön ha rätt att göra avdrag med
mer än 3 000 kronor. Och än värre är,
att de som inte har råd att ha hemhjälp
eller som på grund av arbetskraftsbristen
inte kan få det, finge både betala
högre skatt och sköta hemmet.

Ett förslag föreligger också om parallella
åtgärder avseende de ensamma
mödrarna. Fjolårets beslut att ensamma
föräldrar — även ensamma fäder
som har vårdnad om barn — skall
få dubbelt ortsavdrag och gifta skatteskalorna
var ju egentligen en rent
skatteteknisk åtgärd, som syftade till
att ge även dessa skattskyldiga en
skattelättnad. Men om man i detta fall
följde högern skulle det betyda, att de
ensamma mödrarna åter skiljes ut och
att de ensamma fäderna, som säkerli -

134 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

gen har precis samma svårigheter och
väl så stora kostnader, helt glömdes
bort.

I centerpartiets förslag finns inga nya
argument, och jag nöjer mig därför i
stort sett med att hänvisa till vad som
sades i fjol. De i jordbruket arbetande
hustrurna har ju en helt annan kontakt
med barnen än andra förvärvsarbetande
kvinnor — barnen kan följa
med modern under arbetet eller också
är modern så nära hemmet, att hon
har något så när god överblick över
vad som händer. Det är ju en väsentlig
skillnad i förhållande till en kvinna
som arbetar exempelvis på en fabrik
långt från hemmet.

Riksdagen brukar ju heller inte fatta
beslut om skattelättnader, när man inte
vet vad en reform kostar. Ett genomförande
av centerpartiets förslag skulle i
de flesta fall betyda ett skatteavdrag
på 1 000 kronor för hustru som arbetar
i mannens jordbruk eller företag. Det
sägs visserligen att kontroll skulle ske,
huruvida hustrun deltar i arbetet, men
en sådan kontroll är det väl i det närmaste
omöjligt för taxeringsnämnderna
att utöva.

Herr talman! Jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Endast ett par ord till
fru Holmqvist.

Fru Holmqvist säger att ett kvotavdrag
av den typ som vi föreslagit är
så svårt att kontrollera. År det då inte
på samma sätt med det stora förvärvsavdraget
på 2 000 kronor? Detta
är, som herr Brandt i Aspabruk redan
sagt, ett schablonavdrag som utgår till
varje förvärvsarbetande hustru, även
om hon inte haft ett öre i kostnad för
tillsyn av barn. Jag skulle tro, att om
fru Holmqvist tänker efter, skall hon
finna många i sin bekantskapskrets
som det är på det sättet för. Varför
då, fru Holmqvist, vara så misstänk -

sam mot de stackars jordbrukarhustrurna,
som kanske både utför ett tyngre
arbete och har mycket längre arbetsdag? Och

vidare: Hur tror fru Holmqvist
att det kommer att gå med familjebildningen
inom jordbruket, om vi skall
fortsätta att diskriminera jordbrukarhustrurna
på sätt som skett genom denna
lagstiftning?

Det sägs i utskottsutlåtandet, att kostnaderna
för barnens tillsyn är störst
i förskoleåldern och att det, när barnen
kommer upp i tolv—trettonårsåldern,
nästan inte förekommer några
sådana här kostnader alls. Då måste
jag fråga: Varför skall förvärvsavdraget
upp till 2 000 kronor för vissa förvärvsarbetande
kvinnor fortfara att
gälla, medan andra kvinnor — exempelvis
jordbrukarhustrurna — inte får
göra något avdrag alls? Om det nu är
som utskottet framhåller att det inte
finns några egentliga kostnader för
barnen över 12—13 års ålder, varför
skall då förvärvsavdraget fortsätta att
gälla i ytterligare 4 år för vissa grupper
men icke för vissa övriga?

Fru HOLMQVIST (s) kort genmäle:
Herr talman! Det är väl ändå bara
när barnen kommit upp i åldersgrupperna
över tio år som man kan räkna
med att förvärvsarbetande gifta kvinnor
inte har några utgifter för barnpassning.
Jordbrukarhustrurna har inte
utgifter för barnens vistelse på daghem
o. d. Jag kan inte fatta, att ni
med förvärvsavdraget skall driva någon
befolkningspolitik.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):
Herr talman! Det mesta som kan sägas
är sagt, och jag skall nöja mig
med en kort deklaration.

I Stockholms-Tidningen, regeringens
huvudorgan, står i dag en stor rubrik:
»Arbetskraftsreserverna tömda. Läget
sämre än på många år». Den största
arbetskraftsreserven vi bär i Sverige

135

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. ni.

är kvinnorna. Fackföreningsrörelsen
har nyligen uttalat, att vi bör använda
svensk arbetskraft och inte importera
så mycket utlänningar. Då tycker
jag det är dumt att avväga skattebestämmelserna
så, att ett stort antal
kvinnor — utbildade och andra — inte
anser det lönande att ta ett jobb. Ty
så är det.

Herr Brandt i Aspabruk känner direktörsfruar,
som inte vet något om
detta och som inte inser hur mycket
de tjänar på de nuvarande bestämmelserna.
Men jag tror att många av kammarens
ledamöter känner till kvinnor
— intellektuella och arbetarkvinnor —
som mycket väl kan visa, att det i nuvarande
läge är ofördelaktigt för dem
att ta sig ett arbete. Herr Brandt säger
att de är fruktansvärt okunniga
om hur sambeskattningen verkar. Det
kan hända, men de tittar inte så mycket
i skattetabellerna, utan de tittar på
sitt eget konkreta läge: »Om jag tar
ett arbete», säger de, »får familjen så
och så mycket mer i inkomst. Men hur
mycket av denna inkomst får jag behålla
efter merbeskattningen och efter
de faktiska merkostnader jag får för
hemhjälp och för tillsyn av barnen?»
Så räknar de. Det är därför så många,
både högt utbildade kvinnor och andra,
väljer att stanna hemma.

Trots att det är en högerledamot som
i dag först har sagt vad jag tänkt säga
om detta, så är det inte desto mindre
riktigt, nämligen att det är dålig samhällsekonomi
att samhället för många
10 000-tals kronor ger akademisk eller
annan utbildning åt kvinnor, som sedan
finner att det är bättre att stanna
hemma och koka kalops och sy barnkläder
än att utöva sitt yrke — även
om de lagar dålig kalops. Som det
framhållas i reservation nr I är det
också mycket angeläget att det sker en
sådan omkonstruktion av avdragsbebestämmelserna,
att avdragen bättre
motsvarar de faktiska merkostnader
som folk med lägre inkomster har. Det

är dessa låga inkomsttagare som vi i
första hand bör tänka på i detta sammanhang.

Herr Brandt i Aspabruk säger, att
ett stort steg togs genom beslutet om
höjning av maximigränsen till 2 000
kronor. Det var ett steg i rätt riktning,
herr Brandt, men det var inget stort
steg. Jag tror inte att det ändrade så
värst mycket. Det är därför som vi tycker
att man bör ta ett steg till, dels
genom att göra denna omkonstruktion
av bestämmelserna, dels genom att höja
maximigränsen till 3 000 kronor.

Utskottet hänvisar till den stora utredning
som arbetar. Men oavsett om
utredningen kommer med sitt förslag
under de närmaste åren eller det dröjer
till bortåt 1970, som herr Nilsson
i Svalöv sade, så hinner ju en hel rad
årskullar av barn växa upp under tiden
under dessa svåra omständigheter.
Våra stora utredningar arbetar förtvivlat
sakta — de är saktfärdiga som
en oxdrift i raketåldern. Det skadar
inte att bryta ut något mycket angeläget
ämne ibland och skynda på. Kunde
vi göra det i fjol, så kan vi göra
det i år också om vi vinner mycket
på det, och det gör vi. Vad man än
kan anklaga den svenska riksdagen för,
så inte är det för att den brukar ha
alltför bråttom när det gäller saker som
angår ett stort antal människor i landet.

Utskottet är också oroligt för att det
skall bli ett visst skattebortfall. Men vi
har visat att om man klämmer åt de
stora skattesvindlarna, framför allt bolagen,
så finns det enligt regeringspressen
uppåt 2 miljarder i skattemedel att
ta fram varje år, så nog kan man få
täckning för bortfallet.

Något som vi särskilt vill framhålla
är att den gamla argumenteringen, som
går ut på att sambeskattningen är så
fördelaktig för folk med lägre inkomster,
inte längre är så hållbar. Det har
skett en mycket stor förskjutning, dels
genom penningvärdeförsämringen, som

136 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

gjort att fler och fler grupper har
kommit över den gräns man talat om,
dels genom att varupriserna och kostnaderna
för viss service har stigit så
mycket, att dessa merkostnader har blivit
större. För närvarande gäller det
inte sambeskattningen som sådan, utan
det är fråga om att höja avdragen för
familjer med barn och att omkonstruera
själva reglerna.

Herr talman! De synpunkter vi har
kommer närmast de båda huvudyrkandena
i reservation nr I. Vi kommer
därför att rösta för denna reservation.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Även om jag försöker
vara mycket välvillig, kan jag inte finna
att det i denna debatt kommit upp
några nya argument för de ståndpunkter
som företräds av reservanterna. Jag
är tveksam om, huruvida jag som ett
nytt argument skall räkna det som fru
Kristensson anförde. Jag kan i varje
fall inte påminna mig att jag förut hört
någon påstå, att den låga nativiteten
skulle bero på sambeskattningseffekten.
Men det är möjligt att fru Kristensson,
som kanske är mera kunnig än jag
på det området, har upptäckt att sambeskattningen
verkar negativt även på
nativiteten.

Ett annat nytt argument, som herr
Brandt i
bemött, var kanske fru Nettelbrandts
påstående, att sambeskattningen inte i
något hänseende är positiv utan alltid
är negativ. Detta påstående måste väl
bero på en missuppfattning. Fru Nettelbrandt
försökte också ta tillbaka det
påståendet i sin replik, men då trasslade
hon till det ytterligare och talade
om de gifta som inte är sambeskattade.
Var fru Nettelbrandt hittar sådana
skulle vara roligt att få veta. Jag
föreställer mig att det är svårt att hitta
gifta som inte är sambeskattade. Jag
har i varje fall inte träffat några sådana
figurer, men det är möjligt att
fru Nettelbrandt rör sig i de märkliga

kretsar, där det ty oks förekomma sådana
människor.

Om jag bortser från dessa något förvirrande
inlägg, är de argument, som
här mobiliserats av oppositionen gamla
pålitliga, kända argument som tidigare
bemötts. Herr Nilsson i Svalöv talade
t. ex. om att man borde ordna det så,
att avdrag fick göras för de verkliga
kostnaderna för intäkternas förvärvande.
Fru Nettelbrandt utvecklade det så
långt, att t. o. m. herr Nilsson i Svalöv
började bli rädd för sällskapet och
sade, att han inte vågade gå så långt,
eftersom det kunde leda fram till högerns
gamla ståndpunkt om tudelning.
Att det inte är möjligt att föra en sådan
skattepolitik har man tydligen börjat
inse på sista tiden.

Många talare har sagt, att sambeskattningen
skulle vara orsaken till den
brist på arbetskraft vi har på vissa områden;
man har särskilt pekat på bristen
på sjuksköterskor. Men, ärade kammarledamöter,
det har väl ändå klart
visats både av erfarenheten och av utredningar,
att sambeskattningen inte är
orsaken till bristen på sjuksköterskor.
Det är helt andra skäl som är avgörande
för om gifta kvinnor skall ta
förvärvsarbete eller inte; det gäller både
sjuksköterskeområdet och arbetsmarknaden
i övrigt. Det är en överdrift
att påstå, att om vi i enlighet med
högerns förslag beslutade att avdrag
skulle få göras för hela den kostnad
som är förenad med inkomstens förvärvande,
så skulle vi inte längre ha
någon brist på sjuksköterskor, barnmorskor
och annan kvinnlig arbetskraft
som det nu råder brist på.

Fru Gärde Widemar sade, att ett bifall
till folkpartiets förslag om en höjning
av förvärvsavdraget till 3 000 kronor
inte skulle kosta samhället någonting.
Den saken skulle man inte ens
behöva utreda; en sådan åtgärd skulle
ha så positiva verkningar, att den inte
skulle kosta några pengar. Det är en
subjektiv uppfattning, som inte på nå -

Nr 15 137

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen ro. ro.

got sätt bekräftas av verkningarna av
de åtgärder man vidtagit förut. De har
kostat pengar, och frågan måste övervägas
även ur ekonomiska synpunkter.

Det beslut riksdagen fattade förra
året har ännu inte hunnit slå igenom
i praktiken, och vi har inte sett vilken
verkan det kan få. Här kommer man
också in på det som herr Johansson
i Stockholm sade, nämligen att de enskilda
människorna inte är intresserade
av skattetabellerna utan av vad som
blir kvar av inkomsten.

Jag tycker att det är en ganska rimlig
inställning utskottet har, att vi bör
avvakta den stora skatteutredning som
pågår, vilken även kommer att vidröra
dessa problem, och dessutom verkningarna
av det beslut som fattades i fjol.

Fru Nettelbrandt hotade med att folkpartiet
skulle komma tillbaka med dessa
motioner. Det är ett förskräckligt
hot både mot bevillningsutskottet och
riksdagen, men vi får väl försöka överleva
även det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag har den stora förmånen
att sammanträffa med herr Kärrlander
även i andra sammanhang än
här i riksdagen, nämligen vid förhandlingsbordet.
Jag kan försäkra att när
man som förhandlare på arbetstagarsidan
framlägger sina yrkanden får man
nästan alltid från herr Kärrlander höra,
att han inte kan se att man kommit
med några som helst nya argument till
stöd för dessa yrkanden. Men vid förhandlingar
liksom i arbetet här i huset
har man, om man inte vinner fullt gehör
för sina synpunkter på en gång,
både rätt och skyldighet att återkomma.
Det må väl också vara tillåtet att varje
gång plädera på samma sätt, i den mån
frågan inte har tillförts några nya synpunkter.

Herr Kärrlander sade något mycket
märkligt, nämligen att jag gjort gällande

att sambeskattningen skulle ha en negativ
inverkan på nativiteten. Herr talman!
När jag förde fram mina synpunkter
på den oroväckande låga nativiteten
så anade jag att någon av kammarens
ledamöter kanske skulle kunna
missuppfatta mig på den punkten. Därför
vinnläde jag mig särskilt om att
vara så tydlig, att inget missförstånd
skulle kunna uppstå. Men jag vill nu
särskilt vända mig till herr Kärrlander
och framhålla, att vad jag då sade innebar
endast, att vi i dag har en brist på
arbetskraft inom stora områden. Vi vet
samtidigt att vi har stora utbyggnadsplaner
på gång inom olika områden,
vilka kommer att kräva ytterligare insatser
i fråga om arbetskraft. Vi har
vidare kunnat konstatera, att nativiteten
är i mycket starkt sjunkande. Då
frågade jag förut — och jag vill även
nu fråga herr Kärrlander: Är det då
inte skäl att verkligen på allvar se till
att ordna det så, att man kan ta vara
på den arbetskraft, som vi redan nu
har men som av olika skäl i dag väljer
att inte vara yrkesverksam?

Herr Kärrlander säger att sjuksköterskebristen,
för att bara ta ett exempel,
på intet sätt bottnar i att skattereglerna
skulle vara otillfredsställande — och då
i synnerhet inte på att förvärvsavdraget,
som vi närmast talar om i dag, skulle
vara för lågt. Ja, herr talman, får jag
återigen anknyta till våra diskussioner
i förhandlingssammanhang. Där får
man nämligen höra, att det inte på något
sätt är den låga lönesättningen, som
är av betydelse. När man då till slut
frågar sig, vad det är som har betydelse,
måste man komma fram till att det
är summan av en mängd faktorer, som
gör det så litet lockande för vissa kategorier
kvinnor att vara förvärvsarbetande.
Det är de pressande arbetsförhållandena,
den låga lönesättningen, herr
Kärrlander, bristen på deltidstjänster
och kanske framför allt den progressiva
beskattningen. Men även det låga
förvärvsavdraget och i någon mån ock -

138 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

så sambeskattningseffekten inverkar
här. Man kan inte visa på enskilda
punkter och säga, att det är just den
eller den omständigheten, som avhåller
kvinnor från förvärvsarbete, utan det
är en kombination av alla de faktorer
som här spelar in, som gör det förklarligt,
att de allt mer ekonomiskt sinnade
kvinnorna inte tycker att det är lönande
att ha förvärvsarbete.

När jag ändå har ordet, skulle jag
vilja bemöta något av vad herr Kärrlander
sade i anslutning till herr Nilssons
i Svalöv anförande. Jag tror att det
också på den punkten var en missuppfattning,
som herr Kärrlander gav uttryck
åt. Det var nämligen så, att herr
Nilsson i Svalöv menade att vi skulle
kunna få en hustrulön, om vi hade en
särbeskattning. Och särbeskattning
vill vi från högerns sida inte förorda.
Vi menar nu liksom tidigare att man
bör genomföra tudelningsprincipen.

Herr talman! Om jag inte frestar kammarledamöternas
tålamod alltför mycket,
skulle jag också vilja säga ett par
ord till fru Holmqvist.

Fru Holmqvist nämnde något om en
artikel i Hertha, där det fanns ett exempel
på hur skattetrycket verkar på ett
par gifta, yrkesarbetande makar. Jag
har också tagit del av denna artikel,
och jag kunde inte finna, att artikelförfattaren
»var ute efter» att få något
medlidande. Det var i stället närmast
fråga om ett konstaterande av hur den
progressiva beskattningen och sambeskattningen
verkade. Jag kan visst hålla
med om att en sammanlagd inkomst
efter skatt på 60 000—70 000 kronor —
jag minns inte de exakta siffrorna — i
och för sig inte är ägnad att väcka
medlidande. Men det är klart att den
förvärvsarbetande kvinna, som det här
gällde, liksom alla andra förvärvsarbetande
kvinnor, faktiskt räknar på det
sättet, att hennes inkomst lägges ovanpå
mannens inkomst. Hon tittar då efter
hur stor marginalbeskattningen blir.
Förmodligen hade den i exemplet nämn -

da kvinnan en marginalskatt, som
kanske var den högsta möjliga, alltså
65 procent. Hon fick således bara behålla
35 procent av hela sin inkomst.
Det är kanske det som väcker vissa
olustkänslor hos vederbörande. Om jag
inte minns fel var det också så, att om
de båda makarna hade varit ogifta,
skulle de ha fått betala 6 000—7 000 kronor
mindre i skatt. Det är också sådana
saker som kan göra, att man finner
de nuvarande skattereglerna vara otillfredsställande.

Till fru Holmqvist vill jag gärna också
säga, att jag inser att högerförslaget
när det gäller punkten b) om den ogifta
modern inte är tillfredsställande; förslaget
borde ha gällt de ofullständiga familjerna.
Jag hoppas att fru Holmqvist
nästa år — jag förmodar att vi då kommer
tillbaka med förslaget och då har
ändrat på vårt yrkande, så att det gäller
de ofullständiga familjerna — skall lämna
sitt stöd på denna punkt.

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Det var herr Kärrlanders
anförande, som uppkallade mig till
ett kort inlägg.

Herr Kärrlander försöker att göra en
sammanfattning av debatten och gör
det på det sätt, som man börjar att bli
van vid här i kammaren, nämligen genom
att beskylla reservanterna för att
de för fram »gamla saker». »Ni har
ingen ny argumentering, det här hade
ni uppe i fjol, varför tar ni upp det i
år» o. s. v., säger herr Kärrlander. Det
måste väl ändå med skärpa få sägas, att
när vi har en sak, som vi tycker är rättvis,
bör vi få ta upp den på nytt. Jag
har haft tillfälle att säga det till en
annan av bevillningsutskottets ledamöter,
och jag vill nu upprepa det till herr
Kärrlander. Finns det för övrigt i utskottsmajoritetens
yrkande någon egentligen
ny motivering för avslag? Jag förstår
inte varför vi på den punkten skall
behöva ta upp en diskussion med varandra.
Det är väl ganska omotiverat.

139

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

Man blir närmast bara irriterad över
att få höra dylika påpekanden gång efter
annan från socialdemokratiskt håll.

När det gäller det statsfinansiella läget
har flera talare representerande utskottsmajoriteten
påpekat, att det här
skulle bli fråga om ett stort inkomstbortfall.
Men man måste också tänka
på vad det innebär att ta bort vissa
skattespärrar och därigenom underlätta
ett tillskott av arbetskraft, exempelvis
genom att som vi har diskuterat så
mycket, få ut flera yrkesarbetande kvinnor
på arbetsmarknaden. Det måste innebära
att vi får en stimulans till ökad
produktion, som kanske ger ett skatteunderlag
på 100 eller 200 miljoner kronor.
Därmed tillföres statskassan flera
tiotal miljoner i skatt. Även om vi genomför
en reducering och i viss mån
en lättnad i den beskattning som här
diskuterats, kan detta alltså ha mycket
positiva drag för statskassans vidkommande.
Jag vidhåller detta, som jag
också framfört i mitt tidigare anförande.

Till herr Kärrlander skulle jag vilja
säga, att om han tycker att det var någon
ordvändning i fru Nettelbrandts
anförande, som inte passade eller som
herr Kärrlander inte kunde finna rimlig,
får man inte ta detta till intäkt för
att säga att det var ett förvirrat anförande
som fru Nettelbrandt höll. Jag
har den rakt motsatta uppfattningen,
och jag tror att många av kammarens
ledamöter delar den.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Om det tillåtes mig ber
jag att få börja med herr Stenberg. Jag
är förvånad över att han så till den
milda grad är irriterad över att jag gör
det sakliga påpekandet, att det är samma
gamla argument som tidigare som
vädras här i dag. Så sent som i fjol hade
riksdagen att ta ställning till dessa
argument och avvisade desamma. .Tåg
har bara gjort detta konstaterande. .lag
har inte alls fällt något värdeomdöme

och uttalat mig om huruvida jag är förvånad
över att man kommer tillbaka.
Jag har sagt, att det är klart att man
får finna sig i att motionärerna vill
komma tillbaka. Men jag har velat framhålla,
att argumenten för en förändring
av familjebeskattningen på detta
område diskuterades i fjol i samband
med Kungl. Maj:ts proposition och att
riksdagen då tog ställning till dem.
Därför kan man säga att det är gamla
argument som är oförändrade.

Herr Stenberg har antingen missuppfattat
mig eller också har jag uttryckt
mig felaktigt, om han fick den uppfattningen,
att jag rubricerat fru Nettelbrandts
yttrande i sin helhet som
förvirrat. Det har jag i så fall aldrig
avsett. Jag ansåg att fru Nettelbrandts
yttrande om gifta som inte var sambeskattade
föreföll förvirrat.

Fru Kristensson talade om att hon
och jag hade nöjet att träffas under
löneförhandlingar. Personligen vill jag
säga, att jag tycker att det är enbart
trevligt att träffa fru Kristensson i det
sammanhanget. Nu skall vi inte tala om
förhandlingar här, men jag noterar i
alla fall att fru Kristensson medgav, att
det ingalunda är på det sättet, att det
enbart är sambeskattningen som är orsak
till den brist på arbetskraft som
vi för närvarande har.

Sedan kopplade fru Kristensson över.
Jag sade att det är familjeskäl och andra
skäl än sambeskattningen som är
den övervägande orsaken till detta. Fru
Kristensson sade att det beror på andra
omständigheter, dels på de låga lönerna
och dels på sambeskattningens
negativa effekt. Beträffande de låga lönerna
skall jag naturligtvis inte uttala
något omdöme här i dag, eftersom vi
inte diskuterar dem i det här sammanhanget.
Jag noterar det bara. Beträffande
det vi diskuterar i dag anser jag
— och man kan nog säga att det är utrett
och klarlagt — att förvärvsavdragets
inverkan på tillförseln av gifta
kvinnor till arbetsmarknaden är obe -

140 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

tydlig i förhållande till de andra skäl
som avhåller kvinnorna från att ta arbete.

Jag skall, herr talman, inte förlänga
denna debatt mera än med att säga, att
fru Kristenssons tal om nativiteten dock
hade ett visst samband med vad vi diskuterar
i dag. Fru Ivristensson skulle
väl inte annars ha haft någon anledning
att ta upp denna sak i debatten. Hon
utgick ifrån att det fanns ett visst samband,
eftersom hon förde resonemanget
framåt i tiden och räknade med att det
kanske skulle vara oförändrade förhållanden
även i framtiden.

Fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att uttala mig om en eventuell
förvirring eller icke förvirring, men
det är ett par punkter som jag gärna
ville bemöta i det som herr Kärrlander
har sagt. Herr Kärrlander måste väl
känna till att det faktiskt finns ett flertal
makar här i landet som de facto är
särbeskattade. Vilka skälen härtill är
kan vi i detta sammanhang lämna därhän.
Det var inte dem jag syftade på
utan det är de som är sambeskattade
med en inkomst plus en inkomst på 0
kronor. Det är den typ av sambeskattade
makar som jag anser, att vi inte
har anledning att blanda in i sammanhanget
när vi talar om sambeskattning.

Sedan, herr Kärrlander, är det ingalunda
någon missuppfattning från min
sida när jag talar om att de sambeskattade
alltid missgynnas av de nuvarande
bestämmelserna. Det hänger
samman med att vi i denna fråga också
inkluderar frågan om förvärvsavdraget.
De högre inkomsttagarna har enligt
min mening icke vederfarits rättvisa
när de blir straffbeskattade genom
sambeskattningen. Men de har dock
ekonomiska möjligheter att ordna med
sin hjälpfråga, så att de inte behöver
ha ett dubbelarbete. De lägre inkomsttagarna
har däremot icke ekonomiska
möjligheter att ordna denna fråga. Det

är detta som jag anser vara oriktigt,
och det står icke i överensstämmelse
med vad som i övrigt gäller inom beskattningen.
Herr Kärrlander anser tydligen,
att dessa som yrkesarbetar och
har låga inkomster väl kan få fortsätta
med den dubbla arbetsbörda som de
har för närvarande. Om man har träffat
yrkesarbetande kvinnor inom alla
kategorier, både hög- och lågavlönade,
och sett vilket tryck de dubbla arbetsuppgifterna
utövar på dem, tror jag
inte man har den inställning som herr
Kärrlander här redovisat.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Fru Nettelbrandt säger
att det finns makar som är särbeskattade,
men de närmare förhållandena
vill hon inte ingå på. Det skall jag inte
heller göra. Jag har bara noterat att
jag aldrig har träffat några gifta som
inte har varit sambeskattade, och det
vidhåller jag.

Sedan går fru Nettelbrandt över på
sambeskattningseffekten och erkänner
därvidlag, att den inte ligger på beskattningens
område. Men sedan för
hon in frågan om dubbelarbete och
undrar om jag tycker att det är riktigt
att folk med relativt låga inkomster,
som inte har möjlighet att skaffa
sig hembiträde, fortsätter med dels sitt
förvärvsarbete och dels i mycket stor
utsträckning hela sitt hemarbete och
alltså på det sättet har en orimlig arbetsbörda.
Men fru Nettelbrandt, den
delen av problemet är inte en skatteteknisk
fråga utan en fråga om arbetsmarknadspolitiken
över huvud taget.
Har vi redan brist på arbetskraft, förbättrar
vi inte situationen genom att
skapa sådana skattetekniska förhållanden,
att ytterligare brist uppstår, vilket
skulle bli följden av ett genomförande
av fru Nettelbrandts förslag. Nu
diskuterar vi emellertid en skatteteknisk
fråga och inte resurserna på arbetsmarknaden.
I och för sig har jag
ingenting att invända mot fru Nettel -

141

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15

Förvärvsavdrag för gift kvinna vid beskattningen m. m.

brandts resonemang om att möjligheter
bör skapas för de dubbelarbetande
kvinnorna att skaffa sig så mycket hjälp
i hemmet, att de avlastas en del av arbetsbördan.
Denna fråga ligger emellertid
på ett helt annat plan än den vi
diskuterar i dag, men jag skall gärna
diskutera den med fru Nettelbrandt i
ett sammanhang där den hör hemma.

Jag har framhållit att sambeskattningen
som den är utformad i dag är
till fördel för de mindre inkomsttagarna,
och ingen har bestritt detta.

överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan; 2:o)
bifall till den i reservationen I) av herr
Söderquist m. fl. under 1) gjorda hemställan;
samt 3:o) bifall till reservationen
II) av herrar Gustaf Elofsson och
Eriksson i Bäckmora; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Stenberg begärde likväl votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu fann
den under 2:o) angivna hava flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr Eriksson
i Bäckmora votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten 1) i bevillningsutskottets
betänkande nr 41 antager det förslag,
som innefattas i den under 1) gjorda
hemställan i reservationen I) av herr
Söderquist m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontra -

proposition i nämnda votering antagit
reservationen II) av herrar Gusfaf
Elofsson och Eriksson i Bäckmora.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 43 ja och 43
nej, varjämte 125 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Då sålunda de avgivna rösterna voro
lika delade, nedlade herr talmannen i
rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel,
varefter på herr talmannens anmodan
herr Vigelsbo ur urnan upptog den ena
av dessa båda sedlar; och befanns denna
innehålla ja.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 41,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den under 1) gjorda hemställan i reservationen
I) av herr Söderquist m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Stenberg begär -

142 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Prioritering av vissa kreditbehov

de emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 108 ja och 45
nej, varjämte 58 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den i reservationen
I) av herr Söderquist m. fl. under
2) gjorda hemställan; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Stenberg begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
2) i utskottets betänkande nr 41,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den under 2) gjorda hemställan i reservationen
I) av herr Söderquist m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Stenberg begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 108 ja och 54 nej, varjämte 48
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 3

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen III); och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Svalöv begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
3) i utskottets betänkande nr 41,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid betänkandet fogade reservationen

III) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Svalöv begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgåvos 119 ja och 48 nej, varjämte
43 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 16

Prioritering av vissa kreditbehov

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 21, i anledning av väckta motioner
angående prioritering av vissa kreditbehov.

Bankoutskottet hade till behandling i
ett sammanhang förehaft sex inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade

Nr 15

143

Onsdagen den 26 april 1961

motioner, nämligen nr 491 i första kammaren
av herr Jonasson in. fl. och nr 572
i andra kammaren av herr Elmwall
m. fl., likalydande, nr 153 i första kammaren
av herr Virgin och nr 178 i andra
kammaren av herr Bohman, likalydande,
samt nr 101 i första kammaren av herrar
Ferdinand Nilsson och Torsten Andersson
och nr 123 i andra kammaren av
herrar Grebåck och Boo, ävenledes likalydande.
I de förstnämnda motionerna
hemställdes att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om undersökning
av hur finans- och kreditpolitiken
under senare tid inverkat på
småföretagsamhetens arbetsförhållanden
samt på grundval härav om utredning
om sådana riktlinjer för den framtida
finans- och kreditpolitiken i olika konjunkturlägen,
att småföretagsamhetens
intressen kunde tillgodoses på tillfredsställande
sätt, samt att frågan om tillsättande
av ett näringslivets kreditråd
måtte utredas i enlighet med vad i motionen
anförts.

Utskottet hemställde, att

I. motionerna I: 491 och II: 572 i vad
de avsåge vissa utredningar icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

II. motionerna I: 491 och II: 572 i vad
de avsåge tillsättandet av ett näringslivets
kreditråd icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

III. motionerna I: 153 och II: 178 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; IV.

motionerna I: 101 och II: 123 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Torsten Mattsson och Hansson i Önnarp,
vilka ansett att utskottet under I)
bort hemställa, att riksdagen med bifall
till motionerna I: 491 och II: 572 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
undersökning av hur finans- och kreditpolitiken
under senare tid inverkat
på småföretagsamhetens arbetsförhållanden
samt på grundval härav om ut -

Prioritering av vissa kreditbehov

redning om sådana riktlinjer för den
framtida finans- och kreditpolitiken i
olika konjunkturlägen, att småföretagsamhetens
intressen kunde tillgodoses
på tillfredsställande sätt.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HANSSON i Önnarp (ep):

Herr talman! Att de mindre och medelstora
företagen ofta har betydligt
besvärligare att ordna sin finansiering
än de större företagen, är välbekant och
har inte heller allmänt bestridits. Statsmakterna
har därför vidtagit vissa åtgärder
för att underlätta kreditgivningen
åt dessa mindre och medelstora företag.

Frågan är nu, om dessa åtgärder är
tillräckliga för att denna del av företagsamheten
skall få sin kreditförsörjning
tillgodosedd på ett sådant sätt att
en konkurrens på lika villkor möjliggöres.
Vi reservanter menar att så inte
är fallet. Av skrivningen att döma synes
utskottsmajoriteten nöja sig med att
tro och att ta för givet. Den vill avvakta
verkningarna av hittills vidtagna åtgärder
och sätter förhoppningar till den
s. k. företagskreditutredningen.

Vi reservanter anser emellertid att
saken ur skilda synpunkter har en sådan
betydelse, att särskilda överväganden
kan vara motiverade. Vi biträder
det av motionärerna framförda kravet
på en utredning i syfte att åstadkomma
en kartläggning av situationen för de
mindre företagen och att skapa ett objektivt
underlag, så att man vet vad
som kan vara riktigt — det gäller både
dem som säger att det inte är någon
fara å färde och dem som liksom vi
menar att någonting behöver göras. De
åtgärder, som i fortsättningen kan bli
erforderliga, måste bygga på resultaten
av en sådan utredning.

Den överblick av framtiden, som nu
är möjlig, pekar på att regeringen definitivt
har bestämt sig för en högräntepolitik
och fortsatta kreditrestriktioner.

144 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Prioritering av vissa kreditbehov

Därtill kommer den nya Europamarknaden
sannolikt med nya påfrestningar.
Allt detta gör att vi på vårt håll
bestämt anser att det finns grundande
skäl för att låta en särskild utredning
syssla med frågan om småföretagens finansieringssituation.

Jag vet inte om man har anledning
att tolka utskottets skrivning såsom välvillig.
När utskottet rekommenderar att
företagskreditutredningen skall ta hand
om de utredningsspörsmål som motionärerna
har aktualiserat, använder det
den minst sagt vaga formuleringen att
det i viss utsträckning kan beräknas
att dessa önskemål kan bli tillgodosedda
genom den pågående utredningen.
Jag utgår ifrån att utskottsmajoriteten
i och för sig inte har någonting emot
att den av motionärerna ifrågasatta utredningen
kommer till stånd, men det
är tydligt att man hyser en viss motvilja
mot att denna utredning skall ske
just i dagens läge.

För vår del anser vi, kort uttryckt,
att det av både lokaliseringspolitiska
och samhällsekonomiska skäl kan vara
fullt försvarbart att utredningen kommer
till stånd och att det skapas, såsom
jag nyss antydde, ett reellt underlag för
utformningen av de speciella åtgärder
som skall kunna underlätta finansieringen
för den mindre företagsamhetens
del. Det är mycket angeläget att
den saken blir skyndsamt utredd och
prövad, så att man verkligen vet vad
det rör sig om och är redo att ta de
konsekvenser som läget kräver.

Herr talman! Härmed har jag i all
korthet redovisat några ytterligare skäl
för vår reservation och jag ber nu att
få yrka bifall till densamma.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! I motionen nr 572 i
andra kammaren föreslås bl. a. inrättande
av ett näringslivets kreditråd.

Många företagare klagar över näringslivets
svårigheter att erhålla kontakter
med de avgörande instanserna i frågor
av denna art. Många gånger kan bärande
motiv för sådana kontakter föreligga.
Vad de mindre företagarna har
att andraga kommer ofta i efterhand och
blir inte alltid beaktat. Detta anser jag
för min del vara både principiellt och
reellt oriktigt. Inom och mellan företag
skapas kontaktorgan av olika slag. Det
bör vara lika angeläget att hålla kontakt
mellan statliga organ och företag
inom näringslivet.

Utskottet hänvisar till att fullmäktige
i riksbanken ställer sig tveksamma. Det
är ingenting ovanligt; det har hänt förr
att ledningen för ett företag har varit
betänksam inför planer på kontaktorgan
mellan detta och andra parter. Fullmäktige
anser att det kan ankomma på vederbörande
eller hans organisation —
om han tillhör en dylik — att föranstalta
om sådana kontakter.

I motionen har föreslagits en utredning
om formerna för kontakter av detta
slag. Enligt min mening bör initiativet
tagas av statsmakterna. Jag kan inte
finna att utskottet har sökt tränga djupare
in i dessa för näringslivet så viktiga
frågor. Eftersom det inte föreligger
någon reservation på denna punkt får
väl frågan återkomma. Jag ställer här
inte något yrkande.

I övrigt kan jag helt instämma i föregående
talares argumentering för en undersökning
av hur finans-, kredit- och
räntepolitiken under senare tid har inverkat
på småföretagens utveckling. De
ekonomiska konsekvenserna för småföretagarna
av den förda ränte-, kreditoch
finanspolitiken bör utredas. Det är
ett rimligt yrkande, som säkert återkommer
tills frågan blivit tillfredsställande
behandlad. Huruvida den pågående
utredningen om företagskrediterna
kommer att mera ingående än kreditmarkadsutredningen
bidraga till att dessa
problem belyses närmare, är väl en
öppen fråga.

Nr 15

145

Onsdagen den 26 april 1961

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herrar Torsten
Mattsson och Hansson i önnarp.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Det har varit en anledning
till glädje att småindustrien i vårt
land har utvecklats så starkt som skett
under senare år och helt trotsat prognoserna
om en minskning av småföretagsamheten
när storföretagen började
växa fram. Det är också tillfredsställande
att riksdagen under senare tid har
ägnat småföretagen ett mycket stort intresse.
De har varit föremål för behandling
här i större utsträckning än någon
gång tidigare.

Det har också gjorts mycket betydande
insatser för att utjämna vissa förhållanden
som råder mellan de mindre företagen
och storföretagen. Det är alldeles
självklart att de förras möjligheter
till självfinansiering inte kan mäta
sig med de verkligt stora företagens.
Därför har riksdagen vidtagit åtgärder
för att stödja de mindre företagen.

Vi har därvid kunnat glädja oss åt att
vi ständigt har kunnat ställa mera pengar
till småföretagsamhetens förfogande.
Vi har fått ett starkt statligt kreditstöd
åt hantverk och småindustri. Detta omorganiserades
så sent som förra året.
Nu har kommerskollegium och företagarföreningarna
större befogenheter på
detta område.

Vi omorganiserade vidare AB Industrikredit,
och detta har visat sig vara
utomordentligt välgörande för småföretagsamheten.
Expansionen av AB Industrikredit
är i dag ganska stark. Från
omorganisationen hösten 1960 fram till
årsskiftet beviljades inte mindre än 30
miljoner kronor i krediter. Mest glädjande
därvid är att inga låncansökningar
behövde avslås, där sökanden kunde
ställa de garantier som ansetts rimliga.

Herr Hansson i önnarp menade att
man måste se på frågan från andra synpunkter,
när regeringen nu definitivt
hade bestämt sig för att föra en hög10
— Andra kammarens protokoll 1961.

Prioritering av vissa kreditbehov

räntepolitik. Den slutsatsen, herr Hansson
i önnarp, är nog inte särskilt välgrundad.
Vad regeringen har bestämt sig
för är att föra en aktiv ekonomisk politik,
både på finans- och kreditpolitikens
område, för att vidmakthålla samhällsekonomisk
balans. Härvidlag har småföretagsamheten
och storföretagsamheten
exakt samma intresse. Vår aktiva
finanspolitik har framför allt syftat till
att skapa möjlighet för ett lägre ränteläge.
Strävandena är mycket markerade
i det hänseendet. Det finns alltså inte
något underlag för herr Hanssons påstående.

Vi skulle alltså bär i riksdagen i dag
inte behöva ta så stor hänsyn till den
reservation som föreligger.

Vi väntar nu på det betänkande som
företagskreditutredningen skall lägga
fram. Denna utredning har i uppdrag att
undersöka möjligheterna att framför allt
genom hypoteksinstitut ställa ytterligare
medel till småföretagsamhetens förfogande.
Nu utvidgar herr Hansson i
önnarp det i reservationen ställda kravet
om utredning till att omfatta även
lokaliseringspolitiken. Detta föranleder
mig att påpeka att ett bifall till reservationen
tidsmässigt sett inte innebär
någon fördel, snarare tvärtom. Skulle
riksdagen i dag besluta om ytterligare
utredning, skulle riksdagen endast uppskjuta
tidpunkten då vi finge möjlighet
att överblicka småföretagsamhetens villkor.
Resultatet av de överväganden som
nu sker i företagskreditutredningen har
ju alla utsikter att snabbare komma på
riksdagens bord än en ny utrednings
betänkande kan göra. Det finns för övrigt
ingen anledning att överanstränga
vårt utredningsväsende med en utredning,
vars värde i dag ter sig ytterligt
tveksamt.

Herr Elmwall talade om angelägenheten
av att bifalla den motion som
föreslår att vi skall instifta ett s. k.
näringslivets kreditråd. Herr Elmwall
yrkade inte bifall till motionen, så det
kanske inte är anledning att ta upp ti Nr

146

Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Prioritering av vissa kreditbehov

den med en diskussion av förslaget.
Vi är emellertid glada åt att småföretagsamheten
nu är så väl organiserad,
såväl lokalt som i hela riket, att företagarföreningarna
har alla möjligheter
att tillvarata sina medlemmars intressen
på riktigt sätt, liksom organisationerna
gör inom alla andra områden av vårt
samhälle. Man skall inte underskatta de
starka och aktiva organisationer som
finns. Jag tror de är till verkligt stöd
för småföretagsamheten. Man har också
på högsta plan fått möjlighet att mera
internt på Harpsund sätta sig in i de
problem som berör småföretagsamheten.
En råd åtgärder har också vidtagits
som sammantagna måste sägas vittna
om levande intresse hos riksdag och regering
att skapa så goda villkor som
möjligt för småföretagsamheten. Jag
tror också att vi i dessa strävanden har
lyckats i ganska hög grad. Detta innebär
inte att vi inte ständigt måste hålla
alla dessa problem under observation
och söka oss fram efter nya vägar.

Med tanke på den pågående utredningen
bör vi inte tillsätta en ny utredning
utan avvakta resultatet av det arbete
som sker. Jag vill med dessa ord,
herr talman, yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr HANSSON i Önnarp (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Utskottets ärade talesman
ville inte gärna erkänna, att han i
dag är företrädare för en högräntepolitik.
Han ville i stället tala om en aktiv
ekonomisk politik. Gärna det! Den tar
sig i alla fall uttryck i en högräntepolitik,
som kan bli mycket besvärande på längre
sikt för den småföretagsamhet, som
är hänvisad till att använda sådana
finansieringsmetoder som medför höga
räntekostnader. Den som bär skon vet
också bäst var den klämmer.

Nu säger herr Andersson i Ronneby
att det ändå måste ligga i småföretagarnas
intresse att penningvärdet bevaras.
Det vill jag inte på något sätt bestrida.

Det är en sida av saken. En annan sida
är det pris man begär att vederbörande
skall betala för att åstadkomma ett resultat
till allas gemensamma nytta.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s) kort
genmäle:

Herr talman! Dagens ekonomiska politik
har — det omdömet vågar man väl
fälla — vid en mycket hög ekonomisk
aktivitet i stort sett lyckats bibehålla
ett fast penningvärde. Under de senaste
två, tre åren har vi haft en glädjande
ekonomisk utveckling under ett ganska
överhettat ekonomiskt klimat. Den högre
räntan har vi måst acceptera som
ett medel att nå denna allmänna balans.

Alternativet har varit en inflationsutveckling,
som hade drabbat småföretagsamheten
hårdare än den ränta man
nu fått betala. Det enda sätt på vilket
man kan mäta insatserna för denna samhällsekonomiska
balans är att konstatera,
att denna småföretagsamhet i dag,
trots allt, herr Hansson i önnarp, hävdar
sig väl i det svenska samhället och
arbetar med en ständigt stigande effektivitet.
Vi skall försöka att ytterligare
hjälpa till på detta område, och det är
där det statliga kreditstödet och den
därmed förenade lägre räntan i vissa
avseenden måste vara till effektiv hjälp
för småföretagsamheten.

Herr ELMWALL (ep) kort genmäle:
Herr talman! Jag är glad om man kan
anse att kontakterna är knutna. Men det
är också lika angeläget att de blir fortlöpande,
Att det skulle vara något fel
i att ha ett särskilt kontaktorgan kan
jag inte inse. Småföretagarnas organisationer
har också tidigare i detta sammanhang
uttalat sig för att man bör utreda
frågan om närmare kontakter genom
kontaktorgan.

Herr BOIJA (fp):

Herr talman! Herr Andersson i Ronneby
har här redogjort för en del av
de åtgärder som vidtagits för att till -

Onsdagen den 26 april 1961

Nr 15 147

Utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas lånebehov vid för

värv av mark för upplåtelse med tomträtt

godose den mindre företagsamhetens
finansiella behov. Jag skall inte närmare
beröra detta. Jag vill bara understryka
att vi säkert alla är medvetna
om nödvändigheten av att finansiella
resurser ställs till hela vårt näringslivs
förfogande — kanske inte minst
till den mindre företagsamhetens. Detta
är nödvändigt av många skäl som jag
inte här skall närmare redovisa. De
har i olika sammanhang, bl. a. från
vårt håll, tillkännagivits i denna kammare.

Många utredningar sysslar i dag just
med dessa problem. Vi menar att dessa
utredningar i stor utsträckning kommer
att tillgodose motionärernas önskemål,
och av den anledningen delar
vi utskottets uppfattning. Vi tycker att
det kan vara lämpligt att avvakta tills
vi får fram ett resultat. Att nu tillsätta
en ny utredning skulle säkert — tidsmässigt
sätt — vara till den mindre
företagsamhetens nackdel. Jag tror faktiskt
att det är angelägnare att man på
allt sätt söker påskynda de utredningar
som nu arbetar med dessa problem så
att man inom en relativt snar framtid
kan tillgodogöra sig de resultat man
kommer fram till.

Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hansson i
önnarp begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i mom. I)
i utskottets utlåtande nr 21, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herrar Torsten Mattsson och
Hansson i önnarp.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava
röstat för ja-propositionen. Herr Hansson
i önnarp begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 167 ja och 32 nej, varjämte 5
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II—IV

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17

Utredning rörande en fond för tillgodoseende
av kommunernas lånebehov vid

förvärv av mark för upplåtelse med
tomträtt

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande en fond för tillgodoseende
av kommunernas lånebehov
vid förvärv av mark för upplåtelse
med tomträtt.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Den fråga det här gäller
har inte fått den utformning, som
jag tycker den borde ha fått. Utskottet
har varit mycket fåordigt i sin behand -

148 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas lånebehov vid för värv

av mark för upplåtelse med tomträtt

ling, och det har tydligen genom att
citera ett remissvar funnit sig ha tillräckliga
skäl för avstyrkande utan något
mera ingående resonemang. Jag
har nog den uppfattningen, att denna
fråga är så pass betydelsefull, har så
stort allmänt intresse och så många
aspekter, att det hade funnits skäl för en
mera inträngande behandling.

Man bör inte bortse från att i en
fråga som denna har man med två intressegrupper
att göra. Man kan mycket
väl, för att göra det tydligare, betrakta
staten som den centrala instansen för
att skaffa fram kapitalet, alltså som
producenten, under det att man betraktar
kommunerna som konsumenter av
de lånemedel det här är tal om.

Från det utgångsläget kan man med
skäl säga, att endast producentens mening
här har kommit till uttryck. Jag
vet inte vilken omfattning remissförfarandet
haft, men man har inte i något
avseende fått besked från den part som
man skulle kunna tänka sig vara konsument.
Jag tänker i det sammanhanget
i första hand på en institution som
Stadsförbundet, som jag förmodar skulle
vara ett lämpligt forum i sammanhanget.
Fn redovisning från ett dylikt
organ tror jag skulle ha tillfört frågan
åtskilligt av värde att begrunda.

Som det nu har förfarits kan man
med fog säga, att utskottet ställt riksbankfullmäktiges
yttrande som en sköld
framför sig, och därigenom har ärendet
fått en något ensidig behandling.
Nära nog överallt i de större kommunerna
är man i dag orolig för den utveckling
som pågår, sedan det konstaterats
att den utredning som sysslat med
markvärdestegringens problem inte har
lyckats lösa frågan. De förhoppningar
som knutits till expropriationslagen har
ur kommunal synpunkt fullständigt grusats.
Markvärdena bara fortsätter att
stiga i ett allt våldsammare tempo. I
motionen yrkades därför, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hem -

ställa om utredning för skapandet av
en fond, som kunde tillgodose kommunernas
lånebehov för genomförandet av
tomträttsförfarande.

Naturligtvis skulle skapandet av en
sådan fond innebära, att lånebehovet
för just detta ändamål bleve prioriterat.
Men vi anser faktiskt att det finns
mycket goda skäl för en dylik fond,
och jag vill, herr talman, närmare
motivera denna uppfattning.

För den som än aldrig så litet har
sysslat med bostadsfrågan i våra städer
och tätorter har det mycket snart blivit
uppenbart, att frågan om tomtmarkens
värde är ett mycket betydelsefullt
problem. Det verkligt svåra uppenbarar
sig med speciell pregnans så snart man
kommer i kontakt med ett s. k. saneringsområde.

Detta är ingenting nytt i och för sig,
men markvärdenas tendens att så att
säga växa i kvadrat i nära nog bokstavlig
mening är uppenbar och har nu
nått ett sådant mått, att vi anser att
denna utveckling måste stoppas på ett
eller annat sätt. Ett sätt som vi tror
skulle vara tillfredsställande är ett mera
allmänt införande av tomträttsinstitutet.
Några städer har redan genomfört
detta sedan flera år med goda resultat,
andra har påbörjat samma förfarande
men har på grund av brist på
kapital tvingats att upphöra därmed.

Den utveckling vi egentligen vill
förhindra eller bryta kan beskrivas på
följande sätt. I varje stad har förmodligen
den första bebyggelsen börjat med
att man byggt envåningshus vid det
som senare blev gator. Allteftersom städerna
sedan vuxit har man vid förnyelse
av bebyggelsen för att klara tomtvärdestegringen
byggt högre hus. Andra
gången har man byggt två å tre våningar,
nästa gång fem å sex våningar,
och på många orter är man nu uppe i
en hushöjd på femton—tjugo våningar
för att kunna kompensera den ständigt
ökande tomtkostnaden.

Nr 15

149

Onsdagen den 26 april 1961

Utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas lånebehov vid för värv

av mark för upplåtelse med tomträtt

Med denna utveckling som bakgrund
är det befogat att ställa frågan: Hur
går det när denna generations tjugovåningsbyggnader
skall förnyas? Vem
skall den gången lösa tomterna och på
nytt bebygga tomtmarken? Får det utveckla
sig i fortsättningen som det gör
nu, förmodar jag att denna fråga blir
helt enkelt olöslig. Vi kan inte bygga
på den marken, och städernas bebyggelse
kommer att tvingas utanför det
tidigare stadsområdet för att på det sättet
få lägre tomtkostnad.

Låt oss se på den nu rivningsfärdiga
bebyggelsen i Gamla sta’n här i Stockholm!
Vi kan väl vara överens om att
allt i Gamla sta’n inte skall stå kvar,
utan det skall väl skapas en del nybebyggelse.
Men man blir något fundersam
när man konstaterar, att det där
utbjudes tomtmark till ett pris av 2 000
kronor per kvadratmeter, och det är
visst inte den mest välbelägna marken
som har det priset. Det är nästan vilken
mark som helst, och tomter som
har ett speciellt läge betingar ett avsevärt
högre pris.

Då kan man ställa frågan hur högt
vi skall behöva bygga i fortsättningen
för att hyrorna skall bli acceptabla. Och
om det inte blir tillåtet att i de områden
det här gäller bygga högre än i
dag, hur hög skall hyran då bli?

Vi kan ju inte komma ifrån att tomtpriset
till sist återfaller på hyran. Härtill
kommer att de höghus vi i dag bygger
aldrig löses in helt. De amorteras
inte till fullo. Bottenlån på 50 å 60 procent
kvarstår som fasta lån, som inte
hlir betalda. När huset till slut är rivningsfärdigt,
överföres dessa lån på
tomtvärdet. De, som i framtiden skall
lösa in tomten, får därför betala betydligt
mer än vad det rivningsfärdiga
huset någonsin har kostat. Hur skall vi
kunna vänta oss att nästa generation
skall kunna fortsätta på den vägen?

Eftersom man förmodligen inte kommer
att tillåta hur höga hus som helst,

så återstår enligt min mening ingen
annan finansieringsväg för de dyra
tomterna än över hyrorna. Men jag vill
påminna om att vi redan nu har så
höga hyror att statsmakterna har sett
sig nödsakade att subventionera dem.
Redan nu utgår det räntesubventioner
för att hålla bostadskostnaderna nere.
Vi kan också konstatera att bostadskostnaderna
här i landet ligger mycket
högt. I det fallet intar vi en topplacering
i Europa. Detta medverkar i sin
tur starkt till att vi i fråga om utrymmesstandard
i våra bostäder ligger mycket
lågt, t. o. m. ganska nära bottenläget
vid jämförelse med andra länder.

Under senare år har hyreskostnaderna
också tenderat att ta en allt större
procentuell andel av medelinkomsten.

I dagspressens insändarspalter förekommer
ofta mycket indignerade inlägg,
i vilka det klagas över att man
anlägger alltför få lekplatser för barnen
i våra städer. Jag finner det alls
inte egendomligt att det är svårt att
anlägga lekplatser, när man ser vilka
nära nog otroliga priser tomtmarken
betingar. Då kan man inte förvåna sig
över att det anlägges så få lekplatser.
Insändarna påpekar ibland att man ordnar
med plats för bilen men inte för barnen,
och det ligger mycken sanning i
det påståendet. Det beror väl på att
man kan ta betalt för den mark bilen
disponerar, men för lekplatserna tages
inte betalt i hyran. Åtminstone har
man inte hittat på att göra det ännu.

Det är emellertid inte bara lekplatserna
som blir begränsade med den nuvarande
ordningen. Denna konserverar
också trångboddheten. Vi borde
ägna större uppmärksamhet åt trångboddhetens
problem än vi vanligen gör.
Jag tror att trångboddheten orsakar
många skadeverkningar på samhällskroppen,
vilka vi sedan har all möda
i världen att komma till rätta med. Man
talar ofta om de besvärliga ungdomsproblemen
i våra större städer, och vi

150 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Utredning rörande en fond för tillgodoseende av kommunernas lånebehov vid för

värv av mark för upplåtelse med tomträtt

vill givetvis på allt sätt försöka lösa
dem. Men vi måste nog konstatera att
en stor del av dessa problem sammanhänger
med trångboddheten. Det kan
inte vara riktigt att speciellt våra tonåringar
inte skall ha någon egen vrå
i hemmet utan måste träffas på kaféer,
i portgångar och i skumma trappuppgångar
för att vara för sig själva. Vi
vet ju också att den omständigheten
att ungdomarna känner sig anonyma
ibland utlöser handlingar, som aldrig
skulle ha inträffat om ungdomarna hade
kunnat vara hemma. Om det gamla
slagordet »Mitt hem är min borg» åter
kunde bli en levande realitet när det
gäller våra bostäder, så tror jag att åtskilligt
skulle vara vunnet för att komma
till rätta med dagens ungdomsproblem.

Men det är inte bara de unga som
har problem med trångboddheten. Det
har även de äldre. Vi skulle därför kunna
bespara oss en hel del samhällsont,
om vi i högre grad ginge in för att
skapa ökat utrymme i våra familjebostäder.

Herr talman! Mot denna bakgrund
finner jag anmärkningsvärt att utskottet
inte har kunnat skriva mera positivt
än att läget på kapitalmarknaden
framdeles kan bli sådant att kommunerna
själva får möjligheter att förvärva
mark lånevägen. Man pekar på
de besvärliga problem en ökad prioritet
skulle skapa med hänsyn till dagens
kapitalmarknad. Men jag tror ändå,
herr talman, att vi förr eller senare
tvingas ta ståndpunkt. Om inte
riksdagen tar initiativ för att få till
stånd en annan utveckling, vem skall
då göra det? Därför tror jag att problemet
kommer tillbaka på riksdagens
bord ganska snart och tvingar sig fram
till en lösning. Vare sig vi finner denna
lösning förenad med svårigheter eller
ej gör samhällsutvecklingen att
vi måste åvägabringa en lösning. Jag
kan inte tänka mig att vi skulle säga,

att problemet vuxit oss över huvudet
och att det därför får bestå.

Med tanke på den skrivning som utskottet
använt är det ju inte lönt att
yrka bifall till motionen. Jag beklagar
detta, men jag har inte velat låta frågan
passera i tysthet, och det är därför
jag tagit litet tid i anspråk.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Utskottet har haft att
ta ställning till två likalydande motioner
om en utredning för skapandet av
en fond som kan tillgodose kommunernas
lånebehov för genomförande av
tomträttsförfarande. Ingen bortser från
den väldiga räckvidd som tomt- och
markproblemen har för kommunerna,
och den mycket utförliga motivering
som herr Henningsson nyss lämnat visar,
att motionen ingalunda täcker hans
önskemål i ett större sammanhang.
Markvärdestegringen och allt vad därtill
hör har varit föremål för utredningar,
och kommunerna har under
många år haft synnerligen stora svårigheter
när det gällt att komma till
rätta med problemen.

Men utskottet har haft att ta ställning
till problemen, inte i hela deras
omfattning utan, som sagt, endast till
skapandet av en fond som kan tillgodose
kommunernas lånebehov för genomförande
av tomträttsförfarande. Vi har
då ansett att kommunernas ekonomiska
problem får bedömas och lösas utifrån
de allmänna förutsättningar som
finns att skaffa fram kapital, och vi
har inte velat prioritera den här ifrågavarande
delen av lånebehoven. Därför
har det ur utskottets synvinkel inte
funnits anledning att remittera motionen
till någon annan myndighet än
den som närmast har att syssla med
penningpolitiken. Alla de andra stora
problemen har vi inte tagit ställning
till. tror liksom herr Henningsson,
att vi kan inte komma förbi dem, utan
att de blir föremål för riksdagens be -

Nr 15 151

Onsdagen den 26 april 1961

Obligatorisk utrustning av motorfordon med asymmetriskt halvljus

handling, men det kan knappast vara
rimligt att ta upp dem i anslutning till
behandlingen av den nu föreliggande
motionen. Därför ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 18

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 23, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning angående lån
från riksbankens avbetalningslånefond
till tjänstemän vid riksdagens verk för
förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsförening
samt därav föranledda ändringar
i bankoreglementet.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19

Obligatorisk utrustning av motorfordon
med asymmetriskt halvljus

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 39, i anledning av väckta motioner
angående obligatorisk utrustning av
motorfordon med asymmetriskt halvljus.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Som motionär i denna
fråga ber jag att få anföra några synpunkter.

Vi har föreslagit att motorfordon,
som lämpligen kan utrustas med asymmetriskt
halvljus, också obligatoriskt
skulle utrustas med sådant. Fördelarna
med asymmetriskt halvljus är uppenbara,
ty med dylikt halvljus belyses
ungefär dubbelt så lång sträcka
som med det vanligare symmetriska
ljuset, utan att förarna i mötande fordon
fördenskidl bländas. I meter uttryckt
innebär detta, att det symmetriska
halvljuset belyser en vägsträcka
på mellan 30 och 50 meter, medan det

asymmetriska halvljuset belyser en
vägsträcka på mellan 75 och 100 meter.
Skillnaden är alltså avsevärd.

När det gäller flera av de ledande
bilmärkena förses vagnarna på fabriken
med asymmetriskt halvljus, och
på nya bilar, där det asymmetriska
ljuset inte är standard, får man utan
extra kostnad sådan belysningsanordning
inmonterad.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt och
med tanke på de skrämmande siffror
som statistiken över mörkerolyckorna
visar hade det givetvis varit ytterst
önskvärt att motionen tillstyrkts av
andra lagutskottet. Men så har inte blivit
fallet. Ett enhälligt andra lagutskott
har avstyrkt densamma, trots att
utskottet delar motionärernas uppfattning
att det asymmetriska ljuset är
betydligt effektivare än det nu vanligast
förekommande symmetriska ljuset.
Utskottet tillägger nämligen samtidigt
att detta inte kan vara den slutgiltiga
lösningen på motorfordonens
belysningsproblem. Som bekant undersöks
för närvarande möjligheten
att åstadkomma en bättre lösning med
det polariserade ljuset, till vilket man
ställer vissa förhoppningar. Jag hoppas
innerligt att utskottet får rätt i
denna sin förmodan, ty här gäller det
ju inte någon som helst prestige, utan
här gäller det faktiskt att försöka rädda
människoliv.

Jag kan ändå inte helt frigöra mig
från tanken att en eventuell övergång
till högertrafik i vårt land kommit att
spela en ganska avgörande roll vid utskottets
ställningstagande. Utskottet
har nämligen, liksom de fyra hörda remissinstanserna,
uttalat sig positivt om
det asymmetriska ljuset som sådant
men menar, liksom remissinstanserna,
att eftersom vi rätt snart skall ta ställning
till frågan om höger- eller vänstertrafik
bör vi inte nu genomföra lagar
som föreskriver att motorfordon
skall utrustas med detaljer som är konstruerade
för vänstertrafik och som så -

152 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Obligatorisk utrustning av motorfordon med asymmetriskt halvljus

ledes måste ändras eller bytas ut vid
övergång till högertrafik.

Herr talman! Jag skulle beträffande
detta utskottets resonemang vilja säga
att om vi har råd att i övrigt betala
vad en sådan övergång kostar, har vi
också råd att betala denna ändring.
Det handlar ändå inte om några avskräckande
belopp. Kostnaderna för
att ändra belysningen på en bil från
symmetriskt till asymmetriskt ljus rör
sig om mellan 50 och 70 kronor. Vi
bör samtidigt ha klart för oss att även
om beslut om högertrafik skulle fattas,
vilket dock långt ifrån är säkert,
kommer det att förflyta ganska lång
tid innan övergången kan ske, och under
den tiden kommer många olyckor
att inträffa i trafiken till följd av bristfälliga
belysningsanordningar på bilar.

Herr talman! Jag är medveten om
att det är meningslöst att gentemot ett
fullständigt enhälligt utskott ställa något
yrkande om bifall till motionen.
Jag tror dock att ett bifall till motionen
skulle medverkat till att rädda åtskilliga
människoliv och även till att
minska den alltför höga frekvensen av
mörkerolyckor i trafiken.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr NILSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Motionärerna föreslår
i sin motion en ändring av vägtrafikförordningen
i den del som rör strålkastarbelysningen
på bilar. De berör
också i någon mån de s. k. mörkerolyckorna.
Dessa olycksfall — icke
sällan med dödsoffer — är ju orimligt
många. Motionärerna framhåller,
att gångtrafikanter och cyklister är
särskilt utsatta för sådana olyckor vid
möte med bilar, och säger bl. a. att
om ett fordon skall kunna stannas på
den vägsträcka som är belyst, 30 till
50 meter, måste fordonet framföras
med ytterst låg hastighet. Men även under
mörker, säger motionärerna, flyter
trafiken fram med en hastighet som

gör att, om en situation under sådana
förhållanden skulle uppstå, ytterst få
behärskar densamma.

Om motionärerna hade läst en annan
del av vägtrafikförordningen skulle
de ha funnit att i en situation som
den nyss nämnda får ett fordon inte
framföras med större hastighet än att
det omedelbart kan stannas. I många
av de fall, då mörkerolyckor inträffat
vid möte med bilar, hade föraren
haft för hög fart med hänsyn till att
han inte haft möjlighet att överblicka
den vägsträcka som erfordrats för att
kunna stanna bilen. Det är inte alltså
bara att tro att vi genom att i vägtrafikförordningen
ändra en bestämmelse
om strålkastarbelysning på bilar
skall reda upp situationen. Det
skadar visserligen inte att införa förbättrad
strålkastarbelysning på bilarna.
Men det skadar inte heller att påpeka
för bilförarna att de bör visa
hänsyn och omdöme i trafiken.

Nu har utskottet sagt att den nuvarande
strålkastarbelysningen inte är
tillfredsställande. Men sakkunskapen
säger, att inte heller det asymmetriska
ljuset, som motionärerna föreslår, helt
kommer att klara situationen. Under
utprovning är för närvarande ett ljussystem,
som är överlägset både det nuvarande
systemet och det som motionärerna
föreslår.

Jag vill gärna ta motionärerna ur
villfarelsen, att högertrafiken har spökat
för andra lagutskottet när vi behandlat
denna fråga. Den har inte haft
något annat inflytande på oss än att
vi konstaterat det faktiska förhållandet,
att riksdagen, när utredningsmannen
är klar med sina beräkningar av
kostnaderna för en omläggnig till högertrafik,
kommer att få ta ställning
till den frågan. Ingen vet väl hur riksdagen
kommer att behandla det förslaget,
men det är väl i varje fall klokt
och i god överensstämmelse med vårt
sätt att handla, att vi inte, när det pågår
en utredning, tar upp frågan till

Onsdagen den 26 april 1961 Nr 15 153

Traktorsläpvagns utrustande med varningsskylt — Tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten -

beslut förrän resultatet av utredningen
är klart.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 20

Traktorsläpvagns utrustande med
varningsskylt

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 40, i anledning av väckta motioner
om traktorsläpvagns utrustande
med varningsskylt.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr BOIJA (fp):

Herr talman! Jag är medveten om
att detta inte är någon särskilt stor
fråga, men mitt förslag bygger på de
erfarenheter jag själv gjort i den snabbgående
trafiken. Jag förstår emellertid
mycket väl utskottets ställningstagande
med hänsyn till de remissvar
som inkommit. Problemet kvarstår
dock, att de långsamtgående fordonen
i dag utgör ett riskmoment i den snabbgående
trafiken. Där det varit möjligt
har man avlyst vissa vägar för
hästfordon, vilket visar att man uppmärksammat
detta problem.

I de flesta remissvaren har man
framför allt diskuterat de risker som
uppstår vid trafik i mörker, men jag
vill påstå att riskerna inte är mindre
i dagsljus, när man överraskas av dessa
långsamtgående fordon.

Herr talman! Jag skulle inte ha begärt
ordet i denna fråga, om inte vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens minst
sagt märkliga yttrande hade förelegat.
I yttrandet säges, att för att man på
ett avstånd av 150 å 200 meter skall
kunna läsa texten på en sådan här
skylt, bör bokstäverna vara två eller

två och en halv decimeter höga och
att skylten bör vara 400 X 1 800 millimeter.
Ett sådant yttrande utmanar
nästan löjet och tyder på att man inte
tagit saken på allvar.

Jag tror personligen att en sådan
här skylt skulle ha stor betydelse för
trafiksäkerheten. Vi har de allra bästa
erfarenheterna av de skyltar vi har på
skolskjutsarna. Man behöver inte ens
på avstånd kunna se vad det står på
skylten; i och med att man ser skylten
iakttar man den varsamhet som
man vet att den uppmanar till. Vi har
också på lastfordon med släpvagnar
skyltar, på vilka det står »Släp». Man
behöver inte heller se vad det står på
den skylten, utan det räcker med att
man ser den. Jag anser därför att trafiksäkerhetsrådets
förslag, att man
skulle kunna utbyta ordet »Traktor»
mot en symbol är en värdefull komplettering
av denna motion. Motororganisationernas
samarbetsdelegation vill
hänvisa frågan till vägtrafikutredningen.
Jag är tacksam för det förslaget,
och jag tror det vore värdefullt om
man därvid ville beakta trafiksäkerhetsrådets
rekommendation. Den är en
betydande förbättring av förslaget, och
jag hoppas att man skall kunna komma
fram till någonting som blir av
samma värde som de skyltar vi har på
våra skolskjutsar och på lastfordon
med släp. Jag tror att det skulle kunna
bidra till en betydande ökning av
säkerheten i trafiken.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 21

Tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten Föredrogs

andra lagutskottets utlåtande
nr 41, i anledning av väckt motion
om tandvårdens inordnande i
sjukkasseverksamheten.

154 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961
Tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten

1 en inom andra kammaren väckt,
till lagutskott hänvisad motion, nr 13,
vilken behandlats av andra lagutskottet,
hade herr Holmberg m. fl. hemställt
»att riksdagen beslutar i princip uttala
sig för att tandvården skall inordnas
i sjukkasseverksamheten och i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till ett snabbt förverkligande
av denna åtgärd».

Utskottet hemställde att förevarande
motion, II: 13, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Under många år har
vid flera tillfällen socialdemokratiska
och kommunistiska motionärer försökt
vinna gehör för en mycket viktig åtgärd
inom hälsovården, nämligen att söka
få bort den begränsning som nu
finns av rätten att få ersättning från
sjukkassan. Den rätten finns ju vid flertalet
sjukdomar, men i fråga om tandvården
är de flesta patienter inte berättigade
till ersättning.

Det torde vara omöjligt för någon att
bestrida att tandvården är en mycket
viktig del av hälsovården. Man skulle
kunna fylla åtskilliga sidor i kammarens
protokoll med vitsord därom från
sakkunniga av alla slag. Jag skall emellertid
inte ta upp tiden med att anföra
så många sådana argument. Det har
gjorts under flera tidigare debatter här
i kammaren. Jag vill i alla fall opponera
mig mot utskottets formulering om
»enklare tandlagningar» som man av
vissa skäl inte bör ge ersättning för.
Detta är en orimlig bagatellisering av
en stor och angelägen samhällsuppgift.
Det är nämligen ostridigt att kostnaderna
är en mycket starkt bidragande orsak
till att många människor uraktlåter
att skaffa sig tandvård eller dröjer så
länge med det att mycket allvarliga häl -

sorisker uppstår. Detta är en folkhälsofråga
av den allra största betydelse.

Vi motionärer i denna fråga befinner
oss i samma belägenhet som många andra
mot vilka det riktats anmärkningen
att de »inte kunnat komma med något
nytt» i den fråga de motionerat om och
därför fått sina förslag avvisade. Vi har
inte heller kunnat komma med något
nytt utöver de skäl som vi framfört vid
tidigare tillfällen och som vi ansett vara
tillräckliga. Det har inte skett något
nytt i sak. Det hela är lika eländigt som
det varit förut. Men att använda det
som ett argument för att ha kvar missförhållandena
är väl i alla fall inte att
argumentera på ett sakligt sätt. Med
precis samma metod skulle ju utskottet
kunna finna argument för att inte ändra
något alls som är skevt och dumt och
orättvist: det har varit så förut, och de
som velat ha en ändring har inte kunnat
komma med något nytt! Jag vill
inte alls acceptera en sådan »bevisföring».
Den säger ingenting, den ger
ingenting och den uttrycker ingen positiv
vilja att komma till rätta med missförhållandena.

I fjol blev vi av utskottets talesman
erinrade om ett löfte som socialministern
hade givit rörande en förestående
förbättring av socialförsäkringen över
huvud taget. Statsrådet Nilsson hade
medgivit att det fanns betydande brister
i socialförsäkringen men att tiden nu
var »synnerligen lämpad» att söka råda
bot på dessa brister. Det framgick inte
av utlåtandet, men utskottets talesman
tolkade detta så att även den fråga som
vi motionerat om skulle komma under
behandling av socialförsäkringsutredningen.
Det fanns visserligen ingenting
alls som tydde på att det förhöll sig så.
Men utskottet hade ju kunnat medverka
till att få frågan behandlad av socialförsäkringsutredningen
genom att kräva
detta. I år har utskottet bara refererat
statsrådet Nilssons uttalande utan
att ge uttryck för någon egen uppfattning
om vad det kan leda till. Jag hop -

Nr 15 155

Onsdagen den 26 april 1961

Tandvårdens inordnande i sjukkasseverksamheten

pas att detta inte innebär att utskottet
nu har uppgivit hoppet om att via socialförsäkringsutredningen
eller på
annat sätt få något gjort åt denna sak.

Det ges som bekant sjukkasseersättning
för en liten del av tandvården. Utskottet
menar att man inte kan gå vidare
på den vägen förrän man fått större
erfarenhet av den verksamhet som redan
är i gång. Detta är absolut inte en
saklig ståndpunkt. Man har nu inte
mindre än nio års erfarenheter av denna
form av sjukkassebetalning att bygga
på. Nu är denna verksamhet också känd
in i minsta detalj av var och en som har
något intresse för saken. Utskottets ledamöter
kan gå till vilken engagerad
läkare som helst eller till och med
vilken patient som helst och få veta
hur orimliga de nuvarande bestämmelserna
är och hur dåligt hela denna anordning
över huvud taget fungerar. Det
finns inte några ytterligare erfarenheter
att inhämta.

Herr talman! Det är inte nödvändigt
att upprepa vad som sagts många gånger
tidigare. Men jag vill understryka
att detta är en hälsovårdsfråga av en så
utomordentligt stor vikt att den borde
behandlas med större saklighet och intresse
än vad utskottet ådagalagt.

Jag ber att få yrka bifall till motion
nr II: 13.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Det är riktigt som herr
Holmberg redan har sagt, att riksdagen
i fjol hade att ta ställning till motionsyrkanden
av ungefär samma innebörd
som de yrkanden som finns i de motioner
som riksdagen nu behandlar.
Riksdagen beslöt i fjol att avslå motionsyrkandena.

Andra lagutskottet har inte kunnat
finna att någonting har inträffat sedan
i fjol, som kan föranleda riksdagen att
nu inta en annan ståndpunkt än den
som riksdagen intog i fjol. Det är ju sfi,

herr Holmberg, att man inte kan få allting
på en gång.

Jag vill erinra om att socialförsäkringen
på skilda områden för närvarande
är föremål för en omfattande reformering,
en reformering som berör såväl
socialförsäkringens administration
som socialförsäkringens materiella innehåll.
Det uppstår ofta i det sammanhanget
avvägningsfrågor. Jag vill nog
tro, att också denna fråga i stor utsträckning
är en avvägningsfråga. Såväl
remissinstanserna som utskottet kan
inte finna att vi för närvarande, samtidigt
som vi bygger upp socialförsäkringen
på många andra områden, har
möjlighet att ägna oss åt den fråga som
nu diskuteras i motionerna och som
ju syftar till att hela tandvården skall
inordnas under sjukförsäkringen. Jag
vill inte hålla det för helt uteslutet, att
vi någon gång i framtiden kan komma
därhän, att vi kan göra en översyn
även av bestämmelserna i detta avseende
och kanske vidga möjligheterna till
sjukvårdsersättning även på tandvårdens
område. Möjligheten att få ersättning
från sjukkassa för kostnaderna för
tandvård är ju nu mycket begränsad
och inskränker sig till bidrag till kostnaderna
för komplicerade behandlingar.

Det är emellertid under alla förhållanden
knappast rimligt att bifalla det
yrkande som motionärerna har ställt.
I motionen yrkas nämligen, att riksdagen
i princip skall uttala sig för att
tandvården skall inordnas i sjukkasseverksamheten.
Vi har inom utskottet
inte kunnat finna att det är rimligt att
riksdagen skall binda sig för ett principbeslut,
vars innebörd riksdagen för
närvarande inte har någon uppfattning
om vare sig när det gäller kostnaderna
eller beträffande de anordningar i övrigt,
som skulle behövas för att effektuera
beslutet.

Jag vill alltså främst med hänvisning
till det sistnämnda yrka bifall till
vad utskottet har hemställt.

156 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Utskottet har vid tidigare
tillfällen när det inte var fråga
om något principbeslut ändå yrkat avslag
på motionen. Då gällde det en helt
förutsättningslös utredning, men utskottet
var då lika obenäget som nu att göra
någonting åt saken.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Jag vill bara till herr
Holmberg säga att jag har yttrat mig
om årets motion, inte om de motioner
som behandlats tidigare.

överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
i ämnet väckta motionen II: 13; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 22

Föredrogos vart efter annat tredje
lagutskottets utlåtanden:

nr 20, i anledning av motioner om
viss översyn av strandlagen; samt

nr 21, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående tillägg till lagen den 30 juni
1943 (nr 431) om allmänna vägar,
m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 23

Stöd åt den estniska folkgruppen
i vårt land

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 21, i anledning av
väckta motioner om visst stöd åt den
estniska folkgruppen i vårt land.

I de till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna I: 536 av herr
Osvald m. fl. och II: 630 av herr Björkman
m. fl. föreslogs, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde,

att Kungl. Maj:t snarast måtte tillsätta
en utredning med uppdrag att framlägga
förslag på skolans och övriga kulturella
områden i syfte att stödja den
estniska befolkningsgruppen i vårt land
i dess strävan att hålla det egna modersmålet
levande och att i övrigt bevara
och vidareutveckla det estniska
kulturarvet.

Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:536 och 11:630
måtte anses besvarade med vad utskottet
anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Nestrup, Ringaby, Eric Peterson, Dickson,
Carlsson i Huskvarna, Nilsson i
Bästekille och Källstad, vilka ansett att
utskottets utlåtande bort ha i reservationen
angiven lydelse samt att utskottet
bort hemställa att riksdagen i anledning
av de likalydande motionerna
1:536 och 11:630 måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Bästekille (h):

Herr talman! Kammaren går nu att
behandla ett par likalydande motioner,
nr 536 i första och nr 630 i andra kammaren,
den sistnämnda av herr Björkman
m. fl. Jag tror att det är lämpligt
att ge kammarledamöterna upplysning
redan från början, då jag förutsätter
att alla inte läser alla motioner, om att
bakom dessa ord »med flera» döljer sig
en representant från var och en av högern,
socialdemokraterna, folkpartiet
och centerpartiet. Det är således i realiteten
en fyrpartimotion som vi behandlar
här.

Motionen har varit föremål för mycket
ingående överläggningar inom utskottet.
Den har diskuterats mycket,
och jag kan också redan från början
säga, att man inom utskottet från alla
partiers sida visade ett positivt intresse
för att denna folkgrupp skulle få bästa

Nr 15 157

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

möjliga lösning på sina problem. Det
enda som vi, som senare blev reservanter,
förvånade oss över var att detta
positiva ställningstagande inte kunde
följas av ett yrkande om bifall till motionen.
Flera lovvärda försök gjordes
för att uppnå enighet men utan resultat.
Jag klandrar inte någon för detta, ty
var och en må inta sin ståndpunkt.

Det är med denna fråga som med
många andra att vi naturligtvis personligen
är mer eller mindre djupt engagerade,
och jag erkänner, herr talman,
att jag redan från början haft ett starkt
personligt engagemang.

Det gäller en grupp människor som
på grund av förhållanden, över vilka de
själva inte kunnat råda, tvingats att fly
från sitt eget gamla hemland och söka
sig en fristad hos oss. Jag vet mycket
väl att man i denna diskussion kommer
att säga att det bästa man kan göra för
dessa flyktinggrupper är att låta dem
smälta samman med folket i det land
vartill de kommit. Ja, det kan man
kanske säga, och kanske en liten bråkdel
av esterna resonerar på detta sätt.
Men jag tror också att man kan våga
säga att för huvuddelen av dessa estländska
flyktingar är hoppet om att en
gång kunna återvända till ett fritt Estland
ännu levande.

Någon säger kanske, att det är en
utopi i dagens läge. Men vi har sett
stora välden, som införlivat mindre länder
med sitt område. Dessa stora välden,
som på sin tid ansågs oövervinneliga,
har under historiens gång störtat
samman, och i dag finns ingenting kvar
av dem. Det står ingenstans skrivet, att
dessa välden kommer att finnas till för
alla tider. Hoppet för de människor det
här gäller att en gång få komma tillbaka
— kanske inte de själva men deras
efterkommande — till ett fritt land
tycker jag inte man skall medverka till
att släcka. Vi bör tvärtom göra vad vi
kan för att hålla det hoppet levande
iiven under dessa svåra tider.

Den motion, som här diskuteras, har

givetvis varit föremål för remissbehandling.
Estniska nationalrådet och Estniska
kommittén har yttrat sig över
den. Båda har varmt tillstyrkt en utredning
om dessa frågor. I Sverige finns
också något, som heter Esternas representation
i Sverige. Denna organisation
blev inte anmodad att avge något remissvar
— något som vi var eniga om
i utskottet — och har således inte heller
kunnat yttra sig i frågan. Men det
säger sig självt, att en folkgrupp, som
håller tanken på ett fritt land levande
på det sättet, att man här även väljer
en egen representation under fria demokratiska
former, är värd att uppmärksamma.

Man kan också anföra, och så har
även skett, att det finns fler flyktinggrupper,
som kommit till vårt land, och
att vi även måste tänka på dem. Ja,
herr talman, det är riktigt. Men låt oss
ta som exempel de som kommer från
vårt östra grannland Finland och söker
arbete här! För dem finns ingen
risk att återvända hem. De kan göra
det när de vill. Men dessa människor,
som en gång tvingats bort, kan inte
återvända hem utan de risker, som vi
alla känner till.

Jag tror också att vi bör erinra oss,
att när Estland en gång blev ett fritt
land, fick den svenskspråkiga gruppen
där möjligheter att utveckla det svenska
språket både i folkskolor och i gymnasier.
Den hade särskilt gynnade förhållanden.
Jag tycker att vi i någon
mån bör återgälda detta.

Det finns naturligtvis många andra
synpunkter, men då, som jag sade, vi
inom utskottet inte fört någon bitter
diskussion om dessa frågor — även
om vi till slut kommit att stanna på
olika linjer — kan jag åtminstone i
detta första inlägg nöja mig med vad
jag nu anfört.

Med hänsyn till mitt personliga engagemang
i denna fråga kan jag inte
underlåta att yrka bifall till den vid
utskottsutlåtandet fogade reservationen.

158 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
har diskuterat denna fråga på ett
mycket sansat sätt och ansträngt sig
att vara saklig och undvika alltför
mycket känslomässiga påpekanden. Han
har också undvikit sådant, som kunde
vara ägnat att tillvita en grupp att hysa
mindre respekt för detta folks värde
än vad man gör på annat håll. Detta
är jag mycket tacksam för. Jag tycker
också att det skulle vara en fördel,
om vi i fortsättningen kunde föra en
lugn diskussion och inte upphetsa oss
mot varandra.

Motionärerna kräver en utredning,
som skulle få i uppdrag att föreslå åtgärder
på skolans och övriga kulturella
områden för att stödja den estniska
befolkningsgruppen i vårt land i dess
strävan att hålla modersmålet levande
och att bevara och vidareutveckla det
estniska kulturarvet. Vi har i början av
utskottsutlåtandet framhållit, att vi anser
det vara riktigt att en grupp, som
fått lämna sitt fädernesland, i vårt land
finner en fristad och att denna grupp
här skall känna sig ha alla de rättigheter,
som alla svenska medborgare har.

Vi har också sagt att de strävanden,
som kanske i ovanligt hög grad gjort
sig gällande just hos esterna att vårda
sig om sitt modermål och att känna
gemenskap som grupp, väcker respekt.
Esterna har lyckats i dessa sina strävanden
samtidigt som de på ett märkligt
sätt hävdat sig i vårt samhälle.

Reservanterna har inte tillstyrkt motionen
helt, men de har tillstyrkt kravet
på en utredning om speciell skolundervisning
för esterna. Utskottsmajoriteten
har emellertid lyssnat till vad
skolöverstyrelsen haft att säga i denna
fråga. Esterna har i Stockholm en egen
skola med statsbidrag, och 1959 inrättades
ännu en i Göteborg också den med
statsbidrag. Det har sagts att det inte
stod någon ko till göteborgsskolan utan
att det snarare var svårt att fylla den,
ehuru detta sedan lyckats. Om kravet

på skolor, där undervisning i estniskt
språk och estnisk kultur får komma
med på schemat, skall kunna realiseras
är förutsättningen att det finns tillräckligt
med estniska elever på de platser
där skolorna skall inrättas. Skolöverstyrelsen
säger att för att skolan
skall bli funktionsduglig krävs en större
grupp ester än man har på något
annat håll i landet än i de två största
städerna. Det krävs också, som reservanterna
framhållit, lärare till skolorna.
Skolöverstyrelsen säger emellertid
att den för sin del inte kan tillstyrka,
att man på enhetsskolans högstadium
försöker ha en isolerad estnisk skola.

Vi har funnit skolöverstyrelsens resonemang
i skolfrågorna hållbart och
kan fördenskull inte tillstyrka en utredning.
Det är svårt att förstå hur reservanterna
mot vad skolöverstyrelsen
sagt kan vidhålla sitt krav på utredning.

Beträffande den frivilliga bildningsverksamheten
anser reservanterna däremot
liksom utskottet, att esternas behov
är tillgodosett genom de möjligheter
de redan har att som andra svenska
medborgare komma i åtnjutande av stöd
i bildningsarbetet.

Beträffande den mera allmänna sidan
av kulturområdet vidhåller reservanterna,
att en undersökning bör ske
rörande de konkreta önskemålen från
esternas sida.

Jag är rädd för att det är det djupa
engagemanget i esternas öde, som herr
Nilsson i Bästekille talade om, som gör
att reservanterna håller fast vid utredningskravet.
På så svaga grunder skulle
de säkerligen annars inte ha krävt
en utredning.

Vi brukar avslå praktiskt taget alla
motioner, och när vi är överens om
att tillstyrka en motion föreligger det
ett så uppenbart behov av utredning,
att det knappast kan bli någon diskussion
därom. Inte ens alla ester är emellertid
överens om att en utredning böh
komma till stånd om deras förhållan -

Onsdagen den 26 april 1961

Nr 15

159

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

den. Vi har tvärtom från många håll
fått bevis på att esterna vill att deras
barn skall smälta in i det svenska
samhället och tillgodogöra sig den undervisning
som finns här. Detta har de
också redan lyckats alldeles utmärkt
med. Ingen utifrån kommande grupp
har lyckats så väl att dels besätta framstående
poster och dels hävda sig i de
högre skolorna som just esterna.

Beträffande denna utredning är enigheten
således inte fullständig ens bland
esterna själva. Det finns följaktligen
mycket små skäl för att begära en utredning,
och det finns därtill direkta
skäl emot en sådan.

Ett sådant skäl är, att det, som skolöverstyrelsen
framhållit, »är angeläget
att iaktta jämlikhet och likformighet i
behandlingen» av olika flyktinggrupper
i Sverige. Skolöverstyrelsen säger
vidare, att ungrarna också har begärt
speciella skolor för sig, vilken begäran
har avslagits liksom de krav esterna
ställt på skolor utöver dem som jag
redan har nämnt och till vilka statsbidrag
utgår.

Reservanterna fäster icke samma avseende
vid jämlikhet och likformighet
i behandlingen. De säger att esterna
står i särklass. Jag har redan sagt att
de är i särklass så till vida att de har
lyckats bättre än andra befolkningsgrupper
med att smälta in i det svenska
samhället utan så stora svårigheter som
andra flyktinggrupper haft. Vi anser
på vårt håll att det är ett plus, om man
kan åstadkomma en enhetlig behandling
av olika flyktinggrupper. Enligt vår
mening är det omöjligt att behandla
grupperna olika. Vi är tacksamma mot
esterna, för att de förmått hävda sig i
vårt land och lyckats att behålla sin
särart samtidigt som de blivit goda
svenskar. F. ö. är mer än 90 procent
av esterna redan svenska medborgare,
och de blir svenska medborgare på kortare
tid än de flesta andra flyktingar
blir.

Av dessa skäl anser vi det icke befo -

gat att kräva en särskild utredning, som
skulle kunna vålla obehag och missnöje
på många sätt och inte lända esterna
till någon hjälp som de inte kan
få utan utredning.

Med det anförda vill jag tillstyrka bifall
till det förslag utskottet har avgivit.

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! När utskottets värderade
ordförande här förde utskottets talan
nämnde hon bl. a. att reservanterna
inte hade yrkat bifall till motionen.
Nej, fru Eriksson vet mycket väl, att
vi för att nå enighet i utskottet sträckte
oss så långt att vi frångick motionsyrkandet.
Jag klandrar ingen för detta,
utan jag bara konstaterar faktum.

Jag sade redan i mitt första anförande
att ett litet fåtal av esterna hade en
annan uppfattning än majoriteten och
att esterna alltså inte var fullt eniga.

Det förvånade mig, att fru Eriksson
sade att vad vi anfört är en svag grund
för utredning. Med anledning därav
skall jag citera vad som står i reservationen
på sid. 6 i utskottsutlåtandet,
så att det kommer med i protokollet
och man kan se vad vi yrkat: »Såsom
framgår av det anförda delar utskottet
motionärernas uppfattning att en utredning
bör ske i syfte att stödja den estniska
befolkningsgruppen i vårt land
i dess strävan att hålla det egna modersmålet
levande och att i övrigt bevara
sin kulturella särart. Utskottet anser,
att detta bör bringas till Kungl. Maj:ts
kännedom, och förutsätter, att Kungl.
Maj:t under samråd med esternas representanter
vidtar lämpliga åtgärder
för frågans lösande.» Jag tycker uppriktigt
sagt att vad vi har anfört är så
pass starkt att det inte kan kallas för
någon svag grund.

Vi har inte begärt en särskild utredning
— det kravet har vi frångått —
utan vi har begärt att man i departementet
i samråd med denna befolkningsgrupp
skall försöka lösa dessa frågor.

160 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

Jag tror att vi samtliga är överens om
att bara en olyckshändelse medförde att
vi inte blev eniga i utskottet.

Herr CARLSSON i Huskvarna (fp):

Herr talman! Jag tror att alla i den
här kammaren som representerar något
av de fyra demokratiska partierna kan
helhjärtat instämma i vad utskottet inledningsvis
sagt om vår skyldighet att
tillerkänna människor, som på grund av
ofriheten i det egna landet sökt sig hit,
samma fri- och rättigheter som vi själva
gör anspråk på. Att göra det är inte
teeken på något ovanligt mått av generositet
eller medkänsla med sämre lottade.
Det är enligt min mening en självklarhet.

Till dessa rättigheter hör inte bara
ekonomiska och sociala förmåner, politisk
och religiös frihet. Dit måste också
höra rätten att så långt det är möjligt
i det främmande landet få fortsätta att
odla den egna kulturen, att hålla det
egna språket levande etc. Våra skyldigheter
får emellertid icke begränsa sig
till att endast tillåta utövningen av främmande
kulturer, vi bör också så långt
det är möjligt aktivt stödja dessa strävanden
genom konkreta åtgärder i form
av ekonomiskt stöd och på annat sätt.

I den fyrpartimotion som utskottet
haft att behandla begärs en utredning
med syfte att framlägga förslag på skolans
och övriga kulturella områden om
hur man kan stödja den estniska folkgruppen
i vårt land i dess strävan att
hålla det egna modersmålet levande och
att i övrigt bevara och vidareutveckla det
estniska kulturarvet. Utredningsuppdraget
skulle således inte begränsas
endast till åtgärder på skolans område
utan även gälla andra frågor av intresse
för det estniska kulturarvets bevarande,
t. ex. biblioteksverksamhet, forskning,
arkivering av värdefulla skrifter
och annat tryck, bokutgivning etc.

Skolöverstyrelsen, vars yttrande tydligen
vägt tungt vid utskottsmajoritetens
bedömning av denna motion, har

såvitt jag kunnat finna intagit en klart
positiv ställning till de framförda kraven.
Beträffande skolavsnittet hänvisar
överstyrelsen till att man tidigare ställt
sig positiv till anordnande av estnisk
undervisning i de fall där tillräckligt
elevunderlag och övriga förutsättningar
funnits. Det framgår av överstyrelsens
skrivelse att denna målsättning kommer
att upprätthållas även i fortsättningen.
I övrigt borde motionens syfte enligt
överstyrelsen kunna tillgodoses genom
att frågan hänvisades till 1960 års folkbildningsutredning.

Vad som berörts i motionen har emellertid
ingenting eller i varje fall mycket
litet med fritidsstudier och liknande
frågor att göra, och det är därför tveksamt
om just denna utredning hade varit
rätt forum för de i motionen aktualiserade
spörsmålen. Nu är emellertid
den frågan inaktuell, eftersom utskottet
avfärdat förslaget med hänvisning till
att utredningen redan avslutat eller
i varje fall står i begrepp att avsluta sitt
arbete.

Trots att man inom utskottet alltså i
förstone tydligen var beredd att säga ja
till att den begärda utredningen kom till
stånd har man efter beskedet om att
folkbildningsutredningen slutfört sitt
uppdrag helt frångått tanken på utredning
med hänvisning till att esterna äger
samma rättigheter som andra svenska
medborgare att komma i åtnjutande av
stöd i bildningsarbetet. Jag utgår för
min del också från att någon diskriminering
av vare sig ester eller andra här
i landet bosatta skall förekomma när
det gäller möjligheterna att utnyttja
samhällets stöd till det frivilliga bildningsarbetet.
Men jag kan inte inse att
detta skulle vara något vägande argument
för att avvisa motionens önskemål
om en kartläggning av hur man på
lämpligaste sätt skall stödja den estniska
folkgruppens strävanden att ta till vara
sina speciella kulturella intressen.

Utskottets argumentering på denna
punkt gör på mig intryck av en undan -

Onsdagen den 26 april 1961

Nr 15

161

Stöd it den estniska folkgruppen i vårt land

flykt. Det hade varit renhårigare om
man —- och detta tycks vara utskottsmajoritetens
egentliga mening -— hade
sagt rent ut att man inte vill ha någon
utredning av detta slag, att man av en
eller annan anledning inte anser att den
svenska statsmakten har någon skyldighet
att stödja de estniska kulturella strävandena
utöver vad som sker genom
statsbidrag till estniska skolor.

Jag kan för min del inte dela denna
uppfattning. Vad som begäres i motionen
är inte särskilt mycket. Det är en
utredning som, om så befinns lämpligt,
skulle kunna ske på departementsplanet.
Motionen kräver inga pengar. Resultatet
av en utredning skulle bli värdefulla
riktlinjer för hur ett statligt stöd
skulle kunna utformas, till vilka ändamål
det skulle utgå etc. Våra självklara
internationella förpliktelser och vetskapen
om det stöd till utländska minoriteter
i Estland — däribland den svenska
— som den estniska staten lämnade under
landets korta självständighetstid är
för mig tungt vägande skäl för att gå
med på den föreslagna åtgärden, bakom
vilken inte bara står motionärerna och
reservanterna utan även de estniska
organisationerna i Sverige.

Jag ber härmed, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Carlsson i Huskvarna
gick litet långt när han menade
att han som reservant stred för esternas
rött att fortsätta sitt kulturella liv.
Den rätten har väl inte varit hotad,
och ingen ifrågasätter den. Ingen har
avsett att esterna skulle förbjudas att
lära sig och använda sitt språk eller
komma ihåg sitt gamla fosterland.
Tvärtom har det just understötts genom
skolor på de platser där antalet estniska
elever är tillräckligt. Inom folkbildningsarbetet
bör det vidare ges möjligheter
till språkstudier och studier av
11—Andra kammarens protokoll 1961.

estnisk kultur, som kan innebära ett
ekonomiskt stöd. Välviljan får ju inte
bara vara ord utan om det skall vara
någon mening utmynna i ett ekonomiskt
och organisatoriskt stöd där så krävs.

Herr Carlsson ansåg att det inte är
tal om pengar. Så lätt får man inte ta
ställning. Vill man något, får man också
räkna med att det skall kosta pengar.

I den mån som ett frivilligt studiearbete
kan behöva underlättas är vi övertygade
om att det finns möjligheter till detta,
bl. a. med de förslag som kommer att
läggas fram av den nya utredningen.

Herr Nilsson i Bästekille hävdar att
man borde kunna bifalla en utredning.
Först måste vi väl veta vad vi skall utreda.
Gäller frågan skolorna har vi rätt
att få besked om vilken grund man
måste ha för att bygga upp estniska
skolor. Det har också bestämt uttalats
att det inte föreligger elevträngsel till
skolan i Göteborg. Det finns inte något
uppdämt behov av skolor, utan där
detta har varit elevmässigt möjligt är
det tillfredsställt.

Herr Carlsson kallar det en undanflykt
när vi inte vill ha utredning av
frågan. Vad är det en undanflykt från?
Snarare är det reservanterna som flyr
undan från faktiska ting, om vi nu skall
beskylla varandra för flykt. Vad som
skall utredas är inte klarlagt. I skolfrågan
— som man direkt sagt behöver
utredas — har vi redan fått klart besked.
Därför är reservanternas utredningsargument
utan full täckning.

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! När jag med några ord
ansluter mig till reservanternas hemställan
sker det därför att jag sedan ett
tjugutal år har haft nära beröring med
dessa flyktinggrupper och väl känner
deras situation i Sverige. Det innebär
först och främst att jag också helhjärtat
kan instämma i vad utskottet anfört.
Jag uttalar min tillfredsställelse
över att utskottet verkligen har en sådan
Nr 15

162 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

skrivning, inte minst från den synpunkten
att det principiellt ger till känna
att vi bör visa samma omsorg om alla
flyktinggrupper.

Inte desto mindre tycker jag att man
i detta fall borde kunna gå ett litet steg
längre än uts-kottet här gjort. Skälen är
följande. Det är sant att man skall behandla
alla lika; man skall t. o. m. handla
älldeles särskilt generöst möt minoriteter.
Det är något som står i överensstämmelse
med deklarationen om de
mänskliga rättigheterna. Här gäller det
en relativt stor minoritet som lever
hland oss, för närvarande ungefär
19 000 människor. En rätt viktig synpunkt
är också att det föreligger en
viss parallellitet mellan våra länder.
Medan Estland var fritt hade man där
en svensk minoritet, som man med stor
frikostighet tillgodosåg i kulturellt hänseende.
Jag hade själv tillfälle besöka
landet under dessa år och talade med
människor som hade fått utbildning
på sitt svenska modersmål. Med hänsyn
härtill är det så att säga en parallellåtgärd
och en åtgärd av tacksamhet
och erkänsla som den svenska staten
nu verkställer. För min del är jag glad
över vad som i detta stycke redan har
gjorts och vad som kommer att göras.

Vad saken nu gäller är, om man skulle
kunha göra en översyn av hela problemet
och se efter, huruvida inte denna
stora minoritetsgrupp skulle i något
ytterligare avseende behöva hjälp med
bevarandet av sitt kulturarv. Det har här
framhållits att varje minoritetsgrupp,
som bosätter sig i vårt land, bör smälta
in i den befolkning där man lever. Det
gör också våra baltiska vänner. Men
det finns ett förhållande som bör uppmärksammas
i detta sammanhang. Såsom
redan understrukits av fru Eriksson
och andra utgör esterna från begåvningssynpunkt
i många avseenden en
elitgrupp. Detta leder mig till den slutsatsen,
att de kommer att sköta sin
svenska utbildning, även om vi under
de närmaste åren hjälper dem att pa -

rallellt därmed bevara sitt eget språk
och den direkta kontakten med sitt kulturarv.
När demokratien en dag på nytt
gjort sitt intåg i de baltiska länderna
och den nu landsflyktiga befolkningen
vågar återvända till sina hembygder,
antingen för att stanna där eller endast
för att besöka vänner och fränder, är
det av värde att den nya baltiska generationen,
som växt upp i vårt land, inte
har gjorts urarva beträffande sitt språk
och sin gamla kultur. I likhet med herr
Nilsson i Bästekille tror jag att den dagen
kommer.

Från principiell synpunkt är det inte
någon stor skillnad mellan utskottets
och reservanternas skrivning. Båda ställer
sig mycket positiva till saken som
sådan — det skall med glädje och tacksamhet
erkännas. Men rent metodiskt
finns det en skillnad beträffande klämmarna.
Utskottet menar att det är nog
med att framhålla, att saken är i goda
händer genom att skolöverstyrelsen sköter
den o. s. v., och man lämnar motionerna
med ett yrkande om att dessa
måtte anses besvarade med vad utskottet
anfört.

Med all respekt för den positiva inställning,
som kommit till uttryck i
utskottets utlåtande, tycker jag nog att
kammaren kunde kosta på sig att gå ett
lite steg längre och godta den starkare
skrivning och slutkläm som reservanterna
föreslår och som innebär att man
för Kungl. Maj it ger till känna sin omsorg
om frågan. Detta behöver inte med
nödvändighet leda till en ny utredning.
Skulle en sådan visa sig erforderlig, kan
den få formen av en departementsutredning,
utförd av en enda man. Vad
reservanterna uppenbarligen syftar till
är att man på högsta ort inom ledningen
för vårt kulturliv skall resonera med
representanter för den folkgrupp det
här gäller och höra efter, om vi kan
göra något för att ytterligare underlätta
deras situation.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

Nr 15

163

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

Herr JOHNSSON i Skoglösa (-ep):

Herr talman! Såsom bär tidigare
framhållits från flera håll har utskottet
mycket ingående behandlat detta
ärende, och man har därvid från alla
läger ställt sig synnerligen positiv till
den sak som motionärerna tagit upp,
alltså frågan om ökade möjligheter lör
den estniska folkgruppen i vårt land
att hålla det egna modersmålet levande
och att bevara sin kulturella särart.
Jag är därför förvånad över att en del
talare i debatten här försökt konstruera
upp större skiljaktigheter än som i realiteten
föreligger. Inom utskottet var
som sagt alla synnerligen positivt inställda,
och den enda punkt, där det
fanns några skiljaktigheter, gällde frågan
om formen för eventuella åtgärder.

Skolöverstyrelsen framhåller i sitt
utlåtande att man från styrelsens sida
med uppmärksamhet följer den estniska
minoritetens skolproblem och att
man stödjer tillkomsten av nya skolor
där det föreligger reella möjligheter att
upprätta sådana. Vad den frivilliga bildningsverksamheten
beträffar anser skolöverstyrelsen
att folkbildningsutredningen
bör kunna ta ställning till hur
en sådan verksamhet skall läggas upp.

I skolöverstyrelsens utlåtande understrykes
också att en särskild utredning
inte kan vara ägnad att handlägga dessa
frågor på ett bättre sätt än de redan nu
behandlas.

Folkbildningsutredningen är snart
färdig med sitt arbete, och vi inom utskottet
har därför ansett alla skäl tala
för att man borde vänta och se, huruvida
denna utrednings arbete kanske
resulterar i förslag som på ett eller annat
sätt skulle kunna ge den estniska
folkgruppen större möjligheter i folkbildningshänseende.

Det har sagts att inom utskottet har
representanter för de olika meningsriktningarna
ställt sig beredvilliga till
strävandena att åstadkomma en enhetlig
linje i denna fråga. Jag kan kanske
med desto större fog erinra om dessa
11* — Andra kammarens protokoll 1961

strävanden som jag själv hela tiden arbetat
för och yrkat på en sådan enhetlig
linje för att vi därigenom skulle
kunna manifestera vår positiva inställning
till den estniska folkgruppen.

Jag menade att det från alla synpunkter
— nationella och andra — skulle
vara det riktiga att man i en fråga av
detta slag från utskottet framförde en
enhällig ståndpunkt. Jag hade hela tiden
denna förhoppning. Jag måste erkänna
att det fanns ganska stor beredvillighet
till detta från alla sidor, men
det strandade ändock i den allra sista
omgången. Innan det slutgiltiga avgörandet
föll vädjade jag till reservanterna
att man skulle ändra sitt tidigare
yrkande, som gick ut på ett fullständigt
bifall till motionen och reservationens
slutkläm, nämligen att inkomma
med en skrivelse till Kungl. Maj:t
i detta ärende. Jag hade den förhoppningen,
att man då äntligen skulle kunna
komma fram till ett gemensamt förslag.

Nu gick inte detta igenom, vilket
jag inte kan annat än beklaga. Vi hade
sluppit denna debatt i kammaren, om
vi hade följt en enhetlig linje inom utskottet.
Det har också sagts, bl. a. av
herr Rimmerfors, att det inte var någon
större skillnad mellan utskottets
skrivning och reservationen. Om man
således hade accepterat reservanternas
linje, tror jag för min del att vi inte
hade behövt denna långa debatt.

När sammanjämkningen inte kunde
accepteras inom utskottet, hade jag att
välja mellan att vidhålla min tidigare
»medellinje», att gå med på utskottets
förslag eller att gå med på reservanternas
förslag om ett direkt bifall till
motionen. Då utskottet hade en sådan
välvillig skrivning och då det inte
fanns några reella meningsskiljaktigheter
mellan utskottets skrivning och
reservanternas, ansåg jag att det icke
fanns anledning att skapa en tredje
linje, utan jag anslöt mig till utskottets
Nr 15

164 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961
Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

hemställan, vilken jag ber att få yrka
bifall till.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag hade inte tänkt
begära ordet flera gånger. Utskottets
ordförande framförde visserligen några
synpunkter, som jag inte riktigt kunde
hålla med om, men jag hade inte
tänkt bry mig om dem. Orsaken till att
jag begärde ordet var att vice ordföranden,
herr Johnsson i Skoglösa, gjorde
en redovisning över frågans lösning,
som jag tycker inte riktigt stämmer.

Först kanske jag dock får säga några
ord till fru Eriksson. Hon säger att
det inte är fråga om en undanflykt
från de faktiska förhållandena, när
man inte vill begära en utredning. Då
får jag ställa en motfråga: Om motionärerna
och reservanterna missuppfattat
detta, bör väl esterna i Sverige inse
vad som är nyttigt för dem själva? De
anser nämligen att en sådan utredning
är nödvändig.

Herr Johnsson i Skoglösa sade att
han hade en vädjan, som kvarstod ända
till slutomgången i utskottet, vilken
reservanterna dock inte hade velat anta.
Han har dock numera yrkat avslag
på reservationen. I ett sådant läge
anser jag det angeläget att redovisa
för kammaren vad som verkligen har
skett. Jag anförde själv att man borde
kunna få till stånd en enighet, vilket
utskottets ordförande kan vitsorda. Jag
tror man kan påstå att jag sträckte mig
så långt man kan begära, då jag föreslog
att vi skulle avstå från att begära
en utredning i enlighet med motionens
syfte och nöja oss med att inom departementets
ram åstadkomma en lösning.
Det är det enda som står i det
yrkande, som jag framfört i reservationen.
Om herr Johnsson i Skoglösa
tycker att detta är bra, delar jag hans

åsikt, eftersom jag själv ställt detta
yrkande.

Herr JOHNSSON i Skoglösa (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Bästekille
säger att han redan en gång hade
ställt detta yrkande, att utskottet skulle
gå på en enhetlig linje. Den vädjan
jag ställde till utskottet framfördes dock
vid det sista sammanträdet, då herr
Nilsson i Bästekille inte var närvarande.

Herr NILSSON i Bästekille (h) kort
genmäle:

Herr talman! Det förslag som jag
framförde behandlades av delegationen,
och när frågan om enighet inom
utskottet strandade där ansåg jag frågan
avgjord. Att man inte är närvarande
vid ett utskottssammanträde är
väl något, som kan drabba alla ledamöter
någon gång, till och med herr
Johnsson i Skoglösa.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Orsaken till att jag begärt
ordet i denna fråga är den, att
jag bor i en stad där mellan 500 och
1 000 ester är bosatta. Jag har därför
fått tillfälle att resonera med många
av dem och försökt sätta mig in i deras
problem — problem, som statsmakterna
gjort mycket för att lösa på
det bästa sättet. Jag kan därför säga som
herr Nilsson i Bästekille, att jag personligen
är mycket engagerad här.

När jag uppmärksamt och utan
förutfattade meningar läser utskottets
och reservanternas skrivning tycker jag
inte att det är så stor skillnad. Jag
vill gärna säga att reservanternas skrivning
tilltalar mig mer än utskottets.

Intresset för dessa frågor kan man
motivera på många olika sätt. Man kan,
som hem Rimmerfors gjorde, anlägga
historiska synpunkter och tala om den
tid då vi hade ett svenskspråkigt gymnasium
i Estland, vilket förpliktar.

Skolöverstyrelsen finner att många

Nr 15 165

Onsdagen den 26 april 1961

Stöd åt den estniska folkgruppen i vårt land

skäl talar för de synpunkter som framförts
i motionerna. Estniska nationalrådet
och estniska kommittén finner
likaledes att synpunkterna bör beaktas.
Men, herr talman, när det inte är
möjligt att tillgodose motionärernas
önskemål genom att låta 1960 års folkbildningsutredning
undersöka saken —
denna utredning är ju snart färdig — då
tycker jag att reservanternas skrivning
kommer något närmare en lösning efter
de linjer som jag tror bäst tillfredsställer
denna folkgrupps berättigade
önskemål. Jag vill därför yrka bifall
till reservanternas skrivning.

Låt oss dock, herr talman, akta oss
för att låta det gå politik av den sämre
kvaliteten i denna fråga.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Reservanterna har redan
så väl utvecklat de synpunkter som
anförts i motionen att jag inte har
mycket att tillägga på den punkten.

Jag blev dock litet överraskad när
herr Johnsson i Skoglösa sade, att om
man hade kunnat åstad komma en enhetlig
linje i utskottet skulle vi ha sluppit
en debatt här i kammaren. Är det
detta vi skall eftersträva? Jag trodde
att kammarens plena var avsedda just
för debatter i de frågor vi behandlar.
Det kan väl inte vara ett eftersträvansvärt
mål i och för sig att undvika debatter.
Ännu har vi inte kommit så
långt fram på dagen att vi inte har tid
att lägga till ännu några ord.

Jag är inte riktigt överens med dem
som säger, att det är en ringa skillnad
mellan utskottets kläm och reservanternas.
Jag tycker att det är en
ganska väsentlig skillnad. Utskottet säger
att man skall anse frågan vara besvarad
med vad utskottet anfört. Reservanterna
har gått ett stort steg längre
och föreslår, att man i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad
utskottet anfört.

Vi har från förra året ett exempel
på vad en kläm liknande reservanter -

nas kan innebära. Allmänna beredningsutskottet
hade mycket välvilligt
behandlat en motion om utlandssvenskarna.
Utlåtandet slutade just med en
anhållan att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle giva till känna vad
utskottet anfört. Vad hände sedan? Utskottsutlåtandet
skrevs i april, och frågan
kom upp i konselj någon gång i
mitten på december. Det beslöts att
vederbörande departement skulle meddelas
utlåtandets innehåll. Sedan hände
egentligen inte någonting alls. Det
är här faran ligger. Om man bara skriver
välvilligt blir egentligen ingenting
uträttat. Jag är ännu mera rädd för att
detta kommer att inträffa om man följer
utskottets förslag. Jag har svårt att
förstå varför inte utskottsmajoriteten
kunnat gå ett litet steg längre.

Jag vill inte vara så ovänlig mot fru
Eriksson i Stockholm att jag påstår att
utskottet varit negativt. Tvärtom har
man varit mycket vänlig och hygglig.
Jag tycker dock att ni kunnat sträcka er
generositet så långt, att ni i skrivelse
till Kungl. Maj :t gett till känna vad
utskottet anfört och alltså accepterat
reservanternas förslag.

Med dessa ord ber jag att få yrka
bifall till reservationen.

Herr JOHNSSON i Skoglösa (ep):

Herr talman! Herr Björkman menade
att jag hade sagt —- och det är också
riktigt — att vi skulle försöka undvika
debatt. När jag säger detta måste herr
Björkman ändå förstå, hoppas jag, att
jag inte menade att vi inte skulle ta
upp någon tid i kammaren med detta
ärende. Jag menade att vi skulle försöka
åstadkomma enhetlighet i en fråga,
där säkerligen hela kammaren är
enig.

Jag vill understryka att när herr Nilsson
i Bästekille i sitt anförande talade
om att det hör gällde en fyrpartimotion
som man skulle slå vakt om, då skall
man inte dra upp några skiljelinjer som
inte finns.

166 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961
Åtgärder till förekommande av skadeverkningar genom Ätrans översvämningar

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels oek på bifall till den vid utlåtandet
fogade "reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Nilsson
i Bästekille begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och. godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 21, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Nestrup m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Bästekille begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 124 ja och 73 nej,
varjämte 6 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 24

Åtgärder till förekommande av skadeverkningar
genom Ätrans översvämningar Föredrogs

allmänna beredningsutskottets
utlåtande nh 22, i anledning av
väckta motioner om åtgärder till förekommande
av skadeverkningar genom
Ätrans översvämningar.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag kommer inte att
göra något yrkande beträffande detta
utlåtande utan vill bara foga ett par
ord till protokollet. Det värdefulla är
måhända att statsmakternas intresse
och uppmärksamhet har riktats på den
fråga, som behandlats i vår fyrpartimotion
och i utskottets utlåtande. Det är
ett faktum att Svenljunga samhälle hyser
stor oro beträffande den framtida
utvecklingen därför att man tyckt sig
märka, att Ätrans översvämningar vid
vårfloden och. stark nederbörd tenderar
att öka i omfattning. Vad detta
betyder för orten och industrien inte
minst förstår alla. Orsakerna skall jag
här inte gå in på.

Tappningsbestämmelserna vid sjön
Åsunden torde vara ett nog så allvarligt
problem, och vidare gäller det upprensningar
av vissa delar av Ätran och vidgning
av en del flaskhalsar.

Det är riktigt när utskottet skriver,
att osäkerhet råder huruvida de i vattendomstolens
domar givna reglerna
följts. Vederbörande som beröres av saken
praktiskt kommer väl snarast att
ta initiativ för att utröna i vad mån
man här kan få klarhet och rättelse.

Herr talman! Utskottet säger att riksdagen
i detta skede icke bör uppta till
prövning de problem vi har framfört
i motionerna. Det kan jag förstå, men
vi kanske får tillfälle att återkomma
senare.

Jag har intet yrkande, herr talman.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 25

Herr TALMANNEN yttrade:

Efter samråd med första kammarens
talman får jag meddela, att ett extra
bordläggningssammanträde avses skola
anordnas torsdagen den 4 maj kl. 16.00.

Nr 15

167

Onsdagen den 26 april 1961

§ 26

Interpellation ang. vägtrafikförordningens
s. k. vänsterregel

Ordet lämnades på begäran till

Herr MAGNUSSON i Jönköping (ep),

som yttrade:

Herr talman! Enligt vägtrafikförordningen
skall vid korsande möte föraren
av det fordon, som har det andra
fordonet på sin vänstra sida, lämna företräde.
åt det sistnämnda fordonet.
Från denna s. k. vänsterregel finns två
klart preciserade undantag, nämligen
att trafik på huvudled alltid har företräde
och att den som kör ut från parkeringsplats,
fastighet eller liknande
skall lämna övrig trafik företräde. Därutöver
föreskrives emellertid i vägtrafikförordningen
att särskilt den, som
från väg med ringa trafik kommer in
på väg med livlig trafik, skall vara skyldig
att iakttaga försiktighet.

Den sistnämnda bestämmelsen om att
förare från väg med ringa trafik skall
vara skyldig att iakttaga särskild försiktighet
torde inte kunna anses sätta vänsterregeln
ur funktion utan bör väl snarare
betraktas som en självständig regel
i särskild relation till vänsterregeln. I
och för sig bör det vara självklart, att
förare vid färd från ringa trafikerad in
på livligt trafikerad väg inte kan utnyttja
och då inte heller kräva företräde
enligt vänsterregeln i samma utsträckning
som gäller när de korsande vägarna
bedömes ha ungefär lika trafikintensitet.
Ett av den praktiska situationen
motiverat företräde för fordon på den
livligare trafikerade vägen möjliggör,
att trafiken i stort kan flyta smidigare,
och bör anses vara i överensstämmelse
med den hänsyn, som enligt vägtrafikförordningen
bör iakttagas av trafikanterna.

Den särskilda försiktighet, som förare
ålägges vid utfart från mindre trafikerad
väg, torde också böra anses motsvaras
av ett Särskilt ansvar. Bedömningen
härvidlag måste emellertid sägas
vara oklar. En ganska allmän upp -

fattning torde vara, att vänsterregeln
och regeln om särskild försiktighet, vid
utfart från ringa trafikerad väg in på
livligt trafikerad väg bör tillmätas ungefär
samma vikt och att ansvaret principiellt
sett bör fördelas i överensstämmelse
härmed. Inom rättsinstanserna
synes emellertid råda olika uppfattningar
om ansvaret för trafikolyckor, som
inträffar vid korsande möte mellan fordon
på livligt trafikerad väg och fordon
som från vänster kommer in från
ringa trafikerad väg. I vissa fall synes
man anse, att ansvaret i sådana fall
skall fördelas efter en strikt tillämpning
av vänsterregeln. I andra fall åter
har regeln om särskild försiktighet för
förare från ringa trafikerad väg tillmätts
den avgörande betydelsen.

Det måste ur trafiksäkerhetssynpunkt
anses otillfredsställande, att bedömningen
är så oklar i fråga om en så elementär
och betydelsefull trafikfråga.
Naturligtvis kan det sägas, att prejudikat
bör kunna skapas genom utslag av
högsta domstolen. Det kan emellertid
ifrågasättas, om det inte vore lämpligare
att särskilda föreskrifter utfärdades
i frågan antingen genom precisering
av vägtrafikförordningen eller i särskild
ordning av Kungl. Maj:t.. Härvid
synes det också angeläget med en klarare
precisering av vad som bör innefattas
i begreppet »väg med livlig trafik»
med avseende på den särskilda
försiktighet, som ålägges förare som
kommer in från ringa trafikerad väg.
Det kan vara skäl att överväga om inte
särskilda påbudsmärken i det avseendet
skulle kunna klargöra trafiksituationen
på ett mera tillfredsställande sätt.

Med anledning av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet ställa
följande fråga:

Är herr statsrådet beredd medverka
till föreskrifter, som på tillfredsställande
sätt klargör förhållandet mellan den
s. k. vänsterregeln och regeln om att
förare, som från väg med ringa trafik

168 Nr 15

Onsdagen den 26 april 1961

Interpellation ang. vissa äldre statstjänstemäns befordringsmöjligheter — Interpel
lation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

kommer in på väg med livlig trafik,
skall vara skyldig att iakttaga särskild
försiktighet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 27

Interpellation ang. vissa äldre statstjänstemäns
befordingsmöjligheter

Ordet lämnades på begäran till

Herr ENSKOG (fp), som yttrade:

Herr talman! Inom statens olika verksamhetsgrenar
finns ett flertal befattningar
av samma typ men i skilda lönegrader.
Som exempel på dylika kan
nämnas postmästare, stationsinspektorer,
ingenjörer och telekommissarier.
Karriären omfattar många lönegrader
och uppgår i en del fall till åtta. De olika
tjänsternas placering i lönegrad är
bl. a. beroende av rörelsens omfattning
på ett visst tjänsteställe, önskar en
tjänsteman befordran, får han oftast söka
en tjänst på annan ort, och han får
därför flytta åtskilliga gånger innan han
nått sin sluttjänst. Denna kan i regel
inte nås förrän vid relativt hög ålder.

Det förefaller som en praxis utbildats
att tjänstemän över en viss ålder
inte kan få en högre tjänst på annat
tjänsteställe, varigenom en del stannar
på lägre lönegrad än andra med samma
utbildning och samma vitsord, eftersom
tjänster inte alltid finns lediga då
en tjänsteman kommit i tur till befordran.
Det har också förekommit att vid
omorganisationer, då antalet tjänster
skurits ned men de återstående tjänsterna
höjts i lönegrad, tjänstemän över
en viss ålder inte blivit befordrade på
den tjänst de tidigare innehaft.

Med stöd av ovanstående anhåller jag
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för civildepartementet
få framställa följande frågor:

Har herr statsrådet uppmärksammat
att en praxis synes ha utbildats inom
statsförvaltningen att tjänstemän över

en viss ålder inte får en högre tjänst på
annat tjänsteställe, och vill herr statsrådet
medverka till ett undanröjande av
denna praxis så att åldern inte får utgöra
hinder för befordran i angivna
fall?

Denna anhållan bordlädes.

§ 28

Interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar
hos husdjur

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Norderön (ep), som
yttrade:

Herr talman! Husdjurshållningen i
landet tillfogas årligen avsevärda förluster
genom virussjukdomar. Sedan
länge har uppmärksamheten varit riktad
på beredskap mot mul- och klövsjukan.
Under de senaste åren har emellertid
vissa andra akuta viroser hos
nötkreatur blivit alltmer aktuella i vårt
land. Den s. k. parainfluensa 3 åstadkom
sålunda betydande förluster vid
en epizooti i Umeåtrakten 1958. Under
den senaste tiden har stora delar av
Jämtlands län drabbats av virusenterit,
som åstadkommit en katastrofal nedgång
i mjölkproduktionen och därmed
betydande förluster.

Det måste tyvärr konstateras, att den
virologiska forskningen och diagnostiken
i vårt land inte tilldelats sådana
resurser, att virussjukdomarna kan bekämpas
på ett effektivt sätt. Det finns
ju åtskilliga virusarter som åstadkommer
stora skadeverkningar i besättningarna
utöver dem jag nyss nämnde t. ex.
lymfadenosen hos nötkreatur, svininfluensan
och nyssjukan, hönssnuvan
etc. Vi har otillräcklig kännedom om
dessa sjukdomars orsaker och spridningsvägar
liksom om bekämpningsmetoder
och förebyggande åtgärder mot
dem.

Statens veterinärmedicinska anstalt
har bl. a. till uppgift att för myndigheter
och enskilda utföra virologiska

Nr 15 169

Onsdagen den 26 april 1961

Interpellation ang. bekämpande av virussjukdomar hos husdjur

undersökningar och att bereda och tillhandahålla
sera, vacciner och andra
preparat mot virussjukdomar. Anstalten
har emellertid inte resurser att på någorlunda
tillfredsställande sätt fullgöra
denna uppgift. Det virologiska laboratorium,
som finns vid anstalten, har
en i hög grad provisorisk karaktär.
Verksamheten har därför varit av en
blygsam omfattning och fått inskränkas
till arbete med vissa virus av mindre
betydelse.

Vid årets riksdag har beslut fattats
om att undersökningarna vid veterinärmedicinska
anstalten rörande tillverkning
av mul- och klövsjukevaccin skall
få utvidgas till att avse även vaccin mot
vissa andra akuta viroser hos nötkreatur.
Naturligtvis är detta att hälsa med
tillfredsställelse. Men det måste anses
nödvändigt, att vi snarast genomför en
effektivisering av den allmänna virologiska
verksamheten, i första hand för
diagnostik och forskning men även för
framställning av virologiska preparat.

Denna fråga är inte ny. Redan vid
1939 års riksdag fattades beslut om att
en särskild byggnad skulle uppföras för
den virologiska verksamheten. Tyvärr
förverkligades inte detta beslut. Sedan
1947—1948 har veterinärmedicinska anstaltens
styrelse i petitaskrivelser anhållit
om medelsanvisning för att en
effektiv virologisk verksamhet skulle
kunna komma till stånd. Riksdagen
konstaterade 1955 att åtgärder snarast
behövde vidtagas för att tillgodose det
trängande behovet av möjligheter till
veterinärmedicinskt virologiskt arbete
inom landet och hemställde om skyndsam
utredning av frågan. Utredningen
utfördes av fältveterinären J. F. Wilhemson,
som i sitt betänkande 1957
bl. a. föreslog upprättande av en särskild
virologisk avdelning vid veterinärmedicinska
anstalten. Utredningsförslaget
redovisades i statsverkspropositionen
1958 men biträddes inte av departementschefen.
I anledning av motioner
underströk 1958 års riksdag dock, att

det var synnerligen angeläget, att frågan
— efter ytterligare överväganden
— bringades till en lösning så snart
som möjligt. Sådana överväganden skedde,
men förslag om en särskild virologisk
avdelning vid veterinärmedicinska
anstalten har inte framlagts. Sedermera
har — som framgår av riksdagsberättelsen
i år — regeringen uppdragit åt veterinärhögskoleutredningen
att jämväl
verkställa utredning rörande verksamheten
vid och organisationen av statens
veterinärmedicinska anstalt.

De förluster som virussjukdomarna
åsamkar djurhushållningen är betydande.
De akuta viroser som under de senaste
åren framträtt har ytterligare aktualiserat
denna fråga. Riskerna för virussjukdomar
har ökat bl. a. till följd
av kommunikationernas utveckling och
en mera omfattande livdjurshandel.
Skall man kunna komma till rätta med
de produktionshämmande virussjukdomarna,
är det därför nödvändigt, att
den virologiska forskningen och verksamheten
snarast effektiviseras. Den
bästa lösningen torde härvid vara, att
en särskild virologisk avdelning inrättas
vid veterinärmedicinska anstalten.
Då en del av dessa virussjukdomar även
angriper människan, är ifrågavarande
virologiska verksamhet ett intresse också
ur folkhälsosynpunkt.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
fråga:

Är herr statsrådet beredd medverka
till att pågående utredning angående
bl. a. den virologiska verksamheten vid
statens veterinärmedicinska anstalt kan
fullföljas så skyndsamt, att förslag till
effektivisering av bekämpningsåtgärderna
mot virussjukdomarna hos husdjuren
— genom inrättande av särskild
virologisk avdelning vid veterinärmedicinska
anstalten eller på annat sätt —
kan föreläggas nästa års riksdag?

Denna anhållan bordlädes.

170 Nr 15 Onsdagen den 26 april 1961

n< § 29 > ''« Kammarens ledamöter åtskildes här Justerades

protokollsutdrag. e^ter ^ 15.28.,

;; i Ilo t iy.

; MiJ

n. it. <- iiör:

»#; i a

.nii^

?*?.*»nr?.

- i in TT f i1 [ t A SlH/. i M \

ti i 71 b > J.ns ii «t i''! *<11''i*/ |-V! f V’ilii

WnsrvAnS ,?.i i -jUis nu

• »o! ■ i v , i T ''fts.USU/A <

-tx''f jk ''i< j JVtgJii

),**; n^pnrnfKnlu^liy/l^tMi ,nnn*

■*injRK>< v»v ''-hniivVt sJli;u,hw

*"* oopoin^inrpn> i»•*, W iv>J-mi

.iinfr.nn £-a«*nr.»i) ''nn<:jn.

“irn mo(''. Jnv/u ;i / i •><(

-fiiii* /*•.*»! t:: fi.ojjfifnli/5:<»i/5 urili i>; i. •

• '')!> ■ivbuu uroä TO&o^fv 1; />{<

-■h:. ‘nj^.ihottv !iii *

a>) iainkV.lH .rum) mnAi Jutjtilim''-i Hit ,j; 1<{ la-Ab fii/l iri i

./*> i. :.!/1 i -.■ «L i .«.n« m « ;.

.* il oi/nfj♦

fcnmioj äftriuri aniv
• > h a ni n f r«i> rf/i m-“ f t ; o : < ( ■■-.?♦

•,{> T<»l7fih *•.{» in ,in\ ia/i

*Årri t /f-)o a?/|«{''iul jj;Mvifo*iiy »!•>{>

/{ >* [ .. f >i .,1 io 1 i;uii;v : -asd(rf

: iii

O# V Ti;.;
nt-ifivö

»i i,i -

iii;/{>J[o1 -''r»

a,''/ ii. jjitiut>jiiio ]>**!£

i * it ii t*

• r . ■
Ui > in

•.''V.''''*. Jo 1 i • •• •

1 b t.''! Vid t'' j }i i i .i’1 V

fli eaxu•1
t fn

Oyiiiji Jj.
-(»•Inf ItXc.

In fidem

Sune K. Johansson

''■ ‘•l »ta. (»it -it,

liH.UvImMiit :L,tui-«!

!''<(t .It »&«(«! b ,

P. :!r-; fli

nich.H r jlr.i''i!.>.iv,ru| hr. .''1 i

? ''* T»)TTi*h T/ill i/''.» ,5 | /

''iiaXxni ji ;''I fp)„ p,ij. .itieliiiu /-ii

»''»*» ''ti yu''.i''^ 1‘. Éiii

IiiVhl tidxv.i .*.t''rr.'' h:/

»mhtiIih;■/ fiirjui;k:jcjs

''»Iktiho;'' rj /iinJsiif; -,,;:

ittilf. ''!''**.■ ''htri n- .

»>Hi U. .'', i t v* /f-> Åt -»/V,: jl{, Jjlj r!

»■)-iXfv,ii ?<).! ti ihnn t

• •.rf. iteinrl tit alt'',!. /wtgii tun,/ ,

•*

''•> a-V ku; },; ) i.i . ; »t: . *rii;• n v t, iVj

a ifi vi;

i:li»."al i, .a jX jäv uAei^o!

n-.vi: Inin S4£!il! X/ tiit 1 i .,

-t . !•; >i / ve "a-.!;'';,:.-. a.-n

liv iiiui-i/t . /a :,Vii -’i; u’i-''■><!

!U; i no iiilp-ni «vli,-JJul :is.^, ■ , tf;;*! j

•.(»t slfna- .- «j;ttv<! I. i i v?:u,

• ! rf . / ) .i,tf 117 it- n

I! VI'' ..''»Mvd (.it >t? it;;, ! U , •) , -j.S

- in i ''.eu: >i a i .-.J-j / Ma; fM '' it'';

(I‘)>,(.tv.j{i;i t • n»: •* fc it > T amf,lax .
T/o-uetfi. 11t; öe''»;

*<<''!>!•Jillit )*« Tö'' »!>iv -Jj.,v

l!U /t; tovoiiaii sb nu?

. t-*d''jB i - )

havXf. r.u: ‘uMhUinul

■veu i . f. 1 -1 ;V ti

II 131:,; >fi.

IDUN, TITCirai. ESSELTE, STHLN ,1
104414

ilii.iivtid
ii.''Hem I .