Fredagen den 20 oktober Sid (Riksdagens protokoll 1967:37)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 37

FÖRSTA KAMMAREN

1967

20—25 oktober

Debatter m. m.

Fredagen den 20 oktober Sid.

Interpellation av herr Nilsson, Ferdinand, (ep) ang. skyldighet
för företag att varsla om driftsnedläggning in. m............. 3

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Hiibinette (h) ang. ersättning till kommuner för utgifter
i samband med inrättande av vissa arvodestjänster .... 5

av herr Wallmark (h) ang. uttalande om ansvarslöshet hos företrädare
för svensk storindustri ........................ 5

Tisdagen den 24 oktober

Interpellationer:

av herr Björk (s) ang. följderna för arbetsmarknads- och in -

vandringspolitiken m. m. av en anpassning till Romfördraget 6
av herr Högström (s) ang. utnyttjande av järnvägarna för massgodstransporter
inom skogsnäringen .................... 8

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Enarsson (h) ang. ersättning till Vänernfiskare för mis tad

utkomst till följd av kvicksilverföroreningar.......... 8

av herr Strandberg (h) ang. jetflygtrafik på Bromma flygplats 8
av herr Strandberg (h) ang. statliga ingrepp i avtalsförhandlingarna
på lönemarknaden ............................ 9

Onsdagen den 25 oktober

Interpellationer:

av herr Dahlén (fp) om en familjepolitisk reform .......... 10

av herr Werner (vpk) ang. åtgärder i anledning av den ökade
arbetslösheten ........................................ 11

1 Första kammarens protokoll 1967. Nr 37

Nr 37

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 25 oktober Sid.

Bevillningsutskottets betänkande nr 52, ang. avtal med Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa
andra frågor beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
.................................................... 10

Första lagutskottets utlåtande nr 42, om underrättelse i visst fall
till part inför domstol om dom .......................... 10

— nr 43, ang. testamentsbevakning .......................... 10

— nr 44, om straffrihet för mindre, oavsiktliga förseelser...... 10

— nr 48, om hävande av adoptivförhållande .................. 10

— nr 52, ang. tillsättandet av ledamöter i domkapitel.......... 10

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

Fredagen den 20 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till riksdagens första kammare

Härmed har jag äran anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 17/10—den 25/10 1967 för att som
delegat deltaga i Förenta Nationernas
generalförsamling i New York.

New York den 15/10 1967

G. Ivar Virgin

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 865—867 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 868—870 till statsutskottet
och

motionerna nr 871—875 till lagutskott.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets betänkande nr
52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet;
samt

första lagutskottets utlåtanden:
nr 42, i anledning av väckt motion
om underrättelse i visst fall till part
inför domstol om dom;

nr 43, i anledning av väckt motion
angående testamentsbevakning;

nr 44, i anledning av väckt motion
om straffrihet för mindre, oavsiktliga
förseelser;

nr 48, i anledning av väckta motioner
om hävande av adoptivförhållande;
och

nr 52, i anledning av väckta motioner
angående tillsättandet av ledamöter i
domkapitel.

Interpellation ang. skyldighet för företag
att varsla om driftsnedläggning
m. m.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Belastningen av den
svenska företagsamheten genom skatter
och avgifter träffar hårt företagen. Särskilt
ogynnsamt har de företagsbranscher
drabbats, där företagarna tidigare
räknat med ett tullskydd som i
viss utsträckning reserverat för dem
hemmamarknaden. Sedan detta skydd
successivt bortfallit av hänsyn till exportindustrins
intresse av s. k. stormarknad
medan arbetsmarknadsprotektionismen
utbyggts har en mängd
företag, särskilt inom sko-, textil- och
kemisk industri, fått slå igen och företagsdöden
synes alltfort gripa kring sig.

När företagen i den moderna s. k.
strukturomvandlingens tecken måste
helt stoppa eller inskränka driften
drabbar detta hårt företagare och deras
anställda, såväl arbetare som tjänstemän.
För de anställdas del utgör det ett
rimligt krav att i god tid erhålla kännedom
om befarad driftinställning eller
mera omfattande inskränkning och
därav föranledd »friställning». Många
av de anställda är liksom företagarna
starkt rotfasta på orten, har kanske

Nr 37

Fredagen den 20 oktober 1967

Interpellation ang. skyldighet för företag

egnahem eller våning i bostadsrättsföreningshus,
har barn i skolåldern
som man ogärna vill flytta eller anförvanter
som man inte lätt skiljer sig
från. Särskilt för människor i mogen
ålder är en omflyttning något som man
inte brådstörtat vill bli nödgad till. De
arbetsmarknadsmässiga omflyttningarna,
hur ofrånkomliga de än kan vara,
behöver tidsfrist för att icke vålla onödig
skada.

Stor uppmärksamhet synes böra fästas
vid de problem som skapas av sådana
ofta av statliga åtgärder vållade
driftnedläggelser eller mera omfattande
driftinskränkningar. Vad gagnar
det företagaren i en bransch om en företagare
på annat område gynnas eller
stödjes av andra statliga strukturomvandlingsåtgärder?
I synnerhet äldre
anställda som vuxit fast i en bygd eller
ett yrke kan inte heller hur som helst
omplanteras och flyttas.

För kommuner, som råkar ut för att
företag av med hänsyn till ortens förhållanden
betydande omfattning stoppar,
inskränker eller förflyttar driften
och »friställer» personal, uppstår ofta
stora problem. Kommunerna är ålagda
att svara för ortens bostadsförsörjning
och är ofta ekonomiskt engagerade i
samband med förefintlig bostadsproduktion.
De har ansvar för skolväsendet
och över huvud taget beträffande
åtskilligt som ingår i den service, som
det allmänna överallt anses böra ordna.
I en situation då svårigheterna
växer men skatteunderlaget sjunker
måste man säga sig att företagens anställda
och kommunerna lika väl som
arbetsmarknadsmyndigheterna har rätt
att kräva att åtminstone bli informerade
i god tid då större förändringar, inskränkningar,
drift- och anställningsstopp,
lika väl som —• för myndigheternas
del — utvidgningar, är att emotse.
För kommunerna är inte minst detta
senare av betydelse med hänsyn till
kommunalt planeringsbehov. Kriser
och arbetslöshet är givetvis huvudproblemen.

att varsla om driftsnedläggning m. m.

På ett företag som •— kanske till och
med genom samhällets ekonomiska politik
— råkat i ekonomiska svårigheter
måste ekonomiska anspråk givetvis
lämpas därefter. Det framstår i vart fall
som ett klart samhällsintresse att de
berörda parterna i skälig, god tid skall
erhålla besked om driftförändringar
som i så avsevärd grad berör dem. Därför
har också åter och åter framstötar
gjorts åsyftande att skapa garantier för
att så sker. Hittills har det väsentligen
ansetts vara ett fackföreningsintresse
som kan tillgodoses på avtalsvägen, och
kraven på lagstiftning har — senast vid
årets vårriksdag — avvisats med hänvisning
till den fackliga frivilliglinjen.
Men enbart detta att kravet under åren
upprepats på lagfäst skyldighet att
varsla om sådana mera betydelsefulla
förändringar visar att man icke finner
nuläget tillfredsställande, särskilt med
tanke på den alltjämt fortskridande
företagsdöden på många håll. Inte
minst framstår detta såsom berörts
som ett kommunalt intresse.

När frågan om lagstadgad varseltid
vid företagsnedläggelse eller större
personalinskränkningar i våras framfördes
i motioner avstyrktes dessa av
ett enhälligt andra lagutskott. Det är
således inte något partipolitiskt intresse
som ligger till grund när den nu
åter kommer igen. Men erfarenheter
landet runt — inte minst från uppländska
kommuner —- nu i sommar
har av mig uppfattats såsom innebärande
goda skäl för att ånyo ställa frågan.
Då motionärerna själva resignerade
inför det eniga riksdagsutskottet
syntes det likväl under hänvisning till
hur mycket det gäller för så många
människor och för kommunerna för
mig uppenbart att så negativt bör icke
detta problem behandlas.

Jag utbeder mig därför nu kammarens
tillåtelse att till statsrådet och
chefen för socialdepartementet få rikta
frågan:

År statsrådet villig att föranstalta om
och för riksdagen framlägga förslag

Fredagen den 20 oktober 1967

Nr 37

avseende lagstadgad skyldighet för företag
som avser att företaga driftnedläggning
eller inskränkning av mera
betydande omfattning att därom i god
tid ge varsel åt såväl anställda — arbetare
och tjänstemän — som kommuner
och arbetsmarknadsmyndigheter?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor denna dag framställts, nämligen

av herr Hiibinette (h) till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Avser herr Statsrådet vid -

Meddelande ang. enkla frågor
taga åtgärder för att gottgöra kommuner
de utgifter som åsamkats dem i
samband med inrättandet av arvodestjänster
enligt SFS 1967: 271 om ändring
i skolstadgan av den 6 juni 1962?»; samt

av herr Wallmark (h) till statsrådet
fru Odhnoff: »Anser Statsrådet att ett
uttalande om ansvarslöshet hos företrädare
för svensk storindustri är ägnat att
skapa förståelse för riksdags och regerings
handlande i tider av sysselsättningssvårigheter?» -

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.04.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 37

Tisdagen den 24 oktober 1967

Tisdagen den 24 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed vördsamt
om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 27 oktober—den 4 november
1967 för deltagande i den svenska
parlamentarikergruppens besök i
Italien.

Stockholm den 24 oktober 1967

Nils Ståhle

Till riksdagens första kammare

Härmed får jag anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet den 24—
den 27 oktober 1967 för deltagande i
EFTArs ministermöte i Lausanne.

Stockholm den 20 oktober 1967

Gunnar Lange

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
befrielse från riksdagsarbetet under tiden
den 29 oktober—den 4 november
1967 för utrikes resa.

Stockholm den 20 oktober 1967

Sven Aspling

De begärda ledigheterna beviljades.

Föredrogos och bordlädes ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52
samt första lagutskottets utlåtanden nr
42—44, 48 och 52.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

144, med förslag till lag angående
dels begränsad giltighetstid för lagen
den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
dels ändrad lydelse av 1 och
1 a §§ samma lag;

nr 145, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen m. in.;

nr 146, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente;
och

nr 147, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr
243) om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Interpellation ang. följderna för arbetsmarknads-
och invandringspolitiken
m. m. av en anpassning till
Romfördraget

Herr BJÖRK (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Frågan om Sveriges anslutning
till EEC har under senare tid
diskuterats väsentligen från utrikespolitiska
och förhandlingstaktiska synpunkter.
De ekonomiska konsekvenserna
av en anslutning, vilka i många avseenden
är svåröverskådliga, har därvid
i viss män kommit att skjutas i
bakgrunden. Ett relativt fylligt informationsmaterial
står dock till förfogande
som underlag för debatt om dessa
aspekter av problemet. På ett område
framstår hittills lämnad information
som otillräcklig. Det gäller en even -

Tisdagen den 24 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. följderna för arbetsmarknads- och invandringspolitiken m. m.

av en anpassning till Romfördraget

tuell EEC-an.slutnings inverkan på planeringen
av vår arbetsmarknads- och
invandringspolitik och i samband därmed
på vår utlänningslagstiftning och
våra strävanden att underlätta invandrarnas
anpassning i det svenska samhället.

De här nämnda frågorna har under
de senaste åren varit föremål för livlig
debatt, dock utan nämnvärd anknytning
till EEC-problematiken;. Enighet
synes råda om att vi även fortsättningsvis
bör räkna med en rätt betydande
invandring men att denna invandring
måste regleras. Om den nämnda regleringens
former och omfattning råder
delade meningar. En tämligen bred
enighet tycks vidare föreligga om att
Sverige bör visa en hög ambitionsgrad,
när det gäller anpassningsåtgärder
för de invandrare vi är beredda
att mottaga i vårt land, och att vi sålunda
måste räkna med att avdela tillräckliga
resurser för att de skall kunna
uppleva sin rättsliga, ekonomiska,
sociala och kulturella situation som i
princip likvärdig med svenska medborgares.

Våra möjligheter att bedriva en politik
enligt de ovan nämnda riktlinjerna
synes emellertid obestridligen påverkas
för den händelse vi inom överskådlig
tid skulle få en överenskommelse
med EEC, innebärande en långtgående
anpassning till Romfördragets
förpliktelser. Romfördraget innehåller
bl. a. bestämmelser om fri rörlighet för
arbetskraften mellan medlemsländerna,
och fördragets bestämmelser på denna
punkt förutses få full tillämpning från
1 juli 1968. Det erbjuder emellertid svårigheter
att erhålla en säker och detaljerad
bild av vad denna frigörelse i
praktiken betyder för medlemsstaterna.
Vid diskussion om dessa frågor brukar
det från EEC-håll framhållas, att problemet
hittills haft marginell betydelse
och att den största tillströmningen av
arbetskraft till medlemsstaterna kommit
från länder utanför EEC-området,

såsom Spanien, Portugal och Jugoslavien.
Det torde också förekomma att
medlemsstaterna i realiteten tillämpar
administrativa bestämmelser, som inte
helt står i överensstämmelse med Romfördragets
anda. Den fortsatta utvecklingen
på detta område är svåröverskådlig.
För den händelse EEC-området
väsentligt skulle utvidgas och Sverige
skulle ingå däri, kan det väl inte uteslutas
att arbetskraftens rörlighet, särskilt
i riktning mot vårt land, skulle få
avsevärt större omfattning än nu och
att vi kunde ställas inför problem, som
hittills inte förutsetts i debatten om
vår invandringspolitik.

Från arbetsgivarhåll har förekommit
propåer om att Sverige redan nu borde
anpassa sin utlänningslagstiftning till
bestämmelser inom EEC-området och
att vi borde uppmjuka nuvarande restriktiva
praxis i fråga om utländsk arbetskraft.
Denna sammankoppling av
EEC-problematiken och invandringsproblematiken
förtjänar ökad offentlig
belysning. För de fackliga organisationerna
måste det vaira av intresse att
erfara i vad mån de på längre sikt
kan väntas få inflytande över beviljande
av arbetstillstånd för utlänningar
inom låglöneyrken, för den händelse
Sverige skulle få en omfattande överenskommelse
med: EEC. För den som
önskar att Sverige skall ge här mottagna
utlänningar en med svenska medborgare
likvärdig behandling måste
det vara angeläget att få klarhet i om
en försvagad reglering av invandringen
kan framtvinga en sänkt ambitionsgrad
mot bakgrund av otillräckliga resurser.
En helt fri invandring skulle ju
utan tvivel öka riskerna för uppkomsten
av ett utlänningsproletariat i vårt
land. En rad andra detaljproblem förtjänar
också belysning, t. ex. i vad mån
en tillämpning av nuvarande och framtida
praxis inom EEC överensstämmer
med de regler, som gäller för den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden.

Med hänvisning till vad som ovan

Nr 37

Tisdagen den 24 oktober 1967

Interpellation ang. utnyttjande av järnvägarna för massgodstransporter inom skogsnäringen -

anförts får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få rikta följande
fråga:

Är statsrådet i tillfälle att lämna
kammaren en redogörelse för de konsekvenser
för vår arbetsmarknads- och
invandringspolitik, vår utlänningslagstiftning
och våra anpassningsåtgärder
för invandrare som framstår som sannolika,
om Sverige skulle uppnå en
överenskommelse med EEC, innebärande
en långtgående anpassning till Romfördragets
förpliktelser?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. utnyttjande av järnvägarna
för massgodstransporter inom
skogsnäringen

Ordet lämnades härefter till herr
HÖGSTRÖM (s), som yttrade:

Herr talman! Enligt uppgifter i pressen
kommer flottningen i Ångermanälven
att upphöra år 1972. Vid den tidpunkten
beräknas nämligen utbyggnaden
av de två stora pappersbruken i
Ådalen vara genomförd, och då erfordras
för en god papperskvalitet, att virket
till övervägande del är oflottat.
Storleken av den virkesmängd som således
måste landtransporteras har uppgivits
till 30 miljoner kubikfot årligen.
För närvarande flottas i Ångermanälven
50 miljoner kubikfot. Vid en sådan
förändring av transportsystemet uppställer
sig självfallet frågan: Har denna
älvdal ett vägnät som vid denna tidpunkt
tål den stora transportbelastning
det då blir fråga om? Sannolikt måste
frågan av berörda myndigheter besvaras
nekande. Men enligt min mening
finns det inom området möjlighet till
en ur både ekonomiska och transporttekniska
synpunkter god lösning av dessa
transportproblem och det är att ut -

nyttja det järnvägsnät som löper parallellt
utmed älven från Vilhelmina i
Västerbotten över Hoting—Forsmo—
Långsele till Kramfors. En sådan lösning
ligger också helt i linje med SJ:s syn på
sina kommande arbetsuppgifter, sådana
dessa redovisats i den nyligen utkomna
publikationen »Vad pågår och
planeras inom SJ». Där anföres bl. a.:
»I den individuella försäljningen på
masisgodsområdet blir systemtransportlösningar
av olika slag allt oftare aktuella.
Rundvirket är ett sådant objekt.
SJ och berörda industrier har här i
samarbete skapat effektiva transportsystem
med nya järnvägstransporter
som följd.»

Med hänvisning till vad jag sålunda
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få ställa
följande fråga:

Är herr statsrådet beredd redovisa de
planer som kan föreligga när det gäller
att utnyttja järnvägarna för massgodstransporter
inom skogsnäringen?

Även denna anhållan bifölls.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla frågor
denna dag framställts, nämligen

av herr Enarsson (h) till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet:
»Är Statsrådet beredd medverka
till att de Vänernfiskare som på
grund av kvicksilverförekomst mist sina
utkomstmöjligheter hålles skadeslösa?»;

av herr Strandberg (h) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»Avser Statsrådet medverka
till att jetflyg får start- och landningsmöjligheter
på Bromma, varigenom
snabbare flygförbindelser kan erhållas
i inlandstrafiken, särskilt i vad avser
övre Norrland?»; samt

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

av herr Strandberg (h) till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet:
»Anser Statsrådet att sådana erfarenheter
föreligger, att de numera hävdvunna
fria avtalsförhandlingarna bör
bli föremål för ingrepp från statsmakternas
sida?»

Meddelande ang. enkla frågor
Kammarens sammanträde avslutades
kl. 16.05.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 25 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Justerades protokollet för den 17 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
tjänstledighet från riksdagsarbetet under
tiden den 28 oktober—den 14 november
1967 för att fullgöra uppdraget
som delegat vid FN:s befolkningskommissions
session i Geneve under motsvarande
tid.

Stockholm den 25 oktober 1967

Ulla Lindström

Till riksdagens första kammare

Härmed anhålles om ledighet från
riksdagsarbetet från och med den 27
oktober 1967 tills vidare för att såsom
svensk delegat bevista Förenta Nationernas
XXII generalförsamlings möte i
New York.

Stockholm den 25 oktober 1967

Till riksdagens första kammare

Härmed hemställer jag om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden den 1
november till den 15 december för att
såsom ombud deltaga i Förenta Nationernas
generalförsamling.

Stockholm den 25 oktober 1967

Yngve Möller

De begärda ledigheterna beviljades,
beträffande herr Bengtson för den tid,
varunder han vore genom ifrågavarande
uppdrag förhindrad att deltaga i
riksdagsarbetet.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
vidare herr Andersson, Torsten,
för tiden till och med den 6 nästkommande
november på grund av ett från
honom inkommet, nu uppläst läkarintyg,
utvisande att han till följd av bukbesvär
vore sjukskriven för tiden till
och med sistnämnda dag.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 144,
med förslag till lag angående dels begränsad
giltighetstid för lagen den 18
juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område, dels
ändrad lydelse av 1 och 1 a §§ samma
lag.

Torsten Bengtson

Nr 37

Onsdagen den 25 oktober 1967

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 145, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 november
1920 (nr 796) om val till riksdagen
m. in.

Föredrogos och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 146, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 februari 1958
(nr 52) om förlängning av tid för preskription
av rätt till arv eller testamente;
och

nr 147, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr
243) om yrkesskadeförsäkring, in. in.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 52, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet.

Vad utskottet i detta betänkande hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 42, i anledning av väckt motion
om underrättelse i visst fall till part
inför domstol om dom;

nr 43, i anledning av väckt motion
angående testamentsbevakning;

nr 44, i anledning av väckt motion om
straffrihet för mindre, oavsiktliga förseelser; nr

48, i anledning av väckta motioner
om hävande av adoptivförhållande;
och

nr 52, i anledning av väckta motioner
angående tillsättandet av ledamöter
i domkapitel.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Interpellation om en familjepolitisk
reform

Herr DAHLÉN (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Nödvändigheten av en
samlad familjepolitisk reform är uppenbar.
Alltför länge har denna del av reformverksamheten
stått i skymundan.
Begreppet familjepolitik rymmer bl. a.
direkta bidrag, såsom barnbidrag och
familjebidrag, dels utformning av beskattningen
så att den lättar bördan för
barnförsörjarna samt dels åtgärder för
barntillsyn.

För att bli effektiv måste familjepolitikens
olika delar ses som en helhet och
därför också planeras i ett sammanhang.
Förslag om barntillsynen avlämnades
för en tid sedan, och nu har också familjepolitiska
kommittén framlagt sitt
första betänkande. För denna kommittés
del återstår att ta upp bl. a. frågan
om ett eventuellt vårdnadsbidrag. Den
statliga kommitté som behandlar skatteproblemen
kommer enligt uppgift knappast
att kunna vara färdig förrän om
några månader.

Fråga uppkommer i detta läge huruvida
det finns förutsättningar att påskynda
kommittéarbetet så att en samlad
planering över hela fältet kan företagas
under den närmaste tiden.

Under hänvisning till det anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet Odhnoff få ställa följande
frågor:

1. Vilka åtgärder avser regeringen att
vidtaga för att påskynda en familjepolitisk
reform?

2. Hur bedömer regeringen utsikterna
att förelägga vårriksdagen ett samlat
förslag till familjepolitisk reform?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Onsdagen den 25 oktober 1967

Nr 37

Interpellation ang. åtgärder i anledning
av den ökade arbetslösheten

Ordet lämnades härefter till herr
WERNER (vpk), som yttrade:

Herr talman! Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
arbetslöshetsräkning den 16
oktober fortsätter arbetslösheten att stiga.
Enligt denna räkning uppgick antalet
arbetslösa då till 34 100, vilket är
5 200 fler än föregående månad och
14 900 fler än i oktober 1966. Antalet lediga
platser har samtidigt minskat till
26 000. Vid samma tid i fjol var antalet
lediga platser 38 000.

Uppgången är markant i vissa skogslän
som Norrbottens och Värmlands län.

1 Norrbotten noterar man den högsta
oktobersiffran under 1960-talet med

2 716 arbetslösa, 747 fler än i september
och 1 138 fler än i oktober i fjol. Enligt
uppgifter har arbetsförmedlingarna i länet
endast 430 lediga platser att erbjuda
mot 715 förra året. Så få lediga platser
har man inte haft på fem år.

För Stockholms- och göteborgsregionerna
registreras en sammanlagd ökning
på 1 000 arbetslösa. Trots att exempelvis
byggnadsverksamheten enligt konjunkturinstitutets
septemberbarometer
under tredje kvartalet kännetecknades
av en uppgång som var större än den
normala säsonguppgången kan byggnadsarbetarnas
arbetslöshetskassa i
Stockholm redovisa en markant ökning
av antalet nyanmälda arbetslösa under
september månad. Antalet nyanmälda
arbetslösa ökade sålunda under september
månad med 323. Motsvarande siffra
förra året var 202. F. n. uppgår antalet
arbetslösa byggnadsarbetare i Stockholm
till 473, vilken siffra är ca dubbelt
så hög som motsvarande siffra föregående
år samma tid.

I konjunkturinstitutets redovisning
noteras också en mycket kraftig ned -

gång under andra och tredje kvartalen
av antalet tjänstemän inom industrin,
och en fortsatt nedgång förutses under
sista kvartalet 1967.

Arbetslösheten bland tjänstemännen
ligger f. n. kring 1 500. Som jämförelse
kan nämnas att Industritjänstemannaförbundet
(SIF) så sent som i november
i fjol redovisade 200 arbetslösa.

De av arbetsmarknadsstyrelsen redovisade
siffrorna ger enligt min mening
anledning till stor oro; inte minst med
hänsyn till den ökning som säsongarbetslösheten
inom olika branscher kommer
att föra med sig. Utgångsläget inför
vintersäsongen är alltså betydligt
sämre än i fjol, då arbetslösheten under
vintermånaderna uppgick som högst
till 49 000.

Med hänvisning till vad som ovan anförts
hemställer jag att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet få
ställa följande fråga:

Vilka åtgärder förbereder regeringen
i anledning av den redovisade kraftigt
ökade arbetslösheten?

Även denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes en av fru
Wallentheim avlämnad, av henne m. fl.
undertecknad motion, nr 876, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
142, med förslag till lag angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.08.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTR STHLM 1947